Kollektivtrafik och trafikupphandling

Trafikutskottets betänkande 2007/08:TU7

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 17 april 2008

Beslut

Nej till motioner om kollektivtrafik och trafikupphandling (TU7)

Riksdagen sade nej till motoner från allmänna motionstiden 2007 om kollektivtrafiken och statens trafikupphandling. Skälet är bland annat regeringens arbete med det nationella handlingsprogrammet för kollektivtrafikens långsiktiga utveckling.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2007/08:TU7 (pdf, 353 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

26 motioner

Motioner från ledamöterna

Jämställdhet och hållbar utveckling Motion 2007/08:MJ440 av Désirée Pethrus Engström (KD)
Regional framtid Motion 2007/08:N341 av Kent Persson m.fl. (V)
Handikappolitik Motion 2007/08:So381 av Lars Ohly m.fl. (V)
Cykeln i kollektivtrafiken Motion 2007/08:T201 av Jan Lindholm (MP)
Ledsagning av synskadade mellan olika färdmedel Motion 2007/08:T227 av Birgitta Sellén och Johan Linander (C)
Sjöfarten Motion 2007/08:T326 av Peter Pedersen m.fl. (V)
Klimattaxa i kollektivtrafiken Motion 2007/08:T328 av Lars Ohly m.fl. (V)
Tvåhamnslösning för Gotlandstrafiken Motion 2007/08:T336 av Rolf K Nilsson (M)
Cykel på tåg och buss Motion 2007/08:T380 av Anders Åkesson (C)
Kvarkentrafiken Motion 2007/08:T393 av Britta Rådström och Katarina Köhler (S)
Kollektivtrafik i inlandet Motion 2007/08:T399 av LiseLotte Olsson (V)
En fungerande resekedja för personer med synskada Motion 2007/08:T401 av Susanne Eberstein (S)
Skogslänskommunikationer Motion 2007/08:T417 av Agneta Lundberg m.fl. (S)
Kollektivtrafik Motion 2007/08:T421 av Anne Marie Brodén (M) och Lars Gustafsson (KD)
Kollektivtrafiken i landet Motion 2007/08:T422 av Lars U Granberg och Karin Åström (S)
Handikapptillstånd Motion 2007/08:T435 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (S)
Färjetrafiken till och från Gotland Motion 2007/08:T440 av Christer Engelhardt (S)
Fraktkostnader till Gotland Motion 2007/08:T455 av Christer Engelhardt (S)
Gotland Motion 2007/08:T495 av Gunnar Andrén (FP)
Avgiftssystemet i kollektivtrafiken Motion 2007/08:T507 av Margareta Israelsson m.fl. (S)
Utgiftsområde 22 Kommunikationer Motion 2007/08:T510 av Christina Axelsson m.fl. (S)
Färdtjänsten Motion 2007/08:T516 av Ann-Christin Ahlberg m.fl. (S)
Upphandling av rälsburna fordon Motion 2007/08:T519 av Sven-Erik Österberg m.fl. (S)
Färdtjänst i annan kommun Motion 2007/08:T528 av Betty Malmberg (M)
Kollektivtrafiken Motion 2007/08:T531 av Peter Pedersen m.fl. (V)
Konkurrensen inom kollektivtrafiken Motion 2007/08:T542 av Anna Bergkvist och Anna König Jerlmyr (M)

Beredning

Beredning i utskottet: 2008-03-13
Justering: 2008-03-25
Betänkande publicerat: 2008-03-27
Trycklov: 2008-03-27

Reservationer 12
Betänkande 2007/08:TU7

Alla beredningar i utskottet

2008-03-04, 2008-03-13

Nej till motioner om kollektivtrafik och trafikupphandling (TU7)

Trafikutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motoner från allmänna motionstiden 2007 om kollektivtrafiken och statens trafikupphandling. Skälet är bland annat regeringens arbete med det nationella handlingsprogrammet för kollektivtrafikens långsiktiga utveckling.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2008-04-17

Webb-tv Debatt om förslag: Kollektivtrafik och trafikupphandling

24 augusti 2022
Debatt om förslag 2007/08:TU7

Dokument från debatten

2008-04-17

Protokoll för debatten

Sten Bergheden (M)

Anf. 14 Sten Bergheden (M)

Fru talman! I dag ska vi debattera trafikutskottets betänkande som handlar om vår kollektivtrafik och trafikupphandling. I betänkandet behandlas ökade satsningar på kollektivtrafiken, samordningen, prissättning och miljöanpassning, ansvarsfrågor och regelverk, tillgängligheten för funktionshindrade, färdtjänstupphandling och Gotlandstrafiken samt möjligheten att ta med sig sin cykel när man reser med kollektivtrafiken. Det är många som har skrivit motioner om dessa frågor, och det finns många motioner från ledamöter från riksdagens alla sju partier. Fru talman! I betänkandet behandlas sammanlagt 26 motioner med 37 yrkanden. De fyra allianspartierna är överens om innehållet i betänkandet, men oppositionen har tolv reservationer. Jag hoppas att vi får en bra och konstruktiv debatt där eventuella frågetecken kan rätas ut.

Marie Nordén (S)

Anf. 15 Marie Nordén (S)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1. Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men av tidsskäl väljer jag att yrka bifall till just den. Miljömålsrådet konstaterar i sin utvärdering att miljömålen inte kommer att uppnås inom de tidsramar som vi tidigare har beslutat om. Det är klart att det är allvarligt och mycket oroväckande. Vi måste se det som vårt gemensamma ansvar att se till att målen nås. Vi måste komma till rätta med växthusgasutsläppen om vi ska kunna lämna efter oss en värld i balans till våra barn. Många säger, med all rätt, att situationen är akut. Transporterna står för ca 30 procent av utsläppen i Sverige, och de ökar i storleksordningen 1 procent per år. Hela transportbranschen har ett gigantiskt arbete och en stor miljöutmaning framför sig för att minska påfrestningarna på miljön. Det räcker inte längre med tekniska förbättringar och andra drivmedel. Vi måste också se över vårt sätt att resa. Kollektivtrafiken är en viktig och stor nyckel till en mer hållbar värld. Om fler valde att åka tillsammans med buss eller tåg i stället för med egen bil vore mycket vunnet. Mer och bättre kollektivtrafik är ett av de absolut bästa och snabbaste sätten att möta den utmaning som klimatförändringarna innebär. Men då krävs det också krafttag från regeringen, något som hittills helt har lyst med sin frånvaro. Vi socialdemokrater vill öka resandet med kollektivtrafik som ett led i arbetet till mer miljömässigt hållbara transporter. Vägverket och Banverket har nyligen överlämnat en rapport som heter Koll framåt . Det är en huvudrapport i ett längre arbete som ska vara ett nationellt handlingsprogram för kollektivtrafikens långsiktiga utveckling. Den har tagits fram tillsammans med kollektivtrafikbranschen. Kollektivtrafikbranschen är inte nöjd med rapporten. Man tycker att man kan gå mycket längre. Man har nu träffat Näringsdepartementet just för att visa vad man vill göra. Man vill fördubbla kollektivtrafikåkandet. De som står bakom det förslaget är Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Bussbranschens Riksförbund, Svenska Taxiförbundet och Branschföreningen Tågoperatörerna. Man måste beundra deras initiativ och deras stora vilja att ta sitt ansvar. Men nu väntar vi på regeringen, och vi vill veta vad den vill i dessa frågor. Vad ska regeringen göra för att ta sitt ansvar för att öka kollektivtrafikresandet? Vi har utrett kollektivtrafiken på längden och tvären, och många initiativ har tagits under åren. Ändå har kollektivtrafikens andel av trafikarbetet inte ökat. Nu krävs det krafttag från regeringen. Vi socialdemokrater ser framför oss en bred satsning på kollektivtrafiken med nya smarta idéer om hur logistiken ska utformas för att öka det kollektiva resandet. Vi ser framför oss hur de investeringar som Sveriges tidigare regering och riksdag har fattat beslut om ska bli verklighet och komma till stånd. Vi måste förändra attityderna och synen på kollektivtrafiken. Vi måste få männen att lämna bilen, att släppa ratten, och välja ett annat alternativ. Men vi måste också öka insikten och kunskapen om samhällsnyttan i satsningar på kollektivtrafiken. Därför vill vi att regeringen tar initiativ till att utveckla ett bättre mått på kollektivtrafikens samhällsnytta än vad som finns i dag. Klimatberedningen satte tydligt fokus på kollektivtrafikens och tågets roll för att klara av miljömålen. Nu är det upp till den borgerliga regeringen att visa att tillsättandet av beredningen inte var ett spel för galleriet, att den är beredd att ta ett ordentligt grepp i miljöfrågan och att den är beredd att tänka nytt, smart och brett för att klara miljön. Men vad har då hänt? Man kan se på den senaste tilläggsbudgeten att man valde att föra över 120 miljoner från tågen till vägarna. I stället för att minska pålagorna och få bättre förutsättningar för bussbranschen och övriga branscher inom kollektivtrafiken har man ökat dem i form av ökade bränsleskatter, fordonsskatt och skatt på trafikförsäkringen. Vi anser att branschen måste kompenseras om man på allvar vill se ett ökat kollektivt resande. Det duger inte med fagra tal. Det måste synas i politiken, och hittills har politiken talat för sig själv. Miljön och de lösningar som kan vända utvecklingen har inte prioriterats. Vad som behövs är nytänkande och politiskt mod. Det handlar om allt från avdragsrätt och upphandling till trafikeringsförutsättningar. Mycket kan göras innan regeringen presenterar den infrastrukturproposition som det ryktats om. Det finns ingen anledning att vänta; förslagen finns ju. Kollektivtrafikens aktörer är beredda att ta sitt ansvar för att dubblera antalet resenärer om den politiska viljan finns. Vi socialdemokrater vill satsa mer på kollektivtrafiken. Men vad vill den moderatledda regeringen? Fru talman! Det måste bli lättare och smidigare att resa kollektivt genom landet. Precis som när du flyger ska du kunna boka hela resan trots att du börjar med buss, byter till tåg och sedan kanske tar en taxi sista sträckan. I dag är det allt annat än smidigt. Tekniken finns, och det behövs inte mer av statliga investeringar för att göra olika biljettsystem enhetliga, och det krävs inga nya statliga pengar för att göra den regionala tågtrafiken smartare så att tidtabellerna passar ihop. Men det krävs en tydlig vilja från regeringen. Rikstrafiken är den myndighet som bland annat har att arbeta med samordning av trafikslagen. Den borgerliga majoriteten hänvisar i betänkandet till att regeringen i regleringsbrevet för det här året har gett Rikstrafiken i uppdrag att jobba med just de här frågorna. Men i den årsberättelse som vi i veckan fått i våra brevlådor kan vi titta på hur man har jobbat under det år som gått. Man har över huvud taget inte arbetat med samordning vare sig när det gäller biljetthantering eller när det gäller information. Orsaken ligger naturligtvis, som man skriver i årsberättelsen, i förändringen i uppdraget från regeringen. Samma situation gäller för en samordning för funktionshindrade. Rikstrafiken har inte alls arbetat med frågan under 2007. Jag måste säga att det känns allt annat än tillfredsställande att regeringen har gjort den här prioriteringen. Ett helt år har gått förlorat. Det har vi inte råd med. År 2010 är ju det år då vi ska ha uppnått målen i handlingsplanen för handikappolitiken. Den EG-förordning som man i betänkandet hänvisar till och som ska träda i kraft 2009 handlar endast om tågresor. I dag har du om du är synskadad och reser med flyget möjlighet att få hjälp. Det måste också kunna gälla på tåg och bussar. Det handlar om att hela resekedjan måste fungera. Strategin avseende målen för handikappolitiken säger man ska presenteras hösten 2008. Då har regeringen ungefär ett år på sig för att kunna uppnå de mål som finns i vår handlingsplan. Varför väntar man? Varför ska det ta sådan tid? Tror man verkligen att man ska hinna uppnå de mål som vi har kommit överens om? Fru talman! Kollektivtrafiken har en avgörande roll för vårt miljöarbete. Likaså har kollektivtrafiken en stor betydelse för regioner, för näringslivets utveckling och för människors möjligheter att ta sig till och från jobbet, skolan, bion, vänner och barnbarn. För många är kollektivtrafiken det enda alternativet. Ungefär en tredjedel av befolkningen har kollektivtrafiken som det enda resealternativet, och hälften av alla invånare är beroende av kollektivtrafiken vid längre förflyttningar. Nu har två år gått sedan den moderatledda regeringen tog över makten. Tongångarna har förändrats. Miljön blev till slut en fråga som i talen är viktig för statsministern och även för hans partikamrater. Men i den konkreta politiken har ingenting hänt. Hittills har vi inte kunnat se några som helst satsningar på kollektivtrafiken och inte en enda ny krona. Därför är det inte konstigt att vi fortfarande undrar. Vad vill regeringen med kollektivtrafiken? Tar regeringen miljöfrågan på allvar, och när det ska börja synas i regeringens politik? (Applåder)

Peter Pedersen (V)

Anf. 16 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Vänsterpartiet står bakom sju reservationer i betänkandet, men för tids vinnande nöjer vi oss med att yrka bifall till reservation 5 om kollektivtrafikens prissättning och miljöanpassning. Fru talman! Vänsterpartiet menar att trafikpolitiken ska se till att kvinnor och män har bra kommunikationer oavsett var i landet de bor. Samtidigt måste trafikens miljöproblem - klimatförändringar, hälsoproblem, buller och annat - lösas på ett tillfredsställande sätt. En av de absolut viktigaste åtgärderna för att kunna lyckas med detta är att tillskapa en väl utbyggd, tillgänglig, prisvärd och väl fungerande kollektivtrafik för alla utifrån de förutsättningar som ges beroende på var man bor - i storstad, i glesbygd och så vidare. I olika sammanhang pekas det på det önskvärda i att kollektivtrafikens andel av antalet resor bör öka. Det påpekas i propositionen Moderna transporter från 2005/06 och också i andra sammanhang. Men det blir mest allmänna proklamationer. Trots alla våra välvilliga synpunkter och ställningstaganden när det gäller kollektivtrafiken kan vi konstatera att den ligger på en alldeles för låg nivå. Ungefär 10-15 procent av det totala antalet personresor sker kollektivt. Det är en alldeles för liten andel om vi ska klara de klimatmål som vi har satt upp. För att lyckas öka andelen kollektivresor av det totala antalet resor krävs det att det kollektiva resandet stimuleras samtidigt som det ställs tydliga krav på att framför allt bilismen bär sina samhällsekonomiska kostnader och på att de miljöförstörande utsläppen minimeras. Vi anser att det nu sannolikt största hotet mot att klara uppsatta klimatmål är den tilltagande trafiken. Det krävs både morot och piska för att komma till rätta med detta, inte bara allmänt snack - att vi nog tycker att det vore bra om fler reste kollektivt. Faktiska åtgärder måste vidtas för att det ska kunna bli möjligt. Fru talman! Kollektivtrafiken i sig är mer miljövänlig och trafiksäker än andra alternativ. Genom att satsa på ett ökat kollektivt resande som andel av det totala resandet gynnas jämlikheten genom att till exempel pensionärer, ungdomar och andra med låga inkomster då får tillgång till en väl utbyggd kollektivtrafik som till ett rimligt pris fungerar även för dem. En förbättrad kollektivtrafik stärker också jämställdheten inom transportsektorn som i alla avseenden minst sagt kan anses vara manligt dominerad. Eftersom kvinnor i högre grad dessutom använder sig av kollektiva färdmedel kommer detta även att gynna och stärka kvinnors tillgång till transporter, vilket vi anser vara mycket positivt. Hållbara transporter måste bli billigare, medan mindre hållbara transporter måste bli dyrare. Det måste skapas ordentliga alternativ så att det kollektiva resandet underlättas, prioriteras och värdesätts. Kollektivtrafiken måste få en större andel av dagens och morgondagens resande för att det av riksdagen fastställda transportpolitiska målet "att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet" ska kunna uppnås. Vi föreslår en transporthierarki där det klart och tydligt anges vilka transportmedel som ska prioriteras för att det övergripande målet ska kunna nås. Det ska också fullföljas till exempel i budgetsammanhang. Fru talman! Det är ett faktum att vi redan i dag, i nuläget, gemensamt betalar för stora delar av kollektivtrafiken med våra skattepengar. Kollektivtrafiken tillhör medborgarna och är liksom övrig infrastruktur en del av den grundläggande samhällsservicen enligt Vänsterpartiets syn på detta. Avreglering, bolagisering, konkurrensutsättning och liknande har under en lång tid varit ledord. Det synsättet har tvingat fram förändringar och försämringar inom kollektivtrafiken. I stället för att fortsätta på den vägen vill vi att samhället i vid mening återtar kontrollen över kollektivtrafiken eftersom vi ser den som en strategiskt viktig och grundläggande samhällsservice. Därför ska kollektivtrafiken i huvudsak bedrivas i samhällets regi. För att den lokala och regionala kollektivtrafiken ska ha möjligheter att utvecklas måste den ges långsiktigt stabila förutsättningar till exempel vad gäller ekonomin. Man måste kunna lita på att kollektivtrafiken fungerar och är tillförlitlig om man vill att människor ska ta tåget, bussen eller något annat kollektivt transportmedel till och från jobbet eller till och från utbildningen. Om det inte fungerar är det svårt att få allt fler att resa kollektivt. Vi har inte pratat om det här. Men i olika sammanhang, till exempel i våra budgetförslag, har vi med kraftfulla satsningar på infrastruktur och kollektivtrafik både i våra större städer och i landsbygd och glesbygd. Vi kommer att fortsätta på den inslagna vägen. Dessutom föreslår vi en försöksverksamhet med en klimattaxa i två län. Hittills har ingen velat ta den diskussionen, utan det har varit något slags allmän synpunkt om att det inte är bra att saker inte kostar. Om människor i ett län tillåts ta sig fram på bussar och tåg utan att behöva betala för det kommer man, heter det, att sluta cykla och gå. I stället kommer man att åka runt med bussen därför att man tycker att det är så kul. I avsaknad av andra aktiviteter kommer man att okynnesåka och så vidare. Vi tror att det senare är ett övergående problem. Vi som reser mycket till och från jobbet längtar väl inte direkt efter att sitta ytterligare några timmar på tåget eller på bussen. Däremot kan det vara en bra åtgärd om vi verkligen vill få en kraftig överströmning. Det blir ett något märkligt resonemang när man diskuterar som om det vore enorma kostnader som skulle vara förknippade med det hela. I en vision för kollektivtrafiken, Målbild för 2015-2030 för kollektivtrafiken i Örebroregionen , som jag kommer ifrån, framgår det tydligt av regionförbundets eget material att skattefinansieringen är hög för kollektivtrafiken. Om man räknar in allmän kollektivtrafik och särskild kollektivtrafik ser man att vi redan i dag betalar nästan 70 procent av kostnaderna via skatten. Resten betalas via biljettintäkter. Då är det inte så jättelångt kvar till den fulla finansieringen, så att säga. Vi är övertygade om att full subventionering skulle leda till en kraftig överströmning. Då får man höra, och kan också läsa i utskottets ställningstagande, att undersökningar visar att priset inte har så stor betydelse. Det är jättekonstigt. I alla andra sammanhang och bland alla, till och med resursstarka grupper, har priset en jättestor betydelse. Om man till exempel inför en trängselavgift i Stockholm på 10-20 kronor får det en kraftigt dämpande effekt på trafiken i Stockholm. Och jag törs hävda att de som tar sig fram med bil i regel är något mer resursstarka än de som inte gör det. Det är ett märkligt ställningstagande att säga att man inte gillar att höja priset på bilåkandet, för det slår så hårt, det kommer att påverka det ena och det andra och det blir svårt att ta sig fram. Då borde man kunna säga att om vi gör motsvarande sänkning i kollektivtrafiken så fyller man det positiva syftet att fler kan resa, men den slutsatsen kan man tydligen inte dra. Det är klart: Finns det ingen buss eller inget tåg att hoppa på och resa med är det inte intressant vad det kostar. Men om vi nu förutsätter att det faktiskt finns busslinjer och tågförbindelser som tar sig fram i landet så tror vi nog att det har en viss betydelse vad saker och ting kostar. Fråga inte minst de ungdomar som ska ta sig från Värmland till Stockholm! De väljer det transportslag som är billigast, och tyvärr väljer de ofta bort till exempel tåget eftersom det finns andra alternativ som är billigare. Jag skulle vilja ha en diskussion och att vi vågar ta den här debatten om varför det är så dåligt med klimattaxa. Kostar det ingenting att vi har den miljöpåverkan från bilismen som vi har i dag? Måste vi inte då vidta vissa åtgärder? Kan vi inte åtminstone på försök pröva det här i ett eller två län och se vad det får för konsekvenser för miljön, för arbets- och utbildningspendling och så vidare? Varför är ni så rädda för att göra ett försök som skulle vara av stort intresse, både för hela landet och faktiskt för hur vi skulle kunna komma till rätta med miljöproblemen i Europa? Fru talman! Jag ser att tiden rinner ut. Jag vill bara kort säga att Vänsterpartiet också i sina reservationer, som jag inte yrkar bifall till här, lyfter fram frågan om funktionshindrades rätt och tillgång till kollektivtrafik. Det är samma sak där: Det duger inte att bara i allmänna ordalag prata om vad bra det här vore eller att vi önskar att det vore klart. Vi har faktiskt ett beslut om att funktionshindrade 2010 ska kunna ha tillgång till kollektivtrafik. Det funkar ju inte! Det kommer inte att ske! Det krävs kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med detta missförhållande, som jag skulle vilja kalla det. Vi tycker också, när det gäller de människor som är hänvisade till färdtjänst, att man skulle kunna vara lite mera öppen och vidsynt och faktiskt erkänna att det vore en klar fördel om de människor som behöver färdtjänst också i ett beslut kan få tillgång till medresenär eller ledsagare. Vi borde sluta med den ekonomiska exercisen om vem som ska betala och vad det får för konsekvenser, för det är ganska självklart att många av de som faktiskt använder färdtjänst också behöver medresenär och ledsagare både under och efter sin resa. Slutligen, fru talman, vill jag bara påpeka om Gotlandstrafiken att vi fortfarande står fast vid vår uppfattning att vi i princip borde betrakta färjeförbindelsen mellan fastlandet och Gotland som vilken väg som helst. Det finns ingen anledning att gotlänningarna med jämna mellanrum ska leva i ovisshet om vad som kommer att ske. Ska någon köra båten eller inte? Vi tycker att detta borde ligga på Vägverket. Kostnaden för den överfarten borde ungefär motsvara kostnaden för att ta sig fram om det vore fråga om en vanlig väg.

Sven Bergström (C)

Anf. 17 Sven Bergström (C)

Fru talman! Med anledning av den debatt som hittills varit känns det angeläget att börja mitt inlägg med att betona att det i grunden ändå finns en stark samsyn över alla partigränser om vikten av att främja en bra kollektivtrafik. Jag vill lite stillsamt påpeka att på åtta av de tio punkter som vi ska besluta om har den socialdemokratiska oppositionen liksom Vänstern och Miljöpartiet avlämnat reservationer. De är egentligen en ganska skarp vidräkning med de kvarstående brister inom kollektivtrafiken som den tidigare regeringen faktiskt får ta ansvar för. Marie Nordén ville ge den här regeringen två år, men det har faktiskt bara gått ett och ett halvt. Vi ska nog åstadkomma en hel del på de två och ett halvt år som är kvar av den här mandatperioden. Låt oss då summera vad den här regeringen är ansvarig för. Under flera år har kollektivtrafiken paradoxalt nog fått allt tuffare villkor. Vid förändringar av skatter och avgifter för transportsektorn är det därför väsentligt att kollektivtrafiken inte förfördelas. Den tidigare regeringen misslyckades med detta. Det är sanningen. Nu är det viktigt för den här regeringen att inte fortsätta i samma hjulspår. Den snabbt växande insikten i alla läger om miljö- och klimatfrågorna ställer särskilda krav på att anpassa transportsystemet så att det blir långsiktigt hållbart. Vi måste göra mer i alla länder, också i Sverige, på det här området. De olika transportslagen måste vara beredda på att det kan bli betydande förändringar om vi menar allvar med miljöanpassning. Trängselskatten i Stockholm, höjd koldioxidskatt och miljöbilspremier är tre exempel på vad den här regeringen har arbetat med hittills. Genom sin storlek, tillgänglighet och potential att transportera fler människor än i dagsläget utgör kollektivtrafiken en viktig länk i det här miljöarbetet. Kollektivtrafiken är också viktig för att vi ska närma oss målet om ett jämställt transportsystem. Kom ihåg att av kollektivtrafiken utgör bussarna på våra vägar och gator den klart dominerande andelen. Som klart framgår av vårt betänkande här i dag svarar bussen för nära tre fjärdedelar av kollektivtrafikutbudet. 74 procent är busstrafik i kollektivtrafiken. Tunnelbanan står för 14 procent, tåget för 10 procent och spårvägen för 2 procent. Det är så lätt att glömma bort detta. Man pratar om spårbunden trafik som kollektivtrafik, men det är faktiskt 74 procent som bussarna svarar för. Vi har inte t-bana, pendeltåg eller spårvagnar över hela Sverige. Det finns i våra storstadsområden. Men i huvuddelen av vårt land är vägarna och busstrafiken en förutsättning också för kollektivtrafiken, därför att där är det bussen som är stommen i kollektivtrafiken. Genom en fortsatt användning av trängselskatter, genom att ge bussarna företräde i särskilda bussfiler och genom att ställa tydliga krav på miljöfordon vid upphandlingar går det att få till stånd en snabbare utveckling av kollektivtrafiken. Fru talman! Den allra största potentialen för att fördubbla kollektivtrafikens marknadsandel till år 2020, från 20 procent till 40 procent - Peter Pedersen var inne på nödvändigheten av att verkligen öka den här andelen - finns inom samt mellan de medelstora och stora städerna. För att denna målsättning, som jag tycker borde vara realistiskt ska kunna bli möjlig, krävs att kollektivtrafikens konkurrensförmåga prioriteras. Jag ska ge några exempel: Ge bussen grönt ljus genom separata körfält och genom att trafikljusen alltid ger bussen företräde framför bilen. Ge bussen företräde framför bilen i fysisk planlagstiftning, inte minst vid byggande av hållplatser och terminaler. För att de företag som i dag kör bussar och tåg i kollektivtrafiken ska locka fler att resa måste det vara lönsamt att driva buss- och tågtrafik. Där finns många intressanta försök på gång. Apropå försöken med nolltaxa, Peter Pedersen, varför genomförde ni dem inte under de tolv år ni hade möjlighet att påverka politiken? Ett intressant försök som i dag pågår är de så kallade incitamentsavtalen, som bland annat finns i mina hemtrakter i Gävle. Det har visat sig vara ett effektivt sätt att även få bussbolaget att aktivt engagera sig för att fylla bussarna med passagerare, till skillnad från tidigare när avtalen inte alls tog upp den frågan. En ökad användning av kollektivtrafik är enligt min mening helt nödvändig men leder ändå bara till en mycket måttlig dämpning av bilismen - det ska vi vara medvetna om. Det blir ingen revolution över en natt. Nu förefaller alla vara ense om angelägenheten av att höja ambitionerna för kollektivtrafiken i största allmänhet, inte minst mot bakgrund av de klimatrapporter som kommit under senare tid och som bekräftat att det är helt nödvändigt att förändra våra transportsystem. Transportsektorn späder på klimatpåverkan, det är väl känt. Vi vet att den svarar för upp emot 40 procent av koldioxidutsläppen. Inom den nyligen avslutade Klimatberedningen fanns det också en bred samsyn om att satsningar på kollektivtrafiken är avgörande för att åstadkomma de förändringar av människors sätt att färdas som vårt klimat behöver. Och vi kan glädjas över den offensiv för mer kollektivtrafik som allt fler nu talar om. Det nationella handlingsprogrammet för kollektivtrafikens långsiktiga utveckling, benämnt Koll framåt , som Vägverket och Banverket i samverkan med berörda myndighet och övriga aktörer tagit fram är ett annat glädjeämne. Programmet, som överlämnades till regeringen i december 2007, är brett och omfattar hela kollektivtrafiken - och man sätter resenären i centrum. Nu pågår ett arbete inom branschen med att konkretisera den gemensamma målsättning som redovisades i rapporten Koll framåt . Det ska bli en kraftfull ökning av marknadsandelen för kollektivtrafik, och resandet i kollektivtrafiken ska fördubblas. I mitten av maj kommer enligt uppgift en redovisning av detta arbete. Det ska bli spännande att se vad det innehåller. Ett annat glädjande exempel är den rapport, Miljöfördel bussen , som presenterades för ett par veckor sedan av branschen. Det är en utmaning till oss politiker att våga gynna bussen framför bilen och få fler att välja kollektivtrafiken framför privatbilen. Klarar vi den utmaningen kan vi starkt bidra till både de nationella klimatmålen och ambitionerna att reducera koldioxidutsläppen. Fru talman! Låt mig också säga några ord om ett annat viktigt område, nämligen de funktionshindrades tillgång till kollektivtrafiken. Ett nationellt handlingsprogram för kollektivtrafikens långsiktiga utveckling har berörts tidigare. Ett av de fem prioriterade områdena i det programmet är en tillgänglig kollektivtrafik för funktionshindrade. Regeringen har beslutat att ta fram en strategi för hur målen i handlingsplanen ska nås till år 2010. Strategin avses bli redovisad i samband med att budgetpropositionen och infrastrukturpropositionen kommer i höst, hösten 2008 alltså. Därmed, fru talman, har jag gjort slut på min talartid. Det finns många viktiga områden i betänkandet som jag inte hunnit ta upp. Ett sådant gäller cykelfrågorna, som vi alltid brukar beröra, även om de kanske inte formellt kan räknas till kollektivtrafiken. Det är ett viktigt område som tas upp i betänkandet, och där har vi glädjande nog inte några reservationer, utan vi är eniga. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Marie Nordén (S)

Anf. 18 Marie Nordén (S)

Fru talman! Sven Bergström säger att det finns en stark samsyn. Jag skulle vilja säga att det fanns en samsyn och att det finns en stark önskan från Sven Bergström att den samsynen fortfarande finns kvar. Jag kan börja med trängselskatten och fråga Sven Bergström om han inte tycker att det var ett svek mot stockholmarna att de fick ta ställning till trängselskatten utifrån att det skulle bli satsningar på kollektivtrafiken. I dag, efter valet och med en annan majoritet i Stadshuset, kan vi se att den satsningen i stället går till vägar. Man har inte förtätat busstrafiken, och priserna har höjts. De som inte har ett månadskort har dessutom fått det bra mycket knepigare att köpa biljett när de ska åka buss. Sven Bergström talar om bussarna och säger att man inte får glömma hur viktiga de är. Det håller jag med om, men det är bussarna som fått de största pålagorna. Jag tycker att det nästan är lite magstarkt att tala om fördel bussen när vi vet att bränsleskatten ökat, fordonsskatten ökat och skatt på trafikförsäkringen gjort det dyrare för bussbranschen. Det finns i Sven Bergströms anförande en stark storstadsfixering som jag inte hade väntat mig från hans sida. Därför undrar jag: Vad gäller för resten av landet? Har Sven Bergström någon koll framåt?

Sven Bergström (C)

Anf. 19 Sven Bergström (C)

Fru talman! Det där var en rätt fyndig formulering. Det kan behövas. Om substansen är tunn får man spetsa retoriken, som det heter. Nyss gav Marie Nordén regeringen till och med ett halvår extra när hon skulle beskriva läget med att två år har gått. Men det har bara gått ett och ett halvt år. Stark önskan om samsyn - ja, inte vet jag. Karin Svensson Smith, som nu anslutit sig till debatten efter att ha varit och debatterat ute på stan, och jag skrev en artikel i Dagens Samhälle, den tidning som Sveriges Kommuner och Landsting ger ut, där vi gav vår gemensamma syn på detta. Jag hade inga som helst problem att komma överens med henne om hur man dels kan se på utvecklingen hittills, dels kan se på utvecklingen framåt. Om inte Marie Nordén, som är ny i riksdagen sedan 2006, kan vidimera det kan väl någon annan på oppositionsbänken vidimera hur det var under den förra mandatperioden. Även då höjde man bränsleskatten. Även då höjde man fordonsskatter och gjorde det besvärligare. Man till och med höjde mer för kollektivtrafiken än ökningen av konsumentprisindex. Att man gick så hårt fram utlöste ett ramaskri bland länstrafikbolagen landet runt. I mitt parti, Centerpartiet, anslog vi i våra budgetalternativ 100 miljoner mer till kollektivtrafiken eftersom vi tyckte att den dåvarande regeringen var så njugg. Nu ställer ni stora krav, men ni glömmer hur det var fram till för ett och ett halv år sedan, när ni hade regeringsmakten. Vad gäller trängselskatten och stockholmarna tycker jag att man kan glädjas åt att en del partier, som intensivt hade bekämpat tanken på trängselskatt, bet huvudet av skammen och gick med på att ha trängselskatt i Stockholm eftersom det kan bidra till trafikutvecklingen. Man kan satsa på såväl vägar som tåg och bussar; jag sade i en tidigare debatt att det är fråga om kommunicerande kärl. Om man enbart använde trängselskatten till vägar skulle man få vänta i 50 år på den Förbifart Stockholm som även Socialdemokraterna förordar.

Marie Nordén (S)

Anf. 20 Marie Nordén (S)

Fru talman! Jag vill börja med att rätta Sven Bergström. Jag kom in i riksdagen 2002. Beträffande två år eller ett och ett halvt år - det sägs att tiden går fort när man har roligt. Då gäller väl det motsatta när man inte har roligt, när det stundvis känns rätt bedrövligt. Då känns ett och ett halvt år som två år. Sven Bergström säger att hans parti ville anslå 100 miljoner mer när de satt i opposition. Nu sitter Sven Bergström, som en del av den borgerliga alliansen, i regeringsställning, och inte en krona har den regeringen tillfört kollektivtrafiken, trots att man säger sig vilja satsa på den. Om vi tittar på betänkandet ser vi att satsningarna består av en utredning som den tidigare regeringen fattade beslut om, en grönbok om stadstrafiken som vi bara har att säga ja till samt en klimatberedning som statsministern, efter att beredningen jobbat klart, avfärdar. Vad vill denna regering med kollektivtrafiken? Tar man frågan på allvar? Vad gäller trängselskatten och att det inte spelar någon roll hur man använder intäkterna för trängselskatten vill jag säga att det självklart spelar roll. Det handlar om att förstärka kollektivtrafiken så att den blir ett alternativ som gör att bilägaren, den vana bilföraren, låter bilen stå för att han eller hon tycker att det är smidigt, enkelt och bekvämt att i stället åka buss eller tunnelbana. Om man väljer att lägga pengarna på vägar blir det ingen förstärkning. Då gör man inte kollektivtrafiken till ett attraktivt alternativ. Det tycker jag är ett svek mot väljarna. Samtidigt väljer man att höja priset. Vad tycker du om det, Sven Bergström?

Sven Bergström (C)

Anf. 21 Sven Bergström (C)

Fru talman! Jag ska börja med att rätta mig själv. Marie Nordén är ny i trafikutskottet sedan 2006. Att hon suttit i riksdagen sedan 2002 är naturligtvis väl känt. När det gäller trängselskatten vet jag inte om Marie Nordén lyssnade aktivt på det jag sade. Jag försökte alltså betona att all kollektivtrafik inte går på spår i form av tåg, pendeltåg och spårvagn. 75 procent av kollektivtrafiken rullar på våra vägar i form av bussar. I Stockholm är det en något mindre andel. Det är sant. Men i landet som helhet är det 74 procent, som vi ska vara alldeles exakt på decimalen, av kollektivtrafiken som går i buss. Därför behövs det naturligtvis bra vägar och väl utbyggt vägunderhåll för att kollektivtrafiken ska fungera. När jag säger kommunicerande kärl menar jag att det måste vara ett samhällsansvar att kollektivtrafiken blir väl tillgodosedd. Det gäller vägar, spår, cykelbanor och annat som kan vara viktigt för att få kollektivtrafiken och hela trafiken att flyta bra. Det kan därför kanske vara lite pedagogiskt att säga att vi lägger trängselskatterna som bilisterna betalar på både dem som åker bil och dem som åker buss och tar andra pengar till Citybanan som vi har bestämt att vi ska förverkliga. På det sättet är det kommunicerande kärl. En annan sak som jag inte hann kommentera tidigare var att det är knepigt att köpa biljetter. Visst kan det vara det. Det tycker jag också. Man måste gå till Pressbyrån och köpa remsorna om man inte har sitt månadskort. Men regering och riksdag kan inte sitta och bestämma hur Storstockholms Lokaltrafik organiserar sin biljettförsäljning. Man kan ha önskemål och synpunkter. Men det är ändå det som måste ta ansvar för att biljettförsäljningen fungerar på ett klanderfritt sätt i Stockholmsområdet.

Peter Pedersen (V)

Anf. 22 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Sven Bergström frågade här varför vi inte hade infört en massa saker under den tidigare regeringen. Det är ett väldigt enkelt svar på den frågan som dessutom går att kontrollera i andra källor. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ingick inte i den regering som föregick den borgerliga. Det är ett enkelt svar. Det är ingen hemlighet. Vänsterpartiet är tyvärr fortfarande det enda parti som för fram förslaget om klimattaxa. Jag har inte hört att någon tar den riktiga diskussionen. Jag har fortfarande inte fått något svar på att man kan ha synsättet att det tydligen inte har någon som helst betydelse för kollektivtrafiken vad det kostar. Däremot har det jättestor betydelse för bilisterna om man till exempel inför en trängselavgift. Då påverkar det resandet med minus 20 procent eller någonting i den storleksordningen, vilket är positivt. Kan man inte tänka sig att det skulle ha någon som helst betydelse? I vår utfrågning om kollektivtrafiken för ganska länge sedan sades det att under förutsättning att man kan upprätthålla tillgängligheten och turtätheten är det självklart positivt om man har ett lågt pris. Lägre pris än avgiftsfritt går det inte att få. Någonstans i det häradet borde man kunna tänka sig priset. Tyvärr går det i motsatt riktning. Det blir relativt sett dyrare att resa kollektivt än att resa med egen bil. Är det en lämplig åtgärd om man vill uppnå målet att en större andel av det totala antalet resor ska ske kollektivt? Är det då bra att vidta åtgärder som gör att det blir relativt sett dyrare att åka kollektivt jämfört med att åka med den egna bilen? Är det ett bra sätt att få fler att strömma över? Jag vill ändå ha lite svar på frågorna. Är det något fel på uppgifterna jag nämner? Det kanske har påverkats med någon procentgrad. Jag tog förut exemplet Örebro. Men om vi tittar på hela riket betalar vi biljettintäkter som motsvarar ungefär 42-43 procent av de totala intäkterna av all kollektivtrafik. Kan inte Centern tänka sig att vi på något ställe skulle kunna vidta kraftfulla, nyskapande åtgärder och se vad det får för konsekvenser? Det kanske kan leda till att fler reser kollektivt.

Sven Bergström (C)

Anf. 23 Sven Bergström (C)

Fru talman! Det är en rad olika faktorer som styr om människor väljer kollektivtrafik eller inte. Framför allt måste vi se till att den bli tillgänglig, attraktiv och går rätt och tätt, snyggt och tryggt, som Socialdemokraterna brukar säga. Det är en bra slogan. Det avgör mycket mer än om det kostar 10 eller 15 kronor. Det är jag alldeles övertygad om. Det har vi fått vittnesmål om också från andra. Jag är precis som Peter alldeles övertygad om att det har betydelse vilken nivå priset ligger på. För oss som är övertygade om marknadsekonomins fördelar är det elementärt att priset har betydelse. Därför ska man naturligtvis eftersträva ett så lågt pris som möjligt i de olika länstrafikbolag som reglerar kollektivtrafiken runt om i Sverige. Är det något länstrafikbolag som vill pröva en avgiftsfri taxa, en nolltaxa, får de väl komma in med en ansökan som prövas i vederbörlig ordning. Men jag hör inte till dem som tror att det är framgångsvägen. Det gäller att se till att kollektivtrafiken blir attraktiv, att den kommer fram snabbt och att den är förutsägbar. Då väljer människorna det framför den egna bilen. Jag är övertygad om att det finns väldigt mycket kvar att göra på detta område. Det visade också översynen Koll framåt , som jag hoppas att vi har koll på allihop. Det finns väldigt mycket att göra. Man ska sätta kunden i centrum. Det är då inte frågan om nolltaxan som är det viktigaste. Det säger inte ens branschen själv. Det handlar om hur attraktivt vi kan göra det. Kan vi använda incitamentsavtal, som man gör i Gävle, för att få bussbolagen att anstränga sig extra att fylla bussarna med resenärer? Det är vad som avgör om vi får framgång med en bra kollektivtrafik.

Peter Pedersen (V)

Anf. 24 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Det är vissa problem att leka marknad om man redan i dag till stor del är beroende av offentliga medel. Det är över 40 procent och i vissa fall upp till 70 procent, som i mitt fall i Örebro län, som betalas med offentliga medel. Då är det tveksamt om man kan säga att marknadskrafterna fungerar fullt ut. I mitt fall handlar det inte om 15 kronor. Om jag ska åka buss en mil från Degerfors till Karlskoga kostar det nästan 30 kronor. Det kan man tycka är billigt eller dyrt. Jag tycker det är dyrt jämfört med andra alternativ, inte minst om man kan cykla, vilket är fullt möjligt den vägen. I Koll framåt för man fram vissa bra saker som Klimatberedningen också gör. Det handlar om att man ska kunna göra reseavdraget oberoende av färdmedel. Det skulle gynna kollektivtrafiken. Min fråga är: Om det är på det sättet, varför gör gynnar det kollektivtrafiken? Jo, det gynnar kollektivresandet att man får göra ett motsvarande avdrag som man gör för bilen. Det gör det billigare att resa kollektivt. Man föreslår också att man skulle kunna ändra förmånsbeskattningen så att om man får ett kollektivtrafikkort av sin arbetsgivare blir det en skattefri förmån. Man utgår från att det också skulle öka kollektivresandet kraftigt. Varför skulle det göra det? Jo, därför att priset för den enskilde som reser minskar kraftigt. Varför har priset så stor betydelse i det fallet men inte om vi talar om att vi redan från början sätter en lägre avgift? Om man nu inte vill gå ned till noll kan man väl åtminstone gå i den riktningen att man sänker priserna. Faktum är att det flesta länstrafikbolag gör tvärtom. Om de ser att resandet minskar ökar de priset för att upprätthålla volymen. De ser till att få ut betalningen av dem som måste resa kollektivt. Men det tillkommer inte några nya hågade kollektivresenärer på det sättet. Man går fel väg. Kan vi åtminstone vara överens om att målsättningen ska vara att kollektivtrafikens kostnader bör minska relativt sett jämfört med att ta den egna bilen?

Sven Bergström (C)

Anf. 25 Sven Bergström (C)

Fru talman! Jag invänder inte mot grundprinciperna i Peters resonemang att priset har betydelse. Självklart är det så. Tillsammans med en rad andra faktorer har det betydelse. Vi tror inte att nolltaxa är rätt modell och att vi ska öka skattesubventioneringen ytterligare mot i dag. I de allra flesta länstrafikbolag är det 50-50. I några andra, till exempel i Skåne, är det större finansiering av resenärerna. Peter för en mängd resonemang om reseavdrag, förmånsbeskattning och annat. Det finns anledning att göra det. Jag utgår från att vi får ta en ny omgång om detta i höst när vi får förslagen från regeringen. Flera av de förslagen fanns med i Koll framåt och finns med i en arsenal av olika förslag för att just främja ett ökat resande med kollektivtrafik. Låt oss återkomma till det när vi har de konkreta förslagen på bordet. Till dess är jag glad över att det ändock finns en sådan samstämmighet. Det är mycket angeläget att på alla möjliga sätt främja en bättre kollektivtrafik i landet.

Nina Larsson (Fp)

Anf. 26 Nina Larsson (Fp)

Fru talman! Jag är en sådan person som "multitaskar", som det heter. Samtidigt som jag reser vill jag kunna läsa tidningen, äta frukost, sms:a, tala i telefon eller kanske bara rent av bara stirra ut genom fönstret och sitta djupt filosoferande. Denna form av "multitaskande" passar sig inte riktigt om jag skulle framföra egen bil om jag hade haft det. Därför gillar jag kollektivtrafik. Faktum är att jag gillar det skarpt. För vissa är det en total omöjlighet att transportera sig själv med hjälp av kollektivtrafiken och för andra en nödvändighet. Vad det borde vara är förstås en reell valmöjlighet att transportera sig. Det ska vara en valmöjlighet så att människor själva kan välja om och hur de vill transportera sig - från A till B eller planlöst så länge man har kronor till det. Jag skulle vilja att de som anser att kollektivtrafiken är en omöjlighet blev färre. Jag skulle vilja att de som anser att kollektivtrafiken är en riktig valmöjlighet blev fler. Kollektivtrafiken är inte och kommer inte att vara någon fullständig valmöjlighet för vissa delar av vårt glest befolkade land. För alla de människor som bor i tätorter med omnejd borde den vara det. I dag behandlar vi trafikutskottets betänkande Kollektivtrafik och trafikupphandling . Hela 26 motioner tar upp frågor inom detta viktiga område. Jag börjar med frågan om tillgänglighet för funktionshindrade. Den lyfts också fram i några av motionerna. Det är ett otroligt viktigt område som jag tycker att man inte kan prioritera tillräckligt högt. Några positiva delar vill jag dock lyfta fram. I december förra året antogs en EG-förordning om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer. Den reglerar bland annat resenärers rätt till ledsagning. Den träder i kraft nästa år. Det är bra. Regeringen ska till hösten också ta fram en strategi för hur målen i handlingsplanen för handikappolitiken ska nås. Våra förhoppningar är att detta ska synas även i den närtidssatsning som regeringen planerar i samband med höstens budget. Det är också bra. Jag har förståelse för att de människor som berörs av detta kan känna frustration och tycka att det går sakta. Saker kommer att falla på plats, och tillgängligheten för funktionshindrade inom transportsektorn är en prioriterad fråga för oss i alliansen. Vi förutsätter att frågan om parkeringstillstånd för funktionshindrade tas upp av regeringen och behandlas med prioritet eftersom detta har poängterats även tidigare av eniga utskott. För att kollektivtrafiken ska kunna vara den klimatvänliga valmöjlighet som vi hoppas på måste den ständigt utvecklas. Det är som med allt annat: Antingen är man under utveckling eller också är man under avveckling. Denna utveckling måste staten och branschen själva ansvara för tillsammans. Alliansregeringen har tagit ansvar för detta och ett gediget arbete har pågått, så även i branschen. Rapporten Koll framåt har presenterats och man arbetar nu för högtryck med att konkretisera detta för att i maj kunna presentera hur vi tillsammans ska komma vidare. Jag ser med spänning fram emot detta. Det finns ett stort engagemang inom branschen för en utveckling av kollektivtrafiken, för här finns också pengar att tjäna. Det finns exempel på att bussbolag möjliggör Internetuppkoppling, ger mer plats för benen eller installerar kaffeautomat. Det är ypperliga exempel. Även lagstiftningen inom kollektivtrafikområdet ska ses över och regeringen förbereder för fullt direktiven till denna. Konkurrensutredningen för persontrafik på järnväg är en annan utredning som också kommer att ha stor betydelse för kollektivtrafiken. I höst kommer också en infrastrukturproposition att läggas fram. Där läggs ramarna fast för de planer som ska gälla till ca 2020. Även denna har som vi alla vet mycket stor betydelse för kollektivtrafiken. Vi behöver fler och bättre underhållna banor för tågen och fler vägar som förkortar resor. Som ni förstår är det mycket på gång som rör kollektivtrafiken. Det är glädjande. I går lyssnade jag till en debatt på ett seminarium där den ena parten hävdade att gratis kollektivtrafik skulle ta bort allt bilresande. Detta är en vansinnig vanföreställning och den är i grunden felaktig. Vi behöver få bort utsläppen av växthusgaser. Utvecklingen av fordon som inte bidrar till dessa utsläpp pågår för fullt, men det är en annan debatt. Möjligheten till kollektivtrafik är för allt fler ett mer klimatsmart alternativ. Priset är inte avgörande för att få bilresenärer att välja kollektivtrafiken. Det handlar om tillgänglighet, komfort, tid och flexibla transportlösningar. Att göra kollektivtrafiken gratis kommer bara att få folk att sluta gå och cykla för att i stället ta bussen. Det, mina vänner, är varken klimatsmart eller särskilt hälsosamt. Jag tycker att vi kan lägga de miljarder som en sådan satsning skulle kosta på andra mycket angelägna infrastruktursatsningar. För att kollektivtrafiken ska bli den reella valmöjlighet som vi vill krävs att utvecklingen går vidare. Jag har tagit upp rapporten Koll framåt och det pågående arbetet med den, det kommande arbetet med översynen av lagstiftningen inom kollektivtrafikområdet, strategin för att nå målen med handikappolitiken och EG-förordningen och behovet av ökad konkurrens. Vi kommer att få anledning att återkomma till samordning, standard, mer konkurrens och upprustade banor. Jag kan konstatera att det händer en massa saker, och det är bra. Fru talman! I eftermiddag ska jag bege mig till T-centralen och åka kollektivt monopol hem till Värmland. Jag ser fram emot att ha fler konkurrensutsatta alternativ att välja mellan. Än så länge åker jag med det alternativ som finns. Jag yrkar avslag på samtliga motioner och de reservationer som har lämnats in och bifall till förslagen i betänkandet. (Applåder)

Peter Pedersen (V)

Anf. 27 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Jag hörde Nina Larsson prata om funktionshindrade och deras möjligheter och rättigheter att ha tillgång till kollektivtrafiken 2010. Det riskerar att bli ungefär som med kärnkraften. Vi fattade beslut 1980 om att den skulle avvecklas. När det började närma sig slutmålet kom man på att man måste sätta in kraftåtgärder för att det skulle lyckas. Vi har inte lyckats ännu. Det kanske inte Nina Larsson är så ledsen för - jag har hört synpunkter i den riktningen. När det gäller den här frågan tycker jag att det är anmärkningsvärt att man sätter upp ett mål för ett beslut i riksdagen med inriktning på 2010 och står här 2008 och diskuterar, har visioner, vill införa program och ha seminarier. Det är för sent. Alla klutar måste sättas in för att alla människor ska känna sig delaktiga och ha möjlighet att resa kollektivt. Jag vädjar om att man vidtar kraftåtgärder. När det gäller klimattaxa sade någon att alla skulle sluta åka bil om kollektivtrafiken var gratis. Det tror inte jag. Det har jag aldrig sagt. Men jag tror att det vore en klar fördel för kollektivresandet, inte minst i våra större städer. Som jag också sade ska det finnas tillgång till kollektivtrafik, den ska ha hög turtäthet och helst ett mycket lågt pris. De tre sakerna tror jag kommer att leda till att vi kan öka kollektivreseandelen. Att det skulle vara ett vansinnigt förslag har jag svårt att se. Det vansinniga är det som vi håller på med just nu, nämligen att vi skitar ned vår gemensamma jord och i allmänna ordalag pratar om att vi har jättestora problem. Vi har en regering som kan säga det i allmänna ordalag men sedan säger att man ska satsa mer på vägar än på järnväg och att man drar ned på Banverket och satsar på Vägverket i stället. Man pratar med kluven tunga. Det är inte trovärdigt. Om jag ska åka kollektivt måste jag gå 500-600 meter. Andra måste gå betydligt längre. Jag vill hävda att om fler reste kollektivt skulle fler gå längre. Det bortfall man får för att någon slutar cykla när det är snöglopp kompenseras av att man går eller cyklar till kollektivtrafiken.

Nina Larsson (Fp)

Anf. 28 Nina Larsson (Fp)

Fru talman! Jag instämmer och jag håller med om att tillgängligheten för funktionshindrade har prioriterats på tok för dåligt. Jag kan inte säga annat än att det är så. Det är också därför som alliansregeringen nu prioriterar det. Förhoppningarna är att vi ska hinna nå målen till 2010. Vi har ju haft majoritet bara de sista åren så det är svårt att uppfylla det under alliansregeringens tidsperiod. Där får man väl rikta en viss kritik mot tidigare regeringar också. Men det finns också all anledning för alliansregeringen att vara självkritisk även här. Jag har med mig en studie från Karlstad universitet om arbetspendling. Den heter Färdmedelsvalets komplexa förutsättningar . Det är en ypperligt bra avhandling. I denna, under slutsatserna, står det att ett lågt biljettpris sannolikt inte är något som har potential att locka över bilpendlare till färdmedlet, det vill säga kollektivtrafiken. Bilpendlare har en högre pristolerans. Vad de i stället prioriterar är kortare restider och flexibla transportlösningar. Det finns andra undersökningar som också visar detta. Det är så mycket annat som spelar roll. Priset spelar roll, men det har inte alls en övergripande roll. Tillgänglighet, komfort och en massa andra saker kommer före. SL:s undersökning visar att priset kommer på åttonde plats. Jag menar att det är betydligt mer angeläget att satsa alla dessa miljarder på angelägna åtgärder inom infrastrukturen i stället för att subventionera detta fullt ut.

Peter Pedersen (V)

Anf. 29 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Om vi fullföljer resonemanget kan vi säga att vi gör tvärtom. Jag är inte ironisk. Det här är inte mitt förslag. Men om man säger att det inte har någon betydelse kan man ta bort alla subventioner så får folk betala vad det kostar att resa. Då får vi se vilket utslag vi skulle få på kollektivresandet. Jag är övertygad om att det skulle bli ett påtagligt negativt resultat. Ännu färre skulle välja att resa kollektivt. Vi ska också beakta trafiksäkerhetssynpunkter. Om någon stockholmare till exempel väljer att ta tunnelbanan, pendeltåget eller bussen en dag i november när det är snöglopp ute i stället för att ta den traditionella cykelturen kan det ju vara en fördel ur trafiksäkerhetssynpunkt. Jag tror inte att man ändrar livsstil om priset på bussen eller tåget går ned, men man hävdar om och om igen att det saknar betydelse. Det kanske är så många som är desperata när de vill resa att priset kommer långt ned därför att man inser att turtäthet och tillgänglighet inte funkar, och då går det inte att diskutera prisfrågan. Det kanske är det som är orsaken att det kommer längre ned. Fortfarande kvarstår att Koll framåt och andra instanser tar upp reseavdrag och att man ska se över skattesystem. Allt det syftar till att det relativt sett ska bli billigare att resa kollektivt. Då håller inte resonemanget att det inte ska ha någon betydelse. Om det helt saknar betydelse ska man inte komma med den typen av förslag när det gäller skattelagstiftningen heller. Fortfarande gäller följande. Det brukar bara vara några meter ut till den egna bilen, men de flesta får faktiskt gå eller cykla åtminstone några hundra meter och kanske upp till någon kilometer om de ska ta sig till det kollektiva resande, inte minst i de trakter där jag och Nina bor. Det skulle leda till att fler går och cyklar kortare sträckor varje dag, vilket skulle vara positivt för folkhälsan, inte negativt.

Nina Larsson (Fp)

Anf. 30 Nina Larsson (Fp)

Fru talman! Jag har aldrig hävdat att priset inte skulle ha någon som helst betydelse, för det har det. Det ska vara en prisvärd nivå som läggs fram på en decentraliserad nivå. Det ska inte vi här i riksdagen besluta om. Det sker ute i våra regioner och kommuner. Det tycker jag är en rimlig hållning att ha. Jag tror att det är viktigt att man har någon form av pris däremot. Jag kan tycka att det är rimligt att det är subventionerat med ungefär 50 procent i dagsläget. I dag har vi inte den konkurrensen som vi kanske skulle önska att vi hade. Det skulle kanske driva ned priset på vissa håll. I dagsläget kan jag tycka att en subventionering är rimlig. Men att helt frångå någon som helst form av betalning för någonting som man utnyttjar och som också i många fall genererar utsläpp eller andra påfrestningar på vägnät och sådant tycker jag är helt orimligt. Det är väldigt viktigt att människor själva får göra det valet och göra den prioriteringen utifrån sin egen ekonomi. Jag tycker att det är fullt rimligt att kollektivtrafiken ska vara billigare, mer prisvärd, än mer klimatovänliga alternativ som att ta egen bil till exempel. Det är fullt rimligt. Men att helt vara utan någon form av prissättning på en sådan tjänst leder bara till att man slutar cykla och gå, och det tror jag inte på.

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 31 Karin Svensson Smith (Mp)

Fru talman! För Miljöpartiets räkning yrkar jag bifall till reservation nr 1 och reservation nr 6. Det finns många välvilliga formuleringar i det här betänkandet när det gäller kollektivtrafik. Men hur mycket den välviljan är värd fick vi ett bra besked om när vårpropositionen lämnades. Man flyttar pengar från Banverket till Vägverket. Det är så man mäter det reella intresset. Det är fortfarande så att majoriteten och regeringen står bakom Förbifart Stockholm, en gigantisk satsning på minst 25 miljarder som kommer att öka kapaciteten för den trafik som förstör klimatet och som gör att man inte har resurser till den kollektivtrafik som behöver byggas ut. Jag kom lite för sent till den här debatten. Det beror på att jag har varit och debatterat möjligheten att använda bil i framtiden. I den debatten konstaterade vi från alla håll att det är problem med de flesta bränslen. Problemen med fossila bränslen är väl kända. Trafiken är till 96 procent beroende av fossila bränslen i Sverige. Det har en klimateffekt som inte är acceptabel, vare sig i vårt land eller i något annat land. Men även förnybara bränslen har problem. Det finns en etisk konflikt mellan att använda marken för att odla mat till människor och att använda marken för att odla bränslen till våra bilar. Det finns också annan teknik. Många vurmar för plugin. Det finns säkert någon funktion i detta, men då är man beroende av mer el och batterier som är gjorda av litium. Och hälften av allt litium finns i Bolivia och tillverkas eller tas fram under omständigheter som inte är särskilt humana. Slutsatsen av hela den här diskussionen är egentligen att vi måste använda mycket mindre energi för att förflytta oss själva. Hur gör vi det bäst? Jo, genom att vi åker tillsammans. Då kommer man in på detta med kollektivtrafik. Menar vi politiker allvar när vi säger att vi gynnar kollektivtrafik? Jag tror att det är dåligt beställt med det. Väldigt mycket av klimat- och miljöanpassningen har handlat om miljöbilar. Jag tror att det är dags att flytta över fokus till kollektivtrafiken om vi någonsin ska nå våra klimatmål. Det finns en tidsaspekt på detta. Vi har kanske max åtta till tio år på oss att vända ökningen av växthusgaser till en minskning. Då måste man se till att järnvägen byggs ut men också att busstrafiken, som redan har befintlig infrastruktur, får plats på bilens bekostnad. Man måste prioritera den i gatuutrymmet och trafiksignalerna och prioritera en kollektivtrafiknorm i stället för en p-platsnorm. Det är också viktigt att man tar bort avkastningskravet på SJ så att SJ får en reell möjlighet att konkurrera med inrikesflyget. Vilket av dem som är klimatsmartast tror jag inte att vi behöver ta någon diskussion om. Det är också viktigt för att man ska kunna ta jämställdhetsmålet på allvar. Kvinnor är i mycket större utsträckning beroende av kollektivtrafiken för sina transporter än vad männen är. När man frågar kvinnor vad som är viktigt att politiker satsar på är det en större andel av oss som svarar kollektivtrafik jämfört med om samma fråga ställs till männen. Det är också viktigt att kollektivtrafiken blir tillgänglig för så många som möjligt. Här är ledsagningen ett väldigt viktigt problem. Den har blivit allt viktigare ju fler tågbolag och bussbolag som trafikerar i kollektivtrafiken. Det är just övergångarna mellan olika kollektivtrafikslag som är besvärliga för funktionshindrade. Då är det viktigt att det finns ledsagning som är någorlunda rimlig i sammanhanget. Sverige har tillverkning av bilar, och det har haft stor betydelse för den trafikpolitik som har presterats här i Sveriges riksdag, men det tillverkas också bussar. Jag tror att vi borde fundera smartare över hela branschen och inte bara i de miljöorganisationer som är kloka nog att inse att kollektivtrafiken är en viktig ingrediens i miljöanpassningen av transportssystemen. Alla, hela branschen, Sveriges Kommuner och Landsting och andra, borde samlas och enas. Därför är det bra att det här med Koll framåt har lett till någon sorts samling. Men det krävs också att man vidtar radikala åtgärder och vågar stå upp för dem. Vägverket måste få ett ordentligt krav på sig att ta det sektorsansvar man i dag har men som man i väldigt liten utsträckning har visat några konkreta exempel på att man klarar av jämfört med att förbättra för biltrafiken. Jag tror att det behövs en uppryckning i många kommuner och regioner där man prioriterar och bygger ut kollektivtrafikinfrastruktur. Det är mycket billigare än att bygga ut till exempel Förbifart Stockholm. Då tror jag att Vägverket måste samarbeta med kommuner och regioner på ett bra sätt. Nu kan inte kollektivtrafiken klara all klimatanpassning som är nödvändig för att vi ska nå klimatmålen, men den är bra mycket mer strategisk och långsiktig just genom att det är så lite energi som går åt när man transporterar sig tillsammans. Vi måste också planera i samhället så att kollektivtrafiken är det naturliga sättet att förflytta sig, att bilen bara är ett komplement och att bilen framför allt används i de områden som är så glest befolkade att kollektivtrafiken inte kan ha någon stark försörjning. Den här frågan är jag övertygad om kommer att bli mycket viktigare i framtiden. Då är det en poäng att vi i riksdagens trafikutskott tar de här frågorna på allvar, för att förflytta sig tillsammans är det energieffektivaste sättet att ta klimatmålen på fullt allvar.

Beslut

Beslut: 2008-04-17

10 förslagspunkter, 7 acklamationer, 3 voteringar

Webb-tv: Beslut

17 april 2008

Protokoll med beslut

2008-04-17

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Ökade satsningar på kollektivtrafiken

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:T399 av LiseLotte Olsson (v),
2007/08:T422 av Lars U Granberg och Karin Åström (båda s),
2007/08:T510 av Christina Axelsson m.fl. (s) yrkandena 6 och 9,
2007/08:MJ440 av Désirée Pethrus Engström (kd) yrkande 3 och
2007/08:N341 av Kent Persson m.fl. (v) yrkande 2.

Reservation 1 (s, mp)
Reservation 2 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (s, mp)
s	0	98	0	32
m	79	0	0	18
c	23	0	0	6
fp	20	0	0	8
kd	19	0	0	5
v	0	0	19	3
mp	0	17	0	2
Totalt	141	115	19	74
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Samordningsfrågor inom kollektivtrafiken

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:T417 av Agneta Lundberg m.fl. (s) yrkande 16,
2007/08:T510 av Christina Axelsson m.fl. (s) yrkande 12 och
2007/08:T531 av Peter Pedersen m.fl. (v) yrkande 4.

Reservation 3 (s)
Reservation 4 (v, mp)

3. Kollektivtrafikens prissättning och miljöanpassning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:T328 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 1 och 2,
2007/08:T507 av Margareta Israelsson m.fl. (s) och
2007/08:T531 av Peter Pedersen m.fl. (v) yrkande 7.

Reservation 5 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (v)
s	98	0	0	32
m	79	0	0	18
c	23	0	0	6
fp	20	0	0	8
kd	19	0	0	5
v	0	19	0	3
mp	17	0	0	2
Totalt	256	19	0	74
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Ansvarsfrågor och regelverk

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:T421 av Anne Marie Brodén och Lars Gustafsson (m, kd) och
2007/08:T542 av Anna Bergkvist och Anna König Jerlmyr (båda m).

5. Tillgängligheten för funktionshindrade i kollektivtrafiken

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:T227 av Birgitta Sellén och Johan Linander (båda c) yrkandena 1 och 2,
2007/08:T401 av Susanne Eberstein (s) och
2007/08:T531 av Peter Pedersen m.fl. (v) yrkande 5.

Reservation 6 (s, mp)
Reservation 7 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 6 (s, mp)
s	0	98	0	32
m	79	0	0	18
c	23	0	0	6
fp	20	0	0	8
kd	19	0	0	5
v	0	0	19	3
mp	0	17	0	2
Totalt	141	115	19	74
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Parkeringstillstånd för funktionshindrade

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2007/08:T435 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s).

Reservation 8 (s, v, mp)

7. Färdtjänst och riksfärdtjänst

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:So381 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 6-9,
2007/08:T516 av Ann-Christin Ahlberg m.fl. (s) och
2007/08:T528 av Betty Malmberg (m).

Reservation 9 (v)

8. Trafikupphandling m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:T393 av Britta Rådström och Katarina Köhler (båda s),
2007/08:T417 av Agneta Lundberg m.fl. (s) yrkande 15 och
2007/08:T519 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s).

Reservation 10 (s)

9. Upphandling av Gotlandstrafiken m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:T326 av Peter Pedersen m.fl. (v) yrkandena 7 och 8,
2007/08:T336 av Rolf K Nilsson (m),
2007/08:T440 av Christer Engelhardt (s),
2007/08:T455 av Christer Engelhardt (s) och
2007/08:T495 av Gunnar Andrén (fp).

Reservation 11 (s)
Reservation 12 (v)

10. Cykeln i kollektivtrafiken

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:T201 av Jan Lindholm (mp) och
2007/08:T380 av Anders Åkesson (c).

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om kollektivtrafik och trafikupphandling (TU7)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Alla beredningar i utskottet

Nej till motioner om kollektivtrafik och trafikupphandling (TU7)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Ökade satsningar på kollektivtrafiken

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Samordningsfrågor inom kollektivtrafiken

3. Kollektivtrafikens prissättning och miljöanpassning

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Ansvarsfrågor och regelverk

5. Tillgängligheten för funktionshindrade i kollektivtrafiken

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Parkeringstillstånd för funktionshindrade

7. Färdtjänst och riksfärdtjänst

8. Trafikupphandling m.m.

9. Upphandling av Gotlandstrafiken m.m.

10. Cykeln i kollektivtrafiken