Anf. 76 Teres Lindberg (S)
Herr talman, åhörare och riksdagsledamöter! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande It- och postfrågor. Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Herr talman! Att vi människor har behov av att kommunicera med varandra är ingen nyhet, inte heller att det är ett allmänintresse att kommunikationen fungerar. Postal verksamhet har bedrivits mer eller mindre i statlig regi sedan 1636, då drottning Kristinas förmyndarregering utfärdade en förordning om postverksamhet. Därmed inrättades också Postverket.
Det två områden som vi i dag behandlar i trafikutskottets betänkande är å ena sidan it-frågorna och informationstekniken, områden som andas möjligheter, utmaningar och framtidstro, och å andra sidan postverksamheten, som även den är fylld av utmaningar, dock inte lika positiva och framtidsinriktade.
Målet för postsektorn är att det ska finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet. Postnord, ett bolag som numera samägs av den danska och den svenska staten, är de som också har fått Post- och telestyrelsens uppdrag att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten.
Det är postlagen som anger vilka krav Postnord ska uppfylla bland annat vad gäller kvalitet och servicenivå. Postlagen har också varit föremål för utredning, och just nu förbereds en proposition på Näringsdepartementet. Regeringen väntas i vår komma med förslag på en ny postlagstiftning.
Jag tror att en förändrad lagstiftning är nödvändig utifrån alla förändringar vi ser i och med att vi människor i Sverige och på andra ställen skickar allt färre fysiska brev, samtidigt som vi beställer allt fler paket och varuleveranser. Detta är inget exceptionellt för oss här i Sverige, utan det är en effekt av en ökad digitalisering där hela Europa och många andra delar av världen ser samma trender.
Samtidigt som vi har denna utveckling får vi rapporter om bristande kvalitet i den befintliga postservicen. Det är inte bara den mediala rapporteringen som har ökat, utan också Post- och telestyrelsen har uppmärksammat detta. Deras granskning visar på en tydlig kvalitetsförsämring. Här finns anledning till oro, för vi som medborgare, folk i allmänhet, måste kunna lita på att den samhälleliga servicen fungerar.
Hanteringen av den postala verksamheten utifrån ett medborgarperspektiv och ett historiskt perspektiv kommer inte i modern tid att gå till historien som en stolt period utan snarare kännetecknas av framför allt två vägval som varken har varit strategiska eller samhällsekonomiskt lönsamma.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It- och postfrågor
Det första vägvalet, herr talman, var under regeringen Bildt på 90-talet. Då bestämde man att brev och paket helt enkelt inte var en statlig angelägenhet, utan Postverket skulle bolagiseras och konkurrensutsättas.
Efter mer än 350 år av verksamhet i statens egen regi bolagiserar en borgerlig regering Postverket. I stället för att med öppna ögon möta framtiden och framtidens utmaningar konkurrensutsätter man postverksamheten. Det här är en brytningstid. Vi pratar om början av 90-talet, då digitaliseringen och it-tekniken verkligen är på väg in, och Sverige väljer att göra något helt annat med människors behov av att kommunicera.
Sett i backspegeln kan man fundera på var vi hade varit om bredbandsutbyggnaden och vårt mänskliga behov av att kommunicera hade varit det som hade hamnat i fokus för den postala verksamheten i stället för att det landade där det landade, i konkurrensutsättning. Man tillät andra konkurrerande bolag att gå in och plocka russinen ur kakan, vilket gjorde att det inte fanns resurser för att tillse att vi fick den offentliga it-infrastruktur som vi skulle ha kunnat ha. Om vi hade haft det hade vi inte behövt ha diskussionen om hur vi ska få resurserna att räcka till, hur vi ska få människor att tillsammans organisera sig så att vi kan få bredbandsutbyggnad i hela landet och nå hela vägen. Hade vi varit kloka då hade vi klarat hundra procent för länge sedan. Inte för att jag tror att vi kan vrida klockan tillbaka, men den här tanken är onekligen intressant.
Det andra vägvalet, herr talman, var när regeringen Reinfeldt med den dåvarande näringsministern och centerpartiledaren genomförde fusionen med danska posten och bildade Postnord. Sverige äger i dag 60 procent av aktierna och Danmark 40 procent. Men styrelserepresentationen är jämnt fördelad mellan Sverige och Danmark.
Den borgerliga regeringen lade fram en proposition till riksdagen 2008. I den gjorde man en analys av Post Danmarks brevvolymer. Den sträckte sig från 2008, alltså samma år som man lade fram propositionen till Sveriges riksdag, till 2010. Det är alltså en ganska kort period som analysen av brevvolymer baserar sig på. Det är i sig ganska anmärkningsvärt att man inte gjorde den med ett lite längre perspektiv än tre år.
Analysen baserade sig på att brevvolymerna i Danmark skulle falla med 4-5 procent per år. Det verkliga volymfallet blev ett helt annat. Det första året stämde den dåvarande regeringens analys, och brevvolymerna föll med 4,5 procent. Men 2009 föll de med 9 procent och 2010 med 10 procent. Och så här har det sett ut; det har fortsatt att falla. Förra året, 2016, var det första år som Postnord rapporterade verklig förlust. Men den danska delen av Postnord har visat på kraftiga minusresultat ända sedan 2012.
Sedan fusionen, som beslutades i Sveriges riksdag 2008 och genomfördes 2009, har den ackumulerade vinsten för den svenska delen, som aldrig har gått med förlust under den här perioden, varit 6,2 miljarder kronor och den ackumulerade förlusten för Danmark 1,9 miljarder kronor.
Sedan dess har det hänt en hel del. Danmark har inte bara höjt portot kraftigt, vilket har lett till att allt färre skickar brev. Man har också haft en ganska offensiv digitaliseringsagenda och har bland annat lagstiftat om att all kommunikation mellan den offentliga sektorn och medborgarna ska ske digitalt. Det har såklart lett till att det privata näringslivet följt efter. Danmark är i dag det land i världen där brevvolymerna sjunker allra snabbast.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It- och postfrågor
Att danska staten lurade skjortan av en borgerlig svensk regering ska jag låta vara osagt, men jag kan konstatera att de underlag som riksdagen fattade beslut på inte var tillfyllest och att vi ska fortsätta att vara mycket oroliga över utvecklingen av Postnord.
Postnords brevverksamhet är en bransch under kraftig förändring. Nedskärningar, stora omorganiseringar och teknikutveckling har naturligtvis fått konsekvenser.
Alltmer post kommer färdigsorterad till brevbärarkontoren. Brevbärarna har efter många år av nedskärningar inte bara blivit betydligt äldre utan förväntas också dela ut post den största delen av arbetsdagen. Bristande arbetsmiljö, förslitningsskador och sjukskrivningar kommer inte direkt som en oväntad konsekvens.
Allt är dock inte ris i Postnord. De har faktiskt jobbat ganska hårt för att nå lönsamhet, och det syns i den svenska verksamheten. Det ska tilläggas att trots de kvalitetsbrister som har varit når man lagstiftningens mål att 85 procent ska levereras i tid.
Jag vill också understryka att Postnord har tagit de rapporter om dåliga arbetsvillkor hos vissa av bolagets leverantörer av transporttjänster på allvar. Man har förstärkt sitt arbete och program vad gäller inköp av transporter. Det tycker jag är jättebra, för staten måste alltid kunna garantera och säkerställa sjysta villkor hos alla sina leverantörer. Vi socialdemokrater kommer att följa frågan mycket noggrant.
Herr talman! Kommunikation, oavsett om den är digital eller analog, är ett mänskligt behov och djupt etsat i det allmänna medvetandet - både förr och nu. Utvecklandet av våra möjligheter att kommunicera med varandra har alltid varit en offentlig angelägenhet. Brev, tele- och datakommunikation är ett allmänt samhälleligt intresse.
Framtiden ter sig dock inte lika klar. Den kommer nog att handla lite mer om saker som kommunicerar med varandra. Då tänker jag inte primärt på klockan eller prylen som jag normalt har på armen, som inte bara tillåter mig att ständigt vara uppkopplad utan som dessutom bejakar mig till rörelse. Den bekräftar när jag passerat givna mål, säger åt mig att ställa mig upp när jag suttit för länge eller att andas om pulsen rusar iväg utan att jag rört mig. Nej, jag tänker i första hand på hur it-infrastrukturen möjliggör helt nya sätt att organisera samhället. Autonoma bilar, kollektivtrafik på beställning, persondrönare som tillåter passagerare att sväva ovanför biltrafiken. Jag tänker också på en framtid där vi med teknikens hjälp kan leva mer hållbart, mer medvetet och mer effektivt.
Det är inte helt lätt att föreställa sig, men vi måste vara medvetna om att utan en digital infrastruktur som håller måttet kommer Sverige snabbt att rasa från den framstående position som vi haft länge. Därför är det glädjande att regeringen presenterade och antog en ny bredbandsstrategi i december. Det tidigare målet om 90 procent väckte såklart fler frågor än svar. Vilka var de där 10 procenten som inte skulle få bredband? Det nya målet är att 2025 ska hela Sverige ha tillgång till snabbt bredband.
Vi blir alltmer beroende av en fungerande it-infrastruktur, och ingenting tyder på att det kommer att förändras. I utskottet har vi fokuserat en hel del på de här frågorna, inte minst i rapporten It-infrastrukturen - i dag och i framtiden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It- och postfrågor
Egentligen handlar allt om ambitionen att hela landet ska kunna vara uppkopplat. Det kräver prioriteringar och resurser. Det är en absolut förutsättning för att människor ska kunna organisera sina liv i dag, oavsett om det är i glesbygd eller storstad. Hela landet måste kunna leva.
Därför är regeringens samlade arbete för digitaliseringens möjligheter angeläget. Arbetet med frågor om sysselsättning, tillväxt, innovationer, förbättrade välfärdstjänster och smarta städer är i full gång och är en förutsättning för vårt lands konkurrenskraft i framtiden. I det sammanhanget ser jag mycket fram emot att regeringen i vår presenterar sin digitaliseringsstrategi.
Herr talman! Jag tackar för ordet och yrkar åter bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
I detta anförande instämde Lars Mejern Larsson, Rikard Larsson, Pia Nilsson och Jasenko Omanovic (alla S).