Anf. 49 Ludvig Aspling (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration
Fru talman! Jag tänkte börja med lite formalia. Dels yrkar jag bifall till reservation nummer 5, och jag står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer i övrigt. Dels ska jag säga någonting kort om vår del av betänkandet.
I Sveriges riksdag finns det en regel om att ett yrkande får behandlas i endast ett betänkande. Ett parti kan ha ett flertal motioner som berör till exempel integrationspolitik, men om motionerna lyfts i ett annat betänkande i ett annat utskott kan de alltså inte lyftas även här. Det gör att en majoritet av de förslag vi har på det här politikområdet inte har lyfts i det här betänkandet. Jag ville bara få det fört till protokollet.
I betänkandet behandlas ett ganska stort antal motioner på integrationspolitikens område. I stället för att ägna min talartid åt detaljerna i förslagen - jag tror nämligen att det är ganska välkänt vad vi tycker om detta - skulle jag vilja säga någonting om de teorier som ligger bakom politikens inriktning. Jag tror nämligen att det är det som är roten till många av de problem vi har på det här området i dag.
Integrationspolitiken är ett misskött politikområde där misslyckanden i förhållande till uppsatta mål regelbundet presenteras som framgångar, där den riksdagsfästa målsättningen vi har beslutat om motverkar de resultat man faktiskt vill uppnå, där målkonflikterna är lika uppenbara som de är allvarliga och där ideologiska skygglappar ofta stänger ute vetenskap, sunt förnuft och nödvändiga reformer.
Jag skulle vilja börja med att säga någonting om hur pass framgångsrik svensk integrationspolitik egentligen är. Jämställdhetsministrar hävdar ju titt som tätt att vi i Sverige egentligen är bäst i världen på migrationspolitik, med hänvisning till en internationell undersökning som heter Mipex. Men vilket land som är bäst beror naturligtvis på vad och hur man mäter.
I budgetpropositionen mäter regeringen integrationspolitiska resultat i form av arbetslöshet, skolresultat och hälsa bland utrikes födda. Mipex, alltså den undersökning man sedan väljer att lyfta fram offentligt, mäter i stället bara formella regelverk - vilka rättigheter utländska medborgare har till exempelvis bidrag, socialförsäkringar, bostäder, utbildning och så vidare. Det som mäts är alltså egentligen bara hur mycket pengar ett land spenderar på migranter.
Om man ställer upp en tabell och jämför hur mycket pengar de olika länderna spenderar på migranter hamnar Sverige i topp - visst. Men om man mäter de faktiska resultaten i form av till exempel arbetslöshet och skolresultat och jämför de siffrorna med andra länder kommer en annan bild fram. Enligt OECD-rapporten International Migration Outlook har Sverige det största gapet mellan inrikes och utrikes födda vad gäller sysselsättning - eller employment rate, som det kallas i den här studien - av samtliga 37 OECD-länder. Enligt Pisaundersökningen har vi dessutom de största skillnaderna i skolresultat.
Bland personer med bakgrund i Mellanöstern och Nordafrika är det mindre än en tredjedel av dem som kommer till Sverige som sedan klarar att försörja sig själva. Sverige spenderar alltså mest pengar i hela OECD på så kallad integrationspolitik men har i vissa avseenden de sämsta resultaten av alla undersökta länder. Egentligen behöver vi inte titta på andra länder, utan vi kan titta enbart på oss själva: Det kan tyvärr inte vara något annat än ett misslyckande när så få personer försörjer sig själva.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration
Om det är något jag saknar bland de motioner som behandlas i betänkandet är det en analys av varför den nuvarande strategin inte levererar resultat. Och hur kommer det sig då att integrationspolitiken fungerar så pass dåligt? Det finns flera skäl till det, men av tidsskäl ska jag hålla mig till ett par orsaker.
Dels har varken regeringen eller de flesta av riksdagspartierna någonsin definierat tydligt vad man egentligen menar med integration. Det gör ju att målsättningen blir väldigt otydlig. Man kan helt enkelt inte definiera vad det är man vill uppnå. Dels innehåller politikområdet ganska allvarliga målkonflikter.
Jag tänkte börja med definitionen, alltså vad man faktiskt menar med "integration". Regeringen förklarade begreppet i en proposition som heter Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik. I propositionen skrev man att integrationspolitiken ska "underlätta för individen att integrera gamla och nya livsmönster och livsstilar på det sätt hon själv önskar. Detta är en förutsättning för att människan skall utveckla en hel identitet och vara stolt över sin bakgrund. - - - Ett mångkulturellt samhälle består av en mångfald värderingar och förhållningssätt som successivt påverkar varandra."
Vidare skrev man att integrationen ska vara "inte endast en fråga om och för invandrare. I ett samhälle med etnisk och kulturell mångfald bör människor komplettera varandra och ömsesidigt bidra med sin kompetens och livserfarenhet för att den potential som finns i mångfalden skall frigöras och komma till användning."
Integration är alltså egentligen vad som helst - vad än den som kommer till Sverige vill att den ska vara. Det offentliga bestämmer inte, och det offentliga tar inget ansvar. Propositionen säger egentligen ingenting om hur kulturkrockar ska hanteras eller hur värderingar som berövar andra deras mänskliga rättigheter ska bemötas. Propositionen nämner över huvud taget inte att det finns problem som kan följa av en alldeles för utbredd mångkultur eller tolerans för kulturella avarter, vilket är någonting som vi i dag är ganska väl medvetna om.
Inget parti utom vårt har varit villigt att faktiskt formulera en tydlig teori om hur samhället ska förhålla sig personer som flyttar hit från kulturellt avlägsna platser. Teorin är att man ska ta seden dit man kommer, så det är inte så krångligt. Vi är därmed det enda partiet i den här kammaren som har något som kan kallas en integrationspolitik, i alla fall i det avseendet att vi är tydliga med vad vi menar.
Vidare arbetar de flesta partier här efter en riksdagsfäst målsättning som inte bara är ganska intetsägande utan också motarbetar de resultat man sedan säger sig vilja främja.
Målet för riksdagspartierna, så som de har beslutat här i kammaren, är lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Regeringen mäter sedan hur det målet uppfylls genom att kika på bland annat arbetslöshet och skolresultat bland utrikes födda.
Först och främst kan jag tycka att det är väldigt märkligt att man ställer upp en målsättning som de facto kan uppnås de jure, alltså genom lagstiftning. Har vi ett beslut från Sveriges riksdag att nyanlända ska ha samma sociala rättigheter som alla andra är det vad som gäller. Då är målet uppfyllt. Men det är ingen garanti för att människor kommer att lyckas väl på arbetsmarknaden i det senare skedet. Det är kanske till och med tvärtom.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration
Vi vet i dag att det i många fall knappt lönar sig att gå från bidrag till arbete. Det är inte heller svårt att tänka sig att det gör bidragen väldigt attraktiva för personer som kanske är nya i Sverige, som kanske inte har någon erfarenhet av svensk arbetsmarknad, som kanske inte känner sig helt bekväma på en västerländsk arbetsplats eller som av kulturella skäl inte förvärvsarbetat tidigare, kvinnor från vissa länder, till exempel.
Jag är övertygad om att ansatsen att leverera hela socialförsäkringssystemet, alltså alla bidrag och allting, från dag ett till dem som flyttar hit dämpar incitamenten för att bli självförsörjande.
Alltså: En del av målet, målsättningen om rättigheterna till välfärdssystemet, motverkar en annan del av målet, nämligen målsättningen att ta till vara de möjligheter som faktiskt finns i Sverige, och det är synd.
Jag misstänker att det här målet egentligen skrevs från början av någon pr-konsult som ville ha någonting som låter bra. Det är inte någon som har tänkt över hur man lyckas med det politikområdet.
Flera av riksdagspartierna lyfter också i betänkandet fram ambitionen att få fler utrikes födda eller utomeuropeiskt födda kvinnor att lyckas bättre på arbetsmarknaden. Det är en ambition som vi naturligtvis delar. Men det verkar bara vara vi som gör en grundlig analys av varför det problemet är så svårt från första början.
Enligt Statskontorets rapport 2018:3 som heter Sammanställning av kunskap om utomeuropeiskt födda kvinnor som står utanför arbetskraften framgår - jag läser innantill här, fru talman - att "traditionella familjevärderingar påverkar deltagandet i arbetskraften bland de utomeuropeiskt födda kvinnorna genom att kvinnan ofta förväntas ta ett större ansvar för barn och familj" och att det handlar om "traditioner och kulturer som utestänger kvinnor från arbetskraften".
Det finns också en stor mängd vetenskapligt material från flera länder som bekräftar att just kultur, normer och värderingar från vissa länder sätter käppar i hjulet för kvinnor som vill lyckas på arbetsmarknaden.
Samtidigt står de flesta partier här bakom en av grundsatserna för mångkulturalismen, att det är samhällets uppgift att finansiera organisationer, projekt och så vidare som ska främja och förstärka kulturella influenser och värderingar i Sverige från just dessa personers hemländer. Vi lägger en hel del pengar på det och beslutar om det i Sveriges riksdag. Det är en del av utgiftsområdet som vi beslutar om.
Detta innebär alltså att skattebetalarna ska betala för att utomeuropeiskt födda ska behålla stora delar av sin kultur och sina värderingar i Sverige. När de värderingarna och den kulturen sedan leder till ökad arbetslöshet ska skattebetalarna också gå in och finansiera speciella stöd för att avhjälpa det problemet.
Det är naturligtvis inte rimligt. Normer och värderingar som förhindrar ett normalt liv i Sverige för kvinnor, barn eller någon annan ska man lämna hemma när man flyttar till Sverige, punkt slut. Så enkelt är det.
Jag skulle också vilja be företrädarna för de andra partierna här om en liten tjänst. Kan vi, snälla, sluta att prata om att det är utomeuropeiskt födda kvinnor som har ett problem med att skaffa arbeten i Sverige? Det är nämligen inte sant.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration
Jag har aldrig hört talas om att det finns problem med arbetslöshet bland kvinnor som är födda i Kanada, USA, Mexiko, Argentina, Brasilien, Sydafrika, Zimbabwe, Kenya, Israel, Korea, Japan, Malaysia och så vidare. Jag tror inte heller att det är någon annan här som har det.
Det är visavi ett fåtal länder som detta är ett problem. Vi vet alla vilka länder det är. Då kan vi vara snälla och sluta säga att det gäller utomeuropeiskt födda kvinnor som kategori, för det stämmer inte.
Till sist, fru talman: Vad är då vårt alternativ? Integrationspolitiken ska en målsättning som handlar om materiella och mätbara faktorer, till exempel språkförståelse, självförsörjning och en rimlig kulturell anpassning.
För att nå det målet måste vi genomföra ett antal ganska genomgripande reformer. Jag tar här bara några axplock.
Sluta att finansiera organisationer och projekt som har segregation och parallellsamhällen som syfte. Det torde vara ganska självklart.
Sluta att arbeta för en mångfald av värderingar och arbeta i stället för en mångfald inom vissa givna ramar.
Sluta att leta efter en quickfix. För mycket av det här politikområdet handlar om bidrag och projekt som man hoppas ska lösa strukturella problem. Arbetet måste i stället vara genomtänkt från början, ihålligt och få ta en viss tid.
Tydliggör för dem som flyttar hit att integration först och främst är ett personligt ansvar. Staten kommer inte att göra jobbet åt dig, och en viss anpassning är helt nödvändig för att lyckas i Sverige.
Vi måste drastiskt minska den asylrelaterade invandringen under de kommande åren.
Vi måste bygga upp en tydlig incitamentsstruktur som ger möjligheter och rättigheter till välfärdsystemen i takt med att personer blir självförsörjande och lär sig svenska.
Vi måste ställa tuffare krav för uppehållstillstånd och medborgarskap.
Vi måste förbättra samhällsinformationen så att den blir tydligt normerande i stället för deskriptiv. Det vill säga att den inte bara informerar om vad Sverige är utan också om vad som förväntas av dem som flyttar hit.
Jag ser att jag har dragit över min talartid lite grann. Jag ber om ursäkt för det, fru talman. Jag tackar så mycket för ordet.