Klimatpolitik

Anf. 80 Åsa Westlund (S)

Herr talman! Den fråga som oroar människor i Sverige allra mest är frågan om klimatförändringarna. Det framkommer i SOM-institutets mätningar. Jag delar denna oro. De klimatförändringar som vi för 15 år sedan talade om som någonting som skulle inträffa i en avlägsen framtid är redan här i dag.

Klimatförändringarna går snabbt. I dag är koncentrationen av koldioxid, metan och lustgas än högre än den har varit någon gång under de senaste 800 000 åren. År 2015 var det första året då den globala uppmätta medeltemperaturen var mer än en grad högre än under förindustriell tid. Och åren efter har varit varmare. Samtidigt har antalet tillfällen med extremväder ökat, också i Sverige.

Herr talman! Denna mandatperiod har inneburit ett rejält lyft för Sveriges klimatarbete och Sveriges bidrag i det internationella klimatarbetet. Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Vårt land ska bli fossilfritt, och på den resan ska alla med. Samhällsomvandling kan innebära påfrestningar för den enskilde. Men om samhället står starkt och om vi står upp för varandra och gemensamt tar ansvar för miljön och klimatet kan vi se till att alla kan leva ett bättre liv i framtiden.

Svensk klimatpolitik ska vara ambitiös, långsiktig och stabil. Ramarna för en sådan politik fastställdes här i kammaren för ett år sedan, då riksdagen beslutade om en ny klimatlag. Jag är glad över att så många av riksdagens partier står bakom den. Överenskommelsen innebär att Sverige ska ha nettonollutsläpp 2045 och att utsläppen inom transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2010.

Herr talman! Den skrivelse om klimatpolitiken som vi i dag debatterar är regeringens redovisning av de åtgärder som man har vidtagit för att nå klimatmålen och en beskrivning av den fortsatta inriktningen. Klimatfrågan är global. Därför har regeringen varit mycket aktiv i det internationella arbetet. Det gäller arbetet med att få Parisavtalet på plats, det gäller arbetet med att stärka FN:s klimatpanel med kompetens och resurser och det gäller finansiering av Gröna fonden och en lång rad internationella samarbeten för att stärka klimatarbetet. Sverige har också aktivt arbetat för att få bort subventioner av fossila bränslen internationellt.

Inom EU har Sverige bidragit konstruktivt för att få en bra klimatlagstiftning på plats. EU:s utsläppshandel har nu förbättrats. Men arbetet med att inkludera fler sektorer och hålla nere antalet utsläppsrätter måste fortsätta för att vi ska kunna undvika större klimatförändringar.

Herr talman! Sverige ska också fortsätta påverka det globala klimatarbetet genom att vara ett föregångsland på klimatområdet. Världen behöver länder som visar att det går att förena hållbar utveckling med välfärd och god konkurrenskraft. Det är genom att gå före och utveckla ny teknik som vi kan inspirera andra till att gå efter. Det är genom att våra företag utvecklar klimatsmarta tjänster och produkter som de kan klara konkurrensen från andra länder och därmed bidra till jobb och välfärd i Sverige.

Herr talman! När Sverige lyckas bättre än de avtal som vi har ingått kräver får vi ett överskott av utsläppsrätter. Under den förra regeringen såldes de utsläppsrätter som inte utnyttjades av svenska medborgare. Under denna mandatperiod har regeringen däremot i stället annullerat de utsläppsenheter som inte har använts, inom både Kyotosystemet och EU:s ansvarsfördelningsbeslut. Det är viktigt. Överskott tack vare svenska utsläppsminskningar ska inte kunna släppas ut någon annanstans eller någon annan gång.

Herr talman! Anslaget till klimat och miljö har fördubblats under denna mandatperiod. Genom till exempel Klimatklivet, som samtliga borgerliga partier och Sverigedemokraterna vill avskaffa, har 1 900 projekt som bidrar till stora utsläppsminskningar kunnat beviljas delfinansiering. Under en lång tid framöver kommer dessa projekt att bidra till lägre utsläpp. Många av projekten är dessutom sådana att de stöttar en strukturell omställning som kommer att leva vidare mycket längre än så. Till exempel har 14 000 laddpunkter för elbilar kommit till på detta sätt, laddpunkter som är en förutsättning för omställningen till en elektrifierad fordonsflotta.

Transportsektorn är den kanske tuffaste utmaningen för Sverige. I skrivelsen redovisas därför en handlingsplan för fossilfria transporter och elektrifiering. De åtgärder som regeringen redan har vidtagit redovisas. Det handlar om bränslebytet, som bland annat innebär att alltmer biodrivmedel ska blandas in i bensin och diesel och som ger långsiktiga spelregler för biobränsleproduktion och mindre utsläpp. Det handlar om en ny fordonsbeskattning, ofta förkortad bonus-malus, som har införts. Den gör att de mest klimatsmarta alternativen får en bonus och att de bränsletörstigaste bilarna får betala mer i skatt. En vägslitageavgift för tunga transporter utreds. Regeringen har också förbättrat biogasens konkurrensvillkor och utreder nu biogasens långsiktiga villkor.

Underhållet av järnvägen har stärkts kraftigt för att tågen ska gå i tid. Den nya nationella planen innehåller den största investeringen i tåg i modern tid.

En flygskatt har införts för att också flyget ska börja ta sitt ansvar för sin klimatpåverkan, samtidigt som styrmedel för mer biobränsle i flygsektorn utreds.

Satsningar på kollektivtrafik har genomförts, liksom investeringar i cykelinfrastruktur.

Att minska utsläppen från transportsektorn kommer att vara en fortsatt utmaning. Men viktiga styrmedel finns nu på plats.

Herr talman! En annan utmaning är utsläppen från vår konsumtion. De mått som används i de internationella klimatsammanhangen utgår från de utsläpp som sker på ett lands territorium. Så bör det vara. Men sedan länge mäter Naturvårdsverket också påverkan från svenskars konsumtion, även den som orsakar utsläpp utomlands. Dessa mätningar behöver bli bättre och följas noga framöver. Utsläppen i andra länder från svensk konsumtion har nämligen ökat med 50 procent under de senaste två decennierna. Vår ökade köttkonsumtion, liksom ökningen av flygresor utomlands, har bidragit särskilt till den kraftiga ökningen. För oss socialdemokrater är det tydligt att hållbarheten i handeln måste öka och att utsläppen till följd av svensk konsumtion måste minska. Då måste det också bli enklare att göra rätt. Det ska vara lätt för den som vill äta kött att välja det klimatsmartare svenska köttet, inte bara i butiken utan också på restaurangen. Det ska vara lätt att återvinna sitt avfall. Den cirkulära ekonomin förutsätter ett bättre nyttjande av våra resurser.

Herr talman! Den tredje utmaningen är förstås industrin. Industrin står för en tredjedel av Sveriges samlade klimatutsläpp. Utskottsmajoriteten föreslår i betänkandet ett tillkännagivande om att dubbla styrmedel bör undvikas. Till viss del instämmer vi i det. Men om de styrmedel som finns inte räcker till måste vi kunna göra mer. Ett exempel på det är Industriklivet. Det är ett stöd som stöttar strukturomvandling inom industrin. Det första projektet invigs av statsminister Stefan Löfven i dag. Jag talar förstås om Hybrit, där SSAB, LKAB och Vattenfall samarbetar för att kunna ta fram klimatsmart stål. Om det lyckas kan det väsentligt påverka klimatutsläppen, inte bara i Sverige utan faktiskt dramatiskt i hela världen.

Regeringen stöttar också näringslivets omställning genom Fossilfritt Sverige och till exempel den samverkan kring elektromobilitet som leds av Rise i Borås. Denna typ av projekt är en viktig förutsättning för de tekniksprång som krävs om Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland.

Herr talman! Om regeringen nu gör så här mycket för att minska klimatutsläppen, varför minskar då inte utsläppen med mer än de 1,4 procent som Naturvårdsverkets preliminära siffror visar? Är inte det viktigaste att politiken når resultat? Jo, självklart är det så. Denna regering har valt den långsiktiga och hållbara vägen. Vi har investerat i åtgärder som kommer att påverka utvecklingen under lång tid framöver. Inga styrmedel som den förra regeringen hade sett till att få på plats har tagits bort. Supermiljöbilspremien har ersatts av ett bonus-malus-system för fordonsskatt i stället. Och regeringen har tvärtom vidtagit en lång rad nya åtgärder och tillfört mer resurser för att nu snabbt minska utsläppen.

Vi har noterat att oppositionspartierna vill ta bort flera av de åtgärder som denna regering har vidtagit. M, KD och SD vill skära ned anslaget till natur och miljö med runt 30 procent.

Resultatet av denna regerings ansträngningar kommer alltså att synas genom minskade utsläpp många år framöver. När Naturvårdsverket räknar på effekterna av den klimatpolitik som fanns på plats 2016, och adderar utökningen av Klimatklivet, bonus-malus-systemet för skatt på lätta fordon och bränslebytet, är deras prognos att gapet till Sveriges klimatmål för den icke-handlande sektorn kraftigt minskar.

Samtidigt som utsläppen har minskat något under just 2017 har det rått en kraftig högkonjunktur och jobbtillväxt i Sverige. Det har tyvärr påverkat utsläppen negativt.

Herr talman! Sammantaget säger detta oss att vi måste göra oss beredda att göra ännu mer för att ställa om Sverige till världens första fossilfria välfärdsland. Det arbetet vill vi fortsätta efter valet i höst. Vad andra vill får de förstås själva svara för, men jag konstaterar att det krävs rätt mycket för att ett riksdagsparti som väljer sänkt bensinskatt, att ta bort flygskatten och att avveckla Klimatklivet ska kunna, med trovärdighet, säga sig ha en politik som når målen. Ännu mer krävs för att med trovärdighet kunna säga att man står fast vid principen att förorenaren ska betala.

Herr talman! I betänkandet föreslår utskottet bifall till två propositioner. När det gäller propositionen om miljömärkning av drivmedel vill jag nämna att information om varifrån oljan kommer är värdefull även för kunden. Jag hoppas att regeringens förordning kan ta hänsyn till det trots frågans stora komplexitet. När det gäller propositionen om klimatanpassning innehåller den också bra förslag som vi anser nödvändiga för att stärka vårt samhälles motståndskraft mot klimatförändringar.

Herr talman! Vi står självklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 25 och bifall till förslagen i de delar av betänkandet där vi inte har någon reservation.

(Applåder)

Anf. 81 Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! I dag debatterar vi en rad frågor som handlar om klimatet och om vårt svenska klimatarbete.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna nr 19 och nr 26, även om vi självklart står bakom samtliga moderata reservationer. Jag vill även yrka bifall till förslagen i betänkandet i de delar där vi inte har reservationer.

Klimatet - denna ödesfråga! Havsnivåerna stiger, extremväder blir till vardagsväder och känsliga ekosystem lever under allvarliga hot. Det råder inga som helst tvivel om att det krävs ett klimatpolitiskt ledarskap här och nu. Det krävs ett globalt klimatpolitiskt ledarskap som på riktigt utgör ett grönt föredöme.

Jag och Moderaterna menar att ett verkligt föregångsland är det land som kan gå före och minska sina utsläpp samtidigt som tillväxten kan vara god. Bara om vi visar att det går att förena minskade utsläpp med möjligheten för människor att fortsätta förverkliga sina drömmar kan vi vara ett verkligt föredöme inte bara för tillväxtländer som Kina och Indien, utan även för länder som USA.

För att klara att vara ett grönt föregångsland krävs många delar. Jag vill i mitt anförande särskilt lyfta fram tre viktiga delar.

Det första jag vill lyfta fram är hoppfullheten. Människan har i alla tider lyckats finna lösningar på svåra komplexa problem, och det kan hon göra igen. Ett verkligt grönt ledarskap handlar om att utnyttja de främsta resurser man har som land för att visa en möjlig väg till ett mer hållbart samhälle, om att främja teknikutveckling och om att dra nytta av de egna unika förutsättningarna. Därför satsar vi moderater betydligt mer än regeringen på forskning inom miljö och klimat.

Det händer att vi får kritik av våra politiska motståndare för att detta skulle innebära att vi inte vill satsa här och nu utan enbart i framtiden. För man fram sådan kritik har man inte riktigt förstått behovet av tekniksprång för att minska utsläppen drastiskt. Man har inte heller förstått potentialen i den svenska ingenjörstraditionen. Om lilla Sverige tack vare stor ingenjörskonst och stark vilja kan revolutionera hela processen för tillverkning av stål genom att gå från kol till vätgas kan vi, förutom att minska våra egna utsläpp med ca 10 procent, revolutionera en hel stålmarknad globalt och bidra till global klimatnytta.

I Sverige har vi också unika tillgångar i vår skog. En produktiv skog tar upp och binder koldioxid samtidigt som den bidrar till hållbara alternativ till fossilbaserade material och bränslen. Ska skogen spela den viktiga roll i klimatomställningen som den skulle kunna göra måste dock frihet under ansvar få råda i den. De fina naturvärden vi nu ser i skog och mark, och som många vill skydda, är en produkt av just frihet under ansvar. Den principen är nu hotad, och vi ser med oro hur äganderätten ständigt urholkas. Det vill vi sätta stopp för genom att stärka äganderätten i de gröna näringarna, av flera skäl men inte minst för klimatets skull.

Herr talman! Det andra jag vill lyfta fram är det internationella arbetet. Våra politiska motståndare brukar nämligen också kritisera oss för att vilja göra för mycket i andra länder. De tycks mena att det står i kontrast till att göra saker här hemma i Sverige. Jag menar att om man verkligen ska vara ett grönt föregångsland måste man kunna göra både och. Vi ska ställa om här hemma, i en unikt ambitiös takt, men vi måste samtidigt kunna hjälpa andra länder att göra den tillväxtresa som vi har gjort - utan att göra samma utsläppsmisstag på vägen.

Att agera lokalt står alltså inte alls i kontrast till att göra nytta globalt, tvärtom. Därför satsar vi mer än dubbelt så mycket som regeringen på internationella klimatinvesteringar, och vi vill ställa om biståndet så att det tydligare fokuserar på att just minska utsläppen. Det krävs om vi ska klara målen som följer av Parisavtalet. Det är också vår skyldighet om vi ska leva upp till våra ambitioner att vara ett verkligt grönt föregångsland.

Det tredje jag vill lyfta fram, herr talman, är precisionen. Sverige har i brett samförstånd enats om världens kanske mest ambitiösa klimatmål. Att alla partier utom Sverigedemokraterna står bakom målen är en oerhörd styrka. Men målen förpliktar också. Det är bråttom om vi ska hinna nå klimatmålen. Klimatet har inte tid med omvägar. Därför krävs precision i den förda politiken. Det krävs satsningar som gör verklig nytta. Globalt ledarskap handlar därför inte om att slå sig för bröstet för att man har lyckats plöja ned mest pengar i en budget som man kallar klimatbudget. Ingen satsning blir en verklig klimatsatsning bara för att den får prefixet "klimat", precis som inget parti blir verkligt grönt på grund av färgen på partisymbolen.

Herr talman! Jag betvivlar inte att det finns genuina ambitioner hos regeringspartierna, men man når inte hela vägen fram eftersom man inte mäktar med att prioritera och eftersträva största möjliga nytta per satsad klimatkrona. Jag är djupt övertygad om att vi om vi ska klara klimatmålen måste behandla klimatpolitiken med samma seriositet och samma respekt som vi behandlar andra politikområden. Då måste vi se till att varje satsad skattekrona gör största möjliga nytta för klimatet.

Egentligen är det nämligen ganska enkelt att minska de svenska utsläppen snabbt - det är bara att ställa så tuffa krav att hela verksamheter flyttar utomlands. Men då har vi inte gjort global klimatnytta. Då har vi inte tagit ansvar. Då har vi inte minskat utsläppen; då har vi bara flyttat dem.

Så är dessvärre fallet med flygskatten. Förstå mig rätt: Jag är genuint frustrerad över utsläppen från flyget, men jag vill att Sverige ska ta verkligt ansvar och inte bara flytta utsläppen till andra länder. Det är tyvärr det vi ser att man nu gör med flygskatten. Det europeiska flyget ingår i handeln med utsläppsrätter. Om vårt flyg från Sverige minskar betyder det att man kan flyga mer från något annat land, och det är inte att ta globalt ansvar. Därför är jag glad att en utskottsmajoritet har valt att ifrågasätta regeringens användning av dubbla styrmedel på det här sättet.

Herr talman! För att uppnå precision i politiken behöver man göra bedömningar av effekterna av klimatpolitiska åtgärder. Det duger inte att lägga stora summor på åtgärder som man tror eller hoppas ska göra nytta. Man måste förvissa sig, så gott det bara går, om att åtgärden faktiskt får effekt för klimatet. Annars ska man inte genomföra den utan lägga skattepengarna där de gör bevisat större nytta - för klimatets skull och för skattebetalarnas skull.

Därför har vi föreslagit klimatnyttoberäkningar i samtliga budgetar som regeringen lägger fram. Dessvärre motsätter sig regeringspartierna sådana beräkningar, och det är bara att beklaga. Hade man haft sådana hade man inte lagt över 1 miljard på att subventionera elcyklar. Varje bortslösad klimatkrona är en stöld från alla dem som bryr sig om klimatet. Och just dem - de som bryr sig om klimatet - måste vi ha med oss på den här viktiga resan. Människor måste känna tilltro till den förda klimatpolitiken. Därför måste de också känna att varje skattekrona som de bidrar med används på ett förnuftigt sätt.

Den här frågan är faktiskt stor och viktig. Den handlar om förtroendet för vårt skattesystem och om förtroendet för politiken. Varje skattekrona representerar hårt arbete. Grundlagen ger oss rätt att ta ut och driva in den till det allmännas förfogande, men ska vi på sikt bibehålla allmänhetens förtroende för vårt demokratiska system behöver vi visa respekt för varje skattekrona som vi kräver av folket - även på klimatområdet.

Men det handlar också om att visa respekt för klimatfrågans dignitet. Den som verkligen förstår att klimathotet är på allvar borde också förstå hur viktig varje satsad krona är i klimatarbetet.

För att rädda klimatet krävs en politik som bygger på hoppfullhet, internationellt arbete och precision. Moderaternas klimatpolitik utgår från just detta, och vi är övertygade om att bara de partier som på allvar förstår kopplingen mellan ekonomisk och ekologisk hållbarhet kan förmå att göra verklig nytta för klimatet. Inte bara Sverige utan också klimatet förtjänar en ny, moderatledd regering - nu!

(Applåder)

I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Anf. 82 Åsa Westlund (S)

Herr talman! Jag vill fråga Maria Malmer Stenergard om flygskatten.

Naturvårdsverket menar att svenskarnas flygresors sammanlagda klimatpåverkande utsläpp står för en lika stor klimatpåverkan som hela den svenska personbilstrafiken. Prognoser pekar på att klimatpåverkan från flyget ensamt inom ett par decennier kommer att vara större än från svenskars alla andra verksamheter tillsammans.

Det är alltså hög tid att bromsa denna utveckling. Regeringen har tillsatt en utredning för att öka användningen av biobränslen och jobbar fortsatt aktivt för internationella lösningar.

Min fråga till Maria Malmer Stenergard är följande: Hur går Moderaternas nej till flygskatt ihop med den princip om att förorenaren ska betala som ni i detta betänkande säger att ni står bakom?

Vi har skatt på bensin, tågresor och koldioxidutsläpp, men flyget beskattas inte alls.

Anf. 83 Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Tack, Åsa Westlund, för frågan!

Som jag sa i mitt huvudanförande är utsläppen från flyget oerhört problematiska, och detta är någonting som vi måste arbeta kraftfullt för att få ned.

Jag är glad för att vi på EU-nivå, inom EES, har fått ett pris på utsläpp från flyget i och med handeln med utsläppsrätter. Jag är också glad över att detta system skärps inom kort.

Jag tycker, precis som utskottets majoritet, att det är problematiskt att man därutöver lägger på en flygskatt. Detta innebär dubbla styrmedel, vilket är något som vi i Miljömålsberedningen har sagt att vi inte ska ägna oss åt.

Dessutom är det så att flygskatten tyvärr är missriktad. De flygbolag som kämpar stenhårt för att ställa om, som verkligen försöker att ta ansvar på alla möjliga sätt och som blandar in biodrivmedel, drabbas på precis samma sätt som den som inte bryr sig. Alltså speglar skatten inte på ett gott sätt de utsläpp som man har.

När det gäller det internationella flyget, som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter, är det mer problematiskt. Där skulle vi vilja att förorenaren i större utsträckning betalar, men om det ska bli mer träffsäkert måste vi förhandla om de internationella konventioner som faktiskt förbjuder oss att beskatta bränslet. Detta är någonting som en kommande moderatledd regering kommer att arbeta hårt för att göra.

Anf. 84 Åsa Westlund (S)

Herr talman! Tack, Maria Malmer Stenergard, för svaret!

Under min tid som Europaparlamentariker jobbade jag stenhårt för att få in flyget i EU:s utsläppshandel. Vi lyckades; 2008 tog vi beslut om att allt flyg som trafikerade från eller till EU skulle ingå i EU:s utsläppshandelssystem.

Fortfarande i dag, 2018, ser vi att så inte är fallet. Bara den trafik som rör sig inom EU ingår, därför att bland andra Maria Malmer Stenergards parti har varit med och skjutit upp det hela så att det internationella flyget fortfarande inte ingår i EU:s utsläppshandelssystem.

Jag tycker att det är beklagligt. Jag tycker att det är bra att man vill jobba på internationell nivå. Det vill vi också; vi vill fortsätta det hårda arbete som vi redan ägnar oss åt. Men efter så här många år av intensivt arbete - och det har faktiskt även din tidigare regering bidragit till - kan vi tyvärr konstatera att det saknas effektiva styrmedel.

Min fråga blir: Ser du inte med oro på att det i dag kan vara ekonomiskt attraktivt för människor att ta flyget mellan Stockholm och Göteborg i stället för att ta tåget? Ser du inte ett problem med att ni inte lever upp till principen om att det är förorenaren som ska betala när det gäller flyget? Varför ska flyget ha denna gräddfil i svensk klimatpolitik?

Anf. 85 Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Jag är genuint frustrerad, som jag sa, men det gör inte att jag är beredd att gå med på ineffektiva styrmedel. Jag är snarare rädd att om man skapar symbolpolitik kan man i viss mån luta sig tillbaka och känna att man har gjort vad man kan och inte fortsätta att kämpa lika intensivt.

Jag är övertygad om att vi behöver styrmedel som verkligen gör skillnad om vi ska komma till rätta med utsläppen från flyget. Därför måste vi jobba globalt för att påverka flygets globala klimatpåverkan, men vi måste också göra vad vi kan här i Sverige.

Under en övergångsperiod måste vi främja produktionen av biodrivmedel. Det finns många intressanta projekt, till exempel i Växjö. Man kan tänka sig olika system för att försöka främja detta. Vi föreslår till exempel avdragsrätt för klimatkompensation för företag, och vi vill att alla som säljer flygbiljetter ska informera om möjligheten att klimatkompensera.

Vi är positiva till utredningen om inblandning av biodrivmedel. Det finns även en rad andra sådana styrmedel, till exempel start- och landningsavgifter, som vi tror att man kan använda för att styra bättre.

Men när vi nu är inne på att diskutera fossila subventioner måste jag passa på att ta upp frågan om den nedsättning som finns inom gruvbranschen, som också står för en ganska stor del av våra utsläpp. Nu inser jag att Åsa Westlund inte har möjlighet till replik, men jag konstaterar att Moderaterna i sin senaste budgetmotion föreslår att man avskaffar den nedsättning av koldioxid- och energiskatt som finns inom gruvbranschen. Det gör dock inte regeringen.

Det är otroligt viktigt att vi fortsätter att arbeta för principen om att förorenaren ska betala inom alla möjliga branscher.

Anf. 86 Martin Kinnunen (SD)

Herr talman! Vi debatterar nu klimatpolitik i kammaren för sista gången under denna mandatperiod. Utgångspunkten för politiken från Sverigedemokraternas sida är tydlig. Vi vill ha en renodling av klimatpolitiken mot ett grundläggande mål: minskade utsläpp på global nivå.

Detta är helt i linje med Konjunkturinstitutets bedömning. Sverige ska ta sitt ansvar inom ramen för det globala arbetet med att bekämpa global uppvärmning. Men låt oss vara tydliga med att detta är ett globalt problem. Låt oss slippa ensidigt fokus på vad som händer inom Sveriges gränser, låt oss slippa domedagsteorier och låt oss slippa långa utläggningar om väder när vi talar om klimatpolitik.

Vilket väder vi har i maj 2018 är inte relevant för en diskussion om klimatpolitik, utan det är i sammanhanget en anekdot. Klimat är väder i långa tidsserier. Även om vi för tillfället har lägre temperaturer på global nivå kan vi se att temperaturen har stigit under en ganska lång period, med ungefär 0,1 grad per decennium. Enligt de modeller som IPCC använder sig av kommer detta att accelerera under århundradets andra hälft.

Global uppvärmning är på riktigt, och det är ett problem som vi måste bekämpa kraftfullt. Vi måste dock även vara tydliga med att vi har många globala utmaningar.

Vi har krig i stora delar av världen. Vi har utbredd fattigdom som visserligen minskar men som fortfarande är ett utbrett problem. Vi har terrorism som drabbar nästan varje land i hela världen.

Vi har dessutom den globala uppvärmningen. Detta är ett komplext problem, då vi ännu inte vet exakt vilka konsekvenser som det kommer att föra med sig. Vi vet inte hur utsläppsutvecklingen kommer att se ut och hur snabbt utsläppen kommer att minska - om de nu kommer att minska - och vi vet heller inte hur känsligt klimatet är för växthusgaser. Vad vi har är olika scenarier som forskarna modellerar med, och skillnaderna mellan modellerna är oerhört stora.

Herr talman! Vi har således en enorm osäkerhet, viket understryker vikten av att ta det säkra för det osäkra och vikten av ett kraftfullt arbete för att minska utsläppen av växthusgaser i världen och göra våra samhällen mer motståndskraftiga mot olika former av väderfenomen.

Det sistnämnda är klimatanpassning, vilket den rikare delen av världen - som vi tillhör - kommer att ha stora möjligheter att lyckas med. Vi har en politik i kammaren med ganska stor enighet.

Problemet vad gäller klimatanpassning är betydligt större i de fattigare länderna. Nyckeln till att stå emot utmaningar i form av förändrat klimat och väderfenomen är nämligen välstånd. En utveckling med minskad fattigdom och högre tillväxt i tredje världen är vad som krävs för att skapa goda förutsättningar för klimatanpassning globalt.

Här har naturligtvis Sverige en roll att spela genom en effektiv biståndspolitik och en handelspolitik som öppnar upp möjligheter till handel mellan fler länder.

Herr talman! Vi har under de här åren utvecklat partiets klimatpolitik. Vi har i dag tio reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till reservationerna 4 och 14.

Inriktningen på politiken är tydlig. Klimatpolitiken måste bli effektiv. I vilket land utsläppen minskar, i vilken sektor utsläppen minskar, vilket slags fossilfri energiform som används och så vidare är inte relevant. Vad som är relevant är att vi får så mycket som möjligt tillbaka för varje satsad krona.

Precis som Konjunkturinstitutet har slagit fast och Finanspolitiska rådet konstaterat bör klimatmål formuleras utifrån vad man vill uppnå och inte i termer av vilka medel man vill använda. Av den anledningen bör Sverige snarast avveckla de sektorsvisa målen inom klimatpolitiken. Mål om förnybart, energieffektivisering och koldioxidfri fordonsflotta bör överges - inte för att vi inte ska arbeta för att minska utsläppen i de här sektorerna men för att de sektorsvisa målen bidrar till ineffektivitet. Man fokuserar på en viss sektor i stället för på hela bilden.

Av den anledningen bör regeringen ge Miljömålsberedningen nya direktiv för klimatpolitiken. Forskning har visat att bindande mål för förnybart inom EU kraftigt kan öka kostnaderna utan att utsläppen minskar.

Sammanfattningsvis vill vi framhäva att all politik på klimatområdet måste föregås av en ordentlig kostnads- och nyttoanalys. Vi behöver i ökad utsträckning göra dessa analyser, för det är lätt att tappa fokus när man vet att över 80 procent av världens energiförsörjning kommer från fossila källor och att förnybart exklusive biomassa i dag egentligen bara står för en försumbar mängd och ökar mycket långsamt.

Det är mycket tal om flyget i dag, vilket är intressant i sammanhanget. Ska man vara ärlig får man konstatera några saker: Den svenska flygskatten är inte effektiv. Det framgår av regeringens egen proposition. Socialdemokraternas talare klargjorde här tidigare att det inte finns några bra styrmedel. Det är sant, men det är inget argument att införa ett dåligt sådant.

Flyget är, som andra har konstaterat, redan en del av utsläppshandeln i Europa, och skatten bidrar enbart till att fördela om dessa utsläpp. Och flyget behövs i ett glesbefolkat stort land som Sverige. Om man däremot kan åstadkomma ett globalt utsläppssystem för flyget är såklart mycket vunnet, men en symbolisk skatt i Sverige kommer enbart att ha negativa effekter.

Vi vet, som också andra talare har konstaterat här i dag, att flygandet i världen kommer att öka. Flyget står i dag för en liten andel av världens utsläpp, men andelen kommer att öka i takt med att fattigare människor blir allt rikare och vi får betydligt fler som tillhör en köpstark medelklass i framför allt Asien, men även i Afrika. Flygandet kommer alltså att öka, och den tekniska utvecklingen är förhållandevis långsam. De flygplan som köps in i dag kommer att vara i drift väldigt länge.

Om man stirrar sig blind på flyget är det lätt att bli pessimistisk och tappa fokus och införa dåliga styrmedel. Då är det kanske bättre att fokusera på de lägre hängande frukterna. Kolförbrukningen inom energisektorn har stått stilla eller minskat de senaste åren, men i takt med höga tillväxttal ser vi ökningar även på det området i dag.

Förbrukningen av olja och kol är det allra största problem vi har globalt när det kommer till utsläpp av växthusgaser, och det är här mer energi bör läggas på att minska utsläppen. Kolet och oljan måste konkurreras ut, och andra, renare energiformer måste bli billigare och tillräckligt driftsäkra och effektiva.

Herr talman! Här krävs stora satsningar på framför allt forskning och utveckling framför subventioner, för vi har en oroande utveckling med förnybart som växer enbart tack vare stora subventioner. På varje marknad där subventionerna börjar trappas ned kan vi se kraftigt minskade investeringar. Låt oss då inte luras av konkurrenskraften inom exempelvis solkraften när industrin har varit helt beroende av subventioner och i viss utsträckning även av dumpade priser på utrustning från Kina.

Det är en oroande utveckling att andelen kärnkraft i den globala energimixen enbart ser ut att öka marginellt trots att vi alla här vet vilken betydelse IPCC anser att kärnkraft har inom den globala energimixen. Här har Sverige en stor roll att spela i och med att vi har stor kompetens på området. Sverige skulle kunna bli ledande i utvecklingen av nästa generation kärnkraft, som är både säkrare och miljövänligare. Denna teknik skulle vi sedan kunna sprida till övriga världen, vilket skulle gynna såväl svensk industri som omvärlden, som skulle välsignas med stabil, säker och betydligt renare kärnkraft.

Herr talman! Vi anser att de internationella klimatinvesteringarna bör ökas på bekostnad av de ineffektiva åtgärderna i Sverige. Det är anmärkningsvärt att regeringen ägnar så liten uppmärksamhet åt frågans internationella dimension.

Beräkningarna visar tydligt att internationellt samarbete genom CDM-projekt utgör lågt hängande frukter för utsläppsminskningar i ett globalt perspektiv. Här kan utsläppsminskningar göras till en kostnad av 60 kronor per ton - att jämföra med regeringens klimatkliv, där beräkningar just nu talar om en kostnad på 400 kronor per ton.

Det är positivt att arbete pågår med nya internationella samarbetsformer utifrån artikel 6 i klimatavtalet från Paris. Sverige bör fortsätta att arbeta för att nya samarbetsformer kommer till.

Herr talman! Sverigedemokraternas fokus inom klimatpolitiken ligger på att göra skillnad på riktigt och att göra det effektivt. Av denna anledning är det positivt att vi och de fyra borgerliga partierna nu har kunnat enas om två tillkännagivanden på området. Riksdagen förväntas senare i dag bifalla motioner från SD och Alliansen om just vikten av att klimatpolitiken är effektiv och inte bidrar till koldioxidläckage och att vi upphör att arbeta med dubbla styrmedel. Mycket är vunnet om vi kan få till stånd en mer effektiv och målinriktad klimatpolitik under nästa mandatperiod.

Den symbolpolitik vi har på området i dag är inte konstruktiv, och den går ut över svensk tillväxt, konkurrenskraft och jobb utan att man för den delen bidrar till att minska utsläppen globalt.

Anf. 87 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Det har varit en rekordvarm och torr vår. Redan i slutet av maj fick min granne lov att slå höet. Det blev en rekordtidig, och rekordliten, höskörd.

I helgen träffade jag en släkting som är fårägare. Han höll på att flytta tackorna och lammen till ett avlägset skogsbete för att beteshagarna med de säkra rovdjursstängslen var helt avbetade. Alternativet var nödslakt.

Klimatförändringarna påverkar oss och miljontals människor över hela världen redan i dag. Torka, översvämningar och en ökad medeltemperatur håller på att göra delar av världen obeboelig. Det är en skrämmande utveckling. Visst är det skönt med värme. Men det är inte skönt med skogsbränder, borttorkade skördar, sinande brunnar och nödslaktade djur och inte heller, för den delen, med bortspolade vägar och vattenfyllda hus.

Klimatförändringarna är inte heller något som bara har drabbat oss; det är något som vi själva har orsakat genom att bränna fossil olja och kol i alla dess former och genom våra ökade utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser till atmosfären.

Vi måste både minska våra utsläpp och anpassa oss till det förändrade klimat vi redan har orsakat. Om detta handlar dagens betänkande, som bland annat behandlar två propositioner och en skrivelse från regeringen.

Eftersom vår miljöminister också deltar i debatten och i sitt anförande kommer att redogöra för de två propositionerna, Nationell strategi för klimatanpassning och Miljöinformation om drivmedel, kommer jag att koncentrera mitt anförande på skrivelsen, En klimatstrategi för Sverige.

Herr talman! När jag läser skrivelsen blir jag som miljöpartist väldigt stolt. I skrivelsen berättar regeringen vad vi har gjort under mandatperioden för att minska klimatutsläppen. Och det är väldigt mycket. Jag tycker också att fler riksdagsledamöter i den här kammaren kan sträcka på sig. Det är stort och viktigt att vi har kommit överens om hur regeringen ska arbeta i en klimatlag, om klimatpolitiska mål och om att inrätta ett klimatpolitiskt råd.

Allt detta är nu på plats efter att Miljömålsberedningen, vari jag var Miljöpartiets representant, lämnade sitt förslag våren 2016 och vi gemensamt klubbade det klimatpolitiska ramverket i juni 2017 i denna kammare. Lagen trädde i kraft i januari i år, och Klimatrådet har börjat sitt arbete.

Som miljöpartist tar jag mig rätten att sträcka lite extra på mig. Att införa ett klimatpolitiskt ramverk var Miljöpartiets viktigaste vallöfte inför förra valet. Nu har vi kommit överens med alla andra partier i riksdagen förutom Sverigedemokraterna. Senast år 2045 ska Sverige inte lämna några nettoutsläpp till atmosfären, och därefter ska vi uppnå negativa utsläpp. Vi är överens om delmålen till 2030 och 2040, och vi är också överens om att trafikens utsläpp, vår stora utmaning, ska minska med 70 procent till 2030.

Herr talman! Vi var också överens i Miljömålsberedningen om en del viktiga åtgärder och styrmedel som redovisas i den här skrivelsen. Några exempel är att klimat- och miljöfrågorna ska integreras i alla politikområden, att resebidraget måste förändras, att kommunerna ska få möjligheter att införa miljözoner för personbilar i städerna och att andelen persontransporter med kollektivtrafik, cykel och gång ska vara minst 25 procent 2025 uttryckt i personkilometer.

Miljöpartiet i regering har också sjösatt en mängd ytterligare klimatåtgärder som bonus-malus-systemet vid nyinköp av bilar, elfordonspremien, bränslebyte för att öka inblandningen av biodrivmedel, stöd till kommunernas klimatarbete genom Klimatklivet och stadsmiljöavtalen, ökat stöd till biogas, ökad skatt på fossila drivmedel och införande av flygskatt.

I dag har vår klimatminister Isabella Lövin tagit ett viktigt spadtag för pilotprojektet Hybrit för en fossilfri stålindustri. Åsa Westlund talade om det i sitt anförande. Det är en satsning som har kommit till stånd tack vare regeringens stöd till klimatinnovationer inom industrisektorn, det så kallade Industriklivet. Det här är ett exempel på att det ibland är nödvändigt att använda fler än ett styrmedel för att minska utsläppen. Industriutsläppen omfattas ju även av EU:s utsläppshandelssystem.

Herr talman! Trots alla dessa beslut, trots att den här regeringen, till skillnad från den tidigare alliansregeringen, prioriterat klimatutmaningen och trots att Sverige hamnar högst i topp på både FN-chefens och den internationella miljöorganisationen CAN:s listor över länders klimatarbete räcker det inte. Mycket mer behöver göras. De styrmedel som är på plats behöver skärpas och nya åtgärder behöver komma på plats.

Miljöpartiet har därför, som enda parti, tagit fram en klimatfärdplan för hur riksdagens mål ska kunna nås och överträffas. Miljöpartiet är väl medvetet om att om vi ska uppnå Parisavtalet, det vill säga om vi ska lyckas begränsa den globala uppvärmningen till väl under två grader med en inriktning mot 1,5-gradersmålet, behöver vi minska våra utsläpp i en snabbare takt. Vi behöver överträffa riksdagens mål med råge.

Vi måste också inse att vi är ansvariga inte bara för våra territoriella utsläpp utan även för de utsläpp vi orsakar i andra länder genom vår konsumtion. Under de senaste 20 åren har våra konsumtionsutsläpp i andra länder ökat med 50 procent. Under samma period har våra territoriella utsläpp minskat med 30 procent. Sveriges utsläpp har minskat, men inte svenskarnas. Det håller inte, som vissa politiker vill göra gällande, att säga att Sveriges andel av världens utsläpp är försumbar, för när det gäller svenskarnas utsläpp ligger vi i topp.

Herr talman! Miljöpartiets klimatfärdplan innehåller över 140 förslag på åtgärder. Det är förslag på åtgärder för att minska utsläppen inom alla sektorer: transporter, energi, mat, ekonomi och konsumtion. Många av dem återfinns i vårt valmanifest, det vill säga det är klimatåtgärder vi prioriterar att få på plats redan nästa mandatperiod. Låt mig nämna några av dem.

Vi vill stoppa prospektering och nyexploatering av fossil energi som kol, olja och fossilgas och fasa ut subventionerna till den fossila energin i Sverige, EU och globalt.

Vi vill införa etappmål per mandatperiod för minskning av konsumtionens klimatpåverkan.

Vi vill göra en bred översyn av skattesystemet inom livsmedelskedjan i syfte att hitta vägar för att minska matens negativa klimatpåverkan. Vi vill bland annat införa en antibiotikaskatt på kött.

Vi vill rusta upp järnvägen rejält i hela landet, bygga nya stambanor för höghastighetståg, göra det enklare att boka utlandsresa med tåg samt införa ett nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik i hela Sverige.

Miljöpartiet tror på breda överenskommelser. Vi är stolta över Miljömålsberedningens klimatöverenskommelse och energiöverenskommelsen med sikte på 100 procent förnybart. Nästa mandatperiod vill vi genomföra en bred skattereform med grön skatteväxling som grund, och vi vill se blocköverskridande skattesamtal och nå överenskommelser som gynnar cirkulär och delandets ekonomi. Det här är bara några av alla de klimatförslag som finns i vårt valmanifest och i vår klimatfärdplan.

Herr talman! Klimatet har redan ändrats i Sverige. Temperaturökningen i Sverige är dubbelt så stor som det globala genomsnittet. Forskarnas klimatscenarier uppskattar att vi kommer att få det 5-6 grader varmare i slutet av 2000-talet. Den uppvärmningen är redan påbörjad med 1 grad. Vi märker det i bristen på vatten och i att det är för mycket vatten. I Värmland har många drabbats hårt när åar, älvar och sjöar översvämmats och fyllt hus med vatten och spolat bort vägar och järnvägsbankar.

Vid sidan av arbetet med att hejda klimatförändringarna måste vi också anpassa oss till dem. I det här betänkandet behandlar vi regeringens strategi för klimatanpassning. Regeringen föreslår två ändringar i plan- och bygglagen och lyfter fram ett antal områden som särskilt angelägna för det fortsatta arbetet, bland annat arbetet med att förhindra ras, skred, erosion och översvämningar som hotar samhällen, infrastruktur och företag.

Jag vill avslutningsvis lyfta fram en viktig klimatanpassningsåtgärd som Miljöpartiet nämner i vår klimatfärdplan och som också Boverket lyft fram som en viktig åtgärd, nämligen att ny bebyggelse måste anläggas med god marginal från strandkanter för att minska översvämnings- och skredrisk. Ett stärkt strandskydd är med andra ord ett skydd mot kommande klimatförändringar.

Det är märkligt att så många partier i den här riksdagen inte har insett det. Att bygga sina bostäder på höjder och inte på stranden är något som våra förfäder i alla tider förstått vitsen med. Det är märkligt att politiker och partier idag, när vi verkligen har anledning att hålla oss till den goda regeln, vill göra det omvända. En uppluckring av strandskyddet har inte bara negativa effekter på växt- och djurlivet och friluftslivet. Det gör oss också mer sårbara för klimatförändringarna.

Till sist, herr talman, vill jag yrka bifall till betänkandet med undantag för de två reservationer som MP, S och V har gemensamt. För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall endast till reservation 25 om dubbla styrmedel inom klimatpolitiken.

Tack till alla mina utskottskamrater för den här mandatperiodens livliga debatter.

(Applåder)

(TALMANNEN: Miljöminister Karolina Skog måste vara på regeringssammanträde kl. 15, och därför har jag beslutat att Karolina Skog har möjlighet att hålla sitt tal nu. Hon bryter talarlistan - helt i enlighet med riksdagsordningen.)

Anf. 88 Miljöminister Karolina Skog (MP)

Herr talman! Tack för den möjligheten! Jag vill börja med att be om ursäkt till dem som inte har möjlighet att ta replik, men jag kan inte påverka detta.

Herr talman, ledamöter och åhörare! Sverige har troligen världens bästa program för att möta klimathotet. Det här kan ju låta som en av regeringens talepunkter, men det är i själva verket ett citat från FN:s generalsekreterare António Guterres. Det var det han hade att säga när han besökte Stockholm i april i år.

Sverige toppar europeiska miljöorganisationers granskningar av länders miljöpolitik. Häromdagen beskrev en välkänd KTH-miljöforskare den här mandatperioden med orden "en miljöpolitisk skördetid". Med det i ryggen är jag stolt över vad den här regeringen har åstadkommit på miljö och klimatområdet.

Herr talman! Det är inte utan orsak som den här regeringen har klimatet som en av de högst prioriterade frågorna. Klimatet är vår tids ödesfråga. Det råder ingen som helst tvekan om vad som måste göras. En ny rapport från IPCC visar att världen kan ha passerat en temperaturhöjning med 1,5 grader redan 2040 - det är om 22 år - om vi inte gör någonting nu. Klimatet kan inte vänta.

Under mandatperioden har regeringen därför rullat ut reform efter reform för att Sverige ska bli världsledande i klimatomställningen. Vi har tagit oss an transporterna, vi har tagit oss an internationella åtgärder och vi har till och med, äntligen, tagit oss an processindustrin. Antalet reformer i den klimatstrategi som vi nu debatterar talar sitt tydliga språk.

Det vi har gjort gör också skillnad. Naturvårdsverket konstaterar i sin senaste utsläppsprognos att utsläppsmålen är i sikte. De styrmedel som vi har infört och det som inom kort börjar gälla får effekt. Men det är trots det mycket kvar för Sverige att göra för att vi ska uppfylla vår del av Parisavtalet.

Herr talman! Sverige fungerar bäst när parterna arbetar tillsammans. Det gäller även inom klimatpolitiken. Klimatlagen stakar ut en riktning. Sverige ska ha nettonollutsläpp 2045. Samma år ska vår elförsörjning vara förnybar, helt i enlighet med energiöverenskommelsen. Enligt Bränslebytet ska hälften av alla drivmedel vara förnybara 2030.

Och tvärtemot stereotypen av det klimatfientliga näringslivet är företagen med på tåget. De har insett samma sak som regeringen, att efterfrågan på energieffektiva och fossilfria lösningar är framtiden. Genom att Sverige i dag anpassar sig till framtidens marknad kan våra företag bli världsledande.

När Dagens industri nyligen bad om betyg på regeringens klimatpolitik gjorde flera tunga företagsledare tummen upp. Och när vi nordiska miljöministrar träffade en panel med vd:ar från tunga nordiska bolag efterfrågade de skarpare ekonomiska och politiska styrmedel.

Inom Fossilfritt Sverige har bransch efter bransch tagit fram egna färdplaner för omställningen. Åkerinäringen, stålindustrin, cementindustrin och betongindustrin är med. Det handlar om färdplaner för klimatomställning, men också för innovation.

Statsministern och klimatminister Isabella Lövin är just nu på plats i Luleå för att ta första spadtaget för pilotanläggningen till Hybrit, som är SSAB:s, LKAB:s och Vattenfalls initiativ för fossilfri kolproduktion. Sverige ska göra stål utan kol. Och vi ska bli först i världen med det. Med sådana satsningar står svensk basindustri för en gyllene framtid.

Industriklivet, som vi har infört under mandatperioden, har uppgetts vara en förutsättning för att det här ska bli av.

Klimatklivet och stadsmiljöavtalen har lett till en lång rad klimatinvesteringar över hela landet. Det har engagerat kommuner, landsting, företag och föreningar, som vill vara en del av omställningen till en fossilfri ekonomi. Privatpersoner gör sitt genom att sätta upp solceller och laddstolpar.

Att bygga ett hållbart samhälle gör vi tillsammans. Inget kan få ett samhälle att hålla ihop och hålla samman som att med samlade krafter arbeta mot ett gemensamt mål. Jag har genuint svårt att förstå varför de borgerliga partierna vill slå sönder denna växande folkrörelse.

Herr talman! Transportsektorn ger mig både hopp och bekymmer. Det var länge sedan cykeln var så populär som den är i dag. Elcyklar susar fram i våra städer och på landsbygden. För mig som drömmer om städer där alla vågar låta sina barn, som har uppnått tillräckligt hög ålder, cykla själva är detta ett väldigt gott tecken.

Elbilstekniken går framåt. Jag är säker på att elbilen kan bli den nya folkbilen, förstås anpassad efter modern bilism. Vi åker tåg som aldrig förr. Och sjöfarten blomstrar. Och det görs stora investeringar i svenskproducerade drivmedel.

Samtidigt flyger vi mer än någonsin. Sverige är ett av världens billigaste länder att flyga i. Och trots att tekniken förbättras ökar utsläppen år efter år. Vi måste göra någonting nu.

Men vad hör vi från oppositionspartierna om flyget? Jo, de är rörande överens om att flygskatten ska avskaffas. Alliansen är mer bekymrad över att ett flygbolag har ställt in en linje direkt till Las Vegas än över att flygets utsläpp skenar.

Vi ser också att dieselbilarna smutsar ned luften i våra städer. Sedan 2011 har dieselbilars utsläpp av kväveoxider fördubblats, trots att teknikutvecklingen ska minska utsläppsproblemen, inte öka dem. Enligt Naturvårdsverket leder trafikens luftföroreningar till hela 2 900 förtida dödsfall per år i Sverige. Regeringen har därför varit tydlig med att alla barn ska få växa upp med ren luft. Från 2020 kommer kommuner att kunna införa miljözoner. Men till det säger Moderaterna nej. Moderaterna prioriterar dieselbilars andrahandsvärde före barnen.

Omställningen av transporterna går för långsamt. Det går åt rätt håll men för långsamt. Vad gör då Alliansen? Jo, de vill ta bort Klimatklivet, stadsmiljöavtalen, elcykelpremien och elbilspremien. I stället för att lägga fram egna konkreta förslag på hur Sverige ska bli världsledande i klimatomställningen har de landat i att i stort sett allt är undermåligt, fel på något sätt. Det är ett mantra som upprepas om och om igen.

Herr talman! Jag vill påminna om att alliansregeringens politik har lett till att 1,6 miljarder skattekronor har gått till köp av renodlade dieselbilar. Finns det någon här inne som kan påstå att det är effektiv miljöpolitik? Det är med stolthet jag kan meddela att från den 1 juli i år, när bonus-malus-systemet börjar gälla, är dieselbilsbonusarnas tid förbi.

Alliansregeringen gjorde det också billigare att använda fulgödsel och att bränna fossila bränslen i kraftvärmeverk. Kan någon förklara för mig hur det är effektiv klimatpolitik?

I dag debatterar vi även världens första lagkrav på att ange miljöinformation om drivmedel. Detta är för mig en viktig reform, som gör det lätt för konsumenterna att göra rätt. Det ska vara lika enkelt att välja bort dåliga bränslen som att välja bort dåliga vitvaror. Och de som tar fram verkligt hållbara drivmedel ska premieras.

Propositionen är, som säkert har noterats, brett hållen. Och som jag tidigare har aviserat är det regeringens avsikt att återkomma med detaljer i den förordning som just nu bereds i Regeringskansliet.

Herr talman! Klimatförändringarna pågår här och nu. Sedan 1992 har isen i Antarktis minskat med omkring 3 000 miljarder ton. Smältningen går allt snabbare. Och här hemma i Sverige har vi fått uppleva den varmaste majmånaden på över hundra år. Extremväder, översvämningar och torka är företeelser som ett förändrat klimat för med sig.

Att sitta med armarna i kors kan visa sig bli väldigt kostsamt. På bordet har vi därför Sveriges första strategi för klimatanpassning. Sverige måste stå rustat för det som ett förändrat klimat medför.

Med den här propositionen stärker vi den nationella samordningen och förtydligar mandatet för myndigheterna. Kommuner kommer i översiktsplaner att ge sin syn på risken för skador på den byggda miljön som kan orsakas av klimatrelaterade översvämningar, ras, skred och erosion. Boverket och SMHI kommer att samordna och stötta arbetet framöver.

Herr talman! Klimatet kan inte vänta. Vi kan inte vänta in någon ny teknik eller att någon annan ska gå före. Vi måste fatta beslut nu. Sverige har högt ställda mål. Mycket tyder på att de kan uppnås, men det kommer inte att hända av sig självt.

Att den här mandatperioden har varit en miljöpolitisk skördetid får inte innebära att nästa blir en miljöpolitisk träda. Omställningen har bara börjat.

(Applåder)

Anf. 89 Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Det här är en viktig debatt om en oerhört viktig fråga. Det är den största klimatpolitiska debatten här under riksdagsåret och före valet, det val som är så viktigt för klimatarbetet. Jag kan därför bara beklaga att klimatministern inte har kunnat prioritera den här debatten.

Jag välkomnar naturligtvis att Karolina Skog har kommit till kammaren för att försvara den här regeringens förda klimatpolitik, och jag hoppas att hon hinner avsluta det här replikskiftet innan hon måste rusa vidare.

Jag vill börja med dieselbilar och barn. Det tänker jag inte ens bemöta, för det är inte värdigt i den här kammaren. Det kanske lyfter på en miljöpartistisk kongress, men jag hoppas att vi kan hålla oss över den nivån. Jag konstaterar bara att Karolina Skogs företrädare själv tyckte att dieselbilar var bra för klimatet.

Tyvärr är facit dystert när det gäller den här regeringens klimatpolitik. Jag ifrågasätter inte alls ambitionsnivån - det gör nog ingen - men tyvärr når den inte hela vägen fram. Det räcker inte med stora ambitioner och vackra ord. Klimatet bryr sig bara om resultatet, och det gör också skattebetalarna.

Nu är det bråttom. Ska vi hinna nå målen måste varje satsad krona göra största möjliga nytta. Därför föreslår Moderaterna klimatnyttoberäkningar så att vi ska veta var vi ska lägga våra pengar. Men i det här betänkandet säger regeringspartierna nej till just detta.

Det är viktigt att redovisa ekonomiska effekter för enskilda och företag när man ändrar skatter. Det är viktigt att redovisa sysselsättningseffekter när man vidtar arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av samma anledning bör man också göra beräkningar av vilka åtgärder som faktiskt ger resultat på klimatområdet.

Därför undrar jag: Varför motsätter sig regeringspartierna den här typen av beräkningar?

Anf. 90 Miljöminister Karolina Skog (MP)

Herr talman! Frågan om klimatpolitikens kostnadseffektivitet är viktig. Det är självklart viktigt att skattemedel används effektivt. Det är grundläggande för regeringen. Men det är också en komplex fråga som förtjänar ett förtydligande.

För det första är det vanligt att ett styrmedel har flera syften. Det kan vara näringspolitiska, energipolitiska, säkerhetspolitiska eller klimatpolitiska syften. Eller också kan det vara olika kombinationer av dessa syften. Om ett styrmedel har flera positiva samhällseffekter är det inte korrekt att kostnaden ensidigt ställs mot klimateffekten. Kostnaden måste slås ut på andra nyttor: luftkvalitet, hälsa, buller, näringspolitik, energipolitik etcetera.

För det andra är det så att olika styrmedel samverkar med varandra. Det är ofta svårt att exakt veta vad som gav en viss effekt. Det är svårt att mäta om det var till exempel energiskatten eller koldioxidskatten som genererade en viss utsläppsminskning.

Ytterligare en svårighet är att hitta en lämplig referenspunkt till vad som är en kostnadseffektiv klimatpolitik. Det går till exempel inte att räkna ut vilken koldioxidskatt som teoretiskt sett skulle krävas för att man skulle klara alla klimatmål och sedan använda detta som referenspunkt för vad en effektiv klimatåtgärd får kosta.

Ingen ansvarsfull regering kan lösa klimatproblemet helt och hållet genom att chockhöja koldioxidskatten. Det skulle få andra allmänpolitiska effekter som ingen regering skulle acceptera.

Jag vill också poängtera att vi arbetar med en omställning. Vi måste jobba med innovation - teknikutveckling - och med att titta framför allt på de långsiktiga effekterna.

Anf. 91 Maria Malmer Stenergard (M)

Herr talman! Under alliansregeringen växte ekonomin med ca 10 procent samtidigt som utsläppen minskade med nästan 20 procent. Enligt Statistiska centralbyrån har trenden med sjunkande utsläpp vänt, och vi ser nu att utsläppen ökar. Enligt SCB har de ökat under de två senaste åren - inte jättemycket, men det är naturligtvis bekymmersamt att trenden vänder. Det här pekar ju ännu mer på hur viktigt det är att vi verkligen ser till att styra mot målen och inte famlar i blindo.

Jag har full förståelse för att det är svårt att göra exakta beräkningar. Men det jag inte kan förstå är att ambitionen inte ens finns. Det är klart att man inte kan träffa exakt rätt, men man måste i alla fall försöka. Annars är risken att vi inte ens rör oss mot klimatmålen, utan att vi irrar runt. Det har klimatet inte tid med.

Jag vill ställa en fråga till miljöministern. Om man har fullt fokus på klimatmålen, vilken av följande satsningar - subventioner till elcyklar och båtmotorer eller, som Moderaterna föreslår, ett teknikneutralt stöd för att bygga ut laddinfrastruktur för att kunna ställa om transportsektorn - tror hon då skulle få störst effekt? Eller menar regeringen att den typen av bedömningar helt saknar intresse? Hur ska man då förklara det för skattebetalarna, och hur ska man förklara det för klimatet?

Anf. 92 Miljöminister Karolina Skog (MP)

Herr talman! Svensk ekonomi är osedvanligt stark just nu. Det går oerhört bra för Sveriges ekonomi i olika delar. Det är fantastiskt och det är någonting som jag som regeringsföreträdare är oerhört stolt över.

Eftersom vi inte har kopplat isär utvecklingen av tillväxt och klimatutsläpp innebär det att utsläppen på kort sikt ökar. Klimatpolitik är dock inte kvartalsekonomi. Alla som arbetat med klimatpolitik vet att utsläppsminskningar är resultatet av ett omställningsarbete. Omställning tar tid. De utsläppsminskningar som sker i dag kan beror på styrmedel och åtgärder som vidtogs för flera år sedan. Detta gäller för en stor del av utsläppen.

Att Sverige i dag ligger bra till vid en internationell jämförelse handlar om att vår klimatpolitik tog fart redan under 1990-talet. Vi var långt före andra med att införa koldioxidskatter. Vi ställde om energisystemet och uppvärmningen.

Det är osakligt att koppla utsläppen direkt till beslut under den här mandatperioden.

Som en följd av det klimatpolitiska ramverket ska det inrättas ett klimatpolitiskt råd som kommer att granska alla regeringar framöver från olika synvinklar, från en makroekonomisk och en mikroekonomisk synvinkel. Man kommer också att granska vilket inflytande som detta har på hela samhällsutvecklingen. Det kommer att vara ett viktigt verktyg för att framöver verkligen skärpa klimatpolitiken för att vi ska nå målen och för att vi ska ha en klimatpolitik som verkar för ett starkt samhälle.

Anf. 93 Martin Kinnunen (SD)

Herr talman! Jag tänker inte beklaga mig över att klimatministern inte kom hit. Vi får nöja oss med att någon minister har möjlighet att komma hit.

Klimatklivet brukar framhållas av regeringen som de absolut viktigaste satsningarna fram till 2023. Det handlar om 16 miljarder som ska läggas på de åtgärderna. Konjunkturinstitutet har ju påtalat allvarliga brister vid utformning av tidigare liknande investeringsstöd, inte minst på grund av bristande kostnadseffektivitet och additionalitet.

Det är positivt att Riksrevisionen nu genomför en granskning av Klimatklivet. I början av nästa år ska vi kunna ta del av deras synpunkter. Förhoppningsvis är stödet då redan avvecklat sedan några veckor tillbaka.

Vad vi får är en spretig klimatpolitik utan röd tråd. Ett grundläggande problem är att man genomför projekt som i alla fall skulle ha genomförts. Man strör pengar även över sådant som absolut inte alls borde genomföras med skattemedel.

Jag undrar: Ser ministern något specifikt med Klimatklivet i dag som kan förbättras? Har man identifierat någon ineffektivitet som man vill styra bort ifrån? Ser man någon förbättringspotential? Har man kunnat utvärdera projektet ännu och hittat några brister som man kan åtgärda?

Anf. 94 Miljöminister Karolina Skog (MP)

Herr talman! Vad jag vet har Konjunkturinstitutet inte granskat Klimatklivet i sig. Det som det refereras till är generella resonemang baserade på tidigare utvärderingar.

Jag ser självklart fram emot den granskning som kommer att göras. Som alla granskningar ska vi läsa den noga. När vi har den på plats kan vi dra relevanta slutsatser. Det finns inget projekt som är så perfekt att det inte kan förbättras.

Vad jag tycker är särskilt bra med Klimatklivet är att det bjuder in företag, kommuner och landsting över hela landet att vara delaktiga i klimatomställningen och ta initiativ. Jag ser mångfalden, både här och i många delar i samhället, som en styrka och inte en svaghet.

Anf. 95 Martin Kinnunen (SD)

Herr talman! Det är positivt om många blir glada över att de får vara med och ta del av statens skattepengar. Jag tycker kanske inte att det är ett stort värde i det som sådant, utan det viktiga är att man gör bra saker med pengarna. Pengar ska göra nytta, och i detta fall ska de minska växthusgasutsläppen.

När man tittar på listan ser man att det handlar om väldigt många projekt. Stödet har utökats utan att någon utvärdering först har gjorts. Jag fick syn på att flera projekt handlar om exempelvis klimatångest. I Norrbotten anordnas en kurs i klimatångest, något som för övrigt inte är en godkänd psykiatrisk diagnos. Det var 62 personer som sökte kursen. Den kostade 817 164 kronor. Av de anmälda var det 79 procent som inte slutförde kursen. De hade helt enkelt inte tid att gå dit mer.

Inom Klimatklivet och myndigheten verkar man tycka att detta är något bra, för kursen har fått ytterligare 644 000 i fortsatt finansiering. Fler kurser följer. Klimatångest är trendigt. Ett sådant projekt i Södermanland har också fått en halv miljon kronor.

Man kan även se spännande projekt när det gäller att minska matsvinn. I Skurup tog man in konsulter som lärde bespisningspersonalen att den skulle lägga upp mindre mat på tallrikarna. Kostnaden för detta var 400 000.

Är det här exempel på projekt som ministern tycker att man ska fortsätta med? Är de effektiva? Bidrar de till ett seriöst och effektivt klimatarbete?

Anf. 96 Miljöminister Karolina Skog (MP)

Herr talman! Regeringen sätter upp ramarna för projekt som Klimatklivet. Det är sedan i detta fall Naturvårdsverket som behandlar de enskilda ansökningarna och värderar dem på olika sätt. Inom Klimatklivet kan man få pengar till informationsinsatser. Det är identifierat som en av de många saker som vi behöver göra i samhället för att få en bred omställning.

Anf. 97 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 26 och 35. Av tidsskäl tar jag inte alla.

Först och främst vill jag tacka de medlemmar som var med i Miljömålsberedningen och faktiskt tog fram det klimatpolitiska ramverket. Det är den stora behållningen av mandatperiodens klimatpolitik. Trots - inte tack vare - regeringens inblandning kunde vi i riksdagen komma fram till det. Det var till och med helt utan miljöministerns inblandning.

I Sverige har vi fantastiska förutsättningar. Sverige toppar rankningen när det gäller klimatpolitik. Vi gjorde det under den förra regeringen, och vi gör det under den nuvarande. Det beror på att vi i stora delar har fasat ut oljan från uppvärmningen och elsektorn. Det är bra, och det gör att vi har otroligt viktiga förutsättningar för att kunna ta nästa steg.

Problemet är de senaste årens utveckling. Det oroar mig att utsläppen inte längre minskar. Enligt SCB ökar de svenska klimatutsläppen. Vi har haft fyra förlorade år i och med denna regering. Det är kanske därför klimatministern inte behagar komma till kammaren och stå till svars för sin politik. Det är kanske därför miljöministern inte klarar av att prioritera i sitt schema nog för att stanna och ta repliker. Det är ynkligt att inte stanna kvar och stå till svars för sin egen politik. Det hade hon gott kunnat göra.

Vi måste minska utsläppen. Vi måste samtidigt öka tillväxten. När Karolina Skog i talarstolen säger att det är ett problem att vi har tillväxt i Sverige eftersom vi då inte klarar att minska utsläppen har regeringen misslyckats med sin politik.

Det är bra att tillväxten ökar i Sverige, för det är det som skapar resurser så att vi kan ställa om. Den gröna omställningen skapar dessutom tillväxt. Det är på så vis vi får andra länder att vilja följa efter. Det är på så vis vi får Indien, Kina och USA att vilja minska sina utsläpp och öka sin tillväxt. De kommer nämligen inte att straffskatta bort sitt välstånd. De vill ha saker som gör skillnad på riktigt.

Problemet med regeringen är att den inte ser helheten. Den ena handen vet inte vad den andra gör. Det gör det hela dyrt och ineffektivt. Man vill införa en kilometerskatt, som effektivt hindrar att vi tar ut bioråvara ur skogen. Skogsforskare säger att en kilometerskatt skulle kunna minska uttaget med 5-10 procent. Det är klart att vi då inte får tillräckligt mycket biodrivmedel.

Regeringen lägger en flygskatt på avstånd i stället för på utsläpp, trots att man talar sig varm för att förorenaren ska betala. Det skulle innebära att till och med ett elflyg - något som nästa år kommer i Norge - skulle få betala precis samma skattesats.

Pengar i Klimatklivet går till klimatångestterapi. Människor ska i grupp sitta tillsammans och tala om vilken ångest de har när det gäller klimatfrågan. Detta är inte välanvända skattepengar.

Man ökar stödet till solel, men inför samtidigt en solskatt. Man ger bonus till etanolbilar, samtidigt som man under i stort sett hela mandatperioden genom straffbeskattning har subventionerat bensin i stället för etanol.

Med krångliga regler och dyra kostnader för företag hindrar man också hela landsbygdens förutsättningar för omställning. Det är de som finns där som kommer att stå för omställningen. Det är de gröna näringarna som är framtidens oljeshejker. Allt som kan göras med olja kan göras med svensk skog. Men då måste vi kunna ta ut skogen. Precis som Miljömålsberedningen säger gör skogen mest klimatnytta när den brukas, inte när den tvångsförvaltas av staten.

Jag betvivlar såklart inte regeringens ambitioner. De är goda. Det är de verkligen. Regeringen försöker, men den klarar inte av att ta Sverige framåt. Det behövs ett nytt, grönt ledarskap.

Centerpartiet står för att avskaffa fossila subventioner och också höja miljöskatterna. Det gör vi i vår budget. Centerpartiet har över 30 miljarder mer i miljöskatter i vårt budgetförslag jämfört med regeringspartierna. Dessa skattepengar använder vi till att sänka skatten på det vi vill ha mer av: jobb, företagande och miljösmarta lösningar.

Ett exempel är det gröna avdrag som Centerpartiet vill införa. Precis som med ROT och RUT ska du få pengarna tillbaka direkt på fakturan om du installerar ett hemmabatteri, solceller på taket, solvärme eller en laddbox. Vad regeringen inte har förstått när den vill installera tusentals snabbladdare, som visserligen är bra, är att en snabbladdare är elbilens reservdunk. Den stora användningen sker hemmavid med en enkel laddbox och långsamt. Det var inte förrän Centerpartiet lade fram pengar för det i sin budget som regeringen hakade på. Och det var inte förrän Centerpartiet föreslog en grön bilbonus på upp till 100 000 kronor som regeringen insåg att 45 000 nog inte skulle göra så stor skillnad. Man höjde till 60 000, men det kommer inte att räcka.

Regeringen har inte förstått att vi måste ha kvar de bilar i Sverige som har kommit in på den svenska marknaden. I dag ser vi en export av bilar till Nederländerna, Tyskland och Norge när de kommer ut på andrahandsmarknaden efter tre år och den första leasingperioden är över. Där har regeringen inga svar. Det var något jag hade velat ställa en fråga om till miljöministern om hon hade vågat stanna kvar i kammaren.

Centerpartiet vet att för att ha kvar dem måste det vara lönsamt att äga bilen även år fyra. Vår bonus ger därför en del till andrahandsägaren. Det handlar även om att ha miljöbilsparkeringar, kunna köra i bussfiler och kanske kunna få undantag från trängselskatter. Detta är beslut som inte kan fattas lokalt i dag, utan de måste fattas i Sveriges riksdag. Om Göteborg, där jag bor, vill införa miljöbilsparkering krävs det beslut i Sveriges riksdag. Det är helt orimligt. Självklart ska de få besluta sådant själva.

Vi behöver också transporter som fungerar i hela landet. Då kan inte allting gå på järnväg. Centerpartiet satsar på höghastighetsjärnväg. Vi satsar mer pengar än regeringen på att tåg ska gå i tid i hela landet. Men det är också så att vissa transporter behöver gå på gummihjul i stället för stålhjul. Skogen behöver tas ut. Där funkar inte järnvägen, för järnvägsstationen ligger inte ute i skogen. Då behövs skogsvägar med bra bärighet. Då behöver vi också få möjlighet att köra längre och tyngre fordon. Det är en av de viktigaste energieffektiviseringar vi kan göra att göra det lite enklare att köra lite tyngre fordon. Det sliter dessutom inte mer på våra vägar.

Vi behöver också ge alternativ till en del resor. Snabbt bredband i hela Sverige ger möjlighet att undvika resor. Det ger möjligheter för människor att ta ett möte via Skype i stället för att behöva ta det fysiskt.

Vi behöver också se till att människor får mer information. Det är bra att regeringen nu äntligen lägger fram ett förslag om att utreda ursprungsmärkning av kött. Men varför är man så rädd för att ha ursprungsmärkning av drivmedel? Det förslag som regeringen nu lägger fram och som vi debatterar här handlar om att det ska finnas information på en hemsida någonstans långt borta i stället för direkt vid pumpen vid köptillfället. Man har försämrat det förslag som Energimyndigheten lade fram, och det är sorgligt. Jag vill veta direkt när jag tankar om det är från Putin eller från Piteå mitt drivmedel kommer.

Sverige ska göra gröna saker som andra vill kopiera: politik som andra vill kopiera och teknik som andra vill köpa av oss. Det är det som ger grön omställning på riktigt. När Centerpartiet lägger pengar på att utveckla världens bästa flygmotorer och pusha dem lite till kommer det att ge effekt i hela världen, inte bara i Sverige. När vi lägger en kretsloppspremie för biogas och skapar en helhet i biogassystemet är det någonting som andra länder kan kopiera. Det är så vi gör skillnad. När bioraffinaderier börjar byggas tack vare en tydligare skogspolitik, tack vare en långsiktig reduktionsplikt och tack vare stöd till bioekonomin - som vi får när vi har bytt regering - skapas tekniker som kan exporteras till hela världen. Det ger jobb, företagande och tillväxt till Sverige, och det ger utsläppsminskningar som gör skillnad.

Facit i klimatfrågan är inte, som den här regeringen tycks tro, vem som lägger mest pengar. På alla andra områden i budgeten redovisas resultaten av politiken. Men på miljöområdet redovisas miljöbudgetens storlek. Facit i klimatpolitiken är vem som minskar utsläppen mest. Under alliansregeringen ökade vi tillväxten, trots finanskrisen, och minskade utsläppen. Det är det som spelar roll. Nu ökar utsläppen, enligt SCB. Det kan inte bli tydligare än så. Det behövs ett nytt grönt ledarskap för Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Carlsson i Skövde, Johan Hedin och Kristina Yngwe (alla C).

Anf. 98 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Även jag kan vara lite ledsen över att miljöministern försvann från debatten. Jag hade sett fram emot hennes svar på bland annat Rickard Nordins frågor.

Men jag tycker också att det är lite tråkigt att inte alliansföreträdarna lyssnar på vad miljöministern säger när hon är här i kammaren och redogör för propositionerna och regeringens politik. Man påstår ändå sedan till exempel att regeringen skulle ha sagt att vi inte ska ursprungsmärka biodrivmedel. Vad ministern precis sa här i kammaren var ju att den här propositionen är mer som en ramproposition och att det sedan kommer en förordning från regeringen där vi kommer att få se de här kraven på ursprungsmärkning av biodrivmedel och hur det ska vara tydligt för konsumenterna. För mig är det självklart att informationen inte bara ska ligga på någon hemsida någonstans; det måste vara väldigt tydligt varifrån drivmedlet kommer.

Sedan har vi diskussionen om utsläppsminskningarna. Jag tycker att miljöministern redogjorde väldigt bra för vad det är som har gjort att vi har minskat våra utsläpp väldigt mycket i Sverige. De har minskat med 30 procent på 20 år, vilket är glädjande. Vår koldioxidskatt är en stor del av det, liksom vår effektivisering av energisektorn, att vi bytte ut oljepannorna i våra hus och fick bidrag för det etcetera. Klimp, alltså föregångaren till Klimatklivet, gjorde att vi minskade våra utsläpp på det svenska territoriet. Visst - det var sådant som hände under alliansregeringen, för det tar lång tid innan de saker som vi beslutar om får verkningar. Av de klimatklivsprojekt som har fått pengar den här mandatperioden är det inte många som är sjösatta och kan få verkningar.

Anf. 99 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Då har jag en enkel fråga till Stina Bergström. Kan Stina Bergström garantera att regeringen i de där förordningarna - eftersom man inte vill besluta om det här i riksdagens kammare - ser till att vi får en klimatmärkning med ursprungsmärkning som visar vilket land bensinen, dieseln, biogasen eller vad det nu kan tänkas vara kommer från, direkt vid pumpen och inte på någon hemsida? Vad Stina Bergström själv tycker är faktiskt ganska ointressant. Jag vill veta vad Miljöpartiet och regeringen kommer att besluta om. Det är det jag hade velat ha svar på från miljöministern.

Stina Bergström pratar om att det tar tid. Ja, vissa saker tar tid, men vissa saker tar också väldigt kort tid. Stora skogsbolag som vill göra miljardinvesteringar i bioraffinaderier är oroliga för den här regeringens skogspolitik. Man kan inte få till skogsråvaran och vågar inte göra de här miljardinvesteringarna. Det är sådant som är här och nu och som inte tar tid utan snarare borde rättas till omgående. Men förmodligen sker det först efter valet, när vi har en annan regering som styr det här landet.

Anf. 100 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Det är lite tråkigt att Rickard Nordin tycker att det är ointressant vad jag säger och tycker. Men vad Miljöpartiet tycker i frågan om biodrivmedel sa jag nyss, och det tyckte jag också att miljöministern sa rätt ordentligt när hon pratade om det. Vi vill se en ursprungsmärkning. Regeringen får titta på exakt hur den ska se ut och vad som är möjligt med det regelverk som vi har. EU-bestämmelser är också en del i detta.

Vad gäller skogsbolagens oro gällande investeringar och den skogspolitik som den här regeringen inför har jag sagt det förut i den här kammaren och kan säga det igen: Det finns ingenting som har ändrats vad gäller regelverket för skogspolitiken. Det som den här regeringen har gjort är att man har ökat bidragen till skogsägare som skyddar skog och arbetat med att uppnå de mål för skogsskydd som alliansregeringen fattade beslut om och som vi är överens om i den här riksdagen, även om mitt parti i och för sig tyckte att de var lite för lågt satta. Vi har i alla fall gjort vad vi kunnat för att se till att de här målen blir uppfyllda till 2020.

Rickard Nordin nämnde Miljömålsberedningen. Vi satt tillsammans och arbetade där. Det var den rödgröna regeringen som gav oss det uppdraget, och det kan vi ge dem en eloge för. Där diskuterade vi bland annat bioekonomi och skogens stora roll i klimatomställningen. Men vi var också väldigt noga med att säga att omställningen till bioekonomi inte får äventyra andra miljömål.

Anf. 101 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Stina Bergström säger att regeringen inte ska sätta sig ned och titta på vad man kan göra nu. Ska man lägga fram en ny lagstiftning har man förhoppningsvis en idé om hur man vill att den ska se ut. Då förutsätter jag att regeringen också ser till att det blir en klimatmärkning på pumpen, en märkning som även visar ursprung. Det hade jag trott var givet. Men uppenbarligen är det inte så givet för vare sig regeringen eller Stina Bergström.

Om nu ingenting har ändrats i skogslagstiftningen tror jag att Stina Bergström ska göra ett studiebesök hos svenska skogsägare och höra hur de behandlas av regeringens myndigheters tjänstemän. Man ska lyssna på skogsbolagen, som säger att de är oroliga för hur den här regeringen agerar i olika typer av skogsfrågor. Och det är inte bara lagstiftning det handlar om. Det handlar om vilka signaler man sänder. Det handlar också om hur man ser till att myndigheter tolkar beslut. Det finns enkla sätt att styra sina myndigheter. Det sker via regleringsbreven. Där behöver Miljöpartiet och den här regeringen styra upp skogspolitiken, så att vi får möjlighet att styra om till en bioekonomi. Där är vi inte i dag, när stora företag tvekar inför den här regeringens beslut.

Anf. 102 Jens Holm (V)

Herr talman! För lite drygt ett år sedan besökte jag Bangladesh. Jag reste ut en bit utanför huvudstaden Dhaka tillsammans med ett forskarteam. De visade mig hur man bygger på de vallar som redan nu finns utanför huvudstaden. Man måste bygga på vallarna därför att nu smälter glaciärerna i Himalaya i en aldrig tidigare skådad utsträckning, vilket leder till att de stora floderna svämmar över på alla bredder.

Det är också så att när det regnar i Sydasien, Bangladesh och så vidare, är regnet mer extremt och ihållande än någonsin. Människor tvingas bort från sina hem. De blir flyktingar i sitt eget land eller tvingas utanför sitt lands gränser, vem vet. Det sitter antagligen några bangladeshier på någon flotte över Medelhavet just nu.

Herr talman! Detta är något djupt orättvist. Vi vet alla att det är klimatförändringen som är det som skapar extremväder och det som tvingar människor att lämna hus och hem. Samtidigt är det inte människorna i Bangladesh eller andra fattiga länder som har skapat klimatförändringen.

Det är inte heller våra barn eller barnbarn som sätts till världen nu i Sverige som har skapat klimatförändringen. Det är vi och generationen innan som har skapat problemet. Ytterst är det den industrialiserade delen av världen som historiskt sett har stått för den största belastningen av planeten. Därför måste också omställningen starta här. Vi måste gå före och ta de största stegen och hjälpa människor som drabbas i fattiga länder här och nu.

Därför är frågan om rättvisa helt central i klimatdebatten. Den rikaste tiondelen står för 45 procent av världens utsläpp av växthusgaser. Det är den rikaste tiondelen som står för den absolut största delen av världens flygande. Det är 80 procent av jordens befolkning som aldrig någonsin satt sin fot i ett flygplan.

Den rikaste delen av jordens befolkning står för den största delen av konsumtionen och belastningen av våra naturresurser. Därför är en politik för rättvisa också en politik som oftast är en bra klimatpolitik. Vi får med skatter på kapital och höga inkomster en dämpning på den rikaste tiondelens helt och hållet oansvariga leverne.

Det är bråttom nu. Det har sagts flera gånger. Det refererades här tidigare till statistiken från Naturvårdsverket. Den visar visserligen att utsläppen i Sverige tidigare år minskat med lite drygt 1 procent. Men alla vi vet att utsläppsminskningar på 1 procent per år inte räcker. Vi måste minska långt mycket mer än så. Därför har vi i Vänsterpartiet lagt fram ett antal konkreta förlag på hur omställningen i Sverige ska kunna gå fortare.

Jag vill börja med att understryka att vi står bakom och tycker att det är bra att vi nu har en klimatlag i Sverige med ett klimatpolitiskt ramverk med långsiktiga klimatmål. I Sverige handlar diskussionen åtminstone inte om huruvida mänskligheten påverkar den globala uppvärmningen eller inte. Vår debatt här handlar om hur mycket vi ska göra, hur fort vi ska gå fram och vem och vilka som ska ta det största ansvaret.

Vi står bakom det. Men vi har också lagt fram förslag på hur vi ska kunna höja takten i svenskt klimatarbete. Vi vill ha högre klimatambitioner både i Sverige och på EU-nivå. Vi vill att transportsektorn ska ställa om och minska sina utsläpp snabbare till 2030 än med det förslag som nu finns på bordet.

Jag saknar klassperspektivet, rättviseperspektivet och också genusperspektivet i svensk klimatpolitik i dag. Med den motion från Vänsterpartiet som behandlas i betänkandet och som kort och gott heter Klimaträttvisa skulle vi integrera alla de perspektiven och höja tempot i svensk klimatpolitik.

Vi i Vänsterpartiet vill till exempel ha det vi kallar för en investeringsledd omställning. Det handlar om att vi måste investera oss ur den klimatkris som vi nu befinner oss i. Det nämndes tidigare om satsningar på basindustrin. Det är jättebra investeringar som nu görs på att basindustrin ska ställa om från kol och kunna tillverka stål och järn med hjälp av elektrifiering.

Men det behövs väldigt mycket mer. Vi behöver bygga ut kollektivtrafiken i Sverige så att den blir bättre och billigare. Vi i Vänsterpartiet ser med väldigt stort intresse på den gratis kollektivtrafik som inte bara finns i Estlands huvudstad Tallinn och som nu för övrigt ska utsträckas till hela landet utan också finns i Paris. De dagar då luftkvaliteten är för dålig inför man gratis kollektivtrafik. Det borde vi ha även i våra städer i Sverige.

Vi behöver ställa om till 100 procent förnybar energi. Vi behöver bygga höghastighetståg. Vi behöver ha bättre underhåll av våra järnvägar. Allt det fordrar väldigt stora investeringar. Vi behöver då en grön investeringsbank som ska kunna leda investeringspolitiken. Det ska vara en investeringsbank som kapitaliseras vid sidan av det så kallade finanspolitiska ramverket. Det ligger i dag som en hämsko på progressiv investeringspolitik.

Vi i Vänsterpartiet vill att vi ska planera våra städer utifrån människors behov och inte utifrån bilens. Det innebär att när vi bygger nya bostadsområden ska den första frågan från våra kommunalpolitiker inte vara: Hur många parkeringsplatser blir det här? Den första frågan man ställer sig ska vara: Hur ska vi bygga ut kollektivtrafiken? Hur ska vi bygga cykelbanor? Hur ska vi se till att människor kan gå på ett säkert sätt?

Det innebär att vi måste göra de framtida investeringarna i just kollektivtrafik och för gång och cykel. Vi ska inte bygga nya motorvägar. Jag är förvånad och besviken över regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som nu har gett klartecken till Sveriges dyraste och mest onödiga motorvägsprojekt, Förbifart Stockholm.

Nyligen aviserade man också att man ska bygga den så kallade Tvärförbindelse Södertörn, också här i Stockholmsområdet. Det är projekt som kommer att leda till ökad massbilism och ökade utsläpp i en tid då vi behöver styra om till mer cykel och mer kollektivtrafik.

Vi i Vänsterpartiet vill också elektrifiera fordonsflottan. Vi vill ha ett förbud mot nybilsförsäljning av bilar som drivs med fossila bränslen. Det ska vara från 2025. Vi står bakom förslaget om bonus-malus. Det innebär en beskattning på bilar med högre utsläpp och en generös premie till bilar med låga utsläpp eller inga utsläpp alls, som elbilar.

Mer än så behöver göras på transportsektorn. Jag noterade debatten tidigare om flygskatten. Vi i Vänsterpartiet välkomnar flygskatten. Det är helt orimligt att flyget under så lång tid helt och hållet har flugit under radarn, för att vara lite vitsig, i svensk klimatpolitik. Trots flygskatten är flygets bränsle fortfarande helt och hållet skattebefriat. Utrikesflyget är helt och hållet momsbefriat. Inrikesflyget har den lägsta momssatsen och betalar bara 6 procent. Många flygplatser runt om i Sverige subventioneras med stora belopp. Det måste vi också göra någonting åt.

Vi i Vänsterpartiet vill skatteväxla. Vi vill se till att intäkterna från flygskatten, en höjd moms och skatt på flygplansbränsle ska kunna gå till en utbyggnad av järnvägen så att fler människor ska kunna åka tåg i stället för att flyga.

Vi i Vänsterpartiet står också upp för minskad köttkonsumtion. Vi vet att ungefär en femtedel av utsläppen från våra hushåll kommer från det vi äter, och nästan alla de utsläppen kommer från animalier. Vi borde satsa mycket mer pengar på den offentliga maten, till exempel skolmaten, och se till att det blir bra och hållbar mat. Då blir det mycket växtbaserad mat, alltså mycket mer av vegetarisk mat.

Många säger att vi inte ska prata om vad folk lägger på tallriken, men det finns ett politiskt ansvar att utkräva även här. Vi vill självklart inte gå in och detaljstyra vad människor äter, men på samma sätt som vi har politik för till exempel minskad alkoholkonsumtion, minskad tobakskonsumtion och minskat bilkörande kan vi gemensamt satsa på den hållbara vegetariska maten för att minska köttkonsumtionen.

Är det inte absurt att våra pensionspengar till stor del är placerade i några av världens största fossilbolag - Lukoil, Lundin Petroleum, Shell, British Petroleum, Gazprom och så vidare? Här borde inte våra pensionspengar finnas. Vi i Vänsterpartiet vill ändra placeringsdirektiven för våra AP-fonder för att se till att våra pensionspengar placeras på ett hållbart sätt och att man utesluter dessa skurkfossilbolag.

En politik för omställning handlar också om att ta strid mot den marknadsfundamentalism som finns i flera av de handels och investeringsavtal som EU sluter med andra länder - det kan vara CETA-avtalet med Kanada eller det så kallade TTIP-avtalet med USA. De innehåller rätt för stora bolag att stämma stater ifall stater reglerar på ett sådant sätt att dessa bolag upplever sig diskriminerade. Det här kommer att lägga hämsko på progressiv politik, inte minst på miljöområdet, och är det någonting vi inte behöver mer av i dag är det hämskor. Tvärtom behöver vi kunna gå fortare fram på miljöområdet, och då ska vi inte göra det svårare att lagstifta på miljöområdet.

Herr talman! Jag vill bara kort kommentera några av de saker som har kommit upp här. Ni som namnges får hemskt gärna ta replik på mig, så kan vi fortsätta föra debatt om det.

Maria Malmer Stenergard från Moderaterna talade om skogspolitiken. Jag uppskattar engagemanget för skogspolitiken, men det känns snarare som ett engagemang för äganderätten. Vi vet ju att vi behöver en mer hållbar skogspolitik så att vi får skogar som växer och har mer mångfald. I en framtid med mer extremväder kommer den plantageskog som Maria och hennes parti förespråkar inte att kunna stå emot stormar, skyfall etcetera.

Till Åsa Westlund från Socialdemokraterna måste jag säga att mycket av regeringens politik i dag kan sammanfattas i utredningar. Ni ska utreda biogas, ni ska utreda biodrivmedel för flyget, ni ska utreda kilometerskatt för tunga transporter och så vidare. Men ni har haft fyra år på er. Jag tycker att det ger underbetyg att ni fortfarande tillsätter utredningar i slutskedet av ert styre.

Till Rickard Nordin från Centerpartiet vill jag säga att jag tycker att det är bra att ni och Sverigedemokraterna och Moderaterna går in och granskar vart Klimatklivets pengar går. Ibland kanske det ges bidrag till projekt som inte är de mest effektiva. Men jag får känslan att ni lägger så mycket energi på att läsa på om Klimatlivets projekt för att hitta en motivering till att ni inte satsar på klimatomställning och lokala och regionala investeringar i Sverige. Ifall man har en klimatpolitik där man säger att man ska göra mer håller det inte att ta bort var tredje krona från miljö och klimatbudgeten.

Herr talman! På tal om Centerpartiet vill jag understryka att jag helt håller med Rickard Nordin om miljömärkningen av drivmedel. Det är fullkomligt bisarrt att regeringen lägger fram ett förslag om miljöinformation om drivmedel och sedan uppmanar bilister att gå in på en hemsida för att skaffa mer information. Den informationen kan man ju i princip leta fram redan i dag. Ska det vara någon som helst poäng med miljöinformation till konsumenter måste den finnas där man konsumerar produkten, det vill säga vid pumpen där man tankar bilen. Det ger ett stort underbetyg till Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Herr talman! Jag vet att jag har dragit över tiden. Jag vill avsluta med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 20, som handlar om att vi vill att även konsumtionens utsläpp ska synliggöras och räknas in i våra klimatmål. Jag hörde att också Miljöpartiet talade om det tidigare. Då kan ju Miljöpartiet rösta för reservation 20, som handlar om just den saken.

Jag vill också säga detta, herr talman, och det är det absolut sista jag säger: Oftast beskrivs en klimatomställning som en uppoffring, och visst är det så i viss mån. Vi måste alla ändra vårt sätt att leva. Men det finns också väldigt stora vinster att göra på att ställa om till ett samhälle där vi lever inom de ramar som planeten har satt upp för oss.

Tänk bara på en sådan sak som luften. Tusentals människor dör för tidigt varje år på grund av dålig luft. Vi lägger miljardtals kronor på läkarbesök och mediciner på grund av dålig luft. Om vi har en politik för minskad massbilism och minskade transporter med fossila drivmedel kommer vi också att få väldigt mycket bättre luft, lokalt sett.

Tusentals liv kommer att räddas när vi ställer om till ett mer hållbart samhälle, så vi har mycket att vinna på att agera fort - och det ska vi göra.

(Applåder)

Anf. 103 Lars Tysklind (L)

Herr talman! Jag vet inte om det är en markering eller ett omen eller vad man ska kalla det, men jag kan konstatera att en av riksdagsårets viktigaste debatter, den om klimatpolitik, får vara med och avsluta mandatperioden.

Det är vackert så, för viktigt är det, och det är absolut nödvändigt att vi - inte minst vi inom politiken - har en idé om hur vi ska begränsa klimatförändringarnas verkningar. De beror på de utsläpp som vi har diskuterat här i en timme eller två nu. Samtidigt har vi beredskap för att kunna anpassa oss till de förändringar som vi vet kommer att ske eftersom vi inte kan förhindra alla klimatförändringar. Vi ser ju att de redan är på väg.

Båda dessa saker berörs i dagens betänkande. Det är ett ganska omfattande betänkande med två propositioner, en skrivelse och ett stort antal motionsyrkanden.

Herr talman! Jag har sagt det förut, men jag dristar mig att säga det igen: När man diskuterar klimatpolitik finns det två förhållningssätt som är direkt destruktiva och kontraproduktiva. Det ena är att blunda för att klimathotet är ett problem över huvud taget. Då behöver man inte göra något alls. Det andra är att tappa tron på att det är möjligt att vända utvecklingen. Båda dessa förhållningssätt leder till en passivitet som kan bli förödande.

Från Liberalernas sida kan jag säga att vi tror att det definitivt går att vända utvecklingen. Vi anser att vi står för en smart liberal grön politik som utgår från marknadsekonomi, teknik och utveckling.

Herr talman! Klimathotet är som sagt på allvar, och åtgärder måste vidtas nu. Det har sagts under debatten, och jag kan instämma i det, att extremt väder uppträder oftare och oftare runt hela jorden och att alla påverkas av detta mer eller mindre.

Vi kan ju se att Arktis isar smälter, och det påverkar naturligtvis havsvattennivåerna. Man blir väldigt berörd när man hör representanter från vissa önationer. De talar inte om att anpassa sin nations existens, utan de talar om nationens själva existens i grunden.

Vi kan ha lite olika perspektiv på detta. Jens Holm nämnde till exempel Bangladesh, där det finns många låga områden som ligger väldigt dåligt till i det sammanhanget. Och som han säger: Det som händer i Arktis stannar inte där.

Detta är också en intressant aspekt. Jag tror att det var i mars man kunde höra i Sveriges Radio att ögruppen Svalbard hade haft varmare än normalt i 87 månader i rad. Då är det lite svårt att hävda att det rör sig om ett väderfenomen. Det är en trend och något väldigt omvälvande som håller på att ske.

Från Liberalernas sida vill vi också instämma i att vi tycker att det är en stor styrka i Sverige, i riksdagen och över huvud taget i det politiska livet att vi har kunnat enas om det politiska ramverket. Vi har tydliga och ambitiösa mål, som tydligt tar sitt avstamp i Parisavtalets mål om att den globala uppvärmningen ska stanna vid 1,5 grader. Detta ska leda till att Sverige 2045 har nettonollutsläpp.

Målen om att minska utsläppen från transporterna är det som ligger närmast till hands och kommer att vara en väldigt stor utmaning. Nu har vi målet om en 70-procentig minskning jämfört med 2010. I Miljömålsberedningen diskuterades olika procentsatser, men 70 procent är en oerhört hög procentsats och ett väldigt ambitiöst mål, som kräver teknikskifte - inte minst en stor elektrifiering av fordonsflottan.

En av de stora sakerna i det klimatpolitiska ramverket, som vi från Liberalernas sida ser som väldigt viktig, är att vi har systematiserat uppföljningen så att man hela tiden för utvecklingen framåt och gör nya avstamp. Detta ligger liksom i systemet.

Herr talman! Med detta vill jag säga att vi är ganska eniga om vart vi är på väg och vart vi måste. Men när vi sedan kommer till själva politiken kan vi konstatera att vi har lite olika idéer kring vägen dit. Jag vet inte om detta egentligen är en nackdel. Det kanske i slutändan kan ge en styrka att vi kan se lite olika vägar till målet.

Som jag sa förut handlar liberal miljö- och klimatpolitik väldigt mycket om marknadsekonomiska principer som utgår från principerna om att förorenaren betalar och om grön skatteväxling, det vill säga höjda miljöskatter och sänkt skatt på arbete.

Vi ser EU som en av de starka spelarna. I detta sammanhang ser vi EU som en ren miljö- och klimatorganisation. Det som sker inom EU är väldigt viktigt. EU:s utsläppshandel är en sak som måste skärpas och en av förutsättningarna för att vi ska kunna uppnå de mål vi satt upp i Miljömålsberedningen och som riksdagen har beslutat om. Vi kan även, som vi har framfört tidigare, tänka oss koldioxid- och flygskatt på europeisk nivå.

Herr talman! När vi diskuterar var åtgärderna ska vidtas är det väldigt viktigt att vi hela tiden har med oss hänsyn till effekterna på jobben och konkurrenskraften i vår bedömning av hur styrmedlen ska användas. Det är ju inte bra om vi bara flyttar utsläppen utomlands, utan gör vi en åtgärd i Sverige ska den faktiskt få genomslag. Det är bara att konstatera att det absolut inte finns något motsatsförhållande mellan tillväxt och minskade utsläpp. Det är snarare tvärtom: Det är tillväxten som skapar förutsättningarna.

Jag vill också vara tydlig med att det är viktigt att man ser helheten och att klimatarbetet hänger ihop med andra miljöfrågor, inte minst bevarande av biologisk mångfald. En robust biologisk mångfald har mycket bättre förutsättningar att anpassa sig till ett förändrat klimat.

Frågor kring skogen har lyfts här. Det finns definitivt inte något motsatsförhållande mellan ägande och brukande. Från Liberalernas sida tycker vi att den politik som har förts, med frihet under ansvar och jämställda miljö- och produktionsmål, har fungerat bra.

Herr talman! Liberalerna vill värna både klimatet och skattebetalarnas pengar, men vad innebär detta konkret? Som jag nämnde förut bygger vi mycket kring principen om att förorenaren betalar, kopplat till grön skatteväxling. Räknar man på vårt budgetförslag höjer vi klimatskatterna med 5,5 miljarder och säger nej till ineffektiva klimatåtgärder och subventioner på 3 miljarder. Vi är tydliga med att det bland annat handlar om en successiv avveckling av subventioner till fossilt bränsle; vi har tagit upp jordbruket och gruvindustrin i vårt förslag.

När det sedan gäller diskussionerna om Klimatklivet och vad man gör och inte gör i det sammanhanget har vi från vår sida sagt nej till Klimatklivet. Vi ser att klimatinvesteringar behövs, men de måste vara långsiktiga och komma fler till del. Laddstolpar, inklusive infrastruktur för elbussar, cykelbanor, forskning i basindustrin - det är mest stål- och cementindustrin som har stora utsläpp - samt metangasreducering inom jordbruket och järnvägsinvesteringar är den typ av satsningar där vi tycker att det allmänna har en stor plats att fylla.

Vi säger däremot nej till subventioner för privata inköp av till exempel elbilar, elcyklar och elbåtmotorer samt till ladda-hemma-stöd, som vi tycker är den kanske märkligaste historien med tanke på den relativt begränsade summa vi talar om.

Jag hoppas att jag på något vis kan visa vad som skiljer oss åt. Detta är den politik som också över huvud taget genomsyrar vårt budgetförslag. Från Liberalernas sida anser vi att det finns en övertro på att man ska kunna subventionera fram nya lösningar, inte minst med tanke på att det faktiskt är väldigt svårt att förutse vilken teknik som bär i framtiden. Vi tycker därför att det är bättre att lägga fokus på att ha höga skatter på sådant som vi vet är miljö- och klimatskadligt.

Vi har förslag kring reformering av reseavdraget och kring olika märkningssystem. Vi tycker att konsumenten har en central roll i detta och kan tänka oss klimatmärkning av både flygresor och vissa typer av kött. Den märkning av drivmedel som nu kommer hoppas vi blir bra till slut.

Vi har också förslag inom andra politikområden; det gäller längre och tyngre fordon. Som Rickard Nordin sa är detta en av de största energieffektiviseringar som kan ske inom transportsektorn.

Det finns mycket mer att säga om detta, och det är ett väldigt innehållsrikt betänkande. Jag kan bara konstatera att Liberalerna har en tydlig och konsekvent politik som bygger på att förorenaren betalar och på grön skatteväxling.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Liberalernas reservation nr 23, som handlar om fokus på utsläppen och om att stöd ska riktas mot klimatinvesteringarna med störst klimatnytta, och till reservation nr 27, som Liberalerna har tillsammans med övriga allianspartier och som tar upp den princip som är grundläggande för Liberalerna, nämligen förorenaren betalar.

(Applåder)

Anf. 104 Jens Holm (V)

Herr talman! Lars Tysklind sa att Liberalernas politik hänger ihop och är baserad på att förorenaren betalar. Lars Tysklind sa också att Liberalerna vill ha höga skatter på det som är skadligt för miljön.

Då undrar jag: Är inte flygets utsläpp skadliga för miljön? Vi vet att utsläppen från utrikesflyget i Sverige har ökat med mer än 60 procent sedan 1990. Om inte detta är en externalitet som behöver internaliseras, som ekonomerna säger, vet inte jag vad det är för princip om att förorenaren ska betala som Liberalerna vill använda sig av. Jag undrar helt enkelt: Varför ska inte flyget bära sina miljökostnader? Varför motsätter sig Liberalerna en skatt på flyg?

Anf. 105 Lars Tysklind (L)

Herr talman! Självklart ska även flyget bära sina klimatkostnader. Problematiken kring flyget har det redogjorts för tidigare i debatten. Vi har en del internationella överenskommelser som är ett problem i sammanhanget. Även om man nu från ICAO:s sida har gett vissa antydningar om att man ska kunna täcka upp för exempelvis beskattning av bränsle känns det som att det fortfarande är lite diffust hur generellt minskade utsläpp ska åstadkommas den vägen.

I våra diskussioner fastnar vi ofta i den konstruktion av flygskatt som nu har föreslagits, som vi ju har sagt nej till. Huvudanledningen till att vi säger nej till den är att det handlar om en fiskal skatt. Det är en passagerarskatt som betalas av varje passagerare. Det finns inga incitament inbyggda i systemet för att skapa ett mer miljövänligt flyg. Jag tror att även Jens Holm ser att det är en problematik kring skatten på det sättet.

Det finns också en annan problematik när man inför något på nationell nivå. Det är ju trots allt på utrikesflyget och långdistansflyget som det har funnits en stor ökning. Det svenska inrikesflyget är ju inte större i dag än det var i början av 1990-talet. Det har alltså inte expanderat på det sättet. Precis som Jens Holm säger är det på utrikesflyget som expansionen har skett. Om vi ska tala om läckage kan vi där se en stor risk för att man helt enkelt flyttar verksamheter till våra grannländer som inte har dessa avgifter.

Därför vill vi gärna diskutera att man går ut på en mer europeisk nivå och försöker skapa denna skatt. Sedan har vi andra incitament, som jag får återkomma till.

Anf. 106 Jens Holm (V)

Herr talman! Det känns som om Liberalerna alltid är experter på att hitta på lösningar som är svåra att uppnå i stället för att ta något konkret som ligger på bordet. Lars Tysklind talar om en flygskatt på europeisk nivå, men han vet ju att vi inte har EU-skatter. Tidigare har Liberalerna sagt att vi ska ha en europeisk koldioxidskatt. Men det är samma sak där: Det är ju liksom ingenting som ligger på bordet.

Nu har vi en svensk flygskatt. Vi har total rådighet över den skatten. Den är något som vi kan införa själva, och det har regeringen nu gjort. Den är förhållandevis blygsam men beräknas ändå reducera utsläppen med motsvarande alla utsläpp från bilarna i Malmö stad. Tänk dig själv att vi tar bort utsläppen från alla bilar i Malmö! Det är faktiskt effekten. Det är ungefär 200 000 ton utsläpp som försvinner varje år genom den förhållandevis modesta flygskatten.

Vi ser också att flygskatten uppskattas av svenska folket. Folk tycker att det är rimligt att flyget får betala för sina utsläpp. Men då säger Liberalerna nej för att det inte är en perfekt skatt. Fram till dess att ni har den perfekta skatten borde ni väl rimligen i ansvarstagandets namn kunna acceptera den skatt som nu gäller? Någon gång i framtiden kan ni ju lägga fram ett alternativt förslag som är bättre.

Det är något som skorrar falskt i Lars Tysklinds argumentation. Jag tror att det helt enkelt handlar om att Liberalerna, precis som alla andra borgerliga partier, har lyssnat för mycket på särintressena hos svenskt flyg, och det är därför man motsätter sig skatten. Det tycker jag är ett klart klimatunderbetyg till Liberalerna.

Anf. 107 Lars Tysklind (L)

Herr talman! Jag kan hålla med Jens Holm om att det är en modest summa. Men med detta sagt kan jag bara upprepa vad jag sa förut: Det kan aldrig vara ett motiv att summan är låg. Det kan heller inte motivera att man inför denna skatt utan att se incitamentsstrukturen i den.

Sedan har vi från Liberalernas sida varit tydliga med att även om vissa vägar är längre än andra måste någon starta en diskussion om detta. Det kan man ju ha synpunkter på. Men för Vänsterpartiet handlar det om att det ska vara en skatt till varje pris. Det blir väldigt mycket symbolpolitik av det.

När vi diskuterar flygets framtid är biobränslen en av de lösningar som finns. Det är ju utsläppen vi ska fokusera på, inte själva resandet. Vi ser framför oss att en utvecklad reduktionsplikt för flyget är en väg att gå.

Sedan ska, som jag nämnde förut, detta med konsumentmakt inte underskattas. Vi har föreslagit att man klimatmärker flygresor vid köp och reklam. Det kan nog vara en lika effektiv metod som en flygskatt av den typ som finns nu.

Men vi har alltså sagt nej till flygskatten, och det beror helt och hållet på att den saknar de styrande effekterna. Det blir inte effektivt.

Sedan finns det en problematik som vi måste lösa internationellt. Även flyget måste ta sina klimatkostnader. Där är säkert jag och Jens Holm helt överens. Det var synd men kanske nödvändigt att flyget och sjöfarten inte kom med i diskussionen i Paris. Det hade kanske varit att hoppas på för mycket annars. Men man måste jobba med det internationellt.

Anf. 108 Lars-Axel Nordell (KD)

Herr talman! I förra veckan var jag med på en intressant träff i Hede i Härjedalen för att samtala om en satsning på Romboleden, en pilgrimsväg från 1000-talet som sträcker sig från hamnen i Köping i Västmanland, genom Dalarna, Härjedalen och byn Lillhärdal, där jag är uppvuxen, och vidare norrut via Rombovallen i Lofsdalen för att slutligen nå målet Nidarosdomen i norska Trondheim, där sankt Olof ligger begravd. Denna pilgrimsväg går genom en fjällvärld som i dag förändras i snabb takt med en stigande trädgräns, där träd och salixväxter är på väg att inta kalfjället.

I en simulering gjord av Rossby Centre där fjällens medeltemperatur om 80 år förväntas ha ökat med tre till fyra grader Celsius ser vi en ökad förskogning från Fulufjället i Dalarna i söder - där en gång Mors lilla Olle för 166 år sedan bjöd en björn på lingon; inte blåbär, som alla tror - via Flatruet och Sylarna i Härjedalen och Jämtland och vidare till Tärnaby och Ammarnäs i Västerbotten och ända upp till Abisko i Norrbotten. Simuleringen ger tydligt besked om att det om 80 år bara finns några få kalfjällstoppar kvar i vårt land, framför allt i Sarek och Kebnekaise längst upp i norr. I Jämtland och Härjedalen blir det bara toppen av Helags och Sylarna som sticker upp ovan trädgränsen.

Herr talman! Klimatförändringarnas effekter märks i dag allra tydligast i Arktis. Runt Nordpolen smälter isarna snabbt. Inom 20 år kan det bli isfria somrar i Norra ishavet.

För närvarande smälter isen från glaciären vid Ilulissat på Grönland varje dag med motsvarande den mängd vatten som New York använder på ett helt år. Isblocken som bryts loss blockerar infarten till hamnen och förhindrar förnödenheter till invånarna. Detta är allvarliga signaler om att vi måste ta klimathotet på allra största allvar.

Permafrosten innehåller stora mängder av växthusgasen metan, och i samband med att isen tinar accelererar ansamlingen av växthusgaser i atmosfären. Att den globala uppvärmningen får relativt sett störst genomslag i Arktis är därför mycket olyckligt, eftersom detta medför att uppvärmningen skenar iväg, och det blir svårare att nå målet om att begränsa den globala uppvärmningen till två grader.

Klimatförändringarna är vår tids största utmaning och kräver såväl regionala som nationella och globala lösningar. Vårt beroende av fossila bränslen är en belastning på hälsa och miljö och även en säkerhetspolitisk risk. När jordens medeltemperatur stiger är det utvecklingsländerna som drabbas särskilt hårt av torka, jorderosion, översvämningar, parasiter och utbredning av tropiska sjukdomar. Sverige och övriga rika länder måste gå före, inte minst av etiska skäl, eftersom vi har ansvar för den absolut största delen av de utsläpp som gjorts och görs, men också för att visa att det är möjligt att ställa om ekonomin.

Under alliansregeringen hade Sverige en hög ambitionsnivå i de klimatpolitiska förhandlingarna i EU. Kristdemokraterna anser att Sverige ska fortsätta att driva på för att EU ska vara ett klimat- och miljöpolitiskt föredöme globalt.

Kristdemokraterna var först bland partierna att föreslå grön skatteväxling för jobb och miljö, och vi har länge varit pådrivande för att utveckla handeln inom EU med utsläppsrätter, som är ett kostnadseffektivt verktyg för att nå klimatmål.

Herr talman! Det finns i dag en betydande samstämmighet mellan de politiska partierna här i riksdagen när det gäller det klimatpolitiska betänkande som vi nu debatterar. Det arbete som gjordes i Miljömålsberedningen visar sig vara avgörande för att vi ska kunna komma fram till gemensamma ståndpunkter för att nå Parisavtalets tvågradersmål och helst stanna på en och en halv grads ökning.

Klimatutmaningen är i högsta grad global, och kärnan i Parisavtalet är att man ska minska utsläppen av växthusgaser samt stödja dem som drabbas av klimatförändringarnas effekter.

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen ska ställa sig bakom två viktiga tillkännagivanden till regeringen. Det ena handlar om att klimatpolitiken ska sträva efter att uppnå minskade utsläpp med bibehållen god ekonomisk tillväxt samt bygga på långsiktiga spelregler som inte driver jobb och utsläpp ur Sverige och EU. Det andra handlar om att dubbla styrmedel inom klimatpolitiken är problematiskt och att det därför bör undvikas.

Betänkandet innehåller också tre alliansgemensamma reservationer. En handlar om principen om att förorenaren betalar. En handlar om Sverige som ett klimatföredöme, och en handlar om behovet av kostnadseffektiva styrmedel inom klimatpolitiken.

Vi menar att svenska företag kan bli världsledande inom klimatområdet genom att tillämpa tuffa styrmedel och incitament som gör en omställning lönsam och där teknik utvecklas. Detta kan leda till konkurrensfördelar samtidigt som utsläppen minskar.

Samtidigt är det viktigt att säkerställa att svenska företag inte drabbas av krav och kostnader som leder till att verksamheter flyttar utomlands och att utsläppen i stället ökar i andra länder. En sådan utveckling vore en mardröm, som verkligen inte får inträffa. Eftersom svenska industrier och företag ofta har kommit längre i sitt klimat- och miljöarbete än företag i många andra länder tror vi på detta.

Sverige ska vara ett föregångsland inom klimatpolitiken och visa att en ambitiös klimatpolitik och bibehållen konkurrenskraft kan gå hand i hand och att nationella krav inte bidrar till koldioxidläckage.

För att kunna nå Parisavtalets mål krävs verkningsfulla styrmedel som gör det dyrare att släppa ut växthusgaser. En viktig grundsten i vår miljöpolitik är principen om att förorenaren betalar. Principen finns uttryckt i Riodeklarationen om hållbar utveckling och är även grundläggande i EU:s miljöpolitik. Genom att göra det dyrare att släppa ut växthusgaser eller på andra sätt förorena miljön skapas signaler till konsumenterna, eftersom produkter och tjänster som belastar miljön blir dyrare. Samtidigt skapas incitament för företagen att utveckla mindre miljöbelastande varor och tjänster.

Avslutningsvis, herr talman, väljer jag att yrka bifall till reservation nr 27 om att förorenaren betalar.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)