Hyresrätt m.m.

Anf. 51 Ola Johansson (C)

Fru talman! Jag kan börja med att konstatera att en bättre fungerande hyresmarknad har lyfts fram som en viktig del i januariavtalet. Centerpartiet, Liberalerna och regeringspartierna har kommit överens om att införa ett system med fri hyressättning, där hyran kommer att sättas fritt under en inledande period och därefter med stöd av en tariff som ger förutsägbarhet, ett starkt besittningsskydd och långsiktighet för båda parter.

Det har saknats en modell som ger fastighetsägarna incitament att tänka långsiktigt och föredra att bygga hyresrätter och som inte leder till att vi snabbt får ombildningar redan efter 15 år då presumtionshyresperioden går ut. Vi får ett system som ger den enskilde hyresgästen en förhandlingsposition som man kan utnyttja för egen del och komma åt en lägenhet som från början haft ett för högt utgångspris i förhållande till hur eftertraktad den har blivit över tiden. Med tiden får vi ett system där det råder balans och där marknaden kan tillåtas sätta hyran utan att vi får orimligt höga hyresnivåer.

Enligt samma princip ska det föreslås ett sätt att låta läge och attraktivitet få ett genomslag också i det befintliga beståndet för att på så sätt kunna påverka bruksvärdet.

En oberoende tvistlösning med möjlighet att utdöma sanktioner mot den part i förhandlingarna som medvetet fördröjer, och med en stupstock för utdragna förhandlingar, är något som välkomnas av många.

Fru talman! Jag beskriver detta eftersom vi i detta betänkande där motioner behandlas förenklat inte beslutar om de stora tvistefrågorna kring dagens system med hyressättning och för att detta faktiskt är saker som, om viljan finns hos alla parter, löses förhandlingsvägen mellan januaripartierna och därefter med hjälp av dedikerade och kunniga utredare.

Vi ser gärna att arbetet snabbas på och konstaterar att tidsplanen har blivit knapp. Senast den 1 juli 2021 ska till exempel en ny lagstiftning om fri hyressättning vara på plats.

Fru talman! Jag ska nu gå över till dagens huvudfråga som är Centerpartiets och Liberalernas initiativ om att stärka konsumentskyddet på bostadsrättsmarknaden.

På senare tid har bostadsrättsföreningar råkat ut för situationer där styrelseledamöter mer eller mindre har kapat föreningen i syfte att tillskansa sig själva pengar. De flesta exemplen är i Malmö där bostadsrättsföreningen Ida och bostadsrättsföreningarna i Kinesiska muren har rönt stor uppmärksamhet.

Genom att teckna avtal med oseriösa företag som har fakturerat föreningen för arbeten som inte har utförts har man kunnat tömma föreningens kassa och i vissa fall också kunnat komma över pengar som föreningen har lånat.

För de bostadsrättsinnehavare som har drabbats av detta har det såklart inneburit stora och förödande ekonomiska konsekvenser. Som delägare i en förening vars ekonomi på detta sätt körs i botten hamnar man i en mycket otrygg situation. Människor drabbas när deras bostadsrättsförening kapas och missköts mer eller mindre medvetet. Både tryggheten i boendet och privatekonomin kan raseras genom dessa kriminella handlingar. Det behövs ett starkare skydd mot den här sortens händelser.

Vi är glada att riksdagen nu ställer sig bakom Centerpartiets förslag om ett stärkt konsumentskydd för bostadsrättsinnehavare, och vi förväntar oss också att regeringen agerar snabbt för att stärka konsumentskyddet. Denna fråga har redan utretts. Förslag finns att gå vidare med. Det måste ske nu. Vi kan inte vänta och riskera att den här typen av svindlerier får fortgå.

Bland annat behövs ett starkare mäklaransvar som gör att också den som inte fullt ut behärskar att läsa årsredovisningar och liknande kan få stöd av mäklaren för att få veta vad det innebär att köpa in sig med en andel i en bostadsrättsförening.

Vi vill att det ställs nya och tydligare krav på bostadsrättsföreningarnas styrelser och revisorer. Vi har också, tillsammans med Liberalerna, föreslagit ett nationellt bostadsrättsregister, och vi har en reservation om detta som jag yrkar bifall till.

Det behövs ett register för att man som innehavare eller köpare ska kunna kontrollera att uppgifterna om bostaden stämmer - om bostadsrätten är pantsatt, hur stor den är, var den finns och hur den är utrustad. I dag finns det inget sådant register, och det är upp till föreningarna själva att bestämma hur de vill göra. Det finns olika system för detta - kort, lösbladssystem eller datoriserade sådana. Medlemsförteckningen förvaras av bostadsrättsföreningen, och det säger sig självt att om man har för avsikt att lura medlemmarna på deras gemensamma kapital är man inte så intresserad av att dela med sig och ännu mindre att göra denna information offentlig. En utredning föreslog redan för 22 år sedan att ett sådant bostadsrättsregister skulle införas. Så det är hög tid att man nu tar till sig detta.

Vem som har ansvaret för att hålla registret, hur det ska betalas och hur en rapportering ska ske får utredas vidare. Men för oss och Liberalerna är det självklart att vi utan ett sådant register inte kommer att komma till rätta med kapningar och misskötsel, så som utskottet glädjande nog nu uttalar att man vill göra.

Detta har utretts i omgångar, och också i den senaste utredningen föreslås hur man ska gå vidare med ett register som kan hanteras av Lantmäteriet, där föreningarna själva har ansvaret för att mata in uppgifterna.

Varför är detta nu så viktigt? Bostadsrätten är ett sätt att äga tillsammans som förutsätter ett engagemang och ett ansvarstagande av de förtroendevalda ledamöterna och revisorerna i en styrelse, som är utsedda och granskade av föreningens medlemmar. Det är inte självklart för alla vad det innebär, särskilt om man inte är en van föreningsmänniska, som många av oss i denna lokal är. Det är naturligt för oss som har bevistat årsmöten och deltagit i valberedningsarbete att man ska vara aktiv och ställa frågor kring det som är gemensamt ägt. Men många yngre och personer som kommer från andra länder har tyvärr inte denna erfarenhet och blir därför utnyttjade.

I de flesta andra länder som inte har en sådan bostadsmarknad som Sverige har - jag ska inte recensera den vidare - är ägarlägenheter den vanligaste formen. Äger man inte en lägenhet hyr man en lägenhet av en person som äger en lägenhet. Sedan är det oklart på vilket sätt det som är gemensamt ägt sköts. Det kan se olika ut. Vi kan konstatera att detta är den vanligaste modellen utomlands. Här i Sverige ter sig en sådan modell för ägande som lite märklig.

Sju av tio personer vill äga sin bostad, och det borde vara en rättighet för var och en som har råd att kunna förverkliga sina bodrömmar oavsett härkomst och erfarenhet av de upplåtelseformer som vi har i Sverige.

Fru talman! Bostadsrätten har stora fördelar, eftersom den är åtkomlig för många och innebär att man har ett besittningsskydd jämfört med att hyra av den egentliga ägaren.

Okunskapen om vilka rättigheter man har tror jag är grunden för att människor med en svag etablering i Sverige utnyttjas och inte förmår att stå upp för sina rättigheter. Det är bland annat för deras skull, för den vanliga konsumenten, bostadsrättsinnehavaren, styrelseledamoten, revisorn och mäklaren som det ska bli tydligare vad det är som gäller. Därför yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och till reservation 4.

Anf. 52 Momodou Malcolm Jallow (V)

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 1.

Rätten till bostad är en grundläggande mänsklig rättighet. För att trygga rätten till bostad krävs en ny bostadspolitik där staten och kommunerna tar betydligt större ansvar.

Den statliga bostadspolitiken nedmonterades och avreglerades på 90-talet. Sedan dess sker bostadsbyggandet nästan helt på marknadens villkor, vilket riskerar att förvärras av regeringens januariavtal med avisering av genomförande av frihyressättning, så kallade marknadshyror.

Bristen på hyresrätter som folk har råd med är särskilt stor och har skapat trångboddhet och svårighet för unga och nyanlända att etablera sig i samhället och svårighet att flytta dit jobben och utbildningen finns. Sammantaget påverkas individen, arbetsmarknaden och samhällsekonomin negativt.

Vi bevittnar varje dag hur hemlösheten ökar och hur låginkomsttagare, unga, barnfamiljer, pensionärer och nyanlända drabbas av bostadskrisen. Vi ser hur bostadsbristen begränsar människors möjligheter. Vi ser hur den påverkar individens frihet, ekonomins tillväxt och samhällets utveckling negativt. Vi ser hur den leder till ojämlikhet, ökade klyftor och segregation.

För människor med en svag ekonomisk ställning är trösklarna till bostadsmarknaden höga. Det är tydligt att den bostadspolitik som i decennier förts i Sverige inte är lösningen på varken bostadsbristen, hemlösheten eller sociala utmaningar.

De senaste åren har det byggts mer bostadsrätter än hyresrätter. Många av dessa bostadsrätter har varit dyra och exklusiva, riktade till en köpstark medelklass. Nu sjunker efterfrågan på dessa bostäder, men behovet av nya bostäder kvarstår.

Bostaden ska vara en del av välfärden på samma sätt som skola, vård och omsorg, där stat och kommun tar ansvar för att alla ska få någonstans att bo oavsett inkomst.

Fru talman! Det är allt svårare att få en egen lägenhet i bostadskön. Det kan ta fem till tio år att få någonstans att bo. Det kan inte vara rimligt. Kan vi tänka oss ett samhälle där till exempel barn ska behöva vänta eller stå i kö i tio år för att få en plats i en skola? För precis som skolan är bostaden en lagstadgad rättighet och en del av välfärden.

Fru talman! Hyresrätten, som vi talar om här, har många viktiga och positiva egenskaper. Det är en upplåtelseform som inte är marknadsprisad och är därför tillgänglig för alla löntagargrupper, till skillnad från privatägda bostäder där högsta pris är den styrande faktorn. Med rimliga förmedlingstjänster är hyresrätten ett av de viktigaste verktygen för att motverka segregation, diskriminering och en orättvis fördelning av bostäder. Hyresrätten är en viktig del av den svenska välfärden. Det är just därför Vänsterpartiet vill värna hyresrätten som en upplåtelseform.

Fru talman! Bristen på hyresrätter är fortfarande stor samtidigt som allt fler saknar eget boende. Många efterfrågar i dag hyresrätter med rimliga hyresnivåer. Förutom att bygga bort bostadsbristen behöver det befintliga beståndet av hyresrätter förbli just hyresrätter. Ett stort problem är att hyresrätter i dag säljs och ombildas till bostadsrätter.

Vänsterpartiet vill se över den lagstiftning som aktivt bidrar till ombildningar av privata hyresrätter till bostadsrätter i syfte att värna hyresrätten som upplåtelseform. Vi vill även förbättra rättssäkerheten vid ombildningsprocessen.

Fru talman! Vi ser en massiv ombildningsvåg inom både det privata och det allmännyttiga bostadsbeståndet samt ett pris- och skuldrally som byggt upp enorma finansiella risker hos hushållen och bankerna. Alla inser att denna situation är ohållbar. Bostadsbyggandet måste vara behovsstyrt och inte i första hand spekulationsdrivet eller helt och hållet konjunktur- och marknadsdrivet.

Fru talman! Vänsterpartiet vill ha en bostadspolitik där staten, regionen och kommunen tillsammans tar mer ansvar och ett bostadsbyggande som gör att varje unge har en bostad som väntar på henne eller honom när det är dags att flytta hemifrån eller till den stad där jobben eller utbildningen finns. Vi vill se en bostadsfinansiering och ett risktagande som ligger mer på det gemensamma och en allmännytta som ska bli större för att kunna bygga till lägre hyror och sätta press på den lokala, privata marknaden.

Fru talman! I januariavtalet föreslås bland annat införandet av fri hyressättning vid nyproduktion, det vill säga marknadshyror, vilket både Socialdemokraterna och Miljöpartiet varit emot, måste jag tillägga. Ett grundläggande problem på bostadsmarknaden är att många inte har råd att efterfråga nyproducerade hyresrätter. För att inte ytterligare förstärka tudelningen av hyresmarknaden behöver såväl allmännyttiga som privata bostadsbolag pressa hyrorna i nyproduktion.

Nuvarande system för hyressättning fungerar bra tycker vi. Det skapar förutsättning för en rimlig hyresutveckling med rättvisa hyror och trygghet för hyresgästerna. Det finns ingen anledning att överge bruksvärdessystemet och införa marknadshyror.

Presumtionshyresmodellen gör det lönsamt att bygga nya hyresrätter. Fastighetsägaren får betalt för sina kostnader och en rimlig avkastning på sin insats. Varken byggbolag eller fastighetsbolag anser att dagens hyressättningssystem är ett hinder för bostadsbyggandet. De anger helt andra orsaker.

Fastighetsägarna själva vill inte ha marknadshyror i nyproduktion. De anser att nuvarande modell för hyressättning räcker. Vänsterpartiet är tydligt med vad som kommer att hända om förslaget om fri hyressättning eller marknadshyror läggs fram. Det behöver jag inte upprepa. Det vet vi alla vid det här laget.

Fru talman! Det behövs också en skattereform som ger likvärdighet mellan hyresrätt och ägt boende. Vi subventionerar bostadsrätter, villor och hus som ägs av välbärgade rika människor, men vi vill inte vill hjälpa till med att finansiera byggandet av hyresrätter. Det kan inte vara rimligt. Det är omvänd Robin Hood, man tar från de fattiga och ger till de rika.

Fru talman! Det finns ett flertal exempel på hyresvärdar som inte sköter sig. Det finns de med bristande underhåll och de som sysslar med så kallad renovräkning.

De senaste tio har vi sett en utveckling i Sverige där privata fastighetsbolag köpt upp hela bostadsområden med ett enda syfte, att göra en så stor och så snabb vinst som möjligt. Bakom de privata värdarna står inte sällan utländska riskkapitalbolag. Affärsmodellen är enkel: Hyresvärdarna renoverar lägenheterna styckvis för att därefter kunna höja hyrorna kraftigt. Samtidigt genomförs varken löpande underhåll eller långsiktig upprustning, vilket ökar hyresvärdarnas vinstmarginal än mer.

Vinnarna är de privata fastighetsbolagen och deras ägare. Förlorarna är hyresgästerna, varav många tvingas flytta när hyrorna chockhöjs. Vi måste stoppa utvecklingen där kortsiktiga investerare använder våra hyresbostäder som spekulationsobjekt. Det måste vara möjligt att hindra oseriösa hyresvärdar från att förvärva nya fastigheter för att på så sätt skydda hyresgästerna.

Fru talman! Avslutningsvis: Hyresgästernas svaga inflytande och bristande besittningsskydd vid renovering och ombyggnation bekräftas av bostadsministern i ett svar på en skriftlig fråga som jag ställde till statsrådet tidigare i höstas. I svaret hänvisar statsrådet till utredningen Stärkt ställning för hyresgäster.

Utredningen konstaterar att dagens regler inte är tillräckliga för att säkra tryggheten i boendet för alla. Betänkandet innehåller flera förslag som, tillsammans med de förslag som framförts av bland annat av Hyresgästföreningen, skulle stärka hyresgästernas ställning vid renovering och ombyggnation och därmed minska risken för renovräkning.

Utredningen presenterades i mars 2017 och bereds fortfarande inom Regeringskansliet. Det har gått ganska lång tid sedan dess, och det kan inte vara rimligt. Någonting måste göras.

Låt mig slutligen betona min glädje över tillkännagivandet för att stärka skyddet för bostadsrättsinnehavare, vilket en majoritet i utskottet bortom blockgränser ställde sig bakom. Detta är ett problem i Malmö, som nämndes här tidigare. Det är föreningar som har plundrats, kapats och vanskötts.

Jag hoppas att vi i fortsättningen även tar bort våra ideologiska skygglappar och hittar sätt att samarbeta för att bygga bort bostadsbristen och trygga rätten till bostad åt alla oavsett inkomst.

(Applåder)

Anf. 53 Ola Johansson (C)

Fru talman! Det jag reagerade på är den historierevision som Momodou Malcolm Jallow ägnar sig åt här.

I sitt långa anförande om hyressättningen - som inte är en fråga i dagens debatt, som handlar om kapning av bostadsrättsföreningar - hyllar han dagens system. Framför allt lyfter han fram det förträffliga bruksvärdessystemet som den stora lösningen på frågan om hur svensk bostadsmarknad ska kunna fungera bättre.

Samtidigt som han kritiserar och påvisar de problem som många är överens om, att det är svårt för många nya att ta sig in på hyresmarknaden, hyllar han det system vi har. Han väljer speciellt - och det är här historierevisionen kommer in - att lyfta presumtionshyressystemet som något som är alldeles förträffligt.

Det var några år sedan som presumtionshyran infördes, och jag tror att det var alliansregeringen som införde systemet. Det var då möjligt att under en tid av 10 år, de första 10 åren, ta ut en kostnadsbaserad hyra för att därefter gå in i ett förhandlat system. Det visade sig när vi skulle besluta om detta att Vänsterpartiet inte tyckte om det ens vid det tillfället. Vid ett senare tillfälle förlängdes presumtionstiden till 15 år därför att man ansåg att 10 år var för kort tid. Inte heller vid det tillfället tyckte Vänsterpartiet om förslaget. Men nu är det uppenbarligen en Guds gåva till mänskligheten.

Jag undrar lite grann på vilket sätt Momodou Malcolm Jallow menar att svensk bostadsmarknad ska kunna fungera bättre. Nu har finansutskottet nyligen beslutat om att man ska lägga 7 ½ miljard till kommunerna för välfärden. Det är en vällovlig satsning, och det är säkert bra, enligt Momodou Malcolm Jallows sätt att se det, att man höjer skatten för företag som vill anställa fler.

Men frågan är: Om det är pengar som behövs - hur många ytterligare miljarder i investeringsstöd menar Momodou Malcolm Jallow att man ska kasta efter privata och offentliga fastighetsägare?

Anf. 54 Momodou Malcolm Jallow (V)

Fru talman! Problemet med Ola Johansson är att han lider av just det som jag nämnde tidigare i en debatt: kognitiv dissonans. Han bortser från all fakta. Det finns så mycket faktaresistens i Centerpartiet att det är oroväckande.

Det finns forskning som tydligt visar att marknaden inte fungerar. Till och med bostadsministern sa i en intervju i veckan att marknaden har misslyckats. Det är ingen nyhet för mig och för svenska folket att marknaden har misslyckats. Vi har under de senaste 30 åren sett hur bostadsmarknaden helt enkelt har underminerats, och bostadsbristen har ökat i merparten av de svenska kommunerna.

Då vill Centerpartiet fortsätta att ge marknaden mer makt i bostadspolitiken. Det kan inte vara rimligt. När vi under 30 års tid har provat detta och det inte har funkat - varför envisas man att göra just det? Våra fastighetsägare har sagt att det inte kommer att leda till att man bygger fler bostäder. Forskare har sagt att det inte kommer att leda till att det byggs fler bostäder. Utredningar har visat exakt samma sak.

Ändå envisas Centerpartiet med att tycka att de vet bättre än alla andra och säger: Det här är det som är det rätta.

Vänsterpartiet är tydliga. Vi tycker att den nuvarande modell som vi har, där parterna får sätta sig ned och förhandla och avgöra, är ett bra system. Det är det vi ska se till att fortsätta med. Vi som politiker har ingenting att göra med just den modellen. Vi ska låta det vara som det är.

Anf. 55 Ola Johansson (C)

Fru talman! Och Momodou Malcolm Jallow ska tala om faktaresistens! Om det är någonting som kännetecknar vänsterpartistisk retorik är det väl just detta att det finns en faktaresistens.

Det finns naturligtvis forskning som stöder varenda möjlig ståndpunkt som kan finnas här i världen. Och det finns definitivt fastighetsekonomisk forskning som stöder ståndpunkten att om marknaden ges ett större spelrum än den har i dagens reglerade system blir det bättre förutsättningar för fastighetsägare att investera i nya hyresrätter. Det skulle kunna skapa hyresrätter som är lämpliga för alla typer av plånböcker, och det skulle framför allt främja rörligheten på bostadsmarknaden. Vi har ju ungefär samma mängd bostäder per capita som vi hade någon gång under 90-talet, och den bristande tillgången på lägenheter beror inte bara på att det byggs för lite utan på att folk flyttar för lite och att det inte finns någon rörlighet.

Med detta sagt vill jag återkomma till min fråga, som jag kanske ställde lite sent i min replik till Momodou Malcolm Jallow. Jag ställer min fråga mot bakgrund av att kommunerna nu får 7,5 miljarder mer för att stödja välfärden. Jag välkomnar att kommunerna får mer pengar. Däremot är jag kritisk mot det sätt som Vänsterpartiet tillsammans med Sverigedemokraterna har valt att finansiera reformen på.

Med det ökade utrymme och de stora behov som Sveriges kommuner har - vilken summa menar Momodou Malcolm Jallow att man skulle behöva dopa svensk bostadsmarknad med genom att ytterligare höja investeringsstöden?

Investeringsstöden är någonting som Centerpartiet har förhandlat fram en modell för tillsammans med regeringspartierna. Den innebär att stödet blir effektivare och mer koncentrerat och riktas till bostäder i hela landet, också till kommuner där det inte finns någon befolkningstillväxt. Vi menar att det är just i dessa kommuner och för de svagaste bostadsmarknaderna som investeringsstödet behövs mest.

Hur tänker Momodou Malcolm Jallow lösa bostadsbristen? Är det med mer pengar till bostadsbyggandet?

Anf. 56 Momodou Malcolm Jallow (V)

Fru talman! Det största problemet med bostadspolitiken i Sverige är avsaknaden av politisk vilja att bedriva en social bostadspolitik som gäller alla oavsett inkomst.

Den som läser Vänsterpartiets budgetförslag ser att vi har lagt 2 miljarder mer än regeringen till investeringsstödet. Vi tycker att investeringsstödet är en viktig del av lösningen. Det är flera olika saker som man behöver göra, och vi tycker att staten måste ta en större roll.

Vi har historisk erfarenhet av detta. Vi har ju haft fri hyressättning tidigare. Marknadshyror har vi haft tidigare. Vi vet vad det leder till: Folk var hemlösa, och Sverige hade Europas högsta hyror. En stor del av stockholmarna var inneboende, och folk bodde i tält och i tomma lokaler.

Vad var det som hände? Jo, staten kom in och tog en större roll. Det var då bostadsbristen började avta. Det är precis på samma sätt vi måste göra den här gången. Vi måste lära oss av erfarenheten, av historien och av misstagen. Se till att staten kommer in!

Det är därför vi tycker att staten måste bidra med mer pengar. Det är viktigt med pengarna. Det är viktigt att vi har ett stöd som till exempel i form av investeringsstödet kan hjälpa till med byggandet av bostäder, framför allt och i synnerhet hyresrätter. Det är väldigt viktigt för oss.

Anf. 57 Larry Söder (KD)

Fru talman! Hyresrätten är en viktig beståndsdel för att få en bostadsmarknad att fungera. Hyresrätter till rimliga hyrespriser är i grunden en uppgift för politiken att uppnå genom att skatter och avgifter regleras och inte genom stöd till företag.

Men grunden för att kunna skapa hyresrätter är att företag känner att det lönt att bygga hyresrätter genom att de rent ekonomiskt kan klara av investeringen och det framtida underhållet. Om vi skapar ett system där någon annan hela tiden stryper möjligheten att finansiera hyresrättens existens kommer marknaden inte att fungera. Marknaden fungerar i dag så dåligt att man får vänta i åratal på en hyresrätt om man inte har känningar som gör att man får en lägenhet.

Sverige har 22 områden som klassas som särskilt utsatta av polisen. Här är brottsligheten och arbetslösheten hög, vilket ger lägre framtidstro än i andra områden. I dessa områden finns med överväldigande majoritet hyresrätter. Bostadspolitikens roll i integrationen kan inte underskattas. I de utsatta områdena dominerar hyresrätten, men det behöver inte vara så i framtiden om vi låter ägarskapen komma in i områdena.

För hushåll med små förutsättningar att köpa en bostad ser vi kristdemokrater hyrköp som ett alternativt sätt att främja det ägda boendet. Hyrköp innebär att en del av hyran går till att skaffa sig ägarandelar i lägenheten till dess att lägenheten ägs helt och hållet av den boende. Skulle man flytta innan ägarandelen har blivit fullständig kan andelarna säljas vidare.

För att detta ska kunna ta fart på allvar måste ägarlägenheter kunna köpas loss från fastigheter. Ägarlägenheter är vanliga ute i Europa, men i Sverige är de ett oprövat kort eftersom det juridiska ramverket inte är anpassat för dem.

Vi vill också utveckla delägarmetoden, som möjliggör ägande i ett hyreshus. Man kan då kombinera fördelarna med hyresrätt och bostadsrätt.

Sex av tio har lågt eller mycket lågt förtroende för regeringens bostadspolitik, enligt en mätning från Novus. Det byggs för lite samtidigt som trösklarna till det ägda boendet är för höga. Sverige behöver helt klart en ny inriktning på bostadspolitiken. Vi behöver några som vågar ta problemen på allvar och kommer med riktiga reformer.

Ägarlägenheter, delägarlägenheter och marknadshyror i nyproduktion är tre delar som skulle kunna vara på plats nu direkt för att öka attraktiviteten för hyreslägenheter, möjliggöra bostadskarriär i ens eget område, stärka tryggheten i utsatta områden och öka integrationen.

Att kunna ha marknadshyror i nyproducerade lägenheter är en rimlig avvägning för att kunna få nybyggnationer på egna villkor och få en lite mer funktionell marknad.

Att det inte finns någon juridisk definition av studentbostäder skapar onödiga hinder och kostnader på bostadsmarknaden. Det är inte rimligt att Boverkets byggregler medger en viss typ av omfattning som efter färdigställande kan omprövas med hänvisning till jordabalken, vilket kan leda till ombyggnation av nybyggda bostäder.

Jag anser att det behövs en definition av studentbostäder som tas in i hyreslagen. Förutom att undanröja tydliga problem på bostadsmarknaden skulle en definition leda till flera positiva effekter. Ett fastställande av vad som utmärker en studentbostad öppnar nämligen för specialregler som skulle ge en bättre funktion på studentbostadsmarknaden. Att bättre kunna anpassa regelverket efter studenternas förutsättningar och studentbostadens användning och syfte skulle leda till en mer flexibel marknad för studenterna och lägre kostnader för studentbostadsföretagen. Detta skulle öka byggandet och ge mer ändamålsenliga bostäder. Resultatet skulle bli fler och bättre studentbostäder som är tillgängliga vid rätt tillfälle och till ett lägre pris. Jag tror också att andelen hyreslägenheter som byggs i andra delar skulle öka.

Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 2.

Anf. 58 Robert Hannah (L)

Fru talman! När Roko Kursar, Liberalernas kommunalråd i Malmö, en kall och grå vinterdag förra året tvingade upp mig till Rosengård i Malmö redan kl. 7 på morgonen - vi hade redan en hel dag med agenda från kl. 8 till kl. 20 planerad - var jag självklart inte helt övertygad. Han ville visa mig en bostadsrättsförening som kallades Kinesiska muren. Jag trodde att han överdrev om hur illa ställt det var i föreningen, men när jag kom dit upptäckte jag snabbt att Liberalernas kommunalråd hade förskönat situationen.

När jag kom dit möttes jag av elledningar som hängde löst från hisschakten, nedkissade kläder i trapphusen, brevinkast som stod öppna - det var uppenbarligen ingen ordning och reda på vilka som bodde i husen -, sopor kastade över hela bostadsområdet och lampor som inte fungerade, vilket innebär en stark otrygghet på kvällarna särskilt för kvinnor. Det låg madrasser i trapphusen - uppenbarligen sov folk där. Ja, i praktiken verkade ingenting fungera. Föreningen verkade ha kapats av kriminella. I dag är den också en grogrund för andra kriminella. Vi vet att stulna mopeder som används exempelvis vid skjutningar, liksom knark och vapen, göms och förvaras i oskyddade utrymmen i denna typ av hus.

Vi måste ha en lagstiftning som stoppar möjligheten att kapa bostadsrättföreningar. Vi måste också ha en lagstiftning som ger fastighetsägare krav på brottsförebyggande arbete, till exempel att skydda källare och trapphus från obehöriga och särskilt kriminella grupper.

Fru talman! Jag är i dag oerhört glad att alla åtta riksdagspartier och samtliga ledamöter i civilutskottet kunde enas för att uppmana regeringen att tillsätta en utredning för att stoppa kriminella från att kapa bostadsrättföreningar. Precis som riksdagsledamoten Jallow från Vänsterpartiet påpekade tror jag att riksdagen hade behövt och kommer att behöva många fler gemensamma uttalanden i denna typ av frågor.

Jag ser dock också att Centerpartiet i dag i Expressen tar åt sig hela äran för vårt gemensamma beslut från åtta partier. Jag tycker att det är lite olyckligt. Hade inte Malmös kommunalråd Roko Kursar tvingat mig till Kinesiska muren förra året hade inte Liberalernas motionerat i frågan eller drivit frågan här i riksdagen. Riksdagsledamoten Jallow liksom ledamöter från Socialdemokraterna och de flesta andra partier, även Moderaterna, har drivit frågan i riksdagen. Jag menar därför att det mycket mer är ett gemensamt beslut.

I vilket fall har alla riksdagspartier tagit sitt ansvar gemensamt och tyckt att någonting behöver göras. Jag tycker att det är toppen.

På tal om utanförskapsområden, fru talman: När jag växte upp i Tynnered i Göteborg i slutet av 90-talet och början av 00-talet var det inte ett utsatt område. Det är på grund av icke genomtänkt integrationspolitik som vi har hamnat här. Det är självklart så att om alla som kommit till Sverige de senaste decennierna inte haft några andra alternativ än att bosätta sig i de mest oattraktiva områdena, som är felbyggda ur ett trygghetsperspektiv och där hyresrätter dominerar, kommer det till slut att skapa ett enormt utanförskap.

Jag träffar asylsökande och människor som fått uppehållstillstånd i Sverige, till exempel de som kom från Syrien 2015. Hur ska de kunna få en hyresrätt när det tar minst tio år i Stockholm och minst sex år i Göteborgsregionen att få en hyresrätt där jobben finns? Deras alternativ är ett andrahandskontrakt, ofta svart och med hutlös hyra, eller att bosätta sig i delar av Sverige där det inte finns några jobb. Vi har skapat ett system som inte är hållbart i längden.

Tynnered och andra områden runt om i Sverige utvecklades först till genomgångsområden dit man flyttar för att sedan ta sig därifrån. Men numera fastnar många, alltför många, i dessa områden, och det har lett till vad jag menar är ett socialt och kulturellt utanförskap.

Fru talman! Är man inte inbjuden till festen riskerar man att stå utanför och börja hata dem som är på festen. Vi ser att det utanförskapet har etablerat sig i Sverige. Kvar i Sveriges utsatta områden bor nu en stor andel av dem som inte har lyckats ta sig in i samhället, svenskar som nyligen har kommit till Sverige och en hel del personer som är asylsökande. Dessa områden är i dag andra klassens områden, och vi måste ha en politik för att vända detta.

Det viktigaste verktyget för att vända utvecklingen är inte att skylla på Alliansens skattesänkningar. Alliansens skattepolitik gjorde att min arbetarmorsa fick en extra månadslön varje år i kronor och ören. Hon kunde köpa sin första egna bostad tack vare Alliansens skattesänkningar. I stället måste vi driva på för en integrationspolitik som fungerar och särskilt en social bostadspolitik där inte alla som kommer till Sverige bosätter sig i samma utsatta områden.

Som integrationstalesperson för Liberalerna är jag tydlig: Sverige ska inte ha några utsatta områden 2030. Jag tänker föreslå och driva den politik som Sverige behöver för att den sociala sammanhållningen i landet inte ska brytas och för att enskilda individer som kommer till Sverige ska ha en ärlig chans att lyckas här. Detta är vår målsättning.

Liberalerna vill bland annat se en tvingande BID-lagstiftning i utsatta områden. BID Sofielund i Malmö, som inte är lagligt reglerat utan frivilligt och där man till exempel har problem med free-riders och vissa som missköter sig, har i år fått priset för att vara den bästa satsningen i hela Europa för brottsprevention. Det är alltså fastighetsägarna som är det starkaste verktyget för att vända utvecklingen. Vi behöver ha den lagstiftningen i hela Sverige, i alla utsatta områden.

Vi behöver större möjligheter att tvångsförvalta misskötta fastigheter - ja, det finns sådana. Vi behöver större krav på brottsförebyggande åtgärder för fastighetsägare. Vi behöver en nationell folkräkning för att stoppa falska folkbokföringar och se till att färre bidragsberoende personer bor i samma områden. Vi måste ha en social bostadspolitik som gör att de kan bo också i andra områden.

Men jag vill också påpeka att vi behöver en politik där det är mycket lättare att vräka kriminella från deras bostäder. Ja, att ha en bostad, tak över huvudet, är en mänsklig rättighet, men att bo på en viss plats är inte en mänsklig rättighet om man beter sig på ett visst sätt mot andra.

Liberalerna har en reservation, nr 3, om att det ska bli lättare att vräka kriminella. Den vill jag yrka bifall till. Jag hoppas att jag nästa år när vi debatterar frågan har med mig Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, ja, alla åtta partierna. Det är helt avgörande för Sveriges framtid att vi visar att kriminella inte kan ta över ett visst område.

Fru talman! Jag måste ärligt säga att jag inte förstår varför en hyra i ett särskilt utsatt område som Tynnered i Göteborg kan vara högre än vad den är i exempelvis Haga, det mest attraktiva och efterfrågade området i Göteborg. Haga är jättefint. Jag älskar Haga och vill också gärna bo i Haga, men jag har ingen chans till det eftersom jag inte har 25 år i hyreskön.

De utsatta områdena måste utöver att få ta emot färre asylsökande - vilket nu gäller eftersom Liberalerna fick igenom en begränsning av EBO i januariavtalet - också få konkurrera med priset. Dessutom måste hyreshöjningarna kopplas till hur väl en fastighetsägare tar hand om sitt bostadsområde. Detta har Liberalerna och Centerpartiet fått igenom i januariavtalet, i och med att vi ska ha en utredning kring hyressättningssystemet.

Fru talman! Jag vet att jag har dragit över lite på talartiden, men jag vill avsluta med att säga att 45 procent av de 500 största och mest framgångsrika företagen i USA startades av invandrare eller barn till invandrare - 45 procent! I Sverige har vi företagare som Gunilla von Platen, idrottsmän som Alexander Isak och programledare som Gina Dirawi som gör Sverige fantastiskt. Många av dem som i dag växer upp i utsatta områden och inte får samma livschanser som oss andra svenskar kommer att göra fantastiska saker också för vårt land.

Anf. 59 Emma Hult (MP)

Fru talman! Hyresrätten är en oerhört viktig upplåtelseform och en upplåtelseform som vi från Miljöpartiet menar att det ska vara möjligt och attraktivt att bo i under livets olika skeden. Hyresrätten ska vara en trygg upplåtelseform där hyresvärden har huvudansvaret för skötsel och underhåll.

Bland de motioner som inkom under allmänna motionstiden gällande hyresrätten, vilka vi är här i dag för att debattera - vi ska även debattera de som gäller bostadsrätter - är det några som får mig att lyfta lite extra på ögonbrynen. Ett exempel är den motion från Hans Rothenberg från Moderaterna som menar att vi ska se över bruksvärdessystemet till förmån för marknadshyror och tillkännager detta för regeringen.

Jag tror inte att det är en så bra idé. För att hyresrätten ska vara en upplåtelseform som är tillgänglig under olika delar av livet kommer vi i stället att behöva se till att det byggs hyresrätter som även människor med låga inkomster har råd att efterfråga. Vi behöver möjliggöra att hyresrätten blir modern och en bredare upplåtelseform än vad den är i dag. Det borde vara lättare och tryggare att upprätta till exempel kompiskontrakt och att vara flera som delar på samma funktioner, inte minst för att få ned boendekostnaden.

Jag skulle vilja nämna ett projekt som pågår i Uppsala just nu och som drivs av det kommunala bostadsbolaget Uppsalahem. Det heter Max 4 Lax. Det är ett fyndigt namn, men projektet har också en väldigt viktig grund. Uppsalahem har funnit att det bor en hel del ensamstående äldre kvinnor i beståndet. Man har frågat dem vad en rimlig månadskostnad skulle vara för att de över huvud taget skulle ha några pengar att leva på efter att hyran har betalats. Summan blev just max fyra lax. 4 000 kronor är vad de här kvinnorna skulle ha råd att betala för en bostad.

Uppsalahem vill såklart finna en upplåtelseform också för dem och tar nu i detta projekt fram en form av kollektivt boende, men inte den typ av kollektivt boende som de flesta av oss tänker på utan en där man delar på några av de dyra funktionerna för att få ned boendekostnaden. Fler av den här typen av projekt behövs runt om i vårt land för att alla ska ha möjlighet till ett tryggt hem.

Att som Hans Rothenberg från Moderaterna vilja införa enbart marknadshyror och överge bruksvärdessystemet skulle leda till stora förmögenhetsomfördelningar. Till exempel skulle fastighetsägare med hus i attraktiva områden tjäna väldigt mycket pengar. Det skulle troligtvis driva upp hyrorna då vi har en obalans på marknaden och ett underskott på hyresrätter. Det skulle också kunna leda till än större segregation och polarisering av våra bostadsområden. Det här är inte en bra idé.

Vad jag däremot tycker är en bra idé är att stärka konsumentskyddet på bostadsrättsmarknaden. Det tycker dessutom ett enat utskott, vilket vi tidigare här har fått höra, och det är därför vi nu uppmanar regeringen att ta fram förslag som stärker konsumentskyddet på bostadsrättsmarknaden. Detta eftersom det ska vara tryggt att bo och investera också i en bostadsrätt.

I dag finns flera exempel på hur oseriösa aktörer har misskött bostadsrättsföreningar. Vi hoppas nu från utskottets sida att regeringen skyndsamt hanterar frågan, för det är angeläget att individer i de här föreningarna inte ska drabbas av kriminella och kriminellas verksamhet. Jag tycker att detta är en viktig signal och är glad att det är ett enat utskott som står bakom den här uppmaningen.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Anf. 60 Ola Möller (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på övriga yrkanden.

Som före detta kommunalråd kan jag ibland sakna kommunpolitiken. I kommunpolitiken brukar det vara den praktiska politiken och inte ideologiska skillnader som är vägledande. Min hemstad Helsingborg har varit präglad av detta under lång tid. Visserligen hade vi en folkomröstning härförleden om att SD och M ville sälja ut vårt energibolag, men folket markerade med ett tydligt nej att vi inte ska göra det. Där rådde det inte konsensus, men i övrigt vill jag ändå framhålla att i Helsingborg försöker alla parter ta ansvar.

Jag kan sakna den stämningen här inne ibland. Jag tror att vi kunde göra väldigt mycket gott i detta forum om vi bara valde att samarbeta lite mer.

Ibland infinner sig den där stämningen, och jag måste säga att i frågan om bostadsrättsinnehavares rättigheter känner jag verkligen att det är så. Jag tycker att man i utskottet har jobbat föredömligt i frågan, pratat med varandra och lyssnat, och jag tycker att regeringen har visat välvilja och lyssnat.

Det är med fasa som vi har följt rapporteringen från Malmö och andra delar av landet där bostadsrättsföreningar har blivit kapade och kriminella har utnyttjat människor på ett helt förfärligt sätt. Jag tycker att det är föredömligt hur företrädare från olika partier gemensamt har tagit den här kampen. Det har faktiskt inte varit så mycket pajkastning heller. Det har inte pekats så mycket finger, utan vi har sett till medborgarnas bästa. Det gör mig väldigt glad. Andra företrädare har i den här debatten lyft fram detta som en styrka.

Det är också en tydlig signal till bostadsrättsinnehavarna: Vi hör er, vi ser er och vi tänker agera. Regeringen har agerat genom att börja förbereda för att ta fram direktiv för ett bostadsrättsregister. Det är en jätteviktig fråga, och det måste gå undan. För det är inte bara frågan för den enskilda individen som det här handlar om, utan frågan om pantbrev innebär också i förlängningen en finansiell risk. Det är oerhört farligt om vi låter kriminella äta sig in i de finansiella systemen och hota genom att ta upp ett stort antal lån på en och samma lägenhet. Det är alltså väldigt bra att regeringen går fram i denna fråga.

Vi föreslår bifall till i princip alla motioner på det här området och plockar upp de förslag som finns. Jag måste säga att jag tycker att det är fantastiskt bra att utskottet har haft den inställningen. Regeringen kommer givetvis att agera på det här. Sedan kommer någon säkert att tycka att det går för långsamt och någon kommer att tycka att man inte tar hänsyn till just den personens förslag, men regeringen kommer ändå att agera i den här frågan.

Jag tror att det där är oerhört viktigt, för bostadsrättsföreningen är en unik svensk institution på många sätt. Det finns några varianter i Danmark och Norge, men annars är det, som demokratisk institution, unikt för Sverige att man har det här folkliga engagemanget i sitt boende på det här viset. Närmast är hyresgästerna och deras organisering på hyresgästområdet.

Jag tycker att vi här inne har en skyldighet att bevara det unikt svenska systemet som bostadsrätterna innebär. Därför är jag glad över att vi i civilutskottet har slutit upp bakom det här.

(Applåder)

Anf. 61 Cecilie Tenfjord Toftby (M)

Fru talman! Mitt hem är min borg. Det kan vara en floskel, men jag tror ändå att det känns så för många människor. Och det ska kännas så. Man ska känna sig trygg och säker i sitt hem.

Tidigare i den här debatten har vi hört diskussioner om integration och kriminalitet och om att man ska växa och ha möjligheten att utvecklas i sitt hem och i sitt grannskap. Det här är mycket viktiga frågor, men jag väljer ändå att hålla mig till det motionsbetänkande som vi ska diskutera i dag.

Dagens betänkande består av ett antal motioner som tar upp viktiga frågor om de juridiska aspekterna kring vårt boende i hyresrätter och bostadsrätter. Även om mycket redan är reglerat finns fortfarande frågor som är olösta och som skapar en osäkerhet för de många som har sina hem i dessa upplåtelseformer.

Vi har hört många berättelser i dag om bostadsrättsföreningar som blivit kapade och människor som lever i misär på ett ställe där de absolut har rätt att känna sig trygga och säkra. Frågor som ställs av motionärerna är bland annat vem som kan begära en bostadsrättsförening i konkurs, vem som har rätt att sitta i en bostadsrättsförenings styrelse och om det ska finnas ett minoritetsskydd i styrelserna. Vilket skydd har man som bostadsrättsägare vid kapning av en bostadsrättsförening? Att detta har inträffat har vi hört från båda sidor i dag.

Fru talman! En annan fråga som lyfts upp är om statliga myndigheter ska gå in och kontrollera bostadsrättsföreningar och vilka statliga myndigheter som i så fall ska göra det. Jag vet inte riktigt var jag står i denna fråga, och därför känns det bra att utskottet i sitt tillkännagivande ber regeringen utreda dessa frågor.

År 2017 kom en utredning om stärkt konsumentskydd på bostadsmarknaden, och den hanteras av regeringen nu. Utskottet anser dock att flera av de frågor som motionärerna tar upp inte blir besvarade i denna utredning och därför behöver lyftas in.

Att bostadsrättsinnehavarnas skydd gentemot föreningarna behöver stärkas ytterligare har vi hört från samtliga talare i dagens debatt. Därför stöder Moderaterna tillkännagivandet till regeringen om att det behövs ett bredare anslag. Det är viktigt att regeringen prioriterar att få fram en tydlig lagstiftning på bostadsrättsområdet. Denna lagstiftning måste besvara de frågeställningar som lyfts upp i dagens motionsbetänkande.

Fru talman! Vi ställer oss därför bakom utskottets tillkännagivande i detta avseende. Men att vi ställer oss bakom tillkännagivandet betyder inte att vi ger regeringen carte blanche. Vi förbehåller oss fortfarande rätten att återkomma när utredningen är klar och ta ställning till utredningens innehåll. Ett uppdrag betyder inte ett godkännande.

Fru talman! Utöver de frågor vi har hanterat i dagens betänkande finns frågor som vi ser fram emot att återkomma till i kammaren. Det gäller bland annat JÖK:ens förslag om en fri hyressättning. S, MP, C och L är överens om detta, och vi ser fram emot att regeringen lägger fram konkreta förslag i detta avseende. Vi ser sålunda fram emot spänstiga och energiska debatter om hyresmarknaden och bostadsmarknaden i denna kammare.

Till skillnad från ledamoten Emma Hult vill jag lyfta fram en motion i dagens betänkande som jag tycker är mycket bra och som även stöds i tillkännagivandet. Det är ledamoten Boriana Åberg som får två av sina förslag tillgodosedda i dagens debatt. Hon är en mycket duktig ledamot från Skåne som också tar ansvar för bostadsrättsinnehavarnas rättigheter.

Anf. 62 Roger Hedlund (SD)

Fru talman! I detta betänkande har Sverigedemokraterna flera motioner som behandlas enligt ett förenklat motionsförfarande. Jag hänvisar därför till tidigare yrkanden och reservationer på dessa motioner.

I dagens betänkande vill jag främst rikta in mig på den punkt som behandlar stärkt skydd för bostadsrättsinnehavare. Vi stöder utskottets tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om stärkt konsumentskydd på bostadsrättsmarknaden.

Det finns flera exempel på att bostadsrättföreningar har blivit kapade och plundrade. Man har tillskansat sig ekonomiska medel genom att ta över bostadsrättsföreningen eller på andra sätt få tillgång till föreningens ekonomi.

Ett exempel är bostadsrättsföreningen Ida i Malmö. Där har man lyckats tillskansa sig 250 miljoner kronor under en tvåårsperiod. Det har givetvis lett till höjda hyror och minskat marknadsvärde. Detta är förstås en ytterst allvarlig situation för en bostadsrättsinnehavare.

En annan form är att ett företag köper in sig i föreningen, tar kontroll över styrelsen och därmed tillskansar sig ekonomiska medel. Detta har uppmärksammats av medierna.

Detta har gjort det möjligt för organiserad och annan brottslighet att få tillgång till ekonomiska medel. Det har också fått andra konsekvenser i dessa bostadsområden i och med att de förslummas och försvagas på många sätt när denna typ av brott sker mot dessa bostadsrättsföreningar.

Detta är förstås allvarligt på många sätt och får många andra konsekvenser för detta samhällsområde. Det är därför viktigt att utskottet agerar för att motverka fortsatt organiserad brottslighet på detta område.

Fastighetsägarnas rapport om detta visar att 12 procent av Sveriges bostadsrättsföreningar har utsatts för ekonomisk brottslighet under de senaste fem åren. Rapporten visar också att myndigheterna saknar en samlad kunskapsbild över denna brottslighet. Detta är givetvis viktigt att ta med i den diskussion som förs framöver. I debatten har flera förslag på åtgärder för att få bukt med brottslighet på detta område lyfts fram.

Det står klart att frågan behöver utredas vidare och mer ingående, vilket också är det utskottet föreslår i sitt betänkande.

Det är 1,7 miljoner svenskar som bor i bostadsrätt. Det innebär att många har tagit lån för att finansiera sitt bostadsköp. Bostaden har också ett stort värde för privatekonomin. När sådant här sker påverkar det givetvis den enskilda personen mycket. Därför är det viktigt att skyddet för dem som äger en bostadsrätt är starkt.

Att äga en bostadsrätt innebär också att man ingår i ett kollektiv där man tillsammans med sina grannar hjälps åt för att hålla ned hyrorna och se till att bostadsföreningen går bra ekonomiskt.

Vi har tidigare diskuterat att kommuner kan köpa in sig i bostadsrättsföreningar. De kommer dock inte att bidra till föreningens verksamhet på samma sätt. Detta är viktigt att väga in när man talar om vilka möjligheter en bostadsrättsförening har och vilka konsekvenser det kan få när brott sker eller när kommuner går in som delägare i en bostadsrättsförening.

Sammanfattningsvis får det stora konsekvenser för den enskilde när en bostadsrättsförening blir kapad genom organiserad eller oorganiserad brottslighet. I och med det beslut som riksdagen kommer att fatta i dag förutsätter jag att regeringen skyndsamt återkommer med ett förslag om stärkt skydd för bostadsrättsinnehavare.

Vidare ska utredningen från 2017 om stärkt konsumentskydd på bostadsrättsmarknaden snarast kompletteras så att vi kan få kraftfulla förslag på detta område och motverka att personer och företag kan kapa, vansköta och plundra bostadsrättsföreningar. Dessutom behöver hårdare straff införas för dem som agerar på detta sätt.

Sverigedemokraterna stöder utskottets förslag vad gäller tillkännagivandet på denna punkt.

Anf. 63 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Enligt Fastighetsägarna utsätts varje år runt 3 000 bostadsrättsföreningar för brott, bland annat direkta kapningar, vilket flera redan har varit inne på. Detta är ett problem som politiken inte har hanterat i tid men där det nu äntligen ageras.

I Malmö har bostadsrättsföreningen Ida, som flera har nämnt, och flera bostadsrättsföreningar i Kinesiska muren fått sin styrelse kapad av personer som inte har något intresse för medlemmarnas bästa.

Jag har haft BRF Idas nya ordförande på besök i riksdagen tillsammans med myndigheter och Fastighetsägarna för att till riksdagen lyfta upp den verklighet som de lever i. Deras situation är dålig. Robert Hannah har redan på ett bra sätt beskrivit hur det ser ut. Barn bor i lägenheter utan värme och med fukt överallt. Det rinner svart nedför väggarna. Dörrar och fönster kan inte stängas. Folk lever i rädsla för dem som styr över föreningarna. Det är en absurd situation att sitta hemma hos dessa människor och lyssna på deras berättelser. Det kunde vara bra för fler att göra det.

Enskilda bostadsrättsinnehavare riskerar att förlora inte bara den lägenhet som redan är illa däran, utan också hela sin bostadsinvestering som skulle ge dem en framtid. I förlängningen riskeras hela deras personliga ekonomi. Det här är människor som inte ännu en gång kan skaffa fram en halv miljon kronor eller 700 000. Det är i praktiken deras pension som försvinner. Man måste förstå hur illa det är för dessa.

Fru talman! Jag är därför glad över att hela civilutskottet har kommit överens om ett tillkännagivande baserat på bland annat Centerpartiets förslag om konsumentskydd för bostadsrätter. Jag är också glad för att ledamöter från i stort sett alla partier har engagerat sig kring kapningarna i min hemstad Malmö. Det är väldigt bra, och jag är tacksam för detta.

I dag kommer riksdagen att rösta om samma sak. Det innebär att vi äntligen kan öka skyddet för de närmare 1 miljon människor som bor i bostadsrätt i Sverige. Det är mycket angeläget, och jag är tacksam för att riksdagen har tagit till sig av de förslag som har lyfts upp av just de av Malmös medborgare som har drabbats av kapningar av sina bostadsrättsföreningar.

Jag hoppas att vi kan fortsätta att ha ett bra samarbete i riksdagen om dessa frågor, vilket flera har varit inne på. Det är de som utsätts för kapningarna som måste vara i fokus och inte partikäbbel.

Fru talman! När jag frågade bostadsministern om han kunde lova att snabbt agera på tillkännagivandet och den utredning som har legat klar sedan 2017 blev det tyvärr inget tydligt svar. Här behövs faktiskt en tydlig bekräftelse från regeringen om att de ser samma problem som riksdagen och civilutskottet gör och att de är redo att agera. I slutändan är det där som makten över att saker och ting ska hända finns.

Fru talman! Centerpartiet har tillsammans med Liberalerna en reservation för ett bostadsrättsregister. Ett sådant skulle ge ett mycket starkare skydd för den som köper en bostadsrätt. Bland annat Kronofogden och Ekobrottsmyndigheten anser att det är absolut nödvändigt med ett sådant register. Tyvärr väljer en majoritet i riksdagen att i dagsläget inte ge sitt stöd till ett sådant register. Vi hörde tidigare företrädare för utskottet säga att regeringen kommer med förslag på området. Jag hoppas att det är korrekt och att regeringen har lyssnat på våra återkommande propåer.

Fru talman! Vi kommer fortsätta driva på för ett bostadsrättsregister, och jag vill precis som Ola Johansson yrka bifall till reservation 4.

Sammantaget vill jag i dag säga att denna dag är en väldigt bra dag för många medborgare i Malmö och även i resten av landet. Jag vill tacka civilutskottet för detta.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)