Anf. 153 Marianne Pettersson (S)
Fru talman! Vi behandlar arbetsmarknadsutskottets betänkande AU8 Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering.
Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget och avslag på samtliga reservationer.
Det har länge hävdats att jämlikhet är tillväxtens motsats, men forskningen är tydlig och visar tvärtom att jämlikhet är bra för tillväxten. Utan växande klyftor hade Sveriges tillväxt varit hela 20 procent högre mellan 1990 och 2010, konstaterar OECD.
Det finns många förklaringar till detta. När klassklyftorna växer innebär det att de flesta får sämre ekonomi. Hjulen börjar snurra långsammare när människor har mindre pengar att röra sig med. Det skapar en oro som gör att människor mår sämre, studerar mindre och producerar mindre. Det bästa sättet att skapa ett framgångsrikt samhälle är alltså mindre klyftor, mer jämlikhet och mer jämställdhet.
Fru talman! I SCB:s rapport Skilda världar? kan man läsa om de demografiska skillnader som finns mellan olika grupper i Sverige. Det är skillnad mellan högutbildade och lågutbildade, mellan inrikes och utrikes födda och mellan boende på olika ställen.
Skillnaden i medellivslängd mellan kvinnor och män är 3,2 år högre för kvinnor. Kvinnornas medellivslängd är 84,6 medan männens är 81,4. Men även inom detta finns det stora skillnader, och de största skillnaderna i medellivslängd hittar man när det gäller skillnader i utbildningsnivå. Med en längre eftergymnasial utbildning är medellivslängden 87,3 år för kvinnor och 84,9 för män. Medellivslängden blir lägre och lägre ju kortare utbildning man har. Lägst är den för dem med förgymnasial utbildning. Där är den 82,2 år för kvinnor och 78,8 år för män. Det är alltså en skillnad på ca 5 år för kvinnor och ca 6 år för män beroende på utbildningsnivå.
De som har högre utbildning har också betydligt fler friska år. Vad som är alarmerande är att för lågutbildade ökar inte medellivslängden utan tvärtom. För lågutbildade kvinnor minskar den. Vad beror det på? SCB skriver: "De senaste årens utveckling tyder på ökade sociala skillnader i medellivslängdens förändring."
Detta innebär att kampen mot ökade klyftor och för bättre arbetsmiljö, tryggare anställning och mindre stress inte bara handlar om lön. Det handlar om våra liv. I dag är alldeles för många anställningar otrygga och korta, och tjänster som borde vara tillsvidareanställningar blir bara allmän visstid - särskilt inom välfärd, handel och hotell och restaurang, alltså i de branscher som är kvinnodominerade och har lägst löner. I de här branscherna jobbas det också mycket på obekväm tid. Bara 40 procent av kvinnorna i arbetaryrken jobbar enbart dagtid. Detta ökar risken att kvinnorna tar det största ansvaret för det obetalda hemarbetet.
Fru talman! Målet för svensk jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma sina liv.
Formella hinder eller sociala aspekter ska inte hindra kvinnor från att ha samma möjligheter som män att vara aktiva samhällsmedborgare och forma villkoren för beslutsfattande. En jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män inom samhällets alla sektorer är självfallet inte någon garanti för att den reella makten fördelas jämnt mellan könen, men det är en avgörande förutsättning för att maktutövningen ska kunna förändras i jämställd riktning. Det behövs också en jämnare fördelning av de ekonomiska resurserna. Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män måste utjämnas.
Men även om skillnaderna i lön försvinner är inte problemet löst. Många kvinnor har otrygga anställningar. Men vet inte från den ena dagen till den andra om man har jobb nästa dag. Otrygga anställningar innebär också att du inte vågar klaga på din lön, din arbetsmiljö eller eventuella trakasserier. Gör du det riskerar du att inte få mer jobb. Kvinnor i låglöneyrken jobbar också ofta ofrivillig deltid, och har du lyckats få en heltid kan arbetsgivaren utan problem minska din tjänst - så kallad hyvling - med lägre inkomst som följd. Detta begränsar dessa kvinnors möjlighet att ha makt över sina liv.
Fru talman! Man beräknar att ca 100 000 drabbas av hedersrelaterat våld och förtryck. Detta kan vi aldrig acceptera. I den sakpolitiska överenskommelsen som slöts mellan Centern, Liberalerna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet betonas att hedersrelaterad brottslighet och förtryck ska förebyggas, förhindras och straffas.
Vår statsminister var i förra veckan tydlig med att han vill skärpa tonen när det handlar om hedersbrott. Han sa: Det hör inte hemma här. Det kväver människors frihet att inte få välja själv hur du ska röra dig i samhället, vem du umgås med, är kär i, vill gifta dig med. Det är en kraftig begränsning av människors frihet. Det är inte Sverige.
Han sa också att vi har gjort för lite under lång tid och att frågan ska bekämpas med skärpta straff så att den som begår brott med hedersmotiv ska dömas extra hårt men också genom attitydförändringar och ökad kunskap.
Våldet och förtrycket innebär allvarliga kränkningar av kvinnors och flickors rätt till kroppslig integritet och självbestämmande över sexualitet, barnafödande, relationer, utbildning och ekonomi. Det bygger på starka patriarkala och heteronormativa föreställningar och riktas även mot unga män, pojkar och hbtq-personer.
Att förstå hedersförtrycket är en förutsättning för att kunna arbeta med frågan. Såväl utsatta som yrkesverksamma och andra berörda personer behöver ha kunskap, rådgivning och stöd på området.
Fru talman! Sverige ska vara ett land där alla människor erkänns för vilka de är, får rätt att definiera sig själva och har tillgång till lika rättigheter och möjligheter och där skyddet mot diskriminering är en av hörnstenarna för de mänskliga rättigheterna.
För att nå dit behöver det bedrivas ett kontinuerligt arbete med att förebygga diskriminering i alla dess former. Ingen människa ska diskrimineras på grund av till exempel etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning, ålder eller könstillhörighet.
Trots detta finns ändå människor som dagligen möts av fördomar och som därmed riskerar att diskrimineras. Det kan till exempel handla om arbetsgivarens fördomar mot personer med funktionsvariationer, ålder eller kön. Det kan handla om personer som blir diskriminerade på grund av etniskt ursprung eller sexuell läggning.
För snart två år sedan tog riksdagen beslut om förändringar i diskrimineringslagen som innebär att arbetet med aktiva åtgärder inom arbetslivet och på utbildningsområdet ska omfatta samma diskrimineringsgrunder som diskrimineringsförbuden. Detta är en av flera komponenter för att motverka diskriminering.