Konstitutionsutskottets memorial Nr 12

Betänkande 1935:Ku12

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1935 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial angående granskning av de i
statsrådet förda protokoll.

Till konstitutionsutskottet hava på därom hos vederbörande gjord framställning
blivit överlämnade de under tiden från och med den 10 januari
1934 till och med den 9 januari 1935 i statsrådet förda protokoll, nämligen
över

justitiedepartement sär enden från och med den 11 januari 1934 till och med
den 9 januari 1935;

justitieärenden från och med den 26 januari 1934 till och med den 31 december
samma år;

utrikesdepartementsärenden från och med den 12 januari 1934 till och med
den 4 januari 1935;

försvarsärenden från och med den 12 januari 1934 till och med den 9 januari
1935;

socialärenden från och med den 12 januari 1934 till och med den 9 januari
1935;

kommunikationsärenden från och med den 12 januari 1934 till och med den
9 januari 1935;

finansärenden från och med den 12 januari 1934 till och med den 9 januari
1935;

ecklesiastikärenden från och med den 12 januari 1934 till och med den
9 januari 1935;

jordbruksärenden från och med den 12 januari 1934 till och med den
9 januari 1935; samt

handelsärenden från och med den 12 januari 1934 till och med den 9 januari
1935.

Därjämte hava på därom särskilt gjorda framställningar till utskottet överlämnats dels

de över socialärenden den 8 och den 22 februari 1935 förda protokoll
i vad de avse besvär av I. Samzelius och Å. Hassler, var för sig, i frågan örn
utsättande av dag för stadsfullmäktige- och elektorsval i Stockholm,

dels ock utdrag av det över socialärenden den 8 mars 1935 förda protokoll
i vad det avser ansökan om lån av Gustaf G. Folcker, aktiebolag.

Slutligen har från utskottet den 4 april 1935 framställning gjorts även örn
överlämnande av det eller de protokoll över utrikesdepartementsärenden —
däri inbegripet sådant särskilt protokoll som avses i § 9 regeringsformen —
som under innevarande år må hava förts angående den konferens, som den

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 5 sami. Nr 12. 1

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

2 april 1935 hållits i Köpenhamn mellan de tre nordiska ländernas utrikesministrar,
men har upplysning vunnits, att något annat protokoll rörande omförmälda
ärende icke finnes än protokollet över utrikesdepartementsärenden den
5 april 1935 i vad det avser sammankallande av utrikesnämnden.

Därjämte har utskottet i samband med granskningen av de över socialärenden
den 8 och den 22 februari 1935 förda protokoll i vad de avse frågan örn
utsättande av dag för stadsfullmäktige- och elektorsval i Stockholm till behandling
förehaft en jämlikt § 57 riksdagsordningen från andra kammaren
till utskottet remitterad, av herr Lindman gjord anmälan örn anledning till anmärkning
mot statsrådet och chefen för socialdepartementet i anledning av
socialärendet den 22 februari 1935 angående besvär av I. Samzelius och Å.
Hassler, var för sig, i frågan örn utsättande av dag för stadsfullmäktige- och
elektorsval i Stockholm, vilken anmärkningsanledning blivit närmare omförmäld
uti ett till utskottet tillika överlämnat av herr Lindman undertecknat
skriftligt anförande.

Vid den granskning av ovan omförmälda protokoll och protokollsutdrag, som
i överensstämmelse med grundlagens föreskrift av utskottet företagits,

har anledning icke förekommit att mot någon ledamot av
statsrådet tillämpa § 106 regeringsformen;

varemot utskottet

funnit nedan under punkterna 1 :o—7 :o omförmälda ärenden
jämlikt § 107 regeringsformen föranleda anmärkning.

Innan utskottet övergår till dessa ärenden, finner utskottet sig föranlåtet
meddela följande förhållande. Vid granskningen av statsrådsprotokollen och
till dessa anknutna handlingar har utskottet i visst socialärende funnit, att
handlingar till detta, ehuru de otvivelaktigt enligt § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen
varit »allmänna ärenden rörande handlingar» av betydelse för
ärendets avgörande i statsrådet samt för den efterföljande konstitutionella
granskningen, inom socialdepartementet betraktats och behandlats såsom enskilda.
Anledningen härtill har uppgivits vara, att handlingarna lämnats befattningshavare
i departementet med förklaring att de vore konfidentiella eller
under förbehåll, att de icke bragtes till offentligheten. Utskottet inser till
fullo, att det i vissa särskilda slag av ärenden kan förekomma, att uppgifter
lämnas av enskilda örn sådana enskilda personers eller företags förhållanden,
som ej utan men för dessa kunna bringas till offentligheten. Men denna omständighet
får ej medföra, att garantierna för att konstitutionsutskottet erhåller
alla till ett ärende hörande handlingar äventyras eller att tryckfrihetsförordningens
bestämmelser örn allmänna handlingar icke iakttagas. Åro
handlingar av nyss nämnda ömtåliga beskaffenhet, bör den möjligheten be -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 1%.

gagnas, som tryckfrihetsförordningen själv erbjuder, nämligen att göra dem
till »statsrådets handlingar» (§ 2 mom. 4) genom att foga dem till vederbörande
statsrådsprotokoll, varigenom de undandragas offentligheten men ej
konstitutionsutskottet. Då utskottet emellertid efter särskild anmaning erhållit
de handlingar, varom i förevarande fall är fråga, och då för utskottet
uppgivits, att anledningen till att desamma ej redan från början överlämnats
till utskottet jämte övriga handlingar i akten vore ett missförstånd å vederbörande
byrå inom departementet, samt då utskottet förväntar, att den av utskottet
anvisade vägen i särskilda fall anlitas, har utskottet ansett sig böra
låta bero med det gjorda uttalandet samt med att bringa till riksdagens kännedom
vad sålunda förekommit.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Stendahl, Bergman, Sandegård, David
Pettersson, Källman, Mellén, Karl August Johanson*, Hagström, Anders Andersson*,
Andersson i Igelboda, Lindskog, Olsson i Hora, Vougt, Nordström, Petersson i
Broaryd, Björck i Kristianstad, Ossbahr och Svensson i Landskrona.

* Ej närvarande vid justeringen.

l:o.

Yppa sig förbrytelser enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser, åligger
det chefen för justitiedepartementet, i egenskap av övervakare av tryckta
skrifters allmängörande, jämlikt § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen att —
med undantag som här ej komma i betraktande — antingen han funnit kvarstad
böra äga rum eller endast åtal vid laga domstol, skriften ofördröjligen
och omedelbart till justitiekanslerns laga åtgärd överlämna.

Konstitutionsutskottet har vid 1926 och 1927 års riksdagar beslutat anmärkningar
jämlikt § 107 regeringsformen mot vederbörande chefer för justitiedepartementet
för underlåtenhet att vidtaga åtgärder enligt § 4 mom. 3
tryckfrihetsförordningen i anledning av missbruk av tryckfriheten, innebärande
fara för manstuktens upprätthållande inom krigsmakten.

Vid den undersökning, som utskottet nu företagit av huru chefen för justitiedepartementet
under förevarande granskningsår fullgjort honom enligt
tryckfrihetsförordningen ålagd övervakning av tryckta skrifters allmängörande,
har utskottet funnit, att, ehuru under denna tid i justitiedepartementets diarium
över tryckfrihetsärenden varit angivna flera skrifter, som otvetydigt innefattat
straffbar försvarsfientlig propaganda, chefen för justitiedepartementet
dock regelbundet synes hava underlåtit att till justitiekanslerns laga åtgärd
överlämna dylika skrifter. Utskottet finner denna underlåtenhet desto mera
märklig, som chefen för justitiedepartementet — otvivelaktigt sin plikt likmätigt
— i två andra fall vidtagit åtgärder enligt § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen
i anledning av innehållet i tryckta skrifter, som innefattat sraädelser
mot landets regering, och som härrört från en annan statsfientlig ytterlighetsriktning
än den, från vilken den otillåtna försvarsfientliga propagandan
plägar leda sitt ursprung.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Följande i justitiedepartementets ifrågavarande diarium upptagna ärenden
utgöra anmärkningsvärda exempel på dylik underlåtenhet att vidtaga åtgärd
enligt § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen.

Nr 110 i justitiedepartementets diarium. Chefens för justitiedepartementet
ombud i Morastrand har med skrivelse den 20 februari 1934 insänt en affisch
med underrättelse örn att densamma funnes anslagen på olika platser i Älvdalen
och Vansbro, där inskrivning av värnpliktige skulle ske den 8—10 mars
samma år.

Affischen har följande lydelse:

»K rossa Sveriges militärväsende!

Vägra bli broder dråpare!

Slå ned knektväldet!

Utrym omedelbart regementena!

Vägra värnpliktstj änstgöring!

Vägra krigstjänst!

Revolt mot militarismen!»

De använda ordalagen visa uppenbarligen, att avsikten här icke är att giva
uttryck åt en ideell, pacifistisk åskådning på helt annat plan än den rörelse,
från vilken den egentliga försvarsfientliga propagandan härrör. Uppmaningarna
i affischen: »Krossa Sveriges militärväsende», »Utrym omedelbart regementena»,
»Vägra värnpliktstjänstgöring», »Vägra krigstjänst», syfta omedelbart
till att undergräva krigslydnaden och innefatta uppenbarligen förbrytelser
jämlikt § 3 mom. 7 tryckfrihetsförordningen. Chefen för justitiedepartementet
hade haft desto större anledning att fatta beslut örn kvarstad och örn skriftens
överlämnande till justitiekanslerns laga åtgärd, som skriften hade karaktären
av en affisch, avsedd att falla under värnpliktigas ögon och varit anslagen å
olika ställen vid tiden för en förestående inskrivningsförrättning.

Nr 357 i justitiedepartementets diarium. En så lydande anmälan har inkommit
från chefen för marinstaben:

»Till Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.

Följande utdrag ur ett upprop infört i tidningen Stormklockan nr 35/34 den
1 september och Ny Dag nr 200/34 den 29 augusti innevarande år får jag härmed
fästa Chefens för Justitiedepartementet uppmärksamhet på till den åtgärd,
som befinnes påkallad.

’I Thälmanns anda!

JJngdomsinternationalens paroller till Internationella ungdomsdagen 1 september.

Soldater och flottister! Örn ni inte vill ett brodermördande imperialistiskt
krig, så kämpa mot de fascistiska krigshetsarna.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Soldater! Marschera inte mot era egna bröder, arbetarna och bönderna.
Kämpa gemensamt med vapen i hand mot ert eget lands borgarklass!

Flottister. Följ det hjältemodiga exemplet från pansarkryssaren Potemkin
och De Zeven Provinzien.’

Det synes mig fullständigt uppenbart att detta upprop innehåller sådan uppmaning
till brott och försök att förleda till ohörsamhet mot lag och laga myndighet,
som omförmäles i Tryckfrihetsförordningen 3 § 7 mom. och Allmänna
Strafflagen 10 kap. 14 §.

Stockholm den 1 september 1934.

Otto Lybeck.»

De båda meningarna i skriften: »Flottister, Följ det hjältemodiga exemplet
från pansarkryssaren Potemkin och De Zeven Provinzien» och »Soldater —- -—-Kämpa gemensamt med vapen i hand mot ert eget lands borgarklass», innefatta
uppenbara uppmaningar till uppror och till våld å person, straffbara enligt
§ 3 mom. 7 tryckfrihetsförordningen. Vederbörande departementschef
hade alltså haft grundad anledning att jämlikt § 4 mom. 3 tryckfrihetsförordningen
överlämna skriften till justitiekanslerns laga åtgärd.

Nr 230 och 231 i justitiedepartementets diarium. Anmälan har inkommit
i anledning av en artikel i tidningen Stormklockan nr 19 den 12 maj 1934
dels från ett av chefens för justitiedepartementet ombud dels ock från chefen
för marinstaben. Den senares skrivelse är av följande lydelse:

»Till Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.

Följande utdrag ur en artikel i tidningen Stormklockan nr 19 den 12 maj
innevarande år får jag härmed fästa Chefens för Justitiedepartementet uppmärksamhet
på till den åtgärd, som befinnes påkallad.

’Kustis’manskap i Karlskrona vägrade äta rutten potatis. Strejkunge, som
omedelbart gav resultat. — Upprepade gånger har Stormklockan kunnat meddela
hur viljan till kamp och nya aktioner befinner sig på stadig tillväxt
bland härens och isynnerhet flottans manskap. Missnöjet har framför allt
koncentrerats till Karlskrona, där ju de allra värsta manskapsplågarna till

befäl finnes.---Med den minsta omsorg från befälets sida ifråga örn

den mat manskapet erhåller, skulle detta förhållande självklart inte existera.
Men officerarna bryr sig inte ett dyft om huruvida manskapet utspisas med

ordentlig mat, svinföda eller örn de överhuvud taget får någon mat alls. —---

Ett sextiotal mannar reste sig från bordet och förklarade samstämmigt att

de vägrade äta, förrän annan potatis anskaffades.---—• Men manskapet

var herrn vuxen -—• — —.

Så skall det gå till, då motsträviga myndigheter och befäl skall tvingas
på knä för manskapets rättmätiga krav. Exemplet från ’Kustis’ bör tas till
intäkt för aktioner på alla förläggningar och båtar, varest officerarnas nonchalans
och godtycke medför försämrade matförhållanden för manskapet.’

Det synes mig uppenbart att denna artikel innehåller sådan uppmaning till
brott och försök att förleda till ohörsamhet mot lag och laga myndighet, som
omförmäles i Tryckfrihetsförordningen 3 § 7 mom. och Allmänna Strafflagen
10 Kap. 14 §.

Stockholm den 14 maj 1934.

Otto Lybeck.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr IS.

Vederbörande ombud har förordnat om indragning jämlikt § 4 mom. 12
tryckfrihetsförordningen beträffande detta nummer av »Stormklockan», och
efter prövning har tryckfrihetskommittén funnit förordnandet skola äga bestånd.

Missbruk av tryckfriheten föreligger enligt § 3 mom. 12 tryckfrihetsförordningen
vid meddelandet av lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar
till allmänhetens förvillande och förledande.

Då i förevarande skrift — med uppenbart syfte att uppväcka hat mot
befälet — officerarna vid krigsmakten beskyllas för »nonchalans och godtycke»
mot manskapet samt för att ej bry sig »ett dyft örn huruvida manskapet utspisas
med ordentlig mat, svinföda eller örn de överhuvud taget får någon mat
alls», innefattas häri förbrytelser jämlikt § 3 mom. 12 tryckfrihetsförordningen.

Nr 463, 483 och 514 i justitiedepartementets diarium. Chefens för justitiedepartementet
ombud i Karlskrona, Östersund och Skövde hava i skrivelser
respektive den 5, 12 och 28 november 1934 anmält, att de på hemställan av
respektive befälhavande amiralen i Karlskrona, chefen för Kungl. Jämtlands
fältjägareregemente och chefen för Kungl. Skaraborgs regemente jämlikt § 4
12 :o tryckfrihetsförordningen förordnat örn indragning av en så lydande skrift:

»Blint verktyg — eller vaken klasskämpe?

Du övas i militärmakten för att den svenska borgarklassen vill få soldaterna
lydiga och säkra i tjänsten, då den behöver dem till sina rövarkrig och mord
på arbetare. Endast i kapitalisternas intresse excerseras du.

Därför de ständiga åtalen mot arbetartidningar, då dessa talat för manskapets
intressen. Därför åtgärderna från regeringens sida för att hindra Kommunistiska
Partiet och Ungdomsförbundet att föra en upplysningspropaganda
bland manskapet. Därför den ökade nationalpatriotiska agitationen
för försvar av ''folkhemmet’, fosterlandet Sverige.

Fosterlandets härskare har gett er fattigdom. Lant- och skogsarbetarungdomen
har de dömt till ohygglig utsugning. Småjordbrukarnas söner har
de gett slit och släp på en gård, där banken äger allt och ni själva intet. De
arbetslösa har de bara skänkt en tröstlös tillvaro med ändlöst spring på AKbyråer
för att få ett knappt understöd.

Fosterlandet är kapitalisternas egendom!

Slut dig enigt samman med dina kamrater, för att tillkämpa bättre och
mer människovärdiga förhållanden! Kräv höjning av dagavlöningen till 1
krona! Fordra sund och närande mat överallt! Kämpa för de stamanställdas
intressen och för enhet mellan värnpliktigt och stamanställt manskap mot
officersgodtycket och kadaverdisciplinen!

För aktionsenhet mellan arbetare, soldater och flottister!

Ned med kapitalisternas rövarkrig och militarism, för försvar av arbetarklassens
enda fosterland, Sovjetunionen!

För ett socialistiskt Sverige!

Sveriges Kommunistiska Parti. Sveriges Kommunistiska TJngdomsförhund.-»

Tryckfrihetskommittén har funnit de meddelade förordnandena örn indragning
böra äga bestånd.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Förevarande skrift innefattar i flera hänseenden, men främst genom uppgiften
örn att de värnpliktiga övas i militärmakten för borgarklassens »rövarkrig
och mord på arbetare», förbrytelser enligt § 3 mom. 12 tryckfrihetsförordningen.
Med hänsyn härtill och då skriften synes hava nått avsevärd spridning
hade chefen för justitiedepartementet bort belägga den med kvarstad
och överlämna den till justitiekanslerns laga åtgärd.

Av de nu ifrågavarande ärendena hava ärendena nr 357 samt 230 och 231
handlagts av statsrådet Undén, nr 463 av statsrådet Levinson, de övriga av
statsrådet Schlyter, vilken såsom ordinarie departementschef torde få anses
ansvarig för den praxis att icke till justitiekanslerns laga åtgärd överlämna
ens starkt förgripliga s. k. antimilitaristiska propagandaskrifter, vilken praxis
utskottet sålunda funnit sig kunna konstatera. I anledning härav har utskottet
ansett sig böra mot sagda departementschef besluta anmärkning, vilket
utskottet får för riksdagen
anmäla.

Närvarande: a) vid behandlingen av nr Ilo, 357, 230, 231 samt vid det slutliga
beslutet: herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson*,
Stendahl, Bergman, Sandegård, Mellén, Karl Bodin*, Nils Andersson*, Borg,
Fehrsson i Göteborg, Andersson i Igelboda, Fast, Olsson i Mora, Petersson i Broaryd,
Björck i Kristianstad, Ossbahr samt Svensson i Landskrona;

b) vid behandlingen av nr 463, 483, 514: desamma, dock att herr Johnsson i
K orrhammar deltagit i stället för herr Fast.

* Ej närvarande vid justeringen.

2:o.

(Protokoll över socialärenden den 9 mars 1934.)

a) I skrivelse till Kungl. Majit den 6 december 1933 anförde Storkyrkoförsamlingens
i Stockholm kyrkoråd huvudsakligen följande:

Den utvändiga putsen på Storkyrkan hade under flera år varit bristfällig
och företett mycket vanprydande avflagningar. Kopparbeslagen å tornets
nedre altan och över urtavlorna samt över och intill murpartierna på tornet
och kyrkans gavlar erfordrade reparationer och delvis omtäckning. De stora
»urnorna» samt urtavlorna erfordrade likaledes reparationer. Utredning och
förslag rörande ifrågavarande reparationsarbeten hade på uppdrag utarbetats
av assistenten hos byggnadsstyrelsen Simon Brådhe och bifogades ansökningen.
Kostnaderna hade approximativt beräknats till 172,000 kronor.
Behovet av de ifrågasatta åtgärderna hade ingående motiverats i förslaget.
Det hade även efter riksantikvariens tillstyrkan fastställts av byggnadsstyrelsen
den 24 november 1933. Ehuru arbetena sålunda otvivelaktigt vore synnerligen
önskvärda och därjämte skulle kunna avsevärt bidraga till arbetslöshetens
bekämpande inom kommunen, men ett uppskjutande av desamma
icke syntes äventyra kyrkobyggnadens bestånd, hade fråga om anstånd under
ytterligare någon tid uppstått med hänsyn därtill, att uttaxeringen år 1933
till följd av riksdagens beslut måst avsevärt höjas och skatteunderlaget på

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

grund av ökad utflyttning försvagats. Inför denna situation hade det framkommit,
att de medel, som 1933 års riksdag ställt till förfogande för kommunala
beredskapsarbeten, kunde ifrågakomma för sådana kommunala arbeten,
som eljest skulle få anstå i avbidan på bättre konjunkturer, då åsyftade
ändamål icke ansåges trängande. Med anledning härav hade förslag väckts
rörande framställning örn att fa de för reparationerna i fråga erforderliga medlen
täckta genom ovanberörda anslag till kommunala beredskapsarbeten. Kyrkorådet
hemställde därför, att Kungl. Maj :t ville av sagda anslag tilldela församlingen
ett belopp av 172,000 kronor till bestridande av kostnaderna för de
föreslagna arbetena på Storkyrkan. Därest sådant direkt bidrag icke kunde
tilldelas, hemställde kyrkorådet, att församlingen till gäldande av kostnaderna
för ändamalet matte erhålla ett lån på längsta medgivna tid och med räntefrihet
under fem år.

Genom beslut den 9 mars 1934 beviljade Kungl. Majit, på föredragning
och hemställan av chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, och efter
gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen,
statsråden Wigforss och Engberg, Storkyrkoförsamlingen lån å styrkta verkliga
kostnaden för utförande såsom kommunalt beredskapsarbete av restaurering
av Storkyrkan, dock högst 172,000 kronor, under förutsättning att, därest
jämlikt bestämmelserna i 69 § i lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse
i^ Stockholm så erfordrades, församlingen erhölle Kungl. Majits tillstånd till
länets upptagande. Länet skulle, sedan det innehafts under fem år från första
lyftningsdagen, under därpå följande femton år återbetalas med lika kapitalbelopp
årligen, församlingen dock obetaget att före lånetidens utgång på en
gång inbetala ogulden del av lånet. Å lyftat lånebelopp skulle under fem år
från första lyftningsdagen icke beräknas någon ränta. Eör tiden därefter
skulle å ogulden del av lånebeloppet gäldas ränta efter fyra och en halv procent
örn året — sedermera nedsatt till fyra procent. Bland villkoren för lånets
lyftande och åtnjutande märkes i övrigt, att det skulle åligga församlingen
att senast den 1 juni 1934 hava pabörjat och senast den 31 december samma
år hava slutfört arbetet.

En av Storkyrkoförsamlingen sedermera gjord framställning om tillstånd
att upptaga det beviljade länet bifölls av Kungl. Majit genom beslut den 15
juni 1934. över denna församlingens framställning hade Överståthållarämbetet
yttrat sig och därvid anfört bland annat följande:

»Enligt vad ämbetet inhämtat har församlingen inga skulder men äger, utom
fast egendom, obligationer och intecknade skuldebrev, allt av lättrealiserbar
beskaffenhet, till sammanlagt värde av 334,897 kronor 44 öre. Som den
ifrågasatta restaureringen beräknas icke draga högre kostnad än i varje fall
172,000 kronor, kan församlingen icke anses hava behov av att upptaga något
lan för utförande av restaureringen. Ämbetet saknar därför anledning
tillstyrka bifall till framställningen.»

Av revisionsberättelsen över kyrkorådets förvaltning och räkenskaper för
ar 1933 inhämtas, att kyrkokassans tillgångar bland annat utgjordes av en

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

kapitalfond, som förvaltades tillsammans med prästlönekassans kapitalfond
och kyrkorådets övriga fonder, att fonderna upptagits till ett sammanlagt
värde av 1,566,768 kronor 4 öre, varav 300,983 kronor 5 öre belöpte å kyrkokassa^
kapitalfond, samt att fonderna redovisades sålunda:

I. Obligationer: II. III.

c) Tillhörande samtliga fonder:				Nom. värde	Bokf. värde
Sv. allm. hyp.-bank........	. 4	%	18S0	47,500: —	46.297: 75
> > > ........	. 5	>	1924	20,000: -	20,000: —
> > > ........	. 5	>	1926	50,000: —	50,000: —
> > > ........	47»	>	1927	5,000: --	5,000: —
» > > ........	. 47»	>	1929	61,000: —	61,000: -
> > > ........	4	>	1931	20,000: -	19,300: -
Svenska staten..........	. 3''/»	%	1899	529,920: —	348,861: 94
> > .........	4	>	1933	7,000: —	6,790: -
> > ..........	. 4 7*	>	1929	6,000: —	6,025: -
> > ..........	. 41/»	>	1930	23,000: —	23,100: —
Götéborgs stad..........	. 5	>	1918	95,000: —	95,000: —
Norrköpings stad.........	. 47»	>	1912	31,000: —	30,900: —
Stockholms stad.........	. 4	>	1885	2,800: —	2,610: 60
> > .........	. 47»	>	1913	55,902: —	45,229:80
Kon.-r. Sveriges stadshyp.-kassa . .	. 37»	>	1910	28,800: —	16,560: —
> > > » . .	. 47»	>	1914	64,000: —	61,750: —
> > > > . .	47»	>	1930	120,000: —	116,250: —
1 > > > . .	41/	>	1933	35,000: —	35,262: 50
Kristianstads stad........	. 4	>	1894	2,000: —	1,050: —
Alingsås stad..........	. 47»	>	1910	35,000: —	34,750: -
Allm. hyp.-kassan för sv. städer . .	. 4	>	1902	16,000: —	15,440: —
Sundsvalls stad..........	. 47»	>	1892	4,000: —	4,000: —
Västerås stad . . •........	. 47»	»	1910	25,000: —	24,250: —
Ängelholms stad.........	. 47»	>	1911	20,000: -	20,000: -
Varbergs stad..........	. 47»	>	1909	1,000: -	915: —

II. Aktier:

III. Inteckningar:

d) Tillhörande samtliga fonder:

Fastigh. Trivia n:r 3.................67»

Fastigh. Pomona 1 större............5 resp. 5''/a

Fastigh. Andromeda n:r 9............... 5

Fastigh. Phoebus n:r 5, 6, 7.............. 5

Fastigh. Lammet n:r 14................ 5

Fastigh. Uppvaktaren n:r 13.............. 5

Fastigh. Trasten n:r 16................ 5

Fastigh. Bootes n:r 3................. 6

Fastigh. Rönnen n:r 11................. 5

Fastigh. Vattuormen n:r 28............... 5

% 11,000: -

» 115,000: —

> 22,500: —

» 25,000: —

> 36,000: —

> 60,000: —

> 20,000: —

» 25,000: —

» 15,000: —

» 70,000: —

449,500: —

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

IV. Räntefordringar:

e) Tillhörande samtliga fonder:
A omst. obligationer ....

Bokf. värde

9,487:80 9,338:04

V. Banktillgodohavanden och kontanter:

Checkräkning med Sk. Kredit A.-B................. 11,039:18

Kontant i kassan sl/i2 1933 .................... 4,748: 23

Kronor 1,566,768:04

b) I skrivelse till Kungl. Majit den 14 november 1933 anförde kyrkorådet
i Katarina församling i Stockholm huvudsakligen följande:

Sedan flera år tillbaka hade Katarina kyrka varit i stort behov av restaurering
utvändigt. Arbetet hade emellertid hittills fått anstå, beroende på att
församlingen med ett svagt skatteunderlag och höga uttaxeringsbelopp ej mäktat
vidkännas de stora kostnader, en dylik restaurering skulle medföra. Vid
sammanträde med kyrkofullmäktige den 29 maj 1933 hade församlingen beslutat
avsätta till en fond för kyrkans reparation ett belopp av 30,200 kronor
43 öre. Som förslag väckts örn framställning att få de resterande kostnaderna
för en dylik yttre restaurering täckta genom anslag från de medel, som 1933
års riksdag ställt till förfogande för kommunala beredskapsarbeten, såvitt möjligt
i form av direkt bidrag men i annat fall i form av lån på längsta medgivna
tid, hemställde kyrkorådet, att Kungl. Majit ville av ifrågavarande anslag
tilldela församlingen ett belopp av 102,000 kronor för utförande av nämnda
restaureringsarbete. Skulle sådant direkt bidrag icke kunna vara att påräkna,
anhölle kyrkorådet, att församlingen måtte för ändamålet erhålla ett lån på
längsta medgivna tid och med räntefrihet under fem år. Kyrkorådet åberopade
den utredning och kostnadsberäkning, som i ärendet verkställts av assistenten
i byggnadsstyrelsen Simon Brådhe. Kostnaden för restaureringen hade
beräknats till 132,000 kronor.

Restaurerings förslaget hade fastställts av byggnadsstyrelsen den 10 november
1933.

En av församlingen sedermera gjord framställning örn tillstånd att upptaga
det beviljade lånet bifölls av Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1934.
Framställningen hade tillstyrkts av Överståthållarämbetet och svenska stadsförbundets
finansråd.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

I skrivelse den 28 augusti 1934 anhöll församlingens kyrkoråd örn ytterligare
lån å 30,000 kronor för täckande av merkostnader, som uppstått under
restaureringsarbetets gång.

Framställningen tillstyrktes av byggnadsstyrelsen och genom beslut den
19 oktober 1934 biföll Kungl. Maj:t densamma under förutsättning och på
villkor, som angivits beträffande huvudlånet å 100,000 kronor.

Revisionsberättelsen för Katarina församlings kyrkoråds förvaltning och
räkenskaper för år 1933 utvisar följande ställning för kyrkokassan per den

31 december 1933:

Tillgångar.

Katarina kyrka, brandf.-värde kr. 1,150,000: —

Egend. nr 20 kv. Häckelfjäll » » 40,000: —

» » 6 » Ritaren » » 520,000: — kr. 370,000: —

» » 9 » Pelarbacken mindre » » 130,000: — » 110,000: —

Kronor 1,840,000: —

Inventarier .......................kr. 1: —

Föreningen »Hem för gamla i Katarina u. p. a.»......» 1: —

Obligationer för »Fonder för gravars underhåll»......» 19.461:52

» » »Kamrer Tengströms testamentsfond» . . . . » 15,000: —

Innestående i bank....................» 208,432: 21

Kassabehållning.....................» 42:26

Kronor 722,937: 99

Skulder.

Lån mot inteckningar i eg. nr 6 kv. Ritaren .......kr. 205,000: —

Amorteringslån hos Sthlms stads Brandförsäkringskontor . . » 783:17

Fonder för gravars underhåll...............» 20,026: 62

Kamrer Tengströms testamentsfond............» 15,000: —

Donationsräntor.....................» 4,249:95

Reserverade medel för reparation av Katarina kyrka .... » 30,200: 43

Kapitalbehållning................... » 447,677:82

Kronor 722,937: 99

• _

Den år 1933 beslutade totala uttaxeringen till kommunalskatt utgjorde inom
Storkyrkoförsamlingen 8 kronor 77 öre och inom Katarina församling 8 kronor
72 öre per skattekrona.

Antalet till statens arbetslöshetskommission rapporterade arbetslösa i Stockholm
vid utgången av januari 1934 utgjorde 15,617, motsvarande omkring 3
procent av befolkningen. Av dessa voro 130 sysselsatta i statliga reservarbeten
och 400 i statskommunala.

1933 års riksdag anvisade på förslag av särskilda utskottet ett reservationsanslag
till kommunala beredskapsarbeten på 8.5 miljoner kronor. I motiveringen
till sin hemställan anförde särskilda utskottet följande:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

»Anledningen till att utskottet förordar införande av denna form av arbeten
till motverkande av arbetslösheten är närmast den, att ett ej oväsentligt antal
kommunala arbetsföretag torde finnas, vilkas utförande visserligen är ur kommunal
synpunkt önskvärt och för arbetslöshetens bekämpande angeläget, men
som få anstå i avbidan på bättre konjunkturer, enär behovet att tillgodose de
med arbetena åsyftade ändamålen icke är trängande samt arbetena icke lämpa
sig som reservarbeten. I vissa sådana fall är den nu föreslagna formen för
arbeten avsedd att komma till användning.

Iakttagas bör, att ifrågavarande arbeten skola avse ett rent kommunalt ändamål.
Förutom att arbetena icke böra kunna ifrågakomma som statskommunala
reservarbeten, bör i regel gälla, att de icke heller eljest kunna komma
till utförande med statligt understöd. Arbetena böra givetvis utföras å öppna
marknaden.

Kommunerna skola äga att hos Kungl. Majit ansöka örn erhållande av medel
för ifrågavarande ändamål, därvid förslag till arbetsobjekt skall lämnas.
Vid avvägningen av förslagen bör Kungl. Majit taga hänsyn till såväl angelägenheten
och nyttan för kommunerna att få arbetena utförda som ock arbetenas
betydelse för motverkande av arbetslösheten. Ur sistnämnda synpunkt
torde arbetslöshetskommissionen böra höras över förslagen, varvid dock bör
tillses, att onödig tidsutdräkt undvikes.

Beträffande frågan örn den form, i vilken statens stöd för utförande av nu
ifrågavarande arbeten bör lämnas, får utskottet föreslå, att såväl lån som i
särskilt trängande fall bidrag utan återbetalningsskyldighet må kunna förekomma.
Vid avgörandet av frågan, huruvida stödet bör lämnas i den ena eller
andra av nämnda former eller eventuellt i bådadera, bör hänsyn tagas till
skattebördan inom kommunen, dennas tillgångar och skulder, kommunens utgifter
i allmänhet för arbetslöshetens bekämpande och dylikt. Givetvis bör
härvid jämväl beaktas omfattningen i och för sig av arbetslösheten inom kommunen.
I enlighet med de synpunkter, som nu anförts, bör även avgöras frågan
örn storleken av det lån eller bidrag, som må utgå.

Beträffande de villkor, som böra föreskrivas vid utlämnandet av lånen, får
utskottet föreslå, att Kungl. Majit må äga bevilja räntefrihet under högst 5
år.. För tid därefter bör å utestående lånebelopp erläggas skälig ränta. Amorteringstidens
längd torde få bestämmas av Kungl. Majit allteftersom med
hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall prövas skäligt och lämpligt.
Någon säkerhet för lånen synes med hänsyn till förhållandena icke böra avfordras
kommunerna.

_ Närmare bestämmelser angående utlämnandet av ifrågavarande lån och
bidrag torde böra utfärdas av Kungl. Maj it.»

I propositionen den 9 mars 1934 (nr 234) angående anslag till statliga beredskapsarbeten
m. m. lämnade socialministern en redogörelse för ifrågavarande
anslags användning, vari bland annat anfördes:

»De två faktorer, som ansetts böra tillmätas den största betydelsen vid fördelningen
av medel från anslaget till kommunala beredskapsarbeten, hava
varit i

1) antalet anmälda arbetslösa i procent av invånarantalet i vederbörande
kommun samt

2) skattetrycket inom kommunen.

Det procentuella antalet arbetslösa har i första hand varit avgörande för
huruvida statshjälp till en kommun överhuvud ansetts böra ifrågakomma. De
tillgängliga medlen skulle nämligen icke på långt när förslå för tillgodose -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

ende av samtliga de inkomna ansökningarna. Med hänsyn härtill har i främsta
Tumm et. ansetts böra tillgodoses de kommuner, där arbetslösheten varit
mera påfallande. Hitintills har därför statshjälp endast undantagsvis beviljats
kommuner med mindre än 3 procent arbetslösa.

Beträffande frågan om den form, i vilken statshjälpen borde lämnas, uttalade
---förra årets riksdag, att såväl lån som i särskilt trängande fall

bidrag utan återbetalningsskyldighet finge ifrågakomma. Största vikten vid
avgörandet av formen för statens stöd har ansetts böra tillmätas skattetrycket
inom kommunen. Sålunda har statsbidrag i regel endast ansetts böra ifrågakomma,
därest den sammanlagda uttaxeringen till kommunalskatt samt vägoch
landstingsskatt överstigit 15 kronor per skattekrona. Vid lägre uttaxering
har statshjälp alltså som regel utgått i form av lån. Dessa hava beviljats antingen
till hela kostnaden för det ifrågavarande arbetet eller ock till en större
eller mindre del därav. Om den ekonomiska ställningen inom en kommun
varit förhållandevis god, har lån endast beviljats a halva kostnaden. För
lånen har i samtliga hittills förekommande fall medgivits ränte- och amorteringsfrihet
i 5 år. För tiden därefter har föreskrivits ränta med F/2 procent.
Amorteringstiderna hava i regel bestämts enligt samma principer, som tillämpas
för andra kommunala lån.»

Med hänsyn till den konkurrens, som enligt föredragande departementschefens
eget uttalande rått om de till kommunala beredskapsarbeten för budgetåret
1933/34 anvisade medlen, och då arbetslösheten i Stockholm vid tiden
för Kungl. Maj :ts förevarande båda beslut den 9 mars 1934 örn lån till Storkyrkoförsamlingen
och till Katarina församling icke uppgick till mer än den
av departementschefen angivna minimiprocenten för erhållande av lån eller bidrag
från dessa medel, hade vid beslutens fattande särskild vikt bort fästas
vid församlingarnas ekonomiska ställning. Jämfört med den övervägande
delen av rikets kommuner måste Stockholms stads och de två förevarande församlingarnas
ekonomiska ställning anses mycket god. I trots av den sedan
länge rådande arbetslösheten i Stockholm var sålunda den totala uttaxeringen
till kommunalskatt inom vederbörande församlingar vid förevarande tid icke
högre än 8.77 resp. 8.72 kronor per skattekrona, vilket, i betraktande av att
varken vägskatt eller landstingsskatt tillkommer, måste anses såsom ringa
jämfört med förhållandena i flertalet av rikets övriga kommuner. Församlingarna
hade därför utan större svårighet själva helt kunnat bära kostnaden
för restaureringarna. Vid sådant förhållande hade de medel, som genom förevarande
beslut ställts till församlingarnas förfogande, i stället bort anvisas
till kommuner, vilkas ekonomiska förhållanden varit dåliga eller i varje fall
mindre goda, även örn de till äventyrs haft ett procentuellt något mindre antal
arbetslösa än Stockholms stad. Härigenom hade tillfällen att anordna
beredskapsarbeten beretts kommuner, som haft mindre möjligheter att göra
detta utan särskilda ekonomiska förmåner från statens sida.

Även örn man emellertid i likhet med föredragande departementschefen
ansett, att lån bort kunna ifrågakomma, hade sådana enligt de av riksdagen
antagna direktiven dock icke kunnat beviljas, såsom skett, till täckande av
kostnaderna i deras helhet (Storkyrkoförsamlingen) eller för den väsentliga

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

delen därav (Katarina församling). Enligt direktiven skall nämligen vid
bestämmandet av lånesummans storlek hänsyn tagas till bland annat skattebördan
i kommunen; och enligt departementschefens eget uttalande har denna
princip tillämpats så, att lån endast beviljats till halva kostnaden, örn den
ekonomiska ställningen inom en kommun varit förhållandevis god.

Härtill kommer emellertid, att Storkyrkoförsamlingen icke hade några skulder
men ägde obligationer och intecknade skuldebrev av lätt realiserbar beskaffenhet
till ett effektivt värde betydligt överstigande det bokförda värdet
334,897 kronor 44 öre. De inom församlingen tillgängliga medlen överstego
sålunda väsentligen kostnaderna för restaureringen, och församlingen hade
därför, såsom också Överståthållarämbetet anfört, icke något behov av lån för
arbetets utförande. Mot bakgrunden härav framstår föredragande departementschefens
tillstyrkande av Kungl. Maj:ts beslut om lån till Storkyrkoförsamlingen
såsom särskilt anmärkningsvärt. Jämväl Katarina församling hade
tillgängliga medel till avsevärt belopp, varför det vill synas, som om knappast
heller denna församling haft något verkligt behov av lån ens till någon
nämnvärd del av restaureringskostnaden.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet beslutat anmärkning mot
föredragande departementschefen, statsrådet Möller, samt mot de två övriga
i ärendenas beredning deltagande departementscheferna, statsråden Wigforss
och Engberg, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén*, Strömberg*, Oscar Gottfrid Karlsson*,
Stendahl, Bergman, Sandegård*, David Pettersson, Källman, Mellén, Hagström,
Andersson i Igelboda*, Lindskog, Fast*, Olsson i Mora, Andersson i Malmö*,
Lundqvist, Petersson i Broaryd, Ossbahr och Svensson i Landskrona*.

* Ej närvarande vid justeringen.

3:o.

(Protokoll över socialärenden.)

Utskottet har vid granskningen av regeringsärenden angående lån eller bidrag
för utförande av kommunala beredskapsarbeten uppmärksammat, att
dylika ärenden i vissa fall avgjorts av Kungl. Maj :t i statsrådet utan att någon
myndighets yttrande dessförinnan inhämtats. Såsom exempel å två dylika fall
får utskottet hänvisa till den föregående punkten 2:o i detta memorial.

Enligt § 10 regeringsformen skola regeringsärendena, innan de hos Konungen
i statsrådet föredragas, genom nödiga upplysningars inhämtande från
vederbörande ämbetsverk, av den föredragande beredas.

Regeln i § 10 regeringsformen kan icke lida inskränkning genom det kungl,
cirkuläret den 5 juni 1931 (nr 213) angående remisser; detta syftar i första
hand endast till att fästa vederbörandes uppmärksamhet på att sådana remisser
böra undvikas, som äro obehövliga för ett ärendes utredning. Å andra sidan

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

kan icke heller någon utvidgning av remisskyldiglieten hava införts genom 1933
års riksdagsuttalande i frågan örn handläggning av ärenden angående kommunala
beredskapsarbeten, nämligen att statens arbetslöshetskommission, ur synpunkten
av arbetenas betydelse för motverkande av arbetslösheten, bör höras
över ansökningar och förslag i ämnet.

Remiss till arbetslöshetskommissionen bör oberoende av detta riksdagsuttalande
ske i ärenden angående kommunala beredskapsarbeten, då det för ett
ärendes bedömande hos Kungl. Maj :t är av vikt att äga kännedom örn alla faktorer,
som inverka på spörsmålet, huruvida det särskilda arbete, varom är
fråga, kan vara ägnat att motverka arbetslösheten inom viss kommun och
härom torde upplysning bäst erhållas genom den statliga myndighet, arbetslöshetskommissionen,
som har till särskild uppgift att handlägga ärenden angående
arbetslösheten.

I ärenden angående statligt understöd för utförande av kommunala beredskapsarbeten
är det vidare av vikt, att vederbörande länsstyrelse respektive
Överståthållarämbetet beredes tillfälle avgiva yttrande över gjorda ansökningar
för lämnande av upplysningar örn relevanta lokala förhållanden, oavsett
arbetslösheten.

Då någon remiss i de ärenden, varom nu särskilt är fråga, icke beslutats
vare sig till statens arbetslöshetskommission eller till vederbörande länsstyrelse
respektive Överståthållarämbetet, har utskottet i anledning av ärendenas bristande
beredning beslutat anmärkning mot chefen för socialdepartementet,
statsrådet Möller, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Oscar Gottfrid Karlsson*, Stendahl, Bergman,
Sandegård*, Mellén, Karl August Johanson*, Karl Bodin*, Hagström, Anders
Andersson**, Andersson i Igelboda*, Lindskog, Olsson i Mora, Vougt*, Lundqvist,
Nordström*, Petersson i Broaryd, Johnsson i Norrahammar*, Ossbahr och Svensson
i Landskrona*.

* Ej närvarande vid justeringen.

** Avstod från att rösta vid ärendets avgörande och deltog ej i justeringen.

4:o.

(Protokoll över socialärenden.)

Under år 1934 har Kungl. Majit från anslagen till främjande av enskild
företagsamhet beviljat lån till ett sammanlagt belopp av 5,819,000 kronor och
subventioner till ett belopp av tillhopa 308,800 kronor.

Utskottet har vid granskning av dessa ärenden funnit följande vara av beskaffenhet
att böra särskilt uppmärksammas.

a) Rörledning sentreprenören Nils Sjöström i Jönköping anhöll i ansökningar
dels den 15 november 1933 örn lån å 35,000 kronor och örn subvention
med 15,000 kronor, dels ock den 24 februari 1934, med återkallande av förstnämnda
ansökan, om lån å 60,000 kronor. I sistnämnda ansökan anfördes, att i
rörelsen sysselsattes 47 män över 18 år, att vid bifall till ansökningen nyan -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

ställning efter liand beräknades kunna beredas för 30 män, därav 10 under 18
år, att ett avslag å ansökningen komme att äventyra rörelsen och möjligen medföra
personalens avskedande, att antalet arbetslösa inom kommunen vore 722,
att orsaken till kapitalbristen i rörelsen berodde på att det egna rörelsekapitalet
vore för litet i förhållande till rörelsens omfattning samt förluster på kunder
under 1933 till ett belopp av 22,300 kronor samt att utbetalda löner under 1933
uppginge för ritare, verkmästare m. m. till 17,045 kronor och för arbetare till
149,161 kronor 51 öre.

Härjämte åberopades ett av ordföranden i Jönköpings hantverks- & industriidkareförening
J. W. Lindahl den 15 november 1933 utfärdat intyg, däri
anfördes, att orsaken till sökandens svåra ekonomiska belägenhet härledde sig
från en större förlust å en byggnadsfirma, samt vidare följande:

»Vad sökanden beträffar skulle hans rörelse och ekonomiska ställning vara
tryggad örn hans ansökan beviljas, då han ostörd helt kunde ägna sig åt sin
rörelse, som annars står i fara att äventyras, och som helt säkert kommer att
öka arbetslösheten örn hans likviditetsförmåga omöjliggöres.

Vad sökandens framtida förutsättningar beträffar synes den mig vara väl
tryggad, då han var den förste och är alltså den äldsta firman, som erhöll stadens
behörighet och installationsrättighet, och några anmärkningar från stadens
affärsverk emot firman i fråga har ej förekommit.

Till sist får jag meddela att sökanden är en redbar person och åtnjuter gott
anseende, är flerårig styrelseledamot i Jönköpings Hantverksförening och under
de senaste 4 åren dess vice ordf.

Och med vad jag här ovan anfört, kan jag giva honom min bästa rekommendation.
»

I anledning av förstnämnda ansökning upprättades av en av de för ifrågavarande
ärendens handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna
en den 28 november 1933 dagtecknad promemoria, så lylande: »Firman

grundades 1919 och gör anläggningar för värme, vatten och övriga
installationsarbeten. I företaget äro 54 personer sysselsatta.

Årsomsättning och nettovinst för de senaste fem åren utvisar följande siffror: -

År 1928 ............kr. 342,208 Nettovinst 8,249

1929 ............» 478,394 » 11,787

1930 ............» 586,996 » 16,174

1931 ............> 742,527 » 17,896

1932 ............» 691,940 » 10,250

Den betydande omsättningen ger förhållandevis ringa avkastning; avskrivningarna
för år 1932 t. ex. uppgå till cirka 2,000 kronor.

Företagets ekonomiska ställning är mycket svag. Varuskulderna uppgå till
ett belopp av 156,000 kronor, mot vilket svarar utestående fordringar till cirka
50,000 kronor. Bankskulderna belöpa sig till 125,000 kronor mot vilket svarar
inneliggande lager för 80,000 kronor. Fastigheten är bokförd till 127,000
kronor, taxeringsvärderad till 100,000 kronor och intecknad till 110,000 kronor.

Ställningen är alltså mycket ansträngd och en nyligen uppkommen förlust
på kronor 23,000 har bragt företaget i allvarliga svårigheter. Den rådande
byggnadskonflikten försvårar situationen.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Sjöström själv åtnjuter stort anseende och hans firma har en viss betydelse
därigenom att den är den enda entreprenörfirman på orten, som kan åtaga sig
större arbeten och därigenom att den sysselsätter så mångå personer.

På grund av den dåliga ekonomiska ställningen ser jag mig dock nödsakad
hemställa örn avslag på låneframställningen.»

Det bör här anmärkas, att i de i promemorian angivna nettovinsterna ingå
Sjöströms personliga levnadskostnader. Under 1932 utgjorde dessa senare
9,374: 36 kr., varefter som behållen nettovinst återstod 875:94 kr.

Kommerskollegium avgav utlåtande den 4 december 1933 över sökandens
första ansökan. Kollegium anförde:

»Sökandeföretaget synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande
bestämmelser böra föreligga vid utlämnande av Ian. och subvention ur
de medel, vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande
av enskild företagsamhet. Särskilt får kommmerskollegium erinra örn föreskriften,
att den hjälp, som lämnas ett företag, icke må bliva ägnad att medföra
arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett annat företag. Kollegium
finner sig därför icke kunna tillstyrka bifall till framställningen.»

Samtidigt med den av Sjöström sist ingivna ansökningen, dagtecknad den
24 februari 1934, framlade Sjöström förslag till ackordsuppgörelse med sina
oprioriterade fordringsägare. I skrivelse till dessa anförde Sjöström:

»På grund av rådande depression samt den långvariga byggnadskonflikten
tillika med förluster på insolventa beställare, har för undertecknad uppstått
en svårartad likvidationskris, enär jag, trots alla ansträngningar, under de
gångna åren icke lyckats uppnå så stor vinst pa rörelsen att jag därigenom
erhållit tillräckligt rörelsekapital i förhållande till rörelsens omfattning. ^

Bilagd balansräkning pr 31/12 1933 utvisar en kapitalbehållning å kr.
15,560: 54, men är det ju otänkbart att i fortsättningen på ett tillfredsställande
sätt bedriva min omfattande rörelse med denna ringa kapitaltillgång.

Ehuru de belopp, som balansräkningen upptager, under normala förhållanden
måste anses försvarliga, torde det för var och en stå självklart, att en sanering
av bokslutet måste äga rum och därigenom få fram realvärden, till grund
för rörelsens framtida bestånd, örn den skall kunna bedrivas i hittillsvarande
omfattning.

I samråd med föredraganden i ärendet inom kungl, socialdepartementet får
jag därför vördsamt erbjuda mina oprioriterade fordringsägare femtio (50) procents
ackord såsom full likvid. Till likviderande av ackordsbeloppet har nyssnämnde
föredragande ställt i utsikt lån från anslag för främjande av enskild företagsamhet
till ett belopp av kronor 50,000 eller eventuellt 60,000 kronor, som
mot säkerhet av förlagsinteckning skulle erhållas på cirka 12 års löpande amorteringstid.
Under sådana förhållanden skulle min ekonomiska ställning bliva
betryggande och likviditeten förbättrad.

Betalningen av ackordsumman skulle alltså komma att ske omedelbart efter
det ifrågavarande lån beviljats, och har jag förvissat mig örn ärendets forcering
så snart borgenärerna gått med på föreslagen reducering av sin fordran.

Ifrågavarande lån kan dock icke beviljas med mindre än fordringsägarna
gå med på föreslagen reducering av sin fordran, vilket ställts som oeftergivligt
villkor vid underhandlingar med vederbörande inom kungl, socialdepartementet.

I ömsesidigt intresse får jag därför, på anförda skäl, vördsamt hemställa örn
välvilligt godkännande av detta mitt förslag till uppgörelse.»

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 5 sami. Nr 12.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Sjöström åberopade vidare följande utdrag ur räkenskaperna:

	»Ing. Balans Konto
	den 1 januari 1933.
An Låns K:o......	125,343: —	Per Kassa K:o.....	31: 11
Kreditorers K:o . .	156,079: 98	Bank K:o.....	7,200: —
Kapital K:o . . . .	25,964: 20	Aktiers K:o . . . .	5,900: —
		Inventariers K:o . .	19,520: 10
		Varu K:o.....	83,302: 62
		Debitorers K:o . . .	64,028: 07
		Fastighets K: o . . .	127,405: 28
Kr.	307,387:18	Kr.	307,387:18
	Utg. Balans Konto
	den 31 december 1933.
An Kassa K:o.....	680: 25	Per Låns K:o.....	141,884: 67
Bank K:o......	1,750: —	Kreditorers K:o . .	121,743: 31
Aktiers K:o.....	15,650: —	Kapital K:o ....	15,560:54
Inventariers K:o . .	25,548: —
Varu K:o......	75,073: 89
Debitorers K:o . . .	33,081:10
Fastighets K:o . . .	127,405: 28
Kr.	279,188: 52	Kr.	279,188: 52
	Vinst- & Förlust Konto
	den 31 december 1933.
An Aktiers K:o.....	1,750: —	Per Varu K:o.....	219,583: 35
Debitorers K:o . . .	22,300: —	Kapital K:o . . .	10,403: 66
Fastighets K:o . . .	397: 62
Omkostnads K:o . .	25,956: 89
Intresse K:o . . . .	6,137: 38
Avlöningars K:o . .	166,206: 51
Hushållets K:o . . .	7,238: 61
Kr.	229,987:01	Kr.	229,987:01»

Det begärda ackordet
senterande fordringar till
Bland de till styrkande
kes följande skrivelse:

antogs av de oprioriterade fordringsägarna, repreett
belopp av 133,366:14 kr.

av ackordets antagande insända handlingarna mär -

»Jönköpings Hantverks- och Industriidkareförening.

Då firman Vilh. Sonesson & Co. Malmö, vägrat antaga det av Fabrikör Nils
Sjöström erbjudna ackordsförslaget förklara vi oss villiga övertaga betalningsansvaret
av de resterande 50 % kr. 1,677.07 som firman Sonesson vägrat sanera.
Jönköping den 7 april 1934.

J. W. Lindahl. John Zackrisson.

I'' abrikur, Jönköping. Juvelerare, Jönköping.

Hrr. Fabrikör J. W. Lindahls och juvelerare John Zackrissons egenhändiga
namnteckningar, bevittna:

G. Johansen. Elias Henriksson.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Genom beslut den 20 april 1934 beviljade Kungl. Maj:t på föredragning och
hemställan av chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, Sjöström till
förstärkning av rörelsekapitalet för hans under firma Nils Sjöström bedrivna
industriella rörelse ett lån å 60,000 kr. mot säkerhet av inteckningar i den till
låntagarens ifrågavarande rörelse hörande förlagsegendom å 60,000 kr. med sex
procent ränta, gällande med bästa förmånsrätt, eller ock de andra säkerhetshandlingar,
som av statskontoret befunnes likvärdiga med eller bättre än nyssnämnda
inteckningar. Därjämte föreskrevs bland annat, att lånet skulle, sedan
det innehafts under två år från första lyftningsdagen, under därpå följande tio
år återbetalas med en tiondel årligen, att å lånebeloppet icke skulle beräknas
ränta under två år från första lyftningsdagen samt att för tiden därefter å
ogulden del av lånebeloppet skulle gäldas ränta efter fem procent örn året.

b) I en den 28 mars 1934 dagtecknad ansökning anhöllo C. W. Grundel,
J. A. Sjöblom och I. Hagelberg örn ett lån å 7,000 kr. att efter två amorteringsfria
år amorteras på fem år. Sökandena hade för avsikt att under firma bogseringsbolaget
Nestor driva rederirörelse med bogserångaren »Husum», vilken
sökandena blivit erbjudna att inköpa av Mo och Domsjö A.B. för 8,000 kr.
Förutom sökandena beräknades 3 personer bliva sysselsatta i företaget. Enligt
ett samma dag ingånget avtal hade sökandena bildat partrederi med Grundel
såsom ägare till hälften och en var av de övriga till en fjärdedel i fartyget.
Grundel skulle tillskjuta 1,000 kr. av köpeskillingen, medan återstoden skulle
täckas genom statslånet.

»Husum» var byggd 1867 och hade en bruttodräktighet av 67.35 registerton.

Av ansökningen bifogade betyg inhämtas, att Grundel och Hagelberg tjänstgjort
bl. a. såsom styrmän å olika ångfartyg.

Kommerskollegium hänvisade i ett den 27 april 1934 avgivet utlåtande i
ärendet till ett av kollegium samma dag avgivet utlåtande över en ansökning
av Rudell & Co., kommanditbolag, vilket sistnämnda utlåtande, däri kollegium
avstyrkte bifall till sistnämnda ansökning, hade följande lydelse:

»Såvitt Kommerskollegium kunnat finna, synas anslagen till främjande av
enskild verksamhet icke hava förutsatts komma till användning för lån till
trafikföretag av nu ifrågavarande art.

Oavsett huru härmed må förhålla sig, innebära otvivelaktigt de angående
anslagens användning för närvarande gällande direktiven hinder för lån till
igångsättande av nytt företag.

Ser man till den sakliga sidan av det föreliggande spörsmålet, kan Kollegium
icke finna annat än att starka betänkligheter måste göra sig gällande emot
att staten på sätt som här ifrågasatts medverkar till uppkomsten av ett med
under affärsmässiga former bedriven sjöfart konkurrerande nytt företag.

På sätt framgår av härvid fogade sammanställning rörande vid vissa tidpunkter
upplagt svenskt tonnage, faller den vida övervägande delen av det
upplagda tonnaget inom storleksgruppen 1,000—2,000 tons bruttodräktighet
eller just den storleksgrupp, till vilken samtliga av sökandena till inköp ifrågasatta
fartyg, utom ett, äro att hänföra. Det framstår för Kollegium såsom
ganska självfallet, att ett direkt understödjande från statens sida av driften
av visst fartyg särskilt inom denna storleksgrupp och inom de åldersklasser,

Konstitutionsutsicottets memorial Nr 12.

varom här är fråga, ej minst under nu rådande förhållanden kan befaras medföra
motsvarande uppläggning av fartyg, som hittills kunnat hållas i drift
utan statligt stöd. Kollegium beaktar härvid även de vittgående konsekvenser
i avseende å säkerligen i icke oväsentligt antal inkommande liknande ansökningar,
som skulle bliva följden av ett bifall till framställningen. Någon reell
vinst ur arbetslöshetssynpunkt kan sålunda genom ett bifall till densamma icke
förväntas. Uppmärksammas bör i detta sammanhang, att såsom förutsättning
för de föreslagna jämkningarna i direktiven för användningen av ovan omförmälda
anslag angivits, att lån eller subvention till utvidgning eller igångsättande
av företag endast borde lämnas, därest företaget ej kunde befaras
konkurrera ut eller medföra menliga verkningar för äldre företag, samt att
Kungl. Maj:t torde härutinnan komma att förfara med stor försiktighet.

Kollegium vill slutligen ock erinra örn att, i den mån förevarande framställning
kunde anses förtjänt av understöd i form av lån utan subventionskaraktär,
utväg för tillgodoseende av behörigt intresse härutinnan redan finnes i annan
ordning tillskapad, nämligen genom tillämpningen av kungörelsen den 18
maj 1928 (nr 129) angående villkor och bestämmelser för lån från fonden för
rederinäringens understödjande (rederilånefonden). I detta sistnämnda avseende
vill Kollegium emellertid redan här framhålla, att Kollegium icke funnit
sådana förhållanden i nu förevarande fall föreligga, som kunna motivera
lån ur rederilånefonden enligt de vid denna fonds användning tillämpade grunder.
»

Kungl. Maj:t lämnade Rudell & Co:s ansökan utan bifall.

Kommerskollegium anförde angående nu ifrågavarande ansökning, att den
väl skilde sig från Rudell & Co:s ansökning däri att ren subvention icke syntes
ifrågasättas vare sig i avseende å kapital eller ränta. Vidale anförde
kollegium:

»Det torde emellertid under alla förhållanden icke kunna anses sunt och
riktigt, att det allmänna med så stor anpart av erforderligt kapital, som här
ifrågasättes, medverkar till igångsättandet av ett nytt trafikföretag av förevarande
art, så mycket mindre som, ehuru belysande siffermaterial icke föreligger,
konkurrensförhållandena inom den sjöfartsgren, varom här är fråga,
dock veterligen äro väl sa ömtåliga som inom någon annan gren av kommunikationsväsendet.
Kollegium finner för övrigt överhuvud taget förutsättningar
icke föreligga för att statens mellankomst på föreslaget sätt skall kunna skapa
möjligheter att trygga det nu åsyftade företagets framtida existens.

Ej heller i förevarande fall har kollegium funnit sådana förhållanden föreligga,
som kunna motivera lån ur rederilånefonden enligt de vid denna fonds
användning tillämpade grunder.»

Med hänsyn till vad sålunda anförts avstyrkte kollegium bifall till framställningen.

Kommerskollegium överlämnade tillika ett av styrelsen för Sveriges allmänna
sjöfartsförening till kollegium avgivet yttrande över framställningen, vari
nämnda styrelse bestämt avstyrkte bifall till densamma. Styrelsen anförde
bland annat, att det knappast kunde anses lämpligt att genom särskild statlig
åtgärd medverka till att ifrågavarande år 1867 byggda och, enligt vad styrelsen
inhämtat, i mindre gott stånd varande fartyg åter komme i trafik, helst som
även efter norrlandskusten liksom i Stockholm och annorstädes i Sverige uppläggningar
av bogserfartyg i stor omfattning förekomme.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Sökandena Grundel och Sjöblom inkommo sedermera med en skrivelse, vari
de meddelade, att köpeskillingen för fartyget sänkts till 6,000 kr. samt att de
i anledning härav ändrade sin låneansökan till att avse nämnda belopp, varjämte
de förbundo sig att till rörelsen bidraga med ytterligare 2,000 kr. eller
sålunda sammanlagt 3,000 kr.

Genom beslut den 31 maj 1934 beviljade Kungl. Majit, på föredragning och
hemställan av chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, sökandena för
ifrågavarande företag ett lån å 6,000 kr. Såsom villkor för lånets lyftande
och åtnjutande föreskrevs bland annat, att lånet, sedan det under ett år innehafts
ränte- och amorteringsfritt, under därpå följande tio år skulle återbetalas
med en tiondel årligen, att å ogulden del av lånet efter första året skulle
gäldas fem procent ränta samt att såsom säkerhet för lånet skulle avlämnas inteckning
uti ifrågavarande fartyg å 6,000 kr. med sex procent ränta, gällande
med bästa förmånsrätt, eller ock de andra säkerhetshandlingar, som av statskontoret
befunnes likvärdiga med eller bättre än nyssnämnda säkerhetshandling.

c) Elin Dahlstrands aktiebolag, académie scientifique de beauté, Stockholm,
anhöll i ansökan den 7 maj 1934 örn lån å 25,000 kr. Lånet skulle enligt
framställningen användas till betalande av bolagets främmande skulder,
kr. 21,476:33, samt i övrigt till reklam. I en ansökningen bilagd promemoria
anförde bolaget:

•»Historik.

När Gymnastikdirektör Elin Dahlstrand, efter grundlig utbildning vid
Professor de Lamottes Académie Scientifique de Beauté, i januari 1926 startade
sin affärsverksamhet i Stockholm, dels institut för behandlingar i skönhetsvård,
dels skola för undervisning av elever i skönhetsvård, hade skönhetsvården
i utlandet nått stor spridning men var i Sverige ännu _ ganska
okänd. Några fackkunniga utövare av skönhetsvård i Sverige funnos icke och
icke heller någon utbildningsanstalt för elever.

Med egen personlig erfarenhet av de svenska kvinnliga gymnastikdirektörernas
genom kriget oerhört försämrade utkomstmöjligheter i utlandet och
deras även i Sverige betryckande försörjningsmöjligheter, syftade Dahlstrand
ursprungligen åt att i synnerhet åt denna högt kvalificerade yrkesgrupp bereda
en ny förvärvsmöjlighet såväl i Sverige som utlandet, när hon 1926 startade
sin undervisningsanstalt i skönhetsvård i Stockholm. Hon lyckades till
skolan anknyta såsom tentator och lärare såväl professor Carl Hesser som
med. doktorerna Erik Karlmark och Ture Petrén vid Karolinska institutet,
och hon utbildade gymnastikdirektörer till såväl lärarinnor som assistenter
i skönhetsvård.

Men även andra än gymnastikdirektörer lia utbildats och förutom från Sverige
har Dahlstrands skola tagits i anspråk av elever från Ryssland, Finland,
Norge, Danmark, Tyskland, U. S. A., Sydamerika, Island och Färöarna. Under
tiden från 1926 till 1 maj 1934 ha c:a 400 skönhetsexperter utbildats^.
För närvarande är efterfrågan på vid Dahlstrands skola utbildade elever så
stor, att behovet ej kan tillfredsställas.

Dahlstrands institut i skönhetsvård för behandling av patienter har från
1926 utvecklats i högre grad än utbildningen av elever, vilket förutom ovan -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

berörda stora efterfrågan på fullt utbildade elever tydligen visar, att allmänhetens
behov av skönhetsvård är i starkt stigande.--------—

För skönhetsvårdens utövande fordras emellertid icke blott ingående kunskaper
i människans anatomi, filologi och sjukdomslära samt gymnastiskteknisk
färdighet. Härtill fordras även lämpliga skönhetspreparat.

År 1927 lyckades Dahlstrand erhålla Academiens i Paris generalagentur
för Sverige för deras skönhetspreparat, som av professor de Lamotte i Paris
lyckats fulländas så, att preparaten erhållit guldmedaljer och hedersdiplom
å alla världsutställningar, där de deltagit i tävlan med andra preparat.

_ Försäljningen av dessa preparat har gått ännu mer framåt än elevutbildningen
och patientbehandlingen å egna institut.

Dahlstrands här i korthet skisserade verksamhet tog så småningom så stor
omfattning, att rörelsen från den 1 januari 1933 drives i form av aktiebolag
med ovannämnda firmanamn. Av bolagets aktier, 25,000 kronor, ägas samtliga
med undantag av 4 stycken av Dahlstrand.

Den 22 november 1933 träffade bolaget nytt avtal med Academien i Paris
innefattande .bl. a., att generalagenturen för Skandinavien d. v. s. Sverige,
Norge och Finland, uppläts åt bolaget, att alla Academiens preparater få av
bolaget tillverkas i Sverige mot en royalty av 5 % på varuomsättningen, dock
lägst 2,700 kronor^årligen, att förutom 58 % rabatt å alla varuinköp från Paris
alla fakturor få betalas efter en francskurs av högst 15 öre per franc, vilket
innebär å nuvarande francskurs en ytterligare rabatt av 40 %, samt att
bolagets direktör årligen får studera å Academiens laboratorium i Paris för
att lära tillverkningen av alla nyheter. Vad detta innebär torde man förstå,
örn man vet, att Academiens preparater äro spridda över hela kulturvärlden
och sedan årtionden erkända såsom de förnämsta produkter inom sin bransch.

Ovannämnda av Dahlstrand till Frankrike årligen garanterade 2,700 kronor
har Dahlstrand lyckats täcka genom att den 22 jan. 1934 träffa skriftligt
avtal med Fru Margit Grönroos, Salong Paris, Helsingfors, enligt vilket
hon med Academiens medgivande erhållit ensamförsäljningsrätten för Finland
för Academiens preparater, som skola levereras från bolagets fabrik i
Stockholm mot garanti av inköp, 1 :a året för 5,000 kronor, 2 :a året för 6,250
kronor och följande år för lägst 7,000 kronor. Betalningen till Frankrike är
härmed mer än väl täckt genom betalningen från Finland. Alla finska leveranser
ske mot bankgaranti enligt kontraktet.

Beträffande Norge ligger Dahlstrand f. n. i underhandlingar efter liknande
basis.

Totalomsättningen uppgick år 1927 till 26,000 kronor, år 1928 till 58,000
kronor, år 1929 till 98,000 kronor, år 1930 till 176,000 kronor, och år 1931
till 178,000 kronor då kulmen nåddes. Härefter avspeglas depressionen tydligt.
Omsättningen år 1932 gick ned till 153,000 kronor och år 1933 till
136,000 kronor.

. Vid ett i dagarna uppgjort bokslut för de fyra första månaderna 1934 utvisar
omslutningens helhet en vacker förhöjning till 56,000 kronor (motsvarande
per ar 168,000 kronor i stället för 136,000 kronor), inkomsten av varor
en förhöjning till 27,000 .kronor (motsvarande per år 81,000 kronor i stället
för 49,000 kronor) och inkomsten av elevavgifter en förhöjning till 11,000
kronor (motsvarande per år 33,000 kronor i stället för 16,000 kronor). Botten
har sålunda tydligen passerats och utvecklingen går ånyo uppåt.

Anledning till bolagets illikviditet.

Allt skulle sålunda tett sig ljust och glädjande, örn icke de två långa årens,
1932 och 1933, depression inträffat. Varken Dahlstrand eller bolaget lia ar -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

betat med något större löst rörelsekapital. Allt vad Dahlstrand under de
goda åren intjänat bär, förutom till egen försörjning, nedlagts i affärsrörelsen,
som ständigt oell hastigt utvecklats och ökats. Dahlstrand har emellertid
åtnjutit stort förtroende, såväl i Paris som hos leverantörer här i landet,
och erhållit all önskad kredit.

Emellertid har Dahlstrand och sedermera bolaget varit bundna vid 5-åriga
hyreskontrakt med hyror som ej kunnat anpassas efter nedgången i omsättningen.
Först i år har det varit möjligt uppsäga dessa höga hyreskontrakt till den
1 oktober d. å. och ha nya lokaler förhyrts å Stureplan 6, varigenom hyresutgifterna
minskas med 10,600 kronor per år, eiler från 39,200 kr. till 28,600 kr.
per år.

Närmaste anledning till bolagets prekära ekonomiska ställning är den, att
fastighetsägaren N. J. Komstedt, som på 5 år till den 1j10 1934 uthyrt lokaler
till vår skola å Drottninggatan 57 för en årlig hyra av 10,600 kronor, uttagit
stämning å förfallen hyra för tiden till den 1 juli 1934 å 9.900 kronor jämte
ränta. Komstedt, som visat sig vara oemottaglig för alla skäl, har icke kunnat
förmås trots långa underhandlingar att bevilja vare sig moratorium eller
avbetalningar. Alla försök att erhålla sänkning i hyran, som, med hänsyn
till att lokalerna äro omoderna, i nuvarande tidsläge är uppenbart oskälig, ha
tillbakavisats. Bolaget hotas sålunda av utmätning, konkurs och hela affärens
omstörtning, varigenom bolagets hela personal hotas med arbetslöshet.

Bolaget sysselsätter för närvarande 27 st. personer i arbetande ställning och
sysselsatte föregående år 37 stycken.

Lånets storlek.

Bolagets främmande skulder uppgingo 31/12 1933 till 23,542: 23 kronor. Den
Vs 1934 uppgå de till 21,476: 33 kronor, en minskning sålunda på cirka 2,000
kronor.

På grund av vad sålunda anförts är bolaget i behov av ett lån av 25,000 kronor.
Härigenom skulle alla främmande skulder kunna inlösas och ett mindre
kapital användas till reklam, vilket är absolut nödvändigt för bolagets framgång.
Amorteringstiden får bolaget föreslå till 10 år med rätt att tidigare
inlösa lånet.

Ur synpunkten av arbetslöshetens bekämpande är lånets erhållande avgörande
för om de 27 personer, som nu sysselsättas, fortfarande skola få arbete.
Erhålles lånet bör personalen snabbt kunna utökas till över 37 st. som bolaget
sysselsatte föregående år. Påpekas bör att alla materialer, som erfordras
för tillverkningen och kunna erhållas i Sverige, inköpas här, varigenom arbete
tillföres glasbruk, papp- och kartongfabriker, tryckerier, kemikalie- och drogaffärer
m. fl.

Ur nationalekonomisk synpunkt medför bolagets verksamhet avsevärda fördelar.
Den förmögna och mera kräsna publiken kommer alltid att köpa franska
skönhetsmedel och icke svenska. Genom att bolaget är det enda företag
i Sverige, som fått tillstånd att här tillverka dessa franska och i kvalité oöverträffade
preparat, kommer penningarna för dessa svensk industri och svensk
arbetskraft till godo. Royaltyn till Frankrike betalas av Finland.

Någon konkurrens med andra liknande svenska industrier medför icke bolagets
tillverkning, enär de franska preparaten tillhöra en annan prisklass än de
svenska. Med bolaget konkurrerande preparat äro endast utländska, såsom
Marincllo, Elizabeth Arden, Helena Rubenstein, doktor Dys m. fl. direkt importerade
och i utlandet tillverkade preparat. De svenska preparaten såsom
Gahns, Paulis, Barnängens m. fl. tillhöra en annan och lägre prisklass och stå
således utom konkurrens.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 1Z.

Genom ökad spridning av bolagets preparat minskas inköp av andra konkurrerande
utländska preparat, varigenom pengarna stanna i landet och ej
exporteras till utlandet.»

Bolaget åberopade vidare följande vid ansökningen fogade utdrag ur bolagets
räkenskaper:

»Inventarium och Balansräkning den 1 januari 1933.

Tillgångar.

Maskiner, apparater, inredningar och inventarier enligt särskild

förteckning och värderingsinstrument............ 60,000: —

Lager (förpackade varor, tillverkningsvärde) ........ 7,738:10

Essenser och droger.................... 3,000: —

Emballage.......................... 1,000: —

Firmanamn, varumärke och generalagenturen för Skandinavien

för Académie Scientifique de Beauté i Paris........ 30,000: —

Fabrikationsbemligheter för Académie Scientifique de Beautés

preparater........................ 40,000: —

Fordringar......................... 5,995:34

Kronor 147,733:34

Skulder.

Aktiekapitalet...........■........... 25,000: —

Reservfond......................... 25,000: —

Diverse personer......................21,188:65

Dispositionsfond....................... 76,544: 79

Kronor 147,733:34

Utgående Balansräkning den 31 dea. 1933.

Maskiner m. m...... 60,000: — Aktiekapitalet..... 25,000: —

Lager......... 13,046: — Reservfond....... 25,000: —

Firmanamn, varumärke . 30,000:— Div. personer...... 22,855:30

Fabrikationsbemligheter . 40,000:— Elin Dahlstrand f. Göte Diverse

personer .... 7,538:39 borgsfilialen..... 686:93

Kassa......... 734:31 Dispositionsfond .... 76,544:79

_ Vinst...... . . . 1,231:78

Kronor 151,318:80 Kronor 151,318:80

Vinst- & Förlusträkning 1933.

Ingående varor..... 11,738:10 Varulager....... 13,046: —

Utg. i Stockholm .... 127,762:87 Ink. i Stockholm .... 128,497:28
ökning av skulder . . . 1,666:65 Ökning av fordringar . . 1,543:05

Utgifter i Göteborg . . . 2,356:99 Inkomst i Göteborg . . . 1,670:06

Årets vinst....... 1,231: 78

Kronor 144,756: 39 Kronor 144,756: 39»

Sedermera ingav bolaget följande av revisor bestyrkta bokslut med i vissa
avseenden ändrat innehåll:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

»Balansräkning den 31 december 1933.

Tillgångar: Skulder:

Inventarier & Inredning . 54,000:— Aktiekapital...... 25,000: —

Lager......... 13,046: — Reservfond....... 25,000: —

Firmanamn, varumärken . 30,000: — Liv. personer...... 22.855: 30

Fabrikationshemligheter . 40,000:— Dispositionsfond .... 76,544:79

Diverse personer .... 7,538:39

Kassa......... 734:31

Förlust......... 4,081:39 ______

Kronor 149,400: 09 Kronor 149,400: 09

Vinst- & Förlustråkning den 31/i2 1933.

Utgifter: Inkomster:

Löner......... 45,746:82 Varuvinst....... 35,372:88

Hyra.......... 30,449: 99 Behandling....... 62,826: 62

Div. omkostnader .... 25,697:56 Elevavgifter...... 16,470: —

Reklam......... 8,173:80 Förlust........ 4,081:39

Lius.......... 1,454:94

Skatter......... 1,227: 78

Avskrivning...... 6,000: — _

Kronor 118,750:89 Kronor 118,750:89

Ingående värdet å inventarier och inredning överensstämmer med mig företett
värderingsinstrument. Jag har ansett avskrivning nödvändig enligt Aktiebolagslagens
föreskrift.

Göteborgsfilialens siffror hava av mig uteslutits, då filialen köptes i september
1933.

Jag har gjort regelrätt bokslut på grundval av förda dagböcker varvid ovanstående
Vinst- & Förlust konto framkommit. Jag bestyrker riktigheten av
densamma, under förutsättning att dagboksnoteringarna äro riktiga, vilket
jag icke undersökt.

Stockholm den 9 juni 1934.

Sv. J. Sanders,

Revisor, auktoriserad av
Stockholms Handelskammare.»

Kommerskollegium hemställde i yttrande den 21 juni 1934, att ansökningen
icke måtte föranleda någon åtgärd, under anförande, att bolaget icke syntes
uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande bestämmelser syntes böra vara
för handen vid utlämnande av ifrågasatt lån.

I promemoria den 14 juli 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»Företaget startade 1926 som enskild firma och ombildades från och med
1933 till aktiebolag med 25,000 kronor aktiekapital och 25,000 kronor reservfond.
Aktiemajoriteten innehas av gymnastikdirektör Elin Dahlstrand.

Bolaget driver dels en undervisningsanstalt för utbildning av assistenter i
skönhetsvård, dels ett institut i skönhetsvård för behandling av patienter och
dels en fabrik eller laboratorium för tillverkning av skönhetsmedel.

Bolagets omsättning har i medeltal under de 5 sista åren uppgått till kr.
148,200, varav varor för kr. 54,120.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Anställda £. n. i hela företaget 28 personer, alla kvinnor, varav å laboratoriet
6. Sommarmånaderna, särskilt juli, äro alltid en död tid och år 1933
var totala antalet anställda 38 personer.

bolaget innehar generalagenturen för den kända franska firman Academi
Scientifique de Beauté och äger alla denna firmas recept och tillverkningsmetoder
både nuvarande och blivande för skönhetsmedel ävensom ensamrätt
att i Sverige, Norge och Finland tillverka och försälja dessa medel, tilllämpa
den franska firmans metoder samt att meddela Academiens diplom i
skönhetsvård åt elever, som genomgått fullständig kurs vid bolagets undervisningsanstalt.
Detta avtal, som gäller i 99 år, är för bolaget synnerligen förmånligt
och torde däri och det inregistrerade varumärket och namnet ligga ett
ej obetydligt värde.

Genom ifrågavarande lan skulle bolaget bliva i tillfälle bedriva tillverkningen
av skönhetsmedel mera kontinuerligt året runt och därigenom öka försäljningen
och antalet anställda å laboratoriet, vilket ju har en viss betydelse
i motverkan av importen av alla dessa utländska preparat, som nu förekomma.
Firman använder huvudsakligen inom landet inköpta droger och tager numera
endast en del specialessenser från den franska moderfirman.

Orsaken till kapitalbristen är den vanliga, start med för litet kapital och
affärens hastiga utveckling, vartill kommit synnerligen betungande hyreskontrakt,
vilka dock utgå den 1 oktober i år, då bolaget inflyttar i nya tidsenliga
lokaler vid Stureplan med betydligt reducerade hyror.

Företaget och särskilt ledarinnan Fru Elin Dahlstrand är banbrytande inom
branschen och har genom sin verksamhet skapat arbetsmöjligheter för 100-tals personer, särskilt utbildade gymnastikdirektörer och gymnaster, vilka genom
utbildning hos Fru Dahlstrand fått sina förvärvsmöjligheter betydligt ökade
i dessa hårda tider.

° Pa bolaget ej kan bjuda annan säkerhet än förlagsinteckningar i

sadan bolagets egendom som tillhör fabriksverksamheten, har jag särskilt undersökt
denna del av rörelsen. Hela laboratoriet eller fabriken är förlagd till
Regeringsgatan 89, Stockholm.

Tillgångar:

Utestående fordringar för
levererade varor .... 7,538: 39

Lager av varor..... 13,046: —

Div. laboratorieutrustning
. . 550: —

Invent. i fabrik
och kontor . . 2,770: —

Maskiner .... 6,000: —
Transportmedel . 3,000: — 12 320-_

Summa tillgångar kronor 32,904: 39

Firmanamn, varumärke
och fabrikationshemligheter.
........ 70,000: —

Kronor 102,904: 39

Skulder:

Varuaccepter...... 5,603:80

Div. kreditorer.....10,651: 50

Summa skulder 16,255: 30

Eget kapital...... 86,649:09

Kronor 102,904: 39

Utestående fordringarna lära vara säkra.

Lager av varor är upptaget till ingrediensernas inköpspris och utbetald arbetslön
för därå eventuellt nedlagt arbete.

Inventarier och laboratorieutrustning kr. 3,320:— enligt företett värderingsinstrument
av Karl Sjöbergs möbleringsfirma.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Maskinerna bestå av en med elektrometer driven dubbel blandnings- och
knådningsmaskin, så gott som alldeles ny, vilken kostat kr. 6,000 i inköp.

Transportmedel: 1 personautomobil, av märket Oakland, syntes vara i mycket
gott skick oell torde motsvara det upptagna värdet.

Vid en eventuell realisation och affärens nedläggande torde dock tillgångarna:
varor, laboratorieutrustning, inventarier och maskiner, upptagna till kr.
25,366:—, knappast giva mer än högst 50 %. Däremot kan receptsamlingen
och fabrikationsmetoderna hava ett ej obetydligt värde, enär de anses vara
bland de förnämsta i världen.

Ur företagets förlagsegendom skulle därför möjligen kunna utfås intecknade
kronor 25,000: —.

Dessutom äger ju bolaget inventarier och maskiner i skönhetsinstitutet värderade
till kr. 47,680:— men denna egendom kan ej bliva föremål för förlagsinteckning.
Däremot kan den i någon mån öka värdet av Fru E. Dahlstrands
borgen.

Ehuru den ifrågavarande verksamheten har större hygienisk betydelse, än
man i allmänhet tror, och fru Dahlstrand nedlagt en oerhörd energi och mindre
vanlig affärsblick och smartnesshet i att tillföra företaget ekonomiskt fördelaktiga
avtal med den franska Académie Scientifique de Beauté i Paris samt
höja hela verksamheten upp på ett högre plan, och därför otvivelaktigt är värd
en eloge, synes mig dock företaget icke genom konjunkturerna hava försatts i
sådant läge, att det nödgas nedlägga sin verksamhet, örn hjälp ej erhålles i någon
form, och ej heller hava ’en verklig betydelse ur arbetslöshetssynpunkt’
och således ej uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande bestämmelser
torde böra förefinnas för utlämnande av lån ur anslaget till främjande av enskild
företagsamhet.

Förslag avslag å ansökan.»

I en den 25 september 1934 dagtecknaa skrift anhöll bolaget — samtidigt
som den föregående framställningen återkallades — om ett 5-årigt amorteringslån
å 10,000 kr. att användas till utveckling av bolagets komisk-tekniska
tillverkningar.

Genom beslut den 26 oktober 1934 beviljade Kungl. Maj:t, på föredragning
och hemställan av chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, bolaget
för uppehållande av dess fabriksrörelse ett lån å 10,000 kr. mot säkerhet av
dels inteckningar med bästa förmånsrätt i bolagets förlagsegendom å 10,000 kr.
med sex procent ränta, dels ock borgen av fru Elin Dahlstrand, eller ock
de andra säkerhetshandlingar, som av statskontoret befunnes likvärdiga med
eller bättre än nyssnämnda säkerhetshandlingar. Tillika föreskrevs bland annat,
att lånet, å vilket skulle erläggas ränta med fem procent örn året, skulle
återbetalas under en tid av fem år med en femtedel årligen.

I propositionen nr 211 till 1933 års riksdag begärde Kungl. Maj :t såsom
ett led i åtgärderna för arbetslöshetens bekämpande anslag för främjande av
företagsamhet och industriell verksamhet. Föredragande departementschefen
anförde i detta avseende bland annat:

»Under den gångna vintern hade redan gjorda erfarenheter visat, att staten
med jämförelsevis små subventioner kunde hålla i gång betydande industriföretag,
som försörjde ett mycket stort antal människor. Självfallet vore,
att både då det gällde utlämnandet av lån, och då det gällde subventioner till

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

enskilda företag, all hänsyn måste tagas till att icke dessa företags fortsatta
drift förorsakade arbetslöshet på andra håll inom samma industrier, men med
en försiktig subventionspolitik, som toge allsidig hänsyn till alla befogade
synpunkter, torde det kunna i vissa fall lyckas icke blott att hålla en industri
i gång utan också att ernå en arbetslöshetsbekämpande effekt med mycket
mindre medel än på något annat sätt, samtidigt som man kunde rädda hela
kommuner från en hotande ruin. I en genomtänkt arbetslöshetspolitik borde
därför också denna möjlighet stå öppen för statsmakterna.»

Sammanfattningsvis meddelade departementschefen följande huvudregler,
som ansåges böra gälla för ifrågavarande medels användning:

»1. Vid lån till främjande av enskild företagsamhet skall

a) utgå ränta efter Kungl. Majits beslut,

b) amortering ske enligt beslut av Kungl. Majit,

c) ställas säkerhet, som kan av Kungl. Majit godtagas.

2. Vid subventioner till främjande av enskild företagsamhet och uppmuntran
av industriell verksamhet skola följande synpunkter vara vägledande:

a) Genom subvention åt visst företag bör minskning av produktionen icke
få framkallas vid annat företag med därav följande arbetslöshet.

b) Vid subvention bör tillses, att densamma per dagsverke, som beräknas
därigenom kunna åstadkommas, understiger eller högst svarar mot statsbidraget
till kontant understöd för motsvarande antal hjälpta dagar.

c) Subvention bör vara av tillfällig natur och skapa möjligheter att trygga
vederbörande företags framtida existens.

d) Subvention bör skapa lättnader för den eller de kommuner, som äro
ekonomiskt beroende av det subventionerade företagets existens.»

I anledning av propositionen beviljade riksdagen på hemställan av särskilda
utskottet anslag till främjande av enskild företagsamhet med 10 miljoner kronor
till lån och 3.5 miljoner kronor till subventioner. Utskottet anförde i sitt
av riksdagen godkända utlåtande bland annat:

»Mot de villkor för lån eller subvention, som Kungl. Majit förutsatt skola
gälla och som ovan återgivits, har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Utskottet vill betona angelägenheten därav, att endast sådana företag komma i
åtnjutande av stöd, vilka på grund av konjunkturerna tvingats eller, såvitt
kan bedömas, inom en icke avlägsen framtid bliva tvungna, därest hjälp i
någon form icke erhålles, att nedlägga sin verksamhet. En ytterligare förutsättning
för statligt stöd bör vara, att företagen icke på annan väg kunna erhålla
hjälp till sin verksamhet. Att vidare företagen böra hava en verklig betydelse
ur arbetslöshetssynpunkt torde vara givet.

Slutligen får utskottet framhålla vikten därav, att den hjälp, som lämnas
ett företag, icke blir ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar
för ett annat företag.» I

I propositionen nr 234 till 1934 års riksdag hemställde Kungl. Majit örn ett
anslag å 5 miljoner kronor till lån till främjande av enskild företagsamhet för
budgetaret 1934/1935. Därvid hemställde Kungl. Majit tillika örn viss jämkning
av grunderna för anslagets användning. I detta avseende anförde socialministern
följande:

»Användningen av anslagen har enligt de av riksdagen fastställda grunderna
begränsats till att avse lån eller bidrag till redan befintliga företag till
uppehållande av deras förutvarande omfattning. Däremot uteslutes enligt

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

direktiven möjligheten att giva understöd till eventuella utvidgningar samt
till igångsättande av nya företag, även då det gäller påbörjande av ett helt
nytt slags verksamhet. Den arbetseffekt, som erhålles genom anslagen, skulle
säkerligen ytterligare ökas, om möjlighet öppnades för Kungl. Majit att understödja
utvidgningar eller startande av företag. I ett par fall har det visat
sig, att man, därest sådan möjlighet funnits, skulle hava kunnat verksamt stärka
den svenska industriens ställning på hemmamarknaden eller medverka till
skapandet av en ny industri med utsikt att konkurrera på världsmarknaden.

Givet är, att lån eller subvention till utvidgning eller igångsättande av företag
endast bör lämnas, därest företaget ej kan befaras konkurrera ut eller
medföra menliga verkningar för äldre företag. Kungl. Majit torde härutinnan
komma att förfara med stor försiktighet. Liksom hittills bör i främsta
rummet understöd lämnas åt företag, som eljest komme att nedläggas eller
avsevärt inskränka driften.»

I anledning av propositionen anförde statsutskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 166:

»Utskottet tillstyrker, att jämväl för nästkommande budgetår anslag anvisas
för att möjliggöra lån till främjande av enskild företagsamhet. En förutsättning
härför är emellertid, att de av särskilda utskottet vid 1933 års riksdag
angivna direktiven för användning av det för innevarande budgetår anvisade
anslaget noga följas. Den sorgfälliga prövning av olika på varje fråga
inverkande omständigheter, som 1933 års riksdag förutsatte, är ofrånkomlig,
örn påtagliga olägenheter skola kunna undvikas. I detta sammanhang anser
sig utskottet böra framhålla önskvärdheten av att här förevarande gren av
den statliga hjälpverksamheten snart må kunna avvecklas.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet framhållit, att den arbetseffekt,
som erhålles genom här förevarande anslag, säkerligen skulle ytterligare
okas, örn möjlighet öppnades för Kungl. Majit att understödja utvidgningar
eller startande av företag. Den sålunda föreslagna jämkningen av gällande
direktiv anser sig utskottet höra tillstyrka. Givetvis är, såsom jämväl i statsrådsprotokollet
antytts, stor försiktighet av nöden vid utdelande av dylika lån.
Det belopp, som må tagas i anspråk för låneunderstöd av nu angiven art, torde
emellertid, icke minst med hänsyn till vad nyss anförts, höra begränsas till
högst 500,000 kronor.»

I enlighet med utskottets hemställan anvisade riksdagen för ifrågavarande
ändamål ett anslag av 3 miljoner kronor.

a) Det här omförmälda företaget borde icke hava erhållit statslån redan
på den grund, att det icke kan anses hava varit baserat på sunda ekonomiska
principer. Av dess räkenskaper kan nämligen utläsas, att det icke förfogat
över något i rörelsen insatt eget kapital. Balansräkningen per den
31 december 1933 utvisade visserligen sådant kapital till ett mindre belopp,
15,560 kronor 54 öre utav i rörelsen investerade tillhopa 279,188 kronor
52 öre. Men med hänsyn till att avskrivningar icke synas hava verkställts
i erforderlig omfattning, torde man böra bortse även från detta relativt obetydliga
belopp. Rörelsen har emellertid uppdrivits till en avsevärd omfattning.
Årsomsättningarna under åren 1930, 1931 oell 1932 uppgingo sålunda
till i runda tal 580,000. 740,000 och 690,000 kronor. Att utan eget kapital
driva en rörelse av denna omfattning, måste anses vara förkastligt. An -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

märkningsvärt är jämväl, att rörelsen trots denna omsättning icke inbringat
någon verklig nettovinst eller i varje fall endast en högst obetydlig sådan. En på
angivna sätt uppbyggd affärsrörelse blir med nödvändighet abnormt känslig för
även i och för sig ganska obetydliga oförutsedda händelser. Av handlingarna
framgar också, att vad som i detta fall kom ställningen att bliva prekär, var
en i förhållande till företagets totala omsättning så ringa förlust som å 22,300
kronor. Genom det ackord, som sedermera erhölls, har visserligen företagets
ekonomiska ställning förbättrats, men det trängande behovet av rörelsekapital
torde även härefter i huvudsak hava kvarstått. Det av Kungl. Maj :t beviljade
länet har nämligen helt gatt till borgenärerna, vilka genom statens ingripande
på ett förmånligt sätt erhållit likvid för ackordet. Men ett statligt lån av
förevarande slag, som i sin helhet användes för en dylik ackordsuppgörelse och
icke tillförsäkrar företaget det för dess fortsatta bestånd oundgängligen erforderliga
rörelsekapitalet, fyller icke sitt egentliga syftemål att skapa möjlighet
för tryggande av företagets framtida existens. Lånet hade därför även på
denna grund icke bort beviljas.

b) Det här omförmälda rederiföretaget beräknades endast kunna sysselsätta
tre personer utom låntagarna själva. Startandet av företaget har
därför icke kunnat hava någon betydelse för minskning av arbetslösheten.
Enligt direktiven var emellertid en av förutsättningarna för att stöd skulle
kunna lämnas, att företaget ägde »verklig betydelse ur arbetslöshetssynpunkt».
Denna förutsättning är desto väsentligare, som till grund för densamma får
anses ligga uppfattningen, att statliga stödåtgärder av här föreliggande slag
normalt icke borde förekomma men i rådande krissituation kunde vara motiverade,
därest verkliga fördelar ur arbetslöshetssynpunkt därigenom kunde vinnas.
Jämväl i andra hänseenden kunna vägande erinringar framställas mot
ett bifall till låneansökningen, något som ock framhållits i de i ärendet avgivna
yttrandena. Sålunda har kommerskollegium till stöd för sitt avstyrkande
bland annat åberopat de ömtåliga konkurrensförhållandena inom ifrågavarande
sjöfartsgren. Startandet av företaget synes alltså kunna hava
menliga verkningar för annat företag. Men att så ej skulle få bliva följden
av ett statligt stöd, följer omedelbart av direktiven. I likhet med styrelsen
för allmänna sjöfartsföreningen anser också utskottet det vara olämpligt,
att staten medverkar till att ett fartyg av denna ålder och beskaffenhet — fartyget
byggdes år 1867 och torde av handlingarna att döma bäst lämpat sig
för nedskrotning — åter kommer i trafik.

c) Beträffande lånet till det här omförmälda bolaget föreligger samma
åsidosättande av direktivens krav på att företaget skall äga verklig
betydelse ur arbetslöshetssynpunkt som med avseende å det under punkten b)
angivna företaget. Av den inom socialdepartementet upprättade promemorian
framgår nämligen, att endast 6 kvinnor sysselsattes inom den del av bolagets
verksamhetsområde — tillverkningen av skönhetsmedel — för vars uppehållande
lånet beviljats. Detta fick vidare enligt beslutet icke tagas i anspråk
för bolagets »undervisningsanstalt» eller »institut i skönhetsvård». Men
uppenbarligen är det knappast möjligt att på sådant sätt, som skulle erfordras,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

skilja bolagets olika rörelsegrenar åt. Dessutom har något lånebehov för
laboratorierörelsens del icke påvisats. Tvärtom vill det av bolagets första
ansökan synas, som örn dess svårigheter uppkommit därigenom, att det icke
kunnat betala förfallen hyra för undervisningslokalerna, 9,900 kronor.
Dessa omständigheter tillhopa visa, att lånet sannolikt till väsentlig del
skulle komma sådana verksamhetsgrenar till godo, för vilka statligt stöd av
föreliggande slag icke varit avsett. Den i ärendet verkställda utredningen utvisar
dessutom, att bolagets svårigheter icke haft sin grund i konjunkturerna,
något som enligt direktiven var en förutsättning för att statslån skulle kunna
ifrågakomma. Härtill kommer, att bolaget genom användande av etiketter på
franska språket med påskriften »Dépöt» bedrivit en reklamverksamhet, som,
med hänsyn till det slags preparat (skönhetsmedel), varom här är fråga, vilka
jämväl i betydande omfattning tillverkas vid andra tekniska fabriker inom
landet, i varje fall tangerar gränsen för illojal konkurrens. Lämnandet av
statligt stöd åt ett dylikt företag är principiellt förkastligt alldeles oavsett
örn företaget har någon betydelse ur arbetslöshetssynpunkt.

På grund av vad sålunda anförts, har utskottet funnit sig icke kunna undgå
att med hänsyn till rådslagen i förevarande tre ärenden besluta anmärkning
mot föredragande departementschefen, statsrådet Möller, vilket utskottet
får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Hallén, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson*, Stendahl,
Bergman, Carl Lindmark, Rydberg, Karl August Johanson*, Anders Andersson*, Anton
Pettersson, Rahmn*, Pehrsson i Göteborg, Andersson i Igelboda, Lindskog, Fast,
Andersson i Malmö*, Lundqvist, Eriksson i Toftered samt Svensson i Landskrona.

* Ej närvarande vid justeringen.

5:o.

(Protokoll över socialärenden den 22 februari 1935.)

Val av stadsfullmäktige i Stockholm skall enligt kommunala vallagen
(13 §) jämförd med förordningen örn kommunalstyrelse i Stockholm (§ 6)
förrättas inför magistraten i mars månad vart fjärde år å dagar, vilka magistraten
särskilt för varje valkrets utsätter. Val av elektorer för utseende av
ledamöter i riksdagens första kammare skall enligt lagen örn val till riksdagen
(4 §) äga rum i varje stadsfullmäktigvalkrets å samma dag som val av stadsfullmäktige.

Vid sammanträde den 11 januari 1935 beslöt Stockholms magistrat utsätta
stadsfullmäktige- och elektorsval i Stockholm att inom samtliga valkretsar
äga rum torsdagen den 14 mars 1935.

Häröver anförde Stockholms arbetarkommuns styrelse, redaktören Fredrik
Ström jämte andra, besvär hos Överståthållarämbetet, under yrkande att ämbe -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

tet måtte med ändring av magistratens beslut fastställa berörda val att äga
rum på en söndag, förslagsvis söndagen den 17 mars 1935.

I utslag den 24 januari 1935 fann Överståthållarämbetet skäligt att, med
undanröjande av magistratens klandrade beslut, visa målet åter till magistraten
för förnyad handläggning.

över överståthållarämbetets utslag anfördes besvär hos Konungen, vilka inkommo
till socialdepartementet den 26 januari 1935.

Den 8 februari 1935 föreskrev Kungl. Majit, att regeringsrättens utlåtande
skulle inhämtas över besvären.

I anledning av remissen avgav regeringsrätten den 12 februari 1935 det utlåtandet,
att den ansåg målet vara av beskaffenhet att tillhöra dess upptagande
och avgörande. Till närmare utveckling av denna mening anförde regeringsrådet
Söderwall, med vilken regeringsrättens övriga ledamöter instämde,
följande:

»Enligt den ursprungliga lydelsen av § 49 i förordningen örn kommunalstyrelse
i Stockholm kunde beslut av magistraten rörande fråga, varom förmäldes
i dåvarande § 6, överklagas hos Överståthållarämbetet; i övrigt gavs ingen rätt
till talan mot åtgärd av magistraten. Nämnda § 6 handlade örn stadens indelande
i valkretsar, upprättandet av röstlängder och avgörandet av anmärkningar
mot dessa. Sedan indelandet i valkretsar uppdragits åt stadsfullmäktige
och bestämmelserna örn anmärkningar mot röstlängder överflyttats till lagen
om val till riksdagen, uteslöts sagda fullföljdsbestämmelse ur § 49. I fråga
om ordningen för bestämmandet av valdag och vad därmed äger sammanhang
innehöll förordningen tidigare (i §§ 7 och 8) likasom nu (i § 6) dels att kallelse
till valförrättningen utfärdas av magistraten samt kungöres inom tid och
på sätt, som närmare angives, dels ock att valet verkställes å dagar, vilka
magistraten för varje valkrets utsätter.

Av denna redogörelse lärer följa, att så länge nämnda fullföljdsbestämmelse
i § 49 kvarstod, tvekan knappast kunde råda örn att särskild klagan över
bestämmandet av valdag ej var medgiven. Ej heller förordningens nuvarande
lydelse synes giva anledning till annan tolkning.

Överståthållarämbetet har också i överklagade utslaget till stöd för sin åtgärd
att till prövning upptaga besvären över magistratens klandrade beslut
åberopat, att magistratsbeslutet innefattade sådant bestämmande av dag för
val av stadsfullmäktige som i gällande kommunala vallag förutsattes skola
föregå vals kungörande och förrättande. I sitt utlåtande över de hos Kungl.
Majit anförda besvären hänvisar Överståthållarämbetet till vallagens 12 §, vilken
likväl avser blott kommunal- och municipalfullmäktigval. Motsvarande
stadgande örn stadsfullmäktigval innehålles i 13 §, som emellertid enligt uttrycklig
bestämmelse ej gäller beträffande Stockholm, men överensstämmer med
kommunalförordningen för Stockholm så till vida, att det är magistraten som
bestämmer dagen för valet. För bedömandet huruvida särskild klagan må anses
medgiven över beslut, som avses i 13 § kommunala vallagen, erbjuder sig
jämförelse med 12 och 63 §§ samma lag.

Enligt 12 §, som gäller val på landet, är det vederbörande kommunala representation
(fullmäktige eller stämma), som fattar beslut örn bestämmandet
av valdag. Såsom varande ett beslut av en kommunalrepresentation kan beslutet
överklagas enligt kommunalstyrelselagen, men således endast på de i
denna lag angivna besvärsgrunderna (beslutet ej tillkommet i laga ordning eller
stridande mot lag eller författning); frågan om beslutets lämplighet —
den enda i förevarande mål anförda besvärsgrunden — kan följaktligen ej

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

komma under prövning. Besvären komma vidare att i sista hand avgöras av
den domstol, regeringsrätten, som har att pröva besvär över valet. Under sådana
förhållanden torde för den föreliggande tolkningsfrågan intet kunna
byggas därå, att i 12 § överlämnandet till den kommunala representationen att
bestämma valdag medför möjlighet att överklaga valdagsbeslutet: missnöje
med sådant beslut i annat hänseende än i fråga om dagens lämplighet kan
alltid göras gällande genom besvär över valet.

I motsats till vad sålunda gäller örn beslut av kommunal representation finnes
ingen begränsning stadgad för omfattningen av besvär över beslut av magistrat.
Medgåves därför i princip rätt till särskild klagan över magistrats
enligt 13 § fattade beslut, följer därav, att även fråga örn beslutets lämplighet
skulle kunna dragas under besvärsinstansens prövning. Men intet tyder på att
lagstiftaren velat åstadkomma en så betydande skillnad mellan land och stad
härutinnan. Dessutom saknas ett till synes nödvändigt komplement till den
obegränsade besvärsrätten, nämligen ett stadgande, som förebygger att, i händelse
magistratens beslut överklagas, slutgiltigt beslut i anledning av besvären
ej hinner föreligga före kungörelseterminens inträde (jämför bestämmelserna
om valnämnd i 33 och 36 §§ lagen om val till riksdagen). Att märka är vidare,
att därest särskild talan under angivande av formella besvärsgrunder
skulle få föras mot magistratsbeslutet, och denna talan i sista hand folie under
Kungl. Maj:ts i statsrådet prövning, ett konfliktläge kunde uppkomma
därigenom att på enahanda grunder anförda besvär över valet avgöras av regeringsrätten,
som är obunden av utgången av besvären över magistratsbeslutet.
De anförda omständigheterna torde var i sin mån tala mot antagandet, att det
skulle överensstämma med grunderna för kommunala vallagen, att särskild
talan finge föras mot magistrats beslut enligt 13 § nämnda lag.

Mot dylikt antagande kan även åberopas, att det i vissa städer utan magistrat
är valnämnden, som fyller magistrats ifrågavarande plikter (63 §), och
att, eftersom valnämnden icke är infogad i något instanssystem (frånsett dess
befattning med anmärkningar mot röstlängd), rätt till särskild talan mot dess
beslut örn utsättande av valdag är helt utesluten.

Enligt min mening är alltså särskild klagan över magistrats beslut örn bestämmande
av valdag icke medgiven vare sig enligt förordningen örn kommunalstyrelse
i Stockholm eller enligt kommunala vallagen, utan kan anmärkning
mot bestämmandet av valdag göras gällande endast genom besvär över valet.
Anföras ändock särskilda besvär över magistrats beslut örn valdag, bliva de
således att hänföra till den i 2 § 1 :o) av lagen örn Kungl. Maj :ts regeringsrätt
upptagna kategorien mål om val.»

Regeringsrättens utlåtande anmäldes i statsrådet den 22 februari 1935 av
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller. Härvid beslöt Kungl. Maj :t
på hemställan av föredragande departementschefen lämna de över överståthållarämbetets
utslag den 24 januari 1935 anförda besvären utan bifall. Till
stöd för sin hemställan anförde statsrådet Möller bl. a. följande:

»Gentemot vad sålunda från regeringsrättens sida anförts vill jag först framhålla,
att det torde kunna ifrågasättas, örn kommunalförordningen i Stockholm
ens i sin urspungliga lydelse uttömmande reglerade de fall där klagan
skulle få föras över magistratens beslut i ärenden rörande förordningens tilllämpning.
Jag erinrar med avseende härå, att ett av magistraten på given
anledning meddelat beslut i fråga som avsågs i § 16 andra stycket enligt ursprungliga
lydelsen rimligen borde kunna överklagas. För rätt till dylik
klagan torde stöd få hämtas i den av Överståthållarämbetet åberopade kungl,
förklaringen den 20 december 1773. I vart fall innehåller nämnda kommu Bihang

till riksdagens protokoll 1935. ö sami. Nr 12. 3

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

nalförordning numera intet stadgande som utesluter rätt till särskild klagan
över sådant beslut, varom i förevarande mål är fråga. Icke heller i kommunala
vallagen, vilken reglerar motsvarande ämne beträffande stadsfullmäktigval
i andra städer än Stockholm, förekommer något förbud i angivna avseende.
Med hänsyn härtill och då i allmänhet den principen lärer gälla, att
varje underordnad myndighets beslut får överklagas, såframt icke annat uttryckligen
stadgats, håller jag för min del före, att särskild klagan över beslut
om bestämmande av dag för stadsfullmäktigval måste anses medgiven.

En lagtillämpning innebärande att särskild klagan icke skulle få förås över
ett magistratens beslut örn bestämmande av valdag skulle också leda till egendomliga
konsekvenser. Jag tänker härvid närmast på det fall, att valet skulle
utsättas till annan tid av året än i lag föreskrives. För att bevaka sina intressen
skulle väljarna i detta fall nödgas inställa sig på den felaktigt utsatta
valdagen och avlämna sina valsedlar. Undanröjes valet sedermera i anledning
av klagan på grund av det förelupna felet, måste val ånyo äga rum. Att
fallet icke saknar praktisk betydelse framgår av ett av regeringsrätten så
nyligen som den 8 november 1934 meddelat utslag i besvärsmål rörande kommunalfullmäktigval.

Såsom i regeringsrådet Söderwalls yttrande påpekats, kan särskild klagan
över beslut örn utsättande av valdag, såvitt gäller kommunal- och municipalfullmäktigval,
föras enligt kommunalstyrelselagen på däri angivna besvärsgrunder.
Dessa äro, att beslutet icke tillkommit i laga ordning eller står i
strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet,
_ som fattat beslutet, eller kränker vederbörandes enskilda rätt eller
eljest vilar på orättvis grund.

Då sålunda enligt min mening ett magistratsbeslut rörande bestämmande av
valdag bör kunna få särskilt överklagas, återstår frågan örn klagorätten jämväl
avser lämpligheten av den utsatta valdagen. Såsom av den föregående
redogörelsen framgår, anser regeringsrätten att, därest rätt till särskild talan
över huvud medgives, därav följer att även frågan örn beslutets lämplighet
skall kunna dragas under besvärsinstansens prövning. Uti ett av Kungl.
Majit genom beslut den 21 april 1933 avgjort mål rörande besvär över länsstyrelsens
i Västmanlands län resolution angående vakansförordnande å assessorsbefattningen
vid rådhusrätten och magistraten i Västerås har justitiekanslersämbetet
hävdat samma mening angående omfattningen av besvärsprövningen
i magistratsärenden. Vid meddelande av nyssnämnda beslut utgick
Kungl. Majit från enahanda uppfattning.

I regeringsrådet Söderwalls yttrande uttalas nu bland annat, till stöd för
den meningen att särskild klagan över magistratens beslut örn valdags bestämmande
över huvud icke må föras, att genom besvärsprövningens olika omfattning
vid kommunal representations beslut och magistrats beslut en betydande
skillnad härutinnan skulle föreligga mellan land och stad. Häremot vill jag
utan att närmare ingå på frågan om denna skillnads förhandenvaro och betydenhet
framhålla, att skillnaden mellan land och stad i förevarande hänseende
åtminstone icke bleve mindre betydande, därest särskild talan icke tillätes
mot magistrats beslut i det ämne, det här gäller.

Anser man i likhet med regeringsrätten, att ett av kommunal representation
enligt kommunala vallagen meddelat beslut örn valdag får särskilt överklagas
enligt de bestämmelser, som reglera klagorätten beträffande sådan representations
beslut i allmänhet, skulle det för rättsmedvetandet te sig stötande, örn
icke ett enligt samma lag av magistrat meddelat liknande beslut finge överklagas
enligt de för talan mot magistratsbeslut i allmänhet gällande regler.

Av den ståndpunkt jag sålunda intagit följer, att jag icke kan tillmäta de
i det föregående icke särskilt berörda omständigheter, som i regeringsrådet

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Söderwall yttrande åberopas, någon avgörande betydelse för det föreliggande
spörsmålet.

Då de över Stockholms magistrats beslut i förevarande mål anförda besvären
icke vare sig jämlikt kommunala vallagen eller annan författning tillhöra
Kungl. Maj:ts omedelbara upptagande, lärer det enligt förenämnda kungl, förklaring,
som i denna del fortfarande torde äga giltighet, hava ankommit på
Överståthållarämbetet att, på sätt skett, upptaga besvären.

Jag övergår härefter till frågan örn de över överståthållarämbetets utslag
anförda besvären tillhöra Kungl. Maj:ts i statsrådet eller regeringsrättens
upptagande och avgörande.

. Lagen örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt angiver vilka mål skola av regeringsrätten
upptagas. Jämlikt 2 § l:o) av nämnda lag skola bland annat
mål om riksdagsmannaval och val av ombud till kyrkomöte och annat val till
befattning eller uppdrag upptagas och avgöras av regeringsrätten. De ofta
grannlaga frågorna angående förmenta oriktigheter i samband med valförrättning
hava därmed lagts under nämnda administrativa domstols prövning. Även
anmärkningar mot fastställd valdag kunna sålunda i sammanhang med besvär
över val bliva föremål för prövning av regeringsrätten.

Huruvida härav följer, att uttrycket mål örn val i 2 § l:o) lagen örn
Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall anses innefatta även mål som avse utsättande
av valdag, då beslut härom överklagas före valet, är en annan fråga.
Efter ordalagen är ett dylikt besvärsmål icke ett mål om val. Sammanställes
nämnda uttryck med föreskriften i 56 § kommunala vallagen att den som är
missnöjd med val äger hos Konungen anföra besvär, som i regeringsrätten
föredragas och avgöras, synes det ock ligga närmast till att besvara berörda
fråga nekande. Av regeringsrådet Söderwall yttrande synes framgå, att enligt
hans mening missnöje med valdagsbeslut, såvitt avser dagens lämplighet,
icke skulle kunna göras gällande genom besvär över valet. Denna ståndpunkt
i förening med vad i yttrandet uttalas om det konfliktläge som kunde uppkomma,
därest särskild talan på formella besvärsgrunder finge föras över magistratsbeslut
och i sista hand folie under Kungl. Maj:ts i statsrådet prövning,
skulle måhända föranleda, att endast lämplighetsprövning finge äga rum
i sistnämnda ordning. Även med denna ståndpunkt skulle de nu föreliggande
besvären prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Anmärkas må till sist, att besvär som enligt kommunalstyrelselagen anföras
över kommunal representations beslut rörande valdag visserligen skola i
sista hand upptagas av regeringsrätten. Men detta grundas på 2 § 2:o) i regeringsrättslagen,
som avser mål om beslut av kommun, annan menighet eller
deras representationer.»

Konstitutionsutskottet ansluter sig till den av regeringsrätten i utlåtandet
den 12 februari 1935 angivna meningen, att ifrågavarande besvärsmål är av
beskaffenhet att tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande. Utskottet
anser alltså, att Kungl. Majit i statsrådet vid avgörande av frågan, huruvida
målet tillhörde Kungl. Maj :ts i statsrådet eller regeringsrättens upptagande
och avgörande, hade bort meddela beslut av innehåll, att ärendet skulle överlämnas
till regeringsrätten, som sålunda sedermera haft att taga under övervägande,
huruvida besvären, såsom särskilt anförda över beslut om utsättande
av valdag, kunde till prövning upptagas, och, därest så befunnes vara förhållandet,
vidare pröva målet.

Till utveckling av denna sin uppfattning, att besvärsmålet är av beskaffen -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

het att tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande, får utskottet anföra
följande:

I lagen om regeringsrätten angivas de mål, som skola av regeringsrätten
upptagas. Jämlikt 2 § l:o) i denna lag skola bl. a. mål örn
riksdagsmannaval och val av ombud till kyrkomöte och annat val till
befattning eller uppdrag upptagas och avgöras av regeringsrätten. Detta
överensstämmer med principen för representativa val, nämligen, att Kungl.
Maj :t i statsrådet, vars sammansättning oftast är politiskt betonad, icke bör
pröva och avgöra besvär i frågor, som beröra val. Denna princip har även
kommit till klart och otvetydigt uttryck i besvärsbestämmelserna i gällande
vallagstiftning, där Kungl. Maj :t i statsrådet icke i något enda
fall men däremot väl regeringsrätten tillerkänts behörighet att i sista
hand upptaga och avgöra besvär i dylika frågor. Under uttrycket mål örn
(allmänna) val i lagen örn regeringsrätten bör därför inbegripas något annat
och mera än blott besvär över val, som jämlikt §§ 11 och 22 i riksdagsordningen,
8 § lagen örn val till riksdagen, 56 § kommunala vallagen eller § 7
förordningen angående allmänt kyrkomöte anföras över visst val sist viss tid
efter valet. Att så redan från början var meningen framgår också därav, att
enligt 1909 års lag örn val till riksdagen (39 §), vilken antogs samtidigt med
att regeringsrätten inrättades — på samma sätt som enligt gällande lag i
samma ämne (51 §) ävensom enligt kommunala vallagen (9 § jämförd med
nyssnämnda lag) -— besvär över Konungens befallningshavandes beslut i fråga
örn röstlängd, vilket icke kunde särskilt överklagas, dock fick fullföljas i sammanhang
med besvär över valförrättning, vid vilken beslutet tjänat till efterrättelse;
regeringsrätten var -—- och är fortfarande — obestridligen behörig att
avgöra besvärsfrågan i dess helhet, alltså även i vad den angår röstlängden,
ehuru besvären i denna del enligt lagbudets egen formulering icke voro besvär
över val i inskränkt mening, utan endast i sammanhang med besvär över viss
valförrättning förd klagan. Magistrats eller valnämnds beslut angående röstlängd
är för övrigt icke ens en förberedande åtgärd för ett enda bestämt val
utan för ett flertal förestående eller möjliga allmänna val. Utsättandet av valdag
däremot hänför sig till bestämt val, är därför närmare förenat med det egentliga
valets förrättande än beslutet örn röstlängden och kan för övrigt till tiden
följa efter sistnämnda beslut. Besvär över beslut av sådan förberedande åtgärd
för visst val som utsättande av valdag böra därför anses hänförliga till
de mål örn val som avses i 2 § l:o) lagen örn regeringsrätten och alltså tillhöra
regeringsrättens upptagande och avgörande.

Konstitutionsutskottet finner sig härjämte böra framhålla, att i förarbetena
till regeringsrättslagen uttalades den meningen, att det läge i sakens natur,
att kompetenskonflikter mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten
lätt skulle lösa sig. Någon sådan konflikt har ej heller förr än i det nu föreliggande
fallet uppstått, då tidigare den mening städse synes hava följts, till
vilken regeringsrätten anslutit sig.

Då föredragande departementschefen, statsrådet Möller, emellertid tillstyrkt
Kungl. Majit i statsrådet att tillerkänna sig behörighet i ett besvärsmål, som

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

rätteligen tillhört regeringsrättens upptagande och avgörande, har utskottet
med hänsyn till kompetensfrågans principiella betydelse funnit sig böra besluta
anmärkning mot föredragande departementschefen, statsrådet Möller, vilket
utskottet får för riksdagen
anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg, Björkman, Stendahl, Bergman,

Sandegård, David Pettersson, Källman, Carl Lindmark, Nils Andersson*, Andersson
i Igelboda, Fast, Olsson i Mora, Andersson i Malmö*, Lundqvist, Nordström,
Petersson i Broaryd, Björck i Kristianstad, Ossbahr och Svensson i Landskrona.

* Ej närvarande vid justeringen.

6:o.

(Protokoll över finansärenden.)

Vid granskningen av statsrådsprotokollen över finansärenden har konstitutionsutskottet
uppmärksammat, att statsrådet Levinson vid flera tillfällen anmält
jäv vid behandlingen i statsrådet av ärenden angående Aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet. Orsaken härtill har visat sig vara, att statsrådet
Levinson, vilken redan före tillträdet av statsrådsämbetet år 1932 av Kungl.
Maj :t förordnades till ledamot av tobaksmonopolets styrelse för tiden till och
med ordinarie bolagsstämman år 1934, på föredragning och hemställan av
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, av Kungl. Maj:t den 11
maj 1934 dels erhöll förnyat förordnande på ytterligare två år, dels ock utsågs
att vara vice ordförande i bolagets styrelse, samt att statsrådet Levinson
även efter utnämningen till ledamot av statsrådet fortsatt att utöva ledamotskapet
av styrelsen. Statsrådet Levinson har sålunda under år 1934 deltagit i samtliga
sammanträden med tobaksmonopolets styrelse, har därjämte tjänstgjort
som ersättare för ledamot i dess direktörsråd och har i båda dessa egenskaper
uppburit arvode.

Enligt § 34 regeringsformen får ledamot av statsrådet icke tillika annat
ämbete utöva eller några inkomster därav uppbära. Under hänvisning till de
principer, som lett till utformningen av detta grundlagsstadgande, anmärkte
konstitutionsutskottet år 1931 på att en dåvarande ledamot av statsrådet efter
tillträdande av statsrådsämbetet fortfarit att utöva ledamotskapet av styrelsen
för Svenska bostadskreditkassan, vartill han före utnämningen till statsråd förordnats
av Kungl. Maj :t. Örn denna anmärkning erinrade konstitutionsutskottet
dessutom inledningsvis i dechargememorialet till 1932 års riksdag.

Den omständigheten, att statsrådet Levinson efter utnämningen till statsråd
fortsatt att utöva ledamotskapet av tobaksmonopolets styrelse, är jämförlig
med förhållandet i det av utskottet år 1931 anmärkta fallet. Av Kungl.
Maj :t förordnad ledamot i bolagets styrelse har till uppgift att tillvarataga
statens intressen. Genom förordnandet skapas ett ansvar för den sålunda utsedde
styrelseledamoten inför den statliga uppdragsgivaren. Men det åligger
styrelsens ledamöter att bevaka också bolagets intressen. Härvid kunna me -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

ningsskiljaktigheter av olika slag tänkas uppkomma mellan bolaget och staten,
något som också 1''örutsotts i kontraktet dem emellan. Medlem av statsrådet,
som samtidigt utövar ledamotskap av tobaksmonopolets styrelse, försätter
sig salunda i belägenhet att antingen under statsrådsansvar nödgas bedöma
åtgärder, som han möjligen i egenskap av styrelseledamot och med ansvar
som sådan redan tidigare handlagt, eller att anmäla jäv vid sådana ärendens
behandling i statsrådet. Det är emellertid ägnat att väcka samma betänkligheter
antingen en ledamot av statsrådet samtidigt intager ställningen som
kontrollerande myndighet och kontrollerande instans eller anmäler jäv, då
ärenden angående ett halvstatligt affärsföretag av så betydande statsfinansiell
vikt som tobaksmonopolet handläggas i statsrådet. Efter utnämningen
till statsråd hade statsrådet Levinson därför, örn han ej velat avsäga sig ledamotskapet
i bolagets styrelse, i varje fall, i likhet med en tidigare medlem av
den nuvarande regeringen, som vid utnämningen till statsråd var styrelseledamot
i ett affärsföretag, i vilket staten innehade aktier, bort förklara, att han,
efter tillträdandet av statsrådsämbetet och under den tid han utövade detta,
vore förhindrad deltaga i styrelsens förhandlingar.

Även örn den omständigheten, att statsrådet Levinson efter utnämningen till
statsråd fortsatt att utöva ledamotskapet av tobaksmonopolets styrelse, icke i
och för sig kan ådraga chefen för finansdepartementet konstitutionellt ansvar,
hade denne likvisst före tillstyrkandet av nämnda förordnandes förnyande bort
förvissa sig örn att statsrådet Levinson efter tillträdandet av statsrådsämbetet
icke fortfarit att utöva ledamotskapet av styrelsen samt att statsrådet Levinson
även i fortsättningen, så länge han innehade statsrådsämbete, hade för avsikt
att icke deltaga i styrelsens förhandlingar. Statsrådet Wigforss har underlåtit
detta och har härjämte tillstyrkt Kungl. Maj :t att förordna statsrådet
Levinson till vice ordförande i tobaksmonopolets styrelse. Kungl. Maj:ts beslut
måste sålunda anses vila på förutsättningen, att statsrådet Levinson utövar
ledamotskapet av tobaksmonopolets styrelse även under den tid han bekläder
statsrådsämbete.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet beslutat anmärkning dels mot
statsrådet Levinson, dels ock mot föredragande departementschefen, statsrådet
Wigforss, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg, Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson*,
Stendahl, Bergman, Sandegård, Källman, Hagström, Rahmn, Persson i Trången,
Fast, Olsson i Mora, Vougt, Ewald Lindmark*, Andersson i Malmö*, Lundgvist,
Nordström, Björck i Kristianstad* samt Johnsson i Norrahammar.

* Ej närvarande vid justeringen.

7:o.

(Protokoll över finansärenden.)

I 79 § lagen örn kommunalstyrelse på landet och 74 § lagen örn kommunalstyrelse
i stad stadgas, att kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges re -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

spektive stadsfullmäktiges och allmän rådstugas beslut skola för att vinna
bindande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse, då de angå,
bland annat, upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen.
Enligt samma lagrum äga dock kommunerna en underställningsfri lånerätt beräknad
så, att sammanlagda beloppet av kommunens utan underställning
skedda upplåning icke får överstiga visst belopp beräknat med hänsyn till
antalet skattekronor samt uttaxeringen i vederbörande kommun. Motsvarande
bestämmelser beträffande kyrkostämmas och kyrkofullmäktiges beslut återfinnas
i 66 § lagen örn församlingsstyrelse.

Svårigheter föreligga otvivelaktigt att noggrant bestämma gränserna för den
kommunala upplåningen, och därför måste i många fall tveksamhet råda örn
lämpligheten av att med lånemedel, avsedda att amorteras under flera år, täcka
viss utgift. I allmänhet torde böra fordras, att sådan upplåning endast sker
för utgifter till anläggningar, som kunna sägas vara av mera varaktig beskaffenhet.
Beträffande åtskilliga utgifter kan emellertid ingen tvekan råda därom,
att de icke böra få täckas av lånemedel. Hit höra bland annat utgifter för
anskaffande av inventarier, vilka icke kunna anses besitta varaktigare värde,
utgifter för täckande av brist i utgifts- och inkomststaten, alla löpande utgifter,
således även utgifter för fattigvård, arbetslöshet m. m. Det kan dock icke
förnekas, att undantag från denna regel i flera fall kan vara befogat, då en
kommun -—• exempelvis genom nedläggandet av inom kommunen bedriven industri
— kommit i en svår situation beträffande arbetslöshet, fattigvård m. m.
I sådana fall, där de kommunala skattebördorna skulle bliva olidliga, kan det
anses skäligt att genom ett amorteringslån fördela även en dylik löpande utgift
på flera år. Utskottet har sålunda vid granskning av Kungl. Maj:ts beslut
örn lånetillstånd särskilt uppmärksammat fall, däri besluten, ehuru efter
utskottets uppfattning principiellt felaktiga, kunnat motiveras av de svåra
tiderna och de särskilda omständigheter, som förelegat.

Utskottet har emellertid också uppmärksammat fall, där en större återhållsamhet
i avseende å tillstånd för kommun att upptaga lån borde hava iakttagits.
I dessa fall hava lånen företrädesvis avsett täckande av utgift av
löpande beskaffenhet, täckande av underskott från föregående år samt täckande
av utgifter för anskaffande av inventarier. De fall, utskottet ansett sig
böra exempelvis anföra, äro följande.

a) Genom kungl, brev den 14 juli 1865 meddelades stadfästelse å en efter
beslut av Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms borgerskap mellan
Stockholms stads invånare träffad överenskommelse örn likställighet i kommunala
rättigheter och skyldigheter. Enligt denna överenskommelse skulle
bland annat såsom ersättning till borgerskapets kassa för den utgift, densamma
fått vidkännas för underhåll av militärkompaniet, separationsvakten samt
ved och ljus i vakterna under år 1864, till borgerskapets bemedlingskommission
avlämnas Stockholms stads å långivarens sida ouppsägbara obligationer
å ett belopp av 46,000 riksdaler riksmynt med 5 % årlig ränta, vilka obligationer
skulle till kommunen återställas, örn och när borgerskapets äldstes och
bemedlingskommissionens verksamhet upphörde.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Till verkställande härav utfärdade stadens drätselnämnd till bemedlingskommissionen
en den 16 november 1866 dagtecknad förbindelse jämte ränta.
I skrivelse den 19 december 1933 hemställde drätselnämnden, att stadsfullmäktige
i och för inlösen av förbindelsen måtte anvisa ett anslag å 46,000
kronor, att utgå av lånemedel med en återbetalningstid på trettio år. I
skrivelsen anförde drätselnämnden bland annat, att staden ägde rätt uppsäga
förbindelsen till omedelbar inlösen men att, örn och när bemedlingskommissionens
verksamhet upphörde, staden måste anses äga rätt återbekomma förbindelsen
utan betalning av kapitalbeloppet. Vidare anfördes:

»Med hänsyn till att borgerskapets institutioner förvaltade stora välgörenhetsinrättningar
och donationsmedel till betydande belopp saknades anledning
antaga, att de skulle upphöra med sin verksamhet och staden sålunda återfå
den omhandlade förbindelsen utan kapitalbeloppets erläggande. Då rådande
ränteläge gjorde det möjligt att erhålla lån mot lägre ränta än den i förbindelsen
föreskrivna, hade kammarkontoret föreslagit, att staden skulle begagna
sig av sin rätt enligt förbindelsen att uppsäga densamma till inlösen. Vid
en antagen låneränta av 4 % ställde sig ett inlösande av förbindelsen för staden
fördelaktigare än fortsatt räntebetalning efter 5även örn man utginge
från a.tt staden framdeles skulle bliva fri från sin förbindelse, försåvitt icke
detta inträffade före utgången av 41 år.»

Drätselnämndens hemställan biträddes av stadskollegiet.

Genom beslut den 22 januari 1934 biföllo stadsfullmäktige drätselnämndens
hemställan.

I enlighet härmed anhöll drätselnämnden i skrivelse till Konungen den 6
februari 1934, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att utgiften i fråga måtte
framdeles få bestridas genom upptagande av amorteringslån, varom beslut i
sinom tid skulle underställas Kungl. Majit.

Överståthållarämbetet förordade bifall till ansökningen. Svenska stadsförbundets
finansråd avstyrkte framställningen, enär det måste anses stridande
mot de vid låneprövningen tillämpade principer att med lånemedel gälda en
sådan stadens skuld som den ifrågavarande, vilken icke motsvarades av någon
av staden gjord anläggning eller förvärvad nyttighet.

I anledning av finansrådets yttrande inkom drätselnämnden med en skrivelse,
vari bl. a. anfördes: Stadsfullmäktiges beslut innebure ett frivilligt åtagande
från stadens sida att på 30 år amortera en skuld, som eljest efter allt
att döma skulle komma att bliva bestående under evärdlig tid och belasta
stadens årliga budget med den i låneförbindelsen förskrivna räntan. I övrigt
vore beslutet närmast att likställa med en vanlig lånekonvertering i syfte
att åstadkomma en lägre årlig räntekostnad än den nuvarande.

I förnyat yttrande anförde finansrådet:

»Såsom finansrådet erinrat i sitt tidigare avgivna utlåtande har vid låneprövningen
i allmänhet tillämpats den regel, att tillstånd till upptagande av
amorteringslan meddelas endast då mot lånet svarar en av kommunen gjord
anläggning eller förvärvad nyttighet. Undantag från denna regel ha medgivits
allenast i sådana fall, då det ansetts skäligt, till undvikande av alltför
hög uttaxering, att kommunen finge på en kortare tidsperiod, 5 ä 10 år, för -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

dela gäldandet av kommunens skuld för sådana utgifter, som icke vore
av beskaffenhet att böra täckas med lånemedel. Finansrådet har i förevarande
fall ansett sig icke böra tillstyrka avvikelse från omförmälda regel.
För den händelse Stockholms stad önskar inlösa ifrågavarande förbindelse,
vilken avsett täckande av en löpande utgift, torde det ej möta avsevärd svårighet
för staden att av uttaxerade medel verkställa sådan inlösen. I varje
fall torde det vara olämpligt, att lån för ändamålet upptages med så lång
amorteringstid som den tilltänkta, eller 30 år. Därest Kungl. Maj :t skulle
finna skäl lämna bifall till förevarande ansökan, torde därvid böra knytas
det villkor, att amorteringstiden för det ifrågavarande lånebeloppet å kr.
46,000 icke må överstiga 10 år.»

Kungl. Majit biföll på föredragning och hemställan av chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss, den 22 juni 1934 stadens ansökning.

b) Genom omläggning av Göteborgs stads bokföringssystem hade vunnits
klarhet örn att i finansförvaltningens ekonomiska ställning förefunnes ett
oreglerat underskott från äldre år. I en den 7 juni 1934 dagtecknad promemoria
av stadskamreraren G. Parment fastslogs det totala underskottet till
8,587,511 kronor 55 öre. För att täcka detta underskott hade stadsfullmäktige
vidtagit vissa åtgärder av bokföringsteknisk natur. Staden hade sålunda genom
beslut under år 1933 och 1934 disponerat dels överskottsmedel hos vissa
av stadens styrelser och nämnder, däribland gatuförvaltningen, 843,020
kronor 23 öre, dels utlämnade lån ur tertiärlånefonden, som överförts
från fasta till rörliga tillgångar, 890,530 kronor 85 öre, dels vissa hos
spårvägsstyrelsen och gasverket disponibla medel å 77,885 kronor 11 öre
resp. 65,000 kronor, dels hos vissa stadens styrelser upptagna statsbidrag,
vilka blivit intjänade, men ej influtit ävenom vissa andra fordringar
1,684,761 kronor 70 öre, dels överskott hos viss institution, 2,132 kronor 15
öre, och genom vissa justeringar i avseende å reversfordringar, 1,065 kronor
15 öre, dels överskott i hamnens budget 758,276 kronor 84 öre, dels ock fordringar
på grund av oguldna kommunalutskylder under 1933, vilka i bokslutet
för 1933 skulle upptagas till det värde varmed de beräknades inflyta eller
3,000,000 kronor. Enär på detta sätt ej influtna fordringar upptoges såsom
tillgång i stadens böcker hade det ansetts riktigt, att hänsyn toges jämväl till
upplupna, men ej förfallna skulder. Med anledning härav beslöto stadsfullmäktige
den 14 december 1933, att räntor å stadens fasta låneskuld, upplupna
men ej betalda den 31 december 1933, skulle bokföras som skuld hos finansförvaltningen
vid uppgörandet av bokslutet för år 1933. Beloppet härav uppgick
till 952,596 kronor 73 öre, och detta skulle tilläggas underskottet från
äldre år. Vidare skulle i stadens räkenskaper böra finnas icke förbrukade
bilskattemedel till ett belopp av 389,649 kronor 37 öre. I den mån överskott
uppstått vid beslutade gatuarbeten, hade detta överskott enligt stadsfullmäktiges
ovannämnda beslut inlevererats till stadskassan såsom överskottsmedel
hos gatuförvaltningen, tillhopa 283,032 kronor 39 öre. På grund härav funnes
i gatuförvaltningens räkenskaper endast 260,253 kronor 2 öre oförbrukade
bilskattemedel, och sålunda förelåg underskott med 129,396 kronor 35 öre,
vilket måste tilläggas underskottet i bokslutet för 1933. Vidare hade tre olika

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

lån ur pensionsförsäkringsfonden, vilka upptagits för vissa ändamål, icke helt
använts därtill. Då emellertid reservation av dessa icke disponerade lånemedel
ej skett, borde avsättning nu ske till låneregleringsfonden och detta
påföras underskottet från föregående år med 114,522 kronor 58 öre.

För att ytterligare nedbringa det uppkomna underskottet hade stadsfullmäktige
genom beslut den 30 augusti 1934 av försäljningssumman för upptagningsanstalten
vid S :t Jörgens sjukhus, 400,000 kronor, disponerat den del av denna
summa, som kunde anses förut hava täckts med skattemedel eller 221,297 kronor
86 öre, varemot återstoden 178,702 kronor 14 öre, som täckts av lånemedel,
överförts till låneregleringsfonden för att minska stadens framtida upplåning.
Genom de sålunda föreslagna och av stadsfullmäktige godkända åtgärderna
hade underskottet nedbringats till 2,240,057 kronor 32 öre.

1 ovannämnda av stadskamreraren upprättade promemoria anfördes:

»Underskottet bör nu enligt min mening fastlåsas vid detta belopp. Jag
erinrar örn att underskottet ursprungligen angivits till 8.4 milj. kronor. De
åtgärder, som hittills vidtagits för täckning av sistnämnda belopp, har uteslutande1
varit så att säga av bokföringsmässig natur. Tillgångar, exempelvis
skatterestantier, ha tagits upp från noll till det värde de kunna anses
hava o. s. v. Staden har i sin redovisning övergått från den s. k. kassaprincipen
till en mera affärsmässig bokföringsmetod.

Möjligheterna att genom enbart bokföringsåtgärder ''skaffa täckning’ för
underskottet äro emellertid, såvitt jag kan se, nu uttömda. För täckande av
det återstående underskottet på 2,240,057 kronor 32 öre måste nu reella åtgärder
vidtagas. Till att börja med vill jag föreslå, att 57 kronor 32 öre täckas
av medel, som i 1934 års budget ställts till stadsfullmäktiges förfogande
för oförutsedda utgifter. Beträffande återstående 2,240,000 kronor får jag
anföra följande.

Innebörden av underskottet kan sägas vara, att under de gångna åren alltför
litet taxerats ut å skattebetalarna i jämförelse med vad som hade behövts för
att bestrida kostnaderna för de av stadsfullmäktige fattade besluten. Slutsatsen
blir då given, nämligen att nyssnämnda belopp nu måste uttaxeras å
skattebetalarna. Detta kan ske direkt genom uttaxering på antingen ett eller
flera år, eller indirekt genom att man upptager ett lån, som sedermera successivt
får amorteras av skattebetalarna.»

Stadsfullmäktige beslöto ovannämnda 30 augusti 1934 — jämte det fullmäktige
fattade beslut angående omförmälda poster å 129,396 kronor 35 öre,
114,522 kronor 58 öre samt 221,297 kronor 86 öre — dels att för täckande
av underskottet, 2,240,057 kronor 32 öre, anslå 57 kronor 32 öre att utgå av
medel, som i 1934 ars budget ställts till stadsfullmäktiges förfogande för oförutsedda
utgifter, dels att återstående del av underskottet, 2,240,000 kronor,
skulle täckas medelst lån, ställt att amorteras under 8 år, vilket beslut i
sistnämnda del skulle underställas Kungl. Maj :ts prövning och fastställelse,
dels ock att hos Kungl. Maj :t anhålla örn tillstånd att mot stadens obligationer
eller vanliga skuldförbindelser upptaga ifrågavarande lån att genom årliga
avbetalningar gäldas före utgången av år 1942.

I enlighet med detta beslut ingav staden den 3 september 1934 ansökan

Undantag utgöra i viss män de medel, som erhållits genom försäljning av upptagningsanstalten.

Konstitutionsutskottets memorial Nr IS.

till Kungl. Majit. Konungens befallningshavande tillstyrkte ansökningen.
Svenska stadsförbundets finansråd förklarade sig under hänvisning till bl. a.
ovan omförmälda promemoria icke hava något att erinra mot bifall till
ansökningen.

Kungl. Majit biföll på föredragning och hemställan av chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss, den 30 november 1934 stadens ansökning.

c) Drätselkammaren i Hälsingborg anhöll, med åberopande av stadsfullmäktiges
beslut den 20 februari 1934, örn Kungl. Majits tillstånd till upptagande
av ett 5-årigt amorteringslån å 92,500 kronor för anskaffande av
mattor, möbler m. m. till stadens nya ålderdomshem.

Stadsfullmäktige hade den 17 november 1931 anvisat berörda belopp i samband
med beslut örn ålderdomshemmets byggande och tillika beslutat, att beloppet
skulle upplånas med anlitande av stadens underställningsfria lånerätt. Anslaget
hade emellertid ännu i januari 1934 icke behövt tagas i anspråk men
beräknades komma att behövas under årets lopp. Stadskamreraren föreslog,
att tillstånd att upptaga lånet numera borde begäras, med hänsyn till att den
underställningsfria lånerätten högst väsentligt inskränkts genom de efter förra
beslutet inträffade skattehöjningarna.

Magistraten, Konungens befallningshavande och svenska stadsförbundets
finansråd tillstyrkte framställningen.

Kungl. Majit biföll på föredragning och hemställan av chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss, den 7 juni 1934 stadens ansökning.

d) Högenäs Näs municipalsamhälle i Göteborgs och Bohus län anhöll i ansökan
den 15 maj 1934 örn Kungl. Maj :ts tillstånd att jämlikt beslut å municipalstämma
den 29 mars 1934 upptaga ett 20-årigt amorteringslån å 13,000
kronor, vilket lån skulle användas för inlösande av frenne lån, som upptagits
mot borgen av enskilda personer.

Sistomförmälda tre lån, utsprungligen å ett belopp av 13,800 kronor, hade
upptagits för bestridande av kostnaderna för en kajanläggning med 6,500 kronor,
för inköp av motorspruta med 4,250 kronor, för uppförande av brandstation
med 1,550 kronor och för inköp av brandattiralj med 1,500 kronor.

Konungens befallningshavande tillstyrkte lån å allenast 11,500 kr., enär
kostnaden för anskaffande av brandattiraljen icke syntes vara av beskaffenhet
att böra gäldas med lånemedel.

Svenska stadsförbundets finansråd anförde bland annat:

Enligt de vid låneprövningen i allmänhet tillämpade regler få utgifter för
anskaffande av brandattiralj icke gäldas med lånemedel. Med hänsyn till samhällets
ringa skattekraft och till skattetungan inom samhället synes dock skäl
föreligga till avvikelse från denna regel. I vart fall torde samhället böra få
räkna sig till godo, såsom företagen å lån för brandattiralj, den amortering å
kr. 800, som verkställts, även örn densamma icke företagits å lånen för brandväsendets
ordnande utan å lånet för kajanläggning. Finansrådet vill hemställa,
att ansökningen måtte på det sätt bifallas, att samhället beviljas tillstånd
att för ifrågavarande ändamål upptaga ett 15-årigt amorteringslån å kr.
13,000.

Genom beslut den 5 oktober 1934 biföll Kungl. Majit på föredragning och
hemställan av chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, municipal -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

samhällets ansökan örn tillstånd att upptaga ett 20-årigt amorteringslån å
13,000 kronor.

e) Kråksmåla kommun i Kalmar län anhöll jämlikt av kommunalfullmäktige
den 12 november 1933 fattat beslut örn tillstånd att såsom bidrag till täckande
av fattigvårdsstyrelsens utgifter få upptaga ett treårigt amorteringslån å
3,500 kronor.

I ansökan avsedda utgifter utgjordes av kostnaderna för anskaffande av inventarier
till nytt ålderdomshem, vilka sammanlagt uppgått till 4,095 kronor
97 öre, varvid det överskjutande beloppet täckts av skattemedel.

Konungens befallningshavande samt statens inspektör för fattigvård och
barnavård tillstyrkte ansökningen.

Genom beslut den 23 november 1934 biföll Kungl. Majit på föredragning
och hemställan av chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, ansökningen.

f) Stavnäs, Värmskogs och Högeruds församlingars pastorat i Värmlands
län anhöll i ansökan den 5 mars 1934 örn tillstånd att upptaga, bland annat,
ett lån å 20,000 kronor för uppsättning av inventarier å kyrkoherdebostället
i Stavnäs pastorat, ävensom för gäldande av vissa pastoratet vid till- och avträdessyn
å bostället ålagda kostnader.

Arrendatorn av bostället bade kontrakt till 1938, men hade uppsagts av
domkapitlet på grund av oförmåga att ställa godkänd borgen. Då ny arrendator
ej kunnat erhållas, hade pastoratet självt måst tillträda bostället, och vid
till- och avträdessyn i juli 1933 hade dels påsynats brister, för vilka arrendatorn
förklarats ersättningsskyldig med 6,124 kronor, dels ock arrendatorn
förklarats berättigad att av tillträdaren, pastoratet, njuta ersättning för
nybyggnader med 8,477 kronor 35 öre och för höstplöjning m. m. med 1,175
kronor. Det pastoratet tillerkända ersättningsbeloppet hade använts för avhjälpande
av de påsynade bristerna. Av det belopp pastoratet förpliktats utgiva,
tillhopa 9,652 kronor 35 öre, återstode att täcka 7,000 kr. Denna utgift
hade pastoratet icke vid uppgörande av stat för året kunnat förutse, då
arrendekontraktet såsom ovan nämnts gällde till 1938. Utöver nyssnämnda
belopp av 7,000 kronor erfordrades för inköp av för driften behövliga döda
och levande inventarier ytterligare ett belopp av 13,000 kr.

Domkapitlet tillstyrkte amorteringslån för täckande av bristen å 7,000 kronor,
men förklarade, att återstående 13,000 kronor borde täckas genom tillfälligt
lån.

Konungens befallningshavande tillstyrkte ansökningen, så vitt nu är i fråga,
under villkor, att för återbetalningen av 7,000 kronor finge gälla en
amorteringstid av högst tio år och att — då det syntes uteslutet, att tillfredsställande
utarrendering av bostället skulle kunna äga rum under en tid av
fyra år framåt —• 13,000 kronor återbetalades under loppet av fyra år.

Genom beslut den 21 december 1934 medgav Kungl. Majit på föredragning
och hemställan av chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, att
församlingarna finge för angivet ändamål upptaga ett lån å 20,000 kronor, att
genom årliga avbetalningar gäldas under loppet av högst fem år.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

g) Järlåsa, Skogs-Tibble och Ålands församlingars pastorat i Uppsala län
beslöt å kyrkostämma den 29 oktober 1933 och den 27 maj 1934 dels att, enär
arrendatorn å ecklesiastika lönebostället 3/s mtl Tibbleby nr 5 icke själv ägde
ekonomiska resurser till att uppföra honom av boställsnämnden ålagda nybyggnader
å bostället, bisträcka arrendatorn med lån å 3,000 kronor, dels ock
att hos Kungl. Majit ansöka om vederbörligt tillstånd för pastoratet att för
detta ändamål få upptaga lån å nämnda belopp.

Ordföranden i boställsnämnden framhöll, att, därest arrendatorn på grund
av bristande byggnadskapital nödgades lämna arrendet, pastoratet icke torde
kunna erhålla ny arrendator, förrän byggnaderna uppförts.

Stiftsnämnden, domkapitlet och Konungens befallningshavande förordade
bifall till ansökningen.

Kungl. Majit medgav genom beslut den 23 november 1934 på föredragning
och hemställan av chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, att
församlingarna för angivet ändamål finge upptaga ett lån å 3,000 kronor, att
genom årliga avbetalningar gäldas under loppet av högst fem år.

Av här ovan lämnade redogörelse torde framgå, att de av utskottet förut
angivna principerna för beviljande av tillstånd till kommunal upplåning icke
blivit tillgodosedda i önskvärd omfattning.

Beträffande den under a) omförmälda ansökan av Stockholms stad framgår,
att staden här sökt tillstånd till lån för att täcka en utgift, som uppenbarligen
är av löpande beskaffenhet. Det förhållandet, att staden 1865 erhöll
tillstånd att gälda utgiften med en revers, vilken staden under vissa förhållanden
kunde komma att utan betalning återfå, saknar betydelse för lånefrågan
i detta fall. Under sådana omständigheter är det klart, att beloppet
i fråga såsom avsett att bestrida en löpande utgift icke bör täckas av lånemedel.
För en stad av Stockholms storlek torde det ej vållat någon svårighet
att täcka detta belopp med skattemedel.

Det i Göteborgs stads under b) omnämnda ansökan örn tillstånd att upptaga
lån omförmälda underskott har uppkommit genom för liten uttaxering
under föregående år. Då i kommunallagarna stadgas, att löpande årets
beräknade brist skall upptagas i utgifts- och inkomststaten för nästföljande
kalenderår, bör sådan brist i regel icke täckas med lån ställt att amorteras
på flera år. I förevarande fall har emellertid staden i underskottet därjämte
inräknat under året upplupna men ej förfallna räntor med ett belopp av
952,596 kronor 73 öre. Enligt 56 § i lag örn kommunalstyrelse i stad skola
emellertid endast de under året förfallna räntorna medtagas i staten. Även
om staden av bokföringstekniska skäl velat upptaga dessa icke förfallna räntor
såsom utgift, har dock anledning saknats att öka det underskott, som avses
att täckas med lån, med detta belopp. Det kan icke vara riktigt att täcka en
dylik ränteutgift med ett flerårigt amorteringslån, vilket emellertid blir fallet
på grund av de av staden vidtagna åtgärderna och genom att ansökningen
blivit bifallen. I underskottet hava vidare inräknats 114,522 kronor 58 öre,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

som avse det belopp av tidigare upptagna lån, som icke använts för det ändamål,
vartill lånen upptagits men icke funnos reserverade. Slutligen har genom
amorteringslånet även täckts den brist beträffande av staden uppburna automobilskattemedel,
vilken uppkommit genom att dessa medel använts för ovidkommande
ändamål.

De under c)—f) omförmälda ansökningarna avse samtliga tillstånd att upptaga
lån för anskaffande av inventarier eller täckande av kostnader för inköpta
inventarier. Det torde vara uppenbart, att, med hänsyn till den korta
varaktighet inventarier i regel äga, de icke kunna anses hava ett värde av
sadan beskaffenhet, att det är befogat täcka utgifter för inköp därav med
lån. För mera dyrbara inventarier, vilka äro av sådan beskaffenhet, att de
kunna besitta ett varaktigt värde, kan undantag måhända vara befogat. I
intet av de här refererade fallen kunna ifrågakomna inventarier anses representera
sådant värde. I under d) omförmälda ansökan skulle inköpt brandattiralj
betalas genom ett 20-årigt amorteringslån. I det under f) omnämnda
ärende avsåg lånet inköp av lantbruksinventarier, vilka knappast kunna anses
besitta så varaktigt värde, att lån därför bör upptagas. Ännu mindre bör den
påsynade ersättningen för höstplöjning m. m. utgå av lånemedel.

Vad slutligen beträffar det under g) omförmälda ärende torde lånemedel
icke böra anlitas för en sådan utlåning, varom är fråga.

Utskottet har icke förbisett, att lån tidigare medgivits för liknande ändamål,
som här är i fråga, eller att praxis mer och mer börjat gå i den av utskottet
här företrädda uppfattningen, vadan man kunde vara benägen att anse
de anmärkta fallen såsom undantag; men utskottet anser, att desamma icke
ens som undantag bort förekomma.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet i anledning av förevarande
ärenden beslutat anmärkning mot föredragande departementschefen, statsrådet
Wigforss, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson*,
Stendahl, Bergman, Sandegård, David Pettersson*, Källman, Mellén, Hagström,
Persson i Trången, Lindskog, Fast, Olsson i Mora, Vougt, Andersson i Malmö*,
Lundqvist, Ossbahr samt Svensson i Landskrona.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm den 26 april 1935.

På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.

Reservationer:

A) Vid särskilda punkter i utskottets memorial.

Vid ingressen i utskottets memorial:

av herr Andersdon i Igelboda, som anfört:

»Då jag ansett skäl saknats för utskottet, att, på sätt som skett, i ingressen
till detta memorial rörande granskningen av de i statsrådet förda protokoll,
giva anvisning örn huru med vissa protokollen tillhörande handlingar skall förfaras,
har jag icke kunnat biträda utskottets här gjorda uttalande.»

II.

Vid punkten troi utskottets memorial:

1) av herr Reuterskiöld beträffande motiveringen vid ärendet nr 110.

2) av herrar Bergman och Olsson i Mora mot viss del av samma motivering.

3) av herrar Hallén, Strömberg, Oskar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Nils
Andersson, Borg, Andersson i Igelboda, Fast och Svensson i Landskrona, som
anfört:

»Vi ha icke biträtt utskottets under ifrågavarande punkt mot statsrådet och
chefen för justitiedepartementet framställda anmärkning.

Den prövning, som enligt tryckfrihetsförordningen tillkommer chefen för
justitiedepartementet, är av obestridligt diskretionär natur och måste innebära
ett noggrant vägande av skälen för och emot ett överlämnande av anmäld skrift
till justitiekanslern för laga åtgärd. Det blir närmast, såsom också reservanterna
till konstitutionsutskottets memorial vid 1926 och 1927 års riksdagar i
liknande anmärkningsärenden framhöllo, en omdömesfråga, hur man därvid
bör förfara.

Vi förmena att det på hithörande område kan givas anledning att gå fram
med försiktighet i enlighet med den praxis, som under många år tillämpats
inom justitiedepartementet.

Ehuru vi måste finna de uppmaningar och uttryck, som i berörda tryckalster
förekomma, högst osmakliga och utmanande ha vi icke blivit övertygade
om, att hänsynen till statens väl och allmänt intresse i dessa fall ovillkorligen
krävt anställande av åtal.

På dessa skäl ha vi icke kunnat biträda den gjorda anmärkningen.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

lil.

Vid punkten 2 : o i utskottets memorial:

1) av herr Reuterskiöld, som anfört:

»Då riksdagen själv möjliggjort anslagets användning utan hänsyn till sökandes
ekonomiska ställning; då i föreliggande fall de faktiska arbetslöshetsförhållandena
i Stockholm motiverat ett statligt ingripande; och då ej visats,
att viss samtidigt föreliggande ansökning, som varit bättre motiverad, genom
rådslaget skjutits åt sidan; har jag ej kunnat förena mig i utskottets anmärkningsbeslut.
»

2) av herrar Hallén, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Andersson
i Igelboda, Fast, Andersson i Malmö och Svensson i Landskrona, som
anfört:

»Syftet med de av riksdagen år 1933 och 1934 beviljade anslagen för kommunala
beredskapsarbeten har varit att stimulera kommunerna till att under
tider av arbetslöshet igångsätta arbeten, vilka ur kommunal synpunkt väl äro
önskvärda men ej så trängande att de icke kunna anstå i avvaktan på bättre
konjunkturer. Såsom av handlingarna i här berörda ärenden framgår, skulle
de arbeten, varom nu är fråga, icke ha kommit till utförande på tid som nu
skett, därest understöd för arbetenas utförande icke hade beviljats av Kungl.
Maj:t. Utskottet gör emellertid gällande, att vid ärendenas beredning skälig
hänsyn icke tagits till konkurrensen örn de till kommunala beredskapsarbeten
anvisade medlen och att Storkyrko- och Katarina församlingar i Stockholm,
som vid jämförelse med den övervägande delen av rikets kommuner ha en god
ekonomisk ställning, med hänsyn till denna konkurrens icke bort komma i fråga
till erhållande av understöd för ifrågavarande arbeten. I varje fall borde
de, enligt utskottets mening, icke ha erhållit understöd i den omfattning som
nu skett. Utskottet har emellertid icke ens gjort gällande än mindre kunnat
visa att annan kommun på grund av de till Storkyrko- och Katarina församlingar
beviljade lånen blivit lidande. Det av vederbörande departementschef
tidigare lämnade meddelandet, att det rått stark konkurrens örn de till beredskapsarbeten
för budgetåret 1933—34 anvisade medlen, kan nämligen enligt
vårt förmenande icke åberopas såsom bevis för att vid tiden för här ifrågavarande
ansökningars behandling sådan konkurrens varit rådande, som kunde
motivera att de ifrågavarande församlingarna icke bort komma i fråga för
låns erhållande.

Det måste enligt vårt förmenande alltid ankomma på Kungl. Maj:t, att vid
varje tillfälle bedöma huru de av riksdagen beviljade anslagen för kommunala
beredskapsarbeten skola fördelas. Därvid har Kungl. Majit enligt av
särskilda utskottet vid 1933 års riksdag uttalade mening, att taga hänsyn till
angelägenheten och nyttan för kommunen att få arbetet utfört samt arbetenas
betydelse för motverkande av arbetslösheten varjämte hänsyn till vederbörande
kommuns ekonomiska ställning skall tagas, då det avgöres huruvida bi -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

drag utan återbetalningsskyldighet eller lån eller eventuellt bådadera skall
lämnas. I de här berörda fallen synas dessa, av särskilda utskottet föreslagna
och av riksdagen beslutade riktlinjer blivit beaktade. Angelägenheten och
nyttan för vederbörande församlingar av de ifrågavarande arbetena har vitsordats
av byggnadsstyrelsen och arbetets betydelse för motarbetande av arbetslösheten
torde icke kunna bestridas. Ej heller, att Kungl. Maj :t vid ärendets
avgörande tagit hänsyn till församlingarnas ekonomiska ställning. Sålunda
ha församlingarnas framställningar örn bidrag utan återbetalningsskyldighet
lämnats utan bifall och endast lån beviljats, vilka, liksom alla andra
liknande lån, löpa räntefritt under en tid av fem år.

Då sålunda Kungl. Maj :ts beslut i här berörda frågor icke stå i strid med av
riksdagen godkända riktlinjer för disponerande av ifrågavarande anslag, ha vi ej
kunnat biträda utskottets beslut örn anmärkning mot föredragande departementschefen,
statsrådet Möller samt mot statsråden Wigforss och Engberg.»

IV.

Vid punkten 3 :o i utskottets memorial:

av herrar Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Karl August Johansson, Andersson
i Igelboda, Vougt, Nordström, Johnsson i Norrahammar och Svensson
i Landskrona, som anfört:

»Bestämmelserna i regeringsformens § 10, att regeringsärende, innan det hos
Konungen i statsråd föredrages, skall genom nödiga upplysningars inhämtande
från vederbörande ämbetsverk av den föredragande beredas, måste givetvis
tillämpas med omdöme, om ej ärendenas handläggning och avgörande skall
onödigt betungas och fördröjas. Uttrycket nödiga upplysningar tyder även
på att, om erforderlig utredning redan finnes i ett ärende och ytterligare upplysningar
icke tarvas för att bedöma detsamma, någon remiss icke ovillkorligen
behöver förekomma.

I de ärenden, örn vilka här är fråga, har byggnadsstyrelsen lämnat upplysning
örn behövligheten och nyttan för vederbörande församlingar av de ifrågasatta
reparationsarbetena, och behovet av dem samt deras betydelse för motverkande
av arbetslösheten torde ha varit väl kända av vederbörande statsråd
på grund av upplysningar, som tidigare i andra ärenden lämnats av arbetslöshetskommissionen.
Ej heller församlingarnas ekonomiska ställning torde
ha varit okända för vederbörande, då upplysningar därom finnas att inhämta
ur offentliga handlingar. En remiss synes oss därför i detta fall ha varit
obehövlig, då därigenom icke kunnat inhämtas några nödiga upplysningar utöver
vad som redan av vederbörande statsråd var känt.

Ni ha därför icke kunnat biträda den av utskottet beslutade anmärkningen
mot föredragande departementschefen, statsrådet Möller.»

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 5 sami. Nr 12. 4

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Vid punkten 4:oi utskottets memorial:

1) av herrar Hallén, Oscar Gottfrid Karlsson, Karl August Johansson, Anders
Andersson, Andersson i Igelboda, Fast, Andersson i Malmö och Svensson
i Landskrona, som anfört:

»Bland de åtgärder i syfte att lindra den ekonomiska krisens verkningar,
som av 1933 års riksdag beslutades, ingick även ett anslag å 10 miljoner kronor
till främjande av enskild företagsamhet. Denna summa skulle utgå som
lån, varjämte 3.5 miljoner kronor anslogos för subvention ''till främjande av
enskild företagsamhet och uppmuntran av industriell verksamhet’. För liknande
ändamål anvisade 1934 års riksdag 3 miljoner kronor.

Intill februari månads utgång i år hade ingivits 1,022 framställningar örn
lån eller subvention. Av dessa hava 243 ansökningar berörande 9,258 arbetare
och avseende lån eller subventioner å sammanlagt 18,734,700 kronor i så
måtto bifallits, att lån och subventioner å sammanlagt 13,396,700 kronor av
Kungl. Maj :t beviljats. Över 400 ansökningar å lån eller subventioner å sammanlagt
cirka 15 miljoner kronor hava avslagits. I ett 20-tal fall ha de beviljade
lånen ej lyfts.

De företag, som erhållit lån, hade vid tiden för ansökningarnas ingivande
6,937 personer anställda och enligt sista arbetsrapporten 12,793. Vi kunna
icke underlåta att framhålla att denna siffra visar både hur ändamålsenlig
denna form av de av riksdagen beslutade hjälpåtgärderna varit och huru väl
avvägd och till sina verkningar den av Kungl. Maj :t i de olika fallen lämnade
hjälpen visat sig vara. Det måste anses synnerligen lovvärt, att man i fråga
örn dessa hjälpta företag kunnat ej blott förebygga deras sammanfallande med
därav följande ökad arbetslöshet, utan också möjliggöra en sanering av företagen,
som haft till följd att antalet anställda arbetare nära fördubblats samt
att produktionen avsevärt ökats.

Utskottet har undersökt cirka 40 fall av dessa beviljade ansökningar för att
kunna bilda sig en uppfattning örn, huruvida de av riksdagen i anslutning
till anslagens beviljande gjorda uttalanden tjänat som riktlinjer för Kungl.
Maj:ts beslut. Vi vilja därvid principiellt uttala som vår uppfattning, att
Kungl. Majit icke kan anses ovillkorligen bunden av dessa riksdagens uttalanden
även örn det måste anses i hög grad önskvärt, att Kungl. Majit tager
största möjliga hänsyn till dem. Och redan den omständigheten att utskottet
bland de 243 beviljade ansökningarne endast i 3 fall funnit anledning till
erinran visar enligt vårt förmenande klart och tydligt, att Kungl. Maj :t låtit
sig angeläget vara att vid prövningen av de elika fallen så nära som möjligt
ansluta verksamheten till de av riksdagen gjorda anvisningarne. Vi anse därför,
att även örn i något enstaka fall delade meningar kunna förefinnas, örn
vederbörande företag bort erhålla hjälp, så är det oriktigt, att sedan verksam -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

heten i stort sett icke lämnat rum för någon erinran, likväl söka utkräva konstitutionellt
ansvar i några få fall, som äro synnerligen obetydliga, sedda mot
bakgrunden av verksamheten i stort, där utskottet icke funnit skäl till anmärkning.

I fråga örn de olika anmärkta fallen må erinras därom, att utskottet i fråga
om rörledningsentreprenören Sjöström ansett, att hjälp ej bort lämnas, enär
företaget ej vore grundat på sunda ekonomiska principer. Vi vilja emellertid
framhålla, att sökanden varmt rekommenderades av ordföranden i Jönköpings
hantverks- och industriförening, att den då pågående byggnadskonflikten försvårat
hans ställning, att han var den äldsta firma i staden med installationsrättighet
och att han var den enda entreprenörfirma i orten, som kunde åtaga
sig större och mera krävande arbeten. Kommerskollegii avstyrkan med motivering
att enligt direktiven för denna hjälpverksamhet hjälp ej skall lämnas,
då därigenom arbetslöshet eller eljest menliga verkningar kunna förväntas
uppkomma för ett annat företag, anse vi icke tillämpliga i här föreliggande
fall. Staten har skaffat sig betryggande säkerhet för det givna lånet. Företaget,
som sysselsatte 47 män över 18 år och som vid lånets beviljande beräknades
kunna nyanställa 30 man, synes nu vara sanerat och bedriva en framgångsrik
och för orten behövlig verksamhet.

I det andra fallet, som avser beviljandet av ett lån å 6,000 kronor för att
inköpa en bogserbåt, genom vars verksamhet 6 personer skulle kunna erhålla
arbete, har utskottet funnit synnerligen skadligt med hänsyn till det tryckta
läget inom denna sjöfartsgren. Vi vilja då erinra därom, att Kungl. Majit
tidigare oanmärkt lämnat dylika små företag lån ur detta anslag. Farhågorna
för att detta lilla företag skulle genom sin verksamhet föranleda andra
företag att nedlägga sin verksamhet anse vi obefogade.

I det tredje fallet avses ett lån å 10,000 kronor till Elin Dahlstrands A.-B.
Academie scientifique de beauté. Även här gällde det ett företag, som led
brist på tillräckligt rörelsekapital för sin verksamhet, men som genom en kapitalförsträckning
kunde bereda den anställda personalen fortsatt arbete samt
därjämte kunna bereda ytterligare flera personer nyanställning. Vi kunna
icke finna annat än att företaget har betydelse ur arbetslöshetssynpunkt. Tillverkningen
avsåg sådana varor som icke framställas inom landet, och sålunda
torde verklig konkurrens med inhemska fabriksalster ej gärna kunna tänkas
uppkomma. Skulle firman bedriva illojal konkurrens torde de firmor mot
vilka denna konkurrens är riktad icke uraktlåta att häremot vidtaga åtgärder.

Vi ha sålunda ansett, att utskottet icke haft grundad anledning att i fråga
om här föreliggande ärenden framställa anmärkning mot föredragande departementschefen,
statsrådet Möller.»

2) av herr Strömberg, som instämt i den under förevarande punkt av herrar
Hallén m. fl. avgivna reservationen dels i fråga om dess principuttalande,
dels ock i fråga örn dess uttalanden rörande de två först omförmälda
ärendena.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

YI.

Vid punkten 5:oi utskottets memorial:

1) av herr Reuterskiöld, som med instämmande av herr Petersson i Broaryd
anfört:

»Då utskottet, med bifall till ett av mig — oberoende av herr Lindmans
samtidigt föredragna anmärkningsskrift -— framställt yrkande och med denna
skrifts läggande till handlingarna, utan att i anledning av densamma något
annat yrkande framställts, beslöt anmärkning mot statsrådet Möller för
rådslaget i frågan om behörighet för Kungl. Maj:t i statsrådet eller Kungl.
Maj :t i regeringsrätten i besvärsmålet örn valdag i Stockholm, hade mitt yrkande,
bl. a. med hänsyn till sagda anmärkningsskrifts oklarhet i detta stycke,1
uttryckligen grundats på nödvändigheten för utskottet att bedöma kompetensfrågan
i hela dess vidd men heller ingenting annat. Naturligen har den majoritet,
som biföll yrkandet, full rätt att sedan formulera sin motivering så som
den finner bäst, men efter min uppfattning har den nu godkända utskottsmotiveringen
dels icke framhållit huvudsaken på sätt bort ske, dels infört synpunkter,
som icke äro i huvudfrågan relevanta, och jag har därför yrkat, att
motiveringen skulle erhålla följande lydelse:

''Efter granskning av handlingarna i detta ärende har utskottet, som icke
ansett sig böra ingå i prövning vare sig av frågan örn den ena eller andra dagens
möjliga företräde såsom valdag eller av frågan, huruvida särskilda besvär
bort få föras över magistratens beslut örn valdags utsättande, väsentligen inriktat
sin undersökning på kompetensspörsmålet.

Detta spörsmål omfattar två huvudpunkter, den ena avseende frågan vilkendera
av Kungl. Majit i statsrådet eller Kungl. Majit i regeringsrätten konsti 1

Skriften var av följande innehåll:

Spörsmålet örn bestämmandet av dagen för stadsfullmäktigevalet i Stockholm
är för mig av underordnad natur. Däremot är frågan örn uppdragandet
av gränsen mellan Kungl. Maj :ts i statsråd och regeringsrättens befogenheter
att avgöra administrativa besvärsmål en fråga av stor principiell betydelse.
Vårt statsskick förutsätter, att rättsväsendet intager en självständig ställning
gentemot den politiska makten. Det är av största vikt, att denna grundsats
upprätthålles. Örn tvist uppstår, huruvida visst administrativt mål skall hänskjutas
till avgörande av Kungl. Maj :t i statsråd eller till regeringsrätten, bör
enligt min mening regeringsrättens uppfattning äga vitsord. I hittills förekommande
tveksamma fall har även denna princip utan undantag tillämpats.

Då föredragande departementschefens, statsrådet Möller, handläggning av
detta besvärsärende i strid med den uppfattning, åt vilken en enhällig regeringsrätt
givit uttryck, synes mig vara i högsta grad anmärkningsvärd och
då Kungl. Maj :ts beslut kan få betänkliga konsekvenser för framtiden, har jag
ansett mig pliktig att i den ordning § 57 Riksdagsordningen föreskriver anmäla
att anledning till anmärkning föreligger mot statsrådet och chefen för
socialdepartementet.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

tutionellt har rätt och plikt att avgöra en uppkommande kompetenskonflikt
mellan dessa båda maktorgan beträffande visst i statsdepartement jämlikt
författningarna fullföljt besvärsmål; den andra avseende frågan huruvida, då
Kungl. Maj :t i nu föreliggande fall tillerkänt sig i statsrådet sådan kompetens,
detta avgörande kan anses lagligen grundat. Uppenbart är att, om detta
avgörande icke skulle vara lagligen grundat, utan målet böra av regeringsrätten
avgöras, utskottet saknar möjlighet att ingå i prövning av det sätt, varpå
regeringsrätten bort avgöra själva besvärsfrågan, och att i motsatt fall,
även örn Kungl. Maj:ts rådgivares i statsrådet hemställan i sakfrågan skulle
anses anmärkningsvärd, denna hemställan så nära sammanhänger med kompetensfrågans
avgörande, att den knappast kan därifrån skiljas.

Vad då först angår spörsmålet huruvida det tillhör Kungl. Majit i statsrådet
eller Kungl. Majit i regeringsrätten att vid kompetenskonflikt dem emellan
avgöra kompetensfrågan, vill utskottet till en början erinra därom, att,
så framt ej uttryckligt stadgande finnes i motsatt riktning, det måste anses
uteslutet att ett högsta organ, vars beslut fattas utan Konungens medverkan,
skulle kunna genom ett sådant beslut förklara Konungen obehörig. I princip
utgöra såväl högsta domstolens som regeringsrättens ledamöter rådgivare till
Konungen, vilken i vissa mål eller ärenden kan eller skall infordra deras yttrande;
att de på egen hand dessutom hava att avgöra inför dem föredragna
mål, som falla under deras kompetens, ändrar häri ingenting.

Beträffande särskilt regeringsrätten, bör ihågkonunas att i det ursprungliga
förslaget till regeringsrättslag kompetenskonflikter av positiv art voro
uteslutna därigenom, att alla besvärsmål skulle passera regeringsrätten och
där sållas, så att de, i vilka rättsfrågan var övervägande, stannade hos regeringsrätten,
men de övriga skulle gå till avgörande i statsrådet. Detta förslag
blev emellertid icke lag, utan i lagen av 1909 infördes i stället en uppräkning
av de mål, som skulle avgöras av regeringsrätten, medan alla övriga hörde
under Kungl. Majit i statsrådet; sållningen måste härvid, då intet stadgande
i ämnet fanns, verkställas i departementen. När tvekan i visst fall kunnat
uppstå, har i praxis under hand regeringsrätten blivit tillspord om sin
uppfattning i behörighetsfrågan, och örn vederbörande departement, d. v. s.
ytterst departementschefen, icke gjort annan mening gällande, har ärendei
utan vidare behandlats som ett regeringsrättsmål, varemot i motsatt fall den
uppkomna kompetenskonflikten måst lösas genom ärendets föredragning av
departementschefen i statsrådet och dess officiella remiss till regeringsrätten
för avgivande av yttrande med därpå följande beslut av Konungen i statsrådet.

Så har ock i nu föreliggande fall skett och, såvitt utskottet känner, är detta
första gången en öppen kompetenskonflikt förekommit. Utskottet har så
mycket mindre någon erinran att göra mot det avgörande den formella kompetensfrågan
härvid fått, som det konstitutionella avgörandet endast under
denna förutsättning kan såsom sig bör komma även under riksdagens efterföljande
granskning.

Vad åter angår behörighetsfrågans sakliga lösning, har utskottet icke kun -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

nät anse det i föreliggande fall av föredraganden tillstyrkta och av Kungl.
Maj :t fattade beslutet att Kungl. Maj :t i statsrådet och icke i regeringsrätten
skulle pröva de i socialdepartementet fullföljda besvären över överståthållarämbetets
beslut rörande valdags fastställande vara lagligen grundat. Utskottet
stödjer sin uppfattning icke på den gjorda utredningen av frågan, huruvida
särskilda besvär kunnat anföras eller icke över sagda beslut, utan därpå, att
över huvud enligt gällande svensk rätt Kungl. Maj :t i statsrådet icke har att
taga befattning med mål örn representativa val. Det beslut, Stockholms magistrat
i detta fall fattat, har sin grund i magistratens ställning icke som magistrat,
utan som valmyndighet vid det val, varom fråga är, och att detta val
är ett representantval kan icke bestridas. Ämbetsmyndigheters handläggning
av frågor rörande representativa val har kunnat i Sverige i viss utsträckning
behållas även i våra dagar, därför att dessa myndigheter handla under
vanligt ämbetsansvar även då de handla såsom valmyndigheter. Men helt
annorlunda ställer sig saken, da fråga blir örn Kungl. Maj :t i statsrådet, och
därför har heller icke i något fall Kungl. Maj:t i statsrådet genom nu gällande
lagstiftning tillagts befogenhet att pröva mål örn dylika val, utan här gäller
det uttryckliga stadgandet i regeringsrättslagens § 2 punkten 1.

Med hänsyn till denna frågas principiella betydelse har utskottet därför
funnit sig icke kunna underlåta att besluta anmärkning mot föredragande departementschefen
statsrådet Möller, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

2) av herr Stendahl mot motiveringen.

3) av herr Ossbahr mot vissa delar av motiveringen.

4) av herrar Stendahl, Lundqvist, Björck i Kristianstad och Ossbahr, som
ansett, att den av utskottet beslutade anmärkningen bort utsträckas att omfatta
jämväl chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, med vilken
förevarande ärende varit föremål för gemensam beredning.

5) av herrar Strömberg, Sandegård, Källman, Nils Andersson, Andersson i
Igelboda, Fast, Andersson i Malmö, Nordström och Svensson i Landskrona,
som anfört:

»Utskottet anser, att i ärendet åsyftade besvärsmål är att hänföra till sådana
mål örn val som avses i 2 § 1 :o) lagen om regeringsrätten, samt att målet
alltså tillhört regeringsrättens upptagande och avgörande. Utskottet anför till
stöd för denna asikt, att uttrycket mål örn val icke får tolkas strängt restriktivt,
utan att därunder bör inbegripas något annat och mera än blott besvär
över val, som efter exempelvis 56 § kommunala vallagen anföras över visst
val sist viss tid efter valet. Motiveringen är sålunda en annan än den som
gjorts gällande av regeringsrätten. Denna synes nämligen hava grundat sitt

Konstitutionsutskottets memorial Nr 1%.

utlåtande på den förebragta utredningen av frågan, huruvida särskilda besvär
över valdagsbeslutet kunnat anföras eller icke. Utskottets ordförande,
som jämväl funnit anmärkning böra i förevarande fall framställas, hänför sig
till en motivering, vilken icke synes sammanfalla med vare sig utskottets eller
regeringsrättens.

Det anförda torde ådagalägga, att det här rör sig om en kompetensfråga,
örn vars avgörande delade meningar kunna råda. Enligt vad under utskottsbehandlingen
upplysts, är detta icke heller det enda fall, där tvekan örn kompetensfördelningen
mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten förekommit.
Särskilt när det gällt besvär över kommunala nämnders beslut har
praxis varit i viss mån vacklande och meningarna även inom regeringsrätten
delade.

Yad i ärendet förekommit giver enligt vår mening icke tillräckligt stöd för
ett underkännande av den ståndpunkt, vartill föredragande departementschefen
efter sitt övervägande angående rätta tolkningen av regeringsrättslagen i förevarande
del kommit.

Vi hava sålunda icke kunnat biträda anmärkningen mot föredragande departementschefen,
statsrådet Möller.»

VII.

Vid punkten 7 :oi utskottets memorial:

1) av herrar Bergman och Olsson i Mora mot viss del av motiveringen.

2) av herrar Hallén, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård, Källman,
Fast, Vougt, Andersson i Malmö och Svensson i Landskrona, som anfört:

»Några gränsbestämmelser avsedda att vägleda föredragande departementschefen
i låneärenden finnas icke. I olika tidsperioder ha skilda synpunkter
lagts på dylika ärenden. Så t. ex. kunde en kommun för ett tjugotal år sedan
erhålla tillstånd att upptaga lån, avsedda att främja nästan vilka kommunala
ändamål som helst och på lång amorteringstid. Under senare år har Kungl.
Maj :t följt en mera restriktiv linje, efter vilken lånen begränsats såväl beträffande
ändamålet som amorteringstiden. Svårigheter finnas otvivelaktigt för
ett rättvist bedömande, enär för kommunerna icke finnas några bestämmelser
rörande utgifter som skola ingå i uttaxeringsstat och sådana som kunna bliva
föremål för bestridande genom lånemedel. Utgifter, som bestridas med uttaxeringsmedel,
gå utan vidare prövning direkt i uttaxeringsstat men däremot
skola beslut örn lånemedel, med undantag för vad som faller under fri
upplåningsrätt, underställas Kungl. Maj :t. Härav följer, att en kommun kan
direkt uttaxera medel, som anslagits för ändamål, vartill lånerätt mycket väl
kunde ifrågasatts. Enligt vår uppfattning händer detta ofta, kanske framför
allt i städerna. Om därför i något fall lånerätt synes tveksam, behöver
ett bifall icke betyda ett anmärkningsvärt förhållande.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Vid Kungl. Maj:ts beslut under år 1934 rörande kommuners rätt att upptaga
lån eller ikläda sig borgen synas i stort sett samma principer ha tillämpats,
som under närmast föregående år. Endast i undantagsfall lia lån medgivits
för ändamål, varom icke kan sägas, att härigenom framskapats mera
varaktiga värden. Avvikelser från denna princip lia förekommit i de fall, där
kommun har haft att dragas med stor arbetslöshet och de kommunala skatterna
varit höga. Nödvändigheten av dylika undantag erkännes jämväl av
utskottet, som framhåller: ’Det kan dock icke förnekas, att undantag från

denna regel i flera fall kan vara befogat, då en kommun —- exempelvis genom
nedläggandet av inom kommunen bedriven industri — kommit i en svår situation
beträffande arbetslöshet, fattigvård m. m. I sådana fall, där de kommunala
skattebördorna skulle bliva olidliga, kan det anses skäligt att genom
amorteringslån fördela även en dylik löpande utgift på flera år.’

I samtliga de av utskottet anmärkta fallen ha de hörda myndigheterna tillstyrkt
lånens beviljande, dock med undantag för det under a) antecknade ärendet,
där stadsförbundets finansråd avstyrkt men Överståthållarämbetet tillstyrkt
låneansökan.

I de fall, där Kungl. Maj :t medgivit kommun rätt att upptaga lån utan att
skattetrycket varit synnerligen högt, ha andra omständigheter förelegat, som
motiverat ett bifall till ansökningarna. I intet av dessa fall synes någon
äventyrlig lanepolitik vara inledd eller utvecklad, och amorteringstiden har i
regel fastställts till 3—8 år. I de fall, då längre amorteringstid medgivits,
lia lånen avsett att täcka utgifter för mera varaktiga värden, eller, såsom
fallet är med det av Stockholms stad upptagna lånet, där fråga var om täckandet
av en skuld som åvilat staden sedan år 1866, mera varit att betrakta
som en konvertering än som ny upplåning.

Utskottet medgiver, att kommunernas rätt att upptaga lån är mera begränsad
än vad tidigare varit fallet, och anför härom följande: ''Utskottet har
icke förbisett, att lån tidigare medgivits för liknande ändamål, som här är
ifråga, eller att praxis mer och mer börjat att gå i den av utskottet här företrädda
riktningen.’ Det är sålunda icke mot en skadlig tendens, som utskottet
anmärker, utan mot att undantag medgivits från den princip, som utskottet
funnit vara riktig och tillämplig i de föreliggande fallen. Vi ha icke kunnat
ansluta oss till denna utskottets uppfattning. Att uppdraga allt för snäva
gränser för Kungl. Maj :ts handlande gentemot lånesökande kommuner kunna
vi icke finna vare sig lämpligt eller erforderligt. Vi ha sålunda icke
kunnat biträda anmärkningen mot föredragande departementschefen, statsrådet
Wigforss.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

B. Reservationsvis framställda yrkanden.

Till.

(Protokoll över socialärenden.)

av herr Reuterskiöld, som ansett, att utskottet i ingressen hort göra följande
uttalande:

»Utskottet har vid protokollsgranskningen särskilt undersökt, vilka principer
vederbörande föredragande till synes följt vid tillstyrkandet av lån eller subventioner
till enskilda företag ur härför till Kungl. Maj:ts förfogande i enlighet
med vissa givna direktiv ställt anslag, som väsentligen avsett arbetslöshetens
bekämpande. Att dessa principer icke överensstämt med dem, som underordnad
sakkunnig myndighet plägat följa, synes visserligen vara uppenbart, i
det att föredraganden hos Kungl. Majit härvid hävdat mindre affärsmässiga
synpunkter än sagda myndighet; men då å andra sidan ifrågavarande anslag
knappast kan anses använt i uppenbar strid med de allmänna av riksdagen givna
direktiven, vilka såsom användningsbestämmelser måste i tillämpningen väsentligen
bero av Kungl. Maj :ts diskretionära prövning, har utskottet på grund
av detta särskilda förhållande icke ansett rådslagen kunna föranleda anmärkning,
även örn i och för sig anledning härtill kunnat i vissa fall föreligga. Utskottet
finner i dylika fall ett större beaktande av de ekonomiska synpunkterna,
än vad stundom under det förflutna granskningsåret skett, vara önskvärt.»

(ä. Anmärkningsyrkanden.

IX.

(Protokoll över socialärenden.)

av herr Anton Pettersson, som med instämmande av herrar Mellén, Karl Bodin,
Hagström, Persson i Trången, Lindskog, Lundqvist och Björck i Kristianstad
ansett, att utskottet bort uttala följande:

»Sedan den särskilda förlikningskommissionen, som den 29 mars 1933 förordnades
av Kungl. Maj :t för att medla i uppkomna avtalstvister mellan svenska
byggnadsindustriförbundet och vederbörande fackförbund och som sedermera
den 12 januari 1934 fick sitt uppdrag utvidgat att avse jämväl föreliggande
avtalstvister inom vissa byggnadsindustrien närstående industrier och
företag, den 7 mars 1934 avslutat sin verksamhet, har Kungl. Majit på föredragning
och hemställan av chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,
beslutat örn ersättning dels den 16 mars 1934 åt ledamöterna i kommissionen,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

dels den 23 mars 1934 åt de tekniska experter, som jämlikt bemyndigande biträtt
kommissionen.

Enligt beslutet av den 16 mars 1934 lia till de sex ledamöterna i kommissionen
utbetalts följande ersättningsbelopp, varjämte vissa av dem åtnjutit
ersättning för mistade löneförmåner med nedan antecknade belopp:

Ett ersättningsbelopp . .	. . å	Kronor 25,000	Antal sam-man trädes-dagar 171
mistade löneförmåner .		528
Ett ersättningsbelopp . .	. . 2>	6,000	80
mistade löneförmåner .	. . H>	3,030
Ett ersättningsbelopp . .	. . 2>	9,000	85
» » . .		8,000	100
» »		4,000	45
Ett ersättningsbelopp . .	. . »	4,000	45
Såvitt handlingarna i ärendet	utvisa,	hava kommissionens	medlemmar

gjort någon framställning i fråga örn storleken av de ersättningsbelopp, som
borde tillerkännas dem.

Enligt lagen örn medling i arbetstvister gäller angående ersättning till ordinarie
förlikningsman, ledamot av särskild förlikningskommission m. m., vad
Kungl. Majit därom stadgar. Med stöd bärav hava bestämmelser fastställts
örn bl. a. arvode åt ordinarie förlikningsman. Däremot saknas allmänna
regler beträffande grunderna för beräkning av arvode åt ledamot av särskild
förlikningskommission.

I fråga örn de normer, som tillämpats vid utmätande av arvode åt ledamot
av särskild förlikningskommission, uttalade chefen för socialdepartementet,
statsrådet Möller, till statsrådsprotokollet över socialärenden den 24 april 1925,
i samband med fastställande av arvode åt medlemmarna i en för visst fall förordnad
förlikningskommission, att dessa normer borde kunna justeras i syfte
att reducera arvodesbeloppen. Senare samma år framböllo statsrevisorerna,
vilka funnit att arvodena till särskilt tillkallade förlikningsmän i vissa fall
uppgått till rätt avsevärda belopp, att, jämväl med fäst avseende å arbetskonflikternas
ofta svårlösta och ömtåliga beskaffenhet, den ersättning, som
förlikningsmän i vissa fall uppburit, måste anses alltför hög; en lägre norm
vid bestämmandet av ifrågavarande arvoden ansågo revisorerna väl försvarad
och borde enligt deras mening kunna bringas i tillämpning utan att möjligheterna
minskades att finna för uppdraget lämpliga krafter.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit samt för att erhålla möjlighet att
jämföra de ersättningsbelopp, som i föreliggande fall utbetalts, med de arvoden,
vilka tidigare utanordnats till medlemmar i särskilda förlikningskommissioner,
har utskottet låtit verkställa en utredning angående de ersättningar,
som allt ifrån år 1920 utgivits för dylika förtroendeuppdrag. Härvid har utskottet
funnit, att någon ny och lägre norm vid arvodenas utmätande knappast

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

katt anses hava kommit i tillämpning efter de förut åberopade uttalandena år
1925 av chefen för socialdepartementet och av statsrevisorerna. Beträffande
de till ledamöterna i den föreliggande förlikningskommissionen utbetalade ersättningarna
har utskottet funnit vissa av dem, främst de högre ersättningsbeloppen,
beräknade efter en i och för sig alltför hög norm. Härvid har utskottet
särskilt beaktat, dels att kommissionens arbete fortgått under en betydande
tidrymd, något som bör hava medfört att det förberedande arbetet till
sammanträdena i genomsnitt varit av mindre omfattning än för en kommission,
som endast arbetat under en mycket begränsad tid, dels att flera av kommissionens
medlemmar varit ordinarie förlikningsman och att byggnadskonflikten
omedelbart berört även deras förlikningsdistrikt, dels ock att vissa av ledamöterna
i kommissionen varit statstjänstemän samt antingen icke avstått någon
del av arvodet härför eller också erhållit ersättning för mistade avlöningsförmåner.

Utskottet vill härmed ingalunda hava givit uttryck åt en uppfattning, som
innebär ett underskattande av vikten av det arbete, som den nu föreliggande
särskilda förlikningskommissionen eller andra liknande tidigare kommissioner
utfört. Tvärtom erkänner utskottet till fullo den stora samhälleliga betydelsen
av detta arbete med hänsyn till de sociala och ekonomiska intressen, som
stå på spel vid en omfattande arbetskonflikt. Alldeles särskilda personliga
kvalifikationer erfordras också hos förlikningsman i arbetstvister. Men även
med beaktande härav har utskottet icke kunnat undgå att finna arvodena till
ledamöter av särskilda förlikningskommissioner framdeles böra beräknas efter
en lägre norm än vad som skett hittills och senast i det nu föreliggande fallet.

Mot bakgrunden av vad sålunda tidigare förekommit vid fastställande av
arvoden åt ledamöter i särskilda förlikningskommissioner har utskottet, i anledning
av de i föreliggande fall till vissa ledamöter i den år 1933 tillsatta
särskilda förlikningskommissionen för medling i byggnadskonflikten fastställda
ersättningsbeloppen, funnit sig mot föredragande departementschefen
statsrådet Möller, böra besluta anmärkning enligt § 107 regeringsformen, vilket
utskottet får för riksdagen

anmäla.»

(Protokoll över socialärenden den 9 november 1934.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herrar Stendahl, Bergman,
Mellén, Karl Bodin, Hagström, Lindskog, Olsson i Mora, Petersson i Broaryd
och Ossbahr ansett, att utskottet bort uttala följande:

»I skrivelse den 8 april 1933 till samtliga länsstyrelser anmodade socialministern
länsstyrelserna att beträffande sådana i tabellerna 1 och 2 i bilaga
I) till propositionen den 17 mars 1933, nr 211, angående anslag till arbeten
till motverkande av arbetslösheten upptagna statsunderstödda och kommu -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

nåla arbeten, som länsstyrelserna med hänsyn till rådande arbetslöshet samt
ur andra synpunkter ansåge böra i främsta rummet komma till utförande,
snarast möjligt införskaffa och med eget yttrande insända de ritningar, arbetsbeskrivningar,
kostnadsberäkningar och övriga handlingar, som kunde
erfordras för bedömande av frågan örn arbetenas utförande som beredskapsarbeten
uti den i nämnda proposition förutsatta ordningen.

I anledning härav överlämnade länsstyrelsen i Jönköpings län med skrivelse
den 5 maj 1933 handlingar till vissa till länsstyrelsen inkomna förslag
till beredskapsarbeten, däribland ett företag avseende stensättning av Lilla
torget i Tranås för en beräknad kostnad av 22,300 kr.

I yttrande över förslaget anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

''Jämlikt innevarande års riksdags beslut i fråga örn användningen av
anslaget till kommunala beredskapsarbeten skall iakttagas:

Förutom att arbetena icke böra kunna ifrågakomma som statskommunala
reservarbeten, bör i regel gälla, att de icke heller eljest kunna komma till utförande
med statligt understöd.

Enär ifrågavarande företag synes kunna ifrågakomma som statskommunalt
reservarbete, synes det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tveksamt, huruvida
något statens stöd för utförandet av ifrågavarande arbete från anslaget
till kommunala beredskapsarbeten kan beredas.

Därest emellertid riksdagens förenämnda uttalande icke anses utgöra hillder
för utförande av ifrågavarande arbete såsom kommunalt beredskapsarbete,
får styrelsen, med hänsyn till önskvärdheten att vinna ökad avsättning
för statens sten, tillstyrka ifrågavarande arbetes utförande som kommunalt
beredskapsarbete enl. föreliggande förslag, därvid torde böra föreskrivas,
att den till företaget erforderliga smågatstenen skall tagas från statens
förråd.’

Sedan drätselkammaren i Tranås från socialdepartementet erhållit meddelande,
att ett lån å kostnaden, räntefritt i 5 år, möjligen kunde beviljas men
intet statsbidrag, beslöt drätselkammaren den 13 nov. 1933, att med arbetet
skulle t. v. få anstå.

I skrivelse den 9 aug. 1934 från socialdepartementet underrättades drätselkammaren,
att — efter 1934 års riksdagsbeslut — möjlighet nu syntes föreligga
för staden att för ifrågavarande ändamål erhålla ett statsbidrag av 20 %
å kostnaden. Tillika anhölls örn meddelande, huruvida drätselkammaren
med dylikt bidrag vore beredd att hos stadsfullmäktige förorda arbetets utförande.

Till svar härå meddelades från staden, att drätselkammaren den 27 aug.
1934 beslutat att ej f. n. låta stensätta Lilla torget, enär staden hade ett par
större arbeten under utförande.

Genom beslut den 9 nov. 1934 beviljade Kungl. Majt på föredragning och
hemställan av t. f. chefen för socialdepartementet, statsministern Hansson,
Tranås stad lån å styrkta verkliga kostnaden för utförande såsom kommunalt
beredskapsarbete av ifrågavarande stensättning, dock högst 22,300 kronor, under
förutsättning att, därest jämlikt 74 § i lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse
i stad så erfordrades, staden erhölle Kungl. Maj:ts tillstånd till
lånets upptagande. Lånet skulle vara ränte- och amorteringsfritt i 5 år från

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

lyftningsdagen och därefter löpa med 4 % ränta samt återbetalas under loppet
av därpå följande 15 år. Såsom villkor föreskrevs bl. a., att det ålåge staden
att inköpa den för arbetet erforderliga smågatstenen från statens förråd. Tilllika
föreskrevs, att det ålåge staden att före utgången av december 1934
till socialdepartementet och statskontoret inkomma med bevis, att staden beslutat
mottaga lånet på av Kungl. Maj:t angivna villkor, samt att, därest
sådant bevis icke inkomme inom tid, som nyss sagts, rätten till lånet skulle
anses förverkad.

Med anledning av en därefter av drätselkammaren i Tranås gjord framställning
medgav Kungl. Majit genom beslut den 14 dec. 1934, på föredragning
och hemställan av chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, sådan
ändring av villkoren för det beviljade lånet, att staden finge åtnjuta detsamma
utan skyldighet att inköpa den för arbetet erforderliga smågatstenen
från statens förråd samt att den tid, inom vilken det ålåge staden att inkomma
med bevis rörande lånets mottagande, utsträcktes till utgången av
januari 1935.

I anledning av det av Kungl. Majit sålunda beviljade lånet beslöt drätselkammaren
föreslå stadsfullmäktige att upptaga detsamma. Vid sammanträde
den 21 jan. 1935 beslöto emellertid stadsfullmäktige att icke utföra arbetet
och att därför icke heller upptaga lånet.

Antalet anmälda arbetslösa i Tranås utgjorde vid tiden för Kungl. Majlis
första beslut 119, motsvarande 1.8 % av befolkningen.

Utskottet finner det ur olika synpunkter olämpligt, att, på sätt som skett,
vederbörande departementschef sökt genom olika erbjudanden förmå staden att
mot dess vilja igångsätta här ifrågavarande arbete och därigenom öka den redan
förut stora skuldbörda, staden hade, och utskottet anser det särskilt anmärkningsvärt,
att lån för arbetet beviljats, trots att staden så sent som den
1 september 1934 på direkt förfrågan från socialdepartementet meddelat, att
den beslutat att ej för närvarande låta utföra detsamma.

Utskottet vill även erinra örn att antalet arbetslösa i staden vid tidpunkten
i fråga ej heller var särskilt stort.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra besluta anmärkning
enligt § 107 regeringsformen mot vederbörande föredragande chefer
för socialdepartementet, nämligen mot statsminister Hansson och mot statsrådet
Möller, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

XI.

(Protokoll över socialärenden.)

1) av herr Stendahl, som ansett, att utskottet bort uttala följande:
»Utskottet, som till särskild granskning förehaft Kungl. Majits under år
1934 meddelade beslut angående beviljande av lån och subventioner till fram -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

jande av enskild företagsamhet, har funnit det sätt, varpå anslagen till främjande
av enskild företagsamhet disponerats, böra föranleda anmärkning enligt
§ 107 regeringsformen mot vederbörande statsråd.

Till stöd härför åberopar utskottet dels de 3 i punkten 4:o i memorialet
återgivna ärendena, dels ock de 37 ärenden, som återgivas i den vid detta memorial
fogade bilagan (''Bilaga till reservation XI’). Det bör emellertid anmärkas,
att det material, som ärendena angående främjande av enskild företagsamhet
erbjudit, varit av så stor omfattning, att tiden icke medgivit en noggrann
granskning av samtliga ärenden. Det är sålunda möjligt, att ett större
antal ärenden hade kunnat åberopas till stöd för anmärkningen. Ovannämnda
40 ärenden torde dock utgöra tillräcklig motivering för densamma.

Utskottet vill inledningsvis erinra örn att yttrande från kommerskollegium
som regel inhämtas över ansökningarna örn lån eller subventioner. I 37 av de
åberopade 40 ärendena föreligga sålunda yttranden från detta ämbetsverk. Av
dessa yttranden äro 35 avstyrkande och allenast 2 tillstyrkande. Likväl har
föredragande departementschefen i samtliga fall tillstyrkt lån. Härav torde
framgå, att betydande divergenser föreligga mellan departementschefen och
kommerskollegium i uppfattningen angående ifrågavarande anslags handhavande.
Då kommerskollegii yttranden över ansökningarna i regel äro mycket
kortfattade, vill utskottet till belysande av kollega allmänna ståndpunktstagande
till ansökningarna hänvisa till följande utdrag ur kollega protokoll
för den 19 mars 1935, § 1, vari redogöres för de riktlinjer, som kollegium ansett
böra tillämpas vid behandlingen av dessa ärenden:

''Med anledning av hos Kollegium under hand tid efter annan gjorda förfrågningar
rörande de grunder, vilka av Kollegium tillämpats vid behandlingen av
remissärenden rörande beviljande av lån eller subvention från anslag till främjande
av enskild företagsamhet för arbetslöshetens bekämpande, redogjorde
kommerserådet Sohlman för de principer, som vid föredragningen och avgörandet
av dylika ärenden hittills tillämpats och vilka kunde sammanfattas sålunda.

Vid behandlingen av till Kommerskollegium remitterade låneansökningar
hade Kollegium i allmänhet icke ansett sig böra verkställa någon närmare utredning
rörande varje särskild ansökning, bl. a. med hänsyn till bristen på
härför erforderliga arbetskrafter och till arbetsbelastningen i övrigt. I flertalet
fall hade prövningen därför väsentligen inskränkts till en helt summarisk
granskning av ansökningarna, huvudsakligen ur synpunkten av riksdagens
för låneanslagets användning lämnade direktiv, och till yttrande av mera principiell
och allmän innebörd angående förutsättningarna för beviljande av statslån
åt vederbörande. Kollegium hade härvid även utgått från att den erforderliga,
mera detaljerade undersökningen skulle ankomma på Socialdepartementet,
som för sådant ändamål disponerade över särskild, sakkunnig arbetskraft.

Kollegium hade vid bedömandet av låneansökningarna i första hand ställt
sig på den ståndpunkten, att i branscher, i vilka enligt Kollegii mening den
industriella produktionskapaciteten vore alltför stor i förhållande till marknadens
behov och i vilka sålunda en nedskärning av produktionens totalvolym
ansetts nödvändig, staten icke borde genom utlämnande av lån för stödjande av
svaga företag motverka en inom branschen pågående anpassningsprocess, varför
Kollegium som regel avstyrkt lån åt företag inom dylika branscher. Bran -

Konstitutionsutskottets memorial lSlr 12.

scher, i vilka nu angivna synpunkter med särskild styrka gjort sig gällande,
hade varit möbel-, glas-, sko-, herrkonfektions- och konservindustrierna. Enahanda
synpunkter hade av Kollegium anlagts å vissa andra branscher. Sålunda
hade Kollegium efter hand kommit att ställa sig avvisande till låneansökningar
av företag för tillverkning, huvudsakligen på export, av byggnadssnickerier
och lådämnen. Inom angivna gren av snickeriindustrien hade Kollegium
från vederbörande exportindustriers sida fått mottaga klagomål rörande den
osunda konkurrens, som å exportmarknaden bedreves från kapitalsvaga inhemska
företags sida, vilket medfört en viss diskreditering i utlandet även av
övriga inhemska företag inom branschen. Med hänsyn till rådande konkurrensförhållanden
inom branscherna hade Kollegium ock i allmänhet haft en
kritisk inställning till ansökningar från tryckerier samt från företag inom
livsmedelsindustrien, bryggerier, charkuterifabriker, chokladfabriker och knäckebrödsbagerier
ävensom företag inom vissa grenar av damkonfektionsbranschen.
Hänsyn hade emellertid tagits därtill, att konkurrensförhållandena
kunnat vara varierande å olika orter. Avsteg från de tillämpade principerna
hade vidare i åtskilliga fall ansetts böra göras för företag med viss specialtillverkning,
med väl inarbetad fast kundkrets eller med särskilt framstående
kvalitetsproduktion, beträffande vilka det ansetts vara ur det allmännas synpunkt
önskvärt, att rörelsen även i fortsättningen upprätthölles. Ävenledes
hade avsteg gjorts i fall, där de lokala förhållandena ansetts särskilt motivera
stödjande av företaget, och där ett statligt stöd åt detsamma icke kunde väntas
medföra menliga verkningar för andra företag.

Då ur angivna allmänna synpunkter hinder för låns beviljande icke ansetts
föreligga, hade låneansökning bedömts med hänsyn till sökandeföretagets individuella
förhållanden. Yttrande i tillstyrkande riktning hade merendels
icke ansetts böra givas i fråga örn företag, vars svårigheter av allt att döma
berott på andra omständigheter än konjunkturerna. Avstyrkande hade lämnats
beträffande företag, där i anledning av inkomna protester från andra
företag i branschen verkställd undersökning givit grundad anledning antaga,
att företaget dreve en osund prispolitik till skada för övriga företag i branschen.
Avstyrkande hade likaledes lämnats i fall, där det ansetts uppenbart
att företagets kapitalbrist eller svårigheter i övrigt berott på en å mindre hållbar
kalkylation grundad prissättning. En tack vare dylik prispolitik erhållen,
i förhållande till företagets kapitalresurser alltför högt uppdriven omsättning
torde sålunda, såvitt kunnat bedömas, för åtskilliga företag hava
varit förklaringen till uppkommen bristande likviditet. Det hade ansetts
icke böra ifrågakomma, att staten skulle lämna sitt stöd för utvecklande av
rörelse efter dylika linjer. Kollegium hade även motsatt sig lån åt företag,
beträffande vilka det varit tvivel underkastat, huruvida förutsättningar överhuvud
förefunnits för åvägabringande av företagets solvens. Så hade även
skett i fall, då mindre gynnsamma avsättningsmöjligheter för företagets produkter
synts vara för handen, och då anledning härigenom förefunnits att
tvivla på möjligheterna för rörelsens fortsatta bestånd. Företag, för vilka det
i rörelsen nedlagda egna kapitalet stått i alltför uppenbart missförhållande
till totalsumman av företagets skulder, hade ansetts icke böra ifrågakomma
till erhållande av lån. Kollegium hade vidare ansett sig böra avstyrka lån
åt företag, beträffande vilka anledning varit att antaga, att företagets svårigheter
berott på mindre sakkunnig ledning, eller beträffande vilka ledningen
eljest icke ingivit förtroende. I de fall, diir kollegii avstyrkande baserats
å sist angivna synpunkter, hade, av hänsyn till vederbörande lånesökande,
någon närmare motivering till avstyrkandet icke ansetts lämpligen böra lämnas.

Frågor om stödjande av varvsrörelse med användande av medel från ar -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

betslöshetsanslaget hade med hänsyn till såväl arbetslöslietsförhållanden som
en skärpt konkurrens från utlandet ansetts böra i viss mån intaga en särställning.
Subventionen till varvsföretag, motsvarande viss andel i utbetalta arbetslöner
vid utförandet av fartygsbygge, varå anbud infordrats, hade sålunda i
ett par fall tillstyrkts för att därigenom möjliggöra arbetets utförande vid
svenskt i stället för utländskt varv. Tillstyrkandena hade gällt byggande av
fartyg för inhemsk räkning. Däremot hade en motsvarande framställning avstyrkts,
då det gällt utförande av fartygsbygge för utländsk redares räkning.

Kollegium hade slutligen i ett antal fall ansett sig böra motsätta sig lån
åt företag, där den enskilda kapitalinsatsen i företaget varit alltför ringa i
förhållande till det låneunderstöd, som begärts av staten. Endast då särskilda
omständigheter talat därför, hade lån ansetts böra tilldelas tämligen
nystartade företag.

Föredraganden framhöll, i samband härmed, att, då lån av Kungl. Maj:t beviljats
visst företag under vissa, i Kungl. Maj :ts brev ävensom i handlingarna
åtföljande promemoria angivna förutsättningar och under villkor bl. a., att
sökanden skulle före lånets lyftande visa, att de anordningar i övrigt vidtagits,
som av statskontoret efter samråd med kommerskollegium måtte befinnas
erforderliga för rörelsens fortsatta bedrivande, hade från kollegii sida vid
avgivande till statskontoret av konfidentiella promemorior i anledning av sistberörda
föreskrift ansetts självfallet, att den granskning, som borde av ämbetsverken
verkställas rörande säkerheten för lånet m. m., begränsats till ett
fastställande av huruvida de ovan nämnda förutsättningarna för lånets beviljande
uppfyllts eller ej, utan ingående i övrigt på vederbörande företags av
Kungl. Maj :t redan prövade kreditvärdighet.

Under sådana förhållanden och då föredragningen vid olika tillfällen måste
omhänderhavas av olika personer, beslöt kollegium, att de sålunda tillämpade
riktlinjerna för behandling av hithörande ärendet skulle även i fortsättningen
tills vidare tillämpas.’

Vad kommerskollegium sålunda anfört synes vittna örn att kollegium sökt,
så långt direktiven medgivit, taga hänsyn till näringslivets berättigade krav
på att osunda företag icke beredas statligt stöd. Redan det förhållandet, att
föredragande departementschefen i så stor utsträckning, som skett, tillstyrkt
av kommerskollegium avstyrkta ansökningar, synes därför giva anledning undersöka,
huruvida departementschefen vid ansökningarnas prövning förfarit
med nödig noggrannhet. En detaljgranskning av besluten visar, att så knappast
skett.

En av huvudpunkterna i riksdagens direktiv är den bestämmelsen, att hjälp,
som lämnas ett företag, icke får bliva ägnad att medföra arbetslöshet eller
eljest menliga verkningar för ett annat företag. Denna viktiga bestämmelse
har i stor utsträckning åsidosatts genom att lån beviljats företag tillhörande
branscher, inom vilka produktionskapaciteten är för stor för marknadsbehovet.
Detta gäller ärendena nr 23—25, 27 och 28 (möbelbranschen), nr 19
(skobranschen), nr 8—11 (konfektionsbranschen), nr 18 (konservbranschen),
nr 5 (charkuterivaror), nr 4 (kemiska preparat), nr 6 (torvtillverkning), nr 7
(chokladvaror) och nr 13 (reklamartiklar). Genom att stödja dessa svaga
företag har staten direkt motverkat den pågående naturliga anpassningsprocessen
inom dessa branscher. Detta statsingripande skadar självfallet övriga
företag inom branschen.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

I vissa fall har stöd lämnats företag, som fört en osund prispolitik och på
den grund åstadkommit menliga verkningar för konkurrerande företag, vilka
bedrivas efter riktiga principer. Detta gäller särskilt ärendet nr 16.

En annan av direktivens huvudbestämmelser är, att företagens svårigheter
skola hava sin grund i konjunkturerna. I strid härmed hava emellertid lån i
avsevärd omfattning beviljats företag, vilkas svårigheter väsentligen berott på
andra omständigheter än konjunkturerna. Sålunda hava svårigheterna ofta
härlett sig från en i förhållande till företagets kapitalresurser för högt uppdriven
omsättning. Såsom exempel härpå får utskottet hänvisa till ärendena
nr 10, 12, 16, 18, 20, 21, 26 och 30. Ärendet nr 32 erbjuder exempel på ett
företag, vars svårigheter förorsakats av misskötsel.

I vissa fall hava lån lämnats till företag, som varit så ekonomiskt svaga, att
lånen icke kunna anses hava tryggat företagens fortsatta bestånd (t. ex. nr 9,
30 och 35). Ärendet nr 30 är härutinnan särskilt belysande. Kommerskollegium
avstyrkte lån, enär det belopp, som kunde ifrågakomma, 30,000 kronor,
knappast syntes kollegium vara tillräckligt att i högre grad säkerställa företagets
bestånd under rimlig framtid. Föredragande departementschefen beaktade
emellertid icke dessa farhågor utan tillstyrkte ett lån å 30,000
kronor. Inom kortare tid än ett år efter beviljandet hade företaget gått i konkurs.

I ärendet nr 1 (väganläggningar) är icke fråga örn sådan verksamhet, som
avsetts att stödja medelst ifrågavarande anslag. Dessa äro uppenbarligen
endast avsedda för industriell verksamhet.

Företaget under nr 17 har icke såsom direktiven föreskriva verklig betydelse
ur arbetslöshetssynpunkt. De under år 1933 utbetalda avlöningarna
uppgingo sålunda allenast till 7,860 kronor.

Ärendet nr 15 erbjuder exempel på ett företag, vars ställning var så god,
att det kunnat erhålla erforderligt lån på annat sätt än genom att vända sig
till staten. Dylika företag äro enligt direktiven uttryckligen undantagna från
möjligheten att erhålla statslån.

Ytterligare några exempel på anmärkningsvärda beslut må nämnas. Företaget
nr 3 hade sålunda bort kunna erhålla det beviljade lånet å 15,000 kronor
från sin störste förlagsgivare. — Företaget nr 21 hade bort kunna erhålla
lån från det bolag, vars leverantör företaget var. — Av ärendet nr 5
inhämtas, att låntagaren erhållit boskillnad från sin hustru och därvid frånskiftats
en avsevärd del av sina tillgångar. Det härigenom uppkomna kapitalbehovet
har fyllts genom statslån, vilket måste anses uppenbart olämpligt.
_ Avvecklingen av företaget under nr 19 hade bort kunna skötas av företagets
förläggare utan att staten behövt inskrida. — I ärendet nr 34 har lån
beviljats ett företag, vars aktiekapital varit förbrukat och som därför varit
skyldigt träda i likvidation.

Den behandling, ärendena rönt, är desto mera anmärkningsvärd, som statsutskottet
vid 1934 års riksdag såsom förutsättning för sitt tillstyrkande av
fortsatt anslag för ifrågavarande ändamål angav, att direktiven noga följdes.
Utskottet anförde vidare i detta avseende, att den sorgfälliga prövning av

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 5 sami. Nr 12. 5

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

olika på varje fråga inverkande omständigheter, som 1933 års riksdag förutsatt,
vore ofrånkomlig, örn påtagliga olägenheter skulle kunna undvikas.

Med hänsyn till det åsidosättande av direktiven för anslagen, som sålunda
förekommit i betydande omfattning och i trots av de hörda myndigheternas
erinringar, samt då vederbörande departementschef icke vid ärendenas handläggning
visat nödig skicklighet, har utskottet beslutat anmärkning enligt § 107
regeringsformen mot chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, på vars
föredragning och hemställan flertalet beslut meddelats och vilken därjämte i
egenskap av chef för socialdepartementet måste anses ansvarig för de principer,
som i allmänhet tillämpats vid dessa ärendens handläggning, vilket utskottet
får för riksdagen

anmäla.»

2) av herr Lindskog, som ansett, att utskottet i anledning av åtskilliga
andra under granskningsåret avgjorda ärenden angående lån och subvention
till främjande av enskild företagsamhet än de av utskottet under punkten
4:o i memorialet upptagna bort besluta anmärkning enligt § 107 regeringsformen
mot vederbörande föredragande chef för socialdepartementet.

XII.

(Protokoll över finansärenden den 15 juni 1934.)

av herr Lundqvist, som med instämmande av herrar Stendahl, Mellén, Karl
Bodin, Hagström, Lindskog, Olsson i Mora, Petersson i Broaryd och Ossbahr
ansett, att utskottet bort uttala följande:

»Såsom framgår av punkten 2:o a) i detta memorial har Kungl. Majit genom
beslut den 9 mars 1934 beviljat Storkyrkoförsamlingen i Stockholm för
utförande såsom kommunalt beredskapsarbete av restaurering av församlingens
kyrka ett under 5 år ränte- och amorteringsfritt lån å styrkta kostnaden för
arbetets utförande, dock högst 172,000 kronor, under förutsättning att, därest
jämlikt bestämmelserna i 69 § i lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse
i Stockholm så erfordrades, församlingen erhölle Kungl. Majits tillstånd till
lånets upptagande.

Med åberopande av detta Kungl. Majits beslut har församlingen i ansökning
den 11 april 1934 anhållit om Kungl. Majits tillstånd till lånets upptagande.
Såsom under punkten 2:o omnämnts, utlät sig Överståthållarämbetet
över sistberörda ansökning i yttrande den 7 maj 1934:

''Enligt vad ämbetet inhämtat har församlingen inga skulder men äger,
utom fast egendom, obligationer och intecknade skuldebrev, allt av lättrealiserbar
beskaffenhet, till sammanlagt värde av 334,897 kronor 44 öre. Som den
ifrågasatta restaureringen beräknas icke draga högre kostnad än i varje fall
172,000 kronor, kan församlingen icke anses hava behov av att upptaga något
lån för utförande av restaureringen. Ämbetet saknar därför anledning tillstyrka
bifall till framställningen.’

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Svenska stadsförbundets finansråd har ej hörts i ärendet.

Kungl. Majit har genom beslut den 15 juni 1934 på föredragning och hemställan
av chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, bifallit ansökningen.

Såsom framgår av punkterna 2:o och 3:o här ovan har utskottet funnit anledning
till anmärkning mot statsrådet och chefen för socialdepartementet för
dennes tillstyrkande — enligt protokollet den 9 mars 1934 — av här ifrågavarande
lån.

Vid handläggningen inom socialdepartementet av detta ärende fanns, av
handlingarna att döma, ingen uppgift tillgänglig rörande församlingens verkliga
ekonomiska ställning. I viss mån torde väl detta också förklara, att departementschefen
ansåg sig kunna förorda lån till denna restaurering såsom
kommunalt beredskapsarbete.

När sedan framställningen av den 11 april 1934 behandlades i finansdepartementet,
förelåg emellertid överståthållarämbetets yttrande över densamma.
Då av detta yttrande klart framgår, att intet verkligt behov förefanns för församlingen
att för detta ändamål upptaga lån och än mindre erhålla sådant på
så förmånliga villkor som enligt beslutet den 9 mars avsetts, finner utskottet
det särskilt anmärkningsvärt, att icke efter de sålunda erhållna upplysningarna
ansökningen om lånetillståndet avslogs.

På grund av vad ovan anförts, har utskottet beslutat anmärkning jämlikt
§ 107 regeringsformen mot föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss,
vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

XIII.

(Protokoll över finansärenden den 31 december 1934.)

av herr Stendahl, som med instämmande av herrar Reuterskiöld, Carl Lindmark,
Mellén, Rahmn, Lindskog och Lundqvist ansett, att utskottet bort uttala
följande:

»Jämlikt tullstadgan 7 okt. 1927 (S. F. S. nr 391) § 152 må säkerhet för
vissa avgifter kunna ställas i form av ’sådan värdehandling eller av bank eller
försäkringsbolag utfäst borgen, som generaltullstyrelsen prövat kunna för ändamålet
godkännas’, varvid uppenbarligen avses svenska värdehandlingar, resp.
banker eller bolag. I tullordningen av 17 okt. 1927, utfärdad av generaltullstyrelsen,
§ 66, bestämmes närmare, vilka värdehandlingar härvid må komma
i betraktande, nämligen ''obligation, utfärdad eller garanterad av staten eller
av svensk kommun eller landsting, som till lånets upptagande eller garanterande
erhållit Kungl. Majits tillstånd, eller utfärdad av aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,
Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
Stockholms inteckningsgarantiaktiebolag eller aktiebolag, som
driver lånerörelse i enlighet med bestämmelserna i lagen den 22 juni 1911;

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

annat fordringsbevis, utfärdat av riksbanken eller av annan bank med av
Kungl. Majt fastställd bolagsordning och överlåtet å tullanstalten; eller löpande
skuldebrev, intecknat i bebyggd fastighet inom hälften av senast fastställda
taxeringsvärde eller, därest fastighetens åbyggnad är brandförsäk
rad till lägre värde än taxeringsvärdet, inom hälften av brandförsäkringsvärdet.
’

Handelsförbindelserna mellan Sverige och Sovjetunionen regleras genom
1924 års handelsavtal och 1927 års överenskommelse örn den ryska handelsdelegationen
i Stockholm.1 Handelsdelegationen, som utövar den ryska statens
handelsmonopol, har härigenom tillförsäkrats möjlighet att å svenskt
område fullgöra sina av ryska staten densamma ålagda uppgifter, och att på
sätt, som ej strider mot svenska författningar, reglera och handhava utrikeshandeln
och varuutbytet mellan Sverige och Sovjetunionen. Några särskilda
förmå.ner utöver rätten att vara här i landet verksam för sina syften har delegationen
icke erhållit genom sagda avtal och överenskommelse.

Det svenska aktiebolaget Naftasyndikat, som registrerades 1928, räknar
bland sina aktieägare även ett ''Naftasyndikat U. d. S. S. R.’, varmed avses
ryska staten såsom producent av petroleum m. m. Detta svenska aktiebolag
begärde 1932 hos Kungl. Majit att till säkerhet för tull och skatt, med vars
erläggande visst anstånd tillika söktes, få lämna ’av härvarande ställföreträdare
för Rysslands handelsministerium eller av ryska statsbanken utfärdad
garantiförbindelse’. Ansökningen avstyrktes på anförda skäl av generaltullstyrelsen,
i anslutning till underordnade tullmyndigheters avgivna yttranden,
men bifölls 20 jan. 1933, efter föredragning av statsrådet Wigforss, på
det sätt, att tills vidare under 1933 skulle, vid förtullning i Stockholm, Göteborg
eller Hälsingborg av till riket införda petroleumprodukter, säkerhet för
tull och skatt, som ej omedelbart erlades, godtagas av bolaget utställda och
av ryska handelsdelegationen godkända, vid uppvisandet betalbara växlar å
tillhopa minst det belopp, vartill avgifterna beräknades uppgå, dock att sådan
säkerhet icke finge gälla för belopp, varmed avgifterna överstege 3 miljoner
kronor.

Den 5 dec. 1933 förnyades bolagets ansökan med avseende på året

Sveriges handelsomsättning med Europeiska Sovjetunionen.

Å r	i Export 1,000 kr.	% av totala exp.	Import 1,000 kr.	% av totala imp.	Hela varu-omsättningen 1,000 kr.	% av totala varuomsätt-ningen
1925 . . .	! 31,835	2.34	3.283	0.23	35,118	1.25
1926 . . .	33,882	2.39	11,257	0.76	45,139	1.55
1927 . . .	27,278	1.69	17,183	1.08	44,461	1.39
1928 . . .	30,370	1.93	8,699	0.51	39,069	1.19
1929 . . .	26,736	1.48	7,803	0.44	34,539	0.96
1930 . . .	! 30.981	2.00	12.584	0.76	43,565	1.36
1931 . . .	\| 30,654	2.73	19.752	1.38	50,406	1.98
1932 . . .	35,258	3.72	22,246	1.93	57.504	2.74
1933 . . .	13,347	1.23	24,360	2.23	37,707	1.73
1934 . . .	14,800	1.14	23,817	1.83	38,617	1.49

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

1934, avstyrktes såsom förut, men bifölls på samme föredragandes hemställan,
29 dec. 1933 av Kungl. Majit.

Även för 1935 gjorde bolaget ansökan örn samma förmån och erhöll, trots
fortsatt avstyrkande, Kungl. Maj :ts medgivande därom, efter hemställan av
statsrådet Wigforss, genom beslut 31 dec. 1934.

Genom beslut av Kungl. Majit 16 jan. 1935, på föredragning likaledes av
statsrådet Wigforss, har däremot Svensk-Engelska Mineraloljeaktiebolaget,
som anhållit örn liknande rätt att som säkerhet för tull och skatt överlämna
vissa slags växlar, fått denna framställan avslagen.

Vid granskningen av dessa ärenden, så vitt de falla under utskottets granskning
vid denna riksdag, har utskottet funnit, att de erinringar mot lämpligheten
att godtaga av ryska handels delegationen accepterade växlar som säkerhet,
vilka av generaltullstyrelsen anförts, varit så starkt motiverade, att
föredraganden ur sakliga synpunkter saknat skäl tillstyrka aktiebolaget Naftasyndikats
ansökan. Även örn bakom de av Svensk-Engelska Mineraloljeaktiebolaget
erbjudna växlarna icke stått någon institution motsvarande ryska handelsdelegationen,
lära dock dessa växlar sakligt sett erbjuda minst lika stor
säkerhet som de, vilka av Naftasyndikatet fingo lämnas; detta förhållande
styrker, enligt utskottets mening, med full klarhet riktigheten av utskottets
uppfattning, att föredragandens hemställan snarast grundats på skäl av väsentligen
politisk natur. Utskottet, som finner avstyrkandet av SvenskEngelska
Mineraloljeaktiebolagets ansökan i och för sig fullt riktigt och väl
grundat, kan dock icke underlåta påpeka, att härigenom dessa båda sökande
.behandlats olika och att det svensk-engelska bolaget sålunda missgynnats i
det att Naftasyndikatet icke kan anses annorlunda ställt i rättsligt hänseende
än det svensk-engelska bolaget.

Då det enligt tullstadgan icke i första hand ankommer på Kungl. Majit,
utan på generaltullstyrelsen att besluta om säkerhets ställande, hade föredraganden
så mycket lättare kunna avvisa aktiebolaget Naftasyndikats framställning
under hänvisning härtill. I varje fall finner utskottet betänkligt att genom
föredragandens åtgärd politiska hänsyn inblandats i svenska förvaltningsärendens
handläggning, vilka principiellt måste hållas utanför all politik och
ej minst utanför Kungl. Maj :ts handelspolitik i förhållande till utlandet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, har utskottet ansett sig böra besluta
anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot föredragande departementschefen,
statsrådet Wigforss, vilket utskottet skolat för riksdagen

anmäla.»

XIV.

'' (Protokoll över ecklesiastikärenden den 3 september 1934.)

av herr Bergman, som med instämmande av herrar Björkman, Pettersson i
Bjälbo, Carl Lindmark, Rahmn, Lindskog, Olsson i Mora, Ewald Landmark,
Petersson i Broaryd och Ossbahr anfört:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

»Till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet inkom på sin lid
en den 27 april 1934 dagtecknad skrift, vari 8 personer, föräldrar och målsmän
till elever i Franska skolan i Stockholm, hemställde örn välvilligt beaktande
av vissa i skrivelsen angivna synpunkter och önskemål. Dessa gingo ut på att
en sådan reform av skolan, som gåve möjlighet till vinnande av s. k. normalskolekompetens1,
måtte komma till stånd. En dylik reform syntes icke ligga
utom möjlighetens gränser, framhölls det. Att åtskilliga hinder, bl. a. av ekonomisk
art, komme att möta, vöre väl sannolikt. Men de torde ej vara oövervinneliga.
Därest skolan finge uteslutande för sitt ändamål förfoga över de
tillgångar som donerats till densamma, skulle den ökning i lärarkrafter, som
skolans här ifrågasatta omdaning antagligen skulle göra erforderlig, mycket
underlättas. Den 2 maj 1934 anhöll i underdånig ansökan mille J. Roullier,
att Franska skolan måtte få rätt att utfärda avgångsbetyg, medförande samma
kompetens som avgångsbetyg från statens normalskola.

De bägge skrivelserna remitterades den 3 maj 1934 till skolöverstyrelsen.
I sitt den 24 augusti avgivna utlåtande framhöll skolöverstyrelsen, att, då
skolan icke stått under överstyrelsens inseende, överstyrelsen hade en förhållandevis
begränsad kännedom om dess verksamhet. Emellertid hade överstyrelsen
på grund av den gjorda framställningen anmodat undervisningsrådet Hänninger“
att besöka skolan. Detta besök hade ägt rum den 23 och 24 maj. Av

1 I en mångfald författningar och reglementen, avseende statliga verk och inrättningar,
föreskrives normalskolekompetens för vinnande av inträde eller för erhållande av vissa
befattningar, t. ex. för genomgående av postelevkurs, telegrafelevkurs, för anställning såsom
bokhållare eller kontorsskrivare vid statens järnvägar, biträde i riksbanken och postsparbanken,
postexpeditör, för inträde vid gymnastiska centralinstitutet. I betydande utsträckning
har Kungl. Majit vidare, i samband med beviljande av statsanslag till enskilda
institutioner av skilda slag, i dess reglementen intagit föreskrift örn normalskolekompetens,
t. ex. fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, som är skyldig att i mån av
utrymme emottaga elever med normalskolekompetens.

2 Undervisningsrådet Hänningers redogörelse lyder som följer:

Franska skolan är inrymd i lokaler, som i det hela måste anses lämpliga och tillfredsställande
för sitt ändamål. Den enda anmärkning, som i detta hänseende kan framställas,
är, att lokalen för undervisning i naturvetenskapliga ämnen är för liten och icke erbjuder
möjligheter till en undervisning i dessa ämnen, som befinner sig i nivå med vad som numera
fordras beträffande motsvarande skolor.

Skolan omfattar dels en förberedande avdelning med kindergarten och fyra förberedande
klasser, dels en egentlig flickskola, ursprungligen åttaårig men för närvarande bestående
av klasserna 2—8. Detta innebär sålunda, att skolan kommer att i likhet med
övriga flickskolor omorganiseras till sjuårig skola. Lärjungeantalet i den egentliga flickskolan
utgör 202, varvid klasserna 3, 4, 5 och 7 äro uppdelade på parallellavdelningar.

Undervisningsplanen upptager i stort sett samma ämnen som den åttaåriga normalskolan
vid högre lärarinneseminariet. Vad timplanen beträffar, råder för franska skolan en
påtaglig övervikt för de främmande språken. Det grundläggande språket, franska, har
i allt 31 veckotimmar, under det att motsvarande språk vid den åttaklassiga normalskolan
erhållit 25 veckotimmar. För andra och tredje språken, i franska skolan tyska och engelska,
utgöra timtalen respektive 19 och 16, under det att motsvarande timtal i normalskolan
varit respektive 17 och 6. Å andra sidan har den naturvetenskapliga undervisningen att
uppvisa ett avsevärt lägre timtal i franska skolan än i den förutvarande åttaklassiga normalskolan.
Antalet timmar i naturalhistoria, såsom ämnet benämnes, uppgår nämligen endast
till 11 mot 17 i normalskolan. I övriga ämnen föreligga icke sådana skiljaktigheter
i timtalet, att de här torde behöva särskilt omnämnas.

I moderna språk omhänderhaves undervisningen i betydande utsträckning av i respektive
främmande länder utbildade lärare. Av de för undervisningen i övrigt anställda
lärarkrafterna hava, i fråga om läroämnen, endast tre förvärvat utbildning vid högre
lärarinneseminarium, varjämte en av timlärarna avlagt akademisk examen.

Av de lektioner jag åhört ävensom av vad jag i övrigt erfarit, särskilt vid gransk -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Hänningers redogörelse framginge att undervisningen var väl tillgodosedd i
vad gäller främmande språk, men däremot i fråga om naturvetenskapliga ämnen
icke kunde anses helt motsvara de fordringar som varit gällande för normalskolan.
Ehuru denna underlägsenhet i viss mån kunde anses uppvägd av
den starkare ställningen för de främmande språken, ansåge sig dock överstyrelsen,
med hänsyh till det kompetensvärde, som avgångsbetyg med s. k. normalskolekompetens
medför för tillträde till olika utbildningsanstalter och levnadsbanor,
som sin mening böra uttala, att den begärda rättigheten icke omedelbart
borde meddelas. En förstärkt ställning för de naturvetenskapliga ämnena
vore först erforderlig, överstyrelsen erinrade i detta sammanhang, att * i

ningen av lärjungarnas skriftliga arbeten, har jag kommit till den uppfattningen, att
skolan lämnar en god utbildning i främmande språk, enkannerligen franska, även örn
givetvis icke alla lärjungar kunna föras fram till samma färdighet i språkbehandlingen.
Likaså hade jag det intrycket, att undervisningen i räkning lämnade goda resultat. Däremot
syntes mig lärjungarnas färdighet i modersmålets behandling tämligen ojämn och
i flera fall icke helt tillfredsställande. Det samma torde gälla örn deras kunskaper i svenska
och möjligen även i ett eller annat ämne i övrigt.

överhuvud taget torde det kunna sägas, att lärjungematerialet företer en viss ojämnhet

i fråga om kunskaps- och studieförutsättningar, i högre grad måhända än vid andra flickskolor.
Detta förhållande synes mig i och för sig naturligt med hänsyn till skolans speciella
ställning i avseende på lärjungerekrytering, då skolan i icke ringa utsträckning
kommit att omhändertaga undervisning av barn till utländska föräldrar, vilka för längre
eller kortare tid uppehålla sig i vårt land. Denna skolans uppgift synes mig för övrigt
i och för sig betydelsefull nog.

Samtidigt vill jag framhålla, att skolan vid betygsättningen av lärjungarna synes mig
ha beaktat de ojämnheter i den allmänna kunskapsnivån, som kommit till synes, ävensom
att det allmänt fostrande arbete, som skolan utövar, synes mig vara av obestridligt värde.

Stockholm den 13 juni 1934.

Nils Hänninger.

Vid redogörelsen fanns fogad en förteckning över skolans lärare, varur följande uppgifter
äro hämtade:

— ---, studentexamen, kansliexamen vid högskola.

— — —, privat högre lärarinneseminarium.

— — —, kungl, gymnastiska centralinstitutet.

— — —, högre läroverk i Stockholm.

— — —, privat högre läroverk i London.

----—, filosofie kandidat, Berlin.

— — —, examinerad lekskolelärarinna.

, —- — —, högre läroverk i Stockholm, examinerad lekskolelärarinna.

— — —, danslärarinna.

; — — —, brevet supérieur.

— — —, lieenciée en philosophie.

--—, brevet pr 1’enseignement-Certificat d’aptitude pédagogique.

— — —, högre läroverk i Stockholm.

— — —, brevet elémentaire diplöme de fin études de Lycée.

—, högre elementarläroverk, Stockholm, fortsättningskurs i Sorbonne.

— —•, högre folksk.-föreningen, H. Lundins högre Slöjdseminarium.

— ----> konstnärinna.

— ----, handarbetslärarinna.

— — —, högre lärarinneseminariet och dess fjärde avdelning i svenska.

— — —, högre läroverk.

-----, högre konstindustriskolan.

— — —, studentexamen, folkskoleseminarium.

----, brevet supérieur.

— ----, privat högre lärarinneseminarium i Stockholm.

— —• —, högre folkskoleseminariet i Umeå.

— — —, högre läroverk i Stockholm.

— — —, Kungl. Musikaliska Akademien.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

jämväl den ursprungliga skrivelsen av vissa föräldrar och målsmän tydligen
förutsatte, att en viss omorganisation av skolan vore erforderlig för att den
vid skolan meddelade utbildningen skulle kunna motsvara fordringarna för
avgångsbetyg med s. k. normalskolekompetens. Därjämte påpekade överstyrelsen,
att ett flertal av de vid skolan anställda lärarinnorna — även örn man
bortsåge från lärarinnorna i främmande språk — icke förvärvat den lärarkompetens
som förutsättes för anställning i högre flickskola. Även detta syntes
överstyrelsen utgöra hinder för bifall till framställningen. Skolans föreståndarinna
hade vidare överskridit den ålder, vid vilken föreståndarinnor vid
motsvarande enskilda statsunderstödda läroanstalter äro skyldiga att avgå.
Hon vore ej heller svenska, hade icke erhållit lärarinneutbildning i vårt land
och hade ej heller genom föregående verksamhet vid svensk skola, som meddelar
avgångsbetyg med normalskolekompetens, någon erfarenhet av arbetets
anordning, lärokursernas utformning och gällande kursfordringar vid dylik
skola. Franska skolan hade i och för sig eri betydelsefull uppgift genom omhändertagande
av sådana barns undervisning, vilka icke med fördel kunna
undervisas i svensk flickskola av vanlig typ. Överstyrelsen vore icke överfy&ad
örn att skolan lika väl skulle kunna fylla denna uppgift, örn den genom
erhallen rätt att utfärda avgångsbetyg med normalskolekompetens nödgades
iakttaga strängare krav beträffande samtliga ämnen, lärokursernas utformning,
lärjungarnas intagning i viss klass och flyttning mellan klasserna.

Utlåtandet, som var enhälligt och vid vars avgivande undervisningsrådet
Hänninger var föredragande, utmynnade i meddelandet, att överstyrelsen funne
sig förhindrad att tillstyrka bifall. Det syntes överstyrelsen emellertid kunna
tagas i övervägande, huruvida icke, i enlighet med gängse praxis, den åtgärden
i första hand borde vidtagas, att skolan genom särskilt beslut av
Kungl. Maj :t bleve ställd under inseende av kungl, skolöverstyrelsen. En sådan
åtgärd skulle ge överstyrelsen möjlighet att framdeles med säkrare utgångspunkter
bedöma skolans förutsättningar för att åt de från skolans högsta
klass avgående lärjungarna utfärda avgångsbetyg med s. k. normalskolekompetens.

Den 29 augusti inkom därefter en ny underdånig ansökan från m:lle Roullier,
vari hon med återtagande för egen del av begäran om ifrågavarande rättighet
hemställde, att rätten att utfärda avgångsbetyg med normalskolekompetens
måtte tilläggas lektorn vid h. lärarinnesem. fil. dr. H. Hultenberg, vilken
av styrelsen för Franska skolan utsetts till studierektor.

Som ovan synes, hade skolöverstyrelsens utlåtande gått i avstyrkande riktning.
Chefen för ecklesiastikdepartementet hade emellertid under år 1933
sörjt för att särskild inspektor tillsattes för Franska skolan.1 Enligt det av

1 Sedan förslag till instruktion för inspektor vid Franska skolan uppgjorts, avgav skolöverstyrelsen
den 25 september 1933 däröver följande yttrande:

. Enligt den för överstyrelsen gällande instruktionen § 2 a) 3) har överstyrelsen att öva
inseende över sådana enskilda flickskolor, som genom beslut av Kungl. Majit blivit ställda
under överstyrelsens omedelbara inseende, varvid det enligt § 6 i samma instruktion bl. a.
tillkommer överstyrelsen att förordna och entlediga inspektor för dylika skolor. Beträffande
sådana enskilda läroanstalter, i vilka meddelas undervisning åt barn i folkskoleåldern
och vilka icke tillhöra nyss nämnda läroanstalter, som genom beslut av Kungl. Majit blivit

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Kungl. Majit den 29 september nämnda år fattade beslutet angående förordnande
av sådan inspektor skall han tillsättas av chefen för ecklesiastikdepar ställda

under överstyrelsens omedelbara inseende, tillkommer det överstyrelsen, jämlikt
bestämmelser i § 2 b) 4) och § 10 i instruktionen, att öva inseende över dessa skolor och
sörja för inspektion av dem, varvid särskilt bör tillses, att undervisningen bedrives på
lämpligt sätt, att skolornas lokaler och utrustning äro tillfredsställande samt att erforderliga
statistiska uppgifter avlämnas till vederbörlig myndighet. Sådan inspektion utövas
närmast av vederbörande skolråd — i Stockholm av dess folkskoledirektion — och
vederbörande folkskolinspektör, vilka enligt bestämmelser i § 7 morn. 2 och § 62 i stad
gan angående folkundervisningen i riket samt i § 5 i den för folkskolinspektörer gällande
instruktionen hava inseende över dylika enskilda skolor ävensom att tillse, att undervisningen
där bedrives på ett ändamålsenligt sätt samt att skolornas lokaler och utrustning
äro tillfredsställande.

Oaktat franska skolan i Stockholm i vissa avseenden torde kunna jämföras med en högre
flickskola, är den ej genom beslut av Kungl. Majit ställd under överstyrelsens omedelbara
inseende och, enligt vad överstyrelsen har sig bekant, har den ej heller gjort framställning
därom, överstyrelsens läroverksavdelning har därför icke haft anledning att taga
någon närmare kännedom örn skolan. Då emellertid skolan i fråga i de lägre klasserna
mottager barn i folkskolåldern, hör den givetvis till de i § 10 av överstyrelsens instruktion
samt i § 7 mom. 2 och § 62 i folkskolestadgan omnämnda enskilda skolorna.

Därest i enlighet med bifogade förslag till instruktion för inspektor för Franska skolan
i Stockholm Chefen för ecklesiastikdepartementet efter samråd med Frankrikes minister i
Sverige kommer att utse inspektor för skolan i fråga, förutsätter överstyrelsen, att ingen
begränsning eller ändring i övrigt i de skyldigheter och befogenheter, som enligt gällande
författningar tillkomma skolöverstyrelsen, Stockholms folkskoledirektion och vederbörande
folkskolinspektör i fråga om enskilda skolor, här avses.

Beträffande det inom ecklesiastikdepartementet utarbetade förslaget till instruktion för
inspektor vill överstyrelsen, med hänvisning till vad som ovan anförts, till en början meddela,
att överstyrelsen icke haft anledning att taga närmare kännedom örn den del av
skolan, som ligger över folkskolans stadium, örn dess ändamål och allmänna anordning,
överstyrelsen har sig ej heller någonting bekant om skolans ekonomiska förhållanden, örn
styrelsens sammansättning och befogenhet eller örn grunderna för föreståndarinnans och
lärarnas tillsättning och entledigande. Det är därför förenat med vissa svårigheter för
överstyrelsen att kunna närmare bedöma, vilken befogenhet och vilka uppgifter, som lämpligen
böra tillerkännas inspektor för skolan. Det synes emellertid överstyrelsen önskvärt,
att det i andra meningen av punkt 1 närmare preciseras, vad som är skolans ändamål,
enär uttrycket »ungdomens uppfostran och undervisning» synes vara alltför svävande.
Det torde vidare kunna sättas i fråga, huruvida det lämpligen bör tillkomma den ifrågasatta
inspektorn att meddela »föreskrifter» i avseende å undervisningen. Sådan befogenhet
torde åtminstone böra begränsas till att gälla klasserna över folkskolestadiet, enär
det, som överstyrelsen ovan anfört, jämlikt gällande författningar tillkomma statliga och
kommunala myndigheter att i fråga örn barn i folkskoleåldern utöva sådan befogenhet.
Slutligen vill överstyrelsen föreslå, att antingen ordet »skall» i punkt 10 av förslaget
ändras till »bör» eller ock att punkten erhåller följande lydelse: Inspektor, eller den han
i sitt ställe förordnar, skall närvara etc.

Den av Kungl. Majit fastställda instruktionen lyder som följer:

Instruktion för inspektor för Franska skolan i Stockholm.

1. Inspektor för Franska skolan i Stockholm, vilken utses av chefen för ecklesiastikdepartementet
efter samråd med Frankrikes minister i Sverige, har att utöva omedelbar
uppsikt över skolan. Han skall tillse, att skolan fyller sitt ändamål d. v. s. ungdomens
uppfostran och undervisning, samt därest han finner, att en avvikelse sker från detta
syfte, därom omedelbart underrätta chefen för ecklesiastikdepartementet.

2. Inspektor skall taga kännedom örn skolans undervisningsplan och arbetsordning,
läroböcker och övriga undervisningsmedel ävensom meddela de anvisningar eller upplysningar
i avseende å undervisningen, vilka han finner påkallade. Ilan skall ävenledes
förskaffa sig kännedom örn skolans lokaler och dess sundhetsförhållanden samt tillse, att
förhållandena i dessa avseenden äro tillfredsställande, varjämte han äger att i övrigt inhämta
noggrann kännedom örn skolans inre och yttre angelägenheter.

3. Inspektor äger för fullgörande av sitt uppdrag fritt och obehindrat tillträde till
skolan och till sådana handlingar, som avse undervisningsarbetet.

4. Örn i något avseende onöjaktigbeter eller brister iakttagas av inspektor, skall hail
söka vinna rättelse därutinnan eller, därest så synes erforderligt, göra anmälan hos styrelsen,
sedan föreståndarinnan underrättats därom.

5. Örn anmärkningar eller klagomål i fråga örn skolan framföras till inspektor eller

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

temeritet efter samråd med Frankrikes minister i Sverige. Till inspektor utsågs
fil. lic. O. G. S. Rabenius, tillika, enligt vad som synes framgå av hans
nedanstående redogörelse, lärare vid skolan.

Från fil. lic. Rabenius inkom nu den 1 september 1934 till Kungl. Majit följande
såsom redogörelse rörande verksamheten vid skolan under nästföregående
läsår betecknade skrift:

Till Konungen.

o Som inspektor för franska skolan i Stockholm ber jag att i underdånighet
få avgiva följande redogörelse rörande verksamheten vid skolan under nästföregående
läsår.

Vid inspektion av skolan har jag funnit, att verksamheten fortgått i former,
som ungefärligen motsvara dem som praktiseras i våra flickskolor med normalskolekompetens,
dock med en avgjord överlägsenhet för franska skolans del
i fråga örn moderna språk och alldeles särskilt beträffande franskan, som är
skolans huvudämne. Jag har åhört bl. a. lektioner i fransk grammatik och i
antikens historia, förda på franska språket och utomordentliga både å lärarinnornas
och elevernas sida. Jag har hört eleverna behandla de främmande
språken korrekt, ledigt och idiomatiskt. Undervisningen i historia och geografi
har förefallit mig fullt tillfredsställande, likaledes i litteraturhistoria.
Trots enstaka smärre brister jag funnit, måste jag beteckna den allmänna kunskapsnivån
— höjdpunkterna frånräknade — som jämna och i överensstämmelse
med den skoltyp, skolan representerar, och de lärokurser, som utgöra dess
program. Underlägsenheten i antalet lärotimmar, anslagna åt naturkunnighet
(varmed här förstås fysik och kemi), har nu upphävts, emedan schemat förvarje
klass, I—VIII, upptar tvenne sådana lärotimmar i veckan och timantalet
för de två högsta klasserna i nämnda ämne ökats från 1 till 2.

Från min egen undervisning i högsta klassen (fransk-svensk litteraturhistoria)
medför jag intrycket av elevernas livliga intresse och fullgoda kunskapsmått.

Undervisningen i handarbete, teckning och övriga övningsämnen har lett till
de vackraste resultat.

Skolans. lärarinnor ha utfört sitt värv med nit och skicklighet.

Andan i skolan har varit ljus och varm med gott kamratskap, hemtrevnad
och arbetsglädje.

Mot elevernas uppförande, flit och ordning ha icke framställts anmärkningar
av någon betydelse.

Hälsotillståndet har varit utmärkt, och intet svårare sjukdomsfall har inträffat
bland eleverna under läsåret.

Skolans föreståndarinna, fröken J. Roullier, har sörjt för dess angelägenheter
och lett dess arbete — även under svåra och prövande tider — med överlägsen
personlig praktisk och pedagogisk kompetens och med aldrig svikande
viljestyrka och plikttrohet.

Underdånigst

__________ O. Rabenius.

annan framställning rörande skolan göres, Ilar inspektor att, sedan föreståndarinnan därom
underrättats, verkställa undersökning och, allt efter omständigheterna, antingen själv
avgöra saken eller med angivande av sin uppfattning hänskjuta densamma till styrelsen.

6- Inspektor skall efter samråd med skolans föreståndarinna utsätta dag för termins
början och slut samt tid för årsavslutning.

7. Inspektor bör närvara vid årsavslutningen och hemförlova ungdomen.

8. Inspektor skall årligen före den t oktober till Kungl. Majit avgiva redogörelse för
verksamheten vid skolan under nästföregående läsår och därvid jämväl angiva sin uppfattning,
om elevernas framsteg i studier samt om deras uppförande, flit och ordning.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Dessa här i sin helhet anförda korta rader äro den enda årsredogörelse för
verksamheten under senaste läsåret, som förekommer bland de handlingar, på
vilka Kungl. Maj:ts beslut grundar sig. Någon verklig redogörelse av den art,
som motsvarande läroanstalter pläga trycka,. synes här icke förefinnas. En
tryckt uppgift örn kurser och timmar m. m. föreligger i handlingarna men den
bär tryckåret 1930. I ovanstående av inspektor meddelade redogörelse saknas,
som synes, detaljuppgifter, som kunde möjliggöra ett omdöme om undervisningens
innehåll och omfattning.

Omdömena örn kvaliteten av undervisningen gälla blott de främmande språken,
historia, geografi, litteraturhistoria, ävensom övningsämnen, däremot icke
vissa andra ämnen, såsom religionskunskap, matematik och naturvetenskapliga
ämnen.

Ärendet föredrogs i konselj 2 dagar efter den korta inspektorsskrivelsens
inlämnande, den 3 september, och beslutet var av följande lydelse:

Kungl. Maj :t medgiver, att tillsvidare under en tid av tre år, räknat från
och med läsåret 1934—1935, utfärdat godkänt avgångsbetyg från åttonde
klassen av franska skolan i Stockholm skall medföra samma rättigheter och
förmåner som avgångsbetyg från högsta klassen av statens normalskola för
flickor.

Såsom villkor för denna förmåns åtnjutande skall gälla:

att Hultenberg är anställd såsom studierektor vid läroanstalten;

att sådant avgångsbetyg från läroanstalten, varom här är fråga, avser fullständig
lärokurs, motsvarande i huvudsak de fordringar, som intill utgången
av läsåret 1932—1933 gällt för dylikt avgångsbetyg från åttonde klassen av
normalskolan;

att därvid iakttages, att därest sagda lärokurs, vad beträffar i densamma
ingående främmande levande språk, inskränkes till två av ämnena tyska, friska
och engelska, det ena av dessa ämnen utgöres av det språk, som för språkundervisningen
vid läroanstalten är det grundläggande, och det andra med
hänsyn till kursens omfattning är åtminstone likställt med det språk, som i
normalskolan enligt den för densamma före läsåret 1932—1933 gällande undervisningsplanen
inträdde i fjärde klassen, dock att, enligt lärarkollegiets vid
läroanstalten beprövande i särskilda fall, det andra av ovannämnda språk må
utbytas mot det tredje språket, för så vitt undervisningen i detta omfattar en
tid av minst tre läsår med sammanlagt minst nio veckotimmar;

att övriga i lärokursen ingående ämnen äro desamma som de, vilka ingå i
avgångsbetyg från normalskolan efter fullständig lärokurs, med iakttagande
att ett eller annat av dessa ämnen må avslutas i läroanstaltens näst högsta
klass;

att för godkänt avgångsbetyg fordras dels minst vitsordet godkänd för
svensk uppsatsskrivning och för skrivning i ett av de främmande levande
språken, dels ock minst vitsordet godkänd i vart och ett av de i den fullständiga
lärokursen ingående läroämnena, dock att lärjunge må vara underkänd
i ett av dessa läroämnen, såvida minst två tredjedelar av de lärare, som
undervisat lärjungen i läroanstaltens avslutningsklass, finna henne på grund
av hennes ståndpunkt i det hela böra erhålla godkänt avgångsbetyg;

att lärjunge, för vilken godkänt avgångsbetyg utfärdats, må undergå efterprövning
dels i ämne, i vilket hon på grund av bortval ej erhållit vitsord,
dels i ämne, i vilket hon erhållit lägre vitsord än godkänd;

att lärjunge, som till följd därav, att hon icke medtagit samtliga föreskrivna

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

ämnen, icke erhållit godkänt avgångsbetyg, må undergå efterprövning i felande
ämnen samt att, därest hon efter godkänd efterprövning uppfyller bestämmelserna
för erhållande av godkänt avgångsbetyg, sådant betyg må kunna för
henne utfärdas;

att skolöverstyrelsen äger att, efter förslag av läroanstaltens styrelse, fastställa
formulär för avgångsbetyg;

att läroanstalten står under närmare tillsyn av en i enlighet med omförmälda
beslut av den 29 september 1933 utsedd inspektor med de uppgifter, som
jämlikt den i nämnda beslut fastställda instruktionen tillkomma honom, och
att läroanstalten i övrigt är underkastad inspektion av skolöverstyrelsen;

att studierektorn inom en manad efter varje lästermins början ingiver dels
till överstyrelsens läroverksavdelning sju exemplar av den för läroanstalten bestämda
arbetsordningen samt förteckning över anstaltens lärarpersonal och
uppgift å antalet lärjungar i de särskilda klasserna eller avdelningarna, dels
ock till överstyrelsens statistiska avdelning ett exemplar av nämnda arbetsordning
samt sagda förteckning å lärare och uppgift å antalet lärjungar;

att studierektorn efter läsårets slut avlämnar till ecklesiastikdepartementet
ett exemplar och till överstyrelsen sju exemplar av tryckt redogörelse för läroanstaltens
verksamhet m. m., avfattad i överensstämmelse med de föreskrifter,
som i sådant hänseende äro eller kunna varda givna; samt

att studierektorn därjämte rörande läroanstalten lämnar de upplysningar,
som chefen för ecklesiastikdepartementet eller överstyrelsen finner nödigt infordra.

Det förefaller ganska anmärkningsvärt, att vederbörande statsråd ansett sig
böra i så forcerad hast och i strid mot vederbörande högsta skolmyndighets avstyrkande
tillråda detta beslut, da dels flera för sakens bedömande viktiga
omständigheter ej synas närmare utredda, dels andra kända omständigheter
äro av beskaffenhet att låta beslutet framstå såsom mindre väl grundat.

Följande fakta väcka härvid särskild uppmärksamhet:

1) En stor del av lärarkåren äger icke den i Sverige för anställning vid
högre flickläroverk stadgade kompetensen.

2) Kunskaperna i vissa viktiga ämnen motsvara ej den standard, som förutsättes
vid svenska högre flickskolor med rätt att meddela s. k. normalskolekompetens.

Den förbättring i detta avseende, som av inspektor omnämnes, innebär icke
den garanti som bort fordras, enär den vidgade undervisning i vissa ämnen
som utlovats endast gäller från innevarande läsår, under det kompetensen
synes lia tillerkänts redan dem som avgå från skolans avslutningsklass med
detta läsårs utgång och således endast under sista året fått en i här förevarande
avseende något utvidgad undervisning, men däremot icke under de föregående
åren fått inhämta de kunskaper som normalskoleeleverna åtnjutit. Det totala
slutresultatet av deras undervisning i de naturvetenskapliga ämnena kan under
sådana förhållanden omöjligen anses som likvärdigt med det som normalskolans
lärjungar vid avgången uppnått.

3) Beslutet strider mot den förut tillämpade sakligt grundade praxis, att
tillerkännande av normalskolekompetensvärde åt avgångsbetygen gives först
sedan en läroanstalt under viss tid stått under kungl, skolöverstyrelsens över -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

inseende och därefter av denna befunnits behörig att erhålla ifrågavarande
förmån.

4) Vid beviljande av här ifrågavarande förmån åt enskilda läroanstalter
plägar annars föreskrivas, att kungl, skolöverstyrelsen skall förordna och entlediga
inspektor. Här utses en särskild inspektor av chefen för ecklesiastikdepartementet
med vissa mycket allmänt uttryckta befogenheter och utan att
någon klarhet föreligger, i vilket förhållande denne särskilde inspektor och
skolöverstyrelsen, som i övrigt tillerkänts överinseende över skolan, stå till
varandra.

Mot avstyrkandet av skolöverstyrelsen, som dock äger den för bedömande
av föreliggande fråga så betydelsefulla översikten över motsvarande läroanstalter
i hela vårt land, står endast den av chefen för ecklesiastikdepartementet
själv tillsatte särskilde inspektorns uppenbarligen mycket hastigt och i sista
stund tillkomna handling, vilken för övrigt formellt icke vidrör förevarande
fråga och därför strängt taget icke innefattar ett tillstyrkande.

Då jag ansett tillrådandet av detta beslut förhastat, har jag yrkat anmärkning
enligt § 107 regeringsformen mot föredragande departementschefen,
statsrådet Engberg.»

XV.

(Protokoll över försvarsärenden.)

av herr Ossbahr, som med instämmande av herr Mellén anfört:

»Den 28 april 1933 utnämndes översten och kommendanten i Bodens fästning,
generalmajoren C. P. P. Reuterswärd, till militärbefälhavare för övre
Norrlands trupper. Samma dag förordnades översten och chefen för Bodens
artilleriregemente, friherre G. A. Lagerfelt, till överste och kommendant i Bodens
fästning. De respektive beställningarna tillträddes den 29 augusti 1933. I

I proposition nr 255 den 9 mars 1934 till 1934 års riksdag angående vissa
avlöningsstater under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetaret 1934/1935
m. m., anförde chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström, bland
annat, följande:

Cheferna för generalstaben och marinstaben hade den 12 december 1932 och
den 9 januari 1933 framlagt förslag angående omorganisation av arméns, respektive
marinens högsta militära ledning. Sedan vederbörande myndigheter
däröver avgivit infordrade utlåtanden, lämnades 1930 års försvarskommission
tillfälle att uttala sig i ämnet. Kommissionen förklarade sig kunna tillstyrka,
att Kungl. Maj :t framlade förslag i ämnet till riksdagen. Själv hade departementschefen
emellertid kommit till den uppfattningen, att en del mot förslaget
framställda erinringar voro av den art, att en fortsatt utredning var nödvändig.
På grund härav uppdrogs åt cheferna för generalstaben och marinstaben
att efter omprövning av spörsmålet inkomma med förslag. Sådant för -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

slag avgavs deri 31 augusti 1933 och gjordes till föremål för yttranden av vederbörande
myndigheter och 1930 års försvarskommission. Efter att hava
redogjort för grundtanken i förslaget anförde departementschefen vidare, att
den med förslaget åsyftade koncentrationen beträffande ledningen av armén
föranledde ökat personalbehov; att härav betingade merkostnader för organisationen
blevo relativt små hade sin grund däri, att desamma till större delen
avsågos skola täckas av besparingar, som uppstodo genom indragning av,
bland annat, beställningen såsom kommendant i Boden. Frågan örn personalorganisationen
för övre Norrland vore emellertid ej avhängig av sättet för ordnande
av den högsta militära ledningen för armén. Mot förslaget i denna del
hade flera av de hörda myndigheterna framfört starka betänkligheter; därvid
hade jämväl gjorts gällande, att en indragning av kommendantsbeställningen
endast vore tillrådlig under förutsättning, att densamma ersattes med en brigadchefsbeställning.
Med hänsyn till den bestämda uppfattning rörande behovet
av en militärbefälhavare för övre Norrlands militärområde samt en
kommendant i Boden, som präglar 1925 års riksdags beslut på denna punkt,
syntes en indragning av kommendantsbeställningen ej böra ske utan allvarligt
övervägande av frågan, huru vissa försvarsfrågor i övrigt borde ordnas inom
en blivande ny försvarsorganisation. Härutinnan erbjöde det föreliggande utredningsmaterialet
icke några bedömningsgrunder.

Departementschefen hade pa grund av vad i skilda hänseenden förekommit
bibragts den övertygelsen, att med frågan om omorganisation av arméns och
marinens högsta militära ledning tills vidare borde anstå.

Den 23 mars 1934 bemyndigades chefen för finansdepartementet att tillkalla
sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande nya bestämmelser
i fråga om pension för personal vid försvarsväsendet. De sakkunniga,
som benämndes ’1934 års militärpensionssakkunniga’, avlämnade sitt betänkande
den 5 december 1934.

De sakkunniga anförde följande beträffande kommendanten i Bodens fästning: Chefen

för generalstaben har i sitt yttrande framhållit, att nu gällande
pensionsåldrar vore väl avvägda för såväl kompani- som högre officerare. Beträffande
vissa beställningshavare förelåge dock sådana förhållanden, att ändring
borde vidtagas. Sålunda syntes pensionsåldrarna för inspektören för kavalleriet,
kommendanten i Bodens fästning samt brigadchefer böra upptagas
till särskild prövning.

För dessa beställningshavare, vilka samtliga tillhöra lönegraden O 7, gälla
nu delvis olika pensionsåldrar, nämligen för kommendanten i Bodens fästning
och inspektören för kavalleriet 65 år och för brigadchef 62 år.

För kavalleriinspektören och kommendanten i Bodens fästning utgjorde pensionsåldern
tidigare 60 år; först genom beslut av 1923 års riksdag höjdes den
till 65 år (prop. nr 87; R. skr. nr 322).

Chefen för generalstaben har i sitt yttrande framhållit, att kommendanten
i Bodens fästning år 1923, då gällande pensionsålder fastställdes, intog en

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

annan ställning än för närvarande. Kommendanten hade då i huvudsak samma
skyldigheter som arméfördelningschef och var alltså delvis jämförlig med
dylik chef. Förhållandena vore numera väsentligt olika, i det att kommendanten
närmast intoge brigadchefs ställning under militärbefälhavaren för övre
Norrland. De skäl, som av chefen för generalstaben i skrivelse den 29 november
1922 (se nyssberörda proposition nr 87/1923) anförts mot en höjning
av pensionsåldern för inspektören för kavalleriet och kommendanten i Bodens
fästning — nämligen bland annat de höga krav, som måste ställas på innehavarna
av dessa befattningar — ägde alltjämt full giltighet. En återgång
till en pensionsålder av 60 år vore därför ur militär synpunkt önskvärd.

De sakkunniga anförde därefter: Den omständigheten, att nu gällande pensionsålder
för brigadchefer så sent som år 1928 fastställts till 62 år, kan måhända
anses tala för att denna ålder för avgångsskyldighetens inträde icke nu
borde rubbas. De sakkunniga finna emellertid övervägande skäl vara anförda
för en sänkning av pensionsåldern till 60 år och vilja alltså förorda den jämkning
nedåt av nuvarande pensionsålder, som föreslagits av generalstabschefen.
Vad angår övriga till lönegraden O 7 hänförda beställningshavare, äro de militära
myndigheter, som nu uttalat sig i frågan, ense örn att tillstyrka samma
avgångsålder som för brigadchefer. De sakkunniga dela denna mening och
anse sig därför böra föreslå en pensionsålder av 60 år även för kommendanten
i Bodens fästning och inspektören för kavalleriet.

I propositionen nr 192 den 8 mars 1935 till riksdagen med förslag till militärt
tjänstepensionsreglemente med mera anslöt sig Kungl. Majit till den av
de sakkunniga uttalade uppfattningen angående sänkningen av pensionsåldern
för kommendanten i Bodens fästning. ,

Eftersom vid tidpunkten för generalmajoren Reuterswärds utnämning till
militärbefälhavare för Övre Norrlands trupper ett förslag till omorganisation
av arméns högsta militära ledning förelåg till Kungl. Maj:ts omprövning, må
det hava varit motiverat att vid nämnda tillfälle allenast förordna ny kommendant
i Bodens fästning, men i och med framläggandet av Kungl. Maj:ts
ovannämnda proposition nr 255 den 9 mars 1934 med dess förklaring, att med
frågan örn sagda omorganisation tills vidare skulle anstå, borde ifrågavarande
befattning hava återbesatts med ordinarie innehavare.

Den omständigheten, att förslag numera föreligger rörande nya bestämmelser
i fråga örn, bland annat, pensionsåldern för nämnda kommendantsbefattning,
kan icke utgöra hinder för ett utnämnande av ordinarie innehavare av
ämbetet i fråga, och detta så mycket mindre som exempelvis tre brigadchefer,
vilkas befattningar jämväl komma att drabbas av en sänkning i pensionsåldern,
utnämnts under åren 1934 oell 1935. Icke heller en blivande omorganisation
av hela vårt försvarsväsende kan lägga sådant hinder i vägen, allra
helst som icke blott nya brigadchefer utan jämväl eljest ett icke ringa antal
högre militära befattningshavare blivit utnämnda under sagda år.

Med hänsyn till det principiellt betänkliga däruti, att en ordinarie befattning,
och därtill en högre chefsbefattning, utan tvingande skäl under längre

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

tid, och i detta fall till och med mer än ett år, på sätt som skett vakanssättes,
har jag icke kunnat underlåta att i utskottet yrka anmärkning enlig 107 § regeringsformen
mot statsrådet och chefen för försvarsdepartementet för uraktlåtenhet
att hos H. M. Konungen hemställa örn utnämning av kommendant i
Bodens fästning.»

XYI.

(Protokoll över försvarsärenden.)

av herr Ossbahr, som med instämmande av herrar Mellén, Lindskog och
Ewald Lindmark ansett, att utskottet bort uttala följande:

»I skrivelse den 17 juni 1932 anmälde flygstyrelsen hos Kungl. Majit, att
de tvenne bomb- och torpedflygplan, varöver flygvapnet förfogade, vore omoderna
och av mindre god beskaffenhet samt att behovet av dylika flygplan
vore trängande. Flygstyrelsen hemställde därför, att av anslaget till engångskostnader
för anskaffning av flygmateriel m. m. för budgetåret 1932/1933 —

2.200.000 kronor — ett belopp av 650,000 kronor måtte få användas för inköp
av tre stycken flygplan av denna kategori, utan motorer. Flygstyrelsen avsåg,
att inom landet tillverkade motorer skulle inmonteras i dessa flygplan.

Kungl. Majit biföll icke denna framställning utan anmodade flygstyrelsen
att inkomma med nytt förslag till användande av det tillgängliga anslaget å

650.000 kronor.

I anledning härav anhöll chefen för marinstaben i skrivelse den 16 augusti
1932, att, därest skälen till Kungl. Majits avslag å flygstyrelsens hemställan
skulle vara, att de till anskaffning föreslagna flygplanens dimensioner överstege,
vad vid nedrustningskonferensen i Genéve år 1932 föreslagits såsom
lämplig begränsningssiffra för sjöflygplan, eller en s. k. tomvikt av 2 ton,
flygstyrelsen måtte anbefallas verkställa utredning angående möjligheterna att
anskaffa torpedflygplan av sådana dimensioner, att flygplanens tomvikt icke
komme att överstiga nämnda gräns. I samband därmed framhöll chefen för
marinstaben vikten av att snarast tillföra kustflottan torpedbärande flygförband
såsom förutsatts i 1925 års försvarsordning, enligt vilken man verkställt
en reduktion av antalet torpedfartyg under den bestämda förutsättningen, att
kustflottan i deras ställe skulle tillföras torpedflygplan.

I nytt förslag från flygstyrelsen den 23 september 1932 upptogs anskaffning
av ett torped- och sjöspaningsflygplan, utan motor, för en summa av

130.000 kronor. I sitt förslag påvisade flygstyrelsen de utomordentligt stora
svårigheter, som en begränsning av torpedflygplanet inom angiven ram medförde.
Till grund för flygstyrelsens förslag låg emellertid ett av dåvarande
Svenska Aerö Aktiebolaget till flygstyrelsen inlämnat förslag å ett enmotorigt
sjöspanings- och torpedflygplan, som av bolaget beräknades äga erforderlig
lastförmåga och goda flygprestanda med en tomvikt, understigande 2 ton.

Detta flygstyrelsens förslag bifölls av Kungl. Majit den 21 oktober 1932.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Emellertid inkom sedermera till Kungl. Majit en den 24 mars 1933 dagtecknad
gemensam skrivelse från chefen för marinstaben, chefen för generalstaben
samt chefen för flygvapnet och flygstyrelsen, i vilken skrivelse meddelades,
att flygstyrelsens av Kungl. Majit bifallna förslag icke kunde på tillfredsställande
sätt realiseras. Vid de ytterligare undersökningar, som företagits
för utrönande av möjligheten att på angivet sätt begränsa det planerade
torpedflygplanet, hade bestyrkts, att detta icke vore möjligt utan att
flygplanets egenskaper äventyrades. I andra länder hade hänsyn icke tagits
till den förutnämnda begränsningssiffran, som allenast diskussionsvis framförts
i Genéve utan att leda till något resultat. Utomlands användes allmänt
och byggdes alltjämt torpedflygplan med högre tomvikt än 2 ton, oavsett örn
flygplanen vore en- eller tvåmotoriga. Vidare erinrades örn, att det i Genéve
år 1933 framlagda engelska nedrustningsförslaget avsåge att för flygplan
fastställa en maximitomvikt av icke 2 utan 3 ton. Vad som i Sverige ytterligare
försvårade en begränsning av tomvikten till 2 ton vore, att flygstyrelsen
måste räkna med ett tvåmotorigt flygplan för att undvika anskaffning av
andra flygmotorer än sådana, som tillverkades inom landet. För att ett enmotorigt
flygplan skulle kunna erhålla tillräcklig lastförmåga för användning
som torpedflygplan med därav betingade flygegenskaper erfordrades nämligen
en kraftigare motor än den, som vore föremål för tillverkning inom landet.
Flygstyrelsens ursprungliga förslag till torpedflygplantyp avsåg också
ett tvåmotorigt flygplan såsom bäst lämpat att lösa de uppgifter, som tillkomme
ifrågavarande slag av flygplan. Den föreslagna flygplantypen vore
därjämte emellertid icke endast avsedd att tjäna såsom torpedflygplan utan
även såsom bomb- och fjärrspaningsflygplan. I detta sammanhang underströks,
att det vore av största betydelse för riksförsvaret, att högsta krigsledningen
ägde tillgång på flygplan, användbara såsom fjärrspaningsflygplan.
I annat fall omöjliggjordes införskaffandet av de underrättelser örn fienden,
som vore en nödvändig förutsättning för ett riktigt användande av de
olika försvarsgrenarna. Då en såsom fjärrspaningsflygplan användbar flygplantyp
saknades inom flygvapnet, måste det ur riksförsvarets synpunkt vara
ett oavvisligt krav att en sådan flygplantyp anskaffades. Medgåve Kungl.
Maj :t anskaffning av en flygplantyp, vars tomvikt icke behövde begränsas till
2 ton, utan som kunde uppgå till den vikt, som erfordrades för ett dylikt flygplan,
skulle emellertid kunna erhållas en typ, lämplig både som torped- och
fjärrspaningsflygplan. I anslutning till vad sålunda anförts och med hänsyn
till vikten av att ett flygplan av i skrivelsen angiven typ snarast bleve anskaffat,
anhöllo chefen för marinstaben, chefen för generalstaben samt chefen för
flygvapnet och flygstyrelsen gemensamt, att Kungl. Majit med ändring av beslutet
den 21 oktober 1932 måtte medgiva, att flygstyrelsen finge vidtaga erforderliga
förberedande åtgärder för anskaffning av den förordade flygplantypen.

Efter avlåtandet av denna skrivelse infordrade flygstyrelsen anbud å ett
tvåmotorigt bomb-, torped- och fjärrspaningsflygplan. T anledning härav inkom
anbud från, bl. a., Aktiebolaget Flygindustri å ett dylikt flygplan av typ

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 5 sami. Nr 12. 6

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

»Junker».1 Priset utgjorde vid samtidig beställning av tre flygplan 220,000
kronor per styck.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 10 november 1933 ställt ett belopp av

440,000 kronor till flygstyrelsens förfogande för inköp av två torped- och f järrspaningsflygplan
utan motorer, uttalade flygstyrelsens militärbyrå, att av de
inkomna anbuden militärbyrån ansåge endast det av Aktiebolaget Flygindustri
ingivna kunna ifrågakomma för anskaffning. Anbudet tillstyrktes jämväl
av flygstyrelsens tekniska byrå samt av stabschefen hos chefen för flygvapnet.

Vid denna tidpunkt vidtogos emellertid vissa åtgärder för utrönande av huruvida
icke någon engelsk firma kunde offerera ett med Junkerplanet likvärdigt
flygplan. Sedan åtskilliga uppgifter angående det av Aktiebolaget Flygindustri
offererade flygplanets prestanda och pris på obehörigt sätt2 bringats
till viss konkurrerande engelsk firmas kännedom, ingav denna genom sin agent
i Sverige, Aktiebolaget Aeromateriel, den 20 december 1933 preliminärt anbud
å ett tvåmotorigt bombflygplan. Dagen förut hade Aktiebolaget Flygindustri
inkommit med slutgiltigt anbud å det av bolaget offererade bombflygplanet.

Flygplanfrågan blev därefter föremål för förnyad handläggning inom flygstyrelsen,
men den 17 januari 1934 avlät generalstabschefen en skrivelse till
chefen för flygvapnet, vari generalstabschefen efter en utförlig och tungt vägande
motivering framhöll, att det med hänsyn till riksförsvaret syntes nödvändigt,
att, i den mån tillgängliga medel medgåve, en anskaffning av bombflygplan
utan omgång komme till stånd och att i övrigt sådana åtgärder vidtoges,
vilka vore ägnade att påskynda flygplanets förstärkande med bombflygstridskrafter.

Efter fortsatta överläggningar inom flygstyrelsen föreslogo den 7 februari
1934 militärbyrån, tekniska byrån och staben, att enär den av Aktiebolaget
Flygindustri offererade flygplantypen otvivelaktigt bäst motsvarade de uppställda
fordringarna samt då läget och nödvändig krigsberedskap måste anses
tvinga därtill, en omedelbar anskaffning av ifrågavarande flygplantyp att
tillsvidare tillverkas.

I en den 16 mars 1934 dagtecknad, till Konungen avlåten skrivelse hemställde
flygstyrelsen örn fastställelse av förslag till huvudritning för det av
Aktiebolaget Flygindustri offererade flygplanet. I avgivna yttranden anförde
cheferna för generalstaben och marinstaben, att från deras sida intet
vore att erinra mot den ifrågasatta anskaffningen, varjämte generalstabschefen
för sin del jämväl framhöll betydelsen av att ifrågavarande anskaffning
utan omgång komme till stånd.

Ärendet föredrogs i konselj den 20 april 1934, varvid Kungl. Maj :t emellertid
uppdrog åt flygstyrelsen att beordra viss personal vid flygvapnet att * *

1 Det må här anmärkas, att, enligt vad i patent- och registreringsverket förefintliga handlingar utvisa,
det svenska aktiebolaget Flygindustri torde vara att anse såsom ett dotterbolag till den tyska
flygmaskinsfabriken »Junkers Fluezeugwerk A/G».

* Utskottet, som saknar anledning att i detta sammanhang ingå på frågan om de närmare omständigheterna
härvidlag, vill endast påpeka, att dessa förhållanden varit föremål för militieombudsmannens
uppmärksamhet och undersökning.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

inom angivna länder inhämta erforderliga uppgifter angående flygplan av
ifrågavarande typ med en maximitomvikt som landflygplan av högst
3 ton.

Enligt protokollen över utrikesdepartementsärenden kallades utrikesnämnden
att sammanträda den 4 maj 1934.

I skrivelse den 18 maj 1934 lämnade flygstyrelsen en redogörelse för resultatet
av ovannämnda studieresa. Däri meddelade flygstyrelsen, att det framgått,
att förutom den av flygstyrelsen tidigare föreslagna flygplantypen endast
den av ovan åsyftade engelska konkurrentfirma konstruerade typen kunde
ifrågakomma till bedömande. Vid verkställd jämförelse mellan dessa båda
typer hade flygstyrelsen särskilt beaktat följande.1 Ur svensk luftförsvarssynpunkt
erbjöde typ B en mindre tillfredsställande lösning än typ A. Ur
teknisk synpunkt ställde sig typ A likaledes fördelaktigare än typ B. Serietillverkning
av typ A torde kunna påbörjas redan i slutet av år 1934,
varemot sådan tillverkning av typ B icke kunde ifrågasättas förrän budgetåret
1935/1936. Vederbörande engelska firma hade påfordrat att få tillverka
de två första flygplanen av typ B i England. De två första flygplanen av
typ A skulle däremot tillverkas i Sverige. Priset för de två första flygplanen
utgjorde, för typ A 440,000 kronor och för typ B, tull och frakt inberäknade,
enligt vid denna tidpunkt verkställda beräkningar, 690,000 kronor.1 2 Tillgängliga
medel medgåve följaktligen icke anskaffning av två flygplan av
typ B men väl av typ A. Elygstyrelsen anmälde med anledning av det
anförda efter samråd med cheferna för generalstaben och marinstaben, att
vid den förnyade undersökningen i frågan intet framkommit, som föranledde
en rubbning av förslaget av den 16 mars 1934.

I detta sammanhang ansåge sig flygstyrelsen böra omförmäla, att ämbetsverket
hos Aktiebolaget Flygindustri begärt en omräkning av flygplanets,
typ A, tomvikt enligt de grunder, som angåves i ovannämnda engelska förslag
av år 1933. Villfarande denna begäran hade firman lämnat uppgift,
att tomvikten, beräknad enligt nämnda förslag, icke uppginge till 3 ton. Detta
värde understege icke oväsentligt det av flygstyrelsen för Kungl. Maj:t
anmälda värdet å tomvikten. Men flygstyrelsen ägde icke sådan kännedom om
motiven till definitionen i fråga, att ämbetsverket kunde avgöra, huruvida firmans
tolkning vore den riktiga. Den av flygstyrelsen förut anmälda siffran
syntes dock i varje fall kunna betydligt reduceras vid tillämpning av nämnda
förslag.

Flygstyrelsen framhöll slutligen ånyo nödvändigheten av att åtgärder
omedelbart vidtoges för höjande av flygvapnets krigsberedskap genom anskaffning
av ifrågavarande krigsflygplan.

Den 22 juni 1934, efter samma dag avhållet sammanträde med utrikesnämnden,
anmäldes flygplansärendet i konselj, varvid Kungl. Maj :t anbefallde
flygstyrelsen att fullfölja underhandlingar med den förut åsyftade engelska

1 I fortsättningen betecknar utskottet den av Aktiebolaget Flygindnstri offererade typen såsom
typ A och den med denna konkurrerande engelska typen såsom typ B.

2 Detta pris skulle gälla de två forsta flygplanen. Vid beställning i fortsättningen av ett större
antal flygplan av typ B beräknades priset bliva reducerat.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

firman för anskaffande av ifrågavarande fjärrspanings-, bomb- och torpedflygplan
samt därefter till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill
underhandlingarna kunde föranleda.

Den 19 september 1934 meddelade flygstyrelsen följande.

Det hade icke varit möjligt erhålla mera detaljerade uppgifter örn den
ifrågasatta flygplantypens prestanda m. m., än vad tidigare erhållits. Ytterligare
upplysningar angående flygplantypen kunde icke erhållas förrän
flygstyrelsen förbundit sig avsluta kontrakt nied firman.

De två första flygplanen — provexemplar — måste tillverkas i England.
Vid beställning av dessa måste flygstyrelsen samtidigt förbinda sig att garantera
inköp av licens för byggande av 12 stycken flygplan i Sverige under
en tid av fem år, räknat från kontraktets underskrivande.

Priset per i England tillverkat flygplan utan motorer och utrustning beräknades
då utgöra, inklusive tull och frakt, omkring 345,000 kronor.

Det första flygplanet kunde beräknas färdigt för provflygning 14 månader
efter beställningsdatum. Seriebeställning i Sverige kunde påbörjas först sedan
båda typflygplanen genomgått godkända prov, vilka kunde beräknas slutförda
våren 1936. Flygstyrelsen hade verkställt omfattande undersökningar för att
utröna, huruvida annan flygplantyp än den nu ifrågavarande funnes att tillgå.
Förut verkställda undersökningar hade sålunda nu kompletterats med förfrågningar
hos flygplanfirmor i åtskilliga länder. Möjligheter hade dock icke yppats
att förvärva dylika flygplan inom viktsklassen 3 ton från annan firma
än den engelska. Detta flygplan komme dock icke att uppfylla de militära
fordringar i avseende å bomblast och aktionsradie, vilka vore betingade av vårt
luftstrategiska läge. Med en flygplantyp, vars tomvikt begränsades till 3 ton,
kunde nämligen egen flygverksamhet icke utsträckas så långt som erfordrades
för att verksamt förhindra en fiende att framskjuta sina flygbaser till för bombföretag
mot svenskt territorium lämpligt belägna områden. Möjligheterna att
med eget bombvapen hindra fientlig flygverksamhet mot svenskt område bleve
således väsentligen begränsade, så länge anskaffning av flygplan av ifrågavarande
typ endast kunde omfatta flygplan med en högsta tomvikt av 3 ton (såsom
föreslagits av England i Genéve). 3-tonsflygplanen hade en mera begränsad
militär användning än tyngre flygplan inom typklassen. Det vore
jämväl tekniskt sett icke möjligt att i 3-tonsviktsklassen framställa en typ, vilken
kunde fylla uppgiften som ett för kustflottan lämpat torpedflygplan. Härför
vore nämligen aktionstid och aktionsradie alltför begränsade. Å andra sidan
kunde de ifrågavarande flygplanen anses lämpade för fjärrspaning och
medgiva effektiv bombverksamhet med viss begränsad räckvidd.

Det kvarstode alltså att 3-tonsflygplanet i fråga örn räckvidd och lastförmåga
vore underlägset av flygstyrelsen i skrivelse den 18 maj 1934 förordad typ.
Målet med beställning av typflygplan måste syfta till, att seriebeställning av
ett flygförband (division) skulle äga rum. Därest under tiden lämpligare
bombflygplan skulle framkomma, kunde jämsides med serieanskaffning av den
nu ifrågasatta typen undersökning även verkställas örn en framtida anskaffning
av ny typ. Det vore under alla förhållanden nödvändigt, att ett bomb -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

flygförband snarast anskaffades, även om det icke vore så effektivt, som det
skulle kunna bliva, örn endast militära, tekniska och ekonomiska synpunkter
finge vara bestämmande. Härvid borde även beaktas, att i dåvarande läge
det läge stor fara i ett dröjsmål med anskaffningen.

Generalstabschefen anförde i avgivet yttrande, att av förhandlingarna framginge
att flygplanet av typ B vore det av typ A väsentligt underlägset och
samtidigt dyrare samt att serietillverkning av typ B icke kunde beräknas komma
till stånd förrän våren 1986 medan motsvarande tillverkning av typ A
skulle kunnat igångsättas redan i slutet av år 1934. Ur försvarsberedskapssynpunkt
ansåge sig generalstabschefen fördenskull, särskilt med hänsyn till
den sena tidpunkt, då serietillverkning kunde igångsättas, icke kunna underlåta
att framhålla de allvarliga vådor, som vore förknippade med det senast
framlagda förslaget örn anskaffning av fjärrspaningsflygplan. I det läge,
som frågan örn flygplansanskaffning iråkat, ville generalstabschefen emellertid
icke motsätta sig flygstyrelsens förslag.

Marinstabschefen anförde i avgivet yttrande, att han vid tidigare samråd
och i tidigare yttranden förordat anskaffande av bomb-, torped- och fjärrspaningsplan
av typ A, vilket plan beträffande såväl bärförmåga som aktionsradie
— just de egenskaper, som vore väsentliga för ett plan av ifrågavarande
slag — vore överlägset det flygplan av typ B, som flygstyrelsen i följd av
Kungl. Maj:ts beslut föreslog till anskaffning. Marinstabschefen hade upprepade
gånger framhållit nödvändigheten av att den anskaffning av torpedflygplan,
som förutsattes i 1925 års försvarsordning, delvis som ersättning
för jagare i kustflottan, snarast måtte komma Ali stånd. Ännu efter tio års
förlopp funnes överhuvud taget icke ett enda användbart torpedplan, och det
fjärrspaningsplan, som föresloges till anskaffning, fyllde — ehuru det, utrustat
med flottörer, vore i stånd att medföra torped — icke uppgifterna som
ett för kustflottan lämpligt torpedplan, ett förhållande, som marinstabschefen
betraktade såsom för riksförsvarets effektivitet betänkligt. Det föreslagna
flygplanet ställde sig väsentligen dyrare än typ A. Seriebeställning av typ B
kunde icke påbörjas förrän tidigast sommaren 1936, ett förhållande, som för
krigsberedskapen, ej minst med hänsyn till flygplanbeståndet överhuvud taget,
vore allvarligt. Med hänsyn därtill, att Kungl. Majit den 10 nov. 1933 anvisat
440,000 kronor till anskaffande av två torped- och fjärrspaningsplan,
syntes den senast föreslagna anskaffningen innebära icke blott väsentliga bristfälligheter
jämfört med anskaffning av typ A, utan även ett avsteg från Kungl.
Majits ändamål med anskaffningen, vilken torde hava avsett fullgoda torpedplan.
Då det emellertid synes marinstabschefen vara av vikt, att flygplan, i
stånd att överhuvud taget föra torped, anskaffades, nödgades han emellertid
på grund av det läge, i vilket denna anskaffningsfråga råkat, avstå från
att avstyrka flygstyrelsens föreliggande förslag.

Ärendet föredrogs i konselj den 12 oktober 1934, varvid Kungl. Majit lämnade
flygstyrelsen bemyndigande att sluta avtal med den ifrågavarande engelska
firman rörande anskaffning av två fjärrspanings-, bomb- och torpedflygplan
utan motorer samt i fråga örn licens för tillverkning i Sverige av
tolv dylika flygplan.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Enligt utskottet tillhandakomna uppgifter hade kontrakt angående leverans
av ifrågavarande flygplan icke kunnat avslutas ännu den 20 mars 1935, till
synes beroende bl. a. därpå, att överenskommelse örn samtliga kostnader icke
kunnat träffas med leverantören.

Av de upplysningar, som utav statsministern lämnats den 10 april 1935 vid
behandling inom riksdagen av statsverkspropositionens fjärde huvudtitel, har
framgått, att icke ens nämnda dag kontrakt slutits.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den till Konungen ställda skrivelse,
som den 9 april 1935 gemensamt avlåtits av chefen för marinstaben,
chefen för generalstaben och chefen för flygvapnet angående anskaffning av
bombförband. Denna skrivelse är av följande lydelse:

''Till Konungen.

I underdånig skrivelse den 4. dennes, nr 300, har chefen för generalstaben
under hänvisning till den inträdda förändringen i det militärpolitiska läget
framhållit att en snar förstärkning av flygvapnet med bombförband ur
riksförsvarets synpunkt är en nödvändighet.

De strategiska utredningar, som verkställts för försvarskommissionen, ådagalägga
nämligen med oemotsäglig tydlighet att tillgången på ett operativt
flygvapen, inneslutande främst bombförband av tillräcklig omfattning, är en
oeftergivlig förutsättning för rikets försvar. Saknas dylika förband torde en
motståndare genom blotta hotet örn en oinskränkt luftkrigföring mot hemorten
(befolkningscentra, industrier, kommunikationsleder m. m.) kunna tvinga
en svensk regering till eftergift. Finnas däremot bombförband av lämplig
styrka och beskaffenhet jämte för luftförsvaret i övrigt erforderliga stridsmedel,
minskas sannolikheten för att en dylik påtryckningsmetod tillgripes.
Försökes dock detta angreppsförfarande, synes det under angiven förutsättning
icke sannolikt, att härigenom den svenska nationens motståndsvilja kan
brytas. Vid en krigisk konflikt är vidare tillgången på bombförband ett villkor
för järnvägstrafikens tryggande och därmed även för att de svenska lantstridskrafterna
skola kunna planenligt koncentreras och därefter fylla sina
uppgifter liksom även för att sjöstridskrafterna skola kunna fullfölja sina operationer.

Det principbeslut Kungl. Majit i slutet av 1933 fattade, varom upplystes
av chefen för försvarsdepartementet i remissdebatten den 17 januari 1934, om
anskaffning för då disponibla medel av tvenne bombflygplan för en kostnad
av 440,000 kr., vilka avsågos skola tjäna som typ vid en kommande inhemsk
serietillverkning, innebar sålunda ett beaktande av ett utomordentligt viktigt
försvarsintresse. Det första steget för avhjälpande av den fullständiga bristen
på bombflygplan med tillräcklig aktionsradie var därmed taget. Av åtskilliga
skäl synes emellertid beslutets verkställande fördröjts. Ty i juni 1934
anbefalldes flygstyrelsen enligt en från försvarsdepartementet utgiven kommuniké
’att fullfölja underhandlingarna örn anskaffandet av fjärrspanings-,
torped- och bombflygplan av viss engelsk typ’. Avsikten var otvivelaktigt
att säkerställa en fullgod materielanskaffning. Med hänsyn till den tid, som

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

kräves för provs verkställande sedan dessa flygplan levererats och för serietillverknings
ordnande inom landet, komma ett flertal år att förflyta innan
bombförband kunna disponeras. Under hela denna tid skulle riket sålunda
praktiskt taget vara i fullständig avsaknad av ett försvarsmedel, som i ett
kritiskt läge synes oundgängligt för neutralitetens tryggande och för att underlätta
förandet av en självständig svensk politik.

Detta förhållande är av så allvarlig innebörd, att vi, med hänsyn till den
försämring i den utrikespolitiska situationen, som inträtt sedan ovan angivet
beslut fattats, icke ansett oss kunna underlåta att inför Eders Kungl.
Majit i underdånighet framhålla nödvändigheten av att intet medel lämnas
oprövat, ägnat att påskynda anskaffandet av ändamålsenliga bombflygplan i
tillräcklig omfattning. Bland de krav i fråga örn försvarsberedskap, som betingas
av det nutida läget, är utan tvekan en snabb anskaffning av här ifrågavarande
krigsmateriel det ur riksförsvarets synpunkt angelägnaste.

Stockholm den 9. april 1935.

Underdånigst:

Otto Lybeck. Oscar Nygren. T. Friis.

Chef tor marinstaben. Chef för generalstaben. Chef för flygvapnet.’

Av den lämnade redogörelsen för detta ärendes behandling framgår, att de
närmast under Kungl. Maj :t för Sveriges försvarsberedskap ansvariga sakkunniga
myndigheterna, nämligen chefen för generalstaben, chefen för marinstaben
samt chefen för flygvapnet och flygstyrelsen, upprepade gånger framhållit
de ur försvarsberedskapssynpunkt allvarliga vådorna av den försening,
som handläggningen av detta ärende vållat i fråga örn anskaffningen av ifrågavarande
flygplan. Därest i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 10 november
1933 den av Aktiebolaget Flygindustri offererade flygplantypen kommit
till utförande, hade serietillverkning av denna typ kunnat igångsättas i slutet
av år 1934. Beslutet örn inköpens verkställande från den engelska firman har
medfört, att, enär de två första flygplanen kunna beräknas bliva färdiga för
provflygning först 14 månader efter beställnmgsdatum, d. v. s, tidigast under
sommaren 1936, seriebeställningen i Sverige icke torde kunna pabörjas förr än
i bästa fall i slutet av nämnda år eller i början av år 1937.

En väsentlig omständighet är även, att de två första planen av engelsk typ
skola tillverkas i England, under det att, därest den andra typen kommit till
utförande, samtliga flygplan kunnat byggas i Sverige.

Härtill kommer även de beslutade flygplanens underlägsenhet ur såväl ekonomisk
som teknisk och militär synpunkt, i vilket avseende utskottet hänvisar
till de uttalanden, som gjorts av vederbörande militära myndigheter och för
vilka redogörelse lämnats i det föregående.

Enligt utskottets mening hade endast synnerligen tungt vägande skäl bort
föranleda till ett frångående av de militära myndigheternas förslag. Dylika
skäl synas emellertid utskottet icke hava förelegat.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Det tidigare omnämnda och år 1933 aktuella förslaget om viss begränsning
av stridsflygplans tomvikt kan i varje fall med hänsyn till denna frågas utveckling
icke anföras till stöd för den av Kungl. Majit intagna ståndpunkten.
Visserligen framlade den engelske premierministern MacDonald vid den så
kallade nedrustningskonferensen i Genéve den 16 mars 1933 ett brittiskt konventionsutkast,
som avsåg att bl. a. begränsa vissa stridsflygplans så kallade
tomvikt till 3 ton, och visserligen antogs den 8 juni samma år av generalkommissionen
i dess första läsning av utkastet en resolution, enligt vilken detta
utkast, som redan den 27 mars antagits såsom förhandlingsbas, godtogs som
grundval för en blivande konvention, men därefter förföll hela spörsmålet.
Den 29 nämnda juni nödgades nämligen nedrustningskonferensens president
Henderson själv meddela generalkommissionen, att några framsteg icke gjorts
och att meningsskiljaktigheter förefunnes rörande bland annat bombkastning
från luften och luftstridskrafterna, varför han utbad sig bemyndigande att
förhandla med de olika delegationernas chefer, så att kommissionen icke sammanträdde
för en andra läsning av det brittiska konventionsutkastet, förrän
samförstånd uppnåtts i betydligt större utsträckning. Den av Henderson föreslagna
proceduren, som vidare innebar, att generalkommissionen skulle ånyo
sammanträda den 16 oktober för en andra läsning av utkastet, godkändes,
men varken då eller vid ett nytt sammanträde den 26 samma oktober kunde,
med hänsyn till bland annat Tysklands tillbakaträdande från konferensen
och regeringskris i Frankrike, den andra läsningen äga rum, och på grund av
alltjämt fortbestående meningsskiljaktigheter har icke heller sedermera denna
läsning kunnat ske. Sålunda har icke ens någon andra läsning kommit
till stånd, och ännu mindre har en konvention antagits och ratificerats, varför
alltså ingen som helst förpliktelse förefinnes för Sveriges vidkommande
att begränsa bombflygplanens tomvikt till 3 ton.

Lika litet kan Sverige av andra skäl känna sig på något sätt bundet vid det
en gång framlagda engelska förslagets bestämmelse, allrahelst som icke England
självt känt någon dylik moralisk förpliktelse. Såsom exempel härpå kan
nämnas, att enligt den engelska tidskriften ''Tile Aeroplane’, Nr 1222/1934,
infördes på hösten 1934 flygplantypen ’Heyford’ med en tomvikt av 4.58 ton
vid en engelsk bombdivision, och enligt samma tidskrift för den 2 januari
1935 har sagda typ införts vid ytterligare en division. I sistnämnda nummer
av tidskriften omförmäldes även att flygplantypen ''Fairy Hendon’ under år
1934 antagits till bruk vid det engelska flygvapnet, och eftersom dess flygvikt
uppgår till 8.65 ton, torde tomvikten kunna uppskattas till omkring 5
ton eller i varje fall överstigande 3 ton.

Icke heller Frankrike har på något sätt ansett sig bundet vid det engelska
förslaget, såsom bl. a. framgår utav tidskriften ’Les Alles’ för den 21 februari
1935, enligt vilken bland de flygplantyper, som beställts under år 1934 för att
levereras under år 1935, återfinnas 188 st. ''Bloch 200’ med en tomvikt av
4.5 ton, 40 st. ''Amlot 143’, med en tomvikt av 5 ton, 135 st. ''Potez 54’ med
en tomvikt av 3.7 ton och 41 st. ''Bréguet 41’, med en tomvikt av 3.1 ton.

Därest till äventyrs den omständigheten skulle åberopas, att, såsom framgick

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

av statsministerns anförande den 3 april 1935 i andra kammaren angående
frågan örn kontroll över tillverkningen av krigsmateriel med mera, Aktiebolaget
Flygindustri vore en filial till de tyska Junker-verken, och örn man
vidare skulle förmena, att Sverige sålunda icke, om också blott indirekt, borde
på något sätt gynna tyska intressen i fråga örn leverans av vapen, framför
allt beträffande sådan krigsmateriel, som Tyskland självt icke ägde att
tillverka enligt Versaillesfördragets bestämmelser, kan häremot invändas, att
svenska staten i så fall lika litet borde kunna beställa krigsmateriel från Aktiebolaget
Landsverk och möjligen även Aktiebolaget Bofors, eftersom av dessa
båda bolag, enligt samma uttalande av statsministern, det förra till 2/3 och det
senare till väsentlig del äges av tyska intressenter. Främst borde detta
naturligtvis gälla i nämnda fredsfördrag förbjuden materiel, men det
oaktat hava till exempel stridsvagnar inköpts från Aktiebolaget Landsverk och
10 cm. kanoner från Aktiebolaget Bofors. Icke heller har Kungl. Maj :t
tidigare ansett hinder förefinnas för Aktiebolaget Flygindustri att leverera
ett ganska stort antal stridsplan till ett flertal främmande makter, och åtminstone
Aktiebolaget Bofors torde alltjämt äga rätt att till utländska stater försälja
grovkalibriga artilleripjäser och annan stridsmateriel.

Utan erinran från andra makters sida har vidare exempelvis det italienska
flygvapnet från den tyska Dornierfirmans licensfabrik i Livorno inköpt flera
tunga sjöflygplan.

I detta sammanhang torde jämväl kunna påpekas att, såsom framgår av
1931 års flygkommissions betänkande, den 27 februari 1928 kontrakt slöts angående
leverans av 2 torpedflygplan, vilka tillverkades av den tyska firman
Hemkel i Warnemunde. Därvid drog man sålunda icke i betänkande att ens
direkt från Tyskland anskaffa stridsplan.

Såsom i föregående redogörelse angivits har utrikesnämnden hörts i detta
ärende, dock icke, såvitt handlingarna utvisa, efter den 22 juni 1934 och
alltså icke efter avgivandet av flygstyrelsens skrivelse den 19 september samma
år samt chefernas för generalstaben och marinstaben yttranden däröver.
Den omständigheten att utrikesnämnden hörts saknar givetvis betydelse, då
det gäller att bedöma det konstitutionella ansvaret för ifrågavarande beslut.
Utrikesnämndens uttalande är allenast av rådgivande karaktär. Huruvida
utrikesnämndens ledamöter i detta ärende uttalat sig i tillstyrkande eller avstyrkande
riktning eller med hänsyn till den jämförelsevis korta tid, som sannolikt
stått till nämndens förfogande för att bliva insatt i detta synnerligen
vidlyftiga ärende, funnit sig böra avstå från att tillkännagiva någon bestämd
ståndpunkt i frågan, är för utskottet obekant. Kvar står dock, att ansvaret
för beslutet drabbar de i detsamma deltagande statsråden, närmast föredragande
departementschefen.

Därest till stöd för regeringens ståndpunkt i fråga av denna vikt skäl blivit,
utöver vad för utskottet tillgängliga handlingar utvisa, inför utrikesnämnden
eller eljest förebragta, hade det ur konstitutionell synpunkt varit nödvändigt,
att dessa av föredragande departementschefen blivit i statsrådet anförda

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 5 sami. Nr 12.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

och till dess protokoll antecknade. Då så emellertid icke skett, borde inga
andra faktorer än de, som finnas angivna i nämnda handlingar, kunna hava
varit utslagsgivande för föredragande departementschefens ståndpunktstagande
i ärendet.

Enär föredragande departementschefen alltså i strid med de ansvariga militära
myndigheternas på tungt vägande skäl grundade uttalanden hemställt
örn sådant Kungl. Maj :ts beslut, att vårt försvarsväsen därigenom i detta viktiga
hänseende tillföres materiel av påtagligen sämre beskaffenhet och till
större kostnader, än vad eljest blivit fallet, varigenom flygvapnets effektivitet
äventyras,

samt, och framför allt, enär därigenom jämväl föranletts ett ur krigsberedskapssynpunkt
ytterligt allvarligt fördröjande av icke blott anskaffningen av
de tvenne första flygplanen utan även och främst igångsättandet av erforderlig
serietillverkning,

har utskottet beslutat anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot föredragande
departementschefen, statsrådet Vennerström, vilket utskottet får för
riksdagen

anmäla.»

Särskilt yttrande

av herr Björkman, med vilken herrar Reuterskiöld, Danid Pettersson och
Carl Lindmark instämt:

»I anledning av de i reservationen XVI av herr Ossbahr m. fl. omnämnda
protokollen över försvärsärenden får jag förklara, att jäg väl funnit att från
chefens för försvarsdepartementet sida i uti reservationen angivna hänseenden
förelegat anmärkningsvärda beslut, varigenom försvarets intressen vedervågats,
men att jag av särskilda skäl ej ansett mig böra taga del i beslut örn
anmärknings framställande.»

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

361552

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Bilaga till reservationen XI 1).

Ärenden angående lån och subventioner till främjande av enskild

företagsamhet.

1) Väganläggningar i VÖsterbottens län.

Konungens befallningshavande i Västerbottens län anförde i skrivelse till
Konungen den 24 maj 1934 bland annat följande:

»Genom nådiga brev den 22 juli 1932, 21 oktober 1932, 16 december 1932,
19 maj 1933 och 15 september 1933 har Eders Kungl. Majit ställt till länsstyrelsens
förfogande för anläggning å länets fjällbygder av enklare vägoch
broförbindelser resp. 25,000, 35,000, 40,000, 100,000 och 150,000 kronor,
eller tillsammans 350,000 kronor, som utgått av det å femte huvudtiteln uppförda
extra reservationsanslag, som till bekämpande av arbetslösheten ställts
till Eders Kungl. Maj :ts förfogande till främjande av företagsverksamhet,
varigenom i största möjliga utsträckning ökade arbetstillfällen må kunna
beredas. I de tre sistnämnda nådiga breven har medgivits, att medlen finge,
därest särskilda skäl därtill kunde föranleda, användas för anläggning av
dylika vägar även i länets kusttrakter.

Av dessa medel har anslag beviljats till 170 vägföretag med en sammanlagd
längd av omkring 350 kilometer, vilka färdigställda draga en kostnad av
437,000 kronor. För fullbordande av samtliga nämnda företag erfordras
medel till 40 vägar med en sammanlagd kostnad av 96,300 kronor. Av de 170
vägföretagen förekomma 138 i lappmarken och 32 i kustlandet, därav 23 i
Jörns socken. Arbetena hava under vintern legat nere men återupptagas i
dagarna i den mån tjälen går ur jorden.

Befolkningen är synnerligen tacksam för den möjlighet, som genom ifrågavarande
anslag öppnats att erhålla den förbindelse med vägnätet, som hittills
saknats. Ehuru snösmältningen under denna vår varit ovanligt häftig och i
följd härav alla vägar utsatts för starka påfrestningar hava de s. k. enkronasvägarna
enligt inhämtade uppgifter stått sig bra.

Intresset för väganläggningar av denna beskaffenhet har starkt vuxit. För
närvarande inneligga hos länsstyrelsen 177 ansökningar örn anslag till ytterligare
»enkronasvägar» örn en sammanlagd längd av 394.4 kilometer och en
kostnad, inberäknat broar, av 416,700 kronor. Samtliga dessa ansökningar
äro tillstyrkta av vägstämmor, vägstyrelser eller kommunalnämnder. Ansökningar
örn anslag till sådana vägbyggnader ingå emellertid alltjämt.

För tillgodoseendet av detta betydande vägbehov, som i övervägande antalet
fall är trängande, skulle alltså erfordras, förutom 96,300 kronor för fullbordandet
av redan påbörjade företag, ytterligare 416,700 kronor för nytillkomna
vägföretag eller tillsammans 513,000 kronor.

Av de nytillkomna vägföretagen avses 328.8 kilometer fördelade på samtliga
lappmarkskommuner utom Fredrika och Örträsk, därav 121.1 kilometer i Vilhelmina
socken, och 65.6 kilometer i kustlandet, fördelade på tio kommuner,
därav 16.9 kilometer i Byske socken.

Länsstyrelsen anser emellertid att för närvarande ett anslag av 250,000
kronor bör vara tillräckligt för tillgodoseende av det mest oundgängliga behovet.

I detta sammanhang vill länsstyrelsen framhålla, att de tidigare beviljade

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 5 sami. Nr 12. 1

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

medlen varit av betydande värde för avhjälpande av rådande arbetslöshet.
Så har exempelvis arbetslöshetskommittén i Vilhelmina i sin rapport för juni
1933 uppgivit att tillkomsten av enkronasvägarna minskat de arbetslösas antal
med närmare ett par hundra man. I augusti-rapporten uttalades, att kommittén
hoppades kunna i september månad ge arbete åt de flesta arbetslösa vid de
s. k. enkronasvägarna. Då arbetet vid företag av detta slag på grund av det
låga priset per meter väg självfallet är sämre betalt än reservarbeten, skulle
statens utgifter för arbetslöshetens lindrande i dessa trakter hava blivit väsentligt
större, örn ifrågavarande vägföretag icke funnits att tillgå.

Med hänsyn till behovet av arbetstillfällen för lindrande av rådande arbetslöshet
är ifrågavarande anslag nödvändigt. Befolkningen har visserligen haft
god tillgång på skogsarbeten under en del av vintern, men då arbetet icke
varit så avlönat, att nämnvärt överskott kunnat uppstå, befinna sig många i
sådan ställning, att arbetsinkomst är oundgängligen behövlig. Arbeten av nu
ifrågavarande slag äro synnerligen lämpliga, enär de utgöra verksammast tänkbara
hjälp till självhjälp.»

Konungens befallningshavande hemställde örn ett anslag å 250,000 kr.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkte framställningen. Skulle hela
beloppet ej kunna anvisas, hemställde styrelsen örn bifall åtminstone till det
belopp å 96,300 kr., som erfordrades för färdigställande av redan påbörjade
vägar.

Statens arbetslöshetskommission anförde i yttrande den 27 juli 1934, bland
annat:

»Kommissionen måste ur de synpunkter, den har att företräda, för sin del
ställa sig betänksam mot anvisande av ytterligare medel för här angivna ändamål.
Även i Västerbottens län ha visserligen åtskilliga kommuner haft att
bemästra en omfattande arbetslöshet under åren 1932—1934, men i jämförelse
med den arbetslöshetssituation, som samtidigt varit rådande inom landets övriga
delar, torde detta län få anses ha kommit jämförelsevis lindrigt undan, bortsett
från ett mindre antal hårt drabbade kommuner. Det är känt, att riklig
tillgång på arbetstillfällen vid skogsarbete i länet stått till buds under senaste
avverkningssäsong och att en återhämtning även gjort sig gällande inom detta
läns näringsliv, varom de sjunkande arbetslöshetssiffrorna jämväl bära vittne.
Det kan sålunda vara förtjänt av ett omnämnande, att tre. av de kommuner,
som under detta år stått i rapportförbindelse med kommissionen, numera helt
upphört därmed och att därutöver åtta kommuner enligt rapporten av den 30
juni uppvisa ett mindre antal icke-hjälpta personer än 25. Ett ytterligare
tecken på det förbättrade läget utgör det förhållandet, att arbetsloshetskommittéerna
i Bureå, Byske, Jörn och Skelleftea socknar icke alls kunnat eller
endast delvis förmått besätta de platser, som ställts till deras förfogande vid
statliga reservarbeten. Det synes av aberopade omständigheter befogat sluta
till att något mera trängande behov av hjälp at de arbetslösa i länet icke skulle
för närvarande föreligga åtminstone beträffande de större skogs- och industrikommunerna.
Under nu radande förhallanden pa arbetsmarknaden synes, fördenskull
snarare en begränsning än en utvidgning av hjälpåtgärderna vara

motiverad. , , . , ... .» „

Vid samtliga de fem olika tillfällen, som medel tidigare anvisats tor liragavarande
ändamål, lia kostnaderna utgått av anslaget till främjande av företagsverksamhet,
varigenom anslagsbeviljandet i viss mån .knutits samman med
hänsynstagande till arbetslöshetspolitiska moment. Något anslag av denna
karaktär har emellertid icke vidare anvisats.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 1£. (Bilaga.)

Åberopande det anförda får kommissionen, i händelse av nådigt bifall till
länsstyrelsens förevarande framställning, hemställa, att medel för ändamålet
icke måtte utgå av de anslag, som anvisats för den hjälpverksamhet, kommissionen
har att bedriva.»

Genom beslut den 24 augusti 1934 ställde Kungl. Majit 96,300 kr. till länsstyrelsens
förfogande för att användas såsom bidrag till fullbordande av ovan
omförmälda, ej slutförda vägföretag.

2) Larsberga hönsgård, förening u. p. a., Alnö.

I framställning den 21 januari 1934 anhöll Larsberga hönsgård, som ägdes
av 8 personer, varav 5 arbetslösa f. d. sågverksarbetare, örn ett lån å 27,000
kr. för utvidgning av hönsgården och anskaffande av ytterligare inventarier
till densamma. Rörelsen hade börjats i mindre skala i samband med driftsinskränkningarna
vid Karlsviks sågverk och sedan 2 år utvecklats med försäljning
av avelsägg, avelsdjur och slaktkycklingar som specialitet.

Å ansökningen hade landshövding Wijkman tecknat, att han livligt tillstyrkte,
att största möjliga lån ställdes till förfogande, därest medel funnes
tillgängliga, samt att sökandena vore energiska män, som förefölle att ha goda
utsikter att genomföra sitt företag.

Vid ansökningen funnos fogade skrivelser från kyrkoherden, komministern,
arbetslöshetskommittén, fattigvårdsstyrelsen m. fl., vari sökandena rekommenderas
till erhållande av stöd.

Den 28 mars 1934 anlände till socialdepartementet ett telegram från sökandena,
innehållande bl. a.: Djuren utan foder. Behövliga medel cirka 500 kr.
Kredit omöjligt.

Sedermera försattes hönsgårdens ägare i konkurs (gemensamma tillgångar
5,892 och skulder 19,290 kr.). I samband härmed bildades Larsberga hönsgård
förening u. p. a. för driftens övertagande. Föreningen registrerades den
12 maj 1934 och inköpte hönsgården av konkursmassorna för 4,000 kr. under
villkor att med köpeskillingens gäldande skulle få anstå i avbidan på statslåns
erhållande.

Från Västernorrlands läns tjäderfäavelsförening inkom följande skrivelse:

»Med anledning av skrivelse från Sundsvallsortens Fjäderfäkrets angående
ett av Larsberga Hönsgård, Alnö, sökt statslån ur fonden för främjande av enskild
företagareverksamhet, beslöt Västernorrlands läns Fjäderfäavelsförening
vid ordinarie årssammanträde den 23 sistlidne mars att till vederbörande myndigheter
ingå med en skrivelse för att framhålla vådan av att genom ett dylikt
lån gynna ett enskilt storföretag på fjäderfäskötselns område, vilket ovillkorligen
måste verka ogynnsamt på avsättningen av de enskilda små företagarnas
produkter. i

I sagda skrivelse framhålles bland annat att det redan föreligger svårigheter
för avsättningen av fjäderfäprodukterna till priser, som täcka produktionskostnaderna.
Genom att ett enskilt storföretag med statshjälp får sin
driftskredit ordnad, får detta ovillkorligen ett försteg på marknaden gentemot
övriga företagare.

Fjäderfäskötseln i trakten omkring Sundsvall bedrives i allmänhet som binäring
hos småbrukare och lägenhetsägare, och dessa äro i hög grad beroende

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

av denna inkomstkälla för sin existens. På grund av de alltmer försvårade avsättningsförhållandena
bildades år 1932 en ekonomisk förening för avsättningens
ordnande, benämnd Melpa Hönsgårdsprodukter, förening u. p. a. Denna
organisation, som under innevarande vår arbetar för ökad anslutning för att
även kunna taga hand örn ägghandeln, har hittills igångsatt kläckningscentral
samt gödningsanstalt.

Beträffande gödningen av höns och kycklingar har denna verksamhet småningom
arbetat sig in på marknaden, men avsättningen av dessa produkter
är dock tämligen begränsad, så att föreningen måst söka avsättning ej endast
i länets övriga städer utan också försålt en del på Stockholm.

Då enligt uppgift Larsberga Hönsgård ämnar bedriva göddjursproduktion
i stor skala, kommer denna alltså att arbeta på en marknad med starkt begränsade
avsättningsmöjligheter. Dessutom föreligger risk att örn den ej ingår i
organisationen, kan den vålla föreningen ett allvarligt avbräck i denna verksamhet.

Därtill kan ifrågasättas, huruvida företaget i fråga även med hjälp av det
begärda statslånet har några förutsättningar att bli bärigt. Storföretag på
djurskötselns område äro alltid mycket vanskliga och icke minst i nuvarande
tider med alltmer försvårade avsättningsmöjligheter.

Med stöd av ovan angivna synpunkter får Västernorrlands läns Fjäderfäavelsförening
vördsamt anhålla att den gjorda framställningen icke bifalles.»

I yttrande över låneansökningen anförde därefter Västernorrlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott:

»Inom länet i allmänhet och särskilt i Sundsvallstrakten föreligger ett betydande
underskott av konsumtionsägg och övriga hönsgårdsprodukter, varför
en större hönsgårdsanläggning i sistnämnda trakt kan anses vara fullt berättigad
samt bör hava goda möjligheter att vinna avsättning för sina produkter.
En välskött större hönsgård har även i så måtto en viktig uppgift att
fylla, att densamma genom försäljning av avelsägg och avelskycklingar till
mindre hönsodlare jämväl kan befrämja hönsskötseln hos dessa.

I samband härmed anser sig förvaltningsutskottet dock beträffande deli uppgjorda
driftsplanen böra anföra, att möjligheterna till anskaffande av så pass
stort antal som 4,000 utslagshöns för gödning knappast har förutsättningar
att helt kunna genomföras, särskilt som en annan ekonomisk förening i orten
med relativt stort medlemsantal bedriver dylik produktion av gödhöns för sina
medlemmars räkning. Huruvida den åsyftade nybildade snickerifabriken skall
redan från början kunna uppnå beräknad årsomsättning är även tvivelaktigt.

Inom föreningen Larsberga Hönsgård finnes emellertid sakkunskap på hönsskötselns
område väl representerad och föreningens medlemmar synas vara
driftiga personer, som, sedan de till följd av inskränkningarna på trävaruindustriens
område blivit arbetslösa, på detta sätt söka skaffa sig sin utkomst.
Enligt vad förvaltningsutskottet har sig bekant har föreningens ekonomi numera
i viss utsträckning konsoliderats, varför det finnes utsikter till att föreningen,
örn dess affärsverksamhet framdeles handlägges med sakkunkskap,
skall kunna bliva ekonomiskt bärande och tillföra medlemmarna skälig utkomst.

Med stöd av det anförda får hushållningssällskapets förvaltningsutskott därför
tillstyrka, att föreningen Larsberga Hönsgård tilldelas lån från statens
fjäderfälånefond samt det anslag utan återbetalningsskyldighet från medel
till främjande av enskild företagareverksamhet, som kan ifrågakomma. Föreningens
totala kapitalbelopp torde kunna uppskattas till lägst 16,000 kronor.
»

Konsiitutionsutsicottets memorial Nr 12. (Bilaga.) 5

Länsstyrelsen åberopade i avgivet yttrande vad förvaltningsutskottet anfört.

Kungl. Majit (5 okt. 1934) beviljade föreningen nied anledning av ansökningen
subvention med högst 2,000 kr. att av länsstyrelsen utbetalas under
iakttagande av att subventionen per dagsverke, som beräknades därigenom
kunna åstadkommas, understege eller högst svarade mot statsbidraget till dagunderstöd
för motsvarande antal hjälpta dagar.

I akten till detta ärende finnes ett utdrag av lantbruksstyrelsens protokoll
för den 4 oktober 1934 innehållande:

»Hos Lantbruksstyrelsen hade Larsberga hönsgård, förening u. p. a., anhållit
örn lån till högsta möjliga belopp ur statens fjäderfälånefond för upprättande
av en göd- och slaktanstalt för fjäderfä.

över ifrågavarande ansökning hade yttranden avgivits bland annat av de
utav Västernorrlands läns hushållningssällskap utsedda ledamöter i kommittén
för ägghandelns organisation samt av Sveriges fjäderfäavelsförening.

Då av nämnda yttranden syntes framgå, att inom Västernorrlands län redan
funnes anstalt för gödning och slakt av fjäderfä samt kläckning av kycklingar,
vilken val fyllde länets behov av produkter, varom här vore fråga, och
då tillkomsten av den nu tillämnade göd- och slaktanstalten för fjäderfä skulle
menligt inverka på den plan för ägghandelns organisation inom länet, som redan
uppgjorts, fann Styrelsen icke skäl bifalla ifrågavarande ansökning.»

3) Aktiebolaget Skattkärrs Tegel, Östra Fågelvik, Värmlands län.

Bolaget ansökte den 26 maj 1934 örn lån å 20,000 kronor samt subvention
nied 5,000 kronor.

Angående orsaken till bolagets kapitalbrist anfördes:

»Huvudanledningen till företagets kapitalbrist är dåligt samarbete och tidvis
intet samarbete alls med långvarig svår konkurrens med ett närliggande
Alsters tegelbruk, vars ägare Handelsaktiebolaget P. G. Janson driver större
kvarnföretag och därför icke tagit hänsyn till att deras tegelbruksrörelse sköttes
olämpligt.

Firman P. G. Janson kom omsider på obestånd och fick under bankadministration
ny ledning, som kunde förfoga över ett stort lager av tak- och murtegel,
bokfört till flera hundra tusen kronor. Detta realiserades under flera
år till lågt underpris, vilket vållade Skattkärrs tegelindustrier stora förluster.
Efter realisationsåren 1928 till 1931 nödgades sökandebolaget helt nedlägga
sin tillverkning av taktegel i Skattkärr ävensom vid sitt filialtegelbruk i Lindfors.
Murtegelstillverkningen uppehölls, men gick omväxlande med förlust
eller blott ringa vinst, vilket framgår av balansräkningarna. De bägge stilleståndsåren
1932 och 1933 minskade givetvis även på driftkapitalet. Det mångåriga
experimentarbetet med att få fram en maskinkonstruktion för tillverkning
av femsidig! slutet håltegel har även dragit kostnader, men allt maskinarbete
har utförts av tegelbrukets maskinister.

Under dessa år med minskad eller ingen drift har bolaget fått lämna såväl
bostadslägenheter som elektrisk energi till sin gamla personal mot ringa eller
ingen ersättning.»

Vidare anfördes, att ett avslag å låneframställningen komme att medföra
omedelbar driftsinställning, varvid 34 personer bleve utan sysselsättning.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

1932

jan.

mars

dec.

1932

jan.

dec.

1932

dec.

1932

dec.

Bokslutet för 1932.

Vinst- och Förlustkonto.

1 An ing. balans konto balanserad förlust . . 55,019: 49

31 avskrives ABol. Fintegelbruket. 193: 51

John Arvidsson ... 10: 69 204: 20

31 intresse konto............ 6,282: 34

diverse omk. konto.......... 16,249: 79

1 Per ing. balans konto: 1931 års vinst .... 4,591: 29

31 Björknäs Gård med bostäder...... 3,904: 57

Skogsegendomar........... 322: 15

Kvarnrörelsen............ 578: 67

Tegeltillverkningen.......... 854: 43

Utgående balans konto:

balanserade förluster . . . 50,428:20

förlust under året .... 17,076: 51 67,504: 71

Utgående Balans konto.

31 An konto pro diverse fordringar..... 31,941: 38

kassa konto............. 769: 62

Björknäs gård med bostäder...... 152,700: —

Skogsegendomar........... 5,500: —

Diverse inventarier o. maskiner .... 31,566: 13

Taktegelfabrik............ 94,171: 21

Murtegelbruk o. tullkvarn.......171,179: 87

Rallvägar.............. 7,660: 45

Järnvägsspåret till statsbanan..... 3,000: —

Kraft-, telefon- o. belysningsledningar . . 6,452: 30

Gemensamma kraftledningen Alster—

Skattkärr............. 1,680: —

Kontorsbyggnad o. snickareverkstad . . 4,950: —

Tegeltillverkningen, lager, hel- o. halvfabrikat
.............. 27,100: —

Ved- o. bränsles konto........ 400: —

Jordbruket............. 200: —

Ny invallning o. Finshyttepump .... 1,555: 43

Håltegelmaskinerier......... 2,000: —

Tor vmaskiner............ 1,800: —

Växelkonto............. 60: —

Vinst- o. förlustkonto:

balanserade förluster o. avskr..... 50,428: 20

förlust under året (driftstillest.) . . . 17,076: 51

31 Per konto pro diverse skulder....... 44,331: 37

reverser o. låns konto......... 232,512: 50

acceptkonto............. 15,800: —

aktiekapitalet............ 300,000: —

Lorentz o. Märta Tjernelds hjälpfond . 19,547: 23

77,755: 82

612,191: 10

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

1933

dec. 31 An

Avskrivningar 1933.

(Före aktiekapitalets nedsättning.)

1933

dec.

1933

jan.

dec.

1933
dec. 31

diverse inv. o. maskiner nedskrives med . Murtegelbruk o. tullkvarn » » . Taktegel- o. Håltegelfabrik » » . Kontorsbyggnad o. snickerif. » » . Kraft- o. telefonledningar » » . Vinst- o. Förlustkonto: balanserade förluster m.m. » » . div. avskrivningar » » . årets förlust » » .	28,289: 23 22,644: 76 34,171: 21 950: — 4,452: 30 67,504: 71 1,193: 95 6,931: 26	90,507: 50 75,629: 92
	Kronor	166,137: 42
dagboken Verml. Ensk. Bank avskrivit . . . Advokat John Tjerneld » ...	96,137: 42 20,500: —	116,637: 42
Skogsegendomar hitför till avskrivning på fabrikstomter o. inägor......		49,500: —
	Kronor	166,137: 42
Bokslutet för 1933.
Vinst- och Förlustkonto.
Ing. balans konto balanserade förluster och avskr. . 1932 års förlust......... dagboken avskrivit fordringar å 32 konton...... intressekonto.................. Diverse omkostnader Skatter, brandförsäkringar o. diverse . 6,723: 75 Disponent Ivar Tjerneld kontant lön . 3,750: — Bokhållare o. tegelm. Lars Tjerneld lön 600: —	50,428: 20 17,076: 51 1,193: 95 3,562: 64 11,073:75
	Kronor	83,335: 05
Kvarnrörelsen............ Hyrors o. arrendens konto....... Tegeltillverkningen..........	871: 07 3,736: 42 3,097: 64	7,705: 13
Avskrivnings konto avskrives balanserade förluster .... div. fordringar........... årets förlust............	67,504: 71 1,193: 95 6,931: 26	75,629: 92
	Kronor	83,335: 05

1933 Utgående Balans konto.

dec. 31 An konto pro diverse fordringar........... 27,915: 06

kassakonto................... 883: 34

Björknäs Gård nied bostäder............ 103,600: —

Skogsegendomar................. 63,000: —

Murtegelbruk o. tullkvarn............. 74,720: —

Taktegel- o. båltegelfabrik............. 25,000: —

Diverse inv. o. maskiner.............. 3,656: —

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

1933

dec.

Skogsegendomar uppl. virke o. ved......... 1,732: 24

Tegeltillverkningen tegel o. uppl. lera........ 12,000: —

Jordbruket hö o. halm.............. 200: —

Bränsles konto ved vid bruket........... 150: —

Lerängar o. spårbanor.............. 21,660: 45

Elektriska ledningar............... 2,000: —

Kontorsbyggnad o. snickareverkstad........ 4,000: —

Kraftledning Alster—Skattkärr.......... 1,680: —

Växelkonto................... 20: —

	Kronor 342,217	09
pro diverse skulder. Aktiekapitalet .	..... 150,000
Vermlands Ensk. Bank......	..... 95,000	—
ABol. Sydsvenska banken.....	..... 6,600	—
ABol. Göteborgs Bank......	..... 13,500	—
Diverse personer o. firmor: Fru Kristin Tjerneld......	..... 30,000
Advok. John Tjerneld......	..... 4,500	—
Dir. Ragn. Tjerneld.......	..... 22,934	—
Bröderna Västlund (forsk, å tegel)	..... 3,055	—
Dejefors Kraft- o. Fabriksaktieb. .	..... 2,396	86
Diverse småfordringar......	..... 2,254	—
Lorentz o. Märta Tjernelds Hjälpf.	..... 11,977	23
	Kronor 342,217	09

Angående möjligheterna för bolaget att anskaffa rörelsekapital anfördes
i ansökningen:

. »En ansökan om ett riksbanksavbetalningslån på kr. 6,000:— vann blott
bifall med kr. .3,600: -—Annars ingen låneansökan gjord. Den bank, som
nu nedskrivit sin fordran av bolaget kan man näppeligen begära ökat rörelsekapital
av, och styrelsemedlemmar ha fått ikläda sig förbindelser till banken
vid ackords erhållande, så dessa kunna icke bidraga till ytterligare kapitalanskaffning.

Östra Fogelviks kommun med en skatt av 15 kr. är så illa ute, att man bör
undvika att göra framställning i något till densamma.»

15 arbetare vid tegelbruket tillstyrkte bolagets framställning och intygade
bl. a., att ledningen av tegelbruket sedan årtionden tillbaka sökt att, kanske
mer än något annat tegelbruk i landet, bereda sin arbetspersonal arbete under
de månader, tegelbruksdrift icke kunnat pågå.

I promemoria den 27 juli 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»Bolaget har bedrivit sin verksamhet sedan början av 1900-talet. Tillverkningen
utgöres huvudsakligast av murtegel, normal tillverkning 21/2—23/4 mill.
Under senare år har upptagits tillverkning av ett slags håltegel — femsidigt
slutet håltegel -—• varför maskinen konstruerats av företagets ägare.

Antalet anställda utgjorde vid besöket 36.

Genom ett för företaget mycket olyckligt avtal om samarbete med ett närliggande
tegelbruk ha leveransmöjligheterna beskurits. Det är absolut nödvändigt
att uppsägning sker, såvida icke avtalet kan revideras, så att detsamma
blir i möjligaste män rättvist.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Betr. avsättningsmöjligheterna hyste ledningen goda förhoppningar, då
flera stora byggen förestå inom länet.

Företaget lider stor brist på rörelsekapital och det torde nog vara riktigt
vad sökanden härom anför i sin inlaga:

''Avslag på framställningen medför omedelbar driftsinställelse, varvid samtliga
34 bliva utan anställning.’

Orsaken till kapitalbristen är dels ovan relaterade dåliga samarbete med
närliggande tegelbruk, varigenom avsättningen i hög grad minskats, dels på
experiment nedlagda kostnader för genomförande av tillverkning av hålteglet.
Tyvärr har brist på medel icke medgivit att få teglet provat vid Materialprovningsanstalten.

Genom avskedande av en bokhållare och en tegelmästare samt sträng ekonomisering
för övrigt synas omkostnaderna vara nerskurna så långt f. n.
ske kan.

En sanering av företaget har skett, sålunda har den kreditgivande banken,
Värmlands Enskilda Bank, avskrivit kr. 96,137:42 och enskild person kr.
20,500:—. Vidare har aktiekapitalet nedsatts från kr. 300,000 till kr.
150,000:— varigenom fastighetens och förlagsegendomens värde kunnat nedskrivas
och balanserad förlust avskrivas med sammanlagt kr. 266,637:42.

Ägaren — disponenten — beskrives såsom en mycket skötsam och arbetsam
man.

Balansräkning efter genomförd sanering,
(sammanställd efter P. M.)

Kassabehållning..... 883: 34 Bankskulder......115,100: —

Växel......... 20:— Beversskulder.....77,117:09

Varufordringar..... 27,915:06 Aktiekapital...... 150,000: —

Färdiga varor i råvaror . 14,082: 24

Maskiner........ 3,656: —

Ledningar. Spår och drängar
........ 25,340:45

Fastigheter (t. v. 290,200) 270,320: —

Kronor 342,217: 09 Kronor 342,217: 09

NB,

Varufordringar 27,915: 06. Anses säkra.

Fastigheter. Här ingår en f. d. kakelfabrik med kr. 25,000: — som står oanvänd
och vilket värde torde t. v. få anses vara fiktivt.

Ledningar, spår och lerängar kr. 25,340: 45. Högt.

Bankskulder se särskild specifikation.

Eeversskulder » » »

Utställda säkerheter Fast Förlag Livbrev Lån

Värmlands Enskilda Bank 80,000: — 50,000: — 50,000:--[-borgen 95,000: —

R. Tjerneld....... 20,000: — 17,000: —

AB Göteborgs Bank . . . 5,000: — 3,500: —

» » » . . . 15,000:--[- borgen 10,000: —

AB Sydbanken..... 10,000:--j- borgen 6,100: —

R. Tjerneld...... . 90,500: — 55,000: —

Kronor 220,500:— 50,000:— 50,000:— 186,600:.—

Brandförsäkring

Enl. specifikation.....Fastigheter kr. 213,000: —

Lösegendom » 36,050: —

S:a kr. 249.050:

Konsiitutionsutslcottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Förslag:

Då företaget synes beräknas kunna fortsätta sin verksamhet efter nu skedd
sanering, därest rörelsekapital tillföres, får jag, med hänsyn till den relativt
stora arbetarstammen — 36 man — förorda ett lån å kr. 15,000:— amorterings-
och räntefritt i 2 år, därefter 10-årig amortering och 5 % ränta.

Säkerhet:

Fastighetsinteckning å kr. 15,000:— med bästa rätt i 66 öre 188/i0 penningar
och 22 öre 4 94/ioo penningar i Björknäs nr 1 (l36) samt 41 öre 23 penningar
i Kappstad nr 1 (l42) i östra Fågelviks socken av Värmlands län, tax.-värde kr. 22,200 (1931 års skogsvärdering kr. 28,100:—. Ingen avverkning
har sedan ägt rum), samt borgen av disponenten Ivar Tjerneld (tax. 1934 kr.
10,690—9,110).

Särskilt villkor för lånet:

att nu existerande avtal mellan Skattkärr och Alsters tegelbruk omedelbart
under medverkan av Värmlands Enskilda Bank revideras, så att i möjligaste
mån rättvis kvotering av inkommande order ernås. Eventuellt nytt
avtal bör för godkännande insändas före lånets ^anordning.»

I yttrande den 21 augusti 1934 hemställde kommerskollegium, att ansökningen
icke måtte föranleda någon åtgärd under anförande:

»Sökandebolaget synes icke uppfylla de förutsättningar, under vilka enligt
gällande bestämmelser lån må utlämnas av de medel, som å riksstaten för budgetåret
1934/1935 anvisats för lån och subventioner till främjande av enskild
företagsamhet. Särskilt torde företagets svårigheter i väsentlig mån bero på
andra omständigheter än konjunkturerna.»

Den 1 oktober 1934 träffades nytt avtal mellan sökandebolaget och Alsters
tegelbruk, vilket insändes till socialdepartementet.

Kungl. Maj:t (26 okt. 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 15,000 kr. på 12 år, varav de 2 första åren ränte- och
amorteringsfria. Säkerhet: Inteckning i tre av bolagets fastigheter å 15,000
kr. med bästa förmånsrätt samt borgen av disponenten Ivar Tjerneld.

4) Tekniska aktiebolaget Nordstjernan, Söderhamn.

Bolaget, som tillverkade tvål och tekniska preparat, ansökte örn ett lån å

18,000 kr.

Bolagets balansräkningar 1931—1934:

Tillgångar.

Fastigheter......

Inventarier och maskiner

Avräkningar......

Varor.........

Främmande accepter . .
Kassa.........

1 jan. 1931 31 dec. 1931

60,000: — 60,000: —

9,837: 67 10,608: 15

47,666: 77 50,306: 75

48,212:91 42,542:;60

60: 60

69: 16 93: 81

Kr. 165,786:51 163,611:91

Ställda panter: Kr. 165,000: —-

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Skulder.

Aktiekapitalet..................

Reservfonden..................

Bankskuld...................

Lån......................

Div. kreditorer.................

Accepter....................

Till bolagsstämmans förfogande

Kr.

Tillgångar.

Fastigheter...................

Inventarier och maskiner.............

Diverse fordringar................

Varor......................

Kassa......................

75,000: —
3,000: —
29,057: 87
36,000: —
11,911:89
8,504: 91

2,311: 84
165,786: 51

75,000: —
3,050: —
30,763: 55
36,000: —
12,964: 31
5,367: 66
466: 39

163,611: 91
31 dec. 1932
60,000: —
11,382: 45
77,978: 01
42,937: 30
1,752: 33

Ställda panter: Kr.
Skulder.

Aktiekapitalet . .
Reservfonden . .
Löpande räkning.

Lån......

Div. Kreditorer .
Accepter ....

165,000: —.

Kr. 194,050:09

Till bolagsstämmans förfogande

75.000
3,500

22,882

36.000
25,696
28,948

2,022

Kr. 194,050: 09

Tillgångar.	1933	1934
A.	Utestående fordringar.......	.... 77,336:86	49,405: 16
	Bankfordran.............		4,615: 89
	Postgiro, Söderhamn.........		1,237: 22
	» Gävle...........		36: —
	Kassa...............	.... 1,492:11	103: 42
B.	Råvaror, varor i arbete, färdiga varor	.... 44,865:53	46,495: 98
C.	Maskiner och inventarier......	.... 12,527:57	10,575: 62
	Fastigheten.............	.... 60,000: —	60,000: —
	förlust ..............	.... 622:38
		Kronor 196,844:45	172,469: 29
Skulder.
D.	Varuskulder.............	.... 14,896:89	10,785: 69
	Varu växlar.............	.... 11,417:58	9,811: 24
	Braide...............	.... 34,761:54	3,068: 84
B.	Låneväxlar.............	.... 16,500: —	14,500: —
	Banklån..............	.... 36,000: —	30,000: —
	» ..............	.... 2,745:79	6,101: 04
	Statslån...............	18,000: —
F.	Aktiekapitalet...........	.... 75,000: —	75,000: —
	Reservfonden............	.... 3,500: —	3,500: —
	Vinst- & Förlustkonto........	.... 2,022: 65	1,400: 27
	vinst...............		302: 21

Kronor 196,844:45 172,469:29

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Bolagets bankförbindelse hade förklarat, att för närvarande bolagets bankkrediter
i allt väsentligt komme att prolongeras, om lånet erhölles. Härjämte
hade banken förklarat sig villig utlämna en inteckning å 30,000 kr. i bolagets
fastighet.

I promemoria den 20 oktober 1933 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna
:

»En mer än 50-årig firma, vars goda tillverkningar lia en säker marknad
på Norrland, där firman under alla dessa år haft sin största avsättning. Genom
de svåra förhållandena i denna landsända har försäljningen minskat så
att bolagets existens äventyrades. År 1931 inköptes bolaget av en kapten
Braide, tidigare huvudintressent i Florodolfabriken, vilken genom kapitaltillskott
sanerade bolagets ställning; dessutom har försäljningen ökat så väsentligt
i år, så att man törs förmoda, att firmans omsättning för nästa år skall
vara uppe i 200,000 kr., vilket ger en beräknad vinst av 12,900.

Då den ekonomiska ställningen är ganska god, vilket framgår av närslutna
balansräkning, torde företagets framtida bestånd vara tryggat genom tillskott
av rörelsekapital, vilket beräknas till lägst 18,000 kr.

Banklån kan ej anskaffas och kommunen är mycket ansträngd genom stor
arbetslöshet och kan ej bidra. Skatten för nästa år beräknas överstiga 16
kronor.

I företaget äro för närvarande anställda 16 personer, men efter kapitaltillskott
anställas genast några personer.

Tillstyrker bifall till framställningen.

Förslag: lån 18,000 kr. löpande 1 år fritt från ränta och amortering, därefter
9 år med 5 % ränta.

Säkerhet: Fastighetsinteckning liggande mellan 30—48,000, taxeringsvär de

57,400.»

Kommerskollegium avstyrkte bifall till framställningen, då bolaget icke
syntes uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande bestämmelser fordrades
för erhållande av lån och subvention. Särskilt erinrade kollegium örn
föreskriften, att den hjälp, som lämnades ett företag, icke finge bliva ägnad
att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett annat företag.
Vid kollegii yttrande var fogad följande inom kollegium den 16 november
1933 upprättade promemoria:

»Företagets ekonomiska ställning är uppenbarligen mycket svag. Likviditeten
är dålig och de till omkr. 65,000 kronor upptagna varufordringarna hos
kunder (mest små lanthandlare i de norrländska länen) äro enligt uppskattning
av bolagets egen direktör värda möjligen 50 % vid försiktig inkassering på
lång sikt. Försäljningskostnaderna äro även höga.

Den för bolaget uppställda driftkalkylen har genomgåtts av en fackman,
vilkens omdöme är att med de nettoförsäljningspriser, bolaget faktiskt har att
räkna med i konkurrensen och vilka äro i de flesta fall avsevärt lägre än
katalogprisen, bolaget — även vid en ökning av årsomsättningen från nuv.

160,000 kronor till uppgivna 200,000 kronor — för nästa år i stället för vinst
å c:a 13,000 kronor komme att få vidkännas en direkt förlust å minst lika
mycket. För att överhuvud taget lämna vinst, borde enligt hans beräkning
omsättningen ligga i närheten av 300,000 kronor och på vederhäftiga kunder.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Ett statslån torde endast bereda en tillfällig lättnad för reglering av några
överhängande bankskulder och sakna betydelse för företagets framtida existens
på ett vinstgivande plan. Föreskriften att för andra företag menlig
konkurrens icke bör understödjas genom lån ur arbetslöshetsanslaget synes i
föreliggande fall särskilt tillämplig.»

Genom beslut den 20 april 1934 beviljade Kungl. Majit bolaget till förstärkning
av dess rörelsekapital ett lån å 18,000 kr. på 12 år, varav de 2
första ränte- och amorteringsfria. Säkerhet: Fastighetsinteckning å 18,000
kr. med förmånsrätt efter 30,000 kr. samt borgen av kaptenen E. R* E.
Braide.

5) Axel R. Hulterström, charlcuterifirma, Norrköping.

Hulterström anhöll den 22 januari 1934 örn lån å 25,000 kr. Sökanden anförde
bl. a.: Sökandens normala årsproduktion av charkuterivaror utgjorde

140 ä 160,000 kg. med ett tillverkningsvärde av 140 ä 160,000 kr. Omsättningen
hade varit 1932 258,663:68 kr. och 1933 271,139:17 kr. 7 kvinnliga
och 12 manliga personer sysselsattes. 3—5 personer skulle kunna nyanställas,
men i händelse av avslag komme 4—5 personer att avskedas. De utbetalda
avlöningarna utgjorde 1932 kr. 34,142:98 och 1933 kr. 34,157:58. Efterfrågan
å firmans varor vore stor och avsättningen mycket god men stor konkurrens
rådde.

Boksluten för 1932 och 1933 utvisade följande:
Tillgångar.

Kassabehållning.................

Bankräkning..................

Postgiro.....................

Varufordringar, Sverige..............

Aktier, obligationer...............

Färdiga varor..................

Varor i arbete..................

Råvaror.....................

Kontors- o. a. inventarier............

Maskiner i fabriken...............

Transportmedel.................

Summa tillgångar

1932		1933
767:	85	1,160:	—
2,056:	25	1,230:	89
0:	—	234:	55
7,420:	18	14,840:	62
100:	—	100:	—
5,794:	55	4,618:	64
7,160:	—	3,435:	25
3,557:	35	5,105:	05
20,631:	43	22,953:	38
11,475:	—	12,200:	—
4,250:	—	8,150:	—
63,212:	61	00 CM CD t-	38

Skulder. 1932

Varuaccepter.................. 5,169: —

Varuskulder................... 28,755: 73

Reversskulder.................. 17,000: —

Kapitalöverskott................. 12,287: 88

Summa skulder 63,212: 61

1933

7,071: 76
34,673: —
21,000: —
11,283: 62

74,028: 38

Bland de ingivna räkenskapsutdragen fanns följande utdrag av kapitalkontot
för 1932:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 1Z. (Bilaga.)

1932

u/« Enl. boskillnadsbeslut

Fastighetens

konto . . 12,000: —

Inventarie

Konto . 5,000: —

Obligationers

konto. . 11,300: — 28,300: —
31/12 Proprie Konto .... 9,323: —

Vinst- & Förlust Konto 2,842: 66
Utgående Balans Konto 12,287:88

Kronor 52,753: 54

1932

a/ii Ingående Balans Konto
........ 43,753:54

1932

u/4 Enl. boskillnadsbeslut

Div. Personers Konto 9,000: -—

Kronor 52,753: 54

I yttrande den 19 februari 1934 hemställde kommerskollegium, att ansökningen
icke måtte föranleda någon åtgärd under anförande:

»Sökanden synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande bestämmelser
torde böra vara för handen vid utlämnande av lån från subvention
ur de medel, vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till
främjande av enskild företagsamhet. Särskilt får kommerskollegium i sådant
avseende erinra örn föreskriften, att den hjälp, som lämnas ett företag, icke
må bliva ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för
ett annat företag.»

1 promemoria den 5 mars 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»Efter att under annat firmanamn ha drivit tillverkning och försäljning i
parti och minut av charkuterivaror samt kött- och fläskhandel startade sökanden
egen affär i november 1931. Lokaler för charkuterifabriken förhyras
av Norrköpings stads Slakthus och voro mycket snygga och ändamålsenliga.

Orsaken till kapitalbristen är att söka i förluster på kunder samt att maskiner
inköpts. Därest behövliga medel kunna anskaffas, vore meningen att
genom större inköp per kontant likvid förbilliga varan samt dessutom utvidga
verksamheten, så att densamma jämväl skulle komma att omfatta konservering
av skinkor, frankfurterkorv, pastej m. m. Enligt sökandens beräkning
skulle maskinuppsättningen härför draga en kostnad av 8,000 kronor. Årsproduktionen
uppgår f. n. till 150,000 kr. Företaget sysselsätter 20 personer.
Ekonomiskt resultat: 1932 förlust kr. 2,842:66; 1933 vinst 6,495:74.

Detaljförsäljningen sker från tvenne butiker, den ena i Norrköpings saluhall,
den andra vid Kungsgatan.

Debet:

Balansräkning pr 31/12 1933.

Kredit:

Aktier......... 100: —

Inventarier....... 43,303: 38

Kassa och bank..... 2,625: 44

Fordringar 14,840: 62

Varulager .......13,158: 94

Kr. 74,028:38

Varuaccepter......7,041:76

Varuskulder....... 34,673: —

Lån (privat)....... 21,000: —

Kapital......... 11,283: 62

Kr. 74,028:58

Frånsett den av värderingsman föreslagna nedsättningen med 10 % å värdet på
inventarierna, synes värdet ligga högt, ty en avskrivning av 10 % på 3 år är alltför
litet.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.) 15

Brandförsäkring: enligt spec..................å kr. 81,000

Erbjuden säkerhet:

Förlagsinteckning.....................» » 25,000

Förslag:

att sökanden beviljas statslån, 10 års amortering och 5 % ränta. . » » 15,000

Säkerhet:

Förlagsinteckning med bästa rätt; borgen av fru Helga Sofia Hulterström
och direktören Knut Erik Vilhelm Montgomery, båda i Norrköping
..........................» » 15,000»

Sedermera ingav sökanden intyg, utvisande av en var av fru Hulterström och
Montgomery ansåges vederhäftig för den borgen, som de enligt uppgift tecknat
för 15,000 kr. enligt förlagsinteckningsrevers av Axel R. Hulterström.

Kungl. Maj:t (23 mars 1934) beviljade Hulterström till förstärkning av
hans rörelsekapital ett lån å 15,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Borgen av fru
Helga Sofia Hulterström och direktören K. E. V. Montgomery.

6) Grimsås nya torv aktiebolag, Nittorp, ''Älvsborgs län.

Bolaget anhöll den 16 maj 1934 örn lån å 25,000 kr. till förstärkning av sitt
rörelsekapital.

Sedan ansökningen remitterats till kommerskollegium, infordrade kollegium
yttranden från statens torvingenjörer.

Torvingenjör Björkman anförde:

»Enligt skrivelsen har bolaget bl. a. motiverat sin und. ansökan med, att,
örn lån ej beviljas till företaget, måste rörelsen nedläggas och såsom följd härav
uppstå arbetslöshet, vilken — enligt bolagets mening — även skulle utsträckas
till ett par grannfabriker, enär Grimsåsfabriken enligt uppgift är mellanhand
för försäljning av c:a 10,000 balar torvströ per år från dessa grannfabriker.
Ostridigt torde även vara, att, örn en nedläggning av fabriken kommer
till stånd, kommer detta att medföra minskade arbetstillfällen i den ort
fabriken är belägen. Men denna minskade arbetstillgång i Grimsåsbygden
kommer däremot att verka i motsatt riktning vid andra närliggande torvströfabriker,
vilka med all sannolikhet ha att motse ökade arbetstillfällen i motsvarande
grad. Någon minskning i arbetslösheten inträder sålunda icke vid
fabrikens nedläggning eller m. a. o. minskade arbetstillfällen vid den ena
fabriken åstadkommer motsvarande arbetstillgång vid andra fabriker. Arbetstillgången
blir sålunda oförändrad.

För att en minskning av arbetslösheten skall inträda, förutsätter detta bl. a.
en ökning av torvströtillverkningen vid fabriken med ty åtföljande avsättning
av fabrikens produkter vare sig på hemmamarknaden eller på exportmarknaden.
Men då en ökad avsättning på hemmamarknaden endast torde
komma att ske på bekostnad av andra fabrikers avsättningsmöjligheter —
någon nämnvärd utökning av torvströanvändningen inom landet synes f. n.
icke kunna påräknas — och sålunda vara till skada för dem, så finner jag
denna väg icke framkomlig för arbetslöshetens minskande. Ej heller torde
man kunna räkna med exporten härför, då densamma ännu ej tagit några
mera fasta former. I detta hänseende må här anföras vad dir. Woelfer i
Malmö skriver till mig i brev av den 13 febr. i år ang. Grimsåsfabrikens torvströexport
till Förenta staterna:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

’---, meia få till sist till vårt beklagande tillfoga att fabriken i Grims ås

trots dess samhörighet med Falköpingscentralen, som vi hava kontrakt med,
börjat exportera på egen hand och brutit sig ut ur vår organisation. De sälja
till en konsument-kooperation i Amerika, som företrädesvis handlar med rysk
torvströ. Deras uppträdande är mycket obehagligt för ett enhetligt svenskt
uppträdande, i synnerhet då vår organisation i Amerika har uträttat ett jättearbete
med reklamkampanj för »svenskt» torvströ i allmänhet. Grimsås levererar
icke ett förstklassigt material, som vi kunna godkänna och skulle detta
faktum såväl som deras prispolitik skada samtliga övriga svenska torvströfabriker
---—.

Högaktningsfullt,

Th. Woelfer.’

Att döma av detta uttalande torde fabrikens export av torvströ icke ännu
vara att räkna med.

Då ett bifall till sökandens låneframställning sålunda icke skulle medföra
någon lindring i arbetslösheten i allmänhet och en nedläggning av fabriken
ej heller skulle åstadkomma någon minskning i arbetstillgången på det område
fabriken företräder, får jag som min mening uttala, att motiv ur ifrågavarande
synpunkter saknas för tillstyrkande av bifall till sökandens und.
framställning örn lån från de medel riksdagen anvisat till arbeten till motverkande
av arbetslösheten för främjande av enskild företagsamhet.»

Torvingenjör Sjögren anförde:

»Areal torvströmosse utgör c:a 90 hektar.

År 1907 utförde jag undersökning av Grimsås mosse, tillhörig dåvarande
Grimsås Torvaktiebolag, numer Grimsås Nya Torvaktiebolag.

Värderingsinstrument upprättades för torvlån. Lån beviljades år 1908 å

42.000 kronor, vilket belopp lyftades den 21/3 1908.

Under de därpå närmast följande 5 åren, varunder jag utförde besiktningar
vid fabriken, tillverkades sammanlagt 118,767 balar torvströ eller i medeltal
23,753 balar per år. Under hela tiden (27 år), som verksamheten hittills
pågått, kan tillverkningsmängden hava varit i medeltal 25,000 balar per år
eller sammanlagt 675,000 balar.

Enligt undersökningsresultatet beräknades mossen före avverkningens början
innehålla material till 1,000,000 balar torvströ. Nu återstående råmaterial
kan bedömas motsvara 325,000 balar, som med nu enligt uppgift beräknad
årsproduktion ä 30,000 balar blir tillräckligt c:a 10 år. Torvströmaterialet
är av fullt god beskaffenhet.

Uti stycket 4 i en till ansökan vidfogad bilaga (''Uppgifter rörande Grimsås
nya Torvaktiebolag’) anföres, att företaget nödgas nedlägga rörelsen vid
eventuellt avslag på låneansökan.

Sökanden avser med lånet, 25,000 kronor, blott att kunna bedriva rörelsen
i samma omfattning, som under den senare tiden ägt rum, eller som nämnt
c_:a 30,000 balar per år. Således planeras ej några ändringar eller utvidgningar
av själva anläggningen.

Den 8 september 1933 nedbrann bolagets förutvarande torvströfabrik till
grunden, se stycket 6 i förut nämnda bilaga. Brandskadeersättningen var

25.000 kronor. Denna summa blev otillräcklig för uppförande av ny fabrik
med maskiner.

Någon tid före branden (sommaren 1933) hade fabriken inrättats för tillverkning
av exporttorvströ. Kostnaden för dessa ändringar i fabriken samt
de förluster på tillverkningen, som tidigare gjorts, jämte en del andra till -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

stötande ogynnsamma faktorer hava samverkat till, att det uppstått kapitalbrist
för bolaget.

Vidare anför torvbolaget i förutnämnda bilaga, stycket 4, de minskade tillfällena
till arbetsförtjänster, som uppkomma genom driftens inställande och
antyder därjämte, att arbetsförtjänsterna samtidigt skulle minskas vid ett
par andra fabriker, varifrån försäljningen under ett par år delvis har dirigerats
vid Grimsåsfabriken. Antydda konsekvens för de två åsyftade fabrikerna
måste vara felaktig. Ett omvänt förhållande är däremot mer sannolikt.
Om Grimsåsfabriken nedlägges, torde dess tidigare omsättning, i varje
fall den inhemska, övergå till grannfabrikerna (här närmast Strömsfors och
Hädinge) och öka arbetstillfällena på dessa platser, enär någon minskning
av torvströförbrukningen icke lär uppkomma, om en eller annan fabrik inställer
rörelsen. De allra flesta av landets torvströfabriker ha en högre tillverkningskapacitet,
än som under många år kunnat utnyttjas, och önska gärna
en ökad omsättning.

Angående konsekvenserna i fråga örn arbetslöshet i samband med eventuellt
nedläggande av Grimsåsfabriken, så gör torvingenjör Björkman härom
ett uttalande, som härjämte närslutes såsom bilaga. I uttalandet ingripes jämväl
ett omnämnande angående torvströexporten från Grimsås. Vad beträffar
ett visst citat i denna bilaga, som tar sikte på torvmaterialet och är ofördelaktigt
för Grimsås, så delar jag icke där företrädda mening. På grund av
min förut omnämnda undersökning av Grimsås mosse, så vet jag, att dess
torvströmaterial är konkurrens dugligt, åtminstone på den inhemska marknaden.

Torvbolaget meddelar i sina ''Uppgifter’, stycket 5, angående arbetslösheten,
att inom Nittorps kommun inga arbetslösa äro anmälda. Vid företaget lia
13 man arbete av mer stadigvarande art, varförutom 20 man och 10 minderåriga
kunna få tillfälligt arbete under sommarhalvåret. Inga nyanställningar
kunna göras, även örn lånet beviljas.

’Det har visat sig omöjligt att erhålla privat kapital för ordnandet av företagets
ekonomi.’ ''Försök att av aktieägare och andra personer erhålla nytt
tillskott av kapital har resulterat i, att de erbjudit sig tillskjuta en del av
kapitalbehovet, därest statslån erhålles.’ ''Kommunen torde icke kunna förmås
att låna företaget några medel’, se styckena 11, 13 och 14 i ''Uppgifter
rörande Grimsås nya Torvaktiebolag’. Nämnda förhållanden tyda icke på
ett gott förtroende från de närmast initierades sida för företagets framtida
bestånd.

Vad angår den säkerhet (se den till ansökan bilagda förlagsförteckningen
av den 31/12 1933), som erbjudes för ett lån å 25,000 kronor, så kan jag ej
finna densamma vara betryggande. Skulle företaget komma på obestånd
så återstår för statsverket ej annat, än att söka realisera förlaget, vilket
troligen skulle inbringa på sin höjd blott 15 ä 20 % av de i förteckningen
upptagna värdena, sammanlagt 36,071:63 kronor. Att märka är, att byggnaderna
redan tidigare äro intecknade och belånade. Särskild uppmärksamhet
bör fästas vid varulagrets värde, i förteckningen upptaget till sammanlagt
17,570:46 kronor. Detta värde, till huvudsakligaste delen bestående i
halv- och delvis endast påbörjat fabrikat, kan variera i avsevärd grad från
det ena året till det andra, beroende av olika mängder av dylikt råmaterial.
Och skulle företaget glida mot obestånd, så har med all sannolikhet varumängden
och värdet minskat, innan fallet kommer.

Med hänsyn till det ovan anförda och särskilt med avseende på, att lånet
ej blir bidragande faktor till ökade arbetstillfällen, kan jag ej finna, att fullgiltiga
motiv föreligga för dess tillstyrkande.»

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 5 sami. Nr 12.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Kommerskollegium hemställde, under hänvisning till torvingenjörernas yttranden,
att ansökningen icke måtte bifallas.

Till bemötande av torvingenjörernas uttalanden inkom bolaget med skrifter,
vari huvudsakligen anfördes:

»Vi erfara att vår låneansökan blivit av Kungl. Kommerskollegium avstyrkt
efter motivering av Statens Torvingenjör Gustaf Sjögren, och tro vi
oss förstå, att orsaken härtill är, att man ansett vår export av torvströ vara
av tillfällig art, sammanhängande med valutaförhållandena och följaktligen
en alltför osäker faktor att räkna med vid bedömandet av storleken av de
arbetstillfällen, som en fortsatt verksamhet vid vårt företag skulle kunna ge.

Orsaken till ingenjör Sjögrens ståndpunkt synes oss vara, att han icke är
tillräckligt insatt i hithörande ting. Exporten till U. S. A. är icke beroende
på de rådande valutaförhållandena utan på anpassning av varan till de amerikanska
köparnas önskemål.

Då vi år 1926 påbörjade vår export till U. S. A. i liten skala sökte vi givetvis
utvidga densamma. Härvid funno vi, att Tyskland överallt tidigare inarbetat
sina kvaliteter, vilka genom att de undergått vissa siktnings- och fläktningsprocedurer
avsevärt skilde sig från svenskt torvströ vad sorteringen beträffar.
Vi funno följaktligen ringa intresse för vår vara. En ändring av
sorteringen skulle medföra stora kostnader för maskinändringar och -kompletteringar,
vilket vi icke hade kapital till, Emellertid hade vi inga svårigheter
att behålla den marknad, sorn vi erövrat, trots de tyska exportörernas oavbrutna
försök att fråntaga oss den, givetvis beroende på, att våra kunder vant
sig vid vår sortering och att kvaliteten hos det svenska torvströet i sig självt
har företräden framför det tyska.

Att vi föregående år lyckades hastigt utvidga vår export sammanhänger i
någon mån med valutaförhållandena men framför allt med att många amerikanska
importörer blevo alltmer obenägna att göra sina inköp i Tyskland. Sedan
vi numera gjort nödiga ändringar av maskinerna och framställa en vara,
som är i överensstämmelse med vad köparna i allmänhet äro vana vid, finnas
alla skäl för att vi skola kunna behålla den större marknad, som vi nu ha, och
som ger såväl vårt företag som kringliggande fabriker rika arbetstillfällen.
Det finns dessutom en del andra skäl, som tala för att exporten till U. S. A.
icke är en tillfällig företeelse.

De påståenden, som framförts, att vår export skulle skada övriga fabrikers
export äro oriktiga, liksom påståendet att det skulle finnas en exportorganisation
mellan torvströfabrikerna. Härmed förhåller sig sålunda att en firma
Premier Peat Moss Corporation, New York, genom sin representant/delägare
herr Theodor Woelfer, Malmö, med en hel del fabriker uppgjort kontrakt om
rätt till ensamförsäljning i U. S. A. Firman inköper torvströet i fast räkning
vid fabriken och tillhandahåller en del packningsmaterial. Detta gör att fabrikanterna
icke hava någon möjlighet att kontrollera vilka priser torvströet
betingar sig i U. S. A., ett arrangement vilket vi anse synnerligen oklokt.
Vi hava upprepade gånger uppmanat Västra Torvströcentralen, en sammanslutning
för gemensamt uppträdande vid försäljning och av vilken vi äro medlem,
att försälja torvströet direkt till U. S. A. gärna med Herr Woelfer eller
annan lämplig person eller firma som agent, men detta har icke vunnit beaktande.
tydligen på grund av oerfarenhet av dylika affärer. Därest det funnits
en sammanslutning mellan torvströfabriker i och för export för säljning
på sätt, som skyddat fabrikanternas intressen, skulle vi omedelbart anslutit
oss till en sådan sammanslutning. För övrigt skedde kontrakteringen mellan

Konstitutionsutskottets memorial Nr 18. (Bilaga.)

lorvströfabrikerna och hr Woelfer de första månaderna under år 1932, då vår
export i större skala redan var i full gång, och skulle det överhuvud taget
bliva tal örn att den enes eller andres intressen skadats, så anse vi det riktigare,
att det blir framhållet, att våra intressen skadats genom Premier Peat
Moss Corporations uppträdande efter det vi börjat. Talet örn, att vi skulle
skada andra torvfabrikör genom vår export, är även orimligt så länge vi sälja
vår torvströ till högre priser än vad andra fabriker erhålla, Påståendet att en
av våra kunder skulle skada Sveriges export genom att distribuera torvströet
till låga priser är givetvis icke riktigt. Därest torvströets distributionskostnader
nedbringas, medför detta, att det blir populärt, och konsumtionen ökas.»

I promemoria den 4 augusti 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:
i

»Företaget är beläget intill Grimsås järnvägsstation (linjen .Värnamo—
Limmared) i Nittorps socken av Älvsborgs län. Tillverkningen av torvströ
och torvmull uppgår normalt till c:a 30,000 balar.

Antalet anställda vid besöket 13 man. Dessutom tillkommer 20—30 extra
arbetare under tiden maj—november.

Arbetslöshet. Inga anmälda arbetslösa finnas inom kommunen.

Kapitalbristen beror (utom på driftsförlust år 1932 å kr. 2,345: —, förorsakad
av minskad omsättning) av att fabriken i september 1933 härjades av
eldsvåda. Merkostnad utöver brandskadeersättningen för byggnadens återuppförande
samt förluster tillfölje stagnation i driften slukade företagets rörelsekapital,
så att medel nu icke finnas till arbetslöner för inbärgning och
nyskärning av torv o. d. Omändringsarbeten för sortering av exportvaror har
ävenså krävt en del kapital.

Utbetalda arbetslöner år 1933 kr. 19,752:39.

Orderstocken icke nämnvärd, då leverans sker i mån som orderna ingå.

Kapitalanskaffning. Något stöd från kommunen icke att räkna med. Från
aktieägarna och andra personer torde någon hjälp kunna erhållas, men blott
under det förhållandet, att statslån erhålles.

Bindande överenskommelse från fordringsägarna örn orubbad kredit kan
erhållas.

Balansräkning pr 31/12 1933.

Debet Kredit

Kassa och bank ..... 1,234: 10 Upplupna, ej förfallna

Varufordringar, Sverige . . 827:27 räntor........ 100: —

D:o utlandet....... 1,165: 92 Varuaccepter...... 4,685: 05

Andelar . ....... . 891: — Varuskulder....... 4,496:32

Varor i arbete...... 16,409: 70 Låneaccepter...... 3,000: —

Emballage o. d...... 1,160:76 Bankskulder ...... 25,000: —

Div. debitorer...... 1,900: — Reversskulder...... 20,500: —

Verktyg, modeller .... 1:— Aktiekapital....... 30,000: —

Kontors o. a. invent. . . . 300: —

Maskiner...... . . . 11,951: 17

Transportmedel..... 249: —

Ledningar o. spår .... 4,500: —•

Mossar ......... 14,000: —

Byggnader....... 26,878:26

Skogar......... 300: —

Underskott, förluster . . . 6,012: 19

Kr. 87,781:37 Kr. 87,781:37

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

NB.

Varufordringar: Betecknas såsom säkra.

Andelar: » » »

Varor i arbete:

Självkostnadspris. Ligger t. o. m. under medel-kostnadspriset för torvströfabrikerna.

Emballage: Inköpspris.

Div. debitorer: Verkställande direktören löneförskott Obs. motvikt mot lån.

Maskiner: Bokförda pris torde få anses högt.

Ledningar och spår: c:a 40 ton. Priset normalt.

Mossar: Kr. 14,000 torde, under förutsättning att driften fortsättes, icke

få anses alltför högt.

Byggnader: Kr. 26,878: 26.

Bankskulder: östra Kinds sparbank kr. 25,000: —.

Reversskulder: Dalstorps pastorats bolag kr. 16,000 (förlagsint. å — belopp

Herr J. P. Olsson o. Karl Olsson 4,500 = kr. 20,500: —).

Driftresultat 1929 1930 1931 1932 1933

Inkomster.

Torvströtillverkningen . 11,518: 49 12,132: 21 9,413: 73 6,404: 80 11,073: 47

Hyror........ 520: — 520: — 490: — 400: — 400: —

Maskinförsäljn..... 250: —

Förlust å rörelsen . . . 2,345: —

Summa kronor: 12,038: 49 12,902: 21 9,903: 73 9,149: 80 11,473: 47

Utgifter.

Räntor........ 2,755: 23 2,565: 87 2,572: 91 2,793: 32 2,333: 19

Omkostnader..... 5,260:69 5,194:76 5,015:81 4,883:24 5,806:98

Reparationer..... 2,624:57 2,783:58 1,778:76 1,473:24 3,333:30

Avskrivningar å for dr. . 149: — 8: —-

å maskiner..... 1,249: -—- 2,350: — 536: 35

Summa kronor: 12,038:49 12,902:21 9,903:73 9,149:80 11,473:47

Säkerhet erbjudes:

dels förlagsinteckning å kr. 25,000 med bästa rätt. Förlagsegendomens bokförda
värde 31/ia 1933 kr. 34,271: 63. Maskiner nya, anskaffade efter
branden 1933,

dels borgen av företagets ledare, bankkamreraren Karl Olsson, Grimsås.
Av bolagets aktiestock innehar familjen Olsson 75 %.

Kommentar: Med hänsyn tagen till den irreguljära driften vid torvströfabrikerna
är inneliggande lager av helfabrikat samt varor i arbete mycket växlande,
varför detta som belåningsobjekt är mindre tilltalande. Värdet av
maskiner o. a. inventarier är mycket problematiskt ur realisationssynpunkt
sett, varför förlagsinteckning utan god borgen icke kan förordas som säkerhet.
Olssons namn icke starkt och skulle mera hava moraliskt värde. Någon
starkare borgen kan icke anskaffas. För att frigöra förlagsinteckningen skulle
Olssons familj garantera 8,000 kronor, resterande skulle tagas av statslånet.

Allmänt omdöme.

Efter som vad vid besiktningen framgick, har ledningen nedlagt ett mycket
intensivt arbete för organiserande av exporten till U. S. A. och jag anser
att resultatet lovar gott för framtiden.

Under hänvisning till Olssons redogörelse, som på min begäran uppsatts,
får jag betona att enligt denna relation herr Woelfer i Malmö, delägare i en

Konstiiutionsutslcoitets memorial Nr 12. (Bilaga.)

exportorganisation, Premier Peat Moss Corporation i New York, är försäljare
för vissa enskilda torvströfabriker, men icke någon sammanslutning av dylika
och således hava endast en del fabriker, som av herr Woelfer utväljas, möjlighet
att få exportera sitt strö. Grimsåsfabriken framhåller, att de icke skulle
hava gått fram på egen hand örn exporten organiserats och tillbakavisar den
av herr Woelfer gjorda beskyllningen, att genom sin direkta aktion hava skadat
den svenska exporten för övrigt.

Enligt Grimsås uppgift lär Woelfer avräkna kr. 1:25 pr bal ab fabrik,
då Grimsåsfabriken vid direkt export utfår ett pris av kr. 1: 60—1: 70 netto
ab fabrik, sedan alla extra kostnader för exportpackning avräknats. Ledningen
medgiver, att kvaliteten tidigare, på grund av otillräckliga sorteringsanordningar,
icke varit fullt tillfredsställande, men är denna svaghet nu övervunnen
och de amerikanska köparna nöjda. I motsats till torvingenjör Björkman
är torvingenjör Sjögren av den uppfattningen, att Grimsås material är
konkurrensdugligt, åtminstone på den inhemska marknaden. Jag anser att
det är till full evidens bevisat, att det duger även för export.

Bifogade telegram utvisar, att en av importörerna i U. S. A. är intresserad
för försäljning av Grimsås hela produktion. Exporten utgjorde 1933 23,085
balar (Grimsås 12,908 + andra fabriker 10,177). Under första halvåret i år
har skeppats 16,925 balar (Grimsås 10,582 + andra 6,343).

Jag kan icke finna, att fabrikens export minskar möjligheterna för andra
fabriker, ty den nordamerikanska marknaden är så stor, att en export av t. ex.

39.000 ä 50,000 balar från Grimsås och med denna samarbetande fabriker i
ingen grad minskar möjligheterna till avsättning från andra svenska fabriker.

Att Grimsåsfabriken skulle verka prisförstörande torde motsägas av den
omständigheten, att de utfå ett pris, som är c:a 30 % högre än det som herr
Woelfer avräknar.

Efter vad jag kan finna, har herr Olsson gjort sig förtjänt av erkännande
för det goda resultat han uppnått på exportmarknaden och väl värd att få ett
statslån åt sitt företag. Beklagligtvis äro emellertid säkerheterna icke sådana,
att jag kan tillstyrka ansökta lån.»

Telegrammet hade följande lydelse:

»Acceptera ettusen balar torvmull Avvakta skeppningsinstruktioner Stop
Intresserade för försäljning av Eder hela produktion Stop Meddela Edert produktionspris
Stop Örn nödvändigt vilja vi skicka vår representant på vår bekostnad
genast Stop Känna oss övertygade örn att vi lätt kunna sälja Eder
hela produktion.»

I anledning av vad sålunda anförts angående bolagets säkerhet meddelade
Olsson, att förlagsinteckningen kunde frigöras utan att eventuellt statslån behövde
tagas i anspråk, samt att aktieägarna säkerligen komme att tillskjuta

5.000 kr. utöver ett belopp av 8,000 kr., som de tillskjutit våren 1934.

Kungl. Maj:t (5 okt. 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 16,000 kr. på 9 år, varav de 2 första ränte- och amorteringsfria.
Säkerhet: Förlagsinteckning å 16,000 kr. med bästa förmånsrätt
samt borgen av bankkamreraren Karl Olsson.

7) Choklad-, Karamell- & Konfektfabriken Farris, aktiebolag, Malmö.

Bolaget anhöll i skrivelse den 12 oktober 1933 örn lån å 10,000 kr. Sedermera
utökade bolaget sin framställning att avse lån å 20,000 kr. Till stöd

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

anfördes bl. a.: I händelse av bifall beräknades 12 personer kunna nyanställasmen
i händelse av avslag komme 25 av nuvarande arbetsstyrkan av 40 att avskedas.
Antalet arbetslösa i Malmö vore 7,115. Utbetalda arbetslönerna
under sista året utgjorde 44,436 kr.

Av ingivna räkenskapsutdrag inhämtas, att fabriksrörelsen medfört förlust
under 1931 med 1,931:68 kr. och under 1932 med 2,230:69 kr., vilka
belopp emellertid genom vinst å bolagets fastighet nedbragts till: för 1931 en
vinst å 154: 32 kr. och för 1932 en förlust å 165: 69 kr.

Tillgångar:

Fastigheten . . . . . .
Maskiner och inventarier
Tillverkningskonto . . .

Postgiro m. m......

Diverse fordringar . . .

Skulder:

Aktiekapitalet . . . . .
Fastighetens låne-konto .

Accepter.......

Bank-konto......

Låne-konto......

Diverse skulder . . . .
Obetalta räkningar . . .
Vinst- & Förlust konto .
Saldo från 1931 . . .

Förlust 1932 .....

Balansräkningar. I

31 dec. 1931

31 dec. 1932

	82,000: — 58,000: — 53,137: — 468: 16 52,229: 24	82,000: — 62,400: -* 67,428: — 155: 92 51,835: 97
Kr.	245,834: 40	Kr. 263,819:89
	66,000: —	66,000: —
	80,950: —	79,550: —
	7,545: 99	24,804: 92
	6,885: 16	5,343: 92
	35,350: —	34,250: —
	43,483: 68	50,138: 80
	5,437: 63	3,716: —
	181: 94
: 94
: 69		16: 25

Kr. 245,834: 40 Kr. 263,819: 89

I yttrande den 4 december 1933 anförde kommerskollegium:

»Sökandeföretaget synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande
bestämmelser böra föreligga vid utlämnande av lån och subvention ur
de medel, vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande
av enskild företagsamhet. Särskilt får Kommerskollegium erinra örn föreskriften,
att den hjälp, som lämnas ett företag, icke må bliva ägnad att medföra
arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett annat företag. Kollegium
finner sig därför icke kunna tillstyrka bifall till framställningen.»

I promemoria den 22 december 1933 anförde en av de för ifrågavarande
ärendens handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna
:

»Denna fabrik har 40 anställda och en årsproduktion av 300,000 kronor.
Kvaliteten på produkterna torde vara bra och priserna billiga. Leveranser till
ett flertal regementen förekomma allt som oftast.

Fabrikens maskinella utrustning är förstklassig, och nuvarande anskaffningsvärdet
av maskinerna belöper sig till 165,000 kronor; bokföringsvärdet
är 61,396, och får anses mycket lågt, då de flesta maskinerna anskaffats under
de senaste åren och befinna sig i utmärkt skick. Som en jämförelse kan
nämnas att av de tre bilar, som nu användas, äro två bokförda till 1 kr. pr st.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Emellertid har det egna kapitalet varit för litet, varför denna expansion och
företagets främmande kapital är rätt stort och tyngande. Förutom botten-*
lånet i fastigheten utgöres det främmande kapitalet av tillsatser från intressenterna,
varför ej några risker förefinnas; intressenterna äro för övrigt villiga
att avskriva fordringar till minst lika stort belopp som ett eventuellt statslån.

Bland skulderna i övrigt märkas varuskulder till ett belopp av kr. 46,847
och varuaccepter för kr. 24,804. Det förra beloppet motsvaras av utestående
säkra fordringar för kr. 43,492, då däremot täckning för accepterna saknas.
Ett lån på kr. 20,000 är därför behövligt.

Då den nuvarande ledningen synes handha skötseln av företaget med stor
skicklighet, kunnighet och omtanke, torde företagets framtida bestånd vara
säkrat genom ett statslån på kr. 20,000 och minst 40 personer därigenom ha
sin bärgning. Som säkerhet för lånet erbjudes förlagsinteckning kr. 20,000
med bästa rätt.»

Kungl. Maj :t (19 jan. 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 20,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Förlagsinteckning å

20,000 kr. med bästa förmånsrätt. Särskilt villkor: Att den förlagskredit,
bolaget vid lånets beviljande åtnjöte, bundits på det sätt, som av statskontoret
efter samråd med kommerskollegium funnes erforderligt till tryggande av
rörelsens fortsatta bedrivande.

Den 5 februari 1934 gjordes följande anteckning i akten av nyssnämnde
befattningshavare i socialdepartementet:

»Vid mitt besök vid fabriken gjordes den överenskommelsen, att intressenterna
skulle avskriva fordringar till ett belopp av kr. 30,000 för att sanera bolagets
ställning. Nu ingår meddelande att en av intressenterna ej längre vill
stå vid denna överenskommelse, och bolaget har på grund därav ej möjlighet
att uppfylla villkoren för statslånets utbetalande. Den sannolika följden
härav torde bli betalningsinställelse och ev. konkurs.»

Den 7 i samma månad försattes bolaget i konkurs, och den 26 april 1934
meddelade konkursförvaltaren, att bolagets låneansökan »återtoges».

Den 9 maj 1934 registrerades Farris Nya Aktiebolag, Choklad- & Karamellfabrik,
och den 30 i samma månad anhöll det nya bolaget om ett lån å 20,000
kr. Såsom ett särskilt skäl för lånets beviljande åberopades, att bolaget dreve
en ej oväsentlig export av choklad samt att det inriktat sig på att i största
möjliga utsträckning utvidga exportförsäljningen, vilken vore den för bolaget
förmånligaste.

I promemoria den 19 juni 1934 anförde ovannämnde tjänsteman:

»Det förra A.B. Farris beviljades den 19 januari 1934 ett lån på 20,000
kronor, men som villkor härför föreskrevs att intressenterna skulle avstå från
fordringar för minst lika stort belopp. Detta avtal träffades vid mitt första
besök hos bolaget, men senare ingick meddelande att en av intressenterna vägrade
fullfölja överenskommelsen, och ej långt därefter följde betalningsinställelse
och konkurs. Vid den exekutiva auktionen uppträdde ej några andra
köpare än direktören i det förra bolaget, dir. Kotzky, som bildat ett nytt
bolag för att överta den gamla rörelsen, ehuru representanter för större konkurrentfirmor
enligt uppgift voro talrikt representerade; det är sällsynt att
få konstatera dylik hänsynsfullhet från konkurrenter. På grund härav fick

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

det nya bolaget övertaga samtliga tillgångar för verkliga vrakpriser, vilket
också framgår av en jämförelse mellan balansräkningarna före och efter konkursförfarandet.
Alla gamla maskiner finnas kvar och två nya ha tillkommit,
fastigheten har ännu ej försålts, men skall gå exekutivt nästa månad,
och torde Handelsbanken lämna sin medverkan till att den får övertagas av
bolaget.

Balansräkning.

Tillgångar.

Kassa ..................

Bank...................

Varufordringar...............

Varor...................

Div. debitorer...............

Verktyg och modeller ...........

Inventarier................

Maskin, nuv. inköpsvärde 165,000 ......

Transportmedel, 3 bilar...........

Byggnader ................

/i. 1933	12/5 1934.
138: 92
Hi-
ls,492: 62
67,428: —	17,459: 85
8,343: 35
1: —	800: —
1: —	1,700: —
61,396: —	11,100: —
1,002: —
82,000: —

Kr. 263,819: 89 40,198: 25

. . 24,804: 92

. . 46,847: 36

. . 7,007:44 6,453:55

. . 5,343: 92

. . 34,250:— 13,744:70

. . 79,550: —

. . 66,000:— 20,000: —

. . 16: 25

Kr. 263,819: 89 40,198: 25

Det nya bolagets reversskuld kr. 13,744 är till dir. Kotzky, som är villig
att binda sin fordran under den tid ett ev. statslån graverar; den ekonomiska
ställningen är mycket sund, ehuru största delen av aktiekapitalet gick åt till
förvärvet av rörelsens tillgångar. Ordertillgången är mycket god, men en hel
del måste avvisas, då man ej anser sig kunna taga in fler arbetare för närvarande.
Med tillskott av rörelsekapital skulle hela den förra arbetarstyrkan,
40 st., kunna reengageras.

Då dir. Kotzky synes leda företaget med kunnighet och försiktighet, och
det nya bolaget fortsätter rörelsen under gynnsamma auspicier, finnas nu de
bästa förutsättningar för framtida bestånd, och vill jag därför hemställa att
Farris nya AB. får lyfta det lån å kr. 20,000, som under vissa förutsättningar
beviljades det gamla bolaget.

Förslag: lån å 20,000 kronor, 5 % ränta, 10 års amortering.

Säkerhet: Förlagsinteckning kr. 20,000 med bästa rätt samt borgen av köpmannen
Eric Bengtsson, Malmö, och direktören Bernhard Kotzky.

Särskilt villkor: Förbindelse från dir. Kotzky enl. förestående.»

Kungl. Majit (6 juli 1934) beviljade det nya bolaget till förstärkning av
dess rörelsekapital ett lan a 20,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Förlagsinteckning
å 20,000 kr. med bästa förmånsrätt samt borgen av köpmannen Eric Bengtsson
och direktören Bernhard Kotzky.

Skulder.

Varuaccepter.......

Varuskulder........

Div. kreditorer.......

Bankskulder........

Reversskulder, intressenterna

Fastighetslån......

Aktiekapital........

Bal. vinst.........

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

8) Skräddarmästaren Gabriel Nordgren, Söderhamn.

Nordgren anhöll den 20 mars 1934 om lån å 12,000 kr. eller örn möjligt 15,000
kr. I ansökningen anfördes bl. a.: Rörelsen avsåge tillverkning av herr- och
damkläder såväl på beställning som i konfektion, 15 personer sysselsattes. Antalet
arbetslösa i Söderhamn utgjorde 924. Anledningen till lånebehovet vore
för stort råvarulager i förhållande till den minskade omsättningen samt stora
utestående fordringar. Som särskilt motiv framhölles, att, därest ansökningen
ej bifölles, en minskning av personalen vore ofrånkomlig samt att det ej vore
uteslutet, att rörelsen måste nedläggas, varvid utsikterna för personalen att
erhålla annan sysselsättning syntes vara mycket små.

Ansökningen tillstyrktes i särskilda intyg av stadsfullmäktiges ordförande
i Söderhamn Ernst Lindley, drätselkammarens ordförande därstädes P. Johansson,
Söderhamns fabriks- och hantverksförening, ordföranden i Sveriges
Hantverksorganisation Aug. Lindmark samt Sveriges skrädderiarbetsgivares
centralförening.

Balansräkningar.

31 dec. 1931 31 dec. 1932 31 dec. 1933

Kassa Konto........... 1,700:72 286:83 1,213:47

Varu » ........... 61,295: — 57,495: — 58,006: —

Reskontra Konto........ 39,268:02 28,770:44 29,806:28

Värdepapper ».......... 100:58 100:58 100:58

Inventarie ».......... 10: 18 10: 18 10: 18

Fastighets »....... . . . 128,290:— 128,940:— 128,940: —

Summa 230,664:50 215,603:03 218,076:51

Per Div. Kreditorers Konto....... 86,096: 04 99,017: 11 30,710: 88

Växel » ....... 59,156:81 38,554:38 37,086:29

Hypoteks » ....... 66,965: 18 65,345:05 140,991:29

Kapital »> . ...... 18,446:47 12,686:49 9,288:05

Summa 230,664:50 215,603:03 218,076:51

Rörelsen visade för 1931 en vinst av 1,852:58 samt för för 1932 och 1933
en förlust av resp. 5,759: 98 och 3,398: 44 kr.

De under åren 1931—1933 utbetalda arbetslönerna i rörelsen utgjorde i
runda tal resp. 25,380, 24,540 och 22,725 kr.

I yttrande den 9 maj 1934 hemställde kommerskollegium, att ansökningen
icke måtte föranleda någon åtgärd, under anförande:

»Sökandebolaget synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande
bestämmelser torde böra vara förhanden vid utlämnande av lån ur de
medel, vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande av
enskild företagsamhet. Särskilt får Kommerskollegium i sådant avseende erinra
örn föreskriften, att den hjälp, som lämnas ett företag, icke må bliva
ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett annat
företag.»

I akten finnes följande soliditetsupplysning:

»Nordgren driver sedan många år tillbaka herr- och damskrädderi i Söderhamn.
Han är ägare till ett par större fastigheter, vilka dock torde vara in -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

tecknade till så gott som saluvärdet. Nordgren synes lia ont örn pengar. Kredit
kan icke tillstyrkas.»

Å uppgiften har gjorts denna blyertsanteckning: ,

»Till förestående erinras, att sök. båda fastigheter äro taxerade till resp.

160,000 kr. o. 48,000 kr. tills. 208,000 och belånade till 131,000 kr. eller 63 %.
Tax.-värden äro enl. utredn. icke höga. Telegrafverket uppgives ba förgäves
erbjudit 200,000 kr. för den större fastigheten.»

Kungl. Majit (6 juli 1934) beviljade till förstärkning av företagets rörelsekapital
ett lån å 12,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Inteckning å 12,000 kr. i fastigheten
Björnen nr 2 med förmånsrätt efter 112,000 kronor.

9) A.-B. Kläder, Stockholm.

Bolaget ansökte örn lån å 150,000 kr. samt anförde bl. a. Trots de tre senaste
årens depression, som medfört förlust för bolaget å 150,000 kr., bade bolaget
icke avskedat arbetare. Nu fordrades rörelsekapital, örn avskedande skulle
kunna undvikas. Anställda vore 102 st. Beviljades lånet, komme 30 nyanställningar
att ske. Vid avslag måste inskränkning ske med 33 %, vilket betydde
att c:a 30 personer måste avskedas.

Tillgångar.
Inventarier ....
Varulager . . . . .
Utestående fordringar
Bank tillgodohavande
Kassabehållning . . .

Skulder.

Utelöpande egna acc,
Övriga egna skulder
Aktiekapital stam .

» pref. .
Reservfonden . . .

Bokslutet för 1933.
»Ingående balansräkning.

S:a Kr.

..... 100: —

862,586: —

238,568: 19 1,101,154: 19
11 299:_

5,146: 32 16,445: 32

1,117,699: 51

650,338: 19

98,163: 06 748:501: 25

150,000: —

200,000: —

19,198: 26 369,198: 26

1,117,699: 51

Utgående balansräkning.

Tillgångar.

Inventarier ..................

Varulager...................

Utestående fordringar.............

Kassabehållning............... .

1933 års förlust................

100: —

850,599: 69

261,852: 15 1,112,451: 84
5,174: 30
150,702: 71

S:a Kr.

1,268,428: 85

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Skulder.

Utelöpande egna acc....... Övriga egna skulder...... Skuld å bankkreditiv......		802,522: 85 91,035: 52 5,672: 22	899,230: 59
Aktiekapital stam....... » pref........ Reservfonden.........		150,000: — 200,000: — 19,198: 26	369,198: 26
	S:a Kr.		1,268,428: 85
Vinst - Inkomster. Bruttovinst å rörelsen..... 1933 års förlust........	& Förlusträkning.		417,558: 09 150,702: 71
Utgifter. Omkostnader......... Annons- & Reklam...... Räntor............ Löner............. Hyror............ Förlust å på avbet, sålda varor	S:a Kr.	68,233: 33 70,509: 48 22,181: 48 239,958: 65 89,674: 81	568,260: 80 490.557: 75 77,703: 05
	S:a Kr.		568,260: 80*

I promemoria den 16 juli 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»Aktiebolaget bildades år 1919 och övertog den av herr Henrik Emanuel
Forsmark och hans fru sedan flera år bedrivna rörelsen.

Tillverkar och försäljer herrkläder.

Omsättningen har under de senaste 5 åren i medeltal uppgått till kr.
1,935,000:— och sista året till kr. 1,644,000:-—.

Bolaget, som har huvudaffären med butik, kontor, lager och tillskärning
i Sveavägen 34—36, skrädderiverkstäder vid Appelbergsgatan samt 5 filialaffärer
på olika ställen i staden, sysselsätter inom dessa 102 personer, varav
61 män och 41 kvinnor samt dessutom mellan 70 och 100 hemarbetare huvudsakligen
bosatta i Vingåker.

Beviljas låneansökan kan arbetet bedrivas mera jämnt året runt. Under 1 :a
och 3:e kvartalet är tillgången på order alltid mindre, varför verksamheten under
dessa av brist på erforderligt rörelsekapital brukar bedrivas med reducerad
personal, ehuru följden därav ofta blir liksom nu till midsommar, att firman
måste avsäga sig en del order. Meningen med lånet vore att bedriva rörelsen
mera jämnt året runt.

Avslag å ansökan medför fortsatt inskränkt drift under ovannämnda båda
kvartal, varigenom ett 30-tal personer under denna tid bliva arbetslösa.

Orsaken till kapitalbristen torde vara för litet rörligt kapital från början,
varför firman laborerat med accepter till stora belopp, vilka bliva svårskötta
vid minskad omsättning.

Av de insända styrelse- och revisionsberättelserna framgår:

att bolaget under de fem sista åren förlorat å kunder sammanlagt kr.
763,747: 88, vilket dock endast utgör knappt 8 % av totala omsättningen,

att under åren 1929, 1930 och 1932 redovisats nettovinster å tillsammans kr.
41,676:13,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

att under åren 1931 och 1932 visats förluster å sammanlagt kr. 222,758:11,
vilka täckts genom ovannämnda vinster samt från 1928 inbalanserad vinst
och reservfond, så att nu å vinst- och förlustkontot kvarstår en förlust av kr.
131,504:45.

att den 31 december 1933 tillgångarna överstego de främmande skulderna
med kr. 218,495:55, vilket belopp således resterar av aktiekapitalet.

Under år 1933 utbetalades i löner

till styrelse och revisorer.................Kr. 1,500: —-

till ledande tjänstemän.................. » 18,000: —

till övriga........................ » 27,100: —-

Kr. 46,600: —

till arbetare....................... » 449,547: 91

Kritik av balansräkningen per 31 december 1933.

Inga kundväxlar finnas. All försäljning sker antingen kontant eller på
avbetalningskontrakt. Endast detaljkunder, inga partiaffärer göras.

Varufordringar: alla fordringar över 6 månader gamla avskrivna före bokslutet.
Av fordringarna vid bokslutet kr. 261,852:15 voro vid besöket något
över kr. 200,000:— influtna.

Nya fordringar dock tillkomna, så att vid besöket utestående fordringar
förelågo till c:a kr. 100,000:— högre belopp än vid årsskiftet.

Färdiga varor: kr. 700,141:17 äro upptagna till material + sömlön utan
pålägg för omkostnaderna.

Varor i arbete: kr. 10,869:— äro upptagna endast till materialkostnaden.

Råvaror: d. v. s. tyger och tillbehör kr. 139,589: 52 till inköpspriser.

Kontors- o. a. inventarier, maskiner m. m. i bokslutet upptagna till kr.
100:—.

I verkstaden vid Appelbergsgatan fanns 14 symaskiner värde
c:a...........................Kr. 6,000: —

vid Sveavägen fanns tillskärningssåg och kastningsmaskiner
c:a........................... » 1,500: —

kontorsinventarier m. m................. » 1,500: —

Kr. 9,000: —

Varuaccepter: kr. 802,522: 85 voro vid besöket delvis inlösta och andra komna
i stället, så beloppet var ungefär oförändrat.

Varuskulder: kr. 91,035:52 voro delvis betalda och andra komna i stället.

Bankskuld: kr. 5,672: 22 å kreditiv på 40,000 kr. i Svenska Handelsbanken.

Inneliggande order uppgingo vid besöket till kr. 60,000: — och försäljningen
under Usta halvåret uppgick till c:a kr. 1,000,000.

Avsättningsmöjligheterna goda och synas fr. o. m. november förra året hava
stadigt ökats och konkurrensen ej särskilt besvärande, då bolaget endast säljer
eget fabrikat och i detalj, varigenom alla mellanhandskostnader och förluster
å återförsäljare undvikas.

Firman synes vara mycket väl och förståndigt skött och torde nog bestå
även utan bifall till låneansökan, men genom tilldelande av det sökta lånet
skulle bolaget få tillfälle att bereda sin personal jämnare sysselsättning.

Ali tillskärning och expedition sker i Stockholm men endast c:a en femtedel
av plaggen sys färdiga i Stockholm på verkstaden, resten färdigarbetas i
Vingåker av hemarbetare. Ett i Vingåker bosatt ombud för bolaget distribuerar
arbetet till hemarbetarna och ombestyr de färdiga varornas återsändande
till Stockholm.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Att förlusten å avbetalningsaffärerna kan hållas så låg är beroende på att
bolaget alltid tager 10 % kontant vid beställningen, 40 % kontant vid leveransen
och resten får avbetalas nied 10 % per månad. På detta sätt har bolaget alltid
material och sömlön täckta, innan leveransen sker.

Ansökan avser ett belopp av kr. 150,000 som lån, vilket bolaget hoppas få
återbetala med månatliga avbetalningar å kr. 5,000 med början efter lista
året.

Några större skulder utöver varuskulderna har bolaget ej och ligga dessa
å några få större leverantörer, vilka även äro delägare i företaget. Någon
fara för press från fordringsägarnas sida föreligger därför icke.

Som säkerhet erbjudes förlagsinteckningar samt borgen av direktör Henrik
Em. Forsmark och hans hustru.

Om lånet i sin helhet beviljas, är meningen inbetala kreditiv i Svenska Handelsbanken
och lämna staten förlagsinteckningar med bästa rätt som säkerhet.

Även örn man sätter realisationsvärdet av bolagets lager av färdiga kläder
och tyger så lågt som kronor 350,000 eller 40 % av bokslutsvärdet 1933, vilket
var det lägsta under de 5 sista åren, under vilka medelvärdet för lagret
uppgick till kr. 931,300:—, och helt bortser från realisationsvärdet å bolagets
maskiner, värderade till kr. 9,000: —, och övriga inventarier, torde den erbjudna
säkerheten vara fullt antagbar. Direktör Forsmark äger en fastighet i
Vingåker taxerad till kr. 20,000 och en villa i Djursholm taxerad till kr.

45.000 samt aktier i företaget till kr. 200,000.

Av samtal med bankdirektör Hagenius i aktiebolaget Svenska Handelsbanken
framgick, att bolaget, ehuru det alltid skött sina förbindelser, icke på
grund av den nya banklagens bestämmelser kan mot förlagsinteckningar påräkna
ökad kredit i banken. Dir. Hagenius lovordade dock direktör Forsmark
såsom en ovanligt driftig, initiativrik och vederhäftig affärsman, som
skötte sin affär på ett mönstergillt sätt. Någon risk för åtstramning av krediten
från bankens sida tycktes dock ej föreligga.

Förslag: beviljas lån å kronor 100,000:— löpande med 5 % ränta, att amorteras
med kr. 5,000:— i månaden med början under den 13:de månaden efter
lånets lyftande.

Säkerhet: inteckningar å kr. 100,000:— i bolagets förlagsegendom över kr.
50,000:— samt borgen av direktör Henrik Emanuel Forsmark och Fru Elisabet
Eugenia Forsmark, född Grönquist.»

Kommerskollegium avstyrkte ansökningen under anförande:

»Sökandebolaget synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande
bestämmelser torde böra vara för handen vid utlämnande av lån ur
de medel, vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande
av enskild företagsamhet. Särskilt får Kommerskollegium i sådant avseende
erinra örn föreskriften, att den hjälp, som lämnas ett företag, icke må bliva
ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett annat
företag.»

Kungl. Majit (10 aug. 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess
rörelsekapital ett lån å 100,000 kr. mot säkerhet av dels förlagsinteckning å

100.000 kr. med förmånsrätt efter 50,000 kr., dels ock borgen av direktör
H. E. Forsmark och hans hustru. Återbetalning av lånet skulle ske efter
12 månader med 5,000 kr. i månaden.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

10) Hugo Bengtson aktiebolag i Stockholm ansökte om lån å 50,000 kr.
och subvention med 25,000 kr.

Bolagets ställning den 31 dec. 1932 var följande:

»Tillgångar.		Skulder.
Inventariers Konto . .	33,998: 96	Aktiekapitalet.....	66,000: —
Varu Konto .....	77,355: —	Beservfond......	4,000: —
Kassa Konto.....	2,898: 18	Egna Accepter.....	45,466: 18
Diverse Debitorer . . .	69,721: 37	Div. Kreditorer ....	22,021: 82
H. Pengtson......	9,750: —	A/B. Sv. Handelsb. . .	27,171: 67
Postgiro Konto ....	372: 25	Låne Konto .....	97,500: 26
Kundaccepters Konto	16,464: 24	Skuldräntor......	2,443: 94
Separat k:o Sv. H. B. . .	12,192: —
Obligationers Konto . .	485: 40
Vinst- & Förlust Konto	41,366: 47
Kr.	264,603: 87	Kr.	264,603: 87»

Kommerskollegium avstyrkte framställningen och anförde, att bolaget icke
syntes uppfylla de förutsättningar, som syntes böra vara för handen vid utlämnande
av lån och subvention. Särskilt erinrade kollegium om föreskriften,
dels att den hjälp, som lämnas ett företag, icke må bliva ägnad att medföra
arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett annat företag, dels
att subvention bör skapa möjligheter att trygga sökandeföretagets framtida
existens.

I promemoria den 25 september 1934 anförde en av de för ifrågavarande
ärendens handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna
:

»Bolaget bildades år 1928 för övertagande av den av direktör Hugo Bengtson
bedrivna konfektionsaffären.

Tillverkar elegantare damkonfektion (klänningar, blusar och kjolar m. m.)
speciellt av det slag, som eljest importeras från Paris, Wien och Berlin.

Årsproduktionen, i medeltal av de 5 sista åren kr. 511,670:—, hade år 1933
nedgått till kr. 434,820: —-.

Anställda beräknas efter rekonstruktionen bliva 60 personer, varav 6 män,
54 kvinnor.

Avslag torde antagligen tvinga bolaget att gå i konkurs.

Orsak till kapitalbristen synes vara dels förluster å på lager tillverkade
varor, dels särskilt sista årets stora förluster å kunder, som blivit insolventa.

Av de insända styrelse- och revisionsberättelserna framgår:

att bolaget åren 1929, 1930 och 1932 lämnat något överskott, medan förlusterna
åren 1931 och 1933 uppgingo till betydande belopp,

att bolagets aktiekapital, som ursprungligen var kr. 40,000, år 1932 ökades
till kr. 66,000 och år 1933 till 100,000. Denna senare ökning inbetalades visserligen
men vann ej registrering, enär de nya aktierna enligt stämmobeslutet
skulle helt sakna rösträtt.

I avvaktan på en del begärda upplysningar angående det per den 31 dec.
1933 upprättade bokslutet samt förslag till bolagets sanering, enär ett stödlån
till bolaget i dess dåvarande skick omöjligen skulle kunna trygga företagets
framtida bestånd, har ärendet på sökandens begäran fått vila.

I början av juni inställde bolaget betalningarna och överlämnade till Köp -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

mannaföreningarnas Central för ackordskonkursärenden att utreda bolagets
ställning och inleda ackordsunderhandlingar med bolagets oprioriterade borgenärer.
Den 3 juli inlämnade direktör Bengtson vid besök å departementet den
av Köpmannaföreningen uppgjorda staten per u/e 1934 för bolaget, och den
11 sept. meddelar Köpmannaföreningarnas Central att samtliga oprioriterade
fordringsägare antagit det erbjudna ackordet örn 30 %. Sedan vissa intressenter,
som försträckt bolaget betydande belopp, förklarat sig helt avstå från
sin andel i ackordsbeloppet, uppgår detta nu till kr. 40,344: 24. Likvid, för
vilken godkänd borgen är ställd, kommer att fullgöras den 11 okt. I samband
med denna rekonstruktion hava omkostnaderna nedbringats avsevärt.
Lönerna för tjänstemännen hava minskats till kr. 52,260 mot 69,677 år 1933
och övriga omkostnader beräknats till c:a 83,700 mot 98,500 kr. under år 1933.
Genom de vidtagna åtgärderna torde, om nödigt rörelsekapital erhålles, utsikter
hava skapats för firmans framtida bestånd.

Efter rekonstruktionen skulle balansräkningen per 11 juni 1934 erhålla

följande utseende:

Tillgångar. Skulder.

Kassa .... 2,021:63 Div. kreditorer

Postgiro . . . 239:52 enl. ackord. . 40,344: 24

Bankräkning . 20,583: 74 Förlust å kund Varufordringar

. 54,776: 94 växl..... 19,644: 68 59,988: 92

Obligationer 540: — 78,161:83 Bankräkning . 25,098:43

Varor enligt in- Reversskuld . . 20,450: — 45.548: 43

ventering . . 41,844: 51 Aktiekapital . . 22,000: —

Inv. o. maski- Reserv .... 10,967: 95 32,967: 95

ner..... 18,498: 96

Kronor 138,505: 30 Kronor 138,505: 30

Kommentarer:

Bankräkning: separat konto hos Svenska Handelsbanken kr. 20,583:74
spärrat till täckning för omstående förluster å diskonterade kundväxlar kr.
19,644: 68.

Varufordringar: kr. 54,776: 94 fullt säkra och lämna sedan ackordet erlagts
ett överskott på 14,432: — kronor.

Obligationer: kr. 540:— statens premieobligationer deponerade för post och
elektrisk ström.

Varor inventerade till 50,260:58 men vid Köpmannaföreningens värdering
nedsatt till kr. 41,844:51.

Inventarier och maskiner (42 symaskiner, varav 6 specialmaskiner) tidigare
i böckerna upptagna till kr. 30,498: 96, äro väl underhållna och väl värda kr.
18,498: 96, vartill de upptagas i den nya balansen.

Bland skulderna har jag redan redogjort för sådana till diverse kreditorer
och kundväxlar.

Bankräkning kr. 25,098:43 å checkräkning med Svenska Handelsbanken
mot säkerhet av personlig borgen.

Reversskuld till fru Carlesson kr. 20,450: —- mot 2 :dra förlagsinteckningen

å kr. 25,000:—.

I avlöning utbetalades år 1933 efter rekonstruktionen

till styrelsen.....Kr. 3,000: — —

» ledaren.....» 16,000:-— 12,000: —

» övriga tjänstemän . » 50,677:— 40,260:—-

» produktiva arbetare
.......» 90,303: — 78,000: —

Konstitutionsutskottets memorial Nr 18. (Bilaga.)

Ordertillgången god och inneligga nu oeffektuerade order till kr. 40,000: —.

Avsättningsmöjligheterna goda och åtnjuter företagets tillverkningar mycket
gott anseende, vilket styrkes genom ett flertal till ansökan fogade intyg.

Konkurrens föreligger egentligen endast från utlandet, särskilt från Tyskland,
då företaget är ensamt här i landet inom branschen elegantare damkonfektion,
och har firman otvivelaktigt nedlagt stora förtjänster genom att åt
svensk arbetskraft bevara en hel del arbete, som eljest gått till utlandet. Örn
den beslutade saneringen genomföres och det sökta lånet av kr. 50,000: — beviljas,
synes mig förutsättningar hava skapats för företagets framtida bestånd.

Före rekonstruktionen hava för bolaget intresserade privatpersoner försträckt
betydande belopp, vilka genom rekonstruktionen för dessa gått helt förlorade,
varför bolagets möjligheter att erhålla ytterligare lån nu äro uttömda.

Så snart ackordet genomförts återstår endast skuld till Sv. Handelsbanken och
till fru Carlesson, vilka båda ställa sig välvilliga till företaget, varför man ej
torde ha att befara några störningar av företagets drift.

Som säkerhet för lånet erbjudes förlagsinteckningar å kr. 50,000 med bästa
rätt och borgen av styrelsen samt dessutom av direktören Olof Josephsson i
AB. Hyvén.

Bolagets belåningsbara egendom har enligt omstående balans ett värde av
kr. 60,000: — och torde på grund av den försiktiga värdesättningen möjliggöra
antagandet av en förlagsinteckning å kr. 50,000: — med borgen av styrelsen.

Förslag: Lån å kr. 50,000:-—- beviljas att amorteras på 10 år och löpande
med fastställd ränta, mot

Säkerhet: av inteckning å kr. 50,000: -—• i bolagets förlagsegendom med borgen
av bolagets styrelse direktör Hugo Bengtson och kamrer Helge Meethz
samt dessutom borgen av direktör Olof Josephsson i AB. Hyvén, Stockholm.

Som villkor: för lånets utbetalande bör enligt mitt förmenande ställas, att
sökandebolaget styrker, att förenämnda ackord är betalt, att ovanstående nedskrivning
av aktiekapitalet registrerad och att rekonstruktionsbalansen och
omkostnadsplanen av bolagsstämman fastställd.»

Kungl. Majit (2 november 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess
rörelsekapital ett lån å 50,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Förlagsinteckning å 50,000
kr. med bästa förmånsrätt samt borgen av direktörerna A. H. Bengtson och O.
Josephsson samt kamreraren H. E. J. Meethz. Särskilt villkor: Att beträffande
i ärendet omförmälda ackord, nedskrivning av bolagets aktiekapital
samt rekonstruktions- och omkostnadsplan för bolaget de åtgärder vidtagits,
som av statskontoret efter samråd med kommerskollegium funnes erforderliga
till betryggande av rörelsens fortsatta bedrivande. 11

11) Skjortfabriken Bore A.-B. i Trollhättan.

I framställning den 9 februari 1934 anhöll John Elmer på uppdrag av intressenterna
för Skjortfabriken Bores rekonstruktion örn ett lån å 25,000 kr.
I ansökningen anfördes bl. a.: Elmer, som drivit rörelse under firma Skjortfabriken
Bore, hade försatts i konkurs i december 1933. Fabriksdriften hade
genom avtal med konkursförvaltaren dock hela tiden uppehållits samtidigt
som undersökningar gjorts örn möjligheten att genom bolagsbildning trygga
rörelsens framtida bestånd. Rekonstruktionsplanen hade följande utseende:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

»Rörelsen övertages av ett för ändamålet bildat aktiebolag och förutsattes
skola bedrivas så, att permitterad personal åter kan beredas arbete, och fabriken
sålunda sysselsätta 40 ä 60 personer med en årsomsättning av 3 ä 400,000
kronor och med 85 ä 110,000 kronor till den anställda personalen utgående avlöning.

Härför beräknas bolaget behöva förfoga över ett rörelsekapital av c :a 65,000
kronor, som skulle anskaffas genom ett, under förutsättning att statligt stödlån
erhålles, redan utlovat

Aktiekapital av...........

Förlagslån mot l:a förlagsinteckning . .
Statligt stödlån mot 2:a förlagsinteckning

. . Kr. 25,000: —

. . » 15,000: —

. . » 25,000: —

S:a Kr. 65,000: —

att användas sålunda:

För inköp av Skjortfabriken Borea Konkursbos maskiner och

inventarier......................Kr. 12,500

För övertagande av Konkursboets inneliggande lager av tyger

och fabrikat....................c:a » 7,500

För ytterligare erforderligt lager av tyger och övriga materialier

för tillverkningen.................... » 20,000

För lager av färdigt fabrikat och till avlöningar och övriga löpande
utgifter..................... » 25,000

S:a Kronor 65,000

(Åren närmast före konkursen eller 1930—1932 hade antalet i rörelsen sysselsatta
arbetare utgjort resp. 33, 29 och 25 samt årsomsättningen i runda tal
144,000, 116,000 och 109,000 kronor.)

Vidare anfördes, att 1/3—1/2 av Elmers tillverkning levererats till Kooperativa
förbundet samt att även efter konkursen avtal örn leveranser till förbundet
avslutats. Tillgången på arbete för kvinnor vore ytterst begränsad i Trollhättan
och antalet arbetslösa uppginge till över 600, varför de sociala skälen
för verksamhetens fortsättande måste anses behjärtansvärda.

Ansökningen tillstyrktes av konkursförvaltaren ävensom Köpmannaföreningens
ombud, stadsfiskalen Winlöf.

I promemoria den 5 februari 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna
:

»Denna skjortfabrik startade år 1918 och inköptes år 1922 av nuvarande
innehavaren hr Elmer, som ej var branschman och dessutom hade för litet
startkapital. I 10 år drev E. sitt företag och redovisade varje år rätt goda
vinster, men år 1932 blevo svårigheterna övermäktiga och E. måste begära
50 % ackord, vilket också genomfördes med tillhjälp av Göteborgs Köpmannaförening.
Strax efter ackordets genomförande blev en förlagskredit på 25,000
kronor uppsagd och E. försattes i konkurs. Emellertid tycks man i staden
vara böjd för att stödja Elmer, och ett bolag är under bildande för att övertaga
rörelsen och fortsätta verksamheten med E. som chef. Vid mitt senaste
besök i Trollhättan den 26/4 voro 33,000 tecknade och det anses att man utan
svårighet skall komma upp i minst 40,000 kronor aktiekapital. Konstituerande
stämma hålles den 18 maj.

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 5 sami. Nr 12.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Det har ställts i utsikt att det nya bolaget skall få övertaga samtliga maskiner
och inneliggande lager för cirka 20,000, vilket får anses mycket fördelaktigt.

För att säkerställa företagets framtida existens behöver man större rörelsekapital,
än vad som kan åstadkommas av stiftarna och begär därför ett statslån,
och då ett företag, som kan absorbera kvinnlig arbetskraft har stor betydelse
för staden, hemställer jag att ett statslån å kronor 12,000 beviljas.

Förslag: lån 12,000 kronor, 5 % ränta, 10 års amortering.

Säkerhet: Förlagsinteckning 12,000 kronor med bästa rätt jämte borgen av
styrelsen.»

I yttrande den 17 mars 1934 hemställde kommerskollegium, att ansökningen
icke måtte föranleda någon åtgärd under anförande:

»Ansökningen avser beredande genom lån av erforderliga medel, utöver vad
på annat sätt kan anskaffas, för finansiering av ett nytt aktiebolag, som skulle
övertaga den av sökanden drivna firma Skjortfabriken Bore i Trollhättan, vilken
kommit på obestånd.

Sökanden synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande bestämmelser
torde böra vara för handen vid utlämnande av lån ur de medel,
vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande av enskild
företagsamhet. Särskilt får Kommerskollegium i sådant avseende erinra örn
föreskriften, att den hjälp som lämnas ett företag, icke må bliva ägnad att
medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett annat företag.»

Den 18 maj 1934 bildades det nya bolaget med ett aktiekapital å 40,000 kr.

Kungl. Maj:t (7 juni 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 12,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Förlagsinteckning å 12,000
kr. med bästa förmånsrätt samt borgen av bolagets styrelse disponenten L. F.
Hansson, grosshandlaren F. E. Olsson och fabrikören John Elmer.

Från bolagsstyrelsen inkom sedermera följande meddelande:

»Enär det beviljade beloppet emellertid vore otillräckligt för bedrivande av
bolagets verksamhet på i låneansökningen angivna grunder och förutsättningar,
som fullt ut erfordrade det ansökta lånebeloppet av 25,000 kronor, och då
lånevillkoren i övrigt vore mindre förmånliga, ansåg sig Styrelsen nödsakad
avstå från statslånet i fråga.»

12) A.-B. Oscar G. Eliasson i Göteborg ansökte örn lån å 50,000 kr. Bolaget
hade enligt ansökningen på grund av den ekonomiska krisen och valutasvårigheter
förorsakats förluster och därför kommit att lida brist å rörelse -

kapital.

Bokslutet för 1932.

[»Utgående Balansräkning.

Tillgångar: Skulder:

Kontant i kassan .... 909: 48 Aktiekapitalet..... 50,000: —

Inventarier....... 1: — Reservfond....... 10,000: —

Varulager....... 105,360: — Dispositionsfond .... 20,000: —

Div. Debitorer..... 63,121: 67 Div. Kreditorer.....80,914: 12

Accepter........ 3,791: 60

Vinst & Förlust k:o . . . 2,863: 27

» Årets...... 1,823: 16

Kronor 169,392: 15

Konslitutionsutsleottets memorial Nr 12. (Bilaga.)
Vinst & Förlust Konto.

Inkomster:
Varu Konto . .

189,557: 53

Kronor 189,557:53

Utgifter:

Avlönings Konto
Frakt »

Reskostnads »
Omkostnads »
Intresse »
Konkurs »
Årets vinst »

. . . . 102,508:64

. . . . 5,223:90

. . . . 17,272:32

. . . . 46,860:72

. . . . 6,339:28

. . . . 9,529:51

. . . . 1,823:16

Kronor 189,557:53

Ansvarsförbindelser: Kr. 64,774:54 för diskonterade varuväxlar.

Årets vinst kr. 1,823:16 jämte å Vinst & Förlust Konto balanserade kr.
2,863:27 eller tillsammans kr. 4,686:43 överföres helt till Vinst & Förlust
Konto.»

I promemoria den 20 april 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna
:

»Industrigrupp: tillverkning av tapisserivaror.

Antal arbetare: 63 st., hemarbetare 40—100.

Balansräkning	pr 31/i2 1933.
Tillgångar:		Skulder:
Kassa.........	311:82	Accepter, nu 15,000: — .	32,718: 16
Div. debitorer.....	99,919: 85	Div. kreditorer, nu
Främmande aktier i		60,000:—......	139,761: 44
AB L. Lundberg, kund .	10,000: —	Aktiekapitalet.....	50,000: —
Varulager, nu 105,000: —	139,500: —	Reservfond.......	10,000: —
Inventarier.......	1: —	Dispositionsfond ....	20,000: —
Vinst o. Förlust.....	7,433: 36	Vinst o. Förlust.....	4,686: 43
Kronor	257,166: 03	Kronor	257,166: 03
	Vinst- och Förlustkonto.
Debet:		Kredit:
Avlöningar.......	94,357: 06	Varukonto .......	160,060: 78
Frakt o. rabatt.....	4,475: 21	Förlust........	7,433: 36
Resekostnader.....	10,926: 25
Omkostnader......	46,764: 52
Intresse........	7,105: 64
Konkurs (kundavskrivn.).	3,865: 46
Kronor	167,494: 14	Kronor	167,494: 14

Denna firma startade för 25 år sedan sin verksamhet, och ombildades år
1924 till aktiebolag med 15,000 kronor aktiekapital, vilket sedan ökats till

50,000 kronor.

Det är en omfattande rörelse detta bolag bedriver, i sin bransch den största
i Skandinavien, med 63 fast anställda personer och mellan 40 till 100 hemarbeterskor.
Som ett exempel kan nämnas att tullavgiften för importerat
linne uppgår till 32,000 kronor pr år. Årsomsättningen har varit i ständigt
stigande, som följande siffror utvisa:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

1926 ...............kr. 214,788: —

1927 ...............» 292,000: —

1928 ...............» 455,293: —

1929 ...............» 489,767: —

1930 ...............» 504,292: —

1931 ...............» 549,299: —

1932 ...............» 626,609: —

1933 ...............» 648,828: —

Detta utgör försäljningssummorna för egna tillverkningar, därtill kommer
direkta försäljningar av linne för c:a 50,000 kronor pr år.

Bolaget Ilar också i regel lämnat en god avkastning, med undantag för
de tvenne sista åren, då de osäkra valutaförMllandena kommit att förorsaka
betydande förluster. Försäljningen tillgår nämligen så, att grossisterna
inköpa en provorder till ett pris, som måste vara bindande t. ex. ett halvår
framåt för fortsatta leveranser; när grossisternas resande återkommit från
sina försäljningsresor, lämnar grossisten order efter försålt kvantum, och
fabrikanten skall inköpa erforderlig råvara från utlandet.

Betydande belopp har också förlorats på kunder de senaste åren.

På grund härav står bolaget inför nödvändigheten att betydligt inskränka
sin verksamhet, även örn någon fara för firmans fortsatta existens ej föreligger.

Då bolaget redan nu direkt och indirekt sysselsätter ett stort antal människor
och genom sin ständiga utveckling kan absorbera ytterligare arbetskraft,
anser jag ett stödlån högst behjärtansvärt. Som säkerhet erbjudes förlagsinteckning
efter 10,000 kronor.

Samtliga maskiner äro bokade i 1 kr., men torde realisationsvärdet uppgå
till minst 25,000. Dessa jämte lågt beräknat varulager och inneliggande säkra
fordringar kan beräknas hava ett nuvärde av minst 200,000 kronor, och jag
anser att ett stödlån på 35,000 kronor skulle vara tillräckligt för att trygga
företagets drift i oförminskad omfattning.

Förslag:

Lån 35,000 kronor, 5 % ränta, 5 års amortering.

Säkerhet:

Förlagsinteckning 35,000 kronor näst efter 10,000 kr. jämte borgen av direktör
Oscar Eliasson samt fru Dagmar Eliasson.»

Kommerskollegium avstyrkte framställningen under anförande:

»Sökandebolaget synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande
bestämmelser torde böra vara för handen vid utlämnande av lån och subvention
ur de medel, vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till
främjande av enskild företagsamhet. Det synes därjämte av handlingarna
osannolikt, att bolaget kunde ställa antagbar säkerhet för det sökta lånet.»

Kungl. Maj:t (18 maj 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 35,000 kr. på 5 år. Säkerhet: Förlagsinteckning å 35,000
kr. med förmånsrätt efter 10,000 kr. samt borgen av direktör O. G. Eliasson
och fru Dagmar Eliasson.

13) A.-B. Nils Lindes bokbinderi, Göteborg.

Bolaget ansökte den 18 okt. 1933 om lån å 25,000 kr. I ansökningen anfördes
bl. a., att Nils Linde under ett 20-tal år drivit bokbinderirörelse i Göte -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

borg men under 1933 erhållit 20 % ackord; varefter sökandebolaget bildats för
driftens övertagande. F. n. vore 20 personer anställda i rörelsen men genomsnittet
vore 25. I händelse av bifall till låneansökningen komme med säkerhet
nyanställningar att äga rum, då bolaget hade för avsikt att i större omfattning
upptaga tillverkning av reklamartiklar. Antalet arbetslösa i Göteborg
uppginge till 8,089. Den kapitalbrist, som funnes, berodde ytterst på att
Linde redan från början saknat kapital och därför arbetat under svåra ekonomiska
förhållanden. Den under senare år allt mer tilltagande konkurrensen
hade pressat ned priserna och motverkat rörelsens utveckling. Av omtanke
örn arbetarna och för att få behålla en väl utbildad arbetarstam hade avskedanden
icke ägt rum, utan hade Linde för att skaffa arbete tagit beställningar,
som lämnat en alltför ringa vinst för att förslå till räntor och amorteringar.
Vid bolagsbildandet hade icke större kapital kunnat anskaffas än som
förslagit till genomförandet av ett ackord för Linde, betalning av prioriterade
skulder, samt ett mycket ringa rörelsekapital. Under 1932 hade utbetalats i
arbetslöner 37,371:21 kr.

Angående bolagsbildandet anfördes följande i en ansökningen bilagd promemoria
:

»Vid tiden för bolagsbildandet hade herr Linde följande skulder:

Prioriterade:

Fastighetsinteckningar..............Kr. 70,000: —

Förlagsinteckningar...............» 10,000: —

Ogulden hyra..................» 275: —

Avbetalningskontrakt..............» 4,188: ■—

Arbetslöner...................» 1,404: 32

Skatter....................» 1,882:68

Kr. 87,750: —

Oprioriterade:

Bankskulder mot borgen.............Kr. 10,685: —

Diverse personer................» 32,442: —

Kr. 43,127: —

Bland oprioriterade skulder hava då icke inräknats skulder på c:a kr.
7,000:—, som efterskänktes av vederbörande fordringsägare.

Efter förhandlingar med fordringsägarna genomfördes ett 20 % ackord å
oprioriterade fordringar, oberäknat bankskulderna, som övertogos av borgensmännen.
Ackordet jämte vissa kostnader beräknades till kr. 11,000:—.

Herr Linde överlät sin rörelse till bolaget mot 150 stamaktier enligt denna
uppställning.

Tillgångar:

Hälften av fastigheten n:r 5 i 2:a kv. Regeringen i Pustervik, tax.

120,000: —........................Kr. 70,000: —

Lager...........................J » 1,835: —

Inventarier.........................» 18,353: —

Värde å i gång varande affär och firmanamn..........» 20,000: —

Kr. 110,188: —

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Skulder:

I fastigheten intecknad gäld

Förlagslån........

Skuld å avbetalningskontrakt
Utgifter för ackord ....
Saldo för 150 stamaktier . .

. Kr.	70,000: —
	10,000: —
	4,188: —
	11,000: —
	15,000: —
Kr.	110,188: —

I bolaget tecknades preferensaktier till ett belopp av kr. 18,700:—. Detta
belopp bar i huvudsak åtgått för betalning av ackordet, avbetalningar å fastighets-
och förlagsinteckningar och avbetalningskontrakt samt kostnader
för bolagsbildandet. överskottet har använts i rörelsen.»

Intyg angående Lindes yrkesskicklighet m. m. företeddes från t. f. direktören
i svenska slöjdföreningen och ordföranden i föreningen Göteborgs konsthantverkare
Gustaf Munthe ävensom från landshövding von Sydow.

I yttrande den 28 oktober 1933 anförde kommerskollegium:

»Sökandebolaget synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande
bestämmelser böra föreligga vid utlämnande av lån och subvention ur
de medel, vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande
av enskild företagsamhet. Särskilt får Kommerskollegium erinra örn föreskriften,
att den hjälp, som lämnas ett företag, icke må bliva ägnad att medföra
arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett annat företag. Kollegium
finner sig därför icke kunna tillstyrka bifall till framställningen.»

Sedermera inkom Sveriges bokbinderiidkareförening med följande skrivelse:

^»Enär det kommit till vår kännedom, att ruhr. firma hemställt örn ett lån
på 25,000 kronor från anslaget till främjande av enskild verksamhet, för att
genom detta lån bliva i tillfälle att bedriva tillverkning av reklamartiklar,
bedja vi att få framhålla, att arbetstillgången inom denna bransch redan nu
är så begränsad, att avskedanden och permitteringar av arbetare på en del
ställen måst företagas. En firma, Reklamaktiebolaget Skandia i Limhamn,
har helt måst inställa sin verksamhet.

På grund därav måste vi bestämt avråda från beviljandet av firman T .in ripa
begäran örn lån, då ett dylikt beviljande med all säkerhet skulle öka de svårigheter,
som redan nu äro rådande inom detta speciella område.» I

I promemoria den 25 maj 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

Tillgångar:

Kassa.....

Postgiro ....
Lånekonto . . .
Varukonto . . .
Inventarier . . .
Fastigheten. . .
Good-will . . .

»Balansräkning pr 31/12 1933.

Skulder:

337: 93 Div. personer...... 5,729: 74

14: — Göteborgs sparbank . . . 35,000: —

2,204: 99 Dir. Eisner....... 30,000: —

3,372:27 » Ljunggren..... 9,000: -—

18,844: 40 Aktiekapital...... 15,000: —

70,000: — Preferensaktier..... 18,700: —

20,000: — Bob vinst....... 1,343: 85

114,773: 59 lii,773: 59

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)	39
	Vinst- och Förlustkonto.
Debet:		Kredit:
Omkostnads konto . Löners » Intresse » Kapital »	. . 3,627: 75 . . 32,622:93 . . 4,026: 15 . . 1,343: 85	Varukonto .......	. 41,620:68
41,620: 68		41,620: 68

Lånekonto bland tillgångarna utgöres av förskott till direktör Linde.

Inventarierna torde ha ett nuvarande inköpsvärde av 35—40,000 kr.

Fastigheten, bolaget är hälftendelägare i fastigheten, som är taxerad till

120,000 kronor.

Skulderna till

Göteborgs Sparbank mot säkerhet av Irsta fastighetsint. är stående.

Dir. Eisner 30,000 kr. säkerhet 2:dra fastighetsint. skall amorteras 2,500
kr. årligen jämte 6 % ränta. o o

Dir. Ljunggren 9,000 kr. (utan säkerhet numera sedan han avstatt fran
Irsta förlagsint.) skall amorteras med 1,000 kr. pr år.

År 1911 startade herr Linde sitt bokbinderi i Göteborg och åtnjuter nu
mycket gott anseende »för utomordentlig yrkesskicklighet, som ställer honom
i främsta ledet av svenska mästare inom bokbinderiyrket» enligt ett intyg
från Svenska Slöjdföreningen. Herr Lindes konst är representerad på Nationalmuseum.
För sina yrkesförtjänster har Linde i dagarna utnämnts till
Hovbokbindare.

Till de fasta kunderna räknas länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
magistraten och drätselkammaren i Göteborg, biblioteken i Göteborg m. fl.

Den ekonomiska ställningen är emellertid mycket ansträngd genom brist
på rörelsekapital. Den huvudsakliga orsaken härtill är depressionstiden i
förening med kundförluster, samt vidare att Linde Undvikit att permittera
arbetare, fast ordertillgången tidtals varit ringa, utan i stället sysselsatt arbetarna
med att arbeta på lager, och på dessa arbeten ha också förluster
uppstått.

Ställningen blev till slut så ansträngd att Linde såg sig nödsakad begära
20 % ackord, vilket nu är genomfört, och strax därefter ombildades rörelsen
till aktiebolag. Bland aktietecknarna märkas landshövding Oscar von Sydow,
landssekreterare E. Thorin, doktor Hugo Hammar, dir. Ernst A. Hedén,
major Herbert Jacobsson, AB. Pripp & Lyckholm m. fl. Härav framgar att
man gärna vill stödja herr Linde, men det kapital, som tillfördes rörelsen var
ändock för litet, så att man efter ackordets genomförande saknade rörelsekapital,
och det är på grund därav statslån begäres.

Med hänvisning till vad som ovan anförts örn Linde hemställer jag att ett
statslån å kr. 10,000 beviljas.

Förslag: lån 10,000 kr., 5 % ränta, 10 års amortering.

Säkerhet: Förlagsinteckning kr. 10,000 med bästa rätt samt borgen av direktör
Nils Linde och fru Stina Linde.»

Angående fru Stina Linde inhämtades följande soliditetsupplysning:

»Bubr. övertog för många år sedan ölstugan ''Göta’, som anses vara en av
de mest lönande i staden. Rörelsen skötes väl. 1930 övertog fru L. på arrende
Arvidsviks restaurant i Marstrand, vilken till en början lämnade ganska gott
ekonomiskt utbyte. Rörelsen började emellertid senare gå sämre, varför fru
L. upphörde med rörelsen. Personligen är fru L. skötsam och driftig. Är

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

gift med en boktryckare L., som har en mycket svag ekonomi. Hustru har
måst hjälpa mannen ekonomiskt, så att hon nu själv råkat i ekonomiska svårigheter.
Inkasseringar ha förekommit. Kredit förtroendesak.»

Kungl. Majit (16 aug. 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess
rörelsekapital ett lan a 10,000 kr. pa 10 år. Säkerhet: Förlagsinteckning å

10,000 kr. med bästa förmånsrätt samt borgen av Mils Linde och hans hustru
Stina Linde.

14) Bröderna Lagerström aktiebolag, Stockholm.

Bolaget, som tillverkar boktryckaralster av alla slag, anhöll den 20 juni
1934 om lån å 75,000 kr. och subvention med 20,000 kr. eller lån å 95,000 kr.
eller lägre belopp. Efter att hösten 1932 ha erhållit 9 månaders moratorium,
hade bolaget i okt. 1933 fått 40 % ackord.

Bokslutet för verksamhetsåret Ve 1932—31/5 1933 utvisade följande:

»Vinst- och Förlust Konto.

Debet: Kredit:

Disponibla Medels Konto . 733: 98 Ingående Balans Konto . 733: 98

Diverse Personers Konto . 14,762: 25 Tryckerirörelsens » . 373,005: 96

Material Konto..... 111,673: 17 Förlagsrörelsens » . 2,466:55

Fasta Omk. . 29,631:93 Utgående Balans » . 19,860:36

Prod. Löner . 150,535: 23

Intresse- & Kassarabatt . 12,828: 62

Skatters Konto..... 164: 57

Kronor 396,066: 85 Kronor 396,066: 85

Utgående Balans Konto.

Debet Kredit

Inventarie Konto . . . 363,779: 14 Aktiekapitalets k:o . . 150,000: —

Aktiers Konto Reservfondens k:o . . 15,000: —

(50 st. aktier i A.-B. Disponibla Medels k:o . 3,772: 27

Bröderna Lagerströms Inventarieavskrivn. k:o . 175,329: 27

lit. anstalt)..... 5,000: — Egna accepters k:o . . 105,612: 40

Kassa k:o....... 2,337:80 Hantverkslånefondens k:o 2,000: —

Främm. Accepters k:o . 5,760: 69 Personalens k:o .... 2,453: 75

Kapitalräknings k:o . . 1,951:93 Check-Räkning k:o I . 22,979:83

Förlagslager k:o . . . . 28,087:54 » » »> II . 25,000: —

Material k:o...... 28,763: 06 Diverse Personers k:o . 23,750: 58

Halvfärd. Arbetens k:o . 17,403: 24 Borgens och Ansvarsför Sparkasseräknings

k:o . 1,572: 05 bindelse 37,556: 59

Postgiro k:o...... 1,000: 72 Säkerhet för lån:

Vinst & Förlust k:o . . 19,860:36 Förlagsinteckn.

Diverse Personers k:o . 50,381:57 60,000: —

Kronor 525,898: 10 Kronor 525,898: 10»

I yttrande den 21 aug. 1934 hemställde kommerskollegium, att ansökningen
icke måtte föranleda någon åtgärd under anförande:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

»Sökanden synes icke uppfylla de förutsättningar, under vilka enligt gällande
bestämmelser lån må utlämnas av de medel, som å riksstaten för budgetåret
1934/1935 anvisats för lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet.
Särskilt torde företagets svårigheter i väsentlig mån bero på andra
omständigheter än konjunkturerna.»

I promemoria den 20 september 1934 anförde en av de för ifrågavarande
ärendens handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna
:

»Firman grundades år 1903 den 1 maj och ombildades år 1906 till aktiebolag
med 45,000 kronors aktiekapital. Nuvarande aktiekapital uppgår tili
kr. 160,000. Samtliga aktierna äges av direktör Hugo Lagerström och hans
familj.

Dotterbolaget, ’AB Bröderna Lagerströms Litografiska Anstalt’ (Litobolaget)
bildades år 1919 med ett aktiekapital av kr. 65,000. Av detta innehas
aktier för 5,000 kr. av moderbolaget och resten av Direktör Hugo Lagerström
och hans familj.

Båda bolagen således typiska familjebolag.

Ar 1906 grundade Direktör Hugo Lagerström ''Skolan för Bokhantverk’
och har sedan dess yrkesundervisning ingått som ett led i bolagets och Direktör
Lagerströms arbete, vilket rönt mycket erkännande. Dessutom har bolaget
å eget förlag utgivit facktidskriften Nordisk Boktryckarkonst m. m.

Sökandebolaget tillverkar boktrycksalster av alla slag till i medeltal kr.
423,300:— per år.

Litobolaget trycker som specialitet musikalier men utför dessutom allt slags
litografiskt tryck.

Omsättning var sista året kr. 124,726:-—.

Anställda voro vid besöket: 58 arbetare

II tjänstemän och förmän

1 chef

Summa 70 personer.

Dessutom arbetade vid tillfället 11 man hos ''Litobolaget’.

Avslag å ansökan medför sannolikt inskränkning av driften och avvisande
av alla arbeten, som ej betalas kontant. Detta torde nödvändiggöra avskedande
av ett 20-tal arbetare.

Orsaken till kapitalbristen är att söka:

dels i minskad arbetstillgång i följd av depressionen med åtföljande prisfall
å tryckalstren,

dels förluster å kunder uppgående till kr. 24,981:18 under de sista 5 åren
och

dels de höga räntor bolaget måst erlägga, nämligen ända upp till 10 % per år.

Hösten 1932 erhöll bolaget 9 månaders moratorium och i oktober 1933 lyckades
bolaget förmå de oprioriterade fordringsägarna att godtaga 40 % ackord.
Ackordsumman kr. 40,722:65 skall erläggas i 6 rater var sjätte månad med
slutbetalning den 15 april 1937. För detta ändamål göras systematiska av-,
sättningar, som insättas å sparkasseräkning. Vid besöket fanns för nästa
betalningstermin c:a kr. 7,000:-— innestående.

Av de insända styrelseberättelserna framgår, att bolaget under de senaste
sex åren, d. v. s. åren efter den 1/6 1929, ej redovisat någon vinst å rörelsen.
De små vinsterna på högst c:a 1,800 kr. förbytas nämligen i förlust örn erforderliga
avskrivningar göras.

Omsättningen, som i medeltal uppgått till kr. 423,300: — hade under bokföringsåret
Vo 32—31/5 33 nedgått till kr. 375,472:51, men stegrades under
bokföringsåret Vo 33—■ js 34 till kr. 416,882:76.

42 Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Bokslut per den 31/s 1934 föreligger nu och har balansen följande utseende:

Tillgångar.

Kassabehållning ....
Kapitalräkning spärrad .

Sparkassa.......

Postgiro........

Aktier........

Varuväxlar......

Varufordringar.....

Färdiga varor.....

Varor i arbete.....

Materiallager.....

Invent. o. maskiner . .
Avgår avskrivningsfonden

Skulder,

Varuaccepter . .
Varuskulder . . .
Personalens Konto
Bankskuld . . .
Aktiekapital . . .
Reservfond . . .

1,223: 59
1,390: 48
4,400: —

8,567:	75
5,000:	—
17,302:	38
55,801:	72	86,671:	85
20,466:	01
13,839:	78
13,777:	47	48,083:	26
366,801:	44
202,839:	44	163,962:	—

8,150		Kronor 298,717: 11
71,000	11	79,150: 11
3,767	78
40,799	22	44,567: —
160,000	—
15,000	—	175,000: —

Kronor 298,717: 11

Dessutom står bolaget i ansvar för diskonterade främmande accepter kr.
15,542: 23 samt för borgen å Litobolagets manufakturförlagslån kr. 18,750:—.
Härjämte har bolaget pantsatt förlagsinteckningar till kr. 60,000: —.
Kommentarer till förestående bokslut per 31/s 1934.

Kapitalräkning spärrad i Sörmlandsbanken för disk. växlar intill 15 %.
Sparkassa reserverade medel för ackordsbetalningen.

Aktier 5,000: — kr. i AB Bröderna Lagerströms Litografiska Anstalt (Litobolaget).

Varuväxlar kr. 17,302:38, varav kr. 10,000 accept av Litobolaget, samtliga
vid bokslutet odiskonterade.

Varufordringar kr. 55,801:72 anses vara fullt säkra.

Färdiga varor (förlagslager d. v. s. böcker) kr. 20,466:01 äro upptagna
endast till c:a 20 % av bokhandelspriset, vilket torde vara fullt försvarligt.
Varor i arbete kr. 13,839: 78 inventerade till utb. kostnader för material.
Materiallager kr. 13,777:47 inventerat till dagspriser.

Inventarier och maskiner bokförda till kr. 163,962:— äro väl underhållna,
men värdet, efter 7 % årlig avskrivning å inköpsvärdet, är endast kr. 89,000:—.
Varuskulder kr. 71,000:11 inkluderar ackordsskulden kr. 40,722: 65.
Personalens konto utgöres av enligt gällande avtal med arbetarna innehållen
avlöning, som är avsedd som semesterpenningar.

Bankskulder kr. 40,799: 22 utgöres av checkräkningar hos Södermanlands Enskilda
Bank mot säkerhet av förlagsinteckningar till kr. 60,000: —.

Under bokföringsåret Ve 1933—31/s 1934 utbetalades i arvoden och löner:

till styrelse och revisorer...........kr. 1,025: — (ing. i fasta

omkostn.)

Konstitutionsutskottets memorial Nr 1Z. (Bilaga.)

till tjänstemän och förmän..........kr. 49,095: 79

» arbetare.................» 149,621: 10

Kr. 199,741:89

Ordertillgången var god och betydligt större i år än vid motsvarande tid
förra året och hade företaget förmånen av betydande fasta order å tryckningen
av ett 20-tal tidskrifter representerande c:a kr. 195,000:—.

Konkurrensen är dock stark utom på företagets specialiteter, finare boktryck.

Bolaget arbetar naturligen tungt och under ett ständigt hot från borgenärernas
sida tills ackordsavtalet är fullgjort. Amorteringarna å ackordet måste
nämligen erläggas prompt å förfallodagarna vid äventyr, att eljest hela det ursprungliga
skuldbeloppet c:a 105,000 kronor kan göras gällande.

Om erforderligt lån beviljas har ledningen för avsikt att kontant inbetala då
resterande ackordsbelopp c:a kr. 34,000:-—- varå man i så fall hoppas erhålla
någon rabatt. Till rörelsekapital erfordras kr. 35,000: —, varjämte inköp av nya
maskiner för c:a 20,000 kr. vore önskvärda. Tillsammans således kr. 89,000: —.

Som säkerhet bjudes förlagsinteckningar jämte borgen av herrarne Lagerström.

Efter ingående förhandlingar med bankdirektör Bergqvist i Södermanlands
Enskilda Bank har banken lovat att i fortsättningen bevilja bolaget kredit å
checkräkning intill kr. 35,000 samt båda bolagen diskonteringsrätt intill ett
sammanlagt belopp av kr. 40,000 mot säkerhet av förlagsinteckning i tryckeribolaget
till kr. 45,000 och förlagsinteckning i Litobolaget till kr. 10,000 jämte

borgen.

Tryckeribolagets lösegendom utgöres av varor.......kr. 48,000: —

och inventarier och maskiner värda............» 89,000: —

Kr. 137,000: —

och har således ett belåningsvärde av c:a 85,000: —

Dotterbolaget »AB Bröderna Lagerströms Litografiska Anstalt» har enligt balansräkning
per den31/s 1944 inventarier och maskiner
bokförda till..............kr. 66,591: 27

minskat med avskrivningsfonden......» 8,140:08 58,451: 19

vilket enligt mitt förmenande ytterligare bör nedskrivas till

Dessutom har bolaget material till ett värde av.....

Stuckna Notplåtar (endast materialvärdet)........

Halvfärdiga arbeten..................

kr.

40,000

2,890

11,110

11,262

Kr. 65,262

vilket bör kunna belånas till kr. 40,000: —.

Den erbjudna säkerheten således förlagsinteckningar i Bröderna Lagerströms
AB till kr. 40,000 över kr. 45,000 samt borgen av Litobolaget säkrad genom
förlagsint. kr. 30,000 över kr. 10,000. Örn således ett lån av staten beviljas å
kr. 70,000:—, skulle härav användas till avbetaln. i banken 12,500:—, varför
till bolagets förfogande skulle kvarstå 57,500:—- kr.

Då bolaget är väl rekommenderat och lånet måste anses skapa förutsättning
för bolagets framtida bestånd, tillåter jag mig föreslå, att lån av kr. 70,000: —
beviljas löpande med 5 % ränta och 10 års amorteringstid mot säkerhet av förlagsinteckningar
till kr. 40,000:-— med rätt efter dylika å kr. 45,000:— i
B. L. A.-B. samt borgen av AB Bröderna Lagerströms Litografiska Anstalt
för kr. 30,000:—, med säkerhet i förlagsinteckningar till samma belopp i bolagets
förlagsegendom med rätt näst efter dylika å kr. 10,000: —. Dessutom iklä -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

da sig dir. Hugo Lagerström, disp. Arthur Lagerström och faktor Sten Lagerström
personlig borgen för lånets återbetalande.»

Av styrelseberättelsen för verksamhetsåret 1933/34 inhämtas, att det genom
ackordet utvunna beloppet använts dels till täckande av bolagets förluster och
dels till avskrivning å inventarierna med 27,510:17 kr.

Kungl. Haj:t (26 okt. 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess
rörelsekapital ett lån å 70,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Borgen av direktören
Hugo Lagerström, disponenten Arthur Lagerström och faktorn Sten Lagerström,
förlagsinteckning å 70,000 kr. med förmånsrätt efter 45,000 kr. samt
borgen av Litobolaget å 30,000 kr. jämte inteckning i nämnda bolags förlagsegendom
å samma belopp med förmånsrätt efter 10,000 kr.

15) Handelsbolaget under firma Köpings armaturfabrik, Berg & C:o, Köping.

Handelsbolaget anhöll den 11 nov. 1933 örn lån å 85,000:— kr. för uppförande
av ny fabriksbyggnad i stället för de nuvarande arbetslokalerna, vilka
till en del utdömts av yrkesinspektionen. Till stöd för ansökningen anfördes
bl. a.:

»Vid företaget har för närvarande hela normala arbetsstyrkan full sysselsättning
och utgöres denna av 76 personer, alla manliga och varav ingen minderårig.

Vid bifall till vår låneansökan, och efter en nybyggnad erhållits ökat utrymme,
kunna vi anskaffa en förkromningsanläggning, varigenom någon man
genast torde kunna nyanställas och senare eventuellt några flera, dock högst
5 man.

Avslag på framställningen behöver icke direkt medföra minskning av företagets
personal så länge Yrkesinspektionen tillåter användandet av de nuvarande
arbetslokalerna. Efter att hava erhållit upprepade anstånd, hava vi nu
från Yrkesinspektionen erhållit ett bestämt föreläggande att de lokala förhållandena
snarast måste ordnas och kan detta icke ske på annat sätt än att
nedriva en stor del av de nu till arbetslokaler använda gamla boningshusen
och uppföra en ny fabriksbyggnad. Därest en nybyggnad icke kan komma
till stånd och Yrkesinspektionen skulle gå med på ytterligare anstånd härmed,
förefinnes dock de största risker för att en tillbakagång av våra försäljningar
kan inträffa, vilket finge till följd motsvarande minskning av personalen. Vi
kunna nämligen icke i de lokaler vi nu förfoga över ordna driften beträffande
transporter, kontroll, avsyning etc. på ett sätt som är önskvärt för att det färdiga
fabrikatet skall fylla de alltjämt ökade kraven på god beskaffenhet.

Förhållandevis stor arbetslöshet råder i kommunen. Enligt arbetslöshetskommitténs
senaste uppgift finnas 178 st. arbetslösa.

Det kapital företaget förfogar över är otillräckligt för en nybyggnad av
ifrågasatt omfattning. Kapitalbrist i övrigt för rörelsens hållande i gång föreligger
icke.

Företaget har vid olika tillfällen vänt sig till bankerna härstädes ävensom
till privatpersoner och underhandlat för erhållande av erforderligt lån, men
hava vederbörande icke låtit engagera sig, då det gällt lån till industribyggnad.
»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Boksluten för 1931 och 1932 utvisade:

Tillgångar.

Kassabehållning.................

Bankräkning..................

Varufordringar, Sverige..............

Färdiga varor och varor i arbete.........

Råvaror.....................

Verktyg och modeller..............

Kontors o. a. inventarier.............

Maskiner....................

Byggnader ...................

Summa tillgångar

Skulder.

Varuskulder...................

Reversskulder..................

Insatt kapital (Aktiekapital)...........

Balanserad vinst.................

Årets vinst...................

Summa skulder

31 dec. 1931
1,316: 78
11,223: 07
10,038: 68
45,435: 33
37,750: 13
6,720: —
569: 53
46,390: 50
30,850: —

190,294: 02

25,333: 04
14,600: —
93,804: 78
35,181: 91
21,374: 29

190,294: 02

31 dec. 1932
10,621: 25
11,329: 66
9,541: 71
49,204: 37
27,652: 22
3,920: —
430: 54
40,000: 95
30,850: —

183,550: 70

11,912: 74
12,800: —
93,804: 78
50,556: 20
14,476: 98

183,550: 70

Under åren 1928—1930 hade vinsten uppgått till resp. 8,292:96, 8,908:30
och 15,110:31 kr.

I yttrande den 4 dec. 1933 anförde kommerskollegium:

»Sökandeföretaget synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande
bestämmelser böra föreligga vid utlämnande av lån och subvention ur
de medel, vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande
av enskild företagsamhet. Särskilt får kommerskollegium erinra örn föreskriften,
att den hjälp, som lämnas ett företag, icke må bliva ägnad att medföra
arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett annat företag. Kollegium
finner sig därför icke kunna tillstyrka bifall till framställningen.»

I anledning härav ingav sökanden ett intyg från sin huvudavnämare, A.-B.
Ahlsell & Bernström i Stockholm, utvisande bl. a. att nämnda bolag och sökanden
vore överens örn att någon ökning av produktionen icke skulle ske efter nybyggnaden,
varför någon ökad konkurrens inom branschen icke skulle uppkomma,
samt att nya lokaler vore erforderliga.

I promemoria den 4 jan. 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»Företaget tillverkar metallarmatur till vatten-, värme-, gas- och sanitära
anläggningar, och sysselsätter för närvarande 76 personer; försäljningen har
under de senaste åren uppgått till 350,000—400,000 kronor och lämnar ett bra
överskott.

Fabrikaten äro enligt uppgift från en av de största grossisterna i branschen,
Ahlsell & Bernström, ’ett av landets bästa’.

Företagets ekonomiska ställning är mycket god och de befintliga lånen kan
man säkerligen när som helst inlösa.

Emellertid äro arbetslokalerna i allra sämsta skick och från yrkesinspektionen
har följande ingått:

''Till Köpings armaturfabrik, Berg & C:o, Köping.

Betr. arbetslokalerna.

Till eder hava upprepade anmaningar och även skriftliga meddelanden lämnats
att sätta arbetslokalerna i sådant skick, som lag örn arbetarskydd före -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

skriver. Då allt fortfarande en del av arbetslokalerna icke kunna godkännas
vill yrkesinspektören framhålla, att om icke snarast en förändring vidtages,
kommer förbud i enlighet med 38 § i ovannämnda lag att begäras för dessas
användande.

Särskilt vill yrkesinspektören framhålla nödvändigheten av att renseriet och
putsrummet ordnas på ett tillfredsställande sätt, då de i desamma sysselsatta
arbetarna utsättas för en allvarlig hälsorisk.

Med anledning av ovanstående får yrkesinspektören anmoda eder att omedelbart
framlägga förslag till örn- eller tillbyggnad av eder fabrik för att av
yrkesinspektören granskas i enlighet med 26 § i ovannämnda lag.

Stockholm den 7 november 1933.

Yrkesinspektionen i andra distriktet:

Otto Nylén.

Yrkesinspektör.’

Yrkesinspektören har hittills ej givit något föreläggande örn nybyggnad med
hänsyn till att man ej kunnat uppbringa kapital till sådant ändamål i bankerna
och ett sådant föreläggande skulle alltså framtvinga rörelsens avveckling.
I och med ovanstående brev har dock situationen tillspetsats och det gäller
företagets vara eller icke vara.

Under sådana förhållanden anser jag ett bifall till låneframställningen behjärtansvärt,
helst som man med tämligen stor visshet kan räkna med att företaget
kan bereda framtida sysselsättning åt sina 76 arbetare och ännu flera.

Lån: 85,000 kr., löpande 10 år med 5 % ränta.

Säkerhet: fastighetsinteckning kr. 50,000 med bästa rätt samt förlagsinteckning
kr. 35,000 med bästa rätt.

Lånet skall ej lyftas förrän den nya fabriksbyggnaden är färdig.»

Kungl. Maj:t (16 febr. 1934) beviljade bolaget för uppförande av ny fabriksbyggnad
ett lån å 85,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Fastighetsinteckningar
å 50,000 kr. med bästa förmånsrätt samt förlagsinteckning å 35,000 kr. med
bästa förmånsrätt. Särskilt villkor: Lånet må utlämnas först sedan fabriksbyggnaden
blivit uppförd och godkänd av yrkesinspektionen.

16) Bröderna Malmströms metallvarufabrih, Malmö,
anhöll om lån å 100,000 kr. med säkerhet av förslagsinteckningar inom

115,000 kronor, därav 20,000 med bästa rätt.

I anledning av ansökningen inkommo tio konkurrerande företag med en
skrift, vari hemställdes, att det begärda lånet icke måtte beviljas under anförande: »Behovet

av belysningsarmatur och metallgods inom landet tillgodoses mer
än väl av det stora antal företag, vilka äro sysselsatta inom dessa verksamhetsområden.
Detta bekräftas bl. a. därav, att dessa företags tillverkningskapacitet
är så betydande, att inom branschen uppstått en kraftig överproduktion
med ty åtföljande hård priskonkurrens.

Bröderna Malmströms Metallvarufabrik har i denna priskonkurrens intagit
en särställning och noterat priser avsevärt understigande t. o. m. övriga fabrikanters
tillverkningspriser. Detta förhållande har av oss länge föranlett det
antagandet att företaget har måst gå med förlust. Det nu framträdande behovet
av kapital kommer följaktligen icke som någon överraskning för branschen
i övrigt utan måste anses vara en logisk följd av den förda prispolitiken.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Därest herr statsrådet skulle bifalla inlämnad ansökan om lån till Bröderna
Malmströms Metallvarufabrik torde den omedelbara följden endast bliva att
andra företag inom branschen, vilka icke längre kunna finna avsättning för
sina produkter till rimliga priser såsom följd av tidigare angiven prispolitik
från lånesökarens sida, antingen måste helt upphöra med sin tillverkning eller
också vända sig till herr statsrådet i och för erhållande av lån av motsvarande
karaktär, som nu sökes av Bröderna Malmströms Metallvarufabrik.»

Riktigheten av vad sålunda anförts bestreds av sökanden.

Kommerskollegium avstyrkte ansökningen under anförande:

»Sökandefirman synes icke uppfylla de förutsättningar, under vilka enligt
gällande bestämmelser lån må utlämnas av de medel, som å riksstaten för budgetåret
1934/1985 anvisats för lån och subventioner till främjande av enskild
företagsamhet. Särskilt får kommerskollegium erinra örn föreskriften att den
hjälp, som lämnas ett företag, icke må bliva ägnad att medföra arbetslöshet
eller eljest menliga verkningar för annat företag. Av handlingarna synes därjämte
framgå, att företagets svårigheter i viss mån förorsakats av andra omständigheter
än konjunkturerna.»

I promemoria den 15 oktober 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna
:

»Denna firma startade i april 1926 med 8 man och har nu 96 arbetare;
försäljningen har varje år ökats och uppgick förra året till 521,907 kr.

Tillverkningen består huvudsakligast av belysningsarmatur och järnvägsarmatur
samt järnvägstekniska apparater; firmans största kund härav är statens
järnvägar, som under årens lopp gjort beställningar för c:a 385,000 kr.

För ett år sedan upptogs också tillverkning av lamphållare, vilka hittills importerats
från Tyskland, och är firman den enda tillverkaren i Skandinavien av
denna artikel. Från de tyska fabrikanterna av lamphållare har nyligen gjorts
en framställning till Bröderna Malmström om att inträda i en fabrikantförening,
som har till syfte att hålla gemensamma priser och villkor, vilket bevisar
att tyskarna börja frukta den svenska konkurrenten. Emellertid har
Bröderna Malmström för få maskiner och för litet driftskapital för att på allvar
kunna hota tyskarna ännu.

Avsättningsmöjligheterna för firmans produktion synas vara synnerligen
goda och man är urståndsatt att tillfredsställa efterfrågan. I år kan man ej
mottaga fler order och inneliggande orderstock beräknas till 200,000 kr. Produktionen
avsättes till största delen inom landet men även på Norge, Danmark
och Finland. Det förefinnes sannolikt stora möjligheter att upparbeta
även andra exportmarknader, då provleveranser till Holland, England, Australien
och Sydafrika utfallit tillfredsställande.

Statens järnvägar är såsom förut nämnts firmans största kund och jag har
därför begärt uttalande därifrån ang. firmans produkter och prispolitik; därvid
erhöll jag de upplysningarna, att fabrikaten alltid varit av allra yppersta
beskaffenhet och att priserna varit fördelaktiga för S. J. Särskilt beträffande
två artiklar framhölls det att priserna en gång varit endast ‘/a av det pris, som
offererades från en av landets största elektriska firmor. Orsaken härtill angavs
vara väl genomförd rationalisering av driften och låga administrationskostnader.
''Statens järnvägar hade oerhört stor ekonomisk fördel av Bröderna Malmström.
’ (Ing. Ottosson, Elektrotekniska byrån, dir. Scholtz, Förrådsbyrån.)

Driftresultatet för de gångna åren har alltid varit gott.

48 Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Omsättning Brutto vinst Nettovinst efter avskrivningar

1929 ...... 381,626 110,447 25,285 14,409

1930 ...... 413,773 110,675 17,108 24,284

1931 ...... 437,237 118,535 18,701 14,914

1932 ...... 449,033 118,966 10,132 16,585

1933 ...... 521,907 137,640 31,389 11,486

Firmans ekonomiska ställning framgår av följande balansräkning.

Tillgångar. Skulder.

Kassa......... 7,991:45 Varuaccepter..... 78,306:45

Bankräkning..... 29,843:86 Varuskulder...... 44,831:70

Varuväxlar...... 238:90 123,138: 15

Varufordringar..... 40,324: 67

78,398: 88 Förskott (16,000) . . . 52,146: 41

Aktier........ 15,000: — Låneaccepter..... 19,700: —

Bankskulder...... 90,746:81

Färdiga varor..... 52,851: 35 Reversskulder..... 23,461: —

Halvfabrikat..... 28,740: 13 133,907:81

Råvaror........ 26,509: 99

123,101: 47

Verktyg o. modeller . . 0: —

Inventarier...... 2,217: —

Maskiner....... 38,427: 16

Fastighet....... 103,000: — Kapital........ 35,952: 14

Kr. 143,644: 16 Kr! 143,644: 16

Tillgångarna.

Varufordringar 40,324: 67, säkra till hela beloppet.

Bankräkning 29,843: 86 i sparbanken, utgör ställd säkerhet för leveranserna
till statens järnvägar.

Aktier 15,000:— i ett dotterbolag, A.-B. Watt, aktiekapitalet 15,000 kr.
Har utställnings- och försäljningslokal för fabrikens produkter. Värdet av
dessa aktier sammanhänger ju med huvudfirmans verksamhet och så länge denna
kan driva sin rörelse torde aktierna betinga sitt fulla värde.

Färdiga varor bokade till 50—60 % under nettoförsäljningspriset.

Halvfabrikat: självkostnadspris minus 25—35 %.

Råvaror: flera stickprov ge vid handen att de bokats till 5—40 % under
dagspriset. Betr. värderingen av varorna måste anmärkas att förutom den
försiktiga prissättningen har det gjorts avskrivningar på resp. konton för
eliminerande av prisfallsrisker. Dessa avskrivningar belöpte sig år 1933 till
15—20 %, tidigare 40—45 %.

Verktyg och modeller: kr. 0:— uppges i anskaffning ha betingat mellan

60,000—70,000 kronor.

Inventarier: kr. 2,217:—, inventarier på Henne kontor, det bokade värdet
lågt.

Maskiner: 38,427:16, befinna sig i mycket gott skick. Varje år avskrives
10 %.

Fastigheten 103,000:—, tax.v. 100,000, centralt belägen i Malmö, torde efter
renoveringen betinga ett högre pris än taxeringen.

Skulder.

Varuaccepter kr. 78,316:45 och varuskulder kr. 44,831:70, inalles kr.
123,138:15 utgöra skulder till leverantörer. Det är detta stora belopp kort -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

fristiga skulder, mot vilket svarar likvida medel kr. 78,398:—, som utgör
riskmomentet i firmans fortsatta existens och som måste elimineras genom tillförande
av friskt kapital på minst 50,000 kronor.

Förskott kr. 52,146:41, förskott från S. J., vilket minskas allt efter det
leveranserna fullgöras. Vid besöket hade beloppet minskats till 16,000 kronor.

Låneaccepter kr. 19,700:—, låneväxlar, accepterade av innehavarens, Ing.
Lindesvärd, svärfar.

Bankskulder kr. 90,746:-—. 31,780 i Malmö Sparbank, säkerhet l:a fast.-int. 35,000; 33,220 i Sydsvenska Banken, säkerhet 2:a fastin! 35,000; 25,746
i Sv. Handelsbanken (checkräkning), säkerhet 3:e fast.int. + borgen 50,000.

Reversskulder kr. 23,461: —. 10,000 kr. till herr Berglund, släkting till

Ing. L., säkerhet förlagsinteckning 5,000 näst efter 20,000 samt fast.int.

75,000—80,000 kr.; 13,561 kr. till herr Bodé, svärfar till Ing. L., ingen säkerhet.

Ansvarsförbindelser 47,605:47, fördelade på små belopp.

Då herr Bodé, svärfar tili Ing. Lindesvärd, är starkt engagerad i företaget,
torde det böra påpekas att fru L. är enda barnet till herr B. Varken
boskillnad eller äktenskapsförord finnas.

Riskerna i företaget ligga i de stora kortfristiga skulderna och dessa risker
ha ökats, sedan S. J. utfärdat bestämmelser örn bankgaranti för leveranserna
till S. J. Tidigare har firman erhållit förskott å leveranserna till S. J. utan
att behöva ställa någon garanti för deras fullgörande. Nu kunna icke dylika
förskott erhållas utan att bankgaranti ställes; och härigenom får firman mycket
stora svårigheter att finansiera en större beställning från statens järnvägar
i synnerhet, och att överhuvud taget hålla verksamheten i gång.

Emellertid anser jag det förefinnas starka skäl att stödja denna firma.
För det första sysselsättas ett hundratal arbetare, och fler komma att anställas,
örn de få större rörelsekapital, för det andra har som ovan anförts
statens järnvägar oerhört stor ekonomisk fördel av att denna firma finnes,
för det tredje är firman den enda tillverkaren i Sverige av lamphållare och
kan så småningom tillgodose landets behov därav, så att import blir onödig.
Andra svenska fabriker ha försökt framställa lamphållare, men ej lyckats.
Vid leveranserna av elektrisk armatur till Umedalens sjukhus har medicinalstyrelsen
föreskrivit att lamphållare skall vara av Bröderna Malmströms
fabrikat.

Med hänvisning till dessa skäl vill jag tillstyrka att ett lån beviljas; storleken
av detta skulle jag vilja sätta till 50,000 kr., då jag anser detta belopp
tillräckligt för att trygga företagets verksamhet. Som säkerhet för detta
lån erbjudes förlagsinteckningar efter 25,000 kr. Förlagets värde frånsett
fordringar utgör

Varor . ....................... 123,101: —

Inventarier..................... 2,217: —

Maskiner...................... 38,427: —

163,745: —

och 60 % på detta belopp cirka 98,000: •—- kr.

Förslag: lån 50,000 kr. 5 % ränta, 10 års amortering.

Säkerhet: Förlagsinteckning kr. 50,000 efter 25,00.»

Kungl. Maj :t (16 november 1934) beviljade till förstärkning av företagets
rörelsekapital ett lån å 50,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Förlagsinteckning å

50,000 kr. med förmånsrätt efter 25,000 kr.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 5 sami. Nr 12.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

17) Carl Hejdeman med firma Carl Hejdemans förkromnings- och förnicklingsfabrik
i Malmö anhöll om lån å 15,000 kr.

I promemoria den 14 mars 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»Anställda 8 arbetare.

En gammal firma, startad 1868, som drivit försäljning av cyklar och symaskiner
samt förnickling och förkromning. Den senare verksamheten torde
ha varit ganska lönande. För 1932 har på denna, del redovisats en bruttoförtjänst
av 29,518 kronor, och ett netto av c:a 12,000 kronor. Verksamheten
skall nu uppdelas och med statslånet avses att bereda möjlighet till fortsättande
av förkromningsverksamheten. Ledaren härav får goda vitsord för
fackkunskap och energi.

För närvarande arbetar man på genomförandet av ett 18 % ackord och därefter
en uppdelning av rörelsen på de båda bröderna-kompanjonerna.

Innan ackordsförhandlingarna äro slutförda är det ingen idé att upptaga
ansökningen till behandling.

H. H:s jurist, advokaterna Lindström & Viberg, Malmö, skall inkomma med
underrättelser örn resultatet.»

I en tilläggspromemoria den 1 oktober 1934 anfördes:

»Meddelande har lämnats av advokat Lindström att ackordet nu är genomfört.
Hejdeman skall alltså uteslutande driva förkromnings- och förnieklingsverksamhet,
vilken enligt utdrag ur böckerna alltid varit vinstgivande.

Tillgångarna bestå av en del elektriska motorer, enligt värderingsinstrument
värda kr. 9.500:—, samt flera olika slags bad, av fackman värderade
till kr. 7,880:—, tillsammans kr. 17,380:—.

Skulderna uppgå till c:a 2,500:—.

Vad tillgångarna beträffar så torde värdet å motorerna få anses riktigt,
men vågar jag ej tro på att en eventuell försäljning av baden skulle inbringa
mer än 1,000 kronor.

På grund härav anser jag mig ej kunna tillstyrka högre lånebelopp än
6,000: — kr., men torde detta belopp räcka till rörelsekapital för att driva
verksamheten i nuvarande omfattning.

Förslag: lån 6,000 kr. ränte- och amorteringsfritt under 1 år, därefter 5 %
ränta och 6 års amortering.

Säkerhet: Förlagsinteckning kr. 6,000:— med bästa rätt.»

Förnicklings- och förkromningsrörelsen hade givit följande resultat:

F örbrukningsartiklar
Avlöningar ....
Vinst ......

Förbrukningsartiklar
Avlöningar .'' . . .
Vinst.......

. Kr.	941: 68
»	3,079: 37
»	9,650: 89
Kr.	13,671: 94
. Kr.	2,056: 40
»	2,083: 38
»	6,571: 44
Kr.	10,711: 22
. Kr.	6,785: 97
»	5,851: 96
»	4,529: 70

Kr. 17,167:63

År 1929

År 1930

Förbrukningsartiklar
Avlöningar . . . .
Vinst.......

Ar 1931

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

F Örbr ukningsartiklar
Avlöningar ....
Vinst .......

Förbrukningar
Avlöningar .
Vinst ....

Kr. 7,103: 96
» 7,780:55

_»__14,634: 20

Kr. 29,518:71

Kr. 4,071: 55
» 7,860: 15

» 15,457:27

Kr. 27,388: 97

År 1932

År 1933.»

Som säkerhet för lånet erbjöds förlagsinteckning med bästa rätt, därvid dock
ett förlagslån å 3,500 kr. måste inlösas. Statslånet skulle disponeras sålunda:

Inlösen av förlagsinteckning...... 3,500: —

Utgift i sammanhang med ytterligare förvärv av maskiner och inventarier
........ 2,000: —

Rörelsekapital......................... 4,500: —

10,000: —

Sökanden framhöll, att bristen på rörelsekapital gjorde, att han nödgades
genast indriva utestående fordringar, varigenom han förlorade kunder. Dessutom
hade han icke kredit vid inköp av förbrukningsartiklar.

Kommerskollegium anförde:

»Ansökningen avser beredande genom lån av medel för driftskapital till
fortsättande av ett äldre företag inom förnicklings- och förkromningsbranschen,
vilket råkat i ekonomiska svårigheter och måste rekonstrueras.

Av föreliggande handlingar torde icke med tillräcklig säkerhet framgå, huruvida
förutsättningar finnas för rörelsens fortsatta drivande med ekonomiskt
tillfredsställande resultat. Kommerskollegium anser sig därför för närvarande
icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen. Kommerskollegium hemställer,
att ansökningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.»

Kungl. Maj:t (16 nov. 1934) beviljade till förstärkning av företagets rörelsekapital
ett lån å 6,000 kr. på 7 år, varav det första ränte- och amorteringsfritt.
Säkerhet: Förlagsinteckning å 6,000 kr. med bästa förmånsrätt.

18) A.-B. Kalmar Konservfabrik i Loverslund anhöll örn lån å 50,000 kr.
Genom ökad omsättning hade bolagets kapital blivit för litet.

Bolagets ställning den 31 december 1932 var följande:

»Tillgångar.

Kassabehållning................. 335: 16

Postgirokonto.................. 2,152: 23

Varufordringar.................. 46,305: 04

Färdiga varor.................. 14,204: 85*

Varor i arbete.................. 6,500: —*

Råvaror..................... 23,225: 74*

Emballage.................... 12,981:76*

Diverse debitorer................ 5,746: 81

Verktyg..................... 6,667: 20*

Kontorsinventarier................ 1,805: 45

Maskiner.................... 21,675:35*

Transportmedel................. 12,270: —*

Kronor 153,869:59

48,792: —

62,656: —

42,417: —

* c:a 97,600 kr. 60 % = 58,000 kr.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Skulder.
Varuaccepter
Varuskulder .
Bankskulder .
Aktiekapital .
Beservfond .
Förnyelsefond

Arvoden och löner utbetalade år 1932.

Styrelse och revisorer........

Tjänstemän.............

Försäljare, fast lön..........

Arbetare..............

. . . . 40,968:88

. . . . 17,249:73

. . . . 57,172:36

. . . . 38,100: —

. . . . 500: —

. . . . 2,316: 22

Kronor 156,307: 19

58,217: —
57,172: —

40,916: —

360: —
12,600: —
3,600: —
22,143:86»

Hushållningssällskapet anförde:

»Sedan Aktiebolaget Kalmar Konservfabrik, Loverslund, förklarat sig vilja
i skrivelse till Kungl. Maj :t ansöka örn lån till främjande av enskild företagsamhet
jämlikt 1933 års riksdagsbeslut samt anhållit örn ett uttalande av
Kalmar läns Södra Hushållningssällskaps Förvaltningsutskott i fråga örn betydelsen
för lanthushållningen i orten m. m. av aktiebolagets i fråga verksamhet,
får förvaltningsutskottet härmed i ärendet anföra följande.

1. Genom den för fabrikens tillverkningar erforderliga råvaruanskaffningen
har inom orten uppstått specialodlingar av grönsaker samt utökade
odlingar av bär, vilka odlingar utan fabrikens tillvaro icke skulle kunna uppehållas
i sin nuvarande omfattning. En inskränkning av odlingarna i fråga
eller ett nedläggande av desamma skulle för många odlare innebära minskade
förvärvsmöjligheter, varjämte det omedelbart komme att medföra en minskning
av ortens arbetstillfällen och därstädes boendes arbetsinkomst.

2. Fabrikens tillvaro har dels på grund av de därstädes anställda och dels
på grund av uppkomna nya arbetstillfällen vid odlingar för fabrikens behov
motverkat på orten förekommande arbetslöshet.

3. Fabrikens tillverkningar äro, för så vitt förvaltningsutskottet kunnat utröna,
förstklassiga och hava mycket gott anseende i marknaden.

4. Då fabrikens ledning förklarat sig ämna utöka produktionen av bl. a.
konserver av bönor och sparris, örn för ifrågavarande produktionsökning erforderligt
kapital kan anskaffas genom lån från i det föregående åberopade
anslag och då jämväl den odling av senap, vilken tack vare fabrikens tillvaro
kunnat upptagas inom länsdelen, torde kunna utökas genom sålunda möjliggjord
utvidgning, synes genom ett bifall till bolagets anhållan kunna icke
allenast bevaras befintliga väsentliga arbetstillfällen inom orten utan även
vinnas nya sådana, varför förvaltningsutskottet alltså av skäl som anförts
anser sig böra förorda bifall till bolagets underdåniga anhållan.»

Konungens befallningshavande i länet åberopade i utlåtande den 18 december
1933 vad hushållningssällskapet anfört och tillstyrkte på det livligaste
framställningen.

Kommerskollegium avstyrkte framställningen, enär bolaget icke syntes uppfylla
de förutsättningar, som enligt gällande bestämmelser fordrades för erhållande
av ifrågasatt lån.

I promemoria den 15 januari 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningsha -

varna :

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

»Företaget, som startade i mitten, av år 1930, är beläget i Loverslund, Hagby
socken av Kalmar län. I förhyrd lokal (en f. d. tändsticksfabrik) bedrives
tillverkning av senap samt konservering och syltning av äpplen, päron, jordgubbar,
hallon, plommon och diverse skogsbär m. m.

Omsättningen har år efter år stigit och uppgick 1933 till cirka 230,000
kronor.

Enligt företedda intyg och inhämtade upplysningar äro företagets produkter
av förstklassig kvalitet och åtnjuta mycket gott anseende i konsumentkretsar.

Såsom förbrukare av frukt, bär, grönsaker, senap m. m. är företaget av
mycket stor betydelse för de i Södra Möre talrikt förekommande odlarna av
dessa produkter. Sålunda inköptes föregående år från odlare i trakten för c:a

29.000 kr. Enligt vad som meddelades mig av en odlare har bolaget flera
gånger räddat situationen, då tillförseln till Kalmar varit för stor och därigenom
icke blott förhindrat produkternas förfarande, utan även hjälpt till att
hålla priserna uppe vid normal nivå.

Antalet arbetare utgör nu 30 men beräknas att vid den utvidgade drift, som
skulle komma till stånd, därest statslån kan erhållas, ytterligare ett 20-tal arbetare
skulle kunna anställas.

För att bespara en hel del frakter, som nu förorsakats genom fabrikens
läge så långt från Kalmar, planeras inköp av en fastighet i Kalmar, dit
fabriken skulle överflyttas. Meningen är att samtliga fabrikens arbetare skulle
beredas arbete i den nya fabriken.

Ehuru erbjudna säkerheten av förlagsinteckning å kronor 40,000 efter kr.

50.000 icke anses tillräcklig, får jag dock, i anseende till den stora betydelse
företaget har, icke blott för arbetsmarknaden i orten utan även som stor avnämare
av för driften behövliga produkter, avlämna följande:

Förslag: att sökanden beviljas ett lån å kr. 40,000 amorterings- och rån tefritt
i 2 år, därefter 10-årig amortering och 5 % ränta.

Säkerhet: Förlagsinteckning å kr. 40,000 efter kr. 50,000 mot borgen av
två vederhäftiga personer.

Särskilda villkor: att av lånet kr. 20,000 får lyftas, så snart nödiga handlingar
avlämnats till Kungl, statskontoret,

att nyemission på min. 40,000 kr. ordnas före den 1 juli 1934, under förutsättning
att statslån å motsvarande belopp beviljas,

att beloppet, därest nyemission icke skulle komma till stånd eller icke uppgå
till minimibeloppet av Kungl, statskontoret godkänd säkerhet, inlevereras
i motsvarande grad,

att förlagsinteckningen, därest planerat fastighetsförvärv i Kalmar kommer
till stånd, utbytes mot inteckning å kr. 40,000 inom 70,000 kronor (efter
modernisering av fastigheten beräknas taxeringsvärdet till minst 140,000 kr.),

att resten av lånet kr. 20,000 får lyftas så snart förlagsinteckningen utbytts
mot fastighetsinteckning enligt ovan, då den personliga borgen återställes.»

Kungl. Majit (2 mars 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 40,000 kr. mot säkerhet, som kunde godkännas av statskontoret.
Lånet skulle innehavas ränte- och amorteringsfritt under de 2 första
åren och därefter återbetalas under 10 år.

I skrivelse den 26 oktober 1934 anförde bolaget, att det såsom säkerhet erbjudit
statskontoret förlagsinteckning å 40,000 kr. med bästa förmånsrätt.
Statskontoret hade emellertid förklarat hinder möta för godkännande av den
erbjudna säkerheten. Bolaget anhöll nu, att Kungl. Maj :t måtte godkänna

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

säkerheten samt företedde ett värderingsinstrument över bolagets maskiner, inventarier
och lager, slutande å 112,508: 65 kr.

Genom beslut den 23 november 1934 godkände Kungl. Maj :t såsom säkerhet
för lånet ovannämnda förlagsinteckning jämte borgen av direktören Axel
Mejare i Kalmar.

19) A.-B. Stockholms skofabrik i Stockholm ansökte den 24 mars 1934 örn
lån å 250,000 kr. Anledningen till lånebehovet uppgavs vara, att under de
goda konjunkturerna betydande utvidgningar företagits och även detaljhandel saffärer
övertagits. I och med lågkonjunkturens inträdande hade ett allmänt
bakslag inträffat. Följderna av den allmänna expansionen och överproduktionen
hade blivit alltmera kännbara, och skoindustrien syntes i sin helhet arbeta
under svåra förhållanden, vartill även bidragit gummimaterialets alltmer ökade
användning vid fotbeklädnadsfabrikationen. Lånet skulle kunna amorteras på
sex år.

Styrelseberättelsen för 1932 hade följande lydelse:

»Styrelsen för Aktiebolaget Stockholms Skofabrik får härmed avgiva följande
förvaltningsberättelse för arbetsåret 1/1—31/ia 1932.

Utgående balansräkning.

Tillgångar.

Fastigheter ......................... 1,466,700: —

Maskiner & inventarier................... 681,220: 60

Lager av hel- & halvfabrikat samt råmateriel......... 721,925: 93

Diverse fordringar..................... 508,293: 53

Inneliggande växlar..................... 65,667: 06

Depositioner........................ 2,300: —

Postgiro.......................... 1,639: 68

Kassa........... 203: 16

Bokföringsårets förlust................... 52,018: 16

Kronor 3,499,968: 12

Skulder.

Aktiekapitalet....................... 1,350,000: —

Reservfonden........................ 135,000: —

Avskrivningsfonden..................... 470,696: 78

Inteckningslån....................... 872,000: —

Bankskuld......................... 269,741: 14

Egna accepter....................... 122,645: 58

Diverse skulder....................... 231,537: 01

Balanserad vinst...................... 48,347: 61

Kronor 3,499,968: 12

Vinst- & förlusträkning.

Inkomster.

Bruttovinst å rörelsen.................... 335,069: 33

Bokföringsårets förlust................... 52,018: 16

Utgifter.

Administrations- och försäljningskostnader........... 387,087:49

Kronor 387,087:49

Konstitutionsutskottets memorial Nr 1%. (Bilaga.)

Ställda panter.

Fastighetsinteckningar............. 1,419,675: —

Förlagsinteckningar............... 750,000: — 2,169,675: —

Diskonterade växlar ock borgensförbindelser.......... 629,722: 65

Förbindelse till Svenska Arbetsgivareföreningen......... 33,600: —

Styrelsen föreslår, att bolagsstämman å den under året uppkomna förlusten
kr. 52,018: 16 avför balanserade vinstmedel kr. 48,347: 61 och resterande förlust
kr. 3,670: 55 balanseras på Vinst- & Förlustkontot till nästkommande år.»

Svenska sko- och läderindustriarbetarförbundet inkom med skrift, vari anhölls
om bifall till ansökningen under framhållande av den arbetslöshet, som
eljest skulle drabba alla vid bolagets fabriker anställda arbetare, de flesta över
medelåldern.

Sveriges skomakeriidkares och skohandlares riksförbund inkom med skrift,
vari framhölls, att örn icke existensberättigade företag med statens hjälp skulle
fortsätta sin verksamhet, detta komme att skapa ökad arbetslöshet för övriga
företag och försvåra läget inom skoindustrien.

överståthållaren anförde i skrivelse den 26 april 1934:

»Sistlidne gårdag hade jag besök av representanter för A.-B. Stockholms
skofabrik, vilken till Socialdepartementet inkommit med ansökan örn erhållande
av lån ur därför anvisat anslag. Denna ansökan lärer vara avstyrkt av
skofabrikanternas sammanslutning under motivering, att inom landet ändock
funnes tillräckligt med skofabriker.

Förmodligen torde riktigheten av detta skofabrikanternas omdöme knappast
kunna jävas och en konsekvens därav torde förmodligen vara, att örn exempelvis
någon av de många skofabrikerna i örebro med omnejd, där i allt fall rikliga
arbetstillfällen finnas för fackkunnig personal, befunne sig i ekonomiska
svårigheter tvekan givetvis måste yppas angående lämpligheten att bevilja understöd
på nu angivet sätt.

Här i Stockholm är emellertid förhållandet ett annat. För mig har uppgifvits,
att Stockholms skofabrik sysselsätter sammanlagt 270 man. I övrigt
lärer inom staden finnas endast en mindre fabrik, som bereder arbete åt allenast
något över en fjärdedel av sistnämnda antal. Därest Stockholms skofabrik
nödgas nedlägga driften synes det kunna befaras att den där sysselsatta
yrkeskunniga personalen icke kan här i staden beredas annat motsvarande
arbete, varför det är att befara, att densamma, förr eller senare, i stor utsträckning
kommer att ligga fattigvården till last.

Vid sådant förhållande synas mig synnerliga skäl tala för ett bifall till den
gjorda ansökningen.»

I promemoria den 17 juni 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna: »Rörelsen

omfattar tillverkning och försäljning av herr- och damskodon. Hittills
har företaget även drivit engrosshandel med bottenläder, gummivaror,
tofflor m. m. Denna del av affären är emellertid under avveckling, enär den
förorsakat bolaget betydande förluster. Även inom detaljhandeln har bolaget
varit representerat av 8 egna affärer i Stockholm med omnejd samt i landsorten
av 7 av bolaget kontrollerade affärer. Genom en del av dessa åsamkades
bolaget under förra året en förlust på kr. 50,000: —, varför nu 5 av Stockliolmsaffärerna
och 4 av dem i landsorten försålts.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Omsättningen i skofabrikationen har i medeltal under de fem sista åren varit
kr. 1,970,660:— och under år 1933 kr. 1,297,000.

Inom engrossavdelningen omsattes för kr. 363,200: — resp. kr. 357,000.

Anställda 270 personer, varav 128 mani., 126 kvinnl. och 16 minderåriga.
Av dessa komma vid tillämnad och delvis redan påbörjad sanering av företaget
70 ä 90 personer, varav 10 tjänstemän, att avskedas.

Orsaken till kapitalbristen torde vara överproduktion inom skobranschen och
förlustbringande investeringar i detalj- och engrosshandeln.

tAv de insända styrelse- och revisionsberättelserna för åren 1928—1933 framgår
att avskrivningsfonden för maskiner och inventarier under dessa fem år
icke tillförts några belopp, vadan således inga avskrivningar gjorts. De tre
första åren har bolaget redovisat blygsamma vinster å tillsammans kr. 17,160:—
medan under de 2 sista kraftiga förluster å tillsammans kr. 235,948:— framkommit.
Av vinsterna synes endast den under bokföringsperioden V? 1930—
31/i2 1931 hava uppkommit ur fabriksrörelsen med kr. 10,241:—. De övriga
härstamma från andra inkomstkällor. De i styrelseberättelserna influtna
vinst- & förlusträkningarna äro i övrigt ovanligt intetsägande.

Specifikation av balansräkning per den 30 april 1934.

Tillgångar.

Kassa & postgiro.............. 4,049: 12

Yaruväxlar................. 41,762: 31

Varufordringar................ 566,623: 86

Depositioner................. 2,300: —

Varor......................~ j j j ~

Maskiner o. Inv................ 681,717: 42

./. avskrivn. fond.............. 470,696: 78

Fastigheterna....................... 1,466''700: —

Summa tillgångar.....................^928,152: 91

641,735: 29
635,696: 98

211,020: 64

Balans, förlust
Förlust Vj—30/* år 1934

Skulder.

Varuaccepter ....
Varuskulder ....
Låneaccepter ....

Bankskuld.....

Inteckn. » .....

Aktiekapital

Reservfond

187,599: 74
25,526: 18

213,125: 92

Kr.	3,141,278: 83
177,282: 07 202,178: 32	379,460: 39
93,750: — 311,068: 44 872,000: —
1,276,818: 44 1,656,278: 83
1,350,000: —
135,000: —	1,485,000: —

3,141,278: 83

Summa skulder.............

Dessutom står bolaget i ansvar för disk. växlar till Kr. 500,000: ■

Kritik:

Varuväxlarna värdelösa, utgöras av sådana som bolaget måst taga hem.

Varufordringar: häri ingå Kr. 109,000:— fordringar hos försålda detaljaffärer,
vilka utjämnats vid försäljningen och således avgå. Dessutom ingå
här ytterligare några osäkra fordringar. Kontots rätta värde torde ej överstiga
Kr. 400,000: —.

Depositioner: utgöres av dels kontanter dels bankbevis som säkerhet för
frakter, gas, vatten och elektrisk ström.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Färdiga varor äro inventerade till salnpriset •/. 15 %.

Varor i arbete äro inventerade till material och arbetslön.

Varor, råvaror äro inventerade till inköpspris justerade nedåt.
Sammanlagda värdet å varor torde nog vara något i överkant.

Maskiner och inventarier äro väl underhållna och bokförda till Kr.
211,020: 64, varå under de sista 5 åren inga avskrivningar gjorts. Enligt en
företedd värdering, utförd av en ingenjör Karl E. Appelqvist den 12/12 1933,
skulle verkliga värdet vara Kr. 465,143:93. Men då flera av de dyrbaraste
maskinerna ej äro bolagets egendom utan endast förhyrda, då dessa ej försäljas
av tillverkaren, utan endast uthyras, och intet säges i intyget om dessa,
kan misstänkas att värderingen gjorts för utrönandet av brandvärdet. Jag
anser därför maskinernas värde ej överstiga Kr. 200,000: —.

Fastigheterna:

Hornsgatan 160 taxeringsvärderad till
Brännkyrkagatan 165 » »

intecknade för Kr. 1,419,675: —.

Butikslägenhet i Hornsg. 64 B tax.v.............Kr. 116,000: —

Summa Kr. 1,766,000: —

Yaruaccepter: av dessa avses vid saneringen Kr. 86,049: — att bindas på avbetalning
med 15 % var tremånadersdag.

Låneaccept å Kr. 93,750: — till C. J. Carlsson bindes som ovan.

Bankskuld: Kr. 311,068: 44 i checkräkning med Sv. Handelsbanken.
Inteckningslån i diverse Kassor mot botteninteckningar i fastigheterna.

Avlöningar har under år 1933 utbetalats till styrelse

o. revisorer ............. 3,975: —

till ledande tjänstemän........ 48,100: —

» övriga » ........ 175,379: —

» arbetare............. 379,714: —

Efter saneringens genomförande beräknas lönerna komma att utgå

till styrelse och revisorer med....... 3,375: —

» ledande tjänstemän........ 18,000: —

» övriga » ......... 75,100: —

» arbetare............. 357,500: —

Inneliggande order voro vid besöket så gott som inga, enär bolaget ännu ej utsänt
sina resande i avvaktan å resultat av kapitalanskaffningsförsöken. Goda utsikter
ansågos dock föreligga, då flera av bolagets gamla kunder hört sig för örn de
ej snart kunde få besök av någon av bolagets resande.

. ... Kr. 1,200,000: —
. . . . » 450,000: —

Summa Kr. 1,650,000: —

För att få en uppfattning örn utsikterna till företagets bestånd efter genomförandet
av den tilltänkta saneringen har jag utarbetat och med Disponent Lundberg
diskuterat driftskalkyler för fabriksrörelsen och fastigheterna betraktade som
skilda företag.

Fabriksrörelsen vid en omsättning av Kr. 1,300,000: —•.

Utgifter:

Material.....

Arbetslöner . . .

R oyalty.....

Driftsomkostnader

555,600: —

357,500: —

20,400: — 933,500: —

354,975: —

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Räntor å checkräkn,
Omk. fabrikshus .
Överskott ....

Inkomster:
Tillverkningen . .
Kassarabatter . .

14,100: —

7,500: — 376,575: —
..... 9,925: —

Kronor 1,320,000

. . . . 1,300,000: —
. . . . 20,000: —
Kronor 1,320,000: —-

Obs. i driftsomkostnaderna ingå ej några avskrivningar, ej heller »normala kundförluster»
eller ränta å eventuellt statslån.

Fastigheterna:

Utgifter:

för Brännkyrkagatan 165 .
» Hornsgatan 160 hälften
» » 64 B . .

Räntor å kassalånen . . .
överskott........

Inkomster:

Hyror.........

» .........

. . . . 6,500: —

. . . . 7,500: —

. . . . 800: —

. . . . 41,400: —

. . . . 25,700: —

Kronor 81,900: —

. . . . 36,900: —

. . . . 42,000: —

. . . . 3,000: —

Kronor 81,900: —

Härav torde framgå, att även efter saneringens genomförande på av bolaget
föreslaget sätt de beräknade överskotten även örn man bortser från behövliga
avskrivningar ingalunda räcka att ränta och amortera ett eventuellt statslån
av ifrågasatt storlek.

Mig synes därför, att ett beviljande av detta lån icke kan skapa förutsättningar
för företagets fortsatta bestånd. Den föreslagna s. k. saneringen av
företaget är icke tillräckligt genomgripande, även örn bolagets aktiekapital
nedskrives till hälften.

Skall något resultat ernås med stödaktionen måste enligt mitt förmenande
de större fordringsägarna bland leverantörerna, vilka förut lära vara aktieägare,
nämligen

C. J. Lundbergs Läderfabriks A.-B. med
L. A. Mattons Läderfabriks A.-B. »

och Herr C. J. Carlsson.......

........kr. 52,300: —

........» 43,700: —

........» 93,750: —

eller tillsammans kr. 189,750: —

utbyta dessa sina fordringar mot aktier i företaget.

Genomföres en dylik evalvering av gäld i aktiekapital skulle enligt den av
bolaget uppgjorda finansplanen för tiden x/7 1934—30f6 1935 ett lån endast vara
behövligt för att hjälpa företaget över de under juli 1934 uppstående likviditetssvårigheterna.

Härför torde erfordras Kr. 150,000:—.

Som säkerhet härför skulle möjligen kunna godtagas förlagsinteckningar
mellan Kr. 300,000: — och 450,000: —, vilka i så fall skulle komma att ligga
inom 54 % av värdet å maskiner, inventarier och varor, samt styrelsens borgen
som vanligt.

Då emellertid banken vägrar lämna från sig inteckningar liggande lägre
än Kr. 450,000: — och Bankdirektör Snellman dessutom å styrelsens vägnar

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

förklarat, att styrelsen icke tecknar sådan borgen för bolaget, kan jag endast
föreslå avslag å ansökningen.

Betr. av bolaget lämnad likvidationsbalans i sitt konfidentiella memorial
tillåter jag mig påpeka att Kr. 116,000:— av fastighetsvärdet utgöres av en
butikslägenhet i ett bostadsföreningshus, vars taxeringsvärde torde bliva ganska
svårt utfå inom rimlig tid.

Allt som allt är det i balansen upptagna fastighetsvärdet Kr. 300,000:-—
högre än bokvärdet, vilket vid en försäljning under likvidation torde vara
vanskligt att utfå.

Vidare har i balansen medtagits så gott som värdelösa aktier i ett par detaljskohandlarebolag
med Kr. 4,000:—.

Även mot värdet å upptagna främmande accepter år Kr. 50,000: — måste
jag ställa mig synnerligen skeptisk, enär de förmodligen äro av samma karaktär
som de i balansen den 30/4 1934 upptagna och således skäligen värdelösa.
»

Kommerskollegium anförde i yttrande den 27 juni 1934:

»Gällande bestämmelser för utlämnande av lån ur de medel, som å riksstaten
för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande av enskild företagsamhet
synas endast under vissa förutsättningar medgiva understöd av ansökt art
åt sökandebolaget.

Med hänsyn till den inom skoindustrien förefintliga överkapaciteten i produktionsresurser
i förhållande till skomarknadens förmåga att upptaga fabrikernas
tillverkningar lärer ett eventuellt lån ur arbetslöshetsanslaget i förevarande
fall särskilt böra avse att möjliggöra en icke alltför brådstörtad avveckling
av fabriksrörelsen, så att arbetspersonalen kunde i möjligaste mån
beredas sysselsättning i annan verksamhet. Lånetiden torde därför icke böra
överstiga 4 år, samt lånebeloppet avpassas efter en redan från början nedskuren
och därefter ytterligare sammandragen produktion. Säkerheten för lånet
bör vara sådan, att den oavsett fabriksrörelsens avveckling lämnar statsverket
betryggande garanti. Såsom villkor torde dessutom böra föreskrivas, att
bolagets ekonomiska ställning saneras, så att fabrikationens bedrivande under
avvecklingsperioden icke äventyras.»

Kungl. Maj:t (6 juli 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 175,000 kr. mot säkerhet av ej mindre inteckningar dels
i fastigheten nr 8 i kvart. Släggan i Stockholm å 35,000 kr. med förmånsrätt
efter 330,000 kr., dels i fastigheten nr 14 i samma kvarter å 45,000 kr. med
förmånsrätt efter 922,000 kr., dels ock i bolagets förlagsegendom å 175,000 kr.
med förmånsrätt efter 300,000 kr., än även borgen av verkställande direktören
Georg Karlsson för ett belopp av 100,000 kr. Lånet, som skulle innehavas
räntefritt under 1 år, skulle återbetalas med 50,000 kr. den */7 1936,

50,000 kr. den 1/1 1937 och återstående 75,000 kr. den 1/7 1938.

20) Aktiebolaget Gylling <& C:o i Stockholm anhöll om lån å 175,000 kr.
Bolaget anförde, att om ansökningen bifölles med all säkerhet en personal på
150 ä 175 personer skulle kunna anställas. Order funnes för c:a 75,000 kr.
Bolaget tillverkade radioapparater (Centrum-Radio) och åberopade intyg angående
tillverkningens höga standard. Anledningen till kapitalbristen vore
bolagets snabba utveckling och svårigheter att under kristiden uppbringa erforderligt
kapital.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

I promemoria den 25 juni 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:
»Företaget startade år 1915 och ombildades till aktiebolag år 1929 med

10.000 kr. aktiekapital, vilket ökades år 1933 till kr. 50,000.

Tillverkar och försäljer radioapparater, delar och tillbehör till sådana samt
uppmontering och försäljning av motorer för drift av vanliga trampcyklar.
Årsomsättningen är i stadigt stigande från kr. 340,000 år 1929 till kr.

1.216.000 arbetsåret 1933—34.

Anställda i medeltal 127 personer, därav 70 män, 31 kvinnor samt 22 manliga
och 4 kvinnliga minderåriga. Under högsäsongen 50 % flera och under
sommarmånaderna c:a 50 % färre.

Av de anställda äro 23 st. förvaltningspersonal och 104 arbetare.

Bolaget befinner sig i synnerligen kraftig utveckling och är meningen att,
örn möjligt kapital erhålles, driva fabrikationen med full arbetsstyrka året
runt. Detta skulle betyda en ökning av arbetarepersonalen från i medeltal 104
till c:a 150.

Anledningen till kapitalbristen är bolagets snabba utveckling och svårigheten
att under kristiden uppbringa nödigt kapital. Under det sista bokföringsåret
omsattes bolagets egna kapital kr. 60,000 ej mindre än 20 gånger.
Specifikation till bokslutet per den 30 april 1934.

Tillgångar:

Kassa och bank................. Varuväxlar................... Varufordringar.................. Aktier.....................	44,587: 32 5,174: 23 255,552: 85 1,500: —	306,814: 40
Varulager.................... Inventarier och maskiner.............			45,160: — 26,895: —
Summa tillgångar	378,869: 40
Utelöpande diskont, kundaccepter.........	147,900: —
Skulder:
Varuaccepter.................. Varuskulder...................	177,951 75,568	36 68	253,520: 04
Låneaccepter.................. Banklån....................	30.000 25.000	—	55,000: —
Aktiekapital................... Reservfond................... Dispositionsfond.................	50,000 2,000 8,000	—	60,000: —
Summa sladder................. Överskott....................			368,520: 04 10,349: 36
	Kronor	378,869: 40
Bankfordringarna uppgå till kr. 43,768:49, varav 34,976:25 rade som säkerhet för diskonteringen, utgöras av	äro spär-
Diskontobanken Dpplandsbanken checkräkning .... 413:44 4,421:41 kapitalräkning . . . 20,943:35 14,032:90	Skandinaviska banken 53:84 3,903: 53

Varuväxlar sådana som innelågo vid årsskiftet, men vilka sedan diskonterats.

Varufordringar uppgå egentligen till kr. 279,893:98, varå före bokslutet
avskrivits kr. 24,341:13. Resten anses vara fullt säkra

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Aktier utgöras av 50 st. i Sydbanken å 30: — kr.

Varulagret består enligt företedda inventeringslistor av

Färdiga varor för kr. 98,551:25 invent. till material + arbetslön utan alla
pålägg.

Varor i arbete för kr. 26,707: 45 invent. till material + arbetslön utan alla
pålägg.

Råmaterial för kr. 34,916:10 invent. till inköpspris.

Butikens lager för kr. 7,180: 16 invent. till Vs av saluvärdet..

Summa inventeringsvärde 167,354: 96 bokfört vid bokslutet i kr. 45,160: —

Inventarier och maskiner består enligt företedda inventeringslistor av

Maskiner för kr. 7,528:33, Verktyg för kr. 2,207:71, Instrument för kr.
9,788:84, övriga inventarier för kr. 13,105:85. Inventeringsvärde kr.
32,630: 73, vilka i bokslutet upptagits till kr. 26,895:—.

Maskiner och inventarier voro så gott som nya och redan inventeringsvärdet
torde vara lågt och fullt betryggande. Dessutom har efter bokslutet anskaffats
maskiner och instrument för lågt räknat kr. 6,000: —.

Banklån kr. 25,000:— i Upplandsbanken mot första förlagsinteckning och
borgen.

Under år 1933 utbetalades i avlöning: till tjänstemän kr. 84,156: 58, till arbetare
kr. 99,039:62.

Inneliggande order vid besöket uppgick till c:a kr. 70,000:— men resande
skulle börja sitt arbete först i juli månad.

Avsättningsmöjligheterna mycket goda och förelåg egentligen endast konkurrens
inom landet med utländska fabriker. För samtlig inhemsk produktion
fanns nämligen full avsättning. Goda utsikter förefunnos även för export
av radioapparater särskilt till Spanien och England. Av cykelmotorerna
exporterades även ej obetydligt till Danmark, Finland och Estland.

Bolagets framtid: Som ett allmänt omdöme örn bolaget gäller, att det är
synnerligen väl skött och ställningen på grund av de ytterst försiktigt upptagna
tillgångarna betydligt bättre än som framgår av balansräkningen.

ökning av aktiekapitalet från kr. 50,000 till kr. 150,000 var vid besöket beslutad
och teckning förelåg redan å kr. 37,000. AV de nya aktierna skulle

50.000 vara stam och 50.000 preferens med 8 % ackumulativ utdelning. Vidare
har bolaget av Stockholms Hamnstyrelse förhyrt Ford Motor C:is f. d.
lokaler i Stadsgården för en årlig hyra av kr. 6,000, vilka bolaget nu höll
på att inreda för att under sommarmånaderna överflytta hela sin nu i ''Centrum’
vid Kungsgatan bedrivna rörelse. De nuvarande ytterst trånga lokalerna
i ''Centrum’ draga en årshyra av kr. 10,000.

Det belopp som avses med denna låneansökan är kr. 175.000:—.

Bolaget bär redan ett lån å kr. 25,000:— i Upplandsbanken mot förhgsinteckning
förstärkt med borgen.

Upplandsbanken erbjuder sig att övertaga de båda övriga bankernas engagement
samt släppa spärren å kapitalräkningen, mot att banken finge en 2:dra
förlagsinteckning å kr. 50,000: —.

Härigenom skulle bolaget få till sin disposition c:a 44,000:—- kronor.

Kan därtill den beslutade nyteckningen genomföras skulle ytterligare kr.

100.000 friska pengar tillföras bolaget eller tillsammans kr. 144,000.

Då av det ovan sagda torde framgå, att bolaget icke befinner sig i ett
sådant läge, att dess fortsatta verksamhet äventyras, örn staten ej träder stödjande
emellan, synes mig företaget icke uppfylla gällande förutsättningar för
erhållande av lån ur anslaget till främjande av enskild företagsamhet och
föreslår därför avslag.»

Kommerskollegium avstyrkte framställningen under anförande:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

»Sökanden synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande bestämmelser
torde böra vara för handen vid utlämnande av lån ur de medel,
vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande av enskild
företagsamhet. Särskilt får Kommerskollegium framhålla, att företaget
icke kan anses vara sådant, som på grund av konjunkturerna tvingats eller
inom en icke avlägsen framtid blir tvingat att nedlägga sin verksamhet.»

Genom beslut den 6 juli 1934 beviljade Kungl. Maj:t bolaget till förstärkning
av dess rörelsekapital ett lån å 50,000 kr. på 5 år. Säkerhet: Förlagsinteckning
å 50,000 kr. med förmånsrätt efter 75,000 kr., aktier å nominellt

25,000 kr. i aktiebolaget Ylle & Siden samt borgen av direktören B. Gylling
och försäljningschefen Ti. Smith.

21) Handelsbolaget under firma Flodin-Ruths i Stockholm ansökte den 29
oktober 1933 örn lån dels å 60,000 kr. ur arbetslöshetsanslaget, dels ock å

60,000 kr. ur industrilånefonden eller manufakturförlagslånefonden.

»Balansräkning den 31 december 1932:

Debet: Kontant i kassa................ 25: 68

Innestående å checkräkning.......... 280: 33

» » postgiro............. 349:51

Fordringar enligt reskontran........ 8,085: 67

Varubehållning................ 9,230: 35

Inventarier.................. 395: 80 18,367: 34

Kredit: Skulder enligt reskontra............ 8,729: 97

J. Flodin...................2’ö03: 27

H. Ruths.................. 2,459:30

Årets vinst.................. 4,674: 80 18 367- 34

Vinst- och Förlusträkning pr 31

Debet: Löner och provisioner..........

Reklamkostnader............

Övriga omkostnader...........

Årets vinst...............

Kredit: Varu-konto...............

Intresse-konto.............

december 1932:

. . . 5,793:05

. . . 2,681:72

. . . 4,107:48

• '' • 4>674:80 17,257:05

. . . 17,035:88

• • 221: 17 17,257:05

Balansräkning den 1 januari 1934:

Tillgångar:

Kontant i kassan........... 10: 25

Checkräkning i Skandinaviska Kredit A.Bol............. 1,283: 34

Postgirokonto......................... 432: 51

Fordringar enligt reskontran...................19,159: 53

Lager: Apparater på demonstration.......... 6,845:_

» i lager...............7441: _

Halvfabrikat................. 350;_

Delar och rör................. 3,843:__

Verkstad................... ’246: — 18,725: —

Inventarier................ 5’,883: 17

Summa Kronor 45,494: 07

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Skulder:

Skulder enligt reskontran
Lån » »

Egna accepter ....
Tillgångar utöver skulder

20,141: —
9,100: —
4,285: —
11,968: 07

Summa Kronor 45,494: 07

* Lån 9,100: — kronor är av Herrar Flodin ock Ruths insatt kapital under
1933.»

I promemoria den 4 nov. 1933 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»Bolaget har ansökt örn lån intill 60,000 kronor för fortsatt och utökad fabrikation
och försäljning av radioapparater med tillbehör. Bolaget sysselsätter
nu 9 personer utom försäljare, men beräknar, vid utvidgad drift, kunna utöka
arbetsstyrkan till 15 man fast anställda samt ytterligare 10—15 personer
under säsongen, som beräknas till c:a 6 månader.

Bolaget startade i juli 1932 med ett kapital av 500 kronor. Då nu rörelsen
utökats, ser ledningen sig icke i stånd att i fortsättningen finansiera företaget
utan måste nedskära tillverkningen, därest kapital icke kan anskaffas. På
förfrågan meddelades, att kapital icke kan anskaffas på annat håll.

Vid mitt besök förelåg stora beställningar och stor brådska var rådande.
Fabrikationen gjorde ett gott intryck. Bolagsmännen beskrivas som skötsamma
och driftiga män, väl värda hjälp.

Lösegendomen är försäkrad i Försäkringsbolaget Fylgia för 10,000 kronor
(Pol. nr 5554).

Förslag: Lån å kr. 10,000 att amorteras på 5 år.

Säkerhet: Förlagsinteckning.

Borgen av: Dr Ing. Johannes Ruths, ombudsman Seth Flodin, (Göteborgs
bank) båda i Stockholm.»

Kommerskollegium anförde i yttrande den 23 februari 1934:

»Remissen avser dels en ansökning örn lån ur industrilånefonden eller manufakturförlagslånefonden
för beredande av kapital för fabrikation och försäljning
av radioapparater med tillbehör, dels en ansökning örn lån ur arbetslöshetsanslaget
för samma ändamål.

Beträffande den förra ansökningen framgår av handlingarna, att företaget
startades i juli 1932 och ännu icke förfogar över egna resurser av den storhetsordning,
att den enligt Kommerskollegii mening skulle stå i skäligt förhållande
till rörelsens planerade utvidgning med lånemedel.

Vidkommande den senare ansökningen torde sökandefirman icke uppfylla
de förutsättningar, som enligt gällande bestämmelser böra vara för handen
för erhållande av lån ur de medel, riksdagen anvisat för budgetåret 1933/1934
till främjande av enskild företagsamhet. Särskilt får Kollegium erinra, att
endast sådana företag ifrågakomma till åtnjutande av stöd, vilka på grund av
konjunkturerna tvingats eller inom en icke avlägsen framtid bliva tvungna att
nedlägga sin verksamhet.

Kommerskollegium finner sig därför icke kunna tillstyrka bifall till någondera
ansökningen, under erinran att avgörandet av ärendet i den del det rör
lån ur industri- eller manufakturförlagslånefonderna lärer närmast ankomma
på Kungl. Majit i Handelsdepartementet.

Kommerskollegium hemställer, att de remitterade ansökningarna icke måtte
föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Kungl. Majit (27 april 1984) beviljade bolaget till förstärkning av dess
rörelsekapital ett lån å 12,000 kr. på 5 år ur anslaget till lån till främjande av
enskild företagsamhet. Säkerhet: Förlagsinteckning å 12,000 kr. med bästa
förmånsrätt samt borgen av S. Flodin och J. Ruths.

22) Arvid Wiman med firma Arvid Wimans Borstträfabrik i Norra Solberga,
Jönköpings län, ansökte örn lån å 15,000 kr. och subvention med 5,000
kr. till fortsättande och utökning av fabrikationen av borstträ m. m.

Årsproduktionen utgjorde 28,863:76. Företaget sysselsatte 9 man och en
minderårig. 3 st. vore permitterade och en sjuk. I händelse av bifall till ansökningen
kunde de permitterade återtagas och personalen ytterligare utökas
med 4 man och 2 minderåriga. I händelse av avslag måste de permitterade
avskedas och ytterligare 2 å 3 man permitteras. Antalet arbetslösa i socknen
vore 110. Orsaken till kapitalbristen vore att ett lån uppsagts. Utbetalda arbetslöner
per år utgjorde 13,050:24 kr. Inneliggande orderstock är 460 kronor.
Svår konkurrens funnes, men avsättningsmöjligheterna vore dock goda.
Lånet skulle användas till att med 6,050 kr. lösa uppsagt lån, inköpa ytterligare
maskiner för c:a 2,500 kr., öka virkeslagret med 5,000 kr. samt verkställa
örn- och nybyggnad för c:a 3,000 kr. samt resten till rörelsekapital.

Följande utdrag ur räkenskaperna företeddes:

An Intecknings Konto
» Kreditorers i
» Div. Personers;

» Kapital i

»Ingående Balanskonto 1 jan. 1934.

6,050: —
3,803: 58
5,655: 92
11,896: 46

27,405: 96

Per Kassa Konto
» Fastighets »

» Invent. »

» Varu »

» Div. Pers. »

Utgående Balanskonto 31 dec. 1933.

An Kassa Konto
» Fastigheters »

» Inventarie »

» Varu »

» Div. Personers »

Dec. 31

An Omkostnads Konto
» Avlönings »

» Privat »

» Kapital »

Per Kred:s Konto
» Div. Pers. »

» Kapital »

428: 95
13,089: 02
10,846: 75
6,850: 89
3,634: 37

34,849: 98

Vinst- & Förlustkonto.

4,777: 76 Per Varu Konto
14,288: 73
1,168: 96
1,273: 57

21,509: 02

333: 31
11,737: 35
10,621: 75
3,785: 25
928: 30

27,405: 96

3,590: 20
18,089: 75
13,170: 03

34,849: 98

21,509: 02

21,509: 02»

I promemoria anförde en av de för ifrågavarande ärendens handläggning
inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»Efter att i många år hava konditionerat i borstbinderiyrket, därav åtskilliga
år i Tyskland, igångsatte sökanden år 1925 fabrik för tillverknng av trä

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

för borstar av olika slag vid Solberga i Solberga socken av Jönköpings län.
Ifrån en ringa början har företaget utvidgats och sysselsätter nu 14 personer,
därav en minderårig.

Wiman vitsordas såsom varande en mycket redbar, arbetsam och skötsam
man.

Fabriken levererar borstträ till ett flertal blindföreningar. Konkurrensen
uppgives vara hård. Meningen är att, örn lån kan erhållas, utöka tillverkningen
för export.

Fastigheten är taxerad för kr. 10,500 och graveras av en inteckning å kr.
6,500, belånad i Nässjö sparbank för kr. 6,050. Långivaren har nu uppsagt lånet,
under motivering, att försträckning till industriella företag ligger utanför
bankens verksamhetsområde.

Brandförsäkring: Fastighet: Lösegendom:

Försäkringsbolaget Göta nr 149,468 A....... 12,000: — 13,000: —

Försäkrings AB Fylgia nr B 56,840 ......... 5,000: —

S:a kronor 12,000: — 18,000: —

Antalet arbetslösa inom kommunen utgjorde enligt senaste rapporten 109.

Förslag:

att sökanden beviljas ett lån å................kr 10,000: —

amorterings- och räntefritt i 2 år, därefter 10 års amortering och

5 % ränta.

Säkerhet:

Fastighetsinteckning i läg. Stensborg nr 2 (botten) å . . . . . . ‘. kr. 6,500: —
Förlagsinteckning (botten) å.................» 3,500: —

Villkor:1 Kronor 10,000: —

Stockholm den 17 januari 1934.

1 Senare: Med hänsyn till den betydelse företaget har för orten synes kommunen
(Solberga) böra lämna sitt stöd åt företaget genom tecknande av borgen å
ett lån i bank av förslagsvis 5,000 kr. Sthlm 5/3 1934.»

Kommerskollegium avstyrkte framställningen under anförande:

Kungl. Maj:t (27 april 1934) beviljade till förstärkning av firmans rörelsekapital
ett lån å 10,000 kr. på 12 år, varav de 2 första ränte- och amorteringsfria.
Säkerhet: Fastighetsinteckningar å tillhopa 6,500 kr. med bästa förmånsrätt
samt förlagsinteckning å 3,500 kr. med bästa förmånsrätt.

23) Aktiebolaget Järnforsens Möbelfabrik, Järnforsen, Kalmar län.

Bolaget ansökte i februari 1934 örn lån å 10,000 kr. och subvention med

5,000 kr.

Bolaget hade till verksamhet att tillverka och försälja möbler; normal årsproduktion
c:a 75,000 kronor. Vid tiden för ansökningen sysselsattes 12 man;
vid bifall till ansökningen beräknades kunna återanställas förut permitterade
eller nyanställas 6 å 7 man. Vid avslag å framställningen beräknades detta
komma att medföra en minskning av personalen med minst hälften, möjligen
måste driften inställas.

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 5 sami. Nr 12.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

»Balansräkning den 31 december 1931.

Tillgångar:

Kassa.........................

Byggnader......................

Maskiner.......................

Fastigheter......................

Redskap & Verktyg..................

Möbellager......................

Materialier......................

Virkeslager......................

Kontorsinventarier...................

Fordringar......................

Inneliggande accepter.................

Förlust........................

kr. 300:82

» 20,366:02

» 7,656:35

» 17,000: —

» 1,211:45

» 24,277:01

» 3,172:47

» 15,710: 18

» 813:72

» 9,571:69

» 6,104:25

» 2,968:27

Skulder:

Aktiekapital.....

Reservfond.....

Växlar.......

Skulder enl. reskontra:
Lån mot reverser .

Checkräkning i
Sydbanken ....
Skand. Kredit A/B
Div. personer . . .

Kronor 109,152: 23

.......kr. 29,000: —

....... » 365:81

....... » 16,743:37

kr. 33,500: —

» 20,359:74
» 2,984:97

» 6,198:34 » 63,043:05

Kronor 109,152: 23

Balansräkning den 31 december 1932.

Tillgångar:

Kassa..........................kr. 16: 47

Byggnader....................... » 20,366:02

Maskiner........................ » 7,656:35

Fastigheter....................... » 17,000: —

Redskap & Verktyg................... » 1,211:45

Kontorsinventarier.................... » 813:72

Möbellager....................... » 25,868:40

Materialier....................... » 3,467:81

Virkeslager....................... » 10,910:58

Fordringar....................... » 3,247:63

D:o osäkra kr. 2,568: —................. » —: —

Förlust......................... » 25,228:30

Skulder:

Aktiekapital.....

Reservfond.....

Accepter......

Skulder enl. reskontra:
Lån mot reverser .

Checkräkning i
Sydbanken ....
Skand. Kredit A/B
Div. personer . . .

Kronor 115,786: 73

.......kr. 29,000: —

.......» 365:81

....... » 10,302:72

kr. 34,190:46

» 20,549:60
» 3,178:63

» 18,199:51 » 76,118:20

Kronor 115,786: 73

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Balansräkning den 31 december 1933.

Tillgångar:

Kassa..........................kr.

Byggnader....................... »

Maskiner........................ »

Redskap & Verktyg................... »

Kontorsinventarier.................... »

Möbellager....................... »

Materialier............ »

Virkeslager....................... »

Fordringar........ »

Förlust......................... »

78: 63
12,000: —
4,000: —
500: —
500: —
14,211: 04
2,377: 26
8,477: 71
2,314: 77
251: 22

Skulder:

Aktiekapital.....

Accepter......

Skulder enl. reskontra:
Lån mot revers . .

Checkräkning i
Sydbanken ....
Diverse personer . .

Kronor 44,710: 63

.......kr. 10,150: —

....... » 2,232: —

kr. 1,600: —*

» 17,948:10

* 12,780: 53 » n 32,328: 63

Kronor 44,710: 63.»

Ur förvaltningsberättelsen för 1933 inhämtas bl. a. följande:

»Sedan bolaget den 15 december 1932 nödgats inställa betalningarna, inleddes
underhandlingar med samtliga oprioriterade fordringsägare om ett 20 %
ackord, vilket antogs under loppet av mars månad 1933, och erlades sista utbetalningen
å ackordet den 30 december.

I enlighet med bolagsstämmans beslut den 29 april och Kungl. Patent- och
Registreringsverkets registrering den 19 juni 1933, har bolagets aktiekapital
nedsatts från kr. 29,000 till kr. 10,150 med kr. 18,850 genom att sistnämnda
belopp överfördes till reservfond och därefter enligt beslutet använts till föl -

jande avskrivningar:

Byggnaders konto...........kr. 8,366: 02

Inventariers konto.......... » 4,681:52

Varors konto............. » 5,761: 12

Div. personers konto......... » 41:34

Kronog 18,850: —.»

I promemoria den 5 mars 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»Företaget, som är beläget vid Järnforsens station å järnvägslinjen Vetlanda—Målilla
i Järeda socken av Kalmar län, bedriver tillverkning av möbler
av bättre kvalitet. Fabriksbyggnaden av trä i två våningar jämte ångcentral,
torkhus samt kontors- och lagerbyggnad är uppförd vid Emån på av
Kronan arrenderad mark. Drivkraft erhålles från i forsen monterad turbin
å 20 hkr. Arrendeavtalet löper till år 1940. Arrendet utgår med 1,500 kr.
per år, men pågå underhandlingar örn nedsättning till 1,000 kr.

Antal arbetare 12 (varav 11 familjeförsörjare) normalt 20. Ingen arbetslöshet
f. n. i socknen. Årsomsättningen år 1933 kr. 25,000, normalt c:a 75,000
kr. Inneliggande order 5,000 kronor.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Tillfölje stora förluster på norska och danska firmor nödgades bolaget i
slutet av år 1932 inställa betalningarna. Efter överenskommelse med de oprioriterade
borgenärerna genomfördes 20 % ackord, varigenom skulderna minskades
med c:a 37,000 kr., samtidigt nedsattes aktiekapitalet från kr. 29.000 till
10,150 kr. Efter denna sanering har bolagets fastighet, inventarier och lager
kunnat nedskrivas till lämpliga värden, men rörelsekapital saknas. Möjlighet
att genom nyemission utöka aktiekapitalet förefinnes icke. Huvudparten av
aktiestocken innehas av vid företaget anställda, som sakna medel att ytterligare
stödja företaget. Ej betalda avlöningar till personalen utgör kr. 7,401: 76.

Mot tillgångar å kr. 44,359: 41 svara följande skulder:

Räntor och skatter	514: 65
Varuaccepter ....	1,232: —
Varuskulder.....	1,698: 40
Div. kreditorer . . .	3,613: 82	(Härav bolagets disponent	kr. 2,000: —)
Låneaccepter ....	1,000: —	» 3,600: —,arb.
Innestående avi. . . .	7,401: 76	( » » »
» 3,801:76)
Checkräkning (A. B.
Sydbanken) ....	17,500: —	Eörlagsint. å kr. 20,000: —	med borgen
Privatlån......	1,600: —
Aktiekapital.....	10,150: —
S:a kr.	44,710: 63

Den av sökanden erbjudna säkerheten, förlagsinteckning å kr. 10,000 efter
kr. 20,000, kan icke föreslås till godkännande även om styrelsen tecknar borgen.

Brandförsäkring: Brandförsäkrings A.-B. Skandia nr 232 å lösegendom för
kr. 69,900. Såväl ledaren som arbetarna få vitsord såsom respektabla, kunniga
och arbetsamma män, väl värda ett handtag. Med hänsyn till vad som vid
undersökningen framkommit får jag avlämna följande:

Förslag: att sökanden beviljas ett statslån å kr. 18,000 amorterings- och
räntefritt i 2 år, därefter 10-årig amortering och 5 % ränta.

Säkerhet: Förlagsinteckning med bästa rätt å kr. 20,000 samt borgen av
bolagets styrelse, hrr Ernst Johansson, Helge Nilsson och Edvin Lundin.»

Bland handlingarna finnes ett brev från A.-B. Sydsvenska Banken av följande
lydelse:

»Järnforsen den 2 mars 1934.

Herr Disponenten Ernst Sundell, Socialdepartementet, Stockholm.
Angående AB Järnforsens Möbelfabrik, Järnforsen.

Bekräftande vårt samtal vid Edert besök hos oss den 28 pto, få vi härmed
meddela, att vårt Huvudkontor medgivit oss utlämna ruhr. bolags hos oss hypotiserade
förlagsinteckning å kr. 20,000: — med bästa rätt mot,

dels att bolagets anhållan örn stödlån å kr. 18/20,000: — beviljas, så att rörelsekapital
erhålles, och

dels att bolaget å sin checkräkning hos oss å kr. 17,500:— avbetalar kronor
10,000:—.

Vi medgiva alltså bolaget omsätta ovannämnda checkräkning till kr. 7,500:—
med hypotek av dels förlagsinteckning å kr. 20,000:-—■, inom kr. 40,000:—,
och dels samma borgen som förut, under förutsättning att bolagets anhållan
bifalles.

Högaktningsfullt
Aktiebolaget Sydsvenska Banken,

Oläsligt namn /E. Carlson».

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.) 69

I yttrande den 5 april 1934 hemställde kommerskollegium, att ansökningen
icke måtte föranleda någon åtgärd under anförande:

»Sökandebolaget synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande
bestämmelser torde böra vara för handen vid utlämnande av lån och subvention
ur de medel, vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande
av enskild företagsamhet. Särskilt får Kommerskollegium erinra om föreskriften,
att den hjälp, som lämnas ett företag, icke må bliva ägnad att medföra
arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett annat företag.»

Den 16 april 1934 återkallade bolaget sin förenämnda ansökan och ingav
samtidigt ny ansökan örn lån å 18,000 kr.

Kungl. Majit (20 april 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 18,000 kr. på 12 år, varav de 2 första ränte- och amorteringsfria.
Säkerhet: Förlagsinteckning å 18,000 kr. med bästa förmånsrätt
samt borgen av hemmansägaren Teodor Jonsson, förre disponenten P. W. Johansson
och disponenten Ernst Johansson.

24) Föreningen Norra Björke Nya Möbelfabrik u. p. a., Norra Björke,

Älvsborgs län.

Föreningen ansökte den 6 nov. 1933 örn ett lån å minst 22,000 kr. Lånebehovet
uppgavs huvudsakligen bero därpå att borgensmannen på ett banklån å

16,000 kr. sagt upp sin borgen.

Av handlingarna inhämtas bl. a., att en möbelfabrik startats i Norra Björke
1920 men kommit på obestånd 1923, att rörelsen hade fortsatts av borgensmännen
och arbetarna genom bildande av en kooperativ förening, att denna drivit
rörelsen till 1926, då den måst träda i likvidation, samt att rörelsen därefter
övertagits av sökande-föreningen.

Balansräkningar.

31 dec. 31 dec. 31 dec.

	1930	1931	1932
An Kassa Konto......	. . . 1,503: 16	377: 23	295: 37
Postgiro » ......	. . . 261: 16	76: 13	18: 65
Fastighets » ......	. . . 11,140: —	10,600: —	10,600: —
Inventarie » ......	. . . 7,745: —	7,000: —	7,000: —
Tåne » ......	. . . 77:96	81: 86	85: 95
Varu » ......	. . . 19,043:91	24,128: 73	25,047: 03
Div. Debitorers Konto ....	. . . 7,714:57	8,504: 52	7,121: 82
Årets förlust........	... —	—	424: 39
	45,152: 91	50:768: 47	50,593: 21
Per Andelars Konto.......	. . . 12,400: —	12,400: —	12,400: —
Lane » .......	. . . 24,471: —	24,471: —	23,721: —
Div. Kreditorers Konto . . .	. . . 2,676: 10	4,605: 63	3,764: 76
Obet. räntor och avlöningar .	... —	—	1,415: 61
Balanserad vinst.......	. . . 3,733: 12	9,291: 84	9,291: 84
Årets nettovinst.......	. . . 4,235:54	1,323: 18	—
	45,152: 91	50,768: 47	50,593: 21

Föreningen inskränkte sedermera sin ansökan att avse lån å 16,000 kr.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 18. (Bilaga.)

I promemoria den 2 januari 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna: »Ett

kooperativt företag, som förefaller att skötas med skicklighet och omtanke.
För närvarande äro 16 anställda, varav 9 äro delägare.

Den genomsnittliga försäljningssiffran håller sig omkring 50,000 kronor och
med undantag för år 1932 har man varje år kunnat redovisa en mindre vinst.

Orsaken till låneframställningen är att en av föreningens stöttepinnar, hemmansägaren
J. Magnusson, vill bli fri från borgen på lån å 20,000 kronor, som
han i många år stått på. Då ingen annan borgensman har kunnat anskaffas,
begärdes först ett lån på 22,000 kronor, men sedan Wenersborgsbanken gått
med på att öka sitt engagement med kr. 6,000, begärdes i en ny ansökan
kr. 16,000.

Jag anser alla skäl tala för ett tillstyrkande av denna framställning, då
dessa män äro duktiga och skötsamma arbetare, som offrat allt vad de äga för
att få sitt företag i gång. För orten har också företaget stor betydelse, då det
är den enda industrien där.

Som säkerhet för lånet erbjudes förlagsinteckning med bästa rätt jämte styrelsens
borgen.

Den ekonomiska ställningen är sund och några risker finnas ej, så att ett
statslån på 16,000 kronor helt säkert tryggar företagets fortbestånd.

Förslag: Lån 16,000, löpande 2 år ränte- och amorteringsfritt, därefter 10 år
med 5 % ränta.

Säkerhet: Förlagsinteckning kr. 16,000 med bästa rätt jämte borgen av styrelsen.
»

Kommerskollegium hemställde i yttrande den 22 januari 1934, att ansökningen
icke måtte föranleda någon åtgärd under anförande:

»Sökanden synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande bestämmelser
torde böra vara för handen vid utlämnande av lån och subvention
ur de medel, vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande
av enskild företagsamhet. Särskilt får Kommerskollegium i sådant avseende
erinra örn föreskriften, att den hjälp, som lämnas ett företag, icke må
bliva ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett
annat företag.»

Kungl. Majit (16 febr. 1934) beviljade föreningen till förstärkning av dess
rörelsekapital ett lån å 16,000 kr. på 12 år, varav de 2 första ränte- och amorteringsfria.
Säkerhet: Förlagsinteckning å 16,000 kr. med bästa förmånsrätt
samt borgen av föreningens nuvarande styrelsemedlemmar, handlanden Oscar
Welén, lantbrukaren Hilmer Andersson, verkmästaren David Bergstrand samt
snickarna Ernst Andersson, Johan Jonsson, Johan Olsson och Ernst Wennberg.

25) A.-B. Möbelfabriken Waria i Flen

anhöll örn lån å 60,000 kr.

»Balansräkning den 31 december 1932.

Tillgångar:
Kassa. . .

Kr.

173: 50
90,572: 29

26,496: 95

1)187: 35 27,684:30

Fastigheten Waria, taxv. Kr. 109,600: —
Verkstads- och kontorsinventarier . .
Ritningar och modeller .......

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Varulager.....

Utestående fordringar

Skulder:

Fastighetslån.........

övriga lån..........

Varuskulder och diverse personer

Växelskulder.........

Outdelade vinstmedel.....

Aktiekapitalet.........

Reservfonden.........

Balanserade vinstmedel.....

kr. 186,697: 30

» 46,825:69

Kronor 351,953: 08

. Kr.	50,000: —
. »	24,520: 88
»	27,025: 07
. »	147,702: 22
. »	332: —	249,580: 17
. »	75,500: —
. »	25,000: —	100,500: —
		1,872: 91
Kronor 351,953: 08

Balansräkning den 31 december 1933.

Tillgångar:

Kassa................

Fastigheten Waria, taxv. Kr. 90,000: —
Verkstads- och kontorsinventarier . . .

Ritningar och modeller .......

Varulager..............

Utestående fordringar........

Skulder:

Fastighetslån............

övriga lån.............

Varuskulder och diverse personer ....

Växelskulder............

Outdelade vinstmedel.........

Aktiekapitalet............

Reservfonden............

Balanserade vinstmedel........

Kr. 315: 35

» 89,666:57

» 24,978:78

» 1,068:61 26,047:39

"V""" 165,630:38

»__49,197: 89

Kronor 330,857: 58

kr. 50,000	—
» 23,188	93
» 26,121	74
130,206	56
» 280	— 229,797:23
» 75,500	—
» 25,000	— 100,500: —
	. . 560: 35
Kronor 330,857:58»

Bolagets bank anförde i skrivelse den 22 november 1933:

»Undertecknad bank, som förlagt Aktiebolaget Möbelfabriken Waria med rörelsemedel
sedan bolagets bildande år 1922, får härmed intyga, att bolaget
alltid, trots en tidvis ansträngd ställning, fullgjort sina förbindelser till banken.
Banken ser sig under nuvarande förhållanden icke i stånd att försträcka bolaget
ytterligare behövligt förlagskapital men har heller icke för avsikt att vidtaga
någon åtgärd, som kan skada bolagets rörelse, givetvis under förutsättning att
bolaget även i fortsättningen fullgör sina förbindelser till banken och att banken
icke finner, att säkerheten för bolagets förbindelser försämras.

Vi hava den uppfattningen, att bolagets ledning är skicklig och energisk och
att bolagets svårigheter att upprätthålla sin rörelse är beroende på konjunkturerna
och brist på likvida medel.»

Kommerskollegium avstyrkte ansökningen under anförande, att bolaget icke
Syntes uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande bestämmelser syntes
böra vara för handen vid utlämnande av lån eller subventioner. Särskilt erinrade
kollegium örn föreskriften, att den hjälp, som lämnades ett företag, icke

72 Konstitutionsutskottets memorial Nr 1Z. (Bilaga.)

finge bliva ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för
annat företag.

I promemoria den 7 mars 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna
:

»Bolaget bedriver tillverkning av möbler av bättre kvalitet samt även något
skolmöbler i Flens municipalsamhälle av Södermanlands län.

Antalet anställda uppgår till 57, därav 8 kvinnor och minderåriga. Årsomsättningen
c:a 300,000 kr.

Orsaken till kapitalbristen är att söka i för litet aktiekapital i förhållande
till det stora varulagret, uppgående till kr. 165,630:38, varigenom bolaget
måst i största möjliga utsträckning anlita krediten. Skulderna uppgå till c:a
229,797: 23 och det egna kapitalet till endast 101,060: 35, vilket gör att ställningen
är synnerligen ansträngd. Växelansvaret uppgår till c:a 150,000
kronor.

Då bokföringen är alltför summarisk har det icke varit möjligt att göra någon
mera ingående utredning, men ha kompletterande uppgifter infordrats, men
tills dato icke inkommit.

. Ehuru företaget är av mycket stor betydelse för samhället, anser jag ställningen
vara alltför svag för att ett ev. lån å så högt belopp, att detsamma säkerställer
företagets framtida bestånd, skall kunna tillstyrkas.»

Kungl. Maj:t (5 oktober 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lan a 50,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Fastighetsinteckning å

30,000 kr. med förmånsrätt efter 50,000 kr., förlagsinteckning å 30,000 kr.
med förmånsrätt efter 70,000 kr. samt borgen av verkställande direktören D.
Lengqvist.

26) H. Abrahamsson i Smålands Taberg

anhöll örn lån å 25,000 kr. I ansökningen anfördes bland annat:

»Min fabriksverksamhet, under firma Abrahamssons Snickerifabrik i Smålands
Taberg började år 1926 och bedriver tillverkning och försäljningar av
byggnadssnickerier, svarvad träarmatur och specialmöbler, samt hyvleri.

Årsomsättningen för sålunda tillverkade och försålda artiklar har uppgått
till, för år 1929—1933 respektive kronor 88,693:32, 117,413:98, 127,639:54,
95,801: 27 och 117,933:99.

För närvarande sysselsättas 26 personer, därav 23 män över och 3 under
18 år.

Vid bifall till denna ansökan beräknas att nyanställning kan beredas för
fem personer, därav 2 yrkesmän och 3 lärlingar.

Ett avslag på låneansökan kommer att medföra entledigande av 8 man, beroende
på att^ jag i brist på nödvändigt rörelsekapital måste minska tillverkningen
i förhållande till de ekonomiska resurserna.

Antalet arbetslösa inom kommunen är 8 personer, enligt arbetslöshetskommittens
rapport av Vi 1934, men kommer med säkerhet att avsevärt ökas mot
hosten.

Föreliggande kapitalbrist är beroende på, att det egna rörelsekapitalet är för
litet i förhållande till rörelsens omfattning. Särskilt för svarveriets bibehållande
och utökning med åtföljande nödvändig kreditgivning, tillika med ekonomiska
inköp av virke, är ökat rörelsekapital ett oeftergivligt villkor.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

För år 1933 utbetalda löner fördelas sålunda:

a) verkmästare och kontorsbiträde.............Kr. 5,160: —

b) arbetare.......................» 34,612:07

c) provisioner till försäljare................» 2,070: —

Balansräkning för senaste räkenskapsåret bifogas.

Inneliggande orderstock uppgår för närvarande till kr. 24,378:—.»

Följande utdrag ur räkenskaperna åberopades:

»Utgående Balans Konto,
den 31 december 1933.

An Kassa k:o......	253: 34	Per Inteckningars k:o	. . 7,000:00
Fastighetens k:o . . .	10,834: 00	Bank k:o . . .	. . 4,910:26
Dv. Inventariers k:o . .	526: 50	Lane k:o . . .	. . 2,050:00
Maskiner & Verktygs		Dv. Personers k:o	. . 8,527:85
k:o........	13,990: 00	Växel k:o . .	. . 23,572:92
Lagervarors k:o .... Virke & Material k:o . Dv. Personers k:o . . .	2,215: 00 9,908: 40 20,072: 73	Kapital k:o . .	. . 11,738:94
Kr.	57,799: 97 Vinst & Förlustkonto, den 31 december 1933.	Kr. 57,799:97
An Fastighetens k:o . . . Dv. Inventariers k:o . . Maskiner & Verktygs k:o........ Dv. Personers k:o . . . Frakters k:o..... Avlöningars k:o .... Käntors k:o..... Omkostnads k:o . . . Proprie k:o...... Kapital k:o.....	303: 00 58: 50 1,370: 00 1,297: 50 2,528: 52 39,772: 07 1,767: 62 8,059: 36 3,159: 02 1,531: 97	Per Tillverknings k:o	. . 59,847:56
Kr.	59,847: 56		Kr. 59,847 : 56

I särskild promemoria anförde den för biträde vid ifrågavarande ärendens
handläggning särskilt tillkallade sakkunnige:

»Sökanden bedriver sedan 1926 tillverkning av byggnadssnickerier, väsentligen
för behovet i fabrikssamhällena vid Smål. Taberg, Norrahammar etc. i
Jönköpingstrakten. På senaste år har dessutom från ett nedlagt företag i
orten upptagits tillverkning av svarvad träarmatur, vilken uppgives vara ekonomiskt
mycket fördelaktig. Som specialitet tillverkas i det i en särskild
mindre byggnad inrymda svarveriet även tillverkning av rökbord. Slutligen
har firman nyligen anskaffat och i ett virkesskjul uppställt en mindre 5-kuttrig
hyvelmaskin, som uppgives vara väl sysselsatt för köparna av byggnadssnickerierna,
vilka köpare gärna på en hand söka erhålla mesta möjliga av erforderligt
byggnadsmaterial. Fabriksbyggnaderna äro mycket enkla sådana
av trä under papptak och hela anläggningen har tydligen kommit tilloch utvecklats
tämligen planlöst i den mån avsättning och ekonomiska förhållanden
i övrigt medgivit. Den maskinella uppsättningen, till stor del levererad av
Hjortöströms verkstad, är fullt tillräcklig, av god kvalitet, och mestadels nyanskaffad
under senaste åren. Ägaren Abrahamsson gör ett gott och redbart

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

intryck. Han biträdes av två söner, som icke äro delägare i firman, men som
äga villafastigheter dock högt belånade i samhället. Antalet arbetare är
25—30.

Emot bokföringsvärdena synes föga vara att erinra. På huvudparten av maskiner
och inventarier har årligen avskrivits 10 % av bokförda värdet. Fastighetens
bokförda värde 10,137: — kr. överensstämmer nära med taxeringsvärdet
10,000 kr. (markvärde 900 kr., byggnadsvärde 9,100 kr.) och kan anses
lågt. Fordringarna uppgivas vara säkra och äro fördelade på ett flertal småposter.

Av skulderna enligt balansräkningen äro ''inteckningar’ skuld mot revers
och fastighetsinteckning (botten) till privatperson i samhället ''lånekonto'' skuld
mot reverser utan säkerhet till tre privatpersoner samt ''bankkonto'' skuld på
checkräkning i Smålandsbanken emot förlagsinteckning (första på 12,000 kronor)
och borgen. Skulderna till ''div. personer’ gälla blott varuräkningar. Egna
växlar äro med ett undantag varuväxlar. Undantaget är en växel på 1,500 kr.
till sonen Birger Abrahamsson.

Sökanden kan icke ställa annan säkerhet än förlagsinteckning. Förlaget är
värt c:a 25,000 kr. och inteckning däri användbar som säkerhet för högst

15.000 kr., varav dock Smålandsbanken torde allt fortfarande förbehålla sig

5.000 kronor.»

Kommerskollegium avstyrkte ansökningen under anförande:

Genom beslut den 26 oktober 1934 beviljade Kungl. Majit till förstärkning
av företagets rörelsekapital ett lån å 12,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Förlagsinteckning
å 12,000 kr. med bästa förmånsrätt.

27) AB. Lamhults stol- och snickerifabrik, Aneboda socken, Kronobergs län.

Bolaget anhöll om lån å 30,000 kr. och subvention med 7,000 kr. I ansökningen
anfördes bl. a.

»Företagets tillverkning består av möbler och därmed jämställda alster.
Storleken av normalårsproduktionen utgör c:a 120—150,000:— kronor.

Antalet i företaget anställda personer utgör 39 st.

I händelse av bifall till framställningen kunna vi behålla samtliga anställda.

Skulle avslag på framställningen meddelas måste inskränkning i driften och
permittering av arbetsanställda bliva följden.

Enligt uppgift från arbetslöshetskommittén utgör dags dato de arbetslösas
antal i Aneboda socken 35, av vilka en del beretts tillfälligt arbete.

Företagets brist på rörelsekapital är i första hand beroende på nu rådande
depression. Bristen är ävenledes i hög grad beroende på den nödtvungna utvidgningen
av fabriksbyggnaden samt ty åtföljande nyanskaffningen av maskiner,
vilket förorsakade ett icke föraktligt kapitals fastlåsande. I samband
med övergången från specialtillverkning av pinnstolar till möbler måste ett betydligt
större lager av råmaterial och halvfabrikat hållas, vilket även förorsakar
större tillgång på rörelsekapital än tidigare.»

Under år 1933 utbetalda löner till arbetare utgjorde 44,961:40 kr.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Balansräkningar.

31 dec. 1931. 31 dec. 1932 31 dec. 1933

An Kassa Konto......... 298:69 — —

Reskontrans Konto

Materialers »

Inventarie »

Fastighetens »

Varu »

Vinst- & Förlust Konto . . . .

Kronor

Per Aktiekapitalets Konto ....

Låneräknings »

Avlönings »

Omkostnads »

Reskontrans »

Växlars »

Checkräknings »

Kronor

29,903: 46 32,510: 64 11,861: 65 16,888: 18 3,322: — 3,124: 92	31,634: 94 42,924: 86 12,486: 79 17,203: 55 10,065: — Postg. 5: 39	42,804:76 51,749:30 14,815: 60 22,747: 69 6,379: 87 Postg. 3: 53
97,909: 54	114,320: 53	138,500: 75
12,400: —	30,400: —	42,700: —
14,000: —	7,600: —	7,350: —
3,681: 23	300: —	3,232: 28
900: —	1,500: —	700: —
10,470: 68	23,247: 86	19,964: 56
52,383: 47	47,581: 95	59,474: —
4,074:16	3,690: 72	4,590: 70 1 489: 21
97,909: 54	114,320: 53	138,500: 75

Räkenskaperna utvisade för 1931 en vinst av 30:26 kr. efter avskrivningar
å 2,584:50 kr., för 1932 en vinst av 3,124:90 kr. efter avskrivningar å
2,640:22 kr. och för 1933 en vinst av 489:21 kr. efter avskrivningar å
2,264:20 kr.

I promemoria den 16 juni 1934 anförde en av de för ifrågavarande ären
dens handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna: »Bolaget,

som äges av de anställda, konstituerades år 1926, och bedriver tillverkning
av möbler, speciellt stolar. Den normala årsproduktionen c:a

175.000 kr.

Antalet anställda f. n. 38. Arbetslösheten i Aneboda kommun den 31 sisth
maj var 33.

Orsaken till kapitalbristen är att medel bundits genom utvidgning av fabriken
samt nyanskaffning av maskiner.

Orderstocken uppgår för dagen till cirka 30,000 kr. Till England har under
årets fem första månader exporterats möbler o. d. för c:a 16,000 kr. och till
Danmark för 3,300 kr. Order för reguljär leverans föreligga å stolar för c:a

1.000 kr. pr vecka till England. Beträffande avsättning inom landet synes
någon bättring vara för handen och priserna någon aning bättre.

Kommunalbidrag icke tänkbart.

Fordringsägarna villiga lämna bindande överenskommelse betr. fortsatt
kredit.

Balansräkning pr S1/i2

Debet.

Bankräkning (spärr.)...... 3,995: 39

Varufordringar (uti.)....... 1,646: —

» (Sverige) .... 37,166:90

Färdiga varor......... 6,379: 87

Varor i arbete......... 30,740: — 1

1933.

5 % av diskonterade växlar.
Härav 446 kr. osäker fordran.

» c:a 5,000: — » »

Tilly, pris
» »

1 Vinst- och Förlust Konto.

76 Konstitutionsutskottets memorial Nr	12. (Bilaga.)
Råvaror...........	20,000: —	Inköpspris
Emballage..........	1,009: 30	»
Verktyg, mod., Kont. inv.....	1,300: —
Maskiner...........	14,815: 60	10 % årlig avskrivning
Byggnader (t. v. 20,000: — kr.) .	21,447: 69
Kronor	138,500: 75
Kredit.
Varuaccepter och omsättnings-
växlar...........	43,314: 70
Varuskulder..........	19,964: 56
Utdelning till aktieägarna ....	290: 28	Styrelsen
Obetalda avi. och omkost.....	3,932: 28	Såsom säkerhet härför samt
Låneaccepter.........	16,250: —	för diskonteringskredit å
Bankskulder: checkräkning . . .	4,500: —	c:a 60,000: — kr. innehar
» borgenslån ....	7,350: —	A/B. Sydsvenska banken.
Aktiekapital..........	42,700: —	Fastighetsinteckning å kr.
Reservfond..........	100: —	20,000: —. Förlagsinteck-
Övriga kapitalreserver.....	98: 93	ningar å kr. 35,000: — för-
Kronor	138,500: 75	stärkt med styrelsens bor-
		gen.

Brandförsäkring.		Fast	Lös
Brand-Livförs. A/B. Skåne Brev nr.	277	9,500: —	26,000	— 35,500	—
nr.	345	5,000: —	12,000	— 17,000	--
(hyreskontrakt) nr.	364		5,000	— 5,000	—
nr.	346	12,000: —	23,000	— 35,000	—
nr.	383		12,000	— 12,000	—
	Kr.	26,500: —	78,000	— 104,500	-T
nr.	284		5,000	— 5,000	—r
	Kr.	26,500: —	83,000	— 109,500	—

Säkerhet. Vid samtal med kamrer Dahl, AB Sydsvenska banken, Lamhult
meddelas, att följande inteckningar eventuellt kunna frigöras, örn borgensmännen
medgiva det.

Fastighetsinteckning med bästa rätt å kr. 20,000:—, förlagsinteckning med
bästa rätt å kr. 10,000:— samt styrelsens borgen.

Förslag att sökanden erhåller ett statslån å kr. 25,000:—, amorterings- och
räntefritt i 2 år, därefter 10-årig amortering och 5 % ränta.

Styrelsens borgen är icke mycket värd, ekonomiskt, då det endast är en av
styrelseledamöterna, som äga nämnvärt kapital, men torde dock vara av ett
visst moraliskt värde.»

Genom beslut den 7 september 1934 lämnade Kungl. Maj:t ansökningen
utan bifall; enligt anteckning å akten syntes anledningen härtill vara den,
att det syntes sannolikt, att den kreditgivande banken avsåg att i samband
med överlåtandet av inteckningarna täcka en stor del av sin fordran medelst
statslånet.

Den 12 sept. 1934 inkom bolaget med ny ansökan, avseende lån å 25,000 kr.
Vid denna ansökan fanns fogat ett brev till bolaget från Sydsvenska banken
av följande lydelse:

»Åberopande dagens telefonsamtal få vi härmed meddela, att disponeran-,
det av ifrågasatta inteckningar i och för erhållande av ev. stödlån från staten

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

icke kommer att inverka på bolagets diskonteringsrätt och ej heller på några
andra av bolagets krediter.

Diskonteringsrätt kommer sålunda att som hittills medgivas av goda varuaccepter,
dock under förutsättning att samma procentuella avdrag av 5 % få
göras å nya varudiskonteringar till i första hand säkerhet för bolagets förlagsväxlar,
och att alltid det överskott, som kan erhållas, sedan staten vid ett ev.
stödlån gjorts betald, pantförskrives till banken för bolagets förbindelser.»

I yttrande den 4 okt. 1934 anförde kommerskollegium:

»Sökandebolaget synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande
bestämmelser torde böra vara för handen vid utlämnande av lån ur de medel,
vilka å riksstaten för budgetåret 1934/1935 anvisats till lån till främjande
av enskild företagsamhet Särskilt får kommerskollegium i sådant avseende
erinra örn föreskriften, att den hjälp, som lämnas ett företag, icke må bliva
ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar för ett annat
förtag. Kommerskollegium hemställer, att ansökningen icke måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.»

Kungl. Majit (14 dec. 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 25,000 kr. på 12 år, varav de 2 första ränte- och amorteringsfria.
Säkerhet: Inteckning å 20,000 kr. med bästa förmånsrätt i bolagets
fastighet »Lamhults villaområde nr 62», förlagsinteckning å 10,000 kr.
med bästa förmånsrätt samt borgen av fabriksarbetaren Gunnar Berggren,
poleraren Åke Sandin, snickaren Elof Svensson, Erik Classon och Gunnar
Magnusson.

28) S. Mälkvist med firma Simon Mälkvist, snickerifabrik, i Aneby, Bredestads
socken, Jönköpings län.

Mälkvist anhöll den 21 nov. 1933 örn lån å 20,000 kr. och subvention med

5,000 kr. I händelse av avslag härå ansåg Mälkvist sig nödsakad att nedlägga
rörelsen. I annat fall skulle 16 personer kunna sysselsättas.

Ansökningen tillstyrktes av Målkvists arbetare och kommunalnämndsordföranden.

Kommerskollegium förklarade sig i yttrande den 4 dec. 1933 icke kunna
tillstyrka bifall till framställningen, enär företaget icke fyllde de förutsättningar,
som enligt gällande bestämmelser borde föreligga för lån eller subvention.
Särskilt erinrade kollegiet örn att den hjälp, som lämnades ett företag,
icke finge bliva ägnad att medföra arbetslöshet eller eljest menliga verkningar
för ett annat företag.

I promemoria den 19 dec. 1933 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»Företaget (beläget i Aneby municipalsamhälle, Bredestads socken av Jön•köpings
län) tillverkar byggnadssnickerier samt enklare möbler och sysselsätter
12 arbetare.

T Bredestads socken finnes f. n. anmälda 63 arbetslösa

Orsaken till kapitalbristen är förluster på vid depressionens inbrott befintligt
lager av möbler samt på insolventa kunder.

Kommunen är icke tillfrågad örn bistånd, men i anseende till att dess eko -

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

nomi är hårt ansträngd, torde någon hjälp icke vara att påräkna enligt sökandens
mening. Kommunalskatten för år 1934 är kr. 8:50.

Fabriksbyggnaden, av kalksandtegel, i två våningar, är inredd till kontor
och två fabrikslokaler på nedre botten samt målarverkstad och bostad om två
rum, hall och kök på ö. b. Maskinparken bra. Fabriken byggdes år 1922,
Taxeringsvärde 16,000 kr.

Brandförsäkring i ''Allmänna Brand’ Pol. n:r 3 b.

Fastigheten.........kronor 25,000: —

Maskiner, lager och inv..... » 25,000: —

Personlig lösegendom .... » 5,000: —

Kronor 55,000: —

Balansräkning pr 31/,a 1932.
Tillgångar:

Kassa ........... 367:52

Varukonto......... 9,574: —

Inventariekonto (maskiner) . . 4,050: —

Div. debitorer........4,291: 44

Fastighetskonto....... 14,000: —

Kronor 32,282

Ej högt

t. v. kr. 16,000: —. Bra
byggnad.

Skulder:

Hallaryds sparbank..... 3,500: —

» » ..... 5,000: —

Privat........... 6,000: —

Summa Kr. 14,500: —

Diskont. Kredit å kr...... 10,000: —

(Småland Ensk. Bank, Aneby.)

Förf. räntor......... 170: —

Låneväxlar......... 2,500: —

Div. kreditorer....... 9,325:44

Kapital........... 5,787: 52

Kronor 32,282: 96

Amort. lån. Borgen.
Stående lån. Fast. int.

nr 2 å 6,000 -f- borgen.
Fast. int. nr 1 å kr.
6,000: —

Förlagsint. (botten) å kr.
10,000: —

Tidigare har fabriken haft stor avsättning för byggnadssnickerier till Eksjö
och som nu upphört, sedan en konkurrerande fabrik därstädes igångsatts.
Konkurrensen på möbelmarknaden uppgives vara hård. Fabriken ämnar nu
upptaga tillverkning av radiolådor, som nu i stor utsträckning importeras.

Då sökanden är en ordentlig och driftig man, som genom sin fabriksrörelse
skaffar arbete åt 12 arbetare (därav 10 familjeförsörjare) är det av stor betydelse
för samhället att företaget kan fortsätta sin verksamhet. En viss tvekan
kan råda beträffande värdet av erbjudna säkerhet å förlagsinteekning å kr.
10,000.

Förslag: att sökanden beviljas statslån å kr. 10,000. Amorterings- och räntefritt
under två år, därefter 10-årig amortering och 5 % ränta.

Säkerhet: Förlagsinteekning (botten) å kr. 10,000 med borgen av antingen
Bredestads kommun eller två vederhäftiga personer å kr. 5,000.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Kungl. Majit (19 jan. 1934) beviljade till förstärkning av företagets rörelsekapital
ett lån å 8,000 kr. på 12 år, varav de 2 första åren ränte- och''
amorteringsfria. Säkerhet: Förlagsinteckning 8,000 kr. med bästa förmånsrätt.

I skrivelse den 29 juni 1934 meddelade Mälkvist, att det beviljade lånet ej
komme att av honom tagas i anspråk, emedan han ej för så litet belopp kunde
binda hela sin säkerhet.

29) Alviks träförädlingsaktiebolag, Alnö.

Bolaget beviljades genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 juli 1933 ett lån å

30,000 kr. Detta lån hade använts för utbyggnad av bolagets plywoodfabrik
samt för inköp av maskiner för densamma.

I framställning den 30 juli 1934 anhöll bolaget örn ytterligare lån å 30,000
kr. för inköp av ytterligare maskiner för plywoodfabriken, vilka vore nödvändiga
för att fabriken skulle till fullo kunna utnyttjas. Till stöd för ansökningen
framhölls bl. a., att Alnö med sin talrika industribefolkning, för vilken
under de senaste 10 åren hälften av dess arbetstillfällen omintetgjorts genom
nedlagda sågverk, ej i fortsättningen kunde existera utan att ersättning i någon
form skapades.

Av styrelseberättelsen för 1934 inhämtas, att bolaget, som balanserade en
förlust å 63,000 kr., under 1933 haft en nettovinst av 1,445: 67 kr. efter avskrivningar
å 22,300 kr.

Balansräkningen per S1/12 1933 hade följande utseende:

»Tillgångar:

Alviks Såg & Lastageplats
Fabriksanläggningens konto
Nyanläggningens konto . .

Hyvleriets konto.....

Pråmars konto......

Div. Invent. konto ....
Kontorsinventariers konto .

Timmers konto.....

Träv. Hack & Spåns konto

Fanérs konto......

Fanérförbrukningsart. konto

Andelars konto.....

Kassa konto.......

Diverse debitorer.....

Vinst- och Förlust konto .

Skulder:

Aktiekapitalets konto . . .
Reservfondens konto . . .
Egna Acceptera konto . .
Egna Reversers konto . .
Badhusbyggnadens konto .
Diverse Kreditorer ....

51,184: 98
232,346: 53
7,554: 42
7,261: 91
6,000: —

18,000: —

500: —

34,730: 85
4,973: 46
43,784: 22
14,803: 84

880: — 422,020: 21

407: 40
50,922: 56
_____61,554: 33

Kronor 534,904:50

240,000: —

1,015: 14
39,694: 32
225,000: —

259: 75

28,935: 29 534,904: 50

Kronor 534,904:50*

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

I yttrande den 22 aug. 1934 anförde kommerskollegium, att de av bolaget
åberopade omständigheterna enligt kollegii mening icke syntes innebära tillräckliga
skäl att öka låneunderstödet, varför kollegium hemställde, att ansökningen
icke måtte föranleda någon åtgärd.

I promemoria den 11 sept. 1934 anförde den för biträde vid ifrågavarande
ärendens handläggning särskilt tillkallade sakkunnige:

»Den med hjälp av det den 28 juli 1933 beviljade lånet verkställda utbyggnaden
av plywoodfabriken besiktigades. Arbetet föreföll solitt och ändamålsenligt
och har ökat fabrikens golvyta med drygt en tredjedel. Från den
brunna fabriken i Kristinehamn hade inköpts en 2-meterssvarv, för vilken även
fundament iordningställts. Det nu begärda anslaget avser anskaffandet av
hjälpmaskiner för fanér tillverkningen från nämnda svarv.

Under innevarande år har bolaget inköpt området emellan kontoret och sågen
för 3,000 kronor.

Avlöningslistorna genomgingos, varvid framkom, att under första halvåret
1934 arbetarantalet successivt stigit till 70—75 man, varav c:a 37 i plywoodfabriken.
Under juli—augusti månader ökades sågens personal ytterligare, så
att totala antalet arbetare vid besöket nådde c:a 100. Hyvleriet hade god sysselsättning,
bland annat för Hovids sågverk. Vid sågen hade utöver legosågningen
även försågats några tusen stockar eget virke.

Företaget synes hava arbetat med fördel och full kapacitet under större
delen av innevarande år ehuru detta ej kunde styrkas med bokslutssiffror. Emot
beviljandet av ett nytt lån talar väsentligen den svaga säkerhet som kan erbjudas.
På taxeringsvärdet för fastigheten 136,000 kr. ligga inteckningar örn

125,000 kr. före det tidigare statslånet och likaså på ett bokfört förlagsvärde
örn 123,000 kr. förlagsinteckningar på 100,000 kr. före statslånet.

Emellertid ligger fabriksanläggningens verkliga värde avsevärt över taxeringsvärdet
och uppnår sannolikt — efter vederbörlig hänsyn till erforderliga
avskrivningar — numera minst 230,000 kr. Då företaget har stor betydelse
för den av arbetslösheten drabbade kommunen torde fordringarna på säkerheten
för lånet böra hållas i underkant. Det synes sålunda motiverat att lämna
det begärda beloppet 30,000 kr. emot för det tidigare lånet lämnade inteckningar
jämte fastighetsinteckning på ytterligare 30,000 kr. näst efter 155,000
kr.»

Kungl. Majit (26 okt. 1934) beviljade bolaget för anskaffande av maskiner
till bolagets fabrik ett lån å 30,000 kr. på 12 år, varav de 2 första ränte- och
amorteringsfria. Säkerhet för detta och det tidigare lånet: Fastighetsinteckningar
å 60,000 kr. med förmånsrätt efter 125,000 kr. samt förlagsinteckning
å 30,000 kr. med förmånsrätt efter 100,000 kr.

30) Firma Träförädlingen, Gustafstorp, Johnn Bengtsson, i Mörrums socken,

Blekinge lån.

I framställning den 23 nov. 1933 anhöll Bengtsson örn lån å 45,000 kr. till
avlöningar och framforsling av timmer samt subvention med 10,000 kr. för
reparation och igångsättande av 2 sågverk. Av ansökningshandlingarna inhämtas
bl. a., att årsomsättningen under åren 1930—1933 varit resp. 295,000
kr., 255,000 kr., 197,000 kr. och 175,000 kr. samt antalet under samma tid
sysselsatta män resp. 38, 25, 15 och 13, att vid avslag 6 måste avskedas, medan

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

vid bifall 20—25 kunde nyanställas, att antalet arbetslösa i Mörrum utgjorde
430, att order för cirka 100,000 kr. funnes samt att ansökan gjorts örn lån
från manufakturförlags- och industrilånefonden men avslagits.

Boksluten för 1931 och 1932 hade följande utseende:

»Utgående

Tillgångar:

Kassabehållning........

Bankräkning.........

Fastigheter..........

Inventarier..........

Husgeråd...........

Värdepapper..........

Försäkringar..........

Fordringar..........

Varulager jämte skogsparker. . .

Skulder:

Lån och reverser........

Växlar............

Varuskulder..........

Kapitalbehållning.......

Balans Konto:

31 dec. 1931

......... 853: 15

......... 3,025:84

......... 96,400: —

......... 48,886:97

......... 5,000: —

......... 3,050: —

......... 2,000: —

......... 48,228:34

• • •...... 83,792: 14

Kronor 291,236: 44

. . . . 43,175: —

. . . . 161,159:04

. . . . 36,148: 66

50,753:74

Kronor 291,236:44

31 dec. 1932
141: 60
3,783: 11
96,400: —
52,823: 87
5,000: —
3,050: —
2,000: —
34,152: 59
94,250: 84

291,602: 01

47,725: —
166,421: 16
25,104: 04
52,351: 81

291,602: 01

Vinst- & Förlust Konto:
för 1932.

Inkomster:

Bruttovinst å rörelsen....................

Hyror........................ ■ . .

Kronor

Utgifter:

Transport- och omkostnader..................

Räntor...........................

Avlöningar.........................

Försäkringar och skatter...................

Privata utgifter.......................

Nettovinst.........................

Kronor

72,684: 37
340: —

73,024: 37

14,531: 89
13,966: 15
36,950: 67
2,986: 78
2,990: 81
1,598: 07

73,024:37»

över framställningen inkom följande yttrande den 8 dec. 1933 från Smålands
och Blekinge Hantverksdistrikts låneförmedling i Jönköping:

»Sökanden har vitsordats såsom en synnerligen rättskaffens man, som sköter
sin affär lugnt och metodiskt. Han har en utmärkt omsättning och sysselsätter
3 lastbilar (utom personbil), har ganska goda varor och skäliga priser,
samt behandlar sina kunder reelt. Hans rörelse gagnar trakten, enär han tidvis
sysselsätter ganska många arbetare. Utom virkesaffär driver han tillverkning
av byggnadssnickerier, och sysselsätter för detta ändamål 4 man ävensom
sågare, maskinist och brädgårdsarbetare, inalles c:a 10 man. Dessutom köper
han skog ibland, då han utom avverkare och sågpersonal (han har även haft två
sågar) skaffar arbete även åt körare. På så sätt har han vissa tider under
vintrarna sysselsatt direkt och indirekt upptill 30 man och fler. Utom virke

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 6 sami. Nr 12. 6

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

säljer lian alla slag av byggnadsmateriel, såsom spik, beslag, glas, papp, kakelugnar,
beklädnads- och isoleringsmedel, tegel, eternit, cement o. s. v. Han
köper en massa virke från Småland, förädlar (hyvlar) och säljer. Hela rörelsen
kan betecknas som en byggnadsaffär kombinerad med industriell rörelse.
Bengtssons ekonomi betraktas som solid, vilket icke utesluter att ett
lån vöre för honom tacknämligt, men synes det givetvis böra avvägas efter
hans industriella rörelse och icke efter hans handel som sådan.

I fråga örn storleken av de belopp, ansökningen gäller, vill Förmedlingen
icke göra något uttalande.

Ansökningen tillstyrkes att bifallas i den utsträckning och efter de grunder,
som i motsvarande fall tillämpas. Sökanden har förklarat sig vara angelägen
örn snarast möjliga avgörande, så att han åtminstone före jul kunde få
disponera 10,000 kr.»

I promemoria den 16 jan. 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»Rörelsen omfattar sågverk (klingsåg och hyvleri) och snickerifabrik jämte
byggnadsmaterialaffär.

Antalet sysselsatta arbetare på platsen utgör 15, (vartill kommer 10 man
för utdrivning av timmer). Därest lån erhålles skulle sågen i Fredlersta igångsättas
med 8—10 man.

Orsaken till kapitalbristen är att söka i fallande pris å virkeslager, utvidgning
av fabriken och inköp av maskiner, varigenom alltför stort kapital
bundits i rörelsen.

Balansen per den 31/12 1933 har följande utseende.

Tillgångar:			Skulder:
Kassa bankräkning . . .	4,003: 69	Varuaccepter		82,430: 16
Fordringar......	34,333	: 56	Varuskulder .		37,329: 68
Aktier, försäkringar . .	2,050	: —	Låneaccepter		75,450: 47
Lager o. avverkn.-rätt .	97,384: 56	Reversskulder o. banklån	42,890: —
				Kronor	238,100: 31
Verktyg, invent. och ma-			Balanserad
skiner........	54,508	87	vinst . . .	52,351: 81
Husgeråd.......	7,500	—	Årets vinst .	2,808: 56	55,160: 37
Byggnader (t.v. 81,000) .	93,400	—
Kronor	293,260	68		Kronor	293,260: 68
	Lån och	säkerheter:
Mörrums sparbank . . .	17,500	—	Fastighetsinteckning (botten)
Mjölby ...» ...	3,500	—	Borgen.
Mörrums » ...	5,800	—	»
ökänd. Kredit A.-B. . .	9,000	—	»
Privat........	10,000	—	Borgen
			f Fastigh.int. kr. 30,000: —1	(efter kr.
Disk. kredit (Skand. Kredit A.-B.)		\| Förlags »		17,500)
			» 15,000:—1

Taxeringsvärdet å fastigheten kr. 81,000: —.

Då företaget är av betydelse för orten och ägaren är en redbar och driftig
man, får jag härmed avlämna följande:

Förslag: att sökanden beviljas ett lån å kronor 30,000.

1 Kr. 10,000 frigöres och ställes som hypotek för ev. statslån.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Säkerhet: Fastighetsinteckning å kr. 10,000 efter kr. 37,500:— inom 59 %
av taxeringsvärdet. Förlagsinteckning å kr. 20,000 (botten).

Anmärkning: Då företaget i genomsnitt icke torde sysselsätta mera än 20
arbetare, anses ansökta lån å kr. 45,000: -— icke motiverat.

Ansökan örn subvention kan icke tillstyrkas.»

Kommerskollegium avstyrkte framställningen i yttrande den 17 mars 1934:

»Sökandens behov av ökade medel härleder sig av att rörelsens omfattning
får anses vara alltför stor i förhållande till det egna kapitalet, varigenom
finansieringen i avsevärd omfattning måst ske genom växelkredit. Av företagen
utredning framgår, att med hänsyn till antalet sysselsatta arbetare m. m.
större understöd genom lån än 30,000 kronor knappast kan komma i fråga. Ett
kapitaltillskott av denna storlek torde emellertid knappast vara tillräckligt
att i högre grad säkerställa företagets bestånd under rimlig framtid, vadan
sökanden icke synes uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande bestämmelser
torde böra vara för handen vid utlämnande av lån och subvention ur de
medel, vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande av
enskild företagsamhet.»

Kungl. Maj:t (20 april 1934) beviljade Bengtsson till förstärkning av företagets
rörelsekapital ett lån å 30,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Inteckning å 30,

000 kr. i lägenheterna Träförädlingen l1 och Bykulla 1\ gällande i sistnämnda
lägenhet med bästa förmånsrätt och i förstnämnda efter inteckningar
å 17,500 kr.

Bengtsson har sedermera försatts i konkurs.

31) Mariannelunds Trä förtid,Ungs förening u. p. a., Mariannelund,

Jönköpings län.

Den 12 sept, 1933 försattes Mariannelunds träindustri i konkurs, varefter
fabriksanläggningen inköptes av 2 inteckningshavare, driften nedlades och
12 arbetare blevo arbetslösa. Arbetarna bildade emellertid en ekonomisk förening
för driftens återupptagande och anhöllo i jan. 1934 örn lån å 20,000
kr. och subvention med 5,000 kr. I ansökningen anfördes bl. a.: 20—25 arbetare
skulle kunna sysselsättas i rörelsen. (Antalet arbetslösa i Mariannelund
utgjorde 25.) Den förutvarande fabriksbyggnaden hade man försökt få
arrendera, men villkoren hade ej varit antagbara. I stället hade annan tomt
inköpts för uppförande av ny fabriksbyggnad. Någon risk för att tillverkningen
ej skulle finna köpare förelåge ej, enär den till sin huvudsakligaste del
kunde vinna avsättning till England. Tillverkningen avsåge närmast s. k.
engelska dörrar, varav 70 st. per dag komme att tillverkas, motsvarande en
årsomsättning av 115 ä 125,000 kr.

Ansökningen tillstyrktes av bl. a. kommunalstämmans och kommunalnämndens
ordförande.

Vid ansökningen voro fogade bl. a.

l:o) Följande uppställning:

Kapitalbehov: Finansieringsplan:

Tomt..........	3,000: —	Första inteckning ....	10,000: —
Byggnader och maskiner .	32,000:	Insatser.........	6,000: —
Driftskapital.......	6,000:	Statslån och subvention .	25,000: —
Kronor	41,000: —	Kronor	41,000: —

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Att driftskapitalet satts så lågt som till 6,000 kr. berodde — anförde sökandena
— på att de genom avtal med Gullrings träförädling förbundit sig
att till en början med erhållande av erforderligt virke utföra beställningar
åt denna firma.

2:o) Detta intyg:

»Härmed förklarar jag mig villig att, i händelse den under bildning varande
föreningen Mariannelunds Träförädling u. p. a. kan erhålla sökt statssubvention,
av sagda förening inköpa deras produktion av snickerier, avsedda
för export till England, samt vidare att till gällande dagspriser hålla föreningen
med för nämnda tillverkning erforderligt virke.

Som min firma sedan många år tillbaka är synnerligen väl inarbetad med
de engelska snickeriimportörerna, förefinnas alla utsikter för att jag för framtiden
skall kunna hålla föreningen med arbete i full utsträckning.

Gullringen den 3 januari 1934.

Ansgarius Svensson.»

I yttrande den 19 febr. 1934 anförde kommerskollegium:

»Ansökningen avser beredande av medel genom lån och subvention för uppförande
och drivande genom en under bildning varande ekonomisk förening
av en snickerifabrik.

Då medel, som å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande
av enskild företagsamhet, i regel icke torde böra lämnas såsom understöd
för igångsättande av ett nytt företag, finner sig kommerskollegium icke
kunna förorda bifall till framställningen.»

I anledning av låneansökningen inkom följande skrivelse till kommerskollegium
från Sveriges snickeriexportförening u. p. a.:

»Hed anledning av denna framställning tillåta vi oss att påpeka, att i vårt
land redan finnas allt för mångå snickeriexportfabriker för den starkt begränsade
exportmarknad som existerar.

Tidigare hade de svenska exportfabrikerna en betydande avsättning på ett
flertal marknader, som nu äro helt och hållet stängda eller som på grund av
höjda tullar endast möjliggöra en bråkdel av den export, som en gång varit
rätt så ansenlig.

Exporten av dörrar till Tyskland var före kriget av ungefär samma storlek
som exporten till England, men har denna export under de senare åren
helt och hållet omöjliggjorts.

På Holland, Sydamerika och Australien har all export förhindrats och på
Sydafrika har genom tullförhållanden och lokala fabriker den tidigare exporten
reducerats till så gott som ingenting.

Det enda land, som ännu tillåter en dörrexport, är England, och då man
torde kunna anse, att de redan existerande snickerifabrikerna skulle vara tillräckliga
även för det fall, att de ovan nämnda förlorade exportmarknaderna
kunnat återvinnas, varom inga som helst förhoppningar finnas, så är det tydligt,
att den engelska marknaden endast till en del kan giva sysselsättning
för våra många redan existerande fabriker.

Ett finansiellt stöd för uppförande av ny exportfabrik kan enligt vårt förmenande
endast ske på bekostnad av de redan existerande. En lindring i arbetslöshet
på ett håll måste medföra en ökning av arbetslöshet på andra håll,
och samtidigt skulle tillkomsten av en ny fabrik genom en ökning av konkurrensen
underminera den redan mindre tillfredsställande ekonomiska ställning,
som torde vara utmärkande för flertalet snickeriföretag.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

En annan sak, som även talar emot varje utökning av vår exportindustri,
är osäkerheten i fråga örn en fortsatt avsättning på den engelska marknaden.
En sådan artikel som dörrar och övrigt exportsnickeri ingår nämligen icke i
det med England träffade avtalet, och är den nu gällande höga tullen i England
icke ens säkerställd för de tre åren, som handelsavtalet avsett, utan kan
vara föremål för ändringar efter en helt kort notis. Önskemål örn dylika ändringar
ha också framkommit från den lokala industrien i England, och skulle
säkerligen eventuellt vidtagna ändringar bliva i hög grad ödesdigra för vår
näring.

Med framhållande av våra allvarsamma farhågor tillåta vi oss anhålla att
Kungl. Kommerskollegium måtte söka förhindra att genom statligt understöd
åt nya fabriker i vår bransch ytterligare svårigheter beredas redan i
branschen existerande fabriker.»

Sedermera inkommo sökandena med skrivelser, vari de bl. a. meddelade,
dels att de inköpt den gamla fabrikens maskiner och verktyg samt att den
förutvarande fabriksbyggnaden bomme att användas till annat ändamål, varför
deras rörelse endast vore en fortsättning av den gamla och icke utgjorde
någon konkurrens för andra träindustrier, dels att medlemmarna beslutat insätta
1,000 kr. var, varigenom driftskapitalet ökades från 6,000 kr. till 11,000
kr.

Kungl. Majit (18 maj 1934) beviljade föreningen till förstärkning av dess
rörelsekapital ett lån å 20,000 kr. på 11 år, varav det första ränte- och amorteringsfritt.
Säkerhet: Fastighetsinteckning å 10,000 kr. med förmånsrätt
efter 10,000 kr., förlagsinteckning å samma belopp med bästa förmånsrätt
samt borgen för ett belopp av 2,000 kr. av envar av föreningens elva medlemmar.

32) Snickeriaktiebolaget Lundgren & Co, Norrköping.

Bolaget ansökte den 1 mars 1934 örn lån å 20,000 kr. och subvention med

10,000 kr. I ansökningen anfördes bl. a.: Den normala årsproduktionen vore

160,000—200,000 kr. Huvudsakligen på grund av byggnadskonflikten sysselsattes
f. n. endast 5 personer. Vid bifall kunde 15 man ny- eller återanställas.
I händelse av avslag finge rörelsen troligen nedläggas. Antalet arbetslösa
i staden uppginge till 2,300. Under 1932 hade i löner till arbetare
utbetalats 38,024: 62 och under 1933 kr. 9,952: 66. Inneliggande order funnes
på 16,000 kr.

Räkenskaperna utvisade följande driftsresultat: för 1931 vinst 1,073:34
kr. efter avskrivningar å 1,408:53 kr., för 1932 bokförd förlust 24,118:52
kr. och för 1933 förlust 14,716:14 kr.

Ur revisionsberättelsen för 1932 inhämtas följande:

»Den under året rådande bristen på beställningar och fallande trävarupriser
göra, att man ej kunnat vänta någon nämnvärd vinst av årets rörelse. De angivna
omständigheterna synas dock ej kunna förklara den uppkomna förlusten,
kr. 24,118:52. Härtill kommer att bolaget har en bokförd fordran
hos byggnadsfirman Jonson & Journath, stor kr. 9,498:25, jämte diskonterade
växlar med samma firma som acceptant å tillsammans kr. 9,724: 07. Alltså

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

en fordran å tillsammans kr. 19,222: 32, som i räkenskaperna upptagits till
sitt fulla belopp. Då firman Jonson & Journath åtnjuter moratorium till den
5 juli 1933 kan ej nu avgöras, huruvida och till vilket belopp förlust kommer
att uppstå. Tillrådligt vore dock att i 1932 års bokslut avsätta kr.
10,000: — för mötande av event, förlust.

Under dessa omständigheter anser jag mig böra tillråda, att bolagsstämman
ajournerades beträffande frågan örn ansvarsfrihets beviljande och att räkenskaperna
undergå detaljgranskning av någon revisionsbyrå eller auktoriserad
revisor. Därest detta ej blir bolagsstämmans beslut och således frågan
örn ansvarsfrihet företages till avgörande, kan jag för närvarande ej tillstyrka
ansvarsfrihet åt styrelsen för 1932 års förvaltning.»

I yttrande den 17 mars 1934 hemställde kommerskollegium att ansökningen
icke måtte föranleda någon åtgärd under anförande:

»Sökandebolaget synes icke uppfylla de förutsättningar, som enligt gällande
bestämmelser torde böra vara för handen vid utlämnande av lån ur de
medel, vilka å riksstaten för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande av
enskild företagsamhet. Av handlingarna i ärendet framgår icke med visshet
örn bolagets påbörjade rekonstruktion kan genomföras. Därjämte synes tvivelaktigt
örn antagbar säkerhet kunde ställas för det sökta lånet.»

I promemoria den 17 april 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna
:

»Företaget driver snickerifabrik, cirkelsågverk, hyvleri och trävaruaffär i
Norrköping och har existerat sedan 25 år tillbaka. Tidigare har rörelsen drivits
i större omfattning, men dels på grund av depressionen och dels på grund
av mindre god ledning under en följd av år har ställningen nu blivit sådan, att
en rekonstruktion är av nöden, örn icke bolaget skall nödgas likvidera.

Med hänsyn till de gamla arbetarna, som vid en eventuell bolagsupplösning
bli arbetslösa, vore önskvärt att en sanering av företaget kunde komma till
stand, som säkerställer detsammas framtid. Utom denna fabrik finnes endast
en snickerifabrik, varför god avsättning kan påräknas för företagets produktion,
som är mycket efterfrågad på grund av god kvalitet.

Bolaget har av sina fordringsägare fått moratorium till den 1 oktober 1934.

Ställningen pr S1/12 1933.

Tillgångar:

Kassabehållning..... 121:38

Fordringar av div. personer
......... 4,110: 27

Varulager....... 17,803:08

Inventarier....... 20,000: —

Fastigheten i
Lundsberg. 37,769: 03

Fastigheten i

kv. Slakthuset
. . . 116,687: 27 154,457; 03

Skulder:

Div. Personer...... 18,242: 05

Kreditivräkning..... 28,325: 31

Kanta .... 3,316: 67

Int. i fabr. . . 59,000: — 62,316: 67

Ränta .... 1,003: 17

I Lundsberg . . 29,000: — 30,003: 17

Livförsäkring (på
Disp. Lundgrens liv) 3,226: 80
Förlust.......14,716: 14

Ränta..... 2,047: 50 1

Förb inteckn. . . 31,500: — J

Aktiekapital........

33,547: 50
42,000: —

Kr. 214,434: 70

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Antalet arbetare f. n. 10, men beräknas kunna intagas ytterligare 15 a 20 man,
örn rörelsekapital kan erhållas.

Lån i Skand. Kredit A.-B

» » » » »

Kreditiv » » »

Prioriterade skulder:
kr. 59,000 + 3,316: 87,

» 29,000 + 1,003: 17

» 31,500

» 27,000

146,500

fast. int. å kr. 59,000 t. v.
88,700 = 66,5 %
fast. int. å kr. 29,000 t. v.

33,000 = 88 %

Förb int. å kr. 45,000 med
bästa rätt samt borgen av
disp. Lundgren (ingen förmögenhet).

Förb int. å kr. 30,000 efter
kr. 45,000 samt borgen av
disp. Lundgren,* byggmästare
David Jonsson (insolvent)
vaktm. Fredriksson,
Fackbiblioteket, »ägare av
några tusen kr.»

* insolvent.

Saneringsplan.

1) Aktiekapitalet nedskrives fr. kr. 42,000 till kr. 4,200 =
37,800: —, som användes för avskrivningar:

å fastigheterna fr. bokf. värde..........Kr. 154,457: 03

till tax. värde................. » 121,700: —

Kr. 32,757:03

å balanserad förlust fr. 14,716: 14 till kr. 9,673: 17 » 5,042: 97

Kr. 37,800: —

2) Opr. fordringsägare med belopp över 200 kr. teckna aktier
för 50% av sina fordringar i den mån. resp. belopp kan delas

med 100.......................Kr. 5,900: -—-

3) Anställda teckna................... » 6,000: —

Kr. 11,900: —

4) Skand. Kredit A.-B. avskriver å sina försträckningar mot

förb int. å kr. 58,500 .................Kr. 23,500: —

då förlagets värde vid realisation icke torde vara
mera än högst räknat kr. 25,000: —

Detta belopp kr. 23,500 disponeras sålunda:

a) avskr. av balanserad förlust..........Kr. 9,673: 17

b) » å inventarier.............. » 5,000: —

c) » å varulager.............. » 3,826:83

d) » avsättes till reservfond......... » 5,000: —

KA 23,500: —

5) Statslån erhålles...................å Kr. 12,000: —

88 Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Om förestående program kan genomföras, framkommer följande

Balansräkning:

Tillgångar. Skulder.

Kassabehållning .... 121:38 Div. personer..... 12,342:05

Fordringar ...... 4,110:27 Skand. Kredit Ab. . . . 130,692:65

Varulager....... 13,976:25 Aktiekapitalet..... 16,100: —

Inventarier...... 15,000: — Reservfond...... 5,000: —

Fastigheter fabriks 88,700 Statslån....... 12,000: —

» bostads 33,000 p21 700:_-

Livförsäkring..... 3,226: 80

Förlust........ -—; —

Innestående i bank

12,000 + 6,000..... 18,000: —

Kr. 176,134:74 Kr. 176,134: 74

Växelansvar: Firma Jonsson & Journath Kr. 9,724: 07.

Bolaget uppmanat försälja bostadsfastigheten, varigenom bankskulden nedbringas
till c:a kr. 97,000: —.

Av ber. disponibla medel kr. 21,000: — åtgå kr. 7,000: — till betalning av förfallna
räntor, varefter resten kr. 14,000: — skulle utgöra rörelsekapital.

Förslag:

att bolaget beviljas lån å kr. 12,000: — amorterings- och räntefritt i 2 år, därefter
5 % ränta och 10-årig amortering.

Säkerhet:

Int. i fast. Slakthuset t. v. 88,700 kr. efter 59,000 å kr. 12,000 inom 80 %.» I

I en senare promemoria den 26 juni 1934 anförde den för biträde vid ifrågavarande
ärendens handläggning särskilt tillkallade sakkunnige:

»Förhandling med byggmästaren Jacobsson (styrelseledamot) samt bokföraren
Pihlström.

Företaget är numera väl sysselsatt och har 17 man i arbete.

Disponenten Lundgren sjuk och vid badort. Torde icke kunna återinträda
i tjänst. Pihlström har på senare tid skött företaget.

Det föreslogs, att, därest Skandivaniska Kredit A.-B. medger avskrivning
av c:a 15,000 kr. enligt brev till Bosaeus 7/5, nu i fabriken anställda skola
teckna nya aktier för 6,000 kr. och den nya företagsledaren för 10,000 kr.
Som ny företagsledare har ifrågasatts dels en jägmästare Karsberg (son till
f. d. skogschefen på Finspong) dels, och särskilt, en verkmästare Magnus Nilsson,
Box 4, Slite, båda villiga att ekonomiskt intressera sig i företaget. Herr
Pihlström och Jacobsson skulle omedelbart tillskriva Nilsson för vidare förhandlingar.
Vidare framhölls, att det vore önskvärt att vaktmästaren Fredrikssons
besparingar pa sparbanksbok, c:a 7,000 kr., som lämnats som säkerhet
till Skandinaviska banken, kunde återlösas av bolaget. Förhandling med
bankdirektör Rydin den 25 juni.

Bankdirektör Rydin förklarade sig villig medverka till att vid en kommande
uppgörelse Fredrikssons sparkassebok i första hand finge lösas mot inbetalning
av motsvarande belopp. Därnäst skulle även Lundgrens livbrev få frigöras,
dock emot något belopp emellan nominella 10,000 kr. och matematiska
värdet c:a 3,000 kr. eftersom bolaget vore skyldigt svara för de framtida premierna.
I övrigt bekräftade bankdirektör Rydin bankens villighet att enligt
brevet den 7 maj avskriva c:a 15,000 kr. samt tillmötesgå andra rimliga önskemål.
»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Elva vid företaget anställda arbetare hemställde örn bifall till bolagets ansökan
under särskild erinran att personalen själv tecknat aktier för 6,000 kr.
vid den pågående rekonstruktionen.

Bolaget inkom senare med en tablå av ställningen per den 1 sept. 1934 efter
vissa avskrivningar:

»Tillgångar:

Fordringar bos diverse personer...............kr.

Varulager.........................»

Inventarier........................»

Fastigheten Lundsberg...................»

Fastigheten kv. Slakthuset 4—5...............»

Livförsäkrings konto (inbetalda premier kr. 7,350: —), utföres åter köpsvärdet

....................... »

Kontant i Kassan.....................»

Förlust under tiden l/i—V» 1934...............»

Kronor

Skulder:

Diverse personer......................kr.

Lån hos Skand. Kredit A.-B.:

Lån mot inteckningar i Lundsberg......kr. 29,000: —

Upplupen ränta d. 1/9 1934 » 400: — »

Lån mot inteckningar i kv. Slakth.......» 59,000: —

Upplupen ränta den x/i 1934 ........» 3,316: 67 »

Förlagslån mot förlagsinteckn.........» 31,500: -—

Upplupen ränta den 1jl 1934 ........» 2,047: 50 »

Kreditivräkning..............» 27,105:56

Upplupen ränta den 1j1 1934 ........» 1,219: 75 »

Aktiekapitalet.......................»

Reservfonden.......................»

Bolaget är ansvarigt för Jonson & Journaths accepter för kronor
9,724: 07, vilket utgör c:a 50 % av bolagets ursprungliga fordran,
varav erhållits 10 % samt avskrivits 40 %.

Kronor

10,518: 46
12,431: 70
20,000: —
33,000: —
105,000: —

3,564: 39
79: 74
1,316: 65

185,910:94

21,494: 63

29,400: —

62,316: 67

33,547: 50

28,325: 31
8,400: —
2,426: 83

185,910: 94»

Samtidigt meddelade bolaget, att beslut fattats örn aktiekapitalets ökning
med 11,900 kr. till 20,300 kr. (5,900 kr. hade tecknats av fordringsägare mot
kvittning och 6,000 kr. kontant av bokhållaren). Sedan registrering härav skett
komme en ytterligare höjning ske med 6,000 kr. att tecknas av arbetarna. Bokhållaren
skulle övertaga chefsplatsen under styrelsens överinseende. Arbetsstyrkan
hade nu ökats till 18 man.

Kungl. Maj:t (5 okt. 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 12,000 kr. på 12 år, varav de 2 första ränte- och amorteringsfria.
Säkerhet: Fastighetsinteckning å 12,000 kr. med förmånsrätt efter
59,000 kr. Särskilt villkor: Att såväl bolaget rekonstruerats, som den förlagskredit,
bolaget f. n. åtnjöte, bundits på sätt statskontoret efter samråd
med kommerskollegium funne skäligt föreskriva till tryggande av rörelsens
fortsatta bedrivande.

Enligt i akten befintlig promemoria skall, innan lånet utbetalas, styrkas:

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

»l:o) att aktiekapitalet nedskrivits till 8,400 kronor och därefter höjts till
minst 26,300 kronor varav minst 12,000 kronor kontant inbetalats,

2:o) att av bolagets skulder ett belopp av minst 5,900 kronor likviderats
genom aktier till enahanda belopp samt minst 15,000 kronor avskrivits utan
motprestation,

3:o) att bolaget friskrivits från betalningsansvar för Jonson & Journaths
acceptera

33) Uddevalla tunnfabriks- och trävaruaktiebolag.

Bolaget anhöll den 21 april 1934 örn lån å 100,000 kr. I ansökningen anfördes
bl. a.: Årsproduktionen hade de sista åren varit mycket ringa men under
1934 hade en tydlig förbättring inträtt. (Antalet arbetslösa i Uddevalla
vore 500.) Under år 1933 utbetalda löner och arvoden utgjorde 74,114: 62 kr.
F. n. sysselsattes i rörelsen 45 man utom ledning och kontorspersonal. Order
på kärl läge inne för 69,200 kr. Dessutom hade offerter lämnats på över

100,000 kr. För att en sådan beställning skulle kunna antagas måste dock
arbetsstyrkan utökas med 30 ä 35 man, vilket med bolagets penningtillgång
vore helt uteslutet. Dessutom fordrades utvidgning av en del maskinella anordningar,
vilket vore omöjligt utan kapitaltillskott.

Boksluten för 1931—1933.

Tillgångar. Kassa och fordringar . . . Aktier......... Maskiner och inventarier . Lager .......... Fastigheter....... Vinst- och Förlust Konto.	31 dec. 1931. . . 25,048: 93 . . 1,000: — . . 52,450: — . . 111,003:85 . . 350,683: — . 14,150: 92	31 dec. 1932. 21,198: 91 1,000: — 55,405: — 86,674: 09 303,183: — 62,627: 65	31 dec. 1933. 26,841: 77 1,000: — 57,236: — 118,714: 14 282,902: — 61,628: 21
Skulder.	554,336: 70	530,088: 65	548,322: 12
Aktiekapitalet......	. . 80,250:	80,250: —	80,250: —
Preferensaktiekapitalet . .	. 50,000: —	50,000: —	50,000: —
Reservfond.......	. 10,000:	10,000: —	10,000: —
Skulder till div. personer .	. . 414,086:70	389,838: 65	408,062: 12
	554,336: 70	530,088: 65	548,322:12

Av räkenskaperna för dessa år inhämtas i övrigt, att från äldre år balanserades
en förlust å 15,109:30 kr., att under 1931 en bokförd vinst uppstått å
958: 11 men att vissa fordringsägare gått med på en avskrivning av sina fordringar
till ett belopp av 53,949: 30, vilket belopp av bolaget använts till nedskrivning
av fastigheter och lager, att under 1932 uppstått en förlust av
48,476: 73 kr., samt att under 1933 uppstått en vinst å 999:44 kr.

I yttrande den 9 maj 1934 anförde kommerskollegium:

»Ansökningen avser beredande genom lån å 100,000 kronor av medel för
driftskapital och komplettering av maskinella anordningar vid för sökandens
tillverkning av laggkärl samt förädling av och handel med trävaror m. m. omfattande
rörelse.

Gällande bestämmelser för utlämnande av lån ur medel, som å riksstaten
för budgetåret 1933/1934 anvisats till främjande av enskild företagsamhet,

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

synas icke utgöra hinder för beviljande av understöd åt sökanden. Understödet
torde företrädesvis böra lämnas i form av lån. Lånets storlek torde begränsas
till det belopp, för vilket godtagbar säkerhet kan ställas, dock till högst 50,000
kronor, och lånetiden sättas till tio år. Beträffande lånebeloppets storlek torde
särskild undersökning genom Kungl. Maj :ts försorg böra företagas, vilken
undersökning även torde få omfatta den säkerhet, sökanden kan för lånet erbjuda,
samt möjligheten att med sökandens hittillsvarande kreditgivare träffa
avtal örn fortsatt tillhandahållande av kredit i lämplig utsträckning under
lånetiden.

Kommerskollegium hemställer, att Kungl. Maj:t måtte bevilja sökanden lån
å högst 50,000 kronor av arbetslöshetsanslaget på angivna villkor.»

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att AB. Göteborgs bank som säkerhet
för lån till bolaget å 302,750 kr. innehade

fastighetsinteckningar å............ 253,200

förlags- och fastighetsint. å.......... 200,000

förlagsinteckningar å............. 100,000

553,200

Kungl. Majit (10 aug. 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess
rörelsekapital ett lån å 50,000 kr. på 10 år, varav de 2 första ränte- och amorteringsfria.
Säkerhet: Borgen av disponenten Samuelsson samt fastighetsoch
förlagsinteckning å 50,000 kr. med förmånsrätt beträffande fastigheterna
efter 275,200 kr. och beträffande förlaget efter 22,000 kr.

Av i akten befintligt brev framgår, att säkerheten bestämts som skett, sedan
bolagets disponent meddelat, att Göteborgs bank gått med på att utlämna
ifrågavarande inteckningar.

Den 4 dec. 1934 inkom bolaget med anhållan, att intecknings säkerheten
måtte få ändras till fastighetsinteckning å 50,000 kr. efter 200,000 kr. och
förlagsinteckning å samma belopp efter 100,000 kr. Bolaget meddelade,
att ett missförstånd uppstått mellan disponenten och banken angående vilka
säkerheter banken velat utlämna. Efter underhandlingar med banken kunde
bolaget emellertid i stället för de ursprungligen avsedda erbjuda nu angivna
säkerheter. Enligt bolagets uppfattning vore dessa bättre och ur statens synpunkt
mer tillfredsställande.

Bolagets fastigheter hade enligt ett den 15 okt. 1934 upprättat värderingsinstrument
ett värde av 296,950 kr.

Genom beslut den 21 dec. 1934 medgav Kungl. Majit, att såsom säkerhet
för lånet finge lämnas utom ovan angivna borgen fastighets- och förlagsinteckning
å 50,000 kr. med förmånsrätt vad anginge fastigheterna efter

180,000 kr. och beträffande förlaget efter 125,000 kr.

Bolaget försattes i konkurs den 22 mars 1935.

34) AB. Träslöjd, Äng, Bankeryds socken, Jönköpings län.

Bolaget anhöll den 27 jan. 1934 om lån å 10,000 kr. och subvention med 7,000
kr. I ansökningen anfördes bl. a.:

»Tillverkning av tvättklämmor, s. k. Dolly Clothes Pegs, svarvade och utan
fjädrar, c:a 28 ä 30,000:— kronor.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

12 man, därav två minderåriga, sysselsättas.

Någon vidare nyanställning, genom beviljande av ansökningen, kan ej beräknas.

Avslag på framställningen skulle innebära att de nu anställdas antal måste
minskas med 5 personer.

Inom kommunen råder stor arbetslöshet, antalet hjälpsökande arbetslösa enligt
vederbörande Arbetslöshets rapport för december, utgjorde 28 st.

Bolaget gjorde under år 1932 en kreditförlust å kr. 3,671:45, genom det
att en kund, genom den svåra depression och valutafall på pundet, gjorde konkurs,
kommer så härtill att driftresultatet det gångna året givit underskott,
beroende på den pressning av försäljningspriserna som varit rådande.

Har order inne på 2,000 duss. Bak- och brödbräden. Klädklämmor hava
vi förfrågan på uppgående till mera än en årstillverkning, men har ännu
ej träffat något bestämt avtal, beroende på att vi hoppas kunna få upp priserna
något.

. Avsättningsmöjligheterna hava under de tre åren, eller närmare fyra, som
vi varit i verksamhet, ej varit svåra. Vi hava under denna tid arbetat oavbrutet
och just nu synes efterfrågan på våra artiklar vara livligare. På inhemsk
marknad föreligger ingen besvärande konkurrens. Det är oss nämligen
ej bekant att det finnes någon mera fabrik inom landet som tillverka dessa
bak- och brödbräden. Klädklämmorna tillverkas förutom av oss, av en fabrik i
Norrfors (Västerbottens län) samt en i Torsby (Värmland). Efterfrågan å
dessa är alltid större än tillgången. Däremot föreligger en mycket besvärande
konkurrens å exportmarknaden, beroende på att England under förra
delen av året 1932 pålade dessa artiklar en importtull av 20 %, då däremot Kanada,
som tillverkar dessa klämmor, får införa dessa tullfritt.

Då vårt företag genast vid sin start kom in i dessa svåra depressionstider
och ej några tidigare gjorda beräkningar höllö, ändock kunnat de första tre
åren få tillverkningen att bära sig och även lämna något netto, skall, om denna
ansökan örn subvention bifalles, som ersätter förlorat rörelsekapital, äga
förutsättning till dess framtida bestånd, kan ej råda tvivel örn, helst då det
nu förutses något uppåtgående konjunktur.

Som lån avses 10,000: — kr. Dessa skulle användas för att övergå från
elektrisk drivkraft, vilket nu är fallet, till ångkraft. Vi taga nu vårt behov av
energi från Smålands Kraft Aktiebolag Nässjö, och har hitintills betalat i genomsnitt
10 öre pr kwh. Sammanlagda summan som vi för år 1933 betalat
för denna drivkraft utgör kr. 2,200: —. Vid vår tillverkning uppstår en väldig
massa avfall, särskilt från svarvningen av klämmorna, detta har nu ej det
ringaste värde utan kommer att förorsaka oss kostnader för bortskaffning, detta
avfall skulle gott räcka att elda en ångpanna med och vi härigenom kunde erhålla
vårt kraftbehov, vi anse därför en sådan övergång vara ekonomisk och
främjande för företaget. Fackman har beräknat kostnaden för en sådan anläggning
till kr. 10,000:—. Vi räkna då med 10 % som amortering och räntor
på denna summa och komma då till den slutsatsen att vår kraftfråga sedan
ej bleve mera än hälften så dyr sedan mot vad den nu är.»

Utbetalda arbetslöner uppgingo för 1933 till 10,324: 34 kr.

Av räkenskaperna framgår, att bolaget för 1930 haft en vinst av 525: 51 kr.,
för 1931 en vinst av 609:83 kr. efter avskrivningar å 760: 18 kr., för 1932
en vinst av 281:70 kr. efter avskrivningar å 769:38 kr., varjämte emellertid
förlust å en kund uppstått med 3,671:45 kr., och för 1933 en förlust å
1,403:40 kr.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Ställningen den 31 dec. 1933 var följande:

»An Fastighet & Maskiner. 18,066: 81

Inventarier.....1,129:39

Lager av råvaror . . 6,612:79

Banktillgodo & Kassa 226: 64
Hel- & Halvfabr. . . 1,801: —

Div. Kreditorer . . . 473: 80

Vinst & Förlust 1932
Balanserad förlust . . 2,254: 41

Vinst & Förlust Konto
Förlust under året . . 1,375: 48

Per Lån........16,138: 89

Div. Debitorer . . . 1,028:93

Accepters konto . . 1,683:55

Kapital Konto

Aktiekapitalet . . . 10,500: —

Förnyelsefonden . . 1,529:56

Kr. 30,810: 93»

Till socialdepartementet inkom följande skrivelse:

»Betr. AB. Träslöjd, Äng, invid Nässjö.

Som framgått av tidningspressen har ruhr. firma anhållit dels örn subvention
å kr. 7,000:— dels om statslån å kr. 10,000:— i och för sin tillverkning
av tvättklämmor.

Häremot få vi vördsamt anföra följande: Då som bekant priset på omfrågade
artikel är onaturligt lågt till följd av allt större svårigheter med exporten
genom höjda tullar etc. och den därmed allt större konkurrensen mellan
fabrikerna här i landet, föreligger risk för att, i händelse den framställda begäran
örn understöd beviljas, dessa medel användas i konkurrenssyfte och därmed
kan förorsaka arbetslöshet hos andra tillverkare i denna artikel.

Kungsör den 9 februari 1934.

Kungsörs Träindustri Axel Andersson & Co. Aktiebolag.»

Den 10 febr. 1934 härjades fabriken av eldsvåda.

I yttrande den 15 mars 1934 hemställde kommerskollegium att ansökningen
icke för närvarande måtte föranleda någon åtgärd under anförande:

»I enlighet med beslut den 24 februari 1934 har kommerskollegium meddelat
sökandebolaget, i anledning av en framställning från bolaget örn utbekommande
av brandförsäkringsbeloppet för bolagets nedbrunna fabriksanläggning,
att kollegium medgivit, att beloppet finge för bolagets räkning insättas
å konto i aktiebolaget Göteborgs banks avdelningskontor i Nässjö under förbehåll,
att en summa av 8,700 kronor, tillsvidare intill dess annorlunda kunde
bliva av kollegium bestämt, av banken innehölles såsom säkerhet för statsverkets
fordran å två åt bolaget tidigare lämnade, av inteckningar skyddade
försträckningar, nämligen dels hantverkslån nr 476 och dels lån från lånefonden
för ackordslån och förlagslån åt hantverkare nr 101. Å det förra återstår
oguldet i kapital 5,700 kronor, å det senare 3,000 kronor.

Kommerskollegii avsikt är att låta bolaget få tillgång till hela sagda lånebelopp
8,700 kronor, sedan fabriksanläggningen återställts i driftsdugligf
skick, så framt icke särskilda omständigheter inträffa av natur att ur statsverkets
synpunkt göra sådant förfogande över lånemedlen olämpligt.

Av handlingarna framgår, att den bolaget tillerkända brandstoden lämnar
god tillgång till medel för iståndsättande av fabriken och till ersättning för
lagerförluster. En utvidgning av anläggningen med understöd av ytterligare
lånemedel från det allmänna synes Kollegium icke för närvarande böra ifrågakomma,
då företagets lånebörda redan nu torde vara i högsta laget och staten
två gånger beviljat ekonomiskt stöd genom lån.»

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

I anledning härav anförde bolaget bl. a.: Lånet vore ej avsett till någon
egentlig utvidgning av anläggningen utan till en omläggning till ångkraft och
till dessa kostnader räckte ej brandskadeersättningen. Om ej subventionen erliölles,
måste 5 man avskedas, då rörelsekapitalet vore för litet.

I promemoria den 23 april 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna
:

»Bolaget har tidigare fr. o. m. år 1930 bedrivit tillverkning av tvättklämmor
utan fjäder s. k. Dolly Clothes Pegs samt bakbord m. m.

Antal anställda: 12 personer.

Efter den i februari övergångna eldsvådan är fabriken nu åter uppbyggd
och vid tiden för besöket pågick montering av maskinerna.

Mycket hård konkurrens råder bland tillverkare av tvättklämmor och rörelsen
lämnade år 1933 en förlust av kr. 1,403:40. Detta jämte förlust på en
kund av kr. 3,671:45 har gjort, att rörelsekapitalet, från början litet, har blivit
alltför reducerat.

Den erhållna brandstodsersättningen beräknas räcka till återuppförande av
fabriken, men för vinnande av bättre ekonomiskt resultat är planerat inlägga
ångpanna med maskin, varigenom billigare kraft skulle erhållas och samtidigt
besvär och kostnader för avfallets bortskaffande bortfalla. Även är meningen
insätta elektrisk generator.

Bolagets ekonomi framgår av följande pr dato uppgjorda råbalans, som av
mig upprättats på basis av lämnade uppgifter.

Råbalans pr 21/4 1934.

Debet.

Banksaldo och kassa.............. 3,328: 21

Fordringar.................. 173:70

Virkeslager.................. 2,588: —

Maskiner...................12,814: —

Fastigheten tv. 13,000 ............. 9,000: —

27,903: 91

Underskott..................10,981:80

Kr. 38,885:71

Kredit.

Hantverkslån nr 476 (Fast. int.)................ 9,030: —-

Förlagslån (Förb int.)..................... 3,067: 50

Bankeryds kommun (Förb int. och lån)............. 5,200: —

Lån av bolagsmän....................... 1,000: —

» » Nässjö sparbank.................... 915: —

Varuskulder m. m........................ 3,743: 65

Aktiekapitalet......................... 10,500: —

Förnyelsefond......................... 1,529:56

Montering av ångpanna och maskin............... 1,600: —

» » fläkt....................... 800: —-

1 st. 3-fas generator...................... 1,500: —

Kr. 38,885: 71

Brandförsäkring.

Försäkringsbolaget Allmänna Brand Fastighet........Kr. 12,000: —

Lösegendom....... » 20,000: —

Kr. 32,000: —

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaag.)

Säkerhet.

Förlagsinteckning efter kr. 3,000: — (15,400 X 60 % — 9,000) . Kr. 6,000: —
Fastighetsinteckning efter kr. 7,000: — (13,000 x 80 % — 10,000) » 3,000: —

Kr. 9,000: —

Ehuru säkerhet finnes anser jag mig icke kunna tillstyrka något lån, då
företagets ställning är så svag att skyldighet torde föreligga träda i likvidation.

P. S. Åberopas senare samtal med Ing. Bosaeus. I bal. är fast. upptagen

4,000 kr. under taxeringsvärdet. Insättning av ångpanna m. m. för kr. 2,900
höjer värdet av fastigheten och eventuellt företaget så mina farhågor beträffande
företagets obestånd kanske överdrivna. 24/4.»

I promemoria den 12 juni 1934 anförde den för biträde vid ifrågavarande
ärendens handläggning särskilt tillkallade sakkunnige:

»Fabrikationen av tvättklämmor, bakbräden och brödbräden var nu i full
gång. Den i ansökan omnämnda ångpanneanläggningen jämte ångmaskin hade
installerats och fungerade tillfredsställande. Däremot saknades ännu elektriskt
ljus samt dammsugningsanordningar, vilka sistnämnda ur hygienisk synpunkt
äro ofrånkomliga. För dessa båda ändamål måste reserveras c:a 2,000
kronor. På byggnadskostnaderna efter branden resterar ännu c:a 3,500 kronor
obetalda.

Vid upprättandet av råbalansen den 21 april 1934 bade flera misstag gjorts
av sökanden, delvis på grund av svårigheten att fastställa vissa värden under
pågående montagearbeten.

Den reviderade balansräkningen per 10. 6. 1934 har följande utseende:

Tillgångar.

Banksaldo och kassa.............. 605: 67

Fordringar.................. 425:25

Virkeslager.................. 4,503:50

Förbrukningsartiklar.............. 315: 25

Färdigt och halvfärdigt fabrikat......... 1,289: —

Maskiner................... 10,309: —

Fastigheten ine! ångpanna, ångmaskin, rör- och

axelledn...................16,321: —

Summa Kronor 33,768: 67

Skulder.

Hantverkslån och förlagslån i Statskontoret . . . 8,700: —

Upplupna räntor därå............. 383: —

Lån av Bankeryds kommun.......... 5,000: —

» » G. Gustavsson o. J. F. Westerlund . . . 11,000: —-

» » Nässjö sparbank............ 900: —

Upplupen ränta därå.............. 20: —

Kassabalans.................. 897: 67

Div. skulder..................5,515: 64

Aktiekapitalet................. 10,500: —

32,916: 31

Överskott................... 852: 36

Summa Kronor 33,768

Säkerheten för lånen i statskontoret äro fastighetsinteckning 7,000 kronor
och förlagsinteckning 3,000 kronor, båda med bästa rätt. För lånet i Nässjö
sparbank har lämnats borgen, övriga lån utan säkerhet.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Beträffande driftsresultaten ha sammanställts kalkyler som ge vid handen
att nuvarande försäljningspris äro synnerligen otillfredsställande. De torde
utöver de direkta produktionskostnaderna icke kunna ge mer än c:a 7,500 kronor
till administration, avskrivningar och räntor, vilket icke lärer medge någon
avkastning på det insatta egna kapitalet. Av synnerlig vikt är därför att
ledningen söker finna fördelaktigare tillverkningar än särskilt tvättklämmorna.
^Vidare är ofrånkomligt att bokföringen och kassaförvaltningen skötes
mera sakkunnigt än som hittills skett. Den föreliggande balansen uppgives
härröra från ej vederbörligen bokförda utgifter i samband med nybyggnaden.

Med hänsyn till såväl kommunens visade betydande intresse för företagets
upprätthållande som föreliggande arbetslöshetsförhållanden samt under förutsättning
att medelsförvaltningen i framtiden behörigen skötes och kontrolleras
synes ytterligare stöd från statens sida icke böra förvägras. Därvid är att
iakttaga att företaget utöver diverse kortfristiga skulder om c:a 5,500 kronor
samt utgifter för installation av belysning och dammsugning c:a 2,000 kronor
har att räkna med ränta och amortering c:a 2,200 kronor förfallna den 20/6 på
lån hos statskontoret, inalles alltså 9,700 kronor att utgå under närmaste månaderna.

De säkerheter, som skulle kunna ställas för ett eventuellt lån äro:

Fastighetsinteckning efter 7,000 kr. (80 % av 13,000 kr.) . . . Kr. 3,000: —
Förlagsinteckning efter 3,000 kr. (60 % av 17,000 kr.) .... » 7,000: —

samt event, överhypotek på lånen i kommerskollegium efter amorteringen
c:ax. ...................... » 3,000: —

~~ S:a Kr. 13,000: —

1 Kommerskollegium (ing. Holmberger) upplyser, att förlagsint. 3,000 kr. är
till fullo disponerad för förlagslånet, men att efter den förestående amorteringen
1,900 kr. på det f. n. till 5,700 kr. uppgående hantverkslånet överhypoteket där
utgör 3,200 kr., varav åtminstone 2,000 kr. kunna bli säkerhet för annat lån.»

Kungl. Maj:t (6 juli 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 12,000 kr. på 12 år, varav de 2 första ränte- och amorteringsfria.
Säkerhet: Fastighetsinteckning å 3,000 kr. med förmånsrätt efter 7,000
kr. samt förlagsinteckning å 7,000 kr. med förmånsrätt efter 3,000 kr. ävensom
de säkerheter, som lämnats för de tidigare statslånen.

35) Enköpings nya snickerifabrik, andelsförening u. p. a., Enköping.

Föreningen anhöll den 3 febr. 1934 örn lån å 15,000 kr. att användas dels
till fullgörande av viss del av köpelikviden för rörelsen, som av föreningen
förvärvats i jan. 1934, och dels till driftkapital. Tillverkningen avsåge byggnadssnickerier
och sysselsatte 16 personer. Vid ansökningen fanns fogat bl. a.:

1 :o)

Febr. 1

An Div. Pers. Konto . .
» Andelars » . .

» Kapital » . .

»Balansräkning per 1f2 1934.

Febr. 1

33,279: 72 Per Div. Pers. Konto . . 893: 53

315: — » Varu Konto:

4,438: 74 Lager . . 1,300: —

Under arb.

varande . 1,666: — 2,966: —

Maskiner och inventarier
......9,168:50

Fastighets Konto . . 25,000: —
Kassa Konto ... 5: 43

Kronor 38,033:46»

Kronor 38,033: 46

Konstitutionsutskottets memorial Nr lä. (Bilaga.)

2:o) Skrivelser från stadsfullmäktiges ordförande, drätselkammarens ordförande
och ordföranden i Enköpings Fabriks- och Hantverksförening, vari
låneansökningen tillstyrktes.

Av handlingarna inhämtas i övrigt, att föreningen är grundad på andelar
örn 100 kr., varav 50 kr. skall betalas kontant och återstoden inom 1 år från
anmälningsdagen, samt att varje medlem skall teckna 5 andelar.

I promemoria den 14 mars 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna
:

»Verksamheten drevs tidigare av byggnadsfirman Ohlsson & Skarne, Stockholm,
vilka dock ej kunde övervaka driften i behövlig grad. Efter några år
med stora förluster, vilka påstås ha förorsakats av underslev, beslöto de överlåta
rörelsen.

Arbetarna Engö då tillåtelse att arrendera fabriken och under de fem sista
månaderna 1933, drevo dessa fabrikationen, som för denna tid gav ett obetydligt
vinstresultat före avskrivningarna.

Den Vi 1934 ha arbetarna inköpt fabriken av de föregående ägarna, men
köpekontraktets fullgörande är helt beroende av det begärda statslånet. Själva
ha arbetarna ej kunnat satsa mer än 315 kronor i avbetalning på köpeskillingen,
som belöper sig till 10,000 kronor för maskiner och inventarier, att likvideras
på 4 år. Beträffande inneliggande varulager har särskilt avtal träffats.
Fastigheten har betingat 20,000 kronor och skall 1,000 kronor årligen jämte
5 V2 % ränta amorteras.

Örn köpeskillingens storlek är ingenting att säga, men det är fullkomligt
otänkbart att föreningen skall kunna fullgöra kontrakterade likvider på överenskommen
tid, även örn driftsresultatet skulle överträffa de mest sangviniska
förhoppningar.

Då det dessutom efter 5 månaders försöksdrift är omöjligt att få ett begrepp
örn rörelsens framtidsutsikter hemställer jag, att ansökningen icke för
närvarande måtte föranleda åtgärd.»

I en senare P. M. anfördes, att vid besök å platsen hade framgått, att rörelsekapitalet
skulle kunna hållas relativt lågt genom att byggnadsfirman Ohlsson
& Skarne i Stockholm såsom största köpare avsåge att kontant likvidera
erhållna snickerier.

Efter förnyade undersökningar genom departementet blev köpeskillingen
nedsatt från 10,000 kr. till 8,000 kr., varav 2,500 kr. skulle betalas, då statslånet
erhölles, och därefter 1,000 kr. om året, samt räntan å den oguldna delen
från 5 1/2 % till 5 %.

I yttrande den 9 maj 1934 anförde kommerskollegium:

Särskilt får Kommerskollegium framhålla, dels att lån av detta slag i regel
icke torde böra lämnas såsom understöd för igångsättande av ett nytt företag,
och dels att andelsföreningen synes vara alltför ekonomiskt svag för att företagets
framtida existens skall kunna rimligtvis anses vara tryggad utan att
understöd av ifrågavarande slag lämnas i förhållandevis alltför stor omfattning.

Kommerskollegium hemställer, att ansökningen icke måtte föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.»

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 5 sami. Nr lä.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Kungl. Majit (24 maj 1934) beviljade föreningen till förstärkning av dess
rörelsekapital ett lån å 12,000 kr. på 12 år, varav de 2 första ränte- och amorteringsfria.
Säkerhet: Fastighetsinteckning å 4,000 kr. med förmånsrätt efter

20,000 kr., förlagsinteckning å 10,000 kr. med bästa förmånsrätt samt borgen
av föreningens styrelse.

36) AB. Skagersviks ångsåg, Amnehärads socken, Skaraborgs län.

Bolaget ansökte i aug. 1934 örn lån och subvention med 200,000 kr. Bolagets
anläggningar hade den 19 juli 1934 förstörts genom eldsvåda och den
uppburna brandskadeersättningen, 340,000 kr., hade helt åtgått till infriande
av skulder. Lånet skulle användas till återuppbyggande av anläggningarna.
Därest det ej beviljades, komme dessa att endast till mindre del återuppföras,
varigenom antalet arbetslösa komme att ökas med 100 h 125 man.

Bokslutet för 1932 hade följande utseende:

»Tillgångar.

Kassabehållning.................. 5,975: 76

Fastigheter . ................... 228,200: —

Inventarier.................... 125,031: 78

Trävaror..................... 52,553: —

Diverse personer................. 61,407:20

Checkräkning................... 520: 37

Kronor 473,688: 11

Skulder:

Aktiekapitalet.................. 200,000: —

Reservfonden................... 16,602: 55

Inteckningar................... 125,000: —

Växlar...................... 61,854: 46

Diverse personer................. 69,937:20

Vinst- & Förlust-räkning.............. 293: 90

” Kronor 473,688: 11»

Efter branden upprättades följande balansräkning (per 29/s 1933):

»Tillgångar. Skulder:

Kassa Konto .... 4,604: 93 Aktiekapitalets Konto . . 200,000: —

Fastighets » .... 125,000: — Reservfondens » . . 16,602:55

Inventarie » .... 72,270:09 Växlars » . . 20,555:89

Varu » .... 98,000: — Diverse Personers » . . 2,615:26

Brist......... 728:20 Bank » . . 60,829:52

Kronor 300,603: 22 Kronor 300,603:22»

Till styrkande av huru brandskadeersättningen disponerats företeddes följande
brev från Skaraborgs enskilda bank:

»Härmed bekräftas att vi denna dag uppburit

av Brand- & Lifförsäkrings A.-B. Svea............Kr. 326,888: 15

» Försäkrings A.-B. Skandia................» 12,359: 62

Kr. 339,247: 77

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Enligt överenskommelse skall beloppet för Eder räkning disponeras, som följer:

inlösen av accepter enligt särskild förteckning.........Kr. 101,804:88

inbetalning till Domänverket enligt vår bankgaranti nr 340 ...» 51,565:23

lösen av Edert lån nr 12872/113 ...............» 100,512:50

» » » » » 12918/172 ...............» 50,122:22

insättning å Eder checkräkning............... » 28,742:94

utbetalning till C. H. E. Johansson..............» 2,500: —

kontant till Disponent Lehander...............•_» 4,000: —

Kr. 339,247: 77»

I yttrande den 29 sept. 1933 anförde domänstyrelsen:

»Med anledning av här bilagda framställning får domänstyrelsen °i underdånighet
meddela att det, ur avsättningssynpunkt för statsskogarna å ifrågavarande
trakter, icke finnes anledning att från styrelsens sida tillstyrka bolagets
framställning.

Vid den förbättring i prishänseende, som nu inträtt i jämförelse med prisläget
för trävaror vid samma tidpunkt i fjol, torde man kunna förvänta en ^tillfredsställande
virkesavsättning även på här ifrågavarande trakter utan något
särskilt statsingripande. Med hänsyn härtill samt till i handlingarna förekommande
uppgift örn genom brandskadereglering lösgjort större kontantbelopp
av ej mindre än 339,000 kronor torde man även kunna förvänta att den
förlagsgivande banken eller annat enskilt kapital i sinom tid kommer att ater
tillskjuta för företaget erforderliga medel.»

I anledning av detta yttrande inkommo skrivelser dels från bolaget, dels från
arbetslöshetskommittén i Amnehärad.

Bolaget erinrade örn hur brandskadeersättningen disponerats och meddelade^
att sedermera 75,000 kronor upplånats i banken för återuppförande av standardhusfabrik
och hyvleri samt anförde vidare:

»Beträffande Kungl. Domänstyrelsens förmodan, att den förlagsgivande
Banken eller annat enskilt kapital i sinom tid kommer att åter tillskjuta för
företaget erforderliga medel, vilja vi endast påpeka, att då inga garantier för
detta finnes, måste i så fall frågan örn återupptagande av driften framskjutas
till en oviss framtid och därigenom arbetsmöjligheterna, för de genom driftsavbrottet
c:a 125 arbetslösa, utebliva för de närmaste åren.»

Arbetslöshetskommittén erinrade örn att redan före branden stor arbetslöshet
rått inom kommunen och att kontantunderstöd måste tillgripas, örn ej bolagets
framställning bifölles.

I promemoria den 21 dec. 1933 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»De genom branden den 9 sistlidne juli spolierade fabriksbyggnaderna hava
nyuppförts och pågick vid besöket montering av maskiner och elektriska ledningar
samt transmissioner.

För att få utrönt ett blivande taxeringsvärde å fastigheterna hade jag föreslagit,
att socknens taxeringsnämnd skulle värdera samtliga byggnader, vilket
efter anlitande av tillkallade sakkunniga, arkitekten F. A. Neuendorf, Skövde,
och maskiningenjören C. Johansson, Töreboda, verkställdes vid mitt besök. I
bifogade intyg, undertecknat av ordföranden samt krono-ombudet i Amnehärads
sockens taxeringsnämnd, hava fastigheterna, efter granskning och som
nödig ansedd reducering av de sakkunniges värdering, åsatts ett värde av:

100

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Byggnaderna...........kr. 450,000: —

Markvärde............» 11,000: —

Summa kr. 461,000: —

vilket värde kommer att föreslås 1934 års taxeringsnämnd för fastställelse.

Företaget är beläget vid sjön Skagern i Amnehärads socken av Skaraborgs
län. Fabriksbyggnaderna utgöras av sågverk, hyvleri, snickerifabrik, montenngshall
för trähus samt wallboardfabrik. Dessutom finnas ångpannehus,
pumphus, kontorsbyggnad och disponentbostad.

Sågverket avses för försågning av c:a 100,000 timmer pr år. Av det fallande
virket beräknas de värdefullaste sortimenten försäljas, dels inom landet,
dels för export, varemot övrigt kommer dels att förädlas i hyvleriet, dels förbrukas
för tillverkning av s. k. standardhus, varav under året försålts ett
70-tal. Wallenboardfabrikens årskapacitet utgör 2,500 ton.

°Vid besöket voro 110 personer anställda, dels vid igångvarande verk, dels vid
pågående byggnadsarbete för ännu icke färdiga byggnader.

Antalet anmälda arbetslösa i kommunen 61. Anmärkas bör, att häri icke
ingå c:a 50 arbetare vid Gullspångs Elektrokemiska AB., som varit arbetslösa
sedan 1 maj på grund av rådande vattenbrist. Folkmängden 2,970. Kommunalskatten
1932 kr. 6:50 och 1934 kr. 8:—. Från bolagets huvudfordringsägare,
Skaraborgs Enskilda Bank, föreligger utfästelse, att krediten icke under
vissa förutsättningar kommer att uppsägas.

. Tillförseln av råvara uppgives vara god, och då företaget har ett bra läge
vid sjön Skagern nära Otterbäcken hamn samt Skagersviks järnvägsstation,
torde under normala förhållanden finnas goda möjligheter för en lönande drift.

Det är att hoppas att bolaget icke genom en alltför forcerad byggnadsverksamhet
binder ett _i förhållande till tillgångarna för stort kapital, så att brist
uppstår på behövligt rörelsekapital.

Förslag: att sökandebolaget beviljas ett statslån å kr. 75,000 med 10 års
amortering och 5 % ränta.

Särskilt villkor : att kommunen tecknar borgen för ett lån i bank å kr. 50,000.

Säkerhet: Fastighetsinteckning å kr. 75,000 näst efter 200,000 kr., (t. v.

461.000 kr. inom 60 % = 276,600).»

Den 27 dec. 1933 beslöt Amnehärads kommun att teckna borgen å ett lån på

50.000 kr. till bolaget, under föiutsättning att bolaget erhölle statslån å

75.000 kr.

Kungl. Majit (23 febr. 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess
rörelsekapital ett lån å 75,000 kr. på 10 år. Säkerhet: Fastighetsinteckning å

75,000 kr. med förmånsrätt efter 200,000 kr.

37) Snickarbo ångsåg, Berglund & Karlsson, Hedemora socken.

Bolaget anhöll om lån å 12,000 kr. under anförande:

»Snickarbo Ångsåg uppfördes åren 1919—1921. På grund av de allt för
höga byggnads- och anläggningskostnaderna, c:a 70,000 kronor, samt de omedelbart
efter sågens igångsättande år 1921 inträffade lågkonjunkturerna, kom
företaget redan vid dess första verksamhetsår i ekonomisk misär och måste
efter att år 1928 försatts i konkurs helt nedläggas. De vid sågen anställda
15 st.. arbetare avskedades och någon drift sedan nämnda år har icke förekommit.

Sågverket med dess fasta maskiner inköptes å offentlig auktion den 24 okt.

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

101

1933 av oss undertecknade för en summa av 3,250 kr. Dess taxeringsvärde
för åren 1928—1933 har varit kr. 40,000 och 1934 15,000 kr.

Yi äro 4 st. sågverksarbetare, hittills anställda vid Thurbo såg tillhörig
Yikmanshytte Bruks Aktiebolag i Hedemora socken, som, på grund av den
osäkra arbetstillgången därstädes, genom eget förvärv velat förskaffa oss en
framtida utkomstmöjlighet. Vi komma fördenskull att återupptaga, driften
vid det inköpta sågverket örn ock i början i mindre omfattning. Oss inberäknade
kommer 6 arbetare att beredas sysselsättning. Därtill kommer arbetstillfällen
med huggning och framforsling av sågtimmer.

Sågverket, som omfattar en sågram samt kantverk, är beläget vid gränsen
mellan Hedemora och Grytnäs socknar. Annan sågverksindustri finnes icke
på denna trakt och är med anledning härav ortsbefolkningen ssmnerligen intresserade
av att driften åter kan upptagas.

Då husbehovssågning åt traktens jordbrukare kan påräknas i rätt stor utsträckning
och då goda förutsättningar finnas för försäljning av. sågade och
hyvlade trävaror, äro vi övertygade om att, därest nödigt driftkapital kan anskaffas,
företagets framtida bestånd kan anses tryggat.

Fastigheten med maskiner och inventarier äro brandförsäkrade i Försäkringsaktiebolaget
Skandia till ett belopp av 10,000 kronor, försäkringsbrev n:r 3518,
i vars försäkringsvillkor enl. art. 47 inteckningshavaren äger förmånsrätt till
brandskadeersättning såvida brandskadan överstiger Vio del av brandförsäk -

ringsbeloppet.

Yår ekonomiska ställning är följande:

Tillgångar:

Erlagd köpesumma för fastighet och fasta maskiner.......kr. 3,250: —-

Inköpta förutvarande inventarier................» 250: —

Utförda reparationer och nyanskaffning av invent.........» 2,400: —

Erlagd handpenning å köpekontrakt av timmer .........» 300: —

Summa kr. 6,200: —

Skulder: inga

Men för inköp av byvelmaskin och till driftskapital är ett lånebelopp av
12,000:— kronor nödvändigt.»

Antalet arbetslösa utgjorde i Hedemora socken 88 och i Gryt 154.

Vid ansökningen var fogad följande driftskalkyl, baserad på ett rörelsekapital
av 6,200 + statslån 12,000 kr.

»Inkomster:

Virke till försäljning, enligt beräknat sågutbyte 70 %, 18,900 kbf. å

95 öre........................... 17,955: —

Inkomst av legosågning och hyvling............... 1,000: —

Avfalls ved till försäljning 400 m3 å 2 kr............ . ■_800: —

Summa kronor 19,755: —

Utgifter:

Inköp av sågtimmer 27,000 kbf. å 35 öre............. 9,450: —

Försäkringar......................... 250: —

Reparationer och underhåll av inventarier............ 275: —

Övriga driftskostnader..................... 100: —

Utskylder för fastigheten.................... 100: —

Arbetslöner.......................... 8,000: —

Räntor å i företaget insatt kapital. 18,200: — kronor å 4 %..... 728: —

Oförutsedda utgifter...................... 852: —

Summa kronor 19,755

102

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

I yttrande den 19 febr. 1934 hemställde kommerskollegium, att ansökningen
icke måtte föranleda någon åtgärd, enär medel från anslaget till enskild företagsamhet
i regel icke syntes böra lämnas såsom understöd för igångsättande
av nytt företag.

I promemoria den 26 april 1934 anförde en av de för ifrågavarande ärendens
handläggning inom socialdepartementet anställda extra befattningshavarna:

»Sågen är belägen å fastigheten Källviken inom Hedemora socken alldeles
vid gränsen mot Grytnäs socken, Kopparbergs län, c:a 10 km. från Avesta, och
utgör en självständig lägenhet, areal: 1,2696 hektar tax.-värderad till kr.
15,000:— varav markvärde 2,000:— och byggnadsvärde 13,000:—.

Anläggningen består av sågverksbyggnad av trä med timmerbana från älven,
timmerspel, 28" ramsåg av Bolinders äldsta modell, dubbelt kantverk och en
kapsåg. Drivkraft erhålles från en 75 hkr. kompound ångmaskin, tillverkad
av Munktells mek. verkstad år 1897, med tillhörande undereldningstubpanna
för 6 atm. tryck med sågspånsugn uppställda i särskild byggnad av tegel med
tillhörande skorsten av tegel. Värdet av byggnaden och maskiner torde vara
c:a kr. 20,000 så länge rörelsen drives, brandförsäkrat i Försäkringsaktiebolaget
Skandia till kr. 10,000.

Arbetslösheten såväl i Hedemora socken som i Grytnäs socken är i förhållande
till befolkningens storlek ganska stor och intresset för sågens igångsättning
stort.

Företagarne syntes vara energiskt folk, var och en fullt inne i sin gren av
rörelsen.

Någon större inverkan på den förefintliga arbetslösheten i orten kan dock
sågens drivande ej hava, då utöver företagarna endast 2 man beredas sysselsättning.

Sågen var i full gång och såväl sågat som osågat virke fanns på platsen.
Det sågade var till största delen sålt till i genomsnitt c:a 1: — kr. kbfot.

Ett visst behov av en såg på trakten syntes sålunda föreligga trots såg
finnes i det 10 km. avlägsna Avesta.

Bristen på rörelsekapital gör sig dock mycket kännbar och något lån i bankerna
går ej att få mot inteckningar i sågverket och några andra säkerheter
kunna de ej bjuda.

Huruvida företaget, även örn det begärda lånet kr. 12,000:— beviljas, kan
för framtiden äga bestånd är helt och hållet beroende på konjunkturerna, då
företaget med sitt ringa kapital ej gärna kan tåla några hårdare påfrestningar.

Mot beviljande av lånet talar det förhållandet, att företaget måste anses som
nystartat, på vilken grund kommerskollegium även avstyrkt detta, att genom
detsamma endast 6 personer vinna sysselsättning.

Ehuru företagarnes visade företagsamhet och arbetsiver kunde vara värd
en uppmuntran, anser jag mig dock på grund av det ovan anförda böra föreslå

avslåg å ansökningen.»

I en senare promemoria den 15 juni 1934 anförde den för biträde vid ifrågavarande
ärendens handläggning inom socialdepartementet särskilt tillkallade
sakkunnige:

»Besöket avsåg att undersöka, huruvida det av riksdagsmannen i orten hr
E. Bjurström till understöd varmt rekommenderade företaget skulle kunna beredas
hjälp trots de av direktör Ljungman i p. m. den 26 april 1934 uttalade
betänkligheterna.

Sågverksanläggningen, som efter direktör Ljungmans besök ytterligare förbättrats
av ägarna genom byggnad av högbana till brädgården, omflyttning

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

103

av kantverket m. m. befanns i värde väl motsvara av Ljungman angivna 20,000
kronor. Läget invid både flottled och järnvägsstation är gott, skogstillgången
i orten frånsett flottleden för övrigt enligt uppgift tillräcklig för avsedda
maximala försågningen 200—250 stds för avsättning till de närbelägna samhällena
Avesta, Krylbo och Hedemora. Risken för rörelsens upphörande och
därmed depreciering av anläggningen synes främst ligga i företagarnas brist på
nödigt rörelsekapital.

Med hänsyn till kundkretsens beskaffenhet ansågs vara av synnerlig vikt för
avsättningen att den maskinella utrustningen kompletterades med en mindre
hyvel, som torde kunna erhållas i andra hand för 2,000—2,500 kronor.

Enligt uppgift äro ägarna ännu alltför nya i orten för att av skogsägare
bönder därstädes kunna påräkna stöd genom borgen eller direkta insatser i företaget.
Däremot kan i viss utsträckning påräknas kredit på inköpt timmer.

Efter ingående förhandling med ägarna och riksdagsman Bjurström föreslogs,
att ansökningen t. v. skulle anses gälla blott 6,000 kronor lån emot första
fastighetsinteckning samt en första förlagsinteckning på 5,000 kronor. Därmed
skulle möjliggöras inköp av hyveln samt vissa första iikvider på höstens
timmerköp. Därest utsikterna för rörelsen alltjämt visade sig goda skulle sökandena
fullfölja sin ansökan upp till 12,000 kronor, varvid det ökade lagervärdet
beräknades kunna ge erforderligt ökat värde åt förlagsinteckning.»

Kungl. Majit (6 juli 1934) beviljade bolaget till förstärkning av dess rörelsekapital
ett lån å 6,000 kr. på 7 år, varav de 2 första ränte- och amorteringsfria.
Säkerhet: Fastighetsinteckning å 5,000 kr. med bästa förmånsrätt och
förlagsinteckning å samma belopp med bästa förmånsrätt.

104

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. (Bilaga.)

Innehållsförteckning till bilagan.

Sid.

1) Subvention till väganläggningar i Västerbottens län................. 1

2) » » Larsberga hönsgård, förening u. p. a., Alnö .............. 3

Lån till

3) A/B. Skattkärrs tegel, östra Fågelvik....................... 5

4) Tekniska A/B. Nordstjernan, Söderhamn................. 10

5) Axel R. Hulterström, Norrköping..........................13

6) Grimsås nya torvaktiebolag, Nittorp........................15

7) Choklad-, Karamell- & Konfektfabriken Farris, A/B., Malmö.............21

8) Gabriel Nordgren, Söderhamn...........................25

9) A/B. Kläder, Stockholm..............................26

10) Hugo Bengtsons A/B., Stockholm .........................30

11) Skjortfabriken Bore A/B., Trollhättan........................32

12) A/B. Oscar G. Eliasson, Göteborg.........................34

13) A/B. Nils Lindes bokbinderi, Göteborg.......................36

14) Bröderna Lagerström A/B., Stockholm.......................40

15) Köpings armaturfabrik, Berg & C:o.........................44

16) Bröderna Malmströms metallvarufabrik, Malmö...................46

17) Carl Hejdeman, Malmö..............................60

18) A/B. Kalmar konservfabrik, Loverslund ......................51

19) A/B. Stockholms skofabrik, Stockholm.......................54

20) A/B. Gylling & C:o, Stockholm..........................59

21) Handelsbolaget Flodin-Ruths, Stockholm......................62

22) Arvid Wimans borstträfabrik, Norra Solberga....................64

23) A/B. Jämforsens möbelfabrik, Jämforsen......................65

24) Föreningen Norra Björke nya möbelfabrik u. p. a., Norra Björke...........69

25) A/B. Möbelfabriken Waria, Flen..........................70

26) Abrahamssons snickerifabrik, Smålands-Taberg.......... 72

27) A/B. Lamhults stol- och snickerifabrik, Aneboda...................74

28) Simon Mälkvist, Aneby..............................77

29) Alviks träförädlings A/B., Alnö...........................79

30) Träförädlingen, Johnn Bengtsson, Gustafstorp, Mörrum ...............80

31) Mariannelunds träförädlingsförening u. p. a., Mariannelund..............83

32) Snickeri A/B. Lundgren & C:o., Norrköping.....................85

33) Uddevalla tunnfabriks- och trävaru A/B., Uddevalla.................90

34) A/B. Träslöjd, Äng................................91

35) Enköpings nya snickerifabrik, andelsförening u. p. a., Enköping............96

36) A/B. Skagersviks ångsåg, Skagersvik........................98

37) Snickarbo ångsåg, Berglund & Karlsson, Hedemora.................100

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

351552