Internationella adoptioner

Anf. 131 Yasmine Bladelius (S)

Herr talman! Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn.

Varje stat ska ta ansvar för och nyttja sina resurser till fullo för att uppfylla barns rättigheter. Där det behövs ska stater samarbeta internationellt.

Barn har rätt till ett eget namn och ett medborgarskap. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka dess föräldrar är och få deras omvårdnad.

Barn har rätt till sin identitet, sitt medborgarskap, sitt namn och sina släktförhållanden.

Barn ska inte skiljas från sina föräldrar, utom när det är alldeles nödvändigt för barnets bästa.

Herr talman! Det jag nu har läst upp är ett axplock av artiklar i barnkonventionen, som nu också är svensk lag.

Sedan en tid tillbaka har vi fått ta del av oerhört allvarliga och mycket gripande historier om brister och oegentligheter kring internationella adoptioner av barn gjorda under 1900-talets mitt och framåt. Det handlar om barn som blivit bortförda från sina föräldrar på ett eller annat vis, där det är uppenbart att det inte gått till på ett barnrättssäkert eller rättssäkert vis och där både de biologiska föräldrarna, barnen och deras föräldrar här i Sverige har fallit offer för människor som på ett till synes och i många fall organiserat tillvägagångssätt gjort barn till handelsvaror på en marknad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Herr talman! Jag kan inte nog understryka hur bedrövligt detta är, och det är alldeles omöjligt för mig att förstå vad dessa barn och deras föräldrar har gått och går igenom. Men en sak är alldeles klar för min del, herr talman: Detta ska inte få förekomma, inte i Sverige och inte internationellt.

Herr talman! Regelverket kring internationella adoptioner har skärpts löpande sedan företeelsen växte fram i mitten av 1900-talet. För svensk del kan det framför allt delas in i två faser: före och efter 1997, då Sverige ratificerade den så kallade Haagkonventionen. Grundläggande i Haagkonventionen är att staterna har ett ansvar för att barnets bästa beaktas i varje del av adoptionsprocessen.

Konventionen ska också genom vissa garantier mellan de anslutna staterna bland annat förhindra bortförande eller handel med barn i samband med internationella adoptioner.

Aven barnkonventionen ställer krav på att det som bedöms vara barnets bästa i första hand - alltid - ska beaktas vid alla åtgärder som rör barn.

Konventionsstaterna har alltså, herr talman, förbundit sig att bland annat vidta alla lämpliga åtgärder för att vid internationell adoption säkerställa att placeringen inte leder till otillbörlig ekonomisk vinning för de personer som medverkar i denna, att det går till på ett barnrättssäkert vis och att barnen inte far illa, så även Sverige.

År 2005 skärptes regelverket ytterligare i Sverige. Då infördes auktorisation i två led, det vill säga att nu prövas även länder, del av länder eller adoptionskontakter som adoptionsorganisationerna får förmedla barn genom. Det ska alltså vara säkrare nu än i mitten av 1900-talet. Detta betyder dock inte, herr talman, att det inte finns problem i det system som vi har nu.

Det internationella adoptionsområdet har genomgått stora förändringar under de senaste 10-15 åren. Antalet adoptioner i världen har minskat kraftigt. Och samtidigt som antalet adoptioner har minskat har adoptionsärendena blivit alltmer komplexa och svårutredda.

De barn som blir aktuella för internationell adoption har ofta större omsorgsbehov. Utvecklingen med färre adoptioner innebär naturligtvis att socialnämnderna hanterar adoptionsutredningar alltmer sällan, vilket naturligtvis i sin tur leder till svårigheter att upprätthålla kompetens inom detta område.

Mot bakgrund av detta gav regeringen i februari 2020 Statskontoret i uppdrag att se över organiseringen av den internationella adoptionsverksamheten i Sverige. Uppdraget innebär att överväga om organiseringen bör förändras utifrån ett fokus på hur rättssäkerheten, barnrättsperspektivet och kompetensen kan säkerställas.

I dag delar kommuner, auktoriserade ideella föreningar och staten på ansvaret för internationella adoptioner. Kommuner utreder, ideella föreningar förmedlar och staten utövar tillsyn.

I sin redovisning av uppdraget säger Statskontoret att nuvarande organisering är ändamålsenlig och ger bäst förutsättningar för att säkerställa barnrättsperspektivet och rättssäkerheten i den internationella adoptionsverksamheten. Vidare bedömer Statskontoret att internationella adoptioner efter hand har blivit alltmer säkra och trygga, både för barnen och för dem som adopterar, men att barnrättsperspektivet och rättssäkerheten måste förstärkas ytterligare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Utredningen visar till exempel att vår tillsynsmyndighet för internationella adoptioner, MFoF, har relevant kompetens för sitt uppdrag och att adoptionsförmedlingarna har levt upp till de villkor som MFoF har ställt. De gör också bedömningen att förmedlingarna har relevant kompetens för att sköta verksamheten på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

Men de påpekar också att förmedlingarnas arbete utifrån barnrättsperspektivet och rättssäkerheten kan förbättras ytterligare. De behöver till exempel förbättra sitt arbete med granskningar och riskbedömningar av samverkansländer och sina administrativa rutiner. Det finns också utrymme för MFoF att ytterligare förbättra sitt tillsyns- och auktorisationsarbete för att i större utsträckning säkerställa barnrättsperspektivet och rättssäkerheten i adoptionsprocessen.

Herr talman! Jag vet att regeringen i detta nu ser över Statskontorets förslag för att se vilka åtgärder som behöver vidtas. Jag vet också att regeringen i sin budgetproposition för 2020 avsatte 2,5 miljoner kronor i ökat anslag till MFoF och därefter 2 miljoner kronor årligen.

MFoF fick också i sitt regleringsbrev för 2020 i uppdrag att genomföra ett pilotprojekt om individuellt stöd till adopterade i samband med ursprungssökning under 2020-2021.

Samtidigt anser de nu att det finns flera aspekter av stödet för ursprungssökning som faktiskt redan nu behöver ytterligare analyseras, förtydligas och utvecklas. Ett sådant exempel är var man lämpligen bör bygga och förvalta den speciella kompetens och kapacitet som behövs för att kunna lämna effektivt stöd.

Socialstyrelsen fick i sitt regleringsbrev för 2021 i uppdrag att genomföra en kartläggning och analys av hur hälso- och sjukvården och socialtjänsten möter adoptionsspecifika behov hos adopterade. De ska också lämna förslag på möjliga utvecklingsinsatser inom området för att utveckla kunskap och kompetens i syfte att möta adoptionsspecifika behov.

Herr talman! Samtidigt pågår för närvarande inom Regeringskansliet arbetet med ett direktiv till en utredning av den internationella adoptionsverksamheten.

Det finns ett stort behov av att få klarhet i hur system och processer har fungerat, vilka effekter systemet har haft och vilket ansvar staten och andra berörda aktörer har haft. När barn adopteras ska det gå till på ett säkert sätt. Varken barnen eller föräldrarna förtjänar något sämre.

Herr talman! Jag vet att jag har överskridit min talartid, men jag tyckte att det var viktigt att poängtera att det pågår många och viktiga arbeten inom Regeringskansliet i dessa viktiga frågor. Med anledning av det pågående arbetet inom Regeringskansliet yrkar jag bifall till reservationen.

Anf. 132 Nicklas Attefjord (MP)

Herr talman! Jag vill börja med att rikta ett stort tack till alla de personer och alla de organisationer som har fört upp denna fråga på den politiska dagordningen och som har jobbat med att föra fram både missförhållanden och brott som har begåtts inom de internationella adoptionerna. Tack vare er är frågan i dag både på regeringens och på riksdagens bord. Ett stort tack för ert idoga engagemang i denna fråga!

Låt oss heller aldrig glömma att det finns väldigt många offer i fråga om detta. Bakom varje brott kopplat till adoption finns det många drabbade: adopterade som i dag många gånger har hunnit bli vuxna och berövats bilden av sitt ursprung och sin historia, föräldrar som har förlorat sina barn - det är svårt att som förälder föreställa sig något värre - och adoptivföräldrar som känner sig lurade och har blivit förda bakom ljuset.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Vid sidan av dessa missförhållanden och brott som har begåtts finns det brister i samhällets förmåga att hantera adopterades speciella sårbarhet. Adopterade är enligt uppgifter som jag har fått överrepresenterade i statistiken för bland annat självmord, självmordsförsök, barn- och ungdomspsykiatrin och så vidare. Här behövs mer kunskap i olika delar av hela samhället - elevhälsa, socialtjänst och hälso- och sjukvård - när det gäller hur man kan förebygga och möta dessa behov.

Som ett led i att synliggöra just de adopterades unika behov och att söka svar har regeringen uppdragit åt MFoF, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, att tillhandahålla individuell hjälp och stöd för ursprungssökning och även adoptionsspecifikt samtalsstöd för dem som är i behov av det. Det är åtgärder som jag tycker är bra och angelägna.

Ursprungssökningen består bland annat av hjälp med att hitta de biologiska föräldrarna och släktingar och att ge stöd när det finns misstankar om oegentligheter i samband med adoptioner. Som jag förstår är det ett åttiotal personer som har fått hjälp och stöd på detta sätt under 2020. Men jag är övertygad om att denna siffra kommer att öka över tid i takt med att fler saker uppdagas kring detta.

När det gäller de uppmärksammade adoptionerna från Chile känns det bra att regeringen har erbjudit den chilenska regeringen att vara behjälplig i deras, som jag förstår det, omfattande utredning som pågår, på samma sätt som man har varit behjälplig för enskilda individer här i Sverige att söka svar.

Jag uppfattar också att riksdag och regering delvis varit eniga om att vi behöver få igång en utredning. Vi delar bedömningen att det finns ett behov av att få klarhet i hur system och processer fungerat i de internationella adoptionsverksamheterna liksom att få veta vilka effekter som systemet har fått och vilket ansvar som både staten och andra aktörer har haft.

Det pågår en rad arbeten inom Regeringskansliet, som föregående talare utvecklade mer, med att ta fram ett utredningsdirektiv. Därför yrkar jag bifall till reservationen i betänkandet, eftersom jag anser att vi behöver avvakta det utredningsdirektiv som regeringen bereder.

Anf. 133 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Herr talman! Socialutskottet har på eget initiativ tagit fram det ärende som vi nu debatterar och som kommer att beslutas nästa vecka. Förslaget till initiativ kom från Vänsterpartiet, och det har samlat en majoritet som gör att vi nu lägger fram det för beslut i kammaren.

Över 60 000 barn har adopterats sedan 1960-talet. Sverige är det land som har den största andelen adopterade barn per capita. Det har varit internationella adoptioner från Chile liksom många andra länder. Under lång tid fanns det fler önskemål om adoptioner än vad som var tillgängligt. Kanske bidrog det till att korruption och brottslighet utvecklades. Men oavsett orsakerna till att brottsligheten och oegentligheterna uppstod är det av yttersta vikt att vi i dag synliggör vad som hände på ett oberoende sätt och att vi drar lärdomar, så att det inte händer igen.

Det som har hänt har varit oetiskt och olagligt. För den som mist sitt barn, för den som rövades bort och för den som tog emot ett barn är det nödvändigt att vi går till botten med allt som hänt. Det går inte att stryka ett streck över det som varit. Det måste fram i ljuset. De adopterade har rätt att få veta. En utredning är nödvändig, och den måste ske på rätt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Herr talman! Socialutskottet anser att regeringen måste klargöra hur adoptionsförmedlingen har fungerat i Sverige. Vi menar att det som ska granskas är adoptioner från 1900-talets mitt och fram till i dag utan begränsningar - allt från när det startade och fram till det som sker nu. Utskottet menar vidare att regeringen snarast måste tillsätta en utredning som klarlägger hur svenska myndigheter och adoptionsorganisationer hanterat internationella adoptioner.

Vi måste veta. Den som utsatts för brott måste få upprättelse. Därför är utredning nödvändigt. Pågår dessa oegentligheter fortfarande? Vi behöver veta. Vi måste veta vad som har hänt, så att vi kan fatta rätt beslut för dagens verksamhet och den framtida adoptionsverksamheten.

Herr talman! Kristdemokraterna anser att en utredning måste göras oberoende och att det ska vara kunniga experter som används. Det är nödvändigt med oberoende om den som utsatts för oegentligheter och brottsliga handlingar ska ha förtroende för utredningens resultat. Regeringen behöver ge utredningen de resurser som krävs för att samla så bred kunskap som möjligt. Kunskap från andra länders utredningar, exempelvis Nederländernas, behöver användas.

Regeringen har gett beskedet att den kommer att tillsätta en utredning och att denna inte kommer att begränsas till enbart det som avser Chile - gott så. Men socialutskottets majoritet vill med initiativet och det kommande beslutet slå fast att det finns en majoritet, kanske en enig riksdag, som vill att alla adoptioner från 1900-talets mitt utreds och att alla berörda länder omfattas. Inga begränsningar - allt måste fram i ljuset. Det är en styrka att det finns ett brett parlamentariskt stöd för en grundlig och oberoende utredning. Nu är det regeringens uppgift att möjliggöra en sådan.

Herr talman! Vi ratificerade 1997 Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Precis som ledamoten Yasmine Bladelius nämnde har auktorisationsvillkoren hemma i Sverige skärpts ett par gånger. Men när jag lyssnar till ledamoten Bladelius tänker jag att det är gott och väl att vi har gjort mycket men att det inte är möjligt att vara nöjd. Det räcker inte med allt vi gjort när vi i dag vet att det inte varit i närheten av tillräckligt. Olagligheter, oegentligheter och brottslighet har skett, och vi har ännu inte synliggjort det eller tagit ansvar för det.

Det är uppenbart att vi inte gjort tillräckligt. Olagliga handlingar har begåtts när barn adopterats utan att deras biologiska föräldrar, deras förstaföräldrar, gett sitt samtycke. Barn har olagligen skilts från sina föräldrar. Det är allvarligt.

För att kunna bestämma hur vi ska se på adoptionsverksamhet framöver måste vi ha en oberoende utredning om det som hänt. Det kommer att bli smärtsamt. Men det är redan smärtsamt med allt det vi vet från utredningen i Chile om de brottsliga handlingarna där och det som utredningen i Nederländerna visat. Det går inte att gömma sig. Det är smärtsamt.

Jag är glad att vi nu gör denna markering från riksdagen. Ett tillkännagivande är till för att både trycka på regeringen och markera majoritetens åsikt. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 134 Camilla Waltersson Grönvall (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Herr talman! När man nås av information om den brottsutredning som nu pågår i Chile reagerar man väldigt starkt - det gjorde i alla fall jag. Att det finns misstankar om att barn förts bort, i praktiken kidnappats, och att det är kopplat till misstankar om oegentligheter gällande adoptionsverksamhet är så otänkbart och förfärligt att det är svårt att greppa. Jag kan bara försöka förstå hur de många som har drabbats, som nu är fyllda av obesvarade frågor och som mår oerhört dåligt över detta faktiskt känner och mår. Men vad jag kan göra är att försöka bidra till att Sverige som nation gör allt vi kan för att svara på frågor och ge stöd till dem som drabbats när detta behövs.

Därför vill jag tacka Vänsterpartiet för ett välkommet och viktigt utskottsinitiativ som har gjort att socialutskottet återigen samlat sig för att driva på regeringen i en oerhört angelägen fråga. Den svenska regeringen måste göra allt för att möta oron och lidandet från såväl biologiska föräldrar som adoptivföräldrar, liksom de adopterade barnen, och således gå till botten med dessa frågor i en utredning.

Herr talman! Dagens Nyheter har gjort granskningen Barn till varje pris. Min partiordförande reagerade starkt på berättelserna om oegentligheter i flera länder som Sverige adopterat från. Ulf Kristersson, som har ett omvittnat och starkt engagemang för barn, speciellt de utsatta barnen, föreslog en vitbok om de internationella adoptionerna, en ordentlig vitbok som går till botten med alla misstankar. Han föreslog att man skulle samverka med existerande brottsutredningar, som den i Chile. Vanvårdsutredningen kunde tjäna som inspiration. Den togs fram på beställning av den dåvarande regeringen när svenska fosterbarn i början av 2000-talet vittnade om övergrepp och vanvård.

Herr talman! Jag tror att jag talar för väldigt många när jag säger att kärleken till ett barn är något av det största och starkaste man som människa kan känna. Den kärleken går utöver det mesta andra i livet och innebär starkare känslor av allt från oro till glädje och stolthet. Som vi återkommande får anledning att befästa i just socialutskottet går kärlek och föräldraskap långt bortom blodsband. Vårt utskott har i alltför stor utsträckning de senaste åren fått ägna oss åt föräldraskap som brister och där blodsband inte är någon garanti för kärlek, omvårdnad eller trygghet. Inte minst hanterar nu utskottet ett omfattande lagstiftningsarbete för att barnets bästa ska få ett starkare fokus i svensk lag.

Det är dock så att alla inte kan bära eller få barn själva. Genom åren har adoptioner varit ett viktigt sätt för barn att få kärleksfulla familjer när deras egna biologiska familjer saknats eller av olika skäl inte fungerat. Sverige har varit ett land som tagit emot barn från stora delar av världen sedan mitten av 1900-talet och som kunnat erbjuda dem en framtid i en förhoppningsvis kärleksfull familj och en framtid i ett land där alla har möjlighet att fritt utbilda sig och genomföra livsdrömmar.

Då är det otroligt svårt att hantera misstankar om oegentligheter och att barn har förts bort från sina biologiska föräldrar.

Herr talman! Återigen har socialutskottet konstruktivt arbetat tillsammans för att trycka på regeringen i en oerhört viktig fråga. Vi vill snarast se en svensk utredning som går till botten med och klarlägger hur svenska myndigheter och adoptionsorganisationer hanterat internationella adoptioner till Sverige från 1900-talets mitt och fram till i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Jag är glad att utskottet vidgar uppdraget till att utgå från alla internationella adoptioner. Det ska inte göra någon skillnad om du kommer från Chile, Kina, Colombia eller något annat land som adoptivbarn till Sverige. Du har rätt att få svar på dina frågor och rätt att få stöd.

Går man igenom den lagstiftning som gäller slås man ändå av att det förhållandevis sent kommit en omfattande lagstiftning och kontroll på plats. Ganska länge var adoptioner en oreglerad verksamhet utan dagens kontroll och kontakt med andra länder. Chile var till exempel en militärdiktatur.

Det får mig att tänka på dagens situation för barn födda genom surrogatmoderskap. I dag är detta helt oreglerat. Genom att flera partier blockerar viktiga förslag om att möjliggöra altruistiskt surrogatmoderskap i Sverige undviker vi att dessa barn i framtiden ska behöva uppleva samma oro och mående. I dag är detta lika oreglerat som adoptionerna var under alltför lång tid.

Medan föräldrarna till adopterade barn i dag och sedan många år tillbaka till exempel genomgår stenhårda kontroller och intervjuer för att bli godkända som adoptivföräldrar kan föräldrar till surrogatbarn utan minsta kontroll skaffa barn. Surrogatbarn är för övrigt ett förfärligt ord och uttryck i sig - barn kan och ska aldrig vara surrogat för något.

Är man orolig för att kvinnor hanteras illa eller för att det förekommer oegentligheter inom surrogatmoderskap borde man dra slutsatser av den debatt vi har i dag. Barnlängtande vuxna hittar sätt att få barn utan att svensk lagstiftning följer med. Det borde inte vara så. Till exempel borde ett socialutskott som i så många andra sammanhang arbetar med barnets bästa för ögonen åtminstone för barnens skull se att vi behöver göra något.

Antalet barn i svenska förskolor och skolor - i det svenska samhället - som kommit till världen genom surrogatmoderskap eller värdmoderskap, som för övrigt är ett mycket vackrare ord, ökar stadigt. Det finns en lång rad frågor kopplade till detta som vi inte längre kan blunda för. Vi har ett ansvar också gentemot dessa barn.

Herr talman! Det går inte att tillräckligt väl understryka hur viktigt det är att den person som regeringen tillsätter för detta oerhört viktiga uppdrag står självständig och oförvitlig. De resurser som tillförs måste vara tillräckliga, och det är klokt att ta till sig kompetens och kunskap från länder som påbörjat denna resa.

Inte minst ska alla de i dag vuxna människor som adopterats till vårt land kunna känna att de kan lita på att utredningen och den som är ansvarig för densamma kommer att göra sitt allra yttersta för att klarlägga hur svenska myndigheter och adoptionsorganisationer hanterat internationella adoptioner till Sverige från mitten av 1900-talet till i dag. Varje sten ska lyftas på. Varje dokument ska läsas och granskas, hur smärtsamt det än kommer att vara.

Anf. 135 Linda Lindberg (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Jag har i en tidigare fråga, ställd till ministern 2019, framfört min oro över situationen när det gäller de internationella adoptionerna, främst dem från Chile. I den brottsutredning som Chile har gjort kan vi notera över 600 barn som har koppling till och berör Sverige. Det har framkommit hårresande berättelser, bland annat om barn som kidnappats på sjukhus redan direkt efter födseln.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Nu följer några delar som är fritt översatta från den chilenska utredningen, som konstaterar följande:

Det är ett faktum att hundratals barn togs från sina föräldrar för att ges bort för adoption, främst utomlands.

Ingen ifrågasatte det faktum att barn försvann vid födseln.

Det fanns brister inom sjukvården, brist på optimal födelseregistrering och närvaro av grupper som agerade i samordning för att bortföra minderåriga, särskilt i fall med utsatta kvinnor.

Tillvägagångssätten var olika, men mest återkommande var metoden att få modern att tro att barnet hade dött. På så vis säkerställde man att inga efterföljande krav kom, eftersom föräldern var övertygad om att det handlade om ett oåterkalleligt faktum.

Bedrägeriet omfattade ett flertal individer, som sjukvårdspersonal och medicinsk personal, samt civilregistret och samordnade organisationer som agerade tillsammans utanför sjukhusbyggnaderna för att därefter leverera de stulna minderåriga till de familjer som skulle bli barnens framtida föräldrar. På så vis deltog offentliga organisationer och privata enheter gemensamt i detta förfarande.

Utifrån utredningen frågade jag socialministern vad regeringen avser att göra för att säkerställa att Sverige inte medger adoptioner på oriktiga grunder, inte minst utifrån situationen i Chile. Ministern framhöll i sitt svar att staten så långt som möjligt måste garantera att varje adoption sker på ett lagligt och etiskt sätt.

Detta förefaller ju vara en helt grundläggande princip, men ändå kan vi nu med facit i hand konstatera att denna grundläggande princip har fallerat rejält.

Rapporteringen kring adoptioner har fortsatt i medier. I flera decennier har internationella adoptioner kantats av oegentligheter. Föga har hänt i Sverige, trots att Sverige redan 1997 förband sig till Haagkonventionen. Denna skulle i någon mening bli en garant för rättssäkra adoptioner.

Artikel 21 i FN:s barnkonvention säger: "Vid adoption ska staten säkerställa att största vikt ges till vad som bedöms vara barnets bästa."

Herr talman! Tidningen Dagens Nyheter uppmärksammade i våras att den socialdemokratiskt ledda regeringen redan 1997 i regleringsbrev önskade att få underlag gällande hur de internationella adoptionerna sköttes. Den dåvarande tillsynsmyndigheten, NIA, svarade regeringen och beskrev situationen i 17 olika adoptionsländer. Rapporten innehöll information om allvarliga missförhållanden i en majoritet av länderna, men någon utredning med anledning av det som framkom verkar inte ha gjorts.

Det har nu gått 24 år sedan den dåvarande regeringen fick rapporten från NIA. Det är tre år sedan Chileutredningens första delrapport släpptes. Nu står vi här i kammaren med ett förslag från socialutskottet till ett tillkännagivande till regeringen om att vi kräver handling.

Socialminister Hallengren har visserligen i samband med en senare fråga, som jag ställde i april i år, framfört att man avser att initiera en utredning till hösten. Majoriteten i utskottet ser dock vikten av att vi verkligen visar hur angelägen frågan är för oss och hur angeläget det är att en utredning nu kommer till stånd. Vi har inte möjlighet att vänta fler år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Något som är väldigt angeläget för mig framförs i tillkännagivandet: Vi vill främst få till en utredning för att klargöra Sveriges ansvar för de adoptioner som förmedlats som enligt Chileutredningen bygger på - milt sagt - oegentligheter. Hur såg processen i Sverige ut vid den tiden? Det är också viktigt för mig att få veta. Jag hoppas att det tas med i den utredning som regeringen initierar och att man ser till fler länder. Jag hoppas inte minst att det också kommer fram förslag på hur Sverige fortsättningsvis ska arbeta för att stärka rättssäkerheten när det kommer till internationella adoptioner.

Vidare har Sverigedemokraterna i det betänkande som vi nyss behandlade, Socialtjänst- och barnfrågor, efterfrågat en utredning som tittar på hur vi på ett mer kvalitetssäkert sätt kan finansiera de svenska adoptionsverksamheterna. Det var tyvärr inget annat parti som noterade vårt yrkande, men det finns ju chans att ändra på det.

Faktum är att under de senaste åren har antalet adoptioner sjunkit kraftigt. Mellan åren 2008 och 2018 har antalet internationella adoptioner minskat med 70 procent, från 610 till 190 enligt statistik från MFoF.

Minskningen av antalet förmedlade barn påverkar den ekonomiska situationen för de auktoriserade organisationerna. Det skulle kunna innebära att behovet av att förmedla tar större utrymme än vad som skulle vara önskvärt, det vill säga att barnets bästa blir sekundärt eftersom organisationens behov av intäkter för överlevnad och för att kunna behålla den kompetens som förväntas prioriteras. I dag baseras nämligen delar av bidraget på antal förmedlade barn. Det är vår mening att regeringen också ska utreda hur fördelningen av bidrag till adoptionsverksamheter kan se ut så att de inte baseras på antal förmedlade barn.

Slutligen vill jag passa på att säga att det är oerhört gripande historier som jag har tagit del av. Jag kan känna in de funderingar och känslor liksom den frustration som de föräldrar som har förlorat sina barn, men också de föräldrar som har adopterat i god tro, måste ha. Jag förstår också alla de barn som numera är vuxna, i min egen ålder, och som söker sin historia. Jag hoppas verkligen, innerligen, att den utredning som nu initieras kan ge några svar och också tydliggöra vårt, Sveriges, ansvar i detta.

Anf. 136 Martina Johansson (C)

Herr talman! Att bilda familj är någonting som är viktigt för många. I dag finns det flera olika sätt att bilda familj. Så var det inte tidigare, utan då fanns det ett sätt - en man och en kvinna - och så fanns det möjlighet till adoption.

Det var många som valde att använda sig av internationella adoptioner när man inte kunde få barn på annat sätt. I Sverige sågs det som någonting väldigt bra. Man såg det också som en form av hjälp till vissa personer, och många av de här barnen har haft en bra uppväxt hos sina svenska föräldrar.

Men nu vet vi som sagt mer än vad vi visste då. Vi vet att alla adoptioner inte var frivilliga. En del av de här föräldrarna blev övertalade att lämna bort sitt barn. Ibland blev de förda bakom ljuset när man hävdade att barnet hade avlidit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Jag är dock ganska övertygad om att de svenska familjerna och föräldrarna var ovetande om vad som hände. Man såg i stället att det här var en möjlighet att bilda familj och också en hjälp till personerna.

Herr talman! I slutet av 90-talet skrev Sverige under Haagkonventionen. När vi gjorde det blev det en bättre uppföljning och kontroll av de internationella adoptionerna. Vi fick en nationell myndighet, vi fick regelverk och vi fick kontroll och uppföljning. Därefter har ytterligare skärpningar gjorts.

Frågan kvarstår ändå. Blev allting rätt? Skedde det fortfarande oegentligheter efter att vi hade infört de här sakerna? Vi behöver säkerställa att det faktiskt blev rätt. Det räcker därför inte att utreda vad som skedde fram till slutet av 90-talet.

Som min kollega Waltersson Grönvall var inne på för en liten stund sedan kan föräldrar i dag använda sig av värdmoderskap för att få barn. Jag tycker att det är bra, men det är viktigt att vi tillåter ett altruistiskt värdmoderskap i Sverige. Det är också viktigt att vi ser till att vi skapar en trygghet för de barn som föds med hjälp av värdmoderskap, att vi lär oss av det som har hänt tidigare, för om vi inte jobbar med den frågan finns risken att det kommer att hända igen. Här behöver regeringen ta steg framåt.

Vi står här i dag därför att vi vet att det inte gick helt rätt till i alla internationella adoptioner. Vi vet det genom att adopterade som har växt upp i Sverige börjar söka sina rötter och då upptäcker att de berättelser och historier som deras svenska föräldrar har fått till sig inte stämmer med den verklighet de får höra om när de får kontakt med sina biologiska föräldrar. Det här rör inte bara Chile, utan det rör fler länder.

Vi står här också tack vare att medierna uppmärksammade de här frågorna, både nu i våras och för några år sedan. Jag och några till i riksdagen uppmärksammade de här frågorna 2018-2019 genom olika frågor, interpellationer och motioner.

Jag ställde då frågan hur vi ska kunna lära av det här. Hur ska vi kunna förbättra? Hur ska vi motverka att det händer igen? Jag fick då till svar av regeringen att vi väntar på den brottsutredning som pågår i Chile. Vi måste utreda brottet först, innan vi kan titta på vad Sverige gjort eller inte gjort, sa man.

Jag förstår inte varför. Vi måste ju kunna se på vad som är vår del i det hela. Det handlar som sagt inte bara om adoptioner från Chile, utan det finns fler länder. Jag tycker därför att vi har förlorat tid. Vi har förlorat ytterligare tre år.

Nu har regeringen ändrat sig. Nu ska man göra en utredning. Men man väljer att inte ta det hela vägen och faktiskt utreda de adoptioner som har skett fram till dags dato. För hur vet vi att allting har blivit bättre? Vi behöver se till helheten. Har vi rätt organisering? Har vi rätt kontroll? Vi kan inte förlora mer tid. Vi måste så långt som möjligt säkerställa att det inte kan hända igen.

Herr talman! Barn har rätt till sitt ursprung och sitt familjeliv. Därför måste vi veta att rätt barn adopteras av rätt skäl. Det är därför jag yrkar bifall till utskottets förslag att utreda ända fram till nutid så att vi säkerställer att olagliga internationella adoptioner inte sker igen.

Anf. 137 Jon Thorbjörnson (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag är mycket glad över att socialutskottet har antagit Vänsterpartiets utskottsinitiativ om att utreda de internationella adoptionerna till Sverige. Det betyder så mycket för så många människor, såväl i vårt land som i andra länder.

För det är inte bara människor i Sverige som vill ha svar om de internationella adoptionerna. Även människor i andra länder väntar på att få reda på vad som hänt. Barn, föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar vill ha svar. När någon ringer från Chile och förtvivlat säger: "Du är mitt sista hopp", då sticker det i hjärtat.

I tre år har jag drivit frågan om de internationella adoptionerna och försökt att få till en utredning. Men jag har inte trampat upp någon ny stig, utan jag har följt de fotspår som andra redan har trampat upp.

Länge har adopterade och de som förlorat sina barn jobbat med att få klarhet i vad som har hänt, både enskilt och i organisationer. De har berättat, förklarat och visat. Vittnesmålen är tunga att ta in. Trots att det är svårt att nå ut och få gehör har de inte gett upp utan har fortsatt att kämpa. De har på egen hand jagat spår, översatt dokument och rest. De har organiserat sig för att hjälpa varandra att nå ut. Organisationer som till exempel Chileadoption.se och AEF har stöttat och spridit information. Jag har lyssnat på dem och haft möjligheten att hjälpa till på vägen.

Herr talman! Sedan 2018 har Vänsterpartiet i riksdagen jobbat med frågan om att tillsätta en utredning av de internationella adoptionerna. I februari 2018 uppmärksammade Sveriges Televisions Nyheter misstänkta oegentligheter vid adoptioner från Chile under 1970- och 1980-talen. Fattiga mödrar hade förmåtts att lämna ifrån sig sina barn under vad de trodde var en tillfällig period, men i själva verket hade dokument förfalskats och barn adopterats bort till bland annat Sverige.

I Chile tog man frågan på allvar och tillsatte både en parlamentarisk utredning och en brottsutredning. Den parlamentariska utredningen är klar och har lämnat klara besked. Där kan man läsa följande:

Att barn försvann var en realitet för kvinnor i hela landet som led av fattigdom eller som saknade ett stödjande nätverk. Man använde sig av olika metoder. Det vanligaste sättet var att få modern att tro att sonen eller dottern hade avlidit, och på så sätt undvek man senare klagomål eftersom föderskan blev övertygad om att hon stod inför ett faktum som var oåterkalleligt och som inte kunde ifrågasättas. Man lämnade inte över den nyföddas kvarlevor, inte heller födelsebevis, registrering av födelse eller dödsbevis.

Brottsutredningen pågår fortfarande, och över 600 av de 2 200 adoptionerna från Chile till Sverige finns med i den utredningen. Utredningen har pågått i flera år och kommer förmodligen att fortsätta att pågå länge.

Herr talman! Redan 2018 ansåg jag att det hade framkommit tillräckligt många uppgifter om oegentligheter och att en svensk utredning inte kunde vänta. Vi har väckt motioner om att tillsätta utredningar. Vi har vid flera tillfällen ställt frågor till ansvarig minister, både skriftligt och muntligt, om vilka åtgärder regeringen har tänkt vidta för att få klarhet i hur de internationella adoptionerna har hanterats av myndigheter och adoptionsorganisationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Chile är det exempel som har fått mest uppmärksamhet den senaste tiden, men misstänkta oegentligheter har rapporterats även från andra länder, till exempel Colombia, Sri Lanka, Kina, Sydkorea och Etiopien. Listan kan bli lång. Det finns många vittnesmål att ta del av, bland annat i Dagens Nyheters stora granskning av de internationella adoptionerna.

Svaren på frågorna har varit att man ska avvakta och se vad som händer i Chile. Man skulle avvakta tills alla utredningar i Chile var klara. Det skulle avvaktas och väntas, och svaret om utredning uteblev.

Herr talman! Ansvaret hamnar i stället på individen att söka på egen hand när det i själva verket handlar om ett systemfel. Det är bra att regeringen avsätter pengar för att hjälpa enskilda personer, men det var ju en systemlösning som behövdes. Oegentligheter som har framkommit och rapporterats har varit så omfattande och systematiska att det behövde klargöras hur detta hanterats från svensk sida. Det är orimligt för den enskilda individen att bära hela bördan själv.

Den 21 januari i år var svaret från regeringen att så mycket nytt inte hade hänt och att man skulle fortsätta att följa utvecklingen och avvakta. Men så kom en stor granskning i DN den 19 februari, och plötsligt, den 22 februari, skulle adoptionsförmedlingen ses över. Det gick snabbt mellan "inget nytt har hänt" till "nu ska det utredas". Vad var det som hände däremellan? Jag har inte fått något svar än.

I samband med granskningen gjord av DN uttryckte också alla partier i Sveriges riksdag mer eller mindre att det fanns skäl att undersöka de internationella adoptionerna. Det väckte hopp om att få gehör för Vänsterpartiets förslag om en utredning. När samma förslag var uppe förra året gick det inte igenom, men nu ska en utredning bli verklighet - vilket jag är väldigt glad över. Väl där är det viktigt att alla berörda parter ställer upp på utredningen, visar dokument, svarar på frågor och är transparenta. Allt måste genomlysas, och då måste alla hjälpa till och ställa upp. Ingen organisation eller person ska kunna ställa sig bredvid och vägra svara. Människor förtjänar svar - inte undanflykter.

Herr talman! Jag tycker också att det är viktigt att utredningen tittar på alla adoptioner. När ansvarig minister Lena Hallengren har uttalat sig har hon sagt att en utredning ska omfatta adoptioner fram till mitten av 1990-talet. Men varför begränsa det hela och stanna där? Även adoptioner under 2000-talet behöver utredas, precis som vårt förslag och beslutet från utskottet säger.

Sverige är inte först ut med att utreda de internationella adoptionerna. Chile har utrett, Schweiz har beslutat att utreda och Nederländerna har utrett. Den nederländska utredningen pekar på att man har hittat systematiska fel, förfalskade dokument, bedrägerier, korruption och påtryckningar på fattiga kvinnor att ge upp sina barn - och detta även in på 2000-talet.

Herr talman! Adoptionsskandalerna visar återigen hur de mest utsatta människorna utnyttjas och misshandlas för profiten. Det är de fattiga, ursprungsbefolkningen och de utan socialt skyddsnät som utsatts för människohandeln. Flera stater, inklusive Sverige, är inblandade, och under åren har många fel begåtts. Många har drabbats, och de har rätt att få veta vad som har hänt och varför. Det är bra att Sverige nu har börjat ta sitt ansvar för det som har hänt och den människohandel som har drabbat så många människor. Det får inte hända igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

No más silencio!

Anf. 138 Juno Blom (L)

Herr talman! Liberalerna vill tacka Vänsterpartiet - och dig, Jon Thorbjörnson. Vi har fått höra dig berätta om din kamp. Jag vet inte exakt vad du sa om att du inte valt en ny väg - men du har definitivt under lång tid plöjt mark, och det har gjort att vi också har ställt oss på den väg du har lett oss till. Ett otroligt stort tack för ditt genuina arbete. Jag blir tagen, och jag har till och med svårt att gå upp i talarstolen och prata efter dig. Det är det här vi politiker är till för - att verkligen göra skillnad. När du somnar i natt kan du känna att du verkligen har gjort något fantastiskt.

Det är så otroligt viktigt att vi snarast tillsätter en utredning med syftet att klarlägga hur svenska myndigheter och adoptionsorganisationer har hanterat internationella adoptioner till Sverige från 1900-talets mitt. Precis som ledamoten tog upp, och flera andra, ska utredningen omfatta alla dessa adoptioner fram till i dag.

Att en bred majoritet sluter upp bakom förslaget är fantastiskt. I vissa lägen önskar man verkligen att man kunde säga att alla sluter upp bakom det. Jag tycker att det är svårt att inte ställa sig bakom förslaget när man blir så medveten om hur illa det har varit och vilket enormt ansvar man har att vilja veta.

Jag vill också tacka Transnationellt Adopterades Riksorganisation, TAR, för deras viktiga arbete. De har skickat ett verkligt gediget material som sätter ljuset på varför det är så oerhört viktigt att en utredning tillsätts för att klargöra Sveriges hantering av de cirka 60 000 transnationella adoptioner som har genomförts.

Här är det viktigt att vi ser denna viktiga fråga ur ett strukturellt rättighetsperspektiv. Det handlar inte om vars och ens relation med sin adoptivfamilj. Där finns ju 60 000 unika relationer, och det gäller att vi kan ha två tankar i huvudet samtidigt.

Som ledamoten Jon Thorbjörnson var inne på är det här verkligen att likna vid människohandel och inget annat.

Nu har Chile inlett ett viktigt arbete, men som flera varit inne på får vi inte fastna i att enbart förhållandena kring dessa adoptioner ska utredas. Utredningen ska omfatta alla adoptioner, från alla länder, som skett från 1900-talets mitt till i dag.

Bakom dessa siffror finns ett enormt lidande och en stor sorg. Vi hörde ledamoten Jon Thorbjörnson berätta om det på ett starkt sätt, och jag tror att vi alla berördes starkt av DN:s rapportering under våren om föräldrar som berövats sina barn och barn som förlorat sina biologiska föräldrar. Barn har levt med en känsla av att ha blivit bortlämnade, och mammor har fått sina barn bortförda och informationen att barnet dött. Som ett av de drabbade barnen, som nu är vuxen, uttrycker det: "Hela mitt liv har varit en stor fet lögn."

Liberalerna anser liksom flera andra här att den nederländska utredningen bör vara förebild för framtagandet av direktiv till den oberoende utredning som en majoritet i denna kammare nu har ställt sig bakom och att det är viktigt att utredningen tillsätts skyndsamt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Det är en utredning för att visa att vi vill veta, som flera varit inne på. Det är först då vi kan ge upprättelse till alla som kan ha utsatts för oetiska och olagliga adoptioner och sätta fokus på de psykosociala behov som finns bland adopterade.

Likaså ska de adopterade som vill få hjälp att söka information om sitt ursprung ha rätt till det. Det är helt oacceptabelt att adopterade lämnas ensamma med att hantera eventuella olagliga handlingar som de utsatts för. Det ansvaret ska staten ta, oavsett om utredningen kommer fram till att Sverige har haft del i oegentligheter i samband med transnationella adoptioner till Sverige eller inte.

När vi vet kan vi vidta adekvata åtgärder för att säkerställa att något liknande aldrig upprepas. Låt oss inspireras av Nederländerna, som tagit ansvar och vidtagit åtgärder! De vill veta, och vi vill veta. Så tar vi ansvar, och så kan vi garantera förändring.

Anf. 139 Lorena Delgado Varas (V)

Herr talman! Jag vill först och främst tacka min partikamrat Jon Torbjörnsson, som lyckats lägga fram utskottsinitiativet som vi debatterar i dag. Ja, Jon, vi trodde inte att vi skulle stå här nu och fatta det här beslutet, men det gör vi.

Den här frågan har många adopterades organisationer lyft fram länge utan att få gehör. Här kan jag inte låta bli att poängtera att dagens beslut innebär ett första steg mot att reparera en stor orättvisa.

Redan för flera decennier sedan kom det rapporter om oegentligheter kring internationella adoptioner. Tyvärr lät man dem fortgå, och det i sig innebar att man lät brott fortgå utan någon som helst åtgärd.

Min familj kommer från ett av de områden i Chile som drabbats mest, Wallmapu i södra Chile. Varför är det så? Jo, därför att i Wallmapu bor en stor del av Chiles största urfolksgrupp, mapuche, en grupp som förutom att vara utsatt för rasism och diskriminering är ekonomiskt utsatt.

När maktförhållandet mellan första familj och adoptanter är så ojämlikt blir det svårt att hitta sätt för adoptioner att gå rätt till, särskilt om adoptionerna sker från diktaturer, pseudodemokratier och korrupta länder. Det ojämlika maktförhållandet upprepar sig i Kina, Etiopien, Colombia, Sydkorea, Eritrea och många andra länder.

Det viktiga med det här utskottsinitiativet är att det breddar utredningen till alla adoptioner från och med mitten av 1900-talet. Nu när vi äntligen ska utreda, låt oss göra det ordentligt! Det här blir en god grund för att förändra hur adoptioner går till och vem som ska ha makten över dem.

I dag är det tyvärr så att adoptionsorganisationerna äger de adopterades dokumentation, och med tanke på korruptionen blir de inte en neutral part i detta. Dokumentationen måste hanteras av svenska myndigheter, och de adopterade bör få full insyn i sina egna papper.

Sverige har i dag barnkonventionen som lag. I barnkonventionen står det uttryckligen att identiteten är enormt viktig och att du har rätt att få veta vilka dina föräldrar är, så långt det är möjligt. Om du undrar över ditt ursprung ska du få hjälp att ta reda på det du behöver veta.

När olagliga adoptioner sker tar man ifrån barnen alla deras rättigheter. Det är inte en adoption; det är snarare trafficking. Det minsta vi kan göra är att stötta de adopterade i att få rätt till sin identitet, stöd i det juridiska och de resurser som krävs för att kunna göra en återresa till det första landet. De har fått kämpa utan att få det stöd de har rätt till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella adoptioner

Det finns en brådska i att få utredningen på plats. De adopterade har kämpat länge nog för att få igenom detta, men det har också de första familjerna. Tyvärr ser vi i Chile att fler och fler föräldrar går bort innan de lyckas hitta sina barn, än mindre få upprättelse.

Herr talman! Den här utredningen bör utföras av oberoende utredare, och de adopterades organisationer måste vara en viktig part i detta. Man ska utgå från de adopterade och inte från adoptionsorganisationerna.

Jag vill avsluta med en av de adopterades ord om dagens beslut: Utred alla adoptioner, hur obekvämt det än blir för den svenska självbilden! No más silencio!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)