Anf. 9 Christer Nylander (FP)
Herr talman! Det är delvis ett högt tonläge i debatten så här långt. Det tycker jag är mycket bra. Vi behöver höja tonläget i kulturdebatten generellt i riksdagen. Jag välkomnar därför Lars Ohly som ny debattör i kammaren i kulturfrågor. Det vore ännu bättre om det fanns någon form av grund bakom den kritik som han nu för fram, åtminstone någon form av egen idé om vad man vill göra i stället.
Christina Zedell påstod att politiker ibland tycker att kulturutövare är lata. Jag känner inte någon som har påstått detta. Jag hör faktiskt aldrig att någon säger att politiker tycker att kulturutövare är lata. Jag tycker att det är ett märkligt uttalande, särskilt eftersom Socialdemokraterna inte heller har några egna förslag på det här området som skulle vara kraftfullt avvikande från det som regeringen nu presenterar och som alliansföreträdarna i utskottet presenterar.
Lars Ohly kritiserar att det inte finns någon proposition när det gäller kulturutövarnas villkor. Den som bläddrar i det betänkande som vi nu debatterar kan ju leta efter om det finns någon motion från Vänsterpartiet om kulturutövarnas villkor. Det finns det inte. Det är lite märkligt att man har den höga svansföringen gentemot Alliansen när man själv inte har skrivit någon motion i ärendet.
Det finns ett antal reservationer från oppositionen, men inte särskilt skarpa, får jag säga. Det handlar om att det behövs strategier. Det handlar om att det behövs utredningar. Det handlar om att det behövs utvärderingar, det vill säga lite grann mer information. Dessutom finns det något förslag om att stärka allianserna. Men det är ganska tunt jämfört med den retorik som ibland förs fram från oppositionen, få egna konkreta förslag. Då tycker jag också att man kan anpassa och fundera lite grann på vilket tonläge man ska ha. Gärna högt tonläge, men bygg under det med egna förslag!
Centrumbildningar, som diskuteras i princip, kan vi konstatera fungerar väldigt bra. Vi kan också konstatera att Vänstern vill göra det till en budgetfråga. Men vi andra partier i den här kammaren har sagt att vi vill att vissa budgetregler ska gälla. Därför fattar vi inte beslut om budgetfrågor utifrån ett motionsbetänkande. Jag kan förstå att Vänstern inte gillar detta, men ni får åtminstone acceptera att vi andra håller fast vid de budgetregler som finns i riksdagen.
Alliansregeringen har gjort bra saker på kulturområdet de senaste åren. Vi har infört, som Anne Marie Brodén och andra har nämnt, Skapande skola, som är en satsning som lyfter in kulturen i skolan men också ger många nya möjligheter för kulturutövare. Vi bygger ut allianserna. Vi har gjort en regionalisering som har inneburit att fler kulturutövare faktiskt kommer med i diskussioner om vad som ska prioriteras lokalt och regionalt. Vi bygger ut stödet till kulturella och kreativa näringar, vilket jag tror på lång sikt kan bli ganska bra. Vi har också stött centrumbildningarna på olika sätt.
Det är ganska stora satsningar. Inte minst om man jämför med de förändringar som sker i europeisk kontext är det väldigt stora satsningar på kulturen som alliansregeringen nu gör. Det innebär inte att jag är nöjd. Folkpartiet ser gärna att vi har en ännu mer ambitiös kulturpolitik. Jag skulle vilja säga att en sak som är särskilt prioriterad från oss den närmaste tiden är att vi får en lösning på det som andra har tagit upp, nämligen scenkonstpensionerna. Jag märker när jag reser i landet att det är en fråga som vi inte har lyckats lösa under flera år, och det ställer till stora bekymmer runt om i landet för institutioner och kulturutövare. På den frågan måste vi gemensamt försöka hitta en bra lösning. Det är högt prioriterat från Folkpartiet.
Anne Marie Brodén nämnde en av mina favoritförfattare, Selma Lagerlöf. Hon kämpade väldigt länge med rösträttsreformen och för kvinnors rättigheter innan hon 1934 var med och startade det parti som jag företräder i riksdagen.
När man läser hennes böcker kan man fundera på om hon är en liberal propagandamänniska när hon skriver romaner. Jag skulle vilja säga att hon inte är det. Möjligtvis kan man i exempelvis romanen
Jerusalem
hitta en stor förståelse för marknadsekonomi och frihandel, men det är ganska sällan hon har politiska ståndpunkter. Men Selma Lagerlöf, liksom alla andra kulturutövare, är viktiga för samhället ändå. De lär oss att känna andra människor i grunden. Att läsa en bok är att lära känna människor och nya personligheter - hur de agerar, hur de funderar och vilka drivkrafter de har. På samma sätt bidrar kulturutövare till vår förståelse av mänskligheten och samhället.
Man kan också säga att kulturutövare som Selma Lagerlöf och många andra i dag vidgar våra vyer. De låter oss se vad som är möjligt att göra i ett samhälle. Genom yttrandefriheten, som är en central del av Alliansens kulturpolitik och liberal kulturpolitik, vidgas vyerna för vad som är möjligt och vad som kan göras. Jag tycker att Selma Lagerlöf är ett bra exempel som Anne Marie Brodén tog upp. Hon har nära nog magisk realism i sina romaner, långt innan termen och idén var född. På så sätt hjälper kulturskapandet till att förbättra samhället och att vidga vyerna för vad som är möjligt.
Herr talman! Jag tror att det finns ett antal stora frågor som vi i kulturutskottet och i riksdagen måste fundera ganska mycket på framöver när det gäller kulturskaparnas villkor. Den digitala utvecklingen innebär enormt stora möjligheter att nå och få nya människor till sin konst, till sin litteratur eller till sin kulturutövande verksamhet. Men den innebär också en hel del utmaningar, inte minst när det gäller rätten till sitt eget verk, det vill säga upphovsrätten.
Jag tror att det finns stora chanser att kulturen tar ännu större plats i samhället i och med digitaliseringen. Men jag ser också att det finns en hel del utmaningar som vi måste ta till oss och fundera på. Det blir ett utökat utbud, och det blir fler människor som kan få utlopp för sin kreativitet. Därmed ökar kreativiteten i samhället, vilket jag tror är bra. Men det innebär också en del problem.
Kulturens närvaro i det offentliga rummet och i samhället som helhet är en fråga som vi måste fundera mycket mer på. Sverige och andra samhällen behöver mer av kultur och mer av kreativitet för att vi ska förstå den omvärld som vi är på väg in i och de förändringar som sker. Det handlar också om att möta de stora utmaningar som mänskligheten står inför. Då behövs mer av kreativitet. Kulturen och kulturskaparna kan vara avgörande delar i detta sökande.
Jag tror att vi mycket tydligare än nu kommer att möta konflikter om yttrandefriheten. Som Anne Marie Brodén sade är det en central grund i den kulturpolitik som Alliansen står för, och jag tror att övriga partier i oppositionen också står för det. Men man kan se att det förmodligen kommer att uppstå en hel del konflikter om yttrandefrihetsmöjligheterna och rätten att yttra sig fritt i samhället. Det påverkar också villkoren för kulturen och kulturutövarnas möjligheter.
Herr talman! En hel del intressanta motioner behandlas i betänkandet. Jag ser fram emot att vi för bra samtal också framöver om detta, men just nu yrkar jag bifall till utskottets förslag och därmed avslag på motionerna.
(Applåder)
I detta anförande instämde Anna Steele (FP).