Inkomstskatt

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet motioner om inkomstskatter. Vid behandlingen hösten 2013 av regeringens budgetförslag för 2014 tog riksdagen även ställning till motioner från oppositionspartierna om sådana skatteförändringar som utgjorde en del av deras alternativa budgetförslag. I detta betänkande behandlar skatteutskottet kvarvarande motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden 2013 som gäller frågor med anknytning till inkomstbeskattningen av fysiska personer.

Motionerna innehåller förslag som rör skatteskala och grundavdrag, pensionsförsäkringar, personalvårdsförmåner, hälsofrämjande åtgärder, förmånsvärde för vissa miljöbilar, personaloptioner, kostnadsersättningar från kommunen, gåvor och bidrag till ideella ändamål, plockning av bär, svamp och kottar, HUS-avdrag, fackförenings- och a-kasseavgift, reseavdrag och tjänsteställe samt dubbelbeskattningsavtal.

Utskottet avstyrker motionerna. Till betänkandet har lämnats 14 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservation 1 (S, MP, V)

Reservation 2 (S, MP, V)

Reservation 3 (SD)

Reservation 4 (MP)

Reservation 5 (S, MP, V)

Reservation 6 (S, V)

Reservation 7 (SD)

Reservation 8 (S)

Reservation 9 (SD)

Reservation 10 (V)

Reservation 11 (S, MP, V)

Reservation 12 (MP)

Reservation 13 (V)

Reservation 14 (S, V)

Stockholm den 6 mars 2014

På skatteutskottets vägnar

Henrik von Sydow

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik von Sydow (M), Leif Jakobsson (S), Ulf Berg (M), Hannah Bergstedt (S), Lena Asplund (M), Christina Oskarsson (S), Fredrik Schulte (M), Hans Olsson (S), Gunnar Andrén (FP), Karin Nilsson (C), Anders Karlsson (S), Maria Abrahamsson (M), Mats Pertoft (MP), Lars Gustafsson (KD), Thoralf Alfsson (SD), Jacob Johnson (V) och Patrik Björck (S).

Redogörelse för ärendet

Riksdagen ställde sig under höstens behandling av statsbudgeten för 2014 bakom inriktningen på skattepolitiken och de förslag till förändringar på skatteområdet som lagts fram i budgetpropositionen. Samtidigt avslogs olika förslag om förändringar på inkomstbeskattningens område som oppositionspartierna lagt fram i sina respektive budgetalternativ (prop. 2013/14:1, bet. 2013/14:FiU1, yttr. 2013/14:SkU1y, rskr. 2013/14:56).

I detta betänkande behandlar skatteutskottet kvarvarande motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2013 som tar upp frågor med anknytning till beskattningen av fysiska personer. Flertalet motioner innehåller förslag om tillkännagivande till regeringen om ändringar i eller utredningar kring olika regler i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. I betänkandet behandlas även flera motioner som rör ändringar i skatteskalan, grundavdrag m.m.

Motionsyrkandena återges i förteckningen över behandlade förslag, se bilaga.

Utskottets överväganden

Översyn av skattesystemet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avstyrker förslag om en parlamentarisk översyn av skattesystemet.

Jämför reservation 1 (S, MP, V).

Motionerna

I motion 2013/14:Sk246 av Bo Bernhardsson (S) yrkandena 1 och 2 föreslås att det tillsätts nödvändiga expertutredningar som kan ta fram underlag för en större, parlamentariskt sammansatt skatteutredning som tillsätts därefter. En blocköverskridande överenskommelse som ger stabila spelregler behövs enligt motionären i dag. Den torde kunna utgå från liknande principer som skattereformen 1990/91, vilket innebär skatt efter bärkraft, främjande av arbete och tillväxt, likformighet, breda skattebaser och låga skattesatser, stabila hellre än instabila skattebaser, överskådlighet och enkelhet, minimerande av möjligheter till fusk och skatteundandragande och främjande av god miljö och långsiktig hållbarhet. Även i kommittémotion 2013/14:Sk201 av Jacob Johnson m.fl. (V) och motion 2013/14:Sk312 av Mats Pertoft (MP) föreslås att det tillsätts en parlamentarisk utredning för en översyn av skattesystemet. I motion 2013/14:Sk412 av Phia Andersson och Ann-Christin Ahlberg (båda S) föreslås att en översyn görs av skattesystemet för att se över möjligheterna att införa en skattetabell för alla inkomster i landet.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen antog våren 2008 riktlinjer för skattepolitiken i form av ett antal hållpunkter och ett antal krav (prop. 2007/08:100 avsnitt 5.3, bet. 2007/08:FiU20, rskr. 2007/08:259). Genom fem hållpunkter inriktas skattepolitiken på att stödja de övergripande målen för regeringens ekonomiska politik som exempelvis en varaktigt högre sysselsättning och en högre generell och rättvist fördelad välfärd. Dessa hållpunkter är

• goda förutsättningar för varaktig hög sysselsättning

• goda villkor för företagande och investeringar

• generell och rättvist fördelad välfärd

• effektiva ekonomiska styrmedel

• ett legitimt och rättvist skattesystem.

Därutöver utformas skattepolitiken så att den tillgodoser fem krav som ställs på de svenska skattereglerna i en alltmer globaliserad värld. Dessa krav är

• hållbara offentliga finanser

• generella och tydliga regler

• hållbara regler i förhållande till EU

• beskattning i nära anslutning till inkomsttillfället

• förenkling av regler för ökad effektivitet.

Sedan 2008 redovisar regeringen i budgetpropositionen och i en skrivelse om skatteutgifter hur förändringar i skattesystemet förhåller sig till dessa hållpunkter och krav.

En fråga om översyn av skattesystemet avvisades av utskottet senast våren 2013 (bet. 2012/13:SkU16). Utskottet ansåg, då som nu, att det är viktigt att skattepolitiken bidrar till målet att bryta utanförskapet och öka den varaktiga sysselsättningen. Riktlinjerna för skattepolitiken bör därför ligga fast. De reformer på skatteområdet som genomförts sedan regeringsskiftet 2006 har bidragit till att Sverige haft ett gott utgångsläge för att möta effekterna av den internationella finanskrisen.

För närvarande pågår två stora översyner inom skatteområdet, Företagsskatteutredningen samt beredningen av EU-kommissionens meddelande om momsens framtid. Det är utskottets mening att man inte bör föregripa resultaten av dessa innan nya, överlappande utredningar tillsätts.

Den utformning av inkomstbeskattningen som riksdagen ställt sig bakom bör kvarstå. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet såväl förslagen om ett tillkännagivande till regeringen om att tillsätta en parlamentarisk översyn av skattesystemet som förslaget att tillsätta ytterligare expertutredningar i syfte att ta fram underlag för en parlamentarisk översyn.

Skatteskala, grundavdrag m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslag om ändring av skatteskalan, grundavdrag m.m.

Jämför reservationerna 2 (S, MP, V) och 3 (SD).

Motionerna

I motion 2013/14:Sk222 av Susanne Eberstein och Ingemar Nilsson (båda S) anförs att pension inte är ett bidrag utan uppskjuten lön. När pensionssystemet reformerades avskaffades det särskilda grundavdraget för folkpensionärer. Ett viktigt skäl för detta var att pension skulle beskattas som en vanlig inkomst. Men i och med förvärvsavdraget gäller inte längre principen om samma skatt för lika inkomst. Pensionärer betalar i dag mer i skatt än personer som arbetar, vid lika inkomster. Olika typer av inkomster av tjänst bör därför enligt motionärerna beskattas lika. Yrkanden om att pensionärer och löntagare ska beskattas lika framförs också i motionerna 2013/14:Sk255 av Hillevi Larsson (S), 2013/14:Sk267 av Kerstin Haglö m.fl. (S) och 2013/14:Sk384 av Lennart Axelsson och Håkan Bergman (båda S). I motion 2013/14:Sk423 av Ann-Christin Ahlberg och Phia Andersson (båda S) yrkas att arbetare, pensionärer, sjuka, arbetslösa och föräldralediga ska ha samma skattetabell. Även i motion 2013/14:Sk393 av Carina Herrstedt (SD) föreslås att pension ska beskattas på samma sätt som lön.

I motion 2013/14:Sk274 av Gunvor G Ericson och Mats Pertoft (båda MP) föreslås en översyn av skattereglerna och av jobbskatteavdragets effekter på uttag av föräldrapenning så att inte föräldralediga missgynnas.

I tre motioner: 2013/14:Sk295 av Patrick Reslow (M), 2013/14:Sk419 av Isabella Jernbeck (M) och 2013/14:N333 av Christer Nylander (FP) yrkande 3 föreslås att värnskatten avskaffas. I den senare motionen föreslås även att den statliga inkomstskatten sänks.

I motion 2013/14:Sk205 av Jan Ertsborn (FP) föreslås såväl omfattande informationsåtgärder som stimulansåtgärder i form av skattelättnader för att få med sig många personer som inte sparar på egen hand. Även i motion 2013/14:Sk227 av Gunvor G Ericson och Ulf Holm (båda MP) yrkande 1 föreslås att en statlig utredning tillsätts som tar fram förslag för att stimulera sparande. Det bör enligt motionärerna övervägas att i någon form införa en subventionerad sparandeform liknande allemanssparandet eller på annat sätt stimulera ökat sparande med rättvis fördelningsprofil.

I motion 2013/14:Sk365 av Ola Johansson (C) anförs att man bör överväga att införa ett särskilt bosparande för unga, för att främja en övergång från lånekultur till sparandekultur, och därmed bidra till en långsiktig lösning av ungas möjlighet till inträde på bostadsmarknaden. Motionerna 2013/14:Ub313 av Sten Bergheden (M) yrkande 4 och 2013/14:Sk414 av Roland Utbult (KD) innehåller yrkanden om att man bör se över förutsättningarna för ett särskilt skatteavdrag för unga bolånesparare.

I motion 2013/14:Sk323 av Anne Marie Brodén (M) föreslås att man ser över möjligheterna för jobbskatteavdrag även under föräldraledighet. I motion 2013/14:Sk377 av Carl-Oskar Bohlin och Johan Hultberg (båda M) föreslås att man ser över förutsättningarna för ett förstärkt jobbskatteavdrag för alla under 26 år.

I motion 2013/14:Sk232 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M) anförs att inkomstskatterna för försvarsanställda i utlandstjänst bör ses över för att förbättra deras villkor och underlätta rekrytering.

I motion 2013/14:Sk398 av Edward Riedl (M) anförs att nivåerna på beskattning av barnvaktstjänster behöver ses över. Med dagens regler måste den som betalar en annan privatperson mer än 1 000 kronor per år rapportera detta till skattemyndigheten. En så låg summa kommer man lätt upp i om man bara anlitar barnvakten en timme per månad.

I motion 2013/14:Sk399 av Edward Riedl (M) föreslås att möjligheten att underlätta för ideellt arbetande ledare inom ungdomsidrotten ses över. Många ideellt arbetande idrottsledare har enligt motionären kostnader förknippade med den tid de lägger på sitt ledarskap. Ett sätt för staten att visa sin uppskattning är att man skulle kunna se över möjligheten att införa ett skatteavdrag för dessa kostnader. Det kan handla om utgifter som bilresor, måltidskostnader osv.

I motion 2013/14:N331 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 3 anförs att man bör utreda möjligheten för entreprenörer och företagare att göra avdrag för sina utvecklingskostnader mot tjänsteinkomster.

I motion 2013/14:Sk354 av Valter Mutt (MP) föreslås att ett höjt grundavdrag för naturbrukare utreds. Enligt motionären måste vi få till en relativt omfattande ruralisering, där människor flyttar från stad till landsbygd. Avgörande blir då att förbättra förutsättningarna för människor att kunna försörja sig på landsbygden. En väg värd att pröva kunde vara att höja grundavdraget till 100 000 kronor för naturbrukare som i sin verksamhet binder kol och får den biologiska mångfalden att återhämta sig, och därmed bidrar till värdestegring av Sveriges naturkapital.

I motion 2013/14:Fö257 av Mikael Jansson (SD) yrkande 27 begärs en utredning av möjligheten att kontrakterade gruppbefäl, soldater och sjömän ska slippa förmånsbeskattning för icke lagad mat ute i fält.

I motionerna 2013/14:Sk373 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD) och 2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 15 anförs att fler skulle kunna hyra ut sina bostäder om det var skattefritt att hyra ut upp till halva bostaden, något som redan införts i vårt grannland Norge.

Utskottets ställningstagande

Frågor om utformningen av skatteskalan m.m. behandlades senast i budgetärendet för 2014 (bet. 2013/14:FiU1, yttr. 2013/14:SkU1y). Riksdagen godkände regeringens inriktning av skattepolitiken och avslog Socialdemokraternas, Miljöpartiets, Sverigedemokraternas respektive Vänsterpartiets förslag. Riksdagen ställde sig bakom de förändringar på skatteområdet som lades fram i budgetpropositionen för 2014. Samtidigt avslogs olika förslag om förändringar på inkomstbeskattningens område som oppositionspartierna lagt fram i sina budgetalternativ.

Den politik som riksdagen ställt sig bakom gör det mer lönsamt att arbeta, enklare och billigare att anställa och mer attraktivt att starta och driva företag. Med fler människor i arbete skapas förutsättningar för att finansieringen av välfärden säkras långsiktigt. Att få fler i arbete är därför av stor betydelse för att även bl.a. sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer ska kunna garanteras en god ekonomisk situation. Skattepolitiken bör därför även i fortsättningen vara inriktad på att inom ramen för stärkta offentliga finanser ytterligare förbättra villkoren för arbete och företagande och på att värna och utveckla välfärden.

Den enskilt största satsningen för att öka arbetsutbudet och sysselsättningen är skattereduktionen för förvärvsinkomster, det s.k. jobbskatteavdraget. Denna skattereduktion har genomförts i fem steg fr.o.m. den 1 januari 2007, varav det senaste infördes fr.o.m. 2014 och innebar en förstärkning med 12 miljarder kronor för att varaktigt öka sysselsättningen. Avdraget syftar till att sänka trösklarna att gå från fulltidsfrånvaro till hel- eller deltidsarbete samt förstärka drivkraften för dem som redan har ett arbete att öka sin arbetsinsats. Skattereduktionen är utformad så att den disponibla inkomsten procentuellt ökar mest för låg- och medelinkomsttagare. Ytterligare en fördel med jobbskatteavdraget som bör lyftas fram är att individernas självbestämmande över den egna inkomsten ökar, vilket t.ex. möjliggör att fler kan försörja sig på sin lön, men också möjliggör ett ökat sparande. Jobbskatteavdraget har varit ett verkningsfullt medel i regeringens arbete för ett minskat utanförskap och en varaktigt ökad sysselsättning samt för att göra det mer attraktivt med företagande, vilket bl.a. framgår av Riksrevisionens granskning som redovisas i rapporten RiR 2009:20.

Regeringens politik syftar också till att Sverige ska vara ett bra och tryggt land att åldras i. Som ett led i att förbättra välfärden för ålderspensionärer har skatten hittills sänkts i fem omgångar, senast fr.o.m. den 1 januari 2014, genom att grundavdraget höjts. Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att ytterligare förstärka vare sig jobbskatteavdraget för vissa grupper eller förändra grundavdraget för pensionärer.

Mot bakgrund av detta avstyrker utskottet motionerna Sk222, Sk227, Sk255, Sk267, Sk274, Sk323, Sk377, Sk384, Sk423 och Sk393.

Motionsyrkanden om ett borttagande av den s.k. värnskatten avslogs av utskottet senast förra våren. Utskottet var inte berett att avskaffa värnskatten i det korta perspektivet utan vidhöll inställningen från tidigare år att det är mer angeläget att ytterligare höja gränsen för uttag av statlig inkomstskatt. Dessutom har förutom jobbskatteavdraget, som innebär en stor skattelättnad för breda yrkesgrupper, även andra skatter för hushållen slopats eller sänkts. Vidare har skattelättnader för HUS-arbeten införts.

I detta sammanhang erinrar utskottet även om att riksdagen den 20 november 2013 beslutade om höjd nedre skiktgräns vid beräkning av statlig inkomstskatt (prop. 2013/14:1, bet. 2013/14:FiU1, yttr. 2013/14:SkU1). Detta beslut ändrades sedermera efter förslag till initiativ och beredning i finansutskottet, där skatteutskottet bereddes tillfälle att yttra sig (bet. 2013/14:FiU16, yttr. 2013/14:SkU4y). I yttrandet tillstyrkte utskottet förslaget om att återställa den nedre skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomstskatt till 420 800 kronor.

Den utformning av inkomstbeskattningen som riksdagen ställt sig bakom bör kvarstå. Utskottet avstyrker således motionerna Sk295, Sk429 och N333.

För att mer effektivt utnyttja det befintliga bostadsbeståndet och på så vis stimulera till en rörligare arbetsmarknad höjdes schablonavdraget vid upplåtelse av privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet fr.o.m. den 1 januari 2013 från 21 000 till 40 000 kronor per år. Utskottet ser inte någon anledning att tillmötesgå motionsförslag om att införa ytterligare skattelättnader vid uthyrning av bostäder och avstyrker således motionerna Sk373 och C390.

Av hänsyn till enhetligheten i regelsystemet för beskattning av inkomst av tjänst finner utskottet inte heller skäl att se över förutsättningarna för särskilt skatteavdrag för unga som sparar till egen bostad eller ett höjt grundavdrag för naturbrukare. Motionerna Ub313, Sk354, Sk365 och Sk414 avstyrks därför.

För att underlätta för nyföretagande och för att ge positiva effekter på företagande och risktagande hos enskilda näringsidkare finns i dag en möjlighet för den som startar en ny näringsverksamhet att få ett allmänt avdrag mot inkomst av tjänst för underskott av aktiv nystartad näringsverksamhet med högst 100 000 kronor per beskattningsår under fem år. Därutöver kan den som startar en näringsverksamhet efter begäran få uppskov i tre månader med att betala preliminär skatt på sina företagsinkomster. Utskottet finner inte anledning att utreda möjligheten för företagare att få ytterligare avdrag för kostnader mot inkomst av tjänst och avslår motion N331.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen ställt sig avvisande till att överväga några särregler för just Försvarsmaktens anställda. Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker därmed motion Fö257.

Pensionsförsäkring m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om ändring av regler för förtida uttag av medel på pensionssparkonto och en utvidgning av förmånstagarkretsen till pensionsförsäkringar.

Bakgrund

Pensionssparande har sedan länge beskattats enligt särskilda regler. Reglerna innebär att beskattningen av en inkomst av förvärvsverksamhet som utgörs av pensionsförmåner – oavsett om sparandet sker privat eller av arbetsgivaren som tjänstepension – skjuts upp till dess att pensionen betalas ut. Denna uppskjutna beskattning ger upphov till en skattekredit som återbetalas först genom att den framtida pensionen beskattas. Som ett led i finansieringen av slopandet av förmögenhetsskatten begränsades fr.o.m. inkomståret 2008 möjligheten att göra avdrag för privat pensionssparande till maximalt 12 000 kronor per år.

De kvalitativa villkoren för en pensionsförsäkring finns i 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Där föreskrivs bl.a. vilka typer av förmåner som får avses med försäkringen och att sparandet ska vara bundet. För att en försäkring ska vara en pensionsförsäkring ska en rad kvalitativa villkor vara uppfyllda. Skälet till att de kvalitativa villkoren ställts upp är i första hand att tillförsäkra sig om att sparandet har ett pensioneringssyfte dvs. verkligen är avsett som ett sparande för att trygga försörjningen i ett senare skede i livet. Reglerna är konstruerade så att det finns en symmetri mellan avdraget och skattefriheten för förmånen och skatteplikten för pensionen.

Av bestämmelserna i 58 kap. 13 § IL framgår att efterlevandeförmåner enligt en pensionsförsäkring endast får betalas ut till den försäkrades make eller sambo, den försäkrades barn och barn till den försäkrades make eller sambo. Avlider den försäkrade innan pensionen hunnit slutbetalas och det inte finns någon förmånstagare tillfaller överskottet försäkringskollektivet.

Förmånstagarkretsen till pensionssparkonton (IPS) är densamma (58 kap. 27 § IL). Om innehavaren avlider och det inte finns någon förmånstagare ärvs behållningen på kontot enligt vanliga regler, dvs. även barnbarn kan ärva.

Skillnaden mellan de två sparformerna uppkommer således om det vid spararens död inte finns någon förmånstagare. I sådant fall upphör IPS-avtalet att gälla och hela sparbeloppet efter det att inkomstskatt har betalats ingår i kvarlåtenskapen på samma sätt som övriga tillgångar efter den avlidne. Har sparandet däremot skett i en pensionsförsäkring tillfaller sparbeloppet försäkringskollektivet. Det är en följd av att det i ena fallet är fråga om ett sparande som gäller inlåning och fondpapper och i det andra en försäkring som innefattar en riskspridning.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk207 av Jan Ertsborn (FP) anförs att systemet med förtida uttag av medel på pensionssparkonto bör göras mer flexibelt. Enligt motionären är det trots allt individen själv som sparat kapitalet och som väljer att ta ut detta i förtid för att klara sig ur en allvarlig skuldsituation. Det allmänna får ju ut den uppskjutna skatten. Enklast kan detta ske genom att i den aktuella lagtexten byta ut ”synnerliga skäl” mot ”särskilda skäl”.

I motion 2013/14:Sk282 av Johan Linander (C) anförs att begränsningarna när det gäller förmånstagare till pensionsförsäkringar bör tas bort.

Utskottets ställningstagande

Frågan om ändring i avdragsrätt för pensionssparande har tidigare behandlats av utskottet, senast i betänkandet 2012/13:SkU16. Utskottet kan också erinra om att problem med det nuvarande systemet med uppskjuten beskattning och den skattskyldiges faktiska nytta av den begränsade avdragsrätten har uppmärksammats av riksrevisorerna och behandlats av utskottet (redog. 2008/09:RRS24, bet. 2009/10:SkU3). Utskottet anser att det kan ifrågasättas om det är skattemässigt lönsamt att pensionsspara med skatteuppskov för dem med tjänsteinkomster under brytpunkten för statlig inkomstskatt. I den mån pensionssparande i framtiden ska stimuleras bör det enligt utskottets mening ske på annat sätt än genom skatteuppskov. Ett sådant synsätt ligger också i linje med de riktlinjer för skattepolitiken som riksdagen har antagit och som bl.a. innebär att man på sikt bör undvika olika inslag av uppskjuten beskattning. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte är nödvändigt för riksdagen att nu rikta något tillkännagivande till regeringen med anledning av motion Sk207.

Förslag om en utvidgning av den personkrets som kan vara förmånstagare till en pensionsförsäkring har vid ett flertal tillfällen avstyrkts av utskottet, senast våren 2012. Utskottet vidhåller att utgångspunkten vid bestämning av förmånskretsen till pensionsförsäkringar i första hand bör vara att pensionen ska tillfalla den försäkrade och i andra hand den krets av personer som för sin försörjning kan vara beroende av den försäkrade. Utskottet avstyrker därmed motion Sk282.

Personalvårdsförmåner m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om olika former av utvidgning av det skattefria området för personalvårdsförmåner.

Gällande bestämmelser

Allmänt om personalvårdsförmåner

Huvudregeln är att alla förmåner som erhållits på grund av tjänst är skattepliktiga, om det inte är särskilt reglerat att förmånen är skattefri. Förmånen värderas normalt till marknadsvärdet. I vissa fall görs värderingen schablonmässigt.

Personalvårdsförmåner ska inte tas upp som intäkt. Med personalvårdsförmåner avses enligt 11 kap. 11 och 12 §§ IL förmåner av mindre värde som riktar sig till hela personalen och som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller lämnas på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. Som skattefria personalvårdsförmåner räknas kaffe, förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid samt möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård.

Utgifterna för personalkostnader är avdragsgilla för arbetsgivare. Detta gäller oavsett om kostnaderna avser en skattepliktig förmån eller inte för den anställde. Om en förmån blir skattepliktig för mottagaren räknas den som lön, vilket innebär att arbetsgivaren ska ombesörja skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på beloppet.

Enklare slag av motion och annan friskvård

Exempel på skattefri motion är gymnastik, styrketräning, spinning, bowling, racketsporter som bordtennis, tennis, badminton och squash, lagsporter som volleyboll, fotboll, handboll och bandy. Sporter som kräver dyrare redskap eller kringutrustning som golf, segling, ridning och utförsåkning räknas enligt Skatteverkets rekommendationer inte hit. Förmåner som avser dessa sporter blir således skattepliktiga om arbetsgivaren bekostar utövande eller utrustning.

Även sådana friskvårdsaktiviteter som t.ex. taiji, qigong, kostrådgivning och information om stresshantering kan vara skattefria. Arbetsgivaren har även möjlighet att erbjuda anställda massage som skattefri förmån.

Det finns ingen fastställd beloppsgräns för hur mycket en skattefri motions- eller friskvårdsförmån högst får kosta. Enligt en dom från Regeringsrätten den 12 juli 2001 (mål nr 5762-1998) kan ett årskort till en gymanläggning vara en sådan skattefri personalvårdsförmån av mindre värde som är undantagen från skatteplikt. Ett årskort till gängse pris på orten är normalt skattefritt.

Genom en lagändring hösten 2003 (prop. 2002/03:123, bet. 2003/04:SkU3) förenklades reglerna genom slopande av villkoren att motionen eller friskvården ska utövas inom särskilda anläggningar eller enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och betalas direkt av denna till anläggningens innehavare. Av förenklingsskäl slopades även kraven på att förmånen ska vara av kollektiv natur eller i ringa omfattning utövas av den anställde. Efter lagändringen blir det avgörande för skattefriheten i huvudsak att motionen eller friskvården riktar sig till hela personalen, är av mindre värde och av enklare slag samt att förmånen inte får bytas mot kontant ersättning.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk293 av Anders Hansson och Ann-Charlotte Hammar Johnsson (båda M) anförs att möjligheten att skattesubventionera aktiviteter som exempelvis golf, som blivit en folksport, eller ridning, segling och skidåkning bör finnas för den arbetsgivare som har utövare av dessa sporter bland sina anställda.

I motion 2013/14:Kr218 av Cecilia Widegren (M) yrkande 6 begärs en översyn av förutsättningarna för att ridning och golf ska ingå som friskvårdsförmåner. Även i motionerna 2013/14:Sk297 av Åsa Coenraads (M) och 2013/14:Sk301 av Lotta Finstorp och Edward Riedl (båda M) yrkas att möjligheterna att utvidga friskvårdsavdraget till att även omfatta ridsport ses över.

I motion 2013/14:Sk228 yrkar Anders Sellström (KD) att möjligheten att inkludera utförsåkning och golf i begreppet skattefri friskvård utreds. Även i motion 2013/14:Sk248 av Krister Hammarbergh (M) anförs att golfsporten borde jämställas med andra former av skattebefriad friskvård.

I motion 2013/14:Sk306 av Helena Bouveng (M) föreslås en översyn av dagens modell med friskvårdsbidrag och möjligheten att ersätta den med ett individuellt avdrag kopplat till hälsokontot. Även i motionerna 2013/14:Sk278 av Nina Lundström (FP), Sk344 av Johan Forssell (M) och i motion 2013/14:Sk367 av Helena Lindahl och Anders Ahlgren (båda C) föreslås en översyn av hur avdragsrätten för friskvård skulle kunna utvecklas.

I motion 2013/14:Sk437 av Stefan Svanström och Lars-Axel Nordell (båda KD) föreslås en utredning av olika alternativ för hur friskvårdsförmånen kan utvidgas eller ersättas med någon form av individuellt skatteavdrag eller skattekredit som är mer träffsäker samt omfattar samtliga i vuxen ålder samt deras hemmavarande barn.

Utskottets ställningstagande

Avgörande för om motion eller annan form av friskvård ska vara skattefri är att förmånen riktar sig till hela personalen, att den är av mindre värde och att den inte får bytas ut mot kontant ersättning. När det gäller motionsutövning har gränsen för skattefrihet bestämts till att det ska vara fråga om enklare motionsidrott som kan utövas av i stort sett var och en.

Utskottet vill erinra om vikten av att inkomstbeskattningen av löner och förmåner hålls likformig och neutral och att avdrag för kostnader som inte har med inkomsternas förvärvande att göra i möjligaste mån undviks. Detta bör vara vägledande även när det gäller olika personalvårdsförmåner. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte nu bör ta något initiativ till ändrade regler eller principer på detta område. Frågan om vilka sporter eller friskvårdsaktiviteter som uppfyller de krav för skattefrihet som riksdagen tidigare ställt sig bakom (prop. 2002/03:123, bet. 2003/04:SkU3) är ytterst en fråga för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna att bedöma.

Det bör även noteras att skattefria förmåner har ett högre värde för personer med högre marginalskatt. Det bör därför finnas starka skäl om sådana ska införas eftersom förmånerna kan strida mot önskad likformighet och skatteneutralitet.

Utskottet avstyrker således motionsyrkandena.

Hälsofrämjande åtgärder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om förändring respektive utredning av reglerna för avdragsrätt för friskvård och andra hälsofrämjande åtgärder.

Gällande bestämmelser

Med hälso- och sjukvård avses i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), förkortad HSL, åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Begreppet hälso- och sjukvård är enligt förarbetena till HSL begränsat till att omfatta sådana vårdbehov som bedöms kräva insatser av medicinskt utbildad personal eller sådan personal i samarbete med annan personal. Exempel på verksamhet som inte kan anses som hälso- och sjukvård är bl.a. alternativmedicinska metoder, enskilt verksamma terapeuter, optiker utan legitimation, dietister, fotvårdsspecialister och annan liknande personal (prop. 1995/96:176 s. 62–63).

I skattesammanhang skiljer man mellan offentligt och icke-offentligt finansierad hälso- och sjukvård.

Reglerna innebär att anställda i allmänhet ska beskattas för ersättningar från arbetsgivaren för patientavgifter som tagits ut inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården. Arbetsgivaren har rätt till avdrag för kostnaderna.

En anställds förmån av fri hälso- och sjukvård som inte är offentligt finansierad är skattefri (11 kap. 18 § IL). Arbetsgivaren får i normalfallet inte avdrag för kostnaderna. Den icke offentligt finansierade vården är av begränsad omfattning eftersom flertalet privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster omfattas av det offentliga finansieringssystemet.

Förmån av fri företagshälsovård är skattefri för den anställde, och arbetsgivarens kostnader för företagshälsovården är avdragsgilla. Andra slag av förmåner som är skattefria för anställda är t.ex. förebyggande behandling eller rehabilitering.

Någon allmän avdragsrätt för olika former av levnadskostnader t.ex. för hälso- och sjukvård, friskvård eller motion finns inte.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk324 av Anne Marie Brodén och Thomas Finnborg (båda M) föreslås en översyn av förutsättningarna för en försöksverksamhet i Halland och Skåne med skatteavdrag för välbeprövade alternativa metoder som tillsammans med traditionell sjukvård kan användas i hälsoförebyggande syfte.

I motion 2013/14:Sk325 av Anne Marie Brodén och Finn Bengtsson (båda M) föreslås en översyn av de skattemässiga möjligheterna till att införa ett sådant subventioneringssystem med avdrag för enskilda medborgare som lider av ohälsa och därför är sjukskrivna men som vill pröva olika hälsofrämjande åtgärder utanför det gängse offentligfinansierade sjukvårdssystemet.

I motion 2013/14:Sk401 av Edward Riedl och Lotta Finstorp (båda M) föreslås en översyn av möjligheterna att främja användandet av cykel för arbetspendling.

I motion 2013/14:Sk400 av Allan Widman (FP) yrkas att införandet av ett motion-för-äldre-avdrag utreds.

Utskottets ställningstagande

På förslag av utskottet avslog riksdagen förra året motioner med liknande innehåll som de nu aktuella. Utskottet uttalade att en grundläggande princip i skattesystemet är att avdrag inte medges för olika former av privata levnadskostnader, och att motionärernas förslag om en mer allmän avdragsrätt för kostnader för friskvård och andra hälsofrämjande åtgärder innebar ett avsteg från denna princip. Utskottet vidhåller detta ställningstagande och avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena.

Förmånsvärde för vissa bilar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om ändringar i det nuvarande systemet med nedsatta förmånsvärden för vissa miljöbilar.

Jämför reservation 4 (MP).

Bakgrund

Bilförmån

Bilförmån uppkommer när en skattskyldig för privat bruk i mer än ringa omfattning använder en bil som han eller hon får disponera på grund av anställning eller uppdrag. Bilförmån är det även i de fall arbetsgivaren tillhandahåller en s.k. leasingbil eller då en skattskyldig på grund av anställning, uppdragsförhållande, medlemskap i förening eller liknande kunnat få ett förmånligt hyresavtal. Med ringa omfattning avses att bilen används vid högst tio tillfällen per år med en sammanlagd körsträcka på högst 100 mil.

Värdering av bilförmån

Värdet av fri och delvis fri bil exklusive drivmedel beräknas efter schablon. Bestämmelserna om värdering av bilförmån finns i 61 kap. 5–11 §§ och 18–19 b §§ IL. Schablonen, som ska motsvara samtliga kostnader utom drivmedlet, bygger på en uppskattad privat körsträcka om 1 600 mil per år. Inriktningen är alltså att tjänstebilsinnehavaren själv betalar allt drivmedel och därmed får ett incitament att köra mindre privat.

I underlaget för beräkning av värdet av bilförmånen ingår det för året fastställda prisbasbeloppet, statslåneräntan vid utgången av november månad andra året före beskattningsåret, bilmodellens nybilspris (fastställs av Skatteverket) och anskaffningskostnaden för eventuell extrautrustning (dvs. sådan utrustning som inte ingår i nybilspriset).

Arbetsgivare som ger ut en bilförmån är enligt socialavgiftslagen (2000:890) normalt skyldig att månatligen betala arbetsgivaravgifter på värdet av förmånen. För bilförmån, som redovisas som uttag i näringsverksamhet, är näringsidkaren i motsvarande fall skyldig att betala egenavgifter på förmånsvärdet (vid överskott av näringsverksamheten). Förmån av drivmedel ska vid skyldighet att betala egenavgifter värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2.

Särskilda regler för värdering av bilförmån av ”miljöbilar”

För miljöanpassade förmånsbilar, som är utrustade med teknik för drift med elektricitet eller med mer miljöanpassade drivmedel än bensin eller dieselolja, finns det dock särskilda regler i 61 kap. 8 a § IL som innebär att förmånsvärdet sätts ned under vissa förutsättningar. Eftersom sådana bilar har ett nybilspris som är högre än nybilspriset för jämförbara bilar som bygger på konventionell teknik, justeras förmånsvärdet ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen. Reglerna, som är permanenta, infördes bl.a. för att underlätta introduktionen av miljöbilar på bilmarknaden och på så sätt skapa bättre förutsättningar för att miljöprestandan hos beståndet av förmånsbilar skulle öka (prop. 1999/2000:6, bet. 1999/00:SkU7).

Den 1 januari 2002 kompletterades dessa regler med en tidsbegränsad möjlighet till ytterligare nedsättning av förmånsvärdet för vissa typer av miljöanpassade bilar. För bilar som var utrustade med teknik för drift med elektricitet eller med annan gas än gasol skulle nedsättningen göras till ett värde som motsvarar 60 procent av förmånsvärdet för närmast jämförbara konventionella bil, dock maximalt med 16 000 kronor per år. För bilar som var utrustade med teknik för drift med alkohol skulle motsvarande nedsättning göras till 80 procent av förmånsvärdet för närmast jämförbara konventionella bil, dock maximalt med 8 000 kronor per år. Syftet med denna nedsättning var att ytterligare underlätta introduktionen av miljöanpassade bilar och att få beståndet av dessa fordon att öka (prop. 2001/02:45, bet. 2001/02:SkU12, rskr. 2001/02:122, SFS 2001:1175).

Den tidsbegränsade nedsättningen gällde initialt t.o.m. 2005 års taxering för eldrivna bilar och 2006 års taxering för alkohol- och gasdrivna bilar. Därefter har tidsgränserna förlängts vid fem tillfällen och för närvarande gäller en gemensam tidsgräns t.o.m. det beskattningsår som slutar den 31 december 2016 (prop. 2013/14:1 Förslag till statens budget för 2014, finansplan och skattefrågor, bet. 2013/14:FiU1, rskr. 2013/14:56, SFS 2011:1271). Dock har förlängningen begränsats till att avse bilar som är utrustade med teknik för drift med elektricitet som tillförs genom laddning från yttre energikälla eller med annan gas än gasol. Detta innebar att etanol- och elhybridbilar fr.o.m. den 1 januari 2012 inte omfattas av den tidsbegränsade nedsättningen, men alltjämt av den permanenta nedsättningen.

Förmån av fritt drivmedel och fri parkering

Om förmån av drivmedel ingår i bilförmånen ska denna förmån värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 (61 kap. 10 § IL). Drivmedelsförmån räknas till månaden efter den då förmånen kommit den skattskyldige till del (10 kap. 10 § IL).

Värdet av förmåner som är skattepliktiga ska ingå i underlaget för beräkning av skatteavdrag från ersättning för arbete, se 11 kap. 4 § skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL.

Om arbetsgivaren håller med fri parkering eller fri garageplats vid arbetsplatsen innebär det i många fall att de anställda har en skattepliktig förmån. Anställda som har en egen parkeringsplats blir beskattade för förmånsvärdet för alla dagar, på grund av dispositionsrätt till platsen, oavsett om bilen står där alla dagar eller inte. Anställda som inte har en egen plats, men som får stå där det finns plats, blir bara beskattade för förmånsvärdet de dagar när de parkerar bilen där.

Den som har bilförmån ska inte beskattas särskilt för parkering eller garageplats vid arbetsplatsen. Detta gäller oavsett om den anställde använder förmånsbilen i tjänsten eller enbart privat. För anställda som kör mycket i tjänsten med egen bil gäller följande enligt Skatteverkets riktlinjer (Skatteverkets handledning för beskattning av inkomst och förmögenhet vid 2004 års taxering, del 1 s. 251). Om bilen används i tjänsten under minst 160 dagar under året och då körs minst 300 mil ska den anställde inte beskattas för parkerings- eller garageplats. För den som kör färre dagar men minst 60 i tjänsten och då kör minst 300 mil, ska förmån av fri parkering tas upp för det antal dagar som bilen inte använts i tjänsten.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk388 av Johan Löfstrand (S) yrkas att nedsättningen av förmånsvärdet för etanoldrivna fordon borde återinföras och de långsiktiga spelreglerna tydliggöras. Det måste enligt motionären göras en tydligare analys kring hur förmånsvärdet och regleringar kan användas för att göra miljöbilar generellt mer efterfrågade.

I motion 2013/14:T526 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkandena 18, 39 och 40 anförs följande. Fri parkering och andra liknande förmåner bör vara skattepliktiga även för den som har förmånsbil. Mycket tyder på att fusket i dagens system med förmånsbeskattning av p-platser är stort. Därför bör Skatteverket få i uppdrag att skärpa kontrollen av beskattningen av fri parkeringsplats. Ett helt nytt system för förmånsbilar i linje med det förslag som presenterades av Klimatberedningen, bör införas. Systemet innebär att beskattningen av förmånsbilar utgår från bilens koldioxidutsläpp och att kraven skärps successivt. Förmånsvärdet av fritt drivmedel beräknas i dag som 1,2 gånger bränslepriset. Eftersom många förmånsbilister har en marginalskatt på ca 50 procent innebär det att de i praktiken bara betalar 60 procent av drivmedelspriset. För att rätta till detta bör drivmedelsförmånen i stället värderas till 2 gånger bränslepriset.

Utskottets ställningstagande

Frågan om nedsatt förmånsvärde för etanolbilar behandlades senast i utskottets yttrande till finansutskottet (bet. 2013/14:FiU1, yttr. 2013/14:SkU1y). Regeringen uttalade i propositionen (prop. 2013/14:1) som låg till grund för den nya förlängningen att det huvudsakliga syftet med dessa särskilda regler var att underlätta introduktionen av miljöanpassade bilar på marknaden och på så sätt skapa bättre förutsättningar för att miljöprestandan hos beståndet av förmånsbilar ska öka. Skatteutskottet tillstyrkte senast i sitt yttrande till finansutskottet (yttr. 2013/14:SkU1y) regeringens förslag om att förlänga den tidsbegränsade nedsättningen av förmånsvärdet för bilar som – helt eller delvis – är utrustade med teknik för drift med elektricitet eller med mer miljöanpassade drivmedel än bensin och dieselolja och som därför har ett nybilspris som är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik. Utskottet anser fortfarande att de nuvarande reglerna har en rimlig utformning och är inte berett att föreslå några ändringar. Mot bakgrund av detta avstyrker utskottet motion Sk388.

Det grundläggande syftet med reglerna om beskattning av bilförmån och andra förmåner är bl.a. att upprätthålla neutraliteten gentemot andra ersättningsformer så att uppkomsten av skattemotiverade förmåner undviks. Utskottet anser att de nuvarande reglerna har en rimlig utformning och är inte berett att föreslå några ändringar i fråga om värderingen av fritt drivmedel.

När det gäller förmånsbeskattningens miljöstyrande effekter framgår av den ovan lämnade redogörelsen att de regler som gäller vid värdering av bilförmån är anpassade för att underlätta introduktionen av miljöbilar och att det finns en tidsbegränsad möjlighet, som utskottet har ställt sig bakom, till ytterligare nedsättning av förmånsvärdet som löper t.o.m. inkomståret 2016.

Någon anledning att nu rikta ett tillkännagivande till regeringen om en översyn av förmånsbeskattningsreglerna eller om ett särskilt uppdrag till Skatteverket för kontroll av reglerna om fri parkeringsplats för förmånsbilar finns inte enligt utskottets mening. Utskottet avstyrker således motion T526 yrkandena 18, 39 och 40.

Personaloptioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om en översyn av beskattningen av personaloptioner.

Gällande bestämmelser

Reglerna om beskattning av förmån från personaloptioner återfinns i 10 kap. 11 § IL. Om en anställd på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor från sin arbetsgivare, ska den anställde beskattas för denna förmån i inkomstslaget tjänst det beskattningsår förvärvet sker (10 kap. 11 § första stycket IL). Om det som förvärvas inte är ett värdepapper utan en rätt att i framtiden förvärva ett värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor (personaloption), tas förmånen upp som intäkt det beskattningsår då rätten utnyttjas eller överlåts (10 kap. 11 § andra stycket IL).

Personaloptionen är inte ett värdepapper (till skillnad från exempelvis en köpoption) utan ger endast en rätt att i framtiden förvärva ett värdepapper. Personaloptionen fås vanligtvis utan ersättning från arbetsgivaren eller uppdragsgivaren och har villkor som är mycket fast anknutna till anställningen. Den kan vanligtvis inte överlåtas. I jämförelse med andra optionsprogram har personaloptionen en lång löptid (upp till tio år).

Beskattning sker det beskattningsår då optionen utnyttjas till förvärv av underliggande värdepapper. Den anställde beskattas för förmånen i inkomstslaget tjänst. Förmånen utgörs av skillnaden mellan det pris som den anställde har betalat för de underliggande värdepapperen vid utnyttjandet av optionen och marknadsvärdet på de förvärvade värdepapperen.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk321 av Christian Holm och Ann-Britt Åsebol (båda M) begärs en översyn av beskattningsreglerna för personaloptioner kontra köpoptioner. Motionärerna anför följande. Personaloptioner anses vara en del av anställningsvillkoren, varför de beskattas med sociala avgifter för arbetsgivaren, vilket innebär en marginalskatt på 57 procent. Köpoptioner har en mildare beskattningsgrad eftersom de ses som vilket annat finansiellt instrument som helst. Beskattningen är således på 30 procent, och därför är köpoptioner den enda rimliga lösningen ur ett ekonomiskt perspektiv för exempelvis ett nystartat företag.

I motion 2013/14:Sk333 av Hans Backman m.fl. (FP) begärs en översyn av beskattningen av personaloptioner. Motionärerna anser att beskattningen av personaloptioner behöver sänkas. En sådan reformering är enligt dem en pusselbit i arbetet med att skapa ett mer gynnsamt klimat för ett innovativt och kunskapsintensivt entreprenörskap i Sverige.

Utskottets ställningstagande

För att främja entreprenörskap och jobbskapande investeringar i snabbväxande företag har regeringen i proposition 2013/14:1 aviserat att man kommer att låta utreda skattereglerna för finansiella instrument, t.ex. optioner och andra aktierelaterade incitament, som företagen ger till nyckelpersoner som en del av sin ägarstyrning. Syftet med utredningen är att förbättra skattereglerna för optioner och andra aktierelaterade incitament som framför allt snabbväxande företag erbjuder sina anställda. Utskottet har inte för avsikt att föregripa detta arbete och avstyrker motionerna på området.

Kostnadsersättningar från kommuner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om särskilda undantagsregler när det gäller möjligheten till avdrag för s.k. övriga utgifter.

Jämför reservation 5 (S, MP, V).

Gällande bestämmelser

Enligt 12 kap. 1 § IL ska utgifter för att förvärva och behålla inkomster dras av som kostnad. I 12 kap. 2 § IL anges beloppsgränser för avdrag för resor och avdrag för övriga utgifter i tjänst.

För tid före den 1 januari 2007 innebar avdragsbegränsningen för s.k. övriga utgifter i inkomstslaget tjänst att avdrag kunde göras för den del av kostnaderna som översteg 1 000 kronor. Hösten 2006 föreslog regeringen att beloppsgränserna skulle höjas till 5 000 kronor, vilket också blev riksdagens beslut (prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:FiU1, yttr. 2006/07:SkU1y s. 24–26). Skälet till höjningen av beloppsgränsen var att underlätta Skatteverkets administration och kontroll av avdragen. Höjningen ingick även som en del i finansieringen av jobbskatteavdraget.

En särlösning föreslogs för dagbarnvårdare. Kommunala kostnadsersättningar som betalas ut till dagbarnvårdare blev skattefria, och avdragsrätten för kostnader som täcks av ersättningen togs bort. Även denna regeländring trädde i kraft den 1 januari 2007.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk378 av Marie Nordén (S) anförs att det är angeläget att förbättra villkoren för gode män, kontaktpersoner, stödfamiljer, förvaltare, övervakare – olika slags sociala frivilligarbetare som redan i dag sparar stora belopp årligen åt samhället. Även i motion 2013/14:Sk210 av Kristina Nilsson (S) föreslås att reglerna för skatt på omkostnadsersättning för kontaktpersoner ses över.

I motion 2013/14:Sk206 av Jan Ertsborn (FP) föreslås att omkostnadsersättningar från kommuner, landsting, regioner och staten görs skattefria.

Utskottets ställningstagande

I likhet med motionärerna anser utskottet att personer som åtar sig uppdrag på frivillig basis som kontaktperson, stödfamilj, övervakare, god man etc. utför ett viktigt och värdefullt arbete som bör stödjas av samhället. Utskottet är dock inte berett att föreslå särskilda undantagsregler när det gäller möjlighet till avdrag för övriga utgifter. Beloppsgränsen för övriga avdrag är generell och gäller i princip för alla som har kostnader i sitt arbete. Att skapa speciella undantagsregler för vissa grupper på skatteområdet leder till krav på att andra grupper också ska särbehandlas, vilket i längden leder till ett alltför komplicerat skattesystem. Motionerna avstyrks därför.

Gåvor och bidrag till ideella ändamål

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om en förändring av avdragsrätten för bidrag till ideella organisationer.

Jämför reservation 6 (S, V).

Bakgrund

Den 1 januari 2012 infördes en skattereduktion för penninggåvor till ideella verksamheter (prop. 2011/12:1, bet. 2011/12:FiU1, yttr. 2011/12:SkU1y). Skattereduktionen är 25 procent och uppgår till högst 1 500 kronor för ett beskattningsår. För att den enskilde ska kunna få skattereduktion måste varje gåva uppgå till minst 200 kronor, och årets sammanlagda gåvor får inte understiga 2 000 kronor. Detta motsvarar ett underlag för skattereduktion om 6 000 kronor per år. Understiger underlaget 2 000 kronor ett år görs ingen skattereduktion. Förmån av lämnad gåva och gåvor som utdelningsbeskattas ska också berättiga till skattereduktion.

Givarna

Enligt 67 kap. 20–22 och 24 §§ IL har en fysisk person som vid beskattningsårets utgång har fyllt 18 år och är obegränsat skattskyldig någon gång under beskattningsåret rätt till skattereduktion för gåvor till godkända gåvomottagare enligt lagen (2011:2169) om godkännande av gåvomottagare vid skattereduktion för gåva. Också de som är begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1–3 IL har rätt till skattereduktion om deras överskott av förvärvsinkomster, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av förvärvsinkomster i Sverige. Dödsbon har endast rätt till skattereduktion för gåvor som lämnats före dödsfallet.

Reformen är konstruerad som en skattereduktion och inte som ett skatteavdrag. Det innebär att lika stora gåvor har samma skattemässiga effekt räknat i kronor, oavsett marginalskattenivå hos givaren. En fysisk person som har högre marginalskatt får således en skattefavör av samma storlek som en annan fysisk person som ger en lika stor gåva men har lägre marginalskatt.

Att ge skattelättnaden i form av en skattereduktion innebär också en markering att reglerna i princip ligger vid sidan av den vanliga beskattningen samtidigt som den bara belastar den statliga budgeten.

Mottagarna

Skattereduktion ges endast för gåvor som lämnats till gåvomottagare som godkänts av Skatteverket utifrån på förhand fastställda kriterier.

En svensk stiftelse, en svensk ideell förening eller ett svenskt registrerat trossamfund som uppfyller kraven för beskattning enligt 7 kap. IL ska godkännas som gåvomottagare under den grundläggande förutsättningen att den har som ändamål att bedriva social hjälpverksamhet eller att främja vetenskaplig forskning eller helt eller delvis bedriver sådan verksamhet. Som gåvomottagare ska också godkännas utländska motsvarigheter till sådana svenska stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som kan bli godkända gåvomottagare. Detta förutsätter dock även att de hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte eller ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden.

Den som ansöker om att bli godkänd gåvomottagare ska betala en ansökningsavgift. En godkänd gåvomottagare ska betala en årsavgift för varje år efter det år då ett godkännande meddelats.

Gåvornas ändamål

De två gåvoändamål som berättigar till skattereduktion är dels att främja vetenskaplig forskning, dels att bedriva social hjälpverksamhet. Denna avgränsning har inneburit att ett antal ändamål lämnats utanför, t.ex. ändamålen kultur, idrott och religiös verksamhet och andra allmännyttiga ändamål som hör till den ideella sektorn.

Antalet tillgängliga ändamål för godkända gåvomottagare bestämdes av kostnads-, missbruks- respektive kontrollskäl till färre ändamål än de som kan leda till inskränkt skattskyldighet för stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund. Detta gällde inte minst med hänsyn till att även utländska associationer var tvungna att inkluderas bland de godkända mottagarna.

I propositionen (prop. 2011/12:1) angavs utförligt de svårigheter som föreligger med att utvidga områdena för gåvomottagare, varvid uttalades följande. Avgränsningen av gåvomottagarna har gjorts bl.a. med utgångspunkt i att dessa redan tidigare av lagstiftaren har ansetts ha en sådan allmännyttig och ideell inriktning att de sedan tidigare har getts en privilegierad ställning i skattehänseende (enligt 7 kap. IL). Den inskränkta skattskyldigheten för de associationer som anges i 7 kap. IL grundar sig på att de har ett eller flera allmännyttiga ändamål.

Möjligheten till fusk kan väntas öka om antalet ändamål är stort. En annan omständighet är att Skatteverkets hantering av ansökningar och kontroll av de godkända gåvomottagarna blir mycket enklare om antalet tillåtna ändamål inte är så stort. Med hänsyn till ovanstående är det inte möjligt att ha en öppen exemplifierande uppräkning.

Ett ytterligare argument som talar för restriktivitet när det gäller antalet ändamål är avdragsförbudet för personliga levnadskostnader. Detta är en grundläggande princip för det svenska skattesystemet som det är mycket angeläget att upprätthålla. Det innebär att en gåva som en fysisk person ger till en gåvomottagare inte i förlängningen får komma mottagaren till del.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk351 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M) yrkande 1 föreslås en översyn av regelverket för vilka organisationer som kan komma i fråga som mottagare av skattereducerade gåvor. Motionären anför att organisationer som arbetar med och bevakar frågor om djurskydd och djurens välbefinnande dessvärre faller utanför gällande lagstiftning.

I motion 2013/14:Sk370 av Mikael Oscarsson och Andreas Carlson (båda KD) yrkandena 1 och 2 föreslås en översyn av förutsättningarna för att avskaffa ansökningsavgiften och den årliga registeravgiften till Skatteverket för organisationer relaterat gåvor som ger skattereduktion, samt för att höja nivån för skattereduktion när det gäller gåvor till ideella organisationer.

I motion 2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 41 föreslås att skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer avskaffas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har senast i betänkande 2012/13:SkU16 uttalat sig om förslag om avskaffandet av skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer. Då som nu ansåg utskottet att en stark och livaktig ideell sektor är av stor betydelse för samhällslivet och demokratin. Fler aktörer och bättre villkor för ideella organisationer att driva sin verksamhet innebär fler valmöjligheter för människor. Den ideella sektorn bedriver betydelsefull verksamhet inom t.ex. kulturlivet, idrotten, folkbildningen, det sociala området, utvecklingspolitiken och genom trossamfunden. Att den ideella sektorn anses som värdefull ur samhällelig synvinkel har kommit till uttryck bl.a. genom olika former av offentligt finansierade stöd och bidrag men även genom de särskilda skatteregler som finns för beskattning av vissa typer av ideell verksamhet.

Den ideella sektorn har således bedömts ha ett egenvärde när det gäller demokrati och social välfärd. Den ideella sektorns beroende av finansiering från den offentliga sektorn kan i vissa fall minska dess självständighet i förhållande till det allmänna. Ett mål med de nya bestämmelserna har därför varit att underlätta för den ideella sektorn att samla in gåvor från andra aktörer. En stimulans för privatpersoner att lämna gåvor till denna sektor kommer att stärka den ideella sektorn och öka dess självständighet. Utskottet finner mot bakgrund av detta inte någon anledning att bifalla motion Kr339 om avskaffande av avdragsrätten för gåvor och bidrag till ideell verksamhet.

Utskottet finner i likhet med sitt tidigare uttalande att det finns anledning att vara restriktiv med ändamål som berättigar till skattereduktion. Med hänvisning till att det är fråga om lagstiftning som infördes så sent som den 1 januari 2012 och att regeringen har uttalat att en utvärdering efter en tids tillämpning av de nya reglerna är naturlig (prop. 2011/12:1 s. 448) anser utskottet att man bör avvakta en sådan utvärdering innan reglerna eller administrationen förändras. Med detta avstyrker utskottet övriga motioner inom området.

Bär, svamp och kottar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om en höjning av det skattefria beloppet och förslag om skattelättnad för tillfällig arbetskraft.

Jämför reservation 7 (SD).

Gällande bestämmelser

Intäkt av försäljning av vilt växande bär, svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockar är skattefri till den del intäkten under beskattningsåret inte överstiger 12 500 kronor. Detta gäller inte om plockningsverksamheten i sig utgör näringsverksamhet eller ersättningen utgör lön eller liknande förmån i inkomstslaget tjänst (8 kap. 28 § IL).

Den 1 januari 2007 höjdes gränsen för skattefri inkomst av icke yrkesmässig plockning av bär, svamp och kottar från 5 000 kronor till 12 500 kronor per beskattningsår. Skattefriheten gäller således inte för den som anlitats av någon annan för att plocka bär. Avdrag medges för den del av eventuella utgifter som överstiger det skattefria beloppet.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk296 av Anders Sellström (KD) föreslås att skattereglerna om bärplockning ses över i syfte att höja fribeloppet.

I motion 2013/14:Sk433 av Mikael Jansson och David Lång (båda SD) yrkandena 1 och 2 föreslås att skattelättnaderna för tillfällig arbetskraft som skördar manuellt inom växtodling eller som plockar bär under perioden från midsommar till den 30 september utreds, tillsammans med en höjning av grundavdraget för plockning av vilt växande bär och svamp.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid ett flertal tillfällen prövat frågan om utökade skattelättnader vid inkomster från bärplockning och för tillfällig arbetskraft inom växtodling och bärplockning, senast i betänkande 2012/13:SkU16. Skattefriheten är ett undantag från den allmänna principen om en likformig och neutral beskattning av arbetsinkomster, men motiveras av önskemålet att stimulera ett tillvaratagande av naturtillgångar. Utskottet anser att det finns anledning att vara restriktiv med undantag från beskattningen av arbetsinkomster och är därför inte berett att ställa sig bakom förslagen om en utvidgning av den nuvarande skattefriheten.

HUS-avdrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om ändringar i systemet för HUS-avdrag.

Jämför reservationerna 8 (S), 9 (SD) och 10 (V) samt särskilt yttrande 1 (S, MP).

Bakgrund

Hushållstjänster

Den 1 juli 2007 infördes skattereduktion för fysiska personer som har haft utgifter för hushållsarbete (prop. 2006/07:94, bet. 2006/07:SkU15). Det hushållsarbete som omfattas av skattereduktionen kan vara städarbete, vård av kläder, matlagning, omsorg och tillsyn som en fysisk person behöver samt barnpassning inklusive hämtning och lämning av barn på förskola m.m. Även snöskottning och skötsel av tomt eller trädgård i form av häck och gräsklippning, krattning och ogräsrensning kan omfattas. Skattereduktion ges med 50 procent av arbetskostnaden, dock högst 50 000 kronor för ett beskattningsår.

Den 1 januari 2008 kompletterades lagen med en möjlighet till skattereduktion även i de fall hushållsarbete erhållits som löneförmån (prop. 2007/08:13, bet. 2007/08:SkU7).

Den 1 juli 2009 utvidgades villkoren för skattereduktion till att gälla även tjänster utförda av personer med A-skattsedel (prop. 2008/09:178, bet. 2008/09:SkU32).

Den 1 januari 2013 förtydligades i lagen att skattereduktion medgavs för hjälp med läxor och annat skolarbete till barn och unga som är elever i grundskolan, gymnasieskolan och motsvarande skolformer (prop. 2012/13:1, bet. 2012/13:SkU10).

ROT-arbeten

HUS-avdraget omfattar sedan den 30 juni 2009 även reparation, underhåll samt om- och tillbyggnad av vissa bostäder (s.k. ROT-arbeten). Skattereduktionen gäller för ROT-arbeten som har utförts och betalats fr.o.m. den 8 december 2008 samt förmån av ROT-arbete som har tillhandahållits fr.o.m. detta datum (prop. 2008/09:178, bet. 2008/09:SkU32). Det huvudsakliga syftet är att motverka svartarbete inom byggsektorn och öka arbetsutbudet. För att skattereduktion ska kunna medges ska ROT-arbetet avse ett småhus, en ägarlägenhet eller en bostadsrätt som ägs respektive innehas av den som ansöker om eller begär skattereduktion. Den totala skattereduktionen för HUS-avdrag är 50 000 kronor per beskattningsår och person och ges bara för högst halva arbetskostnaden.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk261 av Raimo Pärssinen (S) yrkandena 1–3 föreslås att reglerna för och tillämpningen av HUS-avdraget stramas upp. Reglerna bör enligt motionären ses över så att avdragsfusk genom att blanda bidragsberättigade och icke bidragsberättigade tjänster förhindras. Dessutom anför motionären att reglerna för och tillämpningen av HUS-avdraget bör ses över så att inget fusk sker genom en oriktig fördelning av timmar mellan bidragsberättigade och icke bidragsberättigade tjänster.

I motion 2013/14:Sk349 av Raimo Pärssinen (S) yrkandena 1 och 2 föreslås att reglerna för HUS-avdrag ändras så att läxhjälp eller privatundervisning inte längre ger skattereduktion. Vidare föreslår motionären en uppföljning av vilka som använder möjligheten till skattereduktion för läxhjälp, fram till avskaffandet.

I partimotion 2013/14:C431 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 12 föreslås att den maximala skattereduktionen på ROT-avdraget sänks till 15 000 kronor 2015 och 2016 för att ge reglerna en bättre fördelningspolitisk profil.

I motion 2013/14:Sk383 av Lena Sommestad m.fl. (S) anförs att skatteavdrag som undergräver den generella välfärdspolitiken bör undvikas. Mot bakgrund av att skattesubventioner enligt motionärerna missgynnar hushåll utan förvärvsinkomst och hushåll med lägre inkomst har skatteavdrag tidigare av princip inte använts inom svensk familjepolitik.

I motion 2013/14:Sk405 av Hillevi Larsson m.fl. (S) anförs att ROT-avdraget behöver ses över, förändras och begränsas.

I motion 2013/14:Sk438 av Ola Johansson (C) begärs en översyn av omfattningen av oseriöst RUT-företagande som riskerar att sänka trovärdigheten för en framgångsrik reform.

I följande motioner föreslås olika former av utvidgningar av reglerna om skattereduktion för hushållstjänster och ROT-arbeten.

I motion 2013/14:Sk331 av Nina Lundström (FP) begärs en utredning av ROT-avdrag för hyresgäster. Även i motion 2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 12 och motion 2013/14:Sk379 av Carina Adolfsson Elgestam och Tomas Eneroth (båda S) föreslås att ROT-avdraget utvidgas så att det även gäller för hyresrätter. I motion 2013/14:C419 av Åsa Romson m.fl. (MP) yrkande 1 föreslås att det befintliga ROT-avdraget utvidgas och energianpassas för hyresbostäder och skollokaler. I motion 2013/14:Sk305 av Johan Löfstrand m.fl. (S) anförs att ROT-avdraget med hänsyn till arbetsmarknadssituationen bör utvidgas till att omfatta även kulturbyggnader och viss offentlig verksamhet, exempelvis skollokaler.

I partimotion 2013/14:Kr302 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 7 föreslås ett särskilt riktat ROT-avdrag för renoveringsarbete på byggnader av kulturhistoriskt värde.

I motionerna 2013/14:Sk209 av Andreas Carlson och Lars-Axel Nordell (båda KD), 2013/14:Sk240 av Sedat Dogru (M), 2013/14:Sk289 av Lotta Finstorp (M) och 2013/14:Sk292 av Eliza Roszkowska Öberg (M) föreslås att förutsättningarna för att införa skattereduktion för it-tjänster utreds.

I motion 2013/14:Sk219 av Sten Bergheden (M) föreslås en översyn av möjligheterna till ett avdrag för körkortskostnader, ett RATT-avdrag.

I motion 2013/14:Sk224 av Stefan Svanström (KD) föreslås att en skattereduktion för flyttkostnader utreds.

I 2013/14:Sk236 av Jan R Andersson (M) föreslås att möjligheten att även låta fönsterrenovering omfattas av ROT-avdraget ses över.

I motion 2013/14:Sk239 av Sedat Dogru (M) föreslås att förutsättningarna för en skattereducerad läxhjälp obunden av plats och som omfattar såväl studier på kommunal vuxenutbildning som studier på universitet och högskolor, utreds.

I motion 2013/14:Sk357 av Lotta Olsson och Lotta Finstorp (båda M) anförs att det vore angeläget att titta på möjligheten att införa ett avdrag som liknar RUT- och ROT-avdragen för att reparera privata bilar. Fler skulle på detta sätt ha råd att regelbundet vårda sin bil, jobben skulle växa till och även inom denna bransch skulle förmodligen förekomsten av svartarbete minska med denna typ av avdrag.

I motion 2013/14:Sk241 av Andreas Carlson (KD) föreslås att möjligheten att utöka ROT-avdraget utreds.

I motion 2013/14:Sk249 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Thomas Finnborg (båda M) föreslås en översyn av möjligheten att ROT-avdragets tjänster ska gälla hela tomten och utanför fasadens gränser, för att öka attraktiviteten bland alla hantverkaryrken och fortsätta öka andelen vitarbete.

I motion 2013/14:Sk254 av Gustav Nilsson (M) anförs att förutsättningarna för att införa ett natur-RUT, ett direktavdrag liknande det nuvarande RUT-avdraget bör övervägas. Avdraget kunde omfatta arbete med exempelvis skogsplantering, stamkvistning, naturvårdsåtgärder, röjning och städning längs vägar och stränder.

I motion 2013/14:Sk272 av Jan Ericson (M) föreslås en översyn av möjligheten att införa skatteavdrag för hushållsnära reparationstjänster.

I motion 2013/14:Sk394 av Michael Svensson (M) anförs att man bör se över möjligheterna att utvidga RUT-avdraget till att gälla fler tjänster för äldre.

I motion 2013/14:C297 av Jan Lindholm (MP) yrkande 2 föreslås att man utreder införandet av avdrag för att underlätta lösningar för dem som drabbats av sjuka hus. Utformning och storlek bör synkroniseras med översynen av byggfelsförsäkringen så att ingen blir överkompenserad och så att samhället inte övertar de undermåliga byggföretagens ansvar i onödan.

Utskottets ställningstagande

En utgångspunkt vid utformningen av skattereduktionen för hushållstjänster har varit att skattereduktionen ska ges för tjänster som hushållen annars utför själva eller köper svart i större omfattning. Den reducerade skatten på hushållsarbeten och ROT-arbeten har ökat arbetsutbudet och gjort det lättare för den vita marknaden att konkurrera med den svarta marknaden. Detta har medfört att grupper med en svag ställning på arbetsmarknaden kan utföra arbeten vitt med allt vad det innebär i form av pensionsrätt, sjukpenning etc. Utvidgningen av det permanenta HUS-avdraget till ROT-arbete och övergången till den s.k. fakturametoden har förstärkt effekten ytterligare. Finansdepartementet har emellertid remitterat förslag om ändringar av fakturamodellen för HUS-avdraget, där det bl.a. föreslås ett ökat uppgiftslämnande i samband med att utförare begär utbetalning från Skatteverket. Utförarens begäran om utbetalning föreslås innehålla uppgifter om antalet arbetade timmar, debiterad ersättning för material och debiterad ersättning för annat än hushållsarbete och material samt vilken typ av arbete som har utförts. Utskottet finner inte någon anledning att förekomma denna beredning. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkanden om att föreslå att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om en översyn av reglerna och tillämpningen av HUS-avdraget för att förhindra fusk.

Motioner om att skattereduktionen för hushållstjänster ska avskaffas har avstyrkts av utskottet vid upprepade tillfällen sedan reglerna infördes. Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan utan anser att möjligheten till skattereduktion för utgifter för hushållstjänster – som visat sig ha stora fördelar för såväl samhället som hushållen och seriösa företagare – ska finnas kvar.

Förslag om att ytterligare tjänster ska föras in i systemet med skattereduktion för RUT- och ROT-arbeten har avslagits av riksdagen vid upprepade tillfällen sedan reglerna infördes. Utskottet anser att den nuvarande avgränsningen är väl avvägd och är därmed i dag inte berett att ställa sig bakom en utvidgning så att ytterligare tjänster förs in i systemet med skattereduktion för HUS-arbete. Det ska i sammanhanget understrykas att skattereduktionen är riktad till hushållen, och vad vissa motionärer efterfrågar är närmast olika typer av företagsstöd. Det ska vidare tilläggas att ROT-avdraget omfattar arbete som avser reparation och underhåll samt om- och tillbyggnad av ett småhus, en ägarlägenhet eller en lägenhet som upplåtits med bostadsrätt. Gemensamt för dessa arbeten är att de avser själva bostaden. Utskottet anser att avgränsningen är tydlig och är inte berett att ställa sig bakom motionsförslag om att skattereduktion ska medges för alla tillbyggnader och reparationer som görs inom tomtgränsen.

Bostadsbeskattningskommittén överlämnade den 13 januari 2014 betänkandet Vissa bostadsbeskattningsfrågor till regeringen. I betänkandet lämnar kommittén förslag om bl.a. beskattning av hyresrätter. Eftersom betänkandet för närvarande bereds inom Regeringskansliet finner utskottet inte någon anledning att föregripa detta arbete.

Som angetts ovan remitterade Finansdepartementet den 19 december 2013 förslag om ändrade regler för fakturamodellen.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att det nu finns skäl att utöka eller på något annat sätt ändra reglerna för HUS-avdrag, och motionsyrkandena under detta avsnitt avstyrks därför.

Fackföreningsavgift och a-kasseavgift

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att skattereduktionerna för avgift till fackförening och a-kassa ska återinföras.

Jämför reservation 11 (S, MP, V).

Bakgrund

Skattereduktionen för fackföreningsavgift och skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassa infördes den 1 januari 2002. Skattereduktionen för fackföreningsavgift uppgick till 25 procent av medlemsavgiften. Avgiften skulle under kalenderåret före taxeringsåret ha uppgått till minst 400 kronor för att skattereduktion skulle ges. Skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassa uppgick till 40 procent av den avgift som betalats under året. De båda skattereduktionerna omfattade även medlemsavgifter till motsvarande utländska organisationer under förutsättning att vissa villkor var uppfyllda.

Möjligheten till skattereduktion för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassan avskaffades den 1 januari 2007. Slopandet var en del i finansieringen av jobbskatteavdraget.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk223 av Ingemar Nilsson och Susanne Eberstein (båda S) anförs att det behövs en översyn av frågan om avdrag för medlemskap i en intresseförening. Det finns enligt motionärerna starka argument som talar för ett återinförande av skattereduktionen för fackföreningsavgift. Även i motion 2013/14:Sk413 av Gunnar Sandberg m.fl. (S) och partimotion 2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 10 föreslås att avdraget för medlemsavgiften i facklig organisation återinförs.

I motion 2013/14:Sk420 av Ann-Christin Ahlberg (S) anförs att en skattereduktion eller ett skatteavdrag för medlemskap i a-kassa snarast måste komma till stånd.

Utskottets ställningstagande

Skattereduktionerna för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa slopades som en del av finansieringen av jobbskatteavdraget och har således finansierat en stor sänkning av inkomstskatten för framför allt låg- och medelinkomsttagare.

I budgetpropositionen för 2009 anförde regeringen att det fanns skäl att eftersträva att alla som arbetar och uppfyller villkoren för försäkringen omfattas av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med rätt till inkomstrelaterad ersättning i händelse av arbetslöshet. Formerna för hur detta på sikt ska kunna åstadkommas prövas inom ramen för en parlamentarisk socialförsäkringsutredning som regeringen har tillsatt (dir. 2010:48). Kommitténs arbete ska slutredovisas senast den 1 januari 2015. När utredningen har lämnat sitt förslag kommer regeringen att ta ställning till när och hur en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring kan införas. Reformer inom arbetslöshetsförsäkringen ska även fortsättningsvis syfta till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och motverka en varaktigt hög arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen behöver ett effektivare kontroll- och sanktionssystem för att stärka drivkrafterna för arbetslösa att söka arbete.

Enligt utskottets mening finns det mot bakgrund av detta inte någon anledning att överväga att återinföra de tidigare skattereduktionerna för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa. Utskottet avstyrker de aktuella motionsyrkandena.

Reseavdrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om utredning, utvidgning eller annan förändring av avdragsrätten för resor till arbetet.

Jämför reservationerna 12 (MP) och 13 (V) samt särskilt yttrande 2 (SD).

Bakgrund

Avdrag för skäliga utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen (arbetsresor) ska göras, om arbetsplatsen ligger på ett sådant avstånd från den skattskyldiges bostad att han eller hon behöver använda något transportmedel.

För resor mellan bostaden och arbetsplatsen får avdrag göras endast med den del av kostnaden som överstiger 10 000 kronor (från den 1 januari 2012). Avdrag medges för kostnaden för det billigaste färdsättet och vanligtvis för en resa till och en resa från arbetsplatsen per arbetsdag.

Under vissa förutsättningar kan avdrag göras för kostnader för arbetsresor med egen bil till den del kostnaderna överstiger 10 000 kronor inkomståret 2012. I sådant fall får för närvarande avdrag göras med 18 kronor och 50 öre per mil. Samma schablonmässigt beräknade belopp gäller vid avdrag för kostnader för resor med egen bil i tjänsten eller i näringsverksamhet. Beloppet avser att täcka de milbundna kostnaderna.

I de fall en förmånsbil (egen eller lånad) används för resor i tjänsten eller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen kan avdrag medges med 6 kronor och 50 öre per mil för dieselolja och med 9 kronor och 50 öre per mil för kostnaden för andra drivmedel (bensin och andra biobaserade bränslen).

Avdrag för kostnad för resa mellan bostad och arbetsplats inkluderar inte eventuell omväg eller tidsförlust när barn hämtas eller lämnas på vägen. En sådan kostnad anses utgöra en icke avdragsgill levnadskostnad. Inte heller medges avdrag för att det blir dyrare att resa till och från ett sommarställe. Har cykel använts för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, eller del av sträckan, kan avdrag medges med 250 kronor per år. I likhet med vad som gäller för resor med andra färdmedel medges avdrag endast om den sammanlagda kostnaden för resor överstiger 10 000 kronor (Skatteverkets allmänna råd och meddelanden, SKV A 2009:1, SKV M 2009:01).

Motionerna

I motion 2013/14:T526 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 10 föreslås att reseavdraget baseras på avstånd i stället för tidsvinst. Ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat avdragssystem skulle minska koldioxidutsläppen från transporterna. Skatteverket bör få ett särskilt uppdrag att granska användningen av reseavdraget för att minska fusket. Även i motionerna 2013/14:Sk341 av Mats Pertoft och Stina Bergström (båda MP) och 2013/14:T264 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 14 föreslår motionärerna att ett nytt avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdragssystem utreds.

I motion 2013/14:Sk300 av Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda C) föreslås att en ny modell för reseavdraget vid arbetspendling skapas, där hänsyn tas till miljö och villkor i områden där kollektivtrafiken är begränsad.

I motion 2013/14:Sk335 av Hans Backman (FP) anförs att domare och funktionärer vid idrottsevenemang bör anses ha hemmet som tjänstgöringsställe.

I motion 2013/14:Sk336 av Hans Backman och Maria Lundqvist-Brömster (båda FP) föreslås att möjligheterna att inräkna transporter till och från barnomsorgen i sträcka reseavdrag utreds.

I motion 2013/14:Sk435 av Stefan Svanström (KD) föreslås en utredning av hur reglerna för skattefria resor till och från jobbet kan förbättras.

I motion 2013/14:T341 av Désirée Pethrus (KD) yrkande 4 föreslås en utredning med uppgift att förbättra avdragsrätten för att minska antalet resor med bil och främja ett ökat cyklande.

I motion 2013/14:T338 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 5 föreslås en utredning av skattebefrielse för kollektivtrafikkort som löneförmån. Om man förändrar de ekonomiska styrmedlen så att de blir färdmedelsneutrala, kan man enligt motionärerna skapa bättre möjligheter för personer att välja kollektivtrafiken som färdsätt. Det skulle då leda till en minskning av biltrafikens skadliga miljöpåverkan.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tillfällen avstyrkt yrkanden om ett avståndsbaserat färdmedelsneutralt reseavdrag och finner inte något skäl att nu ställa sig bakom ett tillkännagivande om en översyn av frågan. Eftersom det finns en möjlighet att få avdrag för resor med cykel till och från arbetet finns det enligt utskottets mening ingen anledning att tillmötesgå motionsförslag om att utreda ytterligare skattemässiga möjligheter för att främja ett ökat cyklande.

När det gäller förslaget om att inräkna transporter till och från barnomsorg har utskottet vid upprepade tillfällen uttalat att det finns skäl att hålla gränsdragningen kring avdragsrätten för resor till och från arbetet så enkel och lättillämpad som möjligt. Utskottet har anfört att de bedömningar som Skatteverket måste göra vid beräkningen av tidsvinsten skulle kompliceras om hänsyn också skulle tas till resan för att lämna och hämta barn inom barnomsorgen. Vidare har utskottet åberopat fördelningspolitiska skäl som argument mot åtgärder som innebär att endast vissa barnfamiljer erbjuds en avdragsrätt för en del av sina levnadskostnader.

Utskottet är inte heller berett att medverka till ändrade regler när det gäller tjänsteställe och möjlighet till bl.a. reseavdrag för domare och funktionärer inom idrotten. Utskottet finner inte något skäl att ompröva dessa ställningstaganden och avstyrker samtliga motioner som behandlats i avsnittet.

Dubbelbeskattningsavtal och SINK-skatt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att omförhandla det nordiska dubbelbeskattningsavtalet och utjämningsordningen med Danmark samt fördela omförd skatteuppbörd till skånska kommuner. Vidare avslår riksdagen yrkanden om att förändra skattereglerna för gränspendlande artister.

Jämför reservation 14 (S, V) och särskilt yttrande 3 (S).

Bakgrund

En idrottsman eller artist som skatterättsligt anses bosatt utomlands och vistas i Sverige en kortare tid än sex månader är begränsat skattskyldig för kontant ersättning eller annat vederlag för idrottslig eller artistisk verksamhet som bedrivits här i landet. Beskattningsreglerna för dessa grupper finns i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. (A-SINK). Skatten är en statlig definitiv källskatt, och skattesatsen uppgår till 15 procent. Att skatten är en definitiv källskatt innebär att skatten tas ut på bruttoinkomsten och att möjlighet till kostnadsavdrag saknas. Utbetalaren av inkomsten innehåller och betalar in skatten till Skatteverket, och mottagaren behöver inte deklarera i Sverige.

Från och med den 1 januari 2010 finns en möjlighet för utomlands bosatta artister, idrottsmän och artistföretag att välja att i stället bli beskattade enligt inkomstskattelagen. Med denna valmöjlighet får artisterna och idrottsmännen möjlighet att göra avdrag för utgifter hänförliga till intäkternas förvärvande och rätt till vissa skattereduktioner.

Den s.k. montörregeln eller 183-dagarsregeln i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet (artikel 15 punkt 2) innebär att en person som bor i Sverige ska beskattas i Sverige för inkomst som härrör från kortvarigt arbete i annat nordiskt land om tiden vederbörande vistas i det nordiska landet inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod. En annan förutsättning som också måste vara uppfylld är att arbetsgivaren som betalar ersättningen inte får ha hemvist eller fast driftställe i det andra landet. Montörregeln är dock inte tillämplig i fråga om uthyrning av personal. I uthyrningsfall beskattas inkomsten i den stat där arbetet har utförts från första arbetsdagen.

Sverige har, till skillnad från de övriga nordiska länderna, interna regler (lagen [1991:586] om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, förkortad SINK) som överensstämmer med de villkor som ställs upp i montörregeln. Detta innebär att en person som är bosatt utomlands och arbetar för ett utländskt företag och utför verksamhet i Sverige inte behöver betala skatt i Sverige om vistelsen här i landet understiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod.

Riksdagen godkände i juni 2004 ett avtal mellan Sverige och Danmark som löser vissa problem som kan uppstå vid tillämpningen av det nordiska skatteavtalet beträffande personer som arbetspendlar mellan Sverige och Danmark. Avtalet föreskriver vissa undantag från bestämmelserna i det nordiska skatteavtalet, bl.a. när det gäller beskattning av anställningsinkomster. Därutöver innehåller avtalet åtaganden från de båda staterna att medge avdrag för inbetalningar till pensionsordningar, avdrag för utgifter för resor över Öresundsbron samt ett åtagande om ett system för utjämning mellan Sverige och Danmark av vissa skatteintäkter. Avtalet innehåller också en överenskommelse om att efter två år utvärdera ordningen för utjämning, särskilt när det gäller den del av kommunalskatten som tas ut för primärkommunernas räkning. Därefter sker en utvärdering av hela systemet vart femte år eller vid väsentliga förändringar av de båda ländernas skattesystem.

Avtalet innehåller också en överenskommelse om att Sverige och Danmark ska inleda diskussioner för att överväga införandet av nya bestämmelser eller ändring av bestämmelserna i avtalet eller ta initiativ till ändringar av det nordiska skatteavtalet om det skulle visa sig föreligga skattemässiga hinder för den fortsatta integrationen i Öresundsregionen.

Avtalet innebär att skatt betalas i arbetslandet och att skatteutjämning sker till bosättningslandet. Avtalets utjämningsordning reglerar således hur Sverige och Danmark ska kompenseras för uteblivna skatteintäkter. Från skatteutjämningssystemet undantas landstingsskatten, offentliganställdas löner samt inkomster under ca 150 000 danska kronor.

Motionerna

I motion 2013/14:Sk262 av Raimo Pärssinen (S) föreslås en utvärdering av begränsningar i 183-dagarsregeln ur ett skatte- och arbetsmarknadsperspektiv. Motionären anför uppgifter om att utländska arbetsgivare missbrukar arbetskraft för arbeten i Sverige. Icke avtalsenliga löner, löner långt under svenska avtal och bristande säkerhet i arbetsmiljön uppges förekomma. I vad mån skatter och sociala avgifter verkligen betalas i hemländerna är också ytterst oklart. Det utländska företaget som utför arbete i Sverige kan också hämta arbetskraften från ett tredje land eller flera andra länder.

Även i partimotion 2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 17 föreslås att begränsningar i 183-dagarsregeln utreds. Motionärerna anför att flera av våra nordiska grannländer, t.ex. Finland, har ändrat sin lagstiftning så att det i vissa fall är tillåtet att beskatta löneinkomst från en utstationerad arbetstagare från första dagen om de skatteavtal man har med andra länder tillåter det. En begränsning av 183-dagarsregeln som innebär att skatt ska betalas i Sverige från första dagen skulle också göra det lättare att kontrollera att folk faktiskt får den lön de ska ha när de jobbar här.

I motion 2013/14:Sk355 av Ulf Nilsson m.fl. (FP) föreslås en utredning av förenklingar i skattereglerna för gränspendlande kulturskapare. Motionärerna anför att det under senaste året har uppmärksammats att musiker som bor i Danmark men har fast anställning vid symfoniorkestrarna i Helsingborg eller Malmö dubbelbeskattas med dels full inkomstskatt i Danmark, dels artistskatt i Sverige. Samma extraskatt drabbar en dansk artist som tillfälligt uppträder i Sverige.

I motion 2013/14:Sk356 av Ulf Nilsson och Christer Nylander (båda FP) yrkandena 1 och 2 föreslås att skatteavtalet mellan Sverige och Danmark omförhandlas. Pengarna som Danmark överför till Sverige borde direkt tilldelas skånska gränskommuner med många arbetspendlare och inte gå in i det kommunala utjämningssystemet.

Utskottets ställningstagande

Den s.k. montörregeln finns såväl i våra skatteavtal med andra stater som i vår lagstiftning och är en vedertagen regel i internationell beskattning av arbetsinkomst. En person som är utsänd från en arbetsgivare i ett nordiskt land för att arbeta en kortare tid i Sverige omfattas normalt av hemlandets socialförsäkringssystem, och socialavgifter betalas därför enligt den statens lagstiftning. Den anställde tjänar då in socialförsäkringsförmåner i hemlandet i stället för i arbetslandet.

Utskottet vill erinra om den parlamentariska kommitté som tillsattes den 27 september 2012 som ska utvärdera de ändringar som gjordes i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare, den s.k. lex Laval, med anledning av Lavaldomen. I uppdraget ingår att kartlägga hur utstationeringssituationen i Sverige ser ut. Kartläggningen ska bl.a. omfatta antalet utstationerade arbetstagare i Sverige per år, vilka länder arbetstagarna utstationeras från och i vilka branscher utstationering vanligen sker. Med kartläggningen som utgångspunkt ska kommittén utvärdera om tillämpningen av lex Laval fungerar så att skyddet för utstationerade arbetstagares grundläggande arbets- och anställningsvillkor kan säkerställas, och utvärdera och bedöma tillämpningen av bestämmelserna om Arbetsmiljöverkets uppgift att tillhandahålla information och arbetstagarorganisationernas skyldighet att lämna in kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket ur ett förutsebarhetsperspektiv. Dessutom ingår att vid behov föreslå lagändringar eller andra åtgärder samt överväga vilka lagändringar som krävs för att värna den svenska modellen i ett internationellt perspektiv. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2014.

Mot bakgrund av detta är utskottet inte berett att föregripa detta arbete och föreslå riksdagen att rikta ett tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna Sk262 och Sk376 yrkande 17, varpå dessa avstyrks.

När det gäller det multilaterala nordiska skatteavtalet uttalade finansministern i en interpellationsdebatt den 27 juni 2013 att det inte är en framkomlig väg att begära en förhandling med Danmark om att hemviststaten ska få primär beskattningsrätt över Öresundspendlarnas arbetsinkomster. Utskottet finner ingen anledning till att göra en annan bedömning.

De nettobelopp som Sverige hittills årligen har erhållit från Danmark tillförs samtliga kommuner och landsting via anslaget för kommunalekonomisk utjämning. Enligt den parlamentariska kommitté som regeringen tillsatte för att utvärdera och utreda det kommunalekonomiska utjämningssystemet, Likvärdiga förutsättningar – Översyn av den kommunala utjämningen (SOU 2011:39), är det snarare de svenska kommun- respektive landstingskollektiven som drabbas av att gränspendlaren beskattas i arbetslandet, och inte enskilda kommuner och landsting. Orsaken härtill är att när pendlarnas inkomster beskattas i ett annat land kommer skatteunderlaget och därmed medelskattekraften i hemkommunen respektive hemlandstinget att minska i motsvarande mån.

Den s.k. utjämningsordningen är för närvarande föremål för en utvärdering som genomförs gemensamt av det svenska Finansdepartementet och det danska Skatteministeriet. Eftersom detta arbete inte är slutfört, och mot bakgrund av det i övrigt anförda, anser inte utskottet att det är nödvändigt för riksdagen att rikta ett tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna Sk355 och Sk356.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Sk201 av Jacob Johnson m.fl. (V),

2013/14:Sk246 av Bo Bernhardsson (S) yrkandena 1 och 2 samt

2013/14:Sk312 av Mats Pertoft (MP) och

avslår motion

2013/14:Sk412 av Phia Andersson och Ann-Christin Ahlberg (båda S).

Ställningstagande

Det har gått över tjugo år sedan den omfattande skatteutredningen och skatteuppgörelsen 1990/91 mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet liberalerna, vilken senare också fick stöd av Centerpartiet. Problemet är att regeringens styrande parti, Moderaterna, inte känner sig bundet av de skatteuppgörelser som träffats mellan mittenpartierna och Socialdemokraterna. Olika skatteavdrag, reducerade momssatser och arbetsgivaravgifter har bidragit till en ökad olikformighet och växande gränsdragningsproblem i skattesystemet.

Politiken har lett till att olika intressen köar för att få del av olika nedsättningar och särregler. Sverige har nu en lång väg tillbaka till ett enhetligare och mer likformigt skattesystem. Det behövs därför en ny, bred och parlamentariskt sammansatt skatteutredning.

Skattesystemets huvudfunktioner är att trygga finansieringen av den generella välfärden, mobilisera resurser till samhälleliga investeringar samt att verka utjämnande mellan grupper och mellan individernas levnadsåldrar.

Skattesystemets design och skatteuppbörden framstår som allt viktigare instrument för den ekonomiska politiken. Vi ser ut över ett Europa där ineffektiva skattesystem och bristfällig skatteuppbörd försätter stater i kris. Kriserna skapas inte av för mycket välfärd i sig, utan av att det självklara sambandet mellan välfärd och skatteuppbörd upplösts. Även den svenska borgerliga regeringen blundar för detta samband. Skattesänkningar motsvarande ca 120–130 miljarder kronor har genomförts under regeringen Reinfeldts mandatperioder, vilket kraftigt underminerat förutsättningarna att långsiktigt upprätthålla en god gemensam välfärd.

Vi vill att skatter tas ut på ett rättvist och effektivt sätt, och ett rättvist skattesystem kännetecknas av att skatten tas ut likformigt och efter bärkraft. Ett effektivt skattesystem talar för en strävan mot breda och stabila skattebaser. Skattesystemet bör vidare vara enkelt och överskådligt samt vara utformat så att det förhindrar skattefusk och skatteplanering. Möjligheter att skjuta upp beskattningstillfället i tid och flytta inkomster (beskattning) mellan olika inkomstslag bör motverkas.

Samtidigt behöver översynen bygga vidare på den utveckling som har skett sedan reformen där man mer och mer kommit att inse skatternas roll som kostnadseffektiva verktyg i miljöpolitiken. Genom skatter på miljö- och hälsoskadliga varor kan samhällskostnader som annars inte syns i priset synliggöras för att på så sätt styra konsumtionen i en mer hållbar riktning. Dessutom har vi i dag tydligare än i början av 1990-talet att förhålla oss till globaliseringen som visserligen medför många nya möjligheter men också utmaningar för skattesystemet.

Alla dessa aspekter tycker vi talar starkt för att vi ska låta en parlamentarisk utredning göra en bred översyn av skattesystemet för att återupprätta principerna om enkelhet och likformighet och för att möta de utmaningar som miljöförändringarna och globaliseringen innebär. I debatten har det klart framkommit att en stor majoritet av riksdagens partier är intresserade av en bred skatteöversyn, dock inte alla. Samma sak gäller de breda samhällsaktörerna. När det existerar en så bred majoritet för en översyn borde detta även bli riksdagens mening som tillkännages för regeringen.

Vad som nu anförts om översyn av skattesystemet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Sk222 av Susanne Eberstein och Ingemar Nilsson (båda S),

2013/14:Sk255 av Hillevi Larsson (S),

2013/14:Sk267 av Kerstin Haglö m.fl. (S),

2013/14:Sk274 av Gunvor G Ericson och Mats Pertoft (båda MP),

2013/14:Sk384 av Lennart Axelsson och Håkan Bergman (båda S) och

2013/14:Sk423 av Ann-Christin Ahlberg och Phia Andersson (båda S) samt

avslår motionerna

2013/14:Sk205 av Jan Ertsborn (FP),

2013/14:Sk227 av Gunvor G Ericson och Ulf Holm (båda MP) yrkande 1,

2013/14:Sk232 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M),

2013/14:Sk295 av Patrick Reslow (M),

2013/14:Sk323 av Anne Marie Brodén (M),

2013/14:Sk354 av Valter Mutt (MP),

2013/14:Sk365 av Ola Johansson (C),

2013/14:Sk373 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD),

2013/14:Sk377 av Carl-Oskar Bohlin och Johan Hultberg (båda M),

2013/14:Sk393 av Carina Herrstedt (SD),

2013/14:Sk398 av Edward Riedl (M),

2013/14:Sk399 av Edward Riedl (M),

2013/14:Sk414 av Roland Utbult (KD),

2013/14:Sk419 av Isabella Jernbeck (M),

2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 15,

2013/14:Fö257 av Mikael Jansson (SD) yrkande 27,

2013/14:Ub313 av Sten Bergheden (M) yrkande 4,

2013/14:N331 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 3 och

2013/14:N333 av Christer Nylander (FP) yrkande 3.

Ställningstagande

Regeringens politik har lett till ökade klyftor i samhället. Särskilt markant är skillnaden mellan dem som förvärvsarbetar och dem som inte gör det. Den som är sjuk, arbetslös eller går i pension får inte bara lägre inkomst utan betalar dessutom högre skatt än löntagare vid olika inkomster. En väl fungerande arbetslinje kräver att det både ska löna sig att arbeta och att ha arbetat. Olika typer av inkomster av tjänst ska beskattas lika. Att pensionärer i dag betalar högre skatt än löntagare för samma inkomst är djupt orättvist.

I den senaste valrörelsen lovade alliansen att klyftan skulle minska och att även pensionärerna skulle få del av skattesänkningarna. Men detta gäller inte, utan klyftan tillåts fortsätta att växa.

Pension är inget bidrag, den är uppskjuten lön. Det är ett löneutrymme för tidigare utfört arbete. Vi värnar om tryggheten för pensionärerna. Den pensionsöverenskommelse som beslutades av fem partier i riksdagen är ett av de viktigaste instrumenten för detta och måste vårdas väl.

När pensionssystemet reformerades avskaffades det särskilda grundavdraget för folkpensionärer. Ett viktigt skäl för detta var att pension skulle beskattas som en vanlig inkomst. Men i och med förvärvsavdraget gäller inte längre principen om samma skatt för lika inkomst. Pensionärer betalar i dag mer i skatt än personer som arbetar, vid lika inkomster.

Det behövs även en översyn av jobbskatteavdragets effekter på uttag av föräldrapenning och en översyn av skattereglerna så att inte föräldralediga missgynnas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Sk373 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD),

2013/14:Sk393 av Carina Herrstedt (SD),

2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 15 och

2013/14:Fö257 av Mikael Jansson (SD) yrkande 27 och

avslår motionerna

2013/14:Sk205 av Jan Ertsborn (FP),

2013/14:Sk222 av Susanne Eberstein och Ingemar Nilsson (båda S),

2013/14:Sk227 av Gunvor G Ericson och Ulf Holm (båda MP) yrkande 1,

2013/14:Sk232 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M),

2013/14:Sk255 av Hillevi Larsson (S),

2013/14:Sk267 av Kerstin Haglö m.fl. (S),

2013/14:Sk274 av Gunvor G Ericson och Mats Pertoft (båda MP),

2013/14:Sk295 av Patrick Reslow (M),

2013/14:Sk323 av Anne Marie Brodén (M),

2013/14:Sk354 av Valter Mutt (MP),

2013/14:Sk365 av Ola Johansson (C),

2013/14:Sk377 av Carl-Oskar Bohlin och Johan Hultberg (båda M),

2013/14:Sk384 av Lennart Axelsson och Håkan Bergman (båda S),

2013/14:Sk398 av Edward Riedl (M),

2013/14:Sk399 av Edward Riedl (M),

2013/14:Sk414 av Roland Utbult (KD),

2013/14:Sk419 av Isabella Jernbeck (M),

2013/14:Sk423 av Ann-Christin Ahlberg och Phia Andersson (båda S),

2013/14:Ub313 av Sten Bergheden (M) yrkande 4,

2013/14:N331 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 3 och

2013/14:N333 av Christer Nylander (FP) yrkande 3.

Ställningstagande

Det ska löna sig att arbeta, men det måste också löna sig att ha arbetat. Pension bör behandlas som uppskjuten lön men så är det inte i dag utan pensionärer betalar högre skatt än löntagare. Att behandla människor som jobbat hårt ett helt liv på detta sätt är inte rimligt. Det är orättvist.

Sverige är nu enligt en undersökning från PRO ett av få länder i världen där pension beskattas hårdare än lön. Pensionen är ett avstått löneutrymme för tidigare utfört arbete. Avskaffandet av pensionärsskatten handlar enkelt uttryckt om att jämna ut skatteskillnaderna mellan löntagare och pensionärer.

Sverigedemokraterna var emot införandet av det nya personalförsörjningssystemet inom försvaret, men så länge det är aktuellt ska det optimeras. Det bör därför utredas såväl lämplighetsmässigt som ekonomiskt om kontrakterade gruppbefäl, soldater och sjömän kan slippa förmånsbeskattning för enklare mat ute i fält.

På många håll är bostadsbristen ett akut problem, som dessutom bara växer, inte minst i storstadsregionerna. Samtidigt står nästan 25  000 bostäder i Stockholms län i dag tomma enligt Stockholms Handelskammare. Det handlar alltså om bostäder som skulle kunna användas av tiotusentals som i dag är i akut behov av en bostad i närheten av Stockholm.

Att hyra ut sin egendom till en kanske helt främmande person är inte helt enkelt för alla. Det är många som kanske väljer att inte göra det om det inte är tillräckligt lönsamt. Av den anledningen kan fler hyra ut sina bostäder om det vore skattefritt att hyra ut upp till halva bostaden, något som redan införts i vårt grannland Norge. Det skulle inte heller innebära någon större kostnad för staten, samtidigt som flera oanvända bostäder skulle kunna användas till personer som i dag är i ett stort behov av dem. Kombinerat med mer flexibla regler för andrahandsuthyrning kan en dålig och olönsam marknad för uthyrning av bostäder förändras och bli mer hållbar.

Vad som nu anförts om beskattning av pensionärer och flexibla regler för andrahandsuthyrning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:T526 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkandena 18, 39 och 40 samt

avslår motion

2013/14:Sk388 av Johan Löfstrand (S).

Ställningstagande

Redan i dag är fri parkeringsplats förmånsbeskattad, men det finns flera tillfällen då dagens system inte fungerar. Beskattningen av förmånsbilar görs exempelvis från ett schablonvärde som inte tar hänsyn till andra tillkommande förmåner, som t.ex. fri parkeringsplats. Vi anser att fri parkering och andra liknande förmåner bör vara skattepliktiga även för den som har förmånsbil. Det finns också stor anledning att differentiera denna beskattning utifrån geografi: en parkeringsplats i Stockholms innerstad är värd mycket mer än en parkeringsplats i Haparanda, och borde beskattas därefter. Ett annat exempel på att systemet inte fungerar är att den som har en privat bil med gratis parkeringsplats på jobbet ska förmånsbeskatta den redan i dag. Men mycket tyder på att fusket i dagens system med förmånsbeskattning av p-platser är stort. Därför bör Skatteverket få i uppdrag att skärpa kontrollen av beskattningen av fri parkeringsplats.

Beskattningen av s.k. förmånsbilar är i dag ofta förmånlig för bilägaren, dessutom saknar dagens system en klimatfaktor. Ett helt nytt system för förmånsbilar, i linje med det förslag som presenterades av Klimatberedningen bör därför införas. Systemet innebär att beskattningen av förmånsbilar utgår från bilens koldioxidutsläpp och att kraven skärps successivt. Liknande system har införts i Storbritannien med stor framgång.

Tekniskt innebär förslaget att förmånsvärdet beräknas i procent av bilens nybilspris. Hur många procent av bilens nybilspris som utgör förmånsvärdet bestäms av bilens koldioxidutsläpp. För dieselbilar tillkommer ett påslag som kompensation för högre utsläpp av kväveoxider och partiklar. Systemet bör samordnas med bonus–malus-systemet så att bilarnas utsläpp, inte minst för förnybara drivmedel, beräknas på samma sätt.

Vi tänker oss att systemet i första hand syftar till att göra det mindre förmånligt att ha en bränsletörstig bil, och att den som har en snål bil har ungefär samma beskattning som i dag. Vi räknar med att det nya systemet kommer att leda till kraftiga beteendeförändringar i form av att bilar med lägre koldioxidutsläpp köps in som tjänstebilar, vilket gör systemet budgetneutralt på ett till två års sikt.

Dessutom bör förmån av fritt drivmedel förändras. Förmånsvärdet av fritt drivmedel beräknas i dag som 1,2 gånger bränslepriset. Då många förmånsbilister har en marginalskatt på ca 50 procent innebär det att de upplever att de i praktiken bara betalar 60 procent av drivmedelspriset. För att rätta till detta bör drivmedelsförmånen i stället värderas till två gånger bränslepriset. Förslaget är i princip budgetneutralt.

Vad som nu anförts om förändrade regler för förmånsbil samt förmånsbeskattning av fri parkering och fritt drivmedel bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Sk210 av Kristina Nilsson (S) och

2013/14:Sk378 av Marie Nordén (S) samt

avslår motion

2013/14:Sk206 av Jan Ertsborn (FP).

Ställningstagande

Personer som på grund av sin funktionsnedsättning är i behov av hjälp med sociala kontakter, fritidsaktiviteter och liknande kan beviljas stöd i form av en kontaktperson genom lagen om stöd och service och socialtjänstlagen. Kontaktpersonen ställer upp och utför detta uppdrag på sin fritid mot en blygsam ersättning.

Kommuner som inte klarar av att erbjuda bistånd genom en kontaktperson kan tilldömas en särskild avgift på lägst 10 000 kronor och som högst 1 miljon kronor. Eftersom det är svårt för landets kommuner att rekrytera kontaktpersoner, har många kommuner sett sig tvungna att kompensera kontaktpersonen för denna höjda skattenivå med en summa som på årsbasis motsvarar den skatt kontaktpersonen kommer att få genom sin deklaration. Kontaktpersonen kompenseras enbart för ett uppdrag.

Det är inte rimligt att beskatta uppdrag av detta slag, eftersom detta handlar om nollsummespel. Det är inte heller rimligt att landets kommuner med skattemedel behöver kompensera kontaktpersonerna för denna skatteeffekt. Inte nog med att kontaktpersonen redan har betalat skatt på sin inkomst, vilken den använder för att betala sina utlägg för i uppdraget, därutöver ska kontaktpersonen ytterligare en gång betala skatt för omkostnadsersättningen. Detta leder till rundgång av pengar, eftersom begränsningen av avdragsrätten gjordes för att finansiera jobbskatteavdraget.

Det är angeläget att reglerna för omkostnadsersättning för kontaktpersoner snarast ses över och förenklas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 41 och

avslår motionerna

2013/14:Sk351 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M) yrkande 1 och

2013/14:Sk370 av Mikael Oscarsson och Andreas Carlson (båda KD) yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Regeringen har infört att gåvor till ideella organisationer som arbetar med hjälpverksamhet bland behövande eller främjande av vetenskaplig forskning ska kunna ge rätt till skattereduktion. Möjligheten till skattereduktion gäller privatpersoners gåvor till organisationer som godkänts av Skatteverket. Att enskilda medborgare vid sidan av vad samhället gör bidrar till olika välgörande ändamål är ett välkommet tillskott för många verksamheter. Vår uppfattning är dock att samhällets insatser ska beslutas i demokratisk ordning. Frågan man ska ställa sig är varför vissa medborgare ska bekosta andras skattereduktioner? För varje skattekrona som försvinner på grund av en införd avdragsrätt måste – allt annat lika – andra medborgare betala bortfallet.

Skatteverket har uttryckt farhågor om att det kommer att bli svårt att avgöra vilka organisationer som ska godkännas, dvs. vad som ska definieras som ”hjälpverksamhet bland behövande eller främjande av vetenskaplig forskning”. Systemet upplevs också som krångligt av organisationer. Det är något motsägelsefullt i tanken att givaren måste uppmuntras med ett avdrag för att ge sina gåvor. Risken är att vi får en alltmer ”privatiserad” välgörenhet och att offentligt stöd, som vi fattat beslut om i demokratiska forum, till föreningsliv, sociala verksamheter och forskning ersätts med privat finansiering via gåvor.

Vi anser därför att skatteavdrag för gåvor ska avskaffas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Sk433 av Mikael Jansson och David Lång (båda SD) yrkandena 1 och 2 samt

avslår motion

2013/14:Sk296 av Anders Sellström (KD).

Ställningstagande

Skattelättnader vid manuell skörd gynnar arbetsgivaren oavsett om det är en bonde, fruktodlare eller bärplockarfirma. Lönsamheten är ofta på marginalen i denna bransch, och skattelättnader gynnar därför närodlade livsmedel. För svenska studenter kan arbete med manuell skördning vara en god hjälp för försörjning över sommarferien.

De svarta löner som finns inom säsongsarbetet med manuell skörd antas motverkas genom lägre skatter, och utländska bärplockare som är skattebefriade utsätts för lika konkurrens från svenska plockare om dessa har ett större grundavdrag.

Vilt växande bär och svamp är en tillgång som riskerar att bli kvar i skogen om inte villkoren förbättras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Sk261 av Raimo Pärssinen (S) yrkandena 1–3 och

avslår motionerna

2013/14:Sk209 av Andreas Carlson och Lars-Axel Nordell (båda KD),

2013/14:Sk219 av Sten Bergheden (M) yrkande 2,

2013/14:Sk224 av Stefan Svanström (KD),

2013/14:Sk236 av Jan R Andersson (M),

2013/14:Sk239 av Sedat Dogru (M),

2013/14:Sk240 av Sedat Dogru (M),

2013/14:Sk241 av Andreas Carlson (KD),

2013/14:Sk249 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Thomas Finnborg (båda M),

2013/14:Sk254 av Gustav Nilsson (M),

2013/14:Sk272 av Jan Ericson (M),

2013/14:Sk289 av Lotta Finstorp (M),

2013/14:Sk292 av Eliza Roszkowska Öberg (M),

2013/14:Sk305 av Johan Löfstrand m.fl. (S),

2013/14:Sk331 av Nina Lundström (FP),

2013/14:Sk349 av Raimo Pärssinen (S) yrkandena 1 och 2,

2013/14:Sk357 av Lotta Olsson och Lotta Finstorp (båda M),

2013/14:Sk379 av Carina Adolfsson Elgestam och Tomas Eneroth (båda S),

2013/14:Sk383 av Lena Sommestad m.fl. (S),

2013/14:Sk394 av Michael Svensson (M),

2013/14:Sk405 av Hillevi Larsson m.fl. (S),

2013/14:Sk438 av Ola Johansson (C),

2013/14:C297 av Jan Lindholm (MP) yrkande 2,

2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 12,

2013/14:C419 av Åsa Romson m.fl. (MP) yrkande 1,

2013/14:C431 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 12 och

2013/14:Kr302 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 7.

Ställningstagande

Bakom argumentationslinjen att HUS-avdragets RUT-tjänster behövs för att underlätta vanliga människors vardag döljer sig den gamla överklassens lust efter billig arbetskraft för att kunna upprätthålla sin livsstil. Den som har många och ytmässigt stora bostäder (ofta också gamla) med vidsträckta trädgårdsanläggningar behöver givetvis både billig städpersonal (som bl.a. sköter matsilvret) och trädgårdsskötsel samt stöd i billiga hantverkare för underhåll av kråkslotten.

Förvisso använder även många vanliga inkomsttagare bidraget, och genom fakturamodellen kan de rent av ibland inte ens vara medvetna om det. De stora vinnarna är dock höginkomsttagare som har råd och behov att använda avdraget upp till taket.

Bakom RUT-avdragets ökning finns också uppfinningsrika företag och lobbyister som vill bygga upp denna ”marknad” genom att tänja på gränserna och blanda olika tjänster så att även icke bidragsberättigad verksamhet slinker med. Detta underlättas av att Skatteverket inte har några ordentliga kontrollmöjligheter utan har beordrats av regeringen att i princip bara betala ut pengarna. Ingen hinner kontrollera om fakturan utöver flyttstädning även ersätter flytthjälpen, inte heller om poolen är ute eller inne eller exakt vad för trädgårdsverksamhet det handlar om.

Fusket kan också ske genom att man på fakturan uppger en felaktig fördelning av timmar mellan bidragsberättigade och icke bidragsberättigade tjänster. I detta faktum utvecklas en fuskmentalitet, och de företagare som ärligen vill följa reglerna konkurreras ut när det finns företag och köpare med ett rymligare samvete.

Regeringen har varit slapp och struntat i fusket med HUS-avdraget. Det måste bli ett slut på detta. Regelverk och tillämpning måste skärpas, avarter som avdragsgilla bartendrar ska upphöra och fusk genom blandning av avdragsgilla och icke avdragsgilla tjänster (eller arbetstimmar för desamma) ska avvecklas.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Kr302 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 7 och

avslår motionerna

2013/14:Sk209 av Andreas Carlson och Lars-Axel Nordell (båda KD),

2013/14:Sk219 av Sten Bergheden (M) yrkande 2,

2013/14:Sk224 av Stefan Svanström (KD),

2013/14:Sk236 av Jan R Andersson (M),

2013/14:Sk239 av Sedat Dogru (M),

2013/14:Sk240 av Sedat Dogru (M),

2013/14:Sk241 av Andreas Carlson (KD),

2013/14:Sk249 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Thomas Finnborg (båda M),

2013/14:Sk254 av Gustav Nilsson (M),

2013/14:Sk261 av Raimo Pärssinen (S) yrkandena 1–3,

2013/14:Sk272 av Jan Ericson (M),

2013/14:Sk289 av Lotta Finstorp (M),

2013/14:Sk292 av Eliza Roszkowska Öberg (M),

2013/14:Sk305 av Johan Löfstrand m.fl. (S),

2013/14:Sk331 av Nina Lundström (FP),

2013/14:Sk349 av Raimo Pärssinen (S) yrkandena 1 och 2,

2013/14:Sk357 av Lotta Olsson och Lotta Finstorp (båda M),

2013/14:Sk379 av Carina Adolfsson Elgestam och Tomas Eneroth (båda S),

2013/14:Sk383 av Lena Sommestad m.fl. (S),

2013/14:Sk394 av Michael Svensson (M),

2013/14:Sk405 av Hillevi Larsson m.fl. (S),

2013/14:Sk438 av Ola Johansson (C),

2013/14:C297 av Jan Lindholm (MP) yrkande 2,

2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 12,

2013/14:C419 av Åsa Romson m.fl. (MP) yrkande 1 och

2013/14:C431 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 12.

Ställningstagande

En viktig del av vårt kulturarv är de byggnader som bedömts vara av kulturhistoriskt värde. De fyller inte minst funktionen av att lyfta fram kulturarvet i det svenska vardagliga samhället. Sverigedemokraterna vill införa ett särskilt riktat ROT-avdrag för renoveringsarbete på byggnader av kulturhistoriskt värde.

Till skillnad från det allmänna ROT-avdraget som endast kan sökas av privatpersoner ska detta riktade avdrag beviljas alla som ansvarar för k-märkta byggnader – även kommuner, organisationer och stiftelser. Dock ska statliga förvaltare fortsatt äska stöd genom direkta anslag.

Det finns i dag bidrag att söka från länsstyrelserna för att utföra nödvändigt renoveringsarbete på kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Medlen fördelas dock från begränsade potter, vilket innebär att inte alla sökande kan beviljas stöd. Införandet av kulturarvs-ROT syftar till att komplettera dessa bidrag genom att bevilja skattelättnader för de renoveringsarbeten för vilka bidragen inte får sökas. Innan ROT-avdrag beviljas är det alltså tänkt att länsstyrelsen ska intyga dels att byggnaden i fråga bedöms ha kulturhistoriskt värde, dels att renoveringsarbetet inte redan fått stöd i form av bidrag.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:C431 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 12 och

avslår motionerna

2013/14:Sk209 av Andreas Carlson och Lars-Axel Nordell (båda KD),

2013/14:Sk219 av Sten Bergheden (M) yrkande 2,

2013/14:Sk224 av Stefan Svanström (KD),

2013/14:Sk236 av Jan R Andersson (M),

2013/14:Sk239 av Sedat Dogru (M),

2013/14:Sk240 av Sedat Dogru (M),

2013/14:Sk241 av Andreas Carlson (KD),

2013/14:Sk249 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Thomas Finnborg (båda M),

2013/14:Sk254 av Gustav Nilsson (M),

2013/14:Sk261 av Raimo Pärssinen (S) yrkandena 1–3,

2013/14:Sk272 av Jan Ericson (M),

2013/14:Sk289 av Lotta Finstorp (M),

2013/14:Sk292 av Eliza Roszkowska Öberg (M),

2013/14:Sk305 av Johan Löfstrand m.fl. (S),

2013/14:Sk331 av Nina Lundström (FP),

2013/14:Sk349 av Raimo Pärssinen (S) yrkandena 1 och 2,

2013/14:Sk357 av Lotta Olsson och Lotta Finstorp (båda M),

2013/14:Sk379 av Carina Adolfsson Elgestam och Tomas Eneroth (båda S),

2013/14:Sk383 av Lena Sommestad m.fl. (S),

2013/14:Sk394 av Michael Svensson (M),

2013/14:Sk405 av Hillevi Larsson m.fl. (S),

2013/14:Sk438 av Ola Johansson (C),

2013/14:C297 av Jan Lindholm (MP) yrkande 2,

2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD) yrkande 12,

2013/14:C419 av Åsa Romson m.fl. (MP) yrkande 1 och

2013/14:Kr302 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 7.

Ställningstagande

Vi vill riva upp skattereduktionen för hushållsnära tjänster, det s.k. RUT-avdraget, som drar undan alltmer skatteintäkter för varje år som går. Det används i första hand av höginkomsttagare och kostar oerhört mycket för ett fåtal, lågproduktiva arbetstillfällen med djupt problematiska arbetsvillkor. Att vi med gemensamma skattemedel numera också subventionerar läxhjälp till barn vars föräldrar har råd att köpa den stärker vår övertygelse ytterligare. Vi vill i stället använda pengarna till satsningar på förskolan, bl.a. till minskade barngrupper och till barnomsorg som är tillgänglig på kvällar, nätter och helger då allt fler småbarnsföräldrar faktiskt jobbar. Regeringen bör återkomma med förslag i syfte att avskaffa RUT-avdraget. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I ett läge där byggkonjunkturen är vikande menar Vänsterpartiet att det är viktigt att hålla uppe efterfrågan. Förutom att renovera flerbostadshus föreslår vi bl.a. stöd för att rusta välfärdslokaler och tillgänglighetsanpassa offentliga och kommersiella lokaler. Som en konjunkturåtgärd vill vi därför också behålla dagens ROT-avdrag under åren 2014–2016 för att sedan ersätta det med andra, mer samhällsnyttiga byggsatsningar. Vi avser att återkomma med krav på energieffektiviseringar så att ROT-avdraget används till klimatanpassningsåtgärder.

I dag gör mer än hälften av köparna av ROT-tjänsterna en skattereduktion som är mindre än 15 000 kronor. För att få en bättre fördelningspolitisk profil på ROT-avdraget föreslår vi att den maximala skattereduktionen sänks till 15 000 kronor 2015 och 2016. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Sk223 av Ingemar Nilsson och Susanne Eberstein (båda S),

2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 10,

2013/14:Sk413 av Gunnar Sandberg m.fl. (S) och

2013/14:Sk420 av Ann-Christin Ahlberg (S).

Ställningstagande

En väl fungerande, tydlig, frivillig och solidariskt finansierad arbetslöshetsförsäkring är en viktig grundsten i den svenska arbetsmarknadsmodellen. En sådan arbetslöshetsförsäkring möjliggör nödvändig strukturomvandling, ger ekonomisk trygghet till dem som förlorar jobbet, stimulerar efterfrågan i ekonomin när arbetslösheten stiger och motverkar press nedåt på lönerna.

Direkt efter valet 2006 slopade regeringen skattereduktionen för avgift till fackförening och a-kassa. Regeringen motiverade det med att detta var en del av finansieringen av jobbskatteavdraget. Motsvarande rätt för arbetsgivares medlemskap i arbetsgivarorganisation lämnades dock orörd. Det är en inkonsekvens med en tydlig ideologisk udd riktad mot fackföreningsrörelsen. Samtidigt höjdes avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen kraftigt. Avgifterna till varje arbetslöshetskassa differentierades. A-kassor med en hög arbetslöshet fick en högre avgift och kassor med låg arbetslöshet fick en lägre avgift.

Denna politiska hållning är inget annat än ett uttryck för en mycket medveten strävan att underminera fackens ställning på arbetsmarknaden. Regeringen har ju vid olika tillfällen sänkt arbetsgivaravgiften för företag och därmed minskat deras kostnader.

Det finns starka argument för ett återinförande av skattereduktionen för fackföreningsavgift. Först och främst är det en fråga om rättvisa, en fråga om skattemässig likabehandling av parterna på arbetsmarknaden. Att medlemmar i fackliga organisationer medges skattelättnad för medlemsavgiften är dessutom en fråga om att stimulera samhällsnyttan. Fackliga organisationer gör ett samhällsnyttigt arbete. Förtroendevalda, anställda och aktiva medlemmar arbetar för att undvika konflikter och skapa legitimitet för beslut på arbetsmarknaden. Det fackliga arbetet gynnar hela samhället, alla arbetstagare, och inte bara dem som genom sitt fackliga medlemskap finansierar arbetet.

Frågan om avdrag för medlemsavgift i fackförening bör behandlas samtidigt med frågan om det befintliga avdraget för medlemskap i arbetsgivarorganisation. Antingen ska båda avdragen finnas samtidigt eller så ska ingetdera ge avdrag. Balans och proportionalitet talar för detta. Vår uppfattning är att båda avdragen ska finnas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Sk341 av Mats Pertoft och Stina Bergström (båda MP) och

2013/14:T526 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 10 och

avslår motionerna

2013/14:Sk300 av Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda C),

2013/14:Sk335 av Hans Backman (FP),

2013/14:Sk336 av Hans Backman och Maria Lundqvist-Brömster (båda FP),

2013/14:Sk435 av Stefan Svanström (KD),

2013/14:T264 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 14,

2013/14:T338 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 5 och

2013/14:T341 av Désirée Pethrus (KD) yrkande 4.

Ställningstagande

Dagens reseavdragssystem uppmuntrar direkt till skattefusk. År 2003 innebar skattefusket ett bortfall i skatteintäkter för samhället på 1,4 miljarder kronor, vilket omräknat till 2010 års penningvärde blir 1,7 miljarder kronor. Att alliansregeringen som i så många andra sammanhang går till storms mot skattefusk inte alls har brytt sig om att stoppa skattefusket när det gäller reseavdraget kan man endast tolka som en klar politisk prioritering.

Man kan säga att den typiske ”reseavdragaren” är en högavlönad man i storstadsregionernas utkanter som medvetet fuskar med sitt avdrag. Frågan är om det var detta som var meningen med dagens reseavdrag.

Dagens reseavdragssystem gynnar även på ett otillbörligt sätt bilisten, oftast en man bosatt nära storstadsregionerna. 85 procent av dem som söker reseavdrag åker ensamma i sin bil. Endast 5 procent åker kollektivt trots att det är i storstadsnära områden som kollektivtrafiken är väl utbyggd och tillgänglig.

Det är mycket svårt att försvara ett reseavdragssystem som ensidigt gynnar ett transportslag, bilen, på det sättet som vårt svenska system gör. I en tid där vi vill ha valuta för våra skattepengar och undanröja skattefusk samtidigt som vi av såväl effektivitets- som miljö- och klimatskäl är tvingade att öka det kollektiva resandet går dagens system inte att försvara.

Ett alternativ till dagens svenska system är ett avståndsbaserat reseavdragssystem, ett system som bidrar till att man tar sig till arbetet, inte på vilket sätt detta sker. Detta system finns i dag i bl.a. Danmark, Norge, Nederländerna, Tyskland och Belgien. Ett sådant system skulle undanröja de flesta källorna till skattefusk. Enligt beräkningar från WSP, ett av världens ledande analys- och teknikkonsultföretag, skulle detta system öka kollektivtrafikandelen av resorna.

Det är dags att ersätta dagens reseavdragssystem från 1927 med ett modernt system som bättre uppfyller de mål som är satta. Det är dags att ge skattebetalarna själva ansvaret för på vilket sätt de tar sig till jobbet och avskaffa det ensidiga gynnandet av ensambilåkandet.

Vi behöver ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdragssystem i Sverige. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:T264 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 14 och

2013/14:T338 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 5 och

avslår motionerna

2013/14:Sk300 av Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda C),

2013/14:Sk335 av Hans Backman (FP),

2013/14:Sk336 av Hans Backman och Maria Lundqvist-Brömster (båda FP),

2013/14:Sk341 av Mats Pertoft och Stina Bergström (båda MP),

2013/14:Sk435 av Stefan Svanström (KD),

2013/14:T341 av Désirée Pethrus (KD) yrkande 4 och

2013/14:T526 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 10.

Ställningstagande

Det finns ett mycket omfattande fusk med dagens reseavdragssystem. En undersökning som Skatteverket gjorde 2003 visade att 48 procent av dem som gjorde reseavdrag gjorde felaktiga avdrag. Av dem som gjorde felaktiga avdrag gjorde 96 procent fel till sin fördel. Enligt undersökningen beräknades staten härigenom gå miste om 1,4 miljarder kronor 2003 i förlorade intäkter. Om man antar att kostnaderna för fusket har ökat i samma omfattning som den totala kostnaden för reseavdraget förlorade staten intäkter på 1,7 miljarder kronor 2009.

Ett avståndsbaserat – färdmedelsneutralt – reseavdrag gynnar kollektivtrafik och kvinnor (eftersom de använder kollektiva transporter oftare än män), minskar fusket och är bra för miljön och klimatet. Det missgynnar personer som är tvungna att använda bilen på grund av frånvaro av eller otillräcklig kollektivtrafik. En övergång till ett avståndsbaserat reseavdrag behöver kompletteras med kompensatoriska åtgärder för i första hand befolkningen på landsbygden med dålig tillgång till kollektivtrafik.

Ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag som inte missgynnar landsbygden bör utredas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Sk262 av Raimo Pärssinen (S) och

2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 17 och

avslår motionerna

2013/14:Sk355 av Ulf Nilsson m.fl. (FP) och

2013/14:Sk356 av Ulf Nilsson och Christer Nylander (båda FP) yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Det kommer många uppgifter om hur utländska arbetsgivare missbrukar utländsk arbetskraft i arbeten i Sverige. Icke avtalsenliga löner, löner långt under svenska avtal och bristande säkerhet i arbetsmiljön uppges förekomma. I vad mån skatter och sociala avgifter verkligen betalas i hemländerna är också ytterst oklart. Det utländska företaget som utför arbete i Sverige kan också hämta arbetskraften från ett tredje land eller flera andra länder.

Flera av våra nordiska grannländer, t.ex. Finland, har av det här skälet ändrat sin lagstiftning så att det i vissa fall är tillåtet att beskatta löneinkomst från en utstationerad arbetstagare från första dagen om de skatteavtal man har med andra länder tillåter det.

LO har i en rapport hävdat att missbruket är så omfattande att 183-dagarsregeln bör slopas. Vi delar den uppfattningen, men rimligen bör de faktiska förhållandena först genomlysas. Vi behöver veta hur många företag och anställda det rör sig om och vilka skatteinkomster som bortfaller. Vi behöver veta mer om missbruk verkligen förekommer, om skatter och sociala avgifter betalas eller inte och om vilka avtalsvillkor de utländska löntagarna i verkligheten har. Det finns nämligen också uppgifter om att vissa löner och villkor uppges officiellt medan andra gäller i verkligheten.

Vi menar därför att 183-dagarsregeln bör utvärderas på samma sätt som riksdagen tidigare tillkännagett i fråga om F-skatten, dvs. både ur ett skatte- och ett arbetsmarknadsperspektiv. Vi menar också att det bör utredas om begränsningar av 183-dagarsregeln kan göras i Sverige för att begränsa skatteplaneringen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Erfarenheten har visat att den generella välfärdspolitiken fungerar väl och har hög legitimitet. Det faktum att höginkomsttagare och låginkomsttagare ingår i samma system och har samma sociala rättigheter skapar ett starkt stöd för välfärden i alla inkomstgrupper. Erfarenheten visar också att den generella välfärdspolitiken är kostnadseffektiv och har stor kapacitet att omfördela resurser till dem som har särskilt stora behov.

Den generella välfärdspolitiken står i kontrast till en selektiv välfärdspolitik, som skiljer på olika grupper av invånare efter inkomst eller ställning på arbetsmarknaden. Medborgare med anställning har socialförsäkringar som ger stark social trygghet, medan de som saknar förvärvsarbete hänvisas till riktade försörjningsstöd. Gifta kvinnor utan inkomst försäkras i dessa system i regel via sina män. Kvinnor är överrepresenterade som mottagare av försörjningsstöd och andra riktade åtgärder. Erfarenheten har visat att de selektiva systemen är mindre kostnadseffektiva än de generella och att de fungerar sämre som instrument för inkomstomfördelning. Selektiva system tenderar också att stigmatisera de grupper som har störst behov, samtidigt som viljan att betala skatt till välfärden blir lägre bland de välavlönade.

En principiellt viktig fråga i detta sammanhang, ur både klass- och jämställdhetsperspektiv, gäller rätten till avdrag för vissa typer av hushållsnära tjänster, som barnpassning och läxläsning. Denna typ av avdrag, som nu har blivit en del av svensk familjepolitik, är en typ av selektiv subvention som riktar sig endast till hushåll med förvärvsinkomster, och i första hand till sådana hushåll med förvärvsinkomst som ligger i de högre inkomstskikten. Detta står direkt i strid med principerna för den generella välfärdspolitiken.

Om elever kan få hjälp med läxorna ska inte avgöras av föräldrarnas ekonomi, om de har föräldrar som har förmågan att hjälpa dem eller vid varje tillfälle tidsmässigt får ihop det. Läxhjälp är ett kommunalt ansvar som statsmakten bör understödja, och det ska vara upp till de enskilda skolorna att organisera läxhjälpen på det sätt som skolan ser fungerar bäst. Gärna kan detta ske i samverkan med ideella krafter. Hjälp med läxorna ska inte vara förunnat bara några barn, utan alla barn ska erbjudas läxhjälp. Läx-RUT ska avskaffas men dess effekter för ökade klyftor fram till avskaffandet måste följas upp.

Införandet av läxhjälp med skatteavdrag (s.k. läx-RUT) innebar att regeringen gick över gränsen för grundprincipen med skattereduktion för hushållsarbete. RUT-avdraget har aldrig avsett privatlärare, tränare eller annat arbete för barnets räkning som kräver specialistkunskaper och som normalt inte utförs av hushållen själva. Motsvarande gränsdragning finns när det gäller omsorg. I fråga om omsorg har det angetts att skattereduktionen inte bör omfatta sådant arbete som innebär hälso- och sjukvård och som utförs av någon som har legitimation för ett yrke inom detta område.

Mot bakgrund av att skattesubventioner missgynnar hushåll utan förvärvsinkomst och hushåll med lägre inkomst har skatteavdrag tidigare av princip inte använts inom svensk familjepolitik. I stället har omfördelningen byggt på generella bidrag och subventioner som ger lika förmåner åt alla, som barnbidrag och subventionerad kommunal barnomsorg. Detta har varit en politik till gagn för hushåll i alla samhällsklasser. Särskilt betydelsefull har den varit för hushåll med låg inkomst, t.ex. ensamstående mödrar med barn. Det är angeläget att den generella välfärdspolitiken med dess dokumenterade fördelar för välfärden i alla samhällsklasser värnas. Skatteavdrag som riktas enbart till vissa grupper och som riskerar att undergräva den gemensamma välfärden bör därför undvikas.

En satsning kopplad till energi och klimat inom allmännyttan skulle göra att arbetet med energieffektivisering går fortare för svensk del då byten av fönster, dörrar och tak påverkar energiuttaget och vi får ett mer hållbart boende. En grön omställning krävs inte minst på bostadsmarknaden. Sverige bör gå i täten för den gröna omställningen genom att både kortsiktigt och långsiktigt ställa om bestånden av hyresrätter i de s.k. miljonprogrammen till klimatsmarta boenden.

Att rusta upp bostadsbeståndet i miljonprogramsområden genererar inte bara fler jobb utan höjer också standarden och kvaliteten i beståndet, vilket också gör att fler hyresgäster blir nöjda och trivs med sitt boende.

I dag har privata fastighetsägare rätt att göra ROT-avdrag när de renoverar sin fastighet, men detta gäller inte ägare av hyresfastigheter. Därför behöver dagens system med ROT-avdrag ersättas med ett som även gäller för ägare av hyresfastigheter. Att det i dag enbart är privata fastighetsägare som har rätt till ROT-avdrag bidrar till en skev satsning beroende på vilken upplåtelseform lägenheterna har. Ambitionen bör vara att det ska finnas ett klimatmål i strategin för att ersätta ROT-avdraget så att fler lägenheter i Sverige kan byggas om och moderniseras. En sådan här satsning genererar också fler arbetstillfällen i en tid då arbetslösheten ökar och fortsätter ligga på en mycket hög nivå.

Detta är en del av vår skattepolitik, och vi avser att återkomma i dessa frågor.

Sverigedemokraterna är oroade över regeringens oförståelse för att många människor är direkt beroende av bilen för att ta sig till och från jobbet. Många människor i vårt land bor helt enkelt på ett sätt där det över huvud taget inte finns några kollektiva färdmedel att välja bland. De höjda bränslekostnaderna har orsakat stora problem för många delar av landsbygden.

Eftersom vi eftersträvar en arbetslinje har vi i vårt förslag till budget för 2014 förespråkat en höjning av milersättningen för reseavdrag med totalt 4 kronor per mil. Milersättningen har legat still sedan 2008 samtidigt som bensinpriset har stigit med närmare tre kronor per liter. Detta förslag bidrar till att skapa en rörligare arbetsmarknad som sänker trösklarna in på arbetsmarknaden för människor på landsbygden. För en person som pendlar 10 mil per arbetsdag skulle detta innebära omkring 9 000 kronor i ökat reseavdrag per år. På så sätt bidrar vi till att ta ansvar för såväl landsbygden som arbetslinjen.

Vi har emellertid valt att inte reservera oss mot utskottets ställningstagande utan avser att återkomma i denna fråga.

Det är nu två år sedan riksdagen i ett tillkännagivande gav regeringen i uppdrag att omförhandla skatteavtalet med Danmark. Avtalet har i olika utredningar – senast i Skatteutjämningskommittén – visat sig vara mycket ofördelaktigt för Sverige och i synnerhet för de kommuner där gränspendlarna bor. Riksrevisionen har också riktat kritik mot finansministern för att dölja fakta om avtalet och brist på aktivitet. Återigen konstaterar vi att regeringen inte har startat omförhandlingarna så ett rättvist skatteavtal kan slutas.

Vi har emellertid valt att inte reservera oss mot utskottets ställningstagande, utan betonar i stället detta i ett särskilt yttrande.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2013

2013/14:Sk201 av Jacob Johnson m.fl. (V):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över det svenska skattesystemet.

2013/14:Sk205 av Jan Ertsborn (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa stimulanser för ett långsiktigt privat sparande.

2013/14:Sk206 av Jan Ertsborn (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att omkostnadsersättningar från kommuner, landsting, regioner och staten ska göras skattefria.

2013/14:Sk207 av Jan Ertsborn (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förtida uttag av medel på pensionssparkonton vid betalningssvårigheter.

2013/14:Sk209 av Andreas Carlson och Lars-Axel Nordell (båda KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att införa skattereduktion för it-tjänster.

2013/14:Sk210 av Kristina Nilsson (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över reglerna för skatt på omkostnadsersättning för kontaktpersoner.

2013/14:Sk219 av Sten Bergheden (M):

2013/14:Sk222 av Susanne Eberstein och Ingemar Nilsson (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om beskattning av pensionärer.

2013/14:Sk223 av Ingemar Nilsson och Susanne Eberstein (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av frågan om avdrag för medlemskap i en intresseförening.

2013/14:Sk224 av Stefan Svanström (KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda skattereduktion för flyttkostnader.

2013/14:Sk227 av Gunvor G Ericson och Ulf Holm (båda MP):

2013/14:Sk228 av Anders Sellström (KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten att inkludera utförsåkning och golf i begreppet skattefri friskvård.

2013/14:Sk232 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över skattelagstiftningen för försvarsanställda i utlandstjänst.

2013/14:Sk236 av Jan R Andersson (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att även låta fönsterrenovering omfattas av ROT-avdraget.

2013/14:Sk239 av Sedat Dogru (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att se över förutsättningarna för en skattereducerad läxhjälp obunden av plats och som omfattar såväl studier på kommunal vuxenutbildning som studier på universitet och högskolor.

2013/14:Sk240 av Sedat Dogru (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att se över förutsättningarna för att införa skattereduktion för RIT-tjänster.

2013/14:Sk241 av Andreas Carlson (KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten att utöka ROT-avdraget.

2013/14:Sk246 av Bo Bernhardsson (S):

2013/14:Sk248 av Krister Hammarbergh (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör se över reglerna för friskvårdsavdrag.

2013/14:Sk249 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Thomas Finnborg (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att se över ROT-avdraget.

2013/14:Sk254 av Gustav Nilsson (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga om det finns förutsättningar att införa ett natur-RUT, ett direktavdrag liknande det nuvarande RUT-avdraget.

2013/14:Sk255 av Hillevi Larsson (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om pensionärsskatten och rättvisa skatter.

2013/14:Sk261 av Raimo Pärssinen (S):

2013/14:Sk262 av Raimo Pärssinen (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att 183-dagarsregeln ska utvärderas ur ett skatte- och arbetsmarknadsperspektiv.

2013/14:Sk267 av Kerstin Haglö m.fl. (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om pensionärsskatten.

2013/14:Sk272 av Jan Ericson (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att införa skatteavdrag även för hushållsnära reparationstjänster.

2013/14:Sk274 av Gunvor G Ericson och Mats Pertoft (båda MP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att göra en översyn av jobbskatteavdragets effekter på uttag av föräldrapenning och se över skattereglerna så att inte föräldralediga missgynnas.

2013/14:Sk278 av Nina Lundström (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att se över lagstiftningen i syfte att införa avdragsrätt för folkhälsoaktiviteter och folkhälsoinsatser.

2013/14:Sk282 av Johan Linander (C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att begränsningarna när det gäller förmånstagare till pensionsförsäkringar bör tas bort.

2013/14:Sk289 av Lotta Finstorp (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att införa RIT-avdrag.

2013/14:Sk292 av Eliza Roszkowska Öberg (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av villkoren för skattereduktion vid utbyggnad av it-infrastruktur.

2013/14:Sk293 av Anders Hansson och Ann-Charlotte Hammar Johnsson (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna till en förändring av villkoren för friskvårdsförmånen.

2013/14:Sk295 av Patrick Reslow (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att se över värnskatten.

2013/14:Sk296 av Anders Sellström (KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av skattereglerna om bärplockning i syfte att höja fribeloppet.

2013/14:Sk297 av Åsa Coenraads (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att utvidga friskvårdsavdraget till att även omfatta ridsport.

2013/14:Sk300 av Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det bör skapas en ny modell för reseavdraget vid arbetspendling där hänsyn tas till miljö samt villkor i områden där kollektivtrafiken är begränsad.

2013/14:Sk301 av Lotta Finstorp och Edward Riedl (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna till avdrag för ridning som friskvård.

2013/14:Sk305 av Johan Löfstrand m.fl. (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att med hänsyn till arbetsmarknadssituationen utvidga ROT-avdraget till att omfatta även kulturbyggnader och viss offentlig verksamhet, exempelvis skollokaler.

2013/14:Sk306 av Helena Bouveng (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om hälsokonton.

2013/14:Sk312 av Mats Pertoft (MP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att initiera en ny bred skatteöversyn.

2013/14:Sk321 av Christian Holm och Ann-Britt Åsebol (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över beskattningsregler för personaloptioner kontra köpoptioner.

2013/14:Sk323 av Anne Marie Brodén (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna för jobbskatteavdrag även under föräldraledigheten.

2013/14:Sk324 av Anne Marie Brodén och Thomas Finnborg (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att se över förutsättningarna för en försöksverksamhet med BOT-avdrag i Halland och Skåne.

2013/14:Sk325 av Anne Marie Brodén och Finn Bengtsson (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av möjligheten till enskild skattereduktion för hälsofrämjande åtgärder.

2013/14:Sk331 av Nina Lundström (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör utreda ROT-avdrag för hyresgäster.

2013/14:Sk333 av Hans Backman m.fl. (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av beskattningen av personaloptioner.

2013/14:Sk335 av Hans Backman (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att domare och funktionärer i skatterättslig mening borde anses ha hemmet som tjänstgöringsställe.

2013/14:Sk336 av Hans Backman och Maria Lundqvist-Brömster (båda FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att inräkna transporter till och från barnomsorgen i sträckan reseavdrag.

2013/14:Sk341 av Mats Pertoft och Stina Bergström (båda MP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda ett nytt avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdragssystem.

2013/14:Sk344 av Johan Forssell (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av friskvårdsbidraget.

2013/14:Sk349 av Raimo Pärssinen (S):

2013/14:Sk351 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M):

2013/14:Sk354 av Valter Mutt (MP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda hur ett höjt grundavdrag för naturbrukare skulle kunna införas.

2013/14:Sk355 av Ulf Nilsson m.fl. (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda förenklingar i skattereglerna för gränspendlande kulturskapare.

2013/14:Sk356 av Ulf Nilsson och Christer Nylander (båda FP):

2013/14:Sk357 av Lotta Olsson och Lotta Finstorp (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna till ett REP- och ROST-avdrag.

2013/14:Sk365 av Ola Johansson (C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att studera goda exempel på hur ungas bosparande kan främjas.

2013/14:Sk367 av Helena Lindahl och Anders Ahlgren (båda C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av reglerna för skattefri motion och annan friskvård.

2013/14:Sk370 av Mikael Oscarsson och Andreas Carlson (båda KD):

2013/14:Sk373 av Markus Wiechel och Carina Herrstedt (båda SD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skattefrihet för delvis uthyrning av bostad.

2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V):

2013/14:Sk377 av Carl-Oskar Bohlin och Johan Hultberg (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för ett förstärkt jobbskatteavdrag för alla under 26 år.

2013/14:Sk378 av Marie Nordén (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skattebestämmelser för frivilliga samhällsarbetare.

2013/14:Sk379 av Carina Adolfsson Elgestam och Tomas Eneroth (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ROT-stöd för hyresrätter.

2013/14:Sk383 av Lena Sommestad m.fl. (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att undvika skatteavdrag som undergräver den generella välfärdspolitiken.

2013/14:Sk384 av Lennart Axelsson och Håkan Bergman (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om det orättfärdiga i att vi får betala högre skatt när vi blir pensionärer, råkar ut för sjukdom eller blir av med arbetet.

2013/14:Sk388 av Johan Löfstrand (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om etanolbilens förutsättningar.

2013/14:Sk393 av Carina Herrstedt (SD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att pension ska beskattas på samma sätt som lön.

2013/14:Sk394 av Michael Svensson (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att utvidga RUT-avdraget till att gälla fler tjänster för äldre.

2013/14:Sk398 av Edward Riedl (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över nivåerna på beskattning av barnvaktstjänster.

2013/14:Sk399 av Edward Riedl (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att se över möjligheten att underlätta för ideellt arbetande ledare inom ungdomsidrotten.

2013/14:Sk400 av Allan Widman (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda införandet av ett motion för äldre-avdrag.

2013/14:Sk401 av Edward Riedl och Lotta Finstorp (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att främja användandet av cykel för arbetspendling.

2013/14:Sk405 av Hillevi Larsson m.fl. (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ROT-avdraget.

2013/14:Sk412 av Phia Andersson och Ann-Christin Ahlberg (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av skattesystemet.

2013/14:Sk413 av Gunnar Sandberg m.fl. (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fackföreningsavgiften ska vara avdragsgill i inkomstdeklaration.

2013/14:Sk414 av Roland Utbult (KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda ett införande av avdragsrätt för bolånesparande för unga.

2013/14:Sk419 av Isabella Jernbeck (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa värnskatten.

2013/14:Sk420 av Ann-Christin Ahlberg (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av skattereduktion eller skatteavdrag för medlemskap i a-kassa.

2013/14:Sk423 av Ann-Christin Ahlberg och Phia Andersson (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att arbetare, pensionärer, sjuka, arbetslösa och föräldralediga ska ha samma skattetabell.

2013/14:Sk433 av Mikael Jansson och David Lång (båda SD):

2013/14:Sk435 av Stefan Svanström (KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda hur möjligheten att göra skattefria resor till och från jobbet kan förbättras i enlighet med motionens intentioner.

2013/14:Sk437 av Stefan Svanström och Lars-Axel Nordell (båda KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda olika alternativ för hur friskvårdsförmånen kan utvidgas eller ersättas med någon form av individuellt skatteavdrag eller skattekredit som är mer träffsäkert och omfattar samtliga i vuxen ålder och deras hemmavarande barn.

2013/14:Sk438 av Ola Johansson (C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att se över omfattningen av oseriöst RUT-företagande som riskerar att sänka trovärdigheten för en framgångsrik reform.

2013/14:C297 av Jan Lindholm (MP):

2013/14:C390 av Markus Wiechel m.fl. (SD):

2013/14:C419 av Åsa Romson m.fl. (MP):

2013/14:C431 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V):

2013/14:Fö257 av Mikael Jansson (SD):

2013/14:Kr218 av Cecilia Widegren (M):

2013/14:Kr302 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD):

2013/14:Kr339 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S):

2013/14:Ub313 av Sten Bergheden (M):

2013/14:T264 av Siv Holma m.fl. (V):

2013/14:T338 av Siv Holma m.fl. (V):

2013/14:T341 av Désirée Pethrus (KD):

2013/14:T526 av Stina Bergström m.fl. (MP):

2013/14:N331 av Anita Brodén m.fl. (FP):

2013/14:N333 av Christer Nylander (FP):