Kultur för alla

Anf. 1 Christer Nylander (L)

Fru talman! Betänkandet från kulturutskottet heter Kultur för alla, och man har just nu en känsla av att det verkligen behövs mer kultur för alla. Det råder brist på kultur för alla under pandemin. Den har inneburit enorma omställningar och problem för hela kulturlivet och för oss enskilda människor som älskar att ta del av kultur.

I betänkandet hanterar vi en lång rad motioner där riksdagens ledamöter funderar över hur fler människor ska nås av kultur, och det är ett ur många aspekter viktigt betänkande.

I pandemins tid har vi blivit påminda om hur viktig och betydelsefull kulturen är i vår vardag. För kulturskaparna och aktörerna inom kulturbranschen har det blivit uppenbart att pandemin innebär ett stålbad och är en mycket tuff tid. Samtidigt hade det svenska kulturlivet redan innan pandemin haft stora utmaningar. Många områden inom kulturen har varit konstant och kroniskt underfinansierade. Tillgången till kultur har varit socialt snedfördelad. Föräldrarnas konsumtion av kultur påverkar också hur barnen tar del av kultur. Liberalerna menade redan innan pandemin att det fanns stora frågor som behövde få svar, och vi behöver nu ta ett nytt och bredare grepp om kulturpolitiken.

Det har nu gått över tio år sedan den senaste stora kulturutredningen genomfördes. Det var uppenbart före pandemin, och det är ännu tydligare nu, att det behövs en ny utredning som ska se över mål, medel, finansiering och mycket annat i kulturpolitiken.

Vi har sett hur digitaliseringen och de stora globala nätjättarna har förändrat förutsättningarna för stora delar av kulturlivet. Vi har sett hur det sociala arvet fortfarande sätter djupa spår i hur barn tar del av kultur. Vi ser behovet av att främja läsning och fördjupning och öka nyfikenheten för det andra. Och det finns många andra behov som kulturen kan bidra till i samhället och för individen. Vi behöver fundera mer över hur berättelsens makt både kan ge styrka och missbrukas i en tid där många vill styra, splittra och söndra. För detta behövs en bredare översyn av kulturpolitikens mål, medel och finansiering, det vill säga en rejäl förnyelse av kulturpolitiken. Liberalerna har därför landat i att regeringen bör tillsätta en ny bred kulturutredning.

En av de avgörande kulturpolitiska frågorna de närmaste åren i Sverige och i övriga världen handlar om hur vi garanterar konstnärlig frihet. Vi ser hur den konstnärliga friheten utmanas runt om i världen. I fler och fler länder ser vi exempel på hur politiker och andra krafter försöker begränsa konstnärers frihet, och vi ser det tyvärr också i Sverige. Det behövs flera åtgärder för att stärka konstnärers frihet. En del handlar om politik, om juridik, om säkerhet och trygghet, och en del handlar också om hur det ekonomiska stödet utformas.

Den ekonomiska friheten behöver också öka. Offentlig finansiering måste ske på ett sätt som garanterar kulturlivets oberoende. Det är till exempel bättre med breda och långsiktiga stöd än korta och riktade, och det är bättre med långa stipendier på 5-10 år till konstnärer än korta och riktade sådana.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Vi behöver också en social trygghet för frilansande kulturskapare. Vi har sett hur just denna grupp drabbats särskilt hårt i pandemin, men vi visste redan tidigare att de har svårigheter. Vi har också vetat att det allmänna sociala systemet inte har varit anpassat för detta. Jag välkomnar att regeringen har lagt fram en skrivelse om konstnärers villkor, men det behövs också konkreta åtgärder.

Fru talman! För att öka friheten behövs också en mångfald av finansieringsmöjligheter. Det offentliga stödet ska fortsätta att vara ambitiöst, så som det är redan nu, men vi måste också fundera över hur vi kan få fler finansiärer som vill, kan och har goda förutsättningar att bidra. Det är en stor frihet i att inte vara beroende av en enda finansiär. Om någon säger att detta inte är ett projekt denna vill stötta av det ena eller det andra skälet kan man gå till en annan, eller till tio andra, som har förutsättningar att ge hjälp.

Detta är varför det är så viktigt med en mångfald i finansieringen. Det ska finnas ett statligt stöd, ett kommunalt stöd, ett regionalt stöd och privata möjligheter i form av enskilda individer, stiftelser, fonder och andra som kan hjälpa till. Avdragsmöjligheter, bidragsmöjligheter eller goda förutsättningar för stiftelser som kan bredda finansiering av kulturen är en viktig frihetsform. Det behövs ett strategiskt tänkande i fråga om finansiering av kultur på lång sikt, och därför bör den frågan ingå i den kulturutredning som jag har pratat om tidigare.

Fru talman! Att vi liberaler engagerar oss så starkt för kulturpolitik och kultur beror på att de är en så central del av vår ideologi. Jag brukar säga att kulturen är en viktig del av samhällets intellektuella infrastruktur. I kulturens olika uttrycksformer får människor möjlighet att förstå sig själva, ifrågasätta sig själva, ifrågasätta andra, ifrågasätta samhället och även påverka samhället. Vi liberaler värnar kulturens betydelse för att varje individ ska kunna utforska sig själv och förverkliga sin personlighet.

Tanken att se människan för vad hon är och även för vad hon kan bli är en central del i liberalismen. För att kunna göra den resan måste man möta det annorlunda, ha en chans att bilda sig, få spegla sig i andra och lära sig av andra. Kulturen innebär inspiration, kreativitet och en utmaning för tanken, vilket gör att människor kan växa som individer. Allt detta behöver vi mer av, inte mindre.

Det är därför så viktigt att dra rätt slutsatser av pandemin. Jag tror att vi kommer att få se en del ekonomiska utmaningar efter pandemin för kulturen och en del nya tankar och idéer. Så länge pandemin varar måste vi fortsätta med de akuta insatserna, men vi måste också erkänna att mycket av det som har gjorts har haft sina brister, vilka måste åtgärdas framöver. Vi måste se att utmaningen har varit stor och hård, och mycket riskerar att gå förlorat om vi inte hanterar utmaningen rätt. Även om vi skulle hantera allt rätt skulle vi ändå få se att mycket har gått förlorat.

Fru talman! Det behövs en kreativ nystart av Sverige. Mycket handlar om att ge kulturen och kulturskaparna riktigt goda villkor.

Jag yrkar bifall till reservation 4 från Liberalerna.

Anf. 2 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Kultursektorn är satt under stor press i pandemin. Begränsningar som har genomförts för att minska smittspridningen har inneburit att en stor del av svenskt kulturliv har fått ställa in eller kraftigt minska sin verksamhets omfattning. Många delar av branschen har trasats sönder eller riskerar att trasas sönder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

När vi nu är mitt i den tredje vågen av denna förfärliga sjukdoms härjningar påminns vi än starkare om hur viktigt och fullständigt essentiellt det är att få träffas i verkliga livet och hur mycket vi alla, så här ett år in i denna märkliga tid, saknar att få ta del av kultur av allehanda slag. Konserter, föreställningar, festivaler, utställningar, biobesök - det har sagts många gånger under de gångna månaderna, men som vi längtar till dylika aktiviteter!

Därför är det glädjande att riksdagen i går på Moderaternas initiativ fattade beslut om garantistöd på 3 ½ miljard kronor till kultur- och idrottsarrangemang, som ska möjliggöra för arrangörer att trots dessa osäkra tider planera och förbereda sin verksamhet i trygg förvissning om att staten täcker en stor del av kostnaderna - närmare bestämt 70 procent - om arrangemanget på grund av pandemin måste ställas in. Det är ett viktigt och hoppfullt besked för en näring som behöver politikens uppbackning för att överleva pandemin.

Fru talman! Vaccinet är ljuset i tunneln, men det går för långsamt. En saktfärdigt reaktiv regering måste göra mer.

Den pågående utredningen om en återstart av kulturen, vars slutsatser regeringen från början planerade att presentera först i mitten av sommaren, har nu fått förlängd tid till den 30 september - mer än ett halvår bort. Det är oceaner av plågsam tid för en bransch som står och stampar och som behöver planeringsförutsättningar och hoppfullhet. Det duger helt enkelt inte.

Fru talman! Vi måste dock redan nu förmå att förbereda oss för tiden efter pandemin. Vi moderater har förslagen för detta i betänkandet vi har att debattera och behandla här i dag.

Sverige behöver en ny och uppdaterad kulturpolitik, en politik för 2020-talet. Propositionen Tid för kultur från år 2009 antogs för över ett decennium sedan. Därför behövs en ny kulturutredning.

För oss moderater är det självklart att armlängds avstånd ska råda mellan kulturens utövare och politiken. Det är en grundläggande del att konsten ska vara fri. Den ska fredas från politisk klåfingrighet, och därför måste principen om armlängds avstånd också vara en realitet. Staten ska inte gå in och villkora - det vill säga styra - konsten och de fria institutionerna, hur vällovliga dess ambitioner än är. Dessa tendenser måste stävjas.

Kulturområdet är annorlunda jämfört med andra politikområden. Det kännetecknas av särskilda förutsättningar i form av många små myndigheter och en mångfald av verksamhetsformer. Förutom myndigheter finns det ekonomiska föreningar, ideella föreningar, stiftelser och statligt ägda bolag. Dessutom är kulturområdet starkt autonomt för att på så vis värna demokratins grundläggande principer, som vilar på yttrandefrihetens grund.

Svensk kulturpolitik handlar om att genom armlängdsprincipen skapa så goda förutsättningar för konstnärligt skapande som möjligt. Konstens innehåll och kvalitet, däremot, ska överlämnas till professionen.

Denna grundläggande princip vill vi moderater förstärka. Vi vill också utveckla ett tvärsektoriellt förhållningssätt till kulturpolitiken och i ett första steg göra en översyn av myndighetsstrukturerna inom kultursektorn för ökad effektivitet. En framtida kulturpolitik behöver också omfamna digitaliseringen och dess möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Fru talman! Kultur finns och finansieras i offentlig, privat och ideell sektor. En modern kulturpolitik inkluderar alla dessa och arbetar för att de ska kunna utvecklas enskilt och tillsammans. Men Sverige behöver förnya och bredda synen på kulturens finansiering för att möjliggöra en större mångfald av finansiärer inom kulturområdet.

Fler vill och kan vara med och förse morgondagens kultur och kulturskapare med kapital, men tyvärr har vi inte byggt våra svenska system och skatteregler för detta.

I många andra länder finns intressanta avdragsmodeller i skattelagstiftningen. Enligt exempelvis dansk skattelagstiftning kan fysiska personer eller organisationer göra avdrag från den skattepliktiga inkomsten för löpande gåvor till bland annat föreningar, stiftelser och trossamfund. Dessutom får avdrag från den skattepliktiga inkomsten göras specifikt för gåvor till kulturinstitutioner. Viktiga förbehåll finns dock, till exempel att gåvan inte får vara förbunden med löfte om någon motprestation.

Det finns alltså intressanta och framgångsrika metoder och modeller i våra grannländer för ökad kulturfinansiering. Här har Sverige en hel del att lära och inspireras av.

Vi moderater vill understryka vikten av fria resurser och pluralism i finansieringen av kulturen. Kulturpolitiken får inte reduceras till en tävlan om att dela ut offentliga bidrag, och därför måste perspektiven breddas.

Fru talman! Att tillgängliggöra kultur är för oss moderater en viktig del av vårt övergripande arbete mot det växande utanförskapet i samhället.

En stor del av vårt fokus ligger på barns och ungdomars rätt till kultur. En ny kulturpolitik måste ha som huvudfokus att nå barn och unga från grupper som i lägre grad tar del av olika kulturyttringar. Det är ofta i unga år som människors intresse för kultur och konstnärligt skapande bäst kan tillvaratas och stimuleras. Vi moderater vill möjliggöra fler bildnings- och klassresor för våra barn och unga.

Fru talman! Kulturutskottets betänkande nummer 4 är väldigt brett och rymmer många frågor och förslag. Vi moderater har också motionsyrkanden om att utveckla kultursamverkansmodellen, en alliansreform som behöver vårdas och reformeras för framtiden.

Vi lyfter fram vikten av konsten i det offentliga rummet genom arkitektur och bostadsbyggande, där vi måste lära av rivningsvågen under 1900-talets andra hälft så att vi inte i effektivitetens och funktionalitetens namn gör om dylika misstag.

Vi lyfter upp den viktiga frågan om samisk kultur, där vi anser att en utredning av förslaget om att inrätta ytterligare två samiska språkcentrum bör genomföras men också att det bör genomföras en översyn av hur ansvaret för den samiska kulturen kan koncentreras till Sametinget.

Det finns också ett antal yrkanden av oss moderater som i detta betänkande behandlas förenklat, som det kallas, men som förtjänar att nämnas.

Vi anser att det behövs en parlamentarisk utredning om filmpolitiken. Vi anser också att det är hög tid att regeringen återkommer med förslag på hur man kan stärka villkoren för att spela in film i Sverige, exempelvis genom ett produktionsincitament i form av ett slags rotavdrag för filmbranschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Jag ställer mig bakom samtliga moderata reservationer och vårt särskilda yttrande i betänkandet, men av tidsbesparande skäl yrkar jag bifall endast till reservation nummer 1.

Fru talman! Kulturnäringen är satt under stor press. Regeringen behöver agera här och nu för att Sverige inte ska komma ur pandemin fattigare än innan med en kulturbransch och ett ekosystem som skadats mer än vad som kan återställas.

Med anledning av detta vill jag i denna kammare åter påminna om det Churchill så klokt sa till alla dem som kritiserade att han mitt under brinnande världskrig ville värna just kulturen: Vad skulle vi annars ha att strida för?

Anf. 3 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Det är en palett av kulturpolitiska frågor i det aktuella betänkandet vi debatterar i dag - allt från kulturpolitikens inriktning, effekter av coronaviruset och kultursamverkansmodellen till gestaltning av den gemensamma miljön, språkfrågor och tillgänglighet till kulturlivet.

Motionsyrkandena är 80 till antalet, och många har Sverigedemokraterna som avsändare. Från vår sida har vi två reservationer och två särskilda yttranden i betänkandet, och dem vill jag göra några särskilda nedslag i.

Inledningsvis vill jag också yrka bifall till vår reservation 14 under rubriken Konst i det offentliga rummet.

Kultur för alla - så rubriceras det här betänkandet. Vad är det vi alla svenskar har gemensamt? Jo, språket. Det är vår dagliga kulturella kommunikation, nyckeln till integration och fonden för sången, scenkonsten och berättandet. Lika viktigt som det är för vår fysiska förmåga att växa som människor att vi lär oss att gå som barn, lika viktig är språkutvecklingen för vår kulturella förståelse, vårt kollektiva minne och vår intellektuella rörelse framåt i mötet med andra. Svenskan är på något sätt alfa och omega för svensk kultur och gemenskap.

Språkfrågorna är av stor betydelse, och vi driver en palett av språkpolitiska förslag. I det här betänkandet sorterar flera av dem under förenklad beredning, men jag vill ändå poängtera att det är angeläget att förslagen blir till verklighet och praxis. Det skulle tydliggöra svenska språkets status och dess vikt på den politiska dagordningen men också innebära att till exempel punktskriftens ställning stärks i svensk lagstiftning. Vår samlade språkpolitik skulle även stärka förutsättningarna för god kommunikation och språkets kulturella värden i samhället.

Fru talman! Jag ser med oro på regeringens alltmer frekventa och hätska tonfall mot oppositionen och hur reformförslag som ligger i tiden och är behovsprövade målas upp med yviga penseldrag som hot mot det fria kulturlivet och demokratin. Det är som vi alla förstår slag i luften. Oppositionspolitik är själva definitionen av demokrati.

Det är emellertid så att vad modern och genomtänkt socialkonservatism på kulturområdet liksom på andra områden hotar är status quo och socialdemokratisk kulturpolitik sedan 1970-talets funktionalistiska ingenjörskonst.

Vi måste våga tänka nytt och skapa förutsättningar för en mer diversifierad och osårbar finansiering av kulturlivet och ett fritt kulturliv utan normgivande identitetspolitik eller, för den delen, byråkratiska överrockar från offentligt håll, som vi ser i dag. Frihet under ansvar är en viktig devis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Sverigedemokraterna ser till exempel den vänsterpolitiserade detaljstyrningen av filmpolitiken som oroväckande och delar de invändningar som en del aktörer inom filmbranschen har framfört mot densamma. Den konstnärliga friheten och svensk films möjlighet att nå framgång även kommersiellt hämmas av delar av rådande mål och tillämpningar. Riksdagen behöver se över hur den kannstöpta detaljstyrningen vid stödgivningen kan minska. För att nå dit är vi beredda att reformera de filmpolitiska målen och andra delar som i dag är styrande på politikområdet, om så behövs.

Från vår sida är vi också ensamma om att budgetera för produktionsrabatter. Att främja friare stimulanser tror vi gagnar filmsektorn bättre än den grad av subventionstyngd vi ser i dag. Vi hoppas att fler partier följer efter.

Fru talman! Från det som gestaltas på skärm eller duk till det som utspelar sig framför våra egna ögon i vår fysiska omgivning. Sverigedemokraterna lägger stort värde i att beslutsfattare, byggherrar och bostadsbolag är hänsynsfulla mot stadsbild och kulturmiljö, där äldre tiders byggande lagt årsring för årsring och format vår relation till vår historia.

Det är viktigt att utreda vilka direktiv som vore lämpliga att införa för att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning ska kunna tillämpas bättre i praktiken. Den får inte bli en regel som alltför ofta sätts på undantag, som i dag, men inte heller en tvingande regel, som kommuner och regioner har svårt att förhålla sig till. Som riktlinje kan regeln dock komma mer till sin rätt, menar vi. Vi vill utreda vilka direktiv som kan göra att enprocentsregeln för våra offentliga miljöer kan leda till ökad estetisk hållbarhet - hur den kan bidra till att offentliga miljöer över tid upplevs som vackra och tilltalande av allmänheten. Poängen med regeln skulle på så sätt kunna bli tydligare.

Vi föreslår att det i utredningen också ska ingå ett uppdrag gällande hur exploatörer och byggherrar på den kommersiella sidan kan stimuleras att ta större kulturmiljöhänsyn och åläggas ett ökat ansvar för detta. Vi menar att det finns fog för att se över möjligheterna att utveckla enprocentsregeln med ett slags kulturmiljöklausul, där såväl offentliga som kommersiella aktörer omgärdas av ett tydligare riktmärke för kulturhistorisk hänsyn. Att enprocentsregeln kan utvecklas och tillämpas i praktiken är angeläget.

Fru talman! Något om kulturlivets dagsform och den nationella kulturpolitikens riktning och kompassnål. Vi kan inte undgå att beröra pandemins slag mot kulturlivet och de delar vi debatterar också i detta betänkande, även om det är en fråga som dagligen står högt på vår agenda i kulturutskottet.

Det är bara att beklaga att Återstartsutredningen blev förlängd, men det är viktigt att den kommer på plats. Är det någon lärdom vi bör dra av den här pandemin är det att vissa av de kulturuttryck vi i dag debatterar, men även andra, är sårbara. Framtidens kulturpolitik kräver en bred kulturutredning och fler finansieringsmodeller än dagens, men det är också en fråga dels om beredskap och uthållighet, dels om frihet.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag måste be om ett förtydligande när det gäller reservationen. Ledamoten sa reservation 14, som alltså handlar om språkcentrum och resursbibliotek för meänkieli.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Förlåt, då var det fel reservation. Det ska vara reservation 13.

Anf. 4 Per Lodenius (C)

Fru talman! Jag vill inleda med att jag står bakom samtliga Centerpartiets reservationer i detta betänkande men här väljer att endast yrka bifall till reservation 8. Det var tråkigt att Sverigedemokraterna inte ville yrka bifall till vår reservation 14, men det får vi ta den här gången. Jag vill också uppmärksamma det särskilda yttrandet angående motionsyrkanden som bereds förenklat.

Fru talman! Coronapandemin har fått stora effekter på kulturlivet, effekter som riskerar att få långvariga konsekvenser. Situationen har blivit väldigt svår för många av dem som arbetar inom kultursektorn. Detta påverkar självklart också i högsta grad alla oss människor som under denna tid går miste om alla dessa kulturupplevelser.

Kulturen har fått ta del av flera stödpaket sedan förra våren, och fler är på väg. Dessa stöd är jättenödvändiga för att kulturen och dess verksamheter ska kunna överleva, samtidigt som vi behöver ge bättre förutsättningar för ett brett och tillgängligt kulturliv i hela landet. Det behöver därför göras en bred översyn av de effekter coronapandemin har fått och också i fortsättningen får och också av vilka ytterligare åtgärder som kan behövas för att vi ska kunna säkra ett starkt kulturliv i hela landet även framöver.

När kulturlivet åter öppnar under mer normala former efter denna pandemi måste tillgängligheten för alla vara i fokus. Fler vägar behöver öppnas för dem som inte har haft möjligheten att ta del av olika former av kultur och fått chansen att hitta något som kan berika just dem. Detta gäller inte minst barn och unga.

Det engagemang som frodas i kulturliv, civilsamhälle och debatt är nämligen ett kitt som fogar samman samhället. Därför är det självklart för Centerpartiet att alla, oavsett bostadsort, bakgrund, funktionsnedsättning eller livssituation, ska ha möjligheter att delta i ett kulturliv som rymmer både professionellt buren kultur och amatörers skapande - kultur som stärker självförtroende och gör att fler tar till vara yttrandefriheten, vilket i sin tur stärker delaktigheten och demokratin i vårt samhälle.

Men då måste också de nationella kulturinstitutionerna sprida sin verksamhet än mer och göra den tillgänglig i hela landet. Detta kan såklart göras på många olika sätt. Vi har också fått se exempelvis digitala lösningar utvecklas, inte minst nu under pandemin.

Men även andra sätt att sprida de statliga institutionernas verksamhet än enbart digitala behöver stärkas. Ett sätt kan vara att låta ett antal framträdande regionala scener, som exempelvis Dalhalla, få status som nationella scener. Då skulle exempelvis Kungliga Operan kunna ha Dalhalla som sin scen under en tid varje år. Ett sådant arrangemang skulle inte bara skapa mer tillgänglighet utan också bidra till ett ökat intresse för Kungliga Operans verksamhet och locka nya besökare, både inom landet och internationellt.

Fru talman! Stort engagemang och stor kreativitet har visats för att nå ut med kulturen trots de svåra förutsättningarna under pandemin. Detta sker för att vi människor behöver kulturella upplevelser och för att den som arbetar med kultur, den som skapar, behöver få utlopp för sin kreativitet och sitt skapande. Kulturen har sitt egenvärde men bidrar också till mycket mer, som bland annat kreativitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Ökat samspel i kulturfrågor mellan politik, näringsliv och engagerade eldsjälar skapar också ökade förutsättningar för jobb liksom för lokal och regional utveckling, attraktivitet och turism, kunskapsutveckling och nya exportframgångar. Det här anser vi i Centerpartiet bör tas till vara när samhället behöver komma tillbaka brett efter pandemin.

Kultur med både spets och bredd är betydelsefullt för attraktiva miljöer. Det är gynnsamt för att attrahera företagsetableringar och vid rekrytering av arbetskraft och främjande av besöksnäringen. Besökare som kommer till en ort för att besöka ett kulturarrangemang tar också del av matkulturen, bor på hotell och tar del av annat som orten har att erbjuda.

Vi kan konstatera att det är av stor betydelse att främja ett brett kulturliv, där nya, digitala kulturella uttryck och mångkultur verkar sida vid sida med traditionella kulturformer och där kulturella och kreativa näringar har goda förutsättningar att utvecklas och växa.

För att lyfta kulturlivet i hela landet vill Centerpartiet också stärka och utveckla kultursamverkansmodellen. Vi vill se över modellen och bland annat ge regionerna mer utrymme och i samverkan med den nationella nivån ta fram en nationell kulturplan, där regionernas egna förutsättningar, mål och styrkor får ta en större plats.

Ytterligare ett sätt att skapa såväl nationellt som internationellt intresse för vårt kulturliv är att inrätta ett system för ett nationellt kulturhuvudstadsår, där en svensk stad eller kommun förslagsvis vartannat år får statusen som nationell kulturhuvudstad och för ett år får kulturspotlighten riktad mot sig. Då kan också mindre städer och kommuner få uppmärksamhet och en chans att visa upp och särskilt utveckla sitt kulturliv i samverkan med nationella och regionala aktörer.

Fru talman! Från Centerpartiet vill vi lyfta fram att ett led i att stärka den tornedalska minoritetens ställning och stödja de meänkielitalande skulle vara att inrätta ett meänkielicentrum i Övertorneå. Att ett språkcentrum lokaliseras till det område där minoritetsspråket används är i det här fallet en given utgångspunkt. Övertorneå ligger centralt i Tornedalen, som är traditionellt språkområde för meänkieli, även om många meänkielitalande i dag bor i olika delar av Sverige.

Jag skulle kunna räkna upp många exempel som visar att det redan i dag finns en väl utbyggd infrastruktur och en kritisk massa - en jordmån - i Övertorneå som gör orten naturlig och självklar för en lokalisering av ett språkcentrum för meänkieli, men jag lämnar detta ämne just nu. Jag vill bara framhålla behovet av ett meänkielicentrum och att det bör förläggas just i Övertorneå.

Fru talman! De nationella minoriteternas egenmakt, de verktyg och förutsättningar man ges att forma sin egen framtid, har sedan minoritetspolitiken introducerades varit ett avgörande fundament som minoritetspolitiken har vilat på. Men det är viktigt att detta också tar sig uttryck i det konkreta genomförandet av minoritetspolitiken.

Här vill jag lyfta fram civilsamhällets betydelse för att vårda, värna och utveckla de nationella minoriteterna och de nationella minoritetsspråken. Hade det inte varit för vissa ideella organisationers insatser, till exempel Svenska Tornedalingars Riksförbunds arbete med meänkieli, är det frågan om vissa av de nationella minoritetsspråken ens skulle ha överlevt. Vidare kan frågan ställas om revitaliseringsarbetet skulle ha kommit igång i tid och haft den kraft det har utan dessa organisationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Därför, fru talman, är det också viktigt att de idéburna organisationerna har både ekonomiska och praktiska förutsättningar för att bedriva en bra verksamhet för att minoritetspolitiken också ska kunna genomföras i praktiken.

Anf. 5 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! I dagens betänkande har Vänsterpartiet tre motioner. Jag vill yrka bifall till vår reservation 11.

Det kan inte vara acceptabelt att det 2021 fortfarande många gånger är svårt att leva ett vanligt fungerande liv i Sverige, med arbete eller studier, familj och fritid när man har en funktionsnedsättning. Rätten till delaktighet inom både kultur och idrott för personer med funktionsnedsättning regleras bland annat i artikel 30 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den innebär att människor med funktionsnedsättning ska kunna vara fullt delaktiga, inte bara som besökare och åskådare utan även som utövare av kultur och idrott.

Myndigheten för delaktighet har gjort en kartläggning av möjligheterna att ha en aktiv fritid, och den visar att många personer med funktionsnedsättning vill göra fler aktiviteter på sin fritid än de kan eller har möjlighet till. Anledningen till att de avstår är till exempel bristande tillgänglighet i samhället men också många gånger avsaknad av information om tillgänglighet. Det kan också handla om en svag privatekonomi eller otillgängliga transporter. Många gånger saknas också det stöd man behöver inför och i samband med aktiviteter.

Myndigheten pekar på att små förändringar och större medvetenhet om dessa hinder skulle kunna göra att fler skulle kunna ta del av det generella utbud av aktiviteter som redan finns. För att säkerställa tillgängligheten för alla behövs också ibland aktiviteter som är särskilt riktade till personer med funktionsnedsättning.

Fru talman! Självklart är denna grupp inte helt homogen. Det finns förstås variationer och stora skillnader när det gäller hur mycket anpassning man behöver, vilken ekonomi man har och så vidare. Precis som i befolkningen i stort har kvinnor med funktionsnedsättning en sämre ekonomi än män.

Kartläggningen visar också tydligt att personer med en neuropsykiatrisk nedsättning är mindre aktiva än andra, och det kan bero på att det knappt finns något utbud av aktiviteter som särskilt riktar sig till den målgruppen. Vi vet också att utbudet av kultur- och fritidsaktiviteter skiljer sig stort beroende på var i landet man bor. Det är en försvårande omständighet med de långa avstånden.

Fru talman! Ansvaret för ett tillgängligt kulturliv ligger på flera nivåer. Samarbetet mellan beslutsfattare på statlig, regional och kommunal nivå behövs, och samverkan mellan fastighetsägare, byggherrar och konst- och kulturlivets aktörer måste öka. För att öka kunskapen om vilka hinder som finns för en person med funktionsnedsättning att ta del av kultur måste självklart även representanter från funktionshindersrörelsen vara delaktiga i arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Vi i Vänsterpartiet anser att det också behövs insatser som ligger utanför kulturutskottets område, till exempel förstärkt rätt till personlig assistans och färdtjänst. Vi föreslår också att staten ska ta ett större grepp och göra en översyn av tillgängligheten inom kulturen.

Det saknas fortfarande ofta kunskap på lokal nivå och en medvetenhet om vad som behöver göras. Ibland saknas även incitamenten. Det är ju sällan av illvilja, men det är lätt att glömma om det inte finns särskilda checklistor, fastslagna rutiner eller inflytande från experterna, det vill säga de personer med funktionsnedsättning som i slutändan ska delta.

För att bredda utbudet av tillgänglig kultur och tillgängliga arrangemang menar vi att det ska finnas krav på att detta perspektiv ska vara med när man får offentlig finansiering. Det kan behövas justeringar i bidragen för att det ska bli möjligt, men vi menar att det är en större kostnad för den enskilde och för samhället om inte alla människor har möjlighet att ta del av kultur.

Fru talman! Jag vill också kort beröra ett förslag från oss som bereds förenklat, nämligen att genomföra en större kartläggning av musiklivets förutsättningar och utreda skillnader mellan stöd för olika genrer och låta den ligga till grund för framtida förbättringar inom svenskt musikliv. Jag tror att mina kollegor i utskottet känner igen detta. Detta är nämligen något som alla partier i de två senaste valrörelserna har lovat att ställa sig bakom. Jag vill bara uppmärksamma åhörarna på att det inte heller i år blir av.

Man hade chansen att leva upp till vallöftet. Nu efter ett år med pandemin finns det ännu tydligare motiv för en sådan här kartläggning. Det uppdrag regeringen har gett om en mer generell översyn av kulturens villkor för uppstart är jättebra, men den kommer inte att kunna gå på djupet inom enskilda konstarter på det sätt som jag tror behövs. Senast igår samlades alla vi kulturpolitiska talespersoner för att tala om konstmusiken, krisen för blåsinstrumenten och orkestrar som inte har möjlighet att rekrytera. Här behöver det göras något snart om vi inte ska få en större kris.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag också berätta om ett spännande förslag från Vänsterpartiet som finns i dagens betänkande. Det rör en utredning om att ta vara på det spännande svenska kulturarv som finns på Svalbard. Det är förknippat med svenska expeditioner dit på 1800-talet. Det finns ett skyddat kulturminne i form av Svenskhuset där, och vi föreslår att man ska titta närmare på om Sverige i samarbete med andra länder verksamma på Svalbard skulle kunna skapa ett kulturcentrum där.

Anf. 6 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Nu har jag suttit en stund och lyssnat. Om man lyssnar riktigt noga hör man partiernas kulturpolitik ganska tydligt, och jag menar att kulturpolitiken egentligen är partiernas själ. Det har varit väldigt intressant hittills att lyssna, och det kommer ett par talare till efter att jag har framfört mina tankar.

Låt mig ge några exempel från verklighetens folk. Här är ett citat från en musiker: "Året som arbetande musiker har varit en mardröm på flera sätt. Två exempel: jag hade ett kontrakt med Blåsarsymfonikerna som blev avbrutet fyra månader tidigare. En stor julturné med 30 konserter som också ställdes in. Osäkerheten är ju alltid en faktor i min bransch, men under pandemins första skede så skalades det mesta ner med 500-regeln, 300-regeln 50 och nu 8 där det är omöjligt att utöva någon form av livemusik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Först var det mest en chock för mig som mer har övergått till dagar med en strimma av hopp men också dagar med stor uppgivenhet och förtvivlan. Man undrar om man kan leva på musiken i framtiden? Stöden ifrån staten har varit bra, men med alldeles för långsamt beslutsfattande. Vad det gäller att hålla ut så har jag kunnat göra det, helt enkelt för att jag fortfarande brinner så mycket för själva musiken. Älskar att försöka bli bättre och utvecklas."

En annan kulturarbetare från verklighetens folk, som äger en ljudfirma och som brukar resa runt i Sverige och serva när det gäller ljud på riktigt stora event, ringer mig under senhösten och berättar att han inte fakturerat något sedan mitten av mars. Det är ett sjunkande skepp med trasiga segel.

Några kulturarbetare som äger en firma och som sköter logistik i samband med större konserter runt om i landet beskriver det så här:

"Tidigare blomstrande företag blöder och dör. Även företagare med upparbetat kapital går efter nio månader på knä i en industri som normalt omsätter miljarder. De tvingas ta lån för skatt, hus och hem för överlevnad.

Resultatet blir att vår kompetens, som tidigare klassats som en av de bästa i världen, går förlorad i uppsägningar och konkurser. Föryngringen avstannar och industrin monteras ned bit för bit.

Extremt många företag sökte stöd, i panik, då pandemins restriktioner hotade att rasera livsverk. Otydligheten kring vad som kan eller får sökas är anmärkningsvärd. Särskilt då liknande stöd aldrig sökts av oss förut. Stöd, som tyvärr inte täcker upp mot överlevnad. Här finns en stor orättvisa. Snedvridna stöd går förlorade för de med reella behov.

Vi levde vår dröm, vi gjorde rätt för oss. Vi förväntar oss respekt och någon som med korrekt information är villig att stå på vår sida - på riktigt!"

Fru talman! Detta var bara några exempel. Hela Kultursverige blöder. Det är allt från ideella museer till studenter på Musikhögskolan som ser med oro på framtiden. Det är en befarad kompetensflykt från Kultursverige. Personer med begåvningar som kan konkurrera internationellt söker sig annan sysselsättning.

Låt mig beskriva de krisstöd som kommit från regeringen och hur vi från Kristdemokraterna reagerat.

Under hela våren och sommaren 2020 drev vi på regeringen för att få på plats ett omsättningsstöd även för enmansföretagare och holdingbolag. Det är viktigt inte minst för verksamma inom kultursektorn, som ofta bedriver sin verksamhet i den formen. I den ändringsbudget som presenterades i september hade regeringen hörsammat detta. Det innebar 3 ½ miljard kronor för 2020 och 1 ½ miljard för 2021.

Vi har under hela pandemiåret gjort allt vi kunnat för att förmå regeringen att agera när det gäller kulturskaparnas villkor. Vi stöder också förslaget om extra stöd till kultursektorn på grund av intäktsbortfall under pandemin.

I Kristdemokraternas motion från februari i år med anledning av den extra ändringsbudgeten för 2021 välkomnar vi att företagsstöden till enskilda näringsidkare och holdingbolag stärks. Men vi ser med oro på att en del stöd är kortlivade. Det skapar osäkerhet hos berörda om huruvida stöd ligger kvar fram till sommaren eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Fru talman! I veckan var vi kulturpolitiska talespersoner på Kungliga Musikhögskolan här i Stockholm. Vi befann oss i en sal där det normalt finns plats för cirka 250 personer. Restriktionen säger 8 personer. I domkyrkan i Uppsala gäller också 8 personer. Kyrkan rymmer 2 200 besökare - det finns 900 sittplatser. Ärkebiskopen säger att med 10 kvadratmeters yta per person skulle det kunna vara 273 personer där, men det får alltså bara samlas 8 personer. Samtidigt väller det in folk i varuhus och gallerior.

Jag läste en debattartikel av biskop Fredrik Modéus i DN häromdagen. Han skriver: "I sitt remissvar till regeringen den 26 februari beskriver Folkhälsomyndigheten sammankomster där deltagarna sitter ned som sammankomster med en mindre risk för smittspridning i jämförelse med sammankomster där deltagarna står upp eller är i rörelse. Ändå väljer myndigheten att föreslå större lättnader för museer, där människor rör sig runt i rummet, än för allmänna sammankomster där människor sitter på sin plats, till exempel i en stor kyrka. Varför är det så? Varför är det farligare att fira gudstjänst än att besöka ett museum?"

Regeringen tillsatte i december 2020 en utredning om återstart för kulturen. Det gäller återhämtning och utveckling efter coronapandemin. Utredningen, som har ett tydligt framtidsfokus, ska bland annat analysera kultursektorns förutsättningar för återhämtning. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni i år.

Jag kan lova att vi från Kristdemokraternas sida kommer att följa utvecklingen. Vi vill bland annat inför sommaren se en garanti från staten när det gäller kulturella event, motionslopp, barnläger och den typen av arrangemang som ordnas coronasäkert. Det ska finnas en garanti i ryggen.

Fru talman! Jag ställer mig bakom Kristdemokraternas reservation nummer 9, och jag står givetvis bakom vårt särskilda yttrande om klassikerlista.

Anf. 7 Lawen Redar (S)

Fru talman! Den statliga kulturpolitiken stod redan innan coronapandemin inför stora utmaningar.

Det nationella målet, att alla ska ha möjlighet att ta del av en mångfald av konst och kultur och av ett kulturutbud som upplevs som relevant och att möjligheterna inte ska begränsas av ens ekonomiska och sociala bakgrund eller av var i landet man bor, uppnås inte. Myndigheten för kulturanalys har i snart ett decennium pekat på hur kulturvanor och tillgänglighet skiljer sig åt beroende på socioekonomiska, geografiska och demografiska faktorer.

Det finns, fru talman, skäl till att det ser ut så här.

Jag tänkte börja med villkoren för konst- och kulturarbetarna i vårt land. Innan coronapandemin präglades kulturarbetsmarknaden av tidsbegränsade och osäkra anställningar. Det är alltså vanligt att kulturarbetare kombinerar projektanställningar, verksamhet i eget företag och perioder då de försörjer sig på stipendier, som inte räknas som inkomst i trygghetssystemen.

Konst- och kulturskapare har under flera decennier gått från att vara anställda på institutioner, alltså teatrar eller konserthus, till att driva enskilda firmor eller aktiebolag. Många gånger råder det faktiskt en ofrivillighet i detta.

Enligt Kulturrådet har 240 professionellt verksamma skådespelare inom teatern en fast anställning i Sverige. Då ska man lägga till att det är uppemot 3 000 skådespelare som är verksamma i branschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Samtliga utredningar som handlar om konst- och kulturskapare anger att dessa arbetar under ekonomiskt sämre villkor än andra grupper i samhället med motsvarande krav på utbildning och yrkeserfarenhet. Den senaste statliga offentliga utredningen, Konstnär - oavsett villkor?, visar därtill att konstnärer har stora svårigheter att erhålla sociala försäkringar, föräldrapenning, bostadsbidrag och försörjningsstöd trots att de har en lägre genomsnittlig inkomst. Statliga stipendier är inte SGI-grundande. Konstnärer har dessutom i mindre grad en kollektivavtalad tjänstepension.

Den socialdemokratiska regeringen skapade 1999 Teateralliansen för att öka den sociala och ekonomiska tryggheten för frilansande skådespelare. I Teateralliansen får ett antal kvalificerade frilansande skådespelare en tillsvidareanställning. När man får ett frilansuppdrag tar man tjänstledigt, och mellan frilansuppdragen får man genom Teateralliansen tillgång till kompetensutveckling och inkomst. Modellen har väsentligt ökat tryggheten för dem som blir antagna. I dag finns dessutom en dansallians och en musikallians.

Sett till den otrygghet som råder på arbetsmarknaden är det hög tid att fler konst- och kulturutövare får fasta anställningar på institutionerna, att vi utökar antalet platser på scenkonstallianserna, förstärker centrumbildningarna och breddar alliansverksamheten till fler områden.

Fru talman! Det här var en av de frågor som vi socialdemokrater drev i höstens budgetförhandlingar, och jag är glad att budgetsamarbetspartierna i höstas kunde presentera en permanent satsning om 80 miljoner kronor från och med i år till just konst- och kulturskapares villkor. Stipendier och ersättningar till den fria konsten ökar med hela 43 miljoner, Kulturrådets stöd till fria grupper och arrangörer förstärks med 16 miljoner och fria aktörer inom bild- och formområdet tilldelas ytterligare 6 miljoner. Det är 5 miljoner till centrumbildningarna, och 10 miljoner till scenkonstallianserna. Dessutom köper vi nu in svensk samtida konst för uppemot 50 miljoner för att stärka konstnärers villkor och förutsättningar.

Fru talman! Pandemins slag mot kulturlivet och kulturarbetares förutsättningar saknar motstycke. Förbudet mot allmänna sammankomster och offentliga tillställningar först enligt ordningslagen och sedan enligt pandemilagen i syfte att minska smittspridningen innebär att näst intill all publik verksamhet har fått ställas in i över ett år.

Det här drabbar teatrar, konserthus, biografer, arenor, festivaler, mötesplatser och alla anställningar i anslutning till dessa. Kulturarbetares begränsade trygghet har ytterligare försvagats, och återhämtningen inom sektorn riskerar att bli långsam.

De villkor som konst- och kulturskapare hade innan pandemin gör också att gruppen nu är än mer utsatt. Få vet de ekonomiska villkoren som konst- och kulturskapare lever under, och kanske är det just därför som man har haft svårt att anpassa de nationella krisstöden till dessa förutsättningar.

Klys beskriver exempelvis i sitt remissvar till kulturens återstartsutredning att de flesta konst- och kulturskapare är egenföretagare med enskild firma, vilka inte omfattas av korttidspermitteringsstödet. Enbart företag med höga fasta kostnader har haft möjlighet att dra nytta av omställningsstödet, vilket sällan är fallet för konstnärsföretag. Omsättningsstödet har inte varit till gagn för konstnärliga enskilda näringsidkare, eftersom de saknar relativt regelbundna inkomster. Deras inkomster är ju anpassade efter produktioner, turnéer och särskilda uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Vi budgetsamarbetspartier har därför instiftat det som i dag betecknas kulturkrisstöd och som fördelas av Kulturrådet, Konstnärsnämnden, Svenska Filminstitutet och Författarfonden. Hittills har vi fördelat mest kulturstöd i relation till alla andra nordiska länder. Med tiden har också antalet ansökningar blivit allt fler samtidigt som yrkesgrupper i anslutning till kulturen just på grund av de här kvalitetskraven kanske inte har kvalificerat sig för stöden.

Fru talman! Jag menar att det är viktigt att vi trots pågående pandemi drar lärdomar av det som pågår. Vi kommer att behöva förlänga krisstöden och vidta kraftfulla åtgärder för en återstart. Yrkesverksamma konst- och kulturskapare behöver återetableras, och nyexaminerade konst- och kulturskapare behöver få en chans att få träda in på arbetsmarknaden.

Regeringen har, som nämnts av flera ledamöter här, tillsatt en återstartsutredning för kulturen som har ett tydligt framtidsfokus. Jag hoppas att beskedet till oss politiska företrädare ska vara att vi inte återgår till samma kulturarbetsmarknad av otrygga anställningar, få anställningar, new public management-system inom institutionerna och brist på sociala försäkringar och pension utan att vi återstartar med seriösa trygghetsambitioner.

Politiken kommer också att behöva främja fler arbetstillfällen. Vi socialdemokrater vill se fler satsningar på kultur i skolan, i arbetslivet samt inom vård och omsorg för att förbättra folkhälsan. Med trygghet skapas också mer kultur. Sedan är det politikens uppgift att se över resurserna så att kulturen kommer alla till del.

Ett annat område som jag vill lyfta, fru talman, handlar om barns och ungas bildningsresa. Kulturvanor skapas redan i barndomen. Därför har skolan en viktig uppgift att möta de barn och unga som i sin vardag inte får tillgång till kultur och bildning. Tillgången till estetik, musik, teater, humaniora, bild och formgivning ska inte vara avhängigt ens föräldrars inkomst eller utbildningsbakgrund.

Trots detta väntar över 38 000 barn och ungdomar i vårt land på att få gå i kulturskolan, men det får de inte på grund av brist på kommunala resurser. Värst är det i de kommuner där nedskärningar på kulturområdet just nu genomförs, inte sällan i borgerligt styrda kommuner.

Nedprioriteringen av estetiska ämnen är också ett borgerligt verk som nu resulterat i att estetik står i relation till klass. Barn och unga som har en tydlig klassbakgrund får inte ta del av detta i sina skolor. När vi försökte återinföra estetiska ämnen som obligatoriska på gymnasieskolan 2018 var det en borgerlig riksdagsmajoritet som höll emot.

En annan borgerlig reform som heter Skapande skola finns bara på de skolor som har en kulturengagerad rektor eller lärare som strider för att barn ska få uppleva konst och kultur av hög kvalitet. Jag kan nog vara av uppfattningen att alla barn ska ha tillgång till konst och kultur av hög kvalitet i skolan. Därför kanske det är av intresse att fortsätta diskussionen om hur vi kan åstadkomma det här. Är man av uppfattningen att alla barn ska ha rätt till en bildningsresa måste politiken på detta område omformuleras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Fru talman! Pandemin är långt ifrån över, och jag är faktiskt stolt över vad budgetsamarbetspartierna har lyckats åstadkomma i form av krisstöd till kulturen, idrotten, mediesektorn och civilsamhället. Men kulturen kommer att behöva fortsatta krisstöd och en rejäl återöppningsplan. Mot bakgrund av detta har vi socialdemokrater begärt att Folkhälsomyndigheten kommer till kulturutskottet för en diskussion om återöppningsmöjligheter, vaccinationspass och en differentierad pandemilag anpassad efter publikstorlek.

Vi vet också att det kommer att behövas stora insatser i takt med återöppningen, men allra viktigast tycker jag är detta: Vi socialdemokrater vill ha kultur för alla. Det kräver en annan politik efter pandemin, en politik som främjar trygga anställningar och ökar kulturutbudet i hela landet, en kulturpolitik som värnar alla barns och ungas rätt till bildningsresa oberoende av föräldrarnas inkomst och utbildningsbakgrund eller var i landet man bor.

Mot bakgrund av det anförda ställer jag mig bakom utskottets förslag i detta betänkande.

Anf. 8 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Socialdemokraterna, i alla fall i Stockholm, säger sig nu storsatsa på kulturpolitiken. Man vill återta Kulturdepartementet och kulturministerposten. Vad det här gör med samarbetet och klimatet mellan regeringspartierna Miljöpartiet och Socialdemokraterna ska jag låta vara osagt, men det är väl så intressant.

Jag är dock bekymrad över vad dessa socialdemokratiska ambitioner kan komma att innebära för kulturen när pekpinnar och mål ska sättas upp i stället för att man låter kulturen vara just fri. Det är ju inte direkt så att Socialdemokraterna historiskt har värnat en kulturens mångfald. Teknikfientligheten har varit påtaglig, och argument emot valfriheten har ofta grundat sig i att man tycker att politiken och politiker vet bäst och behöver skydda medborgarna.

Jag tycker precis tvärtom: Politiken ska hålla sig så långt borta som möjligt och i grunden stimulera en fri kulturnäring som genom offentliga insatser tillgängliggörs främst för barn och unga, inte för välbeställda innerstadsbor i exempelvis Stockholm.

Av de förslag som jag har sett att Lawen Redar nu vill gå fram med till S-kongressen finns en stor tyngd på att det offentliga åtagandet ska öka, det vill säga att mer skattepengar ska läggas på kultur. Men det finns inga förslag på hur kulturens finansiering skulle kunna breddas utöver de offentliga bidragen och stöden. Min fråga är därför: Är utökade möjligheter till privat finansiering av det slag som vi moderater lägger fram förslag om otänkbara för Socialdemokraterna och Lawen Redar?

Anf. 9 Lawen Redar (S)

Fru talman! Tack, Viktor Wärnick, för frågan!

Jag är så glad över att det har väckt stor uppmärksamhet att socialdemokratin i Stockholm nu har fattat beslut om ett antal motioner till Socialdemokraternas partikongress. Det har handlat om den ekonomiska politiken, klimatpolitiken och kulturpolitiken, som här lyftes fram. Det är många frågor som lyfts fram för att medlemmarna oroas över de klasskillnader som råder inom kulturpolitiken. Särskilt barns och ungas tillgång till kulturen är någonting som man vill adressera politiskt. Här behöver det komma till väldigt många reformförslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Mot bakgrund av 2009 års kulturpolitik, som faktiskt bidrog till en ökad segregation och en ökad klassklyfta mellan barns och ungas tillgång till kultur och bildning, lever vi med efterverkningarna i dag.

Frågan handlade om kulturens möjlighet till differentierad finansiering. Jag är av uppfattningen att kulturen är en del av välfärden. Den ska vara till gagn för alla i vårt land.

Men genom den resa som kulturutskottet genomförde till Danmark fick vi otroligt intressanta förslag på hur man skulle kunna öka näringslivets intresse för kulturområdet. I Danmark har man upprättat fonder. Jag ser inte negativt på det över huvud taget. I Sverige har näringslivet framför allt bidragit till forskningen genom till exempel olika former av stöd. Men att öka de ekonomiska incitamenten när det gäller kulturområdet är någonting som jag faktiskt välkomnar, men inte på bekostnad av den offentliga finansieringen av kulturen. Det är nämligen genom kulturpolitiken som vi kan främja att kulturen är någonting som är till gagn för alla.

Anf. 10 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Jag tycker ändå att Socialdemokraterna är experter på att gå i opposition mot sig själva. Men låt oss komma ihåg vilka det är som faktiskt sitter i regeringsställning sedan 2014, och det är främst Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har ansvar för den situation som råder.

Det är ändå positiva signaler som jag hör från Lawen Redar och Socialdemokraterna. Jag hoppas på en fortsatt god och saklig debatt om kulturens finansiering och hur vi ser över den för framtiden. Jag tror att det är viktigt, därför att jag tror att vi också måste inse att staten inte har obegränsat med resurser. Staten måste då tillåta att andra aktörer får vara med och finansiera framtidens kulturpolitik.

Det är klart att det danska exemplet är intressant. Det finns andra exempel. Men jag tror att det är viktigt för oss att fortsätta med arbetet att tillse att andra delar av samhället också kan vara med och finansiera framtidens kulturpolitik.

Anf. 11 Lawen Redar (S)

Fru talman! Nu får inte Viktor Wärnick möjlighet att svara på detta. Men när det är en borgerlig majoritet i Sveriges riksdag och vi lägger fram ett förslag i maj 2018 om att återinföra estetiska ämnen som obligatoriska i gymnasieskolan är det ganska svårt när vi får ett nej från parlamentets borgerliga sida för ett sådant förslag. Det är också en av orsakerna till att vi ser en klassmässig basering av vilka det är som får tillgång till estetik i dag inom ramen för gymnasieskolan.

En annan sådan reflektion som jag har handlar om det handslag som gäller kulturpolitiken. Det är ett handslag mellan staten, regionerna och kommunerna om finansieringen.

Vi har gett Riksdagens utredningstjänst i uppdrag att titta på hur de kommunala nedskärningarna på kulturområdet ser ut. Innan man föreslår andra finansieringsmodeller för kulturen kanske man från moderat håll behöver titta över de aktiva nedskärningarna som görs på kommunal nivå och som framför allt drabbar kultursektorn och de barn och unga som nu ansöker om att få gå i bland annat kulturskoleverksamheter. Låt oss därför ha en rimlig diskussion om hur kulturen finansieras och vad det är som man faktiskt gör i Sveriges olika kommuner från moderat håll.

Anf. 12 Vasiliki Tsouplaki (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Fru talman! Jag håller faktiskt med Lawen Redar om i princip allt i hennes inlägg och hennes beskrivning av de problem som fanns före pandemin med otrygga villkor, dåligt anpassade socialförsäkringar och det svåra läge som rått under det senaste året.

Från Vänsterpartiets sida har vi legat på för att göra det enklare för till exempel dem med enskild firma att få stöd och bättre möjligheter för dem som har sitt företag vilande att uppdatera hemsidor och hålla kontakt med uppdragsgivare för att få nya jobb. Vi har också lyft fram förslag om bättre villkor för dem som har varit föräldralediga och sjukskrivna under 2019 för att de ska kunna få pandemistöd. Vi har alltså försökt hitta lösningar framåt här.

Vi har skjutit januaripartierna framför oss i frågan om garantistöd, som vi hörde tidigare här, då oppositionen har gjort gemensam sak för att fler ska våga ta risken att nu börja planera för evenemang för sommaren och hösten.

Men en stor fråga som fortfarande hänger i luften gäller regelverket kring publik. Det gäller både utomhus och inomhus. Tanken med den nya pandemilagen var att man skulle hitta ett mer träffsäkert system. Vi är många, både från politiskt håll och från kulturaktörerna och idrotten förstås, som inte tycker att det har hänt. I andra delar har man varit inne och skruvat men inte när det gäller dessa offentliga tillställningar, där det finns stora möjligheter med stora arenor och stora teatrar där man skulle kunna ha fler än åtta personer.

Min fråga är vad regeringen väntar på när det gäller den delen.

Anf. 13 Lawen Redar (S)

Fru talman! Jag tackar Vasiliki Tsouplaki för frågan.

Det enda som faktiskt står i vägen för att vidta åtgärder är den ökade smittspridningen. Det går inte att säga någonting annat. Det är otroligt viktigt att här säga att det pågår ett ambitiöst arbete för att kunna genomföra en differentierad pandemilagstiftning som tar hänsyn till bland annat det som nämns här när det gäller antalet fasta stolar och hur man skulle kunna återöppna på ett smittsäkert sätt. Det är klart att hela sektorn väntar.

Jag har också pratat med väldigt många aktörer, inte minst under den senaste veckan, för att lyssna in vilka åtgärder som man har vidtagit. Det är ett imponerande arbete som har gjorts av hela kulturlivet för att kunna bedriva smittsäkra arrangemang. Senast i går samtalade jag med Arbetets museum i Norrköping som nu åter öppnar med viss försiktighet så att aktörer kan boka in sig, så får man se hur det ska göras. Men det är en kostsam fråga, och man måste budgetmässigt hantera att det är många som på grund av dessa anpassningar får stora kostnader. Men vad gäller den specifika frågan är det just smittläget som står i vägen.

Trots detta genomför regeringen nu ett stort arbete för att kunna åstadkomma en differentierad pandemilag. Och så fort det finns möjlighet, i ett annat smittläge, kommer man såklart att gå vidare med detta.

Jag vill också belysa Återstartsutredningens arbete. Utöver en återöppning krävs det också stora ekonomiska resurser för att kunna genomföra ett stort arbete på kulturområdet de kommande åren. Det är ett stort tapp som har gjorts under detta år yrkesmässigt på arbetsmarknaden men också för hela sektorn som sådan. Vi kommer därför att behöva jobba intensivt med dessa frågor.

Anf. 14 Vasiliki Tsouplaki (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Fru talman! Jag tackar Lawen Redar för svaret.

Vi är självklart överens om att det behövs smittsäkra arrangemang. Jag är av den uppfattningen att det har pågått en process under en väldigt lång tid där olika aktörer i dialogforum tillsammans med Kulturdepartementet har suttit ned för att diskutera möjliga strategier och tagit fram handlingsplaner. Man har varit väldigt noggranna egentligen ända sedan i somras. Vi hade en gemensam träff på Tele2 Arena. Ända sedan dess har man jobbat intensivt med att ta fram olika förslag.

Jag tycker nog inte att regeringen har mött upp i den processen när vi ser att man på andra områden, som handeln, har varit inne och skruvat och tittat över det. Där har man inte haft samma dialog och samma förberedelser. Men där är det mycket öppnare. Detta sticker i ögonen på folk. Då kommer också krav på mer stöd.

Detta hänger alltså ihop på ett sätt, och vi är många som vill göra någonting åt detta. Jag hoppas verkligen att det är som Lawen Redar säger att det snart kommer mer träffsäkra regler på plats. Det har gått ett år nu, och både idrotten och kulturen står och stampar och är beredda att ta ansvar. De är vana att hantera stora folksamlingar på ett sätt som andra branscher kanske inte är, och de har gjort ett bra förberedelsejobb. Allt som nu behövs tycker jag är att man lyssnar in och tar steg framåt, som man så länge har utlovat, och återkommer väldigt snart till oss i riksdagen om det behövs förändringar som vi behöver fatta beslut om här och att man presenterar en lösning på detta problem. Det är ju presskonferenser var och varannan dag.

Anf. 15 Lawen Redar (S)

Fru talman! Jag tackar Vasiliki Tsouplaki för detta.

Nu är det så att vi socialdemokrater har begärt att Folkhälsomyndigheten ska komma till kulturutskottet för att vi alla ska kunna få ta del av en diskussion om möjligheter med sådana lösningar som vi har sett i andra länder, till exempel i Israel och Danmark som tittar på lösningar med vaccinationspass för kulturella verksamheter och publika verksamheter.

Det ger oss även möjlighet att diskutera vad en differentierad pandemilag skulle kunna få för effekter, bland annat utifrån ett helhetsperspektiv vad gäller smittspridningen. Jag tror att man verkligen måste förstå att vi behöver expertisens hjälp för att komma vidare; det handlar inte om att regeringen vill stoppa ett svenskt kulturliv, utan det handlar förstås om att reducera smittspridningen i vårt land - som dessvärre just nu ökar. Jag minns att det var den 29 september som regeringen kunde lämna besked om en utökning av antalet deltagare vid publika verksamheter till maximalt 300, vilket blev ett stort glädjebesked för hela sektorn. Två veckor senare befann vi oss dock i en andra våg.

Detta är alltså otroligt oförutsägbart, men jag hoppas att vi ska få klarhet i dessa frågor den 15 april, när Folkhälsomyndigheten kommer till kulturutskottet.

Anf. 16 Pernilla Stålhammar (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Fru talman! Kulturen är själens spegel. Den är mänsklighetens kitt - det som håller oss samman. Den berör och förför, smärtar och gläder, provocerar och speglar det liv vi lever.

Fru talman! Varje människa föds nyfiken, utan fördomar. Därför är det mycket viktigt att kulturen finns där i hela vårt land och i hela vårt samhälle - ute i kapillärerna - så att den kan komma alla till del. Kulturen måste finnas där även för de barn som växer upp med föräldrar som inte har intresserat sig för kulturens vackra sfär.

Jag har ett väldigt starkt minne från när min dotter, som nu är snart 16 år, var tre fyra år och man visade Askungen som opera på tv. Det var en lång föreställning, över tre timmar. När hon började lyssna och titta på detta satte hon sig rakt upp i soffan och blev sedan sittande där - i tre timmar, helt uppslukad. Där vaknade hennes intresse för operan.

Fru talman! Nu hungrar vi alla efter att få komma ut till teatrarna, se inspirerande föreställningar och mötas i pauserna, i sorlet av alla människor som äter kulturen. Vi längtar efter att få sitta och äta picknick vid Parkteatern i Stockholm, om vi råkar befinna oss här - Parkteatern, som når alla som vill, som inte kostar någonting att ta del av och som får mångas intresse för kulturen att vakna.

Fru talman! För ett år sedan kom pandemin till Sverige. Det kändes helt osannolikt att UD skulle avråda från alla resor till hela världen; jag trodde aldrig att jag skulle se en sådan flash på min telefon. SL hade stora planscher där det stod "Res inte med oss". Det trodde man ju heller inte att man skulle få se. Inte visste vi då att vi skulle stå här, ett år senare, i samma situation. Jag tror att det kanske var bra att vi inte visste det, för att vi skulle klara att hålla vårt hopp uppe.

Fru talman! Det har tyvärr blivit så att kulturlivet har fått ta en alldeles för stor del av smitthanteringen. Det är av den anledningen att Sverige inte hade den lagmässiga beredskap vi borde ha haft för att hantera kulturlivet på samma sätt som vi har försökt hantera till exempel Ullared och andra platser, där vi inte har kunnat begränsa människors deltagande.

På Regeringskansliet och i de partier som har lett det här arbetet har vi jobbat hårt med att komma fram med olika lagar för att rätta till dessa misstag. Nu har vi en pandemilagstiftning - tillfällig, ska jag säga. Det är viktigt att komma ihåg att vi efter denna lagstiftning, som fick jobbas fram ganska snabbt och intensivt eftersom vi behövde den här och nu, kommer att behöva arbeta fram en lagstiftning som täcker civila kriser av olika sorter. Det behöver ju inte vara en pandemi som drabbar oss härnäst, även om jag tänker att detta tyvärr inte är sista gången i den transnationella värld vi lever i. Nästa gång ska vi dock stå mer förberedda.

Som det har sett ut nu har kulturlivet tyvärr fått bära en alltför stor del, men nu står vi här med den tillfälliga pandemilagstiftningen och har helt andra möjligheter att göra förändringar än vi hade med alkohollagen, smittskyddslagen och ordningslagen. Dessa förändringar blir mer jämlika och slår inte snett, som de har gjort hittills. Det skapar möjligheter att öppna upp kulturlivet på ett helt annat vis än vi har kunnat tidigare.

Kultursfären har varit helt fantastisk när det gäller att vara innovativ, ställa om och försöka göra det bästa av situationen. Nu är det dags för alla dessa aktörer och för alla oss som hungrar efter att få ta del av den vackra kulturen att få öppna upp. Men vi ska komma ihåg att det viktigaste uppdraget vi har, som regeringspartier och som Sveriges riksdag, trots allt är att minska smittspridningen och den död som sorgligt nog följer i dess spår. Här måste vi alltså hålla i och hålla ut men ändå arbeta för att det ska bli mer jämlikt, och det gör vi verkligen i regeringssamarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Fru talman! Pandemin har blixtbelyst de sprickor som finns i systemen, både internationellt och nationellt. Jag var med i Sveriges delegation till FN:s högnivåkonferens om sustainable development i somras. Det var slående att alla pratade om de sociala försäkringssystemen. I alla länder såg man: Oj, här måste vi lägga mer arbete - vi saknar sociala system och skyddsnät som fångar upp människor i kris.

Det är ju jättebra att detta har hamnat högst upp på agendan. Jag är helt övertygad om att alla partier i Sveriges riksdag har sett tydligt att vi måste rätta till de hål som finns i våra socialförsäkringssystem och att vi måste se till att personer inte faller igenom maskorna i skyddsnäten. Många kulturarbetare utgör tyvärr en grupp som har fallit och faller igenom. Det handlar om att man kanske är egenföretagare, vilket gör att man är personligt ansvarig för sin verksamhet och inte har samma möjligheter att ta del av sjukförsäkringssystemet. Detta måste vi ändra på. Det ska inte vara så att man inte vågar skaffa barn när man är kulturarbetare och går runt på olika projektanställningar. Det ska inte vara så att man inte kan vara sjuk för att man är kulturarbetare och inte är fast anställd. Detta är ett viktigt arbete som vi har startat och som ligger framför oss alla.

Fru talman! Vi har också sett många möjligheter som har visat sig i pandemin. En sådan är digitaliseringen. Det finns många olika positiva saker med den. Man kan till exempel mötas utan att belasta klimatet, eftersom man inte behöver resa över hela jorden för att vara med på ett möte. Det finns möjlighet för äldre som inte kan ta sig ut att se en föreställning på tv. Det finns möjlighet för barn att se en operaföreställning som de kanske inte hade tagit del av annars. Vi ska såklart nyttja dessa möjligheter, men vi får inte heller glömma hur viktigt det är att mötas fysiskt. Det mellanmänskliga kittet består ändå av mötena. Någonstans måste vi alltså hitta balansen när vi startar upp våra samhällen igen och när vi startar upp kulturen.

Fru talman! Demokrati är inte något man har. Det är inte ett val vart fjärde år, utan det är någonting som man måste kämpa för varje dag och varje minut. Här är kulturens frihet en viktig temperaturmätare. Låt oss alla stå upp för den.

Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 april.)