Anf. 71 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Vi har från Liberalernas sida en reservation i detta betänkande. Jag yrkar bifall till den. Det är reservation 13 under punkt 4. Jag skulle vilja använda min tid till att tala lite om det ämnet, nämligen hedersrelaterat våld och förtryck.
Vi känner alla till namnen Pela och Fadime. Det var två kvinnor i vårt land som blev mördade. Den ena blev mördad i irakiska Kurdistan. Hon bodde i Sverige men fördes dit för att dödas. Malala Yousafzai, som nyligen fick pris, ville utbilda sig. På grund av detta straffades hon. Hon blev nästan mördad. Hon blev skjuten. Det finns otaliga kvinnor som har fått syra i sina ansikten, som har stenats och så vidare. Det är straffet för att de på olika sätt har brutit mot normer eller inte agerat på det sätt som det patriarkala, djupt konservativa och reaktionära samhället - och familjen, klanen och släkten - kräver att de ska leva på. De har inte bara straffats av sina närmaste. De har också straffats av hela samhället. De har straffats inte enbart för en individuell handling, utan de har straffats utifrån en sorts kontext som hedern befinner sig i. Man kan ha familjeråd och på olika sätt komma överens om straffet och så vidare. Det är det som gör det här mer specifikt än bara ett vanligt våldsbrott.
Det här är ju de kända fallen: Pela, Fadime, Malala och de kvinnor som man ibland ser dyka upp i olika fotoutställningar och på andra håll som har fått sina ansikten fördärvade. Det är de synliga fallen, de kända fallen.
Men där finns också miljoner och åter miljoner individer, många av dem också i Sverige, som inte syns, som harvar på, som är rädda, som är oroliga, som är begränsade i sin tillvaro, som inte får ha sin personliga bubbla av integritet i fred. Det handlar om flickor som inte får växa upp i frihet, kvinnor som inte får arbeta, gaykillar som inte vågar komma ut, tjejer som inte får ha socialt umgänge med killar och vice versa, barn som gifts bort, flickor som könsstympats etcetera.
Den här frågan om hedersrelaterat våld och förtryck, herr talman, diskuteras alltmer i Sverige. Det finns fortfarande några stycken som har skygglapparna kvar och förnekar detta, men de är inte särskilt många.
Det är absolut nödvändigt att dessa frågor diskuteras mer, därför att det etablerade svenska samhället inklusive - i stort sett - riksdagen, våra medier och många andra har varit naiva inför detta under väldigt lång tid. Inte nödvändigtvis för att man på något sätt förnekat det, utan för att man inte har haft kunskap. Man har inte känt till hur mekanismerna och strukturerna inom hederskulturen fungerar.
Man har varit naiv, oförstående, okunnig och passiv. Men man har också i vissa fall stämplat fullt rimlig, befogad och rättmätig kritik mot detta som rasism och främlingsfientlighet. Av någon märklig anledning drabbar detta framför allt unga, feministiska tjejer med rötter i Mellanöstern. Det finns nog till och med någon som sitter nära min plats här i kammaren.
De har drabbats hårdast. Men det är också de som ofta känner till det här bäst. Det är de som har vuxit upp i den här typen av kyskhetskultur och så vidare. Det är de som har brutit sig loss från detta, som har valt en annan väg i sitt liv, som har fått trygghet i Sverige men som nu upplever att den här typen av föreställningar och attityder håller på att äta sig in mer och mer i det svenska samhället igen.
Det här är en otrolig utmaning för vårt land, och klarar vi inte att öka kunskapen kring dessa fenomen kommer vi också att bana väg för någon sorts ultrahöger som blir ännu mer aggressiv och ännu mer högljudd och som inte har förstått att den här typen av problematik finns inom alla religioner i Mellanösternregionen och inte är specifikt förknippad med islam.
Det här är mer kopplat till reaktionära patriarkala föreställningar, ett kulturellt fenomen som bygger på att flickor och kvinnor ska vara tysta och inte arbeta eller utbilda sig utan förpassas till en dunkel vrå och inte göra något väsen av sig. Även unga killar drabbas av detta.
Herr talman! Vi måste tala om detta för att Sverige ska vara ett land för alla individers frihet. Vi behöver tala om detta därför att jämställdhet och frihet ska gälla alla människor i Sverige, oavsett var man kommer ifrån. Vi behöver tala om detta därför att i Sverige ska svenska lagar gälla. Sverige ska vara ett sekulärt samhälle.
Vi kan inte acceptera att vi har förorter i Sverige där det ränner runt människor som småpåvar och agerar moralpolis mot unga tjejer för att de inte går klädda på det sätt som de här människorna anser att de ska gå klädda. Detta betyder i så fall att andra krafter tar över områden i Sverige, områden som faktiskt ska vara en inkluderande del av vårt samhälle där samma regler ska gälla. Oavsett var man befinner sig i vårt land ska man inte behöva vara rädd. Oavsett hur man går klädd ska man känna att man kan vara trygg i detta.
Från Liberalernas sida säger vi ja till lika rättigheter, men vi säger lika tydligt nej till kulturrelativism. Kulturrelativismen står i närmast total kontrast till idén om individens frihet, individens rättigheter och det liberala öppna samhället och bygger på att man har olika måttstockar, olika attityder, agerar olika och behandlar människor olika beroende på vad människor kommer ifrån för kulturell bakgrund och annat.
Så kan inte den svenska statsmakten, den svenska offentligheten, agera gentemot invånare i Sverige. Vi har stor acceptans för att människor lever på olika sätt, väljer olika vägar i livet, att alla familjer inte ser likadana ut och så vidare. Vi har mycket stor tolerans för detta i Sverige, men den svenska statsmakten och offentligheten måste vara väldigt tydlig med att vi garanterar alla medborgare lika rättigheter och att människor är lika inför lagen.
Herr talman! Utskottet skriver i betänkandet, lite fnösktorrt, som svar till dem som tar upp dessa frågor, och nu kommer det, att man "sätter sin tilltro till regeringens åtgärder för att förebygga eller förhindra hedersrelaterat våld och förtryck".
Det är lite defensivt, tycker vi. Det är lite passivt. Det är framför allt helt otillräckligt, herr talman. Vi måste förstås klargöra mycket, mycket tydligare hur viktiga de här frågorna är, för om inte vi klarar att hantera integrationen i Sverige också av det väldigt stora antalet människor som nu kommer till Sverige inte minst från krigsområden i Mellanöstern kommer vi förstås att få se mer av det här fenomenet i Sverige. Det måste vi vara realistiska nog att inse.
Därför krävs det en större tydlighet i integrationsprocessen. Det krävs att samhällsorienteringen stärks, att vi agerar mer för trygghet i förorter, för säkra boenden och mycket annat. Framför allt är det oerhört viktigt att hela tiden betona jämställdhetsperspektivet: att unga flickor och kvinnor har rätt till sin frihet i Sverige, oavsett var man kommer ifrån, oavsett vilka föräldrar man har eller vilka släktförhållanden man kommer ifrån eller för den delen vilken sexuell läggning man har.
Det finns också en ekonomisk del av detta. Arbetslinjen som nämndes tidigare har också en koppling till de här frågorna såtillvida att människor som får arbeta får en större ekonomisk trygghet. Ju tydligare samhället är med vikten av att alla människor arbetar, desto svårare blir det för en man att säga till sin fru att hon inte behöver jobba.
Det är därför som kopplingen är så viktig: Man ska göra sin plikt gentemot samhället, och är man frisk och i arbetsför ålder är regeln i Sverige att man ska jobba, och så måste det vara. Det måste tydliggöras för alla människor i vårt land hur viktigt detta är. Det betyder också att man inte ska bidra till utanförskap genom utformningen av vissa transfereringssystem, till exempel föräldraförsäkring och annat.
Avslutningsvis vill jag säga, herr talman, att det finns en sak i den reservation som vi har yrkat bifall till, och det gäller det sista stycket om att när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck så vet vi att detta förekommer. Vi vet att det kan vara ganska utbrett, men det är ändå så att omfattningen ännu inte riktigt är klarlagd. De data som finns är osäkra, ofta gamla och fokuserar främst på minderåriga flickor, trots att många fler grupper drabbas, bland annat hbt-personer och även personer med funktionsnedsättning.
Där man jobbar intensivt med frågan blir det uppenbart att väldigt många är drabbade, senast 2014 när Norrköpings kommun, som är pilotkommun för länsstyrelsen i Östergötlands nationella arbete mot könsstympning, upptäckte 60 fall av könsstympning av flickor, där de flesta tros ha genomförts utanför Sverige.
Vi anser därför från Liberalerna att regeringen snarast bör tillsätta en utredning som försöker att kartlägga omfattningen av det hedersrelaterade våldet och förtrycket i Sverige.