Kulturarvsfrågor

Kulturutskottets betänkande 2011/12:KrU9

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 23 maj 2012

Beslut

Nej till olika motioner om kulturarv (KrU9)

Riksdagen sa nej till motioner från den allmänna motionstiden 2011 om kulturarvsfrågor. Orsaken är att det pågår arbete i många av de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar om rapportering av fornfynd, användning av metallsökare vid arkeologiska utgrävningar, åtgärder för att bekämpa kulturarvsbrott och bidrag för vård och skötsel av kulturbyggnader. Andra motioner handlar om Stockholms skärgård och flyttningen av Kiruna stad, Mälsåkers slott och radiobunkern i Boden och fri entré på regionala museer.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2011/12:KrU9 (pdf, 226 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

42 motioner

Motioner från ledamöterna

motion 2011/12:Kr207 Rapportering av fornfynd av Christer Engelhardt (S)
motion 2011/12:Kr208 Kronan/Marsmuseum på Öland av Thoralf Alfsson (SD)
motion 2011/12:Kr217 Sala silvergruva av Pia Nilsson (S)
motion 2011/12:Kr224 Utöka stödet till museer av Jörgen Hellman och Christina Oskarsson (S)
motion 2011/12:Kr227 Ljungbergmuseet som Kronobergs länsmuseum för bildkonst av Clas-Göran Carlsson m.fl. (S)
motion 2011/12:Kr228 Ekomuseum Bergslagen av Carin Runeson och Olle Thorell (S)
motion 2011/12:Kr230 Nationellt skogsmuseum i Lycksele av Maria Lundqvist-Brömster (FP)
motion 2011/12:Kr235 Folkrörelsebyggnader av Hans Backman (FP)
motion 2011/12:Kr238 Upplysning om kommunismens brott av Gustav Nilsson (M)
motion 2011/12:Kr240 Metallsökare vid arkeologiska utgrävningar av Jan R Andersson (M)
motion 2011/12:Kr242 Kulturbyggnader på landsbygden av Irene Oskarsson (KD)
motion 2011/12:Kr243 Fornlämningen i Uppåkra av Ewa Thalén Finné m.fl. (M)
motion 2011/12:Kr246 Nationellt skogsmuseum av Helén Pettersson i Umeå (S)
motion 2011/12:Kr247 En filial till Moderna Museet till Umeå av Helén Pettersson i Umeå (S)
motion 2011/12:Kr248 Nationellt viktigt att utveckla Sofie av Helén Pettersson i Umeå (S)
motion 2011/12:Kr263 FN-museum i Dag Hammarskjölds Backåkra av Ulf Nilsson m.fl. (FP)
motion 2011/12:Kr264 Arkeologiska fynd från Uppåkra av Ulf Nilsson och Allan Widman (FP)
motion 2011/12:Kr269 Antisemitism av Annelie Enochson och Roland Utbult (KD)
motion 2011/12:Kr281 Hedra Raoul Wallenberg av Betty Malmberg (M)
motion 2011/12:Kr282 Mälsåkers slott i statlig ägo av Hans Ekström m.fl. (S)
motion 2011/12:Kr283 Österbybruks herrgård av Pyry Niemi och Thomas Östros (S)
motion 2011/12:Kr284 EWK-museets framtid av Louise Malmström m.fl. (S)
motion 2011/12:Kr289 Forum för levande historia av Leif Pagrotsky (S)
motion 2011/12:Kr293 Flyttningen av Kiruna stad på Unescos världsarvslista av Gunnar Andrén (FP)
motion 2011/12:Kr294 Kirunasvenskarna av Gunnar Andrén (FP)
motion 2011/12:Kr296 Alfred Nobels minne av Gunnar Andrén m.fl. (FP)
motion 2011/12:Kr297 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid av Berit Högman m.fl. (S)
motion 2011/12:Kr299 Stockholms skärgård - ett världsarv av Mikael Damberg (S)
motion 2011/12:Kr304 Byggnadsminnesförklaring av radiobunkern av Johan Johansson (M)
motion 2011/12:Kr307 Kulturen tillhör alla av Bengt Berg m.fl. (V)
motion 2011/12:Kr309 Minnesplats över Förintelsen samt över andra världskriget och kommunismens terror av Staffan Danielsson (C)
motion 2011/12:Kr310 EWK-museets framtid av Staffan Danielsson (C)
motion 2011/12:Kr314 Museum över den svenska demokratins framväxt av Ibrahim Baylan m.fl. (S)
motion 2011/12:Kr316 Bodens fästning som nationellt kulturarv av Krister Hammarbergh (M)
motion 2011/12:Kr318 Kyrkohistoriskt museum av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (SD)
motion 2011/12:Kr323 Informationskampanjer om brott mot mänskligheten av Carina Herrstedt (SD)
motion 2011/12:Kr324 Svenskt fartygsvärn av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (SD)
motion 2011/12:Kr326 Kulturarvsbrott av Mattias Karlsson och Kent Ekeroth (SD)
motion 2011/12:Kr327 Ålagillet och Unesco av Mattias Karlsson och Tony Wiklander (SD)
motion 2011/12:Kr328 Kulturstadspark i Slaka-Lambohov av Annika Lillemets (MP)
motion 2011/12:Kr331 Utveckling av Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna av Siv Holma (V)
motion 2011/12:Ub242 Utbildningssatsningar i Skaraborg av Sten Bergheden (M)

Beredning

Beredning i utskottet: 2012-03-27
Justering: 2012-04-17
Betänkande publicerat: 2012-04-23
Trycklov: 2012-04-23

Reservationer 11
Betänkande 2011/12:KrU9

Nej till motioner om kulturarv (KrU9)

Kulturutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från den allmänna motionstiden 2011 om kulturarvsfrågor. Orsaken är att det pågår arbete i många av de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar om rapportering av fornfynd, användning av metallsökare vid arkeologiska utgrävningar, åtgärder för att bekämpa kulturarvsbrott och bidrag för vård och skötsel av kulturbyggnader. Andra motioner handlar om Stockholms skärgård och flyttningen av Kiruna stad, Mälsåkers slott och radiobunkern i Boden och fri entré på regionala museer.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2012-05-10

Webb-tv Debatt om förslag: Kulturarvsfrågor

10 maj 2012
Debatt om förslag 2011/12:9

Dokument från debatten

2012-05-10

Protokoll för debatten

Per Svedberg (S)

Anf. 136 Per Svedberg (S)

Herr talman! Vi börjar med formalia: Vi står bakom alla våra reservationer men väljer att yrka bifall endast till reservation nr 5 för att skynda på voteringstiden lite grann. KrU9 om kulturarv är ett motionsbetänkande - samma som i fjol. Det har inte hänt något. Regeringen gör inte speciellt mycket på området, om man ska vara riktigt ärligt. Då skulle vi förmodligen ha andra saker att behandla. Kulturarvet är, som vi alla vet, otroligt viktigt. Det är stort, det är brett och det omfattar ofantligt många olika delar. När vi diskuterar olika sakfrågor och spetsfrågor är det lätt att fokusera och nischa och vara spetsig i vår debatt. Men när vi talar kulturarv blir det inte så enkelt längre. Kulturarvet har en sådan vidd och en sådan bredd att det inte är så enkelt att vara spetsig i debatten. Och varför är det så? Jo, den påverkan vi har i, på och till vårt kulturarv kommer i stort sett från allt. Då kan man fundera lite grann på hur argumentationen ska gå när vi ska driva en diskussion om vårt kulturarv - ett kulturarv som vi gemensamt bygger just nu för framtiden och som vi gemensamt förmodligen gläntar på locket på när det gäller det som har varit. Detta är otroligt spännande, för det omspänner så otroligt mycket. I reservation nr 1 lyfts en fråga som jag trodde att vi alla var ganska överens om. Det handlar om fornfynden och betydelsen av att vi rapporterar in när vi hittar saker som bidrar till vårt kulturarv. Därför blir jag lite förvånad när man från Alliansen säger: Nej, det där avslår vi! Det är inte bra! Då undrar jag hur ni tänker. Det finns ärenden som har legat i sex sju år för behandling som handlar om att människor ska få ersättning för att de har hittat delar som bidrar till vårt kulturarv. Tycker ni att det är rätt? Tycker ni att det är okej? Det kan väl inte vara okej. När man säger att man inte behöver åtgärda detta utan att det kan vara så här säger man ju samtidigt att kulturarvet inte är så viktigt. Det är alltså inte så viktigt att folk rapporterar eller lämnar in saker som de hittar och som bidrar till att vidga, bredda och skapa mer insyn i det kulturarv vi har. Varför då? Det vore ju så enkelt. Jag tror nämligen att vi är överens - det är klart att vi vill att hanteringen ska snabbas upp. Det kanske är någon av alliansföreträdarna som kommer att svara på det här så småningom. Reservation nr 3 handlar om Nationalmuseum. Det är jättebra. Vi måste skapa och rusta det så att vi får ett Nationalmuseum som är värt namnet, eller hur? Men någonstans har det hänt något, säger en röst mig. Man är klar med etapp ett, men sedan börjar man fundera på etapp två som handlar om att man ska kunna plocka in föremål utifrån för att kunna visa på vårt Nationalmuseum. Det handlar om att man ska kunna förvara dem i lokaler som är ändamålsenliga med rätt luft och med rätt temperatur. Denna etapp funderar man nog på, men kanske får vi skjuta lite grann på den. Varför då? Ska vi rusta och bygga Nationalmuseum för framtiden måste vi göra det fullt ut. Också detta tror jag att vi är överens om - väldigt överens, dessutom. Vi vet att kulturarvet betyder mycket. Det betyder mycket för vår identitet, och det betyder mycket för att vi ska kunna känna närhet och trygghet. Det ger en känsla av att vara en del av det hela. Det knyter ihop oss. Vi kan vara stolta över vårt kulturarv. Då måste vi göra det mer tillgängligt, och där har vi museerna och fri entré till museerna. Det är en reform som när den sattes i sjön skapade någonting som vi sällan har skådat. Vi breddade besöken och besökarnas ursprung enormt, det vill säga att vi vidgade begreppet kulturarv. Det var fler som fick ta del av det, och det var fler som fick förståelse. Det var fler som kände: Yes - det här är en del av mig! Visst vore det bra? Det är ju det vi vill, eller hur? Vi ska kunna skapa en öppenhet så att vi känner att vi är tillsammans. Det var en bra reform. Det är synd att ni inte är med på den. Jag sade i inledningen att kulturarvet bygger vi här och nu. Det var allvarligt menat, för om 200 eller 100 år har vi satt våra spår i det de kommer att se av vårt samhälle. Det innebär att den syn vi har på och det agerande vi har när det gäller det kulturarv som vi förvaltar i dag handlar om en öppenhet. Vi vill vidga, vi vill sprida och vi vill göra det tillgängligt. På samma sätt kommer det att vara om 100 år, fast då är vi en förmodligen en viktigare del i det. Man kan fundera på hur tankarna och resonemangen går kring digitaliseringen. I vår tid är det mer naturligt, för nu produceras det mesta digitalt. Därvidlag är det inga bekymmer. Men det handlar om det som har varit - det som skulle behöva digitaliseras och registreras så att det blir öppet och offentligt så att fler kan ta del av det. Nu vet jag att ni kommer att säga så här: Kulturarvslyftet var svaret på den frågan! Då kan jag bara säga så här: Jag tror att ni behöver gå hem och titta på vilket resultat Kulturarvslyftet har gett. Jag kan skicka med det som en hemläxa. Att bygga kulturarvet och att ta del av kulturarvet är allas vår rätt och allas vår möjlighet. Det innebär att vårt kulturarv är betydligt bredare än vad vissa påstår. Vad är det egentligen som är svenskt kulturarv? Jo, det är allt som vi kan plocka fram, allt vi kan prata om och allt vi kan ha skrönor om. Det är svedjefinnarnas insats och vallonernas insats. Och vi kan backa ännu längre än så. Det är influenser från andra delar av världen som har spelat roll för det svenska kulturarvet. Vi ska vara stolta över det svenska kulturarvet. Med det, herr talman, hoppas jag att Alliansen svarar på en del av de frågor jag ställt. (Applåder)

Tina Ehn (MP)

Anf. 137 Tina Ehn (MP)

Herr talman! Vårt betänkande i dag heter Kulturarvsfrågor . Kulturarv är något som varje tidsepok väljer att tolka. Varje samhälles människor bildar sig sin uppfattning om vad som är kulturarv och vad det betyder. Kulturarv har ju egentligen inte några tidsbegränsande ramar. Kulturarv kan vara fysiska byggnader, men det är lika gärna traditioner, berättelser och kunskap. Någonstans är det som kallas kulturarv saker, händelser och material, ett arv, som vi känner igen som människor. Det är något igenkännande eller något som är en del av vår historia. Det är en bro mellan historia, nutid och framtid. Vi som sitter här i dag är med och skapar och påverkar framtidens kulturarv. Är det här med kulturarvet viktigt? Det är ofta väldigt viktigt för oss människor att känna tillhörighet, och kulturarvet är för många människor en del av den viktigheten. Detta är något som gäller för alla människor, även människor som flyr från sitt eget land eller människor som väljer att flytta till ett annat land. Man kan som människa vara både en del av det nya landet och en del av sitt ursprung. Man har också rätt till sin egen historia, sin egen tillhörighet och sitt kulturarv. Det är den världen som vi befinner oss i. Och genom att vara öppen med att kulturarv är lika viktigt för dig som för mig och förstå det blir världen mer intressant, mer utvecklad. Det handlar om att ge varandra okej, att få vara den man är. När vi börjar sortera varandra och exkludera varandra skapar vi motsättningar och rädsla. Det är en väg som inte jag vill gå. När min mamma som fyraåring sattes på ett tåg för en resa från sitt hem till ett annat hem skedde det under en tid när Europa var i krig och oro, när motsättningar och kriser hade skapat hat. Min mamma växte upp mellan två länder, mellan två hem, mellan god mat och gränsen till svält och mellan trygghet och skräck. Jag vet att hon har en fot i varje land och ett hjärta som är delat och att hon har fått extra mycket av både glädje och sorg över livet. Men hon har också genom sitt liv fått mycket mod och mycket stor förståelse för människor från olika håll, en nyfikenhet och en öppenhet. Samtidigt har hon alltid känt att rötterna också behöver skötas om. Jag tror inte att det gynnar ett sammanhållet samhälle att stänga ute varandra genom att säga att vi gör så, eller de gör så. Jag tror på respekt för varandra, för våra olikheter och våra olika arv. I dagens betänkande finns många olika motionsförslag. Jag har inte funnit skäl att bifalla något mer än det som handlar om att verka för den mycket omtyckta fri entré-reformen även på regionala museer. Jag kan här och nu yrka bifall till reservation 5. Det kan tyckas lite fattigt från Miljöpartiets sida att inte ha några egna förslag just i det här betänkandet, som om vi inte brydde oss om dessa frågor. I så fall är det fel uppfattat. Det här betänkandet innehåller skilda motionsförslag som tycks passa under begreppet kulturarv och ger inte någon helhetsbild av allt som skulle kunna gå under den här rubriken. Som exempel på det vill jag uppmärksamma en motion som jag skrev förrförra året som heter Traditionell kunskap för en hållbar utveckling . Det finns väldigt mycket av det materiella kulturarvets kunskapsöverföring i den. Ett annat exempel som jag tar upp nu kanske tangerar kulturmiljö mer. Men det är ju lite gränsöverskridande när det gäller vad man vill lägga in. Vi från Miljöpartiet lägger ofta i våra budgetmotioner mer pengar än regeringen på landsbygdens miljö och struktur för att nå de miljömål som varit rådande. Miljömålsrådet kom 2008 med en samlad uppsättning av förslag för att nå de här målen i en rapport som sade att nu är det bråttom. Men för dem som inte känner till det kan jag säga att i stället för att ta det breda, djupa och gedigna arbetet på allvar och försöka genomföra åtgärderna valde regeringen att ändra bedömningsgrunder och bromsa hela det gedigna arbetet. De 16 miljömålen har mycket med vårt kulturlandskap att göra, som i samma tag även har med den rika biologiska mångfalden att göra. Det handlar om grunder och landskapets historia. Våra kulturarv lever med oss nu och i framtiden, och det beror förstås på hur vi hanterar dem. Ett annat område man skulle kunna nämna är skogspolitiken. Vi ser att vi i dag skövlar gammelskog och tillåter det. Jag skulle vilja säga att kunskaper från förr går att involvera nu och kan leda oss i framtiden och att människan inte är där hennes skor står utan där hennes dröm finns, som Ivar Lo-Johansson sade.

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 138 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag står bakom samtliga sverigedemokratiska reservationer, men jag väljer här att yrka bifall endast till reservationerna 1, 2, 8 och 11. Herr talman! Att drabbas av allvarlig minnesförlust är ett av de svåraste trauman som en människa kan råka ut för. Vi människor är till väldigt stor del, på gott och på ont, en produkt av vår levnadshistoria och av våra minnen. Att förlora sina minnen blir därför också på många sätt att förlora sig själv, att förlora sin identitet, att förlora fotfästet. Det är oerhört påfrestande och destruktivt för en människa att inte längre veta vem man är, var man kommer ifrån, varför man talar som man gör, varför man rör sig och reagerar som man gör och att inte kunna plocka fram och glädjas åt ljusa stunder som flytt, att inte kunna dela dem med andra, att inte kunna minnas och hedra de människor som betytt mycket för en men som inte längre finns kvar, att inte kunna minnas sina misstag och därmed inte heller kunna dra någon lärdom av dem. Allt detta som är sant för en enskild människa som drabbas av minnesförlust är också sant för en nation som förlorar sin historia och sitt kulturarv. Kulturarvet är ju vårt gemensamma kollektiva minne. Vi sverigedemokrater anser att få uppgifter kan vara viktigare för samhällets välmående och harmoniska utveckling än att bevara och levandegöra kulturarvet. Att vi menar allvar med vår ambition att stärka kulturarvets ställning visade vi inte minst i vår senaste höstbudget där vi avsatte långt större resurser än något annat parti till just detta område. Tyvärr är det inte så att alla delar vår syn på kulturarvets betydelse. Det finns de som vill förvränga och förvägra oss våra minnen. Det finns till och med de som vill förstöra dem eller stjäla dem från oss. Det för mig in på motion 326 om kulturarvsbrottslighet. Många goda initiativ har på senare år lanserats för att stävja kulturarvsbrottsligheten, inte minst från Riksantikvarieämbetets sida. Men trots dessa insatser fortsätter kulturarvsbrotten att öka. Dessutom är mörkertalen stora, och få anmälningar leder till åtal. En av grundorsakerna till den låga uppklaringsfrekvensen är att preskriptionstiden för kulturarvsbrott är förhållandevis kort och att polis och åklagare ofta tvingas prioritera brott med högre straffvärde. En viktig åtgärd för att effektivisera bekämpandet av kulturarvsbrotten blir därmed att höja straffvärdet och förlänga preskriptionstiden. Enligt brottsforskaren Lars Korsell på Brottsförebyggande rådet är medvetenheten om kulturarvsbrott låg i Sverige jämfört med i många andra länder. Det är inte bara polis och åklagare utan också tullen som har nedprioriterat kulturarvsbrotten. Mycket mer skulle kunna göras för att förhindra att till exempel stulna kulturföremål förs ut ur landet. I sitt svar på min motion uppger utskottsmajoriteten att man är väl medveten om situationen. Man instämmer i att de låga straffsatserna är en stor del av problemet. Trots detta väljer man att avslå motionen och inte göra någonting. Det är enligt min uppfattning både oansvarigt, ologiskt och oförsvarligt. En faktor av mindre men ändå inte obetydlig vikt i arbetet med att stävja kulturarvsbrott är att det finns ett fungerande system för att belöna den som upptäcker ett fornfynd och väljer att lämna in det till staten i stället för att behålla det själv eller sälja det vidare. Att detta system, vilket motion 207 sätter fingret på, inte fungerar tillfredsställande i dag är således ett allvarligt problem. Motionären från Socialdemokraterna är inte ensam om att se stora brister i det nuvarande systemet. I ett remissvar från 2011 skriver till exempel Statskontoret att det är "ett faktum att omhändertagandet av fornfynd länge har släpat efter vid Riksantikvarieämbetet. Så väl värdering av fyndigheterna som utbetalning av inlösen går långsamt. De stora balanserna är en källa till oro och riskerar att påverka allmänhetens förtroende för myndigheten negativt. Det är generellt viktigt att myndigheter fullgör sina uppdrag på ett effektivt sätt och därför rimligt att skärpa kraven på att Riksantikvarieämbetet handlägger sina ärendebalanser inom rimlig tid. I förlängningen av detta kan långa handläggningstider indikera att en myndighets verksamhet, organisation eller styrningen behöver utvecklas eller ges en mera ändamålsenlig form." Herr talman! En av de institutioner som drabbats värst av kulturarvsbrottsligheten är Svenska kyrkan. Kristna kulturskatter av närmast ofattbart värde har redan stulits och förts ut ur vårt land. Kyrkan har i dagsläget vare sig det kunnande, de resurser eller den ekonomi som krävs för att skydda ens de mest värdefulla kulturskatterna. Men man försöker. Man försöker genom att i allt högre utsträckning stänga och låsa kyrkorna, vilket resulterar i att de kristna kulturminnen som inte blir stulna eller förstörda i stället blir mindre tillgängliga för allmänheten. En del av lösningen skulle kunna vara att, i likhet med vad Sverigedemokraterna föreslår i motion 318, låta utreda möjligheten att i samarbete med kyrkan inrätta ett nationellt kyrkohistoriskt museum i likhet med vad som redan finns i till exempel Nederländerna. Där skulle kyrkans främsta kulturskatter kunna samlas och det kristna kulturarvet skyddas, vårdas och tillgängliggöras för allmänheten. Det är i alla fall klart att någonting måste hända och att staten måste ta ett större ansvar, för vården av det kristna kulturarvet är i dag sorgligt eftersatt på i stort sett alla områden från såväl kyrkan som staten. Ett annat område som tyvärr också är eftersatt är vården av det marina kulturarvet och mer specifikt, vården av våra traditionsfartyg. Enligt den nuvarande kulturminnesvårdslagen ska ett vrak som förlist för mer än hundra år sedan betraktas som ett fast fornminne och har därmed ett starkt lagskydd. De fartyg som däremot har bevarats och stannat kvar ovanför vattenytan saknar bisarrt nog detta lagskydd. Till skillnad från vården av de landbaserade kulturminnesbyggnationerna har vården av de flytande kulturbyggnationerna nästan helt och hållet lämpats över på ideella krafter. Tack vare att det finns och har funnits fantastiska eldsjälar runt om i landet har denna ordning fungerat någorlunda så här långt. Nu ser dock denna ordning ut att ha nått vägs ände. Den ideella sektorn inom den marina kulturarvsvården står inför ett generationsskifte som kommer att dränera verksamheten på mycket kraft. Resultatet kommer sannolikt att bli att fler traditionsfartyg antingen kommer att förfalla eller föras ut ur landet. I motion 324 förordar Sverigedemokraterna att staten ska ta ett större ansvar för det marina kulturarvet. Vi pekar bland annat på vårt grannland Norge, där det statliga stödet är hela 20 gånger större jämfört med Sverige och där man har byggt upp nationella fartygscentrum dit ägare av traditionsfartyg kan vända sig för att få hjälp med svåra reparationer och där man samlar kompetens och kunskap om såväl den materiella som den immateriella delen av det marina kulturarvet. Herr talman! De frågor som jag har tagit upp här är bara en bråkdel av de förslag som vi sverigedemokrater har för att stärka vårt nationella immunförsvar mot faran med en smygande kollektiv minnesförlust. Vår uppfattning är att det behövs en rejäl ambitionshöjning på kulturarvsområdet och att detta är ett viktigt led i arbetet med att bevara den nationella gemenskap som har varit en ovärderlig grund för framväxten av vårt demokratiska, fredliga och framgångsrika samhälle. Jag beklagar att denna ambition inte delas av regeringen, och jag beklagar den idélöshet som regeringen har visat på det här området så här långt under mandatperioden.

Per Svedberg (S)

Anf. 139 Per Svedberg (S)

Herr talman! Det var många kloka ord, Mattias. Det ska du ha kredd för. Men det jag blir lite nyfiken på är att vi ganska ofta i debatten har en diskussion om vilka som ska och vilka som inte ska. När vi pratar om kulturarvet vet både Mattias Karlsson och jag att det är influerat av en mängd olika kulturer som har gjort att det har vuxit fram och blivit som det har blivit. Som jag sade i mitt anförande: Om vi förflyttar oss ungefär 150-200 år framåt i tiden, hur känner Mattias Karlsson det inför kulturarvets framväxt?

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 140 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka eller besvara den frågan. Jag hoppas att jag inte lever om 150 år, för då är jag nog ganska skröplig. Jag hoppas att det som har bevarats inte bara är sådant som produceras nu och under de år som ska komma utan att väldigt mycket av det som funnits längre tillbaka i tiden har bevarats. Jag är dock lite orolig för hur det ska gå till, för jag ser en regering som inte har några ambitioner på området, och jag ser också en opposition som inte har någon särskilt offensiv politik när det gäller att bevara kulturarvet. Men jag hoppas att det kan bli ändring på det och att även de saker som vi i dag betraktar som kulturarv fortsätter att leva vidare så att de finns kvar även om 150 år.

Per Svedberg (S)

Anf. 141 Per Svedberg (S)

Herr talman! Det var härligt att höra, tycker jag, för det som är det intressanta just nu är att vi väl aldrig någonsin har influerats så mycket av olika kulturer som skapar kulturarvet framgent. Jag tror inte heller att jag kommer att vara verksam om 150 år, så det behöver vi inte diskutera. Ni för ett ganska intressant resonemang om vilka som har rätt och vilka som inte har rätt att vara här. Ni påför ganska ofta i debatten att om vi inte hade den invandringspolitik som vi har så skulle det inte se ut på ett visst sätt. Då skulle vi kunna göra det ena och det andra. Men i det här fallet måste väl ändå Mattias Karlsson vara med på tanken att eftersom vi har en mångfald och så många som bidrar till att utveckla och skapa ett framväxande kulturarv så är det jättebra.

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 142 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Vi influeras mycket av andra länder. Jag ser inga problem med det, och det har jag sagt tidigare, så länge de influenser som kommer är frivilliga, så länge vi tar till oss det vi vill ta till oss och har möjlighet att avhända oss det vi inte vill ta till oss. Tyvärr är det inte så med det mångkulturella samhällssystem som Per Svedberg förespråkar. I det samhällssystemet blir vi tvungna att ta till oss och påverkas även av sådana kulturella influenser som vi inte känner passar i vårt samhälle och som vi inte vill ha här. Kulturarvet skapas hela tiden, säger Per Svedberg. Så är det, men det är inte per automatik så att vi måste ha ett mångkulturalistiskt samhällssystem bara för att vi har en invandring. Det finns en möjlighet att anpassa sig och bli en del av den svenska kulturella gemenskapen. Vad den här diskussionen och striden om framtiden kommer att utmynna i återstår att se, men om 150 år hoppas jag att företeelser som tvångsäktenskap, hedersvåld och andra saker inte är en del av kulturarvet och att det inte är någonting som Per Svedberg vill se på svenska museer om 150 år .

Bengt Berg (V)

Anf. 143 Bengt Berg (V)

Herr talman! När det gäller kulturarvsfrågor är det två ord som osökt infinner sig: ansvar och tillgänglighet. Upp i ljuset, ut till folket med denna skatt och källa till kunskap om vårt förgångna, om samhällenas förändring, om arbete, livsmönster och traditioner! I dag avhandlar vi kulturarvsfrågorna, och jag vill speciellt yrka bifall till två av våra reservationer, nr 5, som handlar om fri entré på regionala museer, och nr 9, som handlar om digitaliseringen av värdefullt fotografiskt material i Kiruna. När jag ändå är inne på digitaliseringen, denna viktiga uppgift med att göra samlingarna tillgängliga, vill jag dela med mig av en stark gårdagsglädje. Jag hade nämligen lyckan att göra ett studiebesök på Sveriges Radios bildarkiv, som är otroligt intressant och som hyser inte mindre än fem miljoner originalbilder i pappersformat. Det är en osedvanlig bredd på dessa bilder, alltifrån skördetröskor i Stalins Sovjet till cirkusbröllop i Paris 1948, engelska kungahuset, Berlin i ruiner, svenska 50-talsidyller och Monica Zetterlund som sitter och tittar beundrande på Ella Fitzgerald i en sminkloge. Även dessa bilder digitaliseras. Ungefär 30 000 finns tillgängliga på nätet. Min fråga och min farhåga gäller dock detta arkivs framtid. Utredning pågår nämligen och en diskussion om att arkivet ska omhändertas av företaget Scanpix, det vill säga hamna utanför det public service-ansvar som Sveriges Radio står för. Jag menar att detta vore ett tragiskt bidrag till den hotande glömska som tenderar att breda ut sig över fosterlandet. Herr talman! Mellan de virtuella världarna öppnar sig hela tiden nya möjligheter. Jag tycker också att man kan betrakta arkeologin som ett nyttigt redskap, denna historiens backspegel med vars hjälp vi kan vinna kunskap och insikt om gångna generationers liv och leverne. Kulturarvet spelar en mycket viktig roll för ett hållbart samhälle och pekar i den meningen framåt i ett viktigt medborgarperspektiv, ett arv som ska vårdas och omhändertas, ansvaras för men också användas för allas vårt gemensamma bästa. Det krävs med andra ord ett folkligt, uthålligt engagemang i kulturarvsfrågan och därtill en nära kontakt med forskningen och kulturinstitutionerna. Naturvården och kulturmiljövården är som jag ser det två sidor av samma mynt. Kulturlivet betyder också mycket genom sina inte mätbara värden, men ändå viktiga värden som kulturell identitet och lokal självkänsla, betydelsefulla också för en hållbar, grön framtid. Herr talman! Min egen bakgrund är förankrad i norra Värmland, i gränslandet mellan den uppodlade leende Fryksdalen, omsjungen av Selma Lagerlöf i Gösta Berlings saga , och den lite mer mörka vildmarken dit finska invandrare från Savolax kom för att bygga sig liv och framtid. De svedjade skog, sådde råg och födde sina barn i bastun. Bastun var det första som byggdes. Jag vill passa på tillfället att förmedla fyra rader av en bygdediktare som skrev på sin nordvärmländska dialekt. Ja vet e litta fatti bygd Langt nol i Värmlands skoger Ja vill ni helst skull se'a När som sola strör sitt gull . Dessa bygder och skogar var förr befolkade på ett helt annat sätt än de är i dag. Men genom arkeologiska utgrävningar kan vi få väldigt mycket kunskap om den fascinerande berättelse som finns också i denna karga trakt. Det som i dag med fog kan kallas glesbygd var några generationer tillbaka väldigt livaktiga bygder. Man levde sina egna liv genom självförsörjning, utan att märkas så mycket i de stora sammanhangen. Historiens rötter ligger djupare än man kan tro. Långt innan finnarna kom på 1600-talet, så långt tillbaka som till den yngre stenåldern finns lämningar bevarade. En storhetstid för norra Värmland brukar man räkna mellan 900- och 1100-talen. Herr talman! Att på ett varsamt och kunnigt sätt hantera denna naturgåva och detta kulturarv har verkligen gjorts i norra Värmland. Utmarksmuseet, som från början hette Jakt- och fiskemuseet, fick ett komplement genom en fantastisk bildvävnad, en sorts textil roadmovie, på 40 meter som handlar om pilgrimsvandringen från Vänerlandet upp till Nidaros i Norge. Man satte också i gång en säter, Ransbysätern, dit folk kan komma för att andas frisk luft och för att få en liten aning om hur livet en gång levdes mellan Värmlands blånande berg och vajande granskog. Ett studium av gångna tiders livsvillkor säger oss också att folk i Värmland var mångsysselsatta, att man såg det som någonting positivt att vara arbetsmänniskor och att man genom sitt arbete och genom råvarorna - skogen, järnet, vattenkraften och dessutom den egna arbetskraften - var med och formade det som i dag är Sverige, vårt gemensamma fina folkhem. Detta vill jag påminna om nu när andra tider råder, nu när landsbygden och skogslandet betraktas som en tärande del, när vi som bor i det inre stödområdet alltför ofta känner att vi står med mössan i handen - vi som var med om att bygga upp det här landet en gång i världen. Allt detta riskerar att falla i glömska, och just den arkeologiska forskningen kan motverka detta. Den är det nödvändiga verktyget för insikt och förståelse, liksom ett lokalt engagemang och ett folkligt deltagande. Kulturarvet, herr talman, kan främja det sociala kapitalet, stimulera till mötesplatser och upplevelser, skapande av alternativ produktion, deltagande och ansvarstagande. Allt är viktigt för oss som vill satsa på en hållbar framtid.

Peder Wachtmeister (M)

Anf. 144 Peder Wachtmeister (M)

Herr talman! Vi verkar alla vara rörande överens om att kulturarvet och kulturmiljön är något väldigt viktigt. Det är väl inte så konstigt. Det finns väl ingen invånare i vårt land som inte tycker att den frågan är viktig. Med det vill jag börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner. Det känns, som någon nämnde här, konstigt att yrka avslag på alla motioner när vi ändå kanske tycker samma sak. Men vi vet ju att vissa saker är på gång med utredningar och annat som kommer fram så småningom. Det finns därför ingen anledning att godkänna motionerna i dag. I årets budget står som målsättning för vårt engagemang för kulturarvet ett försvarat och bevarat kulturarv ett hållbart samhälle med goda och stimulerade miljöer med kulturmiljöarbetet som en drivande kraft i omställningen allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön nationell och internationell solidaritet och respekt inför olika gruppers kulturarv. Jag fick fundera ett tag på vad man menade med den sista meningen. En del av kulturutskottet fick resa till Japan. Vi var i Kyoto och fick lära oss en mångtusenårig tradition, nämligen hur de lagade te. Vi kanske inte respekterar den traditionen lika djupt som vi gör med andra traditioner, men vi förstod att i andra länder är vissa saker mycket viktiga. Per Svedberg började som alla socialdemokrater gör i alla debatter, nämligen med att säga att regeringen gör ingenting. Vad sker då med de 925 miljonerna i budgeten? Riksantikvarien får 225 miljoner, kulturmiljövården får 200 miljoner och kyrkan får 460 miljoner. Det låter mycket. Samtidigt kan vi sätta det i relation till huset på andra sidan vattnet, Riksarkivet, som renoverades för 200 miljoner. Det är en enda byggnad. Jag kan hålla med om att det behövs mycket mer pengar för att klara kulturarvet, men samtidigt kommer samhället aldrig att klara kulturarvet självt. Samhället kan stödja och uppmuntra, men alla goda initiativ ute i Svea rike måste komma från annat håll. Om samhället skulle ta hand om allt skulle det bli en orimlig kostnad. Per Svedberg tog upp frågan om fornfynd. Jag har aldrig funderat så mycket på frågan. Jag har ett antal stenyxor som ligger hemma. De hittades någon gång på 40-talet, och de ligger på den öppna spisen. I dag hade man kanske blivit polisanmäld om man inte hade lämnat in dem. Av förslaget i betänkandet framgår att Riksantikvarieämbetet har ett uppdrag. Dessutom ses lagstiftningen över. Frågan om fri entré återkommer ofta. Resultatet av indragningen av den fria entrén var en ökning av antalet besökande på museerna. Det gäller kanske inte de små museerna ute i glesbygden, men för de större museerna där det finns stort intresse för deras utställningar ökar besöken betydligt mer än tidigare. Mattias Karlsson tog upp frågan om det marina arvet. Det är inte så lätt att bygga museer för alla båtar. Nu ska Marinmuseum i Karlskrona bygga en hall för ubåtarna. En stor del kommer att investeras där. Så småningom kommer både Kronan och andra båtar att få möjlighet till tak över huvudet. Bengt Berg diskuterade lokala museer. Det finns exempel på mycket gamla och lokala museer, men det finns även exempel på nya och lokala museer. I Nyköping finns ett lokalt museum. Man har med hjälp av frivilliga krafter byggt ett flygmuseum på den gamla flygflottiljen. Det finns inga statliga pengar utan det är bara med egna händer som det har byggts upp, vilket är fantastiskt. Det kanske saknas vissa delar i betänkandet, till exempel den pågående översynen av lagstiftningen som ska läggas fram i maj. Vi avvaktar tills den kommer för att få veta var den landar någonstans i fråga om de nationella målen på kulturmiljöområdet. Jag vill kommentera Irene Oskarssons motion om kulturarvet vad gäller kulturbyggnader på landsbygden. Man kan inte dra alla över en kam, utan man måste ta hänsyn till möjligheterna att ta hand om dessa byggnader på landsbygden. Själv har jag varit engagerad i dessa frågor under ett tiotal år som ordförande i en organisation för kulturmiljö och kulturbyggnader. Man skulle vilja ha en morot för att uppmuntra de insatser som görs, inte hindra. Det finns flera sätt att göra förändringar. Vi kan återkomma till det. Låt mig gå över till behandlingen av Nationalmuseum. Jag är delvis bekymrad även i den frågan. Det hela kommer att delas upp i två etapper. Nu kommer museet att krocka lite grann med Nobelmuseet, som ska hamna på tomten bakom. Innan man är helt övertygad om var Nationalmuseum ska placeras inför etapp 2 borde man kanske inte gå fram så fort med Nobelmuseet, som vi i och för sig betalar 11 miljoner kronor om året för för att ligga i Gamla stan. Nobelmuseet kan ju flyttas över till Riksarkivet, som redan står där och som det har investerats 200 miljoner i. Det är inte så långt att flytta. Men Stockholms stad och Nationalmuseum var inte helt överens förstod vi när vi fick redovisningen i utskottet. Jag kan inte låta bli att även ta upp Sverigedemokraternas motion om ålagille och världsarv. Jag har faktiskt själv varit med om ett ålagille för rätt många år sedan någonstans norr om Simrishamn. Man skulle med naken överkropp fånga ål i en tunna. Tanken då att ålagillet skulle vara en världsarvsfråga var rätt fjärran. Det är den väl fortfarande. Sverigedemokraterna har ett särskilt yttrande där de föreslår att en kulturarvsfond ska inrättas. Det finns en stiftelseutredning, och det skulle vara bra om den lades fram någon gång. Kultur är inte skattebefriat. I de fall stiftelser skänker pengar till kulturaktiviteter är kultur inte med på listan över skattebefriade aktiviteter. Om utredningen lades fram skulle det underlätta att få mer pengar till kulturen även från privata intressenter. Sedan har vi Kulturarvslyftet. Jag kan hålla med om att det är trögt i dörren. Få har fått information. Där måste man öka tempot.

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 145 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Det finns mycket att säga om det Peder Wachtmeister nyss framförde. Jag skulle kunna tala i flera timmar om de ämnen och kommentarer Peder gjorde. Men jag tänkte hålla mig till motionen om kulturarvsbrott. Peder sade inledningsvis att det finns frågor där motionärer och utskottsmajoritet är helt överens, men det finns ingen anledning att skynda på och det finns ingen anledning att bifalla motioner där det finns utredningar som väntar. Jag förstår faktiskt inte riktigt den utgångspunkten i fallet med motionen om kulturarvsbrott. Det kan finnas en poäng i att vänta in utredningar om man känner att man inte har problembilden klar för sig eller om det kan finnas ytterligare information som kan ha avgörande betydelse för hur man kommer att ställa sig till slut. Här har ni deklarerat att ni instämmer fullständigt i problembilden. Riksantikvarieämbetet och Brottsförebyggande rådet har konstaterat att kulturarvsbrott är ett stort problem som ökar. En av de viktigaste åtgärderna att vidta för att komma till rätta med brottsligheten är att skärpa straffen och förlänga preskriptionstiden. Huruvida det finns en utredning som väntar eller inte är oklart. Det står i betänkandet att kulturministern överväger om hon ska vidta några åtgärder eller initiera en översyn. Jag kan inte se varför man inte här och nu kan bifalla motionen, speciellt eftersom det finns en tidsaspekt i det hela. Det försvinner kontinuerligt värdefulla kulturskatter från vårt land. Att stoppa detta måste vara en prioriterad fråga, så fort som möjligt så att inte fler föremål försvinner från vårt land för all framtid. Det måste vara en prioriterad fråga. Varför kan Peder Wachtmeister och Moderaterna inte bifalla motionen när vi är helt överens och ni redan har gjort en problembeskrivning och analys av situationen?

Peder Wachtmeister (M)

Anf. 146 Peder Wachtmeister (M)

Herr talman! Det är på det viset att departementet har frågan och arbetar vidare med den. Riksantikvarieämbetet har ett uppdrag under 2012 för att komma fram med olika förslag om att garantera det här. Sedan vet vi att i till exempel kyrkornas fall är det en väldigt dyrbar process att sätta in larm i alla svenska kyrkor. Därför har man kanske försökt plocka undan värdefulla föremål, vilket i och för sig också är tråkigt. Motivet för Moderaterna att inte säga ja till motionen är att vi vill ha lite mer kött på benen innan vi tar fram ett förslag på hur man ska hantera de här frågorna.

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 147 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Men det jag talar om är specifikt att skärpa straffen och förlänga preskriptionstiden. Där har ni redan gjort ett ställningstagande. Ni säger att det behövs, att det är viktigt och att vi måste göra det. Riksantikvarieämbetet och Brottsförebyggande rådet säger exakt samma sak. Vad är det ni ska vänta på? Jag förstår inte det. Jag tycker att det är ett oansvarigt hanterande. Jag menar också att det tyvärr nog är ett tecken på hur regeringen ser på kulturarvsfrågorna. Man behandlar kulturarvsfrågorna med nonchalans och ointresse. Det återspeglar sig i alltifrån denna fråga till hur man har behandlat Kulturarvslyftet och många andra frågor. Jag beklagar det. Men det är kanske samtidigt inte så förvånande när vi har en moderat statsminister, en moderat kulturminister och moderata ledamöter i kulturutskottet som offentligt har uttalat att man ser det svenska som endast barbari.

Peder Wachtmeister (M)

Anf. 148 Peder Wachtmeister (M)

Herr talman! Det är alltid lätt att kritisera, men det är svårare att komma med egna förslag. Kulturarvslyftet uppfattas som väldigt positivt av många. Sedan tar det ett tag innan det kommer i gång. Så är det med alla sådana här nya innovationer, som man får kalla det eftersom det är en nyhet. Jag vill påstå att man väldigt aktivt följer det här. Det ingår dessutom att skaffa fler jobb för fler människor, och det finns ingenting negativt i det.

Per Svedberg (S)

Anf. 149 Per Svedberg (S)

Herr talman! Ja, Peder, du är en behaglig herre. Fast jag måste nog rätta dig på en punkt. När fri entré-reformen avskaffades sjönk besökstalen dramatiskt. Sedan har de stigit. Så var det. Det var inte så att man utgick från den punkt då man avskaffade den och det sakta gick uppåt, utan det var en dramatisk sänkning och i vissa fall nästan katastrof i besökstal. Jag tror att vi kan vara överens om att rätta till historieskrivningen en smula. Vi var ganska överens om Kulturarvslyftet, effekterna och tempot, och då blir i konsekvensens namn frågan: Vad tänker ni göra åt det?

Peder Wachtmeister (M)

Anf. 150 Peder Wachtmeister (M)

Herr talman! Det är svårt att tolka besökssiffror. Det nya fotomuseet på Söder, nere vid hamnen, gick på Moderna museets siffror när de skulle starta sitt museum. Moderna museet hade då 550 000 besökare, och de sade att fotomuseet säkert kommer att ha hälften. Det visade sig att Moderna museet även mätte personalen som gick ut och rökte. Alla som gick fram och tillbaka i dörren mättes. Det är ingenting som jag har hittat på, utan jag har fått informationen av dem som driver fotomuseet. Därför tycker jag att det är lättare att tolka besökssiffrorna om man får betala en peng. Då går det att registrera varje betalande. Det är möjligt att det dippade då, men kanske alla de som gick in på museet med barnvagn försvann när de blev tvungna att betala. Jag tror att det är positivt att man får betala en peng när man går in och på det sättet känner ett visst ansvar.

Per Svedberg (S)

Anf. 151 Per Svedberg (S)

Herr talman! Det var ju inte bara det att det dippade lite grann, utan det var ett tapp på drygt 40 procent. Det var förmodligen fler än de som gick ut och rökte. Då går jag till fråga nr 2, Kulturarvslyftet och tempot: Hur tänker majoriteten försöka styra upp det här så att effekterna blir så positiva som de skulle kunna bli? Jag måste vara ärlig och ge en eloge för det: Det här är bra och viktigt. Men desto mer problematiskt blir det att det inte utnyttjas. Det måste bero på någonting. Hur tänker ni framgent vad gäller kulturarvslyftspengarna?

Peder Wachtmeister (M)

Anf. 152 Peder Wachtmeister (M)

Herr talman! Det finns ett bekymmer. I fredags var jag i Sörmland och tittade på ett antal olika kulturbyggnader, och där var det ingen som kände till Kulturarvslyftet. För det första måste man gå ut med mycket mer information. För det andra måste man informera Riksantikvarieämbetet om hur de hanterar de här frågorna för att få ut information snabbare. Det finns ju länsmuseer som har jobbat med frågorna, även länsstyrelser, och man kunde hantera de människorna på ett bättre sätt. Om människor som vårdar en kulturbyggnad inte vet om att det finns är det ett problem - det håller jag med om.

Anna Steele (FP)

Anf. 153 Anna Steele (FP)

Herr talman! Kulturarvsfrågor - jag skulle tro att det låter ganska tråkigt för de flesta, lite dammigt och instängt eller kanske jordigt, med skelettdelar och gamla mynt, eller kanske fäbodar, knätofsar eller samiska. Hur kul eller intressant skulle det kunna vara? Möjligen skulle det kunna finnas en och annan som börjar tänka på hur vi i Sverige har en historia där vi bland annat mätte skallar på samer och tvångssteriliserade romer. Den bakgrunden har vi också, tyvärr. En otrevlig bakgrund verkar dock inte bekomma Sverigedemokraterna, som vill att det ska genomföras återkommande nationella informationskampanjer i skolorna om kommunismens och nationalsocialismens brott mot mänskligheten. För min egen del finge det gärna genomföras informationskampanjer varje dag i dessa ämnen i skolorna. Nu är det ju så att skolorna har historia på schemat, och där ingår att läsa om kommunism och nationalsocialism. Vad som inte ingår på schemat är att läsa om att Sverigedemokraterna har sitt ursprung i nationalsocialismen. Den motionen finner jag därför ganska märklig - man skulle till och med kunna kalla den ett självmål. Sedan har vi en annan motion som vill att uppdraget om att upplysa om kommunismens brott, som Forum för levande historia har, ska tas bort. Det märkliga med den motionen är förstås, förutom det märkliga att man inte vill att det ska upplysas om kommunismens gigantiska brott mot mänskligheten, att den inte är skriven av en vänsterpartist. Då hade jag inte varit särskilt förvånad. Nej, den är skriven av en socialdemokrat. Nå. Jag tycker att uppdraget som Forum för levande historia har är bra och att inget i det behöver tas bort. Jag skulle vilja tala mer om kulturarv, det som syftar på allt ifrån byggnader till artefakter, lika med konstgjorda föremål, till små smycken och mynt, bara som några exempel. Det är de saker som arkeologer med oändligt tålamod och allra största försiktighet tar fram ur jorden där de har legat gömda sedan urminnes tider emellanåt. Ibland kan de ha legat bara några århundraden. Det är de saker som bevaras på våra museer och andra institutioner, de saker som det forskas om eller som förevisas för oss alla. Det är saker som restaureras, rengörs eller lagas, som till exempel inredningar eller tavlor. Vidden på detta är enorm eftersom det handlar om hur människor levde förr, och då ingår både vardagsprylar som bestick och hygienartiklar till intrikata mojänger eller fina smycken. Kulturarv är också folkmusik, sånger, berättelser - Imse vimse spindel och Bockarna Bruse . Människor har inte förändrats så mycket under århundradena. Vi har alltid behövt äta och ta hand om våra kroppar. Vi har alltid velat bli roade, alltid varit på resande fot, bedrivit handel och jordbruk, alltid fått barn eller blivit sjuka och alltid krigat, blivit gamla och dött. Det som ändrats är ju medellivslängden och hur vi gjort alla de där sakerna, genomlidit dem eller blivit roade. Det är mycket intressant att blicka bakåt för att förstå oss själva och då kunna blicka framåt med nya ögon. Alla dessa otaliga saker som finns över hela vårt land på olika håll görs nu mer och mer tillgängliga via nätet till en enorm skara människor, ja, så stor att den inte skulle få plats i de flesta byggnader där tingen förvaras. Förutom att vi i Sverige kan titta på saker som finns här kan människor i andra länder också titta på dem. Dessa skatter, som ger oss en större förståelse om oss själva, kan alltså hela världen ta del av. Och vi kan göra likadant med andra länders föremål, alltså titta på dem på nätet. Det är klart att detta att se saker IRL - in real life, datasfärens uttryck för "i verkliga livet" - är den ultimata upplevelsen. Att få se mumier på plats i Egypten eller målningar på plats i taket på Sixtinska kapellet i Italien är förstås häftigt. Att känna dofter och se saker i sitt rätta sammanhang går inte att överträffa. Å andra sidan: Om man aldrig någonsin kommer att resa till de länder och platser där det man vill se finns, då är nätet helt oslagbart. Det går på ögonblicket att se det man vill se. Det är extremt billigt. Dessutom får man ofta hela föremålets historik presenterad för sig och extra kuriosa också, vilket man oftast inte får IRL. Riksantikvarieämbetet ansvarar för dessa frågor och har till uppdrag att föra över så mycket som möjligt till nätet. Det har gjorts och görs ett formidabelt arbete och kommer att behöva göras mer. Den som bara har tillgång till en dator och uppkoppling har hela världen vid sina fingertoppar. Det tycker jag är väldigt häftigt. Jag ska säga att Folkpartiet verkar för fri entré på statliga museer. I förlängningen borde även regionala museer kunna tas med i den tanken, tycker jag. Härmed ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

Per Svedberg (S)

Anf. 154 Per Svedberg (S)

Herr talman! Nu fick jag nästan svar på en fråga. Jag tänkte prata lite om fri entré på museer. Du kan få möjlighet att utveckla det lite mer, Anna. De effekter som man fick ut av reformen med fri entré var att man breddade gruppen som tog sig till och fick se delar av kulturarvet. Hur känns det nu, när resonemanget mer är "Jo, men det är nog bra om du betalar"? Känns det inte lite märkligt för dig, Anna?

Anna Steele (FP)

Anf. 155 Anna Steele (FP)

Herr talman! Det känns inte märkligt för mig personligen eftersom jag aldrig har varit med om att fatta några av de besluten. Däremot kan jag tycka - och har tyckt hela tiden - att det ska vara fri entré på museer som är statligt ägda. De är till för alla, precis som biblioteken. Jag tycker verkligen att man kan se en förändring i besöksbilden. För mig känns det inte som att jag kan stå här och säga att det blir fler besökare därför att man tar betalt - det kan jag inte säga. Sedan kanske du vill fråga mig, eftersom vi sitter med i Alliansen, varför detta inte har genomförts. Det handlar om att vi är fyra partier och måste arbeta med detta. Det är dessutom inte en budgetfråga, så jag kan inte säga nu att vi går med på ert motionsförslag.

Per Svedberg (S)

Anf. 156 Per Svedberg (S)

Herr talman! Jag förstår situationen. Däremot skulle vi kunna vara lite filosofiska i fråga om tankarna kring effekterna av fri entré. Jag tror att vi är ganska överens om det. I takt med att vi får ett samhälle som vi drar isär en smula - inkomstklyftorna ökar och så vidare - blir den här typen av reformer otroligt viktig för att dra ihop och förena. Hur reflekterar Anna kring det? Den politik som bedrivs i dag gynnar ju inte på något sätt dem som har det sämst ställt att komma i åtnjutande av vår kultur. Kan du utveckla Folkpartiets hållning om detta att bygga broar mellan grupper, folk med inkomstskillnader och olika folkslag?

Anna Steele (FP)

Anf. 157 Anna Steele (FP)

Herr talman! Jag tycker att Per Svedberg slår in en öppen dörr. Jag har just sagt att alla partier inom Alliansen kanske inte har precis samma förhållningssätt. Jag tycker att du och jag är väldigt överens. Jag tycker absolut, som jag sade förut, att de statliga museerna verkligen borde ha fri entré, och vi verkar för det. Det är väldigt viktigt för alla människor i vårt land att ha tillgång till dessa olika museer där alla dessa föremål finns, där vårt kulturarv finns presenterat. Det ska vara lätt för alla att se.

Per Lodenius (C)

Anf. 158 Per Lodenius (C)

Herr talman! Kulturarvets område är mycket brett, som många före mig i talarstolen har påpekat. Jag tänkte koncentrera mitt anförande något men vill samtidigt betona att många andra delar av kulturarvsområdet som jag inte kommer att ta upp i det här anförandet självklart också är viktiga. Under det senaste årtusendet har ett kulturarv i form av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer byggts upp i Sverige. Det handlar om ett i allra högsta grad levande kulturarv, eftersom det fortfarande används. Jag tänker då inte minst vid alla högtider under året men också som konsertlokaler och som besöksmål för turister. För många av oss är också kyrkobyggnaden en viktig plats i både glädje och sorg. De allra flesta av oss har ju något slags personlig relation till just en kyrkobyggnad. Kyrkorna och byggnaderna som hör till kyrkorna är också en källa till kunskap om vår gemensamma historia, hur vi levde och hur Sverige befolkades av hantverkare och andra yrkesmänniskor från olika delar av vår värld. Det var de som hjälpte till att bygga vårt land och då också våra kyrkor. I många kyrkor finns också bevis för Sveriges lite mer våldsamma historia, från den tid då vi var en krigförande nation. Det kan vi se genom de utsmyckningar som finns i många kyrkor som är krigsbyten från dessa år. Att bevara och hålla kyrkorna öppna - denna del av vårt kulturarv - är en angelägenhet för Centerpartiet. Många centerpartister är också engagerade, både lokalt och regionalt, i att bevara och utveckla den svenska kyrkan och då också kyrkobyggnaderna. Centerpartiet medverkade till att förändra relationerna mellan Svenska kyrkan och staten. Men vi har samtidigt framhärdat i att staten måste vara med och ta ansvar för att det gemensamma kulturarv som Svenska kyrkans byggnader representerar ska bevaras och också vara tillgängligt för alla. Staten bidrar till bevarandet och upprustningen av detta kulturarv med en årlig kyrkoantikvarisk ersättning. År 2009 fattade också riksdagen beslut om att staten ska ta ett fortsatt ansvar med en årlig kyrkoantikvarisk ersättning som jag i dag tror omfattar 460 miljoner kronor, årligen återkommande. Det var ett viktigt beslut som Centerpartiet arbetade för, då den kyrkoantikvariska ersättningen är av stor betydelse just för att bevara en stor del av vårt kulturarv. Samtidigt - med tanke på Sverigedemokraternas motion och reservation i betänkandet - vill jag lyfta fram det uppdrag Historiska museet har och det arbete museet gör för att bevara och synliggöra svensk kyrkohistoria. Bland annat har man i museet en utställning med rikt utsmyckade altarskåp. Där kan man också lära sig att berättelserna på altarskåpen med sina bilder och skulpturer var medeltidens sätt att sprida Bibelns texter, då de flesta som bodde i Sverige under denna tid inte kunde läsa. Herr talman! Det är viktigt att vårt rika kulturarv är tillgängligt för alla. Det kan ske genom digitalisering, och det kan ske genom ordentlig skyltning av besöksmål, så att besökare lättare kan hitta. Det finns många olika sätt. Det kan handla om att man kanske kan göra ett spontant, oplanerat besök när nyfikenheten tar överhanden när man råkar passera en skylt som pekar ut ett intressant kulturarv eller hittar något spännande på nätet. Men då är det också viktigt att vårt kulturarv så långt det är möjligt är fysiskt tillgängligt för alla, också för personer som har funktionsnedsättning. Jag är just nu ute på en turné i vårt land. Det är en kulturtillgänglighetsturné. Till min hjälp har jag lokalt förankrade centerpartister och lokala kulturarbetare. Vad jag letar efter runt om i Sverige är hur man kan göra kulturen tillgänglig. Det handlar om den geografiska tillgängligheten. Var i landet, i regionen, i kommunen är det man erbjuder kultur? Det handlar om den socioekonomiska tillgängligheten. För vem har man kulturen? Vem tar del av kulturutbudet? Och det handlar om tillgängligheten för den som har funktionsnedsättning. Jag får se många exempel på hur man aktivt jobbar med att tillgängliggöra till exempel våra kulturarv runt om i vårt land. Vad det ytterst handlar om är att man vill visa upp och sprida det kulturarv som man så stolt vårdar. Och då vill man också självfallet att så många som möjligt ska kunna ta del av detta, oberoende av varifrån de kommer eller vilka fysiska förutsättningar de har. Det finns en vilja att möta dessa frågor, att vara tillgänglig för alla och att också möta nya grupper. Men det finns inte alltid en kunskap om hur man på bästa sätt ska kunna gå till väga för att just tillgängliggöra sitt kulturarv. Det är därför viktigt att vi fortsätter att lyfta fram frågan om allas möjlighet att ta del av våra kulturarv och också visar på goda exempel som är värda att sprida, för det finns gott om goda exempel i vårt land, det kan jag berätta. Vi måste låta våra kulturarv bli tillgängliga på många olika sätt så att alla får en möjlighet att ta del av dem oberoende av varifrån vi kommer, var vi bor eller vilka fysiska förutsättningar vi har. Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.

Bengt Berg (V)

Anf. 159 Bengt Berg (V)

Herr talman! Värderade kollegan Per Lodenius! Det var många vällovliga tankar som framfördes när det gäller tillgänglighet och allas delaktighet i kulturarvet. När vi hörde Peder Wachtmeister förut tyckte jag mig förnimma en liten irritation över långsamheten hos Kulturarvslyftet. Det går helt enkelt långsamt. I och med att projektet bara ska pågå i tre år kan inte startsträckan vara hur lång som helst. Det fanns också vissa betänkligheter från kritiker om hur det hela var uppbyggt. Personalen som ska utföra de här noggranna uppgifterna ska läras upp. Om jag har förstått det hela rätt byts dessa personer ut efter ett år, och då kommer det nya. Då kan man ju tänka sig att det blir en lång startsträcka igen. Jag undrar hur Per Lodenius ser på att Kulturarvslyftet framskrider i ultrarapid och kanske inte får den maximala effekten.

Per Lodenius (C)

Anf. 160 Per Lodenius (C)

Herr talman! Bengt Berg tar upp Kulturarvslyftet. Jag är glad att vi genomför Kulturarvslyftet. Det är en väg att komma in i arbete, få en sysselsättning och kunna bidra även om man har en funktionsnedsättning. Men jag är också frustrerad över att det inte går snabbare och att vi inte lyckas ännu bättre. Jag är glad över de 160 personer som får ta del av Kulturarvslyftet och kan komma in i arbete, men det är långt ifrån målet på 4 400. Jag tror att det kommer att accelerera ännu mer. Vi är bara i början av det här arbetet. Jag är övertygad om att det kommer att accelerera ytterligare, vi är lång ifrån målet än så länge. Men låt oss för den skull inte redan nu se det här projektet som ett misslyckande. Det är tvärtom ett lyckat tillfälle för var och en som till slut får en möjlighet att komma ut och arbeta och får arbetsträning.

Bengt Berg (V)

Anf. 161 Bengt Berg (V)

Herr talman! Det är gott och väl att människor som har stått utanför arbetsmarknaden och på olika sätt hamnat lite i kanten av samhället får arbetsuppgifter. Men om man ser det strikt som ett projekt för att lyfta kulturarvet kan man verkligen resa ett och annat frågetecken. Jag tänkte ta upp en delvis annan sak. Enligt Svenska byggnadsvårdsföreningens gula lista finns det väldigt många byggnader som är värda att bevara som står och förfaller. Har Per Lodenius noterat att det är så under sina resor kors och tvärs i Sverige? Hur kan man råda bot på det?

Per Lodenius (C)

Anf. 162 Per Lodenius (C)

Herr talman! Bengt Berg tar upp en viktig fråga när det gäller bevarandet av byggnader. Jag tror att en viktig del i detta är att kunna använda de byggnader som finns ute i vårt land på olika sätt. Det finns en översyn av hur det ska kunna fungera. Det finns också vissa bidrag att få. Allting kan självfallet förmeras. Samtidigt har ägaren av en byggnad också ett ansvar för den. När det gäller den statliga delen i detta handlar det mer om den merkostnad som uppkommer just på grund av att det är en kulturarvsbyggnad. Det kan finnas viktiga bevarandedelar som gör att det kanske kostar mer att renovera eller att hålla en byggnad i skick. Det jag har sett när jag har varit ute på mina resor är att det inte blir lika mycket slitage på en byggnad som används aktivt. Det är när någonting bara blir stående och inte kan användas som det blir ett större slitage.

Lars-Axel Nordell (KD)

Anf. 163 Lars-Axel Nordell (KD)

Herr talman! Tage Danielsson har gett oss många tänkvärda sanningar. Vid ett tillfälle sade han: Den som bara ser framåt och inte bakåt får se upp. Jag tror att det ligger mycket i det. Det är tänkvärt. Det är viktigt att vi lyfter blicken och kan se vart vi är på väg, och framför allt måste vi bestämma oss för vart vi vill komma. Men då måste vi också veta var vi är någonstans i dag och dra nytta av de erfarenheter som gjorts av tidigare generationer. Det handlar om att dra nytta av både misstag och andra erfarenheter. Det finns ingen anledning att, som man brukar säga, uppfinna hjulet gång på gång. När jag på 70-talet skulle ta körkort för bil underströk min körlärare, som hette Jonke, uppe i Sveg att jag skulle titta lika mycket i backspegeln som jag tittade framåt. Jag tror att det är likadant om man ska bygga det goda samhället. Det gäller att ha god kännedom om hur det har varit tidigare. Att ha god kännedom om sitt eget kulturarv är en förutsättning för att bygga upp en egen identitet och för att kunna respektera andra kulturer och värden. Alla människor har ett gemensamt ansvar att värna kulturarvet. Vi är alla medskapare av vår kultur, och med det följer också ett ansvar att föra den vidare som ett arv till kommande generationer. Vårt gemensamma samhällsbyggande kan liknas vid ett träd där stammen utgör det som vi alla har gemensamt och som måste respekteras för att vi ska få ett människovärdigt samhälle. De kulturella rötterna kan komma ur olika jordmån. Den stolta kronan kan breda ut sig åt olika håll. Det behöver inte skapa några som helst problem. Det kan tvärtom förhöja skönheten och värdet hos trädet. En kultur som värnar mångfald är förutsättningen för en positiv integration. Herr talman! Byggnader, kulturlandskap, kulturhistoriska föremål och dokument tillhör den synliga, materiella delen av vårt kulturarv. Här har arkiv, museer och bibliotek ett särskilt ansvar. Det är ett komplext ansvar som kräver ständig förnyelse och utveckling. Det handlar om både ett inåtvänt arbete med registrering, vård, konservering och magasinering och om ett utåtriktat arbete där man gör det synligt genom utställningar, visningar, forskarstöd med mera. Men vårt gemensamma arv är mer än den fasta och synliga del som till stor del förvaltas vid våra museer och arkiv. Det för ögat osynliga kulturarvet i form av gemensamma värderingar, traditioner, religion, livsåskådning, språk, folkminnen, ortsnamn och mycket mer kallas för det immateriella kulturarvet. Det är framför allt i detta kulturarv som vi människor har vår kulturella identitet. Kunskap om sitt eget immateriella kulturarv skänker människor trygghet i deras identitet, vilket är nödvändigt för att vi ska kunna möta och känna respekt för andra kulturer och traditioner. Kulturarvet blir därigenom ett viktigt vapen i kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Ett av de viktigaste kulturarven vi har att förvalta är yttrandefriheten, religionsfriheten, synen på människorna, där varje person är unik, okränkbar och har ett omätbart värde. Motionsbetänkandet som vi i dag debatterar innehåller en rad frågor som berör både det materiella och det immateriella kulturarvet. Kulturminneslagen slår fast att ansvaret för att skydda och bevara kulturmiljön delas av alla. Det är bekymmersamt att det ännu saknas tydliga riktlinjer och lättillgänglig information på Riksantikvarieämbetets hemsida om hur man hanterar fornfynd och hur man uppmuntrar och stöder allmänheten att rapportera. Vi räknar med att detta kommer att lösas inom kort i och med att man nu ser över lagstiftningen och fångar in dessa frågor. Herr talman! Det immateriella kulturarvet är något som mer och mer hamnar i fokus i vår globaliserade värld där många upplever stora förändringar. Sverige har ratificerat Unescos konvention om det immateriella kulturarvet. Den är tänkt som ett komplement till den nuvarande världsarvslistan som ger skydd åt betydande monument och naturområden. Konventionen ska skydda värdefulla kulturella företeelser som muntliga traditioner och språk, traditionell dans och musik, ceremonier och traditionellt hantverkskunnande. Det är jätteviktiga frågor som fångas in i och med denna konvention. Ett arbete har kommit i gång i vårt land för att genomföra konventionen. Vi kristdemokrater anser att det civila samhällets verksamhet inom kulturarvsområdet har goda förutsättningar att vara inkluderande och omfatta många olika berättelser. Civilsamhällets organisationer gör viktiga insatser i kulturarvsarbetet. Den mycket omfattande hembygdsrörelsen, som i min valkrets, Örebro län, har ett sjuttiotal lokala hembygdsföreningar i länets 50 socknar, är en viktig aktör i det lokala arbetet. Det är ganska fantastiskt med en sådan verksamhet. Genom projektet Hus med historia gör regeringen viktiga satsningar för att vårda Sveriges hembygdsgårdar. På det sättet uppmärksammas det betydelsefulla arbete som ideella krafter bidrar med på kulturområdet genom att främja det ideella engagemanget för det bebyggda kulturarbetet. De regionala hembygdsförbunden arbetar på olika sätt med hembygdsföreningarna i projekt som ofta kombineras med informationsinsatser av olika slag. Till sist, herr talman, vill jag nämna ett intressant samarbetsprojekt mellan Arkivcentrum och Studieförbundet NBV i Örebro län där jag varit engagerad som verksamhetschef. Studieförbundets länsavdelning samarbetar i dag med 30-40 olika invandrarföreningar. Man har i projektform haft ett samarbete med Arkivcentrum och genomfört ett hundratal intervjuer med personer i invandrarföreningarna och nedtecknat deras historia från ursprungslandet. På det sättet bidrar vi till ett bredare berättande om kulturarvet som inkluderar människor som flyttat till Sverige och som är en del av vår gemensamma historia. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på de motioner som väckts.

Bengt Berg (V)

Anf. 164 Bengt Berg (V)

Herr talman och Lars-Axel Nordell! Vi här uppe i den höga nord har en speciell och för oss betydelsefull miljö, och det är skogen. Om jag förstod det hela rätt stod din vagga, Lars-Axel Nordell, i Sveg, kanske mitt i skogen - åtminstone ligger Sveg mitt i skogen. Det har länge förts en intensiv skogsdebatt i det här landet. DN har publicerat fyra uppmärksammade artiklar av Maciej Zaremba. Jag och säkert många med mig skulle vilja veta hur ni ser på skogen. Det är en råvara men också någonting mycket mer. När man diskuterar skogen handlar det ofta om urskog eller gammelskog där några procent avsatts för just det. Jag menar att skogsbrukets sätt att hugga ned och härja i naturen är värt att titta på och reagera mot. Jag skulle helt enkelt vilja veta hur du ser på skogen som en katedral.

Lars-Axel Nordell (KD)

Anf. 165 Lars-Axel Nordell (KD)

Herr talman! Visserligen är jag uppvuxen i Härjedalen där det finns mycket skog, men jag är ingen skogsexpert. Jag kan väl säga att när jag förberedde mig inför dagens debatt hade jag inte förväntat mig att få den frågan. Jag trodde det skulle komma några andra frågor. Den katedral som Bengt Berg talar om omfattar även fjällnära skog. Det finns alltså många olika sorters skogar som är viktiga i ett kulturlandskap och ska ses som värdefulla. Om man talar med människor i Härjedalen berättar många om hur deras förfäder en gång i tiden sålde sin skog mycket billigt till skogsbolagen som i dag ser skogen enbart som en råvaruproducent. Jag håller med om att det är viktigt att vi kan ha bygder där även skogen har sin plats att fylla. Jag har nog inte mer att säga om det.

Bengt Berg (V)

Anf. 166 Bengt Berg (V)

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det var en norrman som sade: Jag äger inte ett enda träd och likafullt är skogen min. Skogen är alltså större än själva ägandet, och vi har ett ansvar för den. När det gäller kulturarvet är natur och kultur hopflätade i varandra. Jag menar inte att man måste vara expert för att delta i en debatt om skogen som miljö- och kulturarv. Sveg ligger i skogen, och jag kan rekommendera Närke. Där finns ett mycket trevligt sommararrangemang med Rädda skogen som presenterar hur man kan se på skogen och hantera den varsamt. Det är ett semestertips.

Lars-Axel Nordell (KD)

Anf. 167 Lars-Axel Nordell (KD)

Herr talman! Ja, det finns många olika kulturlandskap och kulturbyggnader. Det finns mycket som vi ska bevara från en tid som varit. Som Bengt Berg antyder har vi också ett ansvar att för eftervärlden bevara det som finns i dag. En bra inställning när det gäller miljö- och naturresurser är att inse att vi inte äger jorden utan bara lånar den av våra barn och barnbarn.

Isak From (S)

Anf. 168 Isak From (S)

Herr talman! I kväll debatterar vi kulturarvsfrågor, och vi blir faktiskt en del av kulturarvet när vi gör det. I framtiden kan förmodligen människor gå in och titta på oss på ett eller annat sätt. Det kan vi vara stolta över. För att kunna göra det krävs både nu och i framtiden insatser på många olika områden. Jag vill nämna några som har bäring på motionen som behandlas i betänkandet. Fornfynd, som det talats om i kväll, kräver ny teknik, och jag tänkte därför tala om Sofie. År 1992 startade Västerbottens museum utvecklingen av museidatabasen Sofie. Idén var från början att Västerbottens museum hade ett skriande behov av att registrera de egna samlingarna. Snabbt visade det sig att det var många fler museer runt om i hela landet som hade samma behov av att registrera sina samlingar. Man har utvecklat Sofie, och i dag finns det en bredare plattform och en ny version, som är mycket mer flexibel. Programstrukturen i den nya versionen är också förberedd för utbyte av andra system. Herr talman! Sofie har i dag en bit över 400 användare och är därmed Sveriges största datasystem för museer och relaterade verksamheter. Systemet har många användare i kommuner och ideella föreningar och på hembygdsgårdar. Många av museerna eftersträvar ett billigt och lätthanterligt system. Men nu har man kommit dithän att man måste byta och anpassa Sofie till nya befintliga söksystem, både nationella och internationella, för att kunna driva det här vidare. Vi socialdemokrater anser att det är väldigt viktigt att stödja ny teknik, och vi tror att kombinationen av teknik och kompetensutveckling är ett vinnande koncept. Kulturarvsbevarandet kräver insatser i ny teknik. Därför hoppas jag för alla små och medelstora museers skull att staten gör som i Norge och tydligt bistår även de små aktörerna på området med ny teknik. Vi socialdemokrater har ingen reservation i år. Vi avvaktar därför det arbete som regeringen säger pågår. Men om det arbetet sker lika snabbt som arbetet med Kulturarvslyftet är vi nog angelägna att återkomma och presentera en lösning. Bengt Berg talade om skogen. Jag ska glädja honom genom att göra detsamma, lite kort. Det kanske bästa museet för skogen är allemansrätten, där vi alla har möjlighet att röra oss och vistas. Men det finns också en väldigt fin skogsbrukshistoria som är värd att ta vara på. Landet är uppbyggt av vad skogen har gett oss, herr talman, men vi har inget nationellt skogsmuseum. Det finns motioner om detta i betänkandet från både Socialdemokraterna och Folkpartiet. Det är viktigt att kulturutskottet och även regeringen tar sig en funderare på hur vi kan lyfta fram den skogsbrukshistoria som är värd att lyftas fram på ett bättre sätt, så att vi stolt kan säga att Sveriges välstånd har byggts av skogen och att vi vill visa upp det. (Applåder) I detta anförande instämde Per Svedberg (S).

Beslut

Beslut: 2012-05-23

24 förslagspunkter, 19 acklamationer, 5 voteringar

Webb-tv: Beslut

23 maj 2012

Protokoll med beslut

2012-05-23

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Rapportering av fornfynd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr207.

Reservation 1 (S, SD, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (S, SD, V)
S	0	99	0	13
M	102	0	0	5
MP	24	0	0	1
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	1	18	0	0
V	0	18	0	1
KD	17	0	0	2
-	0	0	0	1
Totalt	182	135	0	32
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Metallsökare vid arkeologiska utgrävningar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr240.

3. Kulturarvsbrott

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr326.

Reservation 2 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 2 (SD)
S	99	0	0	13
M	102	0	0	5
MP	24	0	0	1
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	0
V	18	0	0	1
KD	17	0	0	2
-	0	0	0	1
Totalt	298	19	0	32
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Bidrag för vård och skötsel

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr242 yrkande 1.

5. Mälsåkers slott

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr282.

6. Folkrörelsebyggnader

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr235.

7. Radiobunkern i Boden och Bodens fästning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Kr304 och 2011/12:Kr316.

8. Stockholms skärgård som världsarv

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr299.

9. Flyttning av Kiruna stad

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr293.

10. Ålagillet som immateriellt världsarv

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr327.

11. Databasen Sofie

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr248.

12. Nationalmuseum

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr297 yrkande 11.

Reservation 3 (S, V)

13. En filial till Moderna museet i Umeå

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr247 av Helén Pettersson i Umeå (S).

14. Nobelmuseet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Kr296 yrkandena 1 och 2 samt 2011/12:Kr297 yrkande 12.

Reservation 4 (S, V)

15. Fri entré på regionala museer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr297 yrkande 7.

Reservation 5 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (S, MP, V)
S	0	99	0	13
M	102	0	0	5
MP	1	23	0	1
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	19	0	0	0
V	0	18	0	1
KD	17	0	0	2
-	0	0	0	1
Totalt	177	140	0	32
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. Kulturmiljöer till minne av kända svenskar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Kr263 och 2011/12:Kr297 yrkande 21.

Reservation 6 (S, V)

17. Resursenhet för genus- och klassperspektiv i kulturarvsarbetet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr307 yrkande 20.

Reservation 7 (V)

18. Svenskt fartygsvärn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr324.

Reservation 8 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 8 (SD)
S	99	0	0	13
M	102	0	0	5
MP	24	0	0	1
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	0
V	18	0	0	1
KD	17	0	0	2
-	0	0	0	1
Totalt	298	19	0	32
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

19. Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr331 yrkandena 1 och 2.

Reservation 9 (V)

20. Vårdande av kulturarvet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Ub242 yrkande 2.

21. Forum för levande historia m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Kr238, 2011/12:Kr269 yrkandena 1-4, 2011/12:Kr281, 2011/12:Kr289, 2011/12:Kr309 och 2011/12:Kr323.

22. Regalskeppet Kronan och amiralskeppet Mars

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2011/12:Kr208.

Reservation 10 (SD)

23. Statligt stöd till vissa museer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Kr230, 2011/12:Kr246, 2011/12:Kr314 och 2011/12:Kr318.

Reservation 11 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 11 (SD)
S	99	0	0	13
M	102	0	0	5
MP	23	0	0	2
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	0
V	17	0	0	2
KD	17	0	0	2
-	0	0	0	1
Totalt	296	19	0	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

24. Tidigare behandlade förslag

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Kr217, 2011/12:Kr224 yrkande 2, 2011/12:Kr227, 2011/12:Kr228, 2011/12:Kr243, 2011/12:Kr264 yrkandena 1 och 2, 2011/12:Kr283, 2011/12:Kr284, 2011/12:Kr294, 2011/12:Kr310 och 2011/12:Kr328.

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till olika motioner om kulturarv (KrU9)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Nej till motioner om kulturarv (KrU9)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Rapportering av fornfynd

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Metallsökare vid arkeologiska utgrävningar

3. Kulturarvsbrott

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Bidrag för vård och skötsel

5. Mälsåkers slott

6. Folkrörelsebyggnader

7. Radiobunkern i Boden och Bodens fästning

8. Stockholms skärgård som världsarv

9. Flyttning av Kiruna stad

10. Ålagillet som immateriellt världsarv

11. Databasen Sofie

12. Nationalmuseum

13. En filial till Moderna museet i Umeå

14. Nobelmuseet

15. Fri entré på regionala museer

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. Kulturmiljöer till minne av kända svenskar

17. Resursenhet för genus- och klassperspektiv i kulturarvsarbetet

18. Svenskt fartygsvärn

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

19. Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna

20. Vårdande av kulturarvet

21. Forum för levande historia m.m.

22. Regalskeppet Kronan och amiralskeppet Mars

23. Statligt stöd till vissa museer

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

24. Tidigare behandlade förslag