Internationella frågor om hållbar utveckling och miljö

Betänkande 2005/06:UU17

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
17 maj 2006

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Internationella miljöfrågor (UU17)

Utrikesutskottet har redovisat för riksdagen sin syn på motioner om hållbar utveckling och miljö i ett internationellt perspektiv. Utskottet vill understryka det starka samband som råder mellan ekonomisk och social utveckling och skyddet av miljön. Det är viktigt att Sverige bidrar till att ytterligare stärka EU:s samarbete på miljöområdet i syfte att hantera de stora miljöproblemen både inom EU och globalt, betonar utskottet. Sverige måste även verka för att förbättra tillståndet för den globala miljön. För att uppnå detta krävs ett omfattande internationellt och europeiskt miljöarbete. Motionerna tar upp frågor om mål och inriktning på politiken, säkerhetspolitiska aspekter, organ inom det internationella miljöarbetet, genomförande av miljökonventioner samt en rad globala miljöfrågor, till exempel om vatten, klimat och energi. Riksdagen sade nej till samtliga motioner.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 28

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2006-05-02
Justering: 2006-05-04
Trycklov till Gotab och webb: 2006-05-10
Trycklov: 2006-05-10
Reservationer: 12
Betänkande 2005/06:UU17

Alla beredningar i utskottet

2006-04-06, 2006-04-20, 2006-05-02

Internationella frågor om hållbar utveckling och miljö (UU17)

Utrikesutskottet redovisar för riksdagen sin syn på motioner om hållbar utveckling och miljö i ett internationellt perspektiv. Utskottet vill understryka det starka samband som råder mellan ekonomisk och social utveckling och skyddet av miljön, och betonar att det är viktigt att Sverige bidrar till att ytterligare stärka EU:s samarbete på miljöområdet i syfte att hantera de stora miljöproblemen både inom EU och globalt. Sverige måste även verka för att förbättra tillståndet för den globala miljön. För att uppnå detta krävs ett omfattande internationellt och europeiskt miljöarbete. Motionerna tar upp frågor om mål och inriktning på politiken, säkerhetspolitiska aspekter, organ inom det internationella miljöarbetet, genomförande av miljökonventioner samt en rad globala miljöfrågor, till exempel om vatten, klimat och energi. Utrikesutskottet föreslår att riksdagen säger nej till samtliga motioner.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2006-05-17

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 83 Göran Lindblad (M)
Fru talman! Redan i den tidigare debatten om det nordiska samarbetet kom vi in på miljöfrågorna. Jag vill inledningsvis konstatera att jag står bakom alla de reservationer i detta betänkande där det står ett m, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1. Hotbilder förändras. I dag är hotbilden inte densamma som under det kalla kriget. I dag har klimat och miljö samt länken miljö och fattigdom visat sig ha betydligt större inflytande på hoten i världen. Mellanstatliga konflikter kan komma att se annorlunda ut när man är osams om miljöutsläpp, tillgången till vatten eller utsläpp i vatten. Det gäller att vi stärker FN:s arbete på miljöområdet. Det gäller att vi stärker FN:s arbete när det gäller att garantera friskt och bra vatten för alla människor. Fru talman! Jag kommer att uppehålla mig en hel del vid Kina. Kina och Indien är de stora tillväxtekonomierna som kan vara intressanta att diskutera. Kinas mirakelekonomi är kanske inte så mycket ett mirakel när man räknar in miljöförstöringen. Ett exempel är bensenutsläppet i höstas, då tolv miljoner människor under en längre period fick sitt färskvatten fördärvat och förgiftat. Det finns fortfarande gift i vattnet i de ryska delarna av floderna. Det har sin grund i utsläppet av bensen. Beijing är en av världens mest miljöförstörda städer, och numera är lungcancer dödsorsak nr 1 i Beijing. En Nasasatellit fotograferade nyligen kvällsbilder av Beijing och upptäckte då en opak smog som låg som ett svaveltäcke över huvudstaden. Det är inte konstigt att sådant händer i just Kina. Kina har i decennier varit utsatt för kommunistisk diktatur. Det är inte konstigt att det inträffar miljöförstöring i ett land med den typen av regim. Vi såg det i Östeuropa. Vi såg det i Sovjetunionen. Vi har sett på Balkan hur en kommunistisk regim förstört ett lands miljö. Man använder sig av rovdrift på naturtillgångar. Människor har inget värde. Det spelar ingen roll om några gruvarbetare dör, vi skickar in några till. Så tycks det kinesiska kommunistpartiet resonera. Det är ett cyniskt sätt att agera. Det visar sig att folk även i Kina tar ställning mot miljöförstöringen, precis som man gjorde i forna Sovjetunionen, Polen och andra öststater. De blir aktiva. En support av miljörörelsen i Kina kan säkert främja utvecklingen av demokrati, mänskliga rättigheter och en rättsstat. Miljörörelsen har stor betydelse. Den kvinnliga miljöaktivisten Dai Qing fängslades redan i samband med massakern på Himmelska fridens torg. Hon släpptes senare och har nu lett protester mot det stora dammprojektet i Yangtzefloden. Institute of Energy Economics i Tokyo har dessutom funnit att mängder av svavel och andra farliga ämnen når Japan från Kina. Trots att Kinas miljöchef Xie Zhenhua avgått och 30 projekt värda över 10 miljarder dollar lagts ned har mycket lite ändrats i Kinas politik. Fortfarande använder man tekniken att dölja och neka tills man blir överbevisad, precis som i alla andra kommuniststater. Man erkänner inga fel. Man erkänner inte utsläpp förrän man blivit överbevisad. Man erkänner inte smitta förrän det är alldeles uppenbart varifrån smittan kommer. I ett kommunistiskt samhälle är risken stor att budbäraren av det dåliga budskapet blir skjuten. Därför törs budbäraren inte meddela makthavaren vad som pågår. Kinas prioritering är politisk stabilitet och ekonomisk tillväxt. Man har kombinerat de två värsta delarna i olika ekonomiska system. Man har kombinerat den totala råa kapitalismen, utan några lagar, utan någon kontroll, med ett kommunistiskt förtryck av befolkningen. Det råder total ofrihet, och ingen har möjlighet att protestera eller uttrycka sin åsikt. Fru talman! I sina femårsplaner prioriterar Kinas regering bilar i stället för kollektivtrafik, fossilbränslen i stället för renare alternativ. Dessutom prioriterar Kinas kommunistiska regim billiga råvaror så att tillverkningsindustrin kan använda dem i stället för att öka effektiviteten. Det är en rovdrift på miljön. Enbart i Beijing har 70-80 % av cancerfallen samband med miljöfaktorer. Tillväxten i Kina är kanske inte ens verklig. Kostnaderna för miljöförstöringen drabbar naturligtvis inte samma personer, samma industrier och samma statliga företag som tar vinsten. I stället är det nykapitalister i Kina som drar i väg med vinsten, nöjda och glada, medan bondbefolkningen sitter kvar med sina beslagtagna gårdar och utan möjlighet att försörja sig. Den ena blir fattig; den andra blir rik. Det är en rovdrift på människor. Det kan lite kommunism ställa till med. Miljöförstöringen drabbar också ännu inte födda. Kostnaderna är ju inte bara dagens kostnader för att akut bekämpa miljöförstöringen, utan kostnaderna är också kostnader i framtiden. Enligt Folkets Dagblad, som vi väl får tro på i det här sammanhanget, som jag läste på nätet, inträffade över fem miljoner olyckor bara under år 2004. Det var fem miljoner olyckor i industri och produktion. Dessa orsakade 210 000 personers död. 210 000 personer dog i olyckor i arbetslivet 2004, enligt den officiella kinesiska statistiken. Ytterligare 1 750 000 skadades, detta till en kostnad av 57 miljarder dollar. Den årliga direkta kostnaden är alltså ca 80 miljarder dollar, och då tar man inte någon hänsyn till den långsiktiga effekten. Kinas tillväxt äts alltså upp, delvis kortsiktigt för att täcka skadorna på miljön och definitivt långsiktigt därför att man tillämpar rovdrift på naturen. Fru talman! I den här kammaren har det funnits ett stort engagemang för Tibet och situationen i Tibet. Vad man inte talar så högt om är att Tibet också används som Kinas miljösoptipp. Man gör av med miljöfarligt avfall i stora mängder i Kina. Av världens tio mest miljöförstörda städer finns sju stycken i Kina. 2001 var Kinas energikonsumtion 9,8 % av världens. 2025 räknar man med att den kommer att vara 14-15 %, om utvecklingen fortsätter. Redan i dag är Kina tvåa när det gäller kolväteutsläpp. Fru talman! Fågelinfluensan eller avian flu , som den korrekt heter, orsakas av smitta som sprids genom fåglar. Bland annat doktor Lili Feng har gjort studier som visar att nästan samtliga människor i Kina som drabbats av fågelinfluensa, avian flu , har fel på immunsystemet, orsakat av miljöförstöring. Dessutom visade det sig att en hel del av fåglarna är drabbade av immundefekter som ger dem problem och gör dem mer utsatta för smitta. Så miljöförstöringen har implikationer även när det gäller epidemier och pandemier i världen. Två miljoner kineser dör varje år på grund av luftföroreningar. Enligt Kinas miljömyndigheter är det minst 370 miljoner människor som inte har tillgång till rent dricksvatten. 370 miljoner människor i Kina har alltså enligt officiella uppgifter inte tillgång till rent dricksvatten. Vatten är alltså en jätteriskfaktor när det gäller konflikter. Det är ca 70 000 protestaktioner av olika slag inom Kina. Väldigt många av dem har med miljöproblem att göra. De har med beslagtaget land att göra, som ska användas för öppen gruvdrift och så vidare. Det är 70 000 protester årligen, som vi känner till. Skogsbruket i Kina har gjort slut på 95 % av de totala skogarna, och dagbrotten inom gruvindustrin i Shanxiprovinsen har gjort nära 400 000 människor hem- och arbetslösa. 400 000 människor i en provins är alltså hem- och arbetslösa på grund av gruvdriften i bara den provinsen. Sedan 1949 har landområden som är beboliga minskat från sex miljoner kvadratkilometer till tre miljoner kvadratkilometer. Sedan 1949, då kommunisterna tog makten, har den beboliga delen av Kina alltså halverats. Kina producerar svavelutsläpp större än Tokyo och Los Angeles tillsammans. Samtidigt har man inte bilar som kommer i närheten av vad man har i Tokyo och Los Angeles. Jag talade om protesterna, fru talman. Det var, som sagt, över 70 000 förra året. Det är ett gott tecken att den kinesiska befolkningen reagerar. Vi måste ge dem stöd. Dessutom lämnar miljoner kommunistpartiet varje år. Diplomater hoppar av. Det här var tecken som de inte riktigt förstod inför Sovjetunionens fall. Jag tror att det förebådar kommunistregimens fall. Protesterna i Guangdongprovinsen känner vi till. Fattiga bönder protesterade. Tänk vad lite kommunism ändå kan göra! Miljörörelsen, fru talman, hade stor betydelse, som jag sade, när det gällde Sovjetkommunismens fall. Den kommer att ha stor betydelse när det gäller fallet för kommunistpartiet i Kina. Man prioriterar social stabilitet. Och man konstaterar att 7 % av tillväxten behövs för att bevara den sociala stabiliteten, enligt Kinas regim. Miljöförstöringen kostar dock mellan 8 och 12 % av bruttonationalinkomsten, så den äter sakta upp delar av de här 7 %, och det här är ökande. Avslutningsvis, fru talman, vill jag konstatera att det som bäst skulle kunna rädda Kinas miljö är demokrati, mänskliga rättigheter och introduktionen av en rättsstat. Där har Sverige och världen en viktig uppgift. Om det hade gått hade jag till protokollet fogat ett antal bilder om miljöförstöringen i Kina.

Anf. 84 Birgitta Ohlsson (Fp)
Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag givetvis står bakom Folkpartiets samtliga reservationer, men jag vill koncentrera mig på att yrka bifall till reservation 5 i utrikesutskottets betänkande som vi i Folkpartiet har tillsammans med Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Den handlar om att införa en internationell miljödomstol, och det är just detta jag ska prata om i det här anförandet. Vi ärver inte jorden av våra föräldrar - vi lånar den av våra barn. Så löd en gammal klyscha från miljörörelsens tidiga 1970-tal. Och nog gäller det här allmängiltiga budskapet för både tidigare och kommande generationer, här i Sverige och på resten av klotet. På samma sätt som människan, enligt liberalismen, inte har rätt att skada andra människor, har vi inte heller rätten att förstöra kommande generationers möjlighet att växa upp i en god miljö. På jorden finns i dag allt vi behöver. Luft, vatten, jord och solenergi fungerar i livsnödvändiga system tillsammans med allt levande. Men naturtillgångarna är inte oändliga. Därför måste vi hushålla med våra resurser. Och även om vi i dag inte kan förutspå hur kommande generationer av människor och djur kommer att leva är det inte speciellt djärvt att göra antagandet att dessa också kommer att vilja ha rätten till rent vatten, frisk luft och en uthållig miljö. Därför stöder vi i Folkpartiet förvaltarskapstanken, att man också ska se framtida generationers rätt till en god miljö. Hoten mot miljöutvecklingen i världen ligger inte främst i globaliseringen. Avgaserna och föroreningarna skyr inga nationsgränser. Därför behöver de bemötas med mer globalisering, men framför allt måste solidariteten globaliseras. Göran Lindblad från Moderaterna talade förtjänstfullt om miljöförstöringen i Kina. Det handlar om ett långt och utdraget lidande. Människor dör, inte i medialt stora katastrofer, utan i enskilt nötande, på grund av förstöring år efter år. Men vi ser också hur människors livsmönster präglar och styr. Förra veckan representerade jag riksdagen på en FN-konferens i Haag, som Habitat hade arrangerat, om just urbanisering och hållbar utveckling. Där hade vi oerhört intressanta diskussioner om hur vi här i Europa, på hemmaplan, men också i andra länder kan använda exempelvis bistånd för att jobba mera miljömässigt hållbart. Men de senaste åren i världen har ändå visat hur nära vi människor står varandra, även om tusentals mil kan skilja oss åt rent geografiskt. Det har varit naturkatastrofer med så grymma följder att de har skördat tusentals liv. Följderna också har påverkat oss i Sverige. Flodvågskatastrofen, med tsunamin, drabbade Sydostasien, med hundratusentals dödsoffer, på annandagen den 26 december 2004. Orkanen Katrina drog in mot USA:s sydliga kust med 1 203 döda individer som följd sensommaren, förra hösten, 2005. 30 000 personer dog i Pakistan den 9 oktober 2005. De här tre sakerna var inte isolerade händelser i Långtbortistan, utan de berörde oss i själ och hjärta. Genom CNN:s kameror, personliga svenska offer och rapportering dygnet runt kunde vi följa enskilda individers öden och framför allt se hur vår värld krymper. Även om vi i dag kan dela in miljöfrågor i globala, regionala, inklusive internationellt rum, samt lokala är likväl ansvaret för miljöförstöringen globalt. Även om marknadsekonomin, för mig som liberal, är grunden för att lösa miljöproblemen, både globalt och lokalt, krävs det att staterna sätter upp tydliga lagar och spelregler för att förhindra miljöförstöring. Det ska kosta att skita ned för företagen, på ren svenska. Man behöver också satsa på föroreningsrätter, global skatt på koldioxidutsläpp med mera. Ansvaret för hållbar utveckling vilar framför allt tyngst på oss i den rika världen. Men utvecklingsländerna måste också anta egna alternativ, och vi måste ställa relevanta krav för att främja hållbar utveckling. Det är vår moraliska skyldighet i väst att nedmontera västvärldens nationalstatsegoism som att avskaffa hindren för utveckling genom att rasera tullmurar och skulder. Men det gäller också att se möjligheter till utveckling genom bistånd. Skyddet av miljön i världen ska inte ses som något lyxmål, något som de fattiga kan börja bekymra sig om när de väl har lämnat fattigdomen bakom sig. Här måste vi ha ett miljöbistånd för att sanera u-ländernas redan skadade miljö och införa miljövänlig teknik. Här tror vi liberaler att man ska vara utvecklingsoptimistisk. Vi tror att det finns konkreta förslag som kan påverka världen i bättre riktning. Det kan handla om att motverka växthuseffekten globalt, som är det största miljöhotet, genom att se till att man inför en europeisk koldioxidavgift för att stoppa luftföroreningar och försurning. Det kan handla om att skapa internationella regelverk för att kunna sätta dit miljöbovar och ställa krav på progressiva miljöreformer hos länder. I dag lider det globala samarbetet när det gäller miljöfrågor av brist på samarbete och starka institutioner. Det är väldigt bra att man har internationella miljökonventioner för att skydda djur, natur och människor. Men hur effektiva blir de egentligen om man inte kan implementera dem och driva igenom dem på olika sätt? Vi tror från Folkpartiets sida att om man inrättar en internationell miljödomstol skulle det internationella ramverket på miljöområdet bli mycket starkare. Man skulle kunna få ett sanktionssystem så att man på det sättet kan lösa tvister mellan olika länder. Det skulle i sin tur kunna främja efterlevnaden av internationella miljökonventioner. I dag har vi en radda globala organ på miljönivån som jobbar. Där står FN, Förenta nationerna, i centrum. Genom FN-systemet har vi FN:s miljöprogram Unep, vi har kommissionen för hållbar utveckling, Commission on Sustainable Development, CSD, och vi har diverse olika miljökonventioner och initiativ, som exempelvis toppmötet i Johannesburg hösten 2002. Men det saknar institutioner som kan följa upp alla dessa bra och lovvärda initiativ. Vi har ingen internationell miljödomstol i dag, även om den internationella domstolen i Haag, som FN styr över, har en speciell miljökammare. Det sker diskussioner i världen i dag hur man kan ändra Uneps roll och hur man kan stärka den. Men jag tror inte att det räcker ifall man på allvar vill anta Kyotoprotokollet fullt ut. Jag tror att vi behöver en domstol på global nivå, eftersom miljöförstöringsfrågorna kanske är de mest gränsöverskridande politiska frågor vi har. Jag tror också att vi kan få inspiration genom att titta på andra fält. Se på ICC, den internationella brottmålsdomstolen som finns i Haag och har verkat ett par år och redan är framgångsrik. Sist men inte minst tar en liberal global miljöpolitik sin utgångspunkt i det personliga engagemanget. Vi måste uppmärksamma mer att individens initiativ ofta varit nyckeln till att det utvecklats en mer miljövänlig värld. Man brukar säga att om 10 % av västvärldens konsumenter skulle börja köpa miljövänliga produkter eller rättvisemärkta produkter skulle det förändra världen mer än allt bistånd gör tillsammans i dag. Tänk också på hur det har varit i Sverige. Tänk på hur svenska konsumenters efterfrågan av exempelvis miljövänligt toalettpapper eller återvinningsbart kaffefilter drev bort miljöskadliga produkter från marknaden. Det var inte primärt nya lagar som ändrade så att det blev mer miljövänligt utan faktiskt konsumenterna som ville ha någonting som passade och var mer fromt mot miljön. Avslutningsvis vill jag säga att miljöförstöring och resursslöseri i stor utsträckning beror på att miljön har betraktas som en fri tillgång som man kan behandla lite hur som helst. Där tror jag att äganderätt till ekonomiska styrmedel kan vara ett väldigt bra exempel på effektiva metoder och hur man använder marknadskrafterna i miljöpolitiken. Här har vi alla ett ansvar. Fru talman! Vill man förändra världen måste man börja med sig själv. Det gäller inte minst för oss i denna kammare. Därför är det viktigt när vi har diskussioner om global miljö att vi också tänker på hur vår egen riksdag kan vara ett föredöme och att leva som man lär.

Anf. 85 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reservation 5 som vi har tillsammans med Miljöpartiet och Folkpartiet. Jag ska uppehålla mig vid det särskilda yttrande som Kristdemokraterna har när det gäller mål och inriktning. Begreppet hållbar utveckling definieras ofta som en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Generationsperspektivet återspeglar väl de principer som är grundläggande för Kristdemokraternas förhållningssätt till miljön, den så kallade förvaltarskapsprincipen. För att kunna lösa många av de hotande problemen krävs en effektivisering av vår egen energi- och resurshantering och teknisk hjälp till utvecklingsländerna att hoppa över de smutsiga stegen i utvecklingen. Klimatförändringen liknar inte något annat miljöproblem som vi står inför. Huvudorsaken är att klimatsystemet inte är linjärt till sin karaktär och kännetecknas av att man inte vet när droppen får bägaren att rinna över. När en viss nivå på koncentrationen av växthusgaser överskridits i atmosfären kommer med största sannolikhet hela klimatsystemet att genomgå drastiska förändringar. Det kan i sin tur få katastrofala följder och ödeläggande konsekvenser för hela världen till exempel i form av årligen återkommande materiella skador på grund av extrema väderförhållanden som kan uppgå till hundratals miljoner dollar. Miljontals människor måste evakueras eller ge sig av från hembygd. Allvarliga värmeböljor uppstår, och distributionen av grödor och arter förändras drastiskt, och så vidare. Detta är inte science fiction utan kan faktiskt bli verklighet. Kristdemokraterna befarar att utvecklingsländerna då kommer att drabbas hårdast. De är mycket mer sårbara för fenomen som översvämningar, stormar och torka. I vissa regioner kommer ett torrare klimat att leda till att livsmedelsproduktionen skadas. Klimatförändringarna har allvarliga effekter inte bara för ekosystem utan även för ekonomin i stort och för folkhälsan, vatten- och livsmedelssäkerheten, migrationen, och så vidare. Att leva upp till kraven enligt Kyotoprotokollet måste vara en av EU:s första prioriteringar. Kyotoprotokollet är bara ett första steg. Även efter perioden 2012 måste arbetet inom EU och resten av världen gå vidare. Trots att utsläppen inom EU är så stora är EU:s andel av de totala växthusgasutsläppen bara 14 %. Klimatproblemen kan inte tacklas effektivt. Vi har här i dag hört om en huvudaktörerna, Kina. Det finns en början till ett aktivt engagemang från Kina. Det är nödvändigt att de stora staterna får spela en avgörande roll. Fru talman! När kontakter tas från industriländernas sida för att diskutera en begränsning av klimatpåverkan med utvecklingsländerna uppfattas det ofta som att industriländerna försöker att begränsa den ekonomiska utvecklingen i dessa länder. Utvecklingsländerna understryker med rätta att industriländerna aldrig behövde bekymra sig om klimatfrågan och sina växthusgasutsläpp när de moderniserade sina ekonomier. För den framtida klimatdialogen är det nödvändigt att utveckla ett synsätt där utvecklings- och fattigdomsfrågorna sätts i centrum just för att få till stånd det samarbete som är helt nödvändigt med utvecklingsländerna. Ett effektivt sätt är att få till stånd det som vi kallar för tekniksprång så att utvecklingsländerna slipper att gå igenom samma faser som västvärlden gjort. I går kväll var jag på Västsvenska handelskammaren som hade ett seminarium. Man tog där exempel på den så kallade brain drain från de fattiga länderna. Det är många från de fattiga länderna som utbildas vid västländernas universitet. De har en hög utbildning och god kunskap, men de flyr sina länder på grund av att det saknas resurser. Ett effektivare sätt att få till ett tekniksprång skulle också kunna vara att man hjälpte till att finansiera kostnadsskillnaden mellan till exempel investeringar i ny avancerad teknik och konventionell teknik och att man uppmuntrar de fattiga ländernas högutbildade och ser att deras kreativitet kan tas till vara. Vi tycker att eftersom det svenska biståndet har ökat till 1 % av bni bör det också skapas ett utrymme för större satsningar på tekniksprång. Fru talman! Kristdemokraterna vill också verka för att Sverige och EU verkligen tar initiativ till ett förstärkt internationellt miljösamarbete och att man då tar hänsyn till de fattigas akuta problem. För att detta arbete ska kunna bli så effektivt som möjligt och leda till reella förbättringar tror vi att det krävs tydliga prioriteringar och uppsatta mål. Och vi har i vårt särskilda yttrande fem punkter som jag ska ta upp här. Den första punkten handlar om skydd av de naturresurser som ligger till grund för ekonomisk utveckling, inte minst dricksvatten, energi och jord. Målet måste vara att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökad miljöbelastning. Kunskapen finns. Den andra punkten handlar om integration av miljöaspekter och bekämpning av fattigdom, det vill säga att kopplingarna mellan fattigdom och miljöförstöring måste förstås bättre. Den tredje punkten handlar om främjandet av en hållbar globalisering, det vill säga att se till att den internationella handeln entydigt främjar hållbar utveckling och inte går på tvärs med ambitionerna på till exempel miljöområdet. Den fjärde punkten handlar om främjandet av god förvaltningssed och större engagemang, vilket bland annat handlar om att förstärka institutioner på både internationell och nationell nivå. Den femte punkten handlar om en konkretisering och samordning av genomförandet av internationella miljökonventioner. De rika och de fattiga länderna har här ett gemensamt ansvar. Med dessa prioriteringar, fru talman, som grund tycker vi att EU och Sverige ska ta initiativ till ett förstärkt internationellt samarbete på miljöområdet som också ska ta hänsyn till de fattiga ländernas villkor och därmed akuta problem.

Anf. 86 Alice Åström (V)
Fru talman! I dag debatterar vi ett betänkande som bygger på motioner från allmänna motionstiden om internationella frågor, om hållbar utveckling och miljö. Ett flertal av de frågor som tas upp i detta betänkande har tidigare behandlats i andra betänkanden och i andra sammanhang i utrikesutskottet. Om man nu läser detta betänkande kan det kanske ses som lite hugget och lite otydligt. Men då är det viktigt att man också ser att de internationella miljöfrågorna har lyfts in i sitt sammanhang i flera andra betänkanden. Fru talman! Katastroferna som vi ser i dag skapade vi i går. Det är dessa stora utmaningar som vi står inför. Hur ska resten av världen och utvecklingsländerna kunna utveckla sin ekonomi och sin levnadsstandard utan att genomföra samma miljöförstöring som vi har gjort? Det är viktigt att man i detta sammanhang, där vi ställer viktiga krav på miljöåtgärder och viktiga krav när det gäller utsläpp, också inser att den ekonomiska utvecklingen i väst genom historien skedde genom en skövling av råvaror, genom en skövling av miljön och genom utsläpp som nu har skapat de katastrofer som vi ser i dag. Då har självklart västvärlden ett stort ansvar när vi nu inser de misstag som vi har gjort. Och den ekonomiska tillväxt som vi skapade skapades inte på ett hållbart sätt. Kraven på utvecklingsländerna att de ska ha en miljöriktig och hållbar utveckling kan ibland kännas som hopplösa krav från oss i väst som redan har gjort alla våra misstag. Men vi tillåter inte utvecklingsländerna att skövla sina råvaror och sin skog och att ha utsläpp som påverkar klimatet och som skulle leda till en katastrof för oss alla. Det är ett stort ansvar som vi har när vi ställer dessa krav. Ungefär 10 % av jordens befolkning utnyttjar ungefär 80 % av jordens resurser. Därför handlar mycket av en miljöomställning inte bara om de internationella frågorna, utan den handlar också om en omställning i vår egen vardag och i vårt eget levnadssätt. Jag kan jämföra mitt vardagsliv med vardagslivet för en kvinna i något av de fattigaste länderna i Afrika. Då är det ganska lätt att se att om alla skulle leva på samma sätt som vi gör skulle det inte vara hållbart. Det handlar om bilar, flyg, hur vi använder vattenresurserna, hur vi handlar mat, om snabbmatskulturen, om förpackningskulturen och om ett energislöseri som är enormt. Därför är det viktigt att inte bara se detta som en biståndsfråga. Och jag vill ändå poängtera att i och med att biståndet har höjts riktas också mer till miljöinsatser. Förutom det har det också avsatts 1 miljard till miljöbistånd i denna budget plus att Sida använder ytterligare 1 miljard till miljöinriktat bistånd när det handlar om möjligheten till tekniksprång. Sedan är det ytterligare 235 miljoner som satsas på vissa riktade insatser. Men det är lätt att säga att detta är biståndspengar. Det är en stor summa, och det är en stor del. Men för oss i Vänsterpartiet är det tydligt att detta inte kommer att vara tillräckligt. Det måste bli mer inriktning på miljösatsningar när det gäller biståndet. Och där är det viktigt att koppla ihop frågan om bistånd som emellanåt dyker upp - om biståndet är för stort eller litet. Har vi råd med så mycket bistånd till de fattigare länderna när vi har behov på vår egen hemmaplan? Då är det återigen bara att titta på hur vi byggde upp vårt välstånd och vilken skyldighet som vi har att se till att dessa länder inte upprepar våra misstag. Så det är ett sätt att återbetala en skuld, och det är ett sätt att försöka se till att vi också förändrar fördelningen att 10 % av jordens befolkning utnyttjar 80 % av jordens tillgångar. Fru talman! Jag vill också beröra frågan om hur vi ska kunna följa upp alla internationella konventioner. Det har berörts tidigare från talarstolen av Birgitta Ohlsson från Folkpartiet. Vänsterpartiet delar i mångt och mycket den uppfattning som finns i reservationen om detta. Men vi i Vänsterpartiet tycker att det fortfarande är för tidigt att säga att vi ska skapa en egen internationell miljödomstol. Vi tror fortfarande att det är möjligt att utveckla den internationella domstolen i Haag när det gäller konflikter om internationella konventioner om miljö och när det gäller konflikter om andra konventioner. Anledningen till att vi fortfarande tror på möjligheten att utveckla Haagdomstolen är att vi är rädda att det skulle ta alldeles för lång tid att skapa en helt ny domstol med helt nya förutsättningar. Vi tror inte att den tiden finns. Därför ser vi det som en möjlig väg att utveckla den avdelning som finns inom Haagdomstolen och det arbetet som bedrivs där. Men i grund och botten är vi helt överens om att det behövs en förstärkning inom domstolsväsendet när det gäller internationella miljöfrågor. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservation 2. Men är det inte möjligt att komma fram när det gäller Haagdomstolen är vi i Vänsterpartiet också beredda att se om det kommer att behövas en särskild domstol.

Anf. 87 Agne Hansson (C)
Fru talman! Miljöförstöringen gör inte halt vid nationsgränser. Det är många som har sagt det förut. Frågor om miljö och uthållig utveckling är internationella. De har också en säkerhetspolitisk aspekt. Därför är det naturligt att diskutera miljöfrågor och frågor om hållbar utveckling i ett internationellt perspektiv och under den utrikespolitiska agendan. Det är en uppfattning som vi i Centerpartiet har hävdat sedan länge, och så långt kan vi nu vara tillfreds. I vår partimotion som behandlats i betänkandet tar vi upp det starka samband som finns mellan ekonomisk och social utveckling och skyddet för miljön. Vi tar upp den säkerhetspolitiska aspekten och en rad globala miljöfrågor om energi, vatten och klimat. Det är frågor som hör intimt samman med en hållbar utveckling i världen nu och på sikt. Vår inriktning är att Sverige och regeringen måste vara mer fokuserade och aktiva i det internationella arbetet för en hållbar utveckling och miljö, men vi måste också som goda förebilder städa upp framför egen dörr. Vi har inte fått gehör på samtliga punkter, inte på någon punkt för övrigt, och därför finns det en rad reservationer fogade till betänkandet. Centerpartiet står givetvis bakom samtliga, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation nr 11. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet under punkt 3 och 7, de enda två punkter där inte centerreservationer står emot. Fru talman! Mänskliga samhällen konsumerar i dag 20 % mer av jordens förnybara tillgångar än vad de levande ekosystemen förmår återskapa. Med andra ord blir världen för vart år som går fattigare och mindre förmögen att upprätthålla liv. Samtidigt tillkommer varje år 70 miljoner fler människor, och merparten av dem har fullständigt berättigade krav på ett bättre liv än vad deras föräldrageneration har upplevt. Utsläppen av klimatförändrande gaser från fossilbränsleanvändningen växer snabbt, och världens oljeberoende likaså. I dag står fossila bränslen, kol, olja och fossilgas, för 90 % eller mer av energitillförseln i de flesta industriländer. För världen som helhet har denna del ökat med nästan 700 %, en sjudubbling, under de 40 åren mellan 1961 och 2001. Allra värst är Nordamerika. En människa som lever i USA eller Kanada lämnar ett ekologiskt fotavtryck efter sig som är dubbelt så stort som en europés och sju gånger större än en genomsnittlig människa i Asien eller Afrika. Det ställer stora krav på oss alla, och inte minst på USA som förbrukar allra mest av de ändliga naturresurserna i världen. Länder som Kina och Indien, som har nämnts här, växer. Enbart i Kina ökar andelen transporter med 15 % årligen. Konsekvenserna för världens miljö när alla människor i dessa länder vill ha samma levnadsstandard som den vi i väst har kommer att bli stora. Vad händer den dag varje kinesisk familj är bilburen? Det är en omöjlighet med dagens energilösningar i världen. Det är långt ifrån en hållbar utveckling som vi ser i världen i dag. Vi kommer att ha en kortsiktig, ändlig tillvaro om vi inte ställer om tänkandet och konsumtionsmönstren. Det är hög tid att bryta oljeberoendet både i Europa och globalt. En omställning till ett hållbart energisystem är nödvändigt av miljöskäl, av ekonomiska skäl och av säkerhetsmässiga skäl. Det är dags att på allvar föra upp miljö-, bränsle- och energifrågorna på den internationella agendan på ett betydligt kraftfullare sätt än vad som skett hittills. Fru talman! I reservation 1 som berör mål och inriktning av det uthålliga internationella miljöarbetet tar vi upp den förändrade hotbild som finns i världen. Vi pekar på nya hot som internationell terrorism, risker för global sjukdomsspridning, naturkatastrofer och konflikter kring sinande naturreserver och naturresurser. Redan i dag noteras stora kostnader i människoliv och ekonomiska termer till följd av sådana hot. Göran Lindblad var också inne på det. Klimatförändringarna och vikten av att förebygga framför att dyrt reparera i efterhand är en annan fråga. Vi tar upp miljöförstöringen i Kina och de asiatiska länderna där det nu växer så det knakar. Där finns det stora utmaningar för att främja energieffektiviteten så att utsläppen av föroreningar och växthusgaser kan minskas från dagens nivå. Sverige bör driva på för att öka samordningen mellan EU:s länder så att EU kan bli en stark aktör i internationellt samarbete i miljöfrågor när det gäller energi, vetenskap och teknik. Det är dags att föra upp miljö- och energifrågorna på allvar på den internationella agendan. Fru talman! Det som jag hittills har sagt om miljöfrågorna i ett internationellt perspektiv visar mer än tydligt att det också finns en säkerhetspolitisk aspekt på det här. Det finns en rad exempel som visar hur miljö- och energifrågorna har legat bakom konflikter i världen. Mycket talar för att de kommer att vara de främsta konfliktorsakerna i framtiden. Den ändliga oljan som företrädesvis finns i instabila områden i dag, bristen på rent vatten och megastäder som växer och slukar resurser och orsakar enorma utsläpps- och avfallsproblem är några sådana exempel. Allt det här har en folkrättslig aspekt. I reservation 4 från Centerpartiet och Moderaterna tar vi upp den säkerhetspolitiska aspekten och menar att Sverige måste verka för att FN:s medlemsländer omsätter det skrivna folkrättsliga ordet i konkret handling då det gäller mellanstatliga konflikter kopplade just till miljö, vatten och utsläpp. I reservation nr 8 från samma reservanter menar vi att vattenprojekt bör ges större tyngd i det svenska och europeiska utvecklingssamarbetet. Fru talman! Jag nämnde nyss folkrätten i det här sammanhanget. Folkrätten är ett medel som står till buds när det gäller att säkerställa internationell fred och säkerhet och bidra till att minska lidandet under en pågående väpnad konflikt. Folkrätten kan också lösa många av de mellanstatliga miljöproblem som ligger bakom de konflikter som hotar säkerheten. Folkrättsprincipen ligger bakom Stockholmsdeklarationen från 1972 och Riodeklarationen om miljö och utveckling från 1992. Den har legat bakom många bilaterala avtal som reglerat många bilaterala tvister inom miljöområdet. Ett ledord i FN:s miljöarbete är hållbar utveckling. Innebörden är att staters utveckling och utvinning av naturtillgångar måste vara hållbar. Här finns en grundläggande tanke om en rättvis fördelning av jordens resurser. Vi är långt ifrån den visionen fortfarande. I reservation nr 6 tar vi upp de folkrättsliga aspekterna i det internationella miljöarbetet och menar att Sverige bör verka för att FN:s arbete för hållbar utveckling och miljö stärks, att FN går från ord till handling. Även det kravet har majoriteten yrkat avslag på. Fru talman! Frågan är vad regeringen och majoriteten vill när det gäller internationella frågor om hållbar utveckling och miljö när man avslagit samtliga Centerpartiets motionskrav på samtliga punkter. Sammanfattningsvis yrkar jag bifall till reservation nr 11.

Anf. 88 Lotta Hedström (Mp)
Fru talman! Sommaren 1972 blev jag miljöpartist. Visserligen fanns inte Miljöpartiet alls då, men det som jag lärde mig och hörde som Röda Korsets dåvarande 16-åriga sjukvårdare ute på Skarpnäcksfältet, där de inresta miljövännerna från hela världen kamperade, var avgörande för mig. I dag är alla mer eller mindre miljöpartister. Lyssna bara på denna debatt! Det är fantastiska anföranden som över huvud taget inte hördes i denna kammare fram till för några år sedan. Tack ska ni ha alla ni som har talat så väl hittills. Vad roligt att ni är med! Till och med Moderaterna, de som under de gångna 35 åren ägnat mycket kraft åt att bekämpa miljöåtgärder och förneka sammanhang och fakta, har i dag välvilliga om än lite uddlösa reservationer om att vi ska vara snällare mot klimatet och jobba mer internationellt, bara det inte skadar de heliga vinsterna. Ta gärna replik på mig, för det här är en av årets sista och mandatperiodens nästan sista debatt! Folkpartiet är med oss i kravet i dag på en internationell miljödomstol som verkligen skulle kunna ta itu med miljöbovarnas fortsatta framfart på planeten. Bra! Men Folkpartiet vill ju ändå börja bryta uran i Sverige. Visserligen är det en skandal i sig att kärnkraften över huvud taget fortfarande får pågå eftersom bara uranbrytningen är en katastrof ur miljöhänseende och värst drabbar - som vanligt - de fattigaste. Därför skulle inte kärnkraft och uranbrytning tåla en granskning som energisystem hos en effektiv miljödomstol. Men det kanske Folkpartiet glömde i hastigheten. Under de 35 år som gått sedan Stockholmskonferensen och dess banbrytande arbete för medvetandet om överlevnaden på den här planeten har situationen inte blivit bättre. Det är tristare än trist att konstatera igen och igen. Miljöindikatorerna, miljöparametrarna, pekar så gott som allihop nedåt. Så skriver FN:s milleniumprojekt i sin underrapport om hållbarhetsmålet. Här hemma är vi som vanligt bäst och klokast och har fattat mest - jag hoppas att ironin går in i protokollet - men vi kommer troligen bara att nå maximalt 24 av våra egna stolta 72 miljödelmål. För att nå ytterligare 14 stycken krävs det synnerligen kraftfulla åtgärder här på svensk botten, här där vi har både råd, kunskap, administrativ kapacitet och demokratisk kraft. Har jag Moderaterna med mig även då? Hur ser det ut med förmågan att ta itu med den lokala och globala överlevnaden i ett land som till exempel Tchad, eller i Darfur som vi pratar så mycket om nu? Har de råd, kunskap, administrativ kapacitet eller demokratisk kraft? Överutnyttjandet av resurser som mark och vatten, utfiskning och skogsskövling, skapar svält. Men är det vedplockning av fattiga små mammor utanför penningekonomin eller är det industriskogsskövling som är den största boven? Vem sågar av inte bara grenen som alla sitter på utan gnager bort hela livsroten till ekosystemen och mänsklig överlevnad? Det är kapitalismen i sin fulaste form. Vinst först är den regel som gäller. Men jag har fortfarande inte med mig resten av utskottet eller riksdagen ännu på att underställa världshandelsreglerna miljökonventionerna i världen. Om så inte sker, mina vänner, kommer vi till sist varken ha kunder eller varor kvar att handla med. På toppen av det här kommer klimatkatastrofen. Christian Aid rapporterar att minst 182 miljoner människor i Afrika söder om Sahara kommer att dö i klimatrelaterade sjukdomar i slutet av århundradet - om ingenting görs. WHO har en Disasters Report som meddelar att antalet naturkatastrofer har fördubblats under de 30 gångna åren som mitt perspektiv är just nu. Röda Korset räknar också på sådant här. De redovisar skadekostnader till följd av naturkatastrofer under samma tid på i runda tal 655 miljarder US dollar, alltså nästan lika mycket som de rustningskostnader för militären som jag brukar angripa när jag står här. FN:s klimatpanel, IPCC, varnar för att de 25 miljoner som i dag är klimatflyktingar kan ha blivit 150 miljoner människor i framtiden - om ingenting görs. Till sist lär oss New Economics Foundation att länderna söder om Sahara lägger ungefär 10 % av sina samlade budgetar - det gör 57 miljarder dollar - till betalning till oljebolag. Borde inte de pengarna hellre ha gått till skolor och sjukvård? Det är sektorer som i dag får ungefär bara 5 miljarder totalt i det icke-elektrifierade Afrika. Naturkatastroferna är man-made . Det är vi som hugger ned skogarna, det är vi som släpper ut växthusgaserna, det är vi som flyger alltmer, och det är vi som slösar med fossil energi och värmer upp och kyler ned med fullständigt ohållbara medel. Så en ytterst viktig men i dag sidoordnad fråga är: Vems är felet? De fossila bränslena är den stora boven och de industrier som lever av oljan och oljebaserade system. Vi i Sverige subventionerar det här, både genom Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredits långivning liksom genom världsbankssystemet. Vi har inte bytt skifte från fossila energisystem till hållbara. Det är läpparnas bekännelse vi hör här inne i dag. Både vi och de fattiga länderna behöver de långsiktiga och hållbara energibärarna nu. Kärnkraftens och de andra fossila energislagens era är sedan länge egentligen över. Den globala energiomställningen är, fru talman, det största av alla politiska uppdrag. Al Gore - ni vet han som inte blev USA:s klokaste president genom åren - säger i en bok som heter A moment of truth att krisen är här redan. Isbjörnarna drunknar nu på Antarktis för att det är för glest mellan isflaken och glaciärerna till följd av uppvärmningen av planeten efter den fossilbränslechock som vi har genomlevt de senaste 50 åren. Men kris är både möjlighet och fara, säger han också. När väl medvetandet har satt sig hos en kritisk massa av beslutsfattare - ungefär som vi här i riksdagen som det låter i dag - kommer en resning som blir ett lyft även för oss som art, för oss människor. För, säger Al Gore, när vi reser oss kommer vi att inse att krisen inte alls egentligen handlar om politik utan är en moralisk och andlig utmaning. Nu är jag ledsen att Rosita Runegrund inte är kvar, men jag hoppas att hon läser protokollet. Innan klimatförstöringen har gått till sin katastrofala slutfas kanske även Kristdemokraterna har kommit med på tåget och insett hur djupt omoraliskt och oandligt för att inte säga vulgärt och cyniskt det är att 2006 gå till val på sänkt bensinpris. Skam åt Kristdemokraterna! Samtidigt har vi i Miljöpartiet i massor av år ändå försökt, och faktiskt kraftfullt verkat för, att få igenom underlättnader för andra icke-fossila bränslen, för CO2-relaterad, alltså koldioxidrelaterad, beskattning, för miljöbilsproduktion, för trängselskatter i städerna, för alternativpumpar på mackarna, för svensk etanolproduktion, för förmånsbilsbeskattning på miljöbilar, för vind- och solfångarbidrag och för direkt-el-omställning till villor. Det här har vi fått trots vad andra partier här inne har tyckt. Fru talman! Mycket viktig är också klimatbeskattning av flyget. Det har levt i en fossil gräddfil länge nog. De pengarna ska gå till bättre kollektivtrafik i stället. Men jag ska inte tjata mer om enskilda partiers tillkortakommanden en dag som i dag och om glappet mellan välvilja och förmåga. Rösta bara med oss på reservation 12 i stället, så förlåter jag er tills vidare! I den reservationen skissar vi på en verkligt riktad, kraftfull och rättvis åtgärd för att komma åt just dem som felar mot människor och klimat, nämligen företag utanför Kyotoprotokollet som överutnyttjar energi och levererar klimatförstörande produkter. Vi måste öka tempot i klimatåtgärderna. Väl utformade klimattullar som verkligen träffar rätt och tvingar fram en omställning av produktion och energisystem är en nödvändig åtgärd. Ni andra kommer att komma med på tåget förr eller senare, men ju förr, dess bättre! Fru talman! Mina övriga reservationer är minst lika viktiga, särskilt nr 10, som jag också yrkar bifall till. Men till exempel i frågan om ett uppgraderat FN-organ för miljön har jag blivit nedröstad så många gånger i den här kammaren, så det får vara till nästa mandatperiod. Något som däremot inte kan vänta eftersom det tar sådan tid att förbereda och arbeta in är en distinkt och heltäckande global konvention om skydd för vårt gemensamma vatten - mänsklighetens dyrbaraste och känsligaste resurs. Det var en stor tillfredsställelse för mig personligen att hela vårt utskott tog vattenfrågorna på så pass stort allvar efter att ha vandrat i öknen alltför länge - om uttrycket tillåts - att vi samlades till en stor och lyckad hearing i frågan härom månaden. Alla som på minsta vis har insett vilken akilleshäl och samtidigt vilken enorm möjlighet till en ny, god ordning, som ett enande runt vattenförsörjningsfrågorna utgör, rekommenderas att läsa bilagan till det här betänkandet från vår vattenhearing. Just runt vatten bildas FN:s nya treenighet - mänskliga rättigheter, global säkerhet och fattigdomsbekämpning - väldigt påtagligt. Det har flera varit inne på i dag också på ett bra sätt. Vi måste säkra vatten som en global nyttighet, och vi måste säkra det som en mänsklig rättighet - inte som en handelsvara, inte som en avfallstunna, utan som vårt viktigaste livsmedel, vår viktigaste medicin och vår största livgivare. Det är på sin plats, således, med ett globalt helgande av vatten via en FN-konvention. Begreppet "virtuellt vatten" blir till exempel mer och mer intressant. Vet du hur mycket osynligt vatten som ligger inlagrat i en T-shirt? 25 000 liter har det gått åt för att producera den, vatten som någon inte drack upp eller tvättade sig i, som någon inte fick vattna majsen med och som troligen inte ersattes på ett vettigt sätt. Vatten är alltså förvisso en miljöfråga, en ekonomifråga, en jordbruksfråga och en hälsofråga, men det är också en säkerhetsfråga, en demokratifråga och en rättvisefråga. I vårt eget miljömålsarbete som jag omnämnde i början, saknas ett viktigt mål, det 17:e. Det brukar kallas det saknade miljömålet, nämligen ett mål om den internationella dimensionen. Vi lever inte i ett svenskt isolat. Resurserna på planeten är allas, och ansvaret är allas. Därför behöver vi bindande regler, konventioner, och därför måste millenniemålsagendan om fattigdomsbekämpning knytas hårdare till insikten om rättvist miljöutrymme och våra ekologiska fotavtryck. Vi måste dela, och dela rättvist. Även om människans kreativitet är utan gräns så finns det två tydliga väggar för vår frihet: att inte ta mer av materien, jorden, miljön och resurserna än vad som kan återväxa, och att inte ta mer än vad som räcker åt din granne och dina efterkommande. Rättvisa mellan människor och hänsyn till den miljö som vi alla lever av är detta betänkandes politiska grundprincip för förvaltning och beslutsfattande. Många, fru talman, är bara i begynnelsen av att inse vidden av det här, och konsumtionen hos oss i den rika delen av världen får inte innebära utarmning någon annanstans. Vi behöver veta var de prylar som vi omger oss med kommer ifrån och vad de kostar planeten.

Anf. 89 Birgitta Ohlsson (Fp)
Fru talman! För 26 år sedan hade vi en folkomröstning i Sverige om kärnkraftens vara eller inte vara. En av parollerna från nej-sidan, Nej till kärnkraft, var: Vad ska väck - Barsebäck, vad ska in - sol och vind. 26 år senare ser vi att sol- och vindenergin inte har gett den positiva utveckling som man kanske trodde då. Vi ser också hur elmarknaden har internationaliserats och hur Sverige allt oftare importerar exempelvis kärnkraft från forna Sovjetrepubliker. Vi ser hur kärnkraftens livslängd har blivit oerhört förändrad, och vi ser hur växthuseffekten har fullkomligt exploderat på många håll. Vi inser att vi måste bryta ett oljeberoende. Även om jag är positiv till kärnkraften i grunden och också delar mitt partis uppfattning om att vi kan tänka oss att bygga ut kärnkraften på sikt så är det någonting jag ofta saknar i debatten från motståndarsidan. Det är klart: Kärnkraften kanske inte är något vi kommer att ha för alltid, och visst är det bra om det kommer upp flera olika alternativ i debatten, men var finns alternativen från er sida? Var finns de hållbara alternativen? Handlar det om att vi ska bygga ut några av de fantastiska orörda älvar som finns i norra Sverige? Handlar det om att vi ska fortsätta att importera kolkraft som är smutsig och mer miljöförstörande än kärnkraften? Handlar det om att vi ska fortsätta importera olja från diktatorer i Saudiarabien som pryglar sina medborgare? Var finns alternativen? Jag tycker att den dag då vi har seriösa alternativ till kärnkraften, då har vi en annan form av diskussion, men fram till dess tycker jag faktiskt att det är väldigt oansvarigt att avveckla kärnkraften i förtid.

Anf. 90 Lotta Hedström (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka dig, Birgitta! Det är fantastiskt att du, som trots allt är en så erfaren politiker, efterlyser alternativen. Har du inte varit med i en enda energidebatt så här långt? Under folkomröstningskampanjen 1980 lärde jag mig av en centerpartist på den tiden. Birgitta Hambraeus var min stora idol. Hon sade: Man behöver inte förstå alla tekniska detaljer, men har man förstått att kärnkraften är onödig, farlig och dyr så räcker det. Så är det fortfarande. Kärnkraft är en fossil källa. Behåller man den så behåller man ett högenergiförbrukarsamhälle som i sig kommer att kräva fortsatt uttag av kol, olja och torv, de som inte räcker. Och satsningen, Birgitta, på alternativen, måste du ha förstått är ju stoppad. Vi har ju inte alls med kraft och flit sett till att bygga ut alternativen. Det har man gjort i Danmark, och det har man gjort i Tyskland. De har till exempel på vindkraftsidan en mycket större expansion och en mycket större lönsamhet på en teknik som vi har, som är finslipad, som är tillgänglig och som först nu, de absolut senaste åren, 2004 och 2005, kommer i Sverige i stället för 1981. Energimyndigheten har inte gjort sitt jobb. Vattenfall har inte gjort sitt jobb. Regeringen, s-märkt, har inte gjort sitt jobb. Den borgerliga regeringen gjorde definitivt inte sitt jobb. Industrin gjorde inte sitt jobb. Det är inte miljörörelsen eller de som har insett behovet av hållbar energi som har stoppat alternativen, Birgitta. Hållbar energi betyder förnybar energi. De som finns kommer igen, men den allra viktigaste åtgärden - det får du inte glömma till nästa debatt, för då är du bortgjord, Birgitta - är den icke använda negawatten. Det är den viktigaste åtgärden. 50 % av den energi vi förbrukar i Sverige i dag går att effektivisera bort genom bättre metoder och genom de befintliga energisystem vi har i dag som kan bli effektivare.

Anf. 91 Birgitta Ohlsson (Fp)
Fru talman! Alla miljövänner drar inte samma slutsats som Lotta Hedström, utan många drar faktiskt en annan slutsats. Det som utmärker kärnkraften är att den har en oerhörd hög energitäthet. Ett kilo anrikat uranbränsle motsvarar 90 ton kol, om man tittar på energimängden. Andra fördelar är att den inte släpper ut växthusgaser. Den styrs inte som vind och sol av vilken årstid vi har för tillfället utan har en hållbarhet på annat sätt. Den är också konkurrenskraftig på energimarknaden. Jag tycker att det är jätteviktigt att miljöaspekterna ska utvecklas. Jag tycker också att vi ska ta fram nya alternativ. Där kan jag hålla med om att det har funnits brister hos regeringen och oss andra. Kanske har det inte heller alltid funnits ett intresse från företagens sida. Men jag tycker likväl att det är väldigt oansvarigt att avveckla kärnkraften just nu. Jag tycker att man tar ut den alldeles för tidigt. När det gäller uranbrytningen är ju Sverige i dag helt beroende av import. Kanada, Australien och Ryssland är några av de länder som vi importerar från. Men också där har det ju skett en utveckling. Vi diskuterade detta med min partikollega Hans Blix, tämligen välkänd i dessa frågor och en auktoritet på det internationella planet, och man kan se att metoderna för uranbrytning har förbättrats genom åren. Det är inte samma metoder som fanns för decennier sedan, utan det går i rätt riktning också där. Jag välkomnar fler alternativ i debatten om energi. Jag tycker dock inte att man kan bortse från att vi i dag ser ett alltmer ökat oljeberoende. Vi ser att vi måste slå om till nya principer och satsa mer på grön el, men vi ser också att kärnkraften har en av de största fördelarna i och med att den inte släpper ut växthusgaser. Avslutningsvis undrar jag bara: Tycker Lotta Hedström att vi i dag har tillräckliga alternativ? Skulle vi ur ditt perspektiv kunna stänga av kärnkraften i morgon och fortsätta med svensk industri på samma sätt?

Anf. 92 Lotta Hedström (Mp)
Fru talman! Birgitta talar om oansvarighet. Oansvarigheten är ju att omställningen politiskt och näringslivsmässigt inte är påbörjad redan för längesedan, Birgitta, utan att vinstintressena har styrt och att kärnkraften fortfarande är så subventionerad. Den har aldrig opererat enligt de marknadsliberala principer som Folkpartiet i alla sammanhang omhuldar. Den har åkt i samma gräddfil som till exempel flyget nu gör. Detta är du och ditt parti delansvariga för. Detta är en politik som har förts därför att man inte har velat släppa fram alternativen. Kärnkraft, olja och kol - same, same - ska alla ersättas. Om det ska ske i morgon eller inte handlar om tillpassningar i politiken och möjligheter - så fort som det bara går, naturligtvis. Oansvarigheten är ju uppskjutandet och fastklängandet vid gårdagens teknologi och gårdagens energi. Det är inte heller så att kärnkraften har blivit säkrare. Det är inte så att du i dag skulle kunna övertyga svenska kommuner att ta på sig uranbrytning för att det är säkert. Det är en förskräcklig miljöhantering världen över. Utanbrytning är oerhört miljöförstörande, och avfallsfrågan är inte löst. Både i början och i slutet av processen, liksom i mitten med kärnkraften, är kärnkraften alltså en miljöbov - förutom att den naturligtvis upprätthåller den höga energikonsumtion som i övrigt ger förutsättningar för den typ av industrialisering, miljöförstöring och övrig energianvändning som inte heller är hållbar. Kärnkraften är garanten för det fortsatta energislöseriet på den här planeten. Var i stället med oss, Birgitta, och se till att avveckla kärnkraften, ju förr desto bättre! Det är det som är ansvarighet.

Anf. 93 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! I dag diskuterar vi globala miljöfrågor. När man diskuterar miljöfrågor kan man nog utan vidare säga att detta är de viktigaste miljöfrågor vi har, de som är globala. Det är de som utgör det största hotet på olika sätt. Det framgår också av vårt betänkande. Eftersom det är globala miljöfrågor vi ska diskutera får jag en utmärkt chans att knyta an till förra veckans IPU-konferens. IPU är Interparlamentariska unionen, som enklast kan beskrivas som någon form av världsparlament med drygt 140 medlemsstater. Ungefär 115 av dem, om jag minns rätt, var med på den här konferensen i Nairobi. En av sessionerna handlade just om de globala miljöfrågorna. Jag har slutresultatet här framför mig och har anledning att rekapitulera några av de 42 olika punkter som siktar framåt. Parlamentarikermötet ger bland annat stöd för att ombilda Unep till en världsorganisation, något som för övrigt återkommer i vårt betänkande. Man säger att vi bör följa millenniemålen och göra en lista över globala miljömål med kriterier och indikatorer, alltså på samma sätt som med millenniemålen. Man säger att vi ska göra en satsning på att stoppa klimatförändringarna, att alla länder måste ansluta sig till Kyotoprotokollet och att alla länder måste ta ett ansvar, även u-länderna. Man nämner särskilt en region, den arktiska regionen här uppe i norr. Många av oss känner ju till dess miljöproblem. Man slår ett starkt slag för förnybar energi - med liten miljöpåverkan, tillägger man till och med. Man pekar på utbildning för hållbar utveckling. Där har Sverige också ett starkt intresse, inte minst i form av den utbildningsdekad som nu pågår, FN:s utbildningsdecennium, där också den framlidna ledamoten Inger Lundberg hade ett mycket starkt engagemang. Man föreslår en ekologisk skattereform, något som jag tycker att vi redan är på gång med här i Sverige och som delvis motarbetas av alliansen. Man talar om att vi har en genderbudgetering, som IPU vill arbeta för, och pekar man på att man nu vill ha en grön budgetering. Också det är ett område som vi har försökt börja öva oss på. Ett norskt förslag som gick igenom var att vi i budgeten ska redovisa inte bara finansiella kostnader utan även icke finansiella kostnader som är orsakade av miljöförstöringen. Vi ska utveckla nya verktyg och metoder - detta var ett svenskt förslag - för att mäta bnp där vi inkluderar naturresursernas värdeökning och värdeminskning. Detta var några av de förslag som kom fram. Man kan utan vidare, om man deltar i det sammanhanget, säga att parlamentarikerna är betydligt mer framsynta än regeringarna. Å andra sidan ska sägas att regeringarna också har gjort stora insatser - 1972 i Sverige, 1992 i Rio, 2002 i Johannesburg och vid en massa mellanliggande möten. De två sista större mötena hade jag möjlighet att själv delta i då de inföll under min parlamentariska period. Världstoppmötet i september tog också upp miljöfrågorna och deras betydelse. I vårt betänkande talar vi om målfrågor när det gäller miljön. Vi tar också upp miljöhotens ställning och gör därmed en koppling till säkerhetspolitiken, vilket har kommit fram i debatten tidigare. Vi tar upp tvistefrågorna - det är ett stort och svårt dilemma i miljöpolitiken hur man ska komma till rätta med och lösa de tvister som uppstår. Vi tar upp institutionsfrågorna - jag har redan nämnt att IPU också tog upp frågorna om att få en starkare institutionsstruktur i miljöpolitiken. När det gäller ämnena har vi denna gång koncentrerat oss på vattenfrågorna och klimat- och energifrågorna. Vattenfrågorna hade vi till och med, som Lotta Hedström säkert har nämnt, en hearing om - för övrigt på Lotta Hedströms eget initiativ - där vi frågade ut ett antal personer. Den finns nu kopplad till det här betänkandet. Vattenfrågan är kanske en av de allra allvarligaste miljöfrågorna. Den handlar på ett sätt verkligen om överlevnadsfrågor - vilket i och för sig också klimatfrågan gör, även om den kanske inte är lika drastisk som vattenfrågan. Klimatfrågan är dock det största miljöhotet om vi ser till miljöhot som miljöförstörelse. Det finns till betänkandet knutet ett antal reservationer. Om dem har Agne Hansson redan sagt, vilket han brukar säga i alla de här debatterna, att vi från majoritetens sida inte har lyssnat på minoriteten, och därför har man reserverat sig. Och så läser man reservationerna och konstaterar att de säger samma sak som majoriteten. Nu vet ju alla som deltar i riksdagsarbetet att man måste få fram sitt partis politik, och av någon anledning uppfattas det vara starkare om man reserverar sig - eller om man gör som kd, som lade ut hela texten om sin miljöpolitik i ett särskilt yttrande. Nåväl, det finns några reservationer som faktiskt har motförslag. Man ska vara rättvis. Den första reservationen, under rubriken Mål och inriktning, handlar om att man vill stryka under att det verkligen finns ett miljöhot. Jag tycker att reservationen är insiktsfullt skriven. Någon annan - Alice Åström eller Lotta Hedström - pekade på att man här ser hur eniga vi egentligen är i miljöpolitiken. Det finns en hotbild som vi måste ta på allvar, men det som är särskilt intressant i den första reservationen är att det står att världen står inför en förändrad hotbild - i stället för en militär upptrappning. Denna reservation har Moderaterna skrivit under. Då kan vi konstatera att detta parti samtidigt kräver ökade militära resurser. Samtidigt säger man i reservationen att hotet inte är militär upprustning utan att det är fråga om ett miljöhot. Man pekar också på klimathotet. Jag vill stryka under att i fråga om EU-samarbetet eller överläggningar med Kina, Indien, USA och Japan delas denna uppfattning av majoriteten. Jag tycker alltså att man slår in öppna dörrar. Men det är bra, som tidigare har framgått, att Moderaterna har anslutit sig till den stora skaran miljövänner i riksdagen - åtminstone i detta betänkande. Sedan har vi reservation 2. Den handlar om konflikten mellan handelsfrågorna och miljöfrågorna, WTO och miljön. Orden "ömsesidigt stödjande" har kommit till för att det var den kompromiss man kunde uppnå, det vill säga miljön har lika stor betydelse som handelsreglerna. Jag skulle inte alls motsäga att vi i en framtid borde gå åt det hållet som Miljöpartiet förespråkar, nämligen att miljön har en mer grundläggande ställning. Det handlar om vår överlevnad. Det har varit en stor kamp för att komma fram till formuleringen "ömsesidigt stödjande". Jag menar att den ska tolkas som att miljön inte är satt på undantag. De som försöker driva formuleringen i en annan riktning - de krafterna finns, inte här i riksdagen men ute i världspolitiken - bör motarbetas. Det är viktigt att vi sluter upp kring miljöns ställning. Utrikesutskottet har gjort det i ett annat uttalande. Reservationen tar också upp frågan om en internationell miljödomstol. Jag återkommer till frågan. Jag har på det här sättet också berört reservation 3 från Miljöpartiet. Den fjärde reservationen handlar om säkerhetspolitiska aspekter. Det är åter intressant att notera att Moderaterna agerar för miljön av säkerhetspolitiska skäl och markerar klimathotet och kopplingen till fattigdom. Detta tas upp i betänkandet. Välkomna med i båten! Sedan var det frågan om internationell miljödomstol. Det har sagts mycket. I stort sett skulle jag kunna ansluta mig till det som Alice Åström har sagt. Man ska aldrig säga aldrig när det gäller internationell miljödomstol, men vägen dit synes svår. När vi besökte IPU-konferensen i Nairobi fick vi också chansen att besöka Unep, FN:s miljöorgan. Där träffade vi vice chefen. Jag ställde en rak fråga till honom. Han sade att det inte finns någon rörelse i världssamfundet för en internationell miljödomstol, samtidigt som han erkände att miljökonventionerna är svaga, dock inte alla. Kyotoavtalet inom ramen för klimatkonventionen har en viss styrka. Men det är klart att WTO har helt andra tänder, och vi måste göra något här. Som Vänsterpartiet redan har pekat på är den lättaste framkomliga vägen att utveckla Internationella domstolen i Haag. Det är intressant att man i reservation 6 från Moderaterna och Centern markerar anslutningen till de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Samtidigt minns jag att vi hade en ganska intressant MR-debatt där Folkpartiet, som är emot att markera de ekonomiska och sociala rättigheterna, hade fått med sig de andra partierna på att ansluta sig till en folkpartiåsikt. Men här är man åter tillbaka i sina ursprungliga tongångar att rättigheterna är viktiga. Jag noterar med en viss glädje att Folkpartiet inte har anslutit sig till reservationen. Sedan har vi reservation 7 där man tar upp att Unep ska ombildas till en världsorganisation, United Nations Environment Organization. EU verkar för det. Som jag nämnde anslöt sig världsparlamentet också till den uppfattningen. Unep har i dag 58 länder som frivilligt ger bidrag. En världsorganisation skulle ha en obligatorisk avgift, och det är inte förvånande att USA och Japan är emot. Japan skulle få betala 21 % av kostnaderna. Det har landet naturligtvis inget större nöje av. Men också u-länderna är emot, ofta för att de är rädda för de tvingande reglerna. De vill plantera sin skog som det passar dem själva. De vill inte underordna sig något regelsystem. De tror att en världsmiljöorganisation skulle bli så stark att den skulle kunna hota deras intressen. Vi ska komma ihåg att u-länderna inte är miljöns bästa vänner. De har fattigdomsproblem att brottas med. Vi behöver hjälpas åt att skapa förståelse bland u-länderna för vikten av att bekämpa miljöhoten. Vattenfrågan finns omnämnd, men tiden rinner i väg illa kvickt. Jag säger inte något särskilt om den. Det framgår av betänkandet. Reservationerna i det fallet slår in öppna dörrar. Det finns en lång miljöpartireservation. I stället för att vilja ansluta sig till MR-konventionen där vattenrättigheter ingår vill man ha en särskild vattenrättskonvention. Jag kan förstå det, men det är också en svår fråga. Tills vidare ansluter vi oss till de vattenrättigheter som finns i MR-konventionen. I reservation 12 från Miljöpartiet tas frågan om klimattullar upp. Problemet är att förslaget är intressant men orealistiskt. Det skulle aldrig finnas någon som helst chans att få uppbackning för klimattullar. Det skulle strida mot många andra regelverk, även mot Sveriges frihandelsvänliga linje. Jag tror inte att klimattullar är vägen att påverka USA. Det kan låta slagkraftigt som förslag, men det är svårt att genomföra. Jag bedömer det som orealistiskt. Fru talman! Jag har gjort ett väsentligt tidsöverdrag. Det är väldigt vad klockan går fort när jag är uppe i talarstolen! Hur som helst. Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottsmajoritetens förslag.

Anf. 94 Agne Hansson (C)
Fru talman! Berndt Ekholm ska snart få fortsätta att prata igen. Berndt Ekholm sade att miljöfrågorna är viktiga, och det håller jag med om. Det är klart att det har hänt en del sedan Centerpartiet 1968 väckte den första heltäckande motionen - fyra år innan Lotta Hedström blev miljöpartist. Berndt Ekholm är en mycket god och sann miljövän, och han jobbar mycket internationellt på det parlamentariska planet med miljöfrågor. Det är också sant att han har haft större framgångar än vad regeringar har haft i dessa frågor. Men nu är det inte IPU:s förslag vi ska diskutera utan det är vad vi åstadkommer i Sverige och vad regeringen åstadkommer. När vi talar om internationella miljöfrågor är det första vi måste göra att sopa rent framför egen dörr och vara ett föredöme. Vad gör regeringen för att få ett fossilbränslefritt Sverige, för att få bort de miljöskadliga utsläppen, för högre bilskrotningspremier, för att byta bilar till nya energivänliga bilar och för bättre renare bränsle? "Ni har inte lyssnat." Nej, det har inte majoriteten gjort eftersom man då skulle bifalla våra motioner. Ni har avslagit förslag om miljöinriktat bistånd. Ni har avslagit kravet om att Sverige ska agera starkare för ett EU som en kraftigare aktör i arbetet med miljöfrågorna mot Kina och Indien och frågan om miljökonventionen. Den säkerhetspolitiska aspekten är en annan viktig fråga, likaså att ta med miljöarbetet i arbetet med den hotbild som finns. Vi är ense om alliansfriheten. Den har tjänat oss väl. Sverige som ett alliansfritt land utan bindningar skulle kunna göra mycket för att bilda opinion för en bättre miljö och en uthålligare tillväxt i världen. Varför gör ni inte mer?

Anf. 95 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Jag tycker att vi har sopat rent framför egen dörr. Jag återknyter också till framlidne miljöminister Kjell Larsson. Han satsade hela sin miljöministertid på att arbeta för att vi skulle få ett större genomslag för klimatpolitiken. Han lyckades till viss del med detta, även på det internationella planet. Det gäller framför allt i fråga om insatser i Sverige. Vi fick ett beting som innebar att vi kunde öka våra utsläpp, men vi har satt upp som mål att minska dem med - om jag minns rätt - 4 %. Utsikterna att vi ska kunna nå det målet är goda. Jag menar därför att vi utan vidare kan säga att vi städar framför egen dörr. Tar vi det fossilbränslefria samhället har vi till och med en kommission ledd av självaste statsministern för att göra oss av med de fossila bränslena. Vad mer kan man begära? Vi vidtar också en hel del åtgärder. Efter oljekrisen 1974 har vi arbetat hårt med att befria oss från det fossila bränslet, med kärnkraften som en parentes, är tanken. Vi har gjort insatser för det. Beskrivningen måste sluta med att vi har städat och fortsätter att städa framför egen dörr. När det sedan gäller att göra insatserna med miljöinriktat bistånd och så vidare beskrev Alice Åström utförligt hur vi går till väga, och jag behöver inte repetera det. Att göra EU till en kraftigare aktör: Ja, vi har hela tiden satsat på det. På det internationella planet är det EU som gör de stora insatserna. Slutligen gällde det Sveriges alliansfrihet och kopplingen till det. Centerpartiet ska nu gå i lag med partier som inte alls är intresserade av alliansfriheten, så det kommer inte att underlätta miljöarbetet.

Anf. 96 Agne Hansson (C)
Fru talman! Jag har inte sagt att regeringen inte gör någonting. Det är klart att någonting har hänt. Men att sätta till kommissionen löser inte våra utsläppsproblem och gör inte att vi kommer närmare ett fossilbränslefritt Sverige. Det krävs stimulanser och åtgärder för att vi ska komma dit. De förslag som vi har lagt från Centerpartiet i andra sammanhang avvisar man ständigt, och då går det saktare och man kommer inte till målet så fort som det skulle kunna gå. Den säkerhetspolitiska aspekten är viktig. Miljön och energin kommer att bli den största säkerhetspolitiska frågan framöver. Jag tror att det är viktigt att vi är med där. Därför är det, Berndt Ekholm, med förvåning som jag ser att alla dessa förslag avvisas genom avslag på motionerna. Man kan inte säga att man gör precis det som står i reservationer och motioner om man inte på en enda punkt bifaller motioner. Det här är kanske den tyngsta motion som vi har prioriterat under det här riksdagsåret på det utrikespolitiska området. Mycket arbete är nedlagt på den, då vi inser att det är en mycket viktig fråga. Men alla förslag avvisas från majoritetens sida. Det är med stor förvåning som jag ser det. Att till exempel lyfta miljöfrågorna i FN:s folkrättsarbete, där vi har en utrikesminister som är ordförande, är ett utmärkt tillfälle. Vad har vi gjort där?

Anf. 97 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! De flesta av de förslag som ni lägger fram och som ni har reserverat er för gäller sådant - det framgår om man läser betänkandet - som redan är på gång. De är inte avvisade, utan det här är något som redan rullar på. Det finns också några förslag som vi inte delar. Då kan man inte säga att vi avvisar alla förslag. Agne Hansson har varit längre i riksdagen än jag och känner väl tågordningen när man fattar beslut här. Man brukar inte fatta beslut om sådant som redan är genomfört eller på gång att genomföras. Det är ett konstigt sätt att formulera sig på. Agne Hansson säger att man ska komma till målet så fort det bara går. Jag är ganska övertygad om att Centerpartiet i så fall skulle ha anslutit sig till den andra sidan i blockpolitiken. Jag tycker att vi har visat att samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inneburit att vi går fortare mot målet. Om Agne Hansson frågar Miljöpartiet, vilket han inte kan göra nu, är jag helt övertygad om att de kommer att verifiera detta. Jag har inget emot att det går fortare, men jag betvivlar i allra högsta grad att den andra konstellationen skulle gå snabbare fram när det gäller miljöpolitiken. Det finns ingenting som talar för det. Jag tror att Agne Hansson här är ute på vad man brukar kalla hal is.

Anf. 98 Lotta Hedström (Mp)
Fru talman! Tack för ett underhållande replikskifte precis nyss! Tack, Berndt, för allt du har gjort i miljöfrågorna, även om du är en försiktig general. Det var roligt att höra vad som hände i IPU. Det är ett jätteviktigt forum, som jag tror kommer att få mer och mer betydelse. Just detta att man mjukar upp attityder och att man har tagit upp ekologiska skattereformer, grön budgetering och icke-finansiella kostnader i IPU kommer att ha betydelse. Det var bra att du punkterade det jag också retade mig på i betänkandet, nämligen en radda slå-in-öppna-dörrar-reservationer, som blir lite patetiska. Jag skulle gärna ta debatten även med Agne, då man inte har hängt med och sett vad som har hänt. Vad gäller gröna miljömiljarden har vi gjort ett bra jobb tillsammans, framför allt s och mp. Det gäller miljöbilar, koldioxidbeskattningen och att storsatsa på trafiken. Men det finns saker kvar, Berndt. När du slutar i riksdagen undrar jag: Hur kommer du att kunna hjälpa till att beskatta flyget bättre så att det inte åker i sin fossila gräddfil längre? Hur kan vi få bättre klimatrelatering på alla skatter? Hur kan kilometerskatten införas? Är du beredd att jobba vidare med de här frågorna fast du själv slutar i riksdagen?

Anf. 99 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Det är väl bara att konstatera att riksdagen går miste om något mycket väsentligt. Det är säkert så att det blir mycket mindre chans att påverka när man inte är riksdagsledamot. Varje människa som blir politiker är väl besjälad av att arbeta för de förändringar som man tror på, oavsett om man befinner sig i riksdagen eller inte. Jag vill inte påstå att allt som Miljöpartiet föreslår är så väl genomtänkt. Det skapar opinion, och det är bra. Men jag tror generellt sett på modellen - vilket för övrigt inte bara är Miljöpartiets idé utan också finns i det andra blocket - att använda sig av skatter som drivkraft för att få en miljöutveckling. När det gäller bilismen tror jag att skatter är en bra metod att arbeta med, över huvud taget när det gäller infrastruktur, för att få en förändring till stånd. Det är det man kan kalla ekoskatter, att man växlar skattesystem. Jag tror att det är rätt tänkt.

Anf. 100 Lotta Hedström (Mp)
Fru talman! Jo, och jag tror att klimatrelaterade skatter med nödvändighet, oavsett regering, kommer att bli en stor fråga nästa mandatperiod. Vem som än sitter på andra sidan vattnet här kommer riksdagen att behöva trycka på rejält, därför att klimathotet accelererar. Vad gäller opinionsbildning, Berndt Ekholm, är du en försiktig general. Du är trots allt nöjd med att det orealistiska Miljöpartiet 2006 i ord har med sig en så stor del av partierna här i huset och att vi i samarbetet om budgeten med er har drivit igenom så många rejäla förändringar i miljöfrågor. Ta det här med klimattullar. Ta Världshandelsorganisationen, där miljöreglerna är överställda själva WTO-systemet. Är det inte bra att vara med och skapa opinion? Om man säger att det inte finns någon opinion för en miljödomstol och att man därför inte ska driva det förändras ju inte världen. Det är precis detta, att ligga på, att skapa opinion, som driver på gentemot de fattiga länderna. Vi ska inte heller acceptera att det är dåligt politiskt ledarskap i de fattiga länderna, när de säger: Nej, vi vill inte ha flera miljöpålagor. Det är naturligtvis dåligt ledarskap och brist på opinion som inte heller driver fram saker där. Berndt Ekholm! Erkänn att opinionsarbete och modet att driva djärva frågor, kanske ensam i fronten i många år, verkligen behövs!

Anf. 101 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Jag är inte emot att man driver opinionsarbete. Jag tycker att det är alldeles utmärkt som det är nu, att Miljöpartiet driver opinion och Socialdemokraterna regerar. Det går ju jättebra! Om väljarna är kloka kan man fortsätta på den linjen. Jag tror absolut att opinionsbildning är viktig, och jag har inget emot att man satsar rejält när det gäller opinionsbildning. Men om man befinner sig i regeringsställning måste man lägga förslag som har en chans att gå igenom. Om vi nu talar om den internationella arenan, i det internationella samfundet eller i Sverige ska man ha folket med sig. Då tror jag att en del av Miljöpartiets förslag tyvärr bara är opinionsbildning. De är inte realistiska. Klimattullar är ett exempel på det. Om man skulle lägga ett sådant förslag - man kan ju fundera på om det är rätt tänkt - skulle man inte ha en chans att komma någonstans. Man skulle skaffa sig ovänner och göra det svårare att nå framgång på andra områden. En regering måste satsa på vissa områden där man tror att man kan nå framgång och se till att man kan genomföra insatser. Man behöver en folklig opinionsbildning, gärna även av Miljöpartiet.

Anf. 102 Göran Lindblad (M)
Fru talman! Driver Berndt Ekholm och Socialdemokraterna politik i miljöfrågor, eller driver ni omkring i politiken puffade än hit än dit av bland andra Miljöpartiet? Tycker Berndt Ekholm och Socialdemokraterna som kamraterna i vänsterkartellen när det gäller flygskatt? Berndt Ekholm och jag brukar ju åka med det stora flygbolaget från Göteborg då och då. Jag undrar om vi inte båda uppfattar det som kollektivtrafik att trängas på det fullsatta planet. Vad tycker Berndt Ekholm egentligen i den frågan? Det är väl alldeles utmärkt att Interparlamentariska unionen har synpunkter, men det är mer en diskussionsklubb än en institution som har ett verkligt inflytande. Hur driver Socialdemokraterna egentligen miljöfrågorna i FN och i EU? Man har haft makten i Sveriges riksdag i mer än tio år. Ändå säger Berndt Ekholm att det är en massa saker kvar att göra. Har den socialdemokratiska riksdagsgruppen inte något inflytande på den egna regeringen av samma partifärg utan försöker i stället driva frågorna i IPU i något slags internationell mening utan att nå så långt? Vad gör man inom FN och EU för att det verkligen ska bli något resultat av detta? Berndt Ekholm läser handlingarna som någon annan ibland läser Bibeln. Det står i reservationen om förändrad hotbild: I stället för en militär upptrappning mellan öst och väst förekommer nya former av hot såsom internationell terrorism, risker för global sjukdomsspridning, naturkatastrofer och konflikter kring sinande naturresurser. Miljön och naturresurserna är en fråga. Det finns ju ingen anledning att inte satsa på militär beredskap mot terrorister bara för att vi också ska bekämpa miljöförstöringen. Man måste väl faktiskt göra både-och? När det gäller prioriteringen inom mänskliga rättigheter tycker vi från alliansens sida att de grundläggande mänskliga rättigheterna är absolut viktigast när det gäller att introducera demokrati och rättsstater. Det finns ingen anledning att inte också driva frågan om de sociala mänskliga rättigheterna, men det är ju en helt annan sak. Prioriteringen på MR-området är tydlig.

Anf. 103 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! När det gäller den sista frågan kan man ju inte låta bli att observera att Folkpartiet inte har skrivit under den reservationen. Det måste finnas någon anledning till det. När jag läser reservationen blir jag helt övertygad om att det beror på att man skjuter fram de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Då vill inte Folkpartiet vara med. Det är i alla fall min tolkning. När det gäller flygskatter står jag självklart bakom regeringens framlagda förslag. Jag har ingen annan åsikt. Jag tycker att det är märkligt att säga att Sverige inte är drivande i FN eller i EU när det gäller miljöpolitiken. Jag har ändå deltagit i ett antal konferenser. Jag nämnde Riomötet och Johannesburgsmötet, men jag har deltagit även i andra konferenser som inte alls har med IPU att göra. Jag kan konstatera att EU är drivande i de konferenserna. Sverige är en av de parter inom EU som är allra mest drivande. Jag tycker att det är ett osant påstående att vi inte anstränger oss i det sammanhanget. Jag känner inte igen mig i den beskrivningen. Kommentaren om IPU förstår jag inte varför Göran Lindblad gör. Jag skulle vilja påstå att IPU har större inflytande på politiken än vad Moderaterna har, om vi ska använda oss av den lätta argumentationen. Jag är broderskapare, så jag läser inte som någon annan läser.

Anf. 104 Göran Lindblad (M)
Fru talman! Då måste det vara så att Berndt Ekholm har hoppat över några rader i betänkandet. Jag tar Berndt Ekholm på orden när han säger att han inte läser på det sättet, men några rader var uppenbarligen inte med. Det gäller sjukdomsspridning och internationell terrorism. Då kan vi vara överens om det. När det gäller riksdagens socialdemokraters inflytande över regeringen var det alldeles uppenbart av Berndt Ekholms svar att man egentligen inte har något inflytande. Man förlitar sig på IPU och på att där driva åsikter som sedan studsar tillbaka till regeringen. Jag tycker att det är ett mycket konstigt sätt att bedriva politik när man företräder det parti som har något slags majoritet bakom sig, även om det är inom en vänsterkartell med stöd än här och än där från Vänstern och Miljöpartiet. Vad gör egentligen Socialdemokraterna för att det ska komma en ändring till stånd i arbetet inom FN och i EU? Berndt Ekholm sade att det görs saker, men vad sker? Jag har inte sett så mycket av det.

Anf. 105 Berndt Ekholm (S)
Fru talman! Det kan bero på att Moderaterna till denna dag inte har haft så väldigt stort intresse av att följa arbetet inom miljöområdet. Regeringen är faktiskt oerhört aktiv när det gäller arbetet inom EU. Vi har haft miljöministrar som har varit besjälade att jobba hårt. Senast är det Lena Sommestad. Det räcker med att peka på vårt arbete med klimatpolitiken där vi var föregångare. Det finns fler exempel, som kemikaliepolitiken. Vi placerade en av våra bästa tjänstemän inom ramen för Margot Wallströms direktorat när hon var miljökommissionär för att arbeta med kemikaliepolitiken. Man nådde stora framgångar och har sedan fått ett starkt motstånd från bland annat den tyska kemikalieindustrin. Det finns flera områden att räkna upp. Det är ett osant påstående att den socialdemokratiska regeringen inte är aktiv i EU-sammanhang. Samma sak gäller FN. Det har varit ett signum inte minst för statsministern själv att jobba intensivt med miljöfrågorna både på hemmaplan och internationellt. Under den förra valrörelsen ansåg Göran Persson att det var så viktigt att han reste till Johannesburg och deltog någon dag på världsmiljömötet. Det är väl om något en signal som markerar att den socialdemokratiska regeringen tillmäter miljöpolitiken väldigt stor betydelse. Göran Lindblads kommentarer om IPU är väldigt irrelevanta. Jag förstår inte kopplingen att vi skulle gå omvägen över IPU. Jag redovisade att det är viktigt att vi har ett världsparlament som arbetar med de här miljöfrågorna och att vi har ett starkt parlamentariskt stöd för att arbeta med dem och förbättra situationen. Det tycker jag att Göran Lindblad ska vara tacksam för. Till slut ska jag säga något positivt. Jag har i betänkandet noterat att Moderaterna svänger i den internationella miljöpolitiken och ansluter sig till ståndpunkter som andra partier har stått för tidigare. Det tycker jag är positivt.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2006-05-17
Förslagspunkter: 7, Acklamationer: 3, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Mål och inriktning m.m., allmänt

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U219 yrkande 12, 2004/05:U254 yrkande 16, 2005/06:U255 yrkandena 18, 25 och 27, 2005/06:U349 yrkande 6, 2005/06:U371 yrkande 19, 2005/06:U378 yrkandena 2, 4, 7 och 10 samt 2005/06:N385 yrkande 8.
      • Reservation 1 (m, c, fp)
      • Reservation 2 (v)
      • Reservation 3 (mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1210023
      m04708
      fp03909
      kd24009
      v20206
      c01804
      mp10142
      -0011
      Totalt1481043562
      Ledamöternas röster
    2. Säkerhetspolitiska aspekter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U219 yrkande 15, 2005/06:U267 yrkandena 2, 8 och 10, 2005/06:U276 yrkande 3 och 2005/06:U384 yrkandena 4 och 8.
      • Reservation 4 (m, c)
    3. Internationell miljödomstol

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U311 yrkande 6, 2005/06:U4 yrkande 12, 2005/06:U371 yrkande 18, 2005/06:U378 yrkande 6 och 2005/06:MJ394 yrkande 5.
      • Reservation 5 (fp, kd, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (fp, kd, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1210023
      m46108
      fp03909
      kd02409
      v22006
      c18004
      mp01502
      -0101
      Totalt20780062
      Ledamöternas röster
    4. Vissa frågor om internationella miljöorgan och genomförande

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U255 yrkande 24, 2005/06:U267 yrkande 11, 2005/06:U371 yrkande 17 och 2005/06:U378 yrkande 5.
      • Reservation 6 (m, c)
      • Reservation 7 (mp)
    5. Globala miljöfrågor - vatten

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U238 yrkandena 1-3 och 6-13, 2005/06:U5 yrkande 5, 2005/06:U249 yrkandena 18 och 19 samt 2005/06:U267 yrkandena 5 och 6.
      • Reservation 8 (m, c)
      • Reservation 9 (v)
      • Reservation 10 (mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1210023
      m00478
      fp37029
      kd24009
      v00226
      c00184
      mp21302
      -0101
      Totalt184148962
      Ledamöternas röster
    6. Globala miljöfrågor - klimat och energi m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U260 yrkande 2, 2004/05:T395 yrkandena 2 och 3, 2005/06:U255 yrkandena 11 och 26, 2005/06:U267 yrkandena 3 och 9, 2005/06:U289 yrkande 32, 2005/06:U331 yrkandena 1-3, 2005/06:U378 yrkande 18 och 2005/06:U379 yrkande 5.
      • Reservation 11 (m, c, fp, kd)
      • Reservation 12 (mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (m, c, fp, kd)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1210023
      m04708
      fp03909
      kd02409
      v22006
      c01804
      mp00152
      -0011
      Totalt1431281662
      Ledamöternas röster
    7. Övriga frågor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U22 yrkande 7, 2004/05:U215 yrkande 2, 2004/05:U219 yrkande 10, 2004/05:U238 yrkandena 4 och 5, 2004/05:U285, 2004/05:U311 yrkandena 19 och 23, 2005/06:U243 yrkande 2, 2005/06:U249 yrkandena 14-17, 2005/06:U323, 2005/06:U350 yrkande 6, 2005/06:U361 och 2005/06:U378 yrkandena 1, 3, 8, 9, 13, 17 och 19-21.