Anf. 75 Mats Berglund (MP)
Fru talman! Landets lärosäten håller stängt. Det var i tisdags morse som ministern för högre utbildning och forskning meddelade att Folkhälsomyndigheten uppmanar Sveriges universitet och högskolor att avbryta all campusundervisning med coronaspridningen som orsak.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan
Beredskap för att övergå till undervisning på distans via digitala plattformar finns på lärosätena. Flera universitet och högskolor, bland annat universiteten i Stockholm, Uppsala och Göteborg men också högskolorna i Dalarna, Kristianstad och Halmstad, hade redan innan beskedet kom aviserat att de var beredda att gå över till digital undervisning eller hade redan gjort det.
Det här är en extrem situation med mer än 400 000 studenter som påverkas. Oron för den egna ekonomin, om min utbildning läggs ned, har hanterats på ett bra sätt i ett tidigt skede av regeringen. Studenter ska få behålla de studiestöd som är beslutade. Återbetalningskrav ska inte skickas till studenter som blir av med sina utbildningsplatser. Vi har också fått veta att det antal veckor eller terminer som varje student har rätt att få studiemedel inte ska påverkas negativt om en utbildning läggs ned.
Självklart kvarstår dock oron för den egna utbildningen och utbildningens kvalitet. Det är något som lärosätena, institutionerna och de kursansvariga på varje institution kommer att få jobba med nu. Men beskedet så här långt är att det ska finnas beredskap. Studenterna ska nu i lugn och ro kunna fokusera på sina fortsatta studier.
Detta är en viktig princip, inte bara i tider av kris utan också i mer normala tider. Alla ska ha rätt till utbildning och ha reella möjligheter till högre utbildning. Det är något som regeringen och Miljöpartiet har drivit under lång tid och som vi prioriterar. Vi ska bygga bort strukturella hinder och öka möjligheterna. Vi gör det genom aktiv politik för breddad rekrytering. Hela landet ska med. Vi har lärosäten från norr till söder. Men vi bygger också ut distansundervisningen och pedagogiken kring distansundervisningen. Utbyggnaden av antalet platser i den högre utbildningen fortsätter.
Förra mandatperioden höjde MP-S-regeringen studiemedlen. Studentbostäderna fortsätter nu också att byggas ut i en ganska hög takt. I min egen valkrets och hemkommun, Stockholms stad, pågår nu en rad stora byggprojekt, ofta med över 100 nya studentlägenheter i varje, och inte minst i det nya Campus Albano som invigs i etapper redan från och med i år och som ska ge runt 1 000 nya studentlägenheter i närtid. På så vis sänker vi trösklarna till den högre utbildningen och skapar möjligheter.
Det är naturligtvis oerhört viktigt att kvaliteten på utbildningarna följer med. Här finns det inga genvägar. Inga nya platser ska vara ofinansierade. Tvärtom behövs i flera ämnen, inte minst inom humaniora och samhällsvetenskap, fler lärarledda lektioner. Studenterna behöver tillgång till lärarna i större utsträckning än vad de har i dag. Här har vi tyvärr under ganska lång tid nu sett en urholkning av de ekonomiska förutsättningarna att bedriva utbildningar och planera och ge kurser med hög kvalitet för studenterna. Vi behöver få upp medelstilldelningen till de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena för att trygga kvaliteten i utbildningarna.
Fru talman! Jag skulle också vilja säga några ord om den motion som jag själv har skrivit och som finns med i underlaget till betänkandet. Det är motion nr 1512, som handlar om studenters psykosociala hälsa och arbetsmiljö. Det jag efterfrågar där är dels en nationell kartläggning av våra studenters psykiska hälsa, dels ett förtydligande av studenthälsans uppdrag så att den blir likvärdig och fungerar på liknande sätt på alla våra lärosäten, för så är det tyvärr inte i dag. Jag skriver också om att studenternas möjlighet till sjukskrivning och rehabilitering behöver bli bättre.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Högskolan
Studenter är en grupp som tyvärr mår rätt dåligt, sett över hela gruppen. Vi vet att studenter har en högre grad av psykisk ohälsa än motsvarande åldersgrupper bland den arbetande befolkningen. Det finns säkert flera orsaker till det, orsaker som bör kunna åtgärdas. Men vi behöver veta mer, få ett bättre kunskapsunderlag för att kunna sätta in rätt åtgärder.
Jag kommer inte att yrka bifall till motionen. Jag behöver inte göra det, för regeringen har sedan jag skrev motionen i höstas gjort en hel del.
CSN fick ett uppdrag av regeringen vid årsskiftet att särskilt fokusera på studenternas psykiska hälsa. Samtidigt fick UKÄ, Universitetskanslersämbetet, i uppdrag att kartlägga likvärdigheten i studenthälsan vid landets lärosäten. Det är bra åtgärder så här långt. Nu väntar vi på resultaten och får sedan se hur vi ska gå vidare utifrån dem, för den psykiska ohälsan behöver verkligen mötas och bemötas nu. Det gäller inte bara studenter, även om de är en riskgrupp eller vad man nu ska kalla det. Det här är också en fråga som berör ganska många av riksdagens utskott.
Också lärarnas och forskarnas situation och arbetssituation behöver adresseras på något sätt. Våra lärosäten är inte speciellt bra arbetsgivare, tyvärr. Andelen tillsvidareanställningar, korttidsanställningar och deltider är alldeles för stor. Man kan gå genom ett helt forskarliv utan fast anställning med staplade visstider, vikariat, tillfälliga stipendier och anslag. Det är inte en bra situation.
Jag tror att det är viktigt att vi höjer basanslagen. Men då måste de resurserna gå till anställningstrygghet, inte i första hand till höjda forskningsanslag till redan etablerade forskare. Grundforskningen ska också fortsättningsvis till stor del komma via forskningsråden. Det tror jag är viktigt, i alla fall när vi talar om den statliga delen av finansieringen.
Slutligen vill jag säga något ytterligare om humanioran. Den behövs för att ifrågasätta och för att analysera vår historia och vår samtid - viktigt inte minst i tider av kris som vi befinner oss i just nu. Humanioran behövs för att skapa motståndskraftiga, resilienta samhällen som kan stå pall när strukturer hotas, när demokratin hotas. Den behövs för att ställa de nya och relevanta forskningsfrågorna och naturligtvis mycket annat.
Som jag nämnde tidigare har anslagen till humaniora urholkats under lång tid. Det finns en utbredd okunskap om och till viss del också oförståelse för betydelsen av humaniora. Det behöver vi komma bort ifrån. Vi behöver bygga en starkare plattform för humanioran på våra lärosäten vad gäller både forskning och utbildning. Intresset finns och studenterna finns, och de är intresserade, så låt oss bara göra det.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.