Krigsmaterielexporten år 2000

Utrikesutskottets betänkande 2000/01:UU14

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 24 oktober 2001

Beslut

Krigsmaterielexporten år 2000 (UU14)

Riksdagen lade till handlingarna regeringens redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2000.

Utskottets förslag till beslut: Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna
Riksdagens beslut: Bifall till utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2000/01:UU14 (doc, 172 kB) Betänkande 2000/01:UU14 (pdf, 598 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

8 motioner, 1 skr

Från regeringen

regeringsskrivelse 2000/01:114 Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2000

Motioner från ledamöterna

med anledning av skr. 2000/01:114 Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2000 Motion 2000/01:U15 av Göran Lennmarker m.fl. (m)
med anledning av skr. 2000/01:114 Redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2000 Motion 2000/01:U16 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Förbud mot vissa typer av krigsmateriel Motion 2000/01:U401 av Berit Jóhannesson m.fl. (v)
Konfliktförebyggande och jämställd säkerhetspolitik Motion 2000/01:U402 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Vapenexporten Motion 2000/01:U408 av Lars Ångström m.fl. (mp)
Sveriges krigsmaterielexport Motion 2000/01:U411 av Göran Lennmarker m.fl. (m)
Afghanistankriget Motion 2000/01:U616 av Murad Artin m.fl. (v)
Indonesien och Östra Timor Motion 2000/01:U633 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)

Beredning

Beredning i utskottet: 2001-05-29
Justering: 2001-05-31
Trycklov: 2001-05-31

Betänkande 2000/01:UU14

Alla beredningar i utskottet

2001-05-03, 2001-05-29

Krigsmaterielexporten år 2000 (UU14)

Utrikesutskottet föreslår att riksdagen lägger till handlingarna regeringens redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2000.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2001-10-24

Webb-tv Debatt om förslag: Krigsmaterielexporten år 2000

23 november 2022
Debatt om förslag 2000/01:UU14

Dokument från debatten

2001-10-24

Protokoll för debatten

Karin Enström (M)

Anf. 32 Karin Enström (M)

Fru talman! Dagens debatt har rubriken Krigsma- terielexporten år 2000 och omfattar regeringens skri- velse Redogörelse för den svenska exportkontrollpo- litiken och exporten av krigsmateriel år 2000 samt tillhörande motioner. Detta ärende behandlades av utrikesutskottet i våras. Betänkandet återkommer som bekant i princip varje år. Frågan är om det har hänt något nytt sedan vi behandlade frågan sist. Det har hänt väldigt mycket även på exportkontrollområdet. Jag vill särskilt nämna två exempel. Det första är frågan om s.k. lätta vapen, som på engelska benämns small arms and light weapons. Det är ett växande problem. I dag beräknas det finnas omkring 500 miljoner lätta vapen på drift runtom i världen. Det genomfördes en FN-konferens om han- del med lätta vapen i New York i juli i år som inte resulterade i det kraftfulla handlingsprogram som Sverige och EU hade arbetat för och hoppats på. Här måste Sverige fortsatt vara pådrivande för att få fram internationella gemensamma åtgärder för att bättre kontrollera spridningen av lätta vapen. Detta ska naturligtvis ske genom förbättrad exportkontroll från så många länder som möjligt. Men det gäller också att få fram internationella system för märkning och identifiering av vapen för att underlätta spårning. Den andra frågan jag vill ta upp gäller den nya lag som antogs förra året. Europeiska unionens råd antog i juni förra året en ny rådsförordning om upprättandet av en ny gemenskapsordning för kontroll av produk- ter och teknik med dubbla användningsområden. Den kan man också läsa om i betänkandet. Förordningen innebär att utrymmet för och behovet av nationell särreglering ytterligare minskar. Syftet har varit att så långt som möjligt etablera fri rörlighet för kontrollerade produkter inom den inre marknaden samtidigt som de nationella systemen för kontroll av export till tredjeland stärks och harmoni- seras. Rådsförordningen kompletteras av ny svensk lag, lagen om produkter med dubbla användningsom- råden, och av tekniskt bistånd med tillhörande för- ordning. Jag återkommer till den. I betänkandet har vi moderater en reservation. Jag vill passa på att yrka bifall till reservation nr 5. I vår motion säger vi att det europeiska samarbetet kring försvarsindustri och exportkontroll utvecklas snabbt och att Sverige borde ta initiativ för att möta den snabba utvecklingen. Sverige måste nu arbeta för att införa gemensam- ma exportregler för krigsmateriel inom EU. En sådan process kommer att ta åtskilliga år. Det är därför viktigt att redan nu inleda det arbetet. För att kunna övervaka dessa gemensamma regler bör det etableras en gemensam EU-myndighet för kontroll och tillsyn av export av krigsmateriel. På sikt bör vi även över- väga att den gemensamma marknaden också ska innefatta krigsmateriel. Våra yrkanden avstyrks av utskottsmajoriteten, men jag finner inte resonemanget riktigt logiskt. Jag tycker nämligen inte att det är så långsökt att dra paralleller till den tidigare nämnda nya rådsförord- ningen och nya lagen om produkter med dubbla an- vändningsområden. Regeringen skriver så här: Gemenskapstillståndet får ses som ett viktigt led i strävan att ytterligare harmonisera den gemensamma exportkontrollen. Den nya tillståndstypen förenklar för de exporterande företagen genom att ett och samma tillstånd kan åbe- ropas oavsett var utförseln från EU äger rum. Det nya gemenskapstillståndet är samtidigt ett uttryck för den samstämmighet som råder mellan medlemsstaterna beträffande export till vissa tredjeländer. Jag har svårt att förstå att samma parti kan vara så negativt till vårt förslag. Samma resonemang borde kunna vara giltigt även när det gäller krigsmateriel. EU-gemensamma exportregler innebär inte bara för- delar för exporterande företag. Det viktigaste är att vi gemensamt tar ansvar för vad som över huvud taget får eller kan tänkas exporteras till tredjeland utanför unionen. Det tycker jag är att ta ansvar. Fru talman! När vi debatterar vapenexporten måste vi bära i minnet att vapen i sig inte har några egenskaper, vare sig onda eller goda. Däremot kan syftena från användaren vara olika. Vapen i fel hän- der får förödande konsekvenser medan vapen i rätt händer kan vara nödvändiga för att säkra frihet och fred. Sverige ger omfattande vapenhjälp till Estland, Lettland och Litauen för att stärka säkerheten i Öster- sjöområdet. Det tycker vi är ett gott syfte. Fru talman! Vi har i demokratiska länder ett ge- mensamt moraliskt och politiskt ansvar för att hindra spridningen av vapen till regimer som använder eller kan komma att använda vapnen för att hota och an- gripa andra stater eller förtrycka den egna befolk- ningen. Här tror vi att gemensamma EU-regler kan vara ett led att göra kontrollen bättre och göra det lättare att ta det ansvaret.

Berit Jóhannesson (V)

Anf. 33 Berit Jóhannesson (V)

Fru talman! Vi diskuterar här utrikesutskottets betänkande om vapenexport år 2000. I regeringens skrivelse över krigsmaterielexporten år 2000 visas att krigsmateriel för krig ökade med 119 % jämfört med år 1999. Sedan år 1998 har tendensen varit ökande vad gäller vapenexportens andel av den totala varu- exporten både i procent och i fasta priser. Fram till år 1998 var tendensen i stället sjunkande. Naturligtvis har vapenindustrin liksom andra fö- retag intresse av att sälja. Försvarsindustrin är nöjd. Man säger: "Bakom orderboomen 2000 ligger stora framgångar på exportsidan. När hemmamarknaden viker har svensk försvarsindustri lyckats sälja bra utomlands. Och det är ingen slump sade Percurt Gre- en i mars i år som VD för Sveriges försvarsindustrifö- rening. Industrin har strukturerats om radikalt och koncentrerar sig nu på att bli ledande inom valda nischer på världsmarknaden." Regeringen och myndigheterna gör stora expor- tansträngningar inom det här området. Dessa expor- tansträngningar är inte jämförbara med andra ex- portstimulerande åtgärder. Det är inte kylskåp det gäller utan krigsmateriel. Att på det här sättet stödja vapenindustrin anser vi går stick i stäv med de ambitioner och den tradition som Sverige har på nedrustningens område. Dessa aktiva exportansträngningar undergräver också tro- värdigheten för svenskt arbete för fred, bistånd och konfliktförebyggande. I Vänsterpartiet har vi i en omfattande motion klargjort vår syn på den svenska vapenexporten. Un- der 14 hemställanspunkter har vi föreslagit en strategi som skulle förändra vapenexporten på ett positivt sätt från vår och många andras synpunkt. Men det är klart att det inte är till fördel för försvarsindustrin. Jag kan inte ta upp alla förslag utan koncentrerar mig på några av de viktigaste. Vi föreslår att den svenska lagstiftningen om krigsmaterielexporten ska ändras och göras mer re- striktiv i syfte att exporten på lång sikt ska upphöra helt. Vi vill ha hårdare krav på dispens och vidare att demokratikriteriet införs. Utskottet säger att den svenska inriktningen är relevant och bör behållas. Vi delar alltså inte utskottets bedömning i de här frågor- na. Intresset från industrin att sälja och det tryck som sexnationsavtalet t.ex. innebär kommer att påverka exporten i mer negativ riktning enligt vårt sätt att se. En restriktivare användning av nuvarande regler till att börja med, en lagändring i mer restriktiv riktning och ett demokratikriterium skulle innebära att svens- ka vapen inte spreds till länder som inte borde få köpa. Offentligheten i vapenexportfrågor är viktig. En brittisk organisation som heter Saferworld har under- sökt EU-ländernas officiella redovisningar av vape- nexport och Sverige får här kritik. De senaste åren har vi halkat efter. Enligt EU:s uppförandekod för vapenexport ska medlemsländerna redovisa för varandra vilka li- censansökningar man avslagit. Holland och England redovisar också detta i sina årliga offentliga rapporter. Detta anser vi också ska vara ett kriterium och rutin för svensk del. Utskottets motiv för avslag på detta förslag är att det är mycket sällan man gör direkta avslag, utan dessa besked kommer i ett mycket tidigt stadium. Men det här argumentet anser inte vi vara tillräckligt tungt i jämförelse med den öppenhet som en redovis- ning skulle innebära. Vi har också lagt fram ett förslag som innebär att följdleveranser ska omfattas av samma exportregler som nyleveranser. Vänsterpartiet menar att hela krigsmaterielsystem aldrig får betraktas och exporte- ras som följdleveranser. Vi kräver också stopp av all export av ammunition och reservdelar till stater som kommer i krig eller av andra orsaker inte uppfyller riktlinjerna för svensk vapenexport. Fru talman! Jag vill också ta upp frågor om klus- terbomber och utarmat uran, för de ingår också i det här betänkandet. Vi har i en motion föreslagit att Sverige i FN ska arbeta för att användningen av klusterbomber för- bjuds i enlighet med Ottawakonventionens regler. Utskottet har svarat mycket positivt på motionen. Det pågår en diskussion inom ramen för den s.k. vapenkonventionen CCW om reglering av s.k. explo- siva lämningar av ett krig. Det inkluderar substrids- delar i klusterbomber. Bakgrunden till diskussionerna inom CCW är ett initiativ som har tagits av Internationella Röda- korskommittén. Sverige är drivande i dessa frågor, och utskottet anser att det är bättre att driva frågan här än att inkludera den i Ottawakonventionen. För min del ser jag inte några bekymmer med detta. Det är oerhört många barn som skadas och t.o.m. dör på grund av klusterbomber som fungerar precis som minor. Det var därför vi föreslog att frågan skulle inkluderas i Ottawakonventionen. Men huvudsaken är att frågan drivs hårt av Sverige och att vi når resultat, inte inom vilken konvention ett förbud kan inkluderas i. Därför ställer vi oss bakom utskottet i dessa delar. Däremot ställer vi oss inte bakom utskottets svar på motionen om att vi i FN ska verka för att utarmat uran i projektiler förbjuds. Utskottet har förståelse för oron som uttrycks avseende hälsa och miljö, säger man. Men det finns inte enligt utskottet vetenskapliga bevis på att det skulle innebära någon farlig strål- nings- eller toxisk risk. Vidare har FOI sagt att det inte finns bevis på att utarmat uran medför medicins- ka eller ekologiska konsekvenser, vare sig akut eller på lång sikt. Då undrar jag varför FOI skriver i sin skrift Utar- mat uran: Vid röjnings- och saneringsarbete ska man sätta på sig sitt individuella andningsskydd samt kraftiga handskar om man ser skador på stridsvagnar som gör att man misstänker att utarmat uran kommit till användning. Klädseln ska vara så tät som möjligt och man ska givetvis inte vistas längre i området än absolut nödvändigt. I SSI:s rapport till FN efter undersökningarna i Kosovo och Serbien gavs en del rekommendationer för att skydda befolkningen. Man skulle undersöka vattenkvaliteten noga, också boskapen skulle under- sökas, man skulle täcka över med cement de hål i marken man fann efter projektiler. Varför, om det inte är farligt? Varför förnekade Nato både i Gulfkriget och på Balkan att utarmat uran hade använts tills de blev överbevisade om motsatsen och var tvungna att erkänna det om det är ofarligt? Varför finns det stränga regler som amerikanska soldater ska följa som säkerhetsåtgärder när de sanerar en stridsvagn där utarmat uran använts, liknande regler som FOI har rekommenderat? Vi har många exempel på att fakta förtigits för vinnings skull. Det är billigare att använda utarmat uran i projektiler än t.ex. wolfram. Det svenska försvaret hade en valmöjlighet på 60- talet. Då forskades det just om användningen av utarmat uran i projektiler. Men eftersom man ville kunna använda projektiler både till övningar här hemma och i ett skarpt läge, valde man försiktighets- principen och valde wolfram. Det är försiktighets- principen som borde väljas och förbud införas på grund av riskerna för efterkommande generationer. Fru talman! Naturligtvis ställer vi oss bakom alla reservationer som har inlämnats från vår sida av vilka även Miljöpartiet är med på en del. Men för tids vin- nande yrkar jag bifall bara till reservationerna 3, 4 och 7.

Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 34 Ingegerd Saarinen (Mp)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 4 och 6. Svensk utrikespolitik ska utmärkas av ett under- stöd av demokratiska krafter och en demokratisk utveckling i olika delar av världen. I konsekvens med en sådan politik borde inte Sverige exportera krigs- materiel till diktaturer. Det borde införas ett demo- kratikriterium och ett visst krav på folkstyre när det gäller de länder som Sverige ska exportera krigsmate- riel till. Vad värre är är att vi inte ens följer de regler som vi har kommit överens om i riksdagen för vad som ska gälla för vapenexport, nämligen att krigsmateriel inte ska säljas till stater och regimer som grovt och omfattande kränker de mänskliga rättigheterna eller som har inre väpnade oroligheter och befinner sig i väpnad konflikt. Vi följer inte heller dessa regler. Vi finner i en sammanställning gjord av Svenska freds- och skiljedomsföreningen att krigsmateriel exporteras till flera stater och regimer som inte upp- fyller riksdagens riktlinjer. Under perioden 1998-2000 har svenskt krigsma- teriel exporterats till Brasilien, Indien, Pakistan, Ma- laysia, Mexiko, Nepal, Saudiarabien, Tunisien, Tur- kiet, Venezuela. Turkiet kränker de mänskliga rättig- heterna i en sådan omfattning att landet inte kvalifice- rar sig för medlemskap i EU, enligt Sveriges utrikes- minister. Ändå tillåter regeringen export av krigsma- teriel till samma regim. Saudiarabien kränker syste- matiskt och omfattande de mänskliga rättigheterna. Indien och Pakistan är involverade i en av värl- dens potentiellt farligaste konflikter eftersom båda staterna är kärnvapenstater. Pakistan leds dessutom av en militärdiktatur. Detta är några flagranta exempel på att Sverige inte följer de regler som Sverige har antagit för krigsmaterielexport. Jag efterlyser att Sverige följer dessa regler och att Sverige dessutom antar ett demo- kratikriterium för export av krigsmateriel.

Carina Hägg (S)

Anf. 35 Carina Hägg (S)

Fru talman! Jag vill först bemöta Ingegerd Saari- nens påstående om att man inte följer de regler som finns. Detta är ju en fråga som vi vet regelmässigt anmäls till KU, och som regel får den också viss medial uppmärksamhet. Däremot har vi inte sett att det har blivit några anmärkningar i KU. Vi har nu haft samma minister i en följd av år, och det finns ingenting att hämta. På så sätt har Saarinen inget stöd för sina påståenden här i kammaren, vilket jag tycker är anmärkningsvärt. Nu ska jag övergå till att ge en liten redovisning av det här betänkandet. Behandlingen av det här be- tänkandet, Krigsmaterielexport 2000, visar att det ändå finns ett stort mått av samsyn i dessa frågor. Detta är något som kan länkas samman med att vape- nexporten bygger på en avvägning mellan svensk utrikespolitik och försvarspolitiska intressen. Vape- nexportfrågan hänger med andra ord inte fritt i luften. Därför kan vi inte ta ställning utan koppling till dessa båda andra politikområden. Det här är ett område där det behövs långsiktighet. Samtidigt som långsiktigheten är nödvändig känner många behov av att reagera på dagsaktuella händelser här hemma såväl som i vår omvärld. Åter kommer vi in på vikten av avvägning mot stabiliteten i säker- hetspolitiken. Vi har ett ansvar för att vår militära alliansfrihet inte undergrävs. Fru talman! I det betänkande som vi nu har fram- för oss behandlas den svenska exportpolitiken och exporten av krigsmateriel år 2000. Jag vill understry- ka att det just är för år 2000. Vidare vill jag så här inledningsvis också yrka bifall till utskottsmajorite- tens förslag i betänkandet och avslag på de reserva- tioner som har framförts här i dag. Utskottet har bemödat sig om att i betänkandet ge information om bakgrunden, lagtexten kring krigs- materiel och riktlinjer för krigsmaterielexporten. Läsaren finner också information om den 1996 inrät- tade Inspektionen för strategiska produkter, som ock- så har hand om frågor omkring kemiska vapen, och om Exportkontrollrådet. Man kan studera informa- tionsverksamheten omkring exportkontroll och hitta adressen till webbplatsen. Även SIPRI:s webbadress finns angiven. Den innehåller information om natio- nella och internationella exportkontrollsystem samt viss statistik över innehav och export. Andra punkter är FN-registret, annan internationell rapportering om vapenöverföring och exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden. Sedan går betänkandet alltmer över i substans och motioner som åtföljs av utskottets överväganden. Under punkten Utskottets överväganden vill jag peka på s. 19, under rubriken Aktuella initiativ för att be- gränsa vapenhandeln. Det handlar om initiativ som förhandlingarna i Wien om illegal handel och till- verkning av handeldvapen vars protokoll blev grun- den för FN:s generalförsamlings möte i juni i år. I betänkandet skrev vi före sommaruppehållet att det antas bli ett juridiskt bindande protokoll mot illegal tillverkning av och handel med handeldvapen. Tan- ken var att detta protokoll skulle bli ett supplement till FN-konventionen mot transnationell organiserad brottslighet. En utvärdering får vänta, men vi kan redan nu konstatera att man kunde ha nått längre i New York i somras. Hade konferensen hållits efter den 11 sep- tember finns det ju anledning att tro att vi hade kun- nat komma längre. Nu kan vi se fram emot år 2006, då man senast ska hålla en uppföljningskonferens. Men detta är ett område som redan nu borde gå in i det paket mot terrorism som nu växer fram interna- tionellt. USA vägrade acceptera ett förbud mot stater att exportera till icke-statliga aktörer. Samtidigt vet vi att nio av tio som dödas i krig faller för lätta vapen och att såväl användare som offer är barn. Brottssyn- dikat och terrorister finns med i den här otäcka bil- den. Faktum är också att en stor del av de cirka en halv miljard lätta vapen som nu är i omlopp på den illegala vapenmarknaden ursprungligen kommer från den lagstadgade exportmarknaden, från några av världens rikaste och mäktigaste länder. Alla måste inse att handeln med lätta vapen är ett jättelikt problem värl- den över och att vapen når terroristgrupper. Därför är det bra att vi har ett redovisningssystem som är en viktig faktor för att få ett annat tillstånd i världen. Här tycker jag att Sverige har ett gott exem- pel att visa upp som det också är möjligt för andra att lära sig av. Fru talman! Klockan tickar på, så jag måste nu gå över till själva motionsbesvarandet. Vänsterpartiet vill i sitt yrkande 1 att nuvarande lagstiftning ska tolkas restriktivt. Men här har Vänsterpartiet feltolkat själva sakfrågan. Det kan inte ankomma på riksdagen att tolka tillämpningen hur sympatiskt det än kan låta. Här är tågordningen att bedömningsgrunderna för exportbeslut återfinns i de riktlinjer som är parla- mentariskt förankrade. Exportkontrollrådet är också parlamentariskt förankrat. Det kan som sagt inte vara riksdagen som ska tolka det här, utan det ska göras på annat sätt. I yrkande 2 framför samma parti att exporten ska upphöra helt. Nu kanske jag har missat vilket år detta var tänkt att ske. Det årtalet får Vänsterpartiet gärna upprepa. Majoriteten anser att Sverige som ett allians- fritt land måste kunna säkerställa en betryggande tillgång till vapen. I sitt tredje yrkande tar Vänsterpartiet upp övrig krigsmateriel och krigsmateriel för strid. Jag kan bekräfta att vi sedan 1992 har en sådan uppdelning. Så långt har vi samma bild av läget, men majoriteten anser därutöver att det är relevant att man i prövning- en av enskilda exportaffärer ska kunna göra skilda bedömningar beroende på vilka egenskaper materie- len har. Sedan vet jag också att det ibland finns svå- righeter att kategorisera. Det ligger ju i sakens natur. Delvis skilda kriterier fyller ändå en funktion för export av krigsmateriel för strid respektive övrig krigsmateriel. Övrig krigsmateriel inkluderar minröj- ningsutrustning, skyddsmateriel - något som är yt- terst aktuellt i dessa dagar - och bärgningsfordon. Det inkluderar också t.ex. radarutrustning. Krigsmateriel för strid förknippar vi kanske med krigsmateriel rent allmänt. Det handlar alltså om förstörelsebringande vapen och liknande. MR-kravet har som jag tidigare anfört kommit att omfatta en större mängd materia under senare år. Totalt har 52 länder mottagit leverans av svenskt krigsmateriel under år 2000. Huvudsakligen har de här leveranserna gått till Norden. Asien har minskat något och Latinamerika har gått upp något. Vi har också hört att man här från talarstolen har framfört att man vill lyfta demokratikriteriet. På den punkten har regeringen aviserat att man kommer att ta initiativ till en översyn. Nu vill jag bara säga att det inte är så lätt att definiera demokrati heller, men över- synen är tänkt att lägga grunden för en utvärdering av regelverket för svensk krigsmaterielexport. Följdleveranserna tas också upp på några ställen. Svaret kan enkelt uttryckt vara att dessa är en förut- sättning för att Sverige ska uppfattas som en trovärdig leverantör. Det är också så att det här läget kan brytas om det uppstår något som kallas ovillkorligt hinder. Som exempel på ett sådant ovillkorligt hinder brukar man nämna ett beslut i FN:s säkerhetsråd om vape- nembargo. Det finns ingen given rätt till följdleveran- ser, det är viktigt att understryka. I fråga om korruption vill jag sticka emellan och muntligt upprepa det utskottet skrivit, att vi välkom- nar att Sverige tagit initiativ på ett område som är svårt att nå med genomskinlighet. Det seminarium kring korruption som hållits med ett tjugotal deltagare från olika länder lyckades belysa frågeställningen och peka på existensen av korruption. Vi vill ju gärna tro att det är långt borta och att det här inte är något som är kopplat till västerländska demokratier, men på detta seminarium fick man en bred belysning av frå- gan. Med det glider vi också in på moderaternas mo- tion. Fru talman, moderaterna vill ha en gemensam myndighet inom EU för kontroll och tillsyn av export av krigsmateriel och strategiska produkter. Utskottets majoritet tillbakavisar detta önskemål mot bakgrund av att vi gemensamt lägger vikt vid den nationella beslutanderätten. Det är oerhört viktigt att vi har den kvar. Sedan har man också från något håll velat lyfta fram Nederländerna och Storbritannien som exempel som vi borde följa. Det är klart att vi alltid ska vara öppna för att titta på andras exempel och våga jämfö- ra oss och lära av andra. Här är det naturligtvis intres- sant att se på hur de båda länderna har valt att for- mulera sitt redovisningsansvar och hur de redovisar sina avslagna exportansökningar. Lagbeslut när det gäller licensansökningar ska enligt EU:s uppförandekod meddelas till regeringarna i de andra medlemsländerna, men man behöver inte offentliggöra dem. Skillnaden mellan systemet i Ned- erländerna, Storbritannien och Sverige är att här får företagen svar genom informella förhandsbesked, ibland muntliga på ett mycket tidigt stadium. Vi han- terar i praktiken avslagen på ett annat sätt, vilket också naturligtvis slår igenom på möjligheten att tillgodose en del motionärers önskemål om skriftliga redovisningar. Jag tycker att det system som vi har är tillfyllest och att insynen är tillgodosedd på många andra sätt. Fru talman! Jag har inte svårt att sätta mig in i den oro som många har känt inför de larm som har kom- mit om utarmat uran. Men jag kan konstatera att vi i dag inte har något vetenskapligt underlag som under- stöder den oron. Men detta faktum undanröjer natur- ligtvis inte vår egen oro. När man talar om uran ger själva ordet upphov till oro. Därför är det viktigt att den här frågan följs. Om vi framdeles får medicinska bevis på att utarmat uran i ammunition ger sådana hälso- och miljöskador som motionärerna hävdar kommer utskottet enligt sina skrivningar att verka för ett förbud av denna typ av ammunition och dess an- vändning. Just nu finns det inga förutsättningar för att få till stånd ett förbud mot utarmat uran i projektiler. Men det är väldigt viktigt att vi under tiden, när vi känner denna oro, ändå är väldigt försiktiga. Därför tycker jag att det är bra att de som hanterar detta ock- så har arbetsmiljöbeskrivningar som verkar för för- siktighetsprincipen. WEAG är ett samarbetsforum för materielanskaf- fande myndigheter mellan de deltagande länderna. Ämnen är försvarsforskning och försvarsupphand- ling, men det omfattar inte försvarsmaterielproduk- tionen eller försvarsindustri i sig. Detta gör att WEAG inte någon direkt relevans för exportkontrol- len utan den är, liksom tidigare, underställd varje lands nationella kontroll.

Karin Enström (M)

Anf. 36 Karin Enström (M)

Herr talman! Jag tog i mitt anförande upp något som jag inte fann logiskt, nämligen att socialdemo- kraterna och regeringen talar väldigt väl om den nya rådsförordningen som också är en lag här i Sverige och som gäller produkter med dubbla användnings- områden där man prisar de fördelar som det ger både för svenska exporterande företag och för den samsyn som präglar export till tredje land. I dag vet vi att det är svårt att göra gränsdragning- ar. Vi har något som heter produkter med dubbla användningsområden. När det gäller krigsmateriel har vi krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Fr.o.m. den 11 september har vi också sett att sa- ker och ting som vi aldrig trodde kunde användas som vapen kan det. Det gör att min fråga till Carina Hägg blir: Vore det inte logiskt att låta exportkon- trollen även gälla för krigsmateriel? Om den kan gälla för produkter med dubbla användningsområden, så borde det också vara bra att ha EU-gemensamma regler för krigsmateriel.

Carina Hägg (S)

Anf. 37 Carina Hägg (S)

Herr talman! Karin Enström har naturligtvis rätt när hon talar om gränsdragningsfrågor. Så fort man har en gräns uppstår det också gränsdragningssvårig- heter. Nu tycker jag att man kan hantera dem väldigt väl. Men man kan inte förneka att de uppstår lite då och då. Jag tycker att det som vi fram till nu har ställt oss bakom är en bra avvägning gentemot det som vi känner att vi vill ha nationellt ansvar för. Jag kan därför i dagsläget inte se att det finns nå- gon substans som talar för att man ska gå längre och ta ytterligare steg på detta område. Det finns inte heller någon politisk vilja i nuläget att ta fler steg på detta område. Däremot måste vi naturligtvis alltid sträva efter att ha en så restriktiv samsyn som möjligt inom EU-området och gärna i en vidare krets av län- der.

Karin Enström (M)

Anf. 38 Karin Enström (M)

Herr talman! Carina Hägg tycker att det är bra på det ena området men kanske mindre bra på det andra området. Men jag har fortfarande inte fått några rik- tigt bra förklaringar till detta. Om man inte har natio- nellt självbestämmande över strategiska produkter så är frågan om man redan har gett bort detta. Jag tror i stället att det vore bra om socialdemo- kraterna vågade erkänna att man gillar detta med samarbete, att vi fortsätter att samarbeta med de eu- ropeiska länderna och att detta snarare bara är en tidsfråga. Det vore bra om Carina Hägg kunde svara på detta.

Carina Hägg (S)

Anf. 39 Carina Hägg (S)

Herr talman! Jag kan bekräfta det som Karin En- ström lyfter fram. Naturligtvis är det bra att samar- beta när vi har ett intresse av att samarbeta och när det ligger väl i linje med de politiska strävanden som vi har. Och vi ska själva välja vilka områden som vi ska samarbeta på. Jag tycker att vi fram till nu har haft en mycket väl avvägd mix på detta område som gynnar oss nationellt. Det är ett bra komplement och verktyg för oss när vi jobbar på den internationella arenan, naturligtvis inklusive EU-samarbetet.

Berit Jóhannesson (V)

Anf. 40 Berit Jóhannesson (V)

Herr talman! Carina Hägg är totalt reservationslös och okritisk till den vapenexport som sker från Sveri- ge. Hon har tydligen inga bekymmer när det gäller MR-frågorna i dessa länder. Hon har tydligen inga bekymmer när det gäller konflikten mellan Indien och Pakistan. Hon tycker att det är helt okej att exportera till Indien som har brister när det gäller mänskliga rättigheter men som också är i konflikt i Kashmirom- rådet. Hon har inga betänkligheter när det gäller Pa- kistan som styrs av en militär som tillsattes efter en kupp. Jag tycker att det är så tragiskt att Carina Hägg inte har någon kritik och inte lyfter fram MR-frågorna på ett annat sätt, vilket t.ex. vi reservanter gör. Det är oerhört betydelsefullt när det gäller svensk vapenex- port att MR-frågorna får en mycket högre status när det gäller hur man bedömer än att Carina Hägg okri- tiskt accepterar det som sker i dag.

Carina Hägg (S)

Anf. 41 Carina Hägg (S)

Herr talman! Jag vet inte hur jag ska tolka detta inlägg från Berit Jóhannesson. Hon försöker göra ett generalangrepp på mitt totala politiska engagemang här i riksdagen. Det går naturligtvis att tillbakavisa genom att peka på vad jag göra och vilka mina stånd- punkter är. Så detta tycker jag faller på sin egen orimlighet. Naturligtvis är det oerhört viktigt att man väger in MR-frågor. Det är något som jag utgår från att man gör och noga tar reda på i praktiken utifrån dem som sitter i rådet och som har att avgöra dessa frågor. Jag tycker naturligtvis att det är oerhört viktigt, och ingen är naturligtvis oberörd av konflikter och övergrepp som sker runtom i vår värld. Men vi har ändå en försvarspolitisk och säker- hetspolitisk linje. För att vi ska kunna hålla den är det också ett komplement att vi också har tillgång till försörjning av krigsmateriel. Och för detta försöker vi ta ett helhetsansvar och väga ihop det. Det är det arbetet som kan vara svårt, och det kräver ett mycket gott omdöme. Berit Jóhannesson visar i sitt inlägg att hon ställer sig vid sidan av och inte är beredd att ta ansvar. Hon kastar i stället enkla anklagelser omkring sig, vilket jag tycker är synd, eftersom detta är så viktiga frågor.

Berit Jóhannesson (V)

Anf. 42 Berit Jóhannesson (V)

Herr talman! Jag är beredd att ta ansvar, men jag anser att dessa MR-frågor är oerhört betydelsefulla. Jag vill ställa en fråga till Carina Hägg. Tycker Carina Hägg inte att MR-frågorna när det gäller Indi- en, Pakistan och även Brasilien har en oerhört stor betydelse? Anser inte Carina Hägg att det är bekla- gansvärt att vi exporterar till Indien och Pakistan när det finns en konflikt mellan dessa länder när det gäl- ler Kashmirområdet? Jag vill ställa en direkt fråga till Carina Hägg. Tycker inte Carina Hägg att det är fel att exportera när det ser ut som det gör när det gäller både konfliktsituationen och MR-frågorna i dessa länder?

Carina Hägg (S)

Anf. 43 Carina Hägg (S)

Herr talman! Naturligtvis är det oerhört viktigt att man väger in alla fakta och all oro som man har och att man tittar noga på den demokratiska utvecklingen som är nära kopplad till situationen för mänskliga rättigheter, att man har en grundlig genomlysning av de förutsättningar som finns på lång sikt att arbeta med frågor om export till olika delar av världen och olika länder. Naturligtvis är detta något som ligger i de riktlin- jer som man har att arbeta med i den långa räcka av beslut som föregår ett beslut om export. Jag tycker därför att det finns en parlamentarisk insyn, det finns ett regelverk, det finns ett aktivt engagemang i denna kammare att följa, och vi granskar vad som händer och sker. Jag kan återigen säga att det finns ingen prickning här. KU granskar detta varje år, och varje år får man också godkännande för vad som skett när det gäller att man har följt de råd och anvisningar, de riktlinjer, som riksdagen har satt upp för detta arbete.

Åke Carnerö (Kd)

Anf. 44 Åke Carnerö (Kd)

Herr talman! I detta betänkande behandlas rege- ringens skrivelse till riksdagen angående redogörelse för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel under år 2000. Jag yrkar bifall till utrikesutskottets förslag i betänkande nr 14. Den svenska krigsmaterielexporten är omgärdad av restriktiva nationella regler. Krigsmateriel får varken tillverkas i landet eller exporteras utan till- stånd, och all försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter tillstånd. Två övergripande kriterier med- ger dock utförsel eller samverkan: dels att utlands- samverkan är erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller är säkerhetspolitiskt önskvärd, dels att samverkan inte står i strid med principerna eller målen för den svens- ka utrikespolitiken. Tillstånd till följdleveranser ska inte ges om det finns ovillkorliga hinder, dvs. om de strider mot in- ternationella överenskommelser som Sverige biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller folkrättsliga regler om export. EU:s gemensamma uppförandekod för vapenex- port från år 1998 innehåller kriterier för export och är en minsta gemensamma nämnare på exportkontrol- lområdet. Medlemsstaterna kommer enligt denna kod att göra sitt yttersta för att uppmuntra andra vape- nexporterande länder att ansluta sig till uppförande- kodens principer. Arbetet för en internationellt sam- ordnad restriktiv syn på vapenexport är en god freds- främjande åtgärd som bör förstärkas. Fr.o.m. den 1 januari i år finns det även en förord- ning från Europeiska rådet om kontroll av produkter med dubbla användningsområden kompletterad med en svensk lag. Syftet med EG-förordningen har varit att så långt som möjligt etablera fri rörlighet för kon- trollerade produkter inom den inre marknaden, samti- digt som de olika nationella kontrollerna av export till tredje land stärks och harmoniseras. Herr talman! Några fakta om den begränsade ex- porten av krigsmateriel under år 2000 kan nämnas. Dess andel av den totala varuexporten är 0,55 %. Värdet för år 2000 av beviljade utförseltillstånd ligger mycket nära genomsnittet för den redovisade tolvårs- perioden. Värdet av exportleveranserna var 4,3 mil- jarder kronor. Exporten motsvarade 39 % av för- svarsindustrins totala försäljning. Övrig krigsmateriel minskade med 63 %, och krigsmateriel för strid öka- de med 119 %. Dock måste man här hålla i minnet att enstaka försäljningar ett år kan leda till kraftiga svängningar i statistiken. Herr talman! Vid behandling av förslaget till ny krigsmateriellag hösten 1992 ställde utrikesutskottet sig bakom att det är viktigt att Sverige under kris och krig självt måste kunna tillverka och underhålla va- pen och annan materiel och att en inhemsk för- svarsindustri utgör en väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. Försvarsutskottet betonade samtidigt att en in- hemsk industri bidrar till att skapa respekt för vår vilja och förmåga att föra en långsiktig och konsek- vent försvarspolitik, att den ger oss förmåga att vid- makthålla och vidareutveckla anskaffade system och ger oss möjlighet att förbättra försvarsförmågan i ett skymningsläge. En inhemsk försvarsindustri är av stor försvars- politisk betydelse. Exporten, utifrån den restriktiva svenska lagstiftningen, bidrar till att upprätthålla och vidareutveckla svensk kompetens och kapacitet och medför att försvarsindustrin uppfattas som en intres- sant partner i internationella sammanhang. Stabilitet och långsiktighet är nyckelord i sammanhanget! Herr talman! Kristdemokraterna anser att det svenska försvarets främsta uppgift är att försvara landet mot väpnat angrepp och att värna vår fred, frihet och säkerhet. Därmed erkänner vi värdet av en inhemsk försvarsindustri som en säkerhetspolitisk tillgång. För att möta morgondagens hot och risker utifrån de fyra huvuduppgifterna måste det svenska totalförsvarets materielförsörjning säkerställas och vara i fas med den snabba teknikutvecklingen. Sveri- ges militära alliansfrihet bygger på att vi har tillräck- lig inhemsk kompetens och kapacitet att utnyttja och underhålla vår försvarsmateriel. Försvarsmaktens anpassningsförmåga är beroende av försvarsindustrins tekniska kompetens. Svenskt deltagande i fredsfrämjande insatser medför ökade krav på samverkansförmåga, vilket underlättas av internationellt försvarsmaterielsamarbete. Genom ett europeiskt försvarssamarbete och för- svarsmaterielsamarbete stöds den svenska försvars- politiken, och vi undviker att hamna i ett läge med ett omfattande och ensidigt utlandsberoende. Alternati- vet till en internationell samverkan inom försvarsma- terielområdet är inte en fortsatt bred svensk för- svarsindustri utan en krympande och på sikt utraderad försvarsindustri. Herr talman! Kristdemokraterna anser det vara värdefullt att Sverige internationellt fortsätter att verka för ökad kontroll och öppenhet på det här om- rådet. Regeringens skrivelse, årsboken från ISP, lik- som dess hemsida, och årsrapporten utifrån EU:s uppförandekod sprider kunskap om exporten. Sverige rapporterar till FN:s register om sin import och export av tyngre vapen. Nyheterna i årets skrivelse är dels en tabell över beviljade utförseltillstånd fördelade på länder, dels en förteckning över exporterad krigsma- teriel fördelad på länder enligt krigsmaterielförteck- ningens huvudområden. Det går med andra ord att utläsa vilken typ av materiel som olika länder köpt. Herr talman! Respekten för mänskliga rättigheter är en central utgångspunkt vid tillstånd för export. De svenska riktlinjerna kräver en helhetsbedömning vid export, och den parlamentariska insynen tillgodoses via Exportkontrollrådet. Avslutningsvis konstaterar jag att det råder en bred politisk samsyn kring svensk försvarsmaterielproduktion och vapenexport. Det visar utskottets redovisning av de motionsyrkanden som behandlas.

Andre vice talman Eva Ze (V)

Anf. 45 Andre vice talman Eva Ze (V)

Herr talman! Denna dag firar vi FN-jubileet, med anledning av skapandet av FN som en global organi- sation för världens stater. Vi har här i riksdagen hed- rat FN:s födelse genom tal och musik, och vår talman har för riksdagens räkning lyft fram FN:s betydelse. Talmannen pekade på de stora framgångar som FN har haft men också på de problem som FN har stött på i sin verksamhet och som finns i dag. Ett av de stora problemen, som jag ser saken, som FN inte har kunnat råda bot på är den militära upp- rustningen i världen. Förvisso har man på flera områ- den lyckats begränsa den militära upprustningen. Det exempel som flera framhållit här, arbetet kring lätta vapen, är en klar framgång. Jag är glad över att alla partier i riksdagen har engagerat sig i frågan och kan bidra till en minskning av förekomsten av lätta vapen. Trots det måste man säga att den militära upprust- ningen och det faktum att världen satsar så oerhörda resurser på militär utrustning är ett stort bakslag för dem som arbetar för fred. Beklagligtvis finns också en viktig roll i den delen för svensk krigsmaterielex- port - genom sin export bidrar ju också Sverige till militär upprustning världen över. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är befogat att vi en dag som denna då vi firar FN-dagen kunde ägna en tyst minut åt dem som fallit offer för svensk krigs- materielexport. Vi vet ju att det är många som har dödats eller skadats just på grund av svenska vapen. Inte är det bättre att falla offer för vapen från andra länder, men det känns extra beklagligt för oss som svenskar att också vi deltar i detta. Berit Jóhannesson har tidigare här för Vänster- partiets del lyft fram våra betänkligheter och även de förändringar som vi vill se när det gäller lagen om krigsmaterielexport. Dessutom gäller det tillämpning- en på olika sätt. Jag ska helt kort uppehålla mig vid vad jag ser som ett särskilt svårt problem, nämligen följdleveran- serna. Där accepterar vi som land inte export av nya system till länder som är diktaturer eller som befinner sig i väpnad konflikt. Beklagligtvis kan vi exportera till länder som redan har kontrakt - tolkningen av vad som är följdleveranser är där oerhört vid. Hösten 1997 tillsattes en utredning vad gäller följdleveransbegreppet, och ett betänkande leverera- des något år senare. Det konstaterades att följdleve- ransbegreppet kan användas i stort sett i vilka situa- tioner som helst. Vi ser nu konsekvenserna av den tillämpningen. Indien, som har nämnts som exempel tidigare, har stått i fokus under hösten. Från svensk sida har man godkänt att Bofors får sälja upp till 3 000 kanoner till Indien, vilket är betydligt fler än tidigare. Man hänvi- sar till följdleveranser. Enligt den reservation som Vänsterpartiet har avgett är det angeläget att se till att ett godkännande av följdleveranser genomgår samma förfarande som gäller för beslut att godkänna leveran- ser av nya system. Det är alltså väldigt tveksamt om det rör sig om följdleveranser eller inte. Från majoriteten framhåller man att Sverige måste vara en trovärdig part i affärer, att Sverige inte kan bryta ingångna kontrakt osv. Men detta är en före- vändning som inte håller i längden. Sveriges anseen- de och trovärdighet när det gäller mänskliga rättig- heter borde väga tyngre. Det faktum att vi exporterar till Indien, som är en stat som befinner sig i en väp- nad konflikt med Pakistan, är otvetydigt. Jag anser att följdbegreppet inte borde kunna användas vid export till Indien och även till andra länder. Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 4 om följdleveranser.

Carina Hägg (S)

Anf. 46 Carina Hägg (S)

Herr talman! Berit Jóhannesson inledde med att tala om sådant som vi inte har någon kunskap om, alltså om vissa rykten, gissningar och spekulationer om vart export kan förekomma i dag. Jag tycker att det är oerhört tragiskt att detta upprepas gång på gång i den här typen av debatter. Också Eva Zetterberg späder på det här. Jag försökte att understryka i mitt inledningsanfö- rande att det här handlar om exporten under 2000. Man blandar in sådant som inte har med behandling- en av detta ärende att göra. Då blir det svårt för övri- ga att ta del i den gissningslek som pågår. Men jag vill ställa en annan fråga. Det har varit oerhört viktigt för riksdagen och för många av oss som är engagerade i dessa frågor att göra en distink- tion i ansvaret. Utrikesutskottet har ansvaret för lag- stiftningen och uppföljningen. Jag ser att flera partier har låtit sig företrädas av ledamöter från försvarsutskottet. Det står naturligtvis var och en fritt att själv välja vilka företrädare man vill ha, men jag vill fråga om det är ett politiskt ställ- ningstagande som innebär att man genom att ha detta upplägg för dagens debatt vill föra dessa frågor när- mare försvarsmaterielfrågorna. Är detta ett politiskt ställningstagande för en framtida mer genomtänkt strategi är det väldigt politiskt värdefullt att kamma- ren får kännedom om det.

Andre vice talman Eva Ze (V)

Anf. 47 Andre vice talman Eva Ze (V)

Herr talman! Jag måste tillstå att jag är något kon- funderad över Carina Häggs frågor. Hon sade att Berit Jóhannesson skulle ägna sig åt rena spekulatio- ner och vara ute på hal is. Det som Berit Jóhannesson tog upp i sitt anförande var välgrundad oro och olika rapporter som har inkommit. Jag fick den uppfatt- ningen att Carina Hägg tillstod att oron när det gäller t.ex. uran var befogad, men då har jag tydligen inte förstått Carina Hägg fullt ut. När det gäller detta med att vi tillsammans från olika partier skulle ha ingått en överenskommelse om att låta oss företrädas av representanter för försvarsut- skottet måste jag tillstå att jag inte har någon insyn i hur olika partier har hanterat den frågan. Jag vet bara hur Vänsterpartiet har gjort. Vi fann det vara lämpligt att i just den här debatten låta en av våra företrädare för försvarsutskottet hålla huvudanförandet. Det beror inte på att vi från utrikesutskottet har avhänt oss frå- gorna. Vi anser att detta i högsta grad är en fråga för utrikesutskottet, men det är också en fråga som i lika hög grad berör kunniga personer som sitter i för- svarsutskottet. Herr talman! Men jag tycker inte att jag har fått svar från Carina Hägg om detta med följdleveranser. Det är inte ett nytt problem som har uppstått under hösten 2001. Det här problemet har vi levt med väl- digt länge i och med riktlinjernas utformning där man accepterar följdleveranser. Jag undrar: Känner Carina Hägg inte någon tveksamhet inför följdleveranser? Kan hon inte se att de skapar just de problem som jag och andra har beskrivit?

Carina Hägg (S)

Anf. 48 Carina Hägg (S)

Herr talman! En del av det som Eva Zetterberg tog upp har jag redogjort väldigt tydligt för i mitt anförande, och jag vill hänvisa till det. Det är bra att vi nu fick ett klargörande om att dessa frågor inte ska ligga närmare försvarsutskottets ansvar. Det är oerhört viktigt att det finns en distink- tion mellan vem som har det yttersta ansvaret för vapenanskaffande och vem som har ansvar för lag- stiftningen. Vi vill att den ska vara restriktiv och att det inte ska finnas någon dubbelhet. Jag är i alla fall tacksam över att jag har fått det klargörandet, att det inte är någon förändrad politisk ståndpunkt som lig- ger bakom dagens upplägg. Jag tyckte att det var viktigt att få det klarlagt.

Andre vice talman Eva Ze (V)

Anf. 49 Andre vice talman Eva Ze (V)

Herr talman! Ja, Carina Hägg har fått det klarlagt. Det framgår tydligt av både mitt och Berit Jóhannes- sons anförande att vi båda lägger ansvaret på utrikes- utskottet som också har att behandla frågan om mänskliga rättigheter. Våra anföranden hade ju det som en huvudpunkt, och det kan inte missförstås. Däremot har våra kolleger i försvarsutskottet ansvar för frågorna. Vi har också representanter i Export- kontrollrådet som också har att handlägga frågor av den här typen. Så där kan det inte råda någon tvek- samhet. Men det är riksdagen som helhet som har att fatta beslut. Det är inte ett enskilt utskott som är en- samt ansvarigt för dessa frågor. Men jag konstaterar med ett beklagande att min oro kvarstår när det gäller socialdemokraterna och majoriteten. Carina Hägg säger att det hela är väl avvägt i alla avseenden. Men hon kan inte nämna ett enda exempel där det finns problem. Jag ser att det finns väldigt tydliga problem, och ett av dem är att svensk krigsmaterielexport går till länder som syste- matiskt kränker mänskliga rättigheter och till länder som deltar i väpnad strid. Det beror inte på att rikt- linjerna inte går tillräckligt långt eller är tillräckligt restriktiva för nya system, utan det gäller just följdle- veranser. Jag hoppas att Carina Hägg och andra kan ta till sig detta och se efter hur man skulle kunna begränsa och förändra följdleveransbegreppet.

Beslut

Beslut: 2001-10-24

Protokoll med beslut

2001-10-24

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2001/02:4