Internationella försvarssamarbeten

Betänkande 2020/21:UFöU5

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
21 april 2021

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Regeringen bör tydliggöra sin säkerhetspolitiska linje (UFöU5)

Riksdagen anser att regeringen bör tydliggöra sin säkerhetspolitiska linje och riktade ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen om detta.

Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen om internationella försvarssamarbeten. I skrivelsen beskriver regeringen bakgrunden till och den aktuella utvecklingen av internationella försvarssamarbeten som Sverige deltar i. Enligt riksdagen är det i skrivelsen tydligt att regeringen lägger sin kraft på de bilaterala samarbetena, alltså försvarssamarbeten mellan två parter. EU- och Natosamarbetena redogörs för kort och utan större framåtblickande ambitioner, tycker riksdagen. Riksdagen anser vidare att regeringen, utifrån riksdagens tillkännagivande i december 2020 om en Nato-option, bland annat måste säkerställa brett parlamentariskt stöd för Sveriges säkerhetspolitik.

Tillkännagivandet har sin grund i förslag i en motion. Riksdagen sa nej till övriga motionsförslag och lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Utskottets förslag till beslut
Det sammansatta utskottet föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen, med anledning av ett motionsyrkande om att regeringen bör tydliggöra sin säkerhetspolitiska linje. Utskottet föreslår att övriga motioner avslås.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2021-04-08
Justering: 2021-04-15
Trycklov: 2021-04-15
Reservationer: 13
Betänkande 2020/21:UFöU5

Alla beredningar i utskottet

2021-03-18, 2021-03-25, 2021-04-08

Regeringen bör tydliggöra sin säkerhetspolitiska linje (UFöU5)

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet anser att regeringen bör tydliggöra sin säkerhetspolitiska linje och föreslår att riksdagen riktar ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen om detta.

Utskottet har behandlat en skrivelse från regeringen om internationella försvarssamarbeten. I skrivelsen beskriver regeringen bakgrunden till och den aktuella utvecklingen av internationella försvarssamarbeten som Sverige deltar i. Enligt utskottet är det i skrivelsen tydligt att regeringen lägger sin kraft på de bilaterala samarbetena, alltså försvarssamarbeten mellan två parter. EU- och Natosamarbetena redogörs för kort och utan större framåtblickande ambitioner, tycker utskottet. Utskottet anser vidare att regeringen, utifrån riksdagens tillkännagivande i december 2020 om en Nato-option, bland annat måste säkerställa brett parlamentariskt stöd för Sveriges säkerhetspolitik.

Förslaget om tillkännagivande har sin grund i förslag i en motion. Utskottet föreslår att riksdagen säger nej till övriga motionsförslag och lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2021-04-20
Debatt i kammaren: 2021-04-21
Stillbild från Debatt om förslag 2020/21:UFöU5, Internationella försvarssamarbeten

Debatt om förslag 2020/21:UFöU5

Webb-tv: Internationella försvarssamarbeten

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Pål Jonson (M)

Operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland

Fru talman! Finland har såväl genom våra länders gemensamma historia som genom våra säkerhetspolitiska vägval en särställning i Sveriges internationella förbindelser. Det svensk-finska operativa försvarssamarbetet, som är temat för dagens debatt, syftar till att stärka ländernas nationella försvar och öka försvarsförmågan för att kunna agera gemensamt. Det kan bland annat handla om att hantera olika former av kränkningar på varandras territorium. Genom den lag om operativt försvarssamarbete som det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet föreslår i sitt betänkande fördjupas detta samarbete ytterligare. Tekniska, administrativa och juridiska trösklar mot försvarssamarbetet hyvlas ned, och nya möjligheter öppnas.

Fru talman! Behovet av det fördjupade svensk-finska försvarssamarbetet drivs främst av den försämrade säkerhetsutvecklingen i Östersjöområdet. Ansvaret för den utvecklingen vilar tungt på Ryssland. Det finns åtminstone tre faktorer i det ryska agerandet som inger oro.

För det första har Ryssland återkommande visat att man har en låg tröskel för militär våldsanvändning. Man har försökt rita om de europeiska gränserna både i Ukraina och i Georgien, och i andra länder agerar man i gränslandet mellan den totala freden och det totala kriget med olika typer av hybridhot.

För det andra har Ryssland mer än fördubblat sina försvarsutgifter och kraftigt förstärkt sina väpnade styrkor under det senaste årtiondet. Det västra militärdistriktet, som ligger i Sveriges och Finlands omedelbara närhet, är av högsta prioritet för den ryska försvarsmakten.

För det tredje, fru talman, ser vi ett aggressivt ryskt övningsmönster i vårt eget närområde. Den ryska övningen Ocean Shield på Östersjön och den efterföljande svenska beredskapshöjningen under förra veckan är symtom på att vi har en ny säkerhetspolitisk normalbild att hantera i vårt eget närområde. Rysk militär våldsanvändning, styrkeuppbyggnad och aggressiva övningsmönster är realiteter som vi i Sverige måste förhålla oss till i våra säkerhets- och försvarspolitiska vägval.

Fru talman! Från Moderaternas sida välkomnar vi ett fördjupat försvarssamarbete med Finland. Detta arbete påbörjades till dels under alliansregeringen 2014 genom att vi gjorde en analys för att ta fram en handlingsplan för samarbetet.

För att det svensk-finska försvarssamarbetet ska kunna spela sin fulla roll och bidra till säkerhet anser vi att samarbetet bör vila på tre principer:

ökad samordning med andra internationella försvarssamarbeten

ökad säkerhetspolitisk samordning mellan Sverige och Finland

ökad nationell försvarsförmåga.

Fru talman! Jag ska presentera dessa principer lite närmare.

För det första: För att det svensk-finska försvarssamarbetet ska vara starkt, trovärdigt och realistiskt måste det också kopplas samman med våra andra försvarssamarbeten i Norden, inom EU och inte minst med Nato och USA. Den transatlantiska länken och Nato är helt avgörande för säkerheten och stabiliteten i vårt eget närområde. Vi moderater hade därför föredragit att se en bredare lagstiftning där regelverket för det operativa stödet mellan Sverige och Finland hade generaliserats för att också kunna riktas mot fler länder och internationella organisationer - ett värdlandsstöd 2.0, helt i linje med den solidariska säkerhetspolitik som vi har ställt oss bakom i den här kammaren. Av särskild vikt, anser vi, är att fördjupa det försvarspolitiska samarbetet med Storbritannien, Danmark, Norge och USA.

Det var just den modellen med en generell lagstiftning snarare än en svensk-finsk lag som låg bakom det ställningstagande som Försvarsberedningen gjorde i sin rapport Värnkraft. Där pratade man om en generell lagstiftning, inte en svensk-finsk lag.

Jag vill också påminna om att även Finland har en generell lagstiftning. Man fattade ju ett beslut den 1 juli 2017 som helt utgår från EU:s solidaritetsförklaring och inte riktas mot något specifikt enskilt land.

För det andra: Det fördjupade försvarssamarbetet med Finland bör även leda till en djupare säkerhetspolitisk samordning länderna emellan. När vi ökar det försvarspolitiska samarbetet måste helt enkelt det säkerhetspolitiska samarbetet hänga med. Det är två sidor av samma mynt. Även om Sverige och Finland delar många utgångspunkter i den internationella säkerhetspolitiken finns det viktiga nyansskillnader, till exempel i relationen till Ryssland, i synen på hur djupt EU:s försvarssamarbete bör utvecklas samt i ländernas relation till Nato.

Den tydligaste skiljelinjen mellan svensk och finsk säkerhetspolitik är den så kallade Natooptionen som Finland har för att vidmakthålla sin säkerhetspolitiska handlingsfrihet att kunna söka medlemskap i försvarsalliansen Nato om man så skulle önska. Den svenska regeringen har i stället valt att helt avfärda tanken på att införa en Natooption i den svenska säkerhetspolitiska linjen.

Vår uppfattning är att ett svensk-finskt försvarssamarbete är bra för vår säkerhet och för finsk säkerhet men att det inte ersätter behovet av ett svenskt Natomedlemskap. Skulle vi fatta ett beslut om ett svenskt Natomedlemskap skulle det dock behöva göras i nära dialog och helst tillsammans med Finland. Men vi anser också att Sverige borde kunna inkludera en Natooption i sin säkerhetspolitiska linje för att bättre harmonisera vår relation till Nato med Finlands, nu när vi går in i ett fördjupat försvarspolitiskt samarbete.

För det tredje och avslutningsvis, fru talman: Grunden för Sveriges trovärdighet i de internationella försvarssamarbetena kan bara läggas genom att vi utvecklar en starkare nationell försvarsförmåga. För att vara en attraktiv partner i sådana här sammanhang är det helt enkelt viktigt att kunna påvisa att man har en stark militär förmåga på nationell basis. Sverige är fortfarande det land i norra Europa som lägger minst andel av sin ekonomi på försvaret. Finland å andra sidan, fru talman, kommer under nästa år att lägga över 2 procent av bnp på försvaret som ett resultat av upphandlingen av nästa generations stridsflygplan, det så kallade HX-projektet.

Det har hittills främst varit de blå stridskrafterna som har varit inriktade på det svensk-finska samarbetet, i huvudsak marinen och flygvapnet. Därför är det naturligtvis viktigt inför det kommande försvarsbeslutet att marinen till exempel får besked om nya ytstridsfartyg och korvetter. Men Försvarsberedningen har även pekat på att vi ska kunna stödja Finland med upp till en brigad av markstridskrafterna. Det är ett ställningstagande som förpliktar, fru talman.

Ytterst handlar detta om att höstens försvarsbeslut måste vara så starkt och genomförbart att det blir en tydlig omvärldssignal, både till våra internationella partner och till andra länder, om vår vilja och förmåga att bidra till säkerhet och stabilitet i Sveriges närområde. Försvarsberedningens förslag måste därför genomföras och finansieras fullt ut i höstens försvarsbeslut.

Jag vill med det, fru talman, yrka bifall till reservationen och hänvisar i övrigt till det särskilda yttrandet från M, L, C och KD.


Anf. 2 Tredje vice talman Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Vi står inför ett historiskt beslut i kammaren i dag. Vi går från försvarssamarbete till operativt försvarssamarbete. Det beskriver skillnaden mellan alla de samarbeten vi har och det vi nu ska skapa laglig grund för tillsammans med Finland. Det är viktigt, och det beskriver vad vi borde göra också när vi samarbetar med våra övriga försvarsvänner: göra de samarbetena operativa. Att operativt kunna agera och möta ett väpnat angrepp och hindra kränkningar är ju någonting som syftar till att avskräcka och att bygga säkerhet solidariskt - i fred och i krig.

Regeringen bemyndigas med dagens beslut att lämna respektive ta emot operativt militärt stöd. På begäran av Finland ska svenska styrkor - kvinnor, män och hen - sättas in för att hindra kränkningar av finländskt territorium, och Sverige kan på motsvarande sätt begära stöd av finländska styrkor på vårt svenska territorium, förutsatt att landet inte är i krig eller att en väpnad konflikt råder, för då är det riksdagen som fortfarande har att fatta beslut. Här finns inga ömsesidiga försvarsförpliktelser. Det är naturligtvis ett memento.

Men vi tar ett steg framåt i operativt arbete. Det anges i regeringens proposition att våra länder har likartade säkerhetspolitiska utgångspunkter. Som vi har hört tidigare, från Pål Jonson, stämmer det till viss del men inte helt. Finlands säkerhetspolitik skiljer ut sig såtillvida att de har en uttalad Natooption. Vi hörde hur ledande företrädare för Finland när Ryssland sökte hota använde den optionen för att markera: Vi har en gräns. Det har inte Sverige. Vi har inte den optionen. För vår del tycker vi att det är en stor brist, fru talman. När vi här i Sverige fattar ett beslut och säger att vi inte någonsin vill gå den vägen och inte kan tänka oss en Natooption devalverar det indirekt värdet av den finländska optionen. För om de samarbetar med oss och kan tänka sig en Natooption och Sverige inte kan det har vi minskat värdet av deras Natooption. Det är en trist del av det här beslutet. Det hade varit bra om det också hade innefattat ett uttalat mål från svensk sida, en uttalad Natooption i den svenska säkerhetspolitiken.

Som också framgick av tidigare inlägg är Finlands lagstiftning inte specifik utan generell. Det är också någonting som skiljer.

Fru talman! Centerpartiets säkerhetspolitiska hållning är inte neutralitet och inte heller alliansfrihet. Det har vi debatterat i andra sammanhang, så jag tänker inte djuploda i det här och nu. Men Finlandssamarbetet visar att det krävs mer än gemensamma övningar. Det krävs operativt samarbete och planering.

I vår del av världen går det inte att bara öva, även om det är aldrig så viktigt, och det är bra det som sker. Det är bra med de samarbetsavtal som har skapats. Men om de bara innebär samarbete saknas någonting. Det visar det här beslutet som vi ska ta i dag. Att gå från samarbete till operativt försvarssamarbete gör skillnad. Det har syftet att vara avskräckande och stärka vår försvarsförmåga men också att signalera tydligt att andra ska hålla sig borta. När vi talar om "andra" vet vi alla att det är Ryssland som vi menar. Det är Ryssland som agerar och gör vår region, Östersjöregionen, till en region som är tydligt utsatt för utmaningar. Vi ser det inte minst nu i och med agerandet i Belarus.

För Centerpartiets del vill vi, förutom det beslut som vi ska ta i dag, öppna upp så att det operativa samarbetet inkluderar fler länder för att kunna möta den hotbild vi har och de faktiska behov som vi har av operativt militärt samarbete och faktiskt också göra den solidariska säkerhetspolitiken tydligare för alla.

Sverige bör inkludera samtliga EU- och Natoländer, och vi vill naturligtvis, fru talman, även om jag inte ger mig in i djupdiskussionen här och nu, se ett svenskt Natomedlemskap, och vi vill åstadkomma det i nära samarbete med Finland. Vi ser inte att det beslut vi har att fatta här i dag på något sätt försvårar eller har någon indirekt eller direkt påverkan på detta.

Med detta vill jag yrka bifall till reservationen under punkt 6. Jag hänvisar också till det särskilda yttrandet och yrkar i övrigt bifall till förslaget i betänkandet.


Anf. 3 Lars Adaktusson (KD)

Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till reservationen och också hänvisa till det gemensamma särskilda yttrandet från M, C, KD, och L.

När vi i dag debatterar regeringens proposition om ett utökat militärt samarbete mellan Sverige och Finland är det inte vilken debatt som helst. Det förslag som riksdagen ska ta ställning till innebär att en annan nations militära styrkor tillåts operera i vårt land och att svenska värnpliktiga kan sättas in för att hindra kränkningar av ett annat lands territorium.

Regeringen har länge argumenterat för vidareutvecklade samarbeten med andra demokratier på försvarsområdet. Kristdemokraterna välkomnar detta. Vi ser hur samverkan i sig bidrar till ökad förståelse och fördjupade relationer mellan länder och folk. Vi ser hur säkerhet byggs gemensamt, hur militärt samarbete ökar vår egen förmåga och höjer tröskeln för en eventuell angripare. Ett utökat militärt samarbete mellan Sverige och Finland är viktigt och rätt i sak.

Fru talman! Många har de senaste åren varnat för att osäkerheten i vårt närområde och risken för militära angrepp ökar. Försvarsministern har konstaterat att Rysslands beslut att i strid mot folkrätten gå in i Georgien och Ukraina i grunden har förändrat säkerhetspolitikens förutsättningar.

På DN Debatt den 29 juli klargör Peter Hultqvist: "En skarp situation någonstans i Östersjöregionen påverkar alla länder i området." Sverige är inte och har aldrig varit någon fritt svävande satellit i ett neutralitetens eller alliansfrihetens särskilda universum. Därför är det, i den mån det inte redan är gjort, hög tid att göra upp med de föreställningarna. Det är hög tid att se Sveriges geopolitiska och säkerhetspolitiska läge så som det verkligen är och ta till sig de hotbilder som inte består av diffusa skuggor och några streck på ett papper utan som bygger på fakta. Drabbas ett land i vårt närområde drabbas även Sverige.

Vi välkomnar i dag det utökade och nära försvarssamarbetet med Finland. På samma sätt välkomnar vi andra försvarssamarbeten som de med USA, Storbritannien, Tyskland och Nordefco, för att nämna några exempel. Försvarsministern har varit pådrivande i detta, och för det förtjänar han ett erkännande. Sverige står starkare i dag än vad vi gjorde innan samarbetsavtalen kom på plats.

Ännu starkare står Sverige om den lagstiftning som vi i dag debatterar blir generell, så som föregående talare har varit inne på, så att fler länder vid sidan av Finland kan knytas till det operativa militära samarbetet med Sverige. Sådan är utformningen av motsvarande lagstiftning i Finland. Det ger ökad säkerhet och ökat handlingsutrymme där, och så bör det vara även här.

Samtidigt gäller det att vara tydlig. Inget av de avtal som Sverige i dag har på försvarsområdet innehåller några löften om hjälp utifrån. Inget av de avtal som har ingåtts, inte heller det avtal med Finland som vi diskuterar i dag, innehåller några försvarsgarantier.

Vi talar i debatten om ökad oro och osäkerhet i Sveriges närområde. Vi ser hur Ryssland utvecklas i mer auktoritär riktning. Vi hör försvarsministern säga att en skarp situation någonstans i Östersjöregionen påverkar alla länder i området. Men vi står som nation utan försäkring. Börjar det brinna vet vi inte om brandkåren kommer.

Fru talman! Svensk utrikes- och säkerhetspolitik förutsätter en modern, effektiv och stark svensk försvarsmakt. När vi med tyngd och trovärdighet kan göra gällande att vårt land alltid kan försvaras och att vi aldrig står ensamma undanröjs tvivlen på Sveriges förmåga. Tydligheten ökar, och risken för angrepp minskar.

Detta går att uppnå genom ett fullvärdigt svenskt medlemskap i Nato. Det enda sättet att integreras i ett säkerhetssamarbete med fördragsfästa försvarsgarantier och full operativ planering är ett Natomedlemskap. Med de bilaterala samarbetsavtalen har regeringen hittat en väg. Men man tar sig inte ända fram; man når inte målet.

Så, avslutningsvis, det är hög tid nu, Peter Hultqvist, att röra sig framåt och leda Sverige in i de västliga demokratiernas försvarsallians och försvarssamarbete, där Sverige sedan länge hör hemma.


Anf. 4 Joar Forssell (L)

Fru talman! Jag ska börja med att erkänna för talmannen, församlingen och dem som tittar att jag när detta ärende har behandlats har varit partisk. För, fru talman, jag älskar Finland. Jag älskar de karelska pirogerna - ni vet dem med ett tunt skal av rågbröd, varm risgröt och lite salt äggsmör som smälter. Jag älskar hur Marimekko kan liva upp den tråkigaste Ikeamöbel, och jag älskar att man kan välja Valio om man inte vill ha kinesiskägd havremjölk i sitt kaffe. Och jag älskar såklart att Finland har gått före och har republik.

Men, fru talman, framför allt älskar jag Finland för att vi delar värderingar. Vi delar inte bara uppfinningsrikedom och stora delar av det kulinariska, utan vi delar också värderingar. Vi har en gemensam syn på demokrati och på ansvarstagande för fred, frihet och stabilitet inte bara i våra egna länder utan i hela världen. Vi har en gemensam syn på jämställdhet och klimat.

Av dessa skäl är det som den finska försvarsmakten ska försvara i sitt fundament detsamma som det som den svenska försvarsmakten ska försvara, det vill säga fred, frihet och demokratiska värderingar. Det är klart att det av de skälen är naturligt att inte bara välkomna utan lovsjunga ett djupare samarbete, där vi rensar bort dåliga hinder som tidigare har satt käppar i hjulen för ett djupare operativt samarbete. Det är en naturlig väg att gå, för vi är i mångt och mycket likar. Finlands sak är vår, och vår sak är faktiskt också Finlands, just av skälet att vi delar samma fundamentala syn på vår plats i världen och vilka värderingar som ska styra vår tid.

Vi har en till stor del gemensam historia, men vi har också en till mycket stor del gemensam samtid och förmodligen en gemensam framtid. För att ta ett exempel, som har lyfts fram här i talarstolen tidigare: När Putins allt aggressivare Ryssland börjar mullra i Östersjön eller skrämma upp och i värsta fall angripa länder inte bara här, utan runt om i Europa, är detta naturligtvis hot som vi har gemensamt, i vår samtid och, tyvärr, förmodligen också i vår framtid. Vi har gemensamma säkerhetspolitiska utmaningar. Jag och Liberalerna är glada över att vi får ett fördjupat försvarssamarbete med Finland.

Men det är också så att dessa gemensamma försvarspolitiska utmaningar inte bara är gemensamma för oss och Finland. De är också gemensamma för andra länder i världen - större delen av Europa, till exempel. Vi har sett Rysslands agerande i Georgien och Ukraina. Detta borde faktiskt mana till att fördjupa samarbetet med fler länder än bara Finland.

Vi har av det skälet en gemensam reservation med M, KD och C, som jag gärna lyfter fram i debatten, och ett särskilt yttrande. Har man synen att dem som man delar värderingar och säkerhetspolitiska utmaningar med är dem man ska bygga samarbete med bör man också förstå att det samarbetet inte kan stanna vid Finland. Det måste fördjupas med andra som också delar dessa byggstenar.

Av detta skäl bör en sådan här lagstiftning göras generell, som Finland har gjort. Vi bör också ha en Natooption, som Finland har. Vi vill såklart också att vi ska gå med i Nato, men att ha en Natooption är ett verktyg på vägen mot ett medlemskap. Det är så vi kan bygga säkerhet, stabilitet och fred - inte bara här, i Finland eller kring Östersjön, utan i större delen av vårt närområde.

Fru talman! Finland har, som vi redan har diskuterat här i kammaren i dag, använt sin Natooption. Finland har, som jag har sagt i mitt anförande, samma eller åtminstone en mycket snarlik syn på ansvarstagande för fred och frihet i världen. Av dessa skäl är jag inte främmande för att Finland, precis som Sverige, i framtiden kommer att vilja och behöva närma sig Nato ytterligare. Då är det naturligt att vi har en politik som liknar Finlands, med Natooption, och att vi driver på för att den optionen också ska förverkligas. Det är så vi bygger fred i hela Europa.

Fru talman! När krisen kommer är jag glad om vi kan dricka Finlandia och kanske lite Absolut och inte behöver skåla i rysk vodka efter att krisen har passerat.

Fru talman! Det är naturligt att vi har ett djupare samarbete med Finland än vi har haft tidigare, för vi är i mångt och mycket samma. Vi är i mångt och mycket en konsekvens av samma historia, och vi har i mångt och mycket en gemensam samtid och framtid.


Anf. 5 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Joar Forssell sa i sitt anförande att Finlands sak är vår. Det är alldeles riktigt. Det var precis det jag hade tänkt inleda mitt anförande med. Det var Olof Lagercrantz och Karl Gustaf Hildebrands titel på den bok de publicerade 1939 och som blev starten på ett landsomfattande arbete i Sverige med att ge stöd till Finland.

Svenskar samlade in pengar och kläder, vi sände medicinsk personal och 8 000 soldater från den svenska sidan reste till Finland som frivilliga för att delta i kriget mot Ryssland.

Vad som inte är så känt i Sverige är de stora mängder militär materiel som Sverige också samlade in till Finland. Jag ska erkänna att det var först för ett par år sedan på ett möte i Helsingfors som jag själv insåg hur mycket materiel Sverige hade bidragit med till Finland under de här åren. Jag trodde till och med att det lät lite otroligt, för bilden är ju allmänt att Sverige inte hade så god beredskap i inledningen av andra världskriget. Det var imponerande mängder som Sverige sände till Finland, och min känsla var: Hade vi ens så mycket? Det hade vi tydligen, och vi hade dessutom materiel kvar därefter.

Stödet 1939 formades inför en akut situation som existerade då. I dag, fru talman, fattar vi här i riksdagen så småningom ett strategiskt beslut för att ha en struktur där Sverige och Finland samarbetar för att ha en god beredskap och kunna ge varandra operativt militärt stöd. Vi ska alltså vara bättre förberedda om det behövs i framtiden.

Sverige och Finland har en särställning i den säkerhetspolitiska mosaiken i vår del av världen - en del av världen där spänningarna tyvärr har ökat under de senaste tio åren. Både Sverige och Finland är militärt alliansfria men har ett nära samarbete med Nato. Det är en ordning som jag som socialdemokrat menar är bra för våra båda länder och dessutom bra för säkerheten i hela den region där vi finns.

Samarbetet mellan Sverige och Finland, som riksdagen fattar beslut om i dag, stärker våra länders förmåga att agera tillsammans. Det stärker våra länders säkerhet. Med de stora ekonomiska tillskott som det svenska försvaret kommer att få under de närmaste åren blir det svenska försvaret starkare, något som är nödvändigt eftersom det råder osäkerhet och spänningarna i vårt närområde har ökat.

Fru talman! Finlands sak är fortsatt vår. Sveriges sak är Finlands. Med detta yrkar jag bifall till det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets förslag.


Anf. 6 Roger Richthoff (SD)

Fru talman! Vi tycker att det som regeringen har presenterat här är ett bra underlag. Det förtjänar också att nämnas att försvarsministerns roll i det här arbetet är bra. Du gör i många stycken ett bra jobb, Peter Hultqvist. Så är det.

Detta har jag sagt förut i kammaren. Vi har olika uppfattningar om en del saker, till exempel de ekonomiska tillskotten. Men det underlag som ni har presenterat är bra. Budgeten är en annan fråga, som vi får återkomma till sedan.

Däremot har Sverigedemokraterna varit det enda parti som tidigare har förespråkat ett försvarsförbund med Finland. Det gör vi fortfarande.

Sverige och Finland möter i mångt och mycket samma säkerhetspolitiska utmaningar. Vi kallar det för ett broderfolk, som någon sagt här. Vi har i mycket samma värderingar. Vi har en lång historia tillsammans, och vi vill fullfölja linjen med ett försvarsförbund med Finland. Detta anser vi är ett kliv i den riktningen i och med att vi går in på den operativa delen, alltså det operativa stödet. Det skiljer sig från de övningar som jag har varit med om, där vi övade plutoner och kompanier i olika situationer och olika strider. Nu höjer vi det till en helt annan nivå. Det är ett bra steg i riktning mot vad vi kommer att fortsätta föreslå, nämligen ett försvarsförbund.

Joar Forssell talade om att bygga samarbete med andra som har samma värderingar, och så nämnde han Nato. Joar Forssell anser alltså att Erdogans Turkiet har samma värderingar som vi. Den slutsatsen måste man ju dra. Jag betackar mig för samarbete med Erdogan! Nu är detta en annan fråga, men jag vill ändå kommentera det.

Sedan delar inte Finland alla värderingar som Sverige har. De har en helt annan syn på massinvandring och så vidare, så det är direkt fel att påstå att de har lika värderingar i alla stycken. Men den debatten hör inte heller hemma här.

Vad är då skillnaden mellan vår uppfattning och regeringens förslag? Det är några saker. Vi vill att man ska gå längre. Vi vill att riksdagen ska bemyndiga regeringen att, under förutsättning att det främjar Sveriges säkerhet och försvar, även fatta beslut om svenskt stöd med väpnade styrkor för att bistå Finland också för att möta ett väpnat angrepp. Vi går ett steg till där.

Man skriver att man naturligtvis vill undvika att gå i krig och så vidare, men jag tror att vi ser det lite annorlunda. Det skulle ju kunna öka vår säkerhet och förmåga att försvara oss om vi inte behövde vänta. Ska vi inte skicka styrkor om Finland är i krig? Ska Finland vara ensamt då? Om vi går in i Finland befinner vi oss också i krig, men är det inte så det ska gå till om vi går vidare med samarbetet och ett förbund?

Nu har vi en enhet. Vi slåss tillsammans, oavsett om det ena landet är i krig eller inte. Där skiljer sig vår syn från betänkandetexten, och det framgår av den motion vi skrev om detta.

Sedan säger utskottet att man ska ha godkännande av regeringen och att ärendet sedan ska till riksdagen. Men ingenstans i dokumenten nämner man krigsdelegationen. I något fall bör man i alla fall ha förberett att snabbt kalla in krigsdelegationen. Det kanske försvarsministern kan nämna något om sedan. Man pratar inte om detta här.

Krigsdelegationen består av talmannen och 50 ledamöter. Någonstans måste den ju komma in. I stället ska man gå via regeringen och sedan till riksdagen, och riksdagen ska samlas och fatta beslut om att vi ska sätta in trupp. Vart tog krigsdelegationen vägen?

Sedan har vi en motion där vi talar om undanförsel och förstöring av infrastruktur i Sverige. Där vill utskottet att beslut ska flyttas till en högre beslutsnivå. Men om vi har ett operativt samarbete och finländska trupper befinner sig på en plats utan samband med svenska styrkor måste de bemyndigas på samma sätt som man bemyndigar svensk militär, under förutsättning att man jobbar operativt tillsammans. Det kan gälla undanförsel och i vissa fall förstöring. Där har vi skillnader i synsätt.

Jag har talat om ett försvarsförbund med Finland. Vi säger absolut och tydligt nej till Nato. Det finns flera skäl till detta. Det är ingen Natodebatt vi ska ha här, men vi anser att det ökar spänningarna i vår del av Europa om man går med i Nato, med Erdogan och det gänget. Det är vår fasta övertygelse. Ett starkt svenskt försvar, betydligt starkare än vi har i dag och som vi är på väg att få, där man arbetar tillsammans med Finland utgör en stabiliserande faktor i vår del av Europa. Därför säger vi nej till Nato.

Jag kan också ge en liten kommentar eftersom det pratades lite budget här förut. Man kunde läsa i tidningen - det var väl i går eller i dag - att ÖB återigen begär långsiktighet i fråga om försvaret. Långsiktighet enligt vår uppfattning sträcker sig till minst 2030. Då bör man också ha en sådan inriktning. Han sa det inte där, men han anser att det skulle underlätta planeringen för honom om han skulle få ett tillskott efter 2025. Det skrev han i Svenska Dagbladet, tror jag. Detta är ytterligare en bekräftelse på den politik som vi länge har fört och som vi kommer att föra. Det handlar om långsiktigheten och om en budget som sträcker sig efter 2025. Jag tycker att det var bra att han var tydlig där.

Jag yrkar ingenting, utan jag kommer att stödja utskottets förslag och därmed regeringens förslag.


Anf. 7 Hanna Gunnarsson (V)

Fru talman! Ärade ledamöter! Jag säger hej till alla er som sitter hemma och tittar och lyssnar. Riksmötet har precis öppnats, och det är roligt att vi får komma igång med politiska debatter direkt.

I dag debatterar riksdagen ett lagförslag som vi hoppas aldrig kommer att behöva användas. Förslaget innebär att Sverige och Finland ska kunna agera militärt tillsammans i händelse av ett väpnat angrepp eller kränkningar av territorium. Vid sådana händelser ska Sverige och Finland kunna ta emot och ge militärt stöd av och till varandra. Även om vi i vår utrikes- och säkerhetspolitik arbetar för att en sådan situation - krig och väpnade konflikter - aldrig ska uppstå är detta en lagstiftning som vi i Vänsterpartiet stöder.

Vänsterpartiet står bakom Sveriges nära försvarssamarbete med Finland. Finland är en av Sveriges närmaste, kanske den närmaste, samarbetspartner. Vi delar mycket och har väldigt nära band. Framför allt står båda våra länder utanför Nato. Vänsterpartiet är ju, som alla vet, mycket starkt emot ett svenskt medlemskap i Nato. Det är en kärnvapenallians som skulle tvinga oss att delta i oönskade konflikter tillsammans med länder som vi helst inte vill samarbeta med.

Fru talman! Att samarbeta med andra länder och stora organisationer är en nödvändighet. En förutsättning för ett fördjupat samarbete med Finland och övriga nordiska länder är att samarbetet inte inskränker Sveriges militära alliansfrihet. Den militära alliansfriheten är en förutsättning för att Sverige ska kunna föra en självständig utrikespolitik för fred och nedrustning, som tydligt bidrar till att värna vårt lands säkerhet.

Vänsterpartiet bedömer inte att detta lagförslag inskränker vår neutralitet eller vår militära alliansfrihet. Det begränsar inte heller vårt eget beslutsfattande på det säkerhetspolitiska området, men det gör oss trots allt starkare tillsammans. Vänsterpartiet noterar att detta lagförslag enbart gäller Finland och att det inte automatiskt utökas till några andra länder. Finland har en särställning i vår försvarspolitik i och med att de, precis som vi, inte är medlemmar i Nato. Så hoppas vi såklart att det förblir.

Fru talman! Låt inte denna proposition och den nya lagen leda vår uppmärksamhet bort från vad som egentligen är det viktigaste i försvars- och säkerhetspolitiken! Det är att tillsammans med andra länder och organisationer arbeta för fred i världen och bygga våra samhällen robusta för att stå emot kriser. Vi behöver ha en realistisk analys av vilka de stora hoten mot vårt samhälle är i dag.

Vi befinner oss fortfarande mitt i en av de största internationella civila kriser som vi har sett: den pandemi som coronaviruset har gett upphov till. Vi vet att klimatförändringarna hotar själva grunden för vår existens på jorden - det är stora bränder, torka, stormar och översvämningar. Digitaliseringen och den ständiga uppkopplingen innebär en risk för attacker, propaganda och falska nyheter. Dessa är hot som vi måste rusta samhället för. Vi måste ha en välfärd som klarar pandemier. Vi måste ha en räddningstjänst som klarar bränder och översvämningar. Vi måste ha en befolkning som har en hög egen krisberedskap och som kan se igenom och stå emot olika former av påverkansförsök.

Fru talman! Det absolut viktigaste målet är fred. Som neutralt och alliansfritt land med en lång historia av fred och en stark demokrati har vi ett stort internationellt ansvar för att tillsammans med andra länder skapa fred i världen. Vi ska vara ett land med ett utbyggt diplomatiskt nätverk. Vi ska ha en stor biståndsbudget, och vi ska ha många mellanmänskliga samarbeten över gränserna. Sverige ska alltid stå upp för mänskliga rättigheter, för fred och för utveckling i världen. Nu senast ser vi stora fredliga demonstrationer för demokrati i Belarus. Det är detta som alltid måste vara i fokus när vi pratar försvars- och säkerhetspolitik. Vårt mål är att denna lagstiftning aldrig ska behöva användas.

Vänsterpartiet ställer sig bakom propositionen och utskottets förslag i betänkandet.


Anf. 8 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Ja, den relation som Sverige har med Finland är det få grannländer i världen förunnat att ha. Det är en historisk samhörighet som vi ska värna och utveckla. De band som Sverige och Finland har till varandra sträcker sig långt tillbaka i tiden. Och detta har gynnat våra båda länder under lång tid.

Vi har en gemensam historia. I Sverige är det finska språket det största minoritetsspråket, och genom åren har band knutits både genom familjer och i affärsrelationer.

Vi har också mycket att lära av Finland. Under coronakrisen har det för många svenskar till exempel blivit tydligt vilken styrka de finska beredskapslagren är för landet i en nationell kris. När krisen kom och behoven plötsligt blev enorma stod Finland väl rustat med både skyddsutrustning och annat material.

Fru talman! Det är på många sätt tydligt att samarbetet mellan Sverige och Finland är särskilt viktigt för båda ländernas beredskap och totalförsvar. Tillsammans med Tyskland står de skandinaviska länderna för en tredjedel av Sveriges utrikeshandel. Vårt samarbete med demokratiska länder runt Östersjön är viktigt både för stabiliteten och för en fredlig utveckling i Europa. Samma samarbete är också avgörande för både Sveriges och Finlands säkerhet och försörjning. Ett av många exempel på det är att hälften av Sveriges stora export av el går till Finland. När omställningen till förnybar energi måste gå i en allt snabbare takt blir den exporten också av större strategisk betydelse.

Fru talman! Både Sverige och Finland är alliansfria länder med ett starkt engagemang för en regelbaserad världsordning och en rättvis värld. Våra värderingar är samstämmiga, och vi verkar tillsammans för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. De nordiska länderna är konsekventa i att mänskliga rättigheter också gäller kvinnors rätt att bestämma över sin sexualitet, sin kropp och därmed sitt liv.

När USA:s engagemang vacklar fram och tillbaka beroende på president är vi konsekventa i att på detta sätt fullt ut stå upp för alla människors lika rätt, oavsett kön eller sexuell läggning. Vi arbetar tydligt och målinriktat för en ordning där det inte är de stora staterna som tillåts göra upp sinsemellan utan där även andra länder ges utrymme att verka på den internationella arenan. Det är en ordning som har tjänat freden väl sedan slutet av andra världskriget.

Samarbetet mellan Finland och Sverige bidrar därmed till ökad säkerhet, avspänning och stabilitet i Östersjöområdet. Det har varit historiskt viktigt, och det blir i dag alltmer värdefullt när kampen mellan världens stormakter tilltar och den ryska utrikespolitiken är mer aggressiv än på länge.

Nu är det viktigt att bygga ett starkt, alliansfritt samarbete för att kunna möta en allt osäkrare omvärld. För det är ju kanske inte bara bomber som kommer att rädda oss från nästa kris. Ett starkt totalförsvar och arbete såväl mot klimatförändringar som för ett friskt Östersjön, för demokrati och stabilitet i EU:s närområde är avgörande för en bra utveckling i vår del av världen framåt.

Ute i världen kämpar vi också tillsammans för demokrati och mänskliga rättigheter. Båda våra länder har ett långsiktigt och stabilt bistånd på plats och trycker alltid på att det är respekten för en regelbaserad världsordning som ska vara ledande i det internationella arbetet. Det är värderingar som har gjort små länder i utkanten av Europa starka och som tjänat våra länder väl.

Fru talman! Det historiska samarbetet mellan Sverige och Finland ska vi värna och nu utveckla. Vårt samarbete fördjupas med det här beslutet, och vi står än mer axel mot axel med Finland i nutidens prövningar. Det välkomnar vi.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.


Anf. 9 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Det förslag som nu ligger hos riksdagen innebär att möjligheterna för regeringen att fatta beslut kring att ge och ta emot operativt militärt stöd inom ramen för det försvarsarbete som vi har med Finland ökar.

Det innebär att regeringen bemyndigas besluta att sätta in svenska väpnade styrkor för att bistå Finland med att hindra kränkningar av finskt territorium liksom att ta emot militärt stöd i form av militära styrkor från Finland dels för att hindra kränkningar av svenskt territorium, dels för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige.

I dessa fall ska inte riksdagen behöva fatta beslut, utan regeringen ska få de befogenheterna. De utökade befogenheterna motiveras av behovet av snabbhet i beslutsförfarandet som krävs inom ramen för detta samarbete. Om svenska väpnade styrkor ska sättas in för att bistå Finland med att möta ett väpnat angrepp krävs dock ett godkännande av riksdagen, eftersom det kan leda till att Sverige hamnar i krig.

Vidare föreslås ett antal lagändringar som skapar bättre förutsättningar för finska styrkor att lämna stöd i Sverige. Områden där finska styrkor lämnar stöd ska kunna beslutas vara skyddsobjekt. Finsk militär personal ska kunna anlitas i bevakning av sådana skyddsobjekt. Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får besluta om finsk militär luftfart med stöd lämnas. Finska styrkor ska kunna anlitas för att genomföra en svensk myndighets beslut om undanförsel och förstöring.

De lagförslag som riksdagen har att ta ställning till handlar alltså om att skapa förutsättningar som är nödvändiga för att kunna genomföra samarbetet med Finland. I det här sammanhanget ska också nämnas att det vid sidan av de nu aktuella lagförslagen tas fram ytterligare ett avtal om värdlandsstöd som förhandlas med Finland.

Ett sådant avtal handlar om att i förväg komma överens om de praktiska, administrativa och rättsliga förutsättningarna för att svenska och finska förband ska kunna verka på varandras territorium. Samtidigt fortsätter arbetet med att utveckla och fördjupa Sveriges samarbete med andra länder och organisationer i syfte att stärka den säkerhetspolitiska stabiliteten i vårt närområde.

Jag vill ta detta tillfälle i akt och klara ut några frågor. Vi kan i dag ta och ge militärt stöd från och till andra länder om riksdagen så beslutar. Det finns inget hinder på den punkten. Med Finland vill vi dock skapa en möjlighet att göra detta snabbare, vilket, förutom att vi är grannländer som har samma säkerhetspolitiska grund, det vill säga den militära alliansfriheten, beror på att vi har byggt ett samarbete med ett ordentligt djup.

Vi har byggt en gemensam marinstyrka. Den är i och för sig delbar, men vi har byggt den, och det finns en möjlighet att använda den. Vi har omfattande deltagande i varandras övningar på armésidan liksom på flygsidan.

Det här utvecklar det man kallar för interoperabilitet, det vill säga att kunna samverka i mer skarpa lägen. Vi har även operativ planering bortom fredstida förhållanden. Jag tycker att det är viktigt att detta blir sagt, för i inledningen av debatten tycker jag att det verkade lite oklart om vi hade det eller inte.

Vi har alltså en sådan operativ planering, och har man det kommer frågan så småningom upp om hur snabbt det ska gå till i ett givet läge. Därför har vi alltså tagit fram det här lagförslaget.

I Finland hade man i ett tidigare läge en lagstiftning som i stort sett bara tillät de internationella insatserna. Detta kände man i Finland att man behövde förändra. Deras förhållanden var helt annorlunda än våra. Man behövde också reglera beslutsprocessen mellan presidenten och parlamentet, för de har en annan beslutsprocess när det gäller den här typen av frågor. Därför är det inte helt korrekt att rakt av jämföra de finska lagstiftningsförhållandena med de svenska eller hur man närmar sig situationen.

Det bör också i rättvisans namn sägas att det inte finns något starkt stöd i Finland för ett medlemskap i Nato. Det gäller både i parlamentet och i folkopinionen, och det tror jag att samtliga närvarande i kammaren känner till.

Sedan är det naturligtvis så att den långa gränsen till Ryssland och också de historiska erfarenheterna av Sovjetunionen har lett till ett strategiskt tänkande där man även räknar in den geopolitiska balansen i förhållande till den delen av vår geografi.

Det är klart att även detta är någonting som vi måste förhålla oss till. Det är ju lätt att sitta i Sverige och säga att nu ska vi gå med i Nato, utan att tänka in den enorma press som vi i ett sådant läge skulle sätta på Finland och vilken stor förändring av hela den säkerhetspolitiska situationen som vi skulle driva fram i vårt närområde.

Det är dock inte detsamma som att vi inte ser vad som sker i Ryssland. Jag har talat om de här frågorna ända sedan vi var i opposition, innan vi kom till regeringsmakten 2014. Jag vet också hur det har varit att försöka övertyga en del regeringsföreträdare på den tiden om att vi faktiskt lever i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Det är en erfarenhet som jag har haft med mig i jobbet som försvarsminister.

Det är därför som vi också måste bygga en ny typ av säkerhetsnätverk kring Sverige. Jag har sagt så många gånger att händer det någonting med något land i vårt närområde drabbar det alla. Det är ett verkligt faktum. Säg att det händer något på Gotland. Det har direkt en stor betydelse för Baltikum. Det har direkt en stor betydelse för Finland, för Polen och för Tyskland, Danmark och Norge.

Det ändrar hela det säkerhetspolitiska läget, och då är det klart att alla de samarbeten, interoperabilitetsövningar och allt vad vi har gjort under denna tid är väldigt viktiga för hur vi möter detta. Det är ju klart att vi i någon mening då måste titta på hur vi snabbt möter det här tillsammans.

Vi har även gått med i Joint Expeditionary Force, snabbinsatsstyrkan som Storbritannien leder. Det är klart att det ligger i vårt intresse att den resursen också kan engagera sig i vårt närområde.

Jag ser inte våra säkerhetspolitiska samarbeten bara som några teoretiska modeller. Det är inte så jag upplever det i kontakten med andra länders försvarsmakter, överbefälhavare, försvarsministrar och regeringar. Jag känner att vi alla ser detta som realiteter, det vill säga att vi gör dessa övningar och har detta samarbete för att bygga tröskeln högre så att vi inte hamnar i det läget, som någon sa, att den resurs som finns behöver användas. Det är vad detta går ut på.

Om vi i Finland och Sverige tillsammans ändrar vår säkerhetspolitiska grund är det klart att det blir en effekt och leder till en omvälvning, men det är inte detsamma som att vi ska vara naiva och inte se klart på omgivningen.

Jag vill också påminna om att vi har byggt en starkare transatlantisk länk under dessa år. Det finns i dag ett statement of intent för USA-Sverige-Finland. Det fanns inte tidigare. Jag tyckte att det var mycket viktigt att få det undertecknat tillsammans med den amerikanske och den finske försvarsministern. Det finns också ett bilateralt statement of intent mellan Sverige och USA, och detsamma har Finland. Vi har vidare utvecklat samarbetet med Storbritannien oerhört långt i jämförelse med hur det såg ut när arbetet påbörjades.

Inom Nordefco pågår en process där vi kommer närmare varandra och även utifrån olika säkerhetspolitiska positioner fördjupar samarbeten. Det vi beslutar om i dag får en svallvåg också in i tankebanorna för Nordefco. Det blir också en säkerhetspolitisk signal till vår nära omgivning. Detta kommer att uppmärksammas och förstås på den ryska sidan och bland våra partner. Det vi gör i dag har faktiskt effekt.

Om vi tittar på svensk säkerhetspolitisk och försvarspolitisk historia är denna lagstiftning en rejäl förändring. Det är en rejäl framflyttning av positionen, det vill säga ett ställningstagande som betyder något. Det ingår i den tröskelbyggande strategin där vi hoppas att ingen ska hoppa över tröskeln.

Krigsdelegationen nämndes i sammanhanget. Det är riksdagens organ. Krigsdelegationen ska i krigstid träda in i riksdagens ställe.

Lagstiftningen kan användas för insatser även när det inte är krig. När det är krig kommer särskilda förhållanden att gälla. Då har krigsdelegationen trätt in. Jag tycker inte att det ena utesluter det andra, utan här behövs bägge nivåerna - bägge dimensionerna.

Låt mig så sammanfatta. Vi fördjupar stegvis samarbetet med andra länder på många olika sätt. Vi sluter nya avtal, och framför allt utvecklar vi vår förmåga att kunna samverka på ett praktiskt sätt. Det är just det praktiska sättet som är avgörande. Då krävs förtroende mellan länderna och snabba beslutsvägar.

Nato är en partner. Jag har många kontakter på Natosidan, och jag har från tid till annan deltagit i Natos försvarsministermöten. Riksdagen har Natos parlamentariska församling där ni deltar i olika möten. Detta är en nödvändig relation, och den är en del i ett gemensamt säkerhetsbyggande.

Jag uppfattar att Sverige är en mycket attraktiv partner, att man har respekt för svenska företrädare för Försvarsmakten och våra förband. Vi levererar, är professionella och har kunskap. Det fungerar i praktiken. Jag har sett det så många gånger i verkligheten, och jag har fått den typen av feedback många gånger. Det ska också sägas, så att vi inte målar upp en bild i riksdagen som inte riktigt stämmer utan blir lite för svart.

Mycket behöver utvecklas inom Försvarsmakten och i samarbete med andra länder, men vi har kommit en bra bit på väg. Vi ska gå vidare, och det här är ett viktigt steg. Jag är stolt över att riksdagen förmodligen fattar detta beslut lite senare i dag.

(Applåder)


Anf. 10 Hanna Gunnarsson (V)

Fru talman! Stort tack till försvarsministern för att ministern har kommit hit till riksdagen för att delta i debatten.

Precis som alla har pratat om har Sverige ett nära samarbete med Finland. Vi är överens om att det samarbetet är viktigt och bra. Men debatten handlar därför lätt om andra saker i sådana sammanhang, och Nato har diskuterats på många olika sätt.

För oss i Vänsterpartiet är samarbetet med Finland viktigt, precis som jag sa i mitt anförande, bland annat för att båda länderna står utanför Nato. Vi har en gemenskap i att vi har valt att vara neutrala och militärt alliansfria.

Vi ser dock att de borgerliga partierna tar chansen att prata mycket om att Sverige ännu mer ska närma sig Nato och bli medlem. Därför vill jag fråga försvarsministern hur han ställer sig till Nato i dag. Kan försvarsministern garantera att inga ytterligare närmanden till Nato kommer att ske framöver eller att Sverige till och med blir medlem?


Anf. 11 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Sverige ska behålla den militära alliansfriheten, men när det gäller Nato är vi inne i en process, precis som vi är med Finland, Nordefco, USA och Storbritannien, av att utveckla samarbetet på olika sätt. Det beror på att världen förändras och utvecklas så att det hela tiden händer nya saker.

Det sker internationella operationer tillsammans med dessa länder. Det beror på att det har inträffat saker. Begreppet närmande är vanskligt; om det händer något där vi tillsammans med till exempel Natoländer eller Nato som organisation är tvungna att göra något blir det fråga om ett närmande som inte skulle vara okej.

Jag anser att Sverige som militärt alliansfritt land från fall till fall måste ta ställning till hur vi ska göra, men vi måste också själva driva fram idéer av olika slag. Det ligger i vårt intresse att ha ett operativt tänk tillsammans med så många som möjligt i Östersjöområdet. Det handlar om att bygga trösklar och vara förberedd. I de stora övningarna vi deltar i övar vi faktiskt interoperabilitet. Det har ett visst syfte, det vill säga att kunna försvara sig i en given situation - om vi så beslutar.

Men precis som Hanna Gunnarsson säger hoppas vi att detta aldrig ska behöva användas därför att tröskeln byggs så att om någon funderar på att göra något ska man ha klart för sig att det blir lite komplicerat och att det kan göra ont. Det bästa är om de möjligheter vi skapar inte behöver användas. Det är ett av syftena.


Anf. 12 Hanna Gunnarsson (V)

Fru talman! Tack, försvarsministern, för svaret, som inte var så jättetydligt som jag hade önskat mig.

Försvarsministern inleder, och sedan kommer ett men; vi är inne i process om att utveckla samarbetet om något händer. Jag hade önskat en mycket större tydlighet från försvarsministern i frågan. Jag ställer därför frågan igen, och jag är så fräck att jag frågar om försvarsministern kan garantera att vi inte kommer att närma oss ett medlemskap till Nato.


Anf. 13 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Jag har redan svarat. För regeringens del är det inte aktuellt med ett Natomedlemskap. Grunden för ett samarbete med andra länder och organisationer, däribland Nato, är den militära alliansfriheten.

Hanna Gunnarsson nämnde just ordet närmande. Det var det som gjorde att jag var tvungen att göra en utvikning och förklara att det inte är så enkelt som att säga att vi inte ska närma oss. Här är det fråga om att hantera en utveckling som hela tiden pågår och som vi inte kommer undan. Det gör vi tillsammans med de samarbetspartner Sverige har, där bland annat partnerskapet med Nato är en del.


Anf. 14 Lars Adaktusson (KD)

Fru talman! När vi nu diskuterar försvarssamarbetet med Finland är det väl rimligt att diskutera både vad detta samarbete ger oss och vad det inte ger oss.

Faktum är ju, Peter Hultqvist, att Sverige står utan bindande löften om militär hjälp utifrån - även med det förnämliga avtal som vi diskuterar i dag. Fördragsfästa försvarsgarantier blir vi en del av enbart genom ett Natomedlemskap.

Försvarsministern brukar motivera sitt motstånd mot ett Natomedlemskap med att alliansfriheten har tjänat oss väl. Samtidigt vet vi att substansen i denna alliansfrihet i decennier har byggt på ett outtalat men förmodat militärt stöd från USA och Nato. Den avhållande effekt som ligger i detta har tjänat oss väl.

Men nu lever vi i en annan tid - eller, som försvarsministern själv säger, i en tid med i grunden förändrade säkerhetspolitiska förutsättningar. Detta beroende på ett mer aggressivt Ryssland men också på en amerikansk kursomläggning bort från viktiga internationella samarbeten och bort från egna militära insatser i olika delar av världen.

För stabilitet och säkerhet i denna situation krävs tydliga garantier och en mer omfattande gemensam försvarsplanering. Fortsätter Sverige att stå utanför detta kan osäkerheten öka liksom risken för angrepp. Min fråga till Peter Hultqvist är: Varför riskera en sådan utveckling?


Anf. 15 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Vår strategi vilar som bekant på två ben. Det ena är stegvis ökad förmåga, vilket kräver rätt rejäla penninginsatser. Dem har vi ökat rätt rejält sedan i maj 2015, och vi står i begrepp att avsätta ytterligare medel - vi har från vår sida sagt 25 miljarder. Det andra är samarbetena.

Cross-border training på Nordkalotten i stort sett varje vecka har säkerhetspolitisk effekt och sänder en säkerhetspolitisk signal. Jag har nu också mycket tydligt bjudit in amerikanska flygvapnet att delta med ökad frekvens i detta.

Northern Wind var en sådan övning där vi övade tillsammans med USA, Storbritannien, en brigad från Norge samt 1 800 soldater från Finland och 3 000 från Sverige - en tydlig säkerhetspolitisk signal.

Nästa år har vi Arctic Lock i Finland, en stor övning som naturligtvis sänder en stark signal på grund av sin geografiska lokalisering.

Aurora hade en viktig effekt. Jag beklagar att vi var tvungna att skjuta upp den övningen i år.

När det gäller USA vill jag bara säga att oavsett allt twittrande och hur det ibland låter i debatten har USA levererat precis det vi varit överens om hela tiden - förutom under coronatiden, och det har ju sina särskilda förklaringar. Men USA:s närvaro i vår del av Europa, bland annat marint och på flygsidan, har faktiskt ökat. Jag upplever också i de diskussioner vi har en tydlig samsyn när det gäller den säkerhetspolitiska situationen här och varför USA bidrar i närområdet.

I den verklighet jag lever i och det jag upplever är det väldigt nära och korta samband mellan dessa länder och väldigt mycket av informationsutbyte och koordinering. I den här världen tycker jag att debatten blir på ett annat sätt. Men jag menar att det vi gör har reell betydelse.


Anf. 16 Lars Adaktusson (KD)

Fru talman! Det försvarsministern säger är korrekt och riktigt i sak, och det finns all anledning att stödja och vara glad över detta. Problemet är att den nya tid och den nya situation vi har och som försvarsministern talar om inte omsätts i praktisk handling.

Det gäller ju att navigera efter den situation vi har i dag. Det håller inte att hålla sig till de gamla argumenten och de gamla talepunkterna. Beskeden om hur Sverige ska försvaras i en krigs- eller krissituation måste vara tydliga. Osäkerhet är ett farligt tillstånd, det har vi sett genom historien, och det finns sätt att undvika detta.

Krister Bringéus, ambassadören, skriver följande i den utredning om Sveriges försvarspolitiska samarbete som presenterades för några år sedan: "Den mest påtagliga militära effekten av ett Natomedlemskap vore sannolikt att den osäkerhet som i dag råder om hur ett gemensamt uppträdande i en Östersjökris skulle gestalta sig, undanröjs."

Med fördragsfästa försvarsgarantier undanröjs osäkerheten, Peter Hultqvist. Den konfliktavhållande förmågan ökar. Nu väljer regeringen att avstå från detta, att säga nej till försäkringen. Jag vill avsluta med att säga att detta i klartext är att ta på sig ett stort ansvar för lång tid framöver.


Anf. 17 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Jag rör mig över huvud taget inte med några gamla talepunkter. Jag rör mig med väldigt nya talepunkter, som är förankrade precis nu i den vardag som vi upplever.

De försvarssamarbeten vi nu flyttar fram positionerna i steg för steg, det är sådant som händer nu. Det riksdagen nu tar ställning till, det är en ny sak som sker i dag. Det är ingen gammal talepunkt. Det är ett unikt beslut i svensk försvars- och säkerhetspolitisk historia.

Jag tycker inte om beskrivningen att jag rör mig i någon gammal värld. Vi har utvecklat så mycket samarbete under åren sedan 2014 som inte gjordes av högeralliansregeringen. Jag menar att här har det skett en reell förändring.

Vi avstår inte från någonting. Vi skapar faktiskt möjligheter att göra något i praktiken. Den operativa planeringen med Finland skapar de möjligheterna. Interoperabilitet med de andra skapar de möjligheterna. Det stora deltagandet i de här övningarna skapar de möjligheterna. Det är inte bara att signera fördrag och sedan tro att det här är löst, utan man måste göra det praktiska jobbet som vi gör i stort sett varje dag.

Det vi inte gör, och det är det som skiljer oss åt, är att ändra de grundläggande säkerhetspolitiska förutsättningarna i vår del av Europa. Detta beroende på att vi bedömer att det kommer att sätta oerhörd press på Finland och skapa ett annat säkerhetspolitiskt läge där tonen höjs och spänningarna ökar, och det tjänar inget syfte. Det vi gör tror jag faktiskt är en smartare strategi.


Anf. 18 Tredje vice talman Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Det är helt rätt, det som statsrådet säger, att vi bygger säkerhet gemensamt. Vi har en solidarisk säkerhetspolitik. I grunden betyder det att vi alla sitter i samma båt. Vi har identifierat en hotbild och vilka det är som hotar. Om någon drabbas drabbas vi alla, och då är det såklart viktigt att vi har en snabbhet för att kunna agera tillsammans.

När försvarsministern säger att vi stegvis bygger operativt samarbete, ser försvarsministern då framför sig att vi ska gå vidare med just den typ av lagstiftning som vi beslutar om i dag med fler länder? Vi vill gärna se en generell lagstiftning, som Finland har. Kan även försvarsministern se att det skulle ha ett värde? Det är klart att snabbhet också är tröskelhöjande. Eller är försvarsministern av en annan mening?

Sedan har jag en fråga om Natooptionen. Åtminstone jag har i flera sammanhang hört från finska företrädare att den använts för att markera mot Ryssland. Den har en tröskelbyggande effekt, det är därför den finns kvar, och det finns bred samsyn kring den. Skulle inte försvarsministern kunna tänka sig att Sverige gör som Finland och uttalar en Natooption och att det också bygger trösklar gemensamt med Finland?


Anf. 19 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Snabbhet är tröskelhöjande. Det är bakgrunden till den här lagstiftningen, vilket jag har försökt förklara.

Jag har också försökt förklara varför vi gör det med Finland. Det finns inget annat land än just Finland som vi har ett sådant djup i samarbetet med. Därför finns det en mognad för att göra det här. Sverige och Finland har dessutom samma säkerhetspolitiska grundsyn, det vill säga den militära alliansfriheten.

När jag säger att vi kan agera operativt tillsammans är det möjligheten till övningsverksamhet jag syftar på, att bygga interoperabilitet. Riksdagen har möjlighet att besluta om att ge hjälp till eller ta emot hjälp från i stort sett vilket land som helst. Men eftersom vi har den mognadsgraden - om jag nu kan kalla det för det - och ett långtgående samarbete med Finland vill vi skapa möjligheterna att göra det snabbare.

Jag vill inte i dag spekulera om eller föra några allmänna resonemang kring om vi ska gå vidare med lagstiftning när det gäller andra länder eller inte. Jag konstaterar att det är det här förslaget som ligger. Och det beror på det som jag har försökt förklara här i dag.

Det här med solidarisk säkerhetspolitik är helt rätt. Jag menar att det vi har gjort tillsammans med andra länder i vår del av Europa - inte bara Sverige utan även Finland är nämligen med och bygger de nätverken - har gjort att vi i dag har ett säkrare och stabilare läge än tidigare när det gäller våra nätverk och våra delar. Det är en annan sak att man från andra håll har skruvat upp sitt agerande på olika sätt. Men vi har tillsammans bidragit till stabilitet.

Natos närvaro och amerikansk närvaro i Baltikum och, gissar jag, i vårt närområde med olika typer av aktiviteter har också bidragit på ett påtagligt sätt.


Anf. 20 Tredje vice talman Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Vi talar om den militära alliansfriheten. Men vad händer om vi alla hamnar i och sitter i samma båt? Om någon angrips så angrips vi alla, och om någon angriper lär det vara Ryssland. Om någon kränker lär det vara Ryssland, som utgör ett hot. Då är frågan vilket skydd den militära alliansfriheten ger oss. Måste vi inte då ha förmågan att snabbt agera tillsammans? Om våra baltiska grannar, som är Natomedlemmar, skulle utsättas, måste vi då inte snabbt kunna agera? Utgör vi inte annars en risk i vår Östersjöregion på ett sådant sätt att andra skulle få en försvagad säkerhet?

Snabbhet är tröskelhöjande. Och det skulle finnas ett värde i snabbhet i den gemensamma Östersjöregionens agerande om Ryssland - gud förbjude - skulle agera här.

För mig och Centerpartiet är frågan också om vi vill höja trösklar för att förhindra det som vi inte vill se hända. Skulle då inte den tröskel som våra baltiska grannar har skaffat sig och som försvarsministern säger har stor betydelse för oss, nämligen Natomedlemskapet, ge en tröskelhöjande effekt också här? Finns det inte en risk att vi befinner på olika planhalvor och kan bli spelade med om det värsta skulle hända?

Fru talman! Natoländerna upplever att gemensamma försvarsgarantier höjer trösklarna. Upplever inte försvarsministern det?


Anf. 21 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Varje land har sina geografiska förutsättningar. För baltiska stater blir det väldigt viktigt att vara med i Nato och i EU. Så är det. Det går att med logiska argument förklara också Norges medlemskap.

Ni känner alla till hur svensk och finsk historia har varit ända sedan 1900-talets början, med olika typer av konflikter och balanspunkter när det gäller Nato. Vi känner till bistånds- eller vänskapspakten - eller vad den nu hette - som Finland tvingades in i och en mjuk övergång mellan öst och väst.

Men vi kommer inte ifrån det svenska och det finska geografiska förhållandet och att en säkerhetspolitisk doktrinförändring skulle leda till ett helt annat spänningsläge, förmodat i negativ riktning. Man ska ha klart för sig att den press som Finland skulle utsättas för i det sammanhanget är något som vi inte ska underskatta i våra bedömningar.

Det vi nu försöker göra är helt enkelt att använda en metod där vi i praktiken fördjupar våra samarbeten och gör något i reell mening. Övning, interoperabilitet och operativ planering med Finland har faktiskt bidragit till att höja trösklar i reell mening.

Sverige upplevs av våra kollegor och representanter för olika Natoländer som en mycket intressant och attraktiv partner. Jag tror inte att de resonerar som att Sverige inte skulle vara berett att ta ansvar i en säkerhetspolitisk krissituation.

Däremot har varje land att ta ställning till vad det gör. Man ska också ha klart för sig att Nato är en bred allians med många olika intressen. Även inom Europeiska unionen kan vi se hur dessa olika intressen spelas ut. Snabbhet är alltså inte detsamma som tunga organisationer alla dagar.


Anf. 22 Roger Richthoff (SD)

Fru talman! Försvarsministern! I mitt anförande gick jag nyss igenom några skiljaktigheter mellan våra partier. Men vi kommer naturligtvis att stödja detta, eftersom det är bra. Det är mycket bättre än den reservation som har lagts fram. Men vi vill gå ifrån alliansfriheten i viss mån, eftersom vi förordar ett försvarsförbund, som är en form av allians, med Finland.

Jag tänker inte kräva något svar om ett sådant förbund. Men jag undrar om försvarsministern och regeringen är beredd att ta ytterligare steg för ett fördjupat samarbete. Det finns några områden som man kan gör det inom. När vi nu bygger ut Försvarsmakten och det civila försvaret kan samarbete inom de områdena leda till en hel del synergieffekter. Jag vet att det sker. Men vi ser att det kan utvecklas. Jag skulle vilja få en kommentar till det.

Sverige har ett försvarsförbund med Finland eftersom det höjer den så kallade tröskeleffekten avsevärt. Men som försvarsministern påpekar gör bara det beslut som ska tas i dag också det. Vi anser dock att man behöver gå längre.

Inte i dag utan vid ett annat tillfälle pekades en fiende ut. Här inne uttalades att Ryssland är en fiende. Det är olämpligt, korkat och dumt att stå här i kammaren och peka ut fiender till Sverige, fru talman. Vi kan uppleva ett hot. Det gör vi också. Var kommer det från? I dag kommer det därifrån. Varifrån kommer det om 15-20 år? Det har vi ingen aning om. Vi ska ta höjd för försvaret mot alla eventuella framtida påtryckningar.


Anf. 23 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! När det gäller om vi är beredda att fördjupa samarbetet är svaret ja. Vi är hela tiden beredda att på olika områden titta på var vi kan hitta gemensamma beröringspunkter så att vi kan fördjupa det. Bara att man övar alltmer ihop, att förbanden lär känna varandra och att man syns i varandras länder leder till en process där det hela fördjupas.

När det gäller det civila försvaret ska vi naturligtvis också ha en positiv inställning till samarbete. Den ironiska situationen är att Finland en gång i tiden kopierade svenskt civilförsvar, svensk beredskapslagring och svenskt det ena och det andra på området. När kalla kriget upphörde tog vi i Sverige bort det. Nu kan vi åka till Finland på studieresa och ta del av hur svenskt civilförsvar och svensk civilberedskap en gång i tiden såg ut. Lite skämtsamt uttryckt får vi väl åka dit och kopiera det som vi en gång själva byggde upp.


Anf. 24 Roger Richthoff (SD)

Fru talman! Jag vill tacka för svaren, som jag tycker var positiva.

Jag har en sista fråga, just nu. Jag tänker på materielsamarbetet. När man går så långt att man har det operativa samarbetet och fördjupar det med övningar och så vidare skulle man kunna tänka sig en förlängning. Jag vet att det pågår diskussioner mellan Sverige och Finland om köp av olika utrustning, utan att peka ut vad det gäller. Jag tror att en viktig del är att man i vissa situationer även kan baka in fördelarna och göra gemensamma materielinköp. Jag tror att försvarsministern vet vad jag menar. Men för det krävs att båda länderna tycker att det är bra, med motköp och så vidare.

Ser försvarsministern ett värde i att fortsätta genom att baka in den tanken, om man inte redan har gjort det?


Anf. 25 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Självklart gör jag det. Jag har full respekt för finsk beslutsprocess och beslutsintegritet när det exempelvis gäller deras nästa stridsflygplan. Saab har lagt en offert, och bestämmer man sig för den skulle det såklart öppna oerhörda möjligheter för en fördjupad samverkan som skulle kunna ha stor betydelse. Men detta är ett finskt beslut, och jag har full respekt för det.


Anf. 26 Pål Jonson (M)

Fru talman! Jag vill till att börja med ge försvarsministern rätt på två punkter. För det första befinner vi oss i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Jag tror att det finns en bred insikt om det här i kammaren. För det andra säger försvarsministern att om ett nordiskt land blir angripet kommer det att påverka alla länder. Man kan kalla det den nordiska säkerhetspolitiska ödesgemenskapen. Jag tror också att det förhåller sig så. Om ett land skulle bli angripet kommer det att påverka oss alla, och vi kommer sannolikt att dras in i det. Konsekvensen av detta blir dock att neutralitetsoptionen inte är relevant och att den militära alliansfriheten inte heller är relevant som ett säkerhetspolitiskt arrangemang vid ett väpnat angrepp.

Försvarsministern har länge och väl talat om våra internationella försvarssamarbeten. Det är i grunden ett förutsättningsskapande arbete man gör för att kunna ha en möjlighet. Men det finns bara en organisation i Europa som har traktatsbundna gemensamma försvarsförpliktelser och framför allt en gemensam försvarsplanering för att göra dessa försvarsförpliktelser trovärdiga, och det är Nato. Så länge vi väljer att stå utanför Nato, försvarsministern, kommer vi inte att ha tillträde till den gemensamma försvarsplanering som finns inom Nato.

Vi har nu haft två utredningar om Sveriges internationella försvarssamarbeten. Vi hörde Lars Adaktusson tala om Krister Bringéus utredning, men vi har också haft Tomas Bertelmans utredning. Båda dessa utredningar har varit entydiga. Genom att vi blir medlemmar i Nato tar man bort osäkerheten vad gäller utvecklingen av verksamheten i närområdet. Det sker i grunden på grund av att vi alla är en del av ett större gemensamt säkerhetskomplex. Vill man ha en stark krigsavhållande förmåga kan man naturligtvis samarbeta med Finland, men det skulle vara ännu effektivare att samarbeta med 27 andra länder inom ramen för Nato.


Anf. 27 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! När vi gick med i EU ändrades det som Pål Jonson kallar neutralitetsoptionen. Det är alltså ett historiskt passerat kapitel. Jag ville bara säga det så att vi talar om rätt saker här.

Detta innebär att vi har ett åtagande till samtliga medlemmar i EU. Det här ställdes på sin spets i samband med terrordådet i Frankrike när man hänvisade till Lissabonfördragets artikel 42.7 och begärde stöd och hjälp från EU:s samtliga medlemmar. Jag var själv med på detta möte, och vi levererade sedan till Frankrike utifrån denna del.

Vad gäller den militära alliansfriheten går det mycket bra att samarbeta med andra länder inom ramen för den militära alliansfriheten. Det är också vad vi gör. Jag har ju räknat upp mängder av samarbeten som vi har byggt. Det vi gör i dag är för svensk del unikt historiskt sett genom att vi flyttar fram positionerna på detta sätt.

Men det ni aldrig kommenterar är när jag försöker förklara att det inte är så enkelt i denna värld. Om man har en stor organisation från syd till nord i Europa som dessutom har en koppling till USA ska man inte tro att denna enorma koloss med omedelbar verkan kan besluta om hur den ska agera i en stridssituation och att det bara kommer som genom en fingerknäppning. Vi bygger i stället bilaterala och multilaterala samarbeten så att vi kan ingripa så fort det någonsin går i en sådan situation.

Ni undervärderar dessutom effekten på det säkerhetspolitiska läget som detta skulle få om vi byter doktrin i Sverige och Finland och den svåra situation som Finland hamnar i vid en sådan process. Ni glömmer bort att stödet i Finland för ett Natomedlemskap är relativt svagt. Det finns heller ingen majoritet för detta i deras parlament. Här låter det som att de står på tröskeln till det.


Anf. 28 Pål Jonson (M)

Fru talman! De utredningar som jag refererade till tidigare var rätt entydiga. Det är solklart att Ryssland inte kommer att uppskatta ett svenskt och finskt medlemskap om vi skulle hamna där. Men svensk försvarspolitik kan inte styras av vad Moskva ur deras perspektiv uppfattar som viktigast. Detta är själva grunden för Natos krigsavhållande förmåga, eller det som på engelska heter good fences make good neighbours.

Det skulle däremot vara stabiliserande i närområdet om Sverige och Finland ingick i det större gemensamma säkerhetskomplex som finns i det nordisk-baltiska området. Där är Nato det enda samarbete som har gemensamma försvarsförpliktelser. Framför allt har man en gemensam operativ planering för att göra samarbetet trovärdigt.

Det är alldeles utmärkt att vi samarbetade med Frankrike under det terroristangrepp de utsattes för, men det är något annat. EU kan aldrig ersätta Natos roll när det gäller territoriellt försvar. Vi nog tämligen ense om - om än från olika utgångspunkt - att EU inte ska bedriva territoriellt försvar. Det är Nato och den transatlantiska länken som är det viktiga för den säkerhetspolitiska utvecklingen i närområdet.

Jag vill vidare lyfta upp den fråga som även Kerstin Lundgren tog upp men inte fick svar på. Finland har en Natooption i sin säkerhetspolitiska linje. Finland har sagt att denna option har blivit viktigare efter Rysslands militära angrepp på Ukraina och dess illegala annektering av Krim. Detta skapar naturligtvis en medvetenhet i Moskva om att om Ryssland ökar det militära trycket på Finland skulle Finland kunna ha rätt att söka Natomedlemskap. Varför vill inte försvarsministern att Sverige genom en Natooption ska ha samma säkerhetspolitiska handlingsfrihet och kunna bli Natomedlem?


Anf. 29 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Kom inte och antyd ens under en minut att vi styrs av Moskva, Pål Jonson! Om vi har ett statement of intent mellan Sverige, Finland och USA innebär det inte att vi styrs av Moskva. Om vi har ett statement of intent mellan Sverige och USA, och om Finland har detsamma, innebär det inte att vi styrs av Moskva. Alla dessa samarbeten som vi nu har byggt upp innebär definitivt inte att vi styrs av Moskva.

Utifrån deras beteende inom säkerhetspolitiken har vi utvecklat ett säkerhetsnätverk kring andra för att höja tröskeln. Vi har gjort mycket i realiteten för att konfrontera situationen. Det är definitivt betydligt mycket mer än vad ni åstadkom under er åttaåriga regeringstid.

Jag noterar den där antydan om att styras av Moskva, men jag kan aldrig acceptera den. Om det är någon regering som har varit medveten om vad som har pågått där borta är det vi, och vi gjorde det även under vår oppositionstid.

När det gäller osäkerheten bygger vi utifrån det läge som råder och tar ställning till den geostrategiska situationen. Det är ett sätt att närma sig problemen som enligt mig skapar en större stabilitet än att omvärdera hela den säkerhetspolitiska doktrinen, vilket kommer att påverka situationen.

Man måste också se till Finlands läge i sammanhanget. De har sin historia och sina sätt att hantera detta. Jag tror att vi kompletterar varandra bra. Jag upplever att vi har ett djupt och nära samarbete från president till regeringsnivå i hela detta perspektiv. Jag upplever också att den finska riksdagen i reell och djup mening står bakom det vi gör, precis som det förhåller sig i Sverige.

Jag vill slutligen tacka för debatten. Det vore väldigt positivt om riksdagen nu ställer sig bakom den nya lagstiftningen, eftersom den kommer att flytta fram våra positioner rejält. Det är något som också kan skrivas in i historieböckerna. Tack, Pål, och tack alla andra!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 3.)


Anf. 10 Kenneth G Forslund (S)

Herr talman! Tack för de tydliga instruktionerna om hur vi ska sköta säkerheten här! Jag kan erkänna att jag omedelbart fick göra om och göra rätt.

I dag debatterar vi regeringens skrivelse Internationella försvarssamarbeten. Jag tycker att det är bra att riksdagen får en redovisning av försvarsministern och regeringen av de olika samarbeten som vi som land bedriver och deltar i. Moderaterna har varit pådrivande för att vi ska få denna skrivelse, inte minst Hans Wallmark, som deltar här i debatten. Själv har jag välkomnat att vi får den. Jag tycker att det är bra att vi har en allmän kunskap om hur verkligheten ser ut och vad vi faktiskt deltar i för samarbeten. Det finns ingenting att dölja, och det finns inget att skämmas för.

Det vi har här är en beskrivning av en väv av olika samarbeten. Det är samarbeten med nordiska länder, med EU, med Storbritannien, med USA och med Nato. De går åt lite olika håll och har lite olika inriktning. Det handlar om materiel, övningar och om att byta information och kunskap med varandra. Det är sådant som alla som deltar i ett samarbete har nytta av. Det skapar möjligheter för Sverige att i framtiden vid behov kunna få hjälp, men vi gör det utifrån att vi i framtiden ska kunna besluta hur vi behöver hjälp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Jag utgår från att försvarsminister Peter Hultqvist närmare kommer att beskriva de olika samarbetena. De är i sina detaljer naturligtvis mer försvarspolitik än säkerhetspolitik, som ju annars är det som jag mestadels hanterar i utrikesutskottet. Men jag vill ändå understryka att det är bra att det är en mångfald och att vi inte sätter allt på ett kort.

Det realistiska är att om det värsta skulle hända kommer det inte bara att påverka Sverige utan också en lång rad länder runt omkring oss. Det innebär också antagligen att vi inte helt och hållet kan klara oss själva utan att vi behöver ta hjälp av andra och att andra sannolikt kommer att behöva vår hjälp. Då är det bra att ha dessa samarbeten.

Men det är också realistiskt att inte veta exakt hur saker artar sig i en eventuell avlägsen framtid. Då ska man inte binda upp sig exakt för hur den svenska hjälpen och de svenska samarbetena ska användas. Vi vet vad som har varit men inte vad som kommer. Vi ska vara välförberedda och flexibla när - möjligen, i sämsta fall - det värsta händer.

Samtidigt finns det ett värde i den mosaik av säkerhetspolitiska arrangemang som finns i vår del av världen. De olika länderna i Norden och runt Östersjön spelar olika roller. Vi har olika historisk bakgrund till våra säkerhetspolitiska vägval och arrangemang. Några är med i Nato, några är det inte. Sverige och Finland är det inte. Detta är en situation som är en skör planta som man ska vara försiktig med att förändra förutsättningarna för. Vi vet vad vi har i dag, men vi vet väldigt lite om vad vi kan få i morgon.

Därför tycker jag att det är bekymmersamt att en majoritet i riksdagen i december, på kort tid och utan några längre förberedelser, drev igenom en så kallad Nato-option. Tyvärr har Moderaterna, Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna genom det agerandet skapat betydligt fler frågetecken om svensk säkerhetspolitik än lösningar.

Den oklarhet som de partierna har bidragit till att skapa tjänar inte svensk säkerhet på. Oklarhet är aldrig bra för säkerhet.

Den svenska regeringens linje ligger fast. Det har den deklarerat - försvarsministern och utrikesministern gjorde det nyligen i en artikel i Dagens Nyheter. Och jag tror att det är klokt att den gör det. Den säkerhetspolitiska linjen tjänar både Sverige och vårt närområde allra bäst. Som jag sa, herr talman, ska vi vara försiktiga med att ändra förutsättningen för den sköra planta som säkerhetsmosaiken i vår region är.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet förutom under punkt 4, där jag yrkar bifall till reservation 4 från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.


Anf. 11 Hans Wallmark (M)

Herr talman! På riksdagens bord ligger nu för debatt och beslut en skrivelse avlämnad av regeringen, betitlad Internationella försvarssamarbeten. Det uppskattas att den rödgröna regeringen ger sig till känna på detta sätt inom säkerhetspolitikens område. Moderaterna har drivit på för att så ska ske, och det har nu tvingats fram.

Måhända är det en slutsats de styrande Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle dra. När Moderaterna ställer krav är krumbukterna och försöken att undvika endast onödiga och arbetsamma omvägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Vi ställde krav på att Försvarsberedningen skulle återinkallas som förutsättning för att nå fram till ett försvarsbeslut. Det blev en återinkallad försvarsberedning och ett försvarsbeslut. Vi begärde en Gui Minhai-kommission, och trots initialt aktivt motstånd från S och MP kunde till slut riksdagens alla åtta partier ställa sig bakom en oberoende granskning av fallen med Gui Minhai och Dawit Isaak. Vi krävde en skrivelse om internationella försvarssamarbeten. Och, herr talman, här är den.

Nu säger vi mycket tydligt att regeringen borde kalla in alla riksdagens åtta partier till överläggningar om den säkerhetspolitiska linjen. Förhållandena har förändrats på en viktig punkt, då en överväldigande majoritet av riksdagens ledamöter genom fem partier nu står bakom en så kallad svensk Nato-option. S, V och MP reserverar sig. M, C, KD, L och SD är för. Ringer någon klocka?

Ja, regeringssidan är emot en Nato-option, klart och tydligt sedan riksdagen ställde sig bakom ett sådant förslag. Men vi har parlamentarisk demokrati i Sverige. En regering måste förhålla sig till landets främsta politiska församling i form av landets parlament. Den rödgröna basen är dessutom krympande. Vänsterpartiet meddelar i ett särskilt yttrande att de förvisso inte önskar en förtydligad säkerhetspolitisk linje men att de inte står bakom regeringens säkerhetspolitiska linje eftersom de bland annat är kritiska till regeringens närmanden till Nato.

Herr talman! Jag kan citera direkt ur betänkandet från utrikesutskottet:

"I den politiska diskussion som uppstått med anledning av att riksdagen tillkännagett för regeringen att Sverige bör uttala en Natooption i sin säkerhetspolitiska linje hävdar regeringen att tvära kast ska undvikas i säkerhetspolitiken. Regeringen måste då, utifrån riksdagens tillkännagivande, säkerställa brett stöd för Sveriges säkerhetspolitik och därmed tydliggöra en förankrad svensk säkerhetspolitisk linje. I dagsläget har den svagt stöd och framstår som innehållande både tvära kast och stora osäkerheter."

Herr talman! Låt mig inte endast uppehålla mig vid form utan även vid sak. Utöver att fem partier står bakom tanken på en svensk Nato-option driver Moderaterna med andra partier också tanken på ett svenskt Natomedlemskap. Endast så kan Sveriges säkerhet på riktigt säkras.

Även här svajar regeringspartierna betänkligt. Man ser gärna fördjupat samarbete med Nato, men av partiinterna skäl kan Socialdemokraterna inte förmå sig att öppna för ett medlemskap, trots att just detta är den självklara försvars- och säkerhetspolitiska positionen för socialdemokrater i Norge, Danmark, Tyskland, Storbritannien, Spanien med flera länder. Väsentligt är också att aldrig tveka, aldrig svaja. I enlighet med Helsingforsakten från 1975 har varje land rätt att göra sina egna säkerhetspolitiska vägval på vår kontinent - själva, av egen kraft. Och här har ni socialdemokrater darrat.

Utrikesutskottets ordförande, den sympatiske Kenneth G Forslund, har själv på debattplats i Göteborgs-Posten tillsammans med två socialdemokratiska kollegor skrivit:

"Ett svenskt inträde i Nato riskerar också att öka osäkerheten och skada stabiliteten i vårt närområde. Ryssland kommer att uppfatta ett svenskt medlemskap som en provokation."

Herr talman! De senaste åren har omvärldsläget blivit alltmer osäkert, både i Sveriges närområde och globalt. Det är något som också betonats i närtid av myndigheter som Must, FRA och Säpo. Det handlar om traditionella militära hot, som den ryska upprustningen och landets alltmer aggressiva politik mot sina grannländer. Nu i realtid följs dramat med en kraftfull militär uppmarsch invid Ukrainas gränser. Dessa existerar då parallellt med att hybridhot som cyberattacker, desinformation och spionage ökar. Det handlar om en hel palett av hot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Förändringen i omvärlden kräver att vi i Sverige ser över vilka alternativ som finns för att stärka vår säkerhet. Om världen förändras till det sämre duger det inte att, som regeringen gör, reflexmässigt tro att formuleringar om militär alliansfrihet löser Sveriges säkerhetsutmaningar. Det gäller inte att tro, hoppas eller önska, utan det gäller att veta.

Socialdemokraterna är emot ett svenskt medlemskap, men ändå förväntar de sig att Nato ska komma till vår hjälp. Hela den svenska försvarsplaneringen utgår från detta. Försvarsministern sa själv i riksdagen, apropå placeringen av nya regementen, när försvarsbeslutet klubbades förra året: Det är klart att detta är kopplat till ett stöd från västsidan. Det är väl inget att hymla om.

Att från socialdemokratiskt håll uttrycka sig i termer av att ett medlemskap skulle ha negativa konsekvenser för vår ställning i världen och samtidigt bygga hela sin försvarsplanering på hjälp från Natoländerna gränsar till hyckleri.

På grund av Sveriges täta och fördjupade samarbete med Nato och USA, som Socialdemokraterna har varit drivande i, betraktar Ryssland redan Sverige mer eller mindre som medlem av Nato - detta dock utan att vi har några gemensamma försvarsgarantier med Natoländerna.

Herr talman! I regeringens skrivelse räknas det upp försvarssamarbeten med övriga Norden inom ramen för Nordefco. Det handlar vidare om Norden och Baltikum. Det handlar om European Intervention Initiative, även kallat EI2, med Frankrike. Det handlar om Joint Expeditionary Force, JEF, med Storbritannien och om Framework Nation Concept med Tyskland samt om ett trilateralt avtal mellan Sverige, Finland och USA.

Allt detta är bra. Allt detta välkomnar vi moderater. I vissa av dessa projekt har vi varit drivande med återkommande frågor till en försvarsminister som inte har velat svara på om när och hur Sverige skulle kunna bli del av EI2 eller JEF utan i stället har glidit undan tills det sedan har presenterats som faktum.

Men - och det är ett viktigt "men" - det handlar om komplement. Alla dessa viktiga och värdefulla internationella försvarssamarbeten kan aldrig ersätta det fulla Natomedlemskapets tunga värde i form av kollektiva garantier och en gemensam försvarsplanering. Så kan det aldrig bli hur mycket Socialdemokraterna än hoppas, tror, önskar och vill det.

Herr talman! I skrivelsen behandlas också den så kallade europeiska fredsfaciliteten. Det finns ingen anledning att kritisera att det öppnats för detta. Men det sker så mycket i skymundan.

Detta nya instrument kommer att ha en budget på 5 miljarder euro för perioden 2021-2027 och ska finansieras genom årliga bidrag från medlemsstaterna. Tanken med faciliteten är att göra det möjligt för EU att för första gången komplettera sina gemensamma säkerhets- och försvarspolitiska uppdrag och insatser i värdländer med det som beskrivs som "biståndsåtgärder" bland annat genom "tillhandahållandet av militär och försvarsrelaterad utrustning, infrastruktur och assistans, på begäran av tredjeländer eller av regionala och internationella organisationer".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Därmed kan Sverige direkt eller indirekt medverka till att förse stridförande parter i väpnade konflikter med krigsmateriel, alltså inte bara möjliggöra export utan också bekosta detta. I grunden handlar det om ett synsätt som delvis står i kontrast till nuvarande lagstiftning i Sverige som möjliggör svensk vapenexport. Det är notabelt att S och MP nu ställt sig bakom denna facilitet utan större och bredare offentlig debatt.

Herr talman! Nej - vi har inget emot ett närmande till Nato. Vi eftersträvar ju ett medlemskap. Nej - vi har inget emot ett skarpare EU. Ja - vi vill att svenska folket ska veta om de steg som tas.

Därför yrkar jag avslag på reservationen från S, V och MP, som inte vill se ett förtydligande av Sveriges säkerhetspolitiska linje, och bifall till reservation 7, där fyra partier önskar se ett svenskt Natomedlemskap.


Anf. 12 Kenneth G Forslund (S)

Herr talman! Hans Wallmark är en textslukare av rang, men här väljer han att vara lite selektiv när han återger vad han har läst i Göteborgs-Posten. Han återger till exempel inte den slutreplik i den nämnda debatten, där jag tillsammans med Niklas Karlsson och Gunilla Carlsson slår fast att Sveriges eventuella Natomedlemskap inte beslutas i Moskva, i Bryssel eller någon annanstans. Det beslutas i Sverige, här i Sveriges riksdag, alltså i Stockholm.

Att vi i vår första artikel slog fast att ett eventuellt svenskt medlemskap i Nato i Ryssland skulle ses som en provokation är inte ett argument mot medlemskapet utan ett konstaterande av en realitet som man inte kan bortse ifrån. Alldeles självklart är det så det kommer att uppfattas i Ryssland. Det får man naturligtvis ta med i sina beräkningar, men det är här vi tar besluten.

Hans Wallmark gör också ett nummer av en serie olika moderata initiativ. När han beskriver ett socialdemokratiskt motstånd, liksom motstånd från regeringen, mot de här initiativen ska man komma ihåg att exempelvis initiativet om en Gui Minhai-kommission landade i ett enigt beslut i utskottet och här i kammaren om en kommission, med ett tillkännagivande till regeringen om att undersöka både Gui Minhais och Dawit Isaaks öden och hantering. Det är ett uppdrag som ser väsentligt annorlunda ut än det som Moderaterna initialt föreslog. Det ska man komma ihåg.

Min fråga till Hans Wallmark är ändå: Vilka praktiska förändringar skapar egentligen en svensk Nato-option?


Anf. 13 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Låt oss konstatera att Kenneth G Forslund är en riktigt god kamrat. I och med att han var första talare hade jag inte möjlighet att begära replik på hans anförande. Men genom att han nu tar replik på mig har jag möjligheten att lyfta upp några trådar från hans anförande.

Låt mig först besvara hans fråga: Jag tror att det viktiga med en svensk Nato-option, som en betryggande majoritet av Sveriges riksdag nu står bakom, är att det är en signal om vår egen handlingskraft. Det är en signal inåt, och det är en signal utåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Herr talman! Jag tycker att det är alldeles utmärkt att Kenneth G Forslund tillsammans med kollegor i sin replik i Göteborgs-Posten förtydligar att det är varje lands självklara rätt att göra säkerhetspolitiska vägval. Det kom ju efter att Pål Jonson och jag hade skrivit ett svar på den första artikeln av Kenneth G Forslund med flera.

Herr talman! Den sista minuten tänkte jag använda till att lyfta upp två frågor från Kenneth G Forslunds eget anförande. För det första beskriver Kenneth G Forslund elegant den säkerhetspolitiska mosaiken och att man inte ska binda upp sig. Då förstår jag inte, herr talman, varför Socialdemokraterna med näbbar och klor motsätter sig tanken på en Nato-option. En option är ju bara en signal om den möjligheten. Det är att skaffa sig ytterligare ett verktyg. Det är inte att binda upp sig, utan det är att signalera inåt och utåt att det är vi själva som bestämmer vilka verktyg vi ska ha.

För det andra säger Kenneth G Forslund att vi ska ta hjälp av andra. Vilka andra? Vilken typ av garantier finns det? Det finns förhoppningar att andra länder, enkannerligen Natoländerna, ska ställa upp. Ni bygger all er politik på att ni tror, hoppas, vill och önskar - men ni kan aldrig veta om man kan ta hjälp av andra.


Anf. 14 Kenneth G Forslund (S)

Herr talman! Det här med Nato-optionen är hämtat och inspirerat från Finland. Där handlar Nato-optionen om att bekräfta det som kallas för Natos open door policy, det vill säga det som Nato självt har i sina stadgar om att länder i Europa har möjligheten att söka medlemskap. Sedan har man ett antal kriterier för medlemskapet, både militära och vad gäller folkligt stöd.

Nato-optionen i Finland är att man konstaterar att den policyn finns i Nato. Den finns även utan en Nato-option. Den torde även finnas för Sverige. Vi är ett europeiskt land, och om vi bestämmer oss för att gå den här vägen har vi sannolikt också en majoritet för det i befolkningen. Definitivt är det så att Sverige och Finland uppfyller de militära standarderna.

Frågan är därför fortfarande: Vilka praktiska förändringar skapar egentligen en svensk Nato-option? Det känns lite som om ni slår in en öppen dörr. Det som det syftar till i Finland och som var viktigt i Finland för ungefär 25 år sedan, nämligen att markera mot Ryssland, är ju inte en situation som Sverige har. Vad gör detta egentligen för praktisk nytta? Den måste ju vara betydande stor om det ska vara värt det som är negativt med den: att den skapar en osäkerhet om vart Sverige är på väg.

Samtidigt som det finns en majoritet för Nato-optionen finns det ju inte någon majoritet för ett Natomedlemskap som Hans Wallmark vill ha men som Björn Söder och Sverigedemokraterna inte vill ha, vilket de säger i samma andetag.


Anf. 15 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Det är alldeles korrekt som Kenneth G Forslund säger, att Socialdemokraternas motstånd mot ett svenskt Natomedlemskap har stöd av Sverigedemokraterna. Där består den politiska grupperingen av SD, S, MP och V. Det är helt korrekt.

Herr talman! Kenneth G Forslund säger att Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna slår in en öppen dörr genom att hänvisa till och inspireras av den finländska Nato-optionen. Men, herr talman, samtidigt gör Socialdemokraterna allt för att se till att dörren är stängd. Om det nu inte skulle vara något större steg att ta, varför då inte acceptera tanken på en option som en majoritet av Sveriges riksdag har ställt sig bakom?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Kenneth G Forslund säger att det skapar osäkerhet. Men på vilket sätt har det skapat osäkerhet i Finland? Det Socialdemokraterna nu gör är faktiskt att underminera och undergräva den finska positionen. Det är precis som det också sägs: En majoritet av Finlands partier är i dag emot ett finskt Natomedlemskap. Det har man varit sedan man deklarerade optionen för 25 år sedan, men man har markerat att detta verktyg finns i verktygslådan.

Då är det också rimligt att vi, när vi nu fördjupar vårt eget samarbete med Finland, har så likartade strukturer och regler som möjligt. Det är en rimlighet för Nato-optionen, och det tror jag också är skälet till att Sverigedemokraterna har anslutit sig till detta, trots att de är på Socialdemokraternas sida vad gäller att vara emot ett svenskt Natomedlemskap.

Den grundläggande fråga som Socialdemokraterna måste besvara är: Om man nu säger att den finska optionen inte har så stor betydelse, varför är man då samtidigt emot att införa en i Sverige? Det går inte ihop. Er säkerhetspolitik haltar. Bjud därför in till breda säkerhetspolitiska samtal med alla riksdagspartier.


Anf. 16 Björn Söder (SD)

Herr talman! Sverigedemokraterna instämmer i utgångspunkten att det internationella försvarssamarbetet utgör ett av de två ben utöver ett starkt totalförsvar som svensk säkerhetspolitik vilar på. Därför tar vi frågorna om internationella försvarssamarbeten på stort allvar och ser att det finns stora utvecklingsmöjligheter inom detta område. Frågans vikt kan inte nog understrykas kopplat till den oroande säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa.

Skrivelsen som regeringen nu har presenterat är i grunden bra. Olika försvarssamarbeten tas upp och presenteras. Dock finns det en betydande förbättringspotential på flera områden. Främst bland dessa områden är en fråga där samtliga partier som vill öka svensk försvarsförmåga borde vara eniga, nämligen att det behövs en tydlig prioritering bland de samarbeten som omnämns. Denna prioritering behöver utgå från dels vilka stater och organisationer som prioriteras, dels vilka sakområden som prioriteras.

Det är avgörande att ett prioriteringsarbete görs där man vågar välja vad som är viktigt och vad som främst stärker svensk försvarsförmåga. Att stärka försvarsförmågan måste vara mest prioriterat. I skrivelsen presenteras en mycket bred palett av samarbeten med både stater och organisationer, och det är glädjande att Sverige har breda samarbeten och är en eftertraktad partner.

Men det saknas en prioritering som är tydlig och motiveras efter de behov som totalförsvaret har. Inom varje samarbete behöver det identifieras vad som är den praktiska nyttan för Sverige. Resurserna för att samarbeta är begränsade hos myndigheterna som ska utföra dem, särskilt som flera av dessa är inne i en stark tillväxtfas. Här behöver en stor och viktig utveckling göras, inte minst för att visa att den politiska nivån vågar vara tydlig med vad som beställs från myndigheterna.

Herr talman! En annan punkt jag vill ta upp är mer framåtblickande och berör specifikt det svensk-finska samarbetet. Detta samarbete är av mycket stor vikt för utvecklingen av Sveriges totalförsvar utifrån den hotbild som finns. Samarbetet har utvecklats under de senaste åren, vilket är mycket glädjande. Men det saknas tyvärr tydliga mål för vad vi vill att samarbetet ska utvecklas till. Här behöver regeringen tydligt peka ut att Sverige önskar att de båda staterna ska ingå ett defensivt försvarsförbund. Ett sådant försvarsförbund har en förmåga att vara tydligt tröskelhöjande gentemot militära aggressioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Det finns flera skäl till detta, bland annat att det då åstadkoms ett strategiskt djup. Både den finska och den svenska försvarsmakten är också djupt interoperabla, och det finns många lovande svensk-finska samarbeten som har stor utvecklingspotential. Sverige och Finland är också två länder som ligger mycket nära varandra kulturellt och delar en mycket lång gemensam historia. Denna historia bygger också på att vi hjälper varandra i händelse av ofred.

Vi menar att det är rimligt att bygga vidare på denna historia och tydligt visa att Sverige fäster så stor vikt vid vår solidaritet med Finland, inte minst eftersom det i dag liksom tidigare gynnar även svenska nationella intressen. Därför önskar vi att samarbetet utvecklas till ett försvarsförbund.

Herr talman! Detta leder mig in på den sista punkten, som vi tillsammans med en majoritet av riksdagens partier förespråkar, nämligen att Sverige tydligt deklarerar en Nato-option, precis som Finland gjorde för över 20 år sedan. Motiven till att en Nato-option gynnar svensk försvarsförmåga är flera, inte minst att det gynnar svensk-finskt samarbete och ger en möjlighet till ytterligare integration på det försvarspolitiska området mellan länderna.

Gemensamma säkerhetspolitiska utgångspunkter ger ökade möjligheter till samarbete. Därför är en svensk och en finsk Nato-option något som gynnar ett fördjupat samarbete. Den finska Nato-optionen har gynnat Finland, och det är rimligt att se att en liknande Nato-option också kommer att gynna Sverige. I synnerhet nu under det skärpta säkerhetspolitiska läget är det rimligt att införa en Nato-option för att signalera svenskt självbestämmande och att vi inte låter oss styras av andra stater i vårt säkerhetspolitiska vägval. Det ger också myndigheter och ansvariga i Sverige ytterligare möjligheter att förbereda ett fördjupat samarbete med Nato om den säkerhetspolitiska situationen kräver det. Det är också en fördel att Sverige och Finland kan agera likartat i sitt samarbete med Nato. Den finska utredningen om möjligt Natomedlemskap för landet pekade tydligt på dessa behov av samverkan mellan Finland och Sverige gällande Nato, liksom att utredningen pekade på riskerna om Finland eller Sverige skulle gå med i Nato utan att det andra landet gör det.

Herr talman! Vad gäller införandet av Nato-option agerar regeringen märkligt. Samtidigt som man till konstitutionsutskottet nu skriver att frågan om riksdagens yrkande avseende Nato-option inte är slutbehandlad går man ut i medierna och i den offentliga debatten och dödar frågan. Man tänker alltså inte respektera beslut fattade av majoriteten här i riksdagen.

Regeringen skapar en stor oklarhet om den svenska säkerhetspolitiken. Det är också av den anledningen som vi nu kommer att göra ett nytt tillkännagivande till regeringen om att bringa klarhet i säkerhetspolitiken. Vad vill regeringen med försvarssamarbetena med till exempel EU och Nato? Här är man inte tydlig. I avsnittet om EU begränsar regeringen omfattningen av Sveriges solidariska säkerhetspolitik genom att koppla den till EU-medlemskapet. Därmed ger man, precis som utskottet skriver, intrycket av att exkludera våra nordiska grannar som inte är medlemmar i EU. Detta spär givetvis på osäkerheten om svensk säkerhetspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Man kan konstatera att den linje som regeringen förespråkar har ett mycket litet stöd i denna kammare - endast en tredjedel. Vi anser därför att det vore läge att bjuda in samtliga av riksdagens partier till breda samtal för att säkerställa ett brett stöd för Sveriges säkerhetspolitik och därmed också tydliggöra en förankrad svensk säkerhetspolitisk linje.

Herr talman! Det är den säkerhetspolitiska utvecklingen som ska styra inriktningen på de försvarspolitiska samarbetena, inte önsketänkande eller ovilja att se den negativa utveckling som nu sker. Att stärka svensk säkerhet måste vara det övergripande målet. Som utvecklingen ser ut nu är det bråttom.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande förutom under punkterna 1 och 9. Där yrkar jag bifall till reservation 1. För tids vinnande vill jag meddela att vi givetvis står bakom båda våra reservationer, men vi väljer att yrka bifall till endast reservation 1.


Anf. 17 Kenneth G Forslund (S)

Herr talman! Björn Söder företräder ett parti som i likhet med Socialdemokraterna, precis som Hans Wallmark påpekar, är emot ett svenskt Natomedlemskap. Men varför behöver ett parti som är emot ett svenskt Natomedlemskap en Nato-option? Vilka praktiska förändringar anser Björn Söder egentligen att en svensk Nato-option skapar?


Anf. 18 Björn Söder (SD)

Herr talman! Efter noggrant övervägande och analyser har vi landat i att ett svenskt medlemskap i Nato inte skulle vara gynnsamt vare sig för stabiliteten i vårt närområde eller för svensk säkerhetspolitik.

Den praktiska nyttan av en Nato-option är bland annat att garantera en resursfördelning till Försvarsmakten eftersom man måste leva upp till ett visst minimikrav för att gå med i Nato. Då omöjliggör vi att man i framtiden använder Försvarsmakten på samma sätt som man gjorde tidigare, nämligen som en kassako som man kan ta pengar från för att finansiera andra reformer i samhället.

Sedan är det fråga om att harmonisera den svenska synen på säkerhetspolitiken med Finlands syn. Det är ett steg i den riktning vi önskar gå, nämligen att skapa ett defensivt försvarsförbund med Finland. Precis som Hans Wallmark var inne på gynnar ett likartat synsätt och likartade strukturer ett tätare samarbete.

Sedan skickar en option en viktig signal till omvärlden att vi har detta verktyg i verktygslådan att i framtiden kunna söka ett medlemskap. Vi vet ju inte vad framtiden har i sitt sköte. Det kan mycket väl vara så att om X år framöver gör vi en analys som visar att läget är sådant för Sverige att en ansökan om medlemskap skulle vara gynnsamt för svensk säkerhetspolitik. Då finns också den möjligheten.


Anf. 19 Kenneth G Forslund (S)

Herr talman! Tack, Björn Söder, för svaren!

Anslagsnivån till försvaret är en viktig fråga för Sverigedemokraterna. Det kan jag utan tvekan medge. Men vad finns det i Nato-optionen som hindrar framtida riksdagar från att avvika ekonomiskt från tvåprocentsmålet, som jag antar att Björn Söder syftar på?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Björn Söder pekar på harmoniseringen med Finland. När har Finland pekat på att vi har problem med harmonin mellan oss i våra försvarssamarbeten och att vi skulle behöva ha en svensk Nato-option för att få samarbetet mellan Sverige och Finland att fungera bättre? Min bild är att samarbetet fungerar mycket väl och är mycket uppskattat. Det fördjupas också väldigt mycket, vilket vi har fattat beslut om här i Sveriges riksdag och alla partier står bakom - en klok politik.

Sedan gällde det signalen för framtiden. Vilken framtid då? Hur nära eller långt bort i framtiden? Det är just det här, herr talman, som skapar osäkerhet om vart Sverige är på väg, och osäkerhet är dåligt för säkerhet.


Anf. 20 Björn Söder (SD)

Herr talman! Jag skulle säga att det är Socialdemokraterna som skapar denna osäkerhet genom att inte följa den linje som majoriteten här i riksdagens kammare har beslutat om, nämligen att man ska införa Nato-optionen.

Som utredningen i Finland om ett Natomedlemskap pekar på är det viktigt att det sker en samverkan mellan Sverige och Finland när det gäller eventuellt medlemskap i Nato framöver. I det ligger såklart också att om vi har en harmonisering av våra synsätt, då underlättar det samverkan. Vi är inte där nu. Likaså är vi inte där nu med att skapa ett defensivt försvarsförbund, för regeringen har inte heller varit tydlig med hur man vill utveckla det svensk-finska samarbetet om man vill gå i den riktningen.

Vi vill det. Även om det i dag inte är något hinder att vi inte har en Nato-option och det kanske inte blir något hinder framöver är det klart underlättande om man har samsyn på saker och ting.

Det är säkerligen så att riksdagen skulle kunna fatta beslut i framtiden om att minska anslagen till Försvarsmakten trots att Nato-optionen finns. Men jag ser det då som ett ytterligare svek. Inte bara anslår man inte tillräckliga medel för den försvarsförmåga som svenska folket är berättigat till, utan man sviker dessutom ett löfte om man har Nato-optionen. Jag ser det lite som en garant, för ska vi kunna ansöka om medlemskap har vi en miniminivå vi måste leva upp till.

Sedan gör inte många av Natoländerna det i dag. De har börjat gå den vägen, men tidigare har inte heller de levererat enligt vad de ska. Men jag ser det ändå som en garant för att vi får de anslag som Försvarsmakten ska ha för att kunna garantera vår säkerhet, och då tycker jag att det är positivt att ha Nato-optionen.

Det är Socialdemokraterna som skapar osäkerhet kring svensk försvarsförmåga, för samtidigt som man intensifierar olika samarbeten med Nato säger man nej till en sådan här sak. Jag kan förstå att man inte vill gå hela vägen och bli medlem i Nato. Det vill inte vi heller. Men ni säger inte riktigt vad ni vill i förhållande till Nato.


Anf. 21 Kerstin Lundgren (C)

Herr talman! Den säkerhetspolitiska miljön i vårt närområde, i Östersjöregionen och i Arktis har kraftigt försämrats.

Rysslands agerande visar tydligt att de inte respekterar gjorda överenskommelser eller den europeiska säkerhetsordningen. Ryssland har tydligt visat att de inte tvekar att med militära medel söka ändra gränser i vårt Europa. Lika tydligt är det att Kreml inte respekterar fria staters säkerhetspolitiska vägval och samarbeten. Vi har sett detta på vår kontinent förut. Vi vet att Kreml drömmer om fornstora dar och med alla medel vill destabilisera demokratier och driva fram sin intressesfär oberoende av staters säkerhetspolitiska hållning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Internationella försvarssamarbeten höjer vårt försvars militära förmåga, och interoperabilitet tjänar ett viktigt säkerhetspolitiskt syfte. Samarbete stärker Sveriges nationella säkerhet. Ensam är inte stark. Genom de internationella försvarssamarbeten som regeringen redovisar i skrivelsen signalerar vi för våra vänner och likasinnade att vi vill bygga säkerhet tillsammans i handling och inte bara i ord.

Vi uttalar ensidig solidaritet, men vi har så här långt inte varit beredda att ge säkerhetsgarantier för den solidariteten. Det ser våra vänner och även eventuella angripare. Vi bidrar till att höja den konfliktavhållande tröskeln men tyvärr inte fullt ut.

För Centerpartiet är det viktigt att Sveriges agerande i händelse av kris eller krig är förutsägbart. Det ska inte råda några tvivel om att vi i Sverige handlar för vår och våra demokratiska grannars säkerhet närhelst den hotas av andra länder. Vi vill samarbeta för att stärka den demokratiska värdegrund som förenar oss. Ingen ska tvivla på var vi står och vad vi gör. Vi står upp för en tydlig, garanterad, solidarisk säkerhetspolitik.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 3 även om jag självklart står bakom samtliga våra reservationer.

Herr talman! EU är Sveriges viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena, och Nato är den centrala aktören för EU:s territoriella säkerhet genom de kollektiva säkerhetsgarantierna. Nato är det centrala forumet för säkerhetspolitisk dialog, numera inte enbart med USA och Kanada - den transatlantiska länken - utan även med Storbritannien.

För Sverige som ett litet land i norra Europa och EU med en tydligt försämrad säkerhetspolitisk närmiljö är det viktigt att forma en tydlig och förutsägbar säkerhetspolitik. Riksdagen drog, i likhet med Försvarsberedningen och regeringen, slutsatsen att ett angrepp på Sverige inte kan uteslutas. Här är Nato utan tvivel den avgörande konfliktavhållande aktören. Ett allt närmare militärt samarbete mellan Sverige och Finland är viktigt och har vårt fulla stöd, och ett närmare samarbete bilateralt i Norden och med Storbritannien med flera välkomnar vi. Men det är endast Nato som kan ge oss säkerhetsgarantier.

Vi ser det som ett naturligt steg för Sverige att vi bekräftar vår solidaritetspolitik i handling och gör det tydligt för våra nära samarbetspartner, som framgår av skrivelsen, att vi inte tvekar om någon angrips militärt. Våra samarbetspartner vill precis som vi se handling och inte handlingsfrihet eller tvekan om det värsta skulle hända. Den sistnämnda hållningen skapar osäkerhet. Det lär oss också historien.

Herr talman! När Centerpartiet säger att vi vill att Sverige ska söka medlemskap i Nato är det självklart ett nationellt ställningstagande det handlar om, men vi ser gärna att det sker tillsammans med Finland. Självklart vill vi inte ge något land vetorätt över ett sådant centralt säkerhetspolitiskt beslut. På samma sätt är det självklart Finland som avgör sina säkerhetspolitiska ställningstaganden. Det är viktigt att vara tydlig med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Det är också viktigt att vi har en levande debatt om Natomedlemskap i Sverige. Ett närmare militärt samarbete kan och får inte utgå från att ett svenskt Natomedlemskap är uteslutet. Det är en hållning som i dag saknar stöd i Sveriges riksdag. Det är en hållning som saknar stöd i Finlands riksdag. Finland har ju sedan VSB-pakten upphörde tagit steget och uttalat en så kallad Nato-option och därmed signalerat till Ryssland att man i Finland väljer själv och ser Nato som en möjlighet. Det är en öppning som en majoritet i Sveriges riksdag nu också uttalat. Det är inte detsamma som att ansöka om medlemskap, utan det är att i likhet med Finland uttala möjligheten att söka medlemskap.

Men inte ens den möjligheten verkar artikelförfattarna i Göteborgs-Posten och Dagens Nyheter kunna se framför sig.

När jag läser artiklarna av utskottsordföranden med flera ser jag att de hänvisar till att Ryssland, som har sagts tidigare, skulle uppfatta ett medlemskap som en provokation. Artiklarna må uppskattas av Kreml; det har vi kunnat ta del av bland annat vid Lavrovs presskonferens med Ann Linde. De ser att de har lyckats med sin påverkan och hoppas att Sverige sänker trovärdigheten för att Finland skulle söka medlemskap.

Finlands Nato-option devalveras därmed i praktiken av Sveriges regering. Ryssland har ju accepterat att Finland förbehåller sig rätten att bestämma själva - samma rätt som Ukraina och Georgien vill ha och som våra baltiska grannar sökte efter att ockupationen upphört.

Sverige ska själva bestämma vår väg, och regeringen bör lyssna mer till riksdagen än till Kreml och Lavrov. Sverige ska inte ge utrymme för en rysk intressesfär att utvecklas - inte ens en intressesfär light, till exempel fem tre plus ett, som man talar om.

Fru talman! Riksdagen beslöt i december förra året att uppmana regeringen att likt Finland uttala en Nato-option i Sveriges säkerhetspolitik. Jag och Centerpartiet förväntade oss att regeringen skulle hörsamma det ställningstagandet och bjuda in till samtal för att söka forma en bred samsyn om Sveriges säkerhetspolitiska linje. Vi förväntade oss att detta skulle kunna ske i samband med regeringens utrikespolitiska deklaration, men icke så. Tvärtom var regeringen helt tondöv och upprepade den säkerhetspolitiska linje som i dag endast stöds av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Regeringen påstår att den säkerhetspolitiska doktrinen är tydlig och förutsägbar. Där en ansvarsfull regering skulle ha säkrat brett stöd har regeringen nu i stället tappat stödet för sin säkerhetspolitiska hållning. Detta är allvarligt och bidrar till att förstärka osäkerhet och otydlighet.

Regeringen kan dessutom med sitt agerande skapa ett prejudikat för en annan regering att utan hänsyn till riksdagens majoritet och utan att söka brett stöd formulera sin egen säkerhetspolitik. Detta bryter mot hur vi historiskt hanterat liknande situationer och bidrar inte till att göra svensk säkerhetspolitik förutsägbar och tydlig för vare sig våra vänner eller eventuella angripare.

Det är mot denna bakgrund, fru talman, som Centerpartiet krävt och i dag får riksdagens stöd för att tillkännage för regeringen att den säkerhetspolitiska linjen måste förtydligas. Det är vår förhoppning att regeringen nu lyssnar. Det kan ske på olika sätt men senast i samband med att regeringen formar en ny nationell säkerhetsstrategi. Centerpartiet utgår från att regeringen senast då hörsammat riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservation 4 under punkt 4, fru talman.


Anf. 22 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Även Kerstin Lundgren väljer att läsa lite selektivt ur de debattartiklar som har publicerats. Jag vill därför till att börja med understryka att vi i vår slutreplik är tydliga med att beslut om svenskt medlemskap i Nato eller inte tas i Sverige, i riksdagen här i Stockholm - inte i Washington, Bryssel eller Moskva.

Min fråga till Kerstin Lundgren är: Tror Kerstin Lundgren och Centerpartiet att ett svenskt medlemskap i Nato inte skulle leda till några reaktioner, förändringar eller positionsförflyttningar i Ryssland? Vi menar med det vi skriver att man måste vara öppen och ärlig och konstatera att man får förvänta sig att Ryssland kommer att ändra sitt beteende och dra konsekvenser av ett medlemskap. Detta är ett konstaterande, inte ett argumenterande. Men hur ser Centerpartiet på detta? Kommer Ryssland inte att förändras alls vid ett svenskt Natomedlemskap?


Anf. 23 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Det är ändå intressant att det är i slutrepliken som utrikesutskottets ordförande är tydlig med att det är Sverige som ska bestämma om svensk säkerhetspolitik och om Natomedlemskap eller inte. Det var inte där det började, men det är välkommet med ett förtydligande i den delen.

Man kan dock, fru talman, fundera på varför det måste göras och varför Socialdemokraterna och Miljöpartiet är så väldigt försiktiga och rädda för hur Ryssland ska reagera. Tror regeringen och Kenneth G Forslund att Lavrov inte vare sig hör eller ser vad Sverige gör? Det är ungefär som när vi pratar barnuppfostran, fru talman - det är inte vad man säger utan vad man gör som läses av.

Om man läser den skrivelse från regeringen om våra samarbeten som nu ligger på riksdagens bord ser man de steg vi har tagit. Detta är naturligtvis redan intecknat av Ryssland. Vi är inte alliansfria i dag; vi är med i en politisk allians, EU. Det ogillas av Ryssland, men vi är medlemmar. Och vi uttalar en solidaritetspolitik.

Det enda, skulle jag kunna tänka mig, som Ryssland funderar på är varför vi inte vill ha säkerhetsgarantier. Vi hoppas ändå på - eller gör Socialdemokraterna möjligen inte det? - att Natoländerna ska ställa upp och hjälpa till om det värsta skulle hända och vi skulle bli föremål för ett angrepp. Inget militärt samarbete förekommer med Ryssland. De är det hot vi har i vår närmiljö.


Anf. 24 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Vi lever ju i en region där spänningarna tyvärr har ökat de senaste tio åren. Mitt och Socialdemokraternas mål är att allra helst försöka få spänningarna att minska. Detta synes inte vara möjligt under den närmaste tiden, och det är därför vi rustar upp vårt försvar.

Men vi pekar också på att det vi gör får konsekvenser. Om vi kan göra saker som får konsekvensen att spänningarna ökar ytterligare, är de då kloka att göra eller inte? Detta måste man fundera över. Men det är klart att det beror på om man tror att de ökar spänningarna eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Jag tycker att det är ett problem att Centerpartiet och andra partier som förespråkar ett Natomedlemskap framställer det som väldigt enkelt och problemfritt - att vi går med i en kamratklubb och hamnar i glada vänners lag. Men det har också konsekvenser. Eller ser inte Centerpartiet det så? Kommer Ryssland inte att förändra någonting i sitt beteende och sina strukturer vid ett medlemskap?

Jag menar inte att detta är ett argument mot ett medlemskap, men jag tycker att man måste vara ärlig och säga att det är så när man tycker att det är så. Men tycker inte Centerpartiet att det är så? Jag fick inte, som jag förstod det, något svar på den frågan i den förra repliken av Kerstin Lundgren.


Anf. 25 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Spänningarna har ökat, och det beror på Rysslands agerande. Ryssland utgör i dag ett hot mot flera av våra grannar. De står vid Ukrainas gränser, och vi vet inte vad som händer nu när Putin talar i duman. Ryssland utgör ett aktivt hot mot vår närmiljö. Det är därför vi tillsammans har stärkt vårt militära försvar och bygger upp totalförsvaret. Det är också därför vi har ett mycket nära samarbete.

Jag skulle, fru talman, ha ställt frågan, men nu är det förstås för sent. Frågan är: Vad vill Socialdemokraterna ha sin handlingsfrihet till? Vill Socialdemokraterna, om Ryssland skulle anfalla några av våra grannar, ha handlingsfriheten att säga "nej, vi stannar hemma - vi gör inget"?

Vi måste vara tydliga med att vi kommer att ställa upp. Det är då en säkerhetsgaranti som är tydlig gentemot våra grannar, och den säkerhetsgarantin bedömer vi från Centerpartiets sida att Ryssland räknar med att vi vill ge, även om vi mörkar genom att säga att vi inte vill vara medlemmar i Nato och inte vill ha eller ge säkerhetsgarantier. Detta bidrar till osäkerhet hos våra grannar, men det bidrar med all säkerhet inte till osäkerhet i Ryssland. De har redan räknat in oss som Natoaktör.


Anf. 26 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Under Peter Hultqvists tid som försvarsminister har Sverige inlett ett flertal militära samarbeten med andra stater. Dessa samarbeten kan regeringen oftast själv inleda och behöver endast informera riksdagen om. Flera av dessa samarbeten har varit lite otydliga i sin form men framför allt i sin avgränsning och i förhållande till andra militära samarbeten. Därför har Vänsterpartiet, Moderaterna och andra partier lyft fram att riksdagen behöver en skrivelse om Sveriges försvarssamarbete. Det var under riksdagens hot om ett tillkännagivande som försvarsministern ändrade sig och meddelade att en skrivelse skulle komma, och det har visat sig vara ett klokt beslut. Jag vill därför börja med att välkomna regeringens skrivelse, både dess form och dess tydliga innehåll. Genom skrivelsen har regeringen tydliggjort vad olika försvarssamarbeten innebär och vad som är regeringens syn.

Genom skrivelsen har det också blivit tydligt vad som skiljer andra partier från regeringen i deras respektive följdmotioner. Vänsterpartiets följdmotion är i princip nästan lika lång och utförlig som regeringens skrivelse och tar upp vår syn på de internationella försvarssamarbetena.

Fru talman! Under Peter Hultqvist tid som försvarsminister har de militära samarbetena inletts på löpande band utan någon större politisk debatt. Alla dessa samarbeten är med fullt fungerande demokratier, men ofta har samarbetena varit med tidigare kolonialmakter och nuvarande kärnvapenstater.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Men det är inte enbart bilateralt med andra länder som Hultqvist har inlett flera militära samarbeten. Även inom Nato men framför allt inom EU har de militära närmandena gått fort. Detta är en oroväckande utveckling som riskerar att få Sverige att framstå som en inofficiell medlem i kärnvapenalliansen Nato.

Fru talman! Vilken väg borde då Sverige ta? Ja, Vänsterpartiet kan konstatera att alliansfriheten har tjänat oss och vår omvärld väl. Den militära alliansfriheten har bidragit till att generation efter generation i Sverige har kunnat leva i fred. Den militära alliansfriheten har också gett oss ett utrikespolitiskt handlingsutrymme som har gjort att Sverige kunnat spela en viktig internationell roll för fred och nedrustning när det har funnits en politisk vilja till det.

Sverige har dock sakta men säkert alltmer frångått en traditionell och framgångsrik säkerhetspolitik byggd på militär alliansfrihet, nedrustning, fredliga lösningar på konflikter, starkt stöd till FN och solidaritet med tredje världen.

Sedan vi blev medlemmar i Europeiska unionen, EU, har den svenska militära alliansfriheten urholkats alltmer. I dag är vi med och bidrar till militariseringen av EU. Vårt samarbete med Nato har stärkts, och det uppstår ofta frågetecken kring de internationella militära insatser som vi deltar i. Regeringens oförmåga att rösta för FN:s konvention om förbud mot kärnvapen är ett exempel på denna utveckling.

Vänsterpartiet är emot denna utveckling. Vi menar att en oberoende och militärt alliansfri utrikespolitik är avgörande för Sveriges handlingsfrihet även i framtiden. Vi vill att Sverige främst ska inrikta sin internationella säkerhetspolitik på fredliga lösningar och på att förebygga kriser snarare än att förespråka militära lösningar.

Utgångspunkten för Sveriges försvars- och säkerhetspolitik ska vara att värna vårt lands säkerhet. Det kräver en modern försvarsmakt som har förmåga att möta de olika former av hot som vårt land kan ställas inför men också möjlighet att vara en fredsbevarande kraft i andra delar av världen. Det kräver att Sverige har en trovärdig militär alliansfrihet.

I en feministisk utrikes- och säkerhetspolitik måste kvinnors rättigheter sättas i första rummet. Kvinnors roll i det säkerhetsbyggande arbetet och i konflikter är av särskilt intresse, eftersom dessa frågor alltför sällan finns med på den internationella säkerhetspolitiska agendan.

Vänsterpartiet vill se ett brett internationellt intresse för nedrustning, konfliktförebyggande insatser samt ett internationellt förbud mot kärnvapen. Då behövs ett starkt FN, en återupprättad respekt för folkrätten och minskad vapenhandel.

En trygg och säker värld kräver samarbete med andra länder i vårt närområde. Kriser och konflikter stannar inte vid nationsgränserna. För att möta de hot vi står inför krävs ett gott samarbete med våra grannländer, framför allt med våra närmaste nordiska grannländer men även med länderna runt Östersjön. Internationellt samarbete måste alltid bygga på att Sverige fattar självständiga beslut, men att vi har en nära kontakt och i vissa fall planerar och övar tillsammans med andra länder. Vänsterpartiet ser möjligheter att fördjupa samarbetet med våra nordiska grannländer, i synnerhet Finland, på en rad områden inom totalförsvarspolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

De största hoten mot Sverige och vår befolkning är i dag de civila hoten. Klimatförändringen leder till naturkatastrofer som bränder, torka och översvämningar och till virusutbrott och antibiotikaresistens som drabbar oss just nu. Den snabba digitaliseringen i samhället kräver hög cybersäkerhet. Svensk försvars- och säkerhetspolitik måste syfta till att bygga långsiktig säkerhet i vårt närområde och i vår omvärld samt möta alla hot vi står inför. Det kräver att begreppet säkerhet vidgas och inkluderar fler områden än det militära och att våra åtgärder involverar hela samhället utifrån ett totalförsvarsperspektiv.

Fru talman! Åland har i 100 år haft en särskild ställning vad gäller militär närvaro. Med bakgrund i det så kallade Ålandsservitutet från 1921 har Åland demilitariserats. Sverige ska stå upp för ett demilitariserat och neutraliserat Åland, och vi ska vara tydliga gentemot vår omvärld med att ett ökat militärt samarbete mellan Sverige och Finland inte innebär några avsteg från detta.

Regeringen nämner inte i skrivelsen att Åland är en demilitariserad zon. Vänsterpartiet anser att det är viktigt att tydliggöra, inte minst för vår omvärld, att det nära svensk-finska samarbetet också innebär upprätthållandet av Åland som demilitariserad zon. Utskottets svar att man utgår från att regeringen följer internationella konventioner visar just på Vänsterpartiets poäng att det måste uttalas att det faktiskt är en realitet.

Regeringen bör därför tydliggöra att det svensk-finska militära samarbetet också innebär upprätthållandet av Åland som en demilitariserad zon utan militär närvaro.

Fru talman! När man lyssnar på den här debatten får man känslan av att man befinner sig i en Natodebatt, men det är en debatt om internationella försvarssamarbeten. Det är först på näst sista sidan i den här skrivelsen som vi hittar Nato. Därför tycker jag att det är viktigt att påminna utskottet om att vi ska debattera hela säkerhetspolitiken och alla våra militära försvarssamarbeten, inte bara fastna i Natofrågan.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 6, som handlar om EU:s försvarspolitik och ökade militarisering.


Anf. 27 Mikael Oscarsson (KD)

Fru talman! I dag debatterar det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet betänkandet som handlar om internationella samarbeten.

Låt mig allra först yrka bifall till reservation 7 under punkt 6, som handlar om medlemskap i Nato.

Det som kanske är i blickpunkten för den här debatten är att utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen med anledning av ett motionsyrkande om att regeringen bör tydliggöra sin säkerhetspolitiska linje. Detta är ett bra tillfälle för exempelvis försvarsministern att göra det. Det rimliga vore ju att regeringen signalerar att man är villig att lyssna på en majoritet i riksdagen. Som företrädare har påpekat är det ju bara en tredjedel som står bakom regeringens linje, och det borde vara så självklart att regeringen tydliggör att man vill ha den Nato-option som Finland haft i över 20 års tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

När vi diskuterar dessa frågor tycker jag att det är viktigt att börja med att se att vi har ett skärpt säkerhetspolitiskt läge och att Ryssland har sänkt tröskeln för att använda militära maktmedel. Man gick in i Georgien 2008. År 2014 tog man olovligen Krim, och allt sedan den dagen pågår det krig i östra Ukraina. Det är 13 200 som har dödats i detta krig, varav 3 375 civila.

För exakt två år sedan var vi med Försvarsberedningen under Björn von Sydows ledning i Ukraina. Vi besökte bland annat ett militärsjukhus, och det var väldigt skakande att träffa dessa soldater. En hade blivit träffad av en prickskytt och fått en bra bit av benet bortskjutet. En annan hade trampat på en mina och fått hela benet bortsprängt. Detta sker i Europa. Det är närmare till huvudstaden i Ukraina än det är till Bryssel. Det är viktigt att se att detta är en realitet just nu. Medan vi står här och diskuterar pågår det ett krig.

Det är också viktigt att påminna om att vi får oroande signaler från Ukrainas gräns. Där står ungefär 85 000 soldater. Vi vet inte var detta kommer att sluta. Betyder det att Putin och Kreml vill ingripa militärt i Ukraina? Det vet vi inte.

En del har spekulerat i att det kan bli ett militärt angrepp för att det är val till hösten och Putin vill stärka sina popularitetssiffror. Tänker han på sitt eftermäle och vill göra Ukraina till en del av ett större och mäktigare Ryssland? Eller har han paranoia och tänker att alla vill göra Ryssland svagare och om Ukraina går in i EU och Nato är det ett jättehot mot Ryssland som måste förhindras till varje pris?

Vi vet inte, men det är en realitet att dessa faktorer finns och kan förstärka varandra.

Åter till dagens diskussion och Nato-optionen. Som vi alla känner till är det en viktig del i Finlands säkerhetspolitiska verktygslåda. Man signalerar till Ryssland och övriga världen att man har en option att gå med i Nato.

Sverige har ett utökat försvarssamarbete med Finland, och det stöder Kristdemokraterna. Det vore därför rimligt att Sverige hade samma linje vad gäller Nato-optionen och att vi också deklarerar att det är en del av vår verktygslåda.

Det är svårt att få detta att gå ihop. Försvarsministern kommer säkert att även i dag deklarera hur viktigt samarbetet med Nato är, hur vi på olika sätt utökar det samarbetet och hur viktigt det är med ett nära samarbete med USA men att just Nato-optionen är skadlig. Detta är svårt att förstå. Försvarsministern får nu en chans att tydliggöra detta om det nu inte är rimligt att lyssna på den majoritet i riksdagen som vill ha denna Nato-option.

Jag yrkade nyss bifall till den reservation som handlar om Natomedlemskap. Vi kan dra lärdom av situationen i Ukraina. Nato kommer sannolikt inte att kunna hjälpa Ukraina om det blir ett militärt angrepp. Frågan är om sannolikheten är större om Sverige blir angripet. Det är inget hot vi ser i dag, men Försvarsberedningen har ju sagt att ett militärt angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Vad är då skillnaden för Sverige?

Det är mycket bättre för ett samhälle att i lugn och ro kunna förbereda sig med sina vänner än att behöva improvisera om det värsta skulle hända.

Skillnaden är att som medlem i Nato har man säkerhetsgarantier och gemensam försvarsplanering och kan på ett annat sätt planera och hjälpas åt. Det är en oändlig skillnad mot den situation vi har i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

För några år sedan gjordes en utredning av Krister Bringéus. Han slog fast att ett svenskt Natomedlemskap skulle öka förutsägbarheten och tryggheten för både Sverige och våra grannländer, för vi bygger ju säkerhet gemensamt.

Försvarsberedningen har påpekat att om det skulle hända något i Baltikum kommer Sverige från dag ett att bli påverkat. Vi kan inte vara neutrala eller stå utanför, utan vi har en skyldighet att ställa upp. Varje gång jag besöker ett baltiskt land hör jag tydligt att ett svenskt medlemskap skulle vara till stor hjälp för den gemensamma säkerheten.

Regeringen borde lyssna på detta. I första hand gäller det Nato-optionen men också ett Natomedlemskap. Vi är i dag nära allierade, har ett samarbete och är guldmedlem, men det är dags att uppgradera det till ett fullvärdigt medlemskap så att vi kan få information, fullt försvarssamarbete och gemensam försvarsplanering. Detta skulle öka tryggheten för både svenska folket och vår omvärld.

Det är dags för regeringen att bjuda in alla riksdagens partier till samtal för att diskutera den säkerhetspolitiska linjen så att den blir tydlig och stöds av betydligt fler än den tredjedel som i dag står bakom regeringens linje.


Anf. 28 Joar Forssell (L)

Fru talman! Tack till alla er som deltar för en trevlig och spännande debatt så här långt!

Jag satt på min plats i kammaren och funderade på ett skåp som står hemma hos min mamma. Det är ett svart skåp med mycket ornament, och benen ser ut som piedestaler. Skåpet är ganska stort, och när jag var liten kunde ett påskägg eller en julklapp vara gömd där. I familjen kallas det svarta skåpet.

Det sägs att det där skåpet togs av en familjemedlem någon gång under trettioåriga kriget någonstans åt Ungern till. Det är så detaljerat vi har fått det berättat för oss i släktleden. Men sådant ska man väl aldrig kolla upp, för då blir man kanske besviken på svaret.

Jag satt och tänkte på svarta skåpet, för det påminner mig om vilken kontinent vi bor på och hur det har sett ut här tidigare och hur Europa har sargats av krig årtionde efter årtionde. Nästan fram till i dag har det varit så, och nu är det så igen.

Fru talman! Det är hisnande att tänka på historien. Det finns de i den politiska debatten som tänker tillbaka på historien med nostalgi och tänker att bara vi bygger Sveriges eget försvar starkt kan vi stå emot vilka hot som helst. Andra tänker tillbaka på trettioåriga kriget och annat med nostalgi och funderar på vilka svarta skåp och annat vi då tog hem.

Fru talman! För en liberal och för mig gäller att man inte ser världen på det sättet. Jag tänker tillbaka på historien med respekt för alla de tragiska livsöden som har utspelat sig och med rätt mycket skräck inför att vi vet att historien mycket väl kan upprepas, kanske inte i form av trettioåriga kriget men däremot i form av väpnad konflikt och krig även på vår kontinent.

När jag tänker tillbaka på historien kan jag konstatera att det är bättre att samarbeta med andra, att det är bättre att bygga säkerhet tillsammans med andra och att det är bättre att försöka säkra freden tillsammans med andra länder som har en gemensam syn på demokrati och mänskliga rättigheter, som det egentligen handlar om att försvara, än att försöka stå ensam.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Fru talman! Världen är inte vad den har varit. Hoten är mer komplexa. Det är svårare att läsa av den politiska kartan i morgon än vad det var i går. Det är även så att Sverige inte kan vara ensamt i framtiden. Vi klarar inte av att vara ensamma i dag, utan vi behöver ha djupa samarbeten med andra som tror på demokrati.

Fru talman! I dag är det Ryssland som är det största säkerhetspolitiska hotet mot Sverige. Detta kan vi inte komma ifrån. Det är så. Ryssland utgör ett aktivt hot här och nu mot oss, mot våra fränder i andra länder, mot andra demokratier och mot andra EU-länder. Det är Ryssland som driver upp och spänner upp Europa. Det är Ryssland som driver fram osäkerhet i vårt närområde. Det måste vara en del av vår säkerhetspolitik att ta detta hot på allvar.

Fru talman! Vänsterpartiet har helt rätt i att mycket av debatten här i dag handlar om internationella försvarssamarbeten brett, och Liberalerna står upp för att bygga internationella försvarssamarbeten brett. Debatten här i dag har dock mycket kommit att handla om Nato-optionen och Sveriges säkerhetspolitiska linje.

Jag tyckte att det var intressant att lyssna på Sverigedemokraternas och Socialdemokraternas replikskifte i talarstolarna tidigare, där det väldigt tydligt framgick för den som lyssnade att frågan om Nato-option inte handlar om huruvida man är för eller emot Nato. Det handlar om huruvida man tycker att vi ska ha en dörr som är öppen. Sverigedemokraterna är emot Natomedlemskap, och Socialdemokraterna är emot Natomedlemskap. Där står de helt enade.

Det finns en skiljelinje i detta. Det visar den finska politiken. Man kan vara emot Natomedlemskap eller åtminstone inte för och samtidigt vara för en option därför att man tycker att det är bra att hålla dörrar öppna och att det är bra att vi visar för omvärlden och för våra fränder att vi är beredda att sluta upp om det behövs.

Fru talman! Jag kan konstatera att det här är tråkigt att se. Det är klart att det som Kreml allra helst vill se är ett splittrat Sverige och splittrade demokratier. De vill se splittring mellan oss och våra vänner i andra länder, och de vill se splittring mellan oss här i kammaren. Det är klart att det bästa för att inte skapa osäkerhet och splittring utan i stället skapa stabilitet vore ifall Socialdemokraterna och regeringen fullt ut respekterade riksdagsmajoriteten, ställde sig bakom Nato-optionen, uppdaterade sin säkerhetspolitiska linje, blev av med otydligheten och visade Ryssland och andra att det är stabilt med demokrati, att vi står bakom varandra, att vi lyssnar på den demokratiska majoriteten och att man kan räkna med detta.

Det finns en myt, fru talman, om att Sverige skulle vara alliansfritt. Det är inte sant, och det har sagts tidigare här i talarstolen i dag och många gånger innan det. I och med att vi är med i Europeiska unionen och det samarbetet är vi inte alliansfria. Jag måste säga att jag heller inte tycker att vi borde vara alliansfria i den meningen att det är klart att vi måste kunna erbjuda garantier till andra om vi själva ska förvänta oss garantier från andra. Om vi tillsammans har konstaterat att ett militärt angrepp mot Sverige inte kan uteslutas verkar det oklokt att utesluta att hjälpa och ställa upp på andra och dessutom hålla dörren stängd för att få hjälp från andra genom att motsätta sig en Nato-option.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Fru talman! Socialdemokraterna stod här tidigare i dag i ett annat replikskifte - jag tror att det var med Centerpartiet - och sa att vi inte ska låta vare sig Washington, Bryssel eller Moskva bestämma vår försvarspolitiska linje. Jag håller helt med. Det ska vara ett nationellt ställningstagande. Det är Sverige som fattar detta beslut. Detta är också ett skäl till att kanske inte lägga så stor vikt vid att Ryssland kan bli upprörda. Jag reagerade lite mot att man i repliken likställde Washington, Bryssel och Moskva. Washington och Bryssel är ju våra allierade. Det är klart att vi måste ta mer hänsyn till Washington och Bryssel, för det är dem som vi kan räkna med kommer och hjälper oss, om vi också säger att vi ska hjälpa dem. Viljan hos dem som hotar oss - Moskva - ska vi absolut inte ta hänsyn till.

Fru talman! Vänsterpartiet sa en sak som jag tycker att de har alldeles rätt i. De sa att försvarsminister Peter Hultqvist har ingått fler avtal med Natoländer än vad någon försvarsminister tidigare har gjort. Min slutsats av detta när det gäller rädslan för att provocera Moskva är att vi nog redan har gjort det. Det som vi får genom Nato-optionen är garantierna, men det som gäller riskerna har vi redan gjort. Man kan inte fika sig till fred med Putin. Det är en man som inte drar sig för att utföra eller åtminstone godkänna sprängdåd och nervgiftsattacker i Europa. Det är inte en person som man kan prata med över en kopp kaffe och hoppas på en fredlig lösning, utan det är en person som vi måste visa att vi är enade, tillsammans, som demokratier.

Fru talman! Det har redan yrkats bifall till de saker som har att göra med Nato. Jag tänker yrka bifall endast till reservation 13 under punkt 11, men vi står såklart bakom alla de saker som vi har stått bakom i utskottet. Det handlar om att bygga försvarssamarbetet med Storbritannien starkare efter brexit. Det finns ett skämt om Gustaf Skarsgård och Carl Gustaf, om man har sett tv-serien Vikings, men jag tänker inte dra det nu.


Anf. 29 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Joar Forssell tänker tillbaka på historien. Han kanske tänker på att Sverige har haft fred i över 200 år. Sedan avslutade han med att yrka bifall till Liberalernas förslag, som de borgerliga stöder, att Sverige ska ge Storbritannien en unilateral solidaritetsförklaring. Mycket gott kan sägas om Storbritannien som land, men om man tänker just på historien måste man komma ihåg att det är ett land som har en omfattande kolonial historia, som i dag är en kärnvapenstat som nu till och med har beslutat att utöka sin kärnvapenarsenal.

Storbritanniens historia, om vi tittar tillbaka på den, Joar Forssell, är en historia full av krig. Det är första världskriget, andra världskriget, Suezkriget, Falklandskriget och invasionen av Irak och Afghanistan. Parallellt med hela den tiden av historien har löpt försöken till irländsk självständighet och, de senaste 100 åren, huruvida Nordirland ska tillhöra Irland eller Storbritannien - en i dag aktuell och pågående fråga och kanske till och med, i värsta fall, en konflikt.

Utifrån denna historiska tillbakablick: I vilka av dessa historiska krig och konflikter skulle Sverige ha stött Storbritannien enligt Liberalernas unilaterala solidaritetsförklaring med Storbritannien?


Anf. 30 Joar Forssell (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Fru talman! Jag är lite förvånad över att Håkan Svenneling vill börja gräva i vår historia. Det finns ganska mycket historia hos Vänsterpartiet som går att ifrågasätta. Om vi ska ha ett historieseminarium kan vi såklart hålla på länge.

Jag tycker att detta handlar om Sveriges säkerhet framåt. Jag är av den uppfattningen att det stora hotet mot Sverige i dag kommer framför allt från Ryssland. Det finns såklart andra aktörer också. Storbritannien är inte ett säkerhetspolitiskt hot mot Sverige. Om vi ska vara historiska har Vänsterpartiet ibland varit det, eller vänsterpartister.

Fru talman! Det är klart att man kan kritisera ett lands historia. Och det finns väl ingen i hela vårt parlament som är för kolonialism eller någon av de andra sakerna som är väldigt allvarliga och som Vänsterpartiet tog upp i replikskiftet. Om man ska prata historia glömmer Vänsterpartiet att Storbritannien gjorde en extremt stor och viktig insats för att befria Europa från Nazityskland till exempel. Men det väljer Vänsterpartiet att glömma bort i replikskiftet.

Jag tycker att detta handlar om vad vi har framför oss. Och där kan vi se att Storbritannien är ett land som står väldigt nära Sverige när det kommer till mänskliga rättigheter och demokrati i andra länder och när det handlar om att stå upp mot förtryck och ofrihet i andra delar av världen.

Att i ett läge där det faktiskt har skett nervgiftsattacker styrda från Kreml i Storbritannien hålla dörren stängd mot Nato och hålla dörren stängd mot Storbritannien och på det sättet ställa sig på den ryska sidan i den diskussionen är mycket allvarligt.


Anf. 31 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag kan börja med att konstatera att Joar Forssell gärna pratar om historien. Men när det kommer frågor om hur genom historien en unilateral solidaritetsförklaring till Storbritannien hade fungerat då vill man inte prata om den delen av historien. Då vill man slänga in andra exempel och prata om partier snarare än om länder. Detta är ett tillkännagivande som ni vill göra om en unilateral förklaring, där ni tycker att Sverige ska få någonting tillbaka av Storbritannien som är rätt oklart för att det är en unilateral förklaring.

Svensk alliansfrihet har genom historien gynnat generationer av svenskar. Det är därför som vi har varit i fred. Det är därför som vi har uppfattats som ett fredligt folk som har kunnat göra insatser för fred och nedrustning runt om i världen. Om vi fortsätter på den vägen tror jag att vi också kommer att kunna fortsätta att göra det de kommande 100-200 åren. Men om vi slår in på en annan väg och tror att det är genom att vi samarbetar med länder som Storbritannien och ger dem en unilateral solidaritetsförklaring, att vi skulle stödja dem om de hamnar i ett Falklandskrig eller i ett Suezkrig, tror jag inte att det är bra för Sverige.

I motionen hänvisas det till Knut den stores rike på 1000-talet, då delar av Sverige hängde ihop med Storbritannien. Jag tror att Liberalerna gör gott i att hitta mer i de nutida argumenten för sin farliga säkerhetspolitik än att gå tillbaka så långt som till 1000-talet för sin historiska argumentation.

Vad är nästa steg i ert Natobygge? Det är den fråga som man ställer sig i dag. Kommer det att vara en amerikansk militärbas på Gotland? Nu tar ni kliv för kliv hela tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Historiskt sett har det gynnat oss att vara alliansfria. Jag tror att vi vinner mer på det än att gå in med solidaritetsförklaringar eller i klubbar där Erdogan eller tidigare Trump och andra icke väl valda personer styr.


Anf. 32 Joar Forssell (L)

Fru talman! Jag vill börja med att poängtera att jag i mitt inledningsanförande använde historien som ett avskräckande exempel. Vi kan gå tillbaka mycket längre än tusen år för att titta på decennium efter decennium av krig, total misär och extremt mänskligt lidande. Det har vi kommit ifrån på vår kontinent därför att vi bygger försvarssamarbeten och goda relationer med länder som också tror på demokrati och mänskliga rättigheter och som står oss mycket nära. Det ska vi fortsätta att göra, och det måste vi göra ännu mer med Storbritannien nu efter brexit. Det är helt naturligt om vi vill fortsätta att ha fred på den här kontinenten. Då behöver vi också fortsätta att bygga samarbeten.

Jag måste säga att jag blir lite förvånad när Vänsterpartiet får det att verka som att någon här inne skulle vilja följa med ett annat land på någon allmän aggression mot ett annat land i världen i något invasionskrig någonstans, eller vad det nu skulle kunna vara. Så är det inte.

Det som vi vill är att vi ska kunna bygga fred tillsammans genom starka försvarssamarbeten. Det finns en sådan myt om Nato som brukar komma från vänstersidan att det skulle innebära att man måste ställa upp på diverse invasionskrig här och där. Så är det inte. Det handlar om att om vi blir utsatta för en aggression eller om någon av våra fränder blir utsatta för en aggression ställer vi upp och försvarar varandra. Det är försvar det handlar om.

Fru talman! Jag tycker att det är historierevisionism att säga att det är för att vi har hållit oss neutrala som vi har hållit oss utanför konflikter. Det har ganska ofta varit för att vi har sysslat en hel del med fulspel och inte alls skött oss särskilt fint och inte tagit ställning när motståndet har varit diktatur.


Anf. 33 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Sverige är ett litet, alliansfritt land som behöver samarbeta med andra för att värna människors säkerhet, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter nu och i framtiden.

I Miljöpartiet strävar vi efter en värld i balans där solidaritet och respekt för mänskliga rättigheter kombineras med hållbar utveckling och klimaträttvisa. Miljöpartiet uppstod ur rörelser för miljö, solidaritet, jämställdhet och fred. Vi vill se en politik som sätter mänsklig säkerhet först. Fred är inte bara målet utan också vägen dit. Respekt för andra, ömsesidig nytta och förståelse bidrar till fred. Handelsutbyte och kulturellt utbyte främjar fred liksom rättvisa mellan världens stater och nedrustning.

Vi tror på kraften i internationell rätt och vikten av en regelbaserad världsordning med ett aktivt världssamfund där även små stater och människor inom staten skyddas från angrepp och förtryck. Att värna mänsklig säkerhet kräver en politik som kan svara upp mot ett brett spektrum av säkerhetshot. Det behövs samarbete.

Miljöpartiet ser att hoten i dag inte är desamma som före och under kalla kriget. Det globala säkerhetspolitiska läget är instabilt och konfliktfyllt. Angrepp på demokratin och yttrandefriheten, cyberattacker och klimatförändringarnas effekter liksom pandemier och den osäkerhet som kan uppstå i gränslandet mellan krig och fred är konkreta hot som vi behöver skydda oss mot och som överskuggar traditionella hot såsom militära angrepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Den geopolitiska situationen i omvärlden ter sig alltmer osäker i takt med kapprustning och utdragna konflikter.

Vi värnar Sveriges militära alliansfrihet och vill se Sverige som en tydlig global aktör för ett aktivt fredsbyggande och konfliktförebyggande arbete. Diplomatin är vår främsta försvarslinje. Internationellt samarbete är avgörande för säkerhet i världen och för att möta de globala hot mot människan och naturen som finns. Det är viktigt att stå upp för de internationella lagar som hindrar att stora stater utnyttjar den som är svagare.

Försvaret av Sverige börjar med försvaret av demokratin, samhället och vår framtida försörjning. Det moderna samhället står inför de största hoten någonsin genom förändringar av klimat och miljö som hotar vår fortlevnad och hoten mot demokrati och yttrandefrihet som hotar stabiliteten i våra samhällen inifrån. Samarbete är det enda sättet att möta dessa hot.

Särskilt viktigt är samarbete med demokratiska stater i vårt närområde. Tillsammans kan vi motverka desinformation från stater i vår närhet med bristande demokrati, som Ryssland, och säkra tillgång till förnybar energi och kunskap. Vårt samarbete med staterna runt Östersjön, staterna i Norden och med EU och Storbritannien är viktigt av de här skälen, och det gäller samarbetet kring både civil och militär beredskap.

Däremot är det vår bestämda uppfattning att Sverige inte ska vara medlem i Nato. Det är viktigt att göra skillnad på att samarbeta och att ingå i en militär allians med gemensamma försvarsförpliktelser. Vi anser att vår alliansfrihet tjänar oss väl. Att stå fri från tvingande militära allianser ökar vår möjlighet att föra dialog och agera fredsmäklare och därmed bidra till avspänning, inte minst i vårt närområde. Miljöpartiet säger därför nej till medlemskap, eftersom det skulle inskränka vår politiska handlingsfrihet. Vi ser dessutom en oroande utveckling i Natolandet Turkiet, där mänskliga rättigheter alltmer åsidosätts.

Sveriges säkerhet byggs bäst genom långsiktighet och tydlighet. Sverige ska därför inte, som flera borgerliga partier vill, utverka en option om att få gå med i Nato. En Nato-option sänder otydliga signaler till omvärlden och stör den stabilitet som Sverige står för i vårt geopolitiska område - en stabilitet som vi anser att det är av stor vikt att upprätthålla för att vi ska kunna vara en fredsbyggare och fredsmäklare i världen. Det måste vara tydligt för omvärlden att Sverige är och fortsatt vill vara en militärt alliansfri stat.

Miljöpartiet ser däremot den stora vikten av att samarbeta med demokratiska länder i världen. Den kunskap som våra moderna samhällen bygger är spridd över världen. För att möta hot mot klimat, miljö och demokrati och för att bevara fred krävs öppna samarbeten inom FN och andra internationella organ - samarbete baserat på mänskliga rättigheter och fri ekonomi inom naturens ramar, delning av kompetens och fri forskning. Styrkan hos världens demokrati bygger på detta, och det ska vi försvara.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet men även till Socialdemokraternas, Vänsterns och Miljöpartiets reservation 4 under punkt 4.


Anf. 34 Hans Wallmark (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Fru talman! Jag tycker faktiskt att man i Miljöpartiet är lite buskablyg. Vi har ju skrivelsen om internationella militära samarbeten, och man har suttit i regering i flera år. Man har inlett ett fördjupat samarbete i Norden med Nordefco, och man har som regering anslutit sig till det franska projektet E2I. Man är med i Storbritanniens JEF, vilket är jätteviktigt, och man är med i Framework Nations Concept med Tyskland. Dessutom har man upprättat ett trilateralt avtal mellan Sverige, Finland och USA.

Inget av detta nämns i Miljöpartiets anförande, fru talman. Det är ju lite tråkigt, för detta har varit regeringens politik i många år. Jag tycker att man ska vara stolt över detta, för det är i grunden väldigt bra saker. Men det är naturligtvis lite kuriöst, fru talman, att ett parti som har uppstått ur fredsrörelsen står bakom allt detta. Det kan kanske förklara att man inte vill säga någonting om det.

Därför vill jag ställa en fråga gällande något som över huvud taget inte berördes i anförandet men som ändå är ganska intressant, fru talman, och det är fredsfaciliteten. Ett parti som är sprunget ur fredsrörelsen ansluter sig nu som regeringsparti till biståndsåtgärder som kan vara att tillhandahålla - jag citerar - "militär och försvarsrelaterad utrustning, infrastruktur och assistans, på begäran av tredjeländer eller av regionala och internationella organisationer".

Fru talman! Jag har inget emot detta, men hur motiverar ett parti sprunget ur fredsrörelsen att Sverige direkt eller indirekt via EU ska kunna förse stridande länder med vapen?


Anf. 35 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Du inleder med att ställa en fråga till mig som du sedan själv besvarar, Hans Wallmark. Det gör det lite mindre arbetsamt för mig på den här sidan, så jag går direkt till din fråga om den europeiska fredsfaciliteten. Det som gör att Miljöpartiet som regeringsparti kan stå bakom detta är att det finns en möjlighet att avstå från insatser som man inte tycker är lämpliga. Vi ska också kunna granska vapenexportaffärer utifrån de regler vi har.


Anf. 36 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Det är bra om mitt antagande bekräftats, det vill säga att ett parti sprunget ur fredsrörelsen och som sitter i regeringen inte vill ta upp det man har gjort i regeringsställning när det gäller att fördjupa det militära samarbetet. Det har man gjort med Frankrike i form av E2I, vilket jag tycker är bra, och med Storbritannien i form av JEF, vilket jag tycker är bra. Man har gjort det med Tyskland i form av Framework Nations Concept, vilket jag tycker är bra, och man har gjort det i form av ett trilateralt samarbete mellan Sverige, Finland och USA, vilket jag tycker är bra. Det verkar alltså som om oppositionen berömmer den regering som Miljöpartiet sitter i mer än vad Miljöpartiets egen talesperson här i kammaren gör.

Fru talman! Sedan svarar Miljöpartiet att man kan avstå från insatser. Jo, precis, den möjligheten finns. Samtidigt undrar jag, fru talman, om Miljöpartiet som regeringsbärande parti tror att ett land återkommande, gång efter gång, kan avstå utan att detta menligt påverkar bilden av Sverige som ett europeiskt samarbetsparti. Det är en betydande möjlighet - alternativt risk, beroende på vad man tycker - att man kommer att få acceptera att en del av den europeiska fredsfaciliteten kommer att vara att förse stridande parter med vapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Den svenska krigsmateriellagstiftningen utgår ju ifrån att man i grunden inte ska förse stridande länder, alltså länder i krig, med vapen. Hur kommer det sig att Miljöpartiet är så noggranna med att försvara den tanken i Sverige men samtidigt, som regeringsparti, öppnar för den möjligheten i EU?


Anf. 37 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Miljöpartiet har sin grund i fredsrörelsen. Fredsrörelsen och freden i världen har lång väg att gå. Som det ser ut med säkerhetsläget runt om i världen, både nära och långt bort, kommer det att behövas militära samarbeten. Det tragiska här är att situationen i världen har utvecklats på ett sådant sätt att vi ser oss tvungna att rusta upp militärt. Det vi skulle vilja ha är en situation där vi kan rusta ned militärt, och det antar jag är någonting som de flesta vill - minska konfliktgraden och minska krigandet i världen.

När det gäller regeringens politik är det politik som vi i Miljöpartiet står för, såklart. Men för oss är det viktigt att vi ska kunna bidra på ett sätt som passar utifrån hur vi ser på vapenexport, till exempel. Då får Sveriges bidrag gå till andra typer av insatser inom den europeiska fredsfaciliteten än just att bistå med vapen i väpnade konflikter.


Anf. 38 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag håller med om mycket i Camilla Hanséns inlägg, och det handlar om att Miljöpartiet och Vänsterpartiet historiskt sett har varit sprungna ur fredsrörelsen.

Läser man regeringens skrivelse framträder dock en annan bild av Miljöpartiets försvarspolitik i dag, som Hans Wallmark var inne på. Det är många militära samarbeten som har inletts. Det är JEF, E2I, trilateralt med USA och ett närmande till Nato. Det är ökad militarisering av EU och den här fredsfaciliteten som var uppe, där det blir tillåtet att exportera vapen till parter som man stöder och som befinner sig i konflikt. Man kallar det bistånd och säger att det ligger under något som heter "fredsfaciliteten". Jag tycker att det är helt fantastiskt hur man kan frejma någonting genom att välja vilka ord man sätter på det.

Det är också fler militärövningar; senast i dagarna fick vi reda på att Norge har bjudit in till Cold Response i början av 2022 och att det ska bli den största arktiska övningen någonsin på den här sidan, så att säga.

Vi ser ökad vapenexport, särskilt till diktaturer, exempelvis Förenade Arabemiraten, dit exporten har ökat bara under den här mandatperioden från 700 miljoner till 3,3 miljarder. Det sker också ett ökat samarbete med försvarsindustrin, särskilt inom EU.

Hur blev detta Miljöpartiets politik?


Anf. 39 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Att just den här debatten handlar mycket om militära samarbeten ligger lite i sakens natur utifrån det ärende som vi hanterar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Ur Miljöpartiets synvinkel är det fredsarbetet som är det viktiga. Vi vill inte hamna i militära konflikter, men det här är en del i att förbereda sig för att undvika det.

När det gäller den europeiska fredsfaciliteten står Sverige för att vi inte ska behöva exportera vapen till länder i strid. Vi får välja andra insatser, och det är val som man kan göra inom den ordningen.


Anf. 40 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Det är bra att Miljöpartiet vill förebygga konflikter; jag håller med om det.

Jag har ägnat och roat mig lite åt att läsa i Miljöpartiets partiprogram och jämföra det med skrivelsen. På sidan 33 i partiprogrammet står det: "Vi accepterar inte att EU militariseras." I skrivelsen står det: "Sverige har bidragit till EU:s samtliga militära insatser."

Vidare i partiprogrammet läser jag att Miljöpartiet tycker att uthyrning av svensk mark till Nato och andra utländska militärstyrkor för krigsövningar ska upphöra. I skrivelsen står det att i Aurora 17 deltog USA med ett kvalificerat bidrag bestående av cirka 1 000 amerikanska soldater från samtliga försvarsgrenar.

I partiprogrammet kan man vidare läsa att Miljöpartiet de grönas mål är en avvecklad vapenexport. I skrivelsen finns ett ganska långt stycke kring materiel- och forskningsrelaterade samarbeten. Där står det: "Aktiviteter inom ramen för samförståndsavtalen med ytterligare ett antal länder syftar även till att erbjuda möjligheter till fördjupat samarbete och utbyte inom materiel-, forsknings- och utvecklingsområdet eftersom dessa länder visat intresse för anskaffning av svensk försvarsmateriel."

Jag undrar hur de här två papperen lirar med varandra. Hur passar egentligen Miljöpartiets partiprogram ihop med skrivelsen om internationella försvarssamarbeten?


Anf. 41 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Det gläder mig, Håkan Svenneling, att du läser Miljöpartiets partiprogram.

Vårt partiprogram förklarar vilka mål vi vill se. Vi vill se en nedrustning i världen. Vi vill inte exportera vapen över huvud taget; det är det vårt parti står för. När vi går in i ett samarbete med andra och fattar beslut tillsammans gör vi det med våra värderingar med oss i ryggen, och vi försöker komma så långt vi kan med dem.

Jag ser fram emot när världen ser ut så att målen i vårt partiprogram är uppfyllda och vi kan bocka av dem och inte behöver ha med dem in i nästa partiprogram.


Anf. 42 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Tack, Camilla Hansén, för ditt inlägg! Jag blir nyfiken, fru talman, eftersom det är Socialdemokraterna och Miljöpartiet, regeringen, som nu ensamma står bakom den säkerhetspolitiska linje som Sverige har.

Jag vill höra hur Camilla Hansén och Miljöpartiet då bedömer hur man ska kunna utveckla den säkerhetspolitiska linjen så att man får ett brett stöd. Är Miljöpartiet här berett att verka för att regeringen bjuder in till samtal för att bygga ett brett stöd för en säkerhetspolitisk linje för Sverige? Eller är Miljöpartiet intresserat av att ge prejudikat för en kommande regering att på samma sätt med två partier i minoritet i riksdagen kunna forma sin egen säkerhetspolitik? Det är ju det som blir resultatet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Fru talman! Jag skulle också vilja höra hur Camilla Hansén och Miljöpartiet beskriver den säkerhetspolitiska linje som man står bakom. Vad innebär den egentligen, fru talman?


Anf. 43 Camilla Hansén (MP)

Fru talman och Kerstin Lundgren! När det gäller stödet för en Nato-option och eventuellt, som vissa partier vill, även att driva frågan om medlemskap i Nato är det regeringens uppfattning att vi inte ska utverka en Nato-option. Det är den linje som också Miljöpartiet står bakom.

Regeringen ansvarar för utrikespolitiken, och jag tror att det behöver vara så att vi håller fast vid en linje som vi har haft under en längre tid. Jag tror inte att denna ändring bör ske på det här sättet, utan det här är den linje som vi fortsatt står för.

Det säkerhetspolitiska läget har, som jag sa i mitt huvudanförande, förändrats i vårt närområde till det sämre. Det är också därför vi gör den upprustning av försvaret som nu sker. Där är Miljöpartiets ingång att det är viktigt att rusta upp inte bara det militära försvaret utan att också ha fokus på det civila försvaret.


Anf. 44 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Jag kunde inte höra någon beskrivning av den säkerhetspolitiska linje som Miljöpartiet anser att regeringen står för. Hur lyder den säkerhetspolitiska linjen?

Fru talman! Den andra frågan gällde om Miljöpartiet i regeringen är berett att skapa prejudikat för en annan regering - vem vet hur den ser ut - som är i minoritet i riksdagen att formera sin säkerhetspolitiska hållning helt oberoende av vad riksdagen tycker. Är det Miljöpartiets linje, eller vill Miljöpartiet verka för att regeringen bjuder in för att söka bredare stöd för den svenska säkerhetspolitiken? Det vore välkommet, fru talman, att få ett sådant besked.


Anf. 45 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Som jag sa ser vi att omvärlden förändras på ett sätt som inte är gynnsamt ur freds- och säkerhetssynpunkt. Därför står vi fast vid den säkerhetspolitiska linjen att vi inte ska ha en Nato-option och att vi ska rusta försvaret för att möta situationen, och då även det civila försvaret.

Regeringens sätt att bedriva säkerhetspolitiken och hur man vill förankra den behöver ministern få svara på.


Anf. 46 Mikael Oscarsson (KD)

Fru talman! Vi ser ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, och jag förstår att Camilla Hansén också är på det klara med att vi står där.

Det som oroade mig var när Camilla Hansén i ett tidigare replikskifte sa att hon hoppades att vi kunde rusta ned så småningom. En huvuddel i Försvarsberedningen, där Miljöpartiet var med, var ju, och det har också betonats av försvarsministern: Låt oss nu inte göra om det här misstaget igen! Sverige är det tredje största landet i Europa. Vi hade krympt ihop vår försvarsmakt till oigenkännlighet. Vi kunde inte försvara Sveriges gränser. Det enda vi kunde göra var att hjälpa till långt borta, så att säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Det som är intressant och som jag vill veta är: Står inte Miljöpartiet bakom detta?

Vi behöver en polis. Vi har problem med inre hot, och vi behöver ha en sådan grundläggande förmåga, oavsett hur den ser ut. Det krävs med Sveriges storlek och folkmängd. Är det inte samma sak, fru talman, också när det gäller ett försvar? Är inte det vi nu bygger upp ett minimum? Det var ju det vi var överens om.

Vi har sagt till kommande generationer: Gör inte om Sveriges misstag! Är det så att Miljöpartiet inte delar den hållningen? Är det så att vi så fort det ser lite ljusare ut vips kan dra ned? Det är i så fall ett viktigt besked.


Anf. 47 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag ska förtydliga. När jag pratar om att vi vill se en nedrustning handlar det inte om nu. Det handlar om en vision om en fredligare värld. Det handlar inte om att nedrusta medan man fortfarande har behov.

Det vi diskuterar i dag handlar om militära samarbeten. Försvarsberedningens ingång är någonting som Miljöpartiet har varit med och tagit fram och står bakom. Men jag skulle ändå bli förvånad om det fanns ett stort stöd för militär upprustning och vapenskrammel för sakens skull i riksdagens kammare. Jag tänker att vi alla ändå är fredsvänner och att det är det vi ser i en vision för framtiden.

Här och nu, i dag, handlar det om militära försvarssamarbeten. Dem står Miljöpartiet bakom, likaså Försvarsberedningens slutsatser.


Anf. 48 Mikael Oscarsson (KD)

Fru talman! Jag vill använda en liten liknelse. Om det är allmänt känt på en gata att det finns ett hus som aldrig är låst, ökar det då äventyrslustan eller frestelsen för en inbrottstjuv att ta sig in där? Kan det vara så? Är det inte på samma sätt, fru talman, med att kunna försvara sig? Har det inte varit grunden i vårt tänkande under lång tid att genom att vi har ett starkt försvar ökar risken, jag menar chansen, att vi aldrig behöver använda det?

Det är ju själva grundfundamentet. Om dörrarna är öppna är det bara att glida in. Då ökar äventyrslustan hos en eventuell angripare. Det är därför vi nu ser om vårt hus. Det är därför vi nu ser till att vi kan försvara oss igen och se oss själva, våra barn och omvärlden i ögonen.

Vi var ju överens i Försvarsberedningen om att ett militärt angrepp inte kan uteslutas. Då kan vi inte sitta med armarna i kors. Då måste vi se till att bygga upp denna förmåga i vår generation men också ge ett medskick till kommande generationer att inte göra om det här misstaget. Jag vill få något slags kvittens på om detta är ett resonemang som Miljöpartiet omfattar eller inte.

Sedan vill jag bara ta upp det här med Nato-optionen. Att vi nu får breda samtal där vi kan komma någonvart, är det någonting som Miljöpartiet vill verka för? Det är väl orimligt att ha det som nu, att bara en tredjedel står bakom vår säkerhetspolitiska linje. Det är instabilt om något.


Anf. 49 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Liknelsen med huset är spännande. Jag är uppvuxen på landet, och i min ungdom var det inte självklart att det var låst jämt. Det berodde väl på en trygg omvärld där man tyckte att man var trygg på det sättet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Ja, jag kan kvittera att vi står bakom Försvarsberedningens slutsatser. Det är inte en fråga här och nu. Vi ska ha ett starkt och funktionellt försvar. Då blir det ändå lite spännande med Mikael Oscarssons felsägning, om det är en chans eller en risk att någonting händer. Jag tänker att en för stark militär upprustning, var den än sker i världen - för mycket vapen - medför risker för konflikter som inte skulle behöva finnas.

Som övergripande mål på lång sikt vill vi därför se en värld där man kan leva säkert i alla delar av världen. Vi behöver såklart ett försvar, särskilt med inriktning på kris- och katastrofhantering men även på militära hot, under lång tid. Men det är inte ett egenvärde att ha mer vapen än vad man bedömer att man behöver utifrån exempelvis Försvarsberedningens slutsatser.


Anf. 50 Joar Forssell (L)

Fru talman! Det är alltid roligt att få ta replik på en person som företräder ett av regeringspartierna.

Jag har en fråga som handlar om regeringens politik och hur Miljöpartiet ser på den. I sitt anförande sa ledamoten Hansén: Vi vill inte driva fram spänningar mot andra länder - troligtvis Ryssland. Vi vill inte heller vapenskramla mer än nödvändigt. Det Statsrådet Ardalan Shekarabi (S) också att Miljöpartiet vill ha ett stort handlingsutrymme och att man därför är kritisk till ett Natomedlemskap.

Nu är det ju en Nato-option vi diskuterar. Det är egentligen en jämkning. Liberalerna vill ha ett medlemskap. Det har vi inte heller majoritet för i Sverige riksdag; däremot finns det en majoritet för en option. Man hade ju kunnat tänka sig att vi kunde samlas kring den här mittenpositionen om en Nato-option i Sveriges riksdag, eftersom det finns partier som vill vara med och partier som inte vill vara med men vi är överens om att vi ska ha ett handlingsutrymme. Att gå fram med en Nato-option är ett sätt för oss att skapa en bred stabilitet i Sveriges riksdag.

Men min fråga till ledamoten Hansén handlar om att den försvarsminister som hon stöder är den försvarsminister som har ingått flest nya avtal med Natoländer någonsin. Då undrar jag dels om ledamoten anser att detta att ingå sådana avtal med Natoländer riskerar att öka spänningarna i vår omvärld, dels om det i sig begränsar Sveriges handlingsutrymme när vi ingår avtal med Natoländer, som den här regeringen gör.


Anf. 51 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Det kommer en talare efter mig som är mycket väl insatt i regeringens politik och de avtal som är ingångna.

Miljöpartiet vill såklart inte driva fram spänningar i världen. Det förutsätter jag att ingen av oss vill. Vi står ändå fast vid att vi inte vill närma oss till Nato. Vi ser att vi kan ha samarbete med flera olika demokratiska länder i världen kring försvar, men vi vill inte gå in i Nato. Därför vill vi inte heller närma oss genom en Nato-option.


Anf. 52 Joar Forssell (L)

Fru talman! Den första naturliga frågan är då om Miljöpartiet, som är en del av den regering som har ingått nya avtal med Natoländer, inte anser att det är att närma sig Natoländer och därmed Nato. Jag uppfattar det som att Sverige är det land i världen som står närmast Nato utan att vara medlem. Jag tycker att det är bra att vi står nära Nato; jag tycker att Sverige ska vara medlem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Vi från Liberalerna står bakom detta att vi ska ha dörren öppen och ha en Nato-option. Det är också i sig, som jag har sagt tidigare, ett sätt för oss att närma oss mitten och skapa en bred enighet i Sveriges riksdag. Vi vill ha medlemskap och andra partier vill inte ha medlemskap, men låt oss vara eniga om att hålla dörren öppen och på så sätt skapa bredd och stabilitet och visa omvärlden att vi står enade här i vår demokrati.

I Finland, som vi ofta pratar om i den här diskussionen, har De gröna, alltså Finlands motsvarighet till Miljöpartiet här i Sverige, gjort en resa i den här frågan. Från början var man kraftigt emot medlemskap i Nato, men efter att man har sett Rysslands aggressioner mot bland annat Ukraina och säkert mot andra också, vad vet jag - nervgiftsattacker i andra EU-länder - har man gjort en förflyttning och är nu faktiskt öppen för detta. Man säger att man inte anser att det behövs i dag men att man är öppen för det i framtiden om det sker aggressioner i den riktningen.

Det finns ingen som tycker att vi ska vapenskramla, som ledamoten Hansén uttryckte sig, mer än vad som behövs. Men min fråga kvarstår: Står Miljöpartiet bakom regeringens så att säga militära närmanden till Natoländer, och menar Miljöpartiet att det inte får liknande konsekvenser som ett Natomedlemskap?


Anf. 53 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Miljöpartiet sitter i regering och står för de beslut som regeringen fattar. Miljöpartiet ser att en bredd av olika samarbeten med flera demokratier gör att vi kan vara säkrare och tryggare och driva värden kring demokrati, fred och diplomatiska lösningar hellre än militära. Jag förstår att vi inte har militära samarbeten för att vi längtar efter en militär konflikt utan att det handlar om att förebygga och i värsta fall, om det är nödvändigt, göra militära insatser för att skapa fred eller skydda människor.

En bredd av samarbeten behövs, inte en Nato-option. Och ja, Miljöpartiet är en del av regeringen och står bakom regeringens beslut.


Anf. 54 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde och i Europa har över tid försämrats. Väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel eller hot om sådana kan komma att användas mot Sverige.

Både på Krim och vid den ryska gränsen i östra Ukraina pågår i dag en mycket oroväckande uppbyggnad av militära förband. Det handlar om en militär maktdemonstration som syftar till att skapa oro och provokation som resulterar i internationell säkerhetspolitisk dramatik. Situationen eskalerar steg för steg, och denna maktutövning är oacceptabel.

Det ryska manövrerandet bekräftar bilden av att Moskva är berett att använda militär makt när det anses gagna dess syften även om det så strider mot internationell rätt. Vi accepterar inte det ryska agerandet och det sätt som man försöker dominera närområdet kring Ukraina på. Ukraina som suverän stat ska respekteras.

Den ryska annekteringen av Krim blir inte mer acceptabel bara för att tiden går. Den är ett brott mot folkrätten och motiverar därför fortsatta sanktioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Ryssland har ett huvudansvar för att deeskalera de militära och säkerhetspolitiska spänningarna i östra Ukraina och Krim. Ryssland bär ett entydigt ansvar för detta. De ryska provokationerna mot Ukraina måste få ett slut.

Ukraina befinner sig i ett mycket trängt läge. Landets behov av internationellt stöd är stort. Dagens situation har stark effekt på hela det ukrainska samhället. Och i det ryska agerandet ligger hela tiden ett underliggande hot om upptrappning.

Det som sker i Ukraina i dag påverkar också Sveriges och Nordens säkerhetspolitiska läge.

Sverige stöder i dag Ukraina på följande sätt:

Vi bidrar till en säkerhetssektorreform.

Inom ramen för operation Unifier sker utbildning av soldater och specialistofficerare i Ukrainas armé. Vi har även inlett den typen av utbildning på den marina sidan.

Swedec bidrar till uppbyggnad av ett professionellt kunskapscenter för minröjning.

Vi deltar i övningsverksamhet i Ukraina.

Det här ger också Sverige tillbaka direkt i erfarenhet och kunskap om rysk operativ verksamhet och strategi. För en tid sedan hade jag ett bilateralt möte med Ukrainas försvarsminister där vi konfirmerade och kom överens om att fortsätta utveckla vårt militära samarbete som nu pågått i cirka 20 år.

I de här svåra tiderna måste budskapet vara tydligt. Ukrainas territoriella integritet måste respekteras. Vi tar avstånd från den ryska provokationen. Vår solidaritet med Ukraina är tydlig och klar.

I vårt närområde kan vi se förstärkningar av både den ryska Östersjömarinen och den norra marinen. Det handlar om investeringar som i dag gör det möjligt för Ryssland att operera i Nordatlanten enligt ett mönster som går igen från kalla kriget. Övningarna och operationerna kan ha som målsättning att i en eventuell konflikt skära av försörjningslinjer mellan USA och Europa men också tydliggöra rysk närvaro i Arktisområdet.

På den svenska västkusten har en ökad aktivitet noterats, och rysk marin bedriver verksamhet ända fram till Storbritanniens territorialvattengräns. Verkansområdet har expanderat, vilket ger belägg för ökade ambitioner och ställer ökade krav på många nationer. Sveriges säkerhetspolitiska läge påverkas också av hybridhot, cyberattacker, gränsöverskridande terrorism och klimatförändringar, och allt detta har effekter på fred och säkerhet.

Den försvarspolitiska inriktningen måste utgå från den förändrade säkerhetspolitiska miljön, och det återspeglas i de två senaste försvarsbesluten. Sverige blir oundvikligen påverkat om en säkerhetspolitisk kris eller väpnad konflikt uppstår i vårt närområde. Vi har gett en tydlig nordisk solidaritetsförklaring, och vi har en tydlig solidaritetsförklaring inom EU. De försvarssamarbeten och de säkerhetspolitiska samarbeten vi bygger upp redovisas tydligt och klart både i den offentliga debatten och i riksdagen. De bygger på breda politiska beslut och har stöd i försvarsbeslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Jag spekulerar inte om hur ett eventuellt konfliktläge skulle se ut och om hur olika länder då kommer att agera, om vi tyvärr skulle hamna i ett sådant - det ska undvikas till varje pris. Men interoperabiliteten i övningsverksamheten och den nu planerade, koordinerade planeringen med Nato, USA, Storbritannien, Norge och Danmark är ändå signaler om att vi tittar på olika möjligheter att bygga vårt säkerhetsnätverk i vår del av Europa starkare.

Vår strategi har två ben. Det ena är förhöjd militär förmåga. Där har vi avsatt avsevärt med pengar: en 25-procentig ökning under den förra försvarsinriktningsperioden av budgeten och en 40-procentig ökning fram till 2025.

Vi bedriver ett omfattande försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra stater. Jag är oerhört stolt över att vi har nått den punkten. Grunden för detta lades i Försvarsberedningens arbete med det förslag som lades fram 2014 och som bekräftades av riksdagen 2015. Det är det som har varit grunden för regeringens arbete med detta. Olika aktörer kan naturligtvis beskriva sina enskilda insatser som avgörande. Men det är det som är grunden, och det är det som har styrt regeringens agerande. Det har verkligen varit nödvändigt för att kunna bygga ett säkrare närområde där Sverige i dag är en aktiv och respekterad aktör.

EU är vår viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska plattform. Utgångspunkten är att Europa behöver ta ett större ansvar för sin egen säkerhet på ett sätt som stärker både EU och dess medlemsstater. Samtidigt handlar samarbetet också om att utveckla arbetet med strategiska partner. Det omfattar säkerhetspolitisk dialog, förmågeutveckling och internationella krishanteringsinsatser.

Samarbetet på försvarsområdet kan ske på olika sätt och i varierande omfattning. Finland har naturligtvis en särskild ställning här och är vårt djupaste samarbete där vi också har operativ förmåga och operativ planering bortom fredstida förhållanden. Men som det står i skrivelsen har vi också olika former av avtal, avsiktsförklaringar, samarbetsprogram och aktivitetslistor med USA, Danmark, Norge, Tyskland, Storbritannien och Frankrike. Joint Expeditionary Force är också ett väldigt viktigt samarbete.

Den säkerhetspolitiska dialogen är central i de här sammanhangen. De regelbundna mötena, där vi kan ha en säkerhets- och försvarspolitisk dialog på ministernivå, är en nyckelfråga. Vi har också en välutvecklad dialog med samtliga våra grannländer runt Östersjön och med USA, Storbritannien och Frankrike.

Nordefco, JEF, Norra gruppen och European Intervention Initiative är exempel på multilaterala forum som ger möjlighet till en sådan dialog, till erfarenhetsutbyte och till samverkan om strategisk kommunikation. Försvarssamarbetena syftar ofta till interoperabilitet, förmåga att agera tillsammans, såväl internationellt som i närområdet.

Scenariobaserade diskussioner är viktiga. Övningsverksamhet är viktig, och militär förmågeutveckling är viktig. Vi genomför scenariobaserade diskussioner med Finland, Norge och Danmark inom ramen för Nordefco och Norra gruppen. Det innebär att vi gemensamt förbereder oss på att hantera krissituationer. Det höjer också nivån och ökar kunskaperna om olika länders nationella utgångspunkter. Det kombineras sedan med den övningsverksamhet som genomförs, till exempel Arctic Challenge Exercise, Cross Border Training, Northern Wind, Baltops, Northern Coasts, Aurora och Cold Response.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Gemensamt deltagande i internationella insatser är också en viktig del av försvarssamarbetena. Det är en integrerad del av den solidariska säkerhetspolitiken. Insatserna sker inom ramen för FN, EU, Nato, OSSE och tillfälligt sammansatta koalitioner på basis av folkrättsligt mandat. Det är oerhört viktigt för oss. Deltagande i de internationella insatserna har också direkt effekt på våra bi- och multilaterala försvarssamarbeten. Vi arbetar nära Frankrike, Storbritannien, USA och Kanada inom ramen för de insatserna.

Att möjliggöra gemensamt operativt agerande i olika konfliktnivåer är också en målsättning för samarbetet. Där har vi tidigare sagt att det mest långtgående är med Finland. I totalförsvarspropositionen för 2021-2025 understryker vi viljan att samordna operativ planering med Norge, Danmark, USA, Storbritannien och Nato. Fördjupningen handlar om att skapa ett riktigt fungerande samarbete med handlingsfrihet i händelse av kris eller konflikt. Det är en logisk konsekvens av våra redan nära relationer men också av de säkerhetspolitiska förändringar som kan komma snabbt.

Samarbetena bidrar samtidigt till ytterligare stabilitet. De höjer den säkerhetspolitiska tröskeln och skapar möjlighet att hantera snabba och oförutsedda händelseutvecklingar. Ett viktigt steg i det arbetet är den trilaterala avsiktsförklaring om att tillsammans ta ett ökat ansvar för Nordkalotten som Finland, Sverige och Norge upprättade förra hösten vid ett möte i Porsangmoen i Norge.

Samarbetet avseende materiel, forskning och utveckling är ett medel för att säkerställa kunskap, teknologi och materielförsörjning i det bilaterala och multilaterala formatet. Materielsamarbetet stärker också den inhemska industribasen och bidrar till rationell materielförsörjning under materielens hela livslängd.

Att bygga en säkerhetspolitisk arkitektur som håller över tid är ett långsiktigt projekt. Det skapar stabilitet och är en mycket grannlaga uppgift. Sverige kommer ur en historia som har handlat om militär alliansfrihet syftande till neutralitet i krig. Numera handlar det om militär alliansfrihet.

Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vi är inte med i någon militär allians. Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra. Den solidariska säkerhetspolitiken är grunden för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Det förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och ett trovärdigt nationellt försvarsmål.

Vi har byggt de internationella samarbeten som har varit nödvändiga, och vi har gjort det med stöd i svensk riksdag. Vi bygger interoperabilitet i vardagen, det vill säga förmågan att göra någonting tillsammans om det krävs. Det gäller såväl flyg som marin och armé.

Den operativa planering som vi har med Finland är inget skådebröd, utan det är en gemensam planering som kan användas i den händelse det blir nödvändigt, om båda regeringarna så beslutar.

Sedan 2014 har relationerna till både Finland och USA fördjupats. Detsamma gäller relationen till Storbritannien. Vi skrev ett Statement of Intent med USA 2016. År 2017 skrev Sverige, USA och Finland ett Statement of Intent. Det innebär också att relationen mellan Sverige, Finland och USA har stärkts. Det tror jag också är en viktig signal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Vi ser nu med tillfredsställelse att den nya administrationen i USA stärker banden till Europa. Men under den förra administrationen i USA utvecklade vi också våra militära samarbeten. De utfästelser som vi hade kommit överens om med USA höll, och de genomfördes.

De avtal som har ingåtts och de kontakter som vi har knutit har stor betydelse för att öka den gemensamma aktiviteten. Tillsammans med andra stater och organisationer bidrar Sverige aktivt i ett försvarspolitiskt sammanhang som höjer den konfliktavhållande tröskeln. Det är egentligen kärnan i alltihop. När vi bygger säkerhetsnätverket tillsammans, övar och utbyter information och kommunicerar strategiskt gemensamt i vår del av Europa och med partner höjer vi tröskeln för eventuella antagonister och för en eventuell konfliktsituation. Vi skapar på det sättet mer stabilitet som gagnar freden i den tid vi nu lever i.

Jag anser att Sverige i dag med för det första höjd militär förmåga och för det andra ökade internationella samarbeten har en realistisk strategi utan politiska äventyrligheter för hur den situation vi i dag har i vår del av Europa ska hanteras.


Anf. 55 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Låt mig först ta vid där försvarsministern inledde sitt anförande, nämligen orienteringen kring det allvarliga och dramatiska läget vid Ukrainas gränser till land, till sjöss och i luften. Det är viktigt att vi från Sveriges riksdag är tydliga med att det finns en fullständig uppbackning bakom regeringens linje i denna fråga. Ingen tvekan ska råda om den svenska solidariteten med Ukraina.

Fru talman! Låt mig dessutom säga att det som regeringen har gjort och fördjupat är alldeles riktigt vad avser Nordefco, det nordisk-baltiska samarbetet, E2I med Frankrike, JEF med Storbritannien, Framework Nation Concept med Tyskland och det trilaterala samarbetet mellan Sverige, Finland och USA, som försvarsministern specifikt lyfte fram. Vi har även den oerhört väsentliga övningsverksamheten, från Aurora till Arctic Challenge.

Denna skrivelse möter dock ett tillkännagivande från utrikesutskottet och i eftermiddag, när beslutet klubbas här i riksdagen, även från riksdagen i dess helhet. Genom den uppmanar riksdagen regeringen, fru talman, att efter tillkännagivandet säkerställa brett stöd för Sveriges säkerhetspolitik och därmed tydliggöra en förankrad svensk säkerhetspolitisk linje. I dagsläget har den svagt stöd och framstår som innehållande både tvära kast och stora osäkerheter.

Fru talman! Min fråga till Peter Hultqvist som företrädare för regeringen är: Hur tänker man tillgodose detta tillkännagivande vad gäller den säkerhetspolitiska linjen?


Anf. 56 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Först och främst tycker jag att det är tillfredsställande att Wallmark deklarerar att man ställer sig bakom regeringens linje i Ukrainafrågan.

Låt mig läsa upp det jag sa i mitt anförande om den säkerhetspolitiska linjen. Jag sa inte då att jag citerade direkt ur utrikesdeklarationen, men det gjorde jag faktiskt. Det står så här: "Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga. Vi ska bidra till långsiktig stabilitet och säkerhet i vår del av Europa."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Så här har det stått i de tre senaste utrikesdeklarationerna. Här finns inga tvära kast eller osäkerheter om var regeringen står. Det finns också redogjort för partnerskap i Europa och samarbeten med FN och OSSE. Det finns tydlighet om den transatlantiska länken. Dessutom har vi riksdagsbeslut i samband med totalförsvarspropositionen, i vilken vi har klargjort vad som gäller.

Det är regeringen som ytterst är ansvarig för den säkerhetspolitiska linjen. Det tror jag att man känner till väl här i riksdagen. Det finns forum för överläggningar mellan regeringen och riksdagen. Det handlar om det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet, försvarsutskottet, utrikesutskottet och Utrikesnämnden. Vi kommer att svara på alla tillkännagivanden i den ordinarie ordning som finns reglerad. Det får vi alltså återkomma till. Det beslut som Wallmark nu hänvisar till är ännu icke fattat.


Anf. 57 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Nej, men såtillvida är det fattat av utrikesutskottet i betänkandet. Det finns skäl, fru talman och herr försvarsminister, att utgå från att det om drygt tre timmar också kommer att vara riksdagens beslut.

Försvarsministern kan naturligtvis citera ur hur många skrivelser, deklarationer och handlingar som helst som regeringen har producerat, men det är inte där som den politiska majoriteten i Sveriges riksdag finns i dag. Det han nyss läste upp, fru talman, står ungefär en tredjedel av Sveriges riksdag, i form av Miljöpartiet och Socialdemokraterna, bakom. Till och med Vänsterpartiet markerar att man inte delar den säkerhetspolitiska linjen, även om man inte vill komma de övriga fem partierna till mötes vad gäller tillkännagivandet.

Fru talman! Försvarsministern lutar sig mot en minoritetsuppfattning. Det är en ganska skröplig pelare att ta stöd mot. Som riksdagsföreträdare undrar jag ändå i ödmjukhet hur man kommer att förhålla sig till detta när beslutet väl är fattat om 3 timmar och 15 minuter.

Kontrasten till försvarsministerns uppläsning av en utrikesdeklaration är följande meningar: "Regeringen måste då, utifrån riksdagens tillkännagivande, säkerställa brett stöd för Sveriges säkerhetspolitik och därmed tydliggöra en förankrad svensk säkerhetspolitisk linje. I dagsläget har den svagt stöd och framstår som innehållande både tvära kast och stora osäkerheter."

Fru talman! Försvarsministern hänvisar till något som har stöd av en tredjedel av riksdagen. Jag hänvisar till något som har stöd av en överväldigande majoritet.


Anf. 58 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Wallmark vet att regeringen ansvarar för utrikesdeklarationen. Wallmark vet att regeringen ansvarar för den säkerhetspolitiska linjen. Det är så det ser ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Vi kommer att svara på de tillkännagivanden som riksdagen har gett. Det gör man i ordinarie ordning. Vi får återkomma till vad som står i dessa tillkännagivanden.

Jag har inte lovat något här som du kan dra några förhastade slutsatser om, utan jag redogör bara för formalia. Det är viktigt med formalia, för annars hamnar man i onödan i analysläge i konstitutionsutskottet. Wallmark brukar ha en benägenhet att bidra till det.

Det talades om att det här var skröpligt. Är det rimligt att man under ett par veckors tid i något slags utskottshantering med anledning av olika riksdagsmotioner snabbt gör ett yttrande för vilket man får ihop en majoritet, som man dessutom inte hade förutsett, och sedan drar igång hela den här diskussionen?

Försvarsberedningen har som institution avslutat sitt arbete, men den hade kunnat vara forum för hela denna process. Det kommer säkert nya försvarsberedningar i framtiden som kanske kan hantera frågor som dessa så att man i lugna och sansade former får gå igenom det här och får möjlighet att på olika sätt i dialog penetrera ett ärende på bredden och djupet.

Här arrangerar man någon sorts aktivitet där det ska gå snabbt. Där kan man tala om tvära kast, från det ena till det andra. Enligt mig har Wallmark själv varit med och arrangerat en rätt skröplig situation. Det är vi som står fast och inte gör tvära kast. Det är dessutom vi som vill att saker och ting ska ske i ordnade former.


Anf. 59 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Även jag välkomnar försvarsministerns och regeringens uttalande om Ukraina. Det är välkommet att regeringen är en tydlig röst för fred och nedrustning i regionen. Det har brett stöd i Sveriges riksdag, och även Vänsterpartiet står bakom detta stöd.

Det är bra att försvarsministern deltar i dagens debatt. Som tidigare nämnts har ministern lagt fram en tydliggörande skrivelse på riksdagens bord. Det ska försvarsministern ha beröm för.

Något som däremot är lite mindre tydligt är det samarbete som regeringen har med Liberalerna och Centerpartiet, det så kallade januarisamarbetet. I dag får försvarsministern ytterligare ett tillkännagivande mot sig. Denna gång handlar det om regeringens säkerhetspolitiska linje. Efter ett motionsyrkande från Centerpartiet vill man att den ska förtydligas. Så sent som i december tillkännagav riksdagen till regeringen att Sverige bör ha en så kallad Nato-option. Också detta skedde på Centerpartiets initiativ. Exakt vad en Nato-option innebär har fortfarande ingen borgerlig politiker lyckats klargöra.

Centerpartiet har genom januarisamarbetet fått domdera svensk försvarspolitik. Det handlar om var nya regementen ska placeras, i strid med såväl Försvarsmakten som andra experter. I stället för att ta försvarspolitiska hänsyn fick regionalpolitiken styra. Att bedriva regionalpolitik är inte fel i sig, men frågan är om det är just Försvarsmakten som ska användas för det.

Det knakar uppenbarligen i fogarna för januarisamarbetet. Med tanke på dagens debatt är det helt uppenbart att partierna har olika säkerhetspolitiska linjer. Hur ser försvarsministern på Centerpartiets agerande? Hur ser försvarsministern på samarbetet med Centerpartiet?


Anf. 60 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Fru talman! Jag vet inte om den här debatten var avsedd att handla om januariavtalet och vet inte ens om det tillhör ämnet. Jag begriper egentligen inte varför den frågan tas upp i sammanhanget. Jag kan bara enkelt säga att det som står i det här avtalet är det vi försöker leverera utifrån den förhandling som sker. Mot bakgrund av att jag inte anser att det här hör till dagens ärende har jag inget mer att säga.


Anf. 61 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag får nog ändå konstatera att det tillkännagivande som riksdagen gör i dag och där det hänvisas till ett tidigare tillkännagivande, gjort av riksdagen så sent som i december, definitivt hör till dagens ärende.

Regeringen har genom sitt januarisamarbete bestämt att man gör upp om budgeten med två andra riksdagspartier, som är utanför regeringen. Man har avhandlat 72 punkter som berör ett antal frågor. Sedan har regeringen handlingsutrymme på punkter som inte finns med bland de 72 punkterna. På de områdena kan regeringen agera. Men det är väldigt tydligt att den budget som regeringen har lagt fram och förhandlat med två partier inte svävar helt fritt från de säkerhetspolitiska linjerna. Frågan är hur länge man som regering kan tillåta det prickskytte som med precision sker från Centerpartiets sida mot regeringens säkerhetspolitiska linje och där man, som försvarsministern själv är inne på, med tvära kast försöker ifrågasätta regeringens legitimitet i säkerhetspolitiken.

Jag är oroad. Jag tycker att försvarsministern många gånger och i många replikskiften är väldigt tydlig gentemot dem som förespråkar en Nato-option och pratar om Nato i varenda debatt, som om det varje dag skulle handla om Nato trots att det finns andra frågor som står på dagordningen. Detta är det viktigt att fortsätta med. Men det måste ju någonstans finnas en gräns för vad man kan tillåta Centerpartiet att göra. Jag undrar var den gränsen går.


Anf. 62 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! De här frågorna hanteras ju inte inom ramen för januariavtalet. Försvarsuppgörelsen är beslutad av riksdagen, och det är klargjort vad den innehåller. Det står alla som har varit med i det beslutet bakom, dock ej Vänsterpartiet, Moderaterna, KD och SD.

Den här frågan regleras inte i det sammanhanget, utan den kommer in i denna debatt bland annat. Jag kan väl bara konstatera att vi fullföljer avtalet och följer de uppgörelser som finns.


Anf. 63 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Jag kan bara hålla med försvarsministern - den här debatten omfattas inte av januariavtalet. Det är alldeles uppenbart.

Jag kan också instämma i försvarsministerns tydliga uttalanden om att stå upp för Ukrainas rätt att självt bestämma sin väg och för den territoriella integriteten. Det är oerhört viktigt att vi visar att vi tydligt står bakom Ukraina.

Men, fru talman, jag är ändå lite nyfiken på den goda beskrivning som försvarsministern gör av Rysslands agerande. Det är ju ett agerande som skett trots att Sverige med alliansfrihet rimligen borde ha bidragit till att skapa mindre spänningar i vår region. Trots det ser vi att spänningen har växt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Vi har utvecklat ett säkerhetsnätverk med partner i vår del av Europa, som försvarsministern säger. Då undrar jag naturligtvis, fru talman, om inte det säkerhetsnätverket och de avtal vi har ingått påverkar. Har försvarsministern och regeringen uppfattat att Ryssland rustar upp och riktar sina kanoner mot Sverige till följd av detta? Det är naturligtvis en viktig bild, med tanke på hur diskussionen går bara vi säger att vi vill öppna för en Nato-option, fru talman - då skulle Ryssland reagera. Men vad händer med det agerande som vi har i dag?


Anf. 64 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Jag tror att jag är rätt så välorienterad om Rysslands trupprörelser, upprustning, övningsverksamhet och ageranden i olika sammanhang genom att jag kontinuerligt får underrättelserapporter. Den långsiktiga trend som går att se är att man ökar den militära förmågan. Man har använt militärmakt i Georgien och på Krim och haft sin pågående konflikt i Ukraina. Nu gör man en stor federationstäckande övningsverksamhet där man mycket snabbt kan koncentrera resurser vid gränsen till östra Ukraina. Vi ser också att man har stora möjligheter att agera i Belarus, där vi har haft en stor oro under en längre tid.

Sammanfattningsvis är mönstret när det gäller utvecklingen negativt. Det visar på vikten av att vi jobbar med det vi gör, både med säkerhetsnätverket och med vår egen nationella förmåga. Jag tror att man måste se det här i ett betydligt större perspektiv än att det bara skulle handla om hur det slår i förhållande till Sverige.

Däremot måste jag bestämt säga att det är betydligt bättre om den här regionen samverkar djupt än om var och en står för sig själv. Det skulle aldrig fungera som en tröskelhöjande effekt. Den samverkan vi har är alltså nödvändig.

Om vi gör en förändring av de säkerhetspolitiska doktrinerna påverkar det Finland starkt, särskilt med tanke på Finlands långa gräns mot Ryssland. Att ägna kraften och tiden åt det i det här läget, där vi har en grundläggande obalans som vi måste komma åt, är fel.


Anf. 65 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Om vi hade befunnit oss i Kiev är jag övertygad om att debatten skulle ha handlat om en önskan att få garantier om säkerhet och en önskan om att få bli medlem i Nato, trots att man har ryska trupper som står vid gränsen, eller kanske just på grund av detta. De har ju verkligen en bild där hotet är tydligt. Vi har inte riktigt samma situation. Visst vore det klokt att agera nu för att bygga garantier och inte bara hopp, fru talman, för det fall det värsta skulle hända?

Så till frågan om inbjudan till samtal. Jag lyssnade på ett tidigare replikskifte. Regeringen har naturligtvis ansvar för den säkerhetspolitiska linjen och för att uttolka den säkerhetspolitik Sverige har. Men, fru talman, skapar inte regeringen, som är en minoritetsregering, ett prejudikat för en annan minoritetsregering med en annan sammansättning att ändra på egen hand? Man har inte själv tagit initiativ till att föra en dialog, trots att vi från riksdagens sida uppmanar till att bjuda in oss till samtal och försöka söka en bred samsyn kring detta. Regeringen och ministern säger att vi svarar på sedvanligt sätt. Men, fru talman, detta är att sätta ett prejudikat som är allvarligt. Bjud in till samtal! Säkra att åtminstone den nationella säkerhetsstrategin, när den presenteras, har en samsyn kring detta! Regeringen har ansvar för en djup dialog om detta, fru talman.


Anf. 66 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Fru talman! Ska man bygga fungerande samverkan som även kan användas i krissituationer handlar det om att i praktiken bygga relationer, bygga interoperabilitet, bygga informationsvägar genom Host Nation Support-avtal och se till att saker och ting är förberedda. Det gör vi i dag. Geografisk belägenhet som har direkt effekt på det säkerhetspolitiska läget är väldigt avgörande för vad som är rimligt att göra när det gäller den säkerhetspolitiska grunddoktrinen, det vill säga om vi ska överge vår militära alliansfrihet.

Det är bara naivt att tro att vi inte kommer att se effekter på spänningar i vår del av Europa om Sverige enskilt skulle söka eller om vi skulle skapa en situation gentemot Finland där det kommer att få utstå stor press i det här sammanhanget.

Vi bygger ett praktiskt säkerhetsnätverk som vi har full handlingsmöjlighet och frihet att använda om det är så att vi ser att det är det klokaste i en krissituation. Men vi har också en nordisk solidaritetsförklaring och en EU-solidaritetsförklaring.

Vad som händer i en reell kris vet man först när man befinner sig i den situationen. Var och en måste utgå från sin egen situation när man gör den här typen av bedömningar.

Sedan får jag nog tyvärr upprepa det jag sa till Wallmark. Inbjudan från oppositionen gick till så att man i ett rätt så raskt agerande under en kort tid tog fram detta med Nato-optionen i en utskottshantering i riksdagen.

På det sättet ställer man oss i en situation där man etablerar någon sorts faktum. Sedan kommer man och säger att man ska ha en dialog. Det skulle i så fall ha kunnat gå till på ett helt annat sätt. Det tycker inte vi är ett rimligt agerande.


Anf. 67 Mikael Oscarsson (KD)

Fru talman! Först får jag konstatera att det finns en samsyn. Jag lyssnade på försvarsministerns anförande om hoten vi ser och det mycket allvarliga läget vi ser i Ukraina och det oacceptabla skrammel som Moskva och Ryssland står för när man har så många trupper på plats vid östra Ukraina på gränsen till landet. Jag skriver också under på det trängda läge som man är i.

Jag skulle vilja fråga försvarsministern. Nato kommer inte att kunna hjälpa icke-medlemmen Ukraina. Är det så mycket större sannolikhet att man skulle hjälpa icke-medlemmen Sverige? Vi är överens om och har sagt i Försvarsberedningen att ett militärt angrepp på Sverige inte kan uteslutas. Det är ingenting vi ser i dag. Men det är någonting som kan hända i framtiden.

Vi ser alla de tydliga tecknen på ett försämrat säkerhetspolitiskt läge i vårt närområde. Vill försvarsministern försätta Sverige i ett liknande säkerhetspolitiskt läge som Ukraina står i just nu?


Anf. 68 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Fru talman! Vad som händer i Ukraina i den händelse att konflikten går vidare tänker inte jag spekulera om. Det är nog klokast att förhålla sig på det sättet. Det finns nog många optioner om vad som kan ske åt både det ena och det andra hållet. Samtidigt har det sitt pris att dra igång ett regelrätt krig. Det måste också ryssarna begripa.

Frågan var vad som händer Sverige i en konfliktsituation. Det är inte så att om vi skulle hamna i en kris i vår del av Europa att inte alla är påverkade. Skulle någonting hända i Sverige skulle det ha en jätteinverkan på Norge, Danmark, Finland och Baltikum och hela det militärstrategiska läget.

Jag vill av naturliga skäl inte utveckla ett spekulativt resonemang om hur den ena och den andra skulle tänkas agera. Men om du lyssnade på mitt inledningsanförande sa jag något om scenariobaserade diskussioner som pågår i olika sammanhang och inom ramen för samarbetena.

Där handlar det om att just tackla den typen av frågor. Ibland måste man fundera på vad som är rimligt att resonera om var någonstans och om det är rimligt att hålla på och spekulera om sådana saker i en riksdagsdebatt fullt offentligt eller om sådana diskussioner ska föras någon annanstans.

Om man har tron att det bara skulle handla om Sverige i den händelse att det händer någonting i Norden är man nog rätt så fel ute. Då får man nog fundera både en och två gånger innan man gör nästa inlägg.

Det drabbar oss alla. Det är nog så att varje försvarsminister i varje land försöker fundera så mycket han kan på: Hur får vi ihop den största möjliga säkerheten utifrån vår geografiska belägenhet, tradition, historia och resurser?


Anf. 69 Mikael Oscarsson (KD)

Fru talman! Min poäng var att just nu, medan vi har den här debatten och diskussionen, pågår det ett krig. Det har gjort det sedan 2014 i östra Ukraina. Vi ser just nu - as we speak - ett mycket förhöjt spänningsläge där ungefär 85 000 soldater finns på plats från Rysslands sida.

Jag konstaterade att Nato inte kommer att kunna hjälpa icke-medlemmen Ukraina. Är sannolikheten så mycket större att det skulle hjälpa icke-medlemmen Sverige? Min poäng är i likhet med Krister Bringéus utredning att ett svenskt Natomedlemskap skulle öka förutsägbarheten och tryggheten, och vi skulle kunna ha möjlighet till gemensam försvarsplanering.

Det finns väldigt mycket här av tro och hopp. Man har förhoppning hit och dit. Men det är en helt annan sak att ha de gemensamma säkerhetsgarantierna. Det är den saken som min fråga gällde.

Är det inte bättre att på det viset kunna ha en gemensam försvarsplanering och kunna förbereda sig med sina vänner i lugn och ro än att behöva improvisera om det värsta skulle hända? Det är det ena. Det får försvarsministern gärna utveckla sitt resonemang om.

Sedan har vi den bekymmersamma situationen att bara 116 av 349 ledamöter nu står bakom den säkerhetspolitiska linjen. Det är också rubriken för tillkännagivandet i dag att man måste tydliggöra sin säkerhetspolitiska linje.

Är det inte bättre och rimligt att regeringen nu tar intryck av att det finns två tredjedelar som inte stöder detta? Är det inte rimligt att nu bjuda in till samtal och se till att man får en bred överenskommelse om vår säkerhetspolitiska linje?


Anf. 70 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Fru talman! Bara för att ni på er sida under hastiga förhållanden arrangerar någon sorts situation i utskottshanteringen av motioner, som ställer riksdagen och regeringen i en viss situation, ska det med omedelbar verkan innebära att regeringen ska gå er till mötes på den här punkten.

Det handlar dessutom inte bara om en Nato-option. Det handlar om ett stegvis arbetande från er sida för att vi ska ändra den grundläggande säkerhetslinjen, det vill säga gå med i Nato. Det är vad det handlar om. Vi är inte så pass naiva att vi inte inser att det är den processen det handlar om.

Vi har utrikes- och försvarsutskottets sammansatta del. Vi har båda utskotten och Utrikesnämnden. Det finns inrättningar för att föra en dialog ibland annat de här frågorna. Vi kommer så småningom att återigen aktivera Försvarsberedningen när det är dags inför nästa försvarsbeslut.

Att under hastiga förhållanden som ni har arrangerat börja ändra svensk säkerhetspolitisk linje kan inte vi se som acceptabelt. Men vi kommer att svara på tillkännagivandet i den formella ordning som ska ske.

Du använde ordet "improvisera". Det är inte frågan om att improvisera. Här ska vi nu in i en process med koordinerad planering med Norge, Danmark, Storbritannien, USA och Nato. Det är ingen improvisation.

Vi har HNS-avtal. Vi har omfattande övningsverksamhet. Vi har omfattande informationsutbyte. Vi har operativ planering med Finland. Här handlar det inte om att improvisera. Jag tycker nästan att du gör det väldigt lättsinnigt.

Har du inte byggt allt det som jag talar om är det väldigt svårt att göra någonting i en krissituation oavsett vilken organisation man är med i. Det handlar egentligen om att man har en känsla för hur den praktiska verkligheten ser ut.


Anf. 71 Joar Forssell (L)

Fru talman! Tack, statsrådet, för anförandet, och tack till alla som varit med i debatten!

Jag kan väl börja med att konstatera att stödet för linjen när det gäller Ukraina och solidariteten med Ukraina är extremt brett förankrad i Sveriges riksdag, även hos oss liberaler.

Jag har också en fråga om Nato, precis som många andra här har haft. Statsrådet har ju beskrivit den process som varit i utskottet som både hastig och steg för steg. Jag kan tycka att de två sakerna motsäger varandra. Sanningen är ju att detta är något som har vuxit fram under många år. Det är inget som har hänt just i utskottsberedningen vid ett enskilt tillfälle.

Man kan ju alltid hävda att vid ett enskilt möte fattades beslut på mycket kort tid, men här är sanningen att det handlar om en position som har vuxit fram hos våra svenska partier under mycket lång tid och med mycket seriösa övervägningar.

Vi liberaler har under lång tid - längst av alla i Sverige - varit för ett Natomedlemskap. Den position som vi nu talar om handlar dock om en Nato-option, alltså att man har dörrar öppna och ett större handlingsutrymme. Socialdemokraterna har ju ideologiskt och av hävd varit emot ett Natomedlemskap under lång tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Som jag ser det är Nato-optionen en mittenposition mellan våra två positioner. Det är en position som en större bredd av Sveriges riksdag skulle kunna samlas kring. Jag skulle ha önskat att Socialdemokraterna, som från början varit emot Natomedlemskap, och Liberalerna, som är mycket kraftigt för ett Natomedlemskap, hade kunnat enas om en option som skulle skapa handlingsutrymme. Min fråga handlar just om detta: Varför tar man inte den chans som nu finns att få ett bredare stöd i Sveriges riksdag?


Anf. 72 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Även Joar Forssell känner till att det är regeringen som är ytterst ansvarig för den säkerhetspolitiska linjen. Den har vi redogjort för i utrikesdeklarationen, som jag har relaterat till här tidigare.

Vi är inget parti som har deltagit i era interna processer med de partier som ni har jobbat med på er kant. Du säger att det har vuxit fram någon form av position där. Min bild är dock att detta har skett under hastiga former i en utskottshantering, och sedan har man försökt ställa oss andra inför något slags faktum. Sedan vill man arrangera en diskussion utifrån denna så kallade styrkeposition där man tror sig kunna manövrera oss. Det är ungefär så bilden ser ut.

Min uppfattning att detta bara handlar om en stegvis förflyttning i riktning mot ett Natomedlemskap står jag för. Det är min bild av det ni ägnar er åt. Den strategin har vi inget intresse av att delta i. Däremot kommer vi i formell mening att hantera det med svar till riksdagen om hur man ska hantera tillkännagivanden av olika slag.

Jag har flera gånger redogjort för varför vi inte ser Natomedlemskap som den lösning som är bäst. Att bygga starkare militär förmåga i kombination med dessa fördjupade samarbeten, vilket inte går att koppla till någon förändring av den grundläggande säkerhetspolitiska doktrinen, är så att säga grundstrategin.

Gör man inte det jobb vi gör nu kan man inte heller agera med kraft tillsammans i en reell krissituation. Vi har en nordisk solidaritetsförklaring. Vi har en solidaritetsförklaring inom ramen för EU. Sverige har förändrat sina positioneringar på ett sätt där vi utgår från den militära alliansfriheten men fördjupar våra samarbeten.


Anf. 73 Joar Forssell (L)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag har ett par invändningar. Den första handlar om att just medlemskapet i EU och vad det innebär i form av förklaringar gör att vi inte är alliansfria. Vi är i allians med andra EU-länder. Vi ställer upp för varandra.

Jag vill tacka försvarsministern för de många fördjupade samarbetena. Det är något som vi tycker är positivt och något som statsrådet har drivit. Det är jag mycket glad för.

Sedan vänder jag mig mot beskrivningen av Nato-optionen. Om man kritiserar den genom att vara mot Natomedlemskap kan jag vända mig mot den argumentationen. En Nato-option handlar ju om att hålla dörrar öppna och att se till att man har ett handlingsutrymme.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Försvarsministern beskriver att det hastigt har kommit till stånd på ett par möten. Ja, alla våra processer i riksdagen består av enskilda möten. Man kan ju plocka ut ett möte och beskriva att det som gjordes där när klubban föll gick hastigt till.

Jag menar att alla partier i Sveriges riksdag har diskuterat denna fråga i sina egna partier under mycket lång tid. Båda våra partier har erfarenhet av att sitta i regering och har i den positionen diskuterat frågan. Det jag menar med att detta är ett beslut som har vuxit fram är just att det i grunden handlar om tuffa avvägningar som har lett fram till beslutet i utskottet. Man kan inte isolera utskottshanteringen och kalla den för hastig när det är en lång process som har tagit många, många år.

Jag kan konstatera att Nato-optionen - inte medlemskap utan just en option - är en mittenposition i svensk politik. Liberalerna var först med att vara för medlemskap. Socialdemokraterna har alltid varit emot medlemskap. Vi borde kunna enas om en stabil mittenposition som blir tydlig också för omvärlden.


Anf. 74 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Vi har full frihet att bestämma oss för att gå med i Nato i morgon om det finns ett stöd i riksdagen. Den frågan kan vi alltså lyfta när som helst. Sedan anser jag inte att vi ska göra det, men det är alltså inte så att en Nato-option öppnar några möjligheter som inte redan finns i dag. Vi kan ta detta beslut när vi vill.

Däremot anser jag inte att det är klokt. Det förutsätter förmodligen en folkomröstning. Det blir ett omfattande arbete i hela det svenska samhället med en rätt splittrad nation och en rätt splittrad riksdag. Oerhört mycket energi och kraft kommer att gå åt till detta.

En helt förändrad säkerhetspolitisk doktrin kommer att påverka hur utvecklingen blir i vårt närområde. Det kommer att ha stark inverkan på de finska förhållandena.

Det låter som om det vore enkelt, men det är ett dramatiskt och omfattande beslut. Jag tycker att det är bättre att koncentrera vår kraft på det praktiska hantverk som vi nu håller på med, med alla våra samarbeten och den höjda militära förmågan. Det är ett omfattande och grannlaga arbete, och det är en oerhört viktig sak om vi ska kunna samverka med andra i en eventuell krissituation. Vi har som sagt solidaritetsförklaringar inom både Norden och EU.

När det gäller Nato-optionen har vi inte fört någon sådan diskussion i vårt parti. Joar Forssell säger att alla partier har fört en diskussion, men vi har inte haft den typen av diskussioner. Jag vet inte hur det är i Vänsterpartiet eller Miljöpartiet, men det skulle förvåna mig om det har förts den typen av resonemang där.

Det är nog ändå så att detta kom rätt hastigt på utifrån en riksdagsmotion där man råkade hitta en majoritet just nu. Hur det sedan blir med detta i framtiden får vi väl se, men hur som helst kommer vi att svara på det i ordinarie ordning. Men det är regeringen som slutligen är ansvarig för den säkerhetspolitiska och utrikespolitiska linjen, som är deklarerad i utrikesdeklarationen.


Anf. 75 Pål Jonson (M)

Fru talman! Låt mig inledningsvis klargöra två saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

För det första: Vi moderater stöder och vill vidareutveckla de bilaterala och multilaterala försvarssamarbeten som man redogör för i betänkandet. De höjer den operativa förmågan hos Försvarsmakten. Det stärker vår säkerhet, och det är i grunden bra.

Men inget av dessa försvarssamarbeten innefattar några bindande försvarsgarantier där vi med säkerhet kan veta att vi får hjälp och stöd vid kris och konflikt. De kan därför heller inte ersätta värdet av ett fullvärdigt svenskt Natomedlemskap. Ett svenskt Natomedlemskap skulle öka vår krigsavhållande förmåga och bidra till stabilitet och säkerhet i närområdet.

För det andra kan en debatt om Sveriges internationella försvarssamarbeten inte diskuteras i isolering från Rysslands aggressiva agerande gentemot sina grannländer. Det har varit den enskilt största drivande faktorn när det gäller att Sverige har utvecklat ett starkare internationellt försvarssamarbete.

Den ryska militära mobilisering som vi nu ser utmed gränsen mot Ukraina är både oacceptabel och mycket hotfull, inte bara för Ukraina utan för hela den europeiska säkerhetsordningen, som också är oerhört central för svensk säkerhet. Men det som nu sker i Ukraina är även en påminnelse om hur centralt det transatlantiska samarbetet och Nato är för Europas säkerhet.

Det var alltså ingen tillfällighet att Ukrainas utrikesminister åkte till Bryssel och först träffade Natos generalsekreterare och därefter träffade EU-institutionerna.

Vikten av Nato, inte bara som en militär allians utan även som en politisk allians, ökar efter att britterna lämnat EU och den amerikanske presidenten Joe Biden trätt in i Vita huset. Det är klart att då ökar också förutsättningarna för att få en stark politisk dynamik inom Nato. Och, fru talman, det höjer också priset för att stå utanför den här försvarsalliansen ur ett politiskt perspektiv. Vi blir tyvärr andra rangens aktörer i den europeiska säkerhetspolitiken om vi inte är med vid Natobordet, där många avgörande beslut för Europas och Sveriges säkerhet både diskuteras och fattas.

Fru talman! Efter brexit ligger alltså 80 procent av de samlade försvarsutgifterna inom Nato men utanför EU. Nato blir därför allt viktigare, och EU blir tyvärr svagare och mindre relevant som militär aktör. Vi bör naturligtvis nu utvidga den svenska solidaritetsförklaringen till Storbritannien och stärka den bilaterala relationen. Storbritannien är ju vår viktigaste försvarspartner i närområdet.

Finland, fru talman, intar en särställning i vårt internationella försvarssamarbete. Vi moderater vill vidareutveckla samarbetet med Finland i alla försvarsgrenar, men vi vill också stärka samverkan när det gäller det civila försvaret och arbetet mot hybridhot.

Om Sverige och Finland gemensamt i framtiden även skulle införskaffa Jas Gripen E skulle det skapa nya förutsättningar för att fördjupa samarbetet mellan våra två länder. Vi skulle kunna bygga upp en större redundans och en bättre försörjningstrygghet i vår stridsplansflotta och en bättre gemensam luftlägesbild. 120 Gripen i luften är fler än 60, oavsett om de är svenska eller finska.

I grunden handlar allt detta om att försvarssamarbete underlättas om man har systemlikhet. Har man samma plattformar och system är det väsentligt enklare att hitta gemensamma lösningar för logistik, underhåll och utbildning, framför allt på ett så tekniktungt område som när det gäller stridsflyg. På sikt tycker jag att en vision bör vara att Sverige och Finland i en eller annan form utvecklar ett gemensamt luftförsvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Det fördjupade försvarssamarbetet med Finland behöver också åtföljas av en djupare säkerhetspolitisk samordning mellan våra länder. Försvars- och säkerhetspolitiken måste hänga ihop och gå hand i hand. Jag tycker därför verkligen att det är bra att en majoritet i denna kammare fattar beslut om att Sverige bör införa en Nato-option i sin säkerhetspolitiska linje. Det förstärker och samordnar nämligen vårt säkerhetspolitiska samarbete, men det ser också till att vi har jämställda relationer mellan Sverige och Finland i vår relation till Nato.

Jag noterade att flera frågade: Vad innebär en svensk Nato-option i praktiken? Ja, i grunden är det tre saker: att Sverige klart och tydligt deklarerar att man vidmakthåller möjligheten och handlingsfriheten att söka medlemskap i Nato, att Sverige ger akt på förändringar i säkerhetsmiljön som kan påverka ett sådant beslut samt att Sverige ser till att det inte finns några praktiska eller tekniska hinder som skulle kunna hindra en anslutning.

Detta borde, enligt mitt sätt att se det, vara helt odramatiskt. Jag kan inte förstå regeringens starka motstånd mot detta. Det ter sig närmast obegripligt. Det verkar som att man har fastnat i någon form av identitetspolitik när det kommer till den militära alliansfriheten och Natofrågan. Jag tycker att detta skulle kunna gå att lösa väldigt pragmatiskt.

De argument som regeringen anför mot en Nato-option är att man vill undvika tvära kast och att man inte vill göra någonting som underminerar den militära alliansfriheten.

Fru talman! En svensk Nato-option är en marginell förflyttning av den säkerhetspolitiska linjen jämfört med vad regeringen själv i praktiken har gjort under de senaste fyra åren. Låt mig ta några exempel.

Sverige har sedan fyra år tillbaka ett värdlandsavtal med Nato för att vi ska kunna ta emot militärt stöd på vårt territorium.

Sverige ska samordna sin försvarsplanering både med Nato och, bilateralt, med Storbritannien, Danmark, Norge och USA.

Hela vår krigs- och grundorganisation bygger på att vi ska få stöd av Natoländer i händelse av ett väpnat angrepp. Försvarsministern har varit väldigt tydlig med var vi lägger regementen för att vi ska kunna få stöd av Natoländer.

I ljuset av dessa genomgripande förändringar av svensk säkerhetspolitik i praktiken uppfattar jag att en svensk Nato-option är ett litet steg att ta.

Fru talman! Dagens nya tillkännagivande visar att vi verkligen behöver en djup, grundlig och förutsättningslös diskussion om Sveriges säkerhetspolitiska linje, inklusive den militära alliansfriheten, Nato-optionen och vår relation till Nato. En sådan diskussion måste utgå från en seriös analys av vårt militärgeografiska läge i norra Europa, de realiteter det medför och de svenska intressen som vi har att förvalta i detta.

Avslutningsvis, fru talman, ställer jag mig bakom Hans Wallmarks yrkanden. Men jag yrkar också bifall till reservation nummer 13.


Anf. 76 Roger Richthoff (SD)

Fru talman! Först vill jag säga att det inte har varit åratal av förberedelser för denna option, som Statsrådet Ardalan Shekarabi (S) tidigare. Däremot gör vi från Sverigedemokraterna en koppling. Vi har sedan länge själva försökt hitta överensstämmelser när det gäller de säkerhetspolitiska delarna för att kunna ingå i ett försvarsförbund med Finland. Det var därför som det var ganska lätt för oss att säga ja till optionen. Vi vill så långt som möjligt ha delar av den säkerhetspolitik som Finland har. Det underlättar enligt vår uppfattning med ett försvarsförbund med Finland. I övrigt vill vi vara militärt alliansfria, med det undantaget. Och vi säger tydligt nej till ett medlemskap i Nato.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationella försvarssamarbeten

Så ska man se vårt stöd för den här optionen.

Vi vill ha ett mycket starkt försvar. Vi är det enda parti som lägger 2 procent av bnp 2030, fru talman. Jag hoppas att fler partier också vill göra detta sedan. Vi har sett en stor och tydlig förstärkning av det svenska försvaret på senare år, och det är bra.

Om man här i riksdagen kommer fram till att man ska söka medlemskap i Nato måste man förhålla sig ganska mycket till Finland. Enligt vår uppfattning är det inte bara att trycka på knappen i riksdagen och säga: Nu ska vi gå med i Nato. Finns det en majoritet i riksdagen - det är långt från det i dag - ska det ändå gå till en folkomröstning. Svenska folket måste få säga sitt. Och, om vi ingår i ett försvarsförbund med Finland, hur gör vi om Finland säger nej och vi säger ja? Det är jättesvåra frågor som jag inte tänker gå in på i dag, men man måste förhålla sig till Finland. Och har vi ett operativt samarbete med Finland innebär det också att man ska förhålla sig till Finlands inställning till ett eventuellt Natomedlemskap.

Får vi då vara med i Nato om vi vill? Det är inte säkert. Vi var i London, fru talman, och diskuterade den frågan. Svaret från den Natoansvariga där var: Ja, ekonomiskt uppfyller ni detta och när det gäller demokrati och allt det. Men vi ser också inom Nato på hur det säkerhetspolitiska läget i området förändras. Det är alltså inte säkert att man får vara med i Nato.

Att göra Östersjön till ett Natoinnanhav kan knappast räknas som att man stärker säkerheten i området. Vår uppfattning är att man inte ska äventyra detta.

Det ska gärna vara ett starkt svenskt försvar, som vi är på väg att få, och gärna ett försvarsförbund med Finland.

När det gäller den osäkerhet som har skapats runt Nato-optionen tycker jag att man i stället för att gå ut i tidningarna och skriva egna tolkningar skulle prata med oss och fråga varför vi gör det här, relaterat till det vi säger, fru talman.

Nu har vi fått gå tillbaka och veva detta. Jag står fortfarande här i dag och tar upp frågan för att det ska vara tydligt vad vi tycker och varför. Skriver man i tidningarna skapar man osäkerhet eftersom man inte i alla artiklar förhåller sig till vår uppfattning utan gör tolkningar av den, vilket är olyckligt.

Man pratar väldigt mycket om att vi ska satsa på och bevara freden. Men jag har inte hört någon enda tala om att vi ska bevara vår frihet, att vi har ett starkt svenskt försvar för att bevara friheten att göra och tänka som vi vill i det här landet. Det tycker jag är en mycket stor och viktig sak.

Internationella försvarssamarbeten

När det gäller de försvarssamarbeten som regeringen har vet jag också att man sitter i sekretessbelagda diskussioner om olika scenarier, vilket är bra. Jag förstår att inte försvarsministern och andra kan gå in och berätta om dessa delar. Men det är inte så att det inte pågår ett mycket djupt samarbete för att säkerställa och hantera olika scenarier i det här stycket.

Återigen och som avslutning: Vi säger tydligt och bestämt nej till ett Natomedlemskap, så att det är fullständigt uttalat. Men vi ser gärna att regeringen tar ytterligare kliv mot ett närmande till Finland. Operativ planläggning är mycket bra, liksom övningar. Vi övade på Nordkalotten även när jag var officer. Det var bra övningar. Det skapar väldigt mycket förståelse för varandra, och det skapar också ett närmande så att man litar på varandra.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Forskning, frihet, framtid - kunskap och innovation för Sverige

Beslut, Genomförd

Beslut: 2021-04-21
Förslagspunkter: 12, Acklamationer: 6, Voteringar: 6

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Prioritering av internationella försvarssamarbeten

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2020/21:3810 av Björn Söder m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 1 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S160084
    M110059
    SD010052
    C50026
    V40023
    KD30019
    L30016
    MP30013
    -1001
    Totalt46100293
    Ledamöternas röster
  2. Fredsbyggande arbete och fredsfrämjande insatser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2020/21:3814 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 1 och 10.
    • Reservation 2 (V)
  3. Demokratisk värdegrund i försvarssamarbeten

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2020/21:3832 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 2.
    • Reservation 3 (M, C, KD, L)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (M, C, KD, L)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S160084
    M011059
    SD100052
    C05026
    V40023
    KD03019
    L03016
    MP30013
    -1001
    Totalt34220293
    Ledamöternas röster
  4. Förtydligande av Sveriges säkerhetspolitiska linje

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om Sveriges säkerhetspolitiska linje och tillkännager detta för regeringen.Därmed bifaller riksdagen motion

    2020/21:3832 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 3.
    • Reservation 4 (S, V, MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (S, V, MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S016084
    M110059
    SD100052
    C50026
    V04023
    KD30019
    L30016
    MP03013
    -0101
    Totalt32240293
    Ledamöternas röster
  5. Försvarssamarbete inom EU

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2020/21:3814 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 4 och 7-9 samt

    2020/21:3816 av Pål Jonson m.fl. (M, KD) yrkande 2.
    • Reservation 5 (M, KD)
    • Reservation 6 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S160084
    M001159
    SD100052
    C50026
    V04023
    KD00319
    L30016
    MP30013
    -0101
    Totalt37514293
    Ledamöternas röster
  6. Medlemskap i Nato

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2020/21:3816 av Pål Jonson m.fl. (M, KD) yrkandena 3 och 4 samt

    2020/21:3832 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 1.
    • Reservation 7 (M, C, KD, L)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (M, C, KD, L)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S160084
    M011059
    SD100052
    C05026
    V40023
    KD03019
    L03016
    MP30013
    -1001
    Totalt34220293
    Ledamöternas röster
  7. Värdlandsavtal med Nato m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2020/21:3814 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 11 och 12.
    • Reservation 8 (V)
  8. Nordiskt försvarssamarbete

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2020/21:3814 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 2 och

    2020/21:3816 av Pål Jonson m.fl. (M, KD) yrkande 1.
    • Reservation 9 (M, KD)
    • Reservation 10 (V)
  9. Försvarsförbund med Finland

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2020/21:3810 av Björn Söder m.fl. (SD) yrkande 3.
    • Reservation 11 (SD)
  10. Försvarssamarbete med länder utanför Norden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2020/21:3814 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 3, 5 och 6.
    • Reservation 12 (V)
  11. Samarbete med Storbritannien efter Brexit

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2020/21:3586 av Allan Widman m.fl. (L) yrkande 1 och

    2020/21:3816 av Pål Jonson m.fl. (M, KD) yrkande 5.
    • Reservation 13 (M, C, KD, L)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (M, C, KD, L)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S160084
    M011059
    SD100052
    C05026
    V40023
    KD03019
    L03016
    MP30013
    -1001
    Totalt34220293
    Ledamöternas röster
  12. Skrivelsen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2020/21:56 till handlingarna.