Krav på rapportering av betalningstider

Krav på rapportering av betalningstider

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens proposition om krav på rapportering av betalningstider, näringsutskottets betänkande NU13.

Frågan handlar alltså om att stora bolag ska rapportera sina betalningstider till Bolagsverket. Frågan är större och viktigare än vad man kanske tror och handlar i grund och botten om att säkra så att svenska småföretag inte tvingas agera bank till större företag. Frågan handlar alltså om hur vi kan bryta utvecklingen med längre betalningstider i näringslivet.

Samtidigt är det också en fråga som handlar om regelbördan för företag, eftersom vi vill uppnå det här på det mest effektiva sättet utan att skapa alltför mycket regelkrångel för de företag som ska rapportera. Detta är i grunden ett bra förslag från regeringen, och därför yrkar vi socialdemokrater bifall till utskottets förslag i betänkandet. Därmed yrkar vi också bifall till propositionen och avslag på motioner och tillkännagivandet.

Till att börja med vill jag säga något generellt om vårt svenska företagsklimat. I grund och botten är vårt företagsklimat viktigt, eftersom det skapar förutsättningar för tillväxt i vårt land och därmed är med och finansierar både vårt välfärdssystem och vårt samhällsbygge i allmänhet.

Jag är glad att regeringen arbetar aktivt med dessa frågor och att Sverige har ett av världens bästa näringslivsklimat. Sverige har ett bra näringslivsklimat, och under årtionden har vi prenumererat på tio-i-topp-placeringar i olika rankningar för konkurrenskraft, exempelvis OECD:s index.

Anledningen till att jag tar upp generella frågor om konkurrenskraft är att företagens kapitalförsörjning och likviditet måste ses som en viktig del av näringspolitiken och vår konkurrenskraft. Därför är det här en viktig fråga, eftersom den handlar om små och medelstora företags likviditet.

Fru talman! Alla inser att pandemin har blottlagt samhällets både styrkor och svagheter. Vi ska tillsammans bygga ett starkare och bättre samhälle efter pandemin. I det arbetet är det viktigt att alla har ett jobb att gå till, och därmed blir näringspolitiken central. Som alltid är jobben grunden i ett starkt samhälle, och som vi alla här i kammaren vet gick vi in i coronakrisen med 300 000 fler människor i arbete jämfört med 2014.

Många av de företag som har övervintrat under krisen kommer att vilja och kunna växa. Vi vet att fyra av fem nya jobb kommer i små och medelstora företag, och det är också dessa företag som drabbas orimligt hårt av långa betalningstider. Därför är den här propositionen också en liten del av en aktiv jobbskaparpolitik, eftersom den kommer att stärka de små och medelstora företagens likviditet.

Fru talman! Vad handlar då propositionen om mer i detalj? Som jag sa handlar propositionen i grunden om att regeringen lämnar ett förslag till en ny lag om rapportering av betalningstider. Syftet är som sagt att bryta utvecklingen mot allt längre betalningstider i näringslivet och därmed också skapa förutsättningar för mindre svenska företag att kunna utvecklas och växa.

Det är enbart bolag som har fler än 249 anställda som ska rapportera uppgifter om betalningstider för betalningar till mindre svenska bolag. Uppgifterna ska avse den genomsnittliga avtalade betalningstiden, den genomsnittliga faktiska betalningstiden och andelen försenade fakturor.

Det här är som sagt ett bra förslag som är tänkt att motverka sena betalningar och samtidigt bryta den negativa utvecklingen mot längre betalningstider. Det är kort sagt viktigt, riktigt och nödvändigt. Det här är också en politik där ett enigt utskott står bakom det huvudsakliga förslaget till lagstiftning, även om det förefaller finnas två marginella skiljelinjer.

Den första är frågan om ska lagstiftningen ska omfatta företag med fler än 249 anställda eller som, Liberalerna föreslår, 500 anställda eller fler. Den andra frågan, som jag ska lägga lite mer tid på, är hur lagen ska följas upp.

När det gäller den första frågan, det vill säga vilka företag som ska omfattas av redovisningskravet, var förslaget från Näringsdepartementet från början att företag med fler än 500 anställda skulle omfattas. Det här fick kritik från både Far och Småföretagarnas Riksförbund, som menar, med fog, att det skapar problem att införa en ny kategori av företag som inte finns i lagen. Det riskerar att skapa förvirring och merarbete. I dag räknas större företag som sådana om de har mer än 249 anställda. Därför är det också rimligt att lagstiftningen följer rådande klassificering.

Ett företag med ett antal hundra anställda är ett stort företag i förhållande till mindre bolag. Det är klart att då har man en viss ställning, och därför är det också relevant att företag med mer än 249 anställda ska omfattas av lagstiftningen.

Jag är glad att regeringen lyssnade på exempelvis Småföretagarnas Riksförbund och gick i en småföretagarvänligare riktning, även om jag tycker att det är synd att inte alla partier i Sveriges riksdag valde att anpassa sig så som regeringen gjorde.

Den andra frågan handlar alltså om uppföljningen. Låt mig börja med att säga att uppföljning är extremt viktigt. Anledningen till att uppföljning är viktigt är att vi måste säkra att lagen faktiskt uppnår sitt syfte eftersom lagen också innebär en pålaga för större företag.

Av propositionen framgår det också att den nya lagen bör följas upp och utvärderas efter en tid. Denna utvärdering bör göras efter tre år. Regeringen bedömer att en utvärdering efter tre år tydligare kan visa vilken effekt rapporteringsskyldigheten har haft på utvecklingen av betalningstiderna.

Fru talman! Det är nu vi kommer till det som förvirrar mig en aning, för trots att regeringen tydligt angett att de vill följa upp frågan efter tre år kommer en utskottsmajoritet fram till att de vill tillkännage för regeringen att regeringen ska göra exakt det regeringen föreslår.

Det är så knasigt så jag vet inte vad! Det är som om ledamöterna inte har läst propositionen. När de sedan inser sitt misstag erkänner de att regeringen faktiskt skriver samma sak, men då säger de att det står på fel plats i propositionen.

Jag tycker att det är konstigt att man säger att regeringen inte vill utvärdera en lag som man faktiskt skriver att man vill utvärdera. Det här är kanske det mest märkliga, udda och anmärkningsvärda tillkännagivande som jag varit med om.

Om det nu är så att utskottsmajoriteten har rätt och att regeringen inte kommer att göra en rimlig utvärdering om tre år hade det varit rimligt att komma med ett tillkännagivande då. Att komma med ett tillkännagivande i dag är så märkligt.

Fru talman! Jag vet att man inte ska vara ironisk i talarstolen eftersom man oftast själv bara framstår som arrogant då. Men jag kan inte låta bli att göra det.

På fritiden är jag ishockeydomare. Det här tillkännagivandet är lite som en ishockeydomare som visar ut någon för tripping och som när spelaren frågar hur det är möjligt, eftersom han inte ens var i närheten av spelaren, svarar att du ju tänkte fälla honom, i framtiden! Det är som en fotbollsdomare som blåser för en tröjdragning och när spelaren protesterar och säger att han inte ens var nära svarar att jo, vi vet att du tänkte dra spelaren i tröjan, i framtiden!

Jag tycker att det här är mycket, mycket märkligt.

När det gäller utvärdering av lagar vill jag också anföra att om det nu är så att regeringen inte utvärderar denna lag kan man dels komma med ett tillkännagivande om tre år, dels - som alla ledamöter vet - har också riksdagen ett uppföljnings- och utvärderingsansvar. Det vill säga, utskottet kan självt utvärdera den här lagen om det visar sig att regeringen inte gör det man faktiskt skriver att man vill göra.

Nu ska jag sluta att raljera, även om jag är lite upprörd. Jag tycker faktiskt att detta underminerar den viktiga möjligheten för riksdagen att göra ett tillkännagivande till regeringen.

Avslutningsvis vill jag säga något om propositionen. Det är bra att vi är eniga om huvuddragen i propositionen. Det är ett viktigt förslag. För det första kommer förslaget troligen att leda till kortare betaltider. För det andra tror jag att rapporteringsskyldigheten skapar en möjlighet till frivilliga överenskommelser i näringslivet, som vi vet oftast är effektivare än tvingande lagar. För det tredje finns också förslag om utvärdering i propositionen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till det kloka och välavvägda förslaget.

(Applåder)

Fru talman! Det bästa läget på en marknad är när allt flyter och allt fungerar väl. Näringslivets olika företag bedriver handel med varandra och säljer och köper produkter och tjänster utifrån skrivna avtal de själva reglerar till allas belåtenhet och med betaltider som parterna är eniga om att följa.

Så ser det ju tyvärr inte alltid ut.

Inte minst pandemin har visat på vad som händer när hamnar stänger och när handelskedjor förändras och bryts. Till det kommer att rädslor och oro biter tag. Då blir det sårbart, de protektionistiska inslagen växer i omfattning och transporter stoppas då de ska passera via länder fram till målet.

Därför är det också extra viktigt att skilja ut vad som är vad av orsak och verkan när det brister i handelskedjor och därmed betalkedjor. Och detta är nog så viktigt med tanke på den pandemi som har kullkastat "normalitet" i form av det som benämns "just in time". Det handlar alltså om att inte hålla lager på plats som kostar utan att handla så att varor och produkter kommer fram och levereras i ett flöde så att det inte uppkommer glapp i väntan på och vid leverans av dessa produkter. Det är inget man önskar.

Detta har ställts på ända när länder stängt ned på grund av pandemin. Containrar med produkter och varor har blivit stående i hamnar med långa fördröjningar. Priset för frakt har ökat från 20 000 kronor till 50 000 kronor, och det har även sagts att priserna har gått upp till 100 000 kronor. Det fördyrar och försenar. Tillverkning har påverkats, och leveranstider har försenats och förlängts. Det finns i dag många risker på vägen som pandemin har satt på pränt.

Förutom höga fraktkostnader är det fråga om höga materialkostnader, att saker säljs slut och att det blir väntetider. En företagskund kan inte kräva att få fast pris. Synfältet sträcker sig inte mer än en till två veckor framåt. Här finns en risk, och den vill man eliminera. Risken handlar om räntor, prisökningar, betalningar och så vidare som man vill bygga in i sina avtal.

Pengen slussas vidare från en kund i affären, från affären till grossisten, vidare till inköparen, fabriken och råvaruproducenten. Låt mig ge ett exempel på hur kedjan påverkas. Om någon får likviditetsproblem följer problemet hela vägen bakåt eftersom alla räknar med att pengarna ska komma in. Det läge vi befinner oss i gör det extra viktigt för oss att noga följa det nya lagförslag som nu ligger på riksdagens bord för beslut i dag.

Förslaget handlar om att rapportera in betaltider för företagen. Syftet är att bryta en utveckling av allt längre betaltider i näringslivet. På så vis ska förutsättningar för mindre svenska företag att utvecklas och växa öka. Det handlar om företag som är bildade enligt svensk rätt och som har fler än 250 anställda. De ska årligen rapportera in uppgifter om betaltider till Bolagsverket för varor och tjänster som köps in från företag som är verksamma i Sverige och som har färre än 250 anställda. Bolagsverket blir kontrollmyndighet som kan besluta om vitesföreläggande om inte rapporteringsskyldigheten följs. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 mars 2022 och börja implementeras till sommaren, den 1 juli.

Vi moderater har ställt oss bakom lagförslaget om rapportering. Problemet med längre betaltider blir extra tydligt för mindre företag som är i behov av likviditet för att växa samtidigt som de inte har samma möjlighet till finansiering som större bolag.

Vi vill samtidigt framhålla vikten av att lagstiftaren ska vara mycket restriktiv med att belasta näringslivet med för mycket regelkrångel. Det har sagts att det i dag finns en ökad administrativ börda med rapportering, och därför har vi varit tydliga med vikten av att följa upp att syftet med den nya lagen uppnås och att reglerna inte påverkar den svenska konkurrenskraften negativt. Regeringen nämner i propositionen att regelverket bör följas upp och utvärderas efter tre år. Det anges dock inte tydligt i skrivningarna hur detta ska gå till och på vilka platser det ska ske. Vi anser att regeringen inte fäster särskilt stor vikt vid denna angelägna fråga. Vi kommer därför att se betungande administration i framtiden.

Mot denna bakgrund anser vi att det är nödvändigt att riksdagen genom ett tillkännagivande tydliggör för regeringen att den bör följa upp och utvärdera den nya lagen och de system som inrättas till följd av reglerna. Regeringen bör göra detta inom en lämplig tid. Med fördel kan detta göras efter den första rapporteringsperioden, den 1 juli 2022 till och med den 30 juni 2023, och se vad som har hänt på vägen.

I regeringens lagförslag har det byggts in extra betungande administration, och detta hade kunnat undvikas genom att inte lägga in en brytpunkt mitt i sommaren med krav på rapportering sent i september i stället för att följa räkenskapsåret. Detta administrativt extra betungande moment anser vi vara onödigt, och räkenskapsåret i stället tillämpas. Därför har vi fogat en reservation till betänkandet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag under punkterna 1 och 2, och jag yrkar också bifall till reservation 2 under punkt 3.

Fru talman! Jag tackar Ann-Charlotte Hammar Johnsson för ett välavvägt anförande. Det är kanske mer än vad man kan säga om mitt eget anförande, även om jag känner starkt för det jag argumenterade för.

Jag vill passa på att yrka bifall till reservation 1, som jag faktiskt inte gjorde i mitt anförande. Reservation 1 handlar bland annat om frågan om huruvida riksdagen ska rikta ett tillkännagivande. Jag tar alltså chansen att nu yrka bifall till reservation 1.

Min fråga till ledamoten Hammar Johnsson rör ändå uppföljning. Vi är eniga om att den nya regeln inte ska vara för betungande för företag. Vi är eniga om att vi måste utvärdera hur förslaget slår. Regeringen har också tydligt anfört att man är beredd att följa upp förslaget, men ändå väljer utskottsmajoriteten att föreslå ett tillkännagivande.

Jag undrar hur Moderaterna och ledamoten Hammar Johnsson ser på förslaget till tillkännagivandet och på det faktum att regeringen tydligt uttryckt att man vill utvärdera lagen. Sedan skulle jag vilja höra hur man ser på tillkännagivandeinstrumentet. Jag uppfattar att detta gör att tillkännagivanden blir mindre viktiga, vilket jag tycker blir problematiskt för hela riksdagens arbete.

Fru talman! Tillkännagivande är ett instrument som ska vårdas.

Ledamoten Mathias Tegnér tog i sitt anförande upp exempel på jämförelser, nämligen fotboll och ishockey. Jag tog upp ett annat exempel, nämligen tydlighet i det man skriver i brödtext, slutkläm och så vidare.

Vi är båda med i näringsutskottets utvärderingsgrupp. Vi arbetar med hur vi kan bli tydligare i hanteringen av förslag till lagstiftning som läggs på vårt bord, uppföljning och så vidare.

Jag tycker att läget med pandemin är allvarligt och viktigt med tanke på det jag tog upp om hur man kan hamna i handelskedjor och betalkedjor som är annorlunda jämfört med det som är normalitet, om jag får kalla det så. Jag tycker att det är extra viktigt att detta verkligen kommer på plats och att detta blir uppföljt. Därför tycker jag att det passar sig väl att göra detta tillkännagivande till regeringen.

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten Hammar Johnsson! Jag är ju av en annan uppfattning. Jag menar att det är orimligt att tolka regeringens skrift som att den inte tar det här på allvar.

Jag tycker att exemplet med näringsutskottets grupp som förbereder utvärdering av gammal lagstiftning är bra. Hade man tyckt att detta vore rimligt, alltså om man hade velat trycka på det, hade en utskottsmajoritet kunnat besluta att vi ska utvärdera den här lagen redan nu. Men det är ju inte så vi arbetar, utan det är rimligt att vänta i ungefär tre år för att se hur utfallet faktiskt blir och sedan bestämma och prioritera.

Jag tycker alltså att regeringen har tydligt aviserat att det här ska följas upp. När det gäller att kräva att det ska göras på ett visst sätt kan jag dock inte erinra mig att det någon gång har varit beskrivet på det sättet i en proposition.

Det finns ju en praxis när det gäller tillkännagivanden, nämligen att de ska hanteras av regeringen på mellan ett och två år, och det som händer här är att man kommer med ett tillkännagivande som per definition är helt omöjligt att hantera inom ramen för praxis. Jag tycker att det är ytterligare ett argument för att detta faktiskt underminerar vikten av tillkännagivanden.

Jag vill dock säga att jag i grunden är glad att vi är eniga om vart vi är på väg. Vi är eniga om att det här behöver utvärderas och förhoppningsvis om att det leder till kortare betalningstider. Men jag uppfattar faktiskt att det föreslagna tillkännagivandet inte är seriöst.

Fru talman! Tack för den här debattvändan, Mathias Tegnér! Jag ser alltid personer som framför någonting i riksdagen som seriösa, för man har en tanke med det.

Jag tycker att vi befinner oss i ett exceptionellt tillstånd, och nu ska lagstiftningen träda i kraft i mars och börja gälla från juni. Den ska gå i ett år, och efter sommaren 2023 tänker jag att det är rimligt att både ha följt den noga - eftersom det just nu är som det är med tillvaron för vårt näringsliv - och att vidta åtgärder om så behövs.

Om vi ändå pratar om vårt näringsliv vill jag ta upp det som Mathias Tegnér nämnde om företagande och dess vikt. Det är bra så, för vårt näringsliv är jätteviktigt och behöver verkligen en skjuts framåt efter det man har varit med om. Men det är också den här regeringen som har suttit vid regeringsmakten under hela pandemin. Jag har varit i många debatter och diskuterat kommanditbolag, besöksnäring etcetera, och från Moderaternas sida har vi drivit linjen att enskild firma skulle komma på tal för att få stöd på vägen. Det är alltså inte bara när man är på väg ut ur någonting som företagen behöver hjälp, utan det är också under tiden som man har en pandemi som man behöver hjälpa sina företag. Detta satte vi skjuts på. Det gjordes lite för sent och lite för långsamt.

Fru talman! Regeringen har presenterat en proposition för riksdagen där man föreslår en ny lag om rapportering av betalningstider. Det är en lag som kommer till på grund av de allt längre betalningstiderna i näringslivet, något som i störst utsträckning påverkar småföretag.

Sanningen är att detta för ett litet företag kan ha stor påverkan för dess möjligheter att utvecklas, ta ansvar för sina egna betalningar och expandera. Det finns även småföretag som har vittnat om att de inte har kunnat nyanställa på grund av de långa betalningstiderna. Utvecklingen för betalningstider går åt fel håll, och Sverige är faktiskt sämst i klassen om vi jämför med våra nordiska grannar. Samtidigt vet vi att det är småföretagen som skapar jobb och driver en stor del av näringslivets utveckling framåt.

Tanken med lagen är att större företag ska rapportera in till Bolagsverket de betalningstider de får när de köper varor eller tjänster från mindre företag. Företagen ska rapportera in avtalade betalningstider, den genomsnittliga faktiska betalningstiden och den andel fakturor som har betalats efter utgången av avtalad betalningstid. Det här ska pressa företagen att förbättra sina betalningstider. Där är alla partier överens; vi ser helt enkelt detta som ett nödvändigt verktyg.

Företagen kommer att få en omställningstid så att de kan få systemen på plats, och Bolagsverket kommer att ta fram ett digitalt verktyg för rapporteringen. I propositionen föreslår regeringen också att lagen ska följas upp och utvärderas efter tre år, och det tycker vi är bra. På så sätt kan vi analysera om de stora företagen blir bättre på att hålla betalningstiderna gentemot de små företagen.

Med det sagt yrkar jag och Vänsterpartiet bifall till reservation 1, då vi anser att propositionen omfattar det som behövs för att implementera och utvärdera lagen.

Fru talman! Nu debatterar vi näringsutskottets betänkande om krav på rapportering av betalningstider.

Liberalerna står bakom regeringens förslag, som syftar till att förkorta betalningstider i näringslivet. Det är en viktig fråga för företag i allmänhet och för mindre företag i synnerhet. Däremot anser vi att den nya lagen bör följas upp och utvärderas, och därför står vi bakom det tillkännagivande som föreslås i betänkandet. Det är ett sunt förfarande och ett arbetssätt som regering och riksdag alltid ska ha. Vi tycker att det krävdes lite mer tydlighet där och står därför bakom tillkännagivandet.

Vi måste alltid se till att skapa så goda förutsättningar som möjligt för svenska företag att utveckla och växa. Det finns delar i regeringens lagförslag som hade kunnat utformas på ett annat sätt som skulle innebära mindre betungande administration för berörda företag.

Under remissrundan har det framförts kritik som till exempel rör den tidsperiod som redovisningen av betalningstider ska avse. I likhet med vad flera remissinstanser har anfört menar vi att redovisningen bör följa räkenskapsåret och inte, som regeringen föreslår i propositionen, ha brytpunkt mitt i sommaren och krav på rapportering senast i september. Det hade gjort det mycket lättare för företagen, som då dessutom hade kunnat följa samma system oavsett vad det är för information som ska lämnas.

Vi ser gärna en sådan förändring i den nya lagen för att reglerna inte ska få mer inverkan på de berörda företagen än nödvändigt. Därför yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Betänkandet berör en känslig fråga, för det finns alltid risker när politiken ska gå in och detaljstyra det privata och fria näringslivet. Jag värnar ett fritt näringsliv och menar att politiken i allra högsta möjliga grad ska hålla sig borta från det. Dock finns det ibland behov av reglementen som ser till att sjysta och rättvisa villkor efterlevs för att tillväxt och innovation ska bibehållas.

Jag har personligen lagt en hel del tid på den här frågan för att hitta en väg som skulle kunna fungera för alla utan att en alltför hård reglering och styrning ska behöva implementeras.

Därför tycker jag att propositionen är balanserad och väl avvägd för att komma till rätta med de problem som mindre företag får med långa betalningstider. Det här är leverantörer som ofta är helt beroende av de stora företag som de levererar till. Konsekvensen blir annars att detta på kort sikt kan rubba företagets förmåga att betala sina egna räkningar i tid. Företagets likviditet är vidare helt avgörande för tillväxt och jobbskapande, eftersom långa betalningstider är speciellt skadliga för små och medelstora företag.

Fru talman! Jag läste en undersökning från Intrum. Var femte företag menade att de skulle ha både behov av och utrymme att anställa mer personal om det inte vore för de långa betalningstiderna. I samma undersökning kunde man läsa att 50 procent av företagen är tvungna att acceptera längre betalningstider än vad de är bekväma med. Större företag har ett betydligt större förhandlingsutrymme än mindre företag, vilket gör att de mindre företagen tvingas gå med på helt orimliga betalningsvillkor eftersom de stora företagen kräver detta. Det blir naturligtvis ett problem.

För Sverigedemokraterna är det viktigt att småföretagen får rätt förutsättningar för innovation och tillväxt. Småföretagen är en viktig nyckel för jobbskapande; det är något annat än att kasta enorma skattemedel på helt verkningslösa subventionerade arbetsmarknadsåtgärder. Fyra av fem jobb skapas av små och medelstora företag, vilket naturligtvis talar sitt tydliga språk.

Vi sverigedemokrater vill att fler ska starta företag. Vi vill också att fler småföretag ska få bättre förutsättningar att anställa och gå med vinst - det är bara konstruktivt för samhället.

När det gäller Socialdemokraternas invändningar mot initiativet kan jag absolut förstå argumentationen. Konsekvenserna av att onödiga och betungande regelverk läggs på småföretagens axlar är dock återkommande, och så ska det inte vara. Regelbördan kostar småföretagen enorma pengar årligen. Dessvärre ser vi inte att den trenden har vänt åt rätt håll, utan tyvärr fortsätter det åt fel håll. Man räknar med att kostnaden ökar med ungefär 1 miljard årligen.

Enligt Tillväxtverkets rapport, som kom i april förra året, har kostnaden för småföretagen ökat trots regeringens ambition att sänka kostnaden. Rapporten från Tillväxtverket pekar på att 60 procent av småföretagen anser att lagar och regler är ett direkt hinder för tillväxt och utveckling. Som jag nämnde tidigare ökar kostnaden med 1 miljard årligen.

Med detta som facit finns det enormt mycket att göra för att nå målet att minska regelbördan, och jag tycker att det här är ett steg i rätt riktning.

Därför menar vi att det är bra med extra tydlighet med denna typ av solnedgångsklausul, som pekar på när och hur det ska gå till, för att försäkra företagen om att det inte kommer att bli ytterligare regelverk som blir betungande utan att vi når det efterfrågade resultatet och ingenting annat.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Christiansson för anförandet. Jag hade egentligen inte tänkt att begära ordet, men Alexander Christiansson tryckte på en knapp som gjorde att jag också tryckte på knappen.

Det som är viktigt här - och här känner jag att vi är eniga - är att det finns behov av att minska regelbördan för svenska företag. Sedan gäller det att göra detta på ett smart sätt, så att man fortfarande kan uppnå de mål man vill uppnå. Därför är det bra att regeringen har tagit fram nya, seriösa och konkreta mål för regelpolitiken. Detta är en annan diskussion, men det är relevant även för den här diskussionen.

Däremot är det ju inte så att dagens proposition innebär en regelbörda för små och medelstora företag, som jag uppfattade att ledamoten sa, utan i det här fallet är det bara stora företag som faktiskt får en större regelbörda.

Det är viktigt att vi utvärderar lagen; det har ju alla konstaterat. Däremot är jag principiellt en motståndare till solnedgångsklausuler, det vill säga att man redan från början fattar beslut om att lagen ska upphöra. Det gör vi inte i detta fall. Bland annat amerikanska forskare - framgångsrika sådana, som jag uppfattar det - som arbetar med regelförenkling menar ibland att solnedgångsklausuler är något oseriösa och att det är rimligare att se över regelbördan i en hel sektor samtidigt.

Min fråga till ledamoten är nog ändå: Är inte risken att detta tillkännagivande bara minskar förtroendet för tillkännagivanden? Regeringen och utskottet är ju faktiskt eniga om vad vi ska göra.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det här verktyget är helt centralt för att vi som opposition ska kunna arbeta och driva våra frågor.

Jag kanske var otydlig om regelbördan. Jag menade bara att regelbördan är ett stort bekymmer för Sveriges företag; den uppfattningen har ju både jag och Mathias Tegnér. Det här förslaget innebär inte en regelbörda för små och medelstora företag, men det gör det för de stora företagen. Jag pratar om regelbördan generellt.

Min, och näringslivets, uppfattning är att regelbördorna snarare ökar än minskar - det kan vi ju se i siffror. Jag tycker att detta är beklagligt, speciellt när regeringen har haft - och har - som ambition att regelbördan ska minska. Då gör man ju någonting fel. Därför är det viktigt att ha med denna aspekt när vi diskuterar den här frågan och alla frågor som berör regelverk för företag generellt.

Med detta sagt vill jag fråga ledamoten Tegnér om han anser att utvecklingen går åt rätt håll. Socialdemokraterna har nu haft makten under ganska lång tid, och man har haft uttalade mål och ambitioner om detta. Samtidigt går det åt fel håll. Jag hade inte varit nöjd med den utvecklingen, men jag vill i alla fall ställa frågan.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Nu glider den här diskussionen över till en fråga om regler och regelkrångel, men jag ska naturligtvis svara på frågan.

Jag tycker inte att man ska vara nöjd när uträkningar och bedömningar gör gällande att regelbördan ökar. Det gäller dock att man håller tungan rätt i mun, för vi vet att ungefär 90 procent av kostnaderna för nya regler kommer från EU-lagstiftning. I vissa avseenden hade det kommit en regelbörda oavsett regering, givet att vi fortfarande är med i EU; det är möjligt att vi har olika åsikter där.

Samtidigt innebär ju EU-medlemskapet att vi får tillgång till världens största marknad, vilket är extremt viktigt för svenska företag. Jag tror att ungefär 60 procent av den svenska arbetsmarknaden på ett eller annat sätt är kopplad till Sveriges export.

Kort sagt: Naturligtvis kan man inte vara nöjd när regelbördan ökar. Man ska dock komma ihåg att mycket av reglerna kommer från EU.

Jag tycker att vi ska ge en eloge till Maud Olofsson. Hon gjorde en del saker som näringsminister som jag absolut inte uppskattade, men arbetet gällande regelkrångel gjorde hon väldigt bra.

Samtidigt vet vi från den tiden att regelbördan ökade även då, mätt i pengar och i uppfattning hos företagarna, så vi ska komma ihåg att frågan inte är enkel att lösa.

Jag går tillbaka till tillkännagivandet. Ledamotens före detta kollega i näringsutskottet skrev en debattartikel som jag läste häromdagen och som handlade om just tillkännagivanden. Där var han väldigt tydlig med att tillkännagivanden ska behandlas inom två år - annars uppfattar han att regeringen inte tar riksdagen på allvar.

Nu fattar vi beslut om ett tillkännagivande som är omöjligt att hantera inom två år. Visar inte detta på att det är fel på tillkännagivandet?

Fru talman! De här replikskiftena kan bli roliga - vi gick från tillkännagivanden till regelförändringar, och helt plötsligt var vi inne på EU-frågan. Så blir det ibland.

Initiativverktyget är, som jag sa tidigare, helt centralt för vårt arbete här i riksdagen. Jag menar att det bara är positivt att den tydlighet som måste finnas när det gäller just det här betänkandet förstärks ännu mer genom detta initiativ. Det står med i en brödtext, men vi vill försäkra oss och Sveriges företagare om att detta kommer att följas upp och om att detta är någonting som vi kommer att arbeta med framöver för att se till att det får rätt resultat och inte riskerar att bli som mycket annat som den här regeringen dessvärre har gjort - någonting som faller i glömskans hav och ligger där och skvalpar.

Inför den här debatten valde jag att sätta mig och gå igenom vissa av de regelverk som har blivit betungande och som inte alltid har nått de resultat man efterfrågat. Det var alltifrån dataskydd till offentlig upphandling, miljöregler, plan- och byggregler, branschspecifika regler och det skatterättsliga företrädaransvaret, för att ta några exempel. De sakerna behöver vi arbeta med för att inte hamna i situationen att småföretag - vilket det i de flesta fall är - inte får den tillväxt och lönsamhet som de behöver för att kunna anställa och lösa mycket av problemen, för att ta ett exempel från arbetsmarknaden.

Med det sagt är jag jättenöjd med det här initiativet. Jag tycker absolut att det är helt korrekt. Det var jättebra att få med det i betänkandet.

Fru talman! Centerpartiet ställer sig bakom utskottets betänkande Krav på rapportering av betalningstider. Jag yrkar bifall till förslaget till beslut.

Fru talman! Nu är mycket redan sagt av tidigare talare. Det är ju ett betänkande som ett enigt utskott står bakom. Jag kommer säkert att repetera en del av det som ni andra som varit uppe i talarstolen redan har sagt. Men som gammal lärare vet jag att repetition är bra för att man ska lära sig och ta till sig något, så håll till godo!

Precis som Mathias Tegnér inledde med har under lång tid mindre företag fått agera som ett slags bank åt större företag som inte betalar sina fakturor i tid. Det gör att det kan bli väldigt tufft för små företagare, för de har i sin tur också räkningar att betala i slutet av månaden, liksom löner till eventuell personal. Enligt undersökningar som Intrum Justitia gjort och som också tagits upp här i talarstolen uppger en del av de mindre företagarna att de skulle vilja anställa fler men att försenade betalningar från kunder gör att de inte vågar.

Nu lägger regeringen fram ett lagförslag som näringsutskottet som helhet ställer sig bakom, som jag nämnde. Förslaget innebär att företag med över 250 anställda ska rapportera in sina betalningstider när de har köpt varor och tjänster från företag med färre än 250 anställda. Informationen ska innehålla genomsnittliga betalningstider och genomsnittliga avtalade betalningstider. Fakturor som betalas för sent ska också rapporteras. Om man som större företag inte rapporterar ska man kunna få böter. Det här ska vara uppgifter som leverantörer lätt ska kunna hitta i register för att få en uppfattning om betalningsrutinerna för till exempel ett storföretag som man ska förhandla med.

Fru talman! Enligt Intrum Justitia är det faktiskt inte bara bland vissa storföretag som det är problem med långa betalningstider. Vi har inte nämnt det, men det är också så att småföretag känner press från offentlig sektor att acceptera dåliga betalningsvillkor. Där tar man även längst tid på sig att faktiskt betala räkningarna till småföretagen. Visste ni det? Trots att offentlig sektor lyder under en tvingande lag när det gäller betalningstider verkar det inte alltid fungera. Därför borde regeringen även sätta press på de kommuner, regioner och myndigheter som inte sköter sig.

Fru talman! En ny lag ska införas om krav på rapportering av betalningstider. Den är efterlängtad av många. Syftet med de nya reglerna är att bryta utvecklingen mot allt längre betalningstider i näringslivet. Det kommer att resultera i bättre förutsättningar för mindre svenska företag att utvecklas och skapa tillväxt.

Vi förordar att lagen utvärderas i enlighet med tillkännagivandet. Vi motsätter oss inte propositionen men anser att det är av största vikt att en utvärdering görs och att relevanta åtgärder kan vidtas om det inte skulle falla väl ut.

Varför är då detta så viktigt? Jo, fru talman, jag har förmånen att få lyssna på personer i min närhet som utan något artighetsfilter vågar och vill berätta för mig hur det faktiskt känns att vara företagare. Det är företagare som bland annat berättar om utmaningarna med det regelkrångel som finns, även det som uppstått under pandemin. Jag försöker då alltid göra mitt bästa som politiker för att lyssna, mentalisera och sedan forma en politik som gör att det blir enklare att starta, driva och utveckla företag. Det är också det som den här propositionen handlar om. Företagen ska inte behöva fungera som banker.

Det är mot den bakgrunden det är så otroligt viktigt att på allvar göra en sammanvägd analys av vad alla regler, lagar och förordningar innebär för den enskilde företagaren. Ibland känns det nästan som att riksdagens majoritet betraktar företagarnas tid som en gratis service som man kan avropa fritt utan att tänka på att tid faktiskt kostar pengar. Ju färre och mer ändamålsenliga regler företag har att förhålla sig till, desto lättare är det för företagen att göra rätt och kunna fokusera på sin kärnverksamhet, vilket även är till gagn för hela samhället.

Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)