Anf. 181 Jesper Skalberg Karlsson (M)
Fru talman! Detta är fjärde och sista gången som vi debatterar det här kemikaliebetänkandet. De flesta moderata förslag som har lagts har därmed behandlats tidigare under mandatperioden och blir inte föremål för debatt i dag. Men man får ändå göra lite av ett bokslut, som Emma Nohrén förtjänstfullt sa tidigare, och se tillbaka på vad det egentligen är man har åstadkommit och bidragit till under perioden.
Under det första riksmötet, 2014/15, gjorde utskottet två tillkännagivanden: ett kring att man bör verka inom EU för att fasa ut kvicksilver och ett kring att fasa ut bromerade flamskyddsmedel. Både dessa yrkanden kom från motioner som Moderaterna varit med och skrivit tillsammans med övriga Alliansen.
Även förra året gjordes ett tillkännagivande till regeringen, där ett enigt utskott anförde att regeringen bör driva på inom EU för att få ett bättre regelverk som tar hänsyn inte bara till enskilda ämnen utan tittar på grupper av ämnen med liknande egenskaper. Här fanns också en moderat motion i botten, tillsammans med flera motioner från Centerpartiet.
I dag finns det däremot inga moderata reservationer. Vi har dock nått ganska stor framgång även detta riksmöte, och det tänker jag återkomma till längre fram i mitt anförande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik
Fru talman! På ett övergripande plan är kemikalielagstiftningen på väg åt rätt håll. Det är väldigt glädjande att kemikalielagstiftningen i allt väsentligt nu finns i gemensamma EU-förordningar. Det säkerställer att nationella särkrav inte blir hinder för den inre marknaden; den inre marknaden är ju ett av huvudsyftena med att vara medlem i Europeiska unionen.
I en värld där våra svenska företag blir alltmer internationella är det såklart väldigt önskvärt. På de områden där vi kan leverera miljösmarta innovationer med kemibaserade lösningar är det bra om vi kan exportera dem så att nyttan adderas och multipliceras. En sådan utveckling stärker vårt välstånd och säkerställer resurser till vår gemensamma välfärd, samtidigt som andra länder kan dra nytta av bättre och ofta billigare varor och produkter. Lite enkelt kan man säga att en högre tillväxt här och en utveckling på miljöområdet inte behöver vara motsatser utan kan också vara ömsesidigt förstärkande.
Sedan finns det i och för sig problem på nationell nivå när det gäller tolkningen av EU-gemensam lagstiftning. Ska lagstiftningen fungera som det är tänkt i unionen behöver medlemsländerna också tolka reglerna ungefär lika. Här är Sverige ett av de länder som sticker ut lite. Under den här mandatperioden har vi sett hur våra egna myndigheter förbjudit växtskyddsmedel som varit tillåtna i våra nordiska grannländer.
Den sortens gold-plating blir väldigt problematisk. Dels försämrar det konkurrenskraften för svenskt jordbruk, dels får vi samtidigt importera mat från länder som kanske inte tar samma hänsyn när de använder växtskyddsmedel. Det ska sägas att även om vi moderater generellt är emot att Sverige förbjuder ämnen som är godkända i andra länder förordar vi ju ett ansvarsfullt användande här hemma.
Glyfosat är ett utmärkt exempel. Det är det aktiva ämnet i det mest använda växtskyddsmedlet i Sverige och avgörande för att vi ska kunna bedriva en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion på våra breddgrader. Vissa vill förbjuda det i Sverige för att det överanvänds i andra länder. Men bättre vore ju om fler använde det på samma ansvarsfulla sätt som vi gör i Sverige, med begränsning när det gäller vilken mängd man får använda och hur nära skörden man får använda det.
Fru talman! Glyfosat för mig också in på nästa ämne. Det är nämligen så att glyfosat, som kanske låter farligt, ofta ersätter klororganiska föreningar som aktivt ämne i växtskydd. Det är väldigt bra, för klororganiska föreningar vill vi hålla på armlängds avstånd från allt vi stoppar i munnen.
Det är lite det som är det viktiga med substitution: Man kan inte bara förbjuda saker hit och dit. Det är inte bara "hähä och häpp häpp", utan det allra mesta som finns i våra produkter och varor har också en funktion. Och även om ett ämne förbjuds måste funktionen finnas kvar, vilket leder till att man eventuellt ersätter ett ämne med ett annat som potentiellt är farligare eller mer oönskat än det man hade från början. Det borde vi såklart undvika.
Samtidigt finns det ett behov av informationsinsatser så att tillverkare alltid kan använda bästa tillgängliga kemiska komponenter. Jag vet att många tillverkare absolut är öppna för att förbättra sina produkter om det bara finns ett rimligt alternativ. De är ju inte så att tillverkare längtar efter att använda farliga ämnen, utan de har enbart en vilja att tillverka saker som uppfyller de krav som kunderna har och vad de begär.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik
Därför är det väldigt glädjande att regeringen nu har inrättat ett centrum för substitution av farliga kemikalier vid Research Institutes of Sweden i Borås, det vi kallar för Rise. Att detta nu blir verklighet tror jag är en väldigt verkningsfull insats för kemikaliepolitiken, inte minst på lång sikt.
Det här har regeringen skött överraskande bra. Faktum är att vi moderater ser hur man nästan ordagrant har tagit det förslag som vi lagt om att inrätta ett substitutionscentrum: angående finansiering, angående utformning och angående närheten till branschen. Det är tre gröna bockar!
Fru talman! På tal om myndigheter vill jag också säga några avslutande ord om vad jag tycker att de gör bra. Varje gång som vi har den här debatten om kemikalier brukar jag prata om problematiken med guldplätering, och ibland glömmer man att säga att det även finns saker som fungerar utomordentligt bra.
Ett sådant område som Kemikalieinspektionen verkligen är duktiga på är marknadskontroll. Kemikalieinspektionen har ansvar för tillsyn och har gjort ganska många intressanta granskningar bara på senare tid. Det första man ska veta är att de testar produkter som folk faktiskt använder. Det är inte perifera saker som är kul att testa, utan det är saker som folk faktiskt använder i sin vardag. Bland annat leksaker har man tittat mycket på.
När man testar gör man också en avgränsning mellan produkter där det delvis finns medvetet fusk och produkter där det finns rester av oönskade ämnen på grund av att man har haft dålig städning i lokalerna där man har tillverkat produkten.
När man så har fastställt vilka produkter som innehåller halter av reglerade ämnen - till exempel bly, kadmium och ftalater - inleder man en diskussion med branschen och med de företag som är ansvariga. Här får man säga att svenska myndigheter är ganska duktiga, för de blir ofta mer av en stödjande samarbetspartner än enbart en överrock som domderar, vilket är helt rätt.
Det vanliga när Kemikalieinspektionen har gjort sin marknadskontroll är att företag eller återförsäljare själva drar in produkterna. Sedan finns det fall där det handlar om rena lagöverträdelser, och där har myndigheten också resurser att inleda rättsprocesser.
Det här är också något som med rätta uppmärksammas i medierna. Man vill ju inte ha gift i produkter som man använder dagligdags. Här får jag säga att Kemikalieinspektionen också tar ett ansvar. Man informerar lugnt och sansat om vilka produkter det handlar om, man informerar om att man jobbar med branschen, man informerar om vilka rättsprocesser man inlett och dessutom, vilket är viktigt, är man tydlig med vilka halter som är farliga och inte.
Om jag exempelvis skulle säga att det finns arsenik i ris skulle nog de flesta bli ganska rädda - med rätta, för arsenik är ett väldigt potent ämne. Men när larmet om arsenik i ris gick senast var det sådana mikroskopiskt låga nivåer att det knappt var mätbart. Nivåerna var lägre än dem vi har i vårt blod naturligt. Vi hade mer arsenik naturligt i kroppen än de nivåer som gav upphov till krigsrubrikerna.
Fru talman! Det vetenskapliga förhållningssättet, som varken är skön eller svartmålande, mår vi väldigt bra av. Det ger en gemensam grund, inte bara för oss i samhället utan också för oss i den här kammaren, för diskussioner om vilken riktning politiken ska ta. Vi har läst många larmrubriker de senaste åren som sedan visat sig vara baserade på tveksamma studier från tveksamma forskare i fjärran länder.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik
Sådant tycker jag att vi folkvalda har ett ansvar att bemöta. En oro som saknar grund i vetenskapliga bedömningar är förlamande och kontraproduktiv. Därför hoppas jag att alla partier i den här kammaren tar strid mot sådana alternativa fakta i den valrörelse som närmar sig. Vi vet faktiskt bättre än att bara läsa rubriker, och mitt löfte till er, från hela mitt parti, är att stå emot sådana krigsrubriker.
(Applåder)