Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik

Utrikesutskottets betänkande 2013/14:UU15

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 16 april 2014

Beslut

Nej till motioner om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (UU15)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2010, 2011, 2012 och 2013 som handlar om arbetet med mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. Varje år lämnar ledamöterna in ett stort antal motionsförslag om olika frågor som rör mänskliga rättigheter. Under olika år har utrikesutskottet valt att behandla mänskliga rättigheter ur olika perspektiv. Den här gången behandlade utskottet motioner främst med inriktning på mänskliga rättigheter i vissa regioner och länder i världen. Motionerna handlar om Afrika allmänt, Sahelregionen, Demokratiska republiken Kongo, Eritrea, Etiopien, Mauretanien, Nigeria, Senegal, Somalia, Sudan, Sydsudan, Latinamerika allmänt, Colombia, Guatemala och Pakistan.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2013/14:UU15 (pdf, 411 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

73 motioner

Motioner från ledamöterna

En rättvis värld är möjlig Motion 2010/11:U306 av Urban Ahlin m.fl. (S)
En rättvis värld är möjlig Motion 2011/12:U315 av Urban Ahlin m.fl. (S)
Säkra aborter Motion 2012/13:So593 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M)
Kina Motion 2012/13:U201 av Hans Linde m.fl. (V)
Människorättskränkningar i Tibet Motion 2012/13:U202 av Caroline Szyber (KD)
Dawit Isaak Motion 2012/13:U216 av Annelie Enochson och Mikael Oscarsson (KD)
Frigivande av Dawit Isaak Motion 2012/13:U250 av Anita Brodén (FP)
Det fria ordet och Dawit Isaaks frihet Motion 2012/13:U255 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S)
Frige Dawit Isaak Motion 2012/13:U258 av Staffan Anger (M)
Fallet Dawit Isaak Motion 2012/13:U263 av Arhe Hamednaca m.fl. (S)
Dawit Isaak Motion 2012/13:U265 av Staffan Danielsson och Rickard Nordin (C)
Verka för FN-ledd folkomröstning i olika delar av Kurdistan Motion 2012/13:U273 av Jabar Amin m.fl. (MP)
Uppmärksamma situationen i DR Kongo och lagstifta om konfliktmineraler Motion 2012/13:U274 av Gunvor G Ericson m.fl. (MP)
Stoppa trakasserierna mot exileritreaner Motion 2012/13:U299 av Thomas Strand m.fl. (S)
Dawit Isaak Motion 2012/13:U301 av Gunnar Andrén och Maria Lundqvist-Brömster (FP)
En rättvis värld Motion 2012/13:U306 av Urban Ahlin m.fl. (S)
Nordafrika och Sahel Motion 2012/13:U312 av Bodil Ceballos m.fl. (MP)
Mänskliga rättigheter i Sudan Motion 2012/13:U316 av Annika Lillemets m.fl. (MP)
Fortsatt demokratiutveckling i Burma Motion 2012/13:U326 av Roger Haddad m.fl. (FP, KD, C)
Uigurernas situation Motion 2012/13:U328 av Annelie Enochson (KD) och Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Karenfolket Motion 2012/13:U333 av Mattias Karlsson och Julia Kronlid (SD)
Dawit Isaak Motion 2012/13:U337 av Cecilia Magnusson (M)
Digitala rättigheter Motion 2013/14:N441 av Maria Ferm m.fl. (MP)
Skattefusk, svartjobb och social dumpning Motion 2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V)
Mellanöstern och Nordafrika Motion 2013/14:U203 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V)
Den arabiska våren och kvinnors mänskliga rättigheter Motion 2013/14:U204 av Amineh Kakabaveh m.fl. (V)
Veto i FN:s säkerhetsråd Motion 2013/14:U206 av Jasenko Omanovic (S)
Förföljelsen mot folkgruppen rohingya i Burma Motion 2013/14:U207 av Maria Ferm (MP)
Latinamerika Motion 2013/14:U208 av Hans Linde m.fl. (V)
Freds- och säkerhetspolitik Motion 2013/14:U209 av Torbjörn Björlund m.fl. (V)
Upprätta en frizon för kristna i Irak Motion 2013/14:U213 av Yilmaz Kerimo (S)
Inresevisum för hiv/aids-sjuka Motion 2013/14:U214 av Jan R Andersson (M)
Stöd till jämställdhetssträvanden i Nordafrika och Mellanöstern Motion 2013/14:U216 av Tina Acketoft (FP)
Västsahara Motion 2013/14:U221 av Bodil Ceballos m.fl. (MP)
Stöd till MR i konflikt- och postkonfliktländer Motion 2013/14:U222 av Bodil Ceballos m.fl. (MP)
Turkiets demokratiseringsprocess Motion 2013/14:U224 av Yilmaz Kerimo (S)
Turkiet och EU Motion 2013/14:U225 av Yilmaz Kerimo (S)
Tibet Motion 2013/14:U226 av Johan Linander (C)
Förföljelsen av kristna i Iran Motion 2013/14:U232 av Annelie Enochson (KD)
Afrika Motion 2013/14:U235 av Hans Linde m.fl. (V)
Sveriges förhållande till Eritrea Motion 2013/14:U236 av Arhe Hamednaca m.fl. (S)
Sverige som aktör i fredsprocessen i Patani Motion 2013/14:U241 av Mehmet Kaplan (MP)
Frigivande av Dawit Isaak Motion 2013/14:U244 av Staffan Anger (M)
Stöd Palestina - ställ hårdare krav på Israel Motion 2013/14:U250 av Jabar Amin m.fl. (MP)
Mänskliga rättigheter och demokratisering i Nordafrika och Mellanöstern Motion 2013/14:U252 av Anita Brodén (FP)
Välståndsökning genom frihandel, demokrati, bistånd och klimat- och miljöinsatser Motion 2013/14:U253 av Anita Brodén m.fl. (FP)
Internationell religionsfrihet Motion 2013/14:U254 av Mikael Oscarsson (KD)
Det fria ordet och Dawit Isaaks frihet Motion 2013/14:U255 av Helén Pettersson i Umeå och Hannah Bergstedt (S)
Dödsstraff för barn Motion 2013/14:U257 av Mikael Oscarsson (KD)
Skydd för kristna i Irak Motion 2013/14:U259 av Carina Herrstedt och Mikael Jansson (SD)
Demokrati på Kuba Motion 2013/14:U260 av Irene Oskarsson (KD)
Personer med funktionsnedsättning och deras ställning i utvecklingsländerna Motion 2013/14:U262 av Maria Lundqvist-Brömster (FP)
Hotet mot kristna i Mellanöstern Motion 2013/14:U272 av Anita Brodén (FP)
Kristna i Mellanöstern Motion 2013/14:U273 av Annelie Enochson (KD)
Internationell konferens Motion 2013/14:U277 av Robert Halef (KD)
Verka för FN-ledd folkomröstning i olika delar av Kurdistan Motion 2013/14:U280 av Jabar Amin m.fl. (MP)
En tydligare röst för fred mellan Israel och Palestina Motion 2013/14:U281 av Thomas Strand och Peter Hultqvist (S)
Uppföljning av FN:s säkerhetsråds resolution angående Eritrea Motion 2013/14:U282 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S)
Västsahara Motion 2013/14:U283 av Hillevi Larsson m.fl. (S)
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Motion 2013/14:U288 av Christer Engelhardt m.fl. (S)
Stöd till kvinnorna i Palestina Motion 2013/14:U289 av Monica Green m.fl. (S)
Barnen i Palestina Motion 2013/14:U291 av Monica Green m.fl. (S)
Hbt och världen Motion 2013/14:U297 av Jonas Gunnarsson m.fl. (S)
Sluta slå barn Motion 2013/14:U299 av Veronica Palm (S)
Syrianska/arameiska som hemspråk i Turkiet Motion 2013/14:U300 av Robert Halef (KD)
En rättvis värld Motion 2013/14:U303 av Urban Ahlin m.fl. (S)
Situationen för kristna i världen Motion 2013/14:U304 av Julia Kronlid m.fl. (SD)
Fredsprocessen i Mellanöstern Motion 2013/14:U309 av Julia Kronlid m.fl. (SD)
Västsahara Motion 2013/14:U311 av Julia Kronlid m.fl. (SD)
Förföljelsen av kristna Motion 2013/14:U312 av Tuve Skånberg och Emma Henriksson (KD)
Förbjud folkgrupps- och religionsregistrering i Turkiet Motion 2013/14:U313 av Robert Halef (KD)
Burma Motion 2013/14:U314 av Julia Kronlid och Mattias Karlsson (SD)
En grön politik för global utveckling Motion 2013/14:U316 av Åsa Romson m.fl. (MP)

Beredning

Senaste beredning i utskottet: 2014-03-20
Justering: 2014-03-27
Betänkande publicerat: 2014-04-01
Trycklov: 2014-03-31

Reservationer 13
Betänkande 2013/14:UU15

Alla beredningar i utskottet

2014-03-20, 2014-03-13, 2014-03-04, 2014-02-06

Nej till motioner om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (UU15)

Utrikesutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2010, 2011, 2012 och 2013 som handlar om arbetet med mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. Varje år lämnar ledamöterna in ett stort antal motionsförslag om olika frågor som rör mänskliga rättigheter. Under olika år har utrikesutskottet valt att behandla mänskliga rättigheter ur olika perspektiv. Den här gången behandlade utskottet motioner främst med inriktning på mänskliga rättigheter i vissa regioner och länder i världen. Motionerna handlar om Afrika allmänt, Sahelregionen, Demokratiska republiken Kongo, Eritrea, Etiopien, Mauretanien, Nigeria, Senegal, Somalia, Sudan, Sydsudan, Latinamerika allmänt, Colombia, Guatemala och Pakistan.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2014-04-16

Webb-tv Debatt om förslag: Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik

16 april 2014
Debatt om förslag 2013/14:UU15

Dokument från debatten

2014-04-16

Protokoll för debatten

Carin Runeson (S)

Anf. 71 Carin Runeson (S)

Herr talman! I detta betänkande om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik behandlas ett stort antal motionsförslag från allmänna motionstiden under åren 2010, 2011, 2012 och 2013. Den största delen av betänkandet handlar om flera av Afrikas länder, där brotten mot de mänskliga rättigheterna är både omfattande och i många länder oerhört allvarliga och grova. Även ett par länder i Latinamerika, Colombia och Guatemala, tas upp i betänkandet. Ett avsnitt tar upp Pakistan, och det finns även med ett antal motioner om ett fritt och öppet internet som gett upphov till en av punkterna i betänkandet. Vi socialdemokrater har en reservation tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet om en MR-strategi, reservation 1, och en reservation tillsammans med Miljöpartiet om Afrika allmänt, reservation 2. Jag vill yrka bifall till båda dessa reservationer. Herr talman! Det har sagts många gånger från den här talarstolen, men det förtjänar säkerligen att sägas igen, att det är av största vikt att arbetet med att främja demokrati och mänskliga rättigheter ska genomsyra den svenska utrikespolitiken. En förutsättning för demokrati och ett fundamentalt uttryck för socialdemokratins grundläggande värderingar är just respekten för de mänskliga rättigheterna. Dessa är, vilket jag förutsätter att vi alla är överens om, en okränkbar helhet utifrån FN:s allmänna förklaring. Vi kan aldrig nog betona hur viktigt det är att stå upp för de mänskliga rättigheterna, oavsett var i världen de kränks och oavsett av vem - stormakt, diktatur eller den lilla staten någonstans långt borta. Det är precis lika illa och lika fel var än MR-brotten begås. Kampen mot diskriminering på grund av kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder och religion måste föras både nationellt och internationellt. Även de fackliga rättigheterna behöver stärkas, inte minst i Asien. Kvinnor utgör en majoritet av jordens befolkning, men kvinnors rättigheter kränks ständigt, överallt och på alla kontinenter. Detta gäller även barnen. Därför, herr talman, anser vi socialdemokrater att det är mycket viktigt att svensk utrikespolitik prioriterar just jämställdhet och barns rättigheter. Det är angeläget att Sverige utvecklar en ny strategi för arbetet med de mänskliga rättigheterna i svensk utrikespolitik. Det ringa stödet för ett svenskt medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter visar mycket tydligt på behovet av nya svenska ansträngningar på det här området. Sverige hade tidigare ett gott anseende när det gäller främjandet av de mänskliga rättigheterna, men man kan fråga sig vart vi nu är på väg. Vi måste bli bättre. Därför, herr talman, är det viktigt att vi tar ett riktigt krafttag och ger arbetet för de mänskliga rättigheterna en rejäl nystart. En ny strategi måste utarbetas, och det tycker vi att vi ska göra i nära samverkan med det civila samhället. På det här sättet kan Sverige återställa de anseende som gått förlorat på MR-området sedan den borgerliga regeringen tillträdde 2006. När det gäller Afrika är det välkänt och omvittnat att Sverige under decennier byggde upp ett förtroendekapital som gett möjlighet till konstruktiv samverkan men även till kritisk dialog. Afrika är i dag en kontinent som kan och vill utvecklas, men det är viktigt att vi hela tiden har med oss att länderna och regionerna i Afrika är olika och att en politik för Afrika måste bygga på att de olika länderna har helt olika kulturer och synsätt men tillsammans har unika förutsättningar. Bara under det senaste decenniet har vi fått uppleva att Afrika har fått många nya trevande, men ändock, demokratier. En grundförutsättning för en hållbar social och ekonomisk utveckling är förstås en fortsatt demokratisering med respekt för de mänskliga rättigheterna och för rättsstatens principer. Ett starkt fokus måste även fortsättningsvis riktas mot de stora utmaningarna för Afrika, det vill säga konflikter, hiv/aids, malaria, tbc, arbetslöshet, brister i demokratin, utbredd korruption, etniska konflikter, klimat och miljö, urbanisering - ja, listan kan göras längre än så. Det är bara att konstatera, herr talman, att utvecklingen är både sammansatt och tämligen komplicerad och att en politik för Afrika måste vara samverkande och mycket mångsidig. Min partikamrat Carina Hägg kommer senare i debatten och gå in mer i detalj i frågor som rör några av Afrikas olika länder. Även om avsnittet om Latinamerika är den lättast vägande delen i det här betänkandet vill jag ändå, herr talman, säga några ord om det. I betänkandet slås det bland annat fast att vi anser att det är viktigt att utveckla relationerna med Latinamerika. För två år sedan gjorde utskottet, uppdelat på tre delegationer, en studieresa till olika länder i Latinamerika. Det var väldigt bra och lärorikt och skapade många kontakter för oss politiker som vi har följt upp efter resan. När det gäller den diplomatiska närvaron på den här kontinenten finns det både funderingar och obesvarade frågeställningar hos oss; det vill jag betona. Vi ser ju tydligt att diplomatisk närvaro, och då inte minst i Colombia, bidrar till att utveckla demokratiska processer i landet, lyfta jämställdhetsfrågor och till att man aktivt deltar i debatten om och kring jämställdhet och SRHR-frågorna. Om jag håller mig kvar i Colombia, kan jag konstatera att det äntligen efter mer än 40 år av intern väpnad konflikt ändå har skett en del framsteg, och det är positivt av många skäl, inte minst med tanke på att konflikten haft förödande konsekvenser när det gäller situationen för de mänskliga rättigheterna och för så många enskilda colombianer och colombianska familjer. Det har ju i alla dessa år egentligen inte varit något annat än ett regelrätt krig som det talats och rapporterats alldeles för lite om. Att regeringssidan och representanter för Farcgerillan kommit till förhandlingsbordet är bra, och att man dessutom efter viss påtryckning från olika håll tagit till sig kritiken och tydligen också läst på innehållet i FN:s deklaration 1325 och nu även har gett plats för ett par kvinnor vid förhandlingsbordet är ännu bättre. Men Colombia har fortfarande lång väg att vandra innan man kan hävda att den mångåriga interna väpnade konflikten med alla dess förödande följdverkningar är löst, och tyvärr är det så att det fortfarande begås många brott mot de mänskliga rättigheterna i Colombia. Sveriges bidrag när det gäller fredsbyggandet i Colombia inleddes ju för drygt tio år sedan, 2003, genom vårt stöd till att ta fram FN-rapporten human development report under rubriken Återvändsgränd med en utväg . Rapporten satte fokus på de strukturella orsakerna till den interna väpnade konflikten men presenterade också ett antal förslag till lösningar. Med den här rapporten som utgångspunkt utarbetade Sverige och UNDP ett regionalt freds- och utvecklingsprogram i sex svårt konfliktdrabbade regioner i Colombia. Det här initiativet är i dag en modell för fredsbyggande i landet, och det känns ju oerhört positivt att vi kan vara med och bidra med en pusselbit i det svåra arbetet med konfliktlösning och fredsbyggande. Det här initiativet togs när vi socialdemokrater satt i regeringsställning, men jag vill ändå säga att det är positivt att vi från Sveriges sida alltsedan 2003 genom uthållig politisk dialog, tillhandahållande av dialogutrymmen och stöd till olika lokala parter har bidragit till att man i Colombia har kunnat ta några steg framåt mot en förhandlingslösning. Situationen har plågat så många människor i så många år. Kan vi komma framåt är det bra. De båda samarbetsområden där vi från Sveriges sida finns med är ju fred och säkerhet respektive mänskliga rättigheter och demokratisk samhällsstyrning. Inom området mänskliga rättigheter och samhällsstyrning är det svenska biståndet inriktat på personer och grupper som har varit och är särskilt påverkade av den långvariga konflikten. Herr talman! Här är jag tillbaka vid det jag inledde mitt anförande med. Ska vi från Sveriges sida kunna fortsätta att vara den starka rösten som påtalar brott mot mänskliga rättigheter och att vara ett land och en politisk kraft som alltid främjar de mänskliga rättigheterna, ja, då måste vi, herr talman, få en nystart och en ny svensk strategi på det här området, och det arbetet kan inte vänta.

Bodil Ceballos (MP)

Anf. 72 Bodil Ceballos (MP)

Herr talman! När jag förberedde den här debatten gick jag in på nätet för att plocka fram betänkandetexten, och rubriken på nätet är följande: Nej till motioner om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. Låter det inte märkligt? Sveriges utrikespolitik har som grund de mänskliga rättigheterna och ändå blir rubriken att det är nej till motioner om mänskliga rättigheter. Det innebär att det inte är ett bifall till någon motion. Vad ger det för budskap till medborgarna om vad riksdagen ägnar sig åt och vad vi ledamöter egentligen gör? Varför har vi 349 ledamöter som skriver en massa förslag när det ändå blir nej till alltihop? Vi i oppositionen kan ju åtminstone reservera oss och säga ja till de motioner vi väcker, men ni på allianssidan säger ju i praktiken bara nej - alltid och till allting. Det svårt att förklara för medborgarna, att vi i praktiken egentligen bifaller en motion eller föreslår en annan lösning när så gott som alla motioner av formella skäl avslås. Jag deltog i en debatt häromdagen, och detta händer då och då. Alla tycker egentligen samma sak, men så säger någon: Ja, men ni avslog ju det, och kanske har inte någon reserverat sig. Vi behöver se över formerna för hur motionerna besvaras. Till exempel kan man ju använda sig av svaren ja, nej eller besvarad. Det är inte så pedagogiskt lätt att ta den här diskussionen med medborgarna, som förväntar sig att vi röstar för det som vi själva föreslår i riksdagen. Det är ju så att vi många gånger diskuterar oss fram till helt gemensamma ståndpunkter i utskottet. Ett sådant exempel är när utskottet hade Saddam Husseins folkmord på kurderna på sitt bord för några år sedan, då vi gemensamt skrev en text som beskrev utskottets syn på händelsen. Och det är bara ett exempel på de många gånger som vi har haft samsyn. Jag tar upp det exemplet eftersom årsdagen för al-Anfalkampanjens påbörjande nyligen har inträffat. Bland annat har en domare i Iraks högsta domstol varit här på besök i veckan och talat om hur processen gick till, men jag har också lyssnat till människor som överlevde och kan vittna om de ohyggligheter som pågick. Och det är ju ingenting som någon här ifrågasätter. I år, mandatperiodens sista år, behandlar vi motioner om mänskliga rättigheter främst med inriktning på mänskliga rättigheter i vissa regioner och länder i världen. Motionerna som behandlas i år handlar om Afrika allmänt, Sahelregionen, Demokratiska republiken Kongo, Eritrea, Etiopien, Mauretanien, Nigeria, Senegal, Somalia, Sudan, Sydsudan, Latinamerika allmänt, Colombia, Guatemala och Pakistan. I år är inte palestinierna med. Men i dag utanför riksdagshuset står en grupp palestinier som kommer att utvisas till Irak, trots att Irak inte tar emot dem. Många av dem har befunnit sig här i många år. Jag vet inte om ni har varit ute och pratat med dem. Jag gjorde det för en stund sedan. Jag tycker att detta är någonting som vi verkligen behöver ta till oss. Hur ser det ut för de statslösa palestinierna runt om i Europa? Vart ska de ta vägen när de länder som de tidigare har bott i inte tar emot dem? Det här är någonting som har diskuterats här tidigare på morgonen i dag, så jag tänker inte uppehålla mig vid det. I årets betänkande behandlas också ett antal motioner om annat som rör mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik som inte behandlas i dag, eftersom det som frågorna belyser redan har behandlats tidigare under mandatperioden och eftersom utskottet arbetat med olika teman till de olika debatterna. Det finns många bra förslag där, och vi får väl uppmana motionärerna att återkomma till nästa allmänna motionstid och till nästa mandatperiod när det gäller de motioner som inte har hunnit behandlas. Herr talman! Mänskliga rättigheter är universella, likvärdiga och odelbara. De har fastslagits i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i de två huvudkonventionerna om medborgerliga och politiska respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Rättigheterna är också ömsesidigt förstärkande. Mänskliga rättigheter och folkrätten ligger till grund för svensk utrikespolitik. För att uppnå de mänskliga rättigheternas syfte - det vill säga att säkerställa varje människas möjlighet att leva ett liv i värdighet - menar Miljöpartiet att alla rättigheter måste ges samma prioritet, till skillnad från regeringen, som oftast brukar prioritera de medborgerliga och politiska rättigheterna. Under min tid i utrikesutskottet har jag särskilt försökt belysa hur minoriteters rättigheter kränks runt om i världen. Miljöpartiet menar att rätten till den egna kulturella identiteten är grundläggande i länder med olika befolkningsgrupper. Att försöka assimilera människor till en annan kultur eller utplåna den kulturella identiteten genom förtryck leder bara till mer motsättningar och/eller mänskligt lidande. Att inte i frihet få vara mayafolk, kurder, västsaharier, samer eller katalaner på grund av ett majoritetssamhälles brist på förståelse för den kulturella bakgrund varje individ har leder till motsättningar i stället för till fredlig samexistens. Alla försök att hindra människor att tala sitt språk, leva med sina egna traditioner eller att uttrycka sin kultur på olika sätt är en provokation och måste fördömas av omvärlden. I svensk politik står vi bakom de mänskliga rättigheterna och folkrätten. De mänskliga rättigheterna innefattar folkens rätt till självbestämmande, asylrätten, minoriteters rättigheter, funktionshindrades rättigheter, kvinnors och barns rättigheter med mera. Det innebär att vi ska ta allas rättigheter i beaktande när vi tolkar folkrätten. Politiska överväganden beroende på vem som överskrider vad folkrätten tillåter är inte som vi ser det okej. Dödsstraffet till exempel är lika avskyvärt oavsett vem som utdömer det. Ett angrepp mot en annan stat är lika fel oavsett vem som genomför det. En ockupation av ett land eller en landsdel är lika förkastlig oavsett vem som ockuperar. Det finns i dag ett antal platser i världen som vi är märkligt tysta om. Så fort mediernas fokus är på en annan plats eller motståndet mot en ockupation sker i form av icke-våld lämnar vi scenen och ägnar oss åt nästa och den för närvarande mest aktuella oroshärden. Vissa länder fördöms för det de gör, medan andra får fördjupade partnerskapsavtal. Beroende på våra egna eller EU:s ekonomiska intressen behandlar vi länder som inte följer folkrätten eller som bryter mot de mänskliga rättigheterna på olika sätt. Så borde inte få ske. När jag talar om folkens rätt till självbestämmande menar jag inte att en folkomröstning om att uppgå i ett annat land, som på Krim nyligen, som utlyses från en vecka till en annan, är i enlighet med folkrätten. Detta till skillnad från folkomröstningen i Västsahara, som av vissa staters politiska, inte juridiska, skäl inte kommer till stånd. Rätten till självbestämmande kan innebära att det leder till självständighet men också att man bestämmer sig för att stanna kvar - kanske under andra premisser. En folkomröstning måste alltid ske på ett sådant sätt så att medborgarna har god tid på sig att sätta sig in i alla aspekter av vad fördelar och nackdelar med de olika förslagen innebär. Folkomröstningarna som utlysts i Skottland och i Katalonien har förutsättningar att ge den tiden. I det senare fallet är det dock mycket osäkert om majoritetssamhället ens kan tänka sig att lyssna på katalanerna, med eller utan folkomröstning. Herr talman! Ursprungsfolk runt om i världen lever fortfarande under svåra förhållanden på grund av staters ovilja att erkänna och stödja deras mänskliga rättigheter. De diskrimineras och fördrivs från sina marker på grund av väpnade konflikter eller ekonomiska intressen. Sverige har fått internationell kritik för att inte ha ratificerat ILO:s konvention om urfolks rättigheter, och FN:s råd för mänskliga rättigheter har kommit med ett stort antal rekommendationer som Sverige ännu inte har hörsammat. Detta är inte det enda fall där Sverige inte står bakom eller vill ratificera FN-dokument, samtidigt som vi i många fall hänvisar till FN och att vi följer FN-spåret. Det är lätt att hävda att man följer någon annan, EU:s lady Ashton, FN etcetera, när det gynnar våra egna intressen, men regeringen gör lite som den vill i de flesta fall. I Ukrainakrisen tycker regeringen att EU gör för lite. Det tycker vi också, men det tycker vi även i andra sammanhang då Sverige väljer att bara hänvisa till EU:s gemensamma ståndpunkter etcetera. När EU-länderna ville dra Syrien inför internationella brottmålsdomstolen motarbetade Sverige det och menade att det var fel tajmning och hänvisade då till FN-spåret. Nu vill regeringen helst inte nämna den fadäsen. Sverige satte också stopp för tuffare sanktioner mot telekomsektorn, trots att oppositionen skrek efter just sådana då de insåg att de med hjälp av tekniken kunde punktmarkeras och spåras av regimen. Men åter till urfolken och närmare bestämt till Guatemala, som Sverige sedan 1970-talet har bedrivit ett biståndssamarbete med. Vi är en av de större biståndsgivarna, och vårt arbete har varit långsiktigt. Det har varit inriktat på mätbara och tydliga framsteg för fred, försoning, respekt för de mänskliga rättigheterna, bekämpande av den utbredda fattigdomen, politiskt deltagande och jämställdhet mellan könen. Kvinnor, barn och urfolk är prioriterade målgrupper. Inom sektorn för demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter är minskad straffrihet och ett stärkt rättsväsen ett viktigt mål. Allt detta står i betänkandet. Jag besökte för snart ett och ett halvt år sedan Guatemala och träffade där många representanter för urbefolkningen. De består av många olika grupper. Guatemala är ett typiskt exempel på att allt inte är vunnet när en väpnad konflikt upphör och demokrati införs. Säkerheten i Guatemala är i princip icke-existerande, och motsättningarna mellan olika aktörer är enorma. En av de stora konflikterna äger rum mellan urbefolkningen och multinationella företag som får statens tillstånd att exploatera markområden utan samråd i vederbörlig ordning. Under de senaste åren har människor dödats antingen vid manifestationer eller i utomrättsliga avrättningar. En av ledarna för de urfolk jag träffade mördades bara några månader senare. Jag kunde på plats i Guatemala bilda mig en uppfattning om den bristande respekten för mänskliga rättigheter generellt i landet, men i synnerhet när det gällde urfolken. Guatemalas utrikesminister gick tidigare till frontalangrepp mot det svenska biståndet, som han menade uppviglade terrorister, det vill säga urfolk som försökte skydda sina marker, moder jord, från exploatering av stora utländska bolag. I Sverige besökte han både före detta biståndsminister Carlsson och flera av våra frivilligorganisationer. Det svenska svaret blev ett förslag att fasa ut biståndet till Guatemala, hur det nu kunde vara möjligt. Det borde ha varit tvärtom, i synnerhet efter det besök som med all tydlighet visade hur det står till med respekten för de mänskliga rättigheterna i landet. Sverige borde ha förstått att stödet till mänskliga rättigheter var lika nödvändigt även framöver även om landets ekonomi är bättre nu än förut. Efter många protester, även från allianskolleger i utskottet, drogs förslaget tillbaka, men vi vet inte för hur länge. Orsaken till att jag skrev denna motion om både Colombia och Guatemala var just för att uppmärksamma ledamöterna och regeringen på att det är helt fel tajmning, om man ska använda sig av regeringens språkbruk, att dra tillbaka det bistånd som är så oerhört betydelsefullt för skyddet av de mänskliga rättigheterna i länder där regeringarna inte lägger många strån i kors själva för att garantera människors lika värde. Då lägger jag extra betoning på regeringen i Guatemala eftersom den colombianska presidenten åtminstone utåt sett vill ge ett intryck av att Colombia är på rätt väg. Alla länders bistånd har inte det fokus på mänskliga rättigheter som vi har i svenskt bistånd. När Sverige drar sig ur ett land finns det ingen som naturligt tar vid där vi slutade. Utifrån vad jag har sett under mina år i biståndspolitiken förs det inte heller några sådana samtal med andra aktörer trots att tanken med landfokuseringen bland annat var att alla inte ska vara överallt och att insatser skulle samordnas. Jag ser att jag har överskridit min talartid rätt så ordentligt. Jag hoppar därför över en del. Miljöpartiet står självklart bakom alla de reservationer som vi har i betänkandet. Men jag väljer i dag att lägga fokus på Guatemala och yrkar bifall till reservation 12. Jag trodde att Vänsterpartiet skulle vara här och tala om situationen i Kongo och den reservation som vi har om det. Men det är de inte. Därför yrkar jag bifall även till reservation 4.

Julia Kronlid (SD)

Anf. 73 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 7 om Nigeria och 13 om Pakistan. Vi debatterar i dag, som sagt, ett betänkande om mänskliga rättigheter som behandlar ett stort antal motioner och har en inriktning på särskilda regioner. Sverigedemokraterna har ett antal motionsyrkanden i detta betänkande som har behandlats tidigare under mandatperioden och därför behandlas under så kallad förenklad motionshantering. Vi ställer oss fortfarande bakom innebörden i dessa motionsyrkanden, men vi har inga reservationer knutna till dem eftersom de inte behandlas specifikt i just detta betänkande. Man skulle kunna tro att detta är den första utrikespolitiska debatt som vi har i utskottet denna vecka. Men flera av oss har faktiskt varit och debatterat både i Uppsala och i Örebro. Det är roligt att det finns ett stort intresse för utrikespolitik och mänskliga rättigheter. Det är kul att utrikesutskottet inte bara debatterar inom riksdagens väggar utan även finns ute i samhället. Generellt vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter finns det en stor samsyn i utrikesutskottet, även om det såklart finns synpunkter från oppositionen på områden där vi anser att regeringen borde engagera sig mer. Vi ställer oss alla bakom den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som Förenta nationernas generalförsamling antog 1948. Förklaringen gav det internationella samfundet en gemensam värdegrund i synen på människan och förhållandet mellan stat och individ och slog fast grundläggande normer för de mänskliga rättigheterna som är överordnade politiska, ekonomiska, kulturella och religiösa skillnader. De grundläggande normer som anges i den allmänna förklaringen är universella och bindande för alla världens stater. Alla stater har en skyldighet att värna alla människors lika värde och rättigheter. Herr talman! Det finns många saker i betänkandet där vi instämmer med utskottsmajoriteten, men jag väljer att inte fokusera på det nu. Jag skulle i stället vilja lyfta fram de motionsyrkanden från Sverigedemokraterna som behandlas i detta betänkande. Herr talman! Sverigedemokraterna anser att det finns en grupp som regeringen, FN och EU uppmärksammar alldeles för lite med tanke på deras utsatthet, och det är förföljda kristna. Låt mig samtidigt säga: Ja, det är självklart att alla minoriteters rättigheter är viktiga. Mitt syfte med att lyfta fram just kristna i dagens anförande är inte att vi ska glömma bort andra grupper eller på något sätt anse dem vara mindre viktiga, men när man anser att något behöver uppmärksammas mer blir det lite otydligt att bara prata generellt om mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter. Därför vill jag lyfta fram just de kristnas situation. I andra sammanhang är det inte konstigt att prata om till exempel kvinnors situation, barns situation eller hbtq-personers rättigheter - dessa grupper kan vara väldigt utsatta - men ibland när Sverigedemokraterna vill lyfta fram just kristnas rättigheter kan vi få kritik för det. Jag tycker att det är lite märkligt. Jag vill alltså bara inledningsvis vara tydlig. Vi har en motion som lyfter fram kristnas situation i flera delar av världen. Det handlar bland annat om Egypten och om de fruktansvärda övergrepp som pågår i Syrien. Det handlar också om Irak, där det nästan pågår en etisk rensning av kristna - men där det nu finns lite hopp en autonom region för kristna. I detta betänkande behandlar vi dock särskilt situationen för kristna i Nigeria och Pakistan. Herr talman! I Nigeria finns terroristgruppen Boko Haram som har dödat ett stort antal människor, både kristna och moderata muslimer som inte vill följa sharialagar. Enligt ett sydafrikanskt forskningsinstitut beräknades Boko Haram i juni 2013 dittills ha dödat närmare fyra tusen människor och skadat många tusen fler. I vissa delstater i Nigeria har det tagits beslut som har lett till att kristna blivit utsatta för begränsningar i skolorna, hotade med kidnappning, utsatta för tvångsäktenskap samt nekade anställning, rent vatten och hälsovård. Det är förenat med stora risker att konvertera till kristendom, och det är farligt för kyrkor att ta emot nyomvända. Den 5 januari 2012 samlades 45 kristna till veckomöte. Några ögonblick senare var kyrkan fylld av döda och sårade. Den 26 februari 2012 styrde två självmordsbombare sin bil rakt in i Kristi kyrka i Jos mitt under pågående gudstjänst. Minst fyra personer dödades och över 40 skadades, bland dem en ung flicka. Nära 300 kyrkor i Nigeria är förstörda. Jag anser att dessa grymheter måste få ett slut. Jag menar att Sverige tydligare bör visa sitt stöd för dessa utsatta kristna i Nigeria som systematiskt diskrimineras. Vi bör tydligare fördöma Boko Harams våldsamma attacker, som skördar alltför många människoliv från olika grupper. Inom ramen för FN och EU bör Sverige verka för att de kristnas säkerhet garanteras och våldsamheterna upphör. Det är bra att utskottet i det här betänkandet lyfter upp problematiken, men jag anser att Sverige är alldeles för tyst när attacker av det här slaget sker i Nigeria. Jag anser att Sverige borde kunna göra mer i frågan. Herr talman! För att gå vidare till Pakistan finns det flera rapporter om hur landets strikta antihädelselagar har slagit hårt mot kristna. I augusti 2012 kom rapporter om att en elvaårig kristen flicka, Rifta Masih i Pakistan, fängslades och anklagades för hädelse. Flickan, som har Downs syndrom, påstås ha bränt upp sidor ur Koranen. Detta orsakade stor uppståndelse och ledde till att hundratals kristna fick fly från byn där den lilla flickan bodde. Fallet ledde till att FN kritiserade landets hårda antihädelselagar, vilket i sin tur kan ha påverkat att personen som antagligen fabricerat de brända sidorna ur Koranen blev gripen. Han blev dock inte fälld, och fallet är nu nedlagt. I augusti 2013 var 600 personer på väg hem från kyrkan när två självmordsbombare dödade runt 89 personer och skadade runt 150 personer. I april i år - väldigt nyligen - har ett kristet par blivit anklagade för att under juli 2013 ha sänt hädelse-sms. Gojras distriktsdomare, som ansvarade för rättegången, dömde dem den 4 april till döden för detta. Ett överklagande är nu planerat. Parets advokat berättar för en människorättsorganisation som bevakar situationen i Pakistan att polisen var oförmögen att komma med verkliga bevis i rättegången och att domaren blivit pressad och påverkad att fälla domen om dödsstraff. Det är bra att man i betänkandet lyfter fram vad EU gör för att generellt verka för respekt för mänskliga rättigheter i Pakistan, men i motionen tar vi särskilt upp antihädelselagarna och vilka fruktansvärda domar de bidrar till. Jag anser det beklagligt att utskottet inte kan vara tydligare i kritiken mot dessa. Jag hade också gärna sett mer exempel på vad vår egen utrikesminister har gjort i denna fråga och inte bara vad EU gör - om det nu finns några sådana exempel. Jag hoppas det. Herr talman! Jag anser det vara viktigt att Sverige självständigt visar sitt tydliga stöd för utsatta kristna i Pakistan och tydligt tar avstånd från de strikta antihädelselagar och de människorättsbrott som pågår mot både kristna och andra minoriteter i Pakistan. Vi ska inom FN och EU verka för en fortsatt skarp kritik mot de övergrepp som pågår. Herr talman! Detta är inget vi tar upp i betänkandet, men när vi talar om utsatta kristna kan jag inte heller låta bli att nämna de fruktansvärda övergrepp som pågår i Nordkorea. FN lämnade nyligen en rapport om detta. Låt oss fortsätta sätta omvärldens uppmärksamhet på de fruktansvärda fångläger som finns där och dit både kristna och andra, som har en annan politisk uppfattning, kan skickas. Det är en viktig fråga jag anser att vi bör lyfta fram mer.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Anf. 74 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Herr talman! Vi debatterar i dag betänkandet 2013/14:UU15, som behandlar ett antal motionsyrkanden om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. Arbetet med att främja demokrati, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling genomsyrar den svenska utrikespolitiken. Sverige ska vara en tydlig röst i världen för de mänskliga rättigheterna, och vi ska agera bilateralt och multilateralt genom Europeiska unionen, det nordiska samarbetet, FN och andra samarbetspartner. Omsorgen om och försvaret av de mänskliga rättigheterna är en integrerad och central del av den svenska utrikespolitiken. I utrikesdeklarationen i år lyfter utrikesminister Carl Bildt upp att EU och Europarådet arbetar sida vid sida för det öppna samhällets värden och principer. Sveriges stora engagemang för de mänskliga rättigheterna, vår utrikespolitik och vårt utvecklingssamarbete speglar våra förhoppningar om en värld där människor kan leva fria, utan fruktan och nöd. Demokrati och respekt för politiska och medborgerliga rättigheter är viktiga förutsättningar för att förverkliga ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Herr talman! Såväl i politiska partier som i ett brett spektrum av enskilda organisationer kommer omsorgen om och försvaret av de mänskliga rättigheterna till uttryck. Denna samsyn om de mänskliga rättigheternas betydelse i utrikespolitiken är värdefull för Sveriges möjligheter att bedriva ett framgångsrikt och resultatinriktat arbete som stärker trovärdigheten i våra insatser för de mänskliga rättigheterna. Regeringens arbete för mänskliga rättigheter ligger fast, och Sverige ska fortsätta att vara pådrivande i det internationella arbetet för främjandet av allas mänskliga rättigheter. Tankesmedjan ECFR, European Council on Foreign Relations, presenterar varje år en undersökning som granskar länders utrikespolitik. Här har Sveriges utrikespolitik rankats i topp tre år i rad, framför allt på området mänskliga rättigheter. Det är inte ett sammanträffande - Alliansen har stärkt arbetet med de mänskliga rättigheterna. De utgör grunden för vår utrikespolitik. Mänskliga rättigheter är universella och genomsyrar vår syn på säkerhet och mänsklig säkerhet. Vi har varit bland dem som stridit på de mänskliga rättigheternas många frontlinjer, och vi backar inte för att i våra möten med andra stater driva kontroversiella motvindsfrågor som hbtq-frågan och frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Under dessa två mandatperioder har också vi satt nätfriheten på den globala dagordningen och i FN drivit igenom en resolution om att mänskliga rättigheter ska gälla online likaväl som offline. Herr talman! I betänkandet finns en rad reservationer med krav på att Sverige ska återställa det anseende som gått förlorat på MR-området sedan Alliansen tillträdde 2006. Jag vill yrka avslag på alla reservationer genom att lyfta fram ett axplock av det som Sverige prioriterar inom området mänskliga rättigheter. Sverige har bidragit med 700 miljoner kronor i humanitärt bistånd till dem som drabbats av konflikten i Syrien, och Sverige stöder aktörer som verkar för mänskliga rättigheter och demokrati i regionen. Sverige verkar för att den europeiska utrikestjänsten ska stärkas, så att den gemensamma utrikespolitiska rösten blir starkare. Sverige fortsätter att delta med personal i EU:s civila och militära krishanteringsinsatser. Sverige fortsätter att rädda liv och lindra nöd genom omedelbart stöd vid kriser och katastrofer. Sverige verkar för att stärka det humanitära responssystemet. Vårt bidrag till kampen mot fattigdom och förtryck hör till de allra mest generösa. Den svenska biståndsramen uppgår till mer än 38 miljarder kronor, och vi möter det internationella 0,7-procentsmålet liksom det svenska enprocentsmålet. Andelen människor som lever i fattigdom har halverats, och målet om minskad undernäring är inom räckhåll inom ett år. Herr talman! Regeringen fortsätter satsningen på hälsa för att rädda kvinnors och barns liv. I detta syfte prioriterar regeringen bland annat arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt sanitet. Stödet till FN:s befolkningsfond UNFPA ökar liksom stödet till Unicef. Mänskliga rättigheter handlar om så mycket. Därför är det viktigt att Sverige är en stark röst för att stärka både män och kvinnor. Sverige är en stark röst för kvinnors rätt till sin egen kropp och att själva ta beslut om att till exempel utföra abort. Sverige arbetar för mäns och kvinnors lika rättigheter till utbildning och arbete. Kvinnors säkerhet och påverkan i fredsprocesser är av yttersta vikt. Därför fortsätter genomförandet av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 att vara centralt. Sverige är den sjätte största bidragsgivaren till FN-systemet. Vi har haft över 80 000 personer i FN-tjänst genom åren, och vi är den tredje största humanitära givaren. Sverige arbetar tätt tillsammans med EU för att stärka upp förutsättningarna i Afrika. För drygt tre veckor sedan antogs slutsatser för att öka handel och utveckling, demokrati och god samhällsstyrning, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter är inte självklara, och i betänkandet finns en rad motioner som tar upp situationen i olika länder runt om i världen. Brott mot de mänskliga rättigheterna förekommer tyvärr på så många håll. Alliansregeringen arbetar därför ständigt med att förstärka våra resultatstrategier och förtydliga Sveriges ovillkorliga krav på respekt för mänskliga rättigheter. Jag yrkar bifall till utrikesutskottets förslag i betänkande UU15 och avslag på alla reservationer. (Applåder)

Carin Runeson (S)

Anf. 75 Carin Runeson (S)

Herr talman! När det gäller mänskliga rättigheter har vi i svensk politik i allt väsentligt samma uppfattning. Det är ju ingen här som motarbetar de frågor som handlar om mänskliga rättigheter. Men när Elisabeth Björnsdotter Rahm gång på gång talar om att Sverige är en stark röst och ska bli en ännu starkare röst och att mänskliga rättigheter är grunden för vår utrikespolitik undrar jag: Vad är det, Elisabeth Björnsdotter Rahm, som gör att vi inte längre har en utsedd MR-ambassadör på UD som vi har haft under så många år tidigare? Det skulle jag gärna vilja ha ett svar på.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Anf. 76 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Herr talman! Jag är jätteglad att Carin Runeson lyfter fram den stora samsyn vi har inom arbetet för att stärka de mänskliga rättigheterna. Precis som Carin Runeson säger är de väldigt betydelsefulla och en förutsättning för att vi ska kunna driva en bra utrikespolitik och vara en stark röst när det gäller mänskliga rättigheter. Den svenska regeringen kommuner under våren att presentera en ny MR-strategi. Vi får avvakta och se vad den kommer att innehålla, så jag får återkomma i frågan.

Carin Runeson (S)

Anf. 77 Carin Runeson (S)

Herr talman! Det låter spännande och intressant, men jag hoppas verkligen att inte minst de moderata, och borgerliga över huvud taget, ledamöterna i utrikesutskottet har påverkat i den här frågan. Vi fick vår första MR-ambassadör redan på 80-talet. Det var dessutom ett antal länder inom EU som följde vårt exempel. Jag tycker att det är oerhört viktigt att det finns en speciell person som kontinuerligt kan lyfta frågorna om mänskliga rättigheter på hög diplomatisk nivå och också företräda Sverige i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Det handlar också om att granska och främja mänskliga rättigheter i biståndsmottagarländerna och att vara något av en länk mellan regeringen och svenska organisationer. Jag har också ställt den här frågan i den utrikespolitiska debatten till utrikesminister Carl Bildt. Då fick jag till svar att vi inte behöver ha någon egen MR-ambassadör på UD eftersom EU har utsett en särskild person att jobba med MR-frågorna. Det är bra att EU har gjort det, men att tycka att det utesluter behovet av en MR-ambassadör i Sverige tycker jag är alldeles galet. Nu undrar jag: Tycker Elisabeth Björnsdotter Rahm att vi skulle kunna klara oss utan en MR-ambassadör bara beroende på att en särskild person inom EU är utsedd för MR-frågorna?

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Anf. 78 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Herr talman! Jag håller med Carin Runeson, återigen, om att mänskliga rättigheter är viktiga och att de är viktiga inom alla områden inom utrikespolitiken. Det må vara att Sverige är ett litet land, men vi är en stark röst inom så många områden och inom så många kanaler. Sverige arbetar både via FN och via EU och med nordiska samarbetspartner för att stärka vår svenska röst inom framför allt området mänskliga rättigheter. Jag är väldigt tacksam för att vi har en stark position inom till exempel EU:s utrikestjänst och att vi har prioriterat en talesperson för mänskliga rättigheter inom EU:s utrikestjänst. Jag tycker givetvis att Sverige ska vara pådrivande i att lyfta alla de frågor som finns inom området mänskliga rättigheter.

Bodil Ceballos (MP)

Anf. 79 Bodil Ceballos (MP)

Herr talman! Vi återkommer ofta till att det är en stor samsyn mellan alla partier i Sveriges riksdag i utrikespolitiken. Vi brukar faktiskt uppmärksamma det därför att vi har en stor samsyn. Därför blir det så konstigt när ni i valdebatter och annat brukar skrämmas med att det inte finns någon samsyn i oppositionen om utrikespolitiken och att vi inte kan komma överens, för egentligen är vi allihop relativt överens om väldigt mycket. Det vore intressant att höra varför ni alltid påstår att vi har så skilda uppfattningar i utrikespolitiken när det i andra sammanhang betonas att vi alla har en samsyn. Men det var egentligen inte därför som jag begärde ordet. Sverige gör mycket som är bra när det gäller mänskliga rättigheter. Sverige är ett land som ligger före många av de andra, och det är en del länder i EU-området som inte gör särskilt mycket och som går precis på tvärs med vad vi allihop här i riksdagen skulle vilja. Jag tänker bland annat på era spanska kolleger från Partido Popular och deras förslag om inskränkningar i aborträtten och annat. När det gäller kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter måste vi jobba inte bara utanför Sveriges och EU:s gränser utan också innanför gränserna. Jag tänker att ni moderater har en jätteuppgift framför er när det gäller att påverka era kolleger i Europa som håller på att införa lagar som kränker kvinnors rättigheter. Min uppmaning till er i Moderaterna är att ta Partido Popular i örat framöver, för det behövs.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Anf. 80 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Herr talman! Det är en olycklig och oroande utveckling vi ser i många europeiska länder. Det är vi helt ense om. Därför är det ännu viktigare att Sverige är en stark röst i arbetet med de stora motvindsfrågorna som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, vilket jag lyfte fram i mitt anförande. Det gäller att Sverige sätter press på sina grannländer vad beträffar att mänskliga rättigheter gäller alla och är okränkbara. Här är vi en stark röst, och det kommer vi att fortsätta vara. Jag uppskattar Bodil Ceballos inledande syn på att vi har en stor samsyn när det gäller utrikespolitik och mänskliga rättigheter. Låt mig dock vända på frågan: Varför har ni då alla dessa reservationer i ett betänkande om mänskliga rättigheter? Om dessa rättigheter är odelbara, okränkbara och gäller alla borde samsyn råda, och då borde ni inte ha dessa reservationer mot de mänskliga rättigheterna.

Bodil Ceballos (MP)

Anf. 81 Bodil Ceballos (MP)

Herr talman! Då kommer vi tillbaka till det som jag tog upp i mitt anförande tidigare. Vi har ett system där vi avslår en massa saker som vi egentligen tycker bara för att formen är sådan och för att vi inte har kommit överens exakt om de gemensamma formuleringarna. Jag tror att vi skulle vinna på att se över systemet hur vi skriver våra avslag, bifall etcetera. Jag tror att vi skulle kunna komma till många bra gemensamma förslag också framöver. Det blir konstigt när vi i debatterna säger en sak allihop och är överens, men när vi kommer till utskottet ska samma saker avslås. Vi i oppositionen har möjlighet att rösta för våra förslag. Det har inte ni på samma sätt. Det finns reservationer för att vi har en viss annan uppfattning, självklart, men det är inte så stora skillnader som man många gånger kan tro när ni i debatten säger att vi är så oense. Du är en av dem som alltid säger att vi har så stor samsyn, Elisabeth Björnsdotter Rahm. Oavsett vad vi andra säger i debatterna brukar du alltid kontra med att du är glad över att vi har så stor samsyn. Det där med samsyn brukar alltså komma från dig i första hand. Men ja, vi har självklart olika uppfattning. När det gäller aborträtten vet jag att det är en fråga som du är mycket engagerad i. Därför ber jag dig att ta den frågan vidare till dina kolleger. Jag har sagt samma sak till Carl Bildt, till Tobias Billström och till någon annan av de moderata ministrarna. Jag tror att det var Beatrice Ask när hon var här i kammaren vid något tillfälle. Det är viktigt att ni sätter press på era kolleger. Vi ska inte ha ett Europa där utvecklingen för kvinnor går bakåt i stället för framåt.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Anf. 82 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Herr talman! Alliansregeringen driver en stark och aktiv politik inom området mänskliga rättigheter. Att Sveriges utrikespolitik har topprankats tre år i rad av en europeisk tankesmedja talar sitt tydliga språk. Vår största framgång var vår politik för mänskliga rättigheter. Den politik som alliansregeringen driver är alltså en bra och stark politik. Att vi har en stor samsyn är jag stolt över. För mig är mänskliga rättigheter odelbara och okränkbara. Då kan vi inte ha reservationer mot dem utan måste se det som ett område där vi har stor samsyn. Jag håller definitivt med dig, Bodil Ceballos, och kan gå hand i hand med dig när det gäller abortfrågan. Jag kan gå i döden för att stärka kvinnors rätt för att bestämma över sin egen kropp. Jag tycker inte alls att den utveckling vi ser i Europa är den vi ska se. Vi ska absolut hjälpas åt att stärka kvinnors rätt att få bestämma över sin egen kropp inom området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Här har vi en ännu större samsyn, skulle jag vilja påstå.

Julia Kronlid (SD)

Anf. 83 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Vi har i betänkandet några yrkanden där vi har reserverat oss vad gäller situationen för kristna. Det är bra att betänkandet lyfter upp vad EU har gjort för mänskliga rättigheter i Nigeria och Pakistan, men jag ställer mig kritisk till att man inte tydligare lyfter fram vad Sveriges regering har gjort och vad man i Sverige har gjort för att motverka de fruktansvärda övergrepp som pågår mot kristna på olika håll. Eftersom det inte framgår tillräckligt i betänkandet passar jag på att fråga Elisabeth Björnsdotter Rahm vad regeringen avser att göra för att på dagordningen tydligare lyfta upp situationen för förföljda och utsatta kristna på olika håll i världen.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Anf. 84 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Herr talman! Mitt tydliga svar är att Sverige arbetar både multilateralt och bilateralt genom FN, genom EU och genom nordiska kanaler för att lyfta fram Sveriges starka röst när det gäller att stärka de mänskliga rättigheterna. Vi talar om mänskliga rättigheter inom alla områden, religion, etnicitet, sexuell läggning och så vidare. Vi arbetar oförtrutet med att lyfta fram Sveriges starka röst när det gäller mänskliga rättigheter. Det gäller även för de kristna i Pakistan och Nigeria.

Julia Kronlid (SD)

Anf. 85 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Det är bra att Elisabeth Björnsdotter Rahm står här och säger det. Problemet är om man hela tiden ska förlita sig på vad EU gör utan att säga vad Sverige vill lyfta upp inom EU, för det framgår inte heller. Elisabeth Björnsdotter Rahm har talat mycket om Sveriges starka röst. Men i betänkandet står det bara vad EU har gjort, och det framgår inte tillräckligt tydligt vad Sveriges regering vill göra. Tycker man att EU gör tillräckligt eller inte? Jag tycker inte att EU gör tillräckligt på detta område. Om man har arbetat inom dessa kanaler, vad har då regeringen lyft upp inom EU och FN för att stärka de kristnas rättigheter, mer än att tala generellt? Finns det något konkret exempel?

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Anf. 86 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Herr talman! Det här är ett område där alliansregeringen inte delar Sverigedemokraternas syn på det arbete vi gör för mänskliga rättigheter. Sverige står bakom den politik som förs inom den europeiska utrikestjänsten. Här har vi lika stor möjlighet att påverka och lyfta fram vår starka ställning som alla andra länder har. Vi har stor samsyn inom EU:s utrikespolitik för att stärka mänskliga rättigheter i alla länder där kränkningar förekommer.

Ismail Kamil (FP)

Anf. 87 Ismail Kamil (FP)

Herr talman! Sverige är i dag en tydlig röst i världen för mänskliga rättigheter. Sverige är pådrivande i att främja demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Sverige fortsätter under alliansregeringen att vara den starka kraften när det gäller att stödja demokratiutveckling och öppna samhällen. Sveriges utrikespolitik och vårt stora engagemang ska spegla våra förhoppningar om en stabil och säker värld där människor kan leva i fred och frihet. Försvaret av mänskliga rättigheter är en central del av vår utrikespolitik. Det gäller att värna individens grundläggande behov och rätten till ett drägligt liv för alla. Herr talman! I enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN 1948, är de grundläggande normerna för mänskliga rättigheter överordnade politiska, ekonomiska, kulturella och religiösa skillnader. Sverige har enligt artiklarna 55 och 56 i FN-stadgan en rätt och förpliktelse att vidta åtgärder i samarbete med organisationen för att främja allmän aktning och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla, utan åtskillnad i fråga om ras, kön, språk eller religion. Den allmänna förklaringen slår fast att alla stater har en skyldighet att värna alla människors lika värde och rättigheter. Ingen regering ska kunna hävda särskilda förhållanden som skäl för att kränka mänskliga rättigheter. Herr talman! Det fruktansvärda som hände under Nazityskland och andra världskriget borde aldrig upprepas. Nu 66 år efter att den allmänna förklaringen antogs av FN är det högst berättigat att ställa sig följande frågor: Har dessa folkrättsliga åtaganden omsatts i praktisk handling över hela världen? Har dessa grundläggande normer, som slagits fast i FN:s allmänna förklaring och i ett antal folkrättsliga bindande konventioner, efterlevts? Hur agerade vi när folkmordet i Rwanda ägde rum? Vad gjorde FN när al-Anfal-kampanjen ägde rum i irakiska Kurdistan under Saddam Hussein och hans regim på 80-talet, då över 180 000 kurder dog? Lyckades världssamfundet hindra det folkmord som ägde rum i före detta Jugoslavien och i Darfur? Herr talman! FN:s säkerhetsråds resolution 1973 om situationen i Libyen gav ett tydligt uttryck för principen om skyldighet att skydda de civila. Vi var alla hoppfulla om att FN äntligen skulle kunna agera för att skydda de civila över hela världen. Så blev inte fallet, tyvärr. Vi kunde notera hur Ryssland och Kina blockerade alla försök att hitta en lösning på den syriska krisen. Över 150 000 civila har dött i den treåriga konflikten i Syrien. Civila dör och civila mål attackeras varje dag medan säkerhetsrådet har svårt att agera. Begreppet skyldighet att skydda är centralt i utvecklingen av folkrätten. Folkpartiet liberalerna tycker att fokus måste flyttas från staters säkerhet till att i stället sätta människors säkerhet i första rummet. Det är dags att agera i den riktningen. För oss liberaler är det inte acceptabelt att civila mördas och att ett inbördeskrig fortsätter i Syrien utan något agerande från FN:s sida. Regimens attacker på det syriska folket har nu pågått i 37 månader medan världssamfundet ser på. När vi ser diktatorer begå brott mot mänskligheten ska vi inte avvakta och se på. När mänskliga rättigheter kränks får vi inte blunda och gå förbi. Herr talman! Krig och väpnade konflikter är ett av de största hindren för länders utveckling. Målet måste vara att uppnå välstånd genom demokrati, mänskliga rättigheter och fungerande rättsstat. Utan fred och säkerhet kan dessa mål inte uppnås. Sverige är en stark aktör vad gäller att försvara demokrati, yttrandefrihet, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Vi måste fortsätta med vår höga ambition vad gäller MR-frågor. Herr talman! Ett starkt och välfungerande FN är centralt för att skydda människor mot folkmord och brott mot mänskligheten. Ett starkt och välfungerande FN är en förutsättning för försvar av mänskliga rättigheter. Ett starkt och välfungerande FN är garanten för fred och stabilitet i världen. Ett starkt och välfungerande FN banar vägen för en bättre värld där barnens rättigheter skyddas, där kvinnornas rättigheter garanteras och där diskriminering och förföljelse förebyggs. Låt oss stärka den internationella brottsmålsdomstolen ICC:s roll. Genom ICC skulle vi bättre kunna skydda och försvara mänskliga rättigheter och lättare granska brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Sveriges fortsatta prioritering av folkrätten och respekt för mänskliga rättigheter stärker en utveckling byggd på rättsstatens principer som ligger i allas intressen, för en värld där människor ska kunna leva i fred och samförstånd. Vi ska vara stolta över hur Sverige genom ett framgångsrikt och resultatinriktat arbete bedriver MR-frågor både regionalt och globalt. Vi är stolta över hur vi hanterar flyktingfrågor både på hemmaplan och i EU och över hur vi agerar för en global fred och säkerhet på ett sätt som få andra länder gör. Herr talman! Den ryska aggressionen vad gäller Ukraina och annekteringen av Krimhalvön strider mot folkrätten. I mer än tre år har Ryssland försvarat diktatorn i Damaskus och den syriska regimens användande av våld mot från början fredliga demonstranter, bland annat med argumentet att interna konflikter ska lösas internt av det berörda landet. Men Ryssland med Putin i spetsen verkar inte bry sig om att tillämpa detta själva. Kreml beskriver i dag händelserna i östra Ukraina som grundlagsstridig användning av våld mot fredliga demonstranter. Herr talman! Moral är bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra. I Irak redovisades under februari ett lagförslag som legaliserar tvångsäktenskap för barn. Enligt lagförslaget ska giftermål för nioåriga flickor tillåtas, men även flickor yngre än så kan beröras om föräldrarna skulle tillåta det. Våld mot kvinnor är redan i dag ett stort problem i Irak, och respekten för mänskliga rättigheterna i Irak är under all kritik. Att tillåta giftermål för nioåriga flickor har även andra konsekvenser. Det kommer till exempel att innebära förbud för kvinnan att lämna hemmet utan makens tillstånd och legalisering av äktenskapliga våldtäkter. En annan konsekvens av lagförslaget är att kvinnans rätt till skilsmässa försvåras i kombination med att mannens rätt till vårdnad om barn över två års ålder stärks. Detta kan ses mot bakgrund av att tvångsäktenskap i dag är förbjudet i Irak och att kvinnan har rätt till skilsmässa. Lagförslaget är ett bakslag mot jämställdhet och kvinnors rättigheter. Vi måste självklart ta avstånd från detta lagförslag. Det är ett brott mot mänskliga rättigheter. Avslutningsvis, herr talman, vill jag betona att det är positivt att Sverige fortsätter att driva nätfrihet både i EU och i FN. Det är också positivt att Sverige är drivande för att åstadkomma en internationell dialog för globala normer för internet och styrning på nätet.

Kerstin Lundgren (C)

Anf. 88 Kerstin Lundgren (C)

Herr talman! Betänkandet handlar om motioner, inte om hela världen, vilket man skulle kunna tro när man lyssnar på debatten, herr talman. Betänkandet fångar motioner från hela mandatperioden, från 2010 fram till 2013, det vill säga förra hösten och allmänna motionstiden. Jag räknade till 72 motioner som berörs i betänkandet och till långt fler yrkanden. Mot den bakgrunden läser man reservationerna med viss förvåning. Måhända ska man se det som en bekräftelse på den stora enigheten. Det är många yrkanden och många motioner, men de 13 reservationer som finns beträffande de 72 motionerna och de mångdubbelt fler yrkandena är inte så himla starka, kan jag tycka. Det har funnits stor enighet. Det har tidigare här i kammaren diskuterats olika betänkanden där vi har lyft fram mänskliga rättigheter, eftersom mänskliga rättigheter är en så central del av svensk utrikespolitik - det är inte konstigt. Mot bakgrund av vad tidigare talare sagt skulle jag kunna prata om tvångsäktenskap för barn i Irak. Men det är ingen som har någon sådan motion. Därför väljer jag att bara konstatera: Visst, det är helt oacceptabelt. Men jag ska inte ge mig in djupare i den diskussionen. Jag skulle också kunna prata om romerna, en fråga som oftast brukar komma fram. Från svensk sida har vi haft en oerhört aktiv debatt under senare tid när det gäller romernas situation också i Sverige men även i Europa, som är ett av de stora utropstecknen och en av de stora utmaningarna för oss på vår kontinent. Men vi har inga motioner där heller, så därför lyfter jag inte frågan mer än så. Jag skulle ha kunnat beröra tibetanernas situation. Den är väldigt utmanande. Men också där har vi valt att göra en enkel motionshantering. Palestinierna har berörts, liksom beduinerna, som vi har hört talas om i dag, som kastas ut från sina boenden, där EU och kanske också Sverige har varit med och finansierat. Det är naturligtvis oacceptabelt ur ett MR-perspektiv. Utifrån att mänskliga rättigheter är universella och ömsesidigt förstärkande är de närvarande överallt, varje dag och varje stund i hela världen. De utmanas i dag mer än på mycket länge, skulle jag vilja säga. Då tänker jag på Ryssland, Uganda, Syrien, Turkiet och så vidare, men det sker också här i Europa. Vi har dock i Europa konventionen om mänskliga rättigheter som ett starkt instrument och på den grunden också en rad andra konventioner som bygger en bas för det gemensamma arbetet för att stärka mänskliga rättigheter och värna och vakta på varandra i Europa. Vi har också en domstol som ytterst ger oss alla, som medborgare i Europa och som medlemmar i Europarådet, en möjlighet att få våra rättigheter prövade, om de kränks av en stat. Det är naturligtvis oerhört viktigt. Straffrihet är förödande för tilltron till mänskliga rättigheter och för att bygga ett gott samhälle. Straffrihet är något som vi har sett äter sönder samhällen, äter sönder länder. Det har berörts tidigare om anfall och straffrihet. Man skulle ha önskat att de händelserna hade nått Internationella brottmålsdomstolen. Man skulle kunna önska att det som händer i Östra Kongo inte bara blir ett fall utan många fall som når Internationella brottmålsdomstolen för att prövas och för att visa att vi har ett internationellt regelverk som gäller för oss alla som medborgare men som också gäller för stater, där ansvar och straff måste kunna utmätas, om det sker övergrepp. Från vår sida är det önskvärt - och Centerpartiet jobbar envetet för det - att ICC, Internationella brottmålsdomstolen, stärks. Vi skulle gärna se den som en del i ett FN-system, för det vore en fullgod handling för att stärka hela FN-strukturen. Vi är långt ifrån det i dag, men arbetet från vår sida, från Centerpartiets sida - och jag hoppas också från Sverige - går vidare. När vi tittar på betänkandet kan vi se att det finns frågor som vi entydigt har en samlad syn på men som inte har berörts fast de naturligtvis är viktiga. Det må gälla slaveriet i Mauretanien, där vi konstaterar hur oacceptabelt det är och hänvisar till ILO-konventioner etcetera. Det må gälla Dawit Isaak, där vi från svensk sida envetet arbetar för att också i det fallet kunna nå framgång. Vi är inte där ännu, men åtminstone ska ingen tvivla om den svenska hållningen. Det framgick också av den utrikespolitiska deklarationen och den debatt som vi hade här i februari. Däremot berör betänkandet kontinenter och dyker ned i kontinenter, herr talman. En kontinent som jag inte kan undgå att också dyka ned i, när vi har det här motionsbetänkandet uppe till behandling, är naturligtvis Afrika. Det är en kontinent med fantastiskt stora möjligheter men också väldigt stora utmaningar. Det är en kontinent som har härjats av kolonialism, som har härjats av krig och konflikter och som härjas så än i dag. I de miljöerna trampas mänskliga rättigheter under stövlar. Vi ser det i Sahelområdet, och vi ser det i andra områden. Där är Sverige aktivt med. Vi kommer inom kort till den här kammaren från utrikes- och försvarsutskottet med ett förslag om medverkan i en insats i Mali. Vi gör insatser också i andra områden för att försöka stärka och försöka bygga förutsättningar för mänskliga rättigheter, för där konflikter och krig pågår är de förutsättningarna naturligtvis mycket sämre än i andra miljöer. Den andra sidan av det afrikanska perspektivet är den fantastiska utveckling som ändå pågår, också med ett hållbart perspektiv. I många länder i Afrika ser man tydliga samband mellan mänskliga rättigheter och en grönare ekonomi, en hållbar ekonomi, en hållbar utveckling. Man har många exempel på vad som händer om man inte ser upp, hur mänskliga rättigheter även då får stå tillbaka därför att vi inte har tänkt efter före. Den grönare ekonomi som utvecklas i Afrika har vi alla anledning att titta på, för att också där stärka mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter bygger också på olikheter, insikten om att vi alla som människor i världen är unika. Respekten för den unika profil som var och en av oss har - toleransen och friheten för oss alla att få vara den vi är - är naturligtvis helt avgörande. Där förtryck förekommer - det må vara etniskt, religiöst, sexuellt eller bara livsstilsbetonat - i alla lägen där vi-och-de-samhällen försöker byggas, där bäddar man för konflikter. Vi har också, herr talman, sett det i Rwanda. Det är 20 år sedan folkmordet i Rwanda. Det är ett exempel på vad som kan hända om man inte ser upp, om man tillåter förtryck och låter mänskliga rättigheter förtvina. Latinamerika har tagits upp i flera sammanhang. Jag vill bara kort säga något om Colombia och Guatemala: Det är två goda exempel, till exempel när det gäller resolution 1325, som leder till kvinnligt deltagande i fredsprocessen i Colombia, men också stöd på många sätt, alltifrån kvinnlig urfolksbefolkning i Guatemala till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, där Sverige går in och stöder och jobbar aktivt för att göra skillnad. Herr talman! Med tanke på tiden bara några korta ord om några reservationer. Socialdemokraterna lyfter fram mänskliga rättigheter, och MR-rådet blir beviset på att mänskliga rättigheter har stått tillbaka under den borgerliga regeringen, alliansregeringen. Men, herr talman, syna det argumentet! Handlar det inte i verkligheten om att man har en tillbakagång eller en återblick på tider som har varit, en värld som inte längre ser ut som den gjorde? Är det inte så, herr talman, att mänskliga rättigheter i dag utmanas och att vi som står upp för mänskliga rättigheter och driver mänskliga rättigheter får en tuffare utmaning? De som skulle ha röstat för oss i MR-rådet skulle ha älskat om vi hade sagt att vi tar ned flaggan och driver inte detta längre. Då hade de kanske kvitterat och givit oss en MR-röst eller en MR-position i rådet. Men det är inte den vägen Sveriges regering har valt, och det är inte den vägen som Sverige vill gå. Vi vågar utmana, oavsett om det är Putins Ryssland som trycker ned mänskliga rättigheter, Musevenis Uganda som slåss mot hbtq-personer eller Erdogans försök att omtolka mänskliga rättigheter i Turkiet. Vi står upp, men då får vi också vara beredda på att bli bortröstade av dem som inte vill se MR som en hög profil. Läs gärna reservationerna och se vilken svag argumentation de har som alternativ till utskottets texter. Mot den bakgrunden, herr talman, är det enkelt att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Désirée Pethrus (KD)

Anf. 89 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! För allmänheten och de som lyssnar på detta kan det vara värt att kommentera motionshanteringen och det som Bodil Ceballos från Miljöpartiet tar upp. Om vi skulle ha den ordningen att vi sade ja till alla de 3 548 motioner som lades förra året skulle vi ge 3 548 uppdrag till regeringen. Jag tror inte att det är görligt. Under den perioden då Miljöpartiet stödde Socialdemokraterna, 2002-2006, fick 1,5 procent av motionsförslagen ja, och 2010-2013 fick 1,6 procent ja. Det är alltså fler ja nu än under den tid då Miljöpartiet var med och regerade. Julia Kronlids inlägg från Sverigedemokraterna om att man inte får tala om kristna som förföljs är en jättemärklig kommentar. Vår regering gör redan mycket. Vi betonar det, framför allt i utrikespolitiska deklarationen där vi sitter och väger vartenda ord. Det finns alltid med något om religionsfriheten och vikten av det. Problemet med Sverigedemokraterna - det är här som jag tycker att vi kanske har lite olika åsikter när det gäller mänskliga rättigheter - är att de bara betonar kristnas rättigheter. Religionsfriheten handlar om alla människors lika rättigheter, oavsett vilken religion man tillhör. För oss kristdemokrater är det oerhört viktigt att vi upprätthåller det och att det inte blir den svenskagenda som jag är orolig för att Sverigedemokraterna driver när de enbart talar om kristnas rättigheter. Julia Kronlid undrar vad vi har gjort i Sverige för att lyfta de kristnas rättigheter? Runt om i världen ser vi nu att väldigt många som har en kristen bakgrund förföljs, men precis som i Centralafrikanska republiken just nu finns det även kristna som utför illdåd mot muslimer. Jag menar att vi måste lyfta fram alla människors lika värde och rätt till sin religion. Herr talman! När vi nu tittar på utrikesutskottets debatt och det här betänkandet är det ett stort antal motioner som berör jättemånga viktiga områden. Vi har fokuserat på några länder i Afrika, Sahelregionen, men även Latinamerika och Asien. Jag kommer inte att hinna gå in på alla dessa länder, men jag ska ändå försöka beskriva några länder och regioner som jag tycker är viktiga att lyfta fram lite grann. När FN:s generalförsamling 1948 antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna togs ett viktigt steg. Det är något som många människor nu kan förhålla sig till. De gäller nämligen utan åtskillnad och oavsett land, kultur eller specifik situation. Staterna kan dessutom inte sålla bland folkrättsliga argument. Alla de olika mänskliga rättigheterna har samma värde. Utan mänskliga rättigheter begränsas människors liv, men det begränsar också utvecklingen i ett land. Vi ser tydligt att där mänskliga rättigheter kränks får vi inte den hållbara utveckling som vi eftersträvar. Människors rätt till frihet - som yttrandefrihet, rätt att organisera sig, rätt att starta företag, rätt att rösta i fria val och så vidare - är något som bidrar till att ett land kan utvecklas. Därför har också alliansregeringen satt frågan om demokrati och mänskliga rättigheter högt på den utrikespolitiska agendan. Det är ett av de tre prioriterade områdena, vid sidan av jämställdhet och klimat och miljö. Herr talman! Sverige ska vara en tydlig röst i världen för de mänskliga rättigheterna. Vi ska agera bilateralt i olika kontakter men även verka genom både EU och FN. Sverige ska fortsatt ha frågan som en integrerad och central del av den svenska utrikespolitiken. Inom EU har vi nu, genom Lissabonfördraget, stärkt EU:s röst i världen, genom den nya EU-utrikestjänsten som leds av den höga representanten Catherine Ashton. Tanken är att EU nu ska vara en aktör till stöd för fred, säkerhet och mänskliga rättigheter. År 2012 antog EU ett strategiskt ramverk och en särskild handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Det var en fortsättning på det som Sverige påbörjade under vårt EU-ordförandeskap 2009. En fråga som EU särskilt lyfter fram, och som är jätteviktig, är kampen mot dödsstraff och tortyr. Det driver vi i Sverige också på för. Vi ser vissa framsteg runt om i världen, men tyvärr finns det alldeles för många länder som fortfarande har kvar dödsstraffet. Sveriges riksdag deltar via EU-nämnden i det som utrikestjänsten i EU ska göra. Vår utrikesminister kommer till EU-nämnden innan han ska ned till Bryssel och förhandla på utrikesrådet med de andra ministrarna. Han får då söka stöd för ställningstaganden och får även olika partiers syn på olika frågor som kommer att diskuteras. Just nu är det till exempel Ukraina och Syrien som framför allt är uppe på utrikesministrarnas agenda, och alla partier har möjlighet att göra inspel till utrikesministern innan han åker ned. Regeringen har också betonat att alla politikområden ska samverka och ha ett samstämmigt agerande både nationellt och internationellt för att nå bästa resultat. Mycket av det arbetet gör vi förstås i samverkan med civilsamhället i Sverige men också i andra länder. En fråga som också nämns i betänkandet och där Sverige har gjort framsteg är att främja friheten på nätet. Internet, mobiltelefoni och sociala medier gör att världen krymper, och människor får möjlighet att på egen hand söka information. Vi såg att det var viktigt under den arabiska våren men även nu i konflikten mellan Ukraina och Ryssland. Rätten till information är viktig och måste värnas. När Turkiet stänger ned Youtube och Twitter visar det på hur känsliga vissa regeringar är för friheten på nätet och samtidigt hur viktig den är. FN har under 2012 tagit en första resolution för yttrandefriheten på internet. EU har i sin årsbok sagt att Sverige har varit en spjutspets i det arbetet. EU kommer också - det tycker jag är väldigt viktigt - att lämna fortsatt stöd till internetanvändare, bloggare och cyberaktivister som lever i auktoritära regimer så att de kan kringgå maktfullkomliga restriktioner på internet. Då går vi över till Afrika, herr talman. Afrika gör många framsteg på flera olika områden, framför allt ekonomiska framsteg. Tillväxten i Afrikas ekonomi beräknas uppgå till 4,8 procent under 2013 och väntas öka ytterligare under 2014. Men faktum kvarstår att mycket finns kvar att göra för att alla ska ta del av de ekonomiska resurserna. Fattigdomsminskningen går alltför långsamt. Naturresurserna används ineffektivt och ger inte människor tillräckligt med arbetstillfällen. Och skatteintäkter tas inte in. De hamnar i fel fickor eller skickas till skatteparadis. Det är naturligtvis inte acceptabelt. Kvinnor och barn är en utsatt grupp. Majoriteten av Afrikas fattiga är kvinnor och barn. Därför har vi i Sverige i vårt bistånd fokus också på Afrika, särskilt på kvinnor och barn. Vi vet att kvinnor som får ekonomiska resurser att klara sig satsar på barns utbildning, och familjer som har råd skickar sina barn till skolan och de får en bättre ekonomi. Alltför ofta tvingas dock familjerna skicka ut sina barn i någon form av arbete för att få pengar till dagens mål mat. Även EU har samarbete med länder i Afrika. Det finns en EU-Afrika-strategi från 2007, och nyligen hölls ett EU-Afrika-toppmöte där EU var berett att utöka samarbetet med sina afrikanska partner för att främja handel, utveckling, demokrati, god samhällsstyrning, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Också frågan om migration och mobilitet tas upp. Det är klart att om människor inte har möjlighet till utkomst, inte har några sociala rättigheter eller är hotade till livet om de till exempel är journalister får de söka sig vidare och hamnar kanske i EU för att över huvud taget kunna överleva. När EU talar om samarbete på säkerhetsområdet vill vi kristdemokrater betona att det inte får handla om att begränsa människors rörelsefrihet så att de inte kan söka skydd någon annanstans. Säkerhetssamarbetet får inte heller innebära att yttrandefriheten och mediefriheten begränsas. Alltför många länder använder antiterrorlagar för att stoppa obekväma journalister. Det skriver vi om också i betänkandet. Mänskliga rättigheter kränks när man begränsar yttrandefriheten, vilket vi fick mer kunskap om när våra svenska journalister Martin Schibbye och Johan Persson fängslades i Etiopien 2011. Då användes antiterrorlagar emot dem, men även i dag finns fängslade journalister i Etiopien. Några har flytt till vårt land för skydd. Också Rwanda, som för 20 år sedan upplevde det hemska folkmordet, förföljer nu oliktänkande. Där används en annan metod. Man säger att man bekämpar motsättningarna mellan de två stora folkgrupperna hutu och tutsi genom en antifolkmordslagstiftning. Grunden till lagstiftningen antogs 2008, och lagen skärptes 2013. Den används mot oppositionella och journalister. I EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahel från mars i år betonas säkerhet, fredsbyggande, konfliktprevention, motarbetande av radikalisering samt utveckling. Det är bra att både säkerhet och utveckling finns med på dagordningen. Utan utveckling i ett land finns det heller ingen hållbar säkerhet. Det är situationen i till exempel Mali, där Sverige kommer att delta i en FN-insats ganska snart. Jag ska även säga några ord om Kongo. Situationen där är fortfarande fruktansvärd, herr talman. Fem miljoner har dött sedan slutet av 90-talet. Två miljoner har våldtagits under konflikten. Inblandningen från olika länder runt Kongo är helt ohållbar. Här måste vi göra mycket mer. Sverige är med och bidrar genom stöd till rättssystemet, för att ställa de som är ansvariga för övergreppen till svars, men vi kommer att behöva göra mycket mer framöver för att komma till rätta med situationen i Demokratiska republiken Kongo. Låt mig avslutningsvis säga att när det gäller Latinamerika har Sverige bidragit på ett fantastiskt sätt till fred och utveckling i Colombia, som under lång tid lidit av stora motsättningar och konflikter mellan de olika gerillagrupperna. Sverige har bidragit till en strategi för fred och utveckling. Det har varit en fin förebild, och vad jag förstår använder Colombia den svenska modellen för att få i gång samtal och kunna jobba för fred i landet. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Bodil Ceballos (MP)

Anf. 90 Bodil Ceballos (MP)

Herr talman! Jag vill göra ett förtydligande om vad jag menade när jag sade att vi kanske måste se över hur vi ska besvara våra betänkanden. Kerstin tog tidigare upp att 72 motioner behandlas i betänkandet. När jag kollar hur många som har hanterats i den så kallade förenklade motionshanteringen visar det sig vara 58. Sedan hade vi 13 reservationer i betänkandet. Då blir det en kvar. Jag tittade efter vad det var som var kvar. Till exempel ställde jag mig inte bakom två yrkanden som vi hade i olika motioner, för jag tyckte att majoritetens text i betänkandet var tillräckligt bra. Men om jag inte reserverar mig blir det i stället ett avslag fastän jag tycker att vi borde ha skrivit att yrkandena är "besvarade". Det handlar inte om att vi ska skicka 3 500 tillkännagivanden eller uppdrag till regeringen, utan det handlar om att vi i det här fallet tycker att regeringen redan har gjort det som vi förväntade oss av dem eller att vi ser att någonting är på väg att hända. Då skulle man kunna svara på ett annat sätt än att avslå dem. Anledningen till att jag säger det är för att det är så svårt för oss att förklara det för medborgarna, att vi sitter och yrkar avslag på saker och ting som egentligen redan är på gång. Det är mer en fråga om formalia. Hur gör man? Sedan tycker jag att det är tråkigt att det inte är mer än omkring 1,5 procent av alla motioner som väcks i riksdagen som faktiskt bifalls. Det tror jag att Désirée egentligen också tycker. Jag skulle därför vilja höra hur hon ser på det, om det trots allt inte ger anledning att se över hur vi arbetar.

Désirée Pethrus (KD)

Anf. 91 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Vi har den diskussionen nästan varje gång vårt parti har motionsriksting, alltså varför det är så många som avslås och till och med besvaras. Man vill ha fler bifall. Frågan är hur många uppdrag man ska skicka till partistyrelsen och hur mycket ska partistyrelsen få utöva sin egen styrning. I vissa utskott, till exempel arbetsmarknadsutskottet, gör man det som man kallar avslag med krans där man skriver på ett annat sätt. Om vi skrev att alla är "besvarade" är jag inte säker på att ni skulle avstå från att skriva reservationer, Bodil Ceballos. Det är reservationerna vi sedan voterar om i kammaren, och då skulle vi ju inte ha några voteringar. Jag har svårt att tro att ni skulle acceptera det. När jag tittar på reservationerna tycker jag att man där lite grann slår in öppna dörrar. Motionerna är inte så väldigt skarpa, vilket visar att vi står ganska nära varandra i många av de här frågorna. Jag har svårt att tro på en annan ordning. Det är klart att vi skulle kunna skriva att motionerna är besvarade i betänkandet, men nästa steg skulle vara att ni tog bort alla era reservationer, och det har jag svårt att se att ni skulle göra. Sedan ska man inte säga att motionerna inte påverkar. Jag vet att många departement läser dem och många organisationer läser dem. Vi är ett levande exempel på att de påverkar. Vi står och debatterar dem, vi har skrivit ett betänkande, vi har kanslipersonal som har jobbat med svaret. Självklart har motionerna en påverkan. De bidrar ju till den fortsatta debatten, och det är väl det som är tanken med motionerna. Ett bifall skulle innebära att man godkänner varje ord och varje rad i en motion.

Bodil Ceballos (MP)

Anf. 92 Bodil Ceballos (MP)

Herr talman! Jag ser inte reservationerna som ett självändamål. Vi kan diskutera innehållet i politiken oavsett om det finns en reservation eller ej. Man kan också lämna ett särskilt yttrande i vissa frågor om det är något man vill lyfta fram. Reservationen är ett sätt att visa att det finns en avvikelse från det som majoriteten tycker. Även om vi hade en modell med möjligheten "besvarad" tror jag att vi skulle kunna ha lika livfulla debatter i kammaren, alltså med eller utan en sådan modell. Jag tycker att det i dag är ett problem när jag till exempel träffar handikapporganisationer och talar om för dem att riksdagen har avslagit en fråga som alla egentligen driver. Ni skriver också motioner med många förslag, Désirée Pethrus, och många gånger kan ni inte ens rösta för era egna förslag, utan då blir det också ett avslag. Jag upplever att vi från pedagogisk synpunkt behöver ändra systemet så att vi kan möta våra medborgare och vara ärliga mot dem. Nu ser det ut som om det var ett spel oss emellan om hur man ska lägga upp arbetet. Du säger att reservationerna är vårt sätt att kunna föra debatten vidare. Jag tror inte det. Jag tror att vi kan föra debatten oavsett om vi har reservationer eller ej. Vi har ju motioner att utgå från, och vi kan många gånger komma överens eller stå väldigt nära varandra. När vi står väldigt nära varandra utgör reservationen bara en minimal skillnad. Då skulle vi kanske i stället kunna skriva ihop oss, vara eniga och möta medborgarna, i stället för att det ska låta som om det var stor skillnad mellan oss.

Désirée Pethrus (KD)

Anf. 93 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Ofta sägs det i debatter, särskilt i valdebatter, att regeringspartierna har avslagit en viss motion. Då vet inte den som sitter och lyssnar att alla avslår motioner, även ni när ni sitter i majoritet, Bodil Ceballos. Formfrågan är något man kan diskutera. Jag tror att det är svårt att ändra på systemet. Det handlar om att ni skulle lägga ned hela ert reservationsinitiativ. Jag tror inte att man kan komma dithän att vi skulle godkänna alla motioner. Det skulle i princip innebära att vi godkände alla era motioner med vartenda tecken och komma; om man bifaller en motion bifaller man all text. Det tror jag inte skulle gynna demokratin, ärligt talat. Jag kan förstå att detta ser konstigt ut utåt, men jag tror att man kan försvara det och förklara det. Det vore intressant att höra om alla partier i oppositionen nu står bakom att vi ska ändra sättet att arbeta i riksdagen. Det är möjligt att vi kan skriva annorlunda eller göra någon annan typ av avslag, men jag tror inte att vi kan ändra hela arbetssättet och behålla en demokratisk ordning. Jag har väldigt svårt att se hur det skulle gå till.

Carina Hägg (S)

Anf. 94 Carina Hägg (S)

Herr talman! Vi debatterar nu under eftermiddagen MR-betänkandet från utrikesutskottet. Jag vill inleda med att säga att jag instämmer med Socialdemokraternas företrädare Carin Runeson i hennes anförande och yrkande. Vi står här och ska diskutera motioner som vi i många fall skrev för ganska länge sedan. Samtidigt är vi uppfyllda av och oroliga för vad som händer i vårt geografiska närområde. Man måste ändå beröra att det är skakigt. Det finns en osäkerhet i vårt östra närområde. Vi vet inte med säkerhet hur utvecklingen just nu ter sig på marken i Ukraina och hur Ryssland har tänkt agera, men det är något vi får återkomma till. I Syrien fortgår ett ofattbart krig, eller snarare många krig samtidigt, något som också starkt påverkar grannländerna, vilket jag noterade när jag var i Jordanien för ett par veckor sedan. Jag vet att det är flera som har besökt flyktinglägren vid gränsen. För mig var det andra gången jag var i gränsområdena. Det är lika skrämmande varje gång att möta flyktingar här. Bilderna etsar sig fast i minnet. Det gäller inte minst barnen. Vi ser flyktingar i vårt land, och flyktingar söker sig till Kairo. I Rabat fick jag information om att syriska flyktingar tagit sig hela vägen genom Sahel och upp i Marocko. Människor flyr desperat i olika geografiska riktningar. Marocko har en ny konstitution, och tillsammans med Tunisien är man särskilda partner till Europarådet, som brukar benämnas Europas hus för mänskliga rättigheter. Det finns ett värde i att resa, i det här fallet på en talmansresa under talman Per Westerberg, och möta människor som inte har samma uppfattning. Här tänker jag särskilt på frågan om Västsahara. Jag tror att det är första gången vi har varit på plats med en officiell delegation från riksdagen och diskuterat den frågan. Det finns ett värde i att mötas också när man inte har alldeles samma uppfattningar, vilket vi inte har i Västsaharafrågan. På Nordafrikas väg mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter må något ha gått i baklås, och det har blivit ett hack i utvecklingen. Men människor i Nordafrika vet att man kan påverka och förändra, och det har ändå skapat någonting inom människorna i dessa samhällen. Jag tror att vi har sett början på utvecklingen, inte slutet. Människor vill förändra sina socioekonomiska förhållanden och få en bättre vardag med större framtidshopp för sina barn, men de vill också ha demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. I Egypten har människor uttryckt att de ställs inför val mellan pest och kolera, medan Europa har svårt att stå upp för sina egna värderingar. Herr talman! Ingen fred utan utveckling, sade man samstämmigt i Mogadishu när jag var på besök där för ett år sedan. Utan utveckling och fred blir det heller ingen respekt för mänskliga rättigheter, och demokratin blir inte möjlig. Sedan mitt besök har våldsdåden kommit tillbaka. Gång på gång har vi sett och hört rapporter om offer och explosioner i Mogadishu och även i andra delar av landet. Människor kämpar för att forma sina liv och för att kunna utveckla sitt land. Hur svårt ska det då vara för regeringen att säga att den al-Qaida-anknutna al-Shabab-milisen är terrorister? Jag tycker att det finns en svårighet när man läser utrikesminister Carl Bildts svar på min skriftliga fråga om detta. Al-Shabab är listat av FN, och därmed även för EU, med motiveringen att de hotar freden, säkerheten och stabiliteten i Somalia samt hindrar humanitära leveranser och så vidare. Jag menar att Sverige skulle kunna vara tydligare i detta sammanhang. Jag har tidigare under mandatperioden talat om Sahel, så det ska jag inte beröra här. Jag har talat om Demokratiska republiken Kongo. Jag har talat om att Sverige skulle kunna göra mer både för kvinnorna som utsätts för sexuellt våld och för utvecklingen i landet som sådan. De här situationerna hänger naturligtvis ihop. Jag har tagit upp ett grannland till Demokratiska republiken Kongo, Rwanda, där man högtidlighåller minnet av dem som mördades i folkmordet 1994. I ytterligare ett land, Burundi, förekom vid samma tidsperiod omfattande massakrer. Jag minns när jag på den tiden kom till ett folktomt Bujumbura. I dag är det en sprudlande stad. Det finns framsteg som vi måste notera men som inte alltid lyfts fram i den här kammaren. I Uganda slår en hård lag mot homosexuella i en våg av reaktioner mot homosexualitet som går över den afrikanska kontinenten. Etiopien är det land som man bedömer kan stå på tur. Vi måste granska landets egna politiker, som stiftar sådana här lagar och för en sådan politik, men vi måste också se vilka grupperingar som stöder och hjälper till att driva fram de här lagarna. Det finns många sådana grupper i väst - i Europa och till exempel i USA. I Sverige får organisationer med samma budskap som det som uttrycks i lagstiftning i Uganda gång på gång torgföra sådana uppfattningar med stöd av offentliga bidrag. Det finns en dubbelhet. Vi är inte konsekventa. Det måste vi fundera på. De som sitter på andra sidan av bordet och som vi kritiserar ser båda våra uttryck, både det en majoritet uttrycker i betänkandet och vår faktiska politik. Ibland skulle det vara bra om vi också granskade oss själva och vore lite mer konsekventa. Herr talman! Om jag får ge en rekommendation tycker jag att det skulle vara dags för utrikesutskottet nästa mandatperiod att besöka länder i Afrika igen, länder med växande ekonomier och växande medelklass som utvecklas och där vi har nya frågor att knyta an till och samverka kring. Tanzania kan vara ett exempel. Det är nära 20 år sedan sist. För 20 år sedan var det en helt annan situation i många av de här länderna. Sverige blev medlem i EU 1995, och det dåvarande utskottet ville markera att vi trots att vi knöt oss närmare de europeiska frågorna genom medlemskap i EU inte skulle glömma bort världen utanför. Det var en viktig signal. Dåvarande utskottet reste till Afrika. En grupp reste på den västra sidan, en annan på den östra, och så möttes man i Sydafrika. Jag tycker att det här kan vara något att följa upp. Afrika växer, och med det behöver vi ha ett växande intresse och goda instrument. Det verkar som att Nordiska Afrikainstitutet i alla fall tills vidare får leva vidare som ett av de instrumenten. Jag hoppas att det också blir så permanent. Etiopien, vårt äldsta samarbetsland, måste det vara ännu längre sedan utrikesutskottet besökte. Där syns den ekonomiska utvecklingen bildligt talat genom byggnation i huvudstaden Addis Abeba. Men demokratin och de mänskliga rättigheterna pressas på flera områden, och rekord sätts när det gäller antalet fängslade journalister. Etiopiens och Eritreas gränskonflikt är inte löst på marken. Sveriges regerings politik i förhållande till Eritrea har hamnat i en återvändsgränd. Man inser till fullo utmaningen och huvudansvaret, men politiken från Sveriges och kanske också EU:s håll, pockar kanske på en översyn om man betänker levnadsvillkoren för människorna i landet, flyktingströmmarna och när man ser diasporans ambitioner, och då tänker jag främst på dem som finns i närområdet. Jag menar att det kanske krävs en förnyad analys, samtal med experter, diasporan och inom EU. Jag endast peka på att detta är en politik som har hamnat i en återvändsgränd. World Report från förra året är en läsning som ger fakta vid handen, men det finns fler MR-analyser, och alla är dystra. Herr talman! Afrikas horn är samtidigt utveckling, bakslag och hopp. Somalia och Mogadishu har jag debatterat ingående under den här mandatperioden och även delvis fått genomslag för en del av mina förslag. Jag ska därför peka på en annan del, Somaliland. Där har man utropat sig som ett självständigt land och fungerar i praktiken också som självständigt. Frågan om landets suveränitet bör dock i första hand lösas inom Somalia och regionen själv. Men vi ska förhålla oss till den reella verkligheten och understödja utveckling i Mogadishu, i Garoowe, som ligger i Puntland, och i Hargeisa. Det var bekymmersamt när jag i Hargeisa för några veckor sedan fick information om att den modell som Sverige valt, till skillnad från Danmark och Norge, försvårar samverkan med och minskar stöd till Somaliland och dessutom för Världsbanken. Detta har bekräftats av FN-organ och andra internationella organisationer på plats. I riksdagen har vi diskuterat i en annan riktning om just flexibilitet, att stödja de goda exemplen och inte ha en alltför dogmatisk inställning och formella låsningar. Jag förväntar mig en redogörelse från regeringen före mötet den 10 juni. Jag förväntar mig också initiativ som har betydelse på marken. När vi nu har en diplomatisk struktur för Somalia, delvis i Nairobi men också i Mogadishu, måste vi följa upp den med en kompletterande struktur i Hargeisa. En honorärkonsul i Hargeisa vore ett bra steg. Det behövs en fast punkt för att utveckla och främja samverkan kring de mänskliga rättigheterna. Det skulle vara ytterst värdefullt. Det kan finnas fler delar, men detta skulle vara ett steg och en värdefull start. Det är också intressant att se skillnaden mellan de olika delarna av Somalia. Somaliland tvingas lägga en stor del av sin budget på säkerhet - utan säkerhet, ingen utveckling. För att skapa utveckling krävs det att man har en säkerhet. Man har ju i hög grad lyckats skapa den säkerheten. Sedan ska man fylla situationen med utveckling, och då behövs det stöd för att bygga upp institutioner. Man gör också mycket själv med stöd av diasporan. Det finns till exempel inget fungerande bankväsen i landet mer än en remitteringsbank. Jag ska runda av med att summera den förra mandatperioden och denna. Det är väldigt tydligt på det utrikespolitiska området när det gäller mänskliga rättigheter att vi saknar grunden här hemma. Vi har rustat ned och tagit bort delar av den nationella politiken för mänskliga rättigheter. Det finns ingen delegation. Det finns ingen utpekad myndighet. Det finns ingen handlingsplan. På punkt efter punkt har man rustat ned och ersatt det med tillfälliga, enkla snabbutredningar som är mer av pressmeddelandekaraktär. Som Carin Runeson pekade på har man också plockat bort instrument på UD självt. Sammantaget ger detta en negativ utveckling även när det gäller utrikespolitiken på marken. Jag har flera gånger under den här mandatperioden ställt frågan till UD, våra ambassader, beskickningar och utsända och även en del kolleger från Alliansen: Var finns direktiven? Vilka direktiv har UD skrivit? Vad står det i dem, och vad är det för instruktioner ni har fått? Då visar det sig att det inte finns några. Man talar om att de ska komma och så vidare. Men detta gör att det blir svårare att följa upp politiken och granska den, och där krävs en ändring. Det kommer förhoppningsvis också att bli en ändring. Jag ser fram emot ett regeringsskifte. Då kommer vi att ta nya tag och stärka de mänskliga rättigheterna både på den nationella nivån och i UD och också ha en tydligare politik som också den kommande oppositionen kommer att ha lättare att följa upp och granska.

Christian Holm (M)

Anf. 95 Christian Holm (M)

Herr talman! I det här betänkandet diskuteras som sagt de mänskliga rättigheterna. Det är frågor som har varit tydligt i fokus under hela den tid som Alliansen har styrt. Jag ska inte säga att dessa frågor inte var uppe även tidigare, men det har blivit extra stort fokus på dem just nu. Med den utveckling som vi ser i vårt östra grannskap - krisens Ukraina och det som nu händer där samtidigt som vi ser ökad rysk aggression och en alltmer odemokratisk och oberäknelig president Putin, som dagligen kränker mänskliga rättigheter - känns de här frågorna alltmer aktuella. Vi står upp för tryck- och yttrandefrihet. Vi står upp för en mångfald av politiska partier i länder runt om i världen. Vi står upp för hbt-personers rättigheter och för kvinnors och barns rättigheter, liksom för de viktiga SRHR-frågorna. För den som inte håller på med politik på heltid ska jag nämna att SRHR alltså betyder sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Detta har debatterats här tidigare i dag också. Det kom diskussioner om SRHR-ambassadörer och placering på UD. Vi har som sagt ingen sådan ambassadör nu, men vi har mängder av ambassadörer, konsuler och andra diplomater runt om i världen på våra beskickningar. Där har man fått utbildning i SRHR-frågor och tydliga uppdrag att driva dessa frågor. Jag tror faktiskt att det är mycket viktigare att man är på plats i de länder där rättigheterna kränks än att ha en person placerad på UD. Inom kort, i maj månad, kommer det att vara ishockey-VM. Det brukar inte ha så mycket med politik att göra och ska inte ha det. Det kommer dock att spelas i Vitryssland, och det tycker den styrande diktatorn i landet är trevligt. Han är själv hockeyspelare och kommer självklart att använda detta för sina egna intressen. Medierna är totalt kontrollerade, och oppositionen förtrycks och så vidare. Tyvärr kan vi se att Svenska Ishockeyförbundet, det internationella ishockeyförbundet och andra varit totalt tondöva vad gäller mänskliga rättigheter och brotten mot dem. Spelen riskerar nu att bli en fjäder i hatten för en diktator och något helt annat för hockeyvärlden. Det kanske mest aktuella är vad som sker i Ukraina när det gäller brott mot mänskliga rättigheter och mot internationell rätt i allmänhet, inte minst från den ryska sidan. Samtidigt kommer dock en annan viktig del i skymundan, nämligen det som händer i Venezuela. Jag brukar ta upp detta när vi diskuterar utrikespolitik i kammaren och ta en debatt med Vänsterpartiet. Jag kan bara beklaga att vi i dag inte har någon vänsterpartist i kammaren under den här debatten. Vänsterpartiet deltar inte i debatten. Jag hade gärna hört ett svar från Vänsterpartiet om huruvida man tycker att regimen i Venezuela, som man stöder - den regim som förtrycker oppositionella och journalister och där vi nu har sett ett antal dödsfall - är en demokratisk regim. Jag noterar att man i reservation 10 nämner ett antal latinamerikanska länder. Det är den miljöpartistiska och vänsterpartistiska reservationen. Man nämner Colombia, Honduras och Mexiko, men man nämner inte Latinamerikas kanske mest förtryckande stat. Jag tycker att detta är anmärkningsvärt. Sedan finns det en allmän reservation, reservation 1 från S, V och MP, som gäller mänskliga rättigheter och det låga stödet för medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Man skriver att vi tidigare hade ett gott anseende. Anledningen till att vi inte kommer in här är ju att diktatorer som är med och väljer tycker att Sverige jobbar för hårt i de här frågorna! Man vill inte ha företrädare som står upp för mänskliga rättigheter i de här församlingarna. Det är därför Sverige inte får en plats. Jag skulle vilja fråga Socialdemokraterna hur de ser på detta och gärna också på situationen i Venezuela, för när det gäller detta är det tyst också från S.

Beslut

Beslut: 2014-04-16

18 förslagspunkter, 12 acklamationer, 6 voteringar

Webb-tv: Beslut

16 april 2014

Protokoll med beslut

2014-04-16

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. MR-strategi

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:U303 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 33.

Reservation 1 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V)
S	0	95	0	17
M	93	0	0	14
MP	0	21	0	4
FP	18	0	0	6
C	17	0	0	6
SD	19	0	0	1
V	0	13	0	6
KD	17	0	0	2
Totalt	164	129	0	56
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Fritt och öppet internet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:U316 av Åsa Romson m.fl. (MP) yrkande 9 i denna del och
2013/14:N441 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 46.

3. Afrika allmänt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2010/11:U306 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 60,
2011/12:U315 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 61,
2012/13:U306 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 62 och
2013/14:U303 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 74.

Reservation 2 (S, MP)
Reservation 3 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 2 (S, MP)
S	0	95	0	17
M	93	0	0	14
MP	0	21	0	4
FP	18	0	0	6
C	17	0	0	6
SD	19	0	0	1
V	0	0	13	6
KD	17	0	0	2
Totalt	164	116	13	56
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Sahel

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:U306 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 71 och
2013/14:U303 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 83.

5. Demokratiska republiken Kongo

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:U274 av Gunvor G Ericson m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2,
2013/14:U235 av Hans Linde m.fl. (V) yrkande 5 och
2013/14:U303 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 89.

Reservation 4 (MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (MP, V)
S	95	0	0	17
M	93	0	0	14
MP	0	21	0	4
FP	18	0	0	6
C	17	0	0	6
SD	19	0	0	1
V	0	13	0	6
KD	17	0	0	2
Totalt	259	34	0	56
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Eritrea - MR allmänt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:U306 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 73 och
2013/14:U303 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 85.

7. Eritrea - Dawit Isaak

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:U216 av Annelie Enochson och Mikael Oscarsson (båda KD),
2012/13:U250 av Anita Brodén (FP),
2012/13:U255 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S),
2012/13:U258 av Staffan Anger (M),
2012/13:U263 av Arhe Hamednaca m.fl. (S),
2012/13:U265 av Staffan Danielsson och Rickard Nordin (båda C),
2012/13:U301 av Gunnar Andrén och Maria Lundqvist-Brömster (båda FP),
2012/13:U306 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 31,
2012/13:U337 av Cecilia Magnusson (M),
2013/14:U235 av Hans Linde m.fl. (V) yrkande 11,
2013/14:U236 av Arhe Hamednaca m.fl. (S) yrkande 1,
2013/14:U244 av Staffan Anger (M),
2013/14:U255 av Helén Pettersson i Umeå och Hannah Bergstedt (båda S) och
2013/14:U303 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 42.

Reservation 5 (MP, V)

8. Etiopien

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:U306 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 72,
2013/14:U235 av Hans Linde m.fl. (V) yrkande 10 och
2013/14:U303 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 84.

9. Mauretanien

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:U312 av Bodil Ceballos m.fl. (MP) yrkande 4.

Reservation 6 (S, MP)

10. Nigeria

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:U304 av Julia Kronlid m.fl. (SD) yrkande 6.

Reservation 7 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 7 (SD)
S	95	0	0	17
M	93	0	0	14
MP	21	0	0	4
FP	18	0	0	6
C	17	0	0	6
SD	0	19	0	1
V	13	0	0	6
KD	17	0	0	2
Totalt	274	19	0	56
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Senegal

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:U235 av Hans Linde m.fl. (V) yrkande 6.

12. Somalia

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:U235 av Hans Linde m.fl. (V) yrkande 12.

Reservation 8 (MP, V)

13. Sudan, Sydsudan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:U306 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 74,
2012/13:U316 av Annika Lillemets m.fl. (MP),
2013/14:U235 av Hans Linde m.fl. (V) yrkande 9 och
2013/14:U303 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 86.

Reservation 9 (MP, V)

14. Latinamerika allmänt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:U208 av Hans Linde m.fl. (V) yrkandena 1, 3 och 4.

Reservation 10 (MP, V)

15. Colombia

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:U306 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 85,
2013/14:U208 av Hans Linde m.fl. (V) yrkande 8,
2013/14:U222 av Bodil Ceballos m.fl. (MP) yrkande 2 och
2013/14:U303 av Urban Ahlin m.fl. (S) yrkande 98.

Reservation 11 (MP, V)

16. Guatemala

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:U222 av Bodil Ceballos m.fl. (MP) yrkande 3.

Reservation 12 (MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 12 (MP, V)
S	94	1	0	17
M	93	0	0	14
MP	0	21	0	4
FP	18	0	0	6
C	17	0	0	6
SD	19	0	0	1
V	0	13	0	6
KD	17	0	0	2
Totalt	258	35	0	56
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

17. Pakistan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:U304 av Julia Kronlid m.fl. (SD) yrkande 5.

Reservation 13 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 13 (SD)
S	95	0	0	17
M	93	0	0	14
MP	21	0	0	4
FP	18	0	0	6
C	17	0	0	6
SD	0	19	0	1
V	13	0	0	6
KD	17	0	0	2
Totalt	274	19	0	56
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

18. Övriga frågor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (UU15)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Alla beredningar i utskottet

Nej till motioner om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (UU15)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. MR-strategi

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Fritt och öppet internet

3. Afrika allmänt

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Sahel

5. Demokratiska republiken Kongo

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Eritrea - MR allmänt

7. Eritrea - Dawit Isaak

8. Etiopien

9. Mauretanien

10. Nigeria

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Senegal

12. Somalia

13. Sudan, Sydsudan

14. Latinamerika allmänt

15. Colombia

16. Guatemala

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

17. Pakistan

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

18. Övriga frågor