Konstarterna och kulturskaparnas villkor

Anf. 64 Christer Nylander (L)

Fru talman! Inte långt härifrån lever skådespelare, konstnärer och författare just nu ett liv i skräck, och inte långt härifrån kämpar man för att rädda kulturarv från Putins bombningar.

I både Ukraina och Ryssland lever man farligt som kulturskapare i dag. I Ryssland är den konstnärliga friheten - ja, all frihet - satt på undantag. Man får inte skriva eller yttra det man vill. I Ukraina plågas man av de fasor som krig alltid innebär.

Fru talman! Jag tycker ärligt talat att det är lite svårt att tänka på något annat än utvecklingen i Ukraina just nu. Men vi måste göra det, inte minst som en mothandling. När det råa våldet visar sitt ansikte är det viktigt att stå upp för kulturens frihet, och när vi ställs mot dem är det viktigt att stå upp för och värna litteraturens, konstens och teaterns förmåga att få oss att förstå lite mer av vad det är att vara människa och vad det är att vara en annan människa än den man själv är. När ord förvrängs och sanningar döljs behövs biblioteken, arkiven och museerna som mest.

Fru talman! "Arbetet är roligt igen." Citatet är från en anteckning av Ingmar Bergman som han gjorde under arbetet med Fanny och Alexander. Jag såg det i en anteckningsbok när jag för ett tag sedan besökte den stiftelse som har till uppgift att värna och ta hand om Bergmans arkiv.

På grund av pandemin är det just nu färre teatrar som sätter upp Bergmans pjäser, och därmed minskar stiftelsens intäkter. Inom parentes sagt tycker jag att vi måste hjälpa den att överleva denna svåra period. Det kommer snart att återgå till det normala, men det är bara ett exempel på hur pandemin har påverkat och skadat svenskt kulturliv.

De senaste åren har vi gång på gång återkommit till behovet att fortsätta stödja kulturen. Vi kommer att få fortsätta göra det också en tid framöver för dem som drabbats och den återstart som behövs. Min bedömning är att det kommer att behövas stora insatser under lång tid.

Konstarterna och kulturskaparnas villkor

När jag besökte Bergmans arkiv var det en annan sak jag blev påmind om - att Bergman jobbade ungefär likadant varje gång. Med samma sorts anteckningsbok och samma sorts papper satte han sig ned och förberedde sitt arbete nästan likadant varje gång. Han visade också samma brutala ärlighet mot sig själv och sitt liv, sina krämpor och sitt mående.

Andra jobbar helt annorlunda. Några är mer spontana, och andra planerar i detalj. För några kommer det lätt, och för andra är det en ständig kamp. Några jobbar ensamma, andra i grupp. För några är skapandet en ständig men ändå nödvändig plåga medan andra njuter av varje sekund.

Under en tid har jag haft möjlighet att följa en skicklig musiker genom det nätverksprogram som tankesmedjan Utom, Unga tankar om musik, har haft. Det har såklart blivit många samtal om pandemin, inställda spelningar och en ekonomi som plötsligt förändrats men också om skapande och drivkrafter, längtan efter publiken och ibland svårigheten att få ihop vardagslivet med skapandeprocessen. Det är intressant att följa kulturskapare. Jag tror att vi är många i utskottet och i riksdagen i övrigt som gör det väldigt noga. Jag har kontakt med ganska många.

När man på det här sättet följer en individ och hur hon tar sig fram genom den kulturella ekologin eller musikens ekologiska system och när man tar sig tid att zooma ut och zooma in och zooma ut igen ser man hur kulturskaparna och ekologin hänger samman på ett väldigt intressant sätt. Man får en helt annan bild av vad vi som politiker bör fundera på och vad vi kan och ska tillföra. Det kan vara att stötta den enskilda ibland och att stötta strukturer ibland. Det kan vara strategiska satsningar på infrastruktur, och det kan vara att underlätta för just denna individ just nu. Men att se det system som finns inom musiken och hela kulturen som ett ekologiskt system är faktiskt väldigt intressant. Det gör också att man får en annan bild av det hela.

Fru talman! Betänkandet handlar delvis om just detta. Hur stärker vi den enskilda kulturskaparens förutsättningar så att hon får tid och kraft att ägna sig åt sitt skapande?

Mycket av det som behövs är egentligen sådant som inte ligger på kulturutskottets bord. Det är viktiga frågor som en fungerande och modern upphovsrätt. Det är anpassning av sociala försäkringar till kulturskaparnas situation. Det är en bättre fungerande arbetsmarknad. Det är skatteregler som underlättar för alla de företag, stiftelser och enskilda som på olika sätt vill bidra till att vi får ett rikare kulturliv med mer mångfald. Allt det är avgörande för kulturen och visar naturligtvis att kulturpolitik är något som fler än kulturpolitiker måste syssla med och arbeta aktivt med.

Fru talman! "Den ogynnsamma ekonomiska situationen för kultursektorn utgör i sig själv en riskfaktor i relation till konstens och kulturens frihet." Detta är ett citat ur Myndigheten för kulturanalys senaste rapport. Man fortsätter med att varna för att "konstnärers och kulturskapares osäkra ekonomiska och sociala situation" kan "vara en grogrund för anpasslighet".

Min slutsats av detta är att det framöver behövs en ambitiös ekonomisk kulturpolitik för att motverka tendenser till ofrihet men också en lång rad av reformer för att trygga den konstnärliga friheten på andra sätt och upprätthålla kravet på armlängds avstånd mellan politiken och det konstnärliga utövandet.

Fru talman! Liberalerna har flera förslag på detta område, och vi kommer att återkomma med ytterligare förslag för att stärka den kulturella och konstnärliga friheten. Jag tror att det är en central uppgift för vår tid.

Vi har också förslag om en genomlysning av musiklivet i Sverige. Talangutveckling, rekryteringsproblem och blåsmusikens situation är några av de saker jag tycker att man bör titta på i en sådan utredning.

En genomlysning av musiklivet kan ske inom ramen för en större kulturpolitisk utredning, som jag tror att vi kommer att behöva framöver. Det kan naturligtvis också vara en helt självständig genomlysning av musiklivet. Men jag tror att det ändå är viktigt att fundera på om vi inte behöver en rejäl genomlysning av kulturpolitiken framöver och en nystart för kulturpolitiken efter det som varit, inte minst därför att pandemin har visat på så stora utmaningar. Kulturens ekonomi är ett exempel, men vi har också den stora utmaningen med digitaliseringens effekter, som vi verkligen måste fundera igenom när det gäller kulturpolitikens konsekvenser. Jag är öppen för att diskutera också andra delar av kulturpolitiken i en sådan bred utredning, och jag tror att det skulle vara nyttigt för den återstart som vi behöver. Vi behöver dels en kortsiktig återstart, dels en tanke om svensk kulturpolitik på riktigt lång sikt.

Jag menar också att det behövs en samling kring kulturpolitiken framöver. Behoven är väldigt stora, och det behövs, tror jag, en känsla i kulturlivet av att det kommer att råda goda och förutsägbara villkor under ganska lång tid. För att man ska kunna skapa den känslan, fru talman, är det viktigt med breda politiska överenskommelser inom kulturpolitiken. Därför tycker jag att regeringen snarast bör bjuda in till samtal som kan leda till en bred förankring av framtidens kulturpolitik.

Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till reservation nummer 10.

(Applåder)

Anf. 65 Magnus Stuart (M)

Fru talman! För några dagar sedan tvekade jag inför att stå här i talarstolen i dag. Det känns på gränsen till skamligt att debattera våra frågor nu när det pågår ett anfallskrig, ett invasionskrig, i vårt närområde, i Europa. Men det är så viktigt att vi har fria kulturskapare, att vi har en fri press och att vi i princip får säga vad vi tänker och tycker - detta utan att en gigantisk stormakt i vår närhet sätter tvångströja och munkavle på oss. Därför ser jag denna debatt i dag som en hyllning till Ukraina. Vi stöttar deras kamp för en fri kultur, fri press och ett fritt folk.

Fru talman! Vi ska i dag debattera kulturutskottets betänkande Konstarterna och kulturskaparnas villkor. Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motioner med hänvisning till ett pågående arbete. Det är bra att det jobbas med konstarterna och kulturskaparnas villkor, men det går alldeles för sakta.

Inte minst nu under pandemin har vi sett hur utsatta våra kulturskapare är. Alldeles för många har tvingats lämna sitt arbete inom kulturen för att snabbt skaffa sig annan försörjning, oftast inom ett helt annat område, i andra branscher och yrken. Nu måste vi se en tydlig förbättring, och låt oss lära av alla de brister, problem och svagheter som har framkommit under pandemin.

Betänkandet är brett och täcker ett stort område. Jag kommer att koncentrera mig på två områden, kulturskaparnas villkor och den konstnärliga friheten. Andra moderata talare kommer att ta upp andra delar i betänkandet.

Jag börjar med kulturskaparnas villkor, fru talman. Tack och lov börjar vi nu se ljuset i tunneln igen, efter två år av pandemi och nedstängning av kultursektorn. Pandemin har visat på många svagheter och brister i vårt land, inom många olika områden. Ett område är just kulturskaparnas villkor. Vi måste nu i samband med återstarten efter pandemin verkligen se till att våra kulturskapares villkor förbättras. För att åstadkomma detta måste vi finna ytterligare sätt att göra det enklare att vara kulturskapare och samtidigt bredda möjligheterna till intäkter och inkomster för kultursektorn.

Vad är det då som behöver göras, fru talman? Jo, vi behöver minska administration och onödig byråkrati för kulturutövarna - ja, kanske för alla företagare. En övervägande del av alla kulturutövare driver sin verksamhet som företag och drabbas därför av stora mängder byråkrati.

En översyn av kultursektorns myndighetsstruktur bör genomföras. I dag är det minst 23 myndigheter som är involverade när det gäller kultursektorn. Detta är inte hållbart! Jag har under min tid i kulturutskottet blivit förskräckt över hur många olika myndigheter som är involverade i styrande och tyckande kring kulturutövarna. Myndighetsstrukturen inom kulturens område - ja, troligen inom väldigt många områden - behöver kraftfullt ses över, och målet måste vara att en mindre del av budgetmedlen går till administration och en större del till våra kulturutövare.

I många andra länder finns intressanta avdragsmodeller i skattelagstiftningen. Vi föreslår att det snarast tillsätts en utredning för att ta fram en modell för skatteavdrag vid gåvor och sponsring till kultursektorn, med syftet att värna och möjliggöra för en mångfald av finansiärer inom kulturens område.

Fru talman! Många kulturskapare är egna företagare. De lägger grunden för kulturell mångfald, skapar jobb och tillväxt över hela landet och är en av hörnstenarna i en modern kulturpolitik. Samtidigt är det självklart viktigt att kulturarbetare oavsett anställningsform har bra och trygga villkor.

Vägen till egenförsörjning är en av de viktigaste frågorna; kulturarbetare måste i större utsträckning kunna leva på sitt skapande. En stor andel av kulturskaparna i Sverige är högutbildade akademiker, men de saknar tillräcklig utbildning i entreprenörskap. Därför vill vi att en översyn görs av de högre utbildningarna inom kulturens yrken, med syfte att inkludera företagande som ämne.

Fru talman! Jag skulle vilja gå över till att tala om den konstnärliga friheten. Hur fri är konsten? Vi har under de senaste åren sett att staten och myndigheter på olika vis vill ha ett ord med i skapandet av konsten eller åtminstone vill få ställa upp en önskelista med lite kriterier för att kunna bevilja bidrag - detta parallellt med att alla politiker talar om armlängds avstånd. Inte minst från våra senaste kulturministrar har vi hört det bedyrandet. Vi vill se över regleringsbreven och det statliga uppdraget som rör de nationella kulturmålen i syfte att minska den politiska styrningen av konstens och kulturens innehåll.

Fru talman! I juni förra året presenterade Myndigheten för kulturanalys rapporten Så fri är konsten. Det är en bitvis skrämmande läsning om hur det offentliga på olika sätt styr kulturen och konsten på ett vis som bör föranleda kraftfulla förändringar inom kulturpolitiken. En kommande borgerlig kulturminister kommer att sätta detta högt på prioriteringslistan.

Som vi kan läsa i rapporten Så fri är konsten inkräktar bland annat den statliga bidragsgivningen på den konstnärliga friheten på flera problematiska sätt. Frågor som ställs på ansökningsblanketter har styrt konstnärer att till idé och innehåll utforma sitt arbete på ett visst sätt för att blidka exempelvis Kulturrådet eller Filminstitutet.

Rapporten visar också att närmare hälften av konstnärerna och kulturskaparna i en enkät svarar att de någon gång har anpassat sitt konstnärliga innehåll, utan att det egentligen, enligt dem själva, har höjt den konstnärliga kvaliteten utan endast i syfte att öka möjligheterna att tilldelas bidrag.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag sammanfatta det jag har sagt och vad vi moderater vill. Vi anser att Sverige behöver en generell översyn av konstnärers och kulturskapares villkor. Vi anser att staten i grunden ska hålla ett ordentligt armlängds avstånd till kulturen och kulturutövarna. Kulturen ska vara fri från politisk klåfingrighet. Vi anser att kulturutövarnas roll som företagare måste förstärkas och förtydligas. Vi vill se en ny och tidsanpassad kulturpolitik för 2020-talet. Vi anser att myndighetsstrukturen inom konstens och kulturens områden behöver minskas. Målet måste vara att en mindre del av budgetmedlen går till administration och en större del till kulturutövarna.

Fru talman! Jag står självklart bakom samtliga moderata motioner och reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 1. Det gläder mig att även Centerpartiet har ställt sig bakom vår reservation.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annicka Engblom, John E Weinerhall och Ann-Britt Åsebol (alla M).

Anf. 66 Angelika Bengtsson (SD)

Fru talman! I den tid vi nu lever i råder det krig bara ett land ifrån oss. Av den anledningen kommer jag att hålla mitt anförande kortare än vanligt.

Vi ser kulturskapare och kulturarbetare som flyr. Vi kunde i går höra om en balettlärare som tagit sig till Sverige. Hennes elever är kvar i Ukraina, och de meddelade henne: Om vi dör i morgon ska du veta att du var vår bästa balettlärare.

Jag ska inte undvika en debatt. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 12 om bibliotek.

I detta betänkande behandlas konstarterna och kulturskaparnas villkor. Förra året debatterade vi den skrivelse som regeringen inkom med och som beskrev hur branschen är uppbyggd, vilka åtgärder som presenterats under pandemin och även hur komplex branschen är med olika anställningsformer som inte alltid går ihop med befintligt sjukförsäkringssystem och akassa.

Det har inte presenterats något från regeringens sida sedan dess som nått vårt bord för behandling. Man har tillsatt en utredning om kulturella och kreativa näringar. Det är ett steg i rätt riktning, men den utredningen borde ha tillsatts för flera år sedan.

Under pandemin presenterade Myndigheten för kulturanalys en rapport, Så fri är konsten. Det är en rapport om principen om armlängds avstånd. I den rapporten kunde vi ta del av massiv kritik om hur styrd kulturen blivit av regeringen och det nuvarande regelverket. Med anledning av bland annat den rapporten ändrade en del myndigheter sina ansökningsblanketter för dem som söker bidrag till sina projekt. Det är återigen ett steg i rätt riktning, men det är tråkigt att det har behövt ta så många år att få en förändring.

Vi har presenterat förslag om en större kulturpolitisk utredning men även specifikt om frilansarnas arbetsvillkor.

Fru talman! Jag kommer att ägna resterande tid av detta anförande åt vår motion om bibliotek - reservationen om detta har jag yrkat bifall till.

Sedan förra mandatperioden har vi fått information från biblioteksanställda om att det råder stök och bråk på biblioteken. Ungdomsgäng stör och är högljudda. Man respekterar därmed inte bibliotekens hjärta - det handlar om att biblioteken ska vara lugna oaser där man visar vördnad för deras funktion. I dag möts man, tro det eller ej, av väktare på flera bibliotek, vilket vi har kunnat läsa om i både nationella och lokala nyheter.

Respekten för våra institutioner har gått förlorad, och det är bara att beklaga. Med vår politik hade det aldrig gått så långt. Vi vill återupprätta respekten. Biblioteken är enligt oss en del av vårt välfärdssystem, eftersom de finansieras med offentliga medel. Alla är välkomna dit, bara man visar respekt. Svårare än så ska det inte vara. Biblioteken är inte fritidshus, och de är inte kulturhus. Våra bibliotek är en plats där vi tar in ny kunskap och förkovrar oss i ordens berättelser.

Fru talman! Detta står skrivet i vår motion som utskottet behandlat: Den som allmänt saboterar bibliotekens roll som tyst oas för studier, eller som begår brott i biblioteksmiljön, har förbrukat sin rätt att vistas på biblioteket. De bör kunna beläggas med tillträdesförbud.

Parallellt med vår behandling har vi drivit igenom ett tillkännagivande i riksdagen som nu behandlas i justitieutskottet, om tillträdesförbud till bibliotek. Vi hoppas att samtliga partier ställer sig bakom förslaget, inte bara för att det är ett SD-förslag i grunden, utan för att det är efterfrågat av biblioteken ute i landet.

Även om den här propositionen inte berör vårt ansvarsområde kommer den att ge resultat. Så är det nämligen med lagstiftning. Vissa saker beslutar vi i kulturutskottet, och ibland behandlar justitieutskottet frågor som ligger oss nära.

Med detta avslut hoppas jag att riksdagen ger sitt bifall till propositionen så att arbetsmiljön och studieron på biblioteken förbättras redan i sommar.

Anf. 67 Catarina Deremar (C)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1.

Kulturskaparnas villkor har blottats under den coronapandemi som vi förhoppningsvis snart är igenom. Dessvärre har vi nu nya mörka moln på himlen genom det fruktansvärda övergrepp som Ryssland begår i ett fritt och demokratiskt land i vår närhet. Förutom det mänskliga lidandet kommer detta med största sannolikhet att drabba kulturen på olika sätt - från att man får uttrycka sig fritt och utöva sin konst till sönderbombade kulturbyggnader.

Många kulturarbetare har drabbats hårt av coronapandemin. Det sätter ljuset på hur effekterna av de otrygga ekonomiska förhållanden som råder inom delar av kulturbranschen har blivit under pandemin. Det finns olika sätt att förbättra villkoren för kulturarbetare, och det är viktigt att vi gör det.

Tillgång till samlingslokaler i hela landet ger möjlighet för kulturskapare inom bland annat teater, musik och litteratur att få uppdrag och att nå nya grupper. Skapande skola ger också uppdrag till kulturarbetare över hela landet.

Många kulturarbetare är företagare. Ibland är de det ofrivilligt, enbart för att de ska kunna skicka fakturor och ta emot betalningar. Vi vill förbättra möjligheterna för dem att ta del av trygghetssystemen. Det kan också finnas behov av särskilda informationsinsatser för de ofrivilliga, om jag får kalla dem så, företagarna så att de kan utveckla sitt företag och göra det som behövs.

Vi anser att allianserna - Teateralliansen, Musikalliansen och Dansalliansen - är en form som bör utvecklas.

Alla dessa delar är viktiga att arbeta vidare med för att skapa en större trygghet för kulturarbetare vid kriser, vilket har blivit väldigt tydligt under den senaste tiden.

Vi vill också utreda möjligheten att införa en avdragsrätt för förstahandsinköp av konst för företag. Det skulle vara ett sätt att skapa en större marknad för ny konst utan statlig styrning.

Kulturen blir friare om den står på fler ben. Offentlig finansiering behövs i många fall - den bör kanske ofta inte ens ersättas. Men samtidigt bör möjligheterna till privat finansiering förbättras. Detta rör bland annat frågor om att underlätta kultursponsring, sänka dansbandsmomsen och införa avdragsrätt för konstinköp, som jag sa. Det handlar också om andra former av åtgärder som främjar privat finansiering. Produktionsincitament för filminspelningar är viktigt och bra. Åtgärder som dessa kan också bidra till att stärka kulturella och kreativa näringar och det fria kulturlivet, som till stora delar har fått lida svårt under pandemin, som jag har sagt tidigare, fru talman.

För att säkra den konstnärliga friheten behöver konsten skyddas från direkt påverkan när den betalas av det offentliga, det som brukar kallas principen om armlängds avstånd. Det här tror jag att vi behöver diskutera hela tiden. Vi behöver få den debatten både lokalt, regionalt och på den nationella nivån.

I dessa sammanhang behövs också modeller för hur det offentliga och privata kan samverka. Vi ser gärna sponsring där den konstnärliga friheten samtidigt värnas. Det behövs dock mer rättvisa villkor för den fria kulturen och de kulturella och kreativa näringarna. Det handlar om alltifrån regelförenklingar till översyn av skattesatser.

Scenkonstallianserna är den samlande benämningen för tre moderna trygghetsnätverk för frilansande inom scenkonstområdet i Sverige, nämligen Teateralliansen, Dansalliansen och Musikalliansen. År 2012 gjordes en utvärdering som visade att scenkonstallianserna förbättrat tryggheten för de scenkonstnärer som anställts men också att det finns utrymme för utveckling. Tillsammans med Moderaterna anser vi att det är dags att en ny utvärdering genomförs.

Fru talman! Under den korta tid som jag har varit i kulturutskottet är det för mig alldeles tydligt att vi behöver förbättra och förstärka kulturskaparnas villkor och trygghetssystem. Det gör vi bäst genom en tät dialog mellan de olika politiska partierna och tillsammans med kulturskaparna.

Anf. 68 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! Rubriken "Konstarterna och kulturskaparnas villkor" kan rymma många olika teman och förslag. För Vänsterpartiet är det viktigt att vi skapar goda villkor för landets kulturskapare. Vi behöver bland annat anpassa socialförsäkringssystemet och a-kassan efter den särskilda situation som många konstnärer befinner sig i. Vi behöver stärka scenkonstallianserna och centrumbildningarna och ge stöd till ateljéer och kollektivverkstäder runt om i landet. Vi vill också se en ökad anställningstrygghet på de offentliga kulturinstitutionerna.

Jag hoppas att de medel som nu har avsatts för återstart av kulturen kan börja verka i hela det ekosystem som kultursektorn utgör.

Fru talman! I det här betänkandet har Vänsterpartiet flera viktiga förslag, till exempel kring förbättrad kvalitet på litteratur i punktskrift och en översyn av litteraturstödet. Jag väljer dock att lyfta fram våra förslag som rör den samiska kulturen och yrkar bifall till reservation 16.

Den långvariga diskrimineringen av samer är en skamfläck i Sveriges historia. Tyvärr är kunskapen fortfarande inte särskilt utbredd om hur staten agerat genom århundradena. Jag har inte möjlighet att här i dag förklara hela vidden av det förtrycket, utan det blir en kort översikt.

Från de sista decennierna av 1800-talet influerade rasbiologin svensk samepolitik. Politiker och forskare påstod och sökte belägg för att samerna var födda med vissa rasegenskaper som gjorde att de var underlägsna den övriga befolkningen. Offentliga forskningsanslag användes för att mäta och jämföra kraniers form hos den svenska majoritetsbefolkningen, samer och sverigefinnar.

Mätningen gjordes både på levande människor och genom att gräva upp gravar. Långskallar ansågs högre stående än kortskallar, dit samer räknades. 1 300 levande samer undersöktes och fotograferades, vuxna och barn, med och utan kläder.

Nyligen uppmärksammades att det är 100 år sedan det offentligt finansierade Rasbiologiska institutet grundades i Uppsala, det första i världen. Institutionen hade politikernas uppdrag att upprätthålla hög kvalitet på den svenska folkstammen, vilket innebar att rasblandning skulle undvikas. Även om samerna inte var direkt utpekade som en grupp som skulle utsättas för tvångssteriliseringar är det ändå tydligt att många samer utsattes för dessa övergrepp som utfördes från mitten av 30-talet till mitten av 50-talet.

Ett tecken på att våra institutioner och lagar fortfarande inte greppar vidden av övergreppen är att alla dessa runt 12 000 fotografier på olika minoriteter som jag nämnde anses vara offentlig handling och kan ses hos Uppsala universitet för den som begär ut dem. SVT rapporterade om det här så sent som i februari, och Sametinget har nu sagt att man vill ta över ansvaret för dessa bilder.

Fru talman! Samers rättigheter har stärkts de senaste decennierna, men de övergrepp och den diskriminering som svenska staten har utsatt samer för, och som fortfarande pågår på många plan, är okända för många beslutsfattare och för allmänheten. Internationella organ som FN och Europarådet påtalar återkommande brister i hur Sverige respekterar samers rättigheter som urfolk och hur diskriminering påverkar samers situation.

Vänsterpartiet har tidigare lagt förslag i kulturutskottet om en sanningskommission kring statens agerande. Vi har även lyft frågan om repatriering av samiska föremål och kvarlevor.

Fru talman! I dagens betänkande finns det två andra förslag som vi ställer oss bakom. Det ena är en samisk språklag, och det andra är inrättandet av en samisk nationalscen.

Situationen för de samiska språken i Sverige är mycket allvarlig. Trots insatser för revitalisering under de senaste decennierna är de fem samiska språken nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska fortfarande klassade som hotade språk av Unesco, FN:s organisation för utbildning, vetenskap och språk.

Århundraden av assimileringspolitik har inneburit att många samer aldrig eller endast bristfälligt har fått lära sig sitt eget språk. Sametinget har ansvar för att leda det samiska språkarbetet, som sträcker sig över ett stort geografiskt område, inte sällan med samarbeten över landsgränserna inom Sápmi, detta samtidigt som Sametingets personella och ekonomiska resurser är starkt begränsade. Vidare kan jag nämna att det samiska biblioteket, som ska vara en resurs för hela landet, bara har en halvtidstjänst i dag.

Fru talman! Då de samiska språken under lång tid har varit och fortfarande är hotade och satta under stor press är behoven av olika typer av språkstödjande, stärkande, rådgivande och informationshöjande insatser enorma såväl bland samer som i samhället i stort. Vänsterpartiet föreslog därför i sin budgetmotion i höstas en satsning på 30 miljoner kronor för 2022 i syfte att ge Sametinget mer resurser för att arbeta med språkfrågorna. Vi tänker att den satsningen också skulle kunna användas för att förstärka det samiska biblioteket.

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk innehåller bestämmelser om förvaltningsområden och reglerar bland annat rätten att använda minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Samerna har även en särställning som urfolk, och vi tycker att det ska avspeglas i lagstiftningen när det gäller de samiska språken.

För att synliggöra och stärka Sametingets ansvar för det samiska språkarbetet som ett led i ökat självbestämmande för det samiska folket tycker vi att det behövs en särskild samisk språklag för att stärka det samiska folkets språkliga rättigheter utifrån Sveriges folkrättsliga åtaganden.

Fru talman! Avslutningsvis tycker jag att det är dags att vi går vidare i arbetet med att inrätta en samisk nationalscen. Ett utvecklingsarbete gjordes 2017-2020 för att utreda hur Giron Sámi Teáhter skulle kunna bli en nationalscen. Jag har förståelse för att det här arbetet fastnat någonstans under pandemin, men nu är det verkligen dags att damma av utredningen och se till att det blir verkstad.

Utskottet fick i höstas information direkt från teatern att de är beredda att köra igång. Därför blev jag väldigt förvånad över att det inte var fler partier som ställde sig bakom det här i dag, men jag hoppas att vi kan komma överens om det framöver.

Anf. 69 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 från Kristdemokraterna.

Det sägs att väven på väggen bakom mig består av 200 varianter av grått. När jag nu lyssnar på debatten handlar nästan allt om olika varianter på samma tema, alltså friheten i konsten, förutom det som vi nyss hörde om samernas situation.

Mitt anförande handlar en hel del om just friheten i konsten. Konsten är ett mervärde i livet. Det är också därför som det är viktigt att konstnärer och kulturskapare som skapar konstverk, musikstycken, dansverk och böcker som vi alla får glädje av ges drägliga livsvillkor och möjligheter att utöva sin konst utan att ekonomiskt behöva stå på ruinens brant.

Redan före pandemin hade många konstnärer svårt att klara sitt uppehälle. Åren 2020 och 2021 med pandemin har inneburit stora svårigheter för konstnärer och kulturskapare när många evenemang ställdes in, många konst- och konserthallar hölls stängda och allmänna sammankomster reglerades hårt.

Stödformer och försäkringsvillkor är inte heller anpassade efter konstnärernas speciella arbetsvillkor och livssituation. För att konstnärer och kulturskapare ska kunna nå en kulturell frihet och mångfald i Sverige måste dessa brister i systemet uppmärksammas och justeras.

Det är vackert att tala om konstnärlig frihet - att en kulturskapare åtnjuter friheten att använda sin tid till att skapa vad han eller hon vill och hur. Men jag måste säga att denna frihet för de allra flesta innebär en kamp för ekonomisk överlevnad - att helt enkelt klara vardagen. Det behövs politisk medvetenhet för att fatta beslut som ökar förutsättningarna för kulturskaparna att uppleva trygghet, i synnerhet eftersom konstnärernas arbetsmarknad skiljer sig från arbetsmarknaden för de allra flesta andra yrken. Om fast arbete är det vanliga på arbetsmarknaden i stort är arbeten inom kultursektorn oftast tillfälliga, och arbetslösheten är hög.

Fru talman! Kristdemokraterna anser att det är viktigt att kulturpolitiken bidrar till goda grundvillkor för kultursektorn men att det också är viktigt att upprätthålla respekten för den konstnärliga friheten och principen om armlängds avstånd till kulturen.

Myndigheten för kulturanalys överlämnade i juni förra året rapporten Så fri är konsten, som vi har hört från flera talare. Den handlar just om den politiska styrningens påverkan på den konstnärliga friheten. Särskilt fokus skulle ligga på tillämpningen av principen om armlängds avstånd inom verksamhetsstyrningen.

Jag har tagit upp detta tidigare, men jag tycker att det är så oerhört viktigt att jag vill nämna det igen. I rapporten Så fri är konsten slås det fast att delar av den statliga bidragsgivningen styrs och implementeras med negativ påverkan på den konstnärliga friheten, att principen om armlängds avstånd inte är möjlig att fullt ut tillämpa på regional och kommunal nivå samt att det på olika nivåer, främst regional, sker målstyrning som riskerar att påverka den konstnärliga friheten negativt.

Följande står i rapporten: Kulturanalys bedömer att det förekommer styrning som inte kan motiveras utifrån självständighetsmålet men inte heller utifrån de kulturpolitiska målen som helhet.

Det finns också en enkät om styrningens påverkan på konsten och kulturen som genomförts bland konstnärer och kulturskapare som sökt bidrag och stöd från Kulturrådet, Konstnärsnämnden och Filminstitutet. Totalt 33 procent av de tillfrågade konstnärerna och kulturskaparna svarade att de någon gång har avstått från att söka bidrag på grund av bedömningskriterier som de upplevt står i konflikt med den konstnärliga friheten.

Vi hör själva att detta inte är konstnärlig frihet, utan det är kontroll. Låt oss då slå vakt om den konstnärliga friheten, även om det finns ett ekonomiskt bidrag för att underlätta det konstnärliga skapandet.

Inom Kristdemokraterna tror vi på möjligheten till privat sponsring och företagssponsring. Det gör det helt enkelt gynnsamt för företagarna att bidra. Samtidigt blir det en utmaning att behålla armlängds avstånd, så att påverkan blir sund och inte felaktig.

Jag konstaterar att det är ett fundament för en konstnärlig utövare att uppleva den konstnärliga friheten utan att någon tittar bakom axeln eller lyssnar i smyg för att påverka det som skapas. Jag tycker att det är så starkt att kulturskapare kan skapa precis vad de vill i frihet utan att någon kommer med pålagor. Det handlar om så mycket demokrati och så mycket som är gott för själen som kan påverka andra människor i god riktning.

Fru talman! Nu gäller det att få tillbaka personer in i kulturlivet igen - artister, scenarbetare, logistiker och alla tänkbara personer som har lämnat det som de tyckte så mycket om. Och inte minst gäller det att få tillbaka publiken. Vi har sett en tröghet. Men förhoppningsvis släpper den när det återigen blir naturligt att samlas. Längtan är stor, och behoven är många. Detta ska hanteras, och det är ett stort ansvar att vara kulturpolitiker i dessa omvälvande tider.

Till sist: Vi behöver ingjuta hopp i varandra och börja tro på en renässans för konstarterna och kulturskaparnas villkor. Som politiker har vi möjlighet att påverka läget och situationen, och det ska vi försöka göra på allra bästa sätt.

Jag vill tillägga att jag också stöder förslaget från kulturutskottets ordförande Christer Nylander om att regeringen ska bjuda in till samtal om den framtida kulturpolitiken. Dessa samtal skulle jag gärna vilja delta i för allas vårt bästa.

(Applåder)

Anf. 70 Anna Sibinska (MP)

Fru talman! Kulturen tillhör det viktigaste vi har. Att fritt kunna skapa och ta del av konst, kultur, litteratur, film och mycket annat gör våra liv rikare. Vi vill se ett samhälle där människor och kulturyttringar möts, där människor är fria att tänka och tycka efter eget huvud - där tankar, visioner och olikheter respekteras och utgör en grogrund för kreativa tankar, nya idéer och initiativ.

Just i denna stund kan jag inte låta bli att tänka på att friheten som vi åtnjuter i vårt land är något som det ukrainska folket riskerar sina liv för att försvara. Författare tvingas byta pennan mot gevär, arkitekter bygger vägspärrar i stället för att rita hus och journalister arbetar ihärdigt för att skildra det som händer för omvärlden.

I denna mörka tid står vi eniga i vår solidaritet med Ukraina och det ukrainska folket. Jag vill rikta ett tack till vår kulturminister, som har talat om att Kulturdepartementets främsta fokus är att stötta kultur och medier i Ukraina. Bland annat har våra myndigheter en dialog med nationalmuseet i Kiev för att skydda kulturarvet och dess samlingar. Enligt uppgifter pågår i dagsläget inga samarbeten mellan våra statliga kulturinstitutioner och det officiella Ryssland.

Låt oss återvända till frågan om kulturskaparnas villkor i vårt land.

Kulturen är inget utan dem som skapar och förmedlar konsten och kulturen. Det är i den fria kultursektorn som det uppstår konstnärliga innovationer som tänjer på gränserna, utvecklar konsten och skapar nya uttrycksformer. I förlängningen bidrar detta till forskning, innovation och bildning.

Den konstnärliga utvecklingen är beroende av att professionella konstnärer och kulturskapare har möjlighet att arbeta under rimliga villkor i hela landet. Det är förstås för de verksammas egen skull men också för att människor ska våga söka sig till yrket, så att vi får ett brett, levande och mångfasetterat kulturliv i hela landet.

För oss miljöpartister är det viktigt att de offentliga stöd- och ersättningssystemen utformas så att de bidrar till detta. De allra flesta yrkesverksamma är antingen frilansare eller kombinatörer. Kulturlivet måste i större utsträckning fungera som en trygg arbetsmarknad.

Jag är glad över att regeringen tillsatte en utredning där frågan om att anpassa sjukförsäkringen för frilansare ska ses över. Detta har varit en viktig fråga för mig och för Miljöpartiet. Det måste bli enklare för frilansande kulturskapare att få en sjukpenning där samtliga inkomster räknas in i SGI. Även frilansare ska ha möjlighet att bli föräldrar eller sjukskrivna.

Det är också viktigt att stärka stödet till kulturskapare med egen firma. Jag hoppas att den utredning om a-kassa som förbereds nu kan modernisera arbetslöshetsförsäkringen. De företagare som behöver lägga sina firmor vilande ska kunna vidta underhålls- och marknadsföringsåtgärder och åta sig enskilda uppdrag utan att förlora sin rätt till ersättning. Försäkringskassan och Skatteverket ska stärkas med särskild kompetens om konstnärers villkor.

Fru talman! Vi har tydligt sett att scenkonstallianserna under pandemin blivit alltmer betydelsefulla. De har kunnat verka för att öka frilansande scenkonstnärers sociala och ekonomiska trygghet, avlasta a-kassan, utveckla matchning och förmedling samt stimulera den konstnärliga utvecklingen. Det finns stora vinster att göra genom att ytterligare stärka stödet till allianserna.

Krisen för kulturen är inte över. Det kommer att ta flera år innan arbetsmarknaden har återhämtat sig efter pandemin. Därför är det rimligt att nya medel har investerats i årets budget för att stärka konstnärernas villkor som ett led i kulturens återstart och att 745 miljoner extra har avsatts för stimulansstöd till kulturområdet för att stärka kulturlivets internationalisering och förstärka det statliga stödet till de nationella minoritetsspråken och nationella minoriteters kultur.

För mig och för Miljöpartiet är urfolket samernas och övriga nationella minoriteters rättigheter en hjärtefråga. Vi har drivit på för en konsultationsordning, en sanningskommission och stora språksatsningar, vilket nu har blivit verklighet.

Det samiska språket och den samiska kulturen har på många platser i Sápmi helt eller delvis försvunnit. De samiska barnen drabbas hårt av att samhället inte klarar av att möta behoven av förskola och undervisning i och på samiska. Språkcenter för fler samiska språk behövs.

Ytterligare åtgärder för att revitalisera och stärka samiska språk i Sverige kan vara att ange minoritetsspråk som ett ämne i skollagen och införa nya bestämmelser om undervisning i nationellt minoritetsspråk för alla de obligatoriska skolformerna samt för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Det är viktigt att minoritetsspråken garanteras mer undervisningstid inom ramen för skoldagen. Sverige bör också utöka den tvåspråkiga undervisningen för samiska.

Utbildningsområdet kan dock inte ensamt trygga språkens överlevnad. Samiska kulturinstitutioner behöver en tryggare ekonomisk grund och en större självständighet. Fler behöver bidra till möjligheter att använda språken, och det allmänna måste tillhandahålla relevant och korrekt information om de språkliga rättigheter som gäller de nationella minoriteterna. Vi vill verka för fler samiska museer och kulturinstitutioner genom att stärka stödet till Sametinget.

Slutligen vill jag nämna att riksdagen för några veckor sedan fattade beslut om utökat krisstöd till kulturen, idrotten och evenemangssektorn med brett politiskt stöd. Det är glädjande att se att fler partier har insett att återstarten och återhämtningen kommer att ta tid. Nu behövs politisk uthållighet.

Miljöpartiet kommer att fortsätta följa regeringens arbete med kulturens återstart och driva på för bland annat bättre ekonomiska och sociala villkor för kulturskapare. Vi måste råda bot på brister i de strukturer som konsten och kulturen är så beroende av för att kunna verka fritt.

Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservationer 4 och 17.

Anf. 71 Lars Mejern Larsson (S)

Fru talman! Alla tankar är i dag hos folket i Ukraina, men vårt arbete med de demokratiska processerna måste fortsätta.

Fru talman och alla andra som följer den här debatten! Vet ni vem Stefan Ferger är? Han äger Ljudmakaren i Säffle, som i dag tillhandahåller helhetslösningar med totalansvar för ljud, ljus och bild för konserter, omfattande turnéer med mera. Jag hade möjligheten att få följa Stefan en dag och se hans arbete samt även själv få bidra. Vi var i Borgvik utanför Grums, där Sven-Ingvars skulle sätta upp en konsert. Lät det bra? Det är en annan historia.

Känner ni till Liselotte Asbjörnsdotter? Hon är biblioteksansvarig på Grums bibliotek. Hon gav mig en inblick i vardagen på ett bibliotek. Att få en bok i handen är en speciell upplevelse. För många är detta det bästa sällskapet; det syntes inte minst under pandemin men också nu under den stora bokrean. På biblioteket fick jag lära mig allt om bokutlåning och mycket annat. Höjdpunkten var ändå när Liselotte hade högläsning för barnen och man kunde se deras ögon tindra.

Har ni hört om talas Ann-Sofie Pettersson? Hon är ordförande för Värmlands första och Sveriges största hembygdsgård, Ransäters hembygdsgård. Där har man uppfört Fredrik August Dahlgrens folklustspel Värmlänningarna sedan premiären 1954. I strålande sol eller hällande regn har man i snart 70 år gjort detta vid midsommar på en amfiteater som med hjälp av ideell arbetskraft började byggas 1953.

Ni vet nog heller inte vem Vanja Persson är. Hon driver Munkfors Förenings- och Konferenscenter. Vi sågs förra måndagen, då jag gjorde ett besök och fick ta del av deras breda verksamhet, såsom disko och idrottsaktiviteter. Munkfors utan Vanja skulle vara som Tärnaby utan Stenmark eller Röda rummet utan Strindberg.

Detta är några av alla våra okända kulturarbetare som får konserter att blomstra, teatern att berika, böcker att spridas eller våra ungdomar att fångas upp i bra verksamheter. Utan dessa kulturbärare skulle åtminstone Värmland stå still. Och då har jag inte ens nämnt Ekshärad. Låt mig återkomma!

Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till förslaget i utskottets betänkande. Jag skulle kort kunna hänvisa till en skylt som jag brukar sätta upp utanför dörren hemma när jag vill vara i fred: Arbete pågår. Det är mycket jobb som pågår vad gäller att stärka konstnärers villkor, och de motioner och reservationer vi behandlar i dag visar med all tydlighet att det behövs mer arbete på detta viktiga område.

Fru talman! Vi kan nog alla här i salen skriva under på att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefrihet som grund. Att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet är nog en självklarhet. Att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla vårt samhälles utveckling är vi nog också rörande överens om i kammaren.

Statens kulturråd har även i år fått i uppdrag av regeringen att verka för kulturens utveckling och tillgänglighet med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen genom att fördela och följa upp de statliga bidragen. I årets regleringsbrev framhålls särskilt att rådet ska värna den konstnärliga friheten och informera om konstnärers villkor.

Jag vill särskilt lyfta fram Konstnärsnämndens uppdrag: att främja konstnärers möjligheter att utveckla sitt konstnärskap samt verka för konstnärlig utveckling. Jag vill också påminna er om att Konstnärsnämnden har till uppgift att dela ut statliga stipendier, bidrag och ersättningar för att främja konstnärers möjligheter att utveckla sitt konstnärskap samt främja nyskapande kultur genom bidragsgivning. Gör då nämnden det? Det är ibland inte lätt för oss som lekmän att veta om myndigheten lever upp till sitt uppdrag, men jag känner mig trygg i att dess arbete följer riksdagens intentioner.

Fru talman! Som tidigare aktiv - och med min fackliga erfarenhet och bakgrund - kan jag konstatera att arbetsförhållandena för kulturarbetare behöver förbättras. Kulturen berör oss alla och är en del av vår vardag. Ett samhälle måste ha råd att stödja kulturarbetare. Kultur måste få kosta. Den berikar oss. Ett samhälle måste ge kulturarbetarna goda grundförutsättningar, möjligheter och villkor. Utan kulturskapare har vi ingen kultur, och utan konstnärer har vi ingen konst. Därför gläder det mig, i likhet med vad flera har uttryckt, att kulturutskottet och dess ledamöter är väl medvetna om behovet av förbättringar. Jag hoppas att detta håller i sig.

Förutom en ökad budgetram till verksamheten vill jag nämna MU-avtalet, som syftar till att skapa bättre förutsättningar för bild- och formkonstnärer att få betalt för arbete. Regeringen har aviserat att man ska ge Myndigheten för kulturanalys i uppdrag att följa upp efterlevnaden av avtalet och analysera om det har utvecklats en branschpraxis på området, vilket också kommer att gynna många kulturarbetare.

Jag vill också nämna Teateralliansen, Dansalliansen och Musikalliansen, som inrättades tidigare. Dessa allianser har inneburit ekonomiska förbättringar för frilansande utövare inom respektive område och utgör en bra metod för konstnärer på dessa områden, vilket också redan har uppmärksammats. I årets regleringsbrev för Statens kulturråd har vi tillfört allianserna 30 miljoner mer detta år än förra året. Det betyder att fler kulturarbetare kan få ökad trygghet, vilket både regeringen och vi socialdemokrater arbetar för. Uppriktigt sagt, fru talman, tror jag att alla i den här kammaren håller med.

Fru talman! Jag har i tidigare debatter talat om möjligheten för James Bond att ratta sin MG utför Tossebergsklätten hemma i Fryksdalen. Detta kan nu bli möjligt, när vi är överens om att medel ska avsättas och att vårt vackra land och Värmland naturligtvis ska synas mer i framtida filmproduktioner. Filmbranschen utgör en central del av de kulturella och kreativa näringarna i Sverige och skapar positiva effekter för såväl regional utveckling som svensk konkurrenskraft.

Fru talman! Enligt statistik från Arbetsförmedlingen har var fjärde kulturskapare lämnat branschen under den här tiden. Coronavirusets framfart har gjort att många i kulturlivet helt enkelt inte kan livnära sig. En konsert går inte att genomföra utan till exempel en ljudtekniker. Därför är det positivt att utredningen Konstnär - oavsett villkor? nu bereds. Den tar upp frågor om utformningen av företagares trygghetssystem, då kulturskapare i stor utsträckning är just egenföretagare och är särskilt berörda av dessa frågor.

Fru talman! Snart är våren här. Vi önskar att alla i år får njuta av en fysisk Valborg, första maj och inte minst musiken. Men det kan inom en snar framtid bli svårt att avnjuta blåsmusik. Det är därför extra glädjande att Kulturrådet getts i uppdrag att i stället verka för att stimulera återväxten av blåsmusiker och att stärka blåsmusiken som konstart.

Till sist vill jag återkomma till mitt kära Ekshärad, som jag utlovade i min inledning. Det är inte bara jag som lyfter fram "Eksär", min hembygd. Även världsfotografen Pieter ten Hoopen har hittat till mitt lilla hörn av Värmland och Sverige. Bilderna på Värmlands museum talar för sig. Välkomna!

(Applåder)

Anf. 72 Annicka Engblom (M)

Fru talman! Jag vill upprepa det som sas av föregående talare, Lars Mejern Larsson: Från det att man slår upp sina ögon på morgonen till det att man sluter dem för kvällen är tankarna hos våra bröder och systrar som kämpar för sin tillvaro och för sina liv i Ukraina. Men icke förty måste arbetet i den här kammaren fortsätta. Arbetet för den demokrati för vilken de kämpar måste fortsätta i det stora och i det lilla.

En av de allra viktigaste arenorna för demokratin är kulturen med alla dess beståndsdelar. Det betänkande som kulturutskottet har att debattera nu, Konstarterna och kulturskaparnas villkor, kan man kalla ett smörgåsbord av goda förslag. Vi är både eniga och oeniga, men i det stora hela tror jag att vi delar i alla fall den grundläggande uppfattningen om alla dessa beståndsdelars stora betydelse för vårt samhälle.

Fru talman! Betänkandet har som sagt rubriken Konstarterna och kulturskaparnas villkor. En konstart i sig själv tror jag var precis vad som presenterades här av Lars Mejern Larsson på hans fantastiskt vackra sjungande värmländska. Språk och dialekter - det är så oerhört viktigt att vi bevarar dem. Det hedrar verkligen Lars Mejern Larsson att han håller hela sitt anförande på denna fina dialekt. Språk och dialekter är så starkt förknippade med den bygd vi kommer från, med traditioner, berättelser och företeelser, och är så otroligt viktiga att bevara.

Fru talman! Jag kommer att koncentrera mig på den del av betänkandet som handlar om samiska språk och en samisk nationalscen.

Det är viktigt att bevara språk, med alla de variationer och specialuttryck som de har kopplat till sin bakgrund, och överföra dem mellan generationer.

Jag har tidigare nämnt här, fru talman, att jag själv precis som Vasiliki Tsouplaki har en bakgrund med en arbetskraftsinvandrande far. Min far kom från Ungern.

Från att ha talat flytande ungerska har jag under åren tyvärr tappat förståelsen av många ord och uttryck. Det innebär att jag har tappat en stor del av min själ och en stor del av en kultur, vilket smärtar mig eftersom det är en del av mig. Därför har jag stor förståelse för att vi måste slå vakt både om våra egna möjligheter att överföra språk och om det som är skyddat i lag, det vill säga våra minoriteter.

Fru talman! Moderaterna har under flera år motionerat om att det behövs fler än de två samiska språkcentrum som finns i dag i Östersund och Tärnaby. Precis som tidigare nämnts finns fem variationer: nordsamiska, sydsamiska, lulesamiska, umesamiska och pitesamiska. Det finns dessutom ett nordiskt samarbete i hela Sápmi, vilket inkluderar Norge och Finland.

Jag satt med i den senaste utredningen om minoritetsfrågor, och där slog vi verkligen vakt om och underströk språkens betydelse. Därför är det glädjande att regeringen till slut har hörsammat och förstått betydelsen av detta och gett Sametinget i uppdrag att utvidga antalet språkcentrum, något jag tror är väldigt viktigt för alla fem varianter.

Fru talman! Jag ska också säga några ord om en samisk nationalscen.

Ingen som har sett Sameblod kan vara oberörd. Detsamma gäller den som läst Ædnan, som nu kommer ut som film. Det finns ett stort behov av förlåtelse mellan icke-samer och samer.

Men det finns fler perspektiv, och därför är ett erkännande och ett inrättande av en samisk nationalscen så viktigt. Det handlar om att lyfta fram inte bara oförrätterna utan även den fantastiska rikedomen i samisk sång och dans och i legenderna och berättelserna knutna till marken, naturen och djuren. Det är berikande och magiska traditioner i vårt land som vi behöver sprida mer kunskap om.

Fru talman! I dag finns Riksteatern och Kungliga Dramatiska teatern som bland annat har till uppgift att nå ut i landet med sina olika föreställningar. Det borde en samisk nationalscen också ha möjlighet att göra med tanke på den rika samiska traditionen.

Jag är glad att Vänsterpartiet har anslutit sig till vår motion, och jag hoppas att man får tummen ur på Rosenbad så att vi när vi står här nästa gång kan gå till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde John E Weinerhall och Ann-Britt Åsebol (båda M).

Anf. 73 John E. Weinerhall (M)

Fru talman! Svensk film har haft det tufft både före och under pandemin, även om det nu efter pandemin syns ljusglimtar.

Trots riksdagens tillkännagivande från 2016 har regeringen inte tillsatt någon bred filmutredning sedan den rödgröna regeringen i en DN-debatt med dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke förstatligade filmpolitiken.

I Statskontorets analys Från filmavtal till statlig filmpolitik från 2019 framkommer att branschrådens roll behöver tydliggöras och att det kan finnas skäl att använda ett annat bedömningssystem och att utveckla filmstatistiken.

Råden är ett samarbetsforum för filmbranschen och närliggande aktörer, och bedömningssystemen ligger till grund för vilka produktioner som ska få stöd av Filminstitutet. Men den statistik som i dag samlas in är inte tillräcklig och ändamålsenlig eftersom Filminstitutet inte har rätt att samla in ett heltäckande underlag. Bland annat detta behöver utredas.

Tidigare i debatten har det pratats om produktionsincitament för film, och det är välkommet att ett sådant förslag nu läggs på riksdagens bord eftersom vi har väntat i sex år sedan riksdagens tillkännagivande.

Det är en stor konkurrensnackdel för svensk film att flertalet länder i vår geografiska närhet har dessa incitament, vilket drar kapital och kompetens ut ur Sverige.

Men nu har regeringen, till sist, föreslagit att produktionsincitament ska införas. I budgetpropositionen för i år avsätts 100 miljoner kronor, men någon form eller modell för incitamenten är inte presenterad.

Vi moderater har som förslag i betänkandet att vi hellre ser en modell med skattereduktion.

Visst vore det roligt att få en Bondproduktion till Sverige, som Lars Mejern Larsson var inne på, men han borde nog överväga Moderaternas filmpolitik i stället. De sju sekunder som Bondfilmen utspelar sig i Norge kostade nämligen 47 miljoner norska kronor, vilket motsvarar halva den svenska produktionsincitamentsbudgeten.

Vi moderater har också föreslagit dubbelt så mycket pengar till produktionsincitament.

Min kollega Magnus redogjorde förtjänstfullt för konstens frihet, och detta har också bäring på film. Filminstitutets mål och styrning har ju påverkat svensk filmpolitik och även innehållet i svenska filmproduktioner. Som min kollega var inne på är det skrämmande att höra att många filmare och regissörer känner sig tvingade att påverka innehållet i sina filmer för att få ta del av medlen.

För ett tag sedan intervjuades kulturministern i Svenska Dagbladet, och hon liknade då kulturpolitiken vid en tavla. Politiken ska sätta ramarna, men det som finns på duken ska politiken inte in och pilla i. Det håller jag helt med om. Problemet är bara att när man sätter dessa ramar kan de bli ganska snäva, och då finns det inte så mycket plats på duken.

Jag skulle snarare vilja använda mig av Peter Wolodarskis ord i Dagens Nyheter om att kulturen inte ska vara en hårt ansad bonsai utan en vildväxande trädgård. Detta tycker jag att vi alla kan samlas kring. Låt oss värna den frihet kulturen ska ha och på riktigt hålla armlängds avstånd från kulturen och inte minst det konstnärliga innehållet.

Låt mig till sist ta upp något som är avgörande för att få en stark biokultur i Sverige, nämligen biomomsen. Vi moderater var väldigt kritiska till att biomomsen höjdes från 6 till 25 procent. Vi har därför ett förslag i betänkandet om att harmonisera kulturmomsen till 6 procent.

I övrigt instämmer jag i mina kollegors tidigare anföranden och i Magnus Stuarts yrkande.

(Applåder)

Konstarterna och kulturskaparnas villkor

I detta anförande instämde Annicka Engblom och Ann-Britt Åsebol (båda M).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och pro-dukter som är förknip-pade med avskogning och skogsförstörelse