Hälso- och sjukvårdsfrågor

Anf. 1 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! I dag har ungefär en halv miljon människor som arbetar inom hälso- och sjukvården gått till jobbet. De är vårdens medarbetare, som varje dag gör sitt bästa för att ge både dig och mig den vård vi behöver. Det handlar om en god vård på lika villkor och efter behov till hela befolkningen.

Vårdens medarbetare har många gånger ett livsviktigt jobb - ett jobb som har betydelse för oss alla när vi inte klarar oss själva, när vi blivit sjuka eller fått någon skada som gör att vi behöver hjälp av hälso- och sjukvården.

I någon mening är alla vi 10 miljoner invånare i Sverige patienter, men en del behöver aldrig eller sällan vård. En del i befolkningen klarar det mesta med hjälp av egenvård och kanske hjälp från apotekets välutbildade medarbetare; andra behöver mer hjälp av hälso- och sjukvården.

Nästan hälften av befolkningen har en kronisk sjukdom, och en fjärdedel har två eller fler kroniska sjukdomar. Det handlar om diabetes, KOL, astma, allergi, migrän och många fler. De kroniska sjukdomarna står i dag för en stor del av landets totala sjukvårdskostnader - enligt Myndigheten för vård- och omsorgsanalys handlar det om 80-85 procent.

Befolkningen blir allt äldre. Vi blir alltmer årsrika. Detta kommer att innebära att vi behöver mer hälso- och sjukvård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Många människor söker vård för olika former av depression, ångest eller liknande psykiska besvär. Ungefär var tredje i vårdcentralens väntrum söker för detta, och en stor del av dem som är sjukskrivna är det på grund av psykisk ohälsa.

Vi vet inte tillräckligt om orsakerna bakom den ökande psykiska ohälsan, men förmodligen krävs många samordnade insatser för att kunna vända trenden. Då handlar det om insatser inte bara från hälso- och sjukvården utan också från andra delar av samhället.

Fru talman! Ett ytterligare område som kräver särskild uppmärksamhet framöver är allt det fantastiska man kan åstadkomma genom precisionsmedicin, som det ibland kallas. Det innebär att man genom alltmer avancerade diagnosmetoder kan hitta precis den tumör eller den cancercell som ska behandlas och ge en väldigt preciserad behandling. Det är avancerat, framgångsrikt och har höga kostnader.

Samtidigt som dessa fantastiska metoder utvecklas behöver vi finna rätt former för precisionsmedicinen. Hur ska strukturen vara? Hur ska vi finansiera det så att det blir jämlikt? Hur ska vi klara hela kedjan av behandling, omvårdnad och rehabilitering på bästa sätt?

Hälso- och sjukvården måste klara att möta alla dessa behov. Det kräver kompetens som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet - kompetens som ständigt behöver fyllas på. Detta innebär att vi också behöver ha verksamheter som på ett strukturerat sätt säkerställer fortbildning och vidareutbildning för alla vårdens medarbetare, inte bara för chefer på olika nivåer.

Socialutskottet debatterar i dag det betänkande vi behandlat. Det innehåller en mängd olika områden. Jag tror inte att någon av oss som ska tala kommer att kunna beröra allt, utan det får bli ett axplock.

Fru talman! Det finns några områden där utskottet är enigt. Ett område som jag vill lyfta fram handlar om it-system inom hälso- och sjukvården. Det handlar om journaler och andra vårdinformationssystem, kvalitetsregister och mycket mer. Detta är system som har byggts upp under många år i verksamheterna.

Ganska snart har verksamheterna insett behovet av samordning så att man kan ta del av informationen och skriva in ny information oavsett var i regionen jag befinner mig. Detta gäller också mellan regioner, så att man får det att hänga ihop. Regionerna har, vill jag säga, gjort idoga försök under många år för att få till denna systemsamordning så att systemen är kompatibla med varandra.

Skrivs det in något på Länssjukhuset i Kalmar ska det kunna läsas nästa dag om jag behöver söka vård på Höglandssjukhuset i Eksjö eller på vårdcentralen Aroma i Vetlanda. Men det har visat sig svårt; vi är ännu inte framme vid att detta kan fungera sömlöst.

Nu har vi kommit till en punkt där staten behöver ta ansvar för att gemensamma standarder och terminologier tas fram så att systemen ska vara kompatibla med varandra oavsett vilket system regionen, kommunen eller andra sjukvårdshuvudmän upphandlar. Som man ibland säger: Systemen ska kunna prata med varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Utskottet betonar också att patientdatalagen och annan relevant lagstiftning behöver ses över i detta sammanhang, så att vi får det till en helhet som fungerar.

Utskottet har mötts under olika debatter under lång tid. Vi har hört varandra konstatera att vi nog har kommit till den punkt då staten behöver bistå så att gemensamma standarder tas fram och börjar gälla i hela landet. Det gäller som sagt inte bara den sjukvård som regionerna ansvarar för utan också den som kommunerna ansvarar för. Därför är det ett enigt utskott som i dag föreslår regeringen att på lämpligt sätt se till att vi får ordning på detta.

Jag är tacksam för att vi har kunnat landa i det här. Nu återstår ett arbete i regeringen. Jag tänker att det bör kunna ske i närtid när vi har en enig riksdag som så småningom i dag fattar beslut om det, så att vi faktiskt kan göra det som är så viktigt för hälso- och sjukvården.

Fru talman! På ett annat område har vi inte landat i ett gemensamt förslag i dag. Jag vill särskilt lyfta fram primärvården - den goda, nära, samordnade vården, som ska vara en hörnsten framöver i hälso- och sjukvården.

Vi har en statlig utredning som grund, och den har mött ett väldigt gott gensvar. Det finns underlag för regeringen att gå vidare så att vi kan ta viktiga steg för att få en god nära vård i hela landet.

Vi kristdemokrater menar att vi behöver tydliggöra primärvårdens uppdrag, säkerställa patienters rätt till en fast läkarkontakt och definiera uppdraget för vårdteamet så att det inte listas för många patienter, vilket omöjliggör det uppdrag vi vill att de ska genomföra. Något slags listtak behöver vi, annars kommer det inte att bli hållbart.

Nu menar jag att det är dags för beslut. Jag uppfattar att vi har en bred samsyn kring att genomföra en större förändring, där vi på ett långsiktigt sätt förstärker och reformerar så att vi får en god nära vård i hela landet.

Vården behöver byggas ut, men det måste ske på olika sätt i landet. Vi behöver tänka mindre på hus och mer på funktion och insatser.

Denna utbyggnad av primärvården är viktig, men det är också viktigt att vi avsätter ekonomiska resurser. I den budget som antogs i december finns 1 ½ miljard för i år och 3 miljarder därutöver. Jag tror att det är nödvändigt att staten bidrar med resurser för att det ska fungera när vi reformerar och när vi bygger ut.

Kristdemokraterna står bakom samtliga våra reservationer, men i dag vill vi yrka bifall till reservation 10. Den handlar om primärvården - om att bygga ut, att definiera uppdraget och att få ett listtak så att man säkerställer att detta kan fungera.

Vi kristdemokrater menar att det är dags att gå från ord till handling när det gäller en god, nära och samordnad vård.

(Applåder)

Anf. 2 Dag Larsson (S)

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt roligt att vi har kommit så här långt med vår motionsbehandling att vi nu får diskutera vad vi tycker om alla fantastiska motioner som är inlämnade till riksdagen för behandling. Det är också spännande att vi får tillfälle att tala en stund om sjukvården och sjukvårdens utmaningar i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Jag har lovat mig själv att jag varenda gång jag ska prata sjukvård ska börja med sådant som jag tycker fungerar bra, för jag tycker att vi alla alltför ofta pratar om sådant som fungerar bedrövligt. Alltför ofta domineras ju även mediernas uppmärksamhet kring sjukvårdsfrågorna av sådant som inte fungerar och där sjukvården inte räcker till.

Det är ändå väl värt att bära med sig grundläggande fakta. Sjukvården i Sverige är fantastisk. Den bygger på en grundläggande, solidarisk tanke om att man, oavsett om man är rik eller fattig, ska ha rätt till den bästa vården. Vi når också enastående sjukvårdsresultat. Medicinska tidskrifter runtom i världen påvisar gång efter annan att svensk sjukvård ligger i topp globalt, och det är något att vara riktigt stolt över som svensk.

Dödligheten i bröstcancer och prostatacancer minskar, dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar har halverats de senaste 20 åren och vi har mängder av duktiga medarbetare ute i Sjukvårdssverige som gör helt otroliga insatser i vårdsystemet.

Sedan har vi dock utmaningar. Vi har en för svag patientmakt - patienternas ställning är på tok för dålig - vi har problem med tillgängligheten i vårt system och vi har växande bekymmer med demografin.

Jag blir oerhört oroad när Anders Knape, SKL:s nyvalde ordförande, säger att han inte förstår hur resurserna ska räcka till för sjukvården och den kommunala omsorgen i framtiden. Han vädjar till staten att hjälpa till på ett bättre sätt i framtiden. Jag tror att det är viktigt för oss här i Sveriges riksdag att ta SKL:s varningssignaler på allvar.

När sjukvården de kommande åren kommer att vara i en situation där andelen som är äldre än 80 år kommer att öka med 47 procent inser man ju lätt att sjukvården kommer att utsättas för tuffare utmaningar.

Jag tror att en av svensk sjukvårds stora styrkor är det regionala självstyret och möjligheten att bygga olika sjukvårdssystem i olika delar av Sverige. Att här i Stockholm kunna bygga närakuter som lättar på trycket på akutmottagningarna tycker jag är en lysande idé.

Det är en fantastisk idé, fru talman, när man i Glesbygdssverige kan utveckla andra metoder för att utveckla glesbygdssjukvården. Jag tror att vi behöver inse att vårdutmaningarna i Sverige ser så olika ut att det är bra att man kan fatta beslut regionalt och lokalt om hur man ska bygga den egna sjukvården. Jag vill varna för dem som tror att sjukvårdens problem löses genom enkla förstatligandekrav. Det är att göra det alldeles för lätt för sig.

Jag är väldigt glad över många av de utmaningar och krav som vi gemensamt - S, MP, L och C - har lyckats ta fram i vår gemensamma överenskommelse. Det pekar på en färdriktning framöver för svensk sjukvård som är rimlig och riktig.

Vi behöver arbeta med tillgängligheten. I stället för att arbeta med den gamla, grovt tillyxade kömiljarden, som riskerade att skjuta undan multisjuka och som bara premierade vissa delar, ska vi försöka att få fram ett bättre system. Vi behöver ett system som också är anpassat till de olika regionala utmaningarna runtom i Sverige och där allt inte utgår från Stockholmsmåttstocken utan måttstockar beroende på vilka utmaningar man har runtom i vårt land.

Vi behöver utveckla patientkontraktstanken så att man som patient ska få reda på vad som gäller för ens vård framöver och när man ska få nästa besök. Vi behöver utveckla och sätta i sjön en primärvårdsreform, och jag är väldigt glad över att många partier tycker att det är rimligt att vi ska utveckla och stärka primärvården framöver. Vidare behöver vi arbeta med den psykiska ohälsan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Allt detta har de fyra partierna kommit överens om. Det ska bli riktigt kul att få se allt detta sättas i sjön de kommande åren.

Fru talman! Ofta när man talar om sjukvården och sjukvårdens utmaningar blir debatten konstig på något sätt. Antingen blir det Stefan Löfvens fel att saker och ting misslyckas, eller så blir det sjukvårdsminister Lena Hallengrens fel att saker och ting går åt pipsvängen, alternativt kan socialutskottets ordförande få lite kritik riktad mot sig, därför att folk tror att det är vi nationella politiker som har ställt till det nu igen och inte har ordnat till saker och ting.

Låt mig då ta ett axplock av några regionala utmaningar som svensk sjukvård ändå står inför.

Här i Stockholm kan jag notera, fru talman, att Södersjukhusets akutmottagning har landets längsta väntetider. Och på Karolinska sjukhuset, en fantastisk byggnad och faktiskt jordklotets elfte dyraste byggnad, kan vi nu konstatera att pengarna är slut. Nu ska man avskeda 550 anställda på sjukhuset. Är det här Lena Hallengrens fel eller Acko Ankarbergs fel som ordförande i socialutskottet? Jag vågar påstå att om man som medborgare i Stockholm är upprörd över de långa väntetiderna på Södersjukhuset eller att personal på Karolinska sjukhuset avskedas, då ska man tala med Irene Svenonius. Hon är regionstyrelsens ordförande här i Stockholm och moderat.

Om man i Skåne är upprörd över de nedskärningar som nu genomförs på minnesmottagningen i Malmö, där två tredjedelar av pengarna försvinner, är det inte heller Lena Hallengrens fel. Jag rekommenderar dem som är upprörda över detta att i stället vända sig till Carl Johan Sonesson, regionstyrelsens ordförande, också han moderat.

Om man i Dalarna råkar tycka att det är fel att skära ned på medicineringen för patienter med ögonsjukdomar och tillgripa billigare mediciner som gör att man ska få fler injektioner är det faktiskt inte Stefan Löfvens fel. Det är inte honom man ska skälla på när det går så illa i ögonsjukvården i Dalarna, utan man ska tala med Ulf Berg, regionstyrelsens ordförande, även han moderat.

I Västra Götaland tänker man nu göra sig av med 300 årsarbetare i sjukvården - sjuksköterskor, läkare och andra. Inte heller det är Lena Hallengrens fel. Det är inte Lena Hallengren som har bestämt att det ska ligga till på det sättet, utan om man som boende i Göteborg är upprörd över detta rekommenderar jag ett samtal med Johnny Magnusson, regionstyrelsens ordförande, även han moderat.

När man blir arg över att saker och ting i sjukvården inte fungerar tror jag att det är viktigt att man lägger ansvaret hos dem som faktiskt är ansvariga: de som har vunnit demokratiska mandat och de som har ett ansvar för att styra sjukvården i sina regioner. Det är ett ansvar som de ska bära och inte försöka skjuta ifrån sig till någon annan.

Fru talman! Jag tror att det här kommer att bli en spännande och bra diskussion och ser fram emot den. Jag hoppas att den stora diskussionen kommer att kunna handla om det som vi nationellt är ansvariga för.

Jag tror att vi ska ta Anders Knapes uppmaning på allvar, att vi ska hjälpa regionerna och skjuta till mer statsbidrag framöver. Det kanske är viktigare att få fram mer pengar till sjukvården framöver än att fundera på nya, gigantiska skattesänkningar de kommande åren, för sjukvården kommer att behöva betydligt mer resurser om vi ska klara de demografiska utmaningarna de kommande åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Vi tycker i och för sig att alla våra reservationer är väldigt kloka och genomtänkta på alla möjliga sätt och vis, fru talman. Men vi yrkar bifall till just vår reservation 32, som handlar om vårdval i öppenvården.

Vi tycker att det vore en olycklig utveckling om regionerna i Sverige valde att traska patrull efter Stockholm. Stockholmssjukvården har 38 vårdval, man har sjukvårdsystem som läkarna inte hittar rätt i därför att de är så söndersplittrade och sjukhus som konkurreras ut av privata öppenvårdskliniker. Det är inte en rimlig utveckling. Den utvecklingen borde resten av Sverige inte ta.

(Applåder)

Anf. 3 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Jag lyssnade noga när Dag Larsson sa att man ska lägga ansvaret på rätt nivå. Därför skulle jag vilja fråga Dag Larsson: Hur ser du på att riksdagen har beslutat att mer än 4 miljarder ska gå till hälso- och sjukvården men att inte en krona är utbetald hittills? Dag Larsson lyfte fram behovet av resurser. Men ännu har inte en krona av de 4 miljarder som riksdagen beslutat om kommit till hälso- och sjukvården, och vi är nu inne i maj månad. Därför, fru talman, undrar jag hur Dag Larsson ser på detta.

När vi nu ska bygga ut en god och nära vård kan vi inte bara be befintlig personal att göra mer och ta hand om fler saker. Därför behövs ett listtak som begränsar antalet patienter som teamet ska ta hand om, annars kommer inte de fasta vårdkontakterna att fungera. Hur ser Dag Larsson på listtak i någon form?

Anf. 4 Dag Larsson (S)

Fru talman! Tack, Acko Ankarberg Johansson, för frågorna, som jag tycker är väldigt intressanta!

Jag tycker själv att det är oerhört angeläget att de pengar som borde ha betalats ut till regionerna betalas ut. Mycket av de här pengarna förutsätter ju att man får till stånd överenskommelser med SKL om vad som faktiskt ska göras.

Det är en bieffekt av bland annat de struligheter och det krångel som vi hade kring regeringsbildningen att många processer har blivit försenade, vilket jag tycker är olyckligt. Även vi på nationell nivå får fundera på vilken typ av krav som det är rimligt att ställa vid överenskommelser med SKL om hur pengarna ska komma ut.

Diskussionen om listtak har jag stor sympati för. Jag vet att väldigt många som arbetar ute i primärvården arbetar under tuffa och svåra villkor. Därför är det rimligt att vi funderar över hur vi ska kunna underlätta för dem som arbetar ute i primärvården när vi nu ska sätta en primärvårdsreform i sjön, vilket vi är överens om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Jag är dock inte övertygad om att ett nationellt listtak är den rätta vägen att gå. Det är nog rimligare att regionerna bestämmer vilken nivå de vill ligga på. Sjukvårdens och primärvårdens utmaningar ser som bekant väldigt olika ut på olika håll och kanter. Det är en sak att driva en primärvårdsklinik på Södermalm och en annan, och mycket tyngre, att driva en primärvårdsklinik i Vårberg i Botkyrka.

Anf. 5 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Jag tackar Dag Larsson för svaren.

Låt oss ta det sistnämnda först, listtak. Jag håller med om att det måste se olika ut beroende på vårdtyngden hos patienter och så vidare. Men vi behöver slå fast nationellt att man ska ha rätt till ett listtak, annars kommer detta inte att fungera. Att bara hoppas att det ska bli bra kommer inte att fungera.

När vi bygger ut primärvården måste vi skicka med rätt förutsättningar. En sådan, förutom att fastställa uppdraget för primärvården, är att säga att det ska finnas ett listtak. Men man får förstås fundera på hur det ska se ut och hur man ser skillnad på den patient som behöver mer tid och den som behöver något mindre tid.

När det gäller ekonomin är vi överens om att sjukvården behöver dessa pengar. En och annan sak behöver regleras, till exempel kömiljardens framtid. Alliansen var tydlig med att en reviderad kömiljard bättre skulle tillgodose dem som behöver ett återbesök, inte minst kroniker. Det handlar om åtminstone 1 ½ miljard för att förstärka primärvården. Min uppfattning är att här behöver vi inte styra så mycket utan bara tala om att primärvården ska byggas ut och skicka med förutsättningarna för primärvårdens uppdrag och så vidare.

Borde man inte kunna börja med dessa pengar, 1 ½ miljard till att bygga ut primärvården och anställa fler fysioterapeuter, sjuksköterskor, dietister och många fler som behövs? Varför kan det inte säkerställas på nationell nivå att pengarna kommer till vården? Dag Larsson har ju själv sagt att de behövs, och jag instämmer till fullo i det.

Anf. 6 Dag Larsson (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Acko Ankarberg Johansson.

Låt oss fortsätta att föra listtaksdiskussionen - jag för den själv med Läkarförbundet och andra - så kanske vi kan hitta varandra lite grann. Om man ska ha ett listtak måste varje enskild region själv få bestämma vad ett sådant innebär, för vi har skilda förutsättningar i olika delar av Sverige. Att på nationell nivå slå fast att det ska vara exempelvis maximalt 2 000 patienter per läkare vore en olycklig utveckling, för ibland ska man ha ett betydligt mindre antal patienter än så.

När det gäller statsbidragen kommer jag att föra diskussioner med departementet och andra om att försöka påskynda denna process. Det är angeläget. Många av mina före detta regionrådskollegor runt om i Sverige vill ha ut dessa pengar. Det handlar om att i många av dessa överenskommelser hitta lagom nivå på de krav som ska ställas från staten. Staten har detaljpetat alldeles för mycket, ofta påskyndat av riksdagsledamöter som har krävt att än det ena, än det andra ska med. Har staten för många och detaljerade krav blir det i praktiken svårt för regionerna att kunna leva upp till dessa.

Anf. 7 Camilla Waltersson Grönvall (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Fru talman! Det är ett omfattande betänkande, och det finns en hel del reservationer. Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 18.

Fru talman! Att få ett sjukdomsbesked i vårt land är i dag lite som ett lotteri. Bor man i rätt del av landet kan man få vård ganska snabbt. Bor man i fel del av landet kan det gå lång tid och sjukdomen riskerar att förvärras. Lägger vi till kön och socioekonomisk bakgrund kompliceras bilden ytterligare.

Att debattera svensk hälso- och sjukvård är något av en balansgång. Samtidigt som vi har en vård i absolut världsklass med god kvalitet och fantastiska resultat har vi köer i absolut världsklass. Vi leder nämligen köligan. Sverige ligger i Europas bottenliga när det gäller att ge människor vård i tid. Så kan vi inte ha det, och så ska vi inte ha det.

Fru talman! Regeringen har visat en närmast imponerande oförmåga att ta itu med detta problem. Under den rödgröna regeringen har köerna fördubblats, och till BUP har de tredubblats.

Siffror är en sak. Det allvarliga är att bakom varje siffra finns en människa, en patient, en man, en kvinna eller ett barn som behöver vård men som regeringen valt att svika. Under fyra år rusade det iväg, och oavsett vad ansvarig minister hette togs inga krafttag för att ge dessa människor vård i tid.

Vi moderater ser dessa patienter och har deras situation för ögonen när vi lägger fram våra förslag.

Under alliansregeringen infördes kömiljarden, och den blev framgångsrik. Det har olika opolitiska granskningar visat. Den hade sina brister och behövde utvärderas och utvecklas liksom de flesta politiska reformer, men dess påverkan på Sveriges vårdköer var svår att blunda för. Den rödgröna regeringen plockade bort kömiljarden, och köerna rusade iväg.

Utan andra redskap och strategier i beredskap och därtill ständigt raljerandes över de påstådda undanträngningseffekterna av kömiljarden ter det sig närmast som en ödets ironi att regeringen nu tvingas lägga fram en ny och uppdaterad kömiljard.

Tack vare M-KD-budgeten finns medlen och resurserna. Nu väntar vi bara på Lena Hallengren - och som vi väntar, som patienterna väntar och som våra regioner och sjukvårdspolitiker väntar. Medan Lena Hallengren funderar fortsätter köerna att växa. Bara sedan valet har köerna vuxit med ytterligare 8 procent, visar SKL:s sammanställning av väntetider.

Nu ökar trycket, och frågorna hopar sig. Ska Lena Hallengren föreslå en prestationsbunden och resultatinriktad kömiljard? Ska det ställas krav på förbättrade flöden och arbetssätt? Ska kötiderna åter stå i fokus och följas och mätas? Ska kömiljarden ses som en morot för förbättring?

Eller blir det samma gamla S-inriktning - att man ger miljarderna till de röda landsting som har längst köer och där försvinner pengarna och köerna fortsätter att växa?

Jag är på fullt allvar oroad över vad som kommer att hända. Skulle inte kömiljarden utformas på rätt sätt blir den rödgröna regeringen, tillsammans med sina stödpartier, ansvarig för att patienterna i Sverige får fortsätta att vänta och bli allt sjukare medan en viktig reform inte kommer att ge någon effekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Vi moderater vill se en resultat- och prestationsinriktad kömiljard som är fördjupad och breddad och reformerad till att inbegripa de moment som den gamla saknade, bland annat diagnos, återbesök och rehabilitering - detta för att inkludera de kroniskt sjuka.

Den statsbudget som riksdagen fattade beslut om, det vill säga M-KD-budgeten, omfattar 3 miljarder per år från 2020, eftersom patienterna inte ska sitta i väntrummet. Köerna måste kortas.

Fru talman! Cancer drabbar nästan alla på ett eller annat sätt. Antalet cancerdiagnoser ökar, och oavsett om man själv eller en närstående får en diagnos drabbas man. Oron är svår och tärande. Inte sällan är den psykiska påfrestningen svår. Behandlingarna är ofta tuffa liksom biverkningarna, och det påverkar alla i patientens närhet.

Svensk cancervård är fantastisk. Men skillnaden i vård och väntetider gäller också cancervården. I valrörelsen 2014 lovade Stefan Löfven att ingen cancerpatient skulle behöva vänta mer än fyra veckor. Det var ett vallöfte som aldrig uppfylldes, och situationen har i stället förvärrats.

Stefan Löfven och den rödgröna regeringen har också svikit cancerpatienterna. Endast en av fem kvinnor med livmoderhalscancer får vård i tid. Endast en av fyra män och kvinnor med matstrups- eller magcancer får vård i tid. Färre än hälften av alla män med prostatacancer får vård i tid, och färre än hälften av alla kvinnor med bröstcancer får vård i tid.

När alliansregeringen införde Sveriges första nationella cancerstrategi kom det att få stor betydelse för cancervården i vårt land. Men glädjande nog tvingar utvecklingen oss framåt, och detta ställer nya krav på att cancerstrategin uppdateras och utvecklas.

Varför har regeringen och stödpartierna prioriterat bort en ny och uppdaterad cancerstrategi som verkligen behövs? En ny nationell cancerstrategi krävs för att binda ihop cancervården och attraktiva forskningsmiljöer och skapa förutsättningar för att utnyttja alla nya möjligheter med avancerad diagnostik, biobanker, artificiell intelligens och mer avancerad medicinteknik.

Fru talman! Vi moderater har i dag därför kallat socialminister Lena Hallengren till socialutskottet för att förklara och motivera varför man medvetet valt att bortprioritera detta när trovärdiga organisationer som Cancerfonden och Barncancerfonden uttrycker att det finns ett behov av en ny och uppdaterad cancerstrategi.

Inte minst behöver vi fokusera på rehabilitering genom hela vårdkedjan. Rehabilitering och träning redan under behandlingstiden påverkar tillfrisknandet och livskvaliteten och är också direkt avgörande för hur livet efter cancern ska se ut och om och i vilken utsträckning man kan återgå till ett arbetsliv.

Slutligen, fru talman, berör det särskilt att prata om barncancer. Blotta tanken att ett barn ska drabbas av sjukdom, särskilt en sjukdom som cancer, är nästan otänkbar. Ändå är det just runt barncancer vi måste göra särskilda insatser. Tack vare M:s och KD:s budget finns 60 miljoner avsatta särskilt till insatser för barncancervård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

I dag överlever 85 procent barncancer, men det räcker inte. Vi moderater delar Barncancerfondens vision att barncancer ska utrotas. Och detta är möjligt. Vi behöver satsa ytterligare på forskning för att alla barn ska botas, för att så många som möjligt inte ska drabbas och för att livet som barncanceröverlevare ska bli så bra och kvalitativt som möjligt.

Sju av tio barn som haft cancersjukdom drabbas av sena komplikationer. Det kan handla om försämrat hälsotillstånd, olika funktionsnedsättningar, depression, ångest och smärta och om att aldrig kunna bli mamma eller pappa på grund av infertilitet. Men det kan också handla om ökad risk för att drabbas av andra cancerdiagnoser. Vården måste finnas hela vägen. Vi måste kunna säkerställa en rehabiliteringsplan och psykosocialt stöd.

Slutligen, fru talman, ska cancervård och all annan vård komma i tid för den som behöver den. Vi moderater är villiga att ta ansvar för detta, och vi gör det gärna i samarbete med övriga partier.

(Applåder)

Anf. 8 Dag Larsson (S)

Fru talman! Tack, Camilla Waltersson Grönvall, för ett i många stycken bra anförande!

Själv fastnade jag vid en mening som ledamoten Waltersson Grönvall framförde och som är mycket riktig, nämligen att det bakom alla siffror finns enskilda människor. Mot denna bakgrund vill jag lyfta upp en vanlig människa, en medborgare som hette Bertil Gustafsson och som, medan han levde, bodde några få kilometer söder om riksdagshuset. Han drabbades av bukspottkörtelcancer och fick ingen cancervård. Han nekades cancervård av Karolinska sjukhuset, som sa att det var fullt.

Det gick rykten om att det var fullt på Karolinska sjukhuset, så Hälso och sjukvårdsförvaltningen i Stockholm hörde av sig till Karolinska sjukhuset och frågade: Stämmer det att ni har fullt på ert sjukhus? De fick beskedet att det inte var någon fara. Danderyds sjukhus erbjöd sig att hjälpa till, men Karolinska sjukhuset nekade och sa att det inte behövdes över huvud taget.

Mot bakgrund av detta individfall och att det är ledamotens partikamrat Irene Svenonius som är ytterst ansvarig för sjukvården här i Stockholm skulle jag vilja fråga Camilla Waltersson Grönvall: Har du fört några samtal om detta fullständiga haveri i sjukvården i Stockholm, där en person som är sjuk i bukspottkörtelcancer nekas vård och där man har ett vårdsystem där sjukhusen konkurrerar med varandra i stället för att hjälpa varandra när det är långa köer i cancervården? Det är ett haveri för den moderata sjukvården i Stockholmsregionen, och jag skulle vilja höra om Camilla Waltersson Grönvall har fört några samtal med Moderaterna här i Stockholm om vad man ska göra för att detta aldrig ska kunna ske igen.

Anf. 9 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Inledningsvis, Dag Larsson, vill jag säga att det aldrig är okej att en människa nekas vård. Det är alltid lika allvarligt att höra om de personer och människor som befinner sig bakom statistiken.

Jag var glad när ledamoten Dag Larsson i sitt anförande pratade om behovet att lyfta blicken nationellt. Jag vill påminna ledamoten om att vi i dag inte befinner oss i det hus som ligger några hundra meter längre bort, utan ledamoten är i dag ledamot av Sveriges riksdag, där vi diskuterar den nationella vården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Jag skulle, fru talman, kunna ta upp otaliga exempel på enskilda människor som finns i vårdhaverierna i det gamla styrets Dalarna, där vi har tagit över sedan några månader, vilket jag tror att invånarna är ganska glada över. Jag skulle kunna berätta om situationer, om de människor jag träffade i förra veckan när jag var i Västerbotten, som är den enda helt röda regionen efter förra valet, och om hur det ser ut i vården där, till exempel inom prostatacancervården. Det är allvarliga situationer vi pratar om, och det är många människor som faller mellan stolarna. Där har man fullständigt tappat kontrollen över ekonomin, och man prognostiserar i dag ett underskott på mellan 800 miljoner och 1,2 miljarder, med en total omslutning på 10 miljarder. Att det kommer att få konsekvenser att ekonomin har misskötts under lång tid är uppenbart.

När vi nu diskuterar situationen i vården tror jag att det är viktigt att vi har en ödmjuk inställning till att det ser allvarligt ut. Vi har en situation där många röda landsting har arbetat upp en oerhört svår situation där många enskilda människor nu sitter i kläm.

Anf. 10 Dag Larsson (S)

Fru talman! Jag lyfte fram Bertil Gustafsson just därför att ledamoten Camilla Waltersson Grönvall tydligt sa att vården handlar om enskilda människor. Själv råkar jag tycka att detta är ett av de värsta och mest flagranta exempel som jag har stött på i svensk sjukvård. Det kommer alltid att förekomma misslyckanden och saker som inte fungerar i sjukvården, men när sjukhusen vägrar att samarbeta utan konkurrerar med varandra har man ett avgörande systemfel.

Det var inte bara Bertil Gustafsson som drabbades av att cancersjukvården i det moderatstyrda Stockholm inte fungerade, utan det var ett tjugotal patienter som inte fick sina operationer över huvud taget, i landets rikaste landsting. I det landsting där man gör stora överskott lyckas man inte organisera en sjukvård där sjukhusen kan samarbeta med varandra för patienternas bästa.

Det var utifrån nyfikenheten på detta som jag tyckte att det vore intressant att få höra om ledamoten Waltersson Grönvall har haft några diskussioner med sina moderata partikollegor i Stockholm. Jag förutsätter att de pratar med varandra om hur cancersjukvården ska kunna undvika dylika misslyckanden i framtiden.

Anf. 11 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Trots svårigheterna för ledamoten Dag Larsson att lyfta blicken till det nationella perspektivet vill jag än en gång understryka att jag är ledsen för alla människor som drabbas enskilt och hamnar mellan stolarna. Jag kan inte kommentera det enskilda fallet, för jag känner inte till det. Men som ledamoten Larsson vet har vi många exempel från olika regioner på där det inte fungerar. Just därför behöver vi fokusera på bland annat en ny nationell cancerstrategi, där fokus ligger på de delar som behöver utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Vi moderater för just nu intensiva diskussioner. Vi för också stora diskussioner om på vilket sätt vi ska ta över de ganska många regioner där Moderaterna styr efter valet. Det är regioner där köerna är långa och omfattande och där ekonomin ofta är körd i botten. Ledamoten lyfte upp bland annat Dalarna, och det är ett ypperligt exempel på ett landsting eller en region som under många år har varit gravt misskött av socialdemokratiska företrädare och där vi moderater vet att vi står inför en omfattande utmaning.

Vi för alltså många diskussioner, och de handlar mycket om hur vi ska städa upp och hantera de regioner som under många år har varit misskötta av Socialdemokraterna. Där har vi andra förutsättningar. Det finns numera ett enda landsting eller en sjukvårdsregion som styrs helt av Socialdemokraterna, och jag gav exempel på hur ekonomin ser ut just där. Där är vi särskilt oroade.

Det finns anledning att föra diskussioner inom Moderaterna men också mellan partierna om hur vi ska ta oss an den stora utmaning som finns i sjukvården.

Anf. 12 Per Ramhorn (SD)

Fru talman! Vi ska nu debattera socialutskottets betänkande 8, som handlar om hälso- och sjukvårdsfrågor. Det är uppenbart att det finns ett stort intresse från riksdagens ledamöter att diskutera hälso- och sjukvård, vilket är bra. Vi vet också att intresset för sjukvården är stort bland landets medborgare.

I detta betänkande behandlas 350 yrkanden från allmänna motionstiden. Det gör att betänkandet spänner över ganska många olika områden inom hälso- och sjukvården.

I detta betänkande finns också fem tillkännagivanden till regeringen, bland annat om att man ska utveckla vårdvalet i den specialiserade öppenvården men också om att man ska utöka möjligheten till valfrihet i slutenvården. Detta är helt i linje med vår politik för att förbättra svensk hälso och sjukvård.

Fru talman! När det gäller medicinska resultat är Sverige bland de länder som har världens bästa hälso- och sjukvård. Det ska vi vara riktigt stolta över. Vi har också en mycket välutbildad personal som brinner för sitt arbete. Även när de ibland jobbar under mycket tuffa förhållanden gör de sitt bästa för att vi ska få en sjukvård av hög kvalitet. Det ska de ha ett mycket stort tack för.

Men vi har också mycket stora problem, och det gäller bristen på tillgänglighet som det har talats om här tidigare. Människor måste kunna lita på att de får vård när de behöver det. Men så är många gånger inte fallet i dag. Sverige har i dag långa vårdköer där människor far mycket illa och till och med, som vi har hört, dör på grund av att de får vänta för länge. Dessutom har förtroendet för svensk sjukvård fallit rejält under de senaste åren. Det är också allvarligt. Det grundar sig främst på att det under många år har varit en nedåtgående spiral när det gäller tillgängligheten. Vårdköerna har tillåtits växa år efter år utan att ansvariga politiker har haft någon egentlig plan för eller svar på hur denna utveckling ska kunna vändas.

Det som bekymrar mig särskilt är att antalet människor som står i vårdköer har ökat drastiskt under de senaste åren. Jag skulle till och med vilja påstå att de senaste åren har varit förlorade år för svensk sjukvård när vi ser hur många människor som i dag lider i dessa köer. Jag kan också i efterhand konstatera att den rödgröna regeringen inte har lyckats vända denna negativa trend när det gäller köer. I stället har situationen bara eskalerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Vi vet i dag också att var tredje patient har väntat längre än vårdgarantins 90 dagar på sin behandling eller operation inom specialistvården. Vi talar om närmare 100 000 patienter som har väntat längre än vad som är tillåtet enligt hälso- och sjukvårdslagen.

Fru talman! Dessutom varnar regeringens egen myndighet Vårdanalys för att om ingenting görs kommer en halv miljon patienter att stå i kö i slutet av 2020, vilket är oerhört allvarligt.

Jag tittade faktiskt i dag på några siffror när det gäller måluppfyllelsen för de standardiserade vårdförloppen för cancervården. Och jag kan säga att det inte var någon rolig läsning. Jag ska ta några exempel.

När det gäller levercancer ska det från diagnos till behandling vara en maximal ledtid på 36 dagar. Men det visar sig att bara 33 procent av dessa patienter får vård i tid. När det gäller cancer i urinblåsan får bara 12 procent av patienterna vård i tid.

Detta duger naturligtvis inte, fru talman. Detta är ett gigantiskt misslyckande för hela samhället. Men framför allt är det en katastrof för den enskilda patienten och för patientens anhöriga som tvingas utstå detta omänskliga lidande. Man ska nämligen komma ihåg att för en cancerpatient räknas varje dag.

Hälso- och sjukvården handlar om människors liv och hälsa på ett sätt som vi tyvärr inte lever upp till i dag. Det är oacceptabelt i ett välfärdsland som Sverige.

Fru talman! Eftersom detta betänkande omfattar hälso- och sjukvård i allmänhet spänner det över många enskilda frågor. Det är svårt att i detalj gå in på alla de viktiga frågor som tas upp i betänkandet. Därför kommer jag att välja ut något som vi anser vara särskilt viktigt.

Grunden för Sverigedemokraternas sjukvårdspolitik är att vården ska vara tillgänglig, vara av hög kvalitet och ges på lika villkor. Därför har vi som parti för avsikt att vända denna negativa trend för svensk sjukvård, särskilt när det gäller köerna.

Därför föreslår vi i detta betänkande en nationell sjukvårdsreform, vilket innebär en patienträttsgaranti som kommer att stärka patienternas rättsliga ställning i vården. Men det kommer också att innebära att patienterna får snabbare vård och inte behöver stå i dessa kroniskt långa vårdköer.

Fru talman! Jag har stor tilltro till att detta förslag kommer att göra skillnad på riktigt för patienterna, så att de får en tillgänglig sjukvård av hög kvalitet.

Man ska komma ihåg att långa vårdköer inte är en naturlag som måste finnas. Det finns flera andra länder som har haft liknande problem som vi har med långa vårdköer, men de har lyckats vända denna utveckling genom ett strategiskt arbete. Det gäller bland annat Danmark som jag har tittat mycket på och besökt. De har lyckats vända denna utveckling, vilket innebär att de klarar tidskravet och månadsgarantin för nästan samtliga patienter.

Jag tror faktiskt, fru talman, att vi politiker ska vara mer öppna och ta till oss goda exempel från andra länder men också från andra partier. Något som jag har lärt mig under alla år som jag har arbetat bland annat inom sjukvården är att man inte alltid ska vara säker på att man själv alltid sitter inne med alla svar och lösningar på ett problem. Ofta kan det vara riktigt värdefullt att lyssna på vad andra har att säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Fru talman! En annan fråga i betänkandet som vi anser är viktig och som jag vill ta upp här är den palliativa vården. För oss är det viktigt att alla som har behov av palliativ vård, alltså vård i livets slutskede, ska kunna få sådan vård av kompetent och välutbildad personal oberoende av bostadsort. Så är det tyvärr inte i dag. Det finns stora skillnader mellan regionerna.

Fru talman! Något av det värsta som en förälder kan vara med om är faktiskt att ens barn drabbas av en svår sjukdom. Det är egentligen inte något som man vill tänka på. Men tyvärr drabbas även barn av cancer och andra svåra sjukdomar. Och vart fjärde barn som drabbas av cancer kommer att dö av sin sjukdom. Många av dessa familjer önskar att deras svårt sjuka barn vårdas hemma så långt det är möjligt. Då är det jätteviktigt att det finns tillgång till team för palliativ hemsjukvård oavsett var i landet man bor, så att barn och föräldrar kan känna sig trygga med den medicinska behandlingen. Men de ska också kunna få psykologiskt stöd och råd i den extremt svåra situation som de befinner sig i.

Man ska också komma ihåg att inte alla familjer vill att deras svårt sjuka barn ska vårdas hemma. Då är det viktigt att respektera också detta önskemål och se till att det finns andra möjligheter. I dag finns det bara ett hospis med fem vårdplatser i hela landet för svårt sjuka och döende barn, vilket är alltför lite för att täcka det stora behov som finns.

Föräldrar som befinner sig i denna extremt svåra situation med all oro det innebär ska inte behöva kämpa för att deras barn ska få rätt till en fullgod palliativ vård. Det ska vara en rättighet i Sverige i dag.

Samhället har alltid ett ansvar att vara på plats och stötta när man är som svagast och sjukast. Det är bara så ett välfärdssamhälle kan kännetecknas.

Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 16.

Anf. 13 Dag Larsson (S)

Fru talman! Jag tackar Per Ramhorn för ett mycket intressant inlägg. Jag instämmer dessutom i en hel del av det som han sa. Inte minst är det viktigt att vi arbetar med att försöka förbättra tillgängligheten i svensk sjukvård. Men jag tyckte att delar av hans anförande var lite väl dystert. Det finns ändå en del ljusglimtar. Exempelvis kan vi se hur femårsöverlevnaden i fråga om prostatacancer har gått upp från 80 till 90 procent. Den har även gått upp när det handlar om bröstcancer de senaste åren. Det finns alltså positiva tecken också, och det är viktigt att ha med dem så att bilden inte blir helt nattsvart.

Vid motionsbehandlingen som vi hade i socialutskottet drog ni tillbaka två motioner. Jag skulle ändå vilja höra lite mer om resonemanget bakom detta. Jag är lite nyfiken. Den ena handlade om aborträttigheterna, där flera sverigedemokrater har motionerat om att inskränka aborträttigheterna. Den andra handlade om samvetsfriheten. Jag skulle ändå vilja höra om det pågår ett omtänkande på den punkten och att ni kanske inte är lika mycket emot svensk abortlagstiftning som tidigare.

Anf. 14 Per Ramhorn (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Fru talman! Tack för frågan, Dag Larsson!

Jag kommer att svara frågan precis som jag svarade när Expressen frågade mig: Det har tillsatts en arbetsgrupp, och vi är bara i inledningsskedet. Därför kan jag inte avslöja något närmare när det gäller den processen; det är ett internt arbete i partiet. Men jag kan säga så mycket som att vi bör öka generellt när det gäller att förebygga ofrivillig graviditet. Det gäller över hela linjen, helt enkelt.

Anf. 15 Dag Larsson (S)

Fru talman! Utifrån detta kan jag bara dra slutsatsen att för den som vill värna svensk aborträtt och inte tycker att den ska inskränks, liksom för den som tycker att det vore vansinnigt att införa ett system med samvetsfrihet för vårdpersonal, är Sverigedemokraterna än så länge inte ett parti att lita på. Risken finns nämligen att era motionärers uppfattning kommer att gälla även i framtiden, Per Ramhorn.

Anf. 16 Per Ramhorn (SD)

Fru talman! Tack för svaret och, återigen, frågan, Dag Larsson!

Jo, Sverigedemokraterna är ett parti att lita på i många avseenden, både när det gäller sjukvården och när det gäller frågor på områden där övriga partier har tagit efter vår politik. När det gäller den fråga om vårt interna arbete i partiet som ställdes här kan jag dock inte svara på den. Det arbetet får fortgå internt.

Anf. 17 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Så får jag då åter stå i riksdagens talarstol och debattera det jag tycker är ett av de absolut viktigaste politikområdena, nämligen hälso- och sjukvårdspolitiken.

Det är ett imponerande betänkande socialutskottet har presterat. Grunden för det är förstås de 350 förslag som har kommit in från riksdagens ledamöter och som i dag har lett till 110 olika reservationer. Att det finns ett så stort intresse kring just hälso- och sjukvården har ju sin förklaring: Svensk hälso- och sjukvård är fantastiskt bra, men vi har ett antal stora problem på området.

Dessa problem har blivit betydligt värre beroende på att vi under den förra mandatperioden hade en regering som i samarbete med Vänsterpartiet var helt fokuserad på en enda fråga, nämligen att få bort vinstdrivande företag ur välfärden. Det gjorde att riksdagen i stort sett inte fick några förslag på reformer. Hälso- och sjukvården är så pass komplicerad och avancerad att där krävs ett fortlöpande reformarbete. Därför kunde vi se hur primärvården fick större och större problem, att mindre än 50 procent av Sveriges medborgare hade en fast läkarkontakt och att köerna ökade snabbt.

Nu har det skett en stor förändring. Nu har vi en regering som har valt att samarbeta med Centerpartiet och Liberalerna om att driva en liberal och mycket reforminriktad sjukvårdspolitik. Det gör att vi under den här mandatperioden kommer att ha ett väldigt högt reformtryck på ett antal olika områden. Det kommer att levereras propositioner till riksdagen som faktiskt kommer att korrigera och se till att den svenska sjukvården blir bättre. Det är på framför allt tre stora och viktiga områden som det kommer att ske förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Ett av dessa områden är primärvården. Vi har genom åren haft stora problem med den svenska primärvården. Nu kommer det att komma en proposition som innebär att vi får ett tydligare definierat uppdrag för den svenska primärvården och betydligt bättre förutsättningar att arbeta i denna helt avgörande del av svensk sjukvård.

Nästa område är den bristande tillgängligheten, och det kommer att tas steg för att göra någonting åt den. Detta är ett mycket stort problem, fru talman, som flera andra talare har beskrivit - köerna mer än fördubblades under förra mandatperioden. Nu kommer det att genomföras ett antal reformer och förändringar som gör att vi får kortare köer.

Det tredje området är den psykiska ohälsan. I dag är detta den sjukdomsgrupp som växer absolut mest, och även där kommer det att krävas en hel del nytänkande.

Detta är reformer som kommer att innebära skillnad för medborgare - för patienter - och som kommer att styra om sjukvården i en mer positiv riktning.

I detta betänkande finns också förslag till ett antal tillkännagivanden från riksdagen. Jag tycker att det är väldigt glädjande att socialutskottet under Acko Ankarbergs kloka ledning har lyckats enas i flera viktiga frågor. Detta kommer inte att direkt påverka sjukvården, utan det är beställningar till regeringen att leverera på områden där utskottet har kommit fram till att det måste hända någonting. Detta gäller egentligen framför allt tre områden, där det finns stora reformbehov.

Ett område är den glädjande utvecklingen att vi äntligen börjar kunna använda modern teknik i form av digitalisering i hälso- och sjukvården. Här är utvecklingen närmast exponentiell, fru talman - det är enormt hur fort det går i dag, och vi kan nog inte ana vad som kommer att komma om ytterligare två eller fyra år. Det handlar om alltifrån möjligheten att få sjukvård direkt via sin smartphone och att patienter kan beskriva sina symtom direkt i journalen och på så sätt registrera dem till att man i glesbygden kan få ett akutrum där man via internet har direktkontakt med läkare för att kunna hantera svåra sjukdomar.

Listan kan göras hur lång som helst, men det problem vi har är att lagstiftningen sätter stopp för detta. Vi har en lagstiftning som inte är i takt med tiden. Här är vi i socialutskottet klara över att det krävs en förändring. Vi måste snabbt revidera nuvarande lagstiftning och ta fram mallar - tydliga riktlinjer - för hur journaler ska se ut på det digitala området. Här krävs det att regeringen agerar, och i det är socialutskottet enigt. Det är glädjande.

Nästa tillkännagivande som kommer att göras gäller att vi måste se till att vi får valfrihet i hela den svenska sjukvården. I dag är det ju så att vi har en patientlag som ger patienterna rätt att välja fritt i hela landet - så länge det handlar om öppenvård. Men så fort det behövs en säng att övernatta i på ett sjukhus får patienterna inte längre välja. Det ger absurda konsekvenser i form av patienter från Stockholm som måste åka till Gävle för att få neonatalvård och sedan inte kan välja att komma tillbaka till Stockholm. De får inte bestämma, utan landstingen bestämmer. Detta är ett viktigt steg framåt, och det handlar inte minst om att få köerna att bli kortare. Får patienterna möjlighet att aktivt välja ställen i Sverige där man har kortare köer kommer det nämligen även att korta köerna i verkligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Det tredje området där utskottet föreslår ett tillkännagivande är den högspecialiserade vården. En av de reformer som vi faktiskt beslutade om under den förra mandatperioden var just att vi skulle få en koncentration av den högspecialiserade vården. När den frågan behandlades i riksdagen, av utskottet och sedan i kammaren, ställde sig riksdagen bakom regeringens förslag att det var rätt att gå vidare och ganska snabbt koncentrera vissa delar av den högspecialiserade vården. Här har de första förslagen kommit nu under våren.

I utskottet var vi dock väldigt noga med att vi måste få en återkommande redovisning där det följs upp vilka konsekvenser detta kommer att få. Även om det bara handlar om några få procent av den totala svenska sjukvården är det nämligen oerhört viktigt att det inte leder till att man helt rycker undan mattan för ett eller två av de mindre regionsjukhusen.

Fru talman! Slutligen finns det ett tillkännagivande som jag och Centerpartiet ställer oss tveksamma till, och det är tillkännagivandet att man på nationell nivå ska införa vårdval inom specialistsjukvården i öppenvården. Det är en idé som vi i Centerpartiet hade i slutet av 2007 och 2008, och det ledde fram till att alliansregeringen lät Toivo Heinsoo utreda hur det här skulle kunna se ut. Förslaget till lag kom att kallas LOVE, och det var ett förslag om att i praktiken tvinga landstingen - sjukvårdshuvudmännen - att införa detta.

Vi, och inte minst remissinstanserna, insåg snabbt att det inte är vettigt att tvinga fram en modell över hela landet. Att den fungerar alldeles utmärkt i Stockholm och i flera av de större regionerna vill jag vara den första att säga, men den får mycket besvärliga konsekvenser inte minst i de mindre städerna. Ta till exempel Hudiksvall, där man har en gynekologisk dygnetruntverksamhet. En dygnetruntverksamhet med jour kräver åtta till tio specialister - som då också måste ha sysselsättning dagtid i form av en ganska stor öppenvård inom sjukhusklinikens ram.

Om man uppifrån riksdagen skulle tvinga fram en LOV-gynekologi i Hudiksvall skulle det få till omedelbar konsekvens att möjligheterna att bedriva en dygnetruntverksamhet helt skulle falla. Därför står inte Centerpartiet bakom det tillkännagivandet.

Vi står förstås bakom alla våra reservationer. Men för att vinna tid vid votering yrkar jag bifall endast till reservation nr 33.

Anf. 18 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Tack så mycket för ditt anförande, Anders W Jonsson!

Det verkar som att vi är många här som delar oron över att köerna växer och ibland nästan verkar växa okontrollerat. Det gör att frågan om den kömiljard som bland annat mitt parti och Anders W Jonssons parti var med att se till att Sverige fick ta del av under alliansregeringen och dess nystart och omdaning nu blir så oerhört intressant.

Om vi träffar och pratar med våra kommunpolitiker - vilket jag utgår från att vi allihop gör, även om en del av oss har bytt lite stolar - undrar de vad som händer. Min fråga till Anders W Jonsson, som nu sitter vid maktens bord och kan påverka detta, är: Hur går de förhandlingarna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Kommer vi att kunna få se en prestations- och resultatinriktad kömiljard som garanterar att vi fokuserar på rätt saker? Det gäller att vi inte får den gamla vanliga socialdemokratiska doktrinen att vi bara ska vräka ut pengar, och så ser vi att det inte finns några incitament för att förbättra utan vi ser att pengarna går ut och köerna växer.

Fru talman! Jag skulle vilja att Anders W Jonsson beskriver vad det är som händer och när vi kan förvänta oss att regionerna får ut pengar så att det kan börja bli verkstad.

Anf. 19 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Tack, Camilla Waltersson Grönvall, för frågan!

Just problemet med köerna är en av de riktigt stora utmaningar vi har. I januariavtalet liksom i den budget som riksdagen beslutade om och i vårändringsbudgeten är det oerhört tydligt att det finns 1,6 miljarder avsatta för ett prestationsbaserat, specialdestinerat statsbidrag.

Ett sådant statsbidrag utgår inte genom ett enkelt regeringsbeslut, utan där krävs det en förhandling med SKL. Det som kommer att krävas för att de pengarna ska gå ut är att Alliansen, som ju styr i SKL, kan komma överens med regeringen om regelverket för det.

Med tanke på Alliansens styrka i SKL, och med Centerpartiets och Liberalernas inflytande i regeringen genom att det är en del av januariavtalet, är jag helt övertygad om att vi kommer att lyckas att få till ett prestationsbaserat statsbidrag som utgår till regionerna så fort som möjligt. Det kommer att göra skillnad även under innevarande år.

Jag vill också höja ett varningens pekfinger. Jag och Centerpartiet tycker att kömiljarden är oerhört viktig. Men det är inte den som kommer att lösa köproblematiken. Den har en enda effekt. Det är att landstings- eller regionledningarna kommer att prioritera den högt. Vi måste göra väldigt mycket mer på området.

Den andra viktiga reformen är att ge patienterna makt att välja. Jag och Centerpartiet vill ha ett system där man som patient får informationen om hur långa köerna är och dessutom har möjligheten att välja det ställe i Sverige där köerna är som kortast. I dag undanhåller vi patienterna den möjligheten.

Dessutom har vi en patientlag som gör att om jag väljer att få min höft opererad i Oskarshamn säger lagen nej beroende på att det är en del av slutenvården. Här krävs det också reformer. Det behövs många saker.

Anf. 20 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Tack, Anders W Jonsson, för det svaret!

Min första fråga blir: Ska jag uppfatta ledamoten som att vi kan känna oss trygga i att det vid maktens bord just nu försiggår diskussioner som innebär att det kommer att bli en prestationsinriktad kömiljard?

En sak är att förhandla med SKL. Där vet jag var våra partier står någonstans. De kommer att vara starka och trygga i att förhandla om en prestations- och resultatinriktad kömiljard. En annan sak är vilket förslag som kommer från vår socialminister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Där vill jag bli trygg i att jag vet att diskussionerna med stödpartierna nu går i den riktningen att vi kommer att få se ett sådant förslag. Det kommer nämligen att underlätta förhandlingen med SKL väsentligt.

Jag går över till min andra fråga. Jag är lite bekymrad över en annan av mina hjärtefrågor. Det handlar om den nationella cancerstrategin. Där har vi suttit i mycket konstruktiva och bra diskussioner inom den forna Alliansen på nationellt plan.

Där är jag bekymrad över att den inte lyfts upp och värderas högre i den överenskommelse som finns mellan den rödgröna regeringen och stödpartierna. Vi har vid flera tillfällen haft en majoritet i den här kammaren där vi i tillkännagivanden har uppmanat regeringen att just ta sig an en ny och uppdaterad cancerstrategi.

Vi har också hört mycket högt skattade organisationer som bland annat Cancerfonden och Barncancerfonden, som har hög trovärdighet i frågan, påpeka hur viktigt det är. Nu ser vi att man i vår har plockat bort detta som prioritet.

Jag vill ställa frågan till Anders W Jonsson: Vad tänker Centerpartiet göra så att den här frågan kommer upp på dagordningen på det sätt som den förtjänar?

Anf. 21 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Jag måste ge en historisk bakgrund till cancerstrategin. Det var alliansregeringen som 2007, 2008 såg att det fanns ett stort utredningsbehov. Vi måste i form av en statlig utredning gå igenom hela förloppet vad gäller cancersjukdom och cancerbehandling.

Det gällde alltifrån förebyggande, tidig upptäckt, operation, behandling och rehabilitering till palliativ vård och vård i livets slutskede. Allt måste vi på nationell nivå utreda för att se hur vi ska kunna få flödet, förloppet, att fungera betydligt effektivare.

Cancerstrategin har varit en otrolig framgång. Det har den varit genom det noggranna kartläggningsarbete som gjordes i utredningsform. Det tog säkert ett och ett halvt till två år innan man var klar med det. Alliansregeringen såg till att det hela tiden fanns pengar för att gå in på dessa områden och inte minst få till regionala cancercentrum. Strategin har varit oerhört framgångsrik.

Det är också helt klart att det ska ske fortsatta satsningar. Vi har fortfarande ett antal mycket stora bekymmer på cancerområdet. Skulle jag lyfta fram ett skulle jag snarast säga rehabiliteringssidan. När det gäller tidig upptäckt finns det vissa mindre saker som vi kommer att kunna göra. Vaccinationer mot cervixcancer är också viktigt, vilket vi har diskuterat.

Det jag känner en stor tveksamhet kring är att i dagsläget säga att vi ska dra igång en ny, stor statlig utredning för att kartlägga helheten en gång till och få till en ny cancerstrategi för att sedan kunna gå vidare. Jag kan redan nu med den ringa kunskap jag har på en gång peka på vilka områden det är där det krävs snabba åtgärder.

Jag vill omedelbart skicka in pengarna där och inte tillsätta en statlig utredning som återigen i lugn och ro, vilket vi gjorde för tio år sedan, ska analysera den totala svenska cancervården. Där skiljer sig nog våra partier i hur vi ser på värdet av det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

(Applåder)

Anf. 22 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Vi har en fantastisk hälso- och sjukvård i Sverige. Vi är högt rankade. Vi har också en fantastisk vårdpersonal i Sverige. Det är inte många som har lyft fram personalen i debatten. Det tänker jag göra sedan. Det är den som bär upp vården. Det är alla läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, städare och så vidare. De är vårdens hjältar.

Fru talman! Jag tänker tala om jämlik vård. Det är Vänsterpartiets linje. Det har ni säkert uppfattat tidigare. Medan andra partier ägnar sig mycket åt att lyfta fram den finfina etableringsfriheten på olika sätt, där vårdföretag kan välja om de ska slå ned sina bopålar i Botkyrka eller Östermalm, kommer jag att tala om jämlik hälsa.

Jag kommer också att ifrågasätta de privata sjukförsäkringarna, som väldigt många partier ställer sig bakom. I de diskussioner vi har haft i utskottet har vi hört att de borgerliga partierna fortfarande är extremt intresserade av just privatisering. Det verkar vara grundbulten i er hälso- och sjukvårdspolitik; det syns tydligt.

Sjukast först, står det i vår portalparagraf för hälso- och sjukvården. Stämmer det med de privata sjukförsäkringarna eller med den ökade privatisering som jag tror att vi kommer att få se? Det verkar så i det 73punktsprogram som regeringen har jobbat ihop med Centern och Liberalerna.

Jag är oroad över att regeringen har satt sig i något slags baksäte, och ni andra trycker på gaspedalen i den här frågan. Det oroar mig, för jag tror inte att privatisering på något sätt kommer att lösa vårdens problem. Den kommer också att leda till ökad ojämlikhet; det är jag helt övertygad om.

Fru talman! Statistiken visar att medellivslängden ökar både i den grupp som är 30 år och i den grupp som är 65 år. Det är glädjande. Det finns en specifik grupp där medellivslängden ökar: bland dem som har eftergymnasial utbildning. Medellivslängden ökar minst bland dem som bara har grundskola. Det finns en grupp som är definitiva förlorare när det gäller medellivslängd, och det är kvinnor som bara har grundskola. Kvinnor ur arbetarklassen är förlorare, fru talman. De är förlorare i liv.

Rättvis vård är att ingen ska dö i cancerköer, som i Stockholmsregionen 2017. Vi kan, som ni vet, rädda 3 000 cancerpartieter varje år om vi har jämlik hälsa. Det är åtta liv per dag. Även den med tunn plånbok och kort utbildning ska ha rätt till den bästa vården oavsett var man bor och vem man är - kvinna eller man.

Vänsterpartiet har ett förslag som vi har tagit upp i motioner och skrivit om i debattartiklar. Det handlar om att erbjuda hälsoundersökningar till dem i socioekonomiskt utsatta områden som inte uppsöker sjukvården så ofta. Det är bäst att jag säger att det här ska vara frivilligt, så att ni inte kommer upp i talarstolen och skriker om tvångsundersökningar. Efter den första kontakten kan personen i fråga få hjälp av en läkare, sjuksköterska eller psykolog - you name it. Det är ett sätt att öka hälsan.

Fru talman! Vi måste ha mer medel till välfärden för att kunna göra personalsatsningar i hela landet. Vi behöver inga fler skattesänkningar. Jag och Vänsterpartiet anser att det inte är någon vårdkris vi har i Sverige, utan det är verkligen en personalkris. Det kan man se på olika håll. I dag är en av tre vårdplatser stängd i Stockholmsregionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Jag tror inte att det är kömiljarderna som kommer att minska köerna och öppna vårdplatserna, utan det är enbart personalsatsningar. Det handlar om att man måste ha respekt för sin personal. Det handlar om att höja lönerna regionalt, förkorta arbetstiden och bättra på arbetsmiljön för de vårdanställda. Det är basic, och det är också de krav som ställs av professionen. Det är även Vänsterns krav. Det är ingen som står på gatorna och ylar om kömiljarder eller privatiseringar.

Fru talman! Jag måste lyfta fram Stockholmsregionen, för jag bor ju här. Nya Karolinska sjukhuset är ett sjukhus som det skrivs böcker och artiklar om men som levererar allt mindre vård. Fundera på det! Antalet öppna vårdplatser har minskat med 30 procent sedan man omorganiserade. Dödsfall har rapporterats in till följd av vårdplatsbristen. Läkare tvingas ta fler medicinska risker i sina bedömningar. Svårigheten att hålla vårdplatser öppna handlar om en brist på sjuksköterskor.

Det är 1,5 miljarder i underskott, och 500 anställda ska bort från sjukhuset. Det här är en skandal, en vårdskandal av stora mått. Detta är av stort nationellt intresse, för det här är ett universitetssjukhus som har stor bäring på hela Sverige. Det kostar på att betala sina konsulter och sina polare. Detta är ett nationellt dilemma. NKS är tyvärr i fritt fall. Det är väldigt tråkigt för alla som jobbar där och för alla patienter som skulle behöva NKS.

Det här är inte Stefan Löfvens eller Hallengrens fel. Den här regionen styrs av Moderaterna, Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet, och jag menar att detta är ett ansvar för partierna. Här skulle man behöva göra en extern utredning.

Vården kostar mer i glesbygd på grund av demografi, avstånd och så vidare. Titta på Gotland - de behöver ha sina specialister! Man kan inte skjutsa patienter till fastlandet varje gång man behöver det på plats. Eller se på Jämtland, fru talman, med sina stora avstånd!

Människor i glesbygdskommuner och i utsatta stadsdelar i storstäderna har oftast sämre hälsa än genomsnittet, medan de boende i rika kommuner runt storstäderna har bättre hälsa. Trots mångdubbelt högre ohälsotal är vårdresurserna i utsatta områden ofta sämre. För att vi inte ska få en ännu mer ojämlik hälso- och sjukvård vill Vänstern att regeringen ser över vårdkonsumtionen i regionerna för att kunna skapa en mer träffsäker ekonomisk styrning.

Fru talman! Vi vill också titta på hur det fria vårdvalet och etableringsfriheten har påverkat tillgängligheten, organiseringen av sjukvården och jämlikheten.

Om jag ringer min gynekolog i Stockholm - det kan vara vilken gynekolog som helst, för jag har kollat runt - måste jag göra ett val och får två frågor. Den ena frågan är: Har du en privat sjukvårdsförsäkring? Den andra frågan är: Eller är du vanlig dödlig patient? Gissa vem som får träffa gynekologen först! Styr behoven?

Prioriteringar i vården ska bygga på alla människors lika värde, och resurserna bör fördelas efter behov. Så står det i portalparagrafen. Det finns många privata utförare av vård som också har möjlighet att ta in försäkringspatienter. Vårdbolag och försäkringsbolag hänger ihop väldigt tydligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

I en granskning man har gjort av 108 vårdgivare med avtal hos försäkringsbolaget Länsförsäkringar visade det sig att 62 av dem även hade tagit emot patienter från regionens kö. En läkare kan knappast behandla två patienter samtidigt. Ni kan tycka att det här är en pytteliten fråga, för det är bara ungefär 700 000 personer som har privat sjukförsäkring. Men jag anser att det här är väldigt allvarligt. Det riskerar nämligen att leda till en urholkning av principerna för vården.

Vi vill titta på näringslivets, försäkringsbolagens och vårdbolagens inflytande på hälso- och sjukvården och hur hälso- och sjukvårdslagens intentioner kan garanteras och patientsäkerheten bibehållas.

Fru talman! Jag lyfter därför, och yrkar bifall till, reservation nr 3.

Digitalisering är fantastiskt, och det går fort, precis som Anders sa tidigare här. Vi vill att samhället ska ta ansvar för att även den digitalt baserade hälso- och sjukvården är jämlik. Vi vill att regionerna ska gå i täten, snabba på och bygga på infrastrukturen så att den också hänger ihop nationellt. Det känns som att vi har pratat om det här ganska länge, och det har gått vansinnigt trögt. Primärvården ska kunna erbjuda digitala besök, fru talman, inte minst för att öka tillgängligheten i glesbygd, där det kan vara långt till närmaste vårdcentral. Det ska förstås också finnas en fysisk mottagning.

I dag är det frivilligt för regionerna att erbjuda möjlighet att boka besök via webbsidor. Det tycker vi helt enkelt ska vara obligatoriskt. Vänstern vill utreda hur digitaliseringen inom hälso- och sjukvården ska utformas så att ledord som kvalitet och patientsäkerhet står i fokus. Så är det inte alltid när doktor Cash, det vill säga de digitala vårdappjättarna, kör loss.

För tids vinnande yrkar jag alltså bifall endast till reservation 3, men jag står självklart bakom samtliga våra reservationer. Jag yrkar avslag på övriga reservationer.

Anf. 23 Lina Nordquist (L)

Fru talman! Kan lagstiftning vara omtänksam? Det funderade jag på för ett tag sedan. Jag tycker nog det.

Jag tycker att den kan vara omtänksam om den skyddar psykiskt sjuka människor från vård som inte fungerar eller som till och med gör dem sjukare och fattigare. Lagstiftning kan vara omtänksam om den stöttar anhöriga i stället för att nöta ned dem och om den ger varje människa möjlighet att styra sitt eget liv, oavsett om hon är frisk eller sjuk och om hon väljer att jobba i sjukvården eller någon annanstans. Då är lagstiftningen omtänksam, som jag ser det.

Vi liberaler har många förslag för människor, som jag tror är viktiga just av detta skäl. Vissa av dem kommer att bli verklighet under den närmaste tiden, och andra kommer vi att få slita mer för - i värsta fall under lång tid. Jag ska ge några exempel på de här förslagen.

Till att börja med har vi liberaler genom januariavtalet lovat invånarna att en primärvårdsreform ska genomföras och att varje människa ska ha rätt till en fast läkarkontakt. Vi har också utlovat att säkra en nationell samordning av sjukvårdens kompetensförsörjning. Det är ju personalen som är sjukvården. Jag lovar härmed återigen att envist och uthålligt se till att detta genomförs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Men vi liberaler vill naturligtvis mer. Vi tycker att det är viktigt att de som blir kroniskt sjuka får en fast vårdkontakt som man själv får välja, som känner en och som känner till ens sjukdomsbild väl. Vi vill att denna person ska vara som ett nav i nätverket omkring en, så att det går snabbt att få rätt hjälp när man har frågor eller om man blir sämre i sin sjukdom. För vissa kan denna vårdkontakt vara en läkarkontakt, men för andra kanske det är bättre att det är en psykolog, en undersköterska, en sjuksköterska, en fysioterapeut eller vad just man själv behöver.

Lika viktigt som trygghet, tycker vi, är att ge mer egenmakt åt patienten. Naturligtvis inte över vilken behandling man behöver - det får vi lita på att andra vet och kan bedöma - men egenmakt över sin livssituation även när man är sjuk.

Vi vill göra det möjligt att styra mer över var i landet man får slutenvård när det behövs. Det kan vara nära ens anhöriga, eller för all del på en plats där man har hört väldigt mycket gott om vården.

I morgon tar vi sannolikt ett stort steg mot just detta. Jag vill rikta ett varmt tack till Kristdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet, som tillsammans med oss sett till att detta förhoppningsvis blir verklighet och som vi lade fram förslaget tillsammans med.

Vi liberaler vill dock att denna egenmakt, denna möjlighet att välja, också ska gälla den öppna vården, specialistvården. Vi anser att lagen om valfrihet i vården har inneburit en avgörande maktförskjutning från oss politiker i framför allt regioner och landsting till de människor som faktiskt berörs, de människor som är sjuka. Vi liberaler vill därför att LOV ska breddas: Principen ska vara att all vård som är lämplig för vårdval också ska erbjudas i just den formen. Därför yrkar jag bifall till vår reservation 33, fru talman, som handlar om just stärkt egenmakt för den sjuka människan.

Jag står givetvis bakom alla våra liberala förslag, men när jag nu har talat om trygghet och om egenmakt är det två saker till som jag särskilt vill betona i våra liberala förslag. Det handlar om kvalitet, och det handlar om jämlikhet.

Kvaliteten är naturligtvis oerhört viktig i sjukvården, och det krävs olika saker för att skapa denna kvalitet, fru talman, beroende på vilken sjukvård det är vi talar om som just den människan behöver. Ibland kan kvaliteten i sig vara att vården finns nära, till exempel vid köksbordet eller i jackfickan, som data i en app eller liknande, eller en bit bort på en vårdcentral i den stad där vi bor. Andra gånger kan ingrepp, diagnoser eller behandlingar vara komplicerade. Vi liberaler anser att kunskapen måste finnas, trots en lång resa, för just min sjukdom.

Därför anser vi att den högspecialiserade vården ska koncentreras till ett fåtal platser i Sverige. Vi anser också att den när det gäller väldigt sällsynta sjukdomar till och med bör koncentreras i europeiska specialistcentrum, fru talman. Jag kommer att arbeta för detta tillsammans med mina liberala kollegor.

Så har vi då jämlikheten. Drabbas man av "fel" sjukdom, eller råkar ha "fel" ålder när man drabbas av den, kan man få sämre trygghet i dag. Det är ju fullständigt befängt! Så får det inte gå till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Sjukvården ska bara använda metoder som vi vetenskapligt vet är effektiva och som är välbeprövade. Tyvärr är denna princip inte självklar när det gäller psykisk sjukdom. Där kan healing, homeopati och dunkla komplementärmetoder fortfarande frodas, och vem som helst kan efter några dagars kurs kalla sig legitimerad, auktoriserad eller certifierad terapeut av något slag. Psykiska tillstånd ingår nämligen inte på patientsäkerhetslagens lista över de tillstånd som man måste ha hälso- och sjukvårdsutbildning för att få behandla. Vi vill att patientsäkerhetslagen ändras så att den även omfattar dessa sjukdomar.

Ålder, återigen, är också tyvärr något som gör att man kan få sämre vård i dag. Är man för ung eller för gammal kan man hamna utanför.

Ta till exempel screening. I dag är det så att om man är över 74 blir det ingen mammografi för att upptäcka bröstcancer. Är man under 60 blir det ingen ändtarms- eller tjocktarmsscreening för att upptäcka den cancern i tid. Smer, Statens medicinsk-etiska råd, har själva konstaterat att detta antagligen inte har sin grund i fakta utan i att själva studierna har brister.

Vi anser att vi måste ändra lagstiftningen så att vi tar etiska hänsyn vid sådana här rekommendationer. I detta fall skulle det sannolikt innebära att gränsen för mammografi ska skjutas uppåt och gränsen för när det är rimligt att få en ändtarms- eller tjocktarmsscreening skjutas nedåt.

Ett annat åldersexempel - det finns naturligtvis många - är att föräldrar i dag kan hindra sina barn från att söka vård. Så ska det naturligtvis inte vara. En sjuk person ska ha möjlighet att få vård oavsett sin ålder. Vi vill därför förskjuta lagstiftningen från ett föräldraperspektiv till ett barnperspektiv.

Avslutningsvis, fru talman: Det saknas någonting i vår lagstiftning som jag vill ska gå som en tråd genom hela sjukvården, och det är just den enskilda människans behov med den enskilda människan i centrum. Det kräver, anser vi, två ytterligare saker: dels en utredning om sjukvårdens framtida prioriteringar där de prioriteringar som fastställs sedan regleras i hälso- och sjukvårdslagen, dels en ny portalparagraf som konstaterar att vården ska utgå från den enskilda människans behov, inte från ett befolkningsperspektiv. Det hjälper ju inte mig om jag är sjuk att 80 procent av människorna med samma sjukdom som jag har fått vård i tid om jag själv inte får det.

Vi vill att människan, den enskilda individen, ska sättas i centrum. Allt detta sammantaget, fru talman, tror vi bidrar till en mer omtänksam lagstiftning som kommer att hjälpa och lyfta människor även när de är sjuka.

Fru talman! Sjuka människor måste vara slitvargar i dag. De människor som hjälper dessa personer i sjukvården, de anställda, måste vara slitvargar i dag. Därför lovar jag att även jag kommer att vara en slitvarg och försöka genomföra samtliga dessa förändringar.

Anf. 24 Dag Larsson (S)

Fru talman! Jag tycker att ledamoten Lina Nordquists anförande var väldigt bra. Du är en oerhört klok person som har rätt i väldigt mycket av dina åsikter - det vill jag ändå ha sagt, så att min fråga hamnar i rätt dager.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Jag tror också att vi delar uppfattningen att det är viktigt att folk i görligaste mån ska kunna välja vilken vårdgivare som ska ta hand om en när man är sjuk, när man ska undersökas och sådant.

Jag lever i det landsting och den region där man har gått längst med dessa vårdval i systemet. När det gäller gynekologiska mottagningar, dit många kvinnor går för att göra undersökningar och annat, kan jag notera att vårdgivarna har valt att inte etablera sig i sydvästra Stockholm. Mellan Liljeholmen och Södertälje finns det en mottagning för dem som är bosatta i Botkyrka, sydvästra delen av Stockholm och delar av Huddinge - en enda mottagning! I Stockholms innerstad finns det ett tjugotal gynekologiska mottagningar.

På vilket sätt ökas Botkyrkakvinnornas valfrihet när det inte finns några vårdgivare där?

Anf. 25 Lina Nordquist (L)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Början av frågan var naturligtvis trevligast.

Men då till vårdvalet: Det vi ser i Stockholm och de andra större regionerna som är tätbefolkade är ett problem som naturligtvis bara blir större ju mer glesbefolkat vårt land blir. Det är det som gör att vi liberaler anser att man måste göra en bedömning vid varje enskilt tillfälle: Är detta vård som är lämpad för vårdval?

För att något ska vara lämpat för vårdval måste vi kunna definiera exakt vilken sorts vård det kräver. Man ska ju vara lika trygg vart man än väljer att gå som patient - den bedömningsförmågan ska jag inte behöva ha när jag själv är sjuk. Vi måste också veta att det finns tillräckligt många patienter för att det ska gå att dela upp på flera vårdgivare. Kvaliteten får inte bli lidande av att det är för få personer i området.

Så länge dessa saker uppfylls anser vi liberaler att det handlar om att försöka skruva på ersättningssystemen för att se till att det blir just jämlikt, det vill säga det ska inte finnas ett dussin vårdcentraler eller ett dussin gynekologmottagningar precis utanför min dörr medan det är tolv mil till närmaste mottagning från min kusins dörr.

Detta går att åstadkomma. Det handlar om att se till förutsättningar, till ersättningssystem och till vilka kvalitetskrav man ställer.

Anf. 26 Dag Larsson (S)

Fru talman! Tack, Lina Nordquist, för svaret! Jag tycker att det var ett väldigt bra svar som vittnar om någon form av socialt ansvarstagande, och jag hoppas att Lina Nordquist pratar om detta med sina liberala kamrater i Stockholmsregionen.

De facto ser det ut så här. Den verkliga valfriheten för kvinnor i Botkyrka är mycket mindre än för kvinnor bosatta i Stockholms innerstad. Många av de kvinnor jag träffar ute i Hallunda och andra ställen i sydvästra Stockholm är dessutom relativt fattiga och har ofta inte ens råd att betala för kollektivtrafiken. Många av dem berättar för mig att de aldrig har varit inne i Stockholms innerstad. De har alltså i verkligheten bara en enda klinik att vända sig till.

I verkligheten har systemet blivit en möjlighet för vårdgivarna att välja var man ska vara etablerad. Det är det som gör mig oroad av det förslag till tillkännagivande som ni har tagit fram, där ni hävdar att man ska tillämpa mer av den här sortens system runt om i Sjukvårdssverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Jag var med om att städsla Göran Stiernstedt - han är relativt känd i den här församlingen och bland folk i största allmänhet - som har arbetat mycket med sjukvårdsfrågor. Vi bad honom att göra en utvärdering av hur vårdvalen har slagit i Stockholm, och hans uppfattning var att de är kostnadsdrivande och att de leder till en söndersplittrad vård. Kostnaderna i vårdvalssystemen har ökat i storleksordningen 5-10 procent varje enskilt år i Stockholmsregionen. Det är extremt dyrt, det driver sjukvårdens kostnader, det leder till system där sjukhusen har svårt att konkurrera om vårdpersonalen och det leder, enligt mig i alla fall, till stora risker för ökad ojämlikhet i en vård som redan präglas av alltför mycket av ojämlikhet.

Anf. 27 Lina Nordquist (L)

Fru talman! Tack, ledamoten!

Till att börja med har jag ett ganska starkt minne av att det nyligen gjordes en genomlysning av ersättningssystemen inom primärvården i Stockholms läns landsting, som det hette då. Där tittade man på vad det är som gör att det blir trängre mellan vårdcentralerna i vissa delar av länet men mindre trångt i andra. Motsvarande översyn bör naturligtvis göras över hela Sverige och inom all vård.

Som jag förstår ledamoten delar vi egentligen uppfattningen att problemet inte är valfriheten, utan problemet är att det i Botkyrka, Tärnaby och andra platser råder brist på valfrihet. Den enskilda människans egenmakt ska vara så stor som möjligt, och då handlar det, som jag ser det, om att öka egenmakten där den är för liten och inte att trycka ned den på andra platser.

Slutligen vill jag säga vad gäller kostnaderna att vi gjorde genomlysningar även i Uppsala län, och det har gjorts även på andra håll i landet. Även vi såg att kostnaderna ökade när man hade infört vårdval, men fördelat per patient var kostnaden betydligt lägre. Naturligtvis kostar det mer pengar att behandla patienter än att ha dem i en kö.

Jag skulle vilja säga att när det gäller kostnader behöver man vara väldigt noga med att se till vad vi menar med att kostnaden stiger. En patient som inte får vård är ju den billigaste patienten, men så kan vi inte ha det.

Anf. 28 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Jag har några frågor till Lina Nordquist. De tangerar lite det som Dag Larsson frågade om.

Lina Nordquist talar om jämlikhet kontra ökad etableringsfrihet och valfrihet och hur man ska få ihop det. I Stockholmsregionen och andra regioner kan man se att etableringsfriheten innebär att man etablerar sig i innerstäderna, för där är patienterna friskast. Det är jag ganska övertygad om. Kan man undvika den snedfördelningen av vården?

Innan man sjösätter den här typen av reformer måste man göra en utvärdering av de reformer som man har genomfört under ett antal år. Man kan titta på Stockholm. I tolv år har man jobbat med valfrihet och etableringsfrihet, och ojämlikheten har ökat och inte minskat. Tycker inte Liberalerna att det skulle vara bäst att göra en utvärdering innan man kör vidare på den här linjen, vilket man nu kommer att göra genom dagens beslut?

Anf. 29 Lina Nordquist (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Självklart ska det göras utvärderingar! Det ska göras utvärderingar inför förändringar, och det ska också göras utvärderingar efter förändringar och när man inte har för avsikt att förändra någonting alls. Det ska göras för att säkerställa att det är fakta som styr hur vi leder detta land och hur vi leder sjukvården på nationell, regional och, vad gäller hemsjukvården, kommunal nivå. Så är det absolut.

Sedan måste jag säga att det här med att skillnader ökar kan vara mycket dåligt. Men det kan också vara något som inte är dåligt. Om ledamoten Rågsjö får 20 kronor mer och jag får 40 kronor mer har skillnaden mellan oss ökat. Är det dåligt - vore det bättre att ingen av oss fick någonting alls?

Jag skulle nog vilja säga att om vi sätter som ett mål vid slutet av en mandatperiod eller i den utopiska, perfekta sjukvården att en sjuk människa själv ska kunna styra sitt liv så mycket det är möjligt och alltid veta att hon är trygg får alla våra beslut sedan ledsagas av detta mål. Då kommer fakta och målet egenmakt att styra oss mot när det passar att privata aktörer hjälper oss och när det helt enkelt inte är en möjlighet.

Det viktiga för mig är att sjuka människor ska vara väl omhändertagna och inte förlora inflytandet över sitt eget liv när de får en diagnos.

Anf. 30 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Jag har ytterligare några frågor.

Det är ju sjukast först som gäller. Är det inte lite märkligt då att vårdcentralerna i Stockholm är etablerade på ett sådant sätt att de som är friskast har en ökad tillgänglighet till vårdcentraler jämfört med områden där man har en större ojämlikhet och större ohälsotal? Är inte det väldigt märkligt?

Ni i Liberalerna är ansvariga för utvecklingen i Stockholm sedan tolv år. Borde man inte ha gjort någonting åt den ökade ojämlikheten?

Fru talman! Vi har sett att den ökade privatiseringen har lett till enorma pengauttag. Capio har nu sålts till det franska företaget Ramsay. Det gick loss på 12,1 miljarder. Bottenplattan är förstås svenska skattepengar.

Borde det ändå inte finnas en gräns för de här företagens möjligheter att etablera sig på så sätt att de kan casha ut maximalt med pengar? Vi vet alla att om Capio och de här andra stora vårdföretagen hade etablerat sig på ett helt annat sätt i Stockholmsregionen - mer i Skärholmen, Rinkeby, Hallunda, Botkyrka och så vidare - hade pengauttaget blivit mindre. Är det inte den typen av utvärderingar som borde ha föranlett det här beslutet och legat till grund för vidare privatiseringar?

Om man ser att ojämlikheten ökar med den här typen av system, borde det inte vara själva bromsen, och så kunde man tänka ut något annat klokt? Om man i tolv år har sett att privatiseringar leder till minskad jämlikhet i Stockholmsregionen borde det ändå bli stopp någon gång.

Anf. 31 Lina Nordquist (L)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Till att börja med har det gjorts förändringar av ersättningssystem - det kan handla om att man lägger till Care Need Index eller sjukdomsbörda - för att på olika sätt se till att vården ska styras mot de patienter som verkligen behöver vård och inte mot människor bland oss som vill ha vård men inte behöver det. Det är det första svaret.

Det andra gäller vinster i välfärden. Det här gör mig faktiskt förvirrad. Vad är vinster i välfärden? Vad är vinst på skattemedel? Elbolagen kan sälja el till sjukhus och vårdcentraler, och de får ta ut hur mycket vinst de vill. De som tvättar kläderna, sjukhusfiltarna och fönstren på sjukhusen får ta ut hur mycket vinst de vill. Man får göra vinst på sjukhusmaten. Man får göra vinst på att sälja ambulanser - det är tur. Annars hade vi inte haft några ambulanser. Men när det gäller kvinnodominerade yrken som är närmast patienterna ska vinst vara förbjudet.

Jag begriper inte ledamoten Rågsjös logik och kullerbytta när hon kommer fram till den slutsatsen. Vi har vinster i absolut all välfärd, förutom i just denna.

(Applåder)

Anf. 32 Pernilla Stålhammar (MP)

Fru talman! Vilken gedigen kompetens som sitter i den här kammaren. Jag skulle tro att alla ni som har varit uppe i talarstolen före mig har jobbat med de här frågorna hela era liv - fantastiskt! Det är därför vi kan komma fram till så mycket kloka saker.

Vi debatterar alltså sjukvårdsfrågor i dag. Ansvaret för de frågorna ligger först och främst på regioner och landsting. Men vi har också ett nationellt ansvar.

Jag måste säga tack till Dag Larsson, min socialdemokratiske kollega som har varit landstingsråd i Stockholm väldigt länge. Han har fullkomligt briljerat i denna debatt.

Jag kommer inte att gå in på djupet i alla hälso- och sjukvårdsfrågor. Jag tänker i stället försöka höja blicken.

Vi har en ohälsa i vårt samhälle som inte bara är statistik och därmed inte en uppgift för bara hälso- och sjukvården. Många sjukdomstillstånd kommer förmodligen alltid att finnas i vården även om utvecklingen går framåt. Men det finns också många sjukdomstillstånd som vi har funnit botemedel för. Det gäller dock långt ifrån alla.

Även om vi lever längre och kan bota fler sjukdomstillstånd är vi i den väldigt olyckliga situationen att vårt samhälle och vår livsstil skapar ohälsa. En stor och viktig del som visar att vi är på fel väg är den psykiska ohälsan. Vi kan bara inte acceptera att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Men det ser faktiskt ut på det sättet.

Nyligen kom uppgifter om att 1 miljon människor i Sverige äter antidepressiva läkemedel. 1 miljon är ganska många. Sverige är ett rikt land. Vi ligger högt på skalan, oavsett hur man mäter. Vi måste kunna göra något annorlunda.

Det är särskilt oroande att den psykiska ohälsan bland unga ökar. Den uppmätta ökningen av antidepressiva läkemedel är till exempel störst bland barn och unga. Och värst är det för flickor. Av alla flickor i åldern 15-19 år har 7 procent någon gång under 2018 ätit antidepressiva läkemedel. Det går säkert att ta till andra insatser och komma fram tidigare till dem som behöver hjälp, så att det inte behöver gå så långt som att man behöver medicinera, även om det är viktigt i vissa fall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Jag är glad över att vi i januariavtalet, överenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna, har kommit fram till en punkt om att jobba kraftfullt med den psykiska ohälsan. Psykiatrin och elevhälsan ska stärkas. Barn- och ungdomspsykiatrin ska bli köfri. Vi ska också utreda en ny vårdform där patienter snabbt kan få hjälp med lättare psykisk ohälsa. Allt det här är väldigt viktigt och bra. De som har problem behöver få hjälp. De måste få stöd snabbare än i dag.

Fru talman! Parallellt med det är det i ett bredare perspektiv minst lika viktigt att vi hittar sätt att främja psykisk hälsa och inte tvärtom. En del människor kommer alltid att må psykiskt dåligt i olika skeden av livet. Det hör till livet. Men vi har nått långt i vår forskning och vet att man också kan leva ett väldigt bra liv, även om man drabbas av psykisk ohälsa.

Den psykiska ohälsan kan dock även motverkas. När man kan göra det ska man också göra det. Till exempel tycks ett övermäktigt, stressigt arbetsliv som man inte lyckas stänga av vara en stor anledning till att många mår dåligt i dag. Miljöpartiets politik innebär att vi vill att människor ska få mer makt över sin tid. Vi vill genomföra reformer som sänker normalarbetstiden och ökar människors möjligheter att påverka sin arbetstid och sina arbetsvillkor.

Vi är glada att frågan om utvecklingstid finns med i den överenskommelse som vi har slutit med C och L. Det kommer att hjälpa människor att kanske ändra livsstil och arbetsinriktning, om man känner att man behöver det för att må bättre eller av den enkla anledningen att man vill ändra inriktning på sitt arbetsliv.

Fru talman! Sättet på vilket vi lever hänger tydligt samman med sjuktalen för ohälsa. Bakom sjuktalen finns människor inom hälso- och sjukvården. Det skulle innebära stora vinster för både enskilda och samhället om den stressrelaterade ohälsan minskade i samhället. Därför måste vi också titta på alla som jobbar i hälso- och sjukvården. De har en enorm arbetsbelastning. Vi behöver öka möjligheten för dem att ha ett drägligare arbetsliv. Det är dessutom inte sällan just kvinnor som drabbas.

Jag vill också säga något om klimatet kopplat till ohälsa. I vilken grad ungas framtidstro och optimism skadas av klimatfrågan är svårt att säga. Men det finns absolut där. Nyligen kom ett upprop från 171 psykologer och psykoterapeuter där de ställer krav på ett aktivt lösningsfokus hos vuxenvärlden och beslutsfattare kopplat till risken för stigande psykisk ohälsa hos unga.

Världsnaturfonden och Trygg-Hansa har också gjort en undersökning, även om det var för några år sedan. De såg då väldigt höga orossiffror hos barn mellan 11 och 15 år när det gäller klimatförändringarna.

Det är inte alls konstigt. Känslan av sammanhang och mening är otroligt viktiga komponenter. När så allvarliga saker som hela vår existens står på spel, som vi ser det i dag, är det inte konstigt att många barn och ungdomar, även vuxna, reagerar. Greta har faktiskt ganska rätt i sin kritik. Det går för långsamt. Det är inte heller en slump att Greta har blivit en ikon över hela världen. Folk oroar sig. Och det finns fog för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Fru talman! Att vården ska vara jämlik är också en viktig grundbult i det demokratiska samhället. Det har med tilltron till och kittet i vårt samhälle att göra. Samtidigt finns det klara utmaningar på området. Därför är den utredning som regeringen har tillsatt, Styrning för en mer jämlik vård, väldigt viktig. I slutet av juni ska den slutredovisa sitt resultat och sin slutanalys. Även i andra utredningar har frågan lyfts upp. Det är förstås en av de viktigaste aspekterna att ha med sig inför de förändringar som vi ser framför oss i hälso- och sjukvården.

Det här är ett mångfacetterat område som rymmer den nära enkla vården och den mer kvalificerade vården. Det är regionerna som har ansvaret. Miljöpartiet ser möjligheter till stora vinster om yrkesgrupper kan samverka på nya sätt. Om forskningen finner lösningar på några av de stora sjukdomstillstånden kan det också ändra förutsättningarna i ett slag.

Digitala lösningar ska också leda framåt. Här har vi bara sett början på något som kommer att revolutionera ganska mycket.

Vi vill också se en utveckling där brukare och patienter i allt större utsträckning deltar i sitt eget uppföljningsarbete.

Med de orden vill jag yrka bifall till reservation 32.

Anf. 33 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! I det 73-punktsprogram som regeringen har tagit fram tillsammans med Centern och Liberalerna återkommer kömiljarden. Jag undrar hur den kan få personalen inom hälso- och sjukvården att må bättre och komma tillbaka. Det har ju visat sig att det finns en väldig stress inom personalgrupper. Ekonomiska incitament som får personalen att springa fortare ökar snarare stressen.

På vilket sätt kan kömiljarden, enligt Miljöpartiet, främja personalens just nu väldigt skakiga situation inom hälso- och sjukvården?

Anf. 34 Pernilla Stålhammar (MP)

Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för en väldigt viktig fråga! Som du säger är det väldigt tungt och stressigt att arbeta inom vården. Det måste vi komma till rätta med.

Kömiljarden syftar mer till att man snabbare ska få vård. Anledningen till att vi nu lägger fram en ny variant av kömiljarden än den som Alliansen hade fram till 2014 är att vi såg att den slog fel. Man tog mest hand om de lättare fallen då det såg bra ut i statistiken. Nu kommer vi att se till att även multisjuka och kroniskt sjuka personer får bättre och snabbare hjälp.

Man måste också jobba på andra sätt. Kömiljarden syftar ju till att patienterna ska komma fram snabbare. Det vi talar om handlar om hela sjukvårdens struktur och om att vi måste satsa mer resurser på dem som jobbar inom sjukvården. Jag är lika besvärad som Karin Rågsjö över hur det ser ut på Karolinska i Stockholm. Där avskedar man nu personer, vilket är en ren skandal.

Anf. 35 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Jag vill bara påpeka att Miljöpartiet sitter i Region Stockholms regionstyrelse.

Det här med kömiljard är alltid intressant. Vi har inte sett slutversionen av er tillskruvade kömiljard och väntar med spänning på hur den ska gestalta sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Miljöpartiet ingår ju i den grupp som har tagit fram 73-punktsprogrammet om vad som ska göras. Men i det nämns inte specifikt att det behövs vansinnigt stora personalsatsningar. Det tror jag är nyckeln till att få vården att svänga tillbaka till något slags normalläge. De tomma vårdplatserna, de långa köerna, kaoset på akutavdelningar och så vidare handlar i dag om en stor personalkris inom vården, mer än om en vårdkris. Här behövs manifesta flöden in till personalen.

Hur länge tror Miljöpartiet, fru talman, att vi får vänta innan vi ser resultat och det blir mer resurser ut till regionerna så att de kan bygga en mer patientsäker vård?

Anf. 36 Pernilla Stålhammar (MP)

Fru talman och Karin Rågsjö! Jag vet att Miljöpartiet sitter i styret för Region Stockholm. Det har vi inte gjort tidigare, utan vi är ganska nya där. De problem som man har dragits med vad gäller Karolinska har pågått under väldigt lång tid, och då har vi suttit i opposition.

Att satsa på sjukvårdspersonal handlar också om att få fler att utbilda sig och fler att stanna kvar. Det handlar vidare om strukturer och hur man arrangerar arbetet men också om att vi just nu har haft en väldigt speciell situation under detta år. Vi har styrt på en servettskiss fram till dess att vi kunde lägga fram en vårändringsbudget. Den kan tyvärr inte täcka upp för alla de nedskärningar som skedde genom servettskissen. I den valde man ju att satsa mer på att minska skatteintäkterna i stället för att satsa på vården, vilket bevisligen behövs.

(forts. § 8)

Anf. 91 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Hälso- och sjukvårdsfrågor

Herr talman! Tillbaka till socialutskottet och hälso- och sjukvårdsfrågorna! Det innebär att fokus är tillbaka på de stora utmaningarna inom svensk hälso och sjukvård. Vi saknar nämligen inte sådana.

Ledamoten Pernilla Stålhammars parti sitter med i regeringen. Just därför är jag nu jätteintresserad av att se och höra hur Miljöpartiet ser på en del av dessa utmaningar. Jag saknade en hel del av de sakerna i Pernilla Stålhammars anförande.

Vi konstaterar att när alliansregeringen tog över stod 130 000 människor i kö för ett första besök respektive operation. Sedan infördes kömiljarden. När vi lämnade över 2014 var vi nere i 52 000 patienter. Det var fortfarande alldeles för många - helst vill vi alla se noll. Men det var en stor skillnad i vad vi lämnade över. Nu är vi tillbaka på över 90 000. Vi klättrar snabbt mot den höga summa som vi i Alliansen hanterade senast.

Jag skulle vilja att Pernilla Stålhammar redovisade hur Miljöpartiet anser att vi ska ta oss an köerna och hur man behöver utforma specifikt kömiljarden.

(Applåder)

Anf. 92 Pernilla Stålhammar (MP)

Herr talman! Tack, Camilla Waltersson Grönvall, för den frågan! Vi delar ambitionen att människor som är sjuka ska få tillgång till sjukvård.

Därför är åtminstone jag stolt över att vi nu tillsammans med C och L har kommit överens om att införa kömiljarden. Ni hade också en kömiljard, men vi såg att den inte riktigt fungerade som vi hade velat eftersom det var många som hamnade utanför den - de som var riktigt sjuka, till exempel multisjuka, och de som var kroniskt sjuka. Därför vill vi nu se till att detta ska komma även dem till del.

Det ser också olika ut runt om i landet. Vi ska hitta ett system för att korrigera så att det fungerar i hela landet.

Det är det arbetet vi sitter med nu och kommer att arbeta fram så att vi så småningom kan lägga fram denna kömiljard för riksdagen.

Anf. 93 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Herr talman! Tack, Pernilla Stålhammar, för svaret!

Eftersom svaret inte innefattade någonting annat än att vi ska använda en kömiljard utgår jag från att Miljöpartiet verkligen har omfamnat detta. Något annat förslag från Miljöpartiet har vi ju inte fått när det gäller att korta köerna.

Det är en ganska allvarlig situation att sitta i en regering och se att köerna bara rasar iväg men inte komma med några som helst åtgärder. Jag är väl medveten om att det är Socialdemokraterna som har innehaft statsrådsposten när det gäller ansvaret. Men det går ju inte att som miljöpartist frånsäga sig ansvar när man sitter i den regering som haft så svårt att komma till rätta med detta.

Jag upprepar frågan: Hur har Miljöpartiet jobbat med detta? Är ni nöjda med den situation som ni faktiskt sitter med och måste ta ansvar för, där så här många människor i dag sitter och väntar och riskerar att bli sjuka och kanske till och med dö i sjukvårdsköer som bara drar iväg?

Vi är alltså ett av Europas sämsta länder när det gäller att ta hand om våra patienter i tid. Det är ganska allvarligt.

Jag noterar återigen att det är kömiljarden som lyfts upp - och att Pernilla Stålhammar nu är väldigt glad över att kömiljarden finns. Det har vi ju inte riktigt hört förut.

Jag har ytterligare en fråga. Pernilla Stålhammar får gärna fokusera också på den andra biten, som har varit min stora hjärtefråga i dag. Hur vill Miljöpartiet att vi ska ta oss an cancervården? Vad är de stora utmaningarna där, och hur tänker ni driva på i regeringen för att det ska hända någonting?

Anf. 94 Pernilla Stålhammar (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälso- och sjukvårdsfrågor

Herr talman! Nu är det faktiskt så, Camilla Waltersson, att det här också handlar om hur man organiserar sig ute i regionerna och i landstingen, och ni sitter ju och styr i de flesta landsting. Det är ju inte så att det bara hamnar på Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringen, utan dessa frågor finns även där ni sitter och styr. Då måste också ni ställas till svars där.

Jag är glad - jag är ny i dessa frågor, och jag är väldigt glad över att vi kommer att hantera den här kömiljarden. Vi har olyckligtvis valt samma namn, men den har ett annat innehåll än den kömiljard som Alliansen tidigare hade.

Det finns även väldigt många andra saker som vi gör. Vi kommer att titta på en primärvårdsreform där man ska kunna komma närmare. Som det är organiserat i dag är det många som till exempel har psykisk ohälsa som inte har möjlighet att komma och få hjälp för den på ett lätt sätt. Vi vill flytta detta närmare patienten så att tillgängligheten ska bli bättre.

Vi kommer också att satsa på BUP - köerna ska bort inom ungdomspsykiatrin, till exempel.

Jag tycker att det är lite hårt av Camilla Waltersson att bara slå på regeringen här. Det ligger också ett tungt ansvar ute i landstingen och i regionerna.

Anf. 95 Dag Larsson (S)

Herr talman! Jag begärde ordet igen eftersom jag tyckte att den diskussion som pågick om tillgänglighet och köer var stimulerande och spännande. Jag tänkte att jag skulle bidra med lite synpunkter kring detta, som jag tror att vi behöver fundera mer på.

Jag tror att vi alla är överens om att tillgängligheten i svensk sjukvård behöver förbättras. Nu är inte Sverige ensamt om att ha bekymmer med tillgängligheten i sjukvården. Storbritannien, med sitt statliga sjukvårdssystem, förskräcker. Flera av våra grannländer, däribland Finland, har också haft bekymmer med tillgängligheten i sjukvården.

Själv har jag fört samtal med norrländska politiker om varför de har bekymmer med tillgängligheten. Jag får ofta höra att det råder brist på specialistläkare. Det är svårt att få upp specialistläkare från Mälardalen. Det är också svårt att konkurrera med tillgängligheten i Stockholms innerstad, där det finns en uppsjö av läkarresurser, om man sitter och försöker att administrera sjukvården i Jämtland, Västernorrland eller Norrbotten. Jag tror att en del borgerliga politiker under de kommande åren kommer att få lära sig vad det innebär att försöka bedriva sjukvård i Norrland - det är tuffare än att göra det i Stockholm.

Själv kan jag inte låta bli att fundera på en sak. När jag detaljstuderade köstatistiken kunde jag notera att var fjärde nytillkommande till landets köer kom från ett enda landsting - det landsting som styrdes av Alliansen under den förra mandatperioden, nämligen Västra Götaland.

Hälso- och sjukvårdsfrågor

Man pekar ofta finger åt de norrländska politikerna. Det förtjänar absolut att ifrågasättas hur det kan komma sig att de inte har jobbat ännu mer med tillgängligheten - en del kritik förtjänar de. Men varför riktas aldrig någon kritik mot Johnny Magnusson, som är moderatpolitiker i det landsting som en fjärdedel av de nytillkomna i kön kommer ifrån? Det är ett landsting med mycket stora överskott och mycket stora ekonomiska resurser. Den frågan kan inte jag låta bli att ställa mig.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Ändringar av över-gångsbestämmelse avseende behörighets-reglering