Kultur för alla

Anf. 132 Marie-Louise Rönnmark (S)

Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 6.

Vi talar ofta om kultur som förändringens kraft och att kulturen stimulerar och utvecklar demokratin, oss som människor och samhälle liksom den åstadkommer förändring av oss som individer och samhälle. I samband med det skulle jag vilja läsa upp en dikt av en gymnasieelev. Hon skrev:

Kultur för alla

Tänk att kunna förändraKrigSvältOrättvisorMig själv

Människor har alltid skrivit, skapat, framfört musik och gestaltat upplevelser och tankar, vilket hon är ett bevis på. Kulturutskottets betänkande Kultur för alla visar på den kraft kulturen och konsten har, där vi socialdemokrater ser det som avgörande att det handlar om att odla ett fritt och frivilligt kulturliv och hävda yttrandefriheten, inte att använda oss av pekpinnar.

Det finns många goda exempel runt om i landet där kultur ger hälsa - vid äldreboenden där sång, musik och körer ger ett rikare liv eller vid en stroke eller depression där kulturen talar till människor som varit utsatta för olika trauman på ett sätt som mediciner inte kan göra. Inom Kultur ger hälsa har regeringen redan ett tillkännagivande, och arbete pågår; därav den reservation som vi har tillsammans med Miljöpartiet.

Det finns trots allt en grundläggande samsyn avseende värdet av ett starkt offentligt finansierat kulturliv i hela landet. Det finns även en grundläggande samsyn avseende de kulturpolitiska målen, vilket är viktigt. Jag vill understryka att vi i utskottet, regeringen och som socialdemokrater ser detta som en styrka.

I dag går anslagen till kulturen genom att staten satsar 43 procent, kommunerna 42 och regionerna 15 procent. Det förutsätter dialog, samverkan och respekt på alla nivåer.

Kultursamverkansmodellen kommer nu att ses över. I egenskap av ledamot i kulturutskottet och också ordförande för Beredningen för kultur- och fritidsfrågor i Sveriges kommuner och landsting förutsätter jag ett nära samarbete mellan oss för att utveckla modellen. Om vi öppnar kulturen för fler ger det ökade möjligheter till bildning och lärande. Då kan man förstå sin samtid och historia bättre.

Kulturen bär demokratin och det öppna samhället. Kultur är ett sammanhållande kitt i samhället, särskilt i oroliga tider. Det är viktigt att utveckla nyfikenhet på varandras kulturyttringar, det vill säga att utveckla kulturarvet i vid mening.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Regeringen har satsat på kulturen på flera områden. Alliansen tog bort den fria entrén på museerna, och vi återinförde den. Det blev succé. Nu startar projekten Äga rum - 27 projekt som handlar om allt från musikteater, berättande, hiphop, konstutställningar och idrottssamarbeten till poesi, film och bitchråd.

Avslutningsvis: Kulturens styrka är att kunna utmana, att utvecklas själv och tillsammans med andra - med kultur till fler, det vill säga Kultur för alla, som det här betänkandet heter.

(Applåder)

Anf. 133 Isabella Hökmark (M)

Fru talman! Det här betänkandet heter alltså Kultur för alla. När jag funderar över rubriken tänker jag på hur man på bästa sätt ska nå flest människor, särskilt dem som det inte alltid är lika lätt att nå eller som inte har möjlighet att själva nå kulturutbudet.

Det går att nå alla barn och ungdomar i Sverige genom att öppna möjligheter och skapa tillfällen för kulturarbetare att komma in i skolan. Detta såg alliansregeringen när man införde Skapande skola - en mycket lyckad reform som gett pedagoger inom dans, drama, bild och musik fler uppdrag och som gett elever en chans att utöva, pröva på och lära känna ett bredare kulturutbud.

Det är bra att den nuvarande regeringen har valt att fortsätta denna satsning och även låta den omfatta förskolan. Vi hade velat se den i gymnasiet, där valet av kurser för eleverna i högre grad inte innebär fler lektioner i bild eller musik.

En annan viktig reform 2009 var beslutet om en ny modell för fördelning av statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet. I propositionen Tid för kultur togs en ekonomisk fördelningsmodell fram som uppmuntrar mångfald. Den här kultursamverkansmodellen innebär att regionala kulturplaner tas fram i samverkan med alla aktörer. Makt förflyttas ut till landsting och regioner. Medlen fördelas sedan av Statens kulturråd, och statens ansvar är tydliggjort genom de kulturpolitiska målen.

En utvärdering av modellen har skett under 2015. Mycket positiva signaler har kommit fram men också synpunkter på förbättringsområden. Det handlar till exempel om hur fördelningen av bidragen faktiskt ser ut när det kommer till främjande av nya verksamheter eller nya deltagare.

Det är positivt att regeringen har valt att behålla kultursamverkansmodellen. Men vi anser att nästa steg bör vara en ökad decentralisering, det vill säga att man till exempel flyttar föreställningar från Stockholm och lägger dem ute i landet. Vi anser att de statliga institutionerna bör få ett större ansvar för hela landet och att Statens kulturråd bör få i uppdrag att kartlägga hur.

Ett sätt att nå fler kan också handla om att se till att kulturen kan verka över hela landet och komma fler till del. Då tänker jag på en reform som regeringen har infört, nämligen fri entré, som vi hörde Socialdemokraternas företrädare prata om. I dag görs ungefär 25 miljoner besök på museer runt om i Sverige. Regeringen har valt att prioritera museer genom att lägga 100 miljoner kronor på fri entré företrädesvis i Stockholm, till de 8 miljoner besök som görs där. Självklart har antalet besökare ökat - så är det om man gör någonting gratis. Men detta har också snedvridit konkurrensen för dem som själva har investerat, satsat eget eller lånat kapital och anställt personal. Många av dessa är kulturarbetare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Jag skulle vilja säga: Kultur för alla är för Socialdemokraterna kultur för vissa. Vi som bor i Stockholm och kan ta oss till museerna får också bonusen att gå in gratis.

För oss handlar det också om att se till att företag kan verka och att alla kreativa näringar som drivs runt om i landet har förutsättningar och möjlighet att faktiskt leva på sin verksamhet och på så sätt bidra till ett rikt kulturliv. Det kan handla om privata musikskolor, museer, konsthallar, glasblåsare, upplevelseparker, event, friluftsliv, restaurangnäring med mera.

Vad regeringen missar genom att ensidigt subventionera vissa verksamheter är alla de initiativ som tas i andra verksamheter för att göra kulturen tillgänglig för fler. Det finns flera exempel. Äldre kan nås av musik, dans och konstutställningar där de har möjlighet att delta: i sitt eget boende. Och man når personer som inte så ofta tar del av kulturutbudet på deras hemmaplan i deras bostadsområden.

Dessa initiativ är viktiga och bör uppmärksammas, för tillsammans kan vi göra mycket mer. Då får inte driftformen, att det är privata entreprenörer, hindra det offentliga att även stödja dessa genom samverkan eller direkta anslag.

Kulturrådet har under alliansregeringen fördelat stöd till kultur för äldre. I dag finns inga sådana medel att fördela. Statens kulturråd har haft uppdraget att öka kunskapen på området kultur och hälsa. Man fick också 2011 uppdraget att göra en samlad översyn av det pågående arbetet med kultur för äldre inom sjukvård och omsorg. Kultur och hälsa hör ihop. Människor som deltar i kulturlivet har en bättre hälsa. Kulturrådet har därför haft medel för att främja äldre människors delaktighet i kulturlivet.

Fru talman! Det finns neurologisk forskning som visar på mycket goda resultat när kulturaktiviteter inkluderas i behandlingen. Framför allt gäller det personer som drabbas av utbrändhet, psykisk ohälsa samt demenssjukdomar.

Under alliansregeringen inleddes även ett samarbete mellan Kulturdepartementet och Socialdepartementet kring kultur som hjälpmedel i arbetet med att förebygga och förkorta sjukfrånvaro.

Kulturupplevelser och social samverkan med andra har tillsammans med adekvat medicinsk behandling visat sig vara en mycket framgångsrik behandlingsform. Det finns forskning från bland annat Göteborgs, Lunds, och Uppsala universitet som visar på kulturens läkande och utvecklande kraft. Det finns många goda exempel inom vården. Till exempel kan personer med demenssjukdom nås genom sång.

Vi anser att regeringen bör utvärdera resultaten av alliansregeringens satsningar och med det som grund lägga fram ett förslag på hur arbetet kan utvecklas.

I dag finns ett tillkännagivande - ytterligare ett, ska jag säga, för det är det andra tillkännagivandet på området - om att regeringen ska stärka samarbetet mellan kulturens och välfärdens områden. Vi vill se fortsatt forskning och implementering av de goda resultat som den tidigare forskningen redan har visat. Då räcker det inte att som regeringen gör luta sig tillbaka och endast hänvisa till Statens kulturråds hemsida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Äldre människors delaktighet i kulturlivet skapar förutsättningar för fler att leva ett rikt kulturliv. Där kan vi vara med och bidra.

Jag yrkar bifall till reservation 1 och i övrigt till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 134 Marie-Louise Rönnmark (S)

Fru talman! Tack för ditt inlägg, Isabella Hökmark! Du nämner kultursamverkansmodellen, som Alliansen införde och som vi nu fortsätter att jobba med. Den måste utvecklas på olika sätt men i dialog och samråd med alla nivåer.

Då har jag en fråga till dig, Isabella Hökmark. Hur kommer det sig att du pratar om ökad decentralisering för att få mer resurser samtidigt som ni i er budget minskar med 112 510 000? Det rimmar lite illa.

Jag har en andra fråga som jag vill ställa. Du pratar om kultur och hälsa. Jag håller med om att det hör ihop. Det är viktigt. Det visar också forskningen. År 2009 gick ni in med ett pilotprojekt som handlade om kultur på recept. Verkligheten i dag är att det verkställs runt om i landet. Då är min fråga: Är det ett nytt pilotprojekt ni vill ha, eller vad menar du?

Anf. 135 Isabella Hökmark (M)

Fru talman! Den regionala kultursamverkansmodellen har utvärderats - man tittar på det. Men vi tycker att det är viktigt, som jag sa tidigare, att den decentraliseras ytterligare. Det är till exempel många som inte kan komma till Stockholm och som inte kan ta del av det utbud som finns på Dramaten och på Operan. Då tycker vi att man måste kunna decentralisera det ytterligare och få ut föreställningar i landet, så att fler kan ta del av detta. Det är det viktigaste i den här modellen: att fler tar del av detta och att fler är delaktiga i processen.

Det har visat sig att det har varit väldigt lyckat. Många känner sig mycket mer delaktiga och kan bestämma hur bidragen ska fördelas ute i landet. Det är väldigt bra.

När det gäller kultur och hälsa tycker jag att det är regeringen som är svaret skyldig. Ni har nämligen inga medel att fördela. Alliansregeringen hade medel att fördela. Man tog fram bra projekt, där man kunde hjälpa personer som hade psykisk ohälsa eller personer med demenssjukdom. Detta har inte ni. Därför blir min fråga till er: Varför har ni inga sådana satsningar? Det är ganska konstigt. Socialdemokraterna satsar hellre på friska och krya stockholmare som går på museer - där kan ni lägga pengar - eller på en musikskola eller så. Men när det gäller äldre och sjuka finns det inga pengar till den viktiga forskningen, som har visat sig vara så bra.

Anf. 136 Marie-Louise Rönnmark (S)

Fru talman! Jag kan bara konstatera att det ute i landet och i verkligheten inte ser ut så som Isabella Hökmark, Moderaterna, nu säger. Det finns faktiskt projekt runt om i landet där man jobbar med kultur för att ge hälsa. Det är oanade områden.

När det gäller kultursamverkansmodellen har du inte svarat på frågan. Hur kommer det sig att du pratar om decentralisering samtidigt som ni lägger in mindre pengar i kultursamverkansmodellen? Det rimmar väldigt illa, och därför förstår jag inte riktigt vad det är du vill säga. Vill man jobba med att förbättra och utveckla kultursamverkansmodellen med regioner, kommuner och staten, vilket jag hoppas, måste de också få resurser till det. Man kan inte minska det, som ni har gjort i er budget.

Anf. 137 Isabella Hökmark (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Fru talman! Tillskottet till samverkansmodellen ökade hela tiden när det var en alliansregering, och det är ju inte bara staten som ger pengar utan även kommuner och regioner.

Vi vill att kulturen ska nå ut mer i landet, och även där är ni oss svaret skyldiga när det gäller hur vi ska göra det. Ni lämnar hela tiden kulturarbetarna och alla privata initiativ ute i landet därhän genom att höja skatterna och rikta bidrag till det offentliga. Möjligheten att driva företag minskar med den här regeringen.

Anf. 138 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Vad är ett samhälle när allt kommer omkring? Vad är dess fundament, byggstenar och kitt? Samhället är ett ständigt närvarande begrepp, men är vi medvetna om vad det betyder? Smaka på ordet: sam-hälle. I en kulturdebatt som den här aktualiseras begreppet och fylls med en egentlig innebörd.

Läroboken Den unge medborgaren ger oss ett svar: De som håller samman bildar ett samhälle - - - Ordet samhälle betyder just hålla samman. - - - Hela vårt land, den svenska staten, är också ett samhälle, därför att vi svenskar håller samman och hjälper varandra. Samhällsmedlemmarna i stat och kommun kallas ofta medborgare.

Detta leder oss in på frågan om en kulturell kanon i skolundervisningen. Jag vill, fru talman, i det sammanhanget yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 3 om kulturkanon och avslag på övriga reservationer i betänkandet.

Framtidens vuxna och kollektiv sammanhållning formas i skolan, och kunskap lägger grunden för kulturell förståelse. För att hela Sveriges folk ska ha förståelse för och insikt om Sveriges kulturella arv och identitet förordar Sverigedemokraterna införandet av en nationell kulturkanon i landets skolor, en förteckning över landets viktigaste kulturella verk med särskild betydelse i den svenska historien och bilden av Sverige.

De svenska pärlorna av musikaliska verk, litteratur, film, konst, teater och andra kulturformer väljs ut av en bred kommitté med en så bred demokratisk förankring som möjligt. Exempelvis kan berörda myndigheter, professionen, politiker, civilsamhället, medborgare och andra berörda aktörer ingå. I vårt förslag skulle denna kanon sammanställas under Statens kulturråd och därifrån samordnas med utbildningsväsendet.

Förteckningen förmedlas i skolundervisningen och bildar en gemensam referensbas mellan invandrare och svenskar, unga och gamla och bygger nationell gemenskap och stabilitet. Betydelsen av införandet av en nationell kulturkanon är i dag stor, dels med tanke på ett ökat avstånd mellan unga och gamla, dels mot bakgrund av att så många invandrare har kommit till Sverige de senaste åren utan någon kvalitativ kulturell introduktion. Som moderater i Örebro uttryckte bör det svenska samhället visa vad vi har att erbjuda. En kärleksfull stolthet över vad som skapats i vårt land skapar trygga individer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

För tolv år sedan beslutade den danska regeringen att låta sju kommittéer påbörja arbetet med att ta fram förslag på verk som kunde anses som en särskilt värdefull del av det danska kulturarvet och tillsammans utgöra en dansk kulturkanon. Det primära syftet med denna kulturkanon var att den skulle fungera som en introduktion till det danska kulturarvet och också stimulera till tankar och debatt om konst och kulturfrågor.

Projektet bidrog starkt till att blåsa liv i den danska kulturdebatten och lyfte upp kulturpolitiken på den politiska och mediala dagordningen. Trots de starka känslor som initialt omgav projektet blev den färdiga kulturkanonen sedan väl mottagen i stora delar av det danska samhället.

Jag är övertygad om att det även, eller kanske i synnerhet, i Sverige finns ett starkt behov av en breddad och fördjupad diskussion om ämnen som kultur, historia och identitet. I ett kluvet land och i en tid präglad av rotlöshet, ifrågasättande av den svenska kulturens själva existens och samhällelig fragmentering anser vi att det skulle finnas ett stort värde i att uppmuntra till ökad reflektion om kulturarvet och de delar som kan anses som särskilt värdefulla eller betydelsefulla för formandet av den svenska identiteten.

Vi föreslår därför att riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs i motionen om att med inspiration från Danmark låta ta fram en svensk kulturkanon.

Fru talman! I Danmark har man nu lanserat något av en vidareutveckling av kulturkanon till en så kallad Danmarkskanon, ett bildningsprojekt som ska skapa medvetenhet om de historiska och kulturella samhällsvärden, traditioner och begivenheter som i hög grad format Danmark och det danska folket. Förre kulturministern Bertel Haarder uttryckte det så här: Den ska skapa debatt och medvetenhet om våra värderingar, inte för att vi är bättre än andra, men för att vi ska känna oss själva och våra förutsättningar.

Allmänheten har fått skicka in förslag på immateriella värden som har historisk och folklig förankring i det danska samhället. Fler än 2 000 förslag inkom, och av dessa valdes 20 ut och gick till omröstning. De markörer som vunnit störst folkligt stöd är till exempel välfärdsmodellen, frihet, tillit, jämställdhet, det danska språket, föreningslivet och det kristna arvet - kulturella markörer som vi i de nordiska länderna delar och som är lika fundamentala i vårt land som i Danmark.

Fru talman! Kan Danmark så kan vi. För att återknyta till Den unge medborgaren: Vi är i Norden fem länder men i mångt och mycket en kultursfär. Språken är besläktade, och vetenskap, konst, litteratur och folkbildning visar likartade förutsättningar och mål. Vi bekänner oss till samma grundsatser om frihet, tillit och demokrati. Därför kan vi i högre grad låta oss inspireras av varandra, inte minst i frågan om kulturkanon, och därigenom ge Sveriges skolor ett verktyg för kulturell upplysning och introduktion.

Avslutningsvis vill jag med glädje tillstyrka utskottets tillkännagivande om att bygga vidare på erfarenheter från tidigare satsningar på kultur och hälsa för att utveckla pågående arbete och stärka samarbetet mellan kulturen och välfärdens kärnområden. Att väva in kulturen inom fler samhällsområden och belysa dess betydelse inom hälso- och sjukvården är något vårt parti driver genom Skapande äldreomsorg och Kultur i vården.

Anf. 139 Marie-Louise Rönnmark (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Fru talman! Aron Emilsson från Sverigedemokraterna - vad ska man säga? Du pratar om samhället, om kultur, historia och identitet. Men sådant har inga gränser. Kulturen har inga gränser och kan inte begränsas genom att man sätter upp den på en lista.

En kanon, som ni kallar det för, är protektionism och ingenting som stimulerar barnens lust. I en kommande motion vill ni att bara svenska medborgare ska få tillgång till bibliotek - vad är detta om inte ett sätt att dela upp oss människor? Det är avhumanisering och att omöjliggöra integration.

Anf. 140 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Tack för frågeställningen, eller påståendet!

Jag noterar att man i utskottets ställningstagande, som även Socialdemokraterna står bakom, inleder med betydelsen av en större diskussion om historia, kultur och identitet. Marie-Louise Rönnmark menar nu att detta inte har några gränser, men något finns det väl som förenar det svenska folket, antar jag.

Även Socialdemokraterna i Danmark var naturligtvis kritiska till en kulturkanon i början. Sedan har man dock anammat det. På andra sidan sundet gör man alltså en helt annan bedömning än de svenska Socialdemokraterna och menar att det här har blivit en viktig diskussion och en viktig kanon för att diskutera vad som är danskhet och dansk kultur, både i en progressiv riktning och i ett kulturarvsbevarande syfte.

Ställs en provkarta och palett att använda för lärare och elever i motsats till ett kontinuerligt samtal som vi har kring de här frågorna? Kan inte det ena vara en språngbräda för att föra ett levande och vitalt samtal om vad svensk kultur, identitet och historia är? Varför är man rädd för det? Det har vi ju gjort genom hela historien. Och det är brist på historieundervisning som skapar auktoritära regimer eller historieförvanskning, inte ökad historieundervisning och kulturell undervisning.

Menar Socialdemokraterna att bildning och upplysning även kan vara negativt?

(Applåder)

Anf. 141 Marie-Louise Rönnmark (S)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att förvanskade fakta om vad det här innebär inte kommer att utveckla bildning, folkbildning och oss som mänskliga varelser, utan det handlar om att låsa in och bestämma vem som tillhör den ena eller den andra sidan.

För mig är konst något som är pågående. Konsten förändras över tid och är också möten mellan människor.

Med de förslag som ni lägger fram tillsammans med kommande motioner kommer bara svenska medborgare att få tillgång till bibliotek. Ska det då vara passkontroll när man går in, eller hur har ni tänkt er det?

För mig är detta inte kultur. Det är inte att levandegöra vår historia. Det är inte att hitta den identitet som förenar oss, utan det står för något helt annat.

(Applåder)

Anf. 142 Aron Emilsson (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Herr talman! Då menar antagligen Socialdemokraterna att det i dag är ett stort problem och ett starkt kommunistiskt, protektionistiskt och isolationistiskt drag att vi läser svenska litteraturklassiker i skolan. Här handlar det ju om att bygga ut den form av undervisning som i dag redan finns till att också omfatta film, musik, konst, teater och andra kulturmarkörer. På vilket sätt låser det in svenska barn och ungdomar i dag att man läser svenska litteraturklassiker, till exempel?

(Applåder)

Anf. 143 Niclas Malmberg (MP)

Herr talman! Kultur för alla är inte bara namnet på det betänkande som vi har att hantera i dag. Begreppet kultur för alla sammanfattar också väldigt väl den rödgröna kulturpolitiken, där alla verkligen betyder alla. Oavsett bakgrund, härkomst, bostadsort, ålder, ekonomiska förutsättningar eller funktionsnedsättningar ska du tillförsäkras tillgång till kultur och möjligheter att odla och vidareutveckla den egna inneboende kreativiteten. Tillgång till kultur är helt enkelt en grundförutsättning för att vi människor ska må bra. Kultur är det fjärde välfärdsområdet, och kulturpolitiken ska därför prioriteras.

Sedan regeringsskiftet har vi sett väldigt mycket positivt hända inom kulturpolitiken. Det finns ett antal motioner i betänkandet som utskottet hanterat som har en intressant infallsvinkel, men vi kan konstatera att det är aspekter som regeringen på olika sätt redan arbetar med, så samtliga motioner kan avslås.

Dock är det inte så att det råder konsensus kring kultur för alla, som vi hörde här i tidigare replikskifte. Tyvärr är det långt ifrån konsensus, då Sverigedemokraterna ensidigt pratar om att man vill prioritera ursvenska kulturyttringar genom att prioritera bort internationella influenser, samtidskultur eller modern konst. Det är inte en kultur för alla.

Moderaterna, som säger att man vill prioritera tillgång till kultur för barn och unga, gör det inte för att verkligen få till en tillgång till kultur för barn och unga i en ökad omfattning. Det är en argumentation för att legitimera att man vill minska resurserna till andra grupper. Självklart ska barn och unga ha en god tillgång till kultur, liksom vuxna och äldre, om vi ska kunna leva upp till begreppet kultur för alla.

Den stora dragkampen om resurser inom kulturpolitiken skulle jag dock säga handlar om stad-och-land-perspektivet. I Sverige har vi haft en lång period av kraftig urbanisering. Sverige sticker också ut i internationella jämförelser. Sverige är det EU-land som har haft den kraftigaste urbaniseringen under en lång period.

Naturligtvis kan vi inte neka någon att flytta från landsbygden in till staden, men vi måste vara väldigt medvetna om de stora utmaningar som uppstår för alla de människor som vill bo kvar i en älskad hembygd. Befolkningsminskning gör att man har mindre resurser och mindre förutsättningar att ha tillgång till både offentlig och kommersiell service, däribland förstås också kultur.

Under alliansregeringens år hade vi en mycket negativ utveckling med biblioteksfilialer som lades ned. Var tionde biblioteksfilial runt om i landet lades ned under bara några år. De kommersiella krafterna verkar förstås också obönhörligen i den riktningen att det med ett minskat publikunderlag är svårt att driva en verksamhet vidare. Därför behövs en kraftfull kulturpolitik som ser till kultur i hela landet och som ser till att det finns tillgång till kultur också på de orter där kommersiella aktörer dragit sig undan och inte längre finns kvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

I betänkandet lyfter kulturutskottet fram hur regeringen arbetar målmedvetet med att stärka kultur i hela landet. Vi har nu ett statligt stöd till den kommunala musik- och kulturskolan. Vi har ökat anslaget till allmänna samlingslokaler. Vi har nya projekt som äger rum och kreativa platser. Framför allt har vi nu också ökade resurser till kultursamverkansmodellen.

När det gäller lokal och regional kultur måste vi från statligt håll framför allt agera på ett sådant sätt att det finns ekonomiska resurser men i övrigt låta lokala och regionala aktörer bestämma hur resurserna ska användas.

Vad gäller kultur i vården visar forskningen entydigt, precis som har nämnts flera gånger tidigare, att kultur också är ett viktigt inslag i en läkande process och att tillgång till kultur kan vara ett komplement även till en medicinsk behandling. Detta är det många landsting och regioner som nu inser. Och kultur på recept finns i Skåne, Jönköping, Sörmland, Västerbotten och Uppsala. De positiva erfarenheterna sprids nu vid seminarier och konferenser. Där är också regeringen delaktig. Likafullt vill Sverigedemokraterna och Alliansen rikta ett tillkännagivande till regeringen om att arbeta med en fråga som man alltså redan arbetar med.

Jag yrkar bifall till reservation 6.

Anf. 144 Per Lodenius (C)

Herr talman! Jag vill inleda med att jag står bakom samtliga Centerpartiets och Alliansens reservationer men väljer att yrka bifall endast till reservation nr 2.

Herr talman! Centerpartiet strävar efter att alla, oavsett bostadsort, bakgrund, funktionsförutsättning eller livssituation, ska ha möjlighet att delta i ett kulturliv som rymmer såväl professionellt buren kultur som amatörers skapande. Det är så vi får ett brett kulturliv som rymmer såväl nya digitala kulturella uttryck som mer traditionella kulturformer, för vi vet ju alla att det engagemang som frodas i kulturliv och civilsamhälle är ett viktigt kitt som fogar samman samhället både i stort och mer lokalt. Jag tänker exempelvis på hantverksdagarna och danskvällarna till levande musik på Lännagården, bygdegården, därhemma i grannbyn Hysingsvik.

Sverige har också en global ledarposition när det gäller kreativitet, och det är något vi ska vara stolta över och värna och utveckla.

Vi har i Sverige framgångsrika kreativa och kulturella näringar med en stor tillväxtpotential. Ett ökat samspel i kulturfrågor mellan politik, näringsliv och engagerade eldsjälar kan skapa ökade förutsättningar för jobb och lokal och regional utveckling. Det ökar attraktiviteten och stärker både turism och kunskapsutveckling, samtidigt som det skapar nya exportframgångar.

Ett sätt att skapa ett fortsatt intresse för och samtidigt stärka vårt kulturliv, såväl nationellt som internationellt, skulle vara att inrätta ett nationellt kulturhuvudstadsår. Umeå var europeisk kulturhuvudstad 2014, European Capital of Culture. Det satte Umeå och hela regionen, ja, hela Sverige, på den europeiska kulturkartan. Hur kan vi bygga vidare på detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Idén med ett nationellt kulturhuvudstadsår finns redan i Storbritannien. Där ville man arbeta vidare på den framgång som blev när Liverpool var europeisk kulturhuvudstad 2008. Det var en framgång som också visade sig i social och ekonomisk utveckling för regionen. Man beslöt då att vart fjärde år låta en stad i Storbritannien bli nationell kulturhuvudstad, en UK City of Culture. Det var just för att låta kulturen fortsätta att skapa utveckling och samtidigt utveckla kulturen.

Centerpartiets idé om ett nationellt kulturhuvudstadsår är att en svensk stad vartannat år får statusen av att vara nationell kulturhuvudstad - just för att låta kulturen skapa utveckling och samtidigt utveckla kulturen och nå ännu fler. Då kan också mindre städer och orter få uppmärksamhet och chans att visa upp och särskilt utveckla sitt kulturliv.

Vi vet ju att ett rikt kulturliv bidrar till att skapa en attraktiv miljö att bo och verka i. Det skapar också bättre förutsättningar för lokal och regional utveckling.

Att instifta nationell kulturhuvudstad i Sverige skulle sätta strålkastarljuset på spännande kulturupplevelser över hela landet, eftersom Sverige är ett smörgåsbord med ett brett utbud av olika kulturupplevelser.

Samtidigt finns det ett stort värde i att lyfta fram såväl stora som mindre städer i kulturens strålkastarljus. Städer som exempelvis Säffle, Haparanda och Lidköping skulle få chansen att visa upp och utveckla sitt kulturliv ännu mer och ge fler möjlighet att möta kulturen.

Dessutom skulle flera av våra nationella kulturaktörer få anledning att ge sig ut i landet. Allt av riksintresse måste väl ändå inte ske i Stockholm? I stället måste vi se möjligheterna och potentialen i hela Sverige.

Exempelvis skulle Dalhalla kunna bli nationell sommarscen för Kungliga Operan. Det måste vara en perfekt miljö för Kungliga Operan under en sommarmånad. Jag är övertygad om att både Sverige och operakonsten skulle vinna på det. Inte minst skulle det attrahera ett internationellt intresse.

Uppdraget som nationell kulturhuvudstad skulle alltså ge en vitamininjektion i samhället och samtidigt bidra till tolerans, företagande liksom lokal och regional utveckling. Därtill skulle det stärka Sverige på den internationella kulturkartan.

Herr talman! Det finns kort sagt en potential i hela landet, och det finns stor kompetens inom kulturområdet över hela landet. Samtidigt ligger i dag mycket nationell expertis i storstäder och då främst i vår huvudstad. Allt av riksintresse måste väl inte, som jag tidigare sa, ske i Stockholm?

Vad jag vill poängtera är att vi missar massor av talang och kreativitet ute i landet som borde komma fler till del. Det här vill vi i Centerpartiet ändra på. För att fler ska kunna ta del av, delta i och utveckla kulturen bör vi hitta en ny modell - en modell där vi lyfter fram spetskompetensen där den finns i landet. Som jag ser det borde detta ske i samverkan mellan regionerna och staten genom en ny modell för den nationella kulturpolitiken. Här behöver vi bygga vidare på de tankar som gjort kultursamverkansmodellen så framgångsrik.

Samtidigt måste de statliga institutionerna ta ett större ansvar för hela landet. Det är något som Statens kulturråd bör få i uppdrag att ta fram underlag för hur det ska genomföras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Herr talman! Sverige blir ett alltmer mångkulturellt land, vilket skapar många nya fantastiska möjligheter. Kultur stärker också självförtroendet och gör att fler tar till vara yttrandefriheten. Det i sin tur stärker delaktigheten och demokratin i vårt samhälle. Genom kulturen och det fria samhällslivet får vi möjlighet att förstå oss själva och andra bättre. Med kreativitet växer vi både som individer och som samhälle.

För att fler människor ska kunna få nya och vidgade kulturella intryck vill vi i Centerpartiet både sprida och utveckla vårt kulturliv också genom internationella kontakter. Det kan ske genom samarbete med vänorter och med ökad aktivitet inom kulturområdet via våra ambassader och konsulat men också genom direkt utbyte mellan aktiva kulturutövare.

Med den digitala tekniken har mycket kultur och kunskap blivit mer tillgänglig för många fler. Det har blivit enklare att sprida kultur, och möjligheten till delaktighet är nu större än någonsin. Detta syns inte minst med breda kulturformer som dataspel, den svenska musiken som sprids och uppskattas i stora delar av världen och möjligheten att se internationella föreställningar på bygdegården hemma i byn.

Den tekniska utveckling vi är mitt inne i ger fler möjlighet att finna ett uttryck som passar just dem. Det skapar dessutom företag, jobb och exportinkomster. Möjligheten att både ta del av och själv skapa kultur genom digital teknik måste tas till vara. Vi har inte råd att stå vid sidan om. Vi har ett kreativt entreprenörskap som engagerar många, och vi vet inte i dag vilka nya kulturella yttringar som kommer att uppstå när tekniken fortsätter att utvecklas.

Herr talman! I Centerpartiet ser vi kulturens egenvärde, för kulturen har ett självklart värde i sig själv. Vi ser också värdet i de positiva effekter, för varje individ och för samhället, som kulturen bidrar med.

I Centerpartiet strävar vi därför efter att alla oavsett bostadsort, bakgrund, funktionsförutsättning eller livssituation ska ha möjlighet att delta i ett kulturliv som rymmer både professionellt buren kultur och amatörers skapande. För Centerpartiet är det viktigt att alla ska få möjlighet att utvecklas oavsett var i landet man bor.

(Applåder)

Anf. 145 Niclas Malmberg (MP)

Herr talman! När jag hör Per Lodenius hålla sitt anförande funderar jag på vilket partis politik det är Per Lodenius talar om. Uppenbarligen är det inte Centerpartiets i alla fall, för Centerpartiet är det parti som går fram med den absolut svagaste kulturpolitiken. Centerpartiet vill skära ned mer än 600 miljoner kronor på kulturpolitiken, och Centerpartiet går bland annat hårt fram mot kultursamverkansmodellen och vill skära 75 miljoner där, det vill säga på kultur som ska komma ut i våra regioner.

Centerpartiet skriver i en gemensam reservation med övriga allianspartier att man ser positivt på kultursamverkansmodellen och vill utveckla den. Samtidigt skär man ned på resurserna. Det är djupt ohederligt, tycker jag.

Centern talar gärna om närodlad politik. Varför bedriver då Centern en centraliserad nedskärningspolitik på kulturområdet?

Anf. 146 Per Lodenius (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Herr talman! Centerpartiet drar inte ned, men vi höjer inte anslagen på samma sätt som Miljöpartiet gör. Det beror på att Centerpartiet tar ett större ekonomiskt ansvar än regeringen gör i sin budget.

Vad vi inte heller gör är att höja skatterna på det sätt som Miljöpartiet och övriga regeringen gör. Dessa skattehöjningar drabbar också kulturområdet hårt. Det handlar om höjda arbetsgivaravgifter - fördubblade för ungdomar - med över 2 miljarder inom kultur- och fritidssektorn. Det slår mot landsbygdsföretagare och ungdomar på landsbygden och på mindre orter. Anledningen är att man ska kunna ge statligt stöd till de statliga museerna i Stockholm.

Man höjer momsen på biograferna, vilket har gjort att drygt 80 biografer har avregistrerat sig som biografer sedan årsskiftet. Dessutom har flera biografer höjt biljettpriserna på grund av momshöjningen och höjningen av arbetsgivaravgifterna. Efter en knapp månad skrev Niclas Malmberg i tidningen att det inte hade skett något och att man inte såg någon effekt av detta. Men nu, efter två månader, ser vi effekter.

Vad är det för kulturpolitik Miljöpartiet driver? Niclas Malmberg var med och tog fram Kulturen - det fjärde välfärdsområdet som skulle bli Miljöpartiets kulturprogram. Är det detta som gäller nu? Håller ni på att genomföra ett förbud mot reklam i kollektivtrafiken, att det ska ställas tydligare direktiv och krav på kulturinstitutioner vad gäller kvantifierade mångfaldsmål och så vidare? Är det Miljöpartiets kulturpolitik?

Anf. 147 Niclas Malmberg (MP)

Herr talman! Jag tror att alla andra förstår skillnaden på "till" och "från", men Per Lodenius har alltid haft svårt att skilja på dessa begrepp.

Låt oss börja med Miljöpartiets politik. Jag var med i en arbetsgrupp som hade ett flertal seminarier med kulturarbetare runt om i landet. Fler än hundra engagerade kulturarbetare var med och bollade in förslag som vi sammanställde till Miljöpartiets partistyrelse, som sedan tog ställning till vilka förslag vi kunde göra politik av. Miljöpartiets politik är den politik som regeringen driver. Det är politiken från Miljöpartiet.

Går vi till Centerpartiets politik har Per Lodenius samma svårigheter med "till" och från". Vi hörde ett anförande som jag tror att Per Lodenius kan ha hållit på en centerstämma för att försöka förmå Centern att börja driva en kulturpolitik värd namnet. Men när han inte lyckades med det höll han anförandet här i stället.

Om vi tittar på vilka rörelser som finns i Centern ser vi att de är väldigt negativa inom kulturpolitiken. Vi ser företrädare för Centerns ungdomsförbund som säger att de vill lägga ned allt kulturstöd. Det enda lilla kulturstöd som Centerns ungdomsförbund kan tänka sig ska finnas kvar är ett debutantstöd. Om debutanten sedan inte blir kommersiellt bärkraftig ska det också bort.

Centerns ungdomsförbund talar till och med i termer av att kulturstöd är lika mossigt som gårdagens pizza. Jag skulle vilja säga att det som uppenbarligen är lika mossigt som gårdagens pizza är Centerns kulturpolitik.

Jag tror att Per Lodenius håller med mig om detta i själ och hjärta, och jag önskar honom lycka till i arbetet med att få Centern att börja driva en kulturpolitik värd namnet framöver.

Anf. 148 Per Lodenius (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Herr talman! Att upprepa citat på fel sätt, vilket Niclas Malmberg även har gjort tidigare, i debattartiklar, betyder inte att de är sanna.

Ja, Centerns ungdomsförbund har en lite annorlunda kulturpolitik än vad Centerpartiet driver. Centerns ungdomsförbund är en fristående organisation som driver sin egen politik.

Jag driver Centerpartiets politik, som antas på våra partistämmor. Jag undrar hur mycket av kulturpolitiken som har antagits på Miljöpartiets stämmor. Jag har inte hittat något alls.

Däremot har Niclas Malmberg, med anledning av utkastet till det så kallade kulturprogrammet, sagt följande på tv - det finns också skrivet - och nu citerar jag ordagrant: "Mycket av det som finns i förslaget har vi redan omvandlat till faktisk politik. Sedan är det andra saker som vi behöver arbeta vidare med på längre sikt." Jag tolkar detta som att programmet ska genomföras.

Jag ställde en fråga om detta till kulturministern under budgetdebatten, och då sa hon att dessa punkter aldrig har och aldrig kommer att genomföras. Tyvärr har jag inte hunnit ta fram detta exakt ordagrant, men hon var väldigt upprörd och tydlig med att programmet aldrig har genomförts och aldrig kommer att genomföras.

Frågan får hänga i luften, herr talman: Vilken kulturpolitik är det egentligen som Miljöpartiet driver? Man har ingen partilinje när det gäller kulturprogrammet. Någon sådan har inte antagits, vad jag har kunnat se, och Niclas Malmberg har heller inte kunnat visa det på partistämmor eller på annat öppet sätt. Eller är detta något som man bara diskuterar bakom stängda dörrar?

I Centerpartiet diskuterar vi detta öppet. Vi är ett öppet parti, och vi har diskuterat kulturen på varenda partistämma. Vi har ett klart och tydligt kulturprogram som handlar om kultur i hela landet.

Anf. 149 Marie-Louise Rönnmark (S)

Herr talman! Per Lodenius från Centerpartiet! Jag omfamnar dig och dina tankar. Men jag omfamnar inte att vi ska ha en nationell kulturhuvudstad.

Jag var själv ansvarig för Umeå, som var Europas kulturhuvudstad, och vet vilken enorm tillgång det är. En insatt krona gav fyra kronor tillbaka när man räknade i efterhand. Då var inte turism inräknat. År 2013 hade vi 1,4 miljarder, som sedan ökade med 25-27 procent till år 2015 och 2016. Det är mycket pengar.

Om jag vore Per Lodenius skulle jag verkligen se till att gå armkrok med socialdemokratin, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och öka på budgeten. Det är detta vi måste slåss för.

Jag vill bara ge en liten bild när det gäller kulturen, som är internationell. Vi är stora runt omkring, och staten måste bygga infrastruktur för att vi ska kunna fortsätta att vara stora.

Jag kan ge ett exempel: Refused, som fick regeringens musikexportpris. Det är ett Umeåband som återförenades. De sålde ut sin första föreställning vid återföreningen i San Fransisco - 350 000 biljetter till en föreställning. Det, ni! De fortsatte sedan till Asien, där de bara körde några föreställningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Att bygga infrastrukturen är en tillgång för exportlandet.

Anf. 150 Per Lodenius (C)

Herr talman! Jag uppfattade inte riktigt om det fanns en fråga.

Jag håller med om att musikexportpriset, som regeringen ger, är bra uppmuntran och med tydlighet visar vad vi gör i Sverige. Jag sa också att vi har stora exportframgångar och mycket internationellt gångbar kultur. Det jag vill visa på är hur detta ska kunna spridas över hela landet på olika sätt.

Nationellt kulturhuvudstadsår handlar inte om samma magnitud, storlek och satsningar som i Umeå. Detta handlar om en mer nationell nivå. Umeå var en europeisk kulturhuvudstad, där man hade mycket stöd och kopplingar ute i Europa och även samarbete med tidigare kulturhuvudstäder, också under samma år.

Detta handlar om en nationell satsning. På det viset riktar vi kulturlyktan mot det som händer ute i landet på olika sätt. Vi låter nationella och andra institutioner visa på möjligheter ute i landet.

Inom Centerpartiet vet vi fortfarande att ett nationellt kulturhuvudstadsår är en av flera olika satsningar och möjligheter som finns.

Anf. 151 Marie-Louise Rönnmark (S)

Herr talman! Nu ska jag gå in på nästa inlägg.

Per Lodenius från Centerpartiet! Du sa i ditt tidigare replikskifte med Miljöpartiet att Centerpartiet har ett större ansvarstagande än vad vi har och att det är därför ni skär ned i budgeten. Det rimmar väldigt dåligt.

Jag hade hoppats att vi kunde gå armkrok. Om det är något vi ska göra är det att gå armkrok till finansen och alla andra departement och säga: Utan konsten och kulturen kan vi inte utveckla landet.

Jag tror tyvärr inte på förslaget att vi ska ha en nationell kulturhuvudstad. Jag tror däremot att det är viktigt att vi uppmuntrar och bygger infrastrukturer och med handlingskraft visar att vi är beredda att stå upp för konsten och kulturen, även när det gäller plånboken. Vi ska inte sitta på plånboken, utan vi ska se till att lyfta upp den och stötta konsten och kulturen i hela landet.

Anf. 152 Per Lodenius (C)

Herr talman! Marie-Louise Rönnmark från Socialdemokraterna! Det beror också på vad man kallar det och vem som ska sitta och hålla i pengarna.

Vi i Centerpartiet tror inte att staten allenarådande är den som är god och som ska gödsla med pengar över landet. Vi tror på varje människas och varje individs möjligheter och utvecklingspotential, ute i kommunerna men också bland företagare och andra.

Du talade om besparingar, men det handlar om att vi har lägre anslag. Det beror på att vi inte har höjt anslagen på det sätt som regeringen har gjort i jämförelse med budgeten för 2016. Det är också ett sätt att se på det.

Jag ska ta detta tydligt, lugnt och pedagogiskt. Vi i Centerpartiet vill ha ett större ekonomiskt ansvarstagande än det som vi ser i regeringens budget. Finanspolitiken anser vi behöver skapa skyddsvallar i goda tider inför framtida nedgångar. Men i stället för att göra detta väljer nu den sittande regeringen, som vi ser det, att låta statsfinanserna gå med underskott nästa år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Centerpartiet föreslår i stället en budget som är i balans redan under detta år. Sedan kommer överskott att nås åren därefter. Vi sparar 11 miljarder mer än regeringen för 2017. Vi har inte lika mycket utgifter.

I Centerpartiet är vi tydliga med att vi ser potentialen i hela Sverige och vikten av att hela landet utvecklas. Det är detta vi jobbar för i vår budget. Det innebär att vi inte har de höjningar och skatter som regeringen nu genomför och som drabbar också kulturområdet. Det handlar om arbetsgivaravgifter som fördubblas för ungdomar, det handlar om momshöjningen på bio och så vidare.

Det är sådant som slår mot landsbygdsföretag och mot ungdomar på landsbygden och på mindre orter, inte minst inom kultur- och fritidsverksamhet, i stora delar. Det handlar om att människor får mindre pengar till att själva välja hur de vill använda sina resurser, exempelvis till kultur ute i landet.

På det sättet har vi en starkare budget för kulturen, för vi tror på varje människa och på kulturen i hela landet, inte bara på fri entré till museer i Stockholms stad.

Anf. 153 Rossana Dinamarca (V)

Herr talman! När jag var barn var det genom skolan som jag fick uppleva och skapa kultur. Den kommunala musikskolan kom till klassen och lärde alla spela blockflöjt. De fria teatergrupperna kom till skolans gympasal och spelade teater. Jag minns det som fängslande när det hände. Men jag tog mig ändå aldrig på egen hand till någon större institution för att uppleva teater eller musik.

Jag minns också hur tråkigt, eller snarare olidligt, jag tyckte det var att tvingas läsa Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Men det fanns tack och lov en skolbibliotekarie som lyckades locka mig till böckernas värld på mina villkor. Jag hade redan då ett politiskt intresse, och jag var nyfiken på mitt ursprung. Så när jag fick Monica Zaks böcker i min hand var jag fast.

Jag har inte läst eller sett alla klassiker, och det har ibland och i vissa sammanhang gjort att jag har känt mig alienerad. Det kan kännas skämmigt. Men sedan tänker jag till lite grann och gör mig fri från den där skamkänslan, därför att jag också konstaterar att det som inte talar till mig och det som inte representerar mig är det som är problemet. Det är det som stänger ute många av oss från kulturen.

För att kulturen ska vara till för alla måste den också spegla samhället och oss alla. Den måste också vara fysiskt tillgänglig.

Litteratur- eller kulturkanon är inte vägen fram. För min del har det varit hiphoppen, seriefiguren Mafalda, Monica Zak, America Vera-Zavala och Liv Strömquist som har varit vägen till musiken, till läsandet, till Dramaten - till kulturen. Det är de som har speglat och tagit upp det som har varit relevant för mig.

Dessvärre ser vi att kulturinstitutionerna är tröga vad gäller breddad rekrytering på alla plan. Det påverkar givetvis utbudet, vilka som gestaltar, vilka som gestaltas och vilka som kommer att vara intresserade av att ta del av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Vårt förhållande till kultur går i arv. Jag är medveten om att jag inte tar mina barn till teater eller klassiska musikkonserter, därför att jag själv inte har haft den vanan. Men när det är möjligt går vi på konserter med Linda Pira eller Oskar Linnros, och vi går ofta på bio. Böcker har jag däremot läst för dem sedan de föddes, både på spanska och på svenska, därför att jag visste att det skulle ha betydelse för deras kunskapsinhämtning. Jag kan be mina barn att läsa en bok bara för att fascineras av deras lätthet att kunna sluka en bok på ett sätt som jag fortfarande inte förmår, trots att jag tycker om att läsa.

Kulturen spelar en central roll i ett demokratiskt samhälle. Genom kulturen kan olika grupper och individer få uttrycka sina livsval. Kulturpolitiken är därför ett viktigt verktyg i arbetet för att försvara de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde. Därför måste den vara för alla. Därför är det viktigt att sänka trösklarna genom fria entréer och genom sänkta avgifter till kulturskolan och genom att uppvärdera de estetiska ämnena i skolan.

Därför ska vi också bejaka olika uttrycksformer och ge människor möjligheter att ta del av dem. Här tycker jag att Stockholms stad har gjort en spännande resa från att ha haft en hård, absurd och odemokratisk nolltolerans mot graffiti till att i dag erbjuda flera öppna väggar, där konstverken skiftar flera gånger varje dag. Det är olika konstnärer, och publiken får se detta helt fritt.

Ett lands kulturpolitik speglar dess syn på människan, både som skapare och som mottagare av det som har skapats av andra. Kultur kan också påverka människor att se världen med nya ögon, byta perspektiv och tänka på andra sätt. Kulturen kan vara ett viktigt verktyg för att förändra destruktiva eller förlegade attityder, traditioner och normer. Genom kulturen kan vi människor tolka och definiera vår tid, vårt förflutna och våra visioner framåt. Makten över tanken skapas i hög grad av vår möjlighet att utöva kultur och av att tillgodogöra oss kulturupplevelser. Våra föreställningar präglas av den världsbild som andra förmedlar till oss, men också av vilka möjligheter vi har att själva berätta våra historier. Kultur och kulturyttringar är därför aldrig neutrala. De präglas av sin tids föreställningar, motsättningar och villkor.

Könsmaktsordningen, heteronormen, den strukturella rasismen och klassamhället begränsar det fria uttrycket genom att osynliggöra, undertrycka och nedvärdera berättelser och erfarenheter. Jämställdhet och jämlikhet kan därför aldrig uppnås, vare sig i samhället i stort eller inom kulturen, om vi inte bekämpar och segrar över dessa maktstrukturer.

Kulturpolitiken och kulturlivet genomsyras, precis som samhället i övrigt, av patriarkala strukturer. Män är överrepresenterade inom kulturens alla områden. Det innebär att alla andras berättelser, erfarenheter och uttryck förblir underrepresenterade på alla nivåer i kulturlivet. Både historia och nutid präglas av osynliggörande av kvinnor men även av hbtq-personer, personer med olika funktionsnedsättningar, rasifierade grupper och nationella minoriteter.

Att uttrycka sig genom konsten är en fundamental mänsklig rättighet. Varje konstnärligt uttryck är unikt och en viktig del av det samhälle vi lever i. Resultatet av konstnärligt skapande kan inte likställas med vanliga varor och tjänster utan har en särskild dimension. Marknadskrafterna kan inte ensamma garantera kulturell mångfald, vare sig lokalt, regionalt, nationellt eller internationellt, utan huvudansvaret för detta vilar på det allmänna och på kulturpolitiken i stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Det måste därför ges förutsättningar för att alla ska få möjlighet att utveckla sin skapande förmåga och vara aktiva deltagare på likvärdiga villkor i kulturlivet. Människors berättelser och erfarenheter ska belysas, gestaltas och representeras likvärdigt inom kulturens alla områden. Kulturell mångfald är i grunden en fråga om demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet och någonting som berikar oss alla. Därför behövs det en progressiv kulturpolitik som bland annat präglas av normkritiska, feministiska samt antirasistiska perspektiv och som bryter ned de hinder för att utöva och ta del av kulturen som klassamhället skapar. Detta är särskilt viktigt i en tid där främlingsfientliga partier och den högerextrema rörelsen stärker sina positioner och både begränsar våra möjligheter att fritt uttrycka oss genom kulturen och ifrågasätter den fria kulturen.

(Applåder)

Anf. 154 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Jag inleder med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 2. Här vill jag också uppmärksamma kammaren på det särskilda yttrandet från Liberalerna som finns under denna punkt och som större delen av mitt anförande kommer att handla om. Jag yrkar dessutom bifall till reservation 5 under punkt 7.

Herr talman! Sverige är ett öppet samhälle. Det ska vara välkomnande, det ska vara nyfiket och det ska vara intresserat av omvärlden och söka sig utåt för att skapa förståelse inåt.

Ett öppet samhälle behöver litteratur, konst och andra kulturella uttryck som provocerar och utmanar, roar och oroar. Det ger människor verktyg att förstå, ifrågasätta, påverka och se på samhället ur nya perspektiv. När människor utövar eller tar del av kultur föds inspirationen, kreativiteten och de nya idéerna, liksom samförståndet.

Kulturpolitikens uppgift är, herr talman, inte att styra kulturen - vilket är en uppfattning man ibland kan få av regeringens politik - utan att förbättra förutsättningarna för det konstnärliga skapandet och för individens bildning, oavsett var i landet man lever och verkar. Kulturens värde behöver inte motiveras med något annat än att det är kultur.

Kulturpolitiken får aldrig reduceras till ett verktyg med uppdraget att lösa problem som till exempel arbetslöshet, regional obalans, utanförskap, bristande jämställdhet eller liknande. Detta innebär att den svårligen kan mätas enbart i mål som arbetstillfällen eller antal projekt, vilket är hur regeringen har lagt upp politiken. Därför avvisar vi i Liberalerna regeringens olika förslag om särskilda anvisningar och satsningar inom särområden som fragmentiserar kulturens roll.

Från Liberalernas sida, herr talman, vill vi i stället genomföra några grundläggande kursomläggningar inom kulturpolitiken. För att kulturpolitiken verkligen ska bli ett kraftfullt verktyg måste målen, inriktningarna och kanske framför allt statens synsätt på det regionala och kommunala självstyret förändras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Herr talman! Kulturen måste vara tillgänglig för alla människor. Detta kräver en bredd i kulturutbudet som tillfredsställer människors olika behov, och det är i detta som kultursamverkansmodellen har en avgörande nyckelroll.

Särskilt årsrika människor och personer med funktionsnedsättning, herr talman, har liksom alla andra en självklar rätt till kulturella upplevelser - men måste ges extra möjligheter. Därför måste uppsökande verksamhet och anpassade forum ha en stark ställning inom kulturpolitiken i den statliga kulturdelen. Det kan ske både genom direkta insatser och genom att personliga assistenter, vård- och omsorgspersonal eller närstående blir välutbildade förmedlare.

Herr talman! Det jag talar om är en av de viktigaste kulturpolitiska uppgifterna, nämligen att skapa utrymme för kvalitetskultur i hela landet. Som alla vet kommer det offentliga stödet till kulturen från såväl stat som regioner och landsting och kommuner. Alla fyra har ansvar för att skapa goda möjligheter till ett rikt kulturliv med både bredd och djup.

Av den uppföljningsrapport om samverkansmodellen som kulturutskottet gjorde framgår att modellen har bidragit till en bra fokusering men att det har varit svårt att få till den förnyelse och utveckling av kulturen som faktiskt var ett av grundsyftena med modellen. Det är därför vi i Liberalernas budgetmotion avsätter 100 miljoner kronor mer än regeringen till kultursamverkansmodellen, årligen från år 2017. Vi vill mer, och vi menar allvar - därav vårt särskilda yttrande i dagens betänkande.

Herr talman! Alltsedan kultursamverkansmodellens införande har staten backat från finansieringsansvaret genom väldigt låga årliga indexeringar och i stort sett inga anslagshöjningar. När modellen infördes tillfördes inga extra statliga medel, och det som i praktiken fördelas till regionerna har inte heller ökat i samma takt som den regionala finansieringen. Samtidigt har statens grepp om de regionala kulturplanerna som styr medelstilldelningen hårdnat betydligt.

Herr talman! Liberalerna menar att den statliga kulturpolitiken i princip bör vara generell och att selektiva urvalsprinciper måste tillämpas mycket sparsamt. Det nationella stödet måste präglas av långsiktighet och fördelas med mycket större förtroende för de lokala och regionala kompetenserna. Därför satsar vi, verkligen och genuint, på kultursamverkansmodellen - både finansiellt och genom att vi lägger över mycket mer ansvar regionalt.

Herr talman! De ekonomiska problemen för våra lokala och regionala kulturscener har de senaste åren blivit alltmer akuta. Inte minst höga omkostnader för personal och hyror tär på institutionernas ekonomi. Det ser vi alltmer nu, med höjda skatter som kommer att slå hårt.

Staten har varit med och utsett nationella företrädare inom kulturområdet - exempelvis har man utsett Göteborgssymfonikerna till nationalorkester - utan att vare sig finansiellt eller på annat sätt stötta utvecklingen av dem. Detta är inte hållbart. Det är mycket bra med väl spridda nationella kulturella spetsar, men då måste också finansiella möjligheter följa med.

I Göteborgssymfonikernas fall är det tur att orkestern finns i en stor region med mycket muskler. När det gäller satsningen på Nationalmuseum Norr i Östersund, vilken jag gläds mycket över, hoppas jag verkligen att full finansiering även för driften kommer att följa med. I dag finns den inte budgeterad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

På senare år har det kommit oroande larmsignaler från teaterfolk, musiker och museianställda runt om i landet om att viktiga kulturinstitutioners framtid faktiskt är hotad. Flera av dem är helt unika, och det behövs insatser för att bevara och vidareutveckla dem. Detta måste staten vara med och ta ansvar för.

Herr talman! Avslutningsvis: Politikens uppgift är att ständigt försvara människors rätt till sinnliga upplevelser och stå upp för den skapande människan. Det är individerna själva, deras skapande och deras upplevelser, som bestämmer kulturens former, innehåll och giltighet. Det är barnens sinnen och den vuxna medborgaren som - utan censur - själv ska få bilda sig en uppfattning om god och dålig konst och kultur, uppleva sitt kulturarv och skapa sin framtid.

Jag yrkar som sagt bifall till reservation 1 under punkt 2 med ett särskilt yttrande, och jag yrkar dessutom bifall till reservation 5 under punkt 7.

(Applåder)

Anf. 155 Niclas Malmberg (MP)

Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att jag är glad att Bengt Eliasson tar bladet från munnen och kritiserar den tidigare alliansregeringen för dess njugga inställning till statliga resurser till kultursamverkansmodellen.

Jag vill också påminna om att Liberalerna faktiskt är det parti som totalt lägger näst minst resurser på kulturpolitiken. Centerpartiet har den svagaste kulturbudgeten, men Liberalerna lägger nästan 600 miljoner kronor mindre än regeringen.

Det jag tycker är problematiskt med Bengt Eliassons anförande är att retorik och politik inte riktigt hänger samman. Jag instämmer i mycket av det Bengt Eliasson säger om att ha förtroende för lokala och regionala aktörer, men om vi tittar i Liberalernas budgetförslag ser vi ju att Liberalerna hela tiden vill runda kultursamverkansmodellen. Man vill ha ett nytt sökbart stöd för lokala kulturinstitutioner, och man vill ha en parallell struktur för museernas entréavgift.

Man visar alltså inget förtroende för kultursamverkansmodellen. Och tittar man i Liberalernas motionsflod ser man en extrem klåfingrighet; där vill man till och med peka ut var institutionschefer ska ha sin arbetsplats. Varför dessa dubbla signaler från Liberalerna?

Anf. 156 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Jag ska först och främst reda ut de finansiella krumbukterna. I och med att filmpolitiken nu ligger helt och hållet inom statens hägn beror en stor del av det som ser ut som minusposter i vår budget på att vi inte tror på den filmpolitik regeringen skapat. Vi vill i stället ha en helt annan finansiering för detta, vid sidan av, och vi pekar på ett antal sådana delar. Jag ska dock inte gå in på detaljerna i det här. Det är alltså en bred förklaring.

Vad vi gör när vi säger att vi litar på de regionala kompetenserna handlar om just detta att göra statliga stöd sökbara och väljbara för de lokala företrädarna. Det blir alltså upp till den lokala och regionala kompetensen, som faktiskt förstår sina egna förutsättningar, att använda statliga medel till det som passar på hemmaplan. Det ska inte bestämmas från Rosenbad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Vi ser hellre ett stöd som träffar rätt efter de lokala kompetenserna än ett stöd som träffar Stockholms innerstad, där ett ganska litet antal personer får ta del av det museiutbud och annat specialutbud som finns lokalt här. Detta innebär inte spridning i hela landet.

Anf. 157 Niclas Malmberg (MP)

Herr talman! Jag tycker inte att jag fick svar på min fråga om varför Liberalerna kör med dubbla budskap, så jag återkommer till den: Varför hänger inte retorik och politik ihop? För vilken kulturpolitik ni vill, men var åtminstone konsekventa!

Allianspartierna har nu skrivit fast sig i en gemensam reservation angående kultursamverkansmodellen. Jag tycker att detta är väldigt märkligt, med tanke på hur allianspartiernas budgetförslag spretade. Liberalerna och Kristdemokraterna anser att det behövs nya statliga resurser till kultursamverkansmodellen, medan Centerpartiet och Moderaterna tvärtom går fram med kraftiga nedskärningar på kultursamverkansmodellen.

Vi vet av erfarenhet från Alliansens regeringsår att Alliansens kulturpolitik hela tiden har varit att det parti som vill minst får genomslag, och då blir det ju ingenting av kulturpolitiken. Trots Liberalernas goda intentioner vad gäller kultursamverkansmodellen vet vi att en gemensam allianspolitik leder till minskade resurser.

Jag tycker att det är olyckligt att Liberalerna har skrivit ihop sig i en reservation tillsammans med partier som vill skära ned på resurserna till kultursamverkansmodellen. Det vore bättre om Liberalerna stod på egna ben eller anslöt till den rödgröna politiken på det här området.

Men framför allt måste Bengt Eliasson svara på min fråga. Varför tala om ökat förtroende för den regionala nivån när ni samtidigt hela tiden vill runda kultursamverkansmodellen och till och med motionerar om var institutionschefer ska ha sina arbetsplatser?

Anf. 158 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Att lita på de regionala kompetenserna är ett kärnvärde för oss, och plusvärden till detta behövs. Vi lägger, som sagt, ganska mycket pengar just för att pressa valfriheten ut i landet i alla dess delar.

Låt oss ta museerna som exempel, eftersom Niclas Malmberg lyfte fram dem. Liberalerna och jag själv välkomnar naturligtvis de museer som vill erbjuda fri entré - det är inte tu tal om detta. Det är ett sätt att öka människors tillgång till kulturarvet. Det måste dock vara upp till respektive museum att avgöra om och hur detta ska ske, och det måste vara upp till fler museer än de få som staten äger och driver.

Regeringens reform träffar en väldigt liten geografisk del av landet och en väldigt liten del av befolkningen. Vi menar att detta inte är gott nog. Det är därför vi har lagt in ett plusvärde utanför kultursamverkansmodellen, som träffar exakt de som har bäst kompetens att veta hur man vill göra.

Detta är en väldigt viktig del i det hela - att ha en bred kultursamverkansmodell med stor frihet för hela landet att jobba med sina regionala och lokala områden, men att sedan lägga till plusvärden som behövs.

Mot detta ställde regeringen centralisering, beslutande över de lokala kompetenserna och en statlig styrning som vi inte har sett på väldigt länge i svensk kulturpolitik.

Anf. 159 Aron Emilsson (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Herr talman! Liberalerna har en stolt tradition att vara ett skol- och utbildningsparti. Detta är väl något av ett signum som man har fortsatt att luta sig mot. Därför vill jag fråga om Liberalernas inställning till den kulturella kanon som har tagits upp tidigare under dagens debatt.

Samarbetspartiet till Liberalerna i Danmark - som jag antar att man samverkar med på nära plan inom till exempel ramen för det nordiska samarbetet - står bakom denna politik och driver till och med på för en utveckling av en kulturkanon, mot Danmarkskanon och andra delar, för att omfatta inte bara fysiska eller faktiska konst- och kulturmarkörer utan också värderingar och sociala koder.

Jag vill fråga Bengt Eliasson hur det kommer sig att man har landat i så diametralt olika uppfattningar med bara Sundet mellan oss. Anser ni att man i Danmark driver en radikal, chauvinistisk politik genom en kulturkanon, eller kan detta rent av vara ett verktyg för att stärka kulturell förståelse, integration och bildning i någon mån?

Anf. 160 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Jag tackar Aron Emilsson för frågan och inspelet.

Det är inte så förskräckligt länge sedan vi också hade en litteraturkanon - dock inte en kulturkanon i sverigedemokratisk tappning - som en del av vår politik, inte minst i skolorna och i utbildningarna.

Vi har på senare år tagit bort detta. Vi har gått vidare i - och även breddat - dessa delar, för vi har sett problemen när man snävar av och vill forma någon form av fast struktur i den levande och utvecklande materia som kulturen och litteraturen är. Då måste man ha ett mycket mer levande koncept och format än en fast lista.

På detta sätt har vi alltså gått vidare i vår politik. Vi har utvecklat bildningsdelen, utbildningsdelen och kulturdelen med att låta detta vara levande materia, där man öppnar upp och ger möjligheter för att ta del av en bredd, variation och - framför allt - ständig förnyelse i de kulturella uttrycken.

Anf. 161 Aron Emilsson (SD)

Herr talman! Jag tackar Bengt Eliasson för svaret.

Jag ser inte riktigt motsatsförhållandet mellan att vi har en levande kulturell odling - vilket någonstans ligger i begreppet kultur - samtidigt som vi har en stående tradition av skatter och kulturella verk att förmedla.

Vi har sett att Liberalerna har gått från mer av en bildningsorientering till att fokusera starkt på den provocerande, utmanande och nytänkande kulturen i retoriken och i den politiska verktygslådan. Detta är någonting som man fokuserar väldigt starkt på i förhållande till våra andra stora områden i utskottet.

Jag ser samtidigt med glädje att man har inspirerats av förslag som rör öppna museer och att stärka museisektorn - frågor som Sverigedemokraterna har drivit - samt sådant som gäller produktionsincitament och andra delar där det finns beröringspunkter och där man kan ta intryck och gå i en gemensam, konstruktiv riktning.

Min fråga kvarstår dock: Vari ligger motsatsförhållandet mellan att vi ser kulturen som ständigt levande och nytänkande - i det fria kulturlivet och i delar av det offentligt finansierade kulturlivet - och att vi har klassiker inom såväl litteratur som film, konst, teater, musik och liknande?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Sverige behöver mer sammanhållning, inte mindre. Jag vet att Bengt Eliasson och andra liberaler tidigare har uttryckt detta när man sett hur förortsmiljöer och, inte minst, utanförskapsområden glider ifrån majoritetssamhället.

Anf. 162 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Jag började mitt anförande med att säga att Sverige ska vara öppet, välkomnande, nyfiket och intresserat av omvärlden. Det är just därför - om vi nu ska koka ned det till det kulturella området - som vi menar att rörligheten och öppenheten här måste prägla mer än en fast lista som lever över tid.

Självklart är det så att det finns stora verk och ett arv som är viktigt att bevara och att bära med sig. Men även detta omformas och förnyas i nya kontexter hela tiden.

På kulturens område har de internationella impulser som kommer till oss - både med människor som flyttar hit och i utbytet med omvärlden - präglat oss genom årtusenden. Öppenheten och mångfalden har varit, och är, avgörande för Sveriges samlade välstånd, för vår kreativitet och för vår inneboende kulturella kraft.

Vi får inte glömma att det som vi i dag känner som svensk kultur och det svenska kulturarvet har skapats i intima samtal och utbyte med omvärlden genom årtusenden. Sverige behöver öka sitt engagemang i det internationella kultursamarbetet, inte minska det.

Herr talman! Vi får aldrig glömma att det som skapas i dag är morgondagens kulturarv. Det förnyas ständigt och är i ständig förändring. Jag vill att vi alla ska följa med i och vara en del av det.

Anf. 163 Lars-Axel Nordell (KD)

Herr talman! Varje konstart som vi utövar eller tar del av bidrar till att skapa sammanhang och ge förståelse för hur andra människor tänker och upplever sin omvärld. I ett samhälle som ofta präglas av uppdelning och splittring fyller kulturen grundläggande mänskliga behov av helhet.

Men konsten tolkar inte bara. Den påverkar också människors synsätt och handlande. Kulturen måste få komma in i alla livets faser och i alla samhällets sektorer. Möjligheten att delta i det kulturella och konstnärliga livet är en rättighet för alla, såväl vuxna som ungdomar och barn.

Två av de nationella kulturpolitiska målen är att alla människor ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. Därför är det positivt att kultursamverkansmodellen, som infördes av alliansregeringen, får finnas kvar och ges möjlighet att utvecklas.

Den kanske största reformen som kom ur Kulturutredningen från 2009 var kultursamverkansmodellen. Tidigare fördelade staten de kulturpolitiska anslagen i detalj till regionala eller kommunala organ. Även om man i regionen var helt eniga om hur resurserna skulle fördelas var det alltid staten som visste bäst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Staten har och ska ha det övergripande strategiska ansvaret för utvecklingen av kulturpolitiken i hela landet. Men tyngdpunkten har förskjutits. Eftersom samhället är betydligt större än staten involveras just civilsamhället - en av de viktigaste delarna i samhället - där föreningslivet och framför allt kulturskaparna själva ingår. Statens inflytande har minskat, och regionernas inflytande har ökat. Besluten har flyttats närmare medborgarna, och kulturen är samtidigt en viktig pusselbit i regionutvecklingsarbetet.

Herr talman! Vi behöver kulturen. Den ger oss rötter till vår historia. Den ger oss mening i nuet, visioner för framtiden och möjligheter att leva i ett sammanhang. I kulturen finns en förmåga att överbrygga olikheter och skapa gemenskap. Skolor, kyrkor, teatrar, museer och andra kulturinstitutioner är tillsammans med frivilliga organisationer naturliga platser för samtal om människans livsfrågor och värderingar. De kan hjälpa till att skapa fördjupad respekt för de värden som är en förutsättning för demokratin.

Förmåga till delaktighet samt upplevelser i varandras kulturer är viktiga verktyg i kampen mot rasism och främlingsfientlighet. De är också ovärderliga hjälpmedel i mottagandet och integrerandet av nyanlända medmänniskor. En av kulturpolitikens viktigaste uppgifter är att lyfta fram det gemensamma och gränslösa som inte gör halt vid nationsgränser samtidigt som den uppmuntrar till alla sorters kulturella uttryck. Varje människas värdighet måste självfallet stå i centrum.

Herr talman! De nationella kulturpolitiska målen klargör att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. En del i att uppnå målen är att kulturpolitiken främjar allas möjlighet till kulturupplevelse, till bildning och till att utveckla sina skapande förmågor. Det gäller alltså alla människor i alla samhällsskikt och oavsett var i landet man bor eller verkar.

Vi kristdemokrater tycker att det är särskilt viktigt att kulturen finns tillgänglig för personer med hörselskador, nedsatt synförmåga, begränsad rörlighet eller andra funktionsnedsättningar. Tillgänglighet får aldrig betraktas som ett särintresse. Det måste tvärtom vara ett allmänintresse att göra vårt samhälle tillgängligt. Det som är bra för den som sitter i rullstol är också bra för till exempel småbarnsföräldrar med barnvagn och faktiskt för oss alla.

Kulturlivet ser dessvärre olika ut beroende på var i Sverige man bor. Alliansregeringen såg till att införa en ekonomisk fördelningsmodell som uppmuntrar mångfald och olikhet. Kultursamverkansmodellen går ut på att regionerna eller landstingen gemensamt med kommunerna och i dialog med civilsamhället och kulturskapare tar fram regionala kulturplaner som sedan blir underlag för statens beslut om medfinansiering.

Vi kristdemokrater skriver tillsammans med resten av Alliansen i vår reservation att "kultursamverkansmodellen har satt betydande avtryck ute i landet. Myndigheten för kulturanalys pekar i sin analys på att kulturen genom modellen i dag på ett nytt sätt diskuteras i en politisk kontext kopplat till regional utveckling". Det är jättebra. Det är intressant.

Kultur för alla

Det är självfallet positivt att regeringen har valt att behålla den regionala kultursamverkansmodellen. Nästa steg måste vara att utreda hur de statliga institutionerna ska kunna ta ett större ansvar för hela landet. Statens kulturråd bör ges i uppdrag att kartlägga hur detta ska kunna ske.

Vad jag här har framhållit bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. Jag yrkar bifall till reservation 1, som är en gemensam reservation från Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna om kultursamverkansmodellen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 1 mars.)