Lönegaranti vid företagsrekonstruktion

Fru talman! Det här ärendet handlar alltså om betänkande LU28 Lönegaranti vid företagsrekonstruktion . Det är bra att regeringen tar det här initiativet. Vi i lagutskottet har ställt oss bakom de här tankarna. Det är viktigt att det införs en statlig lönegaranti vid företagsrekonstruktion. Sociala hänsyn motiverar faktiskt att staten tar ett ansvar och garanterar viss lön. Vi kristdemokrater anser dock att lönegarantin i syfte att förhindra missbruk ska kunna begränsas om arbetsgivaren försätts i konkurs under pågående företagsrekonstruktion. Om arbetsgivaren går i konkurs under rekonstruktionsförfarandet bör det ske en sammanläggning av de två insolvensförfarandena. Det belopp som en arbetstagare erhåller genom lönegarantin under en företagsrekonstruktion ska avräknas från vad arbetstagaren har rätt till enligt lönegarantin vid en efterföljande konkurs. Det här är viktigt. Även om vi utgår från att alla med varsam hand hanterar de möjligheter som staten ger finns det dock tendenser på vissa håll i samhället. Jag vill inte kalla det för att man bidragsfuskar, men man utnyttjar den statliga välviljan så att det blir fel. Därför tycker vi att det är väldigt viktigt att regeringen tar ett initiativ och åtgärdar så att den sammanlagda tiden för lönegaranti är densamma oavsett om det är konkursförfarande eller rekonstruktionsförfarande. Jag vill för Kristdemokraternas räkning yrka bifall till reservationen.

Fru talman! Vi debatterar nu lagutskottets betänkande nr 28 Lönegaranti vid företagsrekonstruktion som berör propositionen med samma namn. Det finns två stycken motionsyrkanden, och det finns en reservation. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i lagutskottets betänkande nr 28 i sin helhet och avstyrka den reservation som finns. Målet med den här propositionen är att man ska skapa en neutralitet mellan konkurser och företagsrekonstruktioner. Det tror jag är viktigt, för man har tidigare kunnat se att det har funnits problem. Ibland har man sett konkurser som ett mer lönsamt sätt att gå till väga än att faktiskt försöka rekonstruera företaget när man har haft svåra ekonomiska situationer. Därför tror jag att det är bra att man nu skapar en neutralitet mellan konkurs och företagsrekonstruktion. Det som är grunden för företagsrekonstruktion är att man ska skydda arbetstagaren. Det som Yvonne lyfte upp är det som är det viktigaste, det vill säga att man ska se till att arbetstagaren inte hamnar i ekonomiska trångmål vid en konkurs eller vid en företagsrekonstruktion. När arbetsgivaren har ekonomiska problem ska det alltid finnas ett skydd för arbetstagaren. Det är det som är det viktiga, och det är det som har varit grunden för det här förslaget. Det som Kristdemokraterna inriktar sig på är att detta kan leda till missbruk. Självklart är det möjligt att det kan finnas ett litet kryphål i lagstiftningen. Och man säger från regeringens sida att man, om det visar sig att det förekommer missbruk och att det här systemet utnyttjas oerhört mycket, måste återkomma med förändringar i lagstiftningen. Men jag tror inte att de här kryphålen kommer att vara speciellt stora, och jag är inte säker på att det kommer att vara möjligt att utnyttja systemet så som Yvonne Andersson säger. Det som man till exempel ska vara medveten om är att de belopp som normalt betalas ut vid lönegaranti oftast är väldigt små, det vill säga de slår aldrig i taket så att det är något problem vid dubbla förfaranden. Om det skulle vara så att man först genomför en företagsrekonstruktion och betalar ut lönegarantisersättning och att det vid ett senare tillfälle visar sig att det inte räcker utan man är tvungen att sätta företaget i konkurs har ju stora delar av fordringen betalats tillbaka. Oftast finns det ingen lönefordran kvar. I de få fall då beloppen kanske är så stora skulle det vara möjligt att göra så som Yvonne Andersson säger, men jag tror inte att det är ett så stort problem. Sedan ska man vara medveten om att vi i Sverige tidigare har haft ett system med en karenstid, det vill säga att man inte har kunnat ha flera konkurser på varandra och på så sätt kunnat få lönegaranti vid flera tillfällen. Det här systemet, som vi hade för en tid sedan, fick vi oerhört stor kritik för inom EU, vilket ledde till att vi var tvungna att förändra systemet. Det finns även de som tror att vi, om vi skulle införa ett system där man skulle begränsa det här till att bara gälla vid ett tillfälle, skulle få kritik från europeiskt håll. Så det finns ett problem med att införa en sådan begränsning beroende på hur man konstruerar den. Men, som sagt var, självklart kan den överutnyttjas, men från regeringens och min sida tror vi inte att det här kommer att bli så stort. Om det skulle visa sig att missbruket skulle bli oerhört stort får man självklart återkomma i frågan. Men det viktigaste är att det här införs, att det är smidigt och att det är tydligt och att det ger ett skydd för arbetstagaren när ett företag eller arbetsgivaren, i det här fallet, hamnar i ekonomiska problem.

Fru talman! Man måste ändå ställa sig frågan när vi är helt överens i andemeningen. Jag vill återigen säga: Kristdemokraterna är för och vill att det ska föras in en lönegaranti vid företagsrekonstruktion. Men här ser vi - jag återupprepar det jag tidigare sade - att det belopp som en arbetstagare erhåller genom lönegarantin under en företagsrekonstruktion ska avräknas från vad arbetstagaren har rätt till enligt lönegarantin vid en efterföljande konkurs. Om vi har helt lika uppfattningar, såsom Johan Löfstrand säger i sitt anförande, kan inte jag förstå varför vi inte kan sätta stopp för möjligheterna mer tydligt i lagförslaget redan nu. Eftersom ingen av oss, vare sig regeringen, Socialdemokraterna eller Kristdemokraterna, tycks gilla läget att man skulle ha längre tid, att man skulle kunna dubblera tiden för lönegarantin, det vill säga statens utgifter i de här sammanhangen, varför kan man inte täppa till möjligheterna i lagförslaget redan nu när den risken finns och förslaget ska tas? Varför måste vi utöka den byråkratiska processen och låta regeringen komma tillbaka och leta vid uppföljningar och utvärderingar om misshantering sker när vi redan nu ser att det finns risker?

Fru talman! Som jag sade i mitt inledningsanförande har vi tidigare haft ett system där man har haft en karenstid, det vill säga att man inte har kunnat ha efterföljande rekonstruktioner vid enbart konkurser. Det är ett system som vi fick oerhört stor kritik för från EU-nivå, så det var vi tvungna att ändra. Det gör att vi när vi har lagt fram det här förslaget varit oroliga för att vi ska hamna i samma situation igen, att man från europeiskt håll inte ska godkänna det system vi har för att man inte kan ha en karenstid. Därför har vi för att skapa lätta översiktliga regler system som går in i varandra lite grann. Yvonne lyfte fram avräkning. Det sker redan i dag. Om man har ett system där man först går in i en företagsrekonstruktion innebär det att lönefordringen betalas. Om det finns 100 000 i lönefordran får man i dagsläget ut det som arbetstagare, och den fordran stryks. När man kommer in i konkursförfarandet är den fordran inte kvar. Det är bara i de fall där man går över de fyra basbelopp som är maxgränsen för företagsrekonstruktionen som problemet uppkommer. Om jag har förstått det hela rätt och de analyser som görs är det ofta väldigt små belopp. Även om det kanske är många arbetstagare kräver varje arbetstagare ut väldigt lite i lönegarantin, vilket gör att man oftast inte slår i taket. Problemet är nog väldigt litet. Om det skulle ses som väldigt stort får man självklart se över reglerna. Regeringen är i dagsläget ganska säker på att problemet kommer att bli litet.

Fru talman! För det första är det märkligt att anföra och ange som skäl vad som händer i Europa. Den typ av lönegaranti som vi nu här beslutar om finns ju inte för rekonstruktioner i Europa. Så där kan vi inte få någon som helst kritik. Skulle kritiken vara för att vi sätter upp denna typ av tydlighet? När vi alla utgår från att det ska vara på ett speciellt sätt är det väl principiellt viktigt att det tydliggörs i lagtexten och att man inte säger att om problemen uppstår får man åtgärda det då. Vi vet att det kan finnas problem som uppstår. Det är väldigt lite som behövs för att täppa till den möjligheten. Vi kristdemokrater vill ju ha den här lönegarantin. Vi ser en fara, vilket också experterna har gjort i förarbetena. Det finns en vilja både hos det regeringsbärande partiet och oss att det inte ska få missbrukas. Då är det väl bättre att skriva in det redan nu, så kan vi lämna den delen och slipper att göra utvärderingar och uppföljningar av om det missbrukas. Vi vet då att det inte kan det för att det finns tydlighet. Det är väldigt viktigt att det aldrig finns några incitament för att det skulle vara bättre med konkurs än företagsrekonstruktion. Vi vill ha så mycket företagare som möjligt som får arbeta så kreativt som möjligt och som får så mycket stöd som möjligt. Därför får det aldrig finnas ett enda incitament för konkurser. Det ska vara rekonstruktion till fullo. Jag vill skicka med Johan Löfstrand och resten att beakta den här delen och återigen se över om det inte är lika bra att vi täpper till eventuella misshälligheter innan vi stiftar lagen och inte efteråt tar reda på om den missbrukas. Det är vad Kristdemokraterna tycker. I övrigt tycker vi att det är bra med lönegaranti.

Fru talman! Vi är som sagt var överens i den här frågan. Det som är viktigast att poängtera och som jag vill poängtera en gång till är att självklart genomförs det här för att vi ska få en neutralitet mellan företagsrekonstruktion och konkurser. Det är det huvudsakliga målet. Där är vi helt överens. Jag tror att med det propositionsförslag som ligger nu kommer vi att uppnå det. Det andra som också är viktigt att lyfta fram är att man skapar en trygghet för de arbetstagare som hamnar i trångmål vid konkurser eller vid företagsrekonstruktioner. Därför är det viktigt att de här reglerna är tydliga och klara. Men jag vill än en gång säga att när man ska skapa de här reglerna finns det problem. Ett av de problem som regeringen har sett har varit att om man ska skapa till exempel karenstider som man har haft tidigare, det vill säga att det måste gå en viss period innan man på nytt kan få lönegaranti, har det stött på patrull. Man har haft problem att kunna motivera det gentemot den lagstiftning som finns när det gäller lönegaranti i andra länder i EU. Därför bestämmer man sig för att i det här fallet vara mer försiktig och därför ha ett tydligt system. Man tror inte att det kommer att överutnyttjas. Det är så oerhört små medel det rör sig om. Det är det som har varit grunden till att man har lagt förslaget. Men man säger samtidigt att om det skulle visa sig att det här skulle bli ett oerhört stort problem, ett problem som skulle få större betydelse än de fördelar som faktiskt det nya förslaget ger, ska man återkomma. Det kommer ju att genomföras en uppföljning av hur förmånsrättslagstiftningen fungerar. I det arbetet är det väldigt lätt att också lägga in den här delen, om det nu skulle dyka upp problem och man skulle se att det här förslaget skulle innebära oerhört stora problem på området.