Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan

Utbildningsutskottets betänkande 2009/10:UbU3

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 21 oktober 2009

Beslut

Högre krav och kvalitet i nya gymnasieskolan (UbU3)

Riksdagen sa ja till en reform av den svenska gymnasieskolan. Den nya gymnasieskolan ska ha 18 nationella program, 12 yrkesförberedande och 6 högskoleförberedande program. Kärnämnen byter namn till gymnasiegemensamma ämnen som ska kunna variera i omfattning mellan de olika programmen. På yrkesprogrammen minskar tiden för teoretiska ämnen till förmån för yrkesämnen. Alla elever på yrkesprogram ska ändå ges möjlighet att få grundläggande behörighet till högskoleutbildning. Ett nytt gymnasiegemensamt ämne blir historia. Två nya examina införs, en högskoleförberedande examen och en yrkesexamen. Som en alternativ väg till yrkesexamen ska en gymnasial lärlingsutbildning införas. Olika behörighetsregler ska gälla för yrkesprogram och de högskoleförberedande programmen. I framtiden måste eleven vara godkänd i svenska, engelska och matematik samt nio andra ämnen för att vara behörig till de högskoleförberedande programmen. Ändringarna i skollagen börjar gälla den 1 mars 2010 och men kommer att tillämpas på utbildningar som börjar efter den 1 juli 2011.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2009/10:UbU3 (pdf, 2 MB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

48 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2008/09:199 Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan

Motioner från ledamöterna

Hedersförtryck Motion 2008/09:A370 av Carina Hägg (S)
Betydelsen av folkrörelser och folkbildning Motion 2008/09:Kr246 av Anita Brodén och Agneta Berliner (FP)
Småföretagsfrågor Motion 2008/09:N377 av Kent Persson m.fl. (V)
Kvinnors företagande Motion 2008/09:N387 av Désirée Pethrus Engström (KD)
Jobb och utbildning en investering för framtiden Motion 2008/09:N435 av Mona Sahlin m.fl. (S)
Inackorderingsstöd Motion 2008/09:Ub210 av Eva Sonidsson och Hans Stenberg (S)
Utbildning i kost- och näringslära Motion 2008/09:Ub225 av Susanne Eberstein och Eva Sonidsson (S)
Hem- och konsumentkunskap Motion 2008/09:Ub228 av Eva Sonidsson och Jasenko Omanovic (S)
Konsumentekonomi i gymnasieskolan Motion 2008/09:Ub230 av Katarina Brännström och Inger René (M)
Satsning på karriärvägledning Motion 2008/09:Ub242 av Helena Bouveng (M)
Lärlingsplatser och småföretag utan kollektivavtal Motion 2008/09:Ub266 av Betty Malmberg och Eva Bengtson Skogsberg (M)
Lokal frihet för gymnasieskolorna Motion 2008/09:Ub287 av Helena Bouveng (M)
Ung företagsamhet Motion 2008/09:Ub301 av Åsa Lindestam (S)
Författarlista Motion 2008/09:Ub309 av Marianne Watz (M)
Entreprenadförhållanden inom skolan Motion 2008/09:Ub312 av Fredrik Schulte (M)
Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan Motion 2008/09:Ub33 av Göran Persson i Simrishamn och Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S)
Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan Motion 2008/09:Ub34 av Rossana Dinamarca m.fl. (V)
Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan Motion 2008/09:Ub35 av Christer Engelhardt (S)
Marknadsföring av gymnasieutbildning Motion 2008/09:Ub357 av Ameer Sachet (S)
Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan Motion 2008/09:Ub36 av Marie Granlund m.fl. (S)
Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan Motion 2008/09:Ub37 av Mats Pertoft m.fl. (MP)
Svenska språket Motion 2008/09:Ub382 av Oskar Öholm (M)
Styrd fortbildning Motion 2008/09:Ub387 av Pia Nilsson (S)
Information om APU till gymnasieelever Motion 2008/09:Ub390 av Pia Nilsson (S)
Det livslånga lärandet Motion 2008/09:Ub391 av Pia Nilsson (S)
Förbud mot nollning och inspark Motion 2008/09:Ub402 av Thomas Bodström (S)
Folkbildning Motion 2008/09:Ub406 av Peter Jonsson (S)
Gymnasieutbildning och arbetsmarknadsbehov Motion 2008/09:Ub407 av Jasenko Omanovic och Hans Stenberg (S)
Utöka lagen om registerkontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg Motion 2008/09:Ub409 av Fredrik Lundh (S)
Elevmajoritet i skolan Motion 2008/09:Ub419 av Johan Löfstrand (S)
Avgiftsfria skolmåltider i gymnasiet Motion 2008/09:Ub420 av Catharina Bråkenhielm (S)
Riksidrottsgymnasium Motion 2008/09:Ub428 av Fredrik Schulte (M)
Vikten av humaniora Motion 2008/09:Ub456 av Hans Wallmark (M)
Avgiftsfri mat i gymnasieskolorna Motion 2008/09:Ub461 av Mats Pertoft m.fl. (MP)
Utbildning och kompetensutveckling i hotell- och restaurangbranschen Motion 2008/09:Ub469 av Börje Vestlund m.fl. (S)
Lärlingsutbildning Motion 2008/09:Ub471 av Börje Vestlund m.fl. (S)
Tillgänglighet i skolan Motion 2008/09:Ub487 av Rossana Dinamarca m.fl. (V)
Skolstyrelser med elevmajoritet Motion 2008/09:Ub494 av Mats Pertoft m.fl. (MP)
Ett "transition year" för den svenska skolan Motion 2008/09:Ub496 av Mats Pertoft m.fl. (MP)
Vikten av estetisk verksamhet som gemensamt ämne i gymnasieskolan Motion 2008/09:Ub497 av Matilda Ernkrans m.fl. (S)
Avgift på skolmat Motion 2008/09:Ub501 av Fredrik Lundh m.fl. (S)
Körkortsutbildning i skolan Motion 2008/09:Ub505 av Marina Pettersson m.fl. (S)
Privatekonomi som en del av skolans undervisning Motion 2008/09:Ub517 av Emma Henriksson och Holger Gustafsson (KD)
Ekonomi i skolan Motion 2008/09:Ub550 av Ewa Thalén Finné (M)
Utbildning av sjömän, sjökaptener och sjöingenjörer i Sverige Motion 2008/09:Ub553 av Eva Selin Lindgren m.fl. (C, M, FP, KD)
Investering i kunskap Motion 2008/09:Ub591 av Mona Sahlin m.fl. (S)
Gymnasiet Motion 2008/09:Ub595 av Marie Granlund m.fl. (S)
Matematiksatsning från förskola till forskning Motion 2008/09:Ub599 av Marie Granlund m.fl. (S)

Beredning

Beredning i utskottet: 2009-09-17
Justering: 2009-10-13
Betänkande publicerat: 2009-10-14
Trycklov: 2009-10-14

Reservationer 1
Betänkande 2009/10:UbU3

Högre krav och kvalitet i nya gymnasieskolan (UbU3)

Utskottet föreslår att rikstagen säger ja till en reform av den svenska gymnasieskolan. Den nya gymnasieskolan ska ha 18 nationella program, 12 yrkesförberedande och 6 högskoleförberedande program.

Kärnämnen byter namn till gymnasiegemensamma ämnen som ska kunna variera i omfattning mellan de olika programmen. På yrkesprogrammen minskar tiden för teoretiska ämnen till förmån för yrkesämnen. Alla elever på yrkesprogram ska ändå ges möjlighet att få grundläggande behörighet till högskoleutbildning. Ett nytt gymnasiegemensamt ämne blir historia.

Två nya examina införs, en högskoleförberedande examen och en yrkesexamen. Som en alternativ väg till yrkesexamen ska en gymnasial lärlingsutbildning införas.

Olika behörighetsregler ska gälla för yrkesprogram och de högskoleförberedande programmen. I framtiden måste eleven vara godkänd i svenska, engelska och matematik samt nio andra ämnen för att vara behörig till de högskoleförberedande programmen.

Enligt förslaget börjar ändringarna i skollagen gälla den 1 mars 2010 och och kommer då att tillämpas på utbildningar som börjar efter den 1 juli 2011. Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2009-10-21

Webb-tv Debatt om förslag: Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan

12 augusti 2022
Debatt om förslag 2009/10:UbU3

Dokument från debatten

2009-10-21

Protokoll för debatten

Agneta Lundberg (S)

Anf. 51 Agneta Lundberg (S)

Herr talman! I dag behandlar vi proposition 2008/09:199, Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan . Jag vill börja med att yrka avslag på propositionen och bifall till den gemensamma reservationen från s, v och mp. Under den förra mandatperioden beslutade riksdagen med bred enighet över blockgränserna att en ny modern gymnasieskola med förstärkta yrkesinriktade program skulle införas hösten 2007. Den nuvarande regeringen valde likväl att återkalla gymnasiereformen 2007. Den återkallade reformen överstämmer på flera punkter helt eller delvis med den nu aktuella gymnasiepropositionen. Exempel på detta är bland annat förslagen om att införa historia som nytt gymnasiegemensamt ämne, att ersätta projektarbete med gymnasiearbete, att skapa en modern lärlingsutbildning som alternativ inom yrkesutbildningen, att inrätta lokala och nationella programråd, att förstärka den arbetsplatsförlagda utbildningen samt att lokala kurser ska kvalitetssäkras. Jag vill understryka att vi socialdemokrater är mycket angelägna om att både höja yrkesutbildningarnas status och, framför allt, deras kvalitet. Regeringens hantering av frågan gör att minst fyra årskullar av gymnasieelever går miste om de kvalitetsförstärkningar som ett genomförande av Gy 07 hade inneburit. Varför har vi en gymnasieskola? Jo, därför att vi tidigare och även nu gör den bedömningen att grundskolestudierna inte räcker för att möta de kunskapskrav som finns i vårt näringsliv och i vårt samhälle över huvud taget. År 1965 gick 15 procent av en årskull i gymnasieskolan. Jag vill påpeka att trots att det var så få var det inte alla som klarade sin studentexamen. I dag går i stort sett alla elever i gymnasieskolan. Vi är med rätta oroade över att inte alla klarar sin gymnasieexamen med godkända betyg. Orsaken till vår oro är att vi vet att det är nödvändigt med en fullständig gymnasieexamen för att man ska kunna gå vidare till arbetsliv, yrkeshögskola eller högskola. Trots att nästan alla klarar en fullständig gymnasieexamen är det ändå alltför många som inte klarar det. Det är viktigt att påpeka att många av dessa endast har missat någon eller några enstaka kurser. Vi socialdemokrater anser att målet självklart måste vara att alla genomför sin gymnasieskola, och det måste tas på stort allvar när målet inte uppnås. Det måste vidtas åtgärder för att ge stöd till de elever som behöver det och på olika sätt förhindra avhopp. Vi vet att många elever som går på individuella program är behöriga och borde gå på ett nationellt program och fullfölja sin gymnasieskola. Det finns många skäl till att det inte är så. En viktig orsak är att eleverna inte får en tillräckligt bra grund att stå på trots godkända betyg från grundskolan. Tidiga insatser måste till. Dessutom krävs mer gedigen vägledning så att man undviker felval i så stor utsträckning som möjligt. De elever som inte är behöriga till gymnasieskolan bör få gå ett basår, där de får en möjlighet att nå behörigheten. Detta basår måste anpassas till varje elevs behov. Vad än utbildningsministern säger var det vi socialdemokrater som med min medverkan gjorde det möjligt för elever att i dag, samtidigt som de läser in ett godkänt betyg, parallellt gå in på ett nationellt program och påbörja dessa studier och på så sätt både få ökad motivation och vinna tid. Detta kallas Prim - programinriktat individuellt program. Det är uppenbart att regeringen trots ytterligare utredningsuppdrag inte kommit fram till någon förändring utan i stort sett ställer sig bakom det IV vi har i dag. Självklart krävs ytterligare kvalitetsförstärkningar för att IV ska bli mycket bättre än vad det är i dag. Gymnasieskolan måste bli mer flexibel så att elever som till exempel fullföljt samhällsprogrammet men upptäcker att de inte kan eller vill gå vidare till högskolestudier ska ha möjlighet att gå ett yrkesprogram. I dag tvingas man vara arbetslös en längre tid innan man förhoppningsvis får börja på en arbetsmarknadsutbildning. Det är på många sätt ett slöseri med både mänskliga resurser och samhällsresurser. Det är någonting vi måste ändra på. Den stora förändringen i denna proposition innebär att man delar upp gymnasieskolan i högskoleförberedande program och yrkesprogram med olika krav på teoretiska kunskaper. Med detta säger regeringen att det krävs en lägre teoretisk kunskapsnivå för de elever som i framtiden går yrkesprogram än vad som krävs i dag. I dag krävs en grundläggande högskolebehörighet oavsett vilket program man går i gymnasieskolan. Regeringens proposition kräver olika behörighetskrav beroende på vilka program man söker, vilket innebär att elever som går på ett högskoleförberedande program måste vara godkända i tolv ämnen från grundskolan, medan de som söker till ett yrkesprogram måste vara godkända i åtta ämnen. I debatten har regeringen ofta framfört att de elever som går yrkesprogram inte behöver samma kunskapsnivå eftersom de inte ska bli akademiker. Denna inställning är enligt Socialdemokraterna både kunskapsfientlig och osaklig, och den är heller inte verklighetsförankrad. Faktum är att kraven från näringslivet och övriga samhället ökar. Grundläggande behörighet är inte enbart något för dem som ska söka in till högskolan, utan det är det krav näringslivet ställer för att få kunniga yrkesarbetare som har förmåga att vidareutveckla sig i sitt yrke eller helt ställa om till nya arbetsuppgifter. Det är också en medborgarkunskap som alla behöver. Detta kan man också konstatera när man läser vad remissinstanserna, till exempel näringslivet och de fackliga organisationerna, framför. Vi ska konkurrera med kompetens och inte med låga löner. Det gäller inte minst dem som går ut i ett arbetsliv efter att ha gått ett yrkesprogram på gymnasieskolan. Det arbetsinnehåll och den roll som till exempel en elektriker eller en fordonsmekaniker har i dag har kraftigt förändrats och kräver nu högre kompetens och eget ansvarstagande, även om man bara ser fem år tillbaka i tiden. Självklart har regeringen märkt av den kritik som framförs mot den tudelade gymnasieskolan. Därför har man påpekat att alla som vill ska kunna få läsa in grundläggande behörighet inom gymnasieskolan. Eftersom detta inte är möjligt även om alla timmar från det fria valet används ska utökat studieprogram erbjudas. Men varför tror man plötsligt att denna grupp, som man annars ansett inte ha klarat nuvarande yrkesprogram, plötsligt ska klara en högre arbetsbörda än de som går ett högskoleförberedande program? Detta är inte seriöst, men det är lätt att lova när man förstår att det inte kommer att vara många som efterfrågar ett utökat studieprogram och att man dessutom inte tillför kommunerna ytterligare medel för att kunna erbjuda ett ökat antal timmar. Det finns brister oavsett vilket program man tittar på i gymnasieskolan. Men det löser man enbart med att på olika sätt höja kvaliteten, inte minst genom ett ökat samarbete med arbetslivet och genom att på olika sätt höja elevernas motivation. Det är viktigt att påpeka att regeringens påstående om att eleverna på yrkesförberedande program alltid klarar sig sämre än elever på studieförberedande program inte stämmer med verkligheten. Exempelvis får fler slutbetyg inom de tre åren på byggprogrammet än på det samhällsvetenskapliga programmet. Sakligt är det så att de ibland klarar sig sämre, ibland lika bra och ibland bättre. Det är viktigt att också sätta fokus på kvalitetsförbättringar på högskoleförberedande program. Då pratar jag inte enbart om ökade krav utan om att skapa förutsättningar för eleverna att klara de utbildningar de sökt. Regeringen har en dold agenda när den förändrar gymnasieskolan. Det handlar inte om antal poäng i gymnasieskolan, utan det handlar om att höja kunskapsnivån för vissa och sänka kunskapsnivån för många. Regeringen vill skapa ökade klyftor mellan dem som har kunskap och dem som inte har kunskap. Samtidigt banar man väg för låglönearbete. Det man kommer att uppnå är att man i statistiken kan visa upp att fler som går yrkesprogram klarar sina gymnasiestudier. Det är en seger över statistiken, men en stor förlust för eleverna som kommer att ha svårt att konkurrera på en arbetsmarknad som de möter med lägre kunskaper. Regeringen, som förespeglade en höjning av kvaliteten och statusen på yrkesutbildningarna, går fram med ett förslag som inte kommer att infria vare sig det ena eller det andra. Det blir precis tvärtom; regeringen lurar elever och arbetslivet med sitt förslag. Det är i stället viktigt att bredda gymnasieskolan och till exempel satsa på åtgärder som på olika sätt möter arbetslivets lokala behov. För att kunna genomföra detta krävs att möjligheten till det som i dag kallas specialutformat program finns kvar även i framtiden. Men självfallet ska dessa kurser vara kvalitetssäkrade av Skolverket. Det borde vara en självklarhet att också som gymnasieelev få möjlighet att utveckla och använda sin fantasi och kreativa förmåga att kommunicera genom att delta i estetisk verksamhet. Att arbeta med alla sinnen och uttrycksformer stimulerar därtill lärprocessen och ger ökade kunskaper. Därför anser vi att även denna möjlighet ska finnas kvar. Tiden i gymnasieskolan är inte en transportsträcka till gymnasieexamen utan en viktig del av livet. Vi vill ha en gymnasieskola som rustar för framtiden och inte för dåtiden. Svensk gymnasieskola håller en hög kvalitet internationellt. Varför då lägga fram ett förslag som kommer att rusta våra medborgare sämre och göra oss mindre konkurrenskraftiga i framtiden? Före valet kommer vi att presentera ett gemensamt förslag som bygger på Gy 07 och den reservation som vi har till betänkandet. Vår ambition är att skapa en gymnasieskola i världsklass med sikte mot framtiden.

Rossana Dinamarca (V)

Anf. 52 Rossana Dinamarca (V)

Herr talman! När jag gick på mellanstadiet drömde jag om att bli läkare. När jag gick på högstadiet ville jag bli journalist. När jag läste upp mina betyg på komvux var det för att komma in på lärarutbildningen. Alla barn har drömmar om vad de vill bli när de blir stora, men med Björklunds skola och skolpolitik kommer de drömmarna att grusas för många redan när de går i femte klass. Och den nya gymnasieskolan innebär att en del aldrig kommer att kunna förverkliga sina drömmar. Den grundläggande tanken om en likvärdig skola för alla är som bortblåst, och i stället har högeralliansen en elitistisk och trångsynt politik som innebär ökad sortering och utslagning. Det förslag till förändring av gymnasieskolan som regeringen presenterar i propositionen är ett stort steg tillbaka. Man tar ingen hänsyn till den omvärld vi befinner oss i. I dag finns det helt andra krav från arbetslivet, och det finns framför allt helt andra krav från eleverna i fråga om hur deras liv och framtid ska forma sig. Med sin fyrkantiga och föråldrade samhällssyn skapar högerregeringen en gymnasieskola som varken är anpassad till samhällets eller elevernas behov av kunskaper och färdigheter. Herr talman! Före valet 2006 var det mycket prat om kunskap från Björklunds sida, men nu när han sitter på skolministerposten levererar han ingenting - i alla fall inget som leder till ökade kunskaper. Regeringens politik handlar bara om drill och disciplin, prov och betyg. Inget av detta har betydelse för att öka kunskaperna, utan verkar enbart sorterande. Vi ser en skola med fler elever, färre lärare och större klasser. Det är en skola utan bibliotek, med sämre elevvård, utan specialpedagoger och utan material och en skola där man sparar in på undervisning och tvingar barnen till överbelamrade fritidshem. Björklund är naken. Snacket om vikten av kunskap och att lära sig läsa är inte trovärdigt någonstans. Utbildningsministern skapar en skola där bara den starka överlever - en skola för eliten. Vänsterpartiet anser att fler elever måste få möjlighet att nå målen i gymnasieskolan. Såväl grund- som gymnasieskolan måste ta ett större ansvar för elevernas lärande. Skolan behöver därför mer resurser. Det behövs också en tydligare koppling mellan elevernas behov och resursfördelningen. I dag finns det stora brister i kommunernas styrning och kontroll av hur resurser fördelas till skolan. Resurserna fördelas inte heller i tillräcklig utsträckning utifrån skolornas förutsättningar för verksamheten. Följden är att eleverna inte kan få den hjälp som de behöver. Med bättre ekonomiska förutsättningar skulle skolan få bättre möjligheter att se till att fler elever når målen. Om eleverna når målen i grundskolan har de bra förutsättningar att tillägna sig undervisningen i gymnasieskolan. Regeringen lägger däremot hela ansvaret för måluppfyllelsen på eleverna själva genom att höja behörighetskraven till gymnasieskolan utan att erbjuda eleverna mer och bättre hjälp. De nya behörighetsreglerna kommer inte att leda till att eleverna får bättre kunskaper eller till att fler elever når målen. Däremot ökar de sorteringen och utslagningen. Vänsterpartiet anser att det går att ställa höga krav om eleverna får tillräckliga förutsättningar. Vi vill hålla fast vid ambitionen att ge alla elever på gymnasieskolan så goda kunskaper som möjligt och anser därför att alla nationella program ska ge grundläggande högskolebehörighet. Alla vill inte bli akademiker och kommer inte heller att bli det, men varför ska man tvingas bestämma det redan vid 15 års ålder? Att få behörighet att studera vid högskola innebär inget tvång att läsa vid högskolan. Det innebär en möjlighet för människor att välja själva. Regeringen vill inte ge alla gymnasieelever den möjligheten utan vill sortera eleverna så tidigt som möjligt och bevara akademin åt eliten. Jan Björklund säger sig vilja uppvärdera yrkesutbildningarna, men i själva verket visar han stort förakt mot de elever som väljer ett yrkesinriktat program. De är enligt Björklund skoltrötta. De vet inte vad de vill och ska därför de inte "behöva" bry sina små hjärnor med sånt som samhällskunskap eller svenska. För att komma in på många av de yrkesförberedande programmen krävs det i dag mycket höga betyg i grundskolan. Det tyder knappast på att eleverna är skoltrötta och saknar förmåga att ta till sig teoretiska kunskaper. Det säger inte heller någonting om att de skulle ha mindre ambitioner. Vänsterpartiet anser inte att en modern gymnasieskola ska dela upp eleverna utifrån den föråldrade principen om gott läshuvud eller inte och därmed tidigt låsa in ungdomar i ett fack. Vi arbetar därför för en gymnasieskola som inkluderar alla och ger alla samma möjligheter. Därför måste alla program på gymnasieskolan ge eleverna förmåga att ta initiativ och lösa såväl teoretiska som praktiska problem, att tänka kritiskt, att ifrågasätta etablerade sanningar samt att kunna arbeta både självständigt och tillsammans med andra. Det handlar om kunskaper som är nödvändiga i arbetslivet och i samhällslivet, och som en bonus ger de även möjligheter att studera vidare. Lösningen är inte att ge gymnasieeleverna sämre kunskaper, utan mer resurser och fler lärare för att alla ska nå de kunskapsmål som redan finns. Enligt statistik från SCB har nära 60 procent av dagens gymnasieelever planer på att börja läsa på högskolan. På omvårdnadsprogrammet är det till exempel 75 procent av eleverna som har sådana planer. Det är bara naturvetenskapsprogrammet som har en högre andel elever som tänker sig att läsa på högskolan. Det innebär att många kanske känner sig tvingade att välja ett högskoleförberedande program trots att de också är intresserade av ett särskilt yrke. Utifrån den sociala struktur som råder i dag på de olika nationella programmen är det lätt att konstatera att den sociala snedrekryteringen kommer att öka på högskolan med regeringens förslag. Herr talman! Regeringen hänvisar till att man ska ha rätt att läsa in högskolebehörigheten inom ramen för ett yrkesprogram, men det är ett betydligt sämre alternativ än att gå ett högskoleförberedande program. Elever på yrkesprogram måste utnyttja det individuella valet och ett utökat program för att läsa in de 300 poäng som krävs för att få högskolebehörighet. Ändå kommer de inte att kunna konkurrera om studieplatser på högskoleutbildningar eftersom de inte ges någon möjlighet att läsa kurser som ger meritpoäng. De får även mindre utrymme att läsa in de särskilda behörigheter som krävs för många högskoleutbildningar. Även de som läser in högskolebehörighet inom vuxenutbildningen får svårt att konkurrera om platser, eftersom de hamnar i en särskild kvotgrupp i urvalet till högskolan. Varför ska dessa elever behöva gå en omväg och läsa mer? Varför inte ge alla rätten till en fullvärdig gymnasieutbildning? Den förstärkning av yrkesutbildningarna, som Björklund påstår att regeringen gör, innebär en extra halvtimme i veckan i karaktärsämnena - en halvtimme extra i veckan! Detta sker till priset av att man tar bort hälften av svenskan och samhällskunskapen och helt tar bort estetisk verksamhet och därmed lägger hinder i vägen för att göra andra val livet. Regeringen stänger dörrar och låser fast eleverna i de val de gjort när de varit 15-16 år. Och som pricken över i förbjuder nu regeringen att man får läsa upp sina betyg på komvux. Till skillnad från Björklund och regeringen anser Vänsterpartiet att kunskap är en demokratisk rättighet och därför ska vara till för alla. För Vänsterpartiet är allas rätt till kunskap det viktigaste målet med utbildningspolitiken. Kunskap ger makt, och en bra skola är därför ett led i strävan mot ökad jämlikhet och minskade sociala klyftor. Alla ska ha samma möjligheter att skaffa sig kunskap och utvecklas efter sina egna förutsättningar, oavsett bakgrund. Skolan spelar en betydande roll för att ge alla en grund att stå på och för att ge alla eleverna de redskap som behövs för att utvecklas i skolan men också resten av livet. Herr talman! Jag vill ha en skola som även i framtiden tillåter eleverna att drömma, en skola som hjälper eleverna att förverkliga sina drömmar och en skola som gör det möjligt för eleverna att göra andra val i livet än dem de drömde om när de var små. Jag vill ha en skola full av möjligheter, inte en skola full av hinder. Därför yrkar jag bifall till den rödgröna reservationen.

Mats Pertoft (Mp)

Anf. 53 Mats Pertoft (Mp)

Herr talman! Till att börja med, så att jag inte glömmer bort det på slutet, vill jag yrka bifall till den rödgröna reservationen. Jag vill också välkomna utbildningsministern till den här debatten. Det är väldigt trevligt att vi får ta del av utbildningsministerns närvaro. Den har saknats i tidigare debatter som utskottet har haft. När jag har funderat på den här debatten har jag funderat på: Vilken värld lever vi egentligen i? Jag har framför allt funderat på: Vilken värld lever dagens ungdomar i? För cirka ett halvår sedan hade vi i utbildningsutskottet tillsammans med arbetsmarknadsutskottet en hearing med olika aktörer som handlade väldigt mycket om ungdomars liv och arbete efter skolan. Jag ställde då frågan till ordföranden i Ungdomsrådet: Hur ser verkligheten ut? Jag fick ett väldigt tydligt svar om hur ungdomar i dag faktiskt efter gymnasiet provar en hel del olika vägar. Till slut hamnar de ofta i en mer fördjupad utbildning, en högre utbildning. Man provar sig fram. Man reser en del. Man är globaliserad. Det är inte längre så som det var - jag vet faktiskt inte när det slutade att vara så, för det var inte så på min tid - när man gick en rak linje från förskolan till högskolan och sedan kom ut i arbetslivet och fortsatte att arbeta på samma ställe hela sitt liv. Den tiden är förbi. Jag ställde också frågan till ordföranden i Ungdomsstyrelsen om hur den bild och den värld hon beskrev som dagens ungdomsvärld passar ihop med den värld som Jan Björklund och alliansregeringen skissar upp, där det faktiskt är raka linjer och ganska låsta linjer. Jag fick ett ganska tveksamt och diffust svar. Jag kan förstå att ordföranden i Ungdomsstyrelsen gav ett diffust svar, för hon ville väl inte helt stöta sig med alla andra vid den hearingen. Jag läste DN i morse, som hade en stor bilaga om gymnasieskolan. Där fanns det en text som jag tyckte var väldigt typisk. En elev som gick i nian 2006 får frågan: Vad vill du ge för råd till dina kompisar som nu står inför att välja gymnasielinje? Eleven säger så här: Ett tryggt val som ger dig stora möjligheter att få arbete är självklart klokt. Men snöa inte in på vad som anses vara bäst för din framtid! Att välja något som du brinner för och tycker är roligt är minst lika klokt. Det handlar ju om det. Det handlar om det som vi politiker som sysslar med skol- och utbildningsfrågor så ofta får höra: Vad gör vi för att eleverna när de går ut gymnasiet ska vara lika kunskapstörstiga som när de började i ettan? Vad gör vi för att de inte ska tappa geisten och önskan att lära sig mer? Då handlar det väldigt mycket om att ha många möjligheter öppna under en lång tid och om att ha en stor valfrihet under hela vägen. Det är det som är Miljöpartiets signum. Vi var några ledamöter som mötte några elever i Nacka i går kväll. De satte en rubrik på sitt arbete: Morgondagens skola, en drömfabrik. Med dröm menade de då inte flum, utan de menade möjligheter, en möjligheternas skola. Det är det som är morgondagens skola, och det är den som vi rödgröna vill ha. Det fanns en stabil bas i det förslag som vi gemensamt lade fram under förra mandatperioden som kallades Gy 07, som alliansregeringen med detsamma rev upp. Varför rev man upp det här? Ja, det fanns några kloka tankar. Det är rätt att inte alla vill studera. Det är rätt att inte alla vill plugga alla ämnena. Men när det gäller att alla inte vill plugga alla ämnena, när det är för konkret och för teoretiskt, vill jag säga att jag också är lärare, och jag har lärt mig och förstått att det ofta inte handlar om innehållet. Det handlar om hur jag som pedagog paketerar innehållet, hur jag förmedlar det, om jag sätter det i förhållande till den praktiska kunskapen, till elteknik eller bygg eller astronomi eller historia. Såväl svenskan som matten och engelskan kan få plats långt upp på högskolenivå, även om det är en yrkesförberedande lektion. Det handlar alltså inte om innehållet. Det är inte det som är problemet. Problemet är inte heller att alla inte vill studera, som vår utbildningsminister så ofta säger. Alla vill inte gå på högskola. Nej, det behöver de inte heller. Men när jag är ute och lyssnar på näringsliv och på företag säger de till mig: Ja, vi kräver högskolebehörighet, inte för att de här ungdomarna ska gå på högskolan. Vi kräver det för att det är en kunskapsnivå. Vi kräver att man har den här nivån i svenska, engelska och matte som är grundläggande ämnen. Då är det helt fel att sänka kraven och tro att det blir lättare och större valfrihet om man kan välja bort det. Då lurar man eleverna att tro att dessa krav inte finns. Jag är en stark anhängare av lärlingsprogram, men jag blir väldigt undrande över inslaget i Ekot, tror jag det var, häromdagen där en forskare hade undersökt hur det lärdes ut på ett bygglärlingsprogram. Det visade sig att man inte ens lärde sig läsa ritningar. Det praktiska hade tagit överhanden såtillvida att man inte kunde teoretisera sina praktiska kunskaper längre. Det är ju det som krävs i framtiden, att vi kan teoretisera våra praktiska kunskaper. Det kommer att krävas av hantverkare och av alla att man både läser ritningar och att man läser dem på engelska, att man kan räkna, och så vidare. Det är det som är anledningen till att vi även fortsatt behöver att alla gymnasieprogram leder till allmän behörighet. Sedan ska det paketeras annorlunda. Vi har varit för dåliga på det i Sverige. Vi har varit för dåliga på en hel del inom skolan. Vi lär oss allteftersom vi får utvärderingarna. Vi får lära oss att lärarna har en hel hemläxa att göra när det gäller undervisningen. Vi kommer säkert att bli bättre. Men den väg som regeringen nu går och spåret att man ska dela upp skolan så att alla inte når den allmänna behörigheten är helt fel. Man kommer nämligen att omöjliggöra byten. När jag är ute på naturbruksprogrammen är de jätteoroliga för sina elever som kanske vill läsa vidare till veterinär. Hur i all sin dar ska de klara det? Det handlar om gränsöverskridande program som är både studieförberedande och yrkesmässiga. Hur ska de klara sig i detta komplex? Det är där som alliansens prat om mångfald har blivit enfald. Det har blivit stängda vägar i stället för möjlighetsvägar, en omöjlighetsfabrik i stället för en möjlighetsfabrik. Det är där som vi på den rödgröna sidan är helt överens. Vi vill skapa de möjligheterna. Vi kan ta en annan bit ur det här som är lite märklig, nämligen förbudet att läsa upp betygen på komvux om man har fått godkänt. Det är ett mycket märkligt förslag. Är det utbildningsministerns mening att eleverna i slutet av gymnasiet ska be lärarna att sänka betygen eller medvetet själva sänka sina betyg till IG så att de har möjlighet att läsa upp dem på komvux senare i stället för att få G? Är det meningen att vi ska få medvetna sänkningar av betyg för att skapa möjligheter i stället för att vi ska skapa en framtid? Det är mycket här som är märkligt, men jag vill avsluta mitt anförande med en sak som jag var orolig för länge och som jag sedan blev väldigt glad över. Åtminstone är jag det ännu så länge. Jag får väl se hur det blir. Jag vill gratulera de liberala krafterna i alliansregeringen, inte Folkpartiet naturligtvis men de verkligt liberala krafterna, som fick till att de specialutformade programmen finns kvar. Nu kallas de särskilda varianter. Jag förstår att det var en tuff debatt, men ni vann den ändå hoppas jag. Vi har ännu inte sett hur det kommer att tolkas i verkligheten. Jag hoppas att det kommer att tolkas i en sann liberal anda. Det betyder att det inte är en folkpartianda.

Sofia Larsen (C)

Anf. 54 Sofia Larsen (C)

Herr talman! Med dagens förslag till ny gymnasieskola får vi en skola som möter framtidens behov, förutsättningar och kunskapskrav på ett mycket bättre sätt än i dag. Vi får en gymnasieskola som tydligt bygger på grundskolan, som ger alla en chans att lyckas och som gör eleverna mer förberedda och bättre rustade för både arbetslivet och fortsatta studier. Vi i regeringspartierna fortsätter nu i och med steget med en ny gymnasieskola vårt bygge av en skola för alla. Det är en skola som ger ordentliga förutsättningar i stället för en skola som sorterar. Det är en skola som ger rättvisa möjligheter i stället för orättvis likriktning. Det är en skola som är elevanpassad i stället för likformig. Det är grunden för vår skolpolitik. Det har också varit grunden för den gymnasieskola som nu ligger på bordet. Om man lyssnar till oppositionens företrädare som nyligen har varit uppe i debatten är det svårt att se vad de har för gemensamt alternativ som de tycker är bra i stället. Var allt bra som det var tidigare? Så är det faktiskt inte. Som det ser ut nu i gymnasieskolan har vi alldeles för många elever som hoppar av eller slutar gymnasiet utan att ha nått tillräckliga kunskaper eller målen. Anledningen till det är flera, men en av de absolut tydligaste är att man inte har tillräckliga kunskaper med sig från grundskolan. Det innebär att man halkar efter tidigt och hoppar av ett program utan att slutföra det. IV har blivit en av gymnasieskolans största program, och en femtedel av de elever som börjar på IV går igenom gymnasieskolan med godkända kunskaper - en femtedel. Vi har en alldeles för dålig genomströmning i dag. Det är bara två tredjedelar av eleverna på gymnasiet som tar sig igenom på tre år. Det är inte acceptabelt. Vi har för många unga som utan tillräckliga kunskaper inte har tillgång till ett arbete, som inte har grundläggande utbildning. Det är inte en likvärdig skola för alla. Det är en utslagningsskola, och det ska vi ändra på. I dag är eleverna inte heller tillräckligt förberedda för jobben och fortsatta studier. Det vittnar näringslivet, arbetsgivarna och lärosätena om väldigt tydligt. Många har inte mäktat med att börja på högskolan. Lärosätena har fått göra olika förberedelsekurser innan eleverna kan starta. Arbetsgivarna har sagt att de inte får den arbetskraft de behöver. De behöver starta extrautbildningar eller startar egna yrkesutbildningar. De litar inte på skolan och får inte arbetskraft med rätt kunskap med dagens gymnasieskola. Så ser grunden för dagens gymnasieskola ut. Med vårt förslag får vi i stället en gymnasieskola som ordentligt lägger grunden för jobb och fortsatt lärande. Gymnasieskolan kommer nu att bestå av yrkesprogram, där lärlingsutbildning ingår, och högskoleförberedande program. Examen kommer att finnas för båda dessa. Det blir sex högskoleförberedande program och tolv yrkesprogram. I yrkesprogrammen får eleverna mer tid för karaktärsämnena så att yrkeskunskaperna fördjupas. De gymnasiegemensamma ämnena utformas också så att särskilt relevanta kunskaper finns kopplade till utbildningen. Man får bättre förutsättningar för yrket och för eget företagande, eftersom satsning på entreprenörskap också är en viktig del. Alla elever på yrkesprogrammen kommer att garanteras möjlighet att läsa in grundläggande högskolebehörighet. Det är viktigt. Det kommer att bli högre antagningskrav till högskolan. Därför gör vi det möjligt för eleverna att få denna fortsatta utbildning. På vissa yrkesprogram kommer det att bli tydliga inriktningar från början för att man direkt ska kunna gå vidare till högskolan med en särskild behörighet. Det ges möjligheter. Det ges förutsättningar, mycket mer än i dag. Det gör att eleverna på yrkesprogrammen nu både får med sig mer grundläggande fördjupade yrkeskunskaper och en ärlig chans och möjlighet till högskolestudier. Det innebär att det inte blir några återvändsgränder. Det innebär att vi får fler öppnade dörrar i stället. Lärlingsutbildningen är i gång, och den är en mycket efterlängtad reform. Den ger fler vägar ut i arbetslivet och också ökade möjligheter till företagandet. De högskoleförberedande programmen skapar också möjlighet till ämnesfördjupning. Kraven för examen på programmen innebär att eleverna kommer att vara mer förberedda för högskolestudier än vad som är fallet i dag. Vi får alltså en gymnasieskola som verkligen kommer att bygga på grundskolan. Det gör vi också genom att bland annat stärka behörighetskraven till gymnasiet för att eleverna ska vara ordentligt förberedda. Det ska vara fler vägar ut i arbetslivet, mer stimulans till egenföretagande och bättre och fördjupade kurser i yrkesutbildning och högskoleföreberedande program. Vi kan titta på de remissvar som kommit. Högskoleverket säger: Mycket bra. Arbetsförmedlingen säger: Nu får vi tydliga inriktningar som också gör dessa människor mer anställningsbara med bättre förmåga att starta eget och bättre möjligheter att gå vidare i livet. Också LO har varit tydligt och sagt: Detta är en bra inriktning på en ny gymnasieskola. Men Socialdemokraterna och Vänstern säger nej. Herr talman! Vi kan titta på den rödgröna oppositionen och vad den har kommit fram till. Det är inte mycket. Det är ett gemensamt yrkande om avslag, men de säger egentligen ingenting om hur de vill att deras egen gymnasieskola ska se ut. Vad är ert gemensamma alternativ till det som nu regeringen lägger fram? Det finns inte. Det är ett allmänt yrkande om avslag och några spretiga yrkanden som finns där. Det verkar som om det enda ni har att luta er på är det gamla förslaget Gy 07 som legat i flera år och egentligen inte ens passar in i den utbildningsstruktur vi har i dag. Vad kommer det att innebära för eleverna? Det innebär att de inte alls får några möjligheter om ni ska fortsätta att yrka på det förslaget. Samtidigt som Socialdemokraterna säger: Vi ska behålla högskolebehörigheten för alla, säger ni också att yrkesprogrammen ska bli mer fördjupade med mer praktik. Det går inte ihop om ni inte ska förlänga utbildningen väldigt mycket med allt det som ni säger ska finnas i den. Ert förslag går inte ihop. Varför vill ni inte göra det möjligt för eleverna att gå en riktig yrkesutbildning? Varför vill ni inte göra det möjligt för dem att få en riktig lärlingsutbildning? Vad är det som är så fel och vad är det som är så fult med en yrkesutbildning av klass? Hur kommer det sig att ni så intensivt klamrar er fast vid en skola som alldeles för många inte klarar sig igenom? Varför klamrar ni er fast vid den? Jag skulle också vilja fråga hur ni nu kommer att ställa er om ni mot förmodan kommer att vinna valet nästa år. Kommer ni att riva upp gymnasiereformen? Om ni menar allvar med det, vilka andra reformer kommer ni efter hand att riva upp som är kopplade till gymnasiereformen? Kommer ni att luta er på den skola som visat sig inte vara lyckad? Är det ert alternativ från oppositionen? Vänsterpartiet yrkar också avslag. Man säger att resurser löser allt och att närhetsprincipen är viktig. Om eleverna går på den gymnasieskola som ligger närmast så löser sig väldigt mycket. Miljöpartiet skriver i sin motion och i sitt yrkande: Gymnasieskolan karakteriseras i dag av alltför stor andel som avbryter sina studier. De hänger inte med eller känner sig allmänt vilsna eller olyckliga. Men vad gör man för att råda bot på det? Då vill man införa något som liknar ett friår fast inom skolan. Ska jag vara helt ärlig är jag inte övertygad om att ett friår inom skolan kommer att råda bot på de brister och den utslagning i gymnasieskolan som vi i dag ser. Det behövs bättre förslag. Att ni är emot regeringen är ingen nyhet. Men vad är ert gemensamma alternativ? Om man skulle föra samman era förslag, som inte varit så många, skulle det bli en gymnasieskola som är helt likformig där eleven måste gå på den närmsta gymnasieskolan och där man erbjuder ett friår för lösning på problemen. Det är inte en skola som löser framtidens utmaningar. Herr talman! Vi ska ha en gymnasieskola av hög kvalitet som bygger på grundskolan. Det är en gymnasieskola som ger de bästa tänkbara förutsättningar för fortsatt utbildning och ett bra arbetsliv. Det är en gymnasieskola där alla ges möjlighet att lyckas. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen. (Applåder) I detta anförande instämde Per Lodenius (c) och Mats Gerdau (m).

Rossana Dinamarca (V)

Anf. 55 Rossana Dinamarca (V)

Herr talman! Jag tror att det är mandatperiodens viktigaste debatt som vi nu har. Det är inte bara debatten som är viktig. Det är en viktig förändring i skolans historia, skulle jag vilja påstå. Vi är på väg tillbaka till det som tidigare kallades läroverk och yrkesskola. Jag är inte tillräckligt gammal för att ha upplevt det själv. Men jag har talat med många andra som säger: För Jösse namn, låt inte detta hända i svensk skola igen. Det är en uppdelning. Det är en grov sortering där man tydligt gör klart att vissa människor inte behöver mer kunskaper. De ska reserveras åt några få. Det är vad som skrämmer mig allra mest med den gymnasieskola som vi ska rösta om i dag. Men den kommer lyckligtvis inte att införas förrän år 2011. Det innebär att år 2010 spelar människors röst en väldigt viktig roll för att kunna förhindra uppdelningen inte bara av gymnasieskolan utan av hela samhället. Sofia Larsen frågade: Vad vill oppositionen? Gy 07 skulle ha sjösatts den 1 januari 2007. Där har Sofia Larsen svar på vad oppositionen ville med gymnasieskolan. Vi var heller inte nöjda med hur gymnasieskolan såg ut. Men ni har förhalat det. Ni har låtit de elever som hade kunnat få en ny gymnasieskola den 1 januari 2007 få gå med den gamla gymnasieskolan. Det är ert ansvar. Ta ansvar för den politik som ni för. Sofia Larsen säger att eleverna ska garanteras högskolebehörighet. Ni gör ju inte det. Varför ska de elever som går ett yrkesprogram och har ambitionen att bli fritidsledare, socionom eller psykolog och som väljer en yrkesutbildning gå en omväg? Varför ska de läsa längre? Varför ska de ha mindre möjligheter att komma in på högskolan?

Sofia Larsen (C)

Anf. 56 Sofia Larsen (C)

Herr talman! Rossana Dinamarca säger: Ta ansvar. Det gör jag gladeligen. Jag är väldigt glad att det är alliansregeringen som får ta ansvar. Jag är glad för Sveriges elever att det är vi som tar ansvar. Jag skulle vilja fråga Rossana Dinamarca: Vad var det ni gjorde inom Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att minska sorteringen i svensk skola och minska sorteringen och utslagningen i den gymnasieskola ni var ansvariga för? Det kom ett halvdant förslag som inte svarade upp mot de utmaningar vi står inför. Nu helt plötsligt säger ni att det enda som finns är att gå tillbaka till ett gammalt förslag som nu inte ens kommer att passa in i den utbildningsstruktur som vi har. Vilka andra delar kommer ni att riva upp, och vad kommer ni att gå tillbaka till? Kommer ni att gå tillbaka till de gamla delarna vad gäller intaget på högskolan och universiteten? Hur kommer det att se ut för ämnen och intag på gymnasieskolan och för grundskolan? Varför vill ni så tydligt fortsätta med en sorteringspolitik? Det är för mig ofattbart. Varför vill ni inte vara stolta över yrkesutbildning och lärlingsutbildning? Det är som att kunskap bara är en sak. Det finns en fin kunskap, och den fina kunskapen som innebär att alla ska läsa på universitet är den bästa. Vi måste kunna se till och säga att alla inriktningar för kunskap är viktiga och välkomna i vårt samhälle. Likadant är fint, säger Rossana Dinamarca, och likvärdigt är fult. Jag håller absolut inte med om det. Men hur ser ert gemensamma alternativ egentligen ut?

Rossana Dinamarca (V)

Anf. 57 Rossana Dinamarca (V)

Herr talman! Jag noterar att Sofia Larsen inte vill svara på frågan. Varför ska elever som till exempel väljer att gå omvårdnadsutbildningen med ambitionen att sedan bli psykolog, sjuksköterska eller vad det nu kan vara gå en längre väg? Varför ska man inte kunna få en fullvärdig gymnasieutbildning redan från början? Vi vill öka kvaliteten i förskolan, men barn- och fritidsprogrammet, som kommer att heta något annat i framtiden, kommer inte att ge behörighet för att läsa vidare till förskollärare utan enbart till att bli barnskötare. Varför vill ni inte verka för att höja kvaliteten i förskolan? Det här är en möjlighet att göra det inom gymnasieskolan. Återigen vill jag säga att det inte handlar om att alla måste gå vidare till akademiska studier. Det handlar om en grundläggande behörighet. Vi hade för inte så länge sedan en hearing med utbildningsutskottet där forskare tydligt sade att det som är lägsta nivå när det gäller kunskap i dagens samhälle är gymnasiet. Ni vill urholka det genom att säga att de som går yrkesprogrammet inte behöver lika mycket samhällskunskap. De ska ha hälften, 50 poäng under tre år. Varför är det mindre viktigt att en elev på fordonsprogrammet har mindre kunskaper om hur samhället fungerar? Varför är det mindre viktigt att elever som går på ett yrkesprogram bara ska ha hälften eller en tredjedel, som det blir, av svenska jämfört med dem som går ett högskoleförberedande program, när vi vet att just arbetarklassen är den grupp som läser minst själva och läser minst för sina barn? Jag trodde att den här regeringen var en sådan som värnade om läsandet. Men det gäller inte för alla. Det är ju så tydligt att det här är en skola för eliten. Vi ska sortera och slå ut.

Sofia Larsen (C)

Anf. 58 Sofia Larsen (C)

Herr talman! Om Rossana Dinamarca läser ordentligt i propositionen ser hon att det också står så, för det finns ju vissa yrkesutbildningar där vi märker att det är en större övergång än från andra utbildningar till universitet och högskolor. Det kommer att finnas och man håller på att titta på att det finns tydliga utgångar och vägar för dem som Rossana Dinamarca tog upp i sin replik, alltså elever på barn och fritid, omsorg och naturbruk. Man ska direkt kunna välja en väg för särskild behörighet. Precis det Rossana Dinamarca efterfrågar genomför vi nu, men vi säger också att det ska finnas en valfrihet. Det är den som vi vill erbjuda eleverna. Vi ger möjligheten att vara bättre rustad för yrkeslivet men också bättre rustad för det fortsatta arbetet. Det är inte acceptabelt att ha en gymnasieskola i dag som endast två tredjedelar klarar sig igenom på tre år och tre fjärdedelar på fyra år. Det är en utslagning som heter duga. Det är många av de elever och grupper som Rossana Dinamarca säger sig värna om som inte klarar sig igenom skolan i dag. Varför ska vi fortsätta att slå undan fötterna för dem? Varför ska vi fortsätta säga att utanförskap är ett tydligt alternativ för dem? Vi säger: Välkomna in och få en ärlig chans i gymnasiet, en ärlig chans till en god utbildning som gör er redo för yrkeslivet men också ger en möjlighet att vara redo för en fortsatt utbildning. Det är likvärdighet och det är en ärlig chans för alla. Det är inte det alternativ som Vänsterpartiet står för. (Applåder)

Mats Pertoft (Mp)

Anf. 59 Mats Pertoft (Mp)

Herr talman! Sofia Larsen raljerade lite grann kring att införa ett friår. Nu var det inte Miljöpartiet som använde det begreppet, men det fanns en liten bit av sanning i det. Det är nämligen också en grund till att vi vill behålla den allmänna högskolebehörigheten som mål för alla program. Om man tittar närmare på antalet elever som hoppar av i gymnasieskolan ser man ju att det är en hel del elever även på de studieförberedande programmen som tröttnar och hoppar av. De är väldigt många. Det är på tok för många. Det är oacceptabelt. Där har ni inga förslag, inte ett enda förslag. Ert enda förslag går ut på att dra allt över en kam, blunda för alla elever som hoppar av från de studieförberedande programmen på grund av studieleda eller vad det månde vara. Ni fokuserar enbart på de yrkesförberedande programmen. Vi menar i stället att vi måste se hela gymnasiet. Vi måste lösa problemet. Vad menar Sofia Larsen att man ska göra för att hitta lösningar för de elever på de studieförberedande programmen som hoppar av och inte slutför utbildningen. Ska vi låta bli dem? Ska de hamna i utanförskap, som man brukar säga hos er, eller ska vi försöka hitta en lösning som är mer individualiserad, som ger mer valfrihet och mer mångfald för alla programmen på gymnasiet, studie- såväl som yrkesförberedande?

Sofia Larsen (C)

Anf. 60 Sofia Larsen (C)

Herr talman! Jag håller helt med Mats Pertoft och Miljöpartiet. Just det sista Mats Pertoft var inne på, stor valfrihet i utbildningen, håller jag helt med om. Det ska finnas en mångfald. Jag håller helt med. Det ska vara en god individualisering. Det håller jag helt med om. Det är precis det som vi tillsammans med alliansregeringen förmedlar och också ger förslag på för den nya gymnasieskolan. Det är helt riktigt. Jag tycker att det är en god analys som Mats Pertoft gör av dagens gymnasieskola i anförandet och även i första repliken. Vi har för många som inte klarar sig igenom. Det är också därför som vi fyra partier tillsammans rivstartade med utbildningspolitiken, just för att ge bättre förutsättningar de första åren eleven går i grundskolan. Tydliga insatser och en bra utvärdering måste gå hand i hand för att ge stöttning genom hela grundskolan så att alla också känner sig redo när de kommer till gymnasieskolan. En andra del är, och det finns i den här propositionen, att vi tydliggör intagningskraven på gymnasieskolan. För de studieförberedande programmen är det godkänt i svenska, engelska, matte och nio andra ämnen. För yrkesprogrammen är det godkänt i svenska, engelska, matte och fem andra ämnen. Det är viktigt för att man också ska känna och veta att man har en god kunskapsbas för att klara att gå in i gymnasieskolan. Det är några av de viktiga delarna. Jag vill fråga Mats Pertoft hur han med sina värdeord om mångfald, individualisering och valfrihet kan säga att en gymnasieskola som är så likriktad som den som ni i oppositionen nu står för verkligen har det värde som ligger i de ord som Mats Pertoft förde fram.

Mats Pertoft (Mp)

Anf. 61 Mats Pertoft (Mp)

Herr talman! Nu ägnar sig Sofia Larsen åt en del omvärderingar av ord. Det kan ändå inte vara mer likriktning att ge en bredare bas för alla. Det kan inte vara mer mångfald att dela upp gymnasieskolan i två stora block där övergångarna kommer att vara ganska svåra, även om jag förstår att ni försöker lappa ihop det hela på slutet. Rivstart gjorde ni. Ni stoppade lärlingsprogrammet och kvalitetssäkringen av de lokala programmen med minst ett eller två år. Det var det som var er rivstart när ni rev upp Gy 07. Nästan exakt samma sak återkommer ju i det här förslaget. Det svåra, som jag inte fick ett enda svar på, är: Vad gör vi för att alla elever som hoppar av ska få andra lösningar? Det är här vi från Miljöpartiets sida vill se en mer individualiserad skolgång, möjlighet att på ett strukturerat sätt ta en paus på kanske ett år och göra andra saker, men strukturerat så att man också kommer tillbaka på ett strukturerat sätt. I dag är det där ganska svårt. De som själva har ungdomar som har prövat det vet att det är väldigt svårt att komma tillbaka. Det vore ett alternativ som skulle gälla oberoende om de gick yrkesprogram eller studieförberedande program. Det är sådana individuella lösningar som jag tror att vi behöver för framtiden, kombinerat med en mycket starkare ämnesinfärgning i de olika teoretiska ämnena i yrkesprogrammen så att vi får en skola som präglas mer av individualisering och mångfald än den som alliansen nu föreslår. Min fråga till Sofia Larsen kvarstår ändå: Vad gör ni för att eleverna på de studieförberedande programmen inte ska ha lika stora avhopp?

Sofia Larsen (C)

Anf. 62 Sofia Larsen (C)

Herr talman! Jag tyckte att det var precis det jag svarade på i mitt förra inlägg, just allt det som nu också tydligt görs inom grundskolans ram: tidigare insatser och en bra utvärdering, som tyvärr inte Miljöpartiet alla gånger har ställt upp på. En ny skollag är på väg fram. Vi ser till att förändra lärarutbildningen och ge lärarfortbildning i många olika delar för att lärarna och rektorerna ska få verktyg i sin ordinarie verksamhet. Nu har steget också kommit till gymnasieskolan med nya intagningskrav och även nya möjligheter inom gymnasiet. Jag tyckte att det var väldigt roligt när Mats Pertoft i sitt anförande hyllade liberala värden. Det är jag väldigt glad för, och jag välkomnar det. Men sedan förstår jag inte riktigt när Pertoft krånglar in sig i orden valfrihet och individualisering. Jag hänger inte med i Pertofts resonemang. Jag menar att en valfrihet innebär att du har möjlighet att välja, inte att välja en sak där alla ska vara lika. Då är det inte valfrihet. Vi förespråkar den individualisering som Pertoft och Miljöpartiet verkar vilja ha och stå för, med möjligheten att läsa yrkesprogram och högskoleförberedande program så att alla har möjligheten att få grunden för att kunna gå till högskola.

Agneta Lundberg (S)

Anf. 63 Agneta Lundberg (S)

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande återfinns mycket av det vi presenterade i Gy 07 i propositionen. Då ska jag ställa frågan till Sofia Larsen: Är det alltigenom gammalt och dåligt? I så fall förstår jag inte varför ni ställer er bakom den. I januari 2006 presenterade alliansregeringen sitt skolmanifest. Jag lovar er att vi i god tid kommer att presentera vårt förslag. Hur ser du, Sofia Larsen, och Centerpartiet på den tudelade gymnasieskolan och att det estetiska ämnet nu ska tas bort som gymnasiegemensamt ämne? Det var inte den åsikt du hade när vi behandlade Gy 07 i kammaren förra gången.

Sofia Larsen (C)

Anf. 64 Sofia Larsen (C)

Herr talman! Flera delar av det som fanns i Gy 07 var bra. Det återkommer, precis som Agneta Lundberg sade i sitt anförande, i den här propositionen. Men det var inte tillräckligt, och det var därför som vi valde att dra tillbaka förslaget till den reformen. Det skulle ta för mycket tid, det skulle vara för stor osäkerhet och ta för mycket kraft. Det skulle också sätta eleverna i kläm om vi skulle sjösätta en ny gymnasieskola under några år, sedan ta bort den och sjösätta en ny. Det gjorde vi av respekt för medarbetare inom skolans sfär, och det tror jag att också Agneta Lundberg förstår. Vi var inte överens i den tidigare debatten. Det fanns olika alternativ. Vi var flera som ville gå längre med ökad valfrihet, ökade möjligheter och ville stärka möjligheterna för en elev att vara bättre rustad för jobb direkt efter gymnasiet men också för att kunna fortsätta utbildningen. Vad gäller den estetiska verksamheten ställer vi stora krav, det man kan säga nu, i och med denna proposition på de lärare som finns. De gymnasiegemensamma ämnena kommer att bli mer strukturerade och följdriktiga efter de yrkesprogram och de program som nu finns, allt för att den enskilde eleven på bästa sätt ska vara rustad för det yrke och de studier man ska gå till. Det är inte någonting som Agneta Lundberg och Socialdemokraterna har gjort. I stället har man fortsatt att vilja lägga grunden för ett utanförskap. Det är för mig oförståeligt att man så starkt håller fast vid någonting som har kommit att bli en utslagning i stället för en inkludering i vårt samhälle.

Agneta Lundberg (S)

Anf. 65 Agneta Lundberg (S)

Herr talman! Då skulle jag vilja ställa frågan: Tycker Sofia Larsen att det är en inkludering att de som går på yrkesprogrammen inte får läsa ett estetiskt ämne? Du får i alla fall stå utanför det. Jag vill än en gång fråga: Varför är det så viktigt för dig och Centerpartiet att sänka kvaliteten på yrkesprogrammen i stället för att ge stöd och utveckla yrkesprogrammen så att fler går igenom dem och får högre kompetens? Den åsikten hade man inte heller i Centerpartiet när vi lade fast Gy 07.

Sofia Larsen (C)

Anf. 66 Sofia Larsen (C)

Herr talman! Vi stärker kvaliteten på yrkesprogrammen. Det var en av de tydliga anledningarna till att vi drog tillbaka Gy 07 och nu presenterar någonting som ger bättre kvalitet och bättre möjligheter för den enskilde eleven. Yrkesprogrammen blir mer inriktade och ger bättre förkunskaper för att både bli anställningsbar, vilket är väldigt viktigt i vårt samhälle, och kunna starta eget företag. Det fanns inte med i den proposition Agneta Lundbergs parti tidigare lade fram. Arbetsförmedlingen och LO tycker att detta är bra för arbetsmarknaden, att det är bra för arbetsgivarna och att det är bra för den enskilde att få ett yrke och bli anställd. Det tycker Socialdemokraterna inte är viktigt. Det är anmärkningsvärt att man har så stora skillnader här. Tydligen har andra inom Socialdemokraternas paraply insett att detta är en viktig väg att gå för att minska utslagningen och se till att fler får ett arbete. Det står alliansregeringen bakom.

Mats Gerdau (M)

Anf. 67 Mats Gerdau (M)

Herr talman! "Vi är på väg att få ett nytt gymnasium. Vi välkomnar det. Vi menar att utgångspunkten för en gymnasiereform bör vara dagens tillkortakommanden, och de är avsevärda. Vi vill se en gymnasieskola där fler elever får en användbar och efterfrågad utbildning för arbetslivet. Fler elever skall känna att de klarar gymnasiet och att de också får kunskaper som ger en stabil grund för såväl yrkeslivet som livets fortsatta utmaningar." Herr talman! Det var ett citat från en artikel som LO:s Irene Wennemo skrev i Sydsvenska Dagbladet för ett år sedan, men det skulle lika gärna kunna vara direkt hämtat från något av alliansens program. Precis så är det. Problemen i gymnasiet är avsevärda. Tyvärr verkar inte de tre representanter för oppositionspartierna som talat före mig riktigt inse det. Visst fungerar gymnasiet bra för många ungdomar. Jag vill verkligen inte svartmåla. Tack vare hängiven skolpersonal, stöttande föräldrar och stor egen motivation trivs många elever. Men vi moderater ser också de 30 000 ungdomar som hoppar av skolan och inte slutför sin skolgång, som misslyckas och vars självkänsla får sig en törn. De luras in i utbildningar som de inte klarar av och som inte leder till jobb. Vi ser den tredjedel av en ungdomsgeneration som varje år går in i vuxenlivet utan de kunskaper som de behöver, de ungdomar Socialdemokraterna vänder ryggen åt. Sanningen är att Socialdemokraternas gymnasieskola, också Vänsterns och Miljöpartiets för den delen, är en utslagningsskola. Avhoppen är enorma, och den leder till arbetslöshet för alldeles för många ungdomar. Det väljer Socialdemokraterna att blunda för. Ni har inget svar på det problemet. Frågan är om ni ens ser problemet. Nu ska vi ge alla ungdomar en ärlig chans. Fyra utgångspunkter har väglett oss moderater när vi har skapat det nya. För det första måste gymnasiet upplevas som något nytt och intressant av eleverna. Efter en nioårig grundskola är många elever studietrötta, de vill ha och behöver nya utmaningar. Därför får gymnasieskolan inte vara en allmän förlängning av grundskolan. Utrymmet för specialisering och profilering måste vara stort för att möta alla olika elever. För det andra vill vi slå vakt om elevernas valfrihet. Det var bra att Mats Pertoft upptäckte att vi har lyckats med det. Egna självständiga val ökar ansvar och motivation och bidrar till bättre resultat. Det man vill göra och tycker är roligt går så mycket lättare än det som kommenderas fram med tvång. Det djupare perspektivet kring valfrihet handlar om tilltro till varje persons förmåga att själv avgöra vad som är bäst för honom eller henne. Alla har sina egna mål i livet, egna ambitioner för det man vill uppnå och förmågor som man vill utveckla. För det tredje måste gymnasiet ständigt utvecklas. Några av de jobb som kommer att vara populärast om tio år känner vi säkert inte ens till namnet i dag. Därför måste vi bygga en struktur som bejakar nytänkande och utvecklingskraft och har ett öra mot arbetsmarknaden. Nya programråd och möjlighet till särskilda varianter borgar för att man ständigt kan möta arbetslivets föränderliga krav och skapa ett relevant innehåll. Nu öppnar vi dörrar till att få ett jobb efter skolan. För det fjärde vill vi att de som kommer in på gymnasiet också har förutsättningar att klara sin utbildning. Det är ganska omänskligt att lura in ungdomar i en utbildning de inte har tillräckliga förkunskaper för. Det blir avhopp och misslyckanden som vi aldrig kan försvara. Det är som att kasta någon som inte kan simma ut på riktigt djupt vatten. Det gör inte vi. Nu höjer vi i stället behörighetskraven och rustar ungdomar med vad de behöver innan de börjar gymnasiet. Vi moderater är nöjda med det förslag vi i dag ska ta ställning till. Det är bra avvägningar. Det innebär högre kvalitet för alla. Det är rättvist. En stor och nödvändig förändring är en tydligare uppdelning i yrkesprogram och högskoleförberedande program. Det blir en logisk slutsats av de utgångspunkter jag tidigare pratade om. Högskolebehörighet blir inte längre det dominerande målet för alla gymnasieprogram. Alla som vill ska kunna uppnå den behörigheten, men de som vill koncentrera sig på en gedigen yrkesutbildning ska få göra det. Det är valfrihet för oss. Det är visserligen en god ambition att alla ska få behörighet till högskolan under gymnasietiden, men när det sker till priset av massavhopp och utslagning måste man rucka på principerna. Till skillnad mot oppositionen rynkar inte vi på näsan åt yrkesutbildning. Vi tycker inte att det är fult att vara snickare, murare eller undersköterska - som ni på oppositionskanten verkar tycka. Med den här reformen uppvärderar vi de traditionella arbetaryrkena. Faktum är att endast 2 procent av eleverna som slutför fordons- eller byggprogrammen börjar högskolan inom tre år. Vi tycker att det är rimligt att anpassa utbildningar till de 98 procent som vill ha en god yrkesutbildning som leder till jobb och inte till arbetslöshet. Vi öppnar möjligheter för de 2 procent som vill få högskolebehörighet eller komplettera senare inom komvux. Jag tycker att det är ganska mycket hyckleri från oppositionens sida i debatten. De ger sken av att man kan gå vilket program som helst på gymnasiet och sedan komma in på högskolan. Sanningen är att det krävs mer än grundläggande behörighet för de flesta högskoleutbildningar i dag. Nästa år skärps dessutom behörighetskraven. Om vi inte skulle genomföra gymnasiereformen blir det ändå i praktiken omöjligt att gå direkt från yrkesprogram till högskolan. Låt mig ta ett konkret exempel. Jag tror att Agneta Lundberg från Socialdemokraterna inledningsvis också var inne på det exemplet. En elev som går fordonsprogrammet kommer senare på att han eller hon vill bli högskoleingenjör med inriktning på maskinteknik. Det är en inte alltför osannolik tanke. Då krävs områdesbehörighet 8, vilket innebär att den här eleven måste komplettera med fysik A, fysik B, kemi A samt matematik B, C och D - 500 poäng. Eftersom Socialdemokraterna vill att alla ska kunna fortsätta omedelbart till högskolan måste de svara på hur ekvationen ska gå ihop. Antingen måste behörighetskraven till högskolan sänkas eller också måste något bort från fordonsprogrammet. Vad är det som ska bort för att det ska bli plats för mer matte och fysik? Är det kursen i fordonsel som inte längre behövs? Är det 200 poäng maskinservice eller 100 poäng i bromssystem som inte längre behövs på fordonsprogrammet? Det här måste ni ge svar på för att vara trovärdiga i diskussionen. Fru talman! Det finns en stor uppslutning för vår gymnasiereform. Det är egentligen bara de tre oppositionspartierna som är emot. Frågan är om de egentligen är för något gemensamt. Jag har inte riktigt lyckats lista ut det - mer än Gy 07. En del av de förslagen återkommer här. Ni måste också ge besked om ni ska riva upp reformen vid en eventuell röd valvinst eller inte. Ska den rivas upp eller inte? Vad ska den i så fall ersättas med? Det har ni inte heller lämnat något besked om. Det enda som egentligen är kvar som vi inte har tagit till oss av i Gy 07 är ämnesbetygen. Är det vad som ska förändras om ni tar över? Eller ska det bli obligatorisk skola, som Vänsterpartiet vill? Ska behörighetskraven till gymnasiet höjas eller inte? Ni måste lämna besked på dessa punkter. Förutom LO, som jag inledde med, är de flesta andra positiva till reformen, det vill säga Lärarnas Riksförbund, Svenskt Näringsliv, Arbetsförmedlingen, Sveriges Kommuner och Landsting - för att nämna några. Utskottet träffade representanter från Ung Företagsamhet för några veckor sedan. De sade att gymnasiereformen är det bästa de har sett. Jag håller med om det, och därför yrkar jag bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Agneta Lundberg (S)

Anf. 68 Agneta Lundberg (S)

Fru talman! Skolverket har framfört i sitt remissvar att det finns många inlåsningseffekter i förslaget. Den synpunkten delar jag, och jag ser speciellt allvarligt på att förslaget till ny gymnasieskola innebär att eleverna för att välja rätt måste göra sitt val i årskurs 5 eller 6 i grundskolan. Hur många elever tror Mats Gerdau vet vad de vill i årskurs 5?

Mats Gerdau (M)

Anf. 69 Mats Gerdau (M)

Fru talman! Jag noterar att Agneta Lundberg inte svarade på de frågor som jag faktiskt ställde till henne inledningsvis i mitt anförande. Jag trodde att hon begärde ordet för att faktiskt göra det. Hur kommer eleverna som går fordonsprogrammet att kunna gå direkt till högskolan, som är det ni står och pläderar för här? Vad gör ni med gymnasiereformen? Kan inte Agneta Lundberg svara på det? Ska ni riva upp den vid en eventuell valvinst eller inte? Jag tror att svenska folket är intresserat av att få veta - alla lärare och alla elever. Jag ska gärna svara på Agneta Lundbergs fråga om inlåsningseffekter. Remissvaret handlade om utredningen. Där har vi sedan slipat bort en massa saker. Det ger en möjlighet att komplettera på komvux. Jag förstår inte riktigt varför Socialdemokraterna aldrig tar till sig av det som gäller livslångt lärande. Ni ska trycka in allt i gymnasieskolan. Varför inte se till att det finns bra möjligheter att komplettera på komvux efteråt - om man inte vill komplettera eller läsa utökat program under gymnasietiden som en möjlighet? Det blir inga inlåsningseffekter med våra förslag. Det är bara taget ur luften - tyvärr. Agneta Lundberg! Svara nu gärna på frågan om hur det går för eleven på fordonsprogrammet. Hur ska han eller hon kunna gå vidare direkt till högskolan och bli maskiningenjör? Vad är det som ska bort från fordonsprogrammet?

Agneta Lundberg (S)

Anf. 70 Agneta Lundberg (S)

Fru talman! Nu är det jag som ställer frågorna på ditt anförande och inte du som ska ställa frågorna till mig. Därför fortsätter jag med min fråga. Du ska inte vara orolig. Vi kommer att veta vad vi vill när det gäller utformningen av gymnasieskolan. Förutom de allvarliga inlåsningseffekterna har Skolverket presenterat en rapport som konstaterar att tidiga val och tidig sortering av elever leder till sämre kunskapsresultat för hela elevgruppen. Känner inte Mats Gerdau att den politik som alliansregeringen står för tappar bort en stor del av de begåvade eleverna eftersom de stoppas i sin kunskapsutveckling på grund av för tidiga val? Är det inte mer allvarligt än det detaljerade innehållet i fordonsprogrammet?

Mats Gerdau (M)

Anf. 71 Mats Gerdau (M)

Fru talman! Jag visste inte att det här var Jeopardy, att det är någon som ställer frågorna och någon annan som ger svaren. Jag trodde att det här var Sveriges riksdag, där vi faktiskt får utbyta åsikter i replikskiften. Men Agneta Lundberg, som företräder Sveriges största parti här i riksdagen, har inga svar att ge. Jag tycker att det är anmärkningsvärt, sannerligen. Den största sorteringen i skolan i dag tror jag är alla de som hoppar av, de 30 000 elever som Skolverket säger inte kommer in i vuxenlivet med de kunskaper de behöver. Dem lämnar ni därhän. Ni har inget svar på vad ni gör för dem. Ni vänder dem ryggen, ni blundar. Det var precis det som LO:s Irene Wennemo skrev i sin artikel. Man kan alltid kritisera, men här gäller det att se de stora problemen som finns i gymnasieskolan i dag, och det är de stora avhoppen. Ni har inget som helst svar på vad ni ska göra för att minska avhoppen. Det har vi. Vi har en ny gymnasiereform, en modern sådan, som kommer att leda till att man får jobb och att man kommer att slutföra sin utbildning. (Applåder)

Rossana Dinamarca (V)

Anf. 72 Rossana Dinamarca (V)

Fru talman! Mats Gerdau sade i sitt anförande att man inte ska luras in på utbildningar som man inte klarar av. Underförstått är det yrkeseleverna han pratar om. Men enligt den rapport som SKL presenterade nyligen, Aktuellt om skola och förskola , är det ingen större skillnad i andelen som lämnar gymnasieskolan, oavsett om det är ett yrkesförberedande eller högskoleförberedande program. Det är väldigt jämnt när det gäller avhoppen. Jag sade i mitt anförande att det är ganska höga intagningspoäng till många yrkesutbildningar. Jag hoppas att vi kan komma ifrån den debatt där man visar ett förakt mot elever som väljer ett yrkesprogram, att de inte har ambitioner, ingen kunskap och att de har låga betyg. Det är nämligen det som det andas hela tiden, framför allt nu när Mats Gerdau pratar. Den förstärkning man gör på gymnasieskolans yrkesprogram handlar om en halvtimme i veckan, Mats Gerdau. Låt oss inse att med 2 500 poäng i gymnasieskolan blir man inte färdig för någonting. Men det vi kan göra är att se till att alla elever har en grundläggande kunskap för att sedan kunna gå vidare. Jag har gått igenom SCB:s statistik på vad de olika programmen leder till och vad man gör tre år efter gymnasiet. Till exempel på industriprogrammet väljer ganska många, 40 procent av tjejerna och 10 procent av killarna, att gå vidare till högskolestudier. På elprogrammet är det 35 procent av tjejerna och 22 procent av killarna som väljer att gå vidare till högre studier, på naturbruksprogrammet är det 27 procent av tjejerna och 10 procent av killarna, och så vidare. Mats Gerdau valde att ta upp det program med minst andel som går vidare till högre studier, nämligen fordonsprogrammet. Varför vågar du inte prata om alla andra yrkesprogram?

Mats Gerdau (M)

Anf. 73 Mats Gerdau (M)

Fru talman! Jag pratar gärna också om de andra yrkesprogrammen. De nationella programråden, som kommer att inrättas, kommer att se till att utbildningarna fylls med ett relevant innehåll. Jag är inte ett dugg orolig för det. När jag tidigare pratade om att inte luras in i utbildningar handlade det inte om yrkeselever, utan det handlade om att ställa relevanta förkunskapskrav på alla program för att man ska klara av de program som man har sökt till. Jag tycker att det är omänskligt att lura elever att tro att man med 30 poäng i svenska, engelska och matte ska kunna klara ett naturvetenskapligt program. Man gör inte det. Tyvärr, sådan är verkligheten. Men det väljer Vänsterpartiet och Rossana Dinamarca att inte se. Ni blundar hela tiden för alla dem som hoppar av. Det gör inte vi, utan vi löser problemen. Sedan tycker jag att det är en väldigt intressant och märklig kunskapssyn som Vänsterpartiet har, och hela oppositionen för den delen. Fin kunskap, det som duger i vänstervärlden, är bara akademisk kunskap. Det är bara matte, svenska och engelska. Det är aldrig svetsning, omvårdnad eller liknande. Den kunskapen är inte fin nog. Fint är bara akademiska kunskaper. Jag har så svårt att förstå det. Det finns olika kunskaper som vi tycker är lika mycket värda. Vi vill inte fylla allting med precis samma innehåll, som ni på vänsterkanten vill. Det skiljer sig nog väldigt mycket i kunskapssyn mellan de borgerliga partierna och Vänsterpartiet.

Rossana Dinamarca (V)

Anf. 74 Rossana Dinamarca (V)

Fru talman! Det viktiga här är inte bara att höja kraven för att komma in på gymnasieskolan, som jag sade i ett tidigare inlägg. Det som är läg-stanivå när det gäller utbildning i samhället i dag är gymnasieskolan. Det är inte bara för att man ska kunna gå ut i arbetslivet utan för att klara sig i samhället över huvud taget, för att kunna ha makt över sitt liv. Det vi måste göra är att se till att eleverna når målen i grundskolan för att de också ska klara av gymnasieskolan. Men där gör ni ju ingenting. Man har pratat från regeringens sida om att man skulle avskaffa IV-programmet. Nu har man styckat upp det i olika delar, och man vidtar inga åtgärder för att se till att det inte är en så stor andel som inte ens kan börja på individuella programmet. I stället för att lura in eleverna på gymnasieprogram som sedan är helt värdelösa när de kommer ut, se till att de har en gedigen gymnasieutbildning så att de kan göra de olika val som de vill! När man är 15 år kanske man vill en sak, men när man är 20, 25, 30 år kanske man vill någonting annat, och då ska man ha möjlighet att göra andra val. Det handlar inte om ett förakt mot yrkesutbildningarna. Det handlar om att jag vill att det ska vara bra yrkesutbildningar, inte urholkade yrkesutbildningar som branschen sedan inte vill ha därför att branschen inte tycker att det är intressant. I den genomgång som gjordes av lärlingsutbildningarna var kritiken att eleverna inte kunde läsa ritningar. Men det som de kunde göra var att ta order från en förman. Jag är medveten om att Moderaterna kanske gillar att ha ett sådant samhälle där några talar om för andra hur de ska göra. Men jag vill att alla människor ska kunna veta hur de ska hantera redskapen själva.

Mats Gerdau (M)

Anf. 75 Mats Gerdau (M)

Fru talman! Vänsterpartiet vill inte höja behörighetskraven utan tycker att det räcker att vara godkänd i svenska, engelska och matte i grundskolan för att klara ett naturvetenskapligt program på gymnasiet. Det är precis det som står i deras motion. Man ska inte höja några behörighetskrav alls. Branschen kommer att ha stort inflytande över de nya yrkesprogrammen, eftersom vi inrättar nationella råd som kommer att ha synpunkter på och vara med och utforma examenskrav och annat så att de fylls med ett relevant innehåll. Så jag är helt lugn i den delen. Mats Pertoft och jag var på samma lilla övning i går på Rektorsakademien här i Stockholm där ett antal ungdomar verkligen skrek ut sin frustration över att man inte får ha inflytande. Man vill ha mer att säga till om. Och här står Rossana Dinamarca och talar om precis hur de ska leva sina liv och exakt vilka kurser de ska gå. Det är långt ifrån den verklighet som de ungdomar som vi träffade i går lever i. De vill styra sina egna liv, de vill bestämma om sin egen framtid. De vill inte att Rossana Dinamarca ska göra det. Och jag är så glad för att vi fattar ett annat beslut här i dag, att det inte är Rossana Dinamarca som ska styra deras liv. (Applåder)

Mats Pertoft (Mp)

Anf. 76 Mats Pertoft (Mp)

Fru talman! Jag får tacka Mats Gerdau för att han tog upp mötet med det trevliga gänget från Nacka. Jag kan bara påpeka att de inte var inne på att de inte skulle få allmän behörighet. Det var inte riktigt det som de skrek om. De skrek om att få en mycket mer individualiserad undervisning. Vad jag vill fråga Mats Gerdau om är det som jag har varit inne på gång efter gång, som egentligen är det som den här debatten handlar om, nämligen den grundläggande behörigheten framöver. Från alliansens sida insisterar ni hela tiden på och påstår att alla som uppnår grundläggande behörighet också ska gå vidare till studier. Det är ju inte alls det vi pratar om. Det är intressant att Mats Gerdau lyfter fram fordonsprogrammet. Eftersom jag råkar komma från en fordonsstad, Södertälje med Scania, kan jag berätta att det var när jag träffade Scanias gymnasium och ledning som jag för första gången verkligen började ifrågasätta detta med en speciell yrkesexamen. De sade till mig väldigt tydligt: Vi vill ha elever som har nått kunskapsnivån för högskolebehörighet. De ska inte behöva gå vidare till högskolan, men de ska ha nått denna kunskapsnivå. De kommer inte att få jobb på Scania annars, även om de har gått fordonsprogrammet femtioelva gånger, även om de har hur bra betyg som helst. Ni lurar eleverna att tro att yrkesprogrammen leder till anställning fast en stor del av näringslivet kräver mer.

Mats Gerdau (M)

Anf. 77 Mats Gerdau (M)

Fru talman! Jag har redan sagt två tre gånger att i de nationella programråden kommer branschen att ha stort inflytande över examensmål och annat relevant innehåll i utbildningen så att de unga blir anställningsbara. Tyvärr är de inte det i dag när de slutar gymnasiet eller har hoppat av. De är inte anställningsbara. Varför har vi annars en sådan enorm ungdomsarbetslöshet? Jag vill trots allt ge en eloge till Mats Pertoft. Han verkar vara den enda på vänsterkanten som har insett att alla inte vill gå i högskolan. Jag tycker dock att ni väljer fel modell för att svara på detta. Ni väljer ett slags utslagningsmodell. Sofia Larsen från Centerpartiet sade att ni väljer friåret. Ni inser att alla inte vill detta, men med er modell ska man misslyckas först. Då kan man få ett reducerat program eller ett friår. Är det inte bättre att göra som vi säger? Alla ska lyckas. Vill man läsa mer får man göra det. Vill man utöver en gedigen yrkesutbildning också ha en högskolebehörighet får man det. Det är ett mycket mer inkluderande synsätt som jag beklagar att ni inte har.

Mats Pertoft (Mp)

Anf. 78 Mats Pertoft (Mp)

Fru talman! Frågan är vilka elever som kommer att orka gå ett yrkesprogram och samtidigt läsa in högskolebehörighet eftersom det kräver ganska mycket av dem. Ni har dessutom reducerat de individuella valen, så där finns inte mycket tid att hämta. Vill man dessutom ha något estetiskt under sin gymnasietid, vilket jag starkt förordar, blir det nästan inget kvar alls. Problemet är att ni låser in dem så tydligt. Den valfrihet och mångfald som jag trodde att Mats Gerdau också omhuldade måste, om man tar begreppen på allvar, innebära att man också ska ha relativt många broar mellan programmen. Den möjligheten som finns i dag förstör ni och tar bort. Det är bra att branschråden kan komma med inspel. Kommer ni att ändra er när branschråden säger att de vill att yrkesprogrammen ska ge högskolebehörighet och att det byggs in i läroplanen? Om Scania säger detta, kommer ni då att ändra fordonsprogrammet så att det ger behörighet inom ramen för det ordinarie och utan tillägg?

Mats Gerdau (M)

Anf. 79 Mats Gerdau (M)

Fru talman! Vi tillsätter såklart inte sådana här råd om vi inte är intresserade av att höra deras synpunkter. Vi har läst massor av remissvar och de allra flesta är mycket positiva till gymnasiereformen. Så ser verkligheten ut. Det är tråkigt att ni inte läser samma remissvar som vi gör. Vi river inga broar. Det finns många broar och möjligheter att byta om man har valt fel. Det inträffar naturligtvis att man inser att man inte valt rätt, även om vi graderar upp vägledningen som har en stor betydelse. Kurssystemet gör att man kan byta program om man vill. Man kan tillgodoräkna sig de kurser man läst när man byter spår. Det finns dessutom alltid möjlighet att läsa vidare på komvux. Den möjligheten ökar med förslaget. Rätten att läsa på komvux införs. Varför vill ni alltid trycka in allt i gymnasieskolan? Varför ser ni inte det som ni pratar om i andra sammanhang, nämligen det livslånga lärandet? Varför är det fel att läsa in en gedigen yrkesutbildning på gymnasiet och sedan längre fram i livet nyttja vuxenutbildningen när man vill göra något annat i livet? Det är en alldeles utmärkt möjlighet. Tvinga inte alla att bli teoretiska högskolemänniskor. Alla vill inte bli det. Jag beklagar att Miljöpartiet har gått på Socialdemokraternas och Vänsterpartiets bluff.

Fredrik Malm (Fp)

Anf. 80 Fredrik Malm (Fp)

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. När man lyssnar på oppositionen blir det ganska tydligt att den inte har samma bild av den svenska skolans problem som vi i alliansen har. Man har snarare anammat den verklighetsbild av skolan som man ägnade sig åt att föra ut under de tolv år som man satt i majoritet och styrde Sverige. Allt är i stort sett bra och inga stora genomgripande förändringar behövs. Väljarna tycker något annat. Vi tycker något annat. Många föräldrar, elever och folk i näringslivet och i skolans värld tycker också något annat. Med tanke på att minnet uppenbarligen är ganska kort hos oppositionen vill jag påminna om att vid sidan av jobbpolitiken är en förändring av den svenska skolan det viktigaste mandatet alliansregeringen har fått av väljarna. Vid sidan av jobbpolitiken är reformen vi går igenom i dag, den nya skollagen och en rad andra reformer för ordning och reda, för stärkta baskunskaper och så vidare det tydligaste mandatet från väljarna. Vi ska genomföra detta, och det gör vi nu. Det handlar om att resultaten i den svenska skolan har varit för dåliga generellt sett. Avhoppen från gymnasiets olika program har varit för många. Ordningsproblemen är för stora och lärarnas position är för svag. På område efter område har regeringen och riksdagen drivit igenom mängder av reformer. Det vi går igenom i dag, den nya gymnasieskolan, är en av de viktigaste delarna. Det är ryggraden i detta arbete. Det har hänvisats till Gy 07. Jämför man dagens gymnasiereform med Gy 07 är det stor skillnad. Det här är en stor och genomgripande förändring. Det är fel av Socialdemokraterna och andra att beskriva det som att Folkpartiet skulle ha varit några stora anhängare av Gy 07. Vårt parti heter Folkpartiet liberalerna. Det är inte för att vi vill ha världens längsta partinamn utan för att påpeka att vi är just liberaler. Det innebär att vi tycker att kunskap och bildning är något mycket viktigt. Det innebär också att vi utgår från att vi ska sätta individen i centrum. Kan man säga att individen står i centrum i en skola där avhoppen har varit så många som i den svenska gymnasieskolan, där många inte blir anställningsbara även om de har gått program som är specifikt inriktade på vissa yrkeskunskaper och där många inte är tillräckligt förberedda för högre studier? Jag menar att man inte kan det. Den socialdemokratiska skolan har inte satt individen i centrum. Den har tvärtom placerat många ungdomar i ett utanförskap. Med denna reform stärker vi yrkesprogrammen genom att förstärka deras specifika karaktär som yrkesprogram. Vi stärker de teoretiska programmen genom att också förstärka deras specifika karaktär. Det kan man tycka är att sortera, men det är inte det vi gör. Vi tar i stället hänsyn till att de ungdomar som läser på gymnasiet har olika idéer, framtidsdrömmar och visioner. Vår ambition är inte att alla ungdomar ska läsa på högskola och universitet. Vår ambition är inte heller att stänga någon ute från universitet och högskola. Med denna reform har alla elever som läser de yrkesförberedande programmen i framtiden rätt att läsa in grundläggande högskolebehörighet. Vi stänger inte ute någon. Fru talman! Det finns några saker som inte har berörts i debatten och som jag tycker är viktiga att påpeka. Det är visserligen ingen skillnad mellan den här gymnasiereformen och Gy 07, men historia blir ett kärnämne, eller ett gymnasiegemensamt ämne som det kommer att heta i framtiden. Jag tror att det är mycket viktigt. Jag tror att det finns en bred uppfattning i Sverige om att historiekunskaperna är viktiga för att vi ska förstå de sammanhang som vi i dag lever i. Det är naturligtvis viktigt att alla elever ska få en bra utbildning i historia. Något annat som är viktigt att påpeka med anledning av den här reformen är att skolans värld inte består av isolerade öar. Grundskolan och gymnasieskolan är inte två helt åtskilda världar. De förutsätter varandra på olika sätt. Om de elever som lämnar grundskolan och börjar på gymnasiet inte är tillräckligt förberedda, om de inte har de grundläggande kunskaper som krävs för att tillgodogöra sig en gymnasieutbildning kommer de givetvis inte att klara gymnasiet. Om man ökar kraven på gymnasiet kommer de eleverna att slås ut. Vad som krävs är alltså att de elever som börjar på gymnasiet måste vara förberedda för de studierna. De måste veta vad som kommer att krävas och de måste ha grundläggande kunskaper. Här har vi genomfört en rad reformer. Vi har en läsa-skriva-räkna-satsning. Vi har Lärarlyftet där många lärare kan vidareutbilda sig. Vi har infört nationella prov. Vi inför betyg tidigare. Detta är oppositionen emot. En förutsättning för att vår gymnasieskola ska fungera är att grundskolan fungerar bättre. Eftersom oppositionen och framför allt Vänsterpartiet har kritiserat det nämner jag nu att en del i detta är att vi vill skärpa behörighetskraven för att komma in på gymnasiet. Det tror jag är en ganska tydlig signal till många ungdomar att tidigare engagera sig mer i sina studier. Det är viktigt. Om vi kan höja ambitionsnivån hos ungdomarna i Sverige och i hela skolans värld kommer eleverna att prestera bättre. Det finns ett förslag ute på remiss om att skärpa behörighetskraven också för att komma in på de yrkesinriktade programmen. Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. (Applåder)

Gunilla Tjernberg (Kd)

Anf. 81 Gunilla Tjernberg (Kd)

Fru talman! Om några timmar fattar riksdagen ett efterlängtat beslut då vi ska besluta om en ny gymnasieskola. Det är ett stort steg framåt för svensk skola, inte minst för de elever som vill utveckla ett yrkeskunnande. En av de största utmaningarna är att skapa en skola där alla elever känner sig bekräftade och stimulerade. Ett viktigt redskap i det arbetet är att även elever med praktiska förutsättningar uppmuntras, beröms och ges möjligheter på samma sätt som elever med mer teoretiska talanger. Jag har med stort intresse lyssnat på debatten fram till nu. Jag har mycket intresserat lyssnat på inlägg från mina partikolleger i alliansen, som jag helt instämmer med. Jag har också lyssnat på oppositionens diskussioner. Var är den röda tråden hos oppositionen? Den går inte att uppfatta. Socialdemokraternas företrädare, Agneta Lundberg, svarade inte på en enda fråga. Representanten för det största partiet i Sveriges riksdag, Socialdemokraterna, svarade inte på en enda fråga om vad hon och de vill med gymnasieskolan framgent. Socialdemokraterna är väljarna och riksdagen svaret skyldiga. Rossana Dinamarcas besked är något mer: Alla ska vara tvingade att gå i gymnasieskolan, och man ska gå nära bostaden. Det är Vänsterpartiets besked. Mats Pertoft och jag hittar ibland beröringspunkter där vi kan vara lite överens. I dag pratar Mats Pertoft om valfrihet; så länge är jag med. Men när han kommer till slutsatsen och Miljöpartiet ska tala om vad valfrihet är finns den inte längre. Då tyckte Mats Pertoft och Miljöpartiet, precis som vänstersidan att han vet bättre vad enskilda elever vill göra. Det var en besvikelse att höra Mats Pertofts argumentation. Jag uppfattar ändå att vår definition av valfrihet ibland tenderar att överensstämma. Fru talman! Under lång tid har gymnasieskolan med Socialdemokraternas stöd haft en alltför ensidig betoning på teoretiska kunskaper och högskolebehörighet på bekostnad av yrkeskunnande. Exakt samma besked får vi i dag. Det enda som räknas, det enda som betyder något, det enda som gäller är högskolestudier, akademiska studier. Det är det besked som vi får i dag i motionen, i reservationen och i debatten. När ska vänstersidan bekräfta och berätta att det är fint att ha en yrkesutbildning, att det är fint att ha en yrkesexamen? Man säger att man är arbetarpartier. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet utger sig för att vara arbetarpartier, men i diskussionerna föraktar man praktiskt kunnande. Det är anmärkningsvärt. Det krävs en ny gymnasieskola. Det krävs ett trendbrott. En viktig utgångspunkt är att elever med fokus på yrkeskunnande ska kunna utvecklas och stimuleras på samma sätt som elever som har sikte på akademiska studier. Det är vad alliansregeringen gör nu. Yrkeskunskaperna ska tas till vara på samma sätt. Det handlar om att se till varje elevs behov och varje elevs förutsättningar. Skolan ska lyfta, inte sänka och slå ut elever. Min övertygelse är att varje elev kan lyckas i skolan om man har rätt inriktning, ger rätt stöd och skapar de möjligheter som krävs. Därmed skapar man också motivation. Fru talman! Kristdemokraterna har länge kämpat för att yrkesprogrammen ska utvecklas och yrkeskunnande uppvärderas. Det blir nu äntligen verklighet. Lärlingsprogrammen blir permanenta. Yrkesprogrammen ges en ökad programfördjupning. Entreprenörskap ska betonas mycket mer än i dag. Ingen elev på de yrkesförberedande programmen ska stängas ute från högre utbildning. Jag säger det en gång till: Ingen elev på de yrkesförberedande programmen ska utestängas från högre utbildning. För de elever som vill satsa vidare på akademiska studier finns det möjlighet till behörighet inom gymnasieskolans ram. De elever som önskar gå vidare till en yrkeshögskola, eller direkt ut på arbetsmarknaden, ges nu möjlighet till ökat yrkeskunnande. Jag är övertygad om att den här omläggningen kommer att leda till färre avhopp. Fler elever kommer att klara utbildningens mål. Alliansregeringens satsning på de yrkesförberedande utbildningarna är en vinst för alla, inte minst för de elever som i dagens skola känner att deras yrkeskunnande, i Socialdemokraternas gymnasieskola och i Vänsterns gymnasieskola, inte är något värt. Alliansregeringen skapar nu en gymnasieskola som är för alla. Vänsterkartellen är emot regeringens skolpolitik. Det är mycket märkligt att läsa oppositionens reservation. Man säger ja till regeringens yrkesfördjupning men som mina kolleger varit inne på tidigare säger man samtidigt att man ska ha ökade teoretiska krav på de yrkesförberedande programmen. Det går inte ihop. Detta riskerar att man fortsätter på den inslagna vägen, alltså att studietrötta elever inte når de mål som man själv har satt upp. Oppositionen hävdar i dag också att ambitionerna på yrkesprogrammen sänks. Det är ett helt felaktigt påstående. Det vittnar om ett mycket förlegat synsätt. Regeringen skärper kraven på yrkeskunnande för att man ska erhålla en examen men lättar något på kraven i vissa av kärnämnena. Fru talman! Socialdemokraterna hade i förra valet som devis: Alla ska med - så enkelt är det. Skolan tycktes dock inte omfattas av denna devis. Många elever är inte med. Många elever lämnas efter i Socialdemokraternas skola. De har inte fått följa med. De har inte fått den möjligheten. Denna politik vill man fortsätta med. Det har dagens debatt visat. En alltför ensidig betoning på teoretiska ämnen har fått ske på bekostnad av yrkeskunnande och på bekostnad av att de elever som har en betoning på praktiska kunskaper har fått stå tillbaka. Budskapet att man ska vara behörig till akademiska studier för att räcka till har varit förödande. I dag har det varit samma budskap: De akademiska studierna gäller för att man ska räcka till. Det är ett förödande budskap. Detta har lett till en skola där alla inte är med, där alla kunskaper inte värderas lika. Det är olika kunskaper. Men i Socialdemokraternas skola värderas de dessutom olika. Det är klart att vi där får elever som inte klarar av hela vägen. De får inte det stöd och den utbildning som de har rätt till. Det har vi också sett. Antalet elever på de individuella programmen ökar för varje år och även antalet elever som lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg. Det är helt förfärligt att utsätta unga människor för den situationen. Fru talman! Jag och Kristdemokraterna är mycket nöjda med det beslut som riksdagen ska fatta i dag. Det ger förutsättningar för en modern gymnasieskola, en skola där alla elever räknas och där alla elevers förmåga och kunskap är viktiga. Det ger förutsättningar för att fler ska klara utbildningen och för att fler ska kunna gå direkt från gymnasieskolan till högskolestudier, om det är det som man väljer, eller till ett arbete där det krävs yrkeskunnande. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationen. (Applåder)

Jan Björklund (Fp)

Anf. 82 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! I dag går Göran Perssons gymnasieskola i graven. Den har varit ett misslyckande, och framför allt har många unga människor betalat ett mycket högt pris. Först har det skapats en grundskola i Sverige där en stor grupp elever inte ens lär sig läsa ordentligt. Sedan kräver man i nästa steg att alla ska bli högskolebehöriga. Det är klart att det inte fungerar. Det är klart att det skapar utslagning, och det har det gjort. En tredjedel av varje årskull ungdomar når inte målen när de har fyllt 20 år. Ett gymnasium för alla, sade Göran Persson. Det har blivit ett gymnasium för två tredjedelar. Tvåtredjedelssamhälle talar man om ibland. Tvåtredjedelsgymnasiet har vi haft i 20 år. Fru talman! Jag tycker att mina allianskolleger har beskrivit reformens huvuddrag på ett väldigt bra sätt. Jag tänkte därför nöja mig med att kommentera några av de punkter som här skapar diskussion och det som vi är oeniga om. En tredjedel når inte målen, säger vi. Jag försöker skala bort retoriken och det som handlar om att ni bara skäller på våra förslag och försöker lyssna. Ni kommer inte ifrån att en tredjedel slås ut i dag. Hur tänker ni er att det ska lösas? Jag lyssnar noga. Jag lyssnade på Pertoft. Han säger att det är lärarnas fel. Det är lärarna som inte har anpassat undervisningen. Det är inte tillräckligt roligt, säger Pertoft. Det är kärnan i Pertofts anförande när man skalar bort retoriken. Jag funderar på om det finns sätt att göra allting roligt i skolan så att alla alltid når alla mål. Det är möjligt att det är så. Men det är en väldig kritik som Pertoft riktar mot svensk lärarkår. Det är möjligt att det finns pedagogiska metoder som skulle kunna fixa detta, och det är möjligt att Pertoft är en sådan rolig lärare själv när han är i sin lärarroll att alla når alla mål. Då kanske Pertoft skulle vara lärarutbildad i stället för riksdagsman. Men jag tvekar när det gäller om Pertoft har rätt i den utskåpning av den svenska gymnasielärarkåren som han här gör: Riksdagen har inte tänkt fel. Vi har tänkt rätt. Det är lärarna som är dåliga. Jag tror att Pertoft har fel. Mer resurser, säger Dinamarca. Det säger Vänsterpartiet alltid. Sverige lägger inte allra mest resurser i världen på gymnasiet. Det finns länder - sannolikt Norge och några till - som lägger lite mer. Men vi är definitivt bland de länder som lägger mest pengar i världen på gymnasiet. Trots det har vi de största avhoppen. Någonstans finns det ett samband mellan hur mycket resurser som man pumpar in och hur många som når alla mål. Men om det vore så att om man bara ökade resurserna så skulle alla nå målen vore det fantastiskt. Varför gjorde ni i så fall inte det när ni under tolv år styrde ihop med Socialdemokraterna? Varför har vi de största avhoppen i världen när vi ger nästan mest resurser i världen? Det måste finnas något mer komplicerat bakom detta än att lärarna är dåliga eller att det är brist på resurser. Jag säger inte att det är fel att ge mer resurser. Den här regeringen anslår mer pengar på olika skolrelaterade budgetanslag än vad någon tidigare regering har gjort sedan kommunaliseringen - lärarlyft och annat. Vi ger mer pengar till skolan på olika sätt än vad som gjordes under den förra mandatperioden. Lärarlyft och annat är bra, men det kommer inte ensamt att lösa detta problem. När jag lyssnar på Agneta Lundberg begriper jag inte alls vad svaret är när det gäller denna tredjedel. Man bara blundar för att en tredjedel slås ut i varje årskurs. Alla ska bli högskolebehöriga är svaret. Det är ojämlikt annars. Men att en tredjedel slås ut, vilken ojämlikhet skapar inte det? Det enda som ni är överens om och det enda som ni säger är att ni är emot vår reform. Men vad ni är för i stället är obegripligt. Rossana Dinamarca talar om Gy 07. Men ni kan inte på allvar tro att den hade löst detta problem. Det är ju en putsning på ytan. Det fanns inslag i Gy 07 som var bra. Det hade väl gått att genomföra dessa inslag då, men då hade vi fått två reformer med några års mellanrum, och det hade blivit rätt rörigt i gymnasiet. Att till exempel historia ska bli kärnämne fanns också i Gy 07, men det förutsätter en ändring av läroplaner, kursplaner, timplaner, poängplaner och så vidare. Att först göra en förändring 2007 och sedan göra ytterligare en nu tyckte vi var olämpligt. Det var därför som vi sköt upp dessa saker. Men i huvudsak var Gy 07 en fullständigt otillräcklig reform även om det fanns inslag som var bra. Den hade inte löst problemen med att en tredjedel slås ut. Det som ni kallar lärlingsutbildning i Gy 07 var ingen lärlingsutbildning. Det var bara något slags förstärkt praktik. Nu inför vi en riktig lärlingsutbildning. Fru talman! Det har i debatten här diskuterats mycket om yrkesutbildningar, och det tycker jag är en oerhört intressant diskussion. Den forskning som har redovisats från många håll handlar om varför vi i Sverige har en högre ungdomsarbetslöshet än andra länder, vilket vi har. Andra jämförbara länder har en lägre ungdomsarbetslöshet än vårt land. Det finns flera orsaker till det. Men en viktig orsak som är viktig i detta sammanhang att diskutera är hur yrkesutbildningarna är upplagda i Sverige. Man kan gå till vårt grannland Danmark eller till Tyskland. De som vill lära sig ett yrke i dessa länder blir lärlingar på ett företag, på ett sjukhus eller på någon offentlig inrättning. Som lärling går man någon dag i skolan och läser teoretiska ämnen. Sedan lär man sig yrket på en arbetsplats, till exempel på ett företag. I regel blir man anställd där efteråt därför att man lär känna chefer, ägare och arbetsgivare. I Sverige tvingar vi in ungdomarna på ett yrkesgymnasium. De ska bli högskolebehöriga. De orkar inte med högskolebehörigheten och hoppar av. De har då inte heller fått yrkeskunskaperna. Dessa personer är det väldigt få som vill anställa. Den som har hoppat av gymnasiet och har varken yrkeskunskaper eller högskolebehörighet har väldigt svårt att få jobb. Jag har läst rätt många forskningsresultat där man har granskat frågan: Varför har Sverige högre ungdomsarbetslöshet än andra länder? Alla landar i att detta är en orsak. Varför blundar ni för det? Mats Hulth har varit socialdemokratiskt finansborgarråd här i Stockholm. På 1990-talet satt han med i Socialdemokraternas partistyrelse och var med och fattade beslut om de här gymnasiereformerna. I dag är han vd inom hotell- och restaurangbranschen. I en intervju på försommaren sade han när han recenserade de svenska yrkesutbildningarna: Tja, de är väl bra. Men problemet är att det är för lite yrkeskunskaper. Kockarna som kommer ut kan ju inte laga mat. Vi borde ha mer av yrkeskunskaper i yrkesutbildningen. Mats Hulth har vaknat och insett att de beslut han själv fattade på 1990-talet inte var bra. Yrkeskunskaper är alltför nedvärderade. Vi prioriterar upp yrkeskunskaperna. Det handlar inte om en halvtimme per vecka. Det blir 250 nya poäng när det gäller yrkeskunskaper. Det är betydligt mer - fyra gånger mer än det Rossana Dinamarca här beskrivit - när det gäller nya yrkeskunskaper på yrkesprogrammet. För mig hade det gärna fått vara ännu mer, men det här är ett substantiellt tillskott. Från 1 350 poäng blir det en ökning med 250 poäng. Det är en rejäl ökning av yrkeskunskaperna. Tid tas i dag från kärnämnena och också från det individuella valet. Nu säger de rödgröna att det här sänker kvaliteten på yrkesutbildningarna. När vi omfördelar tid till yrkeskunskaper sänker det tydligen kvaliteten på yrkesutbildningarna. Ni har - jag får hålla med mina kolleger - en oerhört nedvärderande syn på yrkesämnen och yrkeskunskaper. När man ökar tiden för yrkeskunskaper säger ni att man sänker kvaliteten på yrkesutbildningarna. Vad har ni för syn? Varför kallar ni er, som några av er gör, för arbetarparti? Ni verkar skämmas för det här med yrkesarbetarutbildningar. Man kan fundera på varför vi över huvud taget har högskolebehörighet. Varför kan inte alla bara få komma in? Ni trollar bort alla obehörighetssiffror direkt om ni tar bort behörighetskraven. Det kan man göra. Då är alla behöriga; det är fantastiskt. Men grejen med behörighetskrav är ju att elever som går in på en viss utbildning bör ha vissa förkunskaper när de kommer dit så att de klarar av utbildningen. Vi blir ju inte gladare för att alla tas in på högskolan när väldigt många sedan omedelbart hoppar av därför att de inte hade tillräckliga förkunskaper. Det är av den anledningen vi har behörighetskrav. I Sverige är kraven för behörighet till högskolan för låga, så vi har enorma avhopp från högskolan. Nu höjer vi behörighetskraven i svenska och engelska för att komma in. Den fråga som Agneta Lundberg och Socialdemokraterna måste svara på är följande: Tänker ni gå till val på att sänka kraven på behörighet till den svenska högskolan? Ska vi alltså återigen sänka kvaliteten? Är det vad ni ska göra? Om ni inte ska göra det undrar jag vad det betyder att ni ska ha samma krav på både teoretiska utbildningar och yrkesutbildningar. Det betyder ju att ni ska inte bara kräva svenska B som i dag på yrkesutbildningarna utan också lägga på svenska C som obligatoriskt ämne. Men redan svenska B innebär ju att många hoppar av. Vi säger att svenska C och engelska B kommer att krävas för att i framtiden komma in på högskolan. Det kommer att beslutas i dag på eftermiddagen om propositionen går igenom. Ska ni gå till val på att igen sänka kraven på behörighet till den svenska högskolan? Är vägen vi ska gå lägre krav så att alla kommer in oavsett förkunskaper? Fru talman! Alla ungdomar är inte likadana. Ungdomar är olika varandra. Göran Persson talade om ett gymnasium för alla. Det blev ett gymnasium för två tredjedelar. I dag fattar riksdagen beslut om ett gymnasium för alla! (Applåder)

Rossana Dinamarca (V)

Anf. 83 Rossana Dinamarca (V)

Fru talman! Jag vill upplysa Jan Björklund om att det i dag på gymnasieskolorna är 1 450 poäng för karaktärsämnen. Jan Björklund och regeringen föreslår en ökning med 150 poäng till 1 600 poäng. Utslaget på tre år blir 150 poäng 50 poäng per år. Det handlar om en halvtimme i veckan. Någon nytta hade jag tydligen av matematiken i grundskolan och gymnasieskolan. Jan Björklund häcklar oss och säger att vi är emot arbetarklassen. Men genom hela historien har vi till att börja med kämpat för att man över huvud taget ska kunna få gå i skola. Ägarna stod där och sade: Mina drängar behöver minsann inte gå i skola. De kan det de ska kunna. Genom hela historien har vi fått kämpa oss till rätten till kunskap, för kunskap är makt. Därför ska den inte vara isolerad till att gälla bara för några få. Kunskap ska vara till för alla. Här handlar det inte om att tvinga alla att gå en högskoleutbildning, utan det handlar om att alla ska ha rätt till den grundläggande kunskap som det är viktigt att kunna använda såväl i arbetslivet som - och kanske framför allt - i samhällslivet. Människor ska inte kunna trampa på en, utan man ska kunna kräva sin rätt för att kunna ha makt över sitt liv. Det är detta vi här i dag pratar om. Ni vill gå tillbaka till den gamla yrkesskolan och det gamla läroverket där man gör en uppdelning, där man gör skillnad. Vissa människor ska ha rätt till kunskap, medan andra bara behöver utföra ett arbete. Däri ligger den stora skillnaden mellan den borgerliga alliansen och oppositionen.

Jan Björklund (Fp)

Anf. 84 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! För det första vill jag påminna om att det var liberalerna som införde den allmänna folkskolan i Sverige. För det andra ser jag här att till och med de tilltänkta koalitionskamraterna börjar titta ned i bänken när det Rossana Dinamarca här säger börjar låta som ett förstamajtal på en Ung vänster-demonstration. Till slut blir det inte seriöst. Rossana Dinamarca får gärna en gång till, antingen nu eller senare, förklara hur hon får ihop det beträffande poängen. En halvtimme mer i veckan motsvarar 20 poäng på ett år, alltså 60 poäng på tre år. Men enligt Rossana Dinamarcas exempel blir det en ökning med 150 poäng - nästan tre gånger så mycket. Jag kan tillägga att det är olika på olika utbildningar. På en del utbildningar blir det till och med en ökning med 250 poäng. Det är i alla fall väsentligt mer än det Rossana Dinamarca beskriver. Men vi behöver inte fördjupa oss alltför mycket i poängexerciser. Det intressanta, Rossana Dinamarca, är att en tredjedel av varje årskull inte når målen i den skola som Rossana Dinamarca uppnått. Varför pratar du inte om den tredjedelen? Varför pratar du om klasskampen på 1800-talet, inte om den tredjedel som i dag slås ut?

Rossana Dinamarca (V)

Anf. 85 Rossana Dinamarca (V)

Fru talman! Det kan jag gärna göra, för jag är inte nöjd med att en tredjedel av eleverna inte kan fullfölja sina gymnasiestudier. Det handlar om att göra insatser också i grundskolan, om att se till att eleverna redan i grundskolan når målen och om att se till att eleverna i gymnasieskolan får det stöd som de behöver för att kunna nå målen. Det hjälper inte att bara höja kraven vid intagning till gymnasieskolan. Det kommer inte att göra att alla som i ett trollslag därmed når målen i grundskolan. För detta krävs det lärare. Men just nu har vi läget att lärare sägs upp i skolan. Lärarna är de som har en avgörande betydelse när det gäller att öka kunskaperna i skolan. Men Jan Björklund gör inte någonting i det avseendet. Han låter lärarna bara gå. Det blir större klasser. Detta är inte rätt väg att gå. Vi vill göra insatser. Den typ av resurser vi vill se är mindre klasser och fler lärare - detta för att se till att eleverna når målen i grundskolan och klarar gymnasieskolan och sedan också klarar av att gå vidare i livet. Jag vill ha bra sjuksköterskor och bra poliser. Jag vill också ha bra förskollärare därför att det är viktigt till exempel när det gäller att stärka kvaliteten i förskolan. Jag vill ha bra ingenjörer, bra tekniker, bra plattläggare och bra kakelsättare. Jag vill också ha engagerade samhällsmedborgare som är delaktiga i samhället. Därför är det viktigt att ha en bra gymnasieskola som erbjuder alla en grundläggande behörighet. Det är vad det handlar om, och det är där som den stora skillnaden finns. Jan Björklund och regeringen vill bara behålla en del kunskap för sig själva och sin elit. Kunskap ska inte längre vara till för alla.

Jan Björklund (Fp)

Anf. 86 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Jag frågade om den tredjedel som varje år slås ut - 30 000 elever eller vad det varje år blir. En mycket stor grupp bland dem går i och för sig färdigt gymnasiet men når inte målen. De blir underkända i många ämnen. En annan stor grupp hoppar helt enkelt av och slås ut. Ingen av de här grupperna når målen. Tillsammans rör det sig om ungefär - ja, till och med drygt - en tredjedel av varje årskull. Men Rossana Dinamarca pratar inte om dem. Hon talar nu om de varsel som läggs i år. Jag vet ännu inte hur det blir. Jag beklagar mycket om krisen får nämnda effekt för skolan. Än så länge är det fråga om lagda varsel. Efter det har regeringen gett besked om nya statsbidrag till kommunerna. Det är möjligt att några lärare sägs upp. Jag beklagar det, men det är möjligt att det blir så på grund av krisen. Att en tredjedel av varje årskull har slagits ut de senaste 20 åren kan dock inte bero på de varsel som läggs i år, Rossana Dinamarca. Det är helt omöjligt. Det kanske är något fel i den politik som har förts. Det borde ni tänka på.

Mats Pertoft (Mp)

Anf. 87 Mats Pertoft (Mp)

Fru talman! Jag vill ta upp utbildningsministerns raljerande - han menar att jag säger att det är lärarnas fel. Han säger även att det inte ska vara roligt i skolan, utan det ska vara allvar. Det är klart att det ska vara allvar i skolan. Men att det faktiskt är lärarnas fel är det inte bara jag som säger, utan Skolverket säger det i sin stora utvärdering. Det har också sagts tidigare i forskningen i samband med Timss-rapporten om matematikkunskaper. Vi måste i Sverige se till att lärarna lär sig mer och blir bättre på att undervisa. Det är inget nytt, men eftersom utbildningsministerns förmåga att läsa forskningsrapporter är omvittnad är det kanske inte konstigt att han inte har förstått detta. Jag tycker att Lärarlyftet är en bra satsning, men om man läser rapporter från de senaste dagarna är det tydligt att den inte har gått hem. Det kanske beror just på att den inte har varit tillräckligt fokuserad. Jag tror att många lärare i Sverige skulle behöva mer stöd och hjälp för att ha en bättre undervisning. Vi var några ledamöter som i går fick lyssna på gymnasieelever i Nacka som kunde berätta samma sak: Det finns väldigt stora skillnader. En stor anledning till att det inte fungerar som det ska på de yrkesförberedande programmen är att man från lärarkårens sida inte har lyckats färga in ämnena ordentligt, det vill säga anpassa dem till de olika programmens huvudinnehåll. Det är något vi måste inse. Jag trodde att utbildningsministern var medveten om detta och att det var en del av hur man tänkte, men Jan Björklund har avslöjat att man inte tänker så inom alliansen. Man tror i stället att allting är bra. Då blir det tyvärr svårt att genomföra en reform.

Jan Björklund (Fp)

Anf. 88 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Vi håller på att vända upp och ned på hela det svenska skolväsendet, vilket vore en märklig taktik om vi tyckte att allting var bra. Vi tycker att det är väldigt mycket i svenskt utbildningsväsen som inte fungerar som det borde, och det är därför vi gör alla dessa reformer. En lärarutbildningsreform är så småningom på väg till riksdagen. Vi lägger där om hela den svenska lärarutbildningen, trots att Miljöpartiet och Socialdemokraterna lade om den för mindre än tio år sedan. Den fungerar ju inte, utan det blev ännu sämre med den reformen. Vi genomför alltså många reformer, och det beror på att vi ser stora problem. Det finns ingen yrkesgrupp som inte kan bli bättre. Vi som är här kan bli bättre, och lärarna kan bli bättre i sin yrkesutövning om vi har en bra grundutbildning, rekryterar väl och har en bra fortbildning. Men, Mats Pertoft, bara för att vi svänger med trollspön och fattar några beslut blir inte alla lärare omedelbart roliga i sin undervisning och alla i Sverige högskolebehöriga. Så kommer det inte att fungera. Det är fullständigt naivt. I väntan på att alla lärare ska bli så roliga att alla elever når målet ska ytterligare ett antal generationer slås ut. Det är sammanfattningen av Pertofts politik. Jag tycker att det är cyniskt. Ingen har något emot om undervisningen är så spännande, intressant och motiverande som möjligt. Man får kalla den rolig om man så vill - gärna för mig - men det får inte leda till att vi får en skola där man exkluderar de inslag som inte går att göra roliga. Vi talar om undervisning, inte underhållning. Jag kanske bygger det för mycket på egna erfarenheter, men jag tror inte att det finns en skola där varenda lektion har ett högt underhållningsvärde. Grammatik, glosor och annat ingår i språkstudier, och man måste göra det fastän det inte alltid är roligt. Vi måste vänja oss vid den tanken: Allt kan inte vara kul. Om mycket är kul är det bra, men i väntan på den skola där allting är kul kan det inte vara så att en tredjedel ska slås ut varje år, Mats Pertoft.

Mats Pertoft (Mp)

Anf. 89 Mats Pertoft (Mp)

Fru talman! Det är bra att Jan Björklund förstår att förändringar i skolvärlden tar tid. Därför vore det en fördel om vi kunde ha blocköverskridande diskussioner kring stora förändringar. Allting är inte roligt i skolan - det håller jag helt med om. Det finns väldigt mycket allvar. Men det är en fråga om pedagogisk kunskap att göra det på ett bra sätt. Jag vill ställa en fråga till utbildningsministern som jag har ställt till några andra ledamöter. Vi talar väldigt mycket om alla avhopp och avbrott, och jag håller med om att det är en tragedi och ett misslyckande varje gång en elev hoppar av en utbildning. Det är helt rätt att vi inte kan acceptera hur det ser ut i dag. Jag har dock tittat på alliansens förslag, och jag har lyssnat på talarna här i kammaren i dag. Alla har pratat enbart om de yrkesförberedande programmen. Vad hände med alla som hoppar av de studieförberedande programmen? Det är inte lika många, det medger jag, men det är på tok för många. Det enda kravet alliansen kommer med är att skärpa behörighetskraven, öka pressen och minska valfriheten och det individuella valet. Hur tänker man sig detta? Är tanken att dessa elever inte ens ska komma in på gymnasiet? Vad är utbildningsministerns konkreta förslag för att de ska få en chans att genomföra sin utbildning? Det är ju det vi alla vill. Jag är säker på att jag och Jan Björklund är överens och att vi vill att alla elever i Sveriges gymnasieskola ska fullfölja den utbildning de har påbörjat. Har ni glömt bort den tredjedel - det säger jag på en höft - som hoppar av från de studieförberedande programmen?

Jan Björklund (Fp)

Anf. 90 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Jag tycker att frågan är bra, och den förtjänar att fördjupas. En viktig del av avhoppen från de studieförberedande programmen beror på att eleverna inte har tillräckliga förkunskaper för att klara av utbildningen. Teoretiska utbildningar blir för krävande om man inte själv har teorikunskaper i bagaget, och det är skälet till att vi höjer förkunskapskraven för att komma in. Ska man gå naturvetenskapligt program ska man själv ha godkänt i biologi, kemi och fysik från högstadiet. Ert alternativ är att man ska kunna vara underkänd i alla dessa ämnen och ändå komma in på naturvetenskapligt program. Det är klart att man inte klarar av det då eller att det i alla fall blir otroligt svårt. Att man har ordentliga förkunskaper är alltså en viktig del. Även om man har rätt förkunskaper kommer det att finnas några elever som efter ett tag känner att de valt fel, och då måste de kunna byta program på gymnasiet. Har man valt ett teoretiskt väldigt krävande program kan man byta till ett som är mindre krävande. Det finns också i framtiden möjlighet att reducera program på samma sätt som i dag, även om det historiskt sett har använts för mycket och som ett taktiserande. Det är klart att man måste hitta individuella lösningar till slut. Friår har diskuterats här, och det finns väl inget förbud mot att ta ett sabbatsår i dag heller. Om en elev har valt ett alltför krävande program måste man dock kunna byta till ett något mindre krävande. De är trots allt olika teoretiskt krävande - det inser i varje fall vi.

Agneta Lundberg (S)

Anf. 91 Agneta Lundberg (S)

Fru talman! Vi socialdemokrater tror på kunskap och kompetens, oavsett vad alliansen vill pådyvla oss. Vi vet att det enda sättet att hävda sig på är kompetens och kunskap i yrkeslivet och samhällslivet. Kunskap ger makt att förändra. Det betyder att man måste ha den kunskapen, och det är meningen att alla ska ha den. Därför är det angeläget att alla elever ges den grundläggande behörigheten i gymnasieskolan, och jag vill påpeka att det inte räcker med yrkeskunskaperna - det måste också vara parat med teoretiska kunskaper. Det är vad yrkena kräver i dag. Ni utformar gymnasiet så att yrkesprogrammen får både sänkt status och sänkt kunskapsnivå. Varför är det så viktigt för regeringen att rusta ned yrkesprogrammen? Varför ska man sänka kraven för alla dem som klarar en högre nivå?

Jan Björklund (Fp)

Anf. 92 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Jag tror att det var dessa frågor jag ägnade hela mitt anförande åt. Vi tycker att elever som kommer in på ett yrkesprogram ska kunna välja ambitionsnivå: Den som vill läsa in högskolebehörighet får göra det, och den som bedömer att det blir för mäktigt men gärna vill lära sig yrket och nöjer sig med en mindre grad av teoretisk kunskap - svenska, engelska och matte och så vidare ingår ändå - ska kunna välja det. I dag är problemet att den senare gruppen tvingas hoppa av och slås ut. Jag tycker att det är så trist. När Agneta Lundberg står och säger att man är för att alla ska få kunskap, kompetens och allt vad det är låter det oerhört vackert. Men var befinner sig den där tredjedelen av varje ungdomskull som slås ut i dag? Var finns de i Agneta Lundbergs värld?

Agneta Lundberg (S)

Anf. 93 Agneta Lundberg (S)

Fru talman! Jag sade i mitt anförande att det finns många sätt. Självklart måste vi sätta in stöd och hjälp. Det lyser med sin frånvaro i alliansregeringens förslag. Jag skulle vilja fråga ministern: Avser ministern att göra det möjligt för dem som går ut ett yrkesprogram? Man säger nu att de har möjlighet att nå behörighet. Kommer de som söker till högskolan då att bedömas lika som de som har gått raka spåret till högskolan? Kommer de att behandlas på samma sätt och i samma kvotgrupp? Eller ska de hänvisas till den mindre kvotgruppen? Sedan skulle jag vilja fråga: Kommer man att sänka kraven för att komma in på en KY-utbildning? I dag gäller grundläggande behörighet för att komma in på en KY-utbildning. Kommer kommunerna att tillföras extra resurser för att kunna erbjuda de extratimmar som krävs för dem som läser in behörigheten inom gymnasieskolans ram? Kommer man att utöka antalet komvuxplatser så att det räcker?

Jan Björklund (Fp)

Anf. 94 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Det var i elfte timmen som Agneta Lundberg kastade in sex frågor till mig när jag har en minut kvar. Jag får välja någon av dem. Behörighetskraven till yrkeshögskolan har riksdagen fastställt, och där uppfattar jag att riksdagen var överens. De ligger alltså fast. Det innebär att det är andra krav till yrkeshögskolan än vad det blir till högskola och universitet, men vi tänker inte ändra dem. När det gäller resurserna i denna reform, om kammaren godkänner förslaget, finns det beräkningar i detta förslag. En del saker blir billigare med gymnasiereformen, och andra saker blir dyrare. Det finns en sammanvägning av ekonomiska konsekvenser i den proposition som riksdagen om en stund ska rösta om. Just den kostnad som Agneta Lundberg pekar på finns ju i verkligheten, men andra saker blir billigare i det här förslaget. Den sammanvägda effekten finns i propositionen. Jag har noterat att Agneta Lundberg inte svarar. En tredjedel slås ut - det är huvudproblemet. Det är därför vi har en gymnasieproposition och en gymnasiedebatt i dag. Av varje årskull ungdomar är det en hel tredjedel som inte når målen, som slås ut och hoppar av. Ni har inga svar. (Applåder)

Beslut

Beslut: 2009-10-21

6 förslagspunkter, 5 acklamationer, 1 votering

Webb-tv: Beslut

21 oktober 2009

Protokoll med beslut

2009-10-21

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2009/10:8

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Avslag på propositionen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ub34, 2008/09:Ub36 och 2008/09:Ub37.

Reservation 1 (s, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
s	0	102	0	28
m	86	0	0	11
c	24	0	0	5
fp	20	0	0	8
kd	19	0	0	5
v	0	21	0	1
mp	0	17	0	2
Totalt	149	140	0	60
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag