med anledning av propositionen 1976/77:44 om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m. jämte motioner

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1976/77:13

med anledning av propositionen 1976/77:44 om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1976/77:44 (socialdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att anta de i propositionen intagna förslagen till

1.    lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.    lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

3.    lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av pen­sionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring,

4.    lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

På grundval av ett betänkande från socialpolitiska samordningsutredning­en. Förtidspension vid alkoholmissbruk (Ds S 1976:4), läggs i propositionen fram förslag om ändrade principer för bedömning av frågan om förtids­pension vid alkoholmissbruk m. m.

Vidare föreslås i propositionen bestämmelser om att särskilt studiesocialt stöd för grundläggande utbildning av vuxna, utbildningsbidrag för dokto­rander samt dagpenning under tjänstgöring till värnpliktiga m. fl. skall räknas som pensionsgrundande inkomst för ATP.

1 propositionen läggs också fram förslag till gynnsammare regler om in­komstprövning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg för folkpensio­närer som har partiell förtidspension.

Nuvarande återbäringstaxa vid sjukgymnastisk behandling m. m. avses bli ersatt av en enhetlig taxa som skall vara bindande för privatpraktiserande vårdgivare som vill ansluta sig till försäkringen. 1 sambaiid härmed föreslås i propositionen vissa ändrade reglerom sjukvårdsförmåner i den allmänna för­säkringen.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

Riksdagen 1976/77. I! saml. Nr 13

SfU 1976/77: 13

 

SfU 1976/77:13                                                                     2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 2 kap. 6 §, 7 kap. 3 §, 11 kap. 2 och 4 §§ samt 18 kap. 13 och 20 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Regeringen äger föreskriva, att er­sättning enligt av regeringenföstställda grunder skall utgå för försäkrads ut­gifter för annan vård eller behandling i anledning av sjukdom än i 2-4 §§ sägs ävensom för i samband med så­dan vård eller behandling företagna resor. Motsvarande gäller ifråga om försäkrads utgifter i anledning av resor i samband med vård som vid sjukdom meddelats av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska.

2 kap. 6§

Ersättning för utgifter för annan be­handling med anledning av sjukdom än som sägs i 2-.s4 (sjukvår­dande behandling) utgår om behandlingen ombesörjes av staten, landstingskommun eller kommun, som ej tillhör landstingskommun, eller läm­nas av sjukgymnast eller läkare, som är uppförd på en av allmän försäk­ringskassa upprättad förteckning. Er­sättning utgår enligt grunder som re­geringen fastställer. I fråga om be­handling som lämnas av sjukgymnast eller läkare som har uppförts på den nämnda förteckningen fastställas grunderna för ersättning för högst två år i sänder efter förslag av riksförsäk­ringsverket.

För utgifter för konvalescentvård ut­går ersättning enligt grunder som re­geringen fastställer.

I.fråga om ersättning för försäkrads utgifter för resor i samband med sjukvårdande behandling eller konva­lescentvård etter för resor i samband med vård som vid sjukdom har medde­lats av distriktssköterska eller distrikts­barnmorska äger: 5§ första stycket motsvarande tillämpning.

'Lagen omtryckt 1973:908. Senaste lydelse 1975:223.

 

SfU 1976/66:13                                                          3

Nuvarande Ivdelse                 Föreslagen lydelse

För hjälpmedel åt handikappade utgår ersättning enligt vad regeringen föreskriver.

7 kap 3 §3 Vid bedömande i vad mån arbets­förmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan, varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och ti­digare verksamhet samt ålder, bo­sättningsförhållanden och därmed jämföriiga omständigheter. 1 fråga om äldre försäkrad skall bedömning­en främst avse hans förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt in­komst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst av arbete likställes i skälig omfattning värdet av hushålls­arbete i hemmet.

Vid bedömande i vad mån arbets­
förmågan är nedsatt skall beaktas
den försäkrades förmåga att vid den
nedsättning av prestationsförmågan,
varom är fråga, bereda sig inkomst
genom sådant arbete, som motsvarar
hans krafter och färdigheter och som
rimligen kan begäras av honom med
hänsyn till hans utbildning och ti­
digare verksamhet samt ålder, bo­
sättningsförhållanden och därmed
jämföriiga omständigheter. Bedöm­
ningen skall göras efter samma grun­
der oavsett arten av den föreliggande
nedsätlningen av prestationsförmå­
gan. 1 fråga om äldre försäkrad skall
bedömningen främst avse hans för­
måga och möjlighet att bereda sig
fortsatt inkomst genom sådant arbe­
te som han tidigare utfört eller
genom annat för honom tillgängligt
lämpligt arbete. Med inkomst av ar­
bete likställes i skälig omfattning
värdet av hushållsarbete i hemmet.
Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som angives i 2
kap. Il §, skall arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses nedsatt i
den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att utföra för­
värvsarbete.                                                            ,

11 kap. 2 5" Med inkomst av  anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått Senaste lydelse 1976:279. ••Senaste lydelse 1975:1160.

1* Riksdagen 1976/77. II saml. Nr 13

 

SfU 1976/77:13                                                         4

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även

a)   sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) om yrkesskade­försäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b)  föräldrapenning,

c)   vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d)   dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant ar­
betsmarknadsstöd,

0  utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpen­
ning och stimulansbidrag,

g) timstudiestöd,   inkomstbidrag        g) timstudiestöd,   inkomstbidrag
och vuxenstudiebidrag enligt stu-     och vuxenstudiebidrag enligt stu­
diestödslagen (1973:349) samt       diestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga, va-penfria tjänstepliktiga och elever i bi­stånds- och katastrofutbildning under repetilionsutbildning, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt ci­vilförsvarspliktiga ,

j) utbildningsbidrag för doktoran­der,

k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna.

1      fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket
sägs för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara anställd
i dennes tjänst skall vad i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga motsvarande
tillämpning.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt han­delsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket god­tagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande

 

SfU 1976/77:13                                                                     5

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkrings­verket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för till-läggspension enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller Ijärde stycket skall anses .såsom arbetsgivare.

4 §5

Till grund för beräkning av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under visst år skall läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxeringen beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret.

Närmare bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete beslutas av regeringen med riksdagen.

försäkrade icke är skattskyldig här i ri­ket eller för vilken den försäkrade har att eriägga sjömansskatt, stadgas sär­skilt.

Angående beräkningen av in- Angående beräkningen av in­komst av anställning för försäkrad, komst av anställning, för vilken den som är bosatt utomlands eller som el­jest avses med förbindelse enligt 2§ tredje eller fjärde stycket eller som har att erlägga sjömansskatt, stadgas sär­skilt.

18 kap. 13 S*

Befattningshavare hos allmän för­säkringskassa tillsättas och entledi­gas

1)  direktör, föredragande för pen­sionsärenden ävensom annan tjän­steman, beträffande vilken regering­en så föreskrivit, av riksförsäkrings­verket;

2)  förtroendeläkare och fönroen­detandläkare av socialstyrelsen: samt

3)   övriga tjänstemän av kassan.
Riksförsäkringsverket och social-

sSenaste lydel.se 1974:510. Senaste lydelse 1974:510.

Befattningshavare hos allmän för­säkringskassa tillsättas och entledi­gas

1)    direktör, föredragande för pen­
sionsärenden, förtroendeläkare, för­
troendetandläkare ävensom annan
tjänsteman, beträffande vilken rege­
ringen så föreskrivit, av riksförsäk­
ringsverket; samt

2)   övriga tjänstemän av kassan.
Riksförsäkringsverket   skall   vid

 

SfU 1976/77:13

Föreslagen lydelse tillsättande och entledigande av be­fattningshavare hos kassan inhämta yttrande från kassans styrelse. För befattningshavare, för vilka regeringen så föreskrivit, skola an­ställnings- och arbetsvillkor faststäl­las under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen be­stämmer.

Nuvarande lydelse

styrelsen skola vid tillsättande och entledigande av befattningshavare hos kassan inhämta yttrande från kassans styrelse.

För befattningshavare, för vilka regeringen så föreskrivit, skola an­ställnings- och arbetsvillkor 50W må bestämmas genom avtal fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm­mer samt övriga anställnings- och ar­betsvillkor fastställas i den ordning re­geringen förordnar.

I den utsträckning regeringen förordnar må försäkringskassa inrätta ny tjänst endast efter medgivande av riksförsäkringsverket.

20 Frågor om förtidspension, med undantag av ärenden som avses i 7 kap. 1 § andra stycket, samt om handikappersättning och vårdbidrag avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, bestående av åtta ledamöter. Dessa äro ordföran­den i kassans styrelse, som tillika för ordet i delegationen, vice ordföran­den i kassans styrelse, två av social­styrelsen utsedda läkare, två av riks­försäkringsverket utsedda ledamöter som skola hava särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller, om kassans verksamhetsområde utgöres av kommun, av kommunfullmäktige utsedda ledamöter. Då skäl äro där­till må regeringen utse särskild ord­förande och vice ordförande i pen­sionsdelegation.

För annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses en supple-

Frågor om förtidspension, med undantag av ärenden som avses i 7 kap. 1 5 andra stycket, samt om handikappersättning och vårdbidrag avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, bestående av åtta ledamöter. Dessa äro ordföran­den i kassans styrelse, som tillika för ordet i delegationen, vice ordföran­den i kassans styrelse, två av riks­försäkringsverket utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda le­damöter som skola hava särskild er­farenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller, om kassans verksamhetsområde utgöres av kommun, av kommunfullmäktige utsedda ledamöter. Då skäl äro där­till må regeringen utse särskild ord­förande och vice ordförande i pen­sionsdelegation.

För annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses en supple-

■'Senaste lydelse 1974:962.

 

SfU 1976/77:13                                                         7

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

ant. Regeringen må föreskriva att för anl. Regeringen må föreskriva att för envar av de av sof/o/sryre/se/; utsedda envar av de av riksförsäkringsverket läkarna skola utses två suppleanter.     utsedda   läkarna   skola   utses   två

suppleanter. 1 allmän försäkringskassa må med regeringens medgivande finnas flera pensionsdelegationer.

1.    Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 6 § den 1 april 1977 och i övrigt den 1 januari 1977.

2.    Om regeringen finner anledning antaga att sjukvårdshuvudmans behov av legitimerade sjukgymnaster skall bli otillräckligt tillgodosett, får rege­ringen efter framställning av riksförsäkringsverket i den utsträckning som behövs föreskriva att sjukgymnast ej skall föras upp eller vara uppförd på förteckning hos allmän försäkringskassa som avses i 2 kap. 6 § första stycket. Förordnande som här avses flr bestå längst till utgången av år 1980.

3.    I fråga om ersättning för foniatrisk behandling som lämnas av pri­vatpraktiserande vårdgivare flr tills vidare äldre bestämmelser tillämpas.

4.    11 kap. 2 § j) och k) tillämpas första gången i fråga om förmån som har utgivits under år 1976.

5.    11 kap. 4 § tillämpas första gången beträffande inkomst som har åt­njutils under år 1976.

1** Riksdagen 1976/77. II saml. Nr 13

 

SfU 1976/77:13                                                                    8

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalf

bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kom­munall bostadstillägg till folkpension' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som nå­gon kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas icke allmänt barn­bidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen föranlett minsk­ning av pensionstillskott enligt 3 § lagen om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. I § sista stycket lagen om allmän försäkring, livränta som avses i 17 kap. 2 § nyss­nämnda lag i vad den enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågeriag må vara föranledd att utgiva. Som inkomst räknas icke heller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen(1973:349)el­ler utbildningsbidrag under arbets­marknadsutbildning.

Föreslagen lydelse

5f

Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som nå­gon kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas icke allmänt barn­bidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen {1962:381) om allmän försäkring till den del pensionen för-anleU minskning av pensionstill­skott enligt 3 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller av bamtillägg enligt 9 kap. I § sista stycket lagen om allmän försäkring, livränta som avses i 17 kap. 2 S nyssnämnda lag i vad den enligt samma lagrum av-dragits från pension eller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd alt utgiva. Som inkomst räknas icke heller vuxenstudiebidrag enligt stu­diestödslagen (1973:349) eller utbild­ningsbidrag under arbetsmarknads­utbildning. Vid inkomstberäkningen skall för den som åtnjuter folkpension i form av halv eller två tredjedelar av hel förtidspension bortses från ett be­lopp som motsvarar skillnaden mellan

a) ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension Jämte där­emot svarande pensionstillskott, belöp -pet i förekommande fall beräknat med

1          Lagen omiryckl 1973:909.

2          Senaste lydelse 1975:1187.

 

SfU 1976/77:13                                                        9

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring och

b) den  utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott. Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med tio procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga för den som är gift sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen kronor.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler, som fastställas av regeringen.

Ifråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet be­räknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

 

SfU 1976/77:13

10

3 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av

pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1959:551) angående be­räkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring'

dels att i 12 § ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form,

dels att i 10-12 §§ ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag",

dels att rubriken till förordningen samt 3 och 7 S§ förordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt la­gen om allmän försäkring

Lag om beräkning av pensionsgrun­dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

 

Inkomst av anställning, för vilken skattskyldighet här i riket icke före­ligger, skall där den försäkrade är bo­satt utomlands eller avses med förbin­delse enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket lagen om allmän försäk­ring, bestämmas med ledning av sär­skild uppgift från arbetsgivaren. Så­dan uppgift skall senast den 31 ja­nuari året näst efter det år, som in­komsten avser, avlämnas till den myndighet, som enligt 1 § har att be­stämma den försäkrades pensions­grundande inkomst. 1 uppgiften skall angivas den försäkrades full­ständiga namn, födelsetid och adress

'

Inkomst av anställning, för vilken den försäkrade icke är skattskyldig här i riket, skall bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 ja­nuari året näst efter det år, som in­komsten avser, avlämnas till den myndighet, som enligt 1 § har att be­stämma den försäkrades pensions­grundande inkomst. I uppgiften skall angivas den försäkrades full­ständiga namn, födelsetid och ad­ress ävensom beloppet av den utbe­talade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vida­re skall i uppgiften angivas, huruvida

' Förordningen omtryckt 1962:395.

Senaste lydelse av

I0§ 1971:1173

11 § 1966:644

förordningens rubrik 1962:395. Senaste lydelse 1971:1173.

 

SfU 1976/77:13

11

 

Nuvarande lydelse

ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften angivas, huruvida den försäkrade åtnjutit naturaförmå­ner i form av kost eller bostad. Ett ex­emplar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sän­das till den försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att vid arbetsgivaruppgift enligt /ö/o/rf-ningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän för­säkring, m. m. foga uppgift som av­ses i första stycket stadgas i nämnda förordning.

Föreslagen lydelse

den försäkrade åtnjutit naturaförmå­ner i form av kost eller bostad. Ett exemplar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sän­das till den försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att vid arbetsgivaruppgift enligt lagen (1959:552) om uppbörd av vissa av­gifter enligt lagen om allmän försäk­ring, m. m. foga uppgift som avses i första stycket stadgas i nämnda lag.

 

Uppmärksammas att pensions­grundande inkomst blivit oriktigt beräknad på grund av felräkning, misskrivning, annat uppenbart för­biseende eller ovetskap om förhål­lande som påverkar beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten, skall, sedan den försäkrade erhållit tillfälle alt yttra sig, beräkningen ändras, därest felaktigheten icke är all anse såsom ringa. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då vid bestämmande av avgiftsun-deriag enWgi förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt la­gen om allmän försäkring, m. m. be­lopp, som ingår i inkomst av anställ­ning, ansetts icke skola inräknas i avgiftsunderiaget eller belopp, som ingår i inkomst av annat förvärvsar­bete, hänförts lill sådant underiag. Ändring, som i detta stycke sägs, må icke ske efter utgången av sjätte året efter det år, som inkomsten avser.

7§

Uppmärksammas att pensions­grundande inkomst blivit oriktigt beräknad på grund av felräkning, misskrivning, annat uppenbart för­biseende eller ovetskap om förhål­lande som påverkar beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten, skall sedan den försäkrade erhållit tillfälle att yttra sig, beräkningen ändras, därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då vid bestämmande av avgiftsun­derlag enligt lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt la­gen om allmän försäkring, m. m. be­lopp, som ingår i inkomst av anställ­ning, ansetts icke skola inräknas i avgiftsundertaget eller belopp, som ingår i inkomst av annat förvärvsar­bete, hänförts till sådant underiag. Ändring, som i detta stycke sägs, må icke ske efter utgången av sjätte året efter det år, som inkomsten avser.

 

SfU 1976/77:13                                                        i:

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för för­säkrad, skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas, undanröjas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977 och tillämpas första gången beträffande inkomst som har åtnjutits under år 1976.

 

SfU 1976/77:13                                                                   i3

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives aU 28 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.', skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

28 § Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsverket, skall, där verket ej medgivit annat betalningssätt, eriäggas genom inbetalning till verkets postgirokonto medelst inbetalningskort, vilka skola vara fogade vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning medelst sådant kort sker kostnadsfritt.

Avgiftsbelopp och räntor skola i Avgiftsbelopp och räntor skola i
den mån de inflyta eller utbetalas till den mån de inflyta eller utbetalas till
arbetsgivare fördelas mellan avgif- arbetsgivare fördelas mellan avgif­
ter, som avses i 1 § första stycket, ter, som avses i 1 § första stycket el-
enligt följande:                     ler eljest uppbäras med tillämpning av

denna lag, enligt följande: preliminär avgift för visst utgiftsår, så som avgifterna ingå i summan av de under samma utgiftsår debiterade preliminära avgifterna;

kvarstående avgift och överskjutande preliminär avgift, så som avgifterna ingå i summan av motsvarande slutliga avgifter;

tillkommande avgift och avgifts- tillkommande avgift och avgifts-

belopp, som visst år återbetalas enligt belopp, som visst år återbetalas enligt
31 § eller redovisas e;fter indrivning, så 31 §, så som avgifterna ingå i sum-
som avgifterna ingå i summan av de man av de slutliga avgifter som påförts
under nästföregående år debiterade vid närmast föregående årliga avgifts­
slutliga avgifterna: samt         debitering: samt

särskild avgift och ränta, så som fördelning sker av det avgiftsbelopp, på vilket den särskilda avgiften eller räntan beräknats.

Sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats, skall influten preliminär av­gift .för uigiftsåret I fråga omfördelas enligt de bestämmelser som gälla för kvarstående avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Bestämmelserna i 28 § tredje stycket tillämpas första gången i fråga om preli­minär avgift för utgiftsåret 1975.

' Lagen omtryckt 1974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

 

SfU 1976/77:13                                                                   14

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1976/77:20 av herr Aspling m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. antar det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att punkten 2 över­
gångsbestämmelserna erhåller följande såsom motionärernas förslag beteck­
nade lydelse:

Regeringens .forslag              Motionärernas förslag

Om regeringen finner anledning  Om riksförsäkringsverket finner an-

anlaga att sjukvårdshuvudmans be- ledning antaga att sjukvårdshuvud-
hov av legitimerade sjukgymnaster mans behov av legitimerade sjuk­
skall bli otillräckligt tillgodosett, för gymnaster skall bli otillräckligt till-
regeringen efter framställning av riks- godosetl, får verket i den utsträck-
försäkringsverket i den utsträckning ning som behövs föreskriva dels alt
som behövs föreskriva att sjukgym- sjukgymnast ej skall föras upp på för-
nast ej skall föras upp eller vara upp- teckning hos allmän försäkringskas-
förd på förteckning hos allmän för- sa som avses i 2 kap. 6 S första styck-
säkringskassa som avses i 2 kap. 6 § et, dels att offentligt anställd sjukgym-
första stycket.                     nast som minskar sin arbetstid i den

Förordnande som här avses får be- offentliga anställningen eller lämnar stå längst lill utgången av år 1980.     denna ej längre skall vara uppförd på

sådan förteckning.

Förordnande som här avses får be­stå längst till utgången av år 1980.

2. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utgångs­
punkterna för tillämpningen av övergångsbestämmelserna,

1976/77:27 av fru Skantz m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen antar del i propositionen 1976/77:44 intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med de ändringar att

a.  18 kap. 13!; erhåller följande lydelse:

Befattningshavare hos allmän försäkringskassa tillsättas och entledigas

1.   direktör, föredragande för pensionsärenden, ävensom annan tjänste­man än förtroendeläkare och förtroendetandläkare, beträffande vilken re­geringen så föreskrivit, av riksförsäkringsverket; samt

2.   förtroendeläkare, förtroendetandläkare och övriga tjänstemän av kas­san.

Riksförsäkringsverket skall vid tillsättande och entledigande av befatt­ningshavare hos kassan inhämta yttrande från kassans styrelse. För befattningshavare, för vilka regeringen så föreskrivit, skola anställ-

 

SfU 1976/77:13                                                        15

nings- och arbetsvillkor fastställas under medverkan av regeringen eller myn­dighet som regeringen bestämmer.

I den utsträckning regeringen förordnar må försäkringskassa inrätta ny tjänst endast efter medgivande av riksförsäkringsverket.

b. punkten 2 övergångsbestämmelserna lill samma lag erhåller den i mo­tionen 1976/77:20 föreslagna lydelsen.

Motioner väckta vid riksmötet 1975/76

1975/76:305 tjfr 1975/76:269) av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen uttalaratt reglerna beträffande ersättningen för privatläkarvård bör ändras, så att de s. k. fritidsprakiikerna kan ansluta sig till ersättnings­systemet,

1975/76:309 av herr Wachimeister i Staffansiorp (m) och fru Troedsson (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att sådana åtgärder vidtas att bestämmelsen om maximering lill 3 000 försäkringsersalta pa­tientbesök per halvår slopas,

1975/76:680 (jfr 1975/76:679) av herrar Bengtsson i Göteborg (c) och Pet­tersson i Örebro (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär ut­redning och förslag som syftar till att ersättning skall kunna utgå enligt lagen om allmän försäkring för psykoterapeutisk behandling meddelad av psykolog,

1975/76:1192 av herrar Karlehagen (c) och Pettersson i Örebro (c) vari hemställs alt riksdagen ullalar att patienter som söker offentligt anställd läkare, som bedriver privatpraktik på tid utöver ordinarie arbetstid, skall tillerkännas samma rätt lill ersättning från sjukförsäkringen som vid kon­sultation hos övriga privatpraktiserande läkare,

1975/76:1200 av herr Mundebo m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen ger regeringen lill känna vad som anförts i motionen om ersättning från allmänna försäkringen för psykoterapi,

1975/76:2003 tjfr 1975/76:1979) av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs bl. a. att riksdagen uttalar att offeniligansiälld läkare som önskar bedriva privatpraktik på sin frilid skall tillerkännas samma rätt att ansluta sig till den allmänna försäkringen som den som tillkommer icke offeniliganställd privatpraktiker,

1975/76:2069 (jfr 1975/76:2068) av herr Bengtsson i Göteborg m. fl. (c, s, m, fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ersättning vid konsultation hos Doctors of Chiropraclic skall ingå i del all­männa sjukförsäkringssystemet.

 

SfU 1976/77:13                                                       16

1975/76:2077 (jfr 1975/76:2076) av herrar Romanus (fp) och Sellgren (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av reglerna för ersättning enligt allmänna försäkringen, att behandling vid rökavvänj­ningsklinik blir berättigad till sjukvårdsersätlning.

.Av motionen 1975/76:2003 behandlas i detta betänkande endast ovan­nämnda, med 2 betecknade yrkande. Yrkandet under 1 i denna motion har utskottet behandlat i betänkandet SfU 1975/76:29, medan yrkandena under 3 och 4 behandlats i betänkandet SfU  1976/77:1.

Utskottet

Vid 1975 års riksmöte väcktes en motion med yrkande att riksdagen hos regeringen skulle påtala behovet av sådana ändringar i lagen om allmän försäkring (AFL) att även alkoholism skulle ge möjlighet till förtidspension när samhällets rehabiliterande resurser uttömts. Socialförsäkringsutskottel (SfU 1975/76:8) biföll efter remissbehandling motionen och hemställde att riksdagen hos regeringen skulle begära åtgärder i syfte att förbättra möj­ligheterna till förtidspension vid alkoholism. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan, och socialpolitiska samordningsutredningen fick i uppdrag att utreda frågan.

På grundval av ell enhälligt delbetänkande från denna utredning (Ds S 1976:4) läggs i propositionen fram förslag om ändrade principer för be­dömning av frågan om förtidspension vid alkoholmissbruk m. m. 1 pro­positionen föreslås också - efter mönster av vad som numera gäller i fråga om läkare och tandläkare - att den återbäringstaxa som tillämpas vid sjuk­gymnastisk behandling m. m. skall ersättas av en enhetlig taxa som skall vara bindande för privatpraktiserande vårdgivare vilka vill ansluta sig till den allmänna försäkringen. Propositionen innehåller också förslag om gynn­sammare regleri fråga om inkomstprövning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med partiell förtidspension och om att vis.sa vid riksmötet 1975/76 beslutade förmåner, nämligen det särskilda stu-die.stödel för grundläggande utbildning av vuxna, utbildningsbidraget för doktorander och dagpenningen vid repetitionsutbildning m. m., skall räknas som pensionsgrundande inkomst för ATP. 1 propositionen föreslås slutligen också vissa regler gällande tillsättning av läkare och tandläkare hos för­säkringskassorna, beräkning av pensionsgrundande inkomst i vissa fall för i Sverige bosatta men utomlands sys.selsatta försäkrade saml fördelning av preliminära arbetsgivaravgifter mellan olika avgiftsslag.

Mot de i propositionen intagna bestämmelserna om alt det vid grund­läggande utbildning av vuxna utgående särskilda studiesociala stödet m. fl. förmåner skall jämställas med inkomst av anställning och således grunda räll lill ATP har uiskouel inie funnil anledning lill erinran.

Utskottet tillstyrker också de i propositionen framlagda förslagen om in­komstprövning av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg för folkpen-

 

SfU 1976/77:13                                                        17

sionärer med partiell förtidspension, om beräkning av pensionsgrundande inkomst i vissa fall för försäkrade utomlands och om fördelning av pre­liminära arbetsgivaravgifter mellan olika avgiflsslag. I det följande kommer utskottet att behandla de motioner som väckts med anledning av propo­sitionen samt vissa från föregående riksmöte uppskjutna motioner, vilka ansetts lämpligen böra prövas i detla sammanhang. Dessförinnan vill ut­skottet med anledning av förslaget om ändrade principer för bedömning av frågan om förtidspension vid alkoholism m. m. framhålla följande.

Den i propositionen föreslagna författningsändringen och de riktlinjer för bedömningen av rätten till förtidspension vid bl. a. alkoholmissbruk som anges i propositionen är enligt utskottets mening väl ägnade alt tillgodose det syfte med en liberalisering av bestämmelserna som riksdagen åsyftat. Ulskotlel anser det i likhet med samordningsutredningen angeläget att al­koholmissbruk eller andra sjukdomstillstånd inte föranleder särbehandling vid pensionsbedömningen och vill understryka det i propositionen orda uttalandet om att bedömningen i dessa fall bör grunda sig inte bara på en medicinsk-psykiairisk undersökning och utvärdering utan även på re­levanta sociala omständigheter. Det avgörande måste alltid vara hur ar­betsförmågan påverkas i del enskilda fallet och inte arten av den sjukdom som den försäkrade lider av. Utskottet finner det också angeläget alt mycket starkt betona viklen av att rehabiliteringsverksamheten byggs ut och ef­fektiviseras. Förslaget om en mildare bedömning av rätten till förtidspension i de fall som avses i propositionen har tillkommit bl. a. för alt söka stimulera den försäkrade alt själv i ökad omfattning medverka i rehabiliteringspro­cessen och kan enligt utskottets mening också innebära en sådan stimulans. Pensionering vid alkoholmissbruk och andra sjukdomstillstånd får därför under inga förhållanden ersätta meningsfulla rehabiliteringsåtgärder. Att denna princip i alldeles särskilt hög grad bör gälla i fråga om yngre försäkrade säger sig självt.

Förslaget i propositionen innebär ett delvis nytt synsätt på frågan om förtidspension vid bl. a. alkoholism. Enligt utskottets mening kan de nya principerna, rätt tillämpade, vara väl ägnade att förbättra situationen för många av dem som berörs av lagstiftningen. Med hänsyn till svårigheterna alt förutse verkningarna av de nya bedömningsgrunderna är det emellertid viktigt att riksförsäkringsverket noga följer upp erfarenheterna av en ändrad praxis på området. Därvid bör - som framhålls i propositionen - verket också beakta frågan om utbetalning av pension till annan än den försäkrade.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen på denna punkt.

Ersättning från sjukförsäkringen utgår - förutom för läkarvård, tandvård och sjukhusvård - även vid vissa s. k. sjukvårdande behandlingar. Närmare .bestämmelser härom finns intagna i kungörelsen (1962:387) angående er­sättning enligt lagen om allmän försäkring för vissa utgifter för vård eller

 

SfU 1976/77:13                                                       18

behandling i anledning av sjukdom. Har vården eller behandlingen med­delats i den offentliga vården utgör arvodel 42 kr., varav patienten erlägger 7 kr. i patientavgift och försäkringskassan återstoden. Har vården eller be­handlingen däremot ombesörjts av annan än sjukvårdshuvudman gottgör försäkringskassan patienten med i regel tre fjärdedelar av det arvode han erlagt till vårdgivaren.

I elt i .september i år avlämnat betänkande (Ds S 1976:2) föreslog riks-försiikringsverket att nuvarande återbäringssystem vid behandling hos pri­vatpraktiserande sjukgymnaster m. fl. skulle ersättas med en bindande taxa för privatpraktiserande vårdgivare som anmält sin anslutning till försäk­ringen. För att. i .samband med det nya ersättningssystemets införande, den offentliga vårdens personalbehov skulle kunna tillgodoses i tillräcklig utsträckning föreslog verket vissa etableringsregler som skulle gälla intill utgången av år 1980. Enligt dessa hade verket, om det fanns anledning anta att sjukvårdshuvudmans behov av legitimerade sjukgymnaster skulle bli otillräckligt tillgodosell, möjlighet föreskriva all sjukgymnast inte skulle föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa eller alt offentligt an­ställd sjukgymnast, som redan var uppförd på sådan förteckning och som minskade sin arbetstid i den offentliga anställningen eller lämnade den­samma, inte längre skulle vara uppförd på förteckningen.

1 propositionen föreslås i fråga om etableringsbegränsningen den ändringen i riksförsäkringsverkets förslag, all uppgiften alt ta ställning till frågan om särskilda etableringsregler t. v. bör anförtros regeringen, som bör få bemyn­digande att efter framställning av verket meddela föreskrifter som reglerar rätten för sjukgymnaster att ansluta sig lill försäkringen. 1 övrigt har verkets förslag godtagits i propositionen.

Herr Aspling m. fl. begär i motionen 1976/77:20 alt bestämmelserna om etableringskoniroll skall utformas i enlighet med riksförsäkringsverkets för­slag. Motionärerna vill också att riksdagen ger till känna all dessa bestäm­melser skall tillämpas så att hela neilotillskottet av sjukgymnaster tillfaller den offentliga sektorn av .sjukvården. De finner det beklagligt att regeringen lagt fram förslag om elt försäkringssystem vid sjukgymnastisk behandling ulan all samtidigt la ställning lill den grundläggande eiableringsfrågan. De kan inte godta att regeringen ges fullmakt att avgöra dessa frågor utan att riksdagen fått tillfälle att ta ställning till eiableringsreglernas innehåll och utformning och de hänvisar också lill all Landstingsförbundei i yttrande över riksförsäkrningsverkets förslag lorutsatt att vården hos privatprakti­serande sjukgymnaster inte lillåls överskrida den omfattning den hade enligt riksförsäkringsverkets kviuoundersökning för år 1975. Samtidigt betonar motionärerna nödvändigheten av att handläggningen av eiableringsfrågorna sker inom riksförsäkringsverket om man vill undvika att beslut i dessa viktiga frågor fördröjs. Fru Skantz m. fl. ansluter sig i motionen 1976/77:27 till lagstiftningsyrkandet i motionen  1976/77:20.

Utskottet vill med anledning härav som sin mening uttala att det inte

 

SfU 1976/77:13                                                       19

föreligger någon reell skillnad mellan etableringsbegränsningen i den ut­formning den givits i propositionen och motionärernas förslag till sådan begränsning. Anledningen lill att departementschefen anser att det tills vida­re bör ankomma på regeringen att ta ställning lill frågan om särskilda eta­bleringsregler är - som framgår av propositionen - att man i den rege­ringsförklaring som lämnades vid detta riksmötes början förutskickat en vidgning i rätten för offenlliganslällda läkare med s. k. fritidspraktik att få ansluta sig till försäkringen liksom en översyn av tandvårdsförsäkringens regler om etableringskoniroll och alt departementschefen i avvaktan på en sådan översyn inte är beredd förorda bestämmelser som ger riksföräkrings-verket bemyndigande att föreskriva etableringsbegränsningar. Departe­mentschefen understryker emellertid angelägenheten av att ett nytt ersätt­ningssystem för privatpraktiserande sjukgymnasier inte bidrar till att skapa en överströmning av vårdresurser från den offentliga sektorn till privatvård och framhåller att riksförsäkringsverket därför med uppmärksamhet bör följa utvecklingen och för regeringen anmäla behovet av åtgärder. Dessa utta­landen utgör enligt utskottets mening en tillfredsställande garanti för att regeringen kommer att se till att den offentliga sektorns behov av sjuk­gymnaster m. fl. vårdgivare blir tillgodosett i erforderiig utsträckning. Ut­skottet avstyrker därför bifall till motionerna 1976/77:20 och 1976/77:27, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga.

Riksdagen antog 1974 (prop. 1974:104, SfU 1974:23, rskr 260) nya be­stämmelser om ersättning från den allmänna försäkringen för den läkarvård som lämnas av privatpraktiserande läkare. Bestämmelserna innebär att er­sättning för utgifter för läkarvård utgår vid vård som lämnas av läkare som är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Läkarens arvode bestäms enligt en av regeringen fastställd läkarvärdstaxa. Denna upptar sex olika grupper, varav gruppen I avser enkel konsultation eller enkel behandling, exempelvis kontroll i samband med injektion eller om­läggning. Rätten till ersättning från försäkringen är begränsad till 3 000 besök per halvår. Riksförsäkringsverket har härvid föreskrivit att besök hänförliga till grupp I fr. o. m. den I juli 1975 tills vidare inte skall inräknas i antalet ersättningsbara besök under ett kalenderår.

Alla privatpraktiserande läkare är i princip berättigade alt bli uppförda på förteckningen och därmed anslutna till försäkringssystemet. För läkare som är anställda i den offentliga vården och vid sidan härav bedriver pri­vatpraktik är anslutningsrälten begränsad under en övergångstid av högst tre år. Offentligt anställd läkare som har uppdrag som konsultläkare med högst 15 timmar i veckan eller deltidstjänst inom rent hälsovårdande verk­samhet berörs dock inte av denna begränsning.

Motionärerna i motionerna 1975/76:305 av herr Ahlmark m. ft., 1975/76:1192 av herrar Karlehagen och Pettersson i Örebro saml 1975/76:2003 (punkten 2) av herr Bohman m. fl. vill alla ha ett uttalande

 

SfU 1976/77:13                                                       20

av riksdagen som syftar till alt offentligt anställda läkare med privatpraktik, ulan de begränsningar som f n. gäller, skall kunna anslutas till sjukför­säkringen. Motionärerna pekar på de negativa verkningar som nuvarande regler mot bakgrund av aen rådande läkarbristen medfört genom att läkare som inte kunnat vinna anslutning till försäkringen antingen upphört med sin fritidspraklik utan att göra motsvarande arbetsinsats inom den offentliga vården eller bedriver praktik utanför försäkringen med därav följande högre vårdkostnader för patienterna.

Begränsningen av de s. k. fritidspraktikernas anslutning lill försäkringen bör ses mot bakgrund av att del ansetts angeläget att tillgängliga läkarresurser inom den offentliga vården också utnyttjas i denna vård. En mycket be­tydande majoritet inom socialförsäkringsutskottet och riksdagen ställde sig bakom denna uppfattning vid behandlingen av förslaget till nuvarande be­stämmelser.

Utskottet vill gärna understryka att del fortfarande hyser den principiella inställningen att den offentliga vården även framdeles i första hand bör prioriteras när del gäller sjukvårdsresurserna. Samtidigt anser utskottet det viktigt, inte minsl med hänsyn till patienterna, att man i största möjliga utsträckning tar lill vara tillgängliga läkarresurser. Utvecklingen efter lä-karreformens genomförande visar otvivelaktigt att reglerna om begränsning­en i frilidspraktikernas rätt att ansluta sig lill försäkringen haft negativa effekter av den art som motionärerna påtalar. Det är därför tillfredsställande all regeringen i den deklaration som avgavs i oktober i år säger sig ha för avsikt att vidga sjukförsäkringens ersättningsregler för privatläkarvård så att även offentliganställda läkare med fritidspraktik får rätt alt ansluta sig lill försäkringen. Enligt vad utskottet erfarit ämnar riksförsäkringsverkets läkarvårdsdelegation i dagarna ta upp överiäggningar i frågan med Sveriges läkarförbund. Utskottet förutsätter att man därvid skall kunna nå en lösning av frågan om frilidspraktikernas anslutning lill försäkringen, så att regeringen ulan onödigt dröjsmål kan förelägga riksdagen förslag om en sådan an­slutning. Med del anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna. Någon riksdagens åtgärd anser utskottet inte vara påkallad i nuläget, och utskottet avstyrker följaktligen bifall till samtliga nu berörda motionsyrkanden.

Som tidigare nämnts är en privatpraktiserande läkares rätt till ersättning från försäkringen maximerad. Endast 3 000 palientbesök per halvår hos sådan läkare ersätts nämligen via försäkringen.

Herr Wachimeister i Staffanstorp och fru Troedsson begär i motionen 1975/76:309 att denna maximering skall slopas. Även om därigenom ett begränsat anlal läkare skulle få högre inkomst än som avsågs när taxan utformades är det enligt motionärernas mening långt viktigare att inte i onödan förlänga vårdköerna.

Bestämmelsen att mer än 3 000 besök per halvår inte skall berättiga till ersättning från försäkringen tillkom - som antyds i motionen - för au inte

 

SfU 1976/77:13                                                        21

ett fåtal läkare med detla höga antal patientbesök skulle få en oskälig in­komstökning genom den nya läkarvårdstaxan. Ersättningsgränsen har satts högt i förhållande till normalantalei besök. Med hänsyn härtill och då frågan om antalet ersäliningsberättigade patientbesök har nära samband med frågan om läkarvårdstaxan och dess utformning och enligt utskottets mening därför bör prövas av den till riksförsäkringsverket knutna läkarvårdsdelegationen avstyrker utskoltel bifall lill motionen  1975/76:309.

Ulskotlel övergår härefter till de motioner som lar upp frågan om er­sättning för behandling som utförs av psykolog och kiropraktor. F. n. utgår ersättning för sådan behandling i den mån den ombesörjs av sjukvårds­huvudman. Behandling i privat vård ersätts däremot inte.

Herrar Bengtsson i Göteborg och Pettersson i Örebro begär i motionen 1975/76:680 - med åberopande av uppgifter som lämnats i den till social-utskollet hänvisade motionen 1975/76:679-utredning i syfte att möjliggöra ersättning enligt lagen om allmän försäkring för psykoterapeutisk behandling meddelad av psykolog. Motionärerna pekar därvid bl. a. på den starkt ökade efterfrågan på psykoterapi och på de långa väntetiderna för dem som önskar komma under behandling av erfarna och kunniga psykoterapeuler. Ett lik­nande yrkande har framställts i motionen 1975/76:1200 av herr Mundebo m. fl., som anser att psykoterapeutisk och psykoanalytisk behandling utförd av privatpraktiserande psykolog med godkänd utbildning bör jämställas med behandling av privatläkare. I motionen 1975/76:2069 slutligen begär herr Bengtsson m. fl., med hänvisning till motivering i den till socialutskottet hänvisade motionen 1975/76:2068. förslag om att ersättning vid konsultation hos s. k. Doctors of Chiropraclic skall ingå i det allmänna sjukförsäkrings­systemet. I sistnämnda motion, som innehåller uppgifter om sådana ki-roprakiorers utbildning, yrkesutövning och ställning i vissa andra länder, begärs utredning av frågan om legitimation av Doctors of Chiropraclic.

Utskottet har tidigare (jfr SfU 1973:25 och 1974:16) haft att behandla frågan, huruvida kostnader för psykoterapeutisk behandling och behandling hos Doctors of Chiropraclic bör ersättas via den allmänna försäkringen. Ut­skottet har därvid i fråga om psykologernas verksamhet understrukit an­gelägenheten av en vidgning av gällande ersättningsregler. Även i fråga om Doctors of Chiropraclic har ulskotlel intagit en i princip positiv attityd och uttalat att det enligt utskottets mening finns skäl som talar för att man även i Sverige ger ökat erkännande åt denna grupp kiropraktorer. Ut­skoltel har emellertid samtidigt förklarat att en utvidgning av rätten till ersättning för vård eller behandling från sjukförsäkringen förutsätter alt an­svarsförhållandena inom den verksamhet som avses och möjligheterna till offentlig kontroll av densamma är tillfredsställande klarlagda. På förslag av socialutskottet i belänkandet SoU 1975/76:44 begärde riksdagen i maj 1976 alt frågan om legitimation av psykologer skulle prövas med förtur. Utredningsuppdraget lämnades lill medicinalansvarskommiiién. Enligt vad utskottet inhämtat kommer kommittén att under innevarande månad av-

 

SfU 1976/77:13                                                       22

lämna ett delbetänkande med förslag om offentlig legitimation av psyko­loger. Förslaget har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med riks­dagens önskan.

Med anledning av den tidigare nämnda motionen 1975/76:2068 har so­cialutskottet i sitt betänkande SoU 1976/77:9 begärt att motionen skall över­lämnas till medicinalansvarskommiiién. Till stöd härför har utskottet anfört att del kan vara motiverat all närmare pröva vilka möjligheter som finns att inom den offentliga sjukvården ta till vara den kunskap och skicklighet som seriöst arbetande kiropraktorer otvivelaktigt har då det gäller viss ma­nipulationsbehandling och att i samband därmed överväga frågan hur ki­ropraktorer med examen som Doctor of Chiropraclic eller motsvarande ex­amen skulle kunna inordnas bland de olika kategorier yrkesutövare som finns inom sjukvården. Riksdagen har den 1 december i år bifallit social-uiskottets hemställan.

Av det anförda framgår att de frågor som aktualiserats i motionerna 1975/76:680, 1975/76:1200 och 1975/76:2069 redan är föremål för prövning. I avvaktan på en slutlig lösning av frågan om legitimation av psykologer och kiropraktorer är utskottet inte berett medverka lill den i motionerna begärda utvidgningen av sjukförsäkringens ersättningsregler. Utskottet av­styrker följaktligen bifall lill alla dessa motioner.

Försäkrads rätt till sjukvårdsersättning från sjukförsäkringen förutsätter att vården meddelats vid sjukdom. Förebyggande åtgärder för att förhindra .sjukdom grundar således inte sådan rätt. Ett undantag härifrån gäller ar­betsgivare, vilka under vissa förutsättningar kan fa goitgörelse även för häl­sovårdande åtgärder.

Herrar Romanus och Sellgren anser att behandling vid rökavvänjnings-klinik bör berättiga till sjukvårdsersätlning och hemställer i motionen 1975/76:2077 att riksdagen hos regeringen begär förslag av sådant innehåll.

Socialstyrelsen fick år 1969 i uppdrag att verkställa en utredning om ut­veckling av hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård (häl-sokontrollundersökningen)sami att därvid undersöka hurdenna verksamhet kunde samordnas och förfaltningsmässigt och organisatoriskt inordnas i del syslem som gäller för den av samhället bedrivna vården. Styrelsen skall under utredningsarbetet i samråd med riksförsäkringsverket överväga av­gränsningen av de sjukvårdsålgärder som skall ersättas av den allmänna försäkringen.

Då den av motionärerna väckta frågan enligt utskottets mening har direkt samband med det av socialstyrelsen bedrivna utredningsarbetet och elt för­slag enligt vad utskottet inhämtat kan förväntas inom en snar framlid anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionen  1975/76:2077.

Utskottet har slutligen att ta ställning till den i motionen 1976/77:27 aktualiserade frågan om tillsättning av förtroendeläkare och förtroende-tandläkare hos de all manna försäkringskassorna. Sådana läkare och tandläkare

 

SfU 1976/77:13                                                       23

förordnas enligt gällande bestämmelser av socialstyrelsen efter inhämtande av yttrande från kassan. Detsamma gäller i fråga om de två läkare som skall ingå i kassornas pensionsdelegationer.

1 skrivelse till regeringen i maj 1976 har socialstyrelsen i rationaliserings­syfte föreslagit att del skall ankomma på riksförsäkringsverket att förordna läkare och tandläkare hos kassorna. Riksförsäkringsverket har förklarat sig inte ha något att erinra mot socialstyrelsens förslag.

I propositionen föreslås alt lillsällningsförfarandel förs över till riksför­säkringsverket.

Fru Skantz m. fl. yrkar i motionen 1976/77:27 att förtroendeläkare och förtroendetandläkare skall utses av försäkringskassorna själva. Motionärerna framhåller att kassorna är mycket beroende av dessa läkare i sin verksamhet och att det tidvis och i vissa delar av landet kan vara svårt att knyta läkare och tandläkare till tjänsterna. Genom aU flytta över tillsättningsförfarandet till kassorna skulle man enligt motionärernas mening bättre uppnå den av socialstyrelsen eftersträvade förenklade handläggningen av tillsättningsären­dena.

Som tidigare nämnts skall enligt förslaget i propositionen såväl förtro­endeläkare och förtroendetandläkare som de två läkarna i kassornas pen­sionsdelegationer i fortsättningen förordnas av riksförsäkringsverket. Ett bi­fall till motionen skulle därför innebära att riksförsäkringsverket hade att tillsätta två av läkarna hos kassorna, medan det skulle ankomma på dessa att utse förtroendeläkare och förtroendelandläkare. En sådan ordning finner utskottet föga tillfredsställande. Utskottet vill erinra om att tillsättnings­förfarandet f. n. sker i samråd med vederbörande kassa. Sådant samråd kom­mer givetvis att äga rum även i fortsättningen. Del kan enligt ulskottels mening därför förutsättas att försäkringskassornas intressen blir vederbör­ligen beaktade vid tillsättningen.

Med del anförda avstyrker utskottet bifall till nu berörda yrkande i mo­tionen 1976/77:27.

Mot förslaget i propositionen all foniatrisk behandling skall begränsas till fall där behandlingen ombesörjs av sjukvårdshuvudman har utskottet ingen invändning. Inte heller den i propositionen intagna författningstexten föranleder någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

beträffande etableringsregler m. m. för sjukgymnaster m. fl.

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:44 och med avslag på motionerna 1976/77:20 och 1976/77:27 (yrkandet b) antar den i propositionen föreslagna lydelsen av punkten 2 övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

 

SfU 1976/77:13                                                       24

beträffande tillsättning och entledigande av förtroendeläkare och för­troendetandläkare

2. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionen 1976/77:27 (yrkandet a) antar den i propositionen fö­
reslagna lydelsen av 18 kap. 13 S lagen om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

beträffande författningsförslagen i övrigt

3.    all riksdagen med bifall till propositionen antar de delar av det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring som inte behandlats un­der 1 och 2 ovan,

4.    att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a.              lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kom­
munalt bostadstillägg till folkpension,

b.              lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräk­
ning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring,

c.              lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa av­
gifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

beträffande fritidspraktikernas rätt att ansluta sig till forsäkringen

5. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:305,1975/76:1192 och
1975/76:2003 (yrkandet 2),

beträffande antalet ersättningsbesök hos privatpraktiserande läkare

6.           att riksdagen avslår motionen  1975/76:309,
beträffande behandling hos psykolog och kiropraktor

1.  att riksdagen avslår motionerna 1975/76:680,1975/76:1200 och

1975/76:2069, beträffande behandling på rökavvänjningsklinik 8.  alt riksdagen avslår motionen 1975/76:2077.

Slockholm den 7 december 1976

På socialförsäkringsulskoltets vägnar SVEN ASPLING

Närvarande: herrar Aspling (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Auguslsson (s), Karisson i Ronneby (s), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Åkeriind (m), Lindström (s), fru Andersson i Täby (c), herrar Larsson i Vänersborg (s), Gahrton (fp), Weinehall (c) och fru Jönsson* (c).

* Ej närvarande vid betänkandels justering.

 

SfU 1976/77:13                                                       25

Reservationer

beträffande etableringsregler m. m. för sjukgymnaster m. fl.

1. av herrar Aspling (s). Augustsson (s), Karisson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Marcusson (s), Lindström (s) och Larsson i Vänersborg (s) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med "Ut­skottet vill" och slutar på s. 19 med "i fråga." bort ha följande lydelse:

Det i propositionen föreslagna ersättningssystemet med en bindande taxa för de privatpraktiserande sjukgymnasterna och en enhetlig patientavgift har sin förebild i de regler som numera gäller för läkare och tandläkare. För tandvårdsförsäkringen gäller till utgången av år 1979 en särskild etab-leringsregel som tillkommit för alt motverka en överströmning av vård­resurser från den offentliga sektorn till privat vård och som innebär att riksförsäkringsverket kan föreskriva bl. a. att privatpraktiserande tandläkare inte skall anslutas till försäkringen om det finns anledning anta all folk­tandvårdens behov av tandläkare skall bli otillräckligt tillgodosett.

Som tidigare nämnts innehöll riksförsäkringsverkets förslag om nya er­sättningsregler vid behandling hos bl. a. privatpraktiserande sjukgymnasier bestämmelser om etableringsbegränsning utformade i huvudsaklig överens­stämmelse med motsvarande regler för tandläkare. Legitimerade sjukgym­nasters riksförbund har förklarat sig berett biträda de av riksförsäkringsverket föreslagna reglerna.

Utskottet finner det angeläget att det nya ersättningssystemet inte bidrar till att skapa en överströmning av vårdresurser från den offentliga sektorn lill privat vård. Vill man skapa betryggande garantier mot en sådan över­strömning bör enligt utskottets mening bestämmelserna, i all synnerhet i övergångsskedet, kompletteras med till innehåll och utformning klart pre­ciserade etableringsregler. Några sådana regler finns inte i propositionen, som endast innehåller förslag om att regeringen under vissa omständigheter skall kunna meddela sådana bestämmelser men inga närmare upplysningar om vilka principer som därvid skall tillämpas. För att beslut i de viktiga eiableringsfrågorna inte skall bli onödigt fördröjda måste det anses viktigt all riksförsäkringsverket får möjlighet och medel alt omedelbart vidta de etableringsbegränsningar som erfordras för att säkerställa den offentliga sek­torns behov av vård. Utskottet anser därför - i likhet med motionärerna - att det nya taxesystemet för sjukgymnaster m. fl. bör kompletteras med föreskrifter av innehåll att riksförsäkringsverket - och inte regeringen -skall kunna föreskriva när sådana vårdgivare inte skall föras upp eller vara uppförda på förteckning över till försäkringen anslutna.

Landstingsförbundet har i yttrande över riksförsäkringsverkets förslag un­derstrukit angelägenheten av att under en övergångsperiod vården hos pri­vatpraktiserande sjukgymnaster inte lillåls överskrida vissa angivna ramar.

 

SfU 1976/77:13                                                       26

innebärande att antalet sjukgymnaster som fSr anslutas till försäkringssys­temet inte blir fler än ca 2 000 och att deras samlade åriiga behandlingsvolym inte tillåts nämnvärt överskrida 1,25 miljoner behandlingar. Den närmare innebörden av Landstingsförbundets förslag är att hela nettotillskottet av sjukgymnaster bör tillfalla den offentliga sektom av sjukvården. Det redan i dag stora och ständigt växande behovet av sjukgymnastiska behandlingar inom framförallt långtidssjukvården utgörenligt utskottets mening ett starkt stöd för förbundets uppfattnirig och utskottet anser alt etableringsregeln bör tillämpas med den sålunda angivna utgångspunkten.

dels att utskottet under punkten 1 bort hemställa

a. att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77:20 (yrkandet
1) och 1976/77:27 (yrkandet b) samt med anledning av pro­
positionen 1976/77:44 antar det i förstnämnda motion som
Motionärernas förslag betecknade förslaget till lydelse av punk­
ten 2 övergångsbestämmelserna till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

b. med bifall till motionen 1976/77:20 (yrkandet 2) ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om tillämpningen av nämnda
övergångsbestämmelser.

beträffande fritidspraktikernas rätt att ansluta sig till försäkringen

2. av herrar Aspling (s). Augustsson (s), Karisson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Marcusson (s), Lindström (s) och Larsson i Vänersborg (s) vilka anseratt det avsnitt av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda motionsyrkanden." bort ha följande lydelse:

De skäl för en begränsning av de oflentliganställda läkarnas rätt att med sjukförsäkringsmedel driva privatpraktik som låg bakom 1974 års riksdags­beslut äger enligt utskottets mening alltjämt i hög grad giltighet. Redan i dag är ca 260 offentligt anställda läkare anslutna till försäkringen. Ett något större antal står utanför densamma. Det kan enligt utskottets mening inte uteslutas att en möjlighet att fritt etablera sig som privatpraktiker med rätt att uppbära ersättning från sjukförsäkringen kan komma att minska antalet vårdtillfällen inom den offentliga sektorn genom att många läkare i offentlig tjänst kommer att reducera sin arbetstid i offentlig anställning till förmån för fritidspraklik.

1974 års läkarvårdsreform bygger bl. a. på den förutsättningen att en lill riksförsäkringsverket knuten läkarvårdsdelegation med representanter för - förutom verket - socialstyrelsen. Landstingsförbundet och läkarna skall följa upp erfarenheterna av reformens verkningar i praktiken. Delegationen har bl. a. till uppgift att särskilt uppmärksamma läkarnas benägenhet att etablera sig som privatpraktiker.

Enligt utskottets mening bör del i första hand ankomma på läkarvårds­delegationen all föreslå eventuella ändringar i bestämmelserna om etable­ringsbegränsning för friiidspraktiker.

 

SfU 1976/77:13                                                       27

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att sjukförsäkringssystemet för privatpraktiserande läkare bygger på noga fastställda förutsättningar för pri-vatetablering för alt slå vakt om att den offentliga vården inte skall gå miste om tillgängliga personalresurser. Denna viktiga princip bör enligt ut­skottets mening riksdagen upprätthålla även i fortsättningen. Utskottet av­styrker därför bifall till samtliga nu berörda motionsyrkanden.

 

GOTAB 52637    Stockholm 1976