Kommittéberättelse – kommittéernas verksamhet under 2020, m.m.

Anf. 117 Ida Karkiainen (S)

Fru talman! Utredningsväsendet är en viktig del av det politiska systemet. Det hånas ibland i den politiska debatten att saker ska utredas innan de kan beslutas, som om det vore något dåligt.

Utredningsväsendet är precis tvärtom. Det ska bland annat säkra kvaliteten i beslut som är viktiga för samhällsutvecklingen. Utredningar kan föra in och dra nytta av forskning och därmed höja kvaliteten på regeringens beslutsunderlag och kunskapsnivån bland oss parlamentariker, om det är en parlamentarisk kommitté. Utredningsväsendet ska också belysa frågor mångsidigt och allsidigt. En utredning kan även bidra till långsiktig politisk enighet i svåra och kontroversiella frågor.

Jag har själv suttit med i ett antal olika utredningar och kan vittna om hur viktiga dessa processer är.

Fru talman! Enligt 9 kap. 9 § riksdagsordningen ska regeringen varje år i en skrivelse till riksdagen redovisa verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts på grund av regeringens beslut. Kommittéberättelsen innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, en redogörelse för kommittéernas arbete under den tid som berättelsen avser samt uppgifter om kostnaderna för kommittéarbetet och fördelningen mellan män och kvinnor i kommittéerna. Skrivelsen hanteras av oss som sitter i konstitutionsutskottet, och betänkandet går under namnet Kommittéberättelse - kommittéernas verksamhet under 2020, m.m.

Vi i konstitutionsutskottet är i princip eniga i betänkandet, med undantag för en reservation från Sverigedemokraterna, som bland annat inte önskar en redogörelse över könsfördelningen inom kommittéerna.

Fru talman! Jag vill upplysa dem som följer debatten om att utskottet, i samband med behandlingen av kommittéberättelsen, under flera år har följt könsfördelningen i kommittéerna. En måttstock för om det råder underrepresentation är om mindre än 40 procent av ett kön är representerat, vilket även framgår i förarbetena till diskrimineringslagen. Konstitutionsutskottet har använt denna måttstock vid tidigare granskningar av regeringens utnämningsmakt och jämställdhet bland utnämnda myndighetschefer och chefer vid utlandsmyndigheterna.

Fru talman! Statistik i sig löser inte problemet med underrepresentation, men det hjälper oss att belysa vari problemen ligger och titta på var det finns ojämställd fördelning och om det finns möjlighet att göra förändringar där. I tabellen i betänkandet framgår det att kvinnor i gruppen ordförande tidigare har varit underrepresenterade, men under senaste åren har denna grupp varit praktiskt taget jämnt könsfördelad.

Samtidigt visar tabellen att över 60 procent av sekreterarna är kvinnor, vilket enligt måttstocken innebär att män är underrepresenterade i den yrkeskategorin. Utskottet framhäver vikten av att eftersträva en jämn könsfördelning i alla yrkeskategorier.

Anf. 118 Lars Jilmstad (M)

Fru talman! Det ärende som vi har framför oss nu är, som har sagts här tidigare, ett ärende som återkommer varje år.

I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse om kommittéernas verksamhet under 2020. Enligt riksdagsordningen ska regeringen, som vi hörde av föregående talare, varje år i en skrivelse till riksdagen redovisa verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts med anledning av regeringens beslut. Sammanställningen visar att regeringen under 2020 tillsatte 80 kommittéer, vilket är 26 fler än under 2019.

Jag ska säga några ord om kommittéväsendet, eller utredningsväsendet som fler kanske kan anknyta till. Kärt barn har många namn, som det heter, och i begreppet kommittéer kan sådant som beredningar, delegationer, förhandlare, kommissioner, nämnder, samordnare, råd och utredningar inordnas. Kommittéväsendet berörs inte särskilt i regeringsformen. Skälet till detta är att utredningsväsendet normalt sett är ett led i beredningen av regeringsärendena, och hur detta ska gå till är en angelägenhet just för regeringen.

Enligt förarbetena till regeringsformen bör det förhållandet att regeringen är slutligt ansvarig för utformningen och innebörden av de förslag som läggs fram i riksdagen föra med sig att det ytterst är upp till regeringen att avgöra hur utredningsarbetet bör bedrivas. Det handlar förstås om att ta fram fakta, analysera information och lägga fram förslag. Men riksdagen har förstås ändå ett intresse av att se hur verksamheten bedrivs och hur det viktiga utredningsväsendet är sammansatt.

Av skrivelsen framgår att tidigare påpekanden från konstitutionsutskottet har beaktats. Det gäller till exempel könsfördelningen i kommittéerna. Det är tillfredsställande att konstatera att lika många kvinnor som män leder kommittéerna. Däremot är männen, som vi nyss hörde, något underrepresenterade när det gäller sekreteraruppdrag och liknande.

Andelen unga i kommittéerna är mindre än andelen unga i befolkningen, och på den punkten har det inte skett några större förändringar jämfört med tidigare års kartläggningar. Medelåldern är cirka 50 år, och för ordförande och särskilda utredare är medelåldern drygt 58 år. En personlig reflektion kan möjligen vara att erfarenhet är en viktig faktor när kommittéerna ska bemannas.

Konstitutionsutskottet tycker att kommittéberättelsen ger värdefull information om kommittéernas sammansättning och verksamhet. Utskottets majoritet anser inte att det finns skäl att utvidga kommittéberättelsernas innehåll på det sätt som Sverigedemokraterna efterlyser.

Med detta yrkar jag att riksdagen avslår motionen och lägger skrivelsen till handlingarna.

Anf. 119 Mikael Strandman (SD)

Fru talman! I det betänkande som vi nu debatterar behandlar vi regeringens kommittéberättelse - kommittéernas verksamhet under 2020.

Enligt 9 kap. 9 § riksdagsordningen ska regeringen varje år i en skrivelse till riksdagen redovisa verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts på grund av regeringens beslut.

I kommittéberättelsen redovisas alla tillfälliga organ som har tillsatts. Det gäller såväl traditionella kommittéer, med uppgift att utreda en viss fråga, som andra tillfälliga organ. Med kommittéer avses även särskilda utredare.

Kommittéberättelsen innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, redogörelse för kommittéernas arbete under den tid som berättelsen avser samt uppgifter om kostnaderna för kommittéarbetet.

En stor del av kommittéberättelsen ägnas också åt könsfördelningen i kommittéernas sammansättning och statistik kring könsfördelningen.

Vi sverigedemokrater har skrivit en följdmotion om detta. Det finns många tillfällen där statistik i fråga om ålder och kön är relevant. Men när det gäller dagens sammansättning av de av regeringen tillsatta kommittéerna anser vi att de senaste 50 åren av jämställdhetsarbete fått denna statistik att bli ganska irrelevant. Det finns flera skäl till detta.

Kommittéerna är en sammansättning av riksdagsledamöter och utomstående experter. Riksdagsledamöterna är tillsatta av folket i fria val och ingenting som vi egentligen kan ha synpunkter på. Könsfördelningen är dessutom någorlunda jämn i dag. Vidare är det föga troligt att partierna väljer sina representanter till dessa kommittéer utifrån kön, utan urvalet sker utifrån vilket utskott som ledamoten sitter i och vilka frågor som riksdagsledamoten anses kunnig inom.

Utomstående sakkunniga experter är tillsatta på grund av sin kompetens inom området. Det kan vara före detta domare med lång yrkeserfarenhet, personer som arbetar vid olika departement eller myndigheter, professorer vid universitetens fakulteter, pensionerade riksrevisorer eller före detta justitieombudsmän. Könsfördelningen hos dessa personer återspeglar den relativt lilla grupp som dessa experter hämtas från. Experterna har, av förklarliga skäl, i regel en hög medelålder. De har oftast både längre utbildning och erfarenhet av ett långt yrkesliv inom sitt område. Ofta är dessa utomstående experter personer som har gått i pension. Men deras kunskap och erfarenhet inom sakfrågorna, samt det faktum att de kan avsätta den tid som behövs, gör dem lämpliga att leda dessa kommittéer.

Den relativt höga medelåldern gör att könsfördelningen bland dessa experter utgör en så kallad frusen bild av hur Sverige såg ut för några decennier sedan. Går man tillbaka till siffrorna i dessa tabeller ser man att det framför allt när det gäller kön på ordförande har varit en obalans. Det har varit cirka två tredjedelar män under de första åren i början av 2000-talet. Men denna obalans har successivt klingat av. Och de senaste fem åren har könsfördelningen varit ungefär fifty-fifty, det vill säga lika många män som kvinnor.

Det som vi ser här är alltså en återspegling av hur Sverige tidigare har sett ut. Och de förändringar som vi nu ser är förmodligen en direkt följd av att fler kvinnor sedan 1970-talet kommit att ta plats på höga positioner inom det offentliga, varifrån dessa experter så småningom hämtas.

Då genomsnittsåldern på ordförande är relativt hög, av de skäl som jag nämnde tidigare, sker detta genomslag med en mer balanserad könsfördelning först nu. Om fem, tio eller femton år kommer det förmodligen att vara fler kvinnor än män som är ordförande, givet att det i dag är fler kvinnor än män i dessa positioner inom det offentliga.

Kommittéväsendet utgör en viktig del av regeringens beredande arbete. Därför anser vi att det är viktigare att det redovisas statistik över .

Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation.

Anf. 120 Ida Karkiainen (S)

Fru talman! Jag försökte lyssna på vad ledamoten Strandman anförde när det gäller att han inte tycker att denna statistik längre är relevant. Jag vill ändå fråga Sverigedemokraterna om det är ett så stort problem att denna statistik finns representerad i våra kommittéer. Vad skulle hända om man skulle lyfta bort denna statistik? Är det inte en viktig parameter att faktiskt se över könsfördelningen i kommittéerna?

Anf. 121 Mikael Strandman (SD)

Fru talman! Tack, Ida Karkiainen, för din fråga! Vi anser inte att det är viktigt när det gäller just dessa kommittéers sammansättning. De som väljs till kommittéerna väljs nämligen inte utifrån sitt kön; det vet riksdagsledamoten också. Det är helt orimligt att det skulle vara så. Man plockar in de här experterna därför att de är kunniga inom sitt sakområde. När det gäller utomstående är det oftast äldre personer. Om det är en sned könsfördelning i den relativt lilla grupp som vi plockar dessa experter från kommer detta att återspeglas bland de experter som väljs in till kommittéerna.

Som vi ser i tabellen över de senaste åren håller detta dock på att jämna ut sig, och förmodligen kommer kvinnor om några år att ha en överrepresentation. Detta kan det vara jätteintressant att göra statistik över, men det är mer intressant att göra statistik över den offentliga sektorn eller så och titta på varför det är en sned könsfördelning där åt ettdera hållet - inte över sammansättningen av kommittéerna. På den nivån tittar vi inte på kön, utan vi tittar på kunskaper.

Visst, man skulle kunna ha kvar den här statistiken. Men man ska vara medveten om att kanslierna har en hel del arbete med detta. Det kanske är viktigare att vi får statistik över hur mycket verkstad det blir i de här kommittéerna. Hur många av de betänkanden som kommittéerna kommer med mynnar ut i lagförslag, alltså i propositioner från regeringen? Hur många av dessa kommittébetänkanden genererar lagrådsremisser, och hur många blir föremål för eventuella justeringar från Lagrådets sida?

Detta är ju mycket mer intressant för det lagstiftande arbetet än att redovisa könsfördelningen, som vi egentligen inte kan påverka så mycket eftersom det är en så pass liten, begränsad grupp som vi kan välja dessa experter ur. Denna begränsade grupp återspeglar en lite frusen bild av hur Sverige såg ut för några decennier sedan.

Anf. 122 Ida Karkiainen (S)

Fru talman! Tack, Mikael Strandman, för svaret! Jag blir faktiskt inte klokare av det. För mig är det viktigt att jämställdheten integreras i precis varenda del av den verksamhet som vi finns inom. Kommitté- och utredningsväsendet är en mycket viktig del i hela lagstiftningsarbetet och hela processen. Att inte räkna och inte titta på en jämn könsfördelning tycker jag, utifrån dessa aspekter, är ett mycket dåligt förslag.

Jag tycker att vi i precis allt arbete vi gör behöver se till att vi har en jämn könsfördelning, som speglar befolkningen på ett bra sätt och speglar de beslut vi fattar. Jag ser inte att det är relevant att lyfta bort den statistiken, inte ens för framtiden. Vi behöver ha kvar den och följa den.

Jämställdheten har inte kommit av sig själv. Den har kommit till tack vare en mycket medveten politik för att ändra i system där det tidigare har varit män som har valt män till olika positioner. Detta är inget som har växt fram av sig självt, utan det kräver en medveten politik och att man tittar på statistiken för att se vad det finns för systemfel som vi behöver jobba med och förändra.

Dessa systemfel tycker jag att Sverigedemokraterna konsekvent bortser från. Man ser inte att det finns strukturella problem som gör att ojämställdheten cementeras i samhället. Detta behöver vi bryta.

Anf. 123 Mikael Strandman (SD)

Fru talman! Absolut! Men jag tror att det på den här nivån är ungefär som när vi utser statsepidemiologer eller tar fram de främsta experterna på väldigt hög nivå. Då går man inte efter kön utan efter kunskap och kompetens. Det kan ju vara en sned könsfördelning även bland virologer och experter på det området, men då är det intressantare att titta på varför det är så. Varför är det inte lika många tjejer eller killar som läser detta på universiteten och får dessa positioner i samhället? Det är ju i så fall den delen man ska göra statistik över.

När vi sedan ska välja experter ur en liten grupp kommer de experter vi väljer och kommitténs sammansättning att återspegla sammansättningen i den begränsade grupp som vi väljer ur. Det kommer förmodligen att bli fler kvinnor än män som ordförande de kommande decennierna eftersom fler kvinnor än män har höga positioner i det offentliga i dag. Om man ska göra en sådan här undersökning är det mer intressant att göra den på den nivån - vad beror det här på?

Det är fortfarande en underrepresentation av kvinnliga chefer inom det offentliga givet att det är 64 procent av de anställda inom det offentliga som är kvinnor. Det är alltså fler kvinnor än män inom det offentliga, och då blir det också i absoluta tal fler kvinnor än män som är chefer inom det offentliga. Men procentuellt sett, i förhållande till sin andel, är fler män chefer inom det offentliga. Då kan man göra en undersökning av detta, snarare än att på den här nivån, där vi väljer bland kanske fem tio experter i Sverige, gå efter vilket kön de har. Jag tror att det är fel nivå att göra denna statistik på.

De experter vi tar in tar vi in för deras kompetens, ingenting annat. Det är så även inom andra områden i samhället. Ska man göra den här statistiken får man göra den på lägre nivå, längre ned, och titta på varför det finns en snedfördelning redan där.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)