Jakt och viltvård

Anf. 112 Isak From (S)

Fru talman! Vi ska debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU16 Jakt och viltvård.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Detta brukar var en av årets spänstigaste och roligaste debatter, och oftast ser jag väldigt mycket fram emot den. Men som så många andra har sagt i dag känns det konstigt att stå här och debattera samtidigt som den ryske presidenten, eller om vi ska säga diktatorn, jagar den ukrainska befolkningen med alla till buds stående vapen. Våra tankar går givetvis till den ukrainska befolkningen. Våra tankar går nog också till den ryska befolkningen - är det inte dags att ta och avsätta den dåren?

Vi ska dock värna demokratin och debattera årets flod av jaktmotioner. Vi riksdagsledamöter är som vanligt väldigt engagerade i jakt- och viltvårdsfrågor, men förslagen, initiativen och åtgärderna från de olika partierna spretar markant. Utskottet föreslår att riksdagen avslår de flesta av motionerna men riktar tre tillkännagivanden till regeringen.

Vi socialdemokrater står och har alltid stått upp för och vill fortsätta att utveckla engagemanget i den ideella jakten och viltvården - det som har främjat svensk viltvård.

Det sprids en osann bild av att vi har avskaffat det allmänna uppdraget. Det är inte sant, fru talman. Däremot behöver vi utveckla det allmänna uppdraget, och vi vill säkerställa att Jägareförbundet får långsiktiga spelregler. Detta är möjligt med en långsiktig, säker finansiering, vilket vi nu möjliggör. Majoriteten i utskottet stod bakom ett tillkännagivande om detta i fjol, och det är precis det vi nu möjliggör: Långsiktiga spelregler som är förenliga med EU-rätten möjliggörs av en säker finansiering av Jägareförbundet.

Jakt och viltvård

Pengar som kommer in till Viltvårdsfonden måste användas för att säkerställa svensk jakt- och viltvård, men det måste också säkerställas att upphandling och rättslig prövning klaras. Vi är nu i en övergångsfas där Svenska Jägareförbundet nyligen har vunnit många delar i den upphandling som till del fortfarande pågår.

I ett beslut från den 30 september förra året beviljade regeringen bidrag ur viltfonden till Svenska Jägareförbundet, dels i form av ett treårigt organisationsbidrag för att främja landets viltvård, dels ett verksamhetsbidrag för första halvåret 2022 för verksamhetsområdena viltövervakning, organisering, utbildning av eftersöksekipage samt klövviltsförvaltning.

Den 1 januari 2022 ingick Naturvårdsverket och Svenska Jägareförbundet ett avtal om konsulttjänster för viltförvaltning inom området vilt och trafik. Uppdraget beräknas starta den 1 juli 2022 och pågå till den 31 december 2023, med möjlighet till förlängning.

Regeringen beslutade dessutom den 3 februari i år att tilldela Svenska Jägareförbundet ytterligare bidrag för att säkerställa att förbundet över en övergångstid ska kunna fortsätta ombesörja de viktiga viltvårdsåtgärder man tidigare har ombesörjt.

Fru talman! För oss är detta självklart. Det har varit ifrågasatt och kommit kritik mot att pengar ur viltfonden har gått till diffusa projekt. Pengar ur viltfonden ska gå till att främja jakt och viltvård i enlighet med jaktlagen, och de ansökningar som ska prövas utifrån dessa kriterier och en ny förordning fördelas därför. Beslutet om organisationsbidraget som togs av Naturvårdsverket innebar också att bara två organisationer uppfyllde de skärpta kraven gällande att främja jakt och viltvård och säkerställa att det är förenligt med jaktlagen.

Detta gör att fjolårets tillkännagivande om ett treårigt bidrag redan är tillgodosett, fru talman. I det läget ställer sig majoriteten bestående av SD, M, KD och C bakom ett nytt tillkännagivande om att allt var bättre förr och borde återgå till hur det var då. För oss är det särskilt viktigt att Svenska Jägareförbundet fortsätter ha en särställning i den svenska jakten och viltförvaltningen.

Det alla bör uppmärksamma är det andra tillkännagivandet som Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern ställt sig bakom och som handlar om att se över jaktlagen. Syftet med det tillkännagivandet är detsamma som Eskil Erlandssons jaktlagsutredning: att skrivningarna som majoriteten nu föreslår behövs för att minska betesskadorna, minska viltolycksfallen och säkerställa en modernisering av jaktlagen.

Detta kan ju verka lovvärt, men konsekvenserna att det blir mer byråkratiskt, att jägarna får sämre inflytande och att markägarna får större möjligheter att frångå beslutade jakttider. Vi har reserverat oss utifrån att syfte och mål i jaktlagen är bra och inte behöver ändras. Behöver vi ändra någonting kan vi ändra mindre delar, som när vi ändrade regelverket för utfodring.

Vissa hävdar att jaktlagen är omodern då den togs fram under en tid när det mer handlade om att bevara och bygga upp svaga stammar. Det stämmer inte alls, fru talman - de delarna reviderades redan 1987, det vill säga efter älgtoppen och på väg in i rådjurstoppen. Den fjärde paragrafen i jaktlagen är fullt modern. Man måste ha varit extremt framåtsyftande då den skrevs om, eftersom den uttrycker ett gemensamt ansvar mellan markägare och jägare att gynna och reglera, det vill säga själva kärnan i en fungerande viltförvaltning, liksom att säkerställa att ekosystemen och deras ekosystemtjänster faktiskt fungerar.

Vi står däremot bakom tillkännagivandet om att ge funktionsnedsatta större möjlighet att nyttja motorfordon vid jakt, eftersom det är vår socialdemokratiska politik och något vi har drivit väldigt länge.

Fru talman! För att bli lite allvarlig här också ska jag säga att konfliktnivån i Sápmi eskalerar. SSR, det vill säga, Svenska Samernas Riksförbund, och Sametinget valde Girjas sameby som pilotprojekt för att stämma staten på rätten till upplåtelse av jakt och fiske på statens marker inom samebyns område. Den uppslitande rättsprocessen ledde till en dom i HD där upplåtelserätt av jakt och fiske tilldömdes samerna utifrån urminnes hävd, men den gavs enbart till samebyn, som får den ensamrätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Detta har skapat en olustig stämning, fru talman. Domen utgör dessutom prejudikat för andra beslut. Ska domstolens tolkning gälla måste lagen ändras. På inget annat område lagstiftar man utifrån medeltida synsätt, kungadekret och utfästelser. Vilken annan lagstiftning funkar på det sättet? Varför ska det då vara så på det här området?

Renskötsellagstiftningen är gammal; redan 1971, när den stiftades, var den omodern. Den härrör från 1886 års renskötsellag, som i sin tur härrör från kungadekret om skatt och befogenheter på statlig mark. Rennäringslagen är gammal och omodern, ojämställd och patriarkal. Den bör revideras.

När vi läser på om detta ser vi att ett antal regeringar har gjort försök ända sedan 1980. Vi har Samerättsutredningen, Utredningen om ILO-konvention nr 169, Gränsdragningskommissionen för renskötselområdet, Rennäringspolitiska kommittén, utredningen om jakt- och fiskelagstiftningen, förslaget om en nordisk samekonvention och alliansregeringens DS2009:40 - men ingen av dem gick vidare till ny lagstiftning.

Det är helt avgörande och har varit vår uppriktiga socialdemokratiska mening att hitta största möjliga parlamentariska stöd och underlag för att hitta en lösning där våra företrädare tidigare har misslyckats. Nu får vi möjligheten att ta den bollen. Vi socialdemokrater kommer att ta den, och jag hoppas att de partier som är med i Renmarkskommittén också tar den. Det är till slut dags att få en förändring på detta område.

Slutligen, fru talman: Det är valår i år. Jägarna bör vara kritiskt inställda till vad som skrivs om jakt på vissa ledarsidor. En ny, modern jaktlag med ökat markjägarinflytande innebär inte ökat inflytande för jägare. Vi socialdemokrater kommer att fortsätta värna jaktlaget och den regionaliserade förvaltningen med hållbara uttag ur våra viltstammar. Det är inte jaktlagen utan jaktlaget som kröker finger. Det är inte jaktlagen som måste åtgärda trafikdödade klövvilt eller skadade trafikanter. Det behövs åtgärder från Trafikverket. Det behövs viltstängsel och viltövergångar.

Fru talman! Vi ska vara stolta över våra viltstammar och se dem som den resurs de faktiskt är.

Anf. 113 Runar Filper (SD)

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna står självfallet bakom alla våra yrkanden. För tids vinning, som det heter, yrkar jag dock bifall endast till vår reservation 3, Tider för jakt.

En stor stötesten för en fungerande rovdjursförvaltning är EU:s art- och habitatdirektiv, som tillkom 1992. Därefter har en hel del hänt, men skyddet för rovdjur är detsamma trots att exempelvis vargen numera inte anses vara hotad. Vargstammen är att anse som livskraftig i dag, men EU:s art- och habitatdirektiv kräver fortfarande att vargen har ett strikt skydd.

Sveriges vargsituation har inte förbättrats sedan 2013, då den nya rovdjurspolitiken slogs fast. Stammens storlek och koncentration har gått i motsatt riktning trots att en majoritet i riksdagen vill minska stammen. Bilagorna i art- och habitatdirektivet måste därför få en ökad flexibilitet så att rådande fakta, lokal hänsyn och forskning får större betydelse i beslutsunderlaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Direktivets bilagor behöver vara mer anpassade till naturens, viltets och dagens verklighet. Det skulle kunna innebära att vargen flyttas från ett strikt skydd i bilagorna till att bli en förvaltningsbar art. Med den flytten skulle vargstammen utan problematik kunna förvaltas genom jakt när vargens status i EU ändras från strikt skyddad till förvaltningsbar.

Jakt och viltförvaltning är en viktig fråga för många människor i stora delar av landet och bör inte hanteras av en stor statlig myndighet med många andra ansvarsområden. Därför föreligger starka skäl för att överföra detta ansvar från Naturvårdsverket till en renodlad myndighet för jakt- och viltfrågor. Detta skulle tillföra en landsbygdsförankring med potential att skapa underlag för en bättre dialog med regionala myndigheter, jägarorganisationer, mark- och djurägare och landsbygdsbor i övrigt.

Det faktum att sprickan håller på att vidgas mellan stad och landsbygd gör att Sverigedemokraterna vill verka för en myndighetsutövning som håller ihop Sverige. Vi ser en ny jaktmyndighet som en del i denna strategi. Det finns ju redan ett tillkännagivande från riksdagen - från 2015, tror jag - om att det ska inrättas en egen viltmyndighet, så denna fråga är i allra högsta grad levande. Riksdagsbeslut ska såklart följas.

En svensk jaktlag med 35 år på nacken behöver förnyelse och modernisering. Den behöver ses över. Vad detta sedan leder till får översynen ge svar på.

Det behövs en översyn av jaktlagstiftningen i syfte att lägga fram en jaktlag med bestämmelser som är aktuella för dagens verklighet. Viltförhållandena har ju förändrats sedan jaktlagen tillkom. Viltet orsakar stora ekonomiska skador, vilket visar att lagstiftningen kanske behöver ses över och förändras i vissa hänseenden.

Fru talman! I vissa områden i västra Svealand och framför allt södra Norrland är koncentrationen av varg mycket hög. Vargstammen i vissa områden behöver förvaltas mer aktivt. Fler och fler revir etableras också längre söderut.

Sverigedemokraterna har länge ansett att vargens referensvärde för en gynnsam bevarandestatus ska vara i enlighet med den nedre gränsen för minsta livskraftiga population - eller för gynnsam bevarandestatus, som det heter - i propositionen En hållbar rovdjurspolitik, vilket är 170 vargar, innan licensjakt kan komma på tal. Vi sa det i debatterna redan 2014, strax efter att denna proposition hade vunnit gehör här i riksdagen - jag tror att det var i november eller december 2013.

Sverigedemokraterna är heller inte främmande för att sänka nivån ytterligare, men då ska det ske genom ett riksdagsbeslut. Vi har ju i dagsläget ett riksdagsbeslut som vi borde förhålla oss till.

Naturvårdsverket frångick som bekant det beslut som togs av riksdagen 2013 om ett intervall för vargarna på 170-270 individer som gynnsam bevarandestatus. Man åberopade ny forskning, som myndigheten själv hade beställt, och utifrån detta höjdes referensvärdet för gynnsam bevarandestatus till 300 vargar.

Vi är som sagt kritiska till att detta riksdagsbeslut inte följs, men då ska vi själva inte lägga oss under det av riksdagen fastställda intervallet innan ett nytt beslut är taget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Riksdagsbeslutet 2013 om en hållbar rovdjurspolitik, inklusive det nämnda intervallet för gynnsam bevarandestatus för varg, grundades också på omfattande forskning en gång i tiden - 2012 tror jag att det var - av det skandinaviska vargprojektet Skandulv, som kom fram till att minsta livskraftiga population för varg i hela Skandinavien var 100 individer.

Jägareförbundet vill utifrån detta ha en så liten vargstam som möjligt - maximalt 150 individer. Då kommer man in på maxnivå, vilket vi tycker skulle kunna vara fördelaktigt för att ha kontroll både nedåt och uppåt och få en mer förutsägbar förvaltning från år till år. Enligt oss skulle den övre gräns som riksdagen har beslutat om kunna fungera alldeles utmärkt som ett tak. En nedre gräns skulle förslagsvis vara 170 och en övre gräns 270 individer.

Om inventeringen skulle finna att beståndet ligger nära taket finns ett utrymme för jakt. Om inventeringen däremot finner att antalet vargar är närmare golvet än taket bör det kanske inte utlysas någon jakt, om inte för stora koncentrationer skapar lokala bekymmer och problem.

Skulle stammen ha nått en numerär över taket ska Naturvårdsverket besluta om jakt ned mot mitten av intervallet; det är vad vi har föreslagit. I dagsläget - förra vinterns inventering räknade till 395 vargar - skulle utrymmet för denna vinters vargjakt ha kunnat landa på 175 vargar, enligt vårt förslag. Jag säger inte att det ska vara så många, men det har i alla fall funnits en sådan marginal.

Vi är som sagt inte främmande för att sänka nivån ytterligare, i linje med Jägareförbundets resonemang. De har byggt sin slutsats på tidigare forskningsresultat om minsta livskraftiga population.

I dag pratar man enbart om minsta antal och gynnsam bevarandestatus men inte om största antal för vargstammen. En vargstam utan tak tycker vi är en obegränsad vargstam som skapar en ändlös debatt med onödiga konfliktytor. Den skadar dessutom förtroendet för svensk jakt och viltvård.

För att nå en jämnare fördelning av vargstammen över landet tycker vi också att regeringen bör utreda möjligheten att bestämma länsvisa maximinivåer. Visar vinterns inventering att taket överskrids inom länet skulle länsstyrelsen kunna fatta beslut om vargjakt oberoende av antalet individer i resten av landet. Detta skulle medverka till att man kommer till rätta med stora koncentrationer av varg lokalt och regionalt.

Björnstammen får heller inte växa sig för stor. Flera konflikter med dödlig utgång för människor har blivit resultatet av att vi börjar få en alltför stor björnstam.

Det var över hundra år sedan en björnattack ledde till dödlig utgång när två tragiska attacker skedde i Jämtland och i Lappland; jag tror att det var 2004 i Lappland och 2007 i Jämtland.

Vidare har ett flertal svåra tillbud skett med allvarliga skador som följd. Detta sker vart och vartannat år. Därför ser vi att avskjutningen kanske bör ökas i de län som uppbär störst koncentration av björn och att stammens storlek samtidigt kanske bör minskas successivt.

Svenska Jägareförbundet har alltsedan 1938 haft det allmänna uppdraget att sköta delar av jakten och viltvården i Sverige - ända till januari 2021, då regeringen beslutade att vissa delar av uppdraget ska upphandlas i fortsättningen. Förbundet har ovärderlig kompetens, hög trovärdighet och starka band med jägarkåren, vilket gör att jakt- och viltvårdsuppdragets betydelse för jakt och viltvård i Sverige inte kan överskattas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vi ser det därför som olyckligt att Naturvårdsverket kan ta undan en del av medlen i fonden för att kunna dela ut till andra organisationer. Sverigedemokraterna anser att jägarnas jaktkortsavgift ska fortsätta att oavkortat gå in i Viltvårdsfonden och sedan kunna delas ut till olika former av verksamhet. Vi vill återinföra det allmänna uppdraget som det var organiserat tidigare, före 2021, för att säkerställa fortsatt effektiv jakt och viltvård i Sverige.

Anf. 114 Isak From (S)

Fru talman! Jag tackar Runar Filper för anförandet.

Jag tror att Sverigedemokraterna har lyssnat på en del markägarorganisationer som i dagsläget beskriver klövviltsstammarna som skadedjur som helst ska utrotas, infångas i fällor eller medelst gift försvinna från markerna. Jag tycker att det är synd.

Jag tycker att vi bör uppmärksamma det stora arbete som jägarna har gjort för att kraftigt minska vildsvinsstammen. Med hjälp av politiken har vi nu tillfört vildsvinspaketet, som säkert var motiverat. Vi kanske behöver göra mer för att få ut det här klimatsmarta köttet på marknaden. Men det har ändå gjorts en väldigt stor insats.

I det läget tror jag att Sverigedemokraterna med flera har lyssnat och fått höra att det är jaktlagen som vi behöver se över för att möjliggöra det här. Jag skulle vilja veta vilka delar i jaktlagen som Sverigedemokraterna egentligen ser som det stora bekymret när det gäller att förvalta våra livskraftiga viltstammar, oavsett viltslag. Jag menar att det inte finns någonting i jaktlagen som står i motsättning till att vi förvaltar vargar, björnar, kronhjort, dovhjort, vildsvin och älgar. Ändå ska Sverigedemokraterna se över jaktlagen.

Anf. 115 Runar Filper (SD)

Fru talman! Jag tackar Isak From för frågorna.

Det är ändå så att jaktlagen tillkom 1987. Då fanns det ungefär hundra fritt strövande vildsvin i Sverige. Nu har vi några hundra tusen. Självklart har det uppstått en stor problematik jämfört med vad det hade gjort då, när den här jaktlagen kom till. Det finns säkerligen ett antal skrivningar som kan uppdateras, moderniseras och anpassas till dagens verklighet.

Det fanns fem vargar i Sverige vid den tiden, för 35 år sedan. Alla fem fanns uppe i Skråckarberget i Nordvärmland, i Torsby kommun. Nu har man börjat med en inventering och har en månad kvar. Man har kommit upp i 400 vargar när det nu är en månad kvar att räkna. Det var 395 i fjol, så det är mer varg nu. Det ökar för varje år.

Det handlar alltså om att det har skett väldigt stora förändringar. Det är också så att hjortstammarna har spridit sig norrut. De fanns kanske bara i södra Sverige förut. Nu finns det hjort långt uppe i Jämtland och kanske ännu högre upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Du talade om att förgifta djur. Vad pratar du om? Jag fattar inte vad du kommer med för konstiga uttalanden. Skulle vi önska att djur förgiftas? Var har du läst det?

Anf. 117 Isak From (S)

Fru talman! Nej, jag säger inte att Sverigedemokraterna säger att vi ska förgifta några djur. Däremot finns det en del organisationer som driver att klövviltet är ett skadedjur. I den kontexten har jag väldigt svårt att se att det är just jaktlagen som man behöver se över. Vi tycker att man ytterligare bör regionalisera en del jaktbeslut och stärka länsstyrelsernas och viltförvaltningsdelegationernas roll. Men då ska Sverigedemokraterna med flera införa en till nivå och byråkratisera jakten genom att införa en ny jaktmyndighet. Kommer den jaktmyndigheten då inte att behöva ta hänsyn till art och habitatdirektivet? Jo, oavsett vad vi tycker om art- och habitatdirektivet kommer det att finnas för alla myndigheter.

Jag tror inte heller att Runar Filper tänker ta bort Naturvårdsverket. Jag fick ingen indikation på det. Det kommer att finnas kvar. I så fall kommer vi att ha tre nivåer - eller fyra. Och så ska man se över jaktlagen för att öka markägarnas inflytande, vilket minskar jägarnas inflytande och minskar det regionala inflytandet. Det blir byråkratiskt rörigt och inte speciellt framåtsyftande. Nej, jag tror att Sverigedemokraterna faktiskt får tänka om och fundera på vilka motioner man ska yrka på i fortsättningen och vilka konsekvenserna i så fall blir.

Anf. 118 Runar Filper (SD)

Fru talman! Jag tackar Isak From för frågorna.

Den här översynen är jättenödvändig. Det har som sagt gått 35 år sedan nuvarande jaktlag kom till. Självklart är det bra med en översyn. Om den sedan leder till stora förändringar eller inga alls får vi se. Men en översyn kan ju aldrig skada. Det måste vara bra att se över dokument som är 35 år gamla. Det har snart gått ett halvt sekel, och det är ganska lång tid.

En jakt- och viltmyndighet finns det ett tillkännagivande från 2015 om. Ni har fortfarande inte kommit till skott och tagit tag i det. Det är ganska beklämmande att man inte tar hänsyn till de riksdagsbeslut som har tagits. I år är det sju år sedan tillkännagivandet gjordes. Ändå har ingenting hänt på den fronten. Det ligger väl i någon dammig utredningshög. Det tycker jag är beklämmande. Sitter vi inte här för att vi ska ta beslut som sedan ska följas? Då är det väldigt märkligt att ett tillkännagivande från 2015 fortfarande ligger. Det finns dessutom fler tillkännagivanden än så från det här utskottet som ni ännu inte har behandlat.

Anf. 119 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag får börja med att instämma med min kollega Isak From. Det här är en debatt som skulle kunna vara väldigt rolig och spänstig. I dag känns det dock ganska smått på något vis att diskutera klövvilt, fyrhjulingar eller vad det än är, med tanke på vad som hänt under dagen. Men demokratin ska vi försvara, och arbetet här måste ju gå vidare, oavsett vad som händer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Till det arbete som måste gå vidare, fru talman, hör arbetet för att förnya jaktlagen, eller i alla fall delar av den. Som vi har hört sägas är den till åren kommen, och det har hänt väldigt mycket sedan den tiden. Älgexplosionen var förbi, men vi har fått väldigt mycket annat klövvilt som sprider sig rejält. Vi ser skador på både skog och lantbruk - rejäla skador på lantbruk.

Vi har rovdjur som har ökat betrakteligt och som också går till angrepp hos lantbrukare. Vi ser att jakthundar ryker. Rovdjuren går hårt åt viltstammar. Inte minst hemma i Värmland ser vi hur älgstammen bara är en spillra av vad den varit. Dessutom påverkas livskvaliteten för människor som bor och verkar inom jaktrevir, vilket man inte verkar ta hänsyn till.

Vi har ett beslut om att vargstammens golv ska ligga mellan 170 och 270 individer. Naturvårdsverket har höjt det till 300, och nu har vi 400. Räknar vi ihop den skandinaviska stammen, vilket Bernkonventionen säger att vi ska, har vi snart över 500. Här finns absolut saker att göra.

Samtidigt är det viktigt hur man agerar när man reviderar jaktlagen, men det är helt rätt att vi måste se över den för att ta en hel del andra hänsyn.

Jägare tycker att det är roligt med stor viltrikedom, men det finns en gräns även här.

I somras när smittspridningen var lite lägre besökte jag en lantbrukare i Sörmland som hade jättestora bekymmer med främst dovvilt. För att visa detta hade han sått två fält samtidigt. Det ena fältet låg öppet medan det andra var avspärrat med elstängsel. På det öppna fältet var matjorden framme medan gräset växte högt på det inhägnade. På bara en liten runda såg vi flera hundra dovhjortar som var ute och åt, så där behövs absolut ingen kantslåtter på vägarna.

År 2019 hade Sörmland 45 ansökningar om skyddsjakt av dovhjort, 2020 var antalet fördubblat och i fjol hade man 102 ansökningar. I Östergötland var de lika många. Det är alltså tydligt att något måste göras.

Det glädjande är att något görs. I Sörmland har man ett samverkansprojekt där länsstyrelsen jobbar ihop med berörda organisationer för att få mer kunskap och bättre förvaltning och därigenom kunna hantera stammen bättre.

Precis som vi hörde har det hänt en del när det gäller vildsvinen, men arbetet pågick ganska länge innan det hände något. Vi noterar att uppgången är bruten, men det finns fortfarande ganska mycket att göra på den fronten.

Vi anser att den nationella förvaltningsplanen måste uppdateras. Vi måste se till att de som producerar vår mat får de förutsättningar som krävs för att göra just det. Med tanke på dagens händelser blir det ännu viktigare att vi kan producera så mycket av vår egen mat som möjligt.

Jag yrkar därför bifall till reservation nummer 1.

Jakt- och viltvårdsuppdraget, eller allmänna uppdraget, har vi diskuterat en hel del tidigare. Bland annat hade jag en interpellationsdebatt med dåvarande landsbygdsminister Jennie Nilsson i april 2021. Det var tydligt att vi hade helt olika bild av vad som har hänt. I sitt svar tog ministern upp all den rättsliga kritik som hade kommit, men när jag frågade vem som kommit med den och hur den löd blev ministern svaret skyldig. Hon kunde inte svara på det trots att hon hänvisade till kritiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

År 2014 gjordes en utredning om allmänna uppdraget som tydligt pekade på att detta är bidrag, och bidrag kan inte upphandlas. Det här är jägarnas egna pengar som de betalar in på jaktkortet, och därmed finns inget behov av upphandling.

Så kom då denna pilot, som medlemmar i Svenska Rovdjursföreningen lämnade in. Efter nyordningen har Svenska Rovdjursföreningen flitigt sökt pengar från denna fond. Kommissionen var dock ganska kallsinnig till denna pilot och sa att det inte fanns något gränsöverskridande intresse. Här behövs specifik lokal kunskap, så det är ingen EU-fråga utan en enstaka situation utan större intresse. Denna pilot lades alltså ned innan regeringen gjorde dessa ändringar. Detta var alltså en pilot och inte ens början på ett överträdelseärende, så jag förstår inte varför det var så bråttom, särskilt som man inte ens kunde peka på den kritik som fanns.

Vi vill att uppdraget i stora delar ska återgå. Det ska dock inte vara fullständigt som förut, för det är jätteviktigt att det är ett flerårigt uppdrag. Vi har i ganska många år motionerat om att det inte ska vara år för år.

Fru talman! Så här sa tidigare landsbygdsminister Sven-Erik Bucht: Det är inte EU som är bekymret. Det är Miljöpartiet som hela tiden drivit på i frågan, i alla fall under den tid jag var minister. Allmänna uppdraget har i stora delar fungerat bra. Det är jägarnas pengar som nu andra organisationer vill ha del av.

Detta har vi tydligt märkt i de ansökningsförfaranden som har varit efter att uppdraget ändrades.

Fru talman! Det är glädjande med tillkännagivandet som ger fler rörelsehindrade möjlighet att vara med på jakt. Naturvårdsverket gör dock en övertolkning av terrängkörningslagen. För det första måste man söka tillstånd i varje län där man ska jaga. Är man inte handikappad oavsett vilket län man jagar i?

Detta får mig att tänka på en kompis som har en dotter med Downs syndrom. Med jämna mellanrum måste hon in så att de kan kolla att hon fortfarande har Downs syndrom, för det kräver myndigheterna.

Detta kan man bara skaka på huvudet åt, och så känns det med det här också.

Inte nog med detta. Man får bara jaga på den mark där man har jakträtt. Alltså kan du inte vara med som gästjägare.

Nu finns det en utredning om hållbar terrängkörning, och jag hoppas att det finns förslag i den som underlättar för handikappade att vara med och jaga.

Anf. 120 Isak From (S)

Fru talman! Det fanns mycket intressant, rätt och riktigt i det som Kjell-Arne förde fram.

Det samverkansprojekt i Sörmland som han tog upp härrör från det handslag som finns mellan de stora skogsbolagen och Jägareförbundet, och det är den vägen man måste gå för att uppnå förståelse mellan jägare och markägare.

Sedan säger han att jaktlagen är gammal och omodern och att det behöver tas en del annan hänsyn. Vad är det för hänsyn som ska tas som jaktlagen inte tar i dag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Jag kan inte se att jaktlagen sätter hinder i vägen så att det skjuts för få hjortar i Sörmland och Östergötland. Det beror i stället på bristfällig samverkan i Sörmland och Östergötland mellan jägare och markägare och bristande förståelse för varandras perspektiv. Det har inget med jaktlagen att göra.

Kjell-Arne Ottosson får gärna förklara för mig vad i jaktlagen som hindrar att man skjuter mer hjort i Östergötland.

Anf. 121 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag tackar Isak From för att han tycker att det jag säger i regel är rätt och riktigt. Det är glädjande att Isak From har upptäckt det.

Ja, delar av jaktlagen är för gammal eftersom vi inte klarar av att hantera stammarna som det är tänkt.

Samarbete är självfallet viktigt, men i grunden är det en markägarfråga. Markägare har olika intressen, vilket blev tydligt vid mitt besök i Sörmland. Vissa markägare producerar den mat som Isak From och jag behöver, medan andra säljer jakter och förstås vill ha mycket vilt på sina marker. När dessa inte klarar att mötas måste vi hitta andra vägar för att få bukt med dessa problem.

Fru talman! Jag ska citera majoritetstexten: "Jaktlagen bygger på ett delat ansvar för viltvården mellan markägaren och jakträttsinnehavaren. Lokal och regional viltförvaltning är en utgångspunkt i dag. Frihet under ansvar och samarbeten mellan olika intressen är viktiga delar i dagens jaktlagstiftning. Löshundsjakten är ett svenskt kulturarv som ska värnas. Dessa principer ska värnas även i den kommande jaktlagsutredningen."

Självfallet är det oerhört viktigt med samarbete. Men när vi ser att det inte fungerar och hur våra lantbrukare sliter med viltskadeproblem måste vi försöka hjälpa dem att hitta andra vägar. Det absolut bästa är när man klarar att finna samarbetsformer på lokal nivå. Där är jag helt enig med Isak From. Men när vi noterar att det inte fungerar måste vi ge dem den hjälpen.

Varannan tugga som vi äter är importerad mat. Vi måste få upp den svenska livsmedelsproduktionen. Det här är en del i det.

Anf. 122 Isak From (S)

Fru talman! Jag kommer från Västerbotten, och i Västerbottens inland är man väldigt orolig från jägarhåll. Storskogsbruket har nämligen sänkt älgstammen kraftigt. Man refererar till att det inte längre finns någon älg att jaga, att det inte lönar sig att gå ut och jaga, eftersom alla älgar är borta. Och det har man klarat med befintlig jaktlag.

Hemma hos mig vill man alltså snarare att jaktlagen ska ses över för att minska markägarnas inflytande och förvalta viltet. Jag kan konstatera att det är lite olika beroende på varifrån i landet man kommer. Men det är likafullt inte jaktlagen det är fel på, menar jag, utan det är förhållandet och samverkan mellan markägare, jakträttsinnehavare och dem som faktiskt kröker finger. Om jägarna inte har förtroende för markägarnas inventering eller inventeringsresultaten kommer varken vildsvinet, hjorten eller älgen att skjutas. Då kommer det att bli protester, och då kommer vi att få ett annat bekymmer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det kan alltså vara andra delar. Men jag hävdar fortfarande att det inte är jaktlagen det är fel på i det här fallet.

Anf. 123 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Det är det som utredningen får visa, vad som måste göras. Jaktlagen har tidigare snarare varit till för att kunna gasa, alltså hjälpa till, när det gäller att skydda viltstammar med låg vilttäthet, när det är en skör stam. Men vi måste ge möjligheten att både gasa och bromsa. Det finns inte på samma vis i dag. Det tror jag är en viktig del i det här, inte minst som en jättetydlig signal till våra lantbrukare.

Fru talman! Slutligen var det glädjande att höra Isak Froms avslutning i hans anförande. Jag hade inte möjlighet att ta replik på det, eftersom Isak From var före mig på talarlistan. Men Isak var tydlig med att det krävs en ändring i rennäringslagen, med att den är gammal och ålderstigen och att den inte är rättvis. Ja, vi är några som med emfas försöker få fram det. Och vi försöker få in Renmarkskommittén och dess direktiv på rätt väg. Tyvärr sliter vi med det.

Undertecknad hade senast i fredags en interpellationsdebatt med landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg om direktiven till Renmarkskommittén, men vi får inget svar på när direktiven ska ändras. Det är nämligen bland annat det som krävs.

Det finns ett tillkännagivande från riksdagen om att direktiven ska ändras. Det antogs den 22 juni 2021, och det har fortfarande inte hänt någonting. Det delbetänkande som man ska komma fram till ska levereras den 21 november. Innan dess är det sommar och ett val. Det måste hända någonting snart. Men ingenting har hänt. Med tanke på vad Isak From sa i sitt anförande hoppas jag verkligen att han ser till att få fart på sina ministrar i denna fråga så att vi får se leverans och det snart.

Anf. 124 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Här i riksdagen tänker vi på folket i Ukraina. Det är ändå viktigt att vår demokrati förs vidare och att vi har de här debatterna. Men det känns osedvanligt tungt.

Viltvårdsfonden har under lång tid varit viktig för att finansiera framgångsrik viltvård i Sverige. Pengarna har delats ut från fonden, och det har fått kritik från EU-kommissionen. Som ett led i förändringen beslutade regeringen under 2021 om ett treårigt organisationsbidrag till Svenska Jägareförbundet för att främja landets viltvård. Organisationsbidraget syftar till att Svenska Jägareförbundet ska kunna fortsätta att leda delar av jakten och viltvården i Sverige. Det stora ideella engagemanget hos jägare har stor betydelse för viltvården och för att vilt kan utgöra en högkvalitativ del av våra livsmedel.

Regeringen har inte avskaffat det allmänna uppdraget utan utvecklat och moderniserat formerna och säkrat ekonomiska villkor för arbetet. Svenska Jägareförbundet har sedan 1938 varje år tilldelats medel ur Viltvårdsfonden för sitt rikstäckande jakt- och viltvårdsarbete. Men den tidigare modellen har alltså ansetts strida mot lagen om offentlig upphandling.

Jag kan väl konstatera att Miljöpartiet, liksom Kjell-Arne Ottosson sa, i allra högsta grad har varit pådrivande för att få till stånd nya, moderna villkor som också är i enlighet med gällande lagstiftning, bland annat jaktlagens definitioner. En organisation som däremot skulle förespråka illegal jakt eller utrotning av rovdjur måste därmed uteslutas från stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Naturvårdsverket har i enlighet med regeringens beslut från i januari 2021 i uppdrag att främja landets viltvård. Att en myndighet har samordning i uppgift när arbetet i själva verket utförs av NGO:er eller småföretag på regional nivå är ingen ovanlig konstruktion, och det ska inte tas som tecken på centralisering. Inom de områden som viltvården upphandlas kommer Svenska Jägareförbundet självklart att kunna lägga anbud och även fortsatt få uppdrag.

Att det finns ett dåligt självförtroende kan bero på att vissa jägarorganisationer tyvärr har påverkats av stark påtryckning från högerextremism och populism, vilket i längden säkert kan skada dessa organisationers förmåga att ta sig an vissa typer av samhällsuppgifter. Demokratiskt sinnade jägarorganisationer, som Svenska Jägareförbundet, är viktiga friluftsorganisationer som har ett starkt miljö- och kvalitetsarbete. De ska självklart, inom lagens ramar, få stöd från staten även fortsättningsvis. Men en organisation som förespråkar illegal jakt ska inte få pengar.

I går kom ett pressmeddelande från LRF om att de välkomnade att majoriteten här i riksdagen vill se över jaktlagen. Nu har Naturvårdsverket omorganiserat sin verksamhet, samlat jaktfrågorna och blivit mer professionella. Viltförvaltningsorganisationerna samlar en bredd av aktörer. Den aggressiva hållning som M, KD, SD och C har visat mot miljöorganisationerna de senaste åren är extremistisk när det i själva verket är jägarna som dominerar kraftigt i viltförvaltningsstyrelserummen. Jägarintressen visar att man har svårt med samexistens mellan jägare och vilda djur. Nu har det spridit sig till att samexistensen mellan jägare och miljöorganisationer också är hotad.

Vi i Miljöpartiet har reserverat oss mot den ensidiga bild som majoriteten stöder. Men faktum är att jaktpolitiken kan bli mycket bättre. Om en översyn ska göras kommer vi att lyfta fram de här principerna.

Arter som inte uppnått gynnsam bevarandestatus, tolkad med försiktighetsprincipen som marginal, eller som finns upptagna som hotade eller nära hotade på den nationella rödlistan, borde allmänt inte få jagas. Skyddsjakt ska däremot tillåtas vid omfattande skador och så länge det är förenligt med lagstiftningen om bland annat gynnsam bevarandestatus - först när förebyggande åtgärder och kompensation inte räcker till.

All jakt måste ske varsamt och respektfullt med god jaktetik. Den ska ske inom ramen för ett hållbart nyttjande. Här ser Miljöpartiet ett stort behov av reformer av vissa jaktmetoder.

I ett öppet brev skriver miljö- och djurskyddsorganisationer att det nya förslaget till reviderad strategi för en svensk viltförvaltning saknar djurens perspektiv, nämligen hur effekter av jakt och jaktmetoder påverkar de vilda djuren individuellt, som par, grupplevande eller i de sociala strukturer som vissa arter lever i. Strategin borde kompletteras med ett nytt vägval, nämligen respekt för de vilda djurens välfärd.

I Naturvårdsverkets förslag för strategi för svensk viltförvaltning nämns inte djurvälfärd en enda gång. Djur ska ha ett värdigt liv med bra levnadsvillkor, men det saknas en definierad etik i viltförvaltningen. Djur är kännande varelser. De är inte hela populationer som utsätts för olika jaktformer eller jakttider, utan de är individer.

Jag känner flera jägare som har berättat om fantastiska naturupplevelser och som vid minsta osäkerhet har visat respekten att inte avlossa skottet - just för att de har tänkt på djurets bästa. Men all jakt måste ske respektfullt. Man måste säkerställa att onödigt lidande undviks, och jakten ska kännetecknas av god jaktetik. All viltförvaltning måste kännetecknas av stark hänsyn till djurskyddsaspekter. Risken för skadskjutning måste minimeras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Allmän jakt borde aldrig få ske under brunst, spel, parnings- och yngeltid, inte heller under tid när ungarna är beroende av föräldrarna för att överleva. Samma sak gäller i naturen i övrigt.

Vi diskuterar ofta skogsbruket. Där är viktigt att ta naturhänsyn när fåglarna häckar. Att inte göra det är som att riva ned fågelholken på tomten innan talgoxens ungar är flygfärdiga. Viltförvaltning inklusive jakt ska kännetecknas av ett varsamt och respektfullt nyttjande. Jakten är en del av vårt kulturarv. Jakten är friluftsliv, men den måste samtidigt ta hänsyn till det allmänna friluftslivet. Jakten ger livsmedel. Rika viltstammar erbjuder viktiga och värdefulla ekosystemtjänster såväl miljömässigt som ekonomiskt. Det finns flera skäl att nyttja resurser som vilda djur kan bidra med.

Viltförvaltningen måste utveckla former som möjliggör samexistens mellan näringar och de arter som naturligt hör hemma i ekosystemen. Jag skulle också vilja lägga till samexistens mellan jägarnas organisationer och miljöorganisationerna.

Jakt- och viltförvaltningen ska underordnas och bidra till genomförandet av Sveriges internationella och EU-rättsliga åtaganden, till exempel fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet.

Avslutningsvis vill jag säga att det är ett stort problem med viltskador i till exempel skogsbruket. Men samtidigt måste jag ge en eloge till Svenska Jägareförbundet och jaktlag som så aktivt arbetar med att minska problemen.

Hela problemet löser man inte bara genom att jaga älg. Man måste fråga sig varför älgen äter tall när det inte ens är tallen som är den främsta favoritfödan. Var finns risen? Var finns lövträden i ungskogarna? Var finns utrymmet för vilt mellan skog och åker? Var finns brynen? Varför satsar vi inte på brynen? Har skogsbruket rent av ett ansvar att se till att bruka skogen så att viltstammarna också får utrymme? Svaret är ja.

Det är skogsvårdslagen och skogsbruksmetoderna som borde ändras. Det bör varje jägare hålla med om.

Samernas rättigheter att jaga kopplat till deras rättigheter som urfolk måste också respekteras.

Anf. 125 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag tackar Maria Gardfjell för anförandet. Det var ett anförande där jag i vissa delar håller med, till exempel att all jakt ska ske med respekt. Självfallet ska det vara så. Vi ska inte åsamka djuren onödigt lidande. Det står till och med i lagtexten. Jakten är ett jätteviktigt kulturarv. Javisst! Till vissa delar är jag absolut med - dock inte i allt. Jag vill ta tag i flera saker, men till det räcker inte tiden till.

Jag börjar med att ställa följande fråga till Maria Gardfjell. Jag nämnde i mitt anförande min interpellation ställd till statsrådet Jennie Nilsson. Hon hänvisade till all den rättsliga kritik som hade kommit, som hon sedan inte kunde peka på. Kan Maria Gardfjell visa den rättsliga kritiken? Det skulle vara intressant att få se eftersom inte ens ministern kunde plocka fram den.

Vilken jägarorganisation förespråkar illegal jakt? När den frågan togs upp i talarstolen blev jag nyfiken. Den jägarorganisationen känner inte jag till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Sedan sa Maria Gardfjell att vi är extremistiska. På vilket sätt är vi extremistiska?

Fru talman! Jag vill bara påminna Maria Gardfjell om att det är jägare som i mesta mån ägnar sig åt viltvård, inte miljöorganisationerna. Det är jägarna som är ute och sätter upp saltstenar, hugger ned lövträd så att viltet ska få mat på vintern och så vidare.

Jag ser fram emot att få svar på mina frågor.

Anf. 126 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag tackar för frågorna, Kjell-Arne Ottosson. Det var ganska många frågor, och jag börjar i en ända.

Jag börjar med frågan om på vilket sätt jag tycker att Kristdemokraterna är extremister. Jag menar att den kritik som har förts fram från Kristdemokraternas sida mot viltförvaltningsdelegationerna, där man vill minska möjligheterna för miljöorganisationerna att delta, är hårdför och extrem. Det gäller särskilt med tanke på hur många personer i varje viltförvaltningsdelegation som är ledamot eller ersättare som är jägare.

Jag är själv ersättare i en viltförvaltningsdelegation, som representant för en miljöorganisation. Jag kan se att det är en otroligt liten minoritet totalt sett av dem som sitter med som är representanter för miljövården.

Miljöorganisationerna har också en viktig roll kopplad till jaktlagen. Det finns en lång rad projekt som bedrivs av miljöorganisationer som har varit oerhört värdefulla för att upprätthålla viltets status i Sverige, men självklart är merparten av medlen i viltvårdsfonden pengar som går till jägarorganisationerna. Jag vill verkligen inte mena att jägarorganisationerna på något sätt gör ett dåligt jobb, utan satsningarna har varit viktiga.

Anf. 127 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! När det gäller viltförvaltningsdelegationer tycker jag att det är lite märkligt. Om man ska delta i en sammanslutning där man ska jobba med vissa frågor borde det vara ganska viktigt att man har god kunskap om de frågorna. Men i en viltförvaltningsdelegation ses det snarare som en belastning med tanke på de ändringar som gjorts. De som har kunskapen ska inte ingå, vilket jag tycker är mycket märkligt.

Jag noterade att jag inte fick svar på mina två första frågor. Därför tar jag dem en gång till, fru talman.

Den kraftiga rättsliga kritik som regeringen pekar på när det gäller det allmänna uppdraget eller jakt- och viltvårdsuppdraget kunde den förra landsbygdsministern inte påvisa. Kan Maria Gardfjell plocka fram och visa den?

Och vilken organisation är det som förespråkar illegal jakt? Det är tydligen någon jägarorganisation.

Maria Gardfjell talade på slutet av sitt anförande om den nu aktuella Renmarkskommittén. Jag vill bara fråga om Miljöpartiet anser att det endast är samer som är medlemmar i en sameby som ska ha rätten till jakt och fiske. Vilken syn har Miljöpartiet på det?

Slutligen, fru talman: Maria Gardfjell påtalar att vi saknar lövträd i skogen. Jajamän, det gör vi i vissa delar. Men varför saknar vi lövträd? Jo, därför att skogsägare har följt statens pekpinnar. Det var inte så långt tillbaka i tiden som allt löv skulle bort. Man sprutade till och med för att lövet skulle bort, och då var det staten som pekade med hela näven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det absolut bästa när det gäller skogen, som vi egentligen inte ska diskutera nu, är att våra småbrukare får sköta den efter eget huvud. Då ser vi att skogen sköts absolut bäst.

Anf. 128 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag vill börja med frågan om rennäringen och samernas rättighet till jakt.

Jag tycker att det är självklart att om samebyarna får möjlighet att administrera jakten kan man ha samma typ av regler som när länsstyrelsen administrerar jakten, nämligen att man öppnar upp för allmänheten på olika sätt och vis. Den typen av samverkan tycker jag att man bör ha mellan allmänna intressen och samebyarna. Jag hoppas verkligen att utredningen också kommer fram till det.

Det är väldigt viktigt att till exempel ungdomar kan komma ut i de här fina områdena och få möjlighet att jaga och lära sig om jakt. Det skulle inte gå om det bara var möjligt för dem som är med i en sameby, så det tycker jag är en viktig fråga. Där tror jag att vi egentligen är många i den här kammaren som håller med varandra.

Däremot tycker jag att man verkligen ska respektera samernas rättigheter som urfolk.

När det gäller interpellationen som Kjell-Arne Ottosson ställde till Jennie Nilsson var jag tyvärr inte här och lyssnade på den debatten, så jag vet inte så väldigt mycket om den. Men den rättsliga kritiken som har kommit handlar om att de tidigare reglerna ansågs strida mot lagen om offentlig upphandling. Det var väldigt tydligt i kritiken från kommissionen att det var så.

Det är också bra med ordning och reda. Att Naturvårdsverket nu delar på det här så att man hanterar det för sig tror jag kommer att öka kvaliteten.

Anf. 129 John Widegren (M)

Fru talman! Jag kan bara instämma i vad många sagt här tidigare. Vi har nämnt Ukraina och hela den biten många gånger i dag, så jag tänker inte förlänga den diskussionen. Men det är klart att det inte känns lika spänstigt och glädjande att debattera jakt och viltvård en sådan här kväll. Ändå gör vi det, för vi värnar demokratin och friheten - och äganderätten - som alltid.

Fru talman! Jag vill först yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Betänkandet innehåller en hel del bra saker, framför allt tre väldigt bra förslag till tillkännagivanden.

Ett av dem handlar om jakt- och viltvårdsuppdraget, det så kallade allmänna uppdraget, som regeringen ryckte ifrån Svenska Jägareförbundet för att det skulle moderniseras eller anpassas till någonting från EU som EU inte har krävt. Vi tycker att det är väldigt olyckligt. Vi tycker att Jägareförbundet historiskt sett har skött det allmänna uppdraget väldigt väl.

Vi ser snarare en risk när det allmänna uppdraget försvinner att det blir en form av centralisering när fler saker koncentreras till Naturvårdsverket och man ska gå till Naturvårdsverket och be om att få olika uppdrag och finansiella medel. Vi menar att Jägareförbundet borde ha ett längre allmänt uppdrag, precis som Kristdemokraterna sa här tidigare. Absolut, det kan vi skriva under på. Men vi vill att det går tillbaka och närmar sig det gamla uppdraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Just Naturvårdsverket är kanske inte jägarkårens bästa kompis. Man ser nog inte ett jättestort förtroende för Naturvårdsverket där. Det är därför vi under många år har drivit frågan om en viltmyndighet.

Vi har haft två tillkännagivanden i den här kammaren om att införa en viltmyndighet som hanterar alla de frågor som är kopplade till jakt och vilt. Vi tror att det skulle vara ett lämpligt steg att ta bort jaktfrågorna från Naturvårdsverket och låta viltmyndigheten hantera dem gentemot länsstyrelser och jägare.

Därför är jag som sagt väldigt glad att vi har fått till det här förslaget till tillkännagivande om jakt- och viltvårdsuppdraget.

Ett annat förslag till tillkännagivande som finns med i betänkandet är att göra det enklare för personer med funktionsnedsättning att jaga. Det gläder mig att vi har bred uppslutning där. Nästan alla partier står bakom det förslaget.

Vi vet att det i dag är mycket administrativt krångel och regelkrångel kopplat till funktionsnedsatta och jakt. Därför är det glädjande att vi fått till detta förslag till tillkännagivande. Jag hoppas att det ska kunna landa på ett bra sätt och att det här snart kommer på plats. Kristdemokraterna lyfte fram ett flertal exempel på det absurda i den här diskussionen.

Ett tredje förslag till tillkännagivande i betänkandet handlar om en ny jaktlagsutredning. Jag har hört här i kväll att framför allt Socialdemokraterna har stora betänkligheter mot det.

Jag ser inte alls de bekymmer som Socialdemokraterna ser med en jaktlagsutredning. Det finns saker i jaktlagen som behöver ses över - och det handlar just om att se över. Det är ingen här som vill förstöra det fina samarbete som finns mellan markägare och jakträttsinnehavare. Det är heller ingen här som vill försämra möjligheterna till jakt i Norrland, som till exempel Socialdemokraternas representant lyfte fram här. Det är inte det vi vill förändra med en jaktlagsutredning, utan det handlar om att hantera de viltstammar som i dag inte är balanserade. Och vi hör utifrån att utan en översyn av jaktlagen kommer vi inte att kunna hantera det.

Jag hörde i ett replikskifte här att man från Socialdemokraternas sida till och med anser att jakträtten kopplad till äganderätten inte är självklar. Det tycker jag är jätteolyckligt, fru talman. Jakträtten är en viktig del av rätten att förfoga över och förvalta den mark man äger. Historiskt sett har det också skötts på ett väldigt bra sätt i Sverige. Markägare, jägare och jakträttsinnehavare har skött det här samarbetet otroligt väl. Men när vi kommit till ett läge där viltstammarna växer okontrollerat, viltolyckorna blir allt fler och skador på jord- och skogsbruk ökar - särskilt skador på jordbruk i tider som dessa - behöver vi se över jaktlagen.

Vi ska inte försämra saker i jaktlagen, till exempel löshundsjakt, för det är otroligt viktiga delar för den svenska jakten. Men vi behöver en översyn. Därför har jag väldigt svårt att förstå det motstånd som finns mot översynen av jaktlagen.

Fru talman! Det är svårt att debattera ett jakt- och viltvårdsbetänkande utan att prata lite varg. Vargstammen i Sverige växer inte okontrollerat, men den växer fort. Naturvårdsverket och länsstyrelsen har den här säsongen såklart beviljat licensjakt på alldeles för få individer. Vi har nu säkrat 400 individer. Vi har en månad kvar. Var kommer vi att sluta för året? Sedan har vi en föryngring. Vi kanske inför nästa vinter står med en vargstam på 500 individer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vi har de facto en majoritet i Sveriges riksdag för en väsentligt mindre vargstam. Den forskning som finns, som också har lyfts här i dag, visar på 100 vargar på den skandinaviska halvön, som dessutom skulle klara av en katastrof vart tionde år, där 50-60 procent av vargstammen slås ut på kort tid. Den skulle ändå klara att repa sig.

Vi säger inte 100 vargar - det var Skandulv som sa det. Moderaterna har under flera år sagt 170 vargar i Sverige. Det gläder mig att flera partier har anslutit sig till den linjen. Jag är ganska övertygad om att det i dag till och med finns en majoritet för att minska vargstammen till de nivåerna.

Det som förvånar mig är att Socialdemokraterna, som säger sig värna jakten väldigt mycket - det har vi hört här i dag - inte vill minska vargstammen. Hur vet jag det? Jo, det vet jag eftersom jag har haft debatter med både klimat- och miljöministern och landsbygdsministern på senare tid och ställt frågan väldigt enkelt och tydligt: Vill Socialdemokraterna minska vargstammen? Svaret har varit nej - det vill man inte. Man hänvisar till gynnsam bevarandestatus och till att det är vetenskapligt framtagna siffror som vi anpassar oss efter i dag.

Så är det inte. Siffran för gynnsam bevarandestatus är inte vetenskaplig, utan det är ett politiskt satt mål. Vi har gett Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram den siffran här i Sverige. IUCN, som är världens största miljövårdsorganisation, säger att vargen inte längre är hotad; den är förvaltningsbar. Är det då inte dags att regeringen från svensk sida börjar driva på gentemot EU för en ändring av bilagorna till art- och habitatdirektivet så att vargen enklare kan förvaltas?

Vargen är nämligen, precis som alltför stora stammar av klövvilt i vissa områden i Sverige, ett hot mot livsmedelsproduktionen. Den är också ett hot mot den biologiska mångfalden när det gäller de små, viktiga naturbetesmarkerna. Vilka naturbetesmarker är det man släpper först när man får en vargetablering i sitt område? Jo, man släpper de små naturbetesmarkerna, de som ligger insprängda i skogen någonstans och är svåra att kontrollera och skydda från vargen. Det är de som är absolut viktigast för den biologiska mångfalden. Detta är ett bekymmer. Många fårbönder väljer nu att sluta med sin produktion på grund av vargen.

Vargen börjar etablera sig mer och mer i södra Sverige, och vi hör om fler och fler problem. Vi behöver ta tag i vargen, och vi har majoritet för det i denna kammare.

Anf. 130 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag vill först yrka bifall till reservation nummer 4.

Sedan vill jag passa på att ställa en fråga eller två till John Widegren. Min första fråga är: Vad är det som i dag saknas i jaktlagen för att man ska kunna åtgärda viltskador bättre?

Anf. 131 John Widegren (M)

Fru talman! Det var kort och koncist! Vad som saknas kan jag inte svara på. Men det är också därför vi vill ha den här utredningen. Vi kan uppleva, och vi hör framför allt från näringarna, att det finns stora problem med stora viltstammar. Vi vet att den jaktlagstiftning som finns i dag har handlat väldigt mycket om att bygga upp viltstammar i stället för att kanske förvalta dem. I det här läget handlar det om att förvalta för att kunna begränsa skador och minimera antalet trafikolyckor med vilt inblandat. Hade detta varit möjligt med dagens jaktlagstiftning hade vi väl hanterat det på ett bättre sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Jag vet också att jägarkåren nu på ett föredömligt sätt har minskat vildsvinsstammen - eller vi tror att vildsvinsstammen har minskat. Det återstår att se efter den föryngring som sker ungefär nu. Det finns också tecken på att det kan vara en del sjukdom inblandad i att vildsvinsstammen håller på att gå tillbaka. Det återstår också att se. Jag pratade i onsdags med en forskare om just detta. Det är ganska tydligt att det kan finnas en stor sjukdomsinblandning i den nedgång som sker just nu när det gäller vildsvinen.

Men inte desto mindre - jag har också besökt Södermanland, som Kjell-Arne Ottosson lyfte upp som ett exempel tidigare, där tusentals hektar jordbruksmark ligger för fäfot, för man anser det inte längre vara värt att odla på grund av de stora viltstammarna.

Då säger någon: Men jakträttsinnehavaren och markägaren kan väl förvalta viltstammarna? Men det har gått så långt att de inte klarar det. Då är det väl på tiden att vi får en genomlysning av en jaktlagstiftning som är lite omodern och behöver ses över?

Anf. 132 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag kan utifrån det svar jag får av John Widegren konstatera att det är ganska oklart varför det finns en majoritet i Sveriges riksdag för att kräva en översyn av jaktlagen för att åtgärda viltskadorna, när man egentligen inte vet något om problemet, varför en översyn bör göras eller vad man skulle vilja åstadkomma.

I själva verket finns det enorma problem på andra sätt. Det kanske gäller brist på samverkan, som Isak From var inne på när det gäller Södermanland och hjortarna och vildsvinen. Det kanske gäller frågan om skogsbrukets metoder, som gör att älgarna inte får tillräckligt med mat. Det blir helt enkelt tallen som älgarna betar på, trots att det inte är favoritfödan. Det handlar om viltskadorna i trafiken. Vad kan Trafikverket göra för att förbättra möjligheterna?

Är det verkligen jaktlagen som ska ses över, eller krävs det en helhetssyn på hur vi kommer till rätta med arbetet och ser till att få fler ungdomar att utbilda sig till jägare och att få fler jaktlag med yngre ledare, som kanske inte är så trötta som de äldre farbröderna börjar bli?

Jag vill ställa ett par avslutande frågor om vargen, fru talman. Hur vill Moderaterna säkerställa gynnsam bevarandestatus för vargstammen i Sverige? Och hur vill Moderaterna säkerställa att vargen inte fortsatt är så inavlad som den är i dag?

Anf. 133 John Widegren (M)

Fru talman! Jag tackar för frågorna. Jag tycker att jag redogjorde ganska väl för varför det finns luckor som vi kanske behöver se över och som gör att vi behöver en översyn av jaktlagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vad gäller älgens föda, till exempel, tror jag inte att det är så lätt. Jag tror inte att det enbart hänger på skogsbruksmetoder. Jag kan se till mig själv - jag är markägare och jägare. Vi jobbar väldigt mycket med naturligt viltfoder på mina marker. Vi jobbar med bryn, och vi lämnar mycket av RASE:n som viltfoder. Ändå har vi väldigt kraftig försommarbetning på tall av någon anledning. Jag vet inte. Jag har inte svaren, för jag är inte forskare. Men jag tror att det finns ett större problem med älgen och betning av tall, i alla fall i södra Sverige.

Gynnsam bevarandestatus för vargen är ett politiskt mål. Det är en siffra som man har satt politiskt. MVP, däremot, minsta livskraftiga stam, har man tagit fram vetenskapligt. Den siffra som Naturvårdsverket har angett, 300 vargar, är politiskt bedömd från deras sida. De hänvisar till forskning som de har beställt. Men den tydligaste forskning vi har är fortfarande den som Skandulv har redovisat.

När det gäller gynnsam bevarandestatus menar vi att vi måste anta ett politiskt mål. Där har vi för Moderaternas del satt 170 vargar.

Sedan finns det inavel, absolut, och där har vi problem. Men skulle vi minska vargstammen till de nivåer som vi nu talar om kanske det finns möjlighet att plocka in fler individer för att blanda upp det blod vi har. Men de kommer förmodligen inte norrifrån av sig själva. Det tror jag inte.

Men kan vi ha en mindre vargstam kan vi också göra mer mot inaveln, för det kommer att finnas en helt annan acceptans för vargen.

Anf. 134 Isak From (S)

Fru talman! Jag måste förära John Widegren en replik också. Jag tycker att vi behöver diskutera den här frågan.

Det har efterfrågats en översyn av jaktlagen, för den är gammal, omodern och inte fullt relevant. Men det har ju gjorts två översyner tämligen nyligen. En översyn påbörjades 2014 som hade bäring på Eskil Erlandssons jaktlagsutredning. Den kom fram till att det är utfodringen som man måste reglera.

Detta resulterade i en proposition till Sveriges riksdag. Majoriteten här i kammaren sa nej till den propositionen, som Sven-Erik Bucht lade fram. Då reviderades den, och det gjordes ytterligare en översyn av jaktlagen. Den resulterade i att vi år 2021 här i kammaren beslöt att länsstyrelserna ska ha möjlighet att begränsa utfodringen när det är för stora stammar, till exempel när godsägare övergöder för att föda upp stora hjortstammar för att kunna sälja jakt.

Det handlar om hjort som kan skjutas av jägare som måste ha förtroende för markägarna. Det är precis som när John Widegren sparar sina bryn. Det är jätteviktigt att markägarna säkerställer att det finns bete för viltet. Det är inte jaktlagen som säkerställer att det finns bete för viltet. Däremot reglerar den detta och säger att markägaren har ett ansvar för viltet.

Detta tycker vi är bra. Det värnar vi, och vi kan för allt i världen inte förstå varför det är just jaktlagen som man siktar in sig på. Det finns mycket annat att invända mot, men inte jaktlagen.

Anf. 135 John Widegren (M)

Fru talman! Jag uppfattade egentligen inte någon fråga, så jag tänker att jag väl kan resonera lite fritt kring det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det första förslaget när det gällde utfodring sa en majoritet nej till. Från Moderaternas sida sa vi nej även andra gången, för varken första eller andra gången kunde man presentera några vetenskapliga belägg på att detta skulle få effekt, utan det var mer en känslomässig bedömning från regeringen när man lade fram förslaget.

Jag vet att det pågår försök som visar på kraftigt ökade viltstammar, men det finns också tydliga exempel där det inte har varit utfodring som har lett till detta. Det är alltså inte hela sanningen. Man löser inte hela problematiken med ett utfodringsförslag.

Jag är lite förvånad över att Socialdemokraterna är så negativt inställda till att se över jaktlagstiftningen. Vi måste väl hitta alla vägar vi kan för att komma till rätta med det här problemet? Bönder i produktiva jordbruksområden väljer att sluta producera livsmedel för att de anser att vilttrycket är alldeles för hårt och att de inte kan hitta samarbeten. Då har vi ett problem.

Socialdemokraterna brukar ofta slå sig för bröstet för en livsmedelsstrategi som kom till 2017, där man har skapat tre handlingsplaner. Men man vill inte ta i det här problemet, som innebär kraftigt höjda viltstammar.

Jag vet, fru talman, att Socialdemokraterna och Isak From tänker mycket på norrländska förhållanden, på älgjakten i Norrland och i Isak Froms hembygder, men det är inte det problemet vi vill lösa med detta.

Anf. 136 Isak From (S)

Fru talman! Jag kan konstatera att varken John Widegren eller någon annan företrädare som står bakom tillkännagivandet om jaktlagen har kunnat påvisa att det på något sätt skulle vara jaktlagen som är problemet när det gäller att förvalta viltstammarna. Det finns många andra delar som man behöver ta tag i.

Därmed tänkte jag faktiskt gå över till att prata lite varg. Socialdemokraterna har kongressbeslut på 200 vargar. Det har man glömt bort ibland.

Vi har tyckt att den här frågan är väldigt viktig och att det ska ha en stor bred majoritet. Vi har förhållit oss till rovdjurspropositionen från 2013. Men det som blir galet och som John Widegren faktiskt misstolkar är att detta inte är något mål. Lagen säger att vi ska ha gynnsam bevarandestatus, sedan sätter den ett mål mellan 170 och 270 vargar.

Jag tycker att det kan vara problematiskt om vi får 170 vargar och har ett antal individer som är väldigt skadebenägna. Då behöver vi ta bort dem. Då tror jag att man behöver ha en marginal för det, oavsett vilket antal man har. Det förslag som Moderaterna lade fram här i kammaren är en bevarandeproposition, och det kan finnas skäl att ta steg mot en förvaltningsproposition. Vi kommer att vara behjälpliga när det gäller att hitta en bred majoritet för att säkerställa både gynnsam bevarandestatus och minskade skador på jordbruket, fårnäringen, rennäringen och så vidare.

Men John Widegren med flera kan inte komma här och säga att det är ett mål. John Widegrens partikamrater har faktiskt här röstat igenom en bevarandeproposition som vi nu har att förhålla oss till, plus att vi har art- och habitatdirektivet och så vidare, och vi klarar ändå att navigera det hela ganska väl. John Widegren kanske får ändra sin argumentation lite så att den förhåller sig till verkligheten.

Anf. 137 John Widegren (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Fru talman! Då kanske Socialdemokraterna ska upplysa sina egna ministrar om det stämmobeslutet.

Gynnsam bevarandestatus är någonting som vi tar beslut om i det här landet. Om vi då har forskning som visar på att vi klarar av 100 vargar på Skandinaviska halvön med en katastrof vart tionde år, där över 50 procent av stammen kan försvinna, kan ju 170 vargar som gynnsam bevarandestatus absolut vara en väg ut. Vi kan ha 171 vargar. Då är vi ändå väldigt långt ifrån de 100 som forskningen visar som minsta livskraftiga stam. Det är detta som vi från Moderaternas sida säger.

Sedan finns det ett antal mål i rovdjurspropositionen som vi inte är i närheten av att leva upp till just nu, och det ser vi som olyckligt. Det är därför vi tillsammans med flera partier vill att vi ska ha ett politiskt beslut nu, för vi kommer inte vidare i vargfrågan.

Flera gånger när jag har debatterat med socialdemokratiska ministrar har jag sträckt ut handen och sagt att vi kan sätta oss ned tillsammans och komma fram till hur det ska vara. Men jag har hittills inte fått en enda inbjudan till Regeringskansliet för att hitta en gemensam lösning på det här, och då kommer denna upprivande strid att fortsätta.

Från moderat sida kommer vi inte att ge oss. Vi behöver minska vargstammen ordentligt. Det kommer vi att driva.

Jag hoppas att Socialdemokraterna kommer till sans i detta och kanske vill hitta en blocköverskridande överenskommelse, vilket Socialdemokraterna väldigt många gånger brukar vilja hitta i andra frågor. Moderaterna och Socialdemokraterna har ju tillsammans tittat på tillståndsärenden de senaste veckorna. Varför skulle vi inte kunna titta på vargstammen tillsammans?

Anf. 138 Peter Helander (C)

Fru talman! Det känns ju lite märkligt att stå här och debattera i dag medan människor dör i ett krig i vår närhet. Jag var själv pilot i flygvapnet under slutet av kalla kriget, När Berlinmuren föll trodde jag att vi skulle se en ljus framtid under många år. Tyvärr har det ljuset släckts i dag, när Ryssland med sitt vidriga agerande invaderar Ukraina.

Som många andra har sagt måste de demokratiska processerna fortsätta i det här huset. Därför övergår jag nu till debatten om själva betänkandet. Jag skulle för ovanlighetens skull vilja yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Den som lyssnar på denna debatt, som handlar om jakt och viltvård, kanske tycker att det saknas en mängd frågor. Men ett flertal av de frågorna återkommer i betänkandet Naturvård och biologisk mångfald, och jaktvapenfrågorna behandlas i justitieutskottet.

Centerpartiet kan med glädje konstatera att det i det betänkande från miljö- och jordbruksutskottet som vi nu debatterar finns tre tillkännagivanden om frågor som vi har drivit. Det handlar om att se över jaktlagen, om att föra tillbaka jakt- och viltvårdsuppdraget till Svenska Jägareförbundet och, slutligen, om förbättrade möjligheter för personer med funktionsnedsättning att bedriva jakt.

Fru talman! När det gäller tillkännagivandet om en ny jaktlagsutredning kan man konstatera att jaktlagen var föremål för översyn under alliansregeringen, men den tillsatta utredningen lades ned utan motivering av den rödgröna regeringen efter maktskiftet 2014.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Sedan jaktlagen kom till 1987 har viltförhållandena väsentligt förändrats i Sverige. Då var det många arter som var hotade, och utmaningen var primärt att återskapa goda viltstammar. De senaste decennierna har ökad tillgång till jaktbart vilt medfört att det finns nya utmaningar. Viltet orsakar i dag stora ekonomiska skador för olika näringar och samhället i stort, vilket också ställer krav på en ny lagstiftning. Denna utveckling måste brytas, och en ny jaktlagsutredning med bred acceptans från både markägare och jägare behöver därför tillsättas.

Fru talman! Nästa tillkännagivande handlar om att föra tillbaka jakt och viltvårdsuppdraget till Svenska Jägareförbundet. Först kanske man måste fråga sig varför man ville förstöra en väl fungerande verksamhet. Regeringen har fattat ett beslut om att jakt- och viltvårdsuppdraget, som har legat på Svenska Jägareförbundet sedan 1938, ska upphandlas. Anslaget, alltså pengarna för att sköta detta, kommer från viltvårdsfonden. Viltvårdsfonden finansieras i sin tur av de statliga jaktkort som svenska jägare betalar, och den summan uppgår till 117 miljoner kronor per år.

För några år sedan anmälde en person till EU att jakt- och viltvårdsuppdraget borde upphandlas, och det resulterade i att EU-kommissionen ifrågasatte den svenska modellen. Det var här någonting gick fel. Regeringen borde ha tagit striden med EU, då jakt- och viltvårdsuppdraget inte omfattas av reglerna för offentlig upphandling eftersom bidrag inte är upphandlingspliktiga. Flera jurister som är experter inom offentlig upphandling menar att jakt- och viltvårdsuppdraget är unikt på grund av att det är jägarnas egna pengar som finansierar själva bidraget.

Den tidigare landsbygdsministern Sven-Erik Bucht säger till Svensk Jakt att det inte är EU som har varit bekymret. Sven-Erik Bucht säger till Svenskt Jakt: "Det är Miljöpartiet som hela tiden drivit på i frågan, i alla fall under den tid jag var minister. Allmänna uppdraget har i stora delar fungerat bra. Det är jägarnas pengar som nu andra organisationer vill ha del av."

Att riksdagen nu riktar ett tillkännagivande till regeringen om att återföra jakt- och viltvårdsuppdraget till Svenska Jägareförbundet är helt rätt.

Fru talman! Jag tänker nu ta upp det tredje tillkännagivandet, som endast Miljöpartiet har reserverat sig mot.

Centerpartiet anser att jakten ska vara tillgänglig för alla. Tyvärr har det visat sig att de jägare som använder motordrivet fordon på grund av en funktionsnedsättning stöter på problem med nuvarande regelverk. Att använda motordrivet fordon kräver i de flesta fall dispens från terrängkörningslagen, jaktförordningen och jaktlagen, och länsstyrelserna runt om i landet hanterar dispensgivning på olika sätt när det gäller områdes- och tidsbegränsningar.

Dispens som gäller för ett begränsat område innebär för en person med funktionsnedsättning att han eller hon enbart kan jaga på det område som han eller hon har sökt dispens för. Det innebär att personer med funktionsnedsättning kan behöva söka ny dispens för jakt utanför det begränsade området. Många aktiva jägare med funktionsnedsättning har därför ett stort antal dispenser som måste medföras till varje jakt. Systemet innebär att dispenshanteringen är onödigt tidskrävande och kostsam. Tiden för handläggning av dispensärenden - två till sex veckor - skulle kunna användas till mer prioriterade ärenden. Därför vore det önskvärt att sökt och beviljad dispens gäller för jakt med motordrivet fordon i hela Sverige i minst fem år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Fru talman! Att det finns ett brett förtroende för jakt- och viltpolitiken är en viktig förutsättning för att politiken ska ge effekt i praktiken, och det förutsätter att de som lever och verkar i områden med mycket vilt och stora rovdjur har inflytande över förvaltningen.

Den sårbarhetsanalys som Naturvårdsverket tog fram inför riksdagsbeslutet 2013 anger att den minsta livskraftiga populationen för varg i Sverige och Norge är 100 individer. Enligt riksdagsbeslutet från 2013 nås vargens gynnsamma bevarandestatus vid 170-270 individer. Den nuvarande regeringen, och den tidigare regeringen, har låtit Naturvårdsverket sätta ett nytt referensvärde på 300 individer.

Vargen rör sig över stora områden och inte sällan över landsgränserna. Därför vill Centerpartiet att vargen ska samförvaltas med Norge. Det totala antalet vargar i Sverige och Norge beräknas till 480 individer. Men det finns ett osäkerhetsintervall i detta, och det gör att det kan vara ända upp till 624 vargar just nu. Och då har vi inte räknat in de vargar som är födda i år.

Centerpartiet anser att regeringen har misslyckats med att uppnå syftet med riksdagsbeslutet från 2013, som handlade om att öka acceptansen för vargförvaltningen och rovdjurspolitiken. Konfliktnivån har tvärtom ökat. Den alltför stora numerären av vargar i det mellansvenska förvaltningsområdet, kombinerat med att acceptansen för att tillåta en växande vargstam i det södra och norra förvaltningsområdet är mycket liten hos renägare, fårägare, hästägare och andra djurhållare, visar tydligt att vargförvaltningen har hamnat fel.

För att återfå acceptansen för vargförvaltningen anser Centerpartiet att vargstammen som ett första etappmål ska begränsas till 170 vargar, som riksdagen har beslutat om som lägsta möjliga antal, men det långsiktiga målet ska vara 150 vargar.

Fru talman! Rovdjursskador kan förebyggas. När angrepp sker trots förebyggande åtgärder ska skyddsjakt kunna genomföras. Centerpartiet har drivit flera förslag för att åstadkomma en effektivare och snabbare skyddsjakt på varg. Flera av förslagen har även resulterat i ett tillkännagivande till regeringen år 2020.

Tillkännagivandet från 2020 handlar om att göra det tryggare, enklare och snabbare för personer att ansöka om skyddsjakt men även om att det ska vara möjligt att fatta beslut om skyddsjakt på ett helt revir. Vid skyddsjakt ska man dessutom, till skillnad från när det gäller licensjakt, inte behöva ta hänsyn till den genetiska statusen hos den varg som orsakar stor skada. Regeringen uppmanas också att se över sekretessbestämmelserna i samband med skyddsjakt och licensjakt. Den som ansöker om skyddsjakt eller utför skyddsjakt ska kunna få sina personliga uppgifter belagda med sekretess om han eller hon så begär. Staten bör också ta ett större ansvar för skyddsjakt. De stora rovdjuren är statens vilt, och då är det rimligt att staten tar ett större ansvar för de skador rovdjuren orsakar.

Regeringen har ännu inte gjort någonting av dessa tillkännagivanden.

Fru talman! För övrigt står jag bakom folket i Ukraina.

Anf. 139 Jakob Olofsgård (L)

Fru talman! Det är sena timmen, och sist men inte minst får jag tala om jakt- och viltvårdspolitik. Jag ställer mig givetvis ödmjuk - det är mitt första år här i riksdagen - inför den kunskap som finns hos alla mina kollegor i utskottet. Det är både givande och glädjande att lyssna på det engagemang som finns för vår natur, för djuren och för viltvården. Det är lärorikt, och jag spetsar alltid mina öron.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Innan jag börjar med det som jag hade tänkt säga vill jag bara tillägga något, så att det inte finns någon otydlighet om det, fru talman: Även Liberalerna står bakom riksdagens beslut om 170-270 vargar som gynnsam bevarandestatus. Men vi ser också att en viltvårdsmyndighet skulle kunna vara en bra lösning, där expertisen kan förvalta. Det är inte alltid enkelt att göra det från denna kammare när det gäller ett exakt antal.

Fru talman! Jakt och viltvård engagerar. Det är sedan gammalt. Sedan hur länge är det så? Ja, min referensram sträcker sig ända tillbaka till Första Moseboken. Det är där jag brukar landa. Det handlar om att förvalta, att ta hand om. Det är där vi hamnar här i kväll när vi debatterar detta ämne. Hur ska vi förvalta djur och natur på bästa sätt?

Det landar självfallet i de ansvarsfulla och trogna jägare som i vårt land bär förvaltarskapet med respekt och stolthet. Det är därför jag ställer mig bakom dagens betänkande och det föreslagna tillkännagivandet till regeringen att det allmänna uppdraget, förvaltarskapet, ska återgå till Jägareförbundet, som visat sig vara duktigt på både effektivitet och ansvar.

Som aktiv i civilsamhället blir man alltid berörd och glad när civilsamhället och en myndighet klarar av att jobba tätt tillsammans och dessutom på ett kostnadseffektivt sätt. Detta är något värdefullt som vi bör ta till vara.

Fru talman! Något som vi i Liberalerna kan tala mycket om när det gäller jaktpolitik är funktionsrättspolitik. Där välkomnar jag det förslag till tillkännagivande som Centerpartiet lagt fram. Det är en politik som vi i Liberalerna också har drivit under åren. Varje människa ska kunna forma sitt eget liv, och god tillgänglighet blir därför att göra så att en funktionsnedsättning inte blir ett hinder.

För jägare med funktionsnedsättning krävs i dag tidskrävande planering, pappersarbete och dispensansökningar innan jägaren får använda ett motordrivet fordon vid jakt och kan ta sig ut i terrängen tillsammans med jaktlaget. Det blir alltså ett hinder i dag, inte en hjälp.

Det är vår bestämda uppfattning att ett sådant ansökningsarbete måste vara väl avvägt och inte får belasta vare sig jägaren eller våra gemensamma resurser mer än nödvändigt. Till att börja med ser vi ingen anledning till att länsstyrelserna gång på gång ska behöva bedöma behovet av dispens för samma person. Funktionsnedsättningen förändras ju inte beroende på vilken skog man går in i. På samma sätt ska man inte ha områdesbegränsningar.

Vissa länsstyrelser utfärdar dispenser för hela det aktuella länet, medan en dispens i andra län bara innebär viss jaktmark. Det finns i dag ingen möjlighet till generell dispens i hela landet. Detta innebär att en jägare som bjuds in med sitt jaktlag att jaga på jaktmarken intill den vanliga kan behöva söka en ny dispens. Då får man hoppas att det finns framförhållning i inbjudan för de sex veckor som det tar att söka dispens.

Detta är orimligt. Systemet kostar dessutom mycket pengar och är tidskrävande. Det är önskvärt att länsstyrelsernas dispenser för jakt med motordrivet fordon gäller i minst fem år och utfärdas för jakt i hela landet. En modern terrängkörningslagstiftning genom generella undantag förbättrar möjligheterna för jägare med funktionsnedsättning. Det ska inte vara ett hinder när man ska jaga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Avslutningsvis, fru talman, vill jag återvända till den jägare som jag nämnde i mitt anförande under den förra debatten, Torgny, som hemma på gården en tidig morgon skymtade en älg uppe på kullen i sitt kikarsikte. Han blev förbryllad när han plötsligt såg att älgen delade på sig och gick åt två olika håll. Det var ansvarsfullt av Torgny att inte avlossa något skott. Han kunde ju inte säkerställa vad det var för djur, vilket det heller inte var. Det var bara jag och min blivande fru som i gryningen stod där uppe på kullen och precis hade förlovat oss. Det är en förmån att finnas med i jaktboken med den jakthistorien.

Det handlar om att vara ansvarsfull och att finnas där i tid och otid, att vårda vår natur och att ha hela viltvårdsuppdraget och engagemanget med sig. Detta behöver vi vara tacksamma för och från politikens sida skapa sådana bra och goda förutsättningar som jag ser att betänkandet står för.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 2 mars.)