Anf. 37 Linda Snecker (V)
Herr talman! Det finns i dag tre tillfälliga lagar om användning av hemliga tvångsmedel för att utreda eller förhindra vissa särskilt allvarliga brott.
Regeringen föreslår nu att bestämmelserna i de tidsbegränsade lagarna ska göras permanenta. Till hemliga tvångsmedel räknas hemlig rumsavlyssning, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och kameraövervakning som sker i hemlighet.
Varje samhälle måste ha möjlighet att använda tvångsmedel för att kunna utreda brott. Sådana tvångsmedel innebär en inskränkning i grundläggande fri- och rättigheter - rättigheter som i sin tur är grundläggande för demokratin i vårt samhälle.
Därför måste såväl lagstiftningen som de medel som lagstiftningen tillhandahåller omgärdas av de strängaste restriktioner. De viktigaste restriktionerna har vi i våra egna grundlagar och i Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
Vänsterpartiet har vid flera tillfällen motionerat med anledning av de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel eftersom vi inte har ansett att behoven av lagarna påvisats i tillräckligt hög grad eller att de skyddsmekanismer som byggs in för att skydda enskildas integritet varit tillräckligt bra och effektiva.
Vänsterpartiet anser dock inte att det ska vara helt förbjudet att använda exempelvis hemliga tvångsmedel, men vi är väldigt kritiska till att införa ny lagstiftning på området. Vår kritik vid såväl införandet av ny lagstiftning som tillämpningen av lagarna består främst av att integritetsintresset får stå tillbaka för effektivitetsmål.
Under de senaste åren har användandet av hemliga tvångsmedel ökat väldigt mycket. Däremot har inte antalet brott som har klarats upp med hjälp av hemliga tvångsmedel ökat. Tillgången till och användandet av hemliga tvångsmedel innebär inte en sådan hög effektivitetsnivå som ofta framhålls av förespråkarna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott
Jag delar således inte bedömningen att beaktansvärd nytta har förekommit eller att behovet av att kunna använda hemliga tvångsmedel för att förhindra viss allvarlig brottslighet är påtagligt.
Under 2012 lämnades 7 643 tillstånd till hemliga tvångsmedel. Antalet tillstånd uppgick under 2011 till 5 524. Tillstånden under 2012 omfattade 2 254 brottsmisstänkta personer. Motsvarande siffra för 2011 var 2 040 personer. Hemliga tvångsmedel användes i 912 förundersökningar 2012. Flera olika tillstånd kan dock gälla samma person.
Även om det i brottsbekämpande verksamhet kan finnas behov av hemliga tvångsmedel menar jag att regeringen i propositionen inte har visat att de nu föreslagna lagarna står i proportionalitet i förhållande till det intrång i den personliga integriteten som lagarna innebär.
Självklart finns det exempel där telefonavlyssning och annan användning av hemliga tvångsmedel har varit en viktig del av bevisningen. Så är det. Men vi motsätter oss det frekventa användandet av tvångsmedel och det integritetsintrång det innebär.
Vänsterpartiet anser därför att de tidsbegränsade lagarna inte ska göras permanenta förrän effektiviteten har visats, och det har den inte.
Vänsterpartiet anser att det är viktigt att det finns en välavvägd balans mellan intresset av att effektivt kunna bekämpa brott och integritetsskyddsintresset. Alla människor har rätt till en privat sfär som skyddas på praktisk och principiell grund.
Vänsterpartiet är motståndare till hemlig rumsavlyssning, så kallad buggning, eftersom vi anser att det innebär alltför stor inskränkning av den personliga integriteten och att varken behov eller effektivitet är belagda. Det är allmänt konstaterat att buggning innebär ett större integritetsintrång än de flesta andra hemliga tvångsmedel som i dagsläget är tillåtna i Sverige.
Försvarare av buggning brukar hävda att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta. Problemet är att det sällan går att vara helt säker på vem som har gjort sig skyldig till ett brott. Så är processen i Sverige. Mikrofoner kommer att placeras i miljöer där oskyldigt misstänkta befinner sig. Därtill kommer kränkningar som alltför ofta förbises, nämligen de kränkningar som personer i de misstänktas omgivning kan få utstå. Liknande kränkningar förekommer redan i dag när hemlig telefonavlyssning används. Där avlyssnas även den som den misstänkte samtalar med.
Buggning är dock en långt mer ingripande åtgärd, vilket gör att det drabbar oskyldiga desto allvarligare. Dessutom torde fler oskyldiga drabbas vid buggning än vid hemlig telefonavlyssning.
Någon samlad utvärdering och uppföljning av vilken effekt samtliga hemliga tvångsmedel haft för effektiviteten inom rättsväsendet har aldrig gjorts, inte heller någon analys av om de har lett till större trygghet i människors vardag eller hur de samlade hemliga tvångsmedlen påverkat den personliga integriteten och vilka effekter det fått för samhället.
Den samlade effekten av de hemliga tvångsmedlen i Sverige, alltså inte bara de som omfattas av skrivelsen, bör bli föremål för en uppföljning och utvärdering. Vid utvärderingen bör man undersöka huruvida de hemliga tvångsmedlen varit effektiva i förhållande till uppsatta mål och avsett syfte i förhållande till det integritetsintrång som har skett.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott
Skälet till att dessa lagar tillkom som tidsbegränsade lagar var att de noggrant skulle utvärderas och vägas utifrån sitt syfte och resultat. Jag kan inte se att vi fått någon sådan utvärdering, och därför anser vi i Vänsterpartiet att lagarna inte ska bli permanenta.
Vi anser dock att vissa tvångsmedel kan vara nödvändiga i det polisiära arbetet, till exempel hemlig telefonavlyssning, men det ska ske efter noggrann prövning i domstol.
Det ska också ske inom ramen för en myndighet och när vi har andra metoder på plats som stärker den personliga integriteten. Sådana metoder finns inte i dag. Hemlig rumsavlyssning, buggning, kan aldrig tillåtas. Jag yrkar bifall till reservation 1.
I grund och botten handlar det här om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett fritt samhälle där individens frihet är det allra viktigaste, eller vill vi ha ett samhälle där du, du och du kan övervakas?