Anf. 119 Mikael Strandman (SD)
Fru talman! I det betänkande som vi nu debatterar behandlar vi regeringens kommittéberättelse - kommittéernas verksamhet under 2020.
Enligt 9 kap. 9 § riksdagsordningen ska regeringen varje år i en skrivelse till riksdagen redovisa verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts på grund av regeringens beslut.
I kommittéberättelsen redovisas alla tillfälliga organ som har tillsatts. Det gäller såväl traditionella kommittéer, med uppgift att utreda en viss fråga, som andra tillfälliga organ. Med kommittéer avses även särskilda utredare.
Kommittéberättelsen innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, redogörelse för kommittéernas arbete under den tid som berättelsen avser samt uppgifter om kostnaderna för kommittéarbetet.
En stor del av kommittéberättelsen ägnas också åt könsfördelningen i kommittéernas sammansättning och statistik kring könsfördelningen.
Vi sverigedemokrater har skrivit en följdmotion om detta. Det finns många tillfällen där statistik i fråga om ålder och kön är relevant. Men när det gäller dagens sammansättning av de av regeringen tillsatta kommittéerna anser vi att de senaste 50 åren av jämställdhetsarbete fått denna statistik att bli ganska irrelevant. Det finns flera skäl till detta.
Kommittéerna är en sammansättning av riksdagsledamöter och utomstående experter. Riksdagsledamöterna är tillsatta av folket i fria val och ingenting som vi egentligen kan ha synpunkter på. Könsfördelningen är dessutom någorlunda jämn i dag. Vidare är det föga troligt att partierna väljer sina representanter till dessa kommittéer utifrån kön, utan urvalet sker utifrån vilket utskott som ledamoten sitter i och vilka frågor som riksdagsledamoten anses kunnig inom.
Utomstående sakkunniga experter är tillsatta på grund av sin kompetens inom området. Det kan vara före detta domare med lång yrkeserfarenhet, personer som arbetar vid olika departement eller myndigheter, professorer vid universitetens fakulteter, pensionerade riksrevisorer eller före detta justitieombudsmän. Könsfördelningen hos dessa personer återspeglar den relativt lilla grupp som dessa experter hämtas från. Experterna har, av förklarliga skäl, i regel en hög medelålder. De har oftast både längre utbildning och erfarenhet av ett långt yrkesliv inom sitt område. Ofta är dessa utomstående experter personer som har gått i pension. Men deras kunskap och erfarenhet inom sakfrågorna, samt det faktum att de kan avsätta den tid som behövs, gör dem lämpliga att leda dessa kommittéer.
Den relativt höga medelåldern gör att könsfördelningen bland dessa experter utgör en så kallad frusen bild av hur Sverige såg ut för några decennier sedan. Går man tillbaka till siffrorna i dessa tabeller ser man att det framför allt när det gäller kön på ordförande har varit en obalans. Det har varit cirka två tredjedelar män under de första åren i början av 2000-talet. Men denna obalans har successivt klingat av. Och de senaste fem åren har könsfördelningen varit ungefär fifty-fifty, det vill säga lika många män som kvinnor.
Det som vi ser här är alltså en återspegling av hur Sverige tidigare har sett ut. Och de förändringar som vi nu ser är förmodligen en direkt följd av att fler kvinnor sedan 1970-talet kommit att ta plats på höga positioner inom det offentliga, varifrån dessa experter så småningom hämtas.
Då genomsnittsåldern på ordförande är relativt hög, av de skäl som jag nämnde tidigare, sker detta genomslag med en mer balanserad könsfördelning först nu. Om fem, tio eller femton år kommer det förmodligen att vara fler kvinnor än män som är ordförande, givet att det i dag är fler kvinnor än män i dessa positioner inom det offentliga.
Kommittéväsendet utgör en viktig del av regeringens beredande arbete. Därför anser vi att det är viktigare att det redovisas statistik över .
Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation.