Klimatpolitik

Anf. 151 Jessica Rosencrantz (M)

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga reservationer där Moderaterna ingår, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 29.

Klimatförändringarna är en ödesfråga som angår oss alla. Vi ser redan exempel på effekterna med allt fler extremväder i form av översvämningar, torka och smältande polarisar. Vi har alla ett ansvar att ta frågorna på allvar, för ingen av oss slipper undan konsekvenserna.

I Sveriges riksdag har vi kommit överens om världens kanske mest ambitiösa klimatmål, som sju av åtta partier står bakom, vilket är en stor styrka. Det råder inget tvivel om att Sverige tar klimathotet på allvar. Där det dock finns vissa skillnader är i vilken väg vi ser mot målet.

Det här är min första debatt som miljö- och klimatpolitisk talesperson för Moderaterna. Men under mina fyra år som trafikpolitisk talesperson har jag arbetat intensivt med att minska utsläppen från transportsektorn, som ju står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp.

En ytterligare tredjedel står industrin för. Det är helt uppenbart att det är i dessa två sektorer som det kommer att krävas stora ansträngningar. Jag bär med mig några viktiga principer i klimatarbetet.

För det första: Klimatpolitiken behöver mer av hoppfullhet och mindre av säck och aska om vi ska få med oss människor i denna viktiga omställning.

Världen har som bekant klarat stora tekniksprång förr, och vi ska göra det igen. Det sker fantastiska framsteg på många olika håll som vi politiker behöver sprida, uppmuntra och möjliggöra.

Svenska Powercell i Göteborg tillverkar bränsleceller till Nikola Motors utsläppsfria lastbilar.

SSAB, LKAB och Vattenfall har bestämt sig för att göra världens första fossilfria stål.

Cementa på Gotland har som mål att genom elektrifiering tillverka cement koldioxidfritt.

Dessa och andra goda exempel måste spridas och bli fler. Det sker så många framsteg runt omkring oss att fler borde ha all anledning att känna hopp.

För det andra: Vi moderater ser behov av en klimatpolitik som sätter resultaten i första rummet.

Klimatpolitiken måste behandlas med samma seriositet och krav på effektivitet som andra områden. Tillsammans med tunga instanser som Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen har vi flera gånger riktat kritik mot den politik som den rödgröna regeringen har fört eftersom den inte levererar resultat.

Under de två senaste åren har de svenska utsläppen ökat, enligt SCB. Samtidigt har den rödgröna regeringen redovisat resultaten av sin politik genom att berätta hur mycket pengar de spenderar. Klimatet har varken råd eller tid med mer symbolpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

För det tredje: Klimatförändringarna kommer att ställa stora krav på omställning av hela samhället. Ska vi i grunden reformera industrin och transporterna kommer alla att beröras. Men det kräver också lyhördhet, annars riskerar vi förtroendet för klimatpolitiken.

Om väljarna inte känner att politikerna har förståelse för deras vardag kommer det att slå tillbaka mot klimatarbetet och i form av misstro mot det politiska systemet. Vi ser det i Frankrike i dag, och vi har sett det tidigare i USA.

Jag bor i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, en miljöstadsdel byggd utifrån principen att man inte ska behöva bil. På gatan nedanför oss står minst sju bilpoolsbilar parkerade varje dag. Bussarna är många in till stan, och det finns lika många cykelmodeller som det på andra håll finns bilmodeller. Det är vanliga cyklar, elcyklar och lådcyklar som susar förbi när människor ska till och från jobbet. Här är det enkelt att säga att många av oss inte behöver bilen.

Mina svärföräldrar å andra sidan bor två mil utanför Ockelbo i Gävleborgs län, med lika många mil till närmaste matbutik. För de flesta där är varken cykeln eller bussen ett realistiskt alternativ för att få ihop vardagen.

En rimlig och rättvis klimatpolitik ser och tar hänsyn till bägge dessa verkligheter, såväl storstad som landsbygd och allting däremellan. Det är viktigt att ge människor med olika förutsättningar en ärlig chans att ställa om.

Att i klimatets namn införa en rad skatter och skattehöjningar som saknar dels klimatstyrande effekt, dels slår direkt mot dem som saknar alternativ är ur detta perspektiv farligt.

För det fjärde: Sverige ska ta sin del av ansvaret, men vi kan inte göra jobbet åt hela världen, och vi kan inte rädda klimatet själva.

Internationella åtgärder och överenskommelser, i EU och globalt, är helt avgörande. Annars kommer vi inte närmare de globala målen, och i värsta fall riskerar vi att bara flytta utsläppen.

Många länder står nu inför den tillväxtresa som vi redan har gjort. För att hjälpa dem att inte göra om våra utsläppsmisstag utökar vi klimatbiståndet kraftigt.

För det femte: Sverige ska fortsätta vara ett grönt föregångsland som andra länder vill ta efter. Vi har goda möjligheter för export av miljö- och klimatsmart teknik från svensk industri.

Men vi måste kunna kombinera ett kraftfullt miljö- och klimatarbete med bibehållen eller ökad konkurrenskraft och ökat välstånd. Annars kommer inga andra länder att vilja följa efter.

I den M- och KD-budget som nu gäller ingår kraftfulla satsningar på klimatet som till exempel följande:

Utbyggd laddinfrastruktur längs med våra vägar så att fler vågar ställa om och köpa en elbil eller vätgasbil.

En ytterligare miljard till klimatbiståndet så att andra länder kan göra sin tillväxtresa mer hållbar.

En satsning på industrins omställning. På sikt vill vi se ett mer effektivt klimatavdrag för dem som investerar i revolutionerande teknik för att minska utsläppen. Men fram till dess matchar vi varje krona som den tidigare regeringen avsatt för omställningen inom basindustrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Det är pengar som också kan gå till att fånga och lagra koldioxid, vilket FN:s klimatpanel har sagt är nödvändigt om vi ska nå klimatmålen.

Vi satsar också på miljöforskning, betydligt mer än den tidigare regeringen gjorde. Men vi nöjer oss inte där. I det betänkande som vi behandlar i dag slår vi fast att mer behöver göras. Några av de delar som vi lyfter fram i våra reservationer är följande:

Miljöbalken ska ses över i syfte att tydligare lyfta fram klimataspekter vid beslutsfattande.

Vi vill fortsätta ställa krav på flygets omställning. Mycket mer effektivt än regeringens skatt på själva flygbiljetten är att införa krav på obligatorisk inblandning av förnybart bränsle i allt flygbränsle. Vi vill också omförhandla de internationella konventioner som sätter stopp för beskattningen av flygbränsle.

Vi vill att regeringen arbetar fram en bana i reduktionsplikten fram till 2030 så att vi skärper kraven på sänkta koldioxidutsläpp från våra fordon.

Vi vill harmonisera kompensationen för indirekta effekter på EU-nivå, vilket i förlängningen skulle gynna länder som har ställt om sin elproduktion och på så sätt främja övergången till ett fossilfritt samhälle.

Vi vill att det tas fram beräkningskonventioner för att bedöma klimatnyttan med de förslag som läggs fram, och vi vill att regeringen ska redovisa dessa.

Fru talman! En fråga som också kommer att bli allt viktigare är energifrågan, där tillgång till såväl biodrivmedel som el kommer att vara avgörande för att vi ska kunna nå våra klimatmål inom transportsektorn och industrin. Här gäller det att värna den koldioxidfria energimix som Sverige har och som tillsammans med det förnybara är beroende av kärnkraft och vattenkraft.

FN:s klimatpanel IPCC säger att världens kärnkraft måste öka med 100-200 procent om klimatmålen ska nås. Här finns ideologiska käpphästar som vissa partier måste överge om vi ska nå klimatmålen.

Fru talman! Under de senaste åren har utsläppen ökat, enligt SCB. Så var det inte under alliansregeringen. Då ökade tillväxten med 10 procent, medan utsläppen minskade med 19 procent. Dit måste vi tillbaka. Den som anser att klimathotet är på riktigt är också skyldig att ta politiken på allvar. Vi måste sluta mäta åtgärder i endast kronor och i stället mäta i resultat.

Svante Axelsson på Fossilfritt Sverige brukar säga att Sveriges klimatarbete ska vara så bra att vi till och med gör Trump avundsjuk. Det ligger mycket i det.

För att lyckas är det viktigt att människor och företag i hela Sverige känner tilltro till klimatpolitiken och till att politikerna gör rätt saker med deras skattepengar och att det görs med respekt för människors vardag.

Människor bryr sig om klimatet och vill bidra. Politiken ska göra det lätt att göra rätt, och vi ska se till att på riktigt prioritera åtgärder med nytta för klimatet. Klimatet har helt enkelt inte råd eller tid med mer symbolpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

(Applåder)

Anf. 152 Martin Kinnunen (SD)

Fru talman! Vi hade nyligen en valrörelse som satte klimatfrågan högt upp på agendan. När de liberala partierna nu blev en del av det socialistiska regeringsunderlaget ges frågorna en stor betydelse. Jag måste säga tyvärr, inte för att frågorna inte är viktiga utan för hur politiken bedrivs.

I januariöverenskommelsen presenteras förhållandevis betydande skattesänkningar. Gott så långt. Skattebördan i Sverige är generellt sett för hög, och marginalskatterna är i en internationell jämförelse exceptionellt höga.

Överenskommelsen handlar dock om något annat: en grön skatteväxling. Men den är bara grön på papperet. I realiteten handlar det om förslag som ger liten eller ingen som helst miljönytta värd namnet. Det är i stället en radikal och extrem politik som ökar klyftorna och som ställer land mot stad och välbärgade mot låginkomsttagare.

Fru talman! Om man jämför de skattepålagor för landsbygd som nu aviseras framstår den impopuläre Macrons drivmedelsskattehöjningar som ytterst marginella. Den rödgröna regeringen sänker skatten för dem som tjänar mest. Samtidigt subventionerar man börs-vd:arnas Teslainköp med tiotusentals kronor. Låg- och medelinkomsttagare på landsbygden får se skatterna på arbete vara fortsatt höga, och deras nya budgetfamiljebil blir tusenlappar dyrare att äga. Någon rabatt på 60 000, som den som ges till Teslaköparna, får de inte.

Den gröna skatteväxlingen ger till de rika och gynnar dem som bor innanför tunnelbanenätet men tar från medel- och låginkomsttagare på landsbygden. Det handlar om barnfamiljer och människor som har långt till jobbet.

Fru talman! Den klimatpolitiska debatten under valrörelsen kom att präglas mycket av rädsla och skrämsel. Ibland handlade det om rent dystopiska teorier och framtidsscenarier. På denna inslagna väg fortsätter de socialistiska och liberala partierna i sin politik. Detta är illavarslande - inte för att klimatfrågan inte är viktig, för det är den naturligtvis, och inte för att vi inte ska känna oro, för det ska vi göra. Vi ska naturligtvis också ta forskningen på allvar. Det behöver vi inte ens diskutera.

Vi har ett ansvar att fatta rationellt grundade beslut som bidrar till att lösa problem och minska utsläppen på global nivå. Men om vi är fast i domedagsteorier och dystopiska undergångsscenarier kommer vi inte att fatta några väl avvägda, rationellt grundade beslut. Det är där vi befinner oss i dag. Strävan efter att göra något är mycket större än strävan efter att göra någonting på riktigt.

Fru talman! Det är något allvarligt fel på den svenska klimatdebatten. En stor del av den handlar om huruvida man ska bygga extremt dyra snabbspår mellan våra storstäder för att kunna minska utsläppen någon gång sent under detta århundrade. Något är också fel när vi lägger miljardbelopp på att finansiera köp av elcyklar, utan att detta får någon mätbar effekt för klimatpolitiken, eller när vi satsar skattepengar på klimatångestkurser. Vi kan räkna med att denna satsning nu kommer att trappas upp. Reformen har för övrigt kritiserats starkt av Riksrevisionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Faktum är att expertmyndigheter som jobbar för regeringen konstaterar att regeringens politik ytterligare ökar de samhällsekonomiska kostnaderna på området utan att de globala utsläppen av växthusgaser minskar. Vi har alltså ett allvarligt problem. Vi har också ett allvarligt problem i att vi har en politik som inte löser detta men som kostar otroligt mycket pengar.

Transportsektorn och det beslutade bränslebytet är här värda att nämna i sammanhanget. Vi blandar i dag i mer biodrivmedel än någonsin i vår diesel, och det låter ju bra. Man kan som centerpartister ofta gör tala om gröna kolatomer. Kolatomer har dock inte olika färger.

När vi i dag tankar våra dieselbilar kommer ungefär 44 procent av biodrivmedlen från palmoljebaserade bränslen. Dessa bidrar till att skövla skog och till ökade utsläpp av växthusgaser. De utraderar biologisk mångfald och är direkt skadliga för djurlivet. Men i den svenska statistiken ser det bra ut, så varför inte fortsätta? Ett sådant resonemang måste analysen bygga på.

Forskarna på området är annars tämligen överens om att palmoljan bidrar till större utsläpp än vad fossila drivmedel gör. De undrar varför vi ska blanda in detta i våra tankar. Det har förstås med den där kalkylen att göra. Vi måste uppfylla den på grund av orealistiska mål som vi tyvärr har slagit fast här i kammaren.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill arbeta för att förbättra klimatmålen så att de formuleras så som expertmyndigheterna vill. Vi vill att målen ska utgå från minskade utsläpp på global nivå till så låg kostnad som möjligt. Satsningarna ska göras där man får ut så mycket per krona som möjligt. Vi vill att satsningarna på forskning ska vara vägledande.

Över 80 procent av all energi kommer i dag från fossila energikällor. Vi måste helt enkelt hitta bättre sätt att kostnadseffektivt utvinna energi. Detta kommer nämligen inte att förändras under de närmaste decennierna. Prognoserna talar för att det kommer att fortsätta ligga kring 80 procent.

Sverige har på detta område varit ett fantastiskt bra exempel. Vi har varit och är fortfarande en stor elexportör. Genom vår fossilfria energi bidrar vi till att fasa ut andra länders fossila kraftslag. Vi har kunnat se det i vinter när vi har haft rekordproduktion på de svenska kärnkraftverken.

Dessa fantastiska anläggningar vill det nuvarande regeringsunderlaget fasa ut. Man hänvisar i debatten till att elmarknaden styr bort från kärnkraft, vilket naturligtvis är en tydlig halmgubbe i debatten. Man kan inte låtsas som om vi har en oberoende energimarknad när den är genomreglerad genom politiskt beslutade subventioner som gör olönsam kraft lönsam och i förlängningen innebär att vi får problem, till exempel med leveranssäkerhet och att vi blir beroende av import.

I förlängningen får vi ökad produktion av fossila energislag. Det går inte att ersätta stabil kärnkraft med väderberoende kraft vars produktionstoppar och dalar i regel samvarierar med våra grannländers.

Vi i Sverige genomför nu något som kan sägas vara en Energiewende light. Den är inte lika drastisk, men i förlängningen får vi samma problem. I Tyskland har man under de senaste tio åren lagt ungefär 500 miljarder euro på förnybart, men mängden utsläpp har inte rört sig nämnvärt. Däremot har elräkningarna blivit mycket dyrare.

Fru talman! Klimatpolitiken måste alltså skärpas. Den måste bli effektiv och göra nytta där det betyder något. Förhoppningen vi hade, när vi trodde att vi hade en icke-socialistisk majoritet i riksdagen, var att vi också skulle kunna få mer av effektiv klimatpolitik. Så blev det inte. Nu har vi i stället ett liberalsocialistiskt regeringsunderlag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Men jag är övertygad om att det kommer bättre tider. Det finns potential att vi här i Sverige ska kunna ha en effektiv klimatpolitik i framtiden och att det ska bli ett slut på plakatpolitiken.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 19. Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer men nöjer oss för tids vinnande med att yrka bifall till denna.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Anf. 153 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 6 och 24.

Sverige har fantastiska förutsättningar. Vi toppar rankningen på klimatområdet, nu som tidigare. Vi har fasat ut oljan ur uppvärmningssektorn och ur elsektorn. Vi har en energimix som många andra länder avundas oss.

Men jag är ändå oroad, för jag har de senaste åren sett en utveckling som gått åt fel håll. Under den förra regeringen ökade utsläppen. Även nu, innan januariavtalet trätt i kraft ordentligt, ökar de svenska utsläppen. Det här visar på behovet av en ny kraft i svensk politik.

Vi måste minska utsläppen och samtidigt öka tillväxten och välfärden. Det är så vi gör skillnad för klimatet i verkligheten. Det är så vi är ett föredöme i världen. Inget land kommer att vilja skatta bort eller minska sina välfärdsökningar för att ta hand om klimatet. Vi ska vara det föredöme som visar att vi minskar utsläppen och ökar tillväxten - precis som under allianstiden. Det är vägen framåt.

Vi hämmas dock ofta av krångliga regler och höga kostnader. Därmed hindras företagande och landsbygdsutveckling, trots att det är på landsbygden som man har de lösningar som behövs för den gröna omställningen. Det är där framtidens råvaror och energiförsörjning finns. Det är där lösningarna på klimatutmaningen existerar. Då behövs det också bra levnadsvillkor.

Självklart finns det utmaningar. Vi ska ha mer av järnväg. Vi ska ha mer av smarta transporter. Men det funkar inte alltid i hela landet. Då måste vi tänka smartare.

Vi måste också visa på vilken potential som finns och vem det är som sitter på lösningarna. Det är på landsbygden vi har skogen. Det är där vi har de gröna kolatomerna, som visserligen har precis samma molekyluppbyggnad som de fossila men som ingår i ett kretslopp, vilket jag gärna kan prata mer med Sverigedemokraterna om för att förklara den kemiska skillnaden. Det är där energin från vattenkraften och vindkraften finns. Det är det som bygger mycket av vår tunga industri. Det är där gödsel som görs till biogas finns. Det är där det finns restavfall som man också kan köra bilar på. Mycket av sjöfartens framtida möjligheter finns i restprodukter som man kan göra bränsle av.

Vissa partier har inte riktigt förstått att det är hemma i garaget man laddar sin elbil, inte framför allt längs med vägarna. Det är där infrastrukturen redan är utbyggd. Förutsättningarna för dem som behöver bilen finns på landsbygden. Det är städerna, med människor som bor i lägenhet som jag själv, som har de största problemen. Vi får svårt att ställa om. Vi måste sluta se landsbygden som ett problem och i stället öppna för alla möjligheter. Där är januariavtalet bra. När vi sänker skatterna på jobb och företagande och ökar utvecklingen i hela landet handlar det inte om landsbygdsstöd. Det handlar om en grön omställning. Det är staden som är beroende av landsbygden, inte tvärtom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Vi ska göra sådant som andra vill kopiera eller dra nytta av. När vi gör världens bästa flygmotorer i Trollhättan ger det en extra skjuts, inte bara för att våra egna klimatutsläpp minskar, utan för att hela världens klimatutsläpp blir mindre när motorerna blir effektivare. När vi gör biogas och tar till vara hela det kretsloppet kan ett annat exportsystem skapas. När våra bioraffinaderier kan byggas tack vare en tydlig skogspolitik som sätter äganderätten i första rummet kan vi få en långsiktig reduktionsplikt och de investeringar som krävs.

Facit i klimatfrågan är, precis som tidigare talare har sagt, inte vem som spenderar mest pengar utan vem som får mest resultat. Där har Centerpartiet tillsammans med Alliansen tidigare varit helt överlägsna. Sveriges utsläpp har minskat när vi har suttit vid makten. Det gör de inte längre. Nu ökar Sveriges utsläpp. Det är därför det är så otroligt viktigt att Centerpartiet var med och tog ansvar. Vi tog ansvar för att få till en klimatpolitik som gör skillnad.

Därför är januariavtalet viktigt. Vi har krävt stora reformer på klimatområdet, och vi har fått igenom dem. Vi har fått igenom att vi ska ha ett grönt avdrag som fungerar som ROT och RUT. När man sätter upp solpaneler, solvärme, ett hemmabatteri eller en laddbox ska avdraget komma direkt på fakturan. Vi ska inte få de problem som vi nu ser med solcellsstödet i och med att M-KD-budgeten gick igenom. Människor som har sökt det stödet får vänta länge, och de ska ha tur för att över huvud taget få någonting.

Vi får en grön bilbonus; vi skärper till bonus-malus-systemet och gör det effektivare och bättre, så att det gör ännu tydligare skillnad vid köpet och så att man också förhoppningsvis kan få en bonus senare. Vi satsar på negativa utsläpp och på att ta bort koldioxid ur atmosfären, vilket forskarna säger är helt nödvändigt. Den tekniken kan vi vara världsledande på i Sverige.

Vi ska också göra det enklare att producera förnybar energi för eget bruk. Vi ska göra fler delaktiga i den här omställningen. Det är otroligt viktigt att få med fler. Vi vet att solpaneler och elbilar smittar. En av de största anledningarna till att någon skaffar sådana är att någon annan i grannskapet redan gjort det. Man har någon att referera till, någon att fråga och kanske också någon att skryta för.

Vi får också höghastighetståg. Men det handlar inte bara om persontransporterna. Det handlar otroligt mycket om godstransporterna, vilket vi ofta glömmer. Vår järnväg är full i dag. Vi kan inte transportera mer på järnvägen. Vi kan inte flytta över så himla mycket mer från lastbilar. Vi behöver nya banvallar. Vi behöver samtidigt längre och tyngre fordon, som löser transportproblemen på hjul så länge de finns.

Min lista på centersegrar är lång. Större delen av vårt valmanifest finns faktiskt med i januariavtalet. Men om det här ska bli ett hjärtligt samarbete måste regeringen leverera på alla punkter. Jag är oroad, för jag ser redan nu tecken på att skrivningar om äganderätten i skogen inte tas på allvar och att man kommunicerar budgetposter som inte är färdigförhandlade. Det är såklart helt oacceptabelt. En regering som inte levererar enligt ingångna avtal har heller inte Centerpartiets stöd. Märk mina ord: Jag har inget problem att avsätta sossar och miljöpartister som inte lever upp till det vi kom överens om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Men vi är såklart inte nöjda med januariavtalet. Det finns mer. Vi ska förhandla flera gånger. Här finns det många problem som man behöver ta tag i. Exporten av miljöbilar är ett sådant. Att elbilar hamnar i Norge och gasbilar hamnar i Nederländerna och Tyskland är såklart onödigt. Varför ska vi exportera vår miljönytta dit? Det är klart att det för klimatets skull inte spelar någon större roll, men att vi gör satsningar här som sedan bara exporteras är rent ut sagt onödigt.

Den svenska biogasen konkurreras ut av dansk dubbelsubventionerad biogas. Det är såklart helt orimligt. Produktionen av inhemska drivmedel har inte kommit igång, mycket på grund av osäkerheten kring äganderätten i skogen och råvarutillgången. Januariavtalet är en otroligt viktig nyckel för att få detta på plats.

Nyttan med den gröna omställningen handlar dock inte bara om miljön. Vi som är engagerade i miljöfrågor fastnar lätt i att bara prata om det. Men debatten är så mycket mer. Det är landsbygdspolitik på hög nivå, vilket jag redan har nämnt. Men det är också säkerhetspolitik. När Sverige och Litauen byggde en elkabel mellan varandra var det en av de bästa säkerhetspolitiska åtgärder vi vidtagit de senaste åren, eftersom Litauen blir mindre beroende av rysk olja och gas. Och när vi ställer om från den där fossila oljan till att köra på biodrivmedel i stället minskar vi vårt oljeberoende av skurkstater som Ryssland eller Venezuela, som vi importerar stora mängder olja från. Vi får också en ökad självförsörjningsgrad, vilket är viktigt i tider av kris, då vi inte kan lita på alla leveranser.

Det här är samtidigt bra näringspolitik för AB Sverige. Vi får nya företag, nya innovationer och nya exportmöjligheter. Det ger jobb, företag och skatteintäkter här, i stället för att vi skickar det utomlands. Vi har mycket av de råvaror som krävs. Då behöver vi också bra regler för gruvnäring, så att vi på ett hållbart sätt kan få upp detta ur marken här i stället för att med exempelvis barnarbete och dåliga miljöförhållanden göra det någon annanstans på jorden. Då behöver vi också regler som gör att man kan öppna nya gruvor på ett hållbart sätt.

Slutligen är detta också hälsopolitik, för med elbilar på våra gator har vi ett minskat buller och minskade partikelutsläpp. Med ökad energieffektivisering har vi också minskade kvicksilver- och svavelutsläpp från kolkraftverken runt om i Europa. Nu har vi visserligen fasat ut även kvicksilverlamporna, men införandet av dem minskade kvicksilverutsläppen just på grund av att det kommer så mycket från kolkraften. Denna omställning är fantastisk ur så många perspektiv, och dessa samhällsnyttor måste vi också ta hänsyn till.

En hel del av det här realiseras som sagt i januariavtalet, men det finns mycket kvar att göra. Centerpartiet är det parti som tror på teknikutveckling, på människors inneboende kraft att göra gott och på grön tillväxt och företagande. Det är det enda sättet att på riktigt ställa om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Vi löser inte problemen i världen genom sänkt levnadsstandard och tillbakagång. Det är genom att blicka framåt som vi löser utmaningarna. Det är så vi klarar klimatet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Heie (C).

Anf. 154 Elin Segerlind (V)

Fru talman! Vänsterpartiet står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till vår reservation nr 6 om konsumtionsbaserade mål.

Klimatet förändras här och nu. Om vi ska kunna göra något behöver vi göra det nu. I dag kan vi med våra egna ögon börja se det som vetenskapen så länge har varnat för. Vi vet att ett varmare klimat innebär värre torka och fler bränder. Vi vet att det ger höjda havsnivåer och större översvämningar.

När vi om några årtionden ser tillbaka på vår tid kommer det att vara detta vi minns. Det kommer en tid när de som är barn i dag frågar oss vad vi gjorde under de här historiska årtiondena, och det finns en tid nu då många är oroliga både för sin egen skull och för sina barns och barnbarns framtid. Det handlar om att skapa ett hållbart samhälle som inte begränsar livsmöjligheterna för andra människor och för kommande generationer. Det gör vi genom att minska utsläppen för dem som klimatpåverkar mest och genom att skapa en ekonomi för alla, och inte bara för några få.

Höstens budget blev en kalldusch för miljö- och klimatarbetet, där bland annat skyddet av vår natur urholkades och stödet för klimatinvesteringarna raserades. Vi har nu framför oss en allians mellan två block. Deras överenskommelse har flera förslag för miljön som leder oss in mot en mer ambitiös klimatpolitik. Men den räcker i sig och i sin helhet inte för att lösa alla de problem som vi har framför oss.

Nu debatterar vi betänkandet från miljö- och jordbruksutskottet som handlar om klimatet. I det finns flera bra förslag, men som helhet räcker det inte ända fram. Om vi ska nå Parisavtalets 1,5-gradersmål behöver vi göra så mycket mer.

När Naturvårdsverket för ett par veckor sedan presenterade sin fördjupade utvärdering av miljömålen stod det plågsamt klart att Sverige har misslyckas. Sverige når ett enda av de 16 nationella miljömålen. Naturvårdsverket slår bland annat fast i sin rapport - med ett år kvar tills vi ska nå målen - att de styrmedel och åtgärder som behövs för att nå miljömålen till 2020 helt enkelt inte finns där. De säger att utsläppen av växthusgaser måste minska i snabbare takt, och de lyfter bland annat också fram konsumtionens klimatpåverkan.

För oss är det självklart att för att vi ska kunna klara klimatförändringarna måste vi ändra våra konsumtionsmönster. Vänsterpartiet vill i likhet med en mängd miljöorganisationer och aktörer införa ett kompletterande mål och konkreta åtgärder för att de konsumtionsrelaterade utsläppen ska minska.

Enligt Naturvårdsverket står Sveriges konsumtion, inklusive offentliga tjänster, byggande av bostäder och infrastruktur, för utsläpp om cirka tio ton växthusgaser per person och år. Två tredjedelar av de här utsläppen sker i andra länder, och flyg- och köttkonsumtion sticker ut som två områden med extra stor påverkan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Antalet flygningar behöver minska, och det är inte mer än rätt att de som står för den största delen av flygandet också står för kostnaderna. Där vill vi se en progressiv flygskatt. I dag står 15 procent av befolkningen för 70 procent av alla flygningar. Det handlar inte om att ta bort möjligheterna att åka och hälsa på släkten, utan det handlar om att de som konsekvent använder flyget som transportmedel måste betala för sin klimatpåverkan och bidra till klimatomställningen. Det är de rikaste som genom sitt sätt att leva orsakar störst klimatutsläpp. Därför är det de som måste ställa om sin livsstil mest.

Köttkonsumtionen går ned i Sverige, men den gör det från höga nivåer. Genomsnittssvensken äter ungefär dubbelt så mycket kött som det globala genomsnittet, och en stor andel av det kött vi konsumerar är importerat. Vår totala köttkonsumtion behöver minska, och en större andel kött bör vara producerat i Sverige. Det ger vinster för både klimat, miljö och självförsörjning. Det är också viktigt att vi ser ökade satsningar för produktion av hållbar växtbaserad mat.

Vänsterpartiet vill att Sverige inför mål för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen. Samma slutsats drar Naturvårdsverket i sin fördjupade utvärdering för några veckor sedan, där man anser att det behövs mål och strategier för just konsumtionsbaserade utsläpp. I skuggan av det akuta behovet av att målmedvetet minska konsumtionens klimat- och miljöpåverkan är det anmärkningsvärt att utskottet inte går på Vänsterpartiets linje i den här frågan.

Till detta hör också diskussionen om miljöskadliga subventioner. Det är inte rimligt att det i dag finns subventioner som gör det oattraktivt att ställa om till ett fossilfritt jordbruk. Nedsatta skatter för fossila bränslen är en sådan subvention; skatte- och momslättnader för flyget är en annan. Både Jordbruksverket och Naturvårdsverket har gjort bedömningen att de subventioner som behövs i stället bör utformas som miljöstöd. Men det är också viktigt att vi utgår från konsekvenserna för miljön när vi tar fram nya former av subventioner.

De potentiella miljöskadliga subventionerna här i Sverige uppskattades 2017 till ett belopp av 60 miljarder kronor, och enligt ett beslut i EU-kommissionen ska miljöfarliga subventioner fasas ut redan till 2020. Sverige måste hänga på. Även detta finns med som en av slutsatserna i Naturvårdsverkets fördjupningsrapport och är alltså en viktig del för att vi ska nå fler än ett av de nationella miljömålen.

Avslutningsvis vill jag stanna upp vid miljö- och klimatarbetets sociala aspekter. För oss är det självklart att se att samhället hänger ihop som en helhet där alla delar påverkar varandra. Därför är det viktigt för oss att prata om klimaträttvisa: Vem påverkar, och vem drabbas av klimatförändringar? Vi vet att vårt nuvarande system fördelar jordens resurser skevt mellan klasser, mellan rika och fattiga länder och, i samband med patriarkala strukturer, mellan män och kvinnor.

Världens rika människor har orsakat klimatförändringarna och har fortsatt störst påverkan på klimatet. Den rikaste tiondelen står för 45 procent av världens utsläpp, medan den fattigaste halvan av befolkningen står för 13 procent av utsläppen. De som drabbas är däremot världens fattiga. FN:s klimatkonvention fastslår därför att det är de rika länderna som har det historiska ansvaret för att minska sina utsläpp och samtidigt ge stöd till andra som drabbas av klimatförändringarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Det är viktigt att se att vi måste agera inom vårt miljöutrymme. Varje person och varje land har ett visst utrymme att röra sig inom, och miljöns, naturens och klimatets gränser kan inte tänjas som ett gummiband. Två tredjedelar av våra utsläpp sker i ett annat land än Sverige. Om alla människor i världen skulle förbruka resurser som vi gör här skulle vi behöva minst fyra jordklot. Det är inte rimligt att vår överkonsumtion hindrar andras möjlighet till utveckling.

Vi vet också att ett jämlikt samhälle är ett framgångsrikt samhälle. I Naturvårdsverkets senaste utvärdering lyfter de den sociala hållbarheten som en avgörande faktor för att kunna nå målen. De skriver bland annat att "stora klyftor inom ett land har visat sig gå hand i hand med ekologisk förstörelse". De menar att den ökade välfärden hos vissa måste följas av ökade kunskaper. Nu ökar den i stället trycket på våra naturresurser, och den ekonomiska ojämlikheten är en bidragande orsak till att vi inte når miljömålen. Eller som vi i Vänsterpartiet brukar uttrycka det: Det är viktigt med en ekonomi för alla, inte bara för några få.

(Applåder)

Anf. 155 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Jag tror att det var reservation 22 som Elin Segerlind avsåg att yrka bifall till, för reservation 6 är vår. Det vore såklart väldigt trevligt att få extra bifall för den.

Elin Segerlind håller ett väldigt trevligt anförande på många sätt. Det innehåller däremot mycket av problembeskrivning och väldigt lite av verkliga åtgärder. Låt mig då lyfta fram en åtgärd som Vänsterpartiet föreslår, nämligen kilometerskatt.

Min fråga till Elin Segerlind är: Hur har ni egentligen tänkt er att den här kilometerskatten ska funka i förhållande till resten av samhället? Skogforsk har visat att man tappar mellan 5 och 10 procent av skogsråvaran i skogen om man inför kilometerskatten. Det är alltså just den skogsråvara man behöver för att kunna göra de här biodrivmedlen som vi behöver för den gröna omställningen. Sorgligt nog går inte tåget ut till varje buske. Ska vi få ut grejerna ur skogen behöver vi också någonting som färdas på gummihjul. Och ska vi ställa om dagens fordonsflotta behöver vi biodrivmedel, gjort inte minst på svensk skog.

En bil lever i snitt i 17 år. Många av de bilar som i dag rullar ut från Volvo kommer att leva in på 2040-talet. De behöver ha drivmedel som funkar i nuvarande motorer, och då är den svenska skogen helt avgörande.

Hur, Elin Segerlind, får ni egentligen ihop er kalkyl om ni vill ta ut mindre ur skogen för att klara klimatet? Det är effekten med kilometerskatten.

Anf. 156 Elin Segerlind (V)

Fru talman! Jag blir osäker nu, för jag har skrivit "reservation 6" här i mina papper. Om det inte stämmer ber jag om lov att få återkomma till detta.

Angående kilometerskatten var den inget jag tog upp i mitt anförande, och den är heller ingenting som jag har sakkunskapen om. Jag sitter inte i trafikutskottet och är fortfarande så pass ny som ledamot att jag inte har hundraprocentig koll på alla våra frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Vi kan gärna prata om något annat, om Rickard Nordin vill det.

Anf. 157 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Nu var det ju just biodrivmedel och hur vi ska få ut saker och ting ur vår skog om vi prisar bort det som var min fråga. Vi behöver biodrivmedlen för att ställa om. Jag håller mig alltså gärna till den frågan även om ledamoten nu så vänligt gav mig chansen att prata om något annat.

Anf. 158 Elin Segerlind (V)

Fru talman! Biodrivmedel är inte heller ett område som jag har jättebra koll på när det gäller var vi står. Men generellt sett vill vi att skogen ska användas. Det är självklart. Det finns inget scenario där vi ser att vi ska sluta använda skogen som en resurs. Jag tror att vi är ganska eniga här om att vi kommer att ha ett växande behov av att skogen ska användas, och då får vi naturligtvis se till att lösa problemen som kommer med detta.

Rickard Nordin sa att det inte går tåg in till varje buske, och det stämmer såklart. Därför skulle vi kanske hellre se att man satsade pengar på att rusta upp och också bygga ut järnvägen - inte bara mellan våra storstäder utan även på landsbygden och framför allt kanske i våra glesare delar av Norrland och, som Rickard Nordin var inne på i sitt anförande, för att kunna använda för godstransporter. Jag tänker främst på gruvorna och skogsnäringen. Det är naturligtvis jätteviktigt.

När det gäller frågan om biodrivmedel blir jag svaret skyldig.

Anf. 159 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Vi står självfallet bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande vill jag yrka bifall till reservation nr 31 om en nationell plan för utveckling av flygbränslen.

Klimatutmaningen är i högsta grad global, och utöver ansvarsfulla nationella åtaganden för minskade utsläpp krävs gemensamma kraftansträngningar internationellt. Genom att visa att det går att kombinera låga utsläpp med god ekonomisk utveckling kan Sverige bidra till att slå hål på den internationellt sett alltför förhärskande myten om motsatsen.

Klimatförändringarna är vår tids största utmaning och kräver såväl regionala och nationella som globala lösningar. Beroendet av fossila bränslen är både en belastning på miljön och, som vi hörde tidigare, en säkerhetspolitisk risk. Det europeiska beroendet av rysk gas bidrar till utsläpp av koldioxid och till instabilitet. Flera EU-länder har inte ställt om från kolberoende medan andra har ökat sitt beroende av fossila källor genom att stänga ned kärnkraft eller investera för lite i förnybara källor.

Sverige ska driva på för att EU ska vara ett klimat- och miljöpolitiskt föredöme globalt. Vi i Sverige står för 1 promille av världens klimatutsläpp och EU för 9 procent. Vårt viktigaste bidrag till det globala arbetet i klimatfrågan är därför att påverka stora utsläppsländer som USA och Kina. Klimatpolitiken måste drivas av ambitionen att visa omvärlden att omställning är möjlig utan att skada konkurrenskraften. En dålig, ineffektiv och dyr klimatpolitik riskerar skada, också i kraft av de signaler det skickar ut till omvärlden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Koldioxidskatt på fossila bränslen och ett utvecklat utsläppshandelssystem inom EU är effektiva styrmedel för minskade utsläpp och ett bättre klimat. EU:s mål för minskade utsläpp och energieffektivisering spelar en central roll i arbetet mot miljöförstöring och klimatförändring. Kristdemokraterna har länge varit pådrivande för att utveckla handeln inom EU med utsläppsrätter, ETS, som är ett kostnadseffektivt verktyg för att nå klimatmål. Systemet omfattar i dag industrisektorn och energiproduktion som tillsammans står för omkring 45 procent av utsläppen inom EU.

Vi anser att handelssystemet med utsläppsrätter successivt bör utvidgas till att omfatta även övriga transportsektorn samt andra samhällssektorer med stora utsläpp som ännu inte deltar i systemet, exempelvis hushåll, jordbruk och icke-industriellt näringsliv.

Fru talman! Sverige har i dag mycket låga koldioxidutsläpp från energiförbrukning, det vill säga de utsläpp som kommer från el- och värmeanvändning i industri och hushåll. Detta beror på att en stor del av den svenska industrins elförsörjning kommer från kärnkraft och vattenkraft. I transportsektorn kvarstår dock stora utmaningar med att kraftigt minska utsläppen av koldioxid, partiklar och andra miljögifter. Därför krävs politiska initiativ för att minska utsläppen från trafiken.

Den tunga vägtrafiken är en stor källa till koldioxidutsläpp. En ökad andel förnybara drivmedel är önskvärd och därför vill vi stimulera investeringar i produktion och distribution av biodrivmedel. För att investeringarna ska komma till stånd behövs långsiktiga spelregler på marknaden. Samtidigt behöver utvecklingen mot eldrift inom den tunga trafiken uppmuntras. Kostnaderna för att elektrifiera de största motorvägarna bör därför utredas och huvudmannaskapet för en sådan elektrifiering tydliggöras.

Från Kristdemokraternas sida ser vi alltså både biobränslen och elektrifiering som en viktig del i omställningen från fossila bränslen. Vi behöver bland annat investera i kärnkraften och i det svenska kraftnätet. Därutöver har vi ett effektbehov, inte minst kopplat till lagring. Ska vi klara topparna under vinterhalvåret måste vi nå längre.

Fru talman! Den svenska skogen binder kol under sin tillväxt och bidrar därför till att dra kol ur atmosfären. Skogen har potential att göra stor klimatnytta genom att bränslen från skogsråvara ersätter fossila bränslen. Detta konstaterar också Miljömålsberedningen med representanter från sju riksdagspartier. Uttaget av skogsråvara i Sverige kan öka samtidigt som miljömålen uppnås.

Den offentliga sektorn har en stor möjlighet att påverka utsläppen av koldioxid och miljögifter via upphandlingen av såväl tjänster som varor, inte minst av livsmedel. Genom en offentlig upphandling som drivs av värden om hållbarhet och bygger på en grundlig livscykelanalys gynnas såväl klimatet som produktkvaliteten. I den offentliga upphandlingen bör därför hänsyn tas till faktorer som miljö- och klimatpåverkan.

En effektiv samhällsplanering har förstås stor betydelse. Det gäller till exempel smart kollektivtrafik och incitament för mer gång- och cykeltrafik men också utveckling av ny teknik och bredbandskapacitet som möjliggör arbete på distans i betydligt större utsträckning.

Cykling har stor utvecklingspotential med såväl goda miljö- och klimateffekter som hälsoeffekter. I TU:s debatt här tidigare i dag kunde vi se att cykeln verkligen engagerar. Cykeln måste på ett tydligare sätt ses som ett eget trafikslag och prioriteras högre i stadsplanering och infrastrukturinvesteringar. Det har visat sig att när så sker ökar även cyklingen markant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Fru talman! Slutligen har vi även andra dimensioner att ta in och lyfta fram, nämligen både sociala och geografiska. Alla har, trots bonussystem, inte råd att köpa en ny miljövänlig fossilfri bil. Sverige är dessutom ett land som till stor del består av landsbygd där man är beroende av bilen. Det finns ingen kollektivtrafik att ta. Enligt transportföretagen står personer som kör bil på landsbygden för 180 procent av sina kostnader, medan de som kör bil i storstad bara står för 80 procent av sina kostnader.

Fru talman! Nu är inte svenskar kända för vårt hetsiga lynne, men fortsätter vi att straffa ut landsbygden med hjälp av miljöskatter utan att ge tillbaka i form av en rejäl grön skatteväxling blir bördorna på landsbygden och landsbygdsborna orimligt tunga i jämförelse med andra medborgares. Det är inte rättvist och riskerar att i förlängningen skapa bitterhet och motvilja mot politiken. Det ser vi i andra delar av världen.

Utan landsbygden och det som landsbygden ger skulle städerna stanna upp, och det snart. Därför måste det just vara en grön skatteväxling, vilket har varit ett av KD:s svar på klimatfrågorna i många år.

(Applåder)

Anf. 160 Tina Acketoft (L)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 16 om inriktningen av svensk klimatpolitik och reservation 34 om konsumtionsåtgärder. Liberalerna har utöver detta tre särskilda yttranden om hur vi ser på EU:s klimatarbete, nationella klimatinvesteringar och effektivitet samt frågan om biodrivmedel, Elin Segerlind.

Fru talman! Att avhandla Liberalernas klimatpolitik i ett inlägg låter sig inte enkelt göras, tack och lov. Jag kommer därför att bara ta upp de större frågorna. I övrigt får jag hänvisa till våra motioner.

Skulle jag försöka koka ned essensen av hur Liberalerna ser på detta är det att läget är kritiskt. Vi måste agera nu och ta oss an klimat- och miljöutmaningarna med en blandning av krisinsikt, framtidstro och realism.

Vetenskap och teknikutveckling finner lösningar. Marknadsekonomi och frihandel, inte politiker eller förbudspolitik, driver fram smarta hållbara lösningar. Digitalisering och delningsekonomi banar väg för nya och klimatsmarta konsumtionsmönster. Elfordon förändrar hela fordonsindustrin. Energibranschen ställer om. Investeringar i fossil energi lönar sig inte. Nya jobb och marknader växer fram.

Och Sverige ligger långt fram när det gäller miljö- och klimatarbete. Det är något vi ska nyttja och självklart göra till en konkurrensfördel. Framför allt är det viktigt att det finns en bred politisk uppslutning i Sverige bakom de här frågorna. Sju av riksdagens åtta partier kom överens om Miljömålsberedningens mål. Bara på det sättet kan vi agera tydligt som nation, i EU och i världen. Sverige måste visa ledarskap. Sverige kan nämligen visa att det går att förena välstånd och tillväxt med ansvar för miljö och klimat.

I stället för kortsiktiga och dyra stöd och subventioner vill Liberalerna se mer grön skatteväxling på riktigt. Skatten på jobb och företagande ska sänkas samtidigt som det ska kosta mer att smutsa ned. Därför vill vi till exempel ta bort skattesubventioner till fossila bränslen - allt i enlighet med Parisavtalet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Vi har som enda parti konsekvent drivit denna linje när andra partier, mitt under pågående klimatkris, har propagerat för att sänka dieselskatten. Den rödgröna regeringen utökade till och med skattelättnaderna på diesel i jordbruket, vilket vi starkt ifrågasatte redan då.

Med januariavtalet tar vi ett steg i rätt riktning. För oss liberaler står det klart att klimatet kräver mer av oss politiker. Vi måste våga fatta impopulära beslut för att rädda klimatet och framtiden. Att tro att man i dag värnar vissa väljargrupper genom att tumma på klimatet kommer i förlängningen bara att innebära ett garanterat väljartapp, för oss allihop i slutänden.

Klimathotet känner inga gränser. Men det gör inte heller lösningarna, tack och lov. Klimatet kräver mer EU-samarbete. Som det mest EU-vänliga partiet vill Liberalerna se en gemensam europeisk koldioxidskatt och en gemensam flygskatt, som måste sättas i relation till ett förbättrat utsläppshandelssystem.

Vi välkomnar arbetet på EU-nivå med en plaststrategi, inklusive förbud av vissa engångsartiklar av icke återvinningsbar plast. Vi vill också se en plastavgift på icke återvunnen plast i EU-länderna. Det skulle driva på länderna i rätt riktning.

EU måste också fortsätta arbetet med att fasa ut farliga kemikalier och bekämpningsmedel liksom med andra åtgärder för miljö och natur inom hela EU. Vi välkomnar januariavtalets punkt om att Sverige ska driva på för en klimatlag på EU-nivå och att regler för statsstöd och övriga stödsystem ska reformeras för att inte motverka Parisavtalets mål.

Fru talman! Det är ingen nyhet att Liberalerna har varit mycket kritiska mot regeringens insatser under rubriken Klimatklivet. Även Riksrevisionen har hållit med om den kritiken. Att plottra bort skattemedel i många små insatser som i vissa fall bara låser in konsumenterna och industrin kan i själva verket hindra verklig miljöfrämjande utveckling. Det behövs ett större helhetstänk när det gäller ekonomiska styrmedel, och vi tror att marknadsdriven märkning och certifiering av varor som förenklar för människor att göra klimatsmarta val är ett vettigt steg. Människor vill göra rätt om de bara vet hur.

Avslutningsvis kan jag säga att jag tillhör generationen som växte upp i tron att allt blir bättre med el och att el är en aldrig sinande källa. Det är dessutom en källa som Sverige till stor del har byggt sitt välstånd av. Men nu vet vi att världens elproduktion måste ställas om och att omställningen till ett klimatsmart samhälle bygger på att använda mer fossilfri el.

Sverige behöver klimatsmart, utsläppsfri och trygg elförsörjning till konkurrenskraftiga priser. Vi har redan i dag en elproduktion med lägre utsläpp, tack vare vattenkraft, kärnkraft och förnybar el, medan till exempel många andra EU-länder är beroende av kol och gas.

För oss liberaler är det centrala att elproduktionen är fossilfri och att utbyggnaden ska drivas av marknaden och byggas när den behövs och där den behövs. Samhällsekonomiskt är det betydligt billigare att bestraffa det som ska bort snarare än att subventionera det som ska in. Förnybar elproduktion ska välkomnas, men den ska vara ett medel för att uppnå billig och miljövänlig elproduktion och inte ett mål i sig själv.

Liberaler har länge förespråkat kärnkraft som en pålitlig, ren källa till energi. Kärnkraften behövs också för klimatets skull, vilket även FN:s klimatpanel nu lyfter fram. Det var också därför Liberalerna inte kunde stå bakom energiöverenskommelsen. Vi anser att vi behöver behålla kärnkraften och välkomna att den utvecklas. Vi vill riva upp beslutet om 100 procent förnybart elsystem till år 2040 för att ersätta det med ett mål om fossilfri elproduktion. Det är ju egentligen det som är det viktiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Den som tror något annat kan komma hem till mig och titta ut över Danmark. Där kan man också se ut över Tyskland. De har trots enorma satsningar på förnybar energi blivit alltmer beroende av kol och gas när kärnkraften har lagts ned. Detta, mina vänner, är allt annat än klimatsmart.

(Applåder)

Anf. 161 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Vårt hus brinner, precis som Greta Thunberg sa i Davos häromveckan. Det har hon helt rätt i. Vårt riksdagshus brinner, och vi borde agera som att det faktiskt gör det.

I atmosfären, några kilometer ovanför oss, ansamlas alltmer växthusgaser. Om vi inte agerar kan förändringarna i klimatet snart bli katastrofala och faktiskt också oåterkalleliga.

Vi gör för lite, och vi gör det alldeles för sakta. Trots rekordbudgetar kring klimatet och trots ett väldigt bra januariavtal då det gäller klimatet behöver vi här inne göra betydligt mer. Sveriges unga förväntar sig mer av oss. Greta Thunberg förväntar sig betydligt mer av oss.

Alla ni här inne som har barn - det är era ungar som kommer att få lida för att vi slösar och för att vi inte tar ansvar. På många sätt behandlar vi miljön och klimatet som ett kreditkort. Vi lever på lånade tillgångar, och det är våra barn som får betala både räkningen och räntan när klimatets kreditkortsskuld kommer.

Våra unga måste kunna förvänta sig mer av oss som är förtroendevalda. Klimatfrågan är för viktig för partiegoism eller bråk om enskilda frågor. Det handlar nu om vår överlevnad.

Fru talman! Vi vet redan allt vi behöver veta för att motivera besluten om omställningen. Diskussionen bör vara över. Debatten bör också vara över. Det finns inget annat att diskutera än hur vi nu gör omställningen. Det handlar inte om när eller om; det är redan avklarat.

Klimatfrågan löser vi om vi alla tar ansvar. Det kommer att krävas nära samarbete mellan politik, forskning, näringsliv och även det civila samhället. Vad kan nästa steg vara? Ja, klimatlagen och januariavtalet är två viktiga steg på vägen. Låt oss genomföra dem! Men vad kommer därefter? Ja, det kommer att krävas mycket mer av oss i det kommande arbetet.

Klimatbudgeten är runt 10 miljarder. Det är inte ens 1 procent av statsbudgeten. Sett till den omfattande omställning som vi behöver göra är det inte seriöst av oss här inne att inte prioritera klimatarbetet mer. Vi måste tänka nytt, och vi måste tänka stort.

I USA driver nu folket och politikerna fram ett gigantiskt program som heter The Green New Deal. Det kan kännas konstigt. I den här talarstolen används ofta USA som ett negativt exempel, och det kan göras i och med Trump och republikanerna. Men just nu är det faktiskt hela 80 procent av USA:s befolkning som står bakom The Green New Deal. Det är demokraterna och deras sympatisörer, men även en majoritet av republikanernas sympatisörer står bakom detta. Man inser allvaret, och man känner att man behöver göra något genomgripande i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

The Green New Deal är ett omfattande omställningsprogram som vågar sätta målet just så högt som faktiskt krävs. Jag skulle säga att vi självklart också behöver en svensk Green New Deal. Låt oss partier tillsammans ta fram en sådan under den kommande tiden. Låt oss inte käbbla om små sakfrågor eller om en procentsats hit eller dit, utan låt oss ta tag i detta på riktigt - tillsammans.

Kanske behöver vi ett omställningsdepartement. Kanske är de omställningar som vi ska göra så stora och så genomgripande i samhället att det inte räcker att några ansvariga i något utskott får jobba lite grann med klimatfrågan. Kanske måste vi alla jobba med frågan. Kanske måste vi ha ett klimatutskott i riksdagen som kan jobba särskilt med detta. Då har vi plötsligt fler förtroendevalda i riksdagen som jobbar med denna fråga.

Detta är genomgripande förändringar som avgör mänsklighetens överlevnad. Vi måste ta det på allvar.

Kanske behöver vi skapa ett omställningsforum tillsammans med näringslivet och forskningen så att vi kan jobba väldigt nära varandra kring dessa frågor för att nå resultatet på så kort tid som möjligt. Och varför kan inte Sverige, som redan är en förebild i världen när det gäller klimatfrågorna, till exempel ta initiativ till en Climate League med länder som redan nu ligger före och som vill ta initiativ för att ligga före i omställningen? Varför kan vi inte hjälpa till i klimatarbetet världen över på det sättet?

Fru talman! Det är även dags att vi här i riksdagen själva tar vårt ansvar. Det handlar om att vi som ledamöter tar ansvar, inte genom politiska förslag utan genom hur vi själva agerar och verkar i vårt arbete. Vi kan inte kräva att människor ska minska sitt flygande och åka mer tåg om vi inte själva gör det. Vi måste leva som vi lär. Det är synnerligen viktigt att vi som folkvalda lever som vi lär.

Det är klart att det kan bli jobbigt att ställa om. Vi ska inte luras. Denna omställning kommer att vara mycket jobbig. Men även om det är jobbigt är det vårt ansvar att lösa det. Tar det för lång tid att ta tåget hit är det vårt ansvar att till exempel bygga snabbtåg. Krävs det flyg för riksdagsarbetet i dag är det vårt ansvar att ändra arbetsformerna för riksdagsarbetet, så att vi till exempel jobbar varannan vecka här och varannan vecka hemma i valkretsen, så att vi slipper flyga hit.

Fru talman! Faktum är att vårt hus brinner, och vi kan göra något åt det. Vi ska göra något åt det. Den israeliska författaren och fredsaktivisten Amos Oz beskriver handling - att göra någonting. Han tar ett exempel: att ett hus brinner. Det är ganska talande i detta fall, för vårt hus brinner. Om ett hus brinner menar Amos Oz att en människa kan agera på tre sätt.

Det första alternativet är att människan springer i panik från huset och inte bryr sig om de människor som inte kan gå själva.

Det andra alternativet är att människan skriver en väldigt irriterad och arg insändare till beslutsfattare för att ställa dem mot väggen.

Det tredje alternativet är att människan hämtar en hink med vatten och häller vattnet på elden. Finns det ingen hink med vatten finns det kanske ett glas med vatten. Och finns det inget glas med vatten finns det kanske en tesked. Alla har vi en tesked. Och om vi alla bidrar med bara en tesked vatten kommer vi faktiskt att kunna släcka elden.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 162 Jessica Rosencrantz (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Fru talman! Tack, Magnus Manhammar, för anförandet! Jag uppskattar mycket det genuina engagemanget. Samtidigt kan vi se att de svenska utsläppen har ökat under de gångna åren. Med tanke på att klimathotet är på riktigt och att åtgärder måste vidtas här och nu är det ändå allvarligt.

Tillsammans med tunga instanser, som Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen, har vi från Moderaternas sida riktat en hel del kritik mot den politik som den rödgröna regeringen har fört, eftersom den helt enkelt inte har levererat resultat. Vi kan se att till exempel Konjunkturinstitutet har dömt ut sju av åtta av regeringens åtgärder som ineffektiva. Vår uppfattning är att klimatet inte har råd eller tid med den typen av symbolpolitik.

Då har jag frågor till Magnus Manhammar. Jag tvivlar inte på regeringens goda ambitioner, men finns det någon självkritik på detta område? Ser Magnus Manhammar med allvar på de bristande resultaten, på att utvecklingen går åt fel håll och på att många av expertinstituten trots allt dömer ut flera av åtgärderna? Kommer vi att se ett nytt tänk framöver med den nya regeringen? Kommer man att prioritera klimatnytta framför symbolpolitik och i vissa fall antal kronor som enda måttstock? Och vad säger Magnus Manhammar om förslaget från Moderaternas sida om att ta fram beräkningskonventioner för klimatnytta och om att regeringen framöver ska presentera den beräknade klimatnyttan när man lägger fram olika förslag på klimatområdet?

Anf. 163 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Tack, Jessica Rosencrantz, för frågan! Den är otroligt viktig, och jag är tacksam för att vi kan diskutera den ännu mer. Det är faktiskt den viktigaste fråga vi har ett diskutera i denna kammare, så jag är glad att vi kan ägna tid åt den.

Jag delar Jessica Rosencrantz syn på att det är en allvarlig utveckling. Den utveckling som har skett den senaste mandatperioden och mandatperioderna dessförinnan har varit allvarlig hela tiden. Vi har en utveckling av planeten som är väldigt allvarlig. IPCC säger att vi nu har ungefär tio år på oss innan det blir allvarliga konsekvenser och vi får över en och en halv graders ökning av medeltemperaturen. Självfallet tycker jag att detta är allvarligt.

Jag tycker inte att det behövs mindre av regeringens tidigare politik. Självfallet kan man se till att vissa förslag blir skarpare. Vi har sett en del av den kritik som har funnits, och den kan man absolut ta till sig av. Detta tycker jag är jättebra. Men framför allt behövs det mer. Det är för lite klimatpolitik, det är för lite miljöpolitik och det är för lite politik för att bevara den biologiska mångfalden.

Jag tycker att det är bra om Moderaterna kommer med förslag; jag välkomnar detta. Jag välkomnar också diskussioner med Moderaterna om vilka förslag vi kan ta fram tillsammans. Återigen: Det finns inte för många förslag om hur vi ska rädda klimatet, utan det finns för få. Hör gärna av er med fler förslag! Vi sitter gärna och diskuterar med er så länge ni inte tar med er Sverigedemokraterna.

Anf. 164 Jessica Rosencrantz (M)

Fru talman! Tack, Magnus Manhammar, för det seriösa svaret!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Jag välkomnar det jag tolkar som en del självkritik mellan raderna och att saker alltid kan göras bättre. Det har trots allt varit en hel del kritik mot regeringens politik, och jag välkomnar ambitionen och den goda viljan. Jag tror på riktigt att denna diskussion och debatt skulle vara betjänt av att mer nyanserat se över vilka åtgärder som vidtas.

Vi får väl se framöver vad effekten av januariöverenskommelsen blir och vad regeringen lägger på riksdagens bord. Jag har redan sett en del tendenser, till exempel avfallsförbränningsskatten, som många experter dömer ut då den inte ger den förbättrade resursanvändning som var tänkt. Till och med regeringens egna utredare har dömt ut den.

Vi har nu en diskussion om grön skatteväxling som jag i princip välkomnar, men det är klart att det återstår en del förtydliganden från regeringen. Hittills har man presenterat 3 miljarder av den tänkta skattehöjningen, men 12 miljarder återstår. Vilka är de? Och i den andra vågskålen finns: Vilka skatter tänker man sänka? Där blir detaljerna i en för all del god princip om grön skatteväxling viktiga.

Återigen: Jag välkomnar om det finns viss självkritik från regeringen och ser i så fall fram emot att den ska ge avtryck framöver.

Jag uppfattade inte riktigt svaret från Magnus Manhammar angående Moderaternas förslag att ta fram beräkningskonventioner och ställa krav på att politiken på detta område ska presentera effekterna och klimatnyttan när politiska förslag för klimatet levereras, så att vi kommer bort från symbolpolitik och får konkreta åtgärder.

Magnus Manhammar får gärna svara på om han tror att detta är en god idé.

Anf. 165 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Tack för svaret!

Jag tycker att det är jättebra att vi kan diskutera på detta sätt. Vi har självfallet inga problem med att man räknar på förslag och försöker ta fram modeller för hur effektiva förslagen är. Det finns inget negativt i detta, och vi välkomnar Riksrevisionens rapporter på flera områden. Driv gärna på, och kom med fler förslag! Det vore väldigt bra om vi kan göra detta gemensamt.

Återigen: Denna fråga är för viktig för att vi ska käbbla om saker. Den måste tas till en annan nivå där vi, alla partier, tillsammans lägger fram förslag för att lyckas med detta.

IPCC är bland de viktigaste att lyssna på i det här fallet. De säger redan nu, utifrån de klimatinsatser som världens länder gör - en del länder gör faktiskt oväntat mycket - att det behövs mer än fem gånger mer klimatinsatser för att vi ska klara de utmaningar vi har i närtid, de närmaste tio åren. Återigen: Det finns inte för lite förslag, utan de är helt enkelt för få.

När det handlar om olika skatter och kritik mot saker finns det många särintressen i miljöpolitiken. Med särintressen menar jag framför allt företag som tjänar mycket pengar på olika saker. Många företag tjänar mycket på att till exempel förstöra miljön. Då tycker jag att det är bra att vi beskattar dem på olika sätt men också att vi försöker hjälpa dem att ställa om. Vi är ju för företag och tillväxt, men det ska vara hållbar tillväxt. Vi har inga problem. Vi kritiserar kanske en del skatter och ser till att de blir bättre.

Grön skatteväxling nämndes också. Det har vi med i januariavtalet, som vi är glada att vi har tillsammans med Centern och Liberalerna. Det är ett seriöst förslag som kommer, och vi ska titta på det. Det är inte färdigt än, men det blir 15 miljarder i skatteväxling som vi hoppas ska bidra till att alla människor ska ha råd att både jobba och leva klimatsmart. Jag hoppas att detta kan leda till en bättre framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Tack för frågan!

Anf. 166 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Det var många stora och fina ord från Magnus Manhammar. Det är såklart välkommet att också Socialdemokraterna vaknar till lite i denna fråga.

Det ordades om att det går för långsamt och att man inte tar ansvar. Då blir den retoriska frågan tillbaka: Vem är det som har suttit i regeringsställning? Vem är det som borde ha tagit ansvar, speciellt när vi har ökade utsläpp, om inte Socialdemokraterna och Miljöpartiet? Det är ju där ansvaret ligger.

Men för att ta ned detta och prata om sakförslag, som Magnus Manhammar efterlyste, har Centerpartiet i flera år påtalat att vi lever med en föråldrad miljöbilsdefinition. Nu är det så allvarligt att vi sedan den 1 juli inte har någon alls. Detta är ännu värre, för det skapar osäkerhet vid upphandlingar, regelverket blir lidande och vi ökar våra utsläpp, helt i onödan. Varför, Magnus Manhammar, har regeringen inte gjort något åt denna fråga? Den skulle ha hanterats för flera år sedan, och man har fortfarande inte gjort något. Nu har vi inget alls - varför är det så?

Anf. 167 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Jag fick frågan varför regeringen inte har gjort något åt definitionen av miljöbilar. Jag kan inte svara exakt på den frågan, men jag säger så här: Om du vill ha något gjort, Rickard Nordin, låt oss göra det! Låt oss göra det nästa vecka eller veckan därefter, så ser vi till att ändra det tillsammans. Vi har ju ett samarbete nu som är ganska nära, med januariavtalet, så låt oss förändra det. Jag har inga problem med det. Vi har ju till och med ambitionen, förhoppningsvis som land, att fram till 2030 se till att vi inte längre har någon nyförsäljning av bilar som drivs med fossilbränsle. Det finns verkligen anledning att titta på denna fråga, och jag tycker att det är jättebra.

Jag hoppas att vi inte behöver raljera med varandra, säga att det är stora och fina ord men inget allvar eller tala om vem som har suttit i regeringsställning och skylla på varandra. Då kan jag skylla på Reinfeldt en massa, och så kan man skylla på Stefan Löfven en massa fram och tillbaka. Men det leder inte till att vi räddar klimatet.

Återigen: Om du kommer med förslag om vi kan ändra definitionen är det jättebra. Låt oss göra den typen av saker så att vi leder klimatpolitiken framåt och verkar för den, inte käbblar om den. Låt oss rädda planeten tillsammans.

Anf. 168 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Nu var ju så att utsläppen i Sverige minskade under alliansregeringen och Fredrik Reinfeldt. Detta är rena fakta och handlar inte om att käbbla utan om att titta på vad som har gett effekt och inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

För att gå tillbaka till sakfrågan har Centerpartiet föreslagit att vi ska ha ett skärpt bonus-malus-system och att vi ska sätta gränsen för miljöbilar som ska få bonus i systemet. Det är ingenting vi behöver samarbeta om, utan det är bara att genomföra. Den stora frågan är varför Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte har gjort detta. Det borde ha gjorts för länge sedan. Det skapar osäkerhet vid upphandlingar och ökar våra utsläpp.

Om det är någon som uppenbarligen inte har kunnat komma överens är det regeringen internt. Varför har man annars inte levererat här? Det skulle jag gärna vilja ha svar på från ledamoten Manhammar.

Anf. 169 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Tack för frågan och kommentaren!

Jag skulle kunna stå här och diskutera och säga att det var lågkonjunktur och att det berodde på det och på många andra saker. Det var säkert en del av förklaringen, men återigen är det inte detta som är det viktiga. Det viktiga är hur vi tittar framåt och vilka förslag vi har. Jag välkomnar de förslag som ledamoten nämner. Låt oss börja genomföra en del av dem.

Jag tror inte att jag har så mycket mer att säga.

Anf. 170 Martin Kinnunen (SD)

Fru talman! Magnus Manhammar låter lite som en dystopisk klimatalarmist som lider av panik. Det är ett grundläggande problem i dag att klimatpolitiska åtgärder formuleras utifrån ett paniktillstånd, för om man lider av panik fattar man förmodligen inte väl grundade beslut. Då blir det väldigt dålig klimatpolitik, som regeringens egna expertinstanser Finanspolitiska rådet och Konjunkturinstitutet har konstaterat. Det är förmodligen bättre att andas lite, ta det lite lugnt, i alla fall en stund, analysera och sedan fatta väl avvägda beslut.

Jag tänkte gå in lite på så kallad grön skatteväxling, som det nya regeringsunderlaget har presenterat. En hel del av det handlar om saker som absolut inte innebär grön skatteväxling. Det är skatter på hemelektronik, kläder, värmekraftverk och annat, skatter som inte gagnar miljön utan gagnar lagerarbetare i Tyskland och tyska företag och slår mot svenska fjärrvärmekunder och arbetare.

Det mest betydande är uppväxlingen av skatter på drivmedel. För att finansiera skattesänkningar till de mest välbeställda i samhället - till storstadsbor som inte bara ska få sänkt skatt utan även i fortsättningen ska få 60 000 i rabatt på sin nya Tesla - ska man ta pengar från landsbygden, från människor med lite sämre resurser som är i behov av bil.

Detta skapar klyftor i samhället. Vi tar från låginkomsttagare och landsbygdsbor och ger till storstadsbor. Hur kan en socialdemokrat försvara den politiken?

Anf. 171 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Tack för frågan, Martin Kinnunen!

När det handlar om den gröna skatteväxlingen som ska ske denna mandatperiod och förslaget som ska tas fram görs det via januariavtalet. Det är ju inte färdigt än, så det blir konstigt när Martin Kinnunen står här och räknar upp ett antal olika saker som ännu inte finns. Jag vill gärna att vi diskuterar saker som finns.

I januariavtalet står det så här: "En kraftfull grön skatteväxling ska genomföras med höjda miljöskatter som växlas mot sänkt skatt på jobb och företagande." En tanke bakom det - utifrån det vi redan hört resonemang om från vårt parti men även från C, L och MP - är att det ska vara en grön skatteväxling som gör det möjligt för vanligt folk, för alla i vårt land, att leva klimatsmart och miljömässigt väl så att det inte blir en klassfråga. Det är precis det detta handlar om: att komma framåt i klimatfrågorna och samtidigt skapa starkare social hållbarhet i vårt land. Det hänger ihop - det ena ger det andra. Det diskuteras också i Parisavtalet. Det hänger ihop även på global nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Jag tackar för frågan och för att jag fick möjlighet att säga detta. Jag tänker inte ge mig på Sverigedemokraterna i övrigt, utan jag är tacksam för det.

Anf. 172 Martin Kinnunen (SD)

Fru talman! Det är ju ändå så att stora delar av denna skatteväxling redan är kända. Vi vet till stor del vilka skatter som ska sänkas. Regeringen har påbörjat utredningar och presenterat satsningar. Senast i söndags sa regeringens egen miljöminister i tv att man ska växla upp skatterna på drivmedel. Man ska återinföra den automatiska uppräkning som vi här i riksdagen plockade bort vid årsskiftet.

Det här är skattehöjningar som slår mot landsbygden samtidigt som de presenterade skattesänkningarna går till rika storstadsbor, som dessutom ska kunna fortsätta plocka ut 60 000 i rabatt på sin nya Tesla - som sedan exporteras till Norge så att inte ens den svenska andrahandsmarknaden får ta del av rabatten.

På vilket sätt är detta en politik som utjämnar klyftorna och gagnar de svaga människorna i samhället? Det är slöseri med skattemedel, och det ökar klyftorna.

Anf. 173 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Ja, det händer saker med en del av förslagen som vi inte är nöjda med. Att elbilar har sålts till Norge är kanske inte det mest lyckade med elbilspremien. Det håller vi med om, så vi behöver inte diskutera det mer. Vi vet att det är ett problem, och vi vill komma åt det. Det är kanske inte heller det viktigaste att diskutera, men det är givetvis bra att det lyfts fram. Finns det problem ska de lösas och förslagen ändras. Det håller vi helt med om.

När det gäller skatteväxlingen diskuteras många andra förslag i politiken just nu, absolut. Med det är inte de som ingår i de 15 miljarderna i skatteväxling. De 15 miljarderna i skatteväxling handlar om att komma åt just det som Martin Kinnunen nämner. Det handlar inte om att öka klyftorna eller att människor inte ska kunna leva klimatsmart i hela landet utan om att hålla ihop Sverige. Vi håller ihop klimatarbetet så att det är möjligt för alla.

Jag skulle kunna stå här och recensera Sverigedemokraternas klimatpolitik generellt, men jag tänker faktiskt inte göra det. I stället skulle jag vilja att Sverigedemokraterna kom med många nya förslag om hur vi kan förändra detta, hur vi kan komma framåt i klimatarbetet, och då kanske inte bara de förslag som kommit hittills om att vi ska försöka göra någon typ av avlatsbrev, det vill säga att vi ska betala för att andra, fattiga länder ska jobba med klimatet. Vi ska se till att alla länder gör det. Då är det också vårt ansvar att ha nollutsläpp. Vi har sagt att vi ska ha nollutsläpp 2045. Jag kan tycka att vi borde spänna bågen högre. Men återigen: Sverigedemokraterna! Kom med fler konkreta förslag på hur vi kan förändra här i Sverige och kanske även globalt!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

(Applåder)

Anf. 174 Lorentz Tovatt (MP)

Fru talman! Det är tufft att komma sent i en debatt - man vill ju ägna hela sitt anförande åt att replikera på de andra. Jag kommer inte att kunna göra det, så låt mig i stället inleda med detta:

Världens mest ambitiösa klimatpolitik är nu räddad. Det är Sveriges klimatpolitik - den är rankad som världens bästa klimatpolitik. Detta stod på spel så sent som i höstas, när riksdagen skulle rösta om budgeten. Det stod och vägde: Ska vi ha massiva nedskärningar på klimatområdet, eller ska vi ha investeringar? Ska vi använda oss av skatten som ett styrande medel för att minska utsläppen, eller ska vi sänka skatten på att släppa ut? Det handlade om 2,7 miljarder i nedskärningar från ytterhögern, och det handlade om slopade och kraftigt sänkta skatter. Det enda sättet vi har att reglera flygets utsläpp gav man sig på genom att ta bort flygskatten. Det är alltså väldigt stora skillnader det rör sig om.

När jag säger att vi har världens mest ambitiösa klimatpolitik är det inte mina ord, utan det kommer från de rankningslistor som tas fram globalt. Det är CCPI från organisationerna Germanwatch, Newclimate Institute och Climate Action Network. Det är experter och miljöorganisationer från hela världen som har utvärderat klimatpolitiken i alla länder och landat i att den överlägset bästa politiken är den vi har i Sverige.

Jag som har följt klimatpolitiken i ungefär tio år nu vet att under Alliansens tid vid makten föll Sverige på dessa listor. Vi sladdade långt ned på listorna. Nu har vi arbetat oss upp till förstaplatsen.

Genom januariavtalet räddar vi detta, och vi gör det tillsammans med våra vänner i S, C och L. Vi är vänner just för att alla har fått igenom mycket klimatpolitik. I Centerpartiets fall innebär det stora delar av partiets valmanifest. Det kanske säger något om deras valmanifest, men framför allt tror jag att det säger något om relationen de hade med de övriga allianspartierna eftersom de inte fick igenom så mycket tidigare.

Nu räddar vi som sagt detta, och det betyder stora förändringar för det arbete som just nu pågår runt omkring i landet. Låt mig ta några exempel.

I Dalarna har grusföretaget Hellkvist Grus gått från diesel till el. Man sparar därmed 3 300 ton koldioxid.

I Norrbotten har fjärrvärmen byggts ut. Både i Luleå hamn och i Arvidsjaur har värmesystemen ställts om, vilket bidrar till koldioxidminskningar på 600 ton.

På Gotland investerar Brogas AB i en biogasanläggning som minskar utsläppen med 3 600 ton.

Många bäckar små. Norje Smidesfabrik AB i Blekinge ville sluta med oljeeldning i sina processer och går nu över till pelleteldning, vilket minskar utsläppen med 100 ton.

Detta var fyra konkreta exempel på vad Klimatklivet leder till. Klimatklivet är ju det stora investeringsprogrammet för klimatpolitiken, och det är otroligt viktigt för många av de lite mindre men ändå betydande utsläppsminskningar som ska göras runt omkring i vårt land från kommuner och från företag. Det räddade vi genom januariavtalet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Detta är ett exempel på klimatpolitik. De senaste åren har vi ställt om politiken från grunden genom en otroligt lång radda med aktiva reformer.

Det handlar om Bränslebytet, om att tvinga in mer grönt i tanken, om att se till att det blir långsiktiga förutsättningar för att investera i det gröna samt om bonus-malus, det vill säga bonus på klimatsmarta bilar och en kraftig skattehöjning på dem som är klimatdåliga.

Samtidigt som internationella bedömare menar att detta är den bästa klimatpolitiken i världen har jag noterat en ganska konstig debatt om effektivitet. Det som är viktigt att konstatera är att jag verkligen har respekt för att man kan vilja ha andra satsningar. Man kan vilja ha Klimatklivspengarna och lägga dem på något annat som någon bedömare tycker skulle vara mer effektivt.

Men det jag inte har respekt för och inte kan förstå är att man vill sänka så mycket. Något som kan vara en nyhet för vissa här är att miljö- och klimatbudgeten fortfarande bara utgör en dryg procent av den totala statsbudgeten. Då kan man inte rimligtvis säga att den dryga procenten ska ned - trots att vi under förra mandatperioden alltså fördubblade miljöbudgeten. Att man kan säga att drygt 1 procent är för mycket och att vi måste minska det radikalt, samtidigt som man är villig att strössla pengar över jättedyra motorvägsprojekt runt om i vårt land, förstår jag inte. Detta får logiken och pratet om effektivitet att skorra väldigt falskt.

Om man ska vara krass är det också så att det kostar att gå före. Tyskland har redan nämnts två gånger i denna debatt som avskräckande exempel. Men det är bara trångsynta personer som tror att Energiewende på något sätt skulle vara dåligt för klimatet. Det tyskarna har gjort är att genom stora investeringar i det förnybara - investeringar som har kostat -bidra till den otroligt snabba prissänkning på förnybar energi som vi ser världen över, som innebär att fattiga länder nu har möjlighet att investera direkt i förnybar energi i stället för att gå omvägen via det fossila.

Detta har Tyskland åstadkommit, och därför blir det otroligt märkligt när man smutskastar det och samtidigt för den märkliga debatten om effektivitet. Det kostar att gå före, och det är genom att vara ett föredöme globalt som Sverige kan påverka mest.

Nu, fru talman, tittar vi framåt. Januariavtalet räddade, som jag har varit inne på, det som har varit, men det tittar också framåt mot vad som ska komma. Det finns väldigt stora delar i detta som är riktigt bra klimatpolitik.

Det första är naturligtvis ett rejält tågpaket. Det innehåller satsningar på Norrbotniabanan och nya stambanor för höghastighetståg - något vi verkligen behöver för att inte bara straffbeskatta bort flyget utan också ge ett alternativ. Men vi har också satsningar på ett gemensamt biljettsystem i Sverige och upphandling av nattåg till kontinenten. Vi ger alla tågentusiaster ett bra alternativ den närmaste tiden.

Vi ska effektivisera fordonsflottan och besluta om ett stoppår för det fossila. Detta behövs, och vi kommer att behöva göra det via skatten och genom att helt enkelt besluta om ett förbud mot fossila bränslen i Sverige. Och vi ska driva samma sak på EU-nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Vi provar nu gröna obligationer för att knuffa finansmarknaden i rätt riktning. Vi tar fram ett kraftfullt flygpaket, där det till att börja med naturligtvis handlar om bibehållen flygskatt. Detta är otroligt viktigt för att flygdebatten inte bara ska handla om att vi ska få grönt i tanken utan också om att vi faktiskt ska flyga mindre. I flygpaketet ingår även mer grönt i tanken och dessutom mer konsumentinformation. När man köper en flygbiljett ska det tydligt framgå vad det får för konsekvenser för klimatet.

Vi gör fortsatta kraftiga satsningar på gång, cykel- och kollektivtrafik. Stadsmiljöavtalen ligger kvar. Vi kommer att göra en skattesatsning för att gynna cykelpendling - nog så viktigt för klimatet.

Vi kommer att göra det enklare för privatpersoner att investera i förnybar el, och vi gör den kraftfulla skatteväxlingen, som kommer att vara avgörande för att det ska bli mer lönsamt att göra rätt och kosta mer att släppa ut.

Och så skruvar vi upp tempot och ambitionsnivån i både bonus-malus och Bränslebytet. Omställningen av transporterna är tredelad och handlar om tre b:n - bilen, bränslet och beteendet. Det behövs kraftfull politik för alla tre delarna.

Vi ska förstås stimulera bilpooler, för vårt sätt att köra bil i dag är varken klimatsmart eller effektivt. De flesta bilresor är under fem kilometer, och av dessa är 80 procent under tre kilometer. Det är inte rimligt att man sitter ensam i en bil och kör dessa sträckor. Gång, cykel- och kollektivtrafik är alternativ, men också bilpooler.

Vi inför ett minimikrav för klimatberäkning vid byggande. Detta är en sektor som kanske inte förekommit så mycket i klimatdebatten tidigare men som faktiskt behöver ta sitt ansvar och där det finns mycket utsläpp i dag.

Vi kommer nu att införa ett mål för minskning av utsläppen från konsumtionen. Detta är också en fråga som har släpat efter. Svenskarnas utsläpp från konsumtion har ökat ganska kraftigt, till skillnad från de nationella utsläppen, som har minskat.

Slutligen, fru talman, blir man lätt bister och nedslagen av den globala utvecklingen. Det finns vissa väldigt nedslående inslag: Trumps agerande, Bolsonaro som vill skövla regnskog och de globala utsläppen som fortsätter att gå åt fel håll. Men lika bister som man kan bli över det, lika hoppfull kan man känna sig över att det faktiskt finns länder som visar framfötterna och går före. Jag är som miljöpartist stolt och glad, för vi har försatt Sverige i en riktning som innebär att vi även i fortsättningen kommer att ha världens mest ambitiösa klimatpolitik.

Jag yrkar avslag på alla motioner och bifall till utskottets förslag.

Anf. 175 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Jag fortsätter min resa när det gäller att ta ned de stora orden till praktisk politik.

Förra året ökade exporten av bilar som är yngre än fem år med 107 procent. Det finns siffror som visar att uppemot var tredje elbil efter bara ett par år hamnar i Norge. Utvecklingen har länge varit densamma för gasbilarna; de har hamnat i Nederländerna och Tyskland. Men regeringen har inte gjort någonting, fru talman.

Detta är sorgligt, för det betyder att de bilar som kommer ut på de svenska vägarna åker någon annanstans och gör sin klimatnytta. För klimatet spelar det ganska liten roll. Men om vi vill uppnå våra klimatmål ska våra satsningar stanna kvar i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Hur, Lorentz Tovatt, har regeringen tänkt komma till rätta med problemet med export av nya el- och miljöbilar till andra länder?

Anf. 176 Lorentz Tovatt (MP)

Fru talman! Tack, Rickard Nordin, för frågan! Jag delar oron och tycker att det är ganska dumt att vi har en politik som leder till att vi bara underlättar för andra. Vi ska naturligtvis ta vårt ansvar och se till att de bilar som rullar på de svenska vägarna är så klimatsmarta som möjligt. I den meningen delar jag oron.

Vi ska vara tydliga med att den nya fordonsbeskattning som regeringen har infört trädde i kraft för drygt ett halvår sedan. Den får alltså sina effekter nu, och sedan får vi se vad som händer. Vi har en bred överenskommelse om att skärpa systemet. Personligen tror jag nog att vi behöver ett system där bonusarna kanske delas ut uppdelat över några år, eller regler som säger att man inte får exportera under ett visst antal år.

Vad jag däremot historiskt har varit skeptisk till är den överdrivna, närmast näringspolitiska, ingång i fordonsbeskattningsfrågan som Centerpartiet har drivit, nämligen att bonusarna ska vara väldigt generösa. Det tror jag snarare driver på denna utveckling. Ett sådant här system ska i stället först och främst baseras på bilarnas klimatnytta, och i andra hand på hur vi får dem att stanna kvar.

Sedan är jag inte särskilt intresserad av att få samma situation som man har i Oslo, där man har en översvämmad stadskärna med väldigt många bilar. Den vägen vill jag inte gå.

Anf. 177 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Det är trevligt att Lorentz Tovatt delar min oro och recenserar regeringens politik som ganska dum. Det tycker jag känns trevligt.

Däremot tror jag att det blir problem om Lorentz Tovatt ska sätta upp handelshinder. Vi ingår ju i en tullunion, och exportförbud brukar inte funka så bra i tullunioner. Men det finns lösningar. Lorentz Tovatt nämner precis det som är Centerpartiets förslag. Det är ju trevligt att Miljöpartiet har kommit till insikt om att man kanske borde dela upp bonusen på flera tillfällen. Vi i Centerpartiet talar om att 30 procent borde betalas ut år 4 i stället, just för att vi ska behålla bilarna i Sverige lite längre.

Grundproblemet är att det är lönsamt att köpa en miljöbil i Sverige - nu finns det ingen miljöbilsdefinition, men jag talar framför allt om elbilar och gasbilar - men inte på samma sätt lönsamt att äga dem. Då handlar det om saker som måste korrigeras. Där säger norrmännen till och med åt oss vad vi borde göra. De säger sådant som att kommuner måste få möjlighet att erbjuda gratis parkering, att man måste ha möjlighet att få rabatterad eller slopad trängselskatt eller att man måste ha möjlighet att köra i bussfil där det är lämpligt utan att det hämmar kollektivtrafiken. Det handlar inte om att vi måste ha många platser för bilar i stadskärnan. Det handlar om att de bilar som ska komma in i städer ska vara rätt typ av bilar. Det är sådant som skulle göra skillnad för exporten och göra att bilarna stannar i Sverige.

Vi hör fortfarande inga särskilt skarpa förslag från Miljöpartiet och regeringen när det gäller hur vi ska göra detta. Jag hade sett fram emot en diskussion om detta och inte bara en liten kommentar om att Lorentz Tovatt möjligen personligen skulle kunna se över att dela upp detta. Men jag har inte hört något om vad regeringen tänker göra åt detta. Detta är ett reellt problem och har varit det länge, utan att regeringen har agerat.

Anf. 178 Lorentz Tovatt (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Fru talman! Jag är van vid att Rickard Nordin svänger sig hit och dit med olika uttryck och plockar billiga poänger. Det är jag van vid.

Men låt mig bemöta detta att bonus-malus skulle vara dumt. Hittills har det ju varit en hejdundrande succé. Klimatsmarta bilar har ökat massivt i försäljningen. Både bensin och diesel har kraftigt minskat. Det har alltså varit en otrolig succé.

Detta ska man ställa mot det som fanns innan, nämligen Rickard Nordins eget system, som innebar en miljöbilsdefinition som var väldigt svag. Bland annat ledde det till att miljöbilspremien gick till dieselbilar. 1,6 miljarder kronor pumpades in i dieselbilar genom den ordning som Rickard Nordin själv stod bakom. Då kan man fråga sig: Vad är egentligen dumt i det här sammanhanget? Är det bonus-malus, som varit en hejdundrande succé hittills men som kommer att behöva utvärderas, eller är det Rickard Nordins system med att massubventionera dieselbilar? Folk får väl avgöra själva.

När det gäller att vi ska vara bekväma med bilar i staden, som ju egentligen är det som Rickard Nordin far efter här, är det intressant att han tar Oslo som exempel. Så sent som i höstas var jag och besökte ansvarigt kommunalråd i Oslo, och hon sa att detta var ett gigantiskt misstag från Oslos sida. Hon sa att man nu i Oslo har ett system där i princip varje person äger mer än en bil. Man har en fossilbil som man kör på landsbygden, och sedan kör man sin elbil i stan. Innerstaden har helt enkelt svämmat över av bilar.

Ansvarigt kommunalråd i Oslo håller just nu på att rulla tillbaka den här politiken. Hon kommer att införa beskattning av elbilar. Hon kommer att göra så att de inte kan ladda gratis och så vidare. Jag tror att vi ska vara väldigt försiktiga innan vi går fram med en politik som innebär att våra städer svämmas över av bilar. Det vore att skjuta sig själv i foten rejält.

(Applåder)

Anf. 179 Jessica Rosencrantz (M)

Fru talman! Tack, Lorentz Tovatt! Anförandet handlade mer om vad andra inte gör än om vad Lorentz Tovatt själv vill göra. Men låt mig ändå konstatera att den budget från M och KD som nu gäller är högre än samtliga miljöbudgetar som passerat den här kammaren, förutom regeringens valbudget nu senast.

Man kan också påminna om att budgeten är en helhet. Det vill säga: Om man tittar utanför utgiftsområde 20 kan man se att vi i budgeten lägger ytterligare 1 miljard på klimatbistånd och ytterligare 1 miljard på de gröna näringarna, som är helt avgörande för den omställning som vi behöver.

Det är många fina ord från Lorentz Tovatt, men samtidigt är det mycket som jag har saknat i regeringens politik under de gångna åren. Lorentz Tovatt talar sig varm för bilpooler. Ändå har vi fått vänta på en definition av bilpooler som gör det möjligt för kommuner att reservera gatumark för just bilpooler. Olika parkeringsavgifter för bilar av olika miljöklass har regeringen fortfarande inte lyckats hosta upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Intresset för tyngre lastbilar, som kan effektivisera våra lastbilstransporter, har varit obefintligt. Elvägar har jag sällan hört Miljöpartiet tala gott om, trots att det skulle kunna innebära fossilfria lastbilstransporter. Flygskatt var man väldigt snabb med att införa, men man struntade fullkomligt i att riksdagen tryckte på för inblandning av biodrivmedel i flygbränslet. Nu kommer förhoppningsvis äntligen Maria Wetterstrands utredning i den frågan, men långsamt har det gått på många områden.

Var är helheten, undrar jag ofta när jag hör Miljöpartiets företrädare. Man vill motverka all teknik, låter det ofta som. Elflyg går inte. Biodrivmedel för flyg går inte. Man ser inte de gröna näringarna i hela kretsloppet; det perspektivet finns aldrig med i Miljöpartiets politik. Var finns insikten om att biodrivmedlet kommer från den svenska skogen och att det måste löna sig att bedriva skogsbruk i Sverige? Man måste få ut skogen ur skogen om vi ska tillverka biodrivmedel.

Var finns helheten i Miljöpartiets klimatpolitik?

Anf. 180 Lorentz Tovatt (MP)

Fru talman! Tack, Jessica Rosencrantz, för frågan! Det första som jag ska kommentera är just budgetfrågan.

Det finns ett skäl till att den budget som Jessica Rosencrantz röstade igenom i riksdagen var den näst högsta miljö- och klimatbudgeten genom historien. Det var att vi har fördubblat budgeten. Vi har gjort ett så ambitiöst arbete med miljö- och klimatbudgeten att er massiva nedskärning ändå innebär att den är den näst högsta.

Jag återkommer då till den fråga jag ställde i mitt anförande: Hur motiverar man, givet att miljöbudgeten trots fördubblingen fortfarande är bara drygt 1 procent av den totala statsbudgeten, att göra kraftiga nedskärningar i stället för att helt enkelt omplacera pengarna till sådant som ni uppfattar som mer effektivt?

Sedan vill jag snabbt kommentera detta med klimatbistånd. Även denna fråga har jag följt, bland annat i FN:s klimatförhandlingar. Det som Moderaterna gör är ju att de kraftigt skär ned på biståndet totalt, och sedan slänger de tillbaka lite kaffepengar. De tar från fattiga och ger tillbaka till fattiga, men de döper om potten. Det är verkligen en sanning med modifikation.

Jag ska också nämna något om det som Jessica Rosencrantz själv på ett väldigt bra sätt tog upp i sitt anförande, nämligen att vi måste se på omställningen av framför allt transporterna. Olika personer har olika behov och förutsättningar.

På landsbygden behövs bilen. Det tror jag att de flesta av oss här inne är eniga om. Men att minska bilismen i städer har Moderaterna nästan alltid varit emot. Moderaterna var emot trängselskatter. Miljözoner gör man nu en jättestor scen av att man är emot. Jag har därför en fråga till Jessica Rosencrantz. Varför vill hon inte löpa linan ut när det gäller sin egen politik och faktiskt göra den skillnaden?

Anf. 181 Jessica Rosencrantz (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Fru talman! Tack, Lorentz Tovatt, för svaret och frågorna! Jag tycker att man ska se budgeten som en helhet. Den ytterligare miljarden till klimatbiståndet är just extra, additionella medel, och det är otroligt viktigt. Till detta kan också läggas 1 miljard som vi satsar på de gröna näringarna.

Jag vet från tidigare debatter att Lorentz Tovatt är bekymrad över att vi importerar ungefär 90 procent av vårt biodrivmedel. Man kan tycka att det vore intressant att faktiskt bedriva en politik som gör att det går att tillverka svenskt biodrivmedel.

Tyvärr ser vi på område efter område hur Miljöpartiet snarare motverkar möjligheten att få lönsamhet i det svenska skogsbruket. Man motverkar idéer om att effektivisera lastbilstransporter genom till exempel tyngre lastbilar, så att man faktiskt kan hämta virket ur skogen.

Vi kan alltid stå och slå varandra i huvudet med siffror, men när expertmyndigheter anser att sju av åtta av regeringens åtgärder på klimatområdet har varit ineffektiva kanske det skulle leda till viss eftertanke. Man kanske bör tänka om och inte bara stå och prata kronor och ören, för det räddar inte klimatet.

Det är mycket som behöver göras på transportområdet. Som jag sa i mitt anförande bor jag i Stockholms stad och har en livssituation. Bor man ute på landsbygden har man en annan livssituation. Däremot tror jag att människor i städer också kommer att behöva bilen framöver, men då behövs det verkningsfulla åtgärder för att ställa om dessa bilar. Där har den här regeringen dragit benen efter sig när det gäller till exempel bilpooler eller andra styrmedel såsom olika parkeringsavgifter beroende på miljöklass.

Vi kan nog vara överens om mycket, men det har ju inte hänt tillräckligt från regeringens sida.

Sedan vill jag rätta Lorentz Tovatt. Den här regeringen har bedrivit en ganska landsbygdsfientlig politik. De höjningar av drivmedelsskatterna som ni införde slår just mot landsbygden, där man behöver bilen för att ta sig fram.

Anf. 182 Lorentz Tovatt (MP)

Fru talman! Den påstådda extramiljarden som Jessica Rosencrantz lyfter fram är inte additionell, utan den ingår i Moderaternas budgetram för biståndspengen. Den ökar inte i och med den extra miljarden. Jag är ledsen att behöva upplysa om det.

När det gäller investeringar i biodrivmedel tycker jag att Jessica Rosencrantz lyfter en viktig sak. Vi importerar i dag ungefär 90 procent av allt biodrivmedel som används här i Sverige. Det är ohållbart. Det som Jessica Rosencrantz inte nämner är att det är den här regeringen som har vidtagit de åtgärder som nu kommer att öka den inhemska produktionen. Det ligger alltså investeringar för mångmiljardbelopp på grund av den reduktionsplikt som regeringen har infört. Alliansregeringen försökte att införa den, men man mäktade inte med det.

För att detta ska vara möjligt - och det är kanske lite överkurs - kan det inte vara ett helt fritt spelrum för det absolut vidrigaste biodrivmedlet, nämligen palmolja. När den här regeringen införde reduktionsplikten var man väldigt noggrann med att vi inte ska släppa in det allra värsta biodrivmedlet här. Vi ska inte släppa in det sämsta möjliga, nämligen palmolja. Men då blev man i stället överkörd av Alliansen och SD i utskottet. Det gör att det blir svårare för de svenska företagen som verkligen vill investera i biodrivmedel att kunna göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimatpolitik

Frågan går tyvärr därför tillbaka till Jessica Rosencrantz: Varför fortsätta att vilja ha palmolja, PFAD, i svenska drivmedel?

Anf. 183 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Klockan är nu 19.32 den 14 februari 2019. Vi har 412 ppm koldioxid i atmosfären. Vi lever i en klimatkris och i en massutrotning av arter. Ändå agerar politiker inte tillräckligt. Medan vi står här i kväll och talar om för varandra vilken väg som är bäst för att gå framåt missar vi målet. Vi hör om hur man ska lappa och laga i stället för att ta itu med grunden till problemet.

Fru talman! Vi kan inte nöja oss med att byta bränsle eller köpa eko, utan vi måste jobba för att minska behovet och för att minska trycket på planeten totalt sett så snabbt som möjligt och så mycket som möjligt. Vi måste anpassa oss efter planetens gränser snarare än efter ekonomiska mål. Naturens gränser går inte att kompromissa med, och för att vi ska ha en chans måste vi skydda och stärka våra ekosystem.

Fru talman! Därför kan vi inte bara tro att naturen ska vara en oändlig resurs som kan industrialiseras och förse oss med biobränsle från hotade skogar eller fisk från hotade arter. Det kommer att krascha våra chanser att ha en levande planet till kommande generationer.

Ibland tror jag att vårt största hinder för att bevara naturen är att den bjuder på helt gratis tjänster, eftersom vi värderar monetära värden högre än ovärderliga och livsnödvändiga värden. Därför måste vi anpassa vår ekonomi efter vår ekologi. Så länge som vi inte kan tänka oss att sluta tjäna maximalt med pengar på det som förstör planeten, så länge kommer vi aldrig att ha råd att rädda världen.

Fru talman! Vi politiker måste våga säga nej till ekonomiska särintressen som utarmar våra ekosystem och våra möjligheter att tackla klimatkrisen. Det är vi här som måste våga säga nej till ekonomiska intressen och inte bara se till kortsiktiga intressen för att verkligen värna framtida generationers möjligheter att också bedriva verksamheter. Där någonstans måste vi börja bygga en hållbar ekonomi och hållbara samhällen på riktigt.

(Applåder)

Anf. 184 Elin Segerlind (V)

Fru talman! Jag vill bara säga att Vänsterpartiet yrkar bifall till reservation 22 om konsumtionsbaserade mål som begränsar våra utsläpp både inom och utanför Sveriges gränser.

Tack, mina utskottskamrater, för hjälpen!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 februari.)