Mänskliga rättigheter

Fru talman! Jag vill också ställa min fråga till för- svarsministern, men den är av allmänpolitisk karak- tär. Enligt uppgifter från många håll aspirerar Kina på att bli värdland för de olympiska spelen år 2008. Vi är alla väl medvetna om hur Kina på olika sätt krän- ker de mänskliga rättigheterna. Nu senast handlade det om hur medlemmar i falungongrörelsen förföljs, fängslas och t.o.m. dödas. Min fråga till statsrådet är därför om regeringen kan vara beredd att verka för att Kina under nuvaran- de omständigheter inte får spelen. Jag är väl medveten om att denna fråga inte är en regeringsfråga i traditionell bemärkelse, men genom underhandskontakter med i första hand Svenska olympiska kommittén borde regeringen kunna göra klart att Sverige inte accepterar Kinas kränkning av de mänskliga rättigheterna och att detta bör manifes- teras genom att Svenska olympiska kommittén inte stöder Kinas kandidatur.

Fru talman! Mina kolleger har naturligtvis varit ganska nervösa över att jag ska företräda regeringen i allmänpolitiska frågor. Jag får väl börja med att säga att jag inte kan den här frågan. Jag misstänker att det inte är regeringen som ska svara direkt. Det blir pass från min sida den här gången.

Fru talman! Det var tråkigt att höra. Vi ska inte glömma att regeringen har ett starkt inflytande indi- rekt. I det här fallet handlar det också om att rege- ringen ska stå för en hel del av de pengar som den svenska truppen kommer att behöva för att kunna delta i de olympiska spelen, var de än kommer att äga rum. Diskriminering vid lönesättningar

Fru talman! Jag hoppas att det inte blir pass på min fråga. Jag vill ställa frågan till demokratiminister Britta Lejon. Det här är en stor demokratifråga. Jag har en gång varit facklig ordförande, och jag har suttit på andra sidan och varit arbetsgivare. Nu har det inom den offentliga sektorn dykt upp en fråga om hur arbetsgi- varen, i det här fallet ett landsting, tänker straffa de icke-fackanslutna. Med straffa menar jag att man inte tänker ge retroaktiv lön till dem som inte är med i facket. Jag skulle vilja veta vilken syn statsrådet har i det här ämnet. Delar statsrådet uppfattningen att man kan göra så här?

Fru talman! Även jag har ett förflutet som facklig företrädare. Vi har den goda ordningen i Sverige att parterna sköter lönebildningen på den svenska ar- betsmarknaden, och därför finns det klara begräns- ningar i vad jag både kan, vill och bör uttala mig om när det gäller de frågor som Rolf Gunnarsson lyfter upp. Om det nu är så att det förs sådana här diskus- sioner inom landstingsvärlden är det någonting som jag inte ser att jag har anledning att kommentera.

Fru talman! Det blev nästan pass där också. Om jag då ställer frågan så här: Anser demokra- tiministern att vara med i eller inte vara med i facket är en avgörande faktor i lönesättningen, generellt sett, oavsett var det är? Jag har inte under bråkdelen av en sekund funderat på att man skulle lägga in den biten i en löneförhandling. Men eftersom jag vet att statsrå- det har den fackliga bakgrunden vill jag ställa frågan rent generellt om statsrådet har den synen, alltså utan hänsyn till var problemen finns.

Fru talman! Med risk för att upprepa mig och vara tråkig, tycker jag att det är en god ordning att parterna sköter lönebildningen och avgör vilka värderingar som ska vara vägledande för hur en god lönesättning ska se ut. Därför tänker jag inte kommentera den fråga som Rolf Gunnarsson ställer till mig, mer än att säga att mitt förtroende för att parterna löser sådana här frågeställningar om vad som ska vara vägledande för lönesättningen är stort. Vi har goda parter på den svenska arbetsmarknaden som hittils har förmått leva upp till detta ansvar på ett utmärkt sätt. Jag är överty- gad om att de kommer att fortsätta så i framtiden också. Investeringsbidrag för nybyggnation av hyresbostä- der

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Lövdén. I Kalmar är det, som på många andra orter i lan- det, brist på lägenheter. Jag har förstått att det är utlo- vat ett investeringsbidrag till nybyggnation. Jag tyck- er att det är positivt, med tanke på att det är dyrt att bygga nytt. Utan detta stöd skulle förmodligen hyres- kostnaderna för nybyggda lägenheter bli så höga att vanliga löntagare, t.ex. kommunalare och ungdomar, inte har råd att bo. Med detta vill jag fråga om statsrådet gör bedöm- ningen att bidraget kan komma Kalmar till del.

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Lövdén. I Kalmar är det, som på många andra orter i lan- det, brist på lägenheter. Jag har förstått att det är utlo- vat ett investeringsbidrag till nybyggnation. Jag tyck- er att det är positivt, med tanke på att det är dyrt att bygga nytt. Utan detta stöd skulle förmodligen hyres- kostnaderna för nybyggda lägenheter bli så höga att vanliga löntagare, t.ex. kommunalare och ungdomar, inte har råd att bo. Med detta vill jag fråga om statsrådet gör bedöm- ningen att bidraget kan komma Kalmar till del.

Fru talman! Jag kan ge ett generellt svar. Investe- ringsbidraget för byggande av hyresbostäder kommer att rikta sig till de delar av landet där det finns brist på bostäder. Kalmar har nu en situation med bostads- brist. Det har accentuerats under de gångna åren, och det är framför allt brist på lägenheter för ungdomar och för studenter. Nu har vi inrättat ett särskilt investeringsbidrag för studentbostadsbyggande som kommer att ge 10 000 studentlägenheter under två år. Nu följer vi upp med ett investeringsbidrag för byggande av van- liga hyreslägenheter. Det ska alltså riktas till de delar av landet där det finns en brist på bostäder.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Det ger mig verkligen förhoppningen att mina trakter kan bli ak- tuella när investeringsbidraget kommer. Extern forskning på universitet och högskolor

Fru talman! Efter flera pass hoppas jag på ett tyd- ligt svar från utbildningsminister Thomas Östros. Vi har länge varit överens om att den externa forskning som sker på våra universitet och högskolor ska använda sig av den s.k. fullkostnadsprincipen. För ungefär ett halvår sedan bestämde sig regeringen för att specificera siffran till 18 %. Däremot specificerade man inte vad som skulle ingå. Det här uppmärksammade riksdagen i sitt arbete, och man bad regeringen återkomma i regleringsbrevet med specificering. Det har gått ganska många måna- der sedan dess, men vi har ännu inte sett någon speci- ficering. Vad beror detta på?

Fru talman! Jag är glad för att jag fick frågan. Det är viktigt att ha en mycket större kostnad- stäckning för de externa uppdrag som ges till univer- siteten. Annars blir det så att man blir tvungen att ta av sina ordinarie forskningsmedel när någon annan finansiär vill ha något utfört på universitetet. Det är viktigt. Tidigare har vi haft en schablon som har sagt 13 %. Alla beräkningar som har gjorts, inklusive Riksrevisionsverkets, visar att det är på tok för lite. Därför har vi valt att höja den schablonen upp till 18 %. I detta ingår inte lokalkostnaderna. Det handlar därefter naturligtvis om att förhandla med varje part som vill ha ett uppdrag utfört för att också få täckning för detta.

Fru talman! Det var ett halvt svar, åtminstone. Jag instämmer naturligtvis i det som sades om den fulla kostnadsteckningen. Riksdagen har bett om att få en specificering av vilka kostnader som ingår i detta, och jag tycker att det är lite konstigt att vi inte får det. Jag hör trovärdiga källor säga att det pågår för- handlingar mellan Sveriges universitets- och hög- skoleförbund och Vetenskapsrådet om hur stora dessa påslag ska vara, och då undrar jag på vems mandat dessa förhandlingar sker. Som riksdagsledamot var jag ganska övertygad om att vi i regleringsbrevet från regeringen skulle få tydliga besked om vad som ingick och vad som inte ingick, men nu sker tydligen förhandlingar. Mina frågor är varför, och på vems mandat?

Fru talman! Jag tror inte att det är möjligt och heller inte rimligt att vi från riksdags och regerings sida specificerar i detalj vilka kostnader man ska ta ut. Det måste man göra på var och en av myndighe- terna. Det är där man känner till de kostnader som uppstår. Riksrevisionsverket gjorde ett försök att skapa en sådan modell som var väldigt detaljerad. Det var en bedövande remissopinion som sade att det inte är praktiskt användbart. Vi får förlita oss till att myn- digheterna följer riksdagens beslut, och riksdagen har sagt att det ska vara full kostnadstäckning. Det är det uppdraget de har. Sophanteringen

Jag har ställt frågan förr, och jag vill upprepa den. Den handlar om hur vi hanterar våra sopor. Jag vill ställa frågan till miljöministern. För närvarande gäller att det finns en skatt på de- ponering av avfall, men motsvarande skatt finns inte på förbränning av avfall. Vi har nu en oroande ut- veckling i landet, där alltfler kommuner går in för sopförbränning och där sopförbränningen ökar. Miljöministern har tidigare sagt att man från rege- ringens sida överväger - jag tror att han använde ordet överväger - frågan om skatt på förbränning. När kommer den? Det är bråttom om man ska kunna stoppa den utveckling vi har just nu.

Fru talman! Jag är också oroad över denna ut- veckling och har, som Harald Nordlund väl känner till, vidtagit ett antal åtgärder för att bringa klarhet i det. Det har bl.a. gällt några uppdrag till Naturvårds- verket, som nu är levererade, som har gett oss en väldigt god bild av utvecklingen. Vi har också nyligen givit Naturvårdsverket i uppdrag att göra vissa undersökningar som så små- ningom kan ligga till grund för att införa också en skatt på förbränning av avfall, på samma sätt som vi nu har en deponiskatt. Jag svävar lite på målet här, för jag är inte riktigt säker på att det formella beslutet har tagits, men vi har i alla fall berett färdigt ett direktiv till en utred- ning om en skatt på förbränning av avfall. Samtidigt är det viktigt att tänka på att det också finns fördelar med förbränning av avfall. Vi får så mycket som drygt 6 terawattimar från denna förbrän- ning. I viss utsträckning är det naturligtvis ersättning för fossila bränslen. Vi har också ganska tuffa standarder när det gäller utsläpp från denna förbränning, och vi har utvecklat och kommer att fortsätta att utveckla vårt sätt att ta hand om aska och slagg från denna förbränning.

Fru talman! Jag hoppas att vi inte behöver tolka detta svar på det sättet att regeringen kommer att fortsättningsvis ställa sig relativt positiv till förbrän- ning just för att man kan betrakta det som ett alterna- tiv, utan att det kommer åtgärder. Utvecklingen är oroande trots att reningstekniken är effektiv i dag. Man har effektiv rening av rökgaser. Det gäller dock inte omhändertagandet av askan. Den sker inte på ett tillfredsställande sätt. Min förhoppning är att vi inte ska behöva åter- komma här i kammaren med frågor beträffande sop- förbränningen, utan att det ganska omgående kommer ett förslag som stoppar denna utveckling.

Fru talman! Harald Nordlund ska, tycker jag, tol- ka mig som en minister som är tämligen orolig över denna utveckling. Vi brukar se på detta som en, som det heter, av- fallshierarki. Det är i regel bättre att bränna avfall än att deponera det. Det är i regel bättre att behandla avfallet på ett annat sätt som ger mer av återvinning. Det gäller t.ex. olika typer av biologisk hantering som kan ge biogas och annat. Det allra bästa är självfallet att det inte skapas nå- got avfall eller att materialet kan återanvändas fullt ut. Vi riskerar nu att fastna på det andra trappsteget, vilket i och för sig är bättre än deponering. Men det gäller att skapa ökat utrymme och ökade incitament för att gå längre upp i denna avfallshierarki. Det är det som de uppdrag syftar till som jag har redovisat här. Det är det som denna utredning kommer att titta på. Det är min ambition att gå vidare i den riktningen. Sedan kommer naturligtvis också kraven på av- fallsanläggningar att skärpas, och också kraven på rökgasrening vid sopförbränning, genom två direktiv - ett EU-direktiv om just deponier och ett direktiv om rökgasrening vid förbränning. Västerhavet

Fru talman! Jag har också en fråga till miljömi- nistern. Det gäller västerhavet, alltså Skagerrak och Kattegatt. Fortfarande är det på det sättet att det kommer mycket skräp till vår västra kust, som flyter i land. Det ser inte ut att minska. Syrehalterna i kust- vattnet fortsätter att sjunka, och det leder till att det är besvärligt för bl.a. fiskyngel och den biologiska mångfalden. Nu är det så att de föroreningar som orsakar detta inte enbart kommer från Sverige, utan mycket drivs in till vår kust via strömmar, osv. Därför ser jag det som ganska naturligt att man försöker lösa denna problematik i samverkan med berörda länder. Jag skulle vilja fråga miljöministern hur han ser på möjligheten att lösa denna problematik i samver- kan med de länder som bidrar till dessa föroreningar.

Fru talman! Jag skulle vilja dela upp svaret i två delar. Den första gäller utvecklingen av biodiversiteten, det biologiska livet, i haven. Jag kan bara bedöma det som att vi har ett kristillstånd för närvarande i Öster- sjön men också i västerhavet. Jag kan nämna några siffror. För 20 år sedan kun- de man genom en timmas trålning få upp 200 kg torsk, vitling, kolja och rödspotta. I dag får man upp 2 kg. Då hade man fisk som kunde vara uppemot 40-60 cm kustnära i Bohuslän. I dag är det sällsynt att hitta någon fisk som är över 30 cm. Torsken är nästan borta. Det är naturligtvis ett resultat av överfiskning och av övergödning, som framför allt slår mot fiskar- nas lekplatser. Det här måste vi hantera, kanske fram- för allt i miljövårdsarbetet. Den andra delen gäller det ilanddrivna skräpet, som fastnar i klipporna i Bohuslän. Det får jag åter- komma till; jag hoppas att jag får tillfälle till ett nytt svar.

Fru talman! Det är klart att en del av problemati- ken kan lösas i det svenska miljömålsarbetet. Men jag skulle gärna vilja höra om miljöministern tänker ta något initiativ för att få även övergödningsfrågorna belysta i sammanhang där berörda länder deltar. Sedan är det kanske minst lika viktigt att de här nedskräpningsfrågorna tas upp i ett internationellt sammanhang. När jag vandrar utmed kusten och plockar i mjölkkartonger osv. ser jag påfallande ofta, eller nästan jämt, text som jag inte kan tyda. Det är inte alltid ens engelska.

Fru talman! Övergödningen ingår ju i t.ex. det sjätte miljöhandlingsprogrammet, som vi nu arbetar med för att komma fram till ett resultat i juni månad. När det gäller nedskräpningen flyter ju väldigt mycket vatten från Östersjöns hela vattenavrinnings- område och från Rhen och Elbe, och naturligtvis från Nordsjön i övrigt, förbi Bohuskusten genom de strömförhållanden som vi har. Det innebär att kanske fem, sex gånger så mycket skräp hamnar just längs Bohusklipporna än vad som motsvarar den svenska andelen av själva nedskräpningen. Det innebär att man kan säga att det här lite grann också är ett nationellt ansvar. Vi har nu sett till att skapa garantier, så långt det är möjligt, för att staten ska ta ett stort ansvar för att förse Bohuskommunerna med arbetskraft för att klara strandstädningen. Vi har också satt in en mindre summa pengar som hjälp för de investeringar i fartyg som kommunerna längs Bohuskusten anser sig behöva, säkert med rätta. Jag har agerat gentemot mina kolleger, inte minst inom ramen för OSPAR-samarbetet för att uppmärk- samma dem på det här problemet. Kulturminnen efter försvarsnedläggningar

Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern i dag. Den gäller de nedläggningar som sker lite var- stans inom försvaret. Jag är orolig för att en rad kultu- rella värden går förlorade. Och många människor far illa av att känna detta. Då är min fråga: Skulle försvarsministern i den här förändringspro- cessen kunna tänka sig att bidra med en och annan krona för att bevara eller bygga upp museiverksamhet och annat när det gäller just det som har varit inom försvaret?

Fru talman! Där har vi en klar arbetsfördelning inom regeringen. Kulturministern och Kulturdepar- tementet har ansvaret för byggnadsminnes- och kul- turminnesmärkningar. Vad jag vet sker det här ganska offensivt. Kaserner och i några fall fästningar och fort har fått den karaktären. Sedan är det ofta Vasallen och ibland Fortverket som genomför förändringar av byggnaderna. Jag har sett några som har gjorts tidigare under 90-talet och sådana som är på gång. Det är ofta ganska framgångs- rika försök, tycker jag, att ta vara på den gamla ka- raktären på regementena. I den stora förändring som vi genomgår kommer nog åtskilligt att sparas, med all rätta.

Fru talman! Det svaret tycker jag är väldigt värde- fullt. Men är ändå inte risken att det kan finnas en del frågor som initialt hamnar mellan stolarna? Jag tänker på flygplansmuseet i Linköping, som så väl borde byggas ut i och med det senaste som har hänt, och det finns andra områden. Det kanske kan finnas en sam- ordning mellan departementen. Har försvarsministern några sådana tankar?

Fru talman! Även avvägningen mellan vad som ska bevaras är i grunden en museal eller kulturpolitisk fråga. I grund och botten ligger det under den för- svarsmuseala verksamheten, som ligger under Kul- turdepartementet. Jag anser därmed att det är korrekt att inte gå in med enskilda åtgärder. Däremot har Försvarsmakten uppgift att ansvara för traditionsbe- varande inom Försvarsmakten. Det sker bl.a. genom stöd åt frivilligorganisationer som upprätthåller tradi- tioner. Det sker också genom att man t.ex. när ett regemente läggs ned ofta sparar och bevarar delar av det som har varit. Det gäller interiören, mässar och minnessaker. Försvarsmakten har alltså en skyldighet och genomför också det här till dels. Men gränsen går vid byggnader, investeringar och sådant som är mu- seipolitiska frågeställningar. Budget i balans

Fru talman! Jag har en fråga till Lars-Erik Löv- dén. Det pågår ett intensivt arbete med att få fram en statsbudget för närvarande. Det är inte alltid så lätt med ett sådant arbete. Samma arbete pågår i kommu- ner och landsting, och de omfattas också av en speci- ell lag som säger att de år 2002 måste uppnå budget i balans. 60-70 kommuner har signalerat att det här blir väldigt svårt för dem. Jag vill fråga ministern om den här lagstiftningen gäller fullt ut. Vad kommer att hända med kommuner som inte kan uppnå det här målet, som jag naturligt- vis tycker att de ska försöka göra?

Fru talman! Den lagstiftning som gäller för kom- munerna handlar ju om att balans ska vara uppnådd 2000. Och så finns det en möjlighet att om man har underskott hämta igen det under de kommande åren fram till 2002. Jag kan se en väldigt glädjande utveckling i kommunsektorn. Alltfler kommuner når nu ekono- misk balans och får en större ekonomisk möjlighet att faktiskt också göra kvalitetsförbättringar. Det är en följd av statsbidragsökningar, och det är en följd av kraftigt ökade skatteintäkter i kommunsektorn. Men det finns ett antal kommuner som har kvarstående problem, och där har vi gått in med särskilda insatser via Kommundelegationen. Vi har också tillsatt en särskild utredare för att göra en översyn av kommu- nallagens ekonomikapitel, som det heter, för att se om det går att modifiera balanskravet utan att efterge kravet på god ekonomisk hushållning.

Fru talman! Jag tror att de här kommunerna behö- ver snabba besked i den här frågan för de är mitt inne i den här processen. Eftersom lagen, som ministern mycket riktigt sä- ger, gäller från 2000 ska de ta med sig underskott från 2000 och 2001. Då blir ju 2002 ett väldigt svårt år. Det finns problem här. Det kan vara så att många måste ta till drastiska åtgärder när det gäller sådant som de kanske kan lösa under en längre tid, så jag tror att de vill ha besked ganska snabbt.

Fru talman! Vänsterpartiet och regeringen har till- sammans med Miljöpartiet varit överens om de insat- ser som vi nu gör på kommunsidan. Vi har lagt ut 1,3 miljarder kronor och tecknat överenskommelser med de kommuner som inte har nått upp till ekonomisk balans. Vi kommer att följa den här processen väldigt no- ga och se om det finns behov av ytterligare åtgärder. Utvecklingen går alldeles klart i rätt riktning, men det ska samtidigt understrykas att det finns många kom- muner och ett antal landsting som brottas med kvar- stående stora ekonomiska problem till följd av en fortlöpande befolkningsminskning. Nu får vi ett förslag framåt hösten i den översyn som sker av kommunallagens ekonomikapitel. Jag har vid några tillfällen sagt att jag önskar att vi kan nå fram till en lösning med lite större flexibilitet när det gäller balanskravet. Regional obalans

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Lövdén. Det blir fortsatt bostadsbrist i Uppsala kom- mun de närmaste två åren. Samtidigt finns det ett mycket stort överskott av tomma lägenheter i länet, konstaterar länsstyrelsen. Man kommer att bygga över 2 000 lägenheter i kommunen Uppsala. Samti- digt säger man att det i kommunerna Enköping, Ti- erp, Älvkarleby och Östhammar finns ett stort över- skott av lägenheter. Så här ser det ut i mitt hemlän, men det är också en beskrivning av hur det ser ut i Sverige. Från Cen- terpartiet tycker vi att det är oerhört angeläget att man får en attitydförändring så att man hela tiden har det här med sig. Vi måste ha hela Sverige med oss. Vi måste kunna bo och leva i hela Sverige. Jag vill ställa frågan till statsrådet Lövdén: Vilka planer har Lövdén för att ändra denna attityd och ta vara på hela Sverige?

Fru talman! Jag är väldigt glad för denna fråga från Rigmor Stenmark. Det här är ett av de största problem vi har i Sverige, den här regionala klyftan som växer fram. Regeringen är starkt inriktad på att motverka den utveckling som håller på att ske mot en allt större regional obalans. Vi kommer att redovisa en regionalpolitisk proposition i början av hösten som syftar till offensiva åtgärder för att stärka tillväxtmöj- ligheterna i de delar av landet som i dag har en knaggligare utveckling. Men det handlar också om att gemensamt värna utjämningssystemet. Det är kanske den främsta fak- torn för att motverka en allt kraftigare regional oba- lans och skapa förutsättningar för att upprätthålla vård och omsorg i hela landet. Rigmor Stenmark är väl överens med mig om betydelsen av utjämnings- systemet. Det hade kanske varit bra om Rigmor Stenmark hade utrett sin relation till moderaterna i det avseendet också.

Fru talman! Ja, statsrådet och jag är möjligen överens om detta, men vi kanske har lite olika inrikt- ning när det gäller hur vi ska gå till väga. Vi är lite otåliga i Centerpartiet nu, för vi möter de här männi- skorna ute i bygderna som tycker att man inte blir sedd. Man har inte bra vägar, man har inte bra kom- munikationer. Man har inte möjligheter till valfrihet. Nu tänker jag gå in på en annan fråga. Det var en debatt i går här i riksdagen om de obalanser som man kan säga finns i Stockholm i dag, och i Uppsalaregio- nen också. Det finns tillgång till bostadsrätter men det saknas tillgång till hyresrätter inne i städerna. Det tycker vi också är ett problem. Det handlar ju mycket om ockerpriser och svarthandel när det gäller bo- stadssituationen här inne i Storstockholm, och även i andra tätorter. Man har pratat rovdjurspolitik här på förmidda- gen, och fortsätter väl med det. Jag skulle kunna tycka att det här ett exempel på rovdjurspolitik i Stockholmsområdet, detta med ockerpriserna. Vad tänker statsrådet göra åt det?

Fru talman! Nu blev det plötsligt en annan fråge- ställning. Jag ska försöka hinna besvara den också, men först till regionalpolitiken. Regeringen kommer att lägga fram en infrastrukturproposition och en regionalpolitisk proposition under hösten. Det gör vi utifrån insikten att vi måste vidta ytterligare offensiva åtgärder för att motverka den regionala obalansen. Jag har fortfarande en kontringsfrågeställning till Centerpartiet och Rigmor Stenmark. Ni säger att ni vill bilda regering med moderaterna. Hur ska det gå till när ni har så diametralt olika uppfattningar om utjämningssystemet? Kommer ni att vika undan i den frågan eller kommer ni att stå kvar vid den position som Centern och Socialdemokraterna har haft tidigare i historien? Det är ett grundläggande regionalpolitiskt problem med den politik som moderaterna föresprå- kar i fråga om utjämningssystemet. Långtidssjukskrivna lärare

Fru talman! Jag har en fråga till utbildningsmi- nister Thomas Östros. I förra veckan kom det en larmrapport från Ronneby kommun hemma i Ble- kinge. Den säger att minst 60 av Ronnebys lärare är långtidssjukskrivna. Ett tjugotal av dem håller på och rehabiliteras av försäkringskassan, och diagnosen är kroniskt utmattningssyndrom. Enligt fackets repre- sentant rör det sig om ungefär 15 % av yrkeskåren. I fråga om de allra flesta av de långtidssjukskrivna får man beteckna det som att det rör sig om arbetsrelate- rade sjukdomar. Fru talman! Jag tror att det finns anledning att misstänka att situationen är likartad i övriga delar av landet. Min fråga till utbildningsministern är då: Känner utbildningsministern till att det är så här illa ställt på vissa ställen i vårt land? Vilka åtgärder tän- ker i så fall utbildningsministern vidta för att komma till rätta med detta svåra problem?

Fru talman! Jeppe Johnssons fråga visar för det första att det behövs mer resurser i skolan. Det är klart att 90-talets ganska tajta budgetkrav har innebu- rit att lärarna har fått en tuffare verklighet. Det be- hövs mer resurser och fler anställda i skolan. Därför satsar regeringen de kommande åren, med riksdags- beslut i ryggen, uppemot 5 miljarder kronor på en ökning av resurserna direkt riktade mot skolan. Sedan behövs det också ett väldigt konsekvent och medvetet arbete från arbetsgivarna för att ut- veckla arbetssituationen för lärarna, för att skapa det goda arbetet också för lärare med bättre vidareutbild- ningsmöjligheter och bättre karriärmöjligheter så att man orkar med ett yrkesliv utan att hamna i de pro- blem som Jeppe Johnsson beskriver. Det behövs mer resurser och ett än mer engagerat arbete från arbets- givarna.

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret så här långt. I viss mån har förstås utbild- ningsministern rätt i att resurser kan göra under. Men jag tror inte, efter att själv ha arbetat 20 år i skolan, att det är riktigt så enkelt. Det handlar nog om lite annat också. Det handlar inte bara om hur många vuxna vi har i skolan, på något sätt måste de agera som vuxna också. Då är det viktigt med arbetsled- ning. Men de här resurserna kommer väl till pass, för situationen i skolan är mycket allvarlig även när det gäller tillgången till utbildade lärare. Det gäller både de permanenta tjänsterna och vikarierna. Det här kan inte komma plötsligt. Vi känner ju till i alla fall sju år i förväg att vi ska få barn i första klass. Vi vet också hur många lärare som går i pension om de står ut tills de blir 65 år. Så det här går faktiskt att beräkna. Vi vet också att antalet lärare under utbildning är känt. Det är också känt att de är alldeles för få och att det hoppar av alldeles för många från utbildningen. Då är min fråga: Ämnar utbildningsministern att vidta några åtgärder för att komma till rätta med bristen på lärare? Det räcker kanske inte att bara anslå pengar. Det behövs kanske andra tag också.

Fru talman! Jeppe Johnsson företräder ju ett parti som inte ställer upp, generellt sett, för mer resurser till den gemensamma sektorn, där skolan är ett av de allra viktigaste områdena. Jag har svårt att få ihop Jeppe Johnssons argumentation i den delen att mins- kade resurser och stora skattesänkningar skulle för- bättra situationen för lärarna. Det måste rimligtvis bli tvärtom. När det gäller planeringen för framtiden och lä- rarutbildningens omfattning vill jag ge ett exempel på något som inträffade i början av 90-talet och som gör att vi i dag kan se en brist på förskollärare. Jeppe Johnssons talesman i utbildningspolitiska frågor, dåvarande utbildningsminister Per Unckel, reducera- de drastiskt förskollärarutbildningen. Man lade kan- ske inte så stor vikt vid den. I dag är ju förskolan en viktig del i det livslånga lärandet. Vi vill med den allmänna förskolan att alla våra barn ska få tillgång till detta. Det här har gjort att det under ett stort antal år har kommit ut för få förskollärare. Så visst behövs det bättre planering, Jeppe Johns- son. Det håller jag med om. Och det behövs mer resurser. Då måste man också ställa upp principiellt för idén om ett välfärdssamhälle. Lantbrevbärarservicen

Fru talman! Min fråga är av allmän karaktär. Det gäller lantbrevbärarservicen. De som bor på lands- bygden får det allt svårare att tillgodogöra sig servi- cen. Om jag är i behov av pengar är beloppet som jag kan ta ut av lantbrevbäraren begränsat till 2 000 kr. Min fråga till regeringens företrädare är då: Anser regeringen att det är rimligt att jag, om jag är boende på landet, endast ska kunna ta ut 2 000 kr per tillfälle hos lantbrevbäraren?

Fru talman! Att företräda regeringen för första gången i allmänpolitiska frågor håller på att bli en flopp. Inte heller här kan jag ge något svar! Jag be- klagar. Ingen av oss andra har heller kunnat hjälpa till, så tyvärr får vi avstå från att komma med ett svar på frågeställningen.

Fru talman! Jag accepterar att försvarsministern inte kan svara på den här frågan. Men den är nu väckt, så jag hoppas att försvarsministern tar den med sig och väcker den hos sina kolleger så att vi kan få ett allmänt resonemang i regeringen om detta.

Det kan försvarsministern svara på.

Fru talman! Ja. En annan möjlighet är ju att ställa en skriftlig fråga till det statsråd som har förutsätt- ningarna att ge ett svar direkt. Men jag ska gärna tala med den ansvarige kollegan. Hemvärnet

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till försvarsmi- nistern. Nu när försvaret dras ned minskar också hemvär- net. Vad jag förstår riskerar hemvärnet att minska ned till en femtedel, till ungefär 18 000, medan målet är ungefär 90 000 hemvärnsmän. Är försvarsministern beredd att sätta till resurser så att man kan åstadkomma att vi får behålla ett hem- värn på nivån 90 000 personer?

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till försvarsmi- nistern. Nu när försvaret dras ned minskar också hemvär- net. Vad jag förstår riskerar hemvärnet att minska ned till en femtedel, till ungefär 18 000, medan målet är ungefär 90 000 hemvärnsmän. Är försvarsministern beredd att sätta till resurser så att man kan åstadkomma att vi får behålla ett hem- värn på nivån 90 000 personer?

Fru talman! Jag hade i förrgår en interpellations- debatt i kammaren med Rolf Gunnarsson om denna frågeställning. Då redovisade jag att vi i dag har un- gefär 69 000 hemvärnsmän. Vi har ungefär 6 000 per år som lämnar och 3 000 per år som tillkommer. Det betyder att det blir färre. Samtidigt är vi inställda på att göra ytterligare insatser för nyrekrytering, bl.a. genom de s.k. tremånadersutbildningar som har före- kommit och kommer att förekomma. Den siffra Anna Lilliehöök nämner gäller väl om inget trendbrott skulle ske, och i så fall lång tid framåt. Men avsikten är verkligen att ha en vettig och försvarlig dimensio- nering av denna mycket viktiga del i våra nationella skyddsstyrkor.

Fru talman! Ja, det är en viktig del. Nu när försva- ret dras ned svarar ju hemvärnet för viktiga delar av vår beredskap och vårt skydd, inte minst när det gäl- ler katastrofer och hot mot det civila samhället. Jag är verkligen orolig att vi faktiskt kommer att få denna väldigt starka neddragning av hemvärnet om vi inte satsar på sådan här utbildning. Frågan är då: Anser försvarsministern att resten av försvaret ska dra ned sina resurser för att man ska klara de här uppgifterna?

Fru talman! Jag anser inte att det föreligger en egentlig resurskonkurrens mellan möjligheterna att rekrytera till hemvärnet och andra delar av Försvar- smaktens verksamhet. Det är mer en fråga om att kunna rekrytera på de rekryteringssätt som finns och sedan se till att de som blir rekryterade gör sina 20, eller om de är befäl ungefär 35, timmar om året. Det är ingen ekonomisk frågeställning i första hand, utan det har att göra med rekryteringsinitiativ. Det som Anna Lilliehöök är inne på är säkert också viktigt, nämligen att hemvärnsmännen känner att de har en viktig uppgift även vid civila olyckor och då kan göra mycket fina insatser, som vi nyligen har sett i t.ex. Arvika, Borlänge och Mellannorrland. Obeställd reklam som e-post

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Britta Lejon. För drygt ett år sedan behandlade riksdagen en proposition om obeställd reklam. Riksdagen besluta- de då att en s.k. opt out-lösning skulle gälla för obe- ställd reklam, det som man också kallar spam och som sänds via Internet till e-postadresser. Den här lösningen innebär att e-postinnehavare måste vända sig till ett register om de inte vill ha sådan reklam. Sedan har det visat sig att denna lösning var svår att genomföra. Något register finns inte ännu och kom- mer förmodligen inte att komma heller. Min fråga till statsrådet blir då: Är erfarenheterna från EU-länder som har infört en s.k. opt in-lösning, dvs. att den som vill sända e-postreklam måste fråga abonnenten först, så dåliga att inte statsrådet vill överväga att införa denna lösning?

Fru talman! Tack för frågan! Den är mycket viktig och också aktuell. Efter riksdagsbeslutet förra året om att vi i Sveri- ge borde införa ett register som konsumenterna skulle kunna anmäla sig till för att slippa reklam via sina datorer som man inte bett om har Konsumentverket haft i uppdrag att försöka åstadkomma detta. Man ska också följa hur detta skulle kunna vara verkningsfullt och vilka ytterligare åtgärder som kanske skulle be- höva finnas med i bilden för att det här ska bli ett effektivt skydd för konsumenterna. Konsumentverket inkom i höstas med en rapport till oss där man redo- gjorde för de brister man såg i en registerlösning. Man såg från verkets sida att det inte finns så stora möjligheter att göra detta riktigt effektivt. Frågan om erfarenheterna av den andra modellen, en förbudsmodell, från andra länder där man har infört en sådan är nog lite för tidigt väckt. Åtminstone har inte jag nåtts av någon större utvärdering av de förbud som finns i vissa medlemsstater. Själv menar jag dock att vi måste se till att konsumenterna kan skyddas mot den oönskade reklamen via nätet. Vi måste hitta en lösning som garanterar detta.

Fru talman! Den lag som riksdagen beslutade om för drygt ett år sedan skulle alltså träda i kraft den 1 maj 2000, dvs. för snart ett år sedan. Det här betyder i praktiken att det i dagsläget är fritt fram för den som vill sända s.k. spam. E-postinnehavarna kan inte på ett tillfredsställande sätt värja sig mot denna spam eftersom det inte finns något register att vända sig till. Det är naturligtvis inte bra att lagen inte är tillämplig på det sätt som var tanken. Jag undrar därför: Hur ser schemat ut? Vad pågår det för arbete? När kan vi tänka oss att få ett nytt lagförslag?

Fru talman! För närvarande pågår det inom ramen för EU-samarbetet ett arbete som går ut på att se om vi gemensamt mellan medlemsstaterna kan åstad- komma bästa tänkbara skydd för konsumenterna genom att förorda en förbudsmodell. De tankarna har kommissionen fört fram, och det finns ett stort stöd för detta från flera medlemsstater - dock inte från alla. I Justitiedepartementet och Näringsdepartementet pågår nu en beredning av den här frågan. Vi tittar på hur vi skulle kunna bidra till detta effektiva skydd för konsumenterna och alltså i en förlängning se till att vi har en effektiv förbudsmodell eller eventuellt något annat. Detta förutsätter en stark och stor uppslutning bland många medlemsstater. Det handlar inte heller enbart om den europeiska kontinenten utan också om att den utveckling som nu verkar ske på den ameri- kanska kontinenten blir av, där alltfler delstater inför en förbudsmodell. Men vi har ett beredningsarbete som pågår, och jag hoppas att vi snart kommer att kunna nå en sam- syn om hur vi mest effektivt ordnar detta skydd. Situ- ationen är nämligen, precis som Kjell Eldensjö påpe- kar, inte särskilt bra. Vi ska ändra på det. Rekrytering av deltidsbrandmän

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till försvars- minister Björn von Sydow. Den handlar om proble- men med att rekrytera deltidsbrandmän i hela landet. Vi har i dag en stor befolkningsomflyttning i lan- det. Vi har också en förändring på arbetsmarknaden vad det gäller att gamla jobb försvinner. Det både datoriseras och robotiseras, och det gör att det blir färre jobb, kanske framför allt i våra tätorter. Det är också alltmer människor som pendlar till sina arbeten. Det här gör att det blir svårare att rekrytera deltids- brandmän. Min fråga till försvarsministern är vilka insatser ministern kan göra för att underlätta rekrytering av deltidsbrandmän.

Fru talman! Det är riktigt att det pågår förändring- ar inom räddningsväsendet och i dessa hänseenden. Men andelen deltidsanställda brandmän har inte minskat. Det är i väsentligaste mån en lokal fråga att bestämma om man vill ha en räddningskår med hel- tidsengagerade eller deltidsengagerade brandmän. Det är en förhandling mellan parterna kring detta. Det pågår ett studiearbete inom Räddningsverket som har att göra med utbildningsfrågorna, generellt sett och också kring deltidsbrandmän. Jag anser att hela personalförsörjningen inom räddningsväsendet genomgår en viss omstöpning.

Fru talman! Jag tackar delvis för det svaret. Det är precis som ministern säger att parterna får göra upp om detta. Men om jag har fått rätt siffror så finns det nästan 12 000 brandmän i dag. Hälften av dem är deltidsbrandmän. För oss som bor ute i tätorterna, alltså utanför städerna, så är nästan det enda sättet att lösa detta för att människor ska känna trygghet att ha deltidsbrandmän. Och för att de ska leva upp till de krav som ställs så behöver de arbeta på orten. Och det är lite av detta som är problemet. Det handlar också om vilket värde man sätter på att arbeta på detta sätt i samhällets tjänst. Vi har också fått rapporter om att det i dag är allt- fler ungdomar som har problem att faktiskt klara av de fysiska testerna som krävs för att gå vidare och utbilda sig till brandmän. Vi ser också, vilket jag vill skicka med ministern, att det är väldigt svårt för kvinnor att över huvud taget klara dessa fysiska test.

Fru talman! Det är riktigt att en hel del frågeställ- ningar är under omprövning. I grunden måste det vara den lokala kommunen som bestämmer vilken organi- sation som är den mest fördelaktiga. Och jag har sett exempel i facktidningarna att man ibland anser att det faktiskt är bättre att ha färre heltidsanställda som ibland kanske är knutna till företag eller industrier än att ha ett mer traditionellt system. Men det måste vara en kommunal uppgift. När det gäller de fysiska förutsättningarna och re- kryteringen av kvinnor är det min bild att det sker en förändring som går i den riktningen att man reviderar dessa fysiska krav och därigenom gör det riktigt att kvinnor i ökad utsträckning kan konkurrera om dessa befattningar.

Fru talman! Jag blev lite orolig när miljöministern försvann, men nu är han tillbaka. Jag ska börja med att säga att jag kan instämma i allt det som miljöministern sade i sitt anförande. Men jag har ändå två saker på hjärtat. Det ena gäller för- stås den del av propositionen där vi inte lyckades enas med regeringen, nämligen synen på vilka djur som ska omfattas av 28 § i jaktförordningen. Jag skulle vilja fråga miljöministern om inte han ser att det är ett problem med att ha en kontrollerad avskjut- ning av enstaka djur som beter sig på ett okontrollerat och onormalt sätt och skyddsjakt utan föregående beslut där man faktiskt kan riskera att få en avskjut- ning av djur som är väldigt värdefulla för aveln och den genetiska mångfaldens skull. Det är den första frågan. Det andra som jag skulle vilja ta upp handlar om behovet av ett gemensamt nordiskt agerande, där jag vet att den vänstersocialistiska gruppen i Nordiska rådet har väckt en motion om det. Jag vet också att de gröna, Miljöpartiet, har gjort det. Och vi hörde i de- batten att även Socialdemokraterna är på gång att föra ett sådant resonemang. Då skulle jag vilja höra om det inte är en styrka för miljöministern att också kun- na agera på ministernivå för att få en gemensam syn och en gemensam förvaltning av de rovdjur som vi delar med vissa av de nordiska länderna. I propositio- nen och i betänkandet diskuteras Naturvårdsverkets roll. Men jag tycker att detta också är en fråga som bör höra hemma på ministernivå i nordiskt samman- hang.

Fru talman! När det gäller 28 § så finns det klart uttalat i propositionen att om det skulle vara så att den nuvarande glädjande utvecklingen när det gäller varg- stammen mattas av eller uteblir kommer regeringen att dra in möjligheten att använda 28 §. Maggi Mikaelsson, det som nu är viktigt är att ga- rantera en utveckling av vargstammen i riktning mot en mer livskraftig vargstam. Det är det som vi har satt som det primära målet för detta agerande. Det tycker jag att vi kan tillgodose på detta sätt samtidigt som vi kan tillmötesgå de krav som finns från människor i glesbygden att kunna utnyttja 28 §, människor som dagligen lever med vargen inpå sig och där det finns grupper som har ett mycket starkt önskemål om detta. Jag tycker att detta är en väldigt bra kombination av åtgärder som tryggar det som vi tycker är viktigast och samtidigt ger denna öppning. Och jag tycker att det är viktigt att vi också hela tiden när vi diskuterar vargfrågan och rovdjursfrågan tänker på människor i glesbygden och att vi har den respekt för deras oro som jag tycker att vi måste ha som rikspolitiker. När det sedan gäller det nordiska agerandet har jag som väl alla känner till upprepade gånger kom- menterat den norska vargjakten, och jag har också kritiserat den. Jag har träffat min norska kollega vid flera tillfällen och diskuterat vargjakten med henne. Jag tycker att det är bra att vi utvecklar en gemensam nordisk syn på dessa frågor. Och jag är inte alls främmande för att också ta upp en diskussion om detta i det nordiska ministerrådet.

Fru talman! Det är uppenbart att vi inte är riktigt överens när det gäller synen på huruvida man ska ha varg och för den delen även järv med i jaktförord- ningens 28 §. Det är ju glädjande att det ändå står som det står i betänkandet och i propositionen om den positiva utvecklingen skulle brytas. Problemet är ju att vi som nation lite grann tappar kontrollen över vilka djur som skjuts. Och just när det gäller vargen har det faktiskt betydelse om det är en alfahanne eller en alfahona, dvs. de som ändå bildar reviret. Om man slår sönder en flock så händer andra saker än om man bara skjuter ett enstaka djur av någon annan art. Jag känner ju väl till miljöministerns engagemang för vargarna och hans kontakter med Norge. Men vi har ju även en vargstam som är gemensam med Fin- land. I nordiskt sammanhang så finns det också vissa kontakter med t.ex. Ryssland. Det finns ju ett arktiskt intresse att vi agerar gemensamt och ser till att vi kan få in friskt blod inte bara i djurstammarna utan också i debatten.

Fru talman! Vi har lite olika syn på § 28. Jag be- tonar vikten av att fortsätta med en positiv utveckling av vargstammen. Om man säger att det ska fortsätta, annars drar vi in möjligheterna att använda § 28, då tycker jag att vi har skapat en väldigt bra kombination av de här två åtgärderna, som också innebär en re- spekt för människor som gärna vill ha den här möj- ligheten, en respekt som vi i så fall kan tillmötesgå utan att ifrågasätta den fortsatta ökningen av varg- stammen, utan att sätta den i fara. Också Finland är intressant i det här samman- hanget. De finns med i de diskussioner som vi hört talas om här på parlamentarikernivå. De kommer också att finnas med när vi aktualiserar frågan i Nor- diska ministerrådet.

Fru talman! Kjell Larsson säger att vi har en glädjande snabb ökning av vargstammen. Han säger att när vi kommer upp i vårt etappmål, som vi kanske gör relativt snabbt, får vi genom utredningar och överväganden se hur mycket vi kan tillåta av en eventuell skyddsjakt eller en decimering. Exakt så sade Rovdjursutredningen om lodjursstammen. Ut- redningen hade, såvitt jag förstår, en enig uppfattning om att lodjursstammen nu har kommit upp i en sådan nivå att vi kan ge en ökad förvaltning, som det står, till jägare och förvaltare av lodjursstammen. Likaväl föreslår regeringen ingen åtgärd i det avseendet. En- ligt propositionen tillåts ingen ökning av lodjursjak- ten. Varför ska de människor som bor i dessa bygder tro på miljöministern mera i det här avseendet än när det gäller utredningens förslag att öka lodjursjakten? Det tog 4 ½ år från det att riksdagen beställde en rovdjursutredning att få fram den. Kommer det att ta lika lång tid att göra dessa överväganden när det gäller den ökade vargstammen?

Fru talman! Det här är inte, det vet Carl G Nils- son, första gången som regeringen efter ett omfattan- de remissförfarande justerar en utrednings förslag, inte minst med ledning av remissförfarandet, t.ex. vår vilja att inte ändra § 28 på det sätt som utredningen ville. Det var helt förödande juridisk remisskritik mot det förslaget. Självfallet kan regeringen ändra i ett utredningsförslag. Eftersom propositionen nu kom- mer att få ett starkt stöd i riksdagen är förmodligen flera av ändringarna mycket positiva. Jag har aldrig lovat någon viss lodjursjakt. När det gäller lodjuren och minimimålen lade vi oss på 1 500 djur därför att vi inte tycker att vi ska minska den nuvarande stammen. Den ligger på ungefär 1 500 djur. Det var ett klart ställningstagande i den frågan. Jag har som sagt inte lovat någonting om lodjur- sjakt. Här har regeringen ändrat den kombination som fanns i utredningen.