Migration, asylpolitik och anhöriginvandring

Anf. 95 Arin Karapet (M)

Fru talman och ärade ledamöter! I dag ska vi debattera migrationsbetänkandet.

Låt oss blicka tillbaka till förra helgens upplopp. Förra helgens upplopp är en konsekvens av en alltför stor invandring till Sverige under en alltför lång tid. Så är det.

Det finns de som säger att det handlar om integrationsproblem. En förutsättning för att kunna integrera är att vi har en migration till Sverige. Helgens upplopp visade att Sverige aldrig har haft kapaciteten eller förmågan att integrera så många människor som Sverige har tagit emot.

Den som är vän av migration är också en vän av att möjliggöra människors klassresor i Sverige. När man har kommit till Sverige måste man dock veta att det finns begränsningar även i mottagandet.

Migration, asylpolitik och anhöriginvandring

Fru talman! Så här går det när man i tre decenniers tid av välvilja har velat hjälpa människor i nöd. En stor grupp människor har kommit till Sverige och haft asylskäl, och de har fått stanna. Men det finns också en stor grupp som inte har haft tillräckliga skyddsbehov som har fått stanna.

Sverige ska ta sitt ansvar, men Sverige kan inte ta hela världens ansvar.

Fru talman! Den migrationslagstiftning vi har nu skiljer sig i stor utsträckning från den migrationspolitik som Sverige har haft. Vi ska ställa krav på färdigheter i svenska språket redan när man får permanent uppehållstillstånd. Det ska vara krav på egenförsörjning. Ska man ta hit anhöriga ska man också kunna försörja dem.

Det ska finnas krav på kunskaper i svenska och i samhällskunskap även vid medborgarskap. Rättigheter går hand i hand med skyldigheter. Det är fel att tro att bara för att man skriver några fina ord på ett papper om demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och pressfrihet kommer människor också att ta till sig detta. Det handlar om normer och värderingar som vi i samhället följer varje dag.

Låt mig vara uppriktig: Man blir inte svensk bara av att landa på Terminal 5 på Arlanda. Man har ett bagage och ett förflutet, och det ska man få behålla i Sverige. Men man ska också vilja bli en del av det svenska samhället.

Jag kan ta mig själv som exempel. Jag har armenisk kultur, och jag kan vara svensk-armenier, men det förutsätter också att jag ställer upp på de svenska värderingarna, för det är det här samhället jag ska leva i. Det är här jag ska verka. Det behöver inte finnas något motsatsförhållande här, men det handlar också om en form av kompromiss. Det land man lever i är det land vars värderingar och normer man ska följa, för så funkar det i andra delar av världen. Om vi själva skulle flytta till ett annat land skulle vi anpassa oss till kulturen och värderingarna där. Förhoppningsvis är det ett demokratiskt land som Sverige. Men det är detta man ska leva efter.

Fru talman! Jag skulle vilja yrka bifall till reservation 61, Diplomatiska garantier, under punkt 17.

Jag vill fortsätta debatten med att tala om just diplomatiska garantier. En fungerande migrationspolitik förutsätter att vi har en fungerande återvändandepolitik. Personer som har dömts till utvisning ska utvisas när det är möjligt. I Säpos årsbok kan man läsa att över 250 individer utgör hot mot rikets säkerhet. Där ingår bland andra de sex utvisningsdömda imamerna.

Svensk återvändandepolitik bygger mycket på att det ska vara ett självmant återvändande. En viss grupp väljer att återvända självmant, men en alltför stor grupp väljer att inte återvända.

Som Säpo själv skriver i sin årsbok handlar det antingen om att individen själv inte samarbetar eller om att mottagarlandet inte samverkar med svenska myndigheter. Där har vi från Moderaterna sagt att vi om vi har en bilateral relation med mottagarlandet i fråga, till exempel bistånd, ska ställa krav på mottagarlandet. Ett sådant land är Irak.

Men vi ser också att det uppstår verkställighetshinder i ärenden där Säpo har klargjort att individen är ett säkerhetshot och ska utvisas. Där måste Sveriges regering i större utsträckning söka diplomatiska garantier. Självklart ska det inte bryta mot rättssäkerheten eller mot något konventionsåtagande, till exempel när det gäller risk för tortyr. Men vi måste i största möjliga mån söka diplomatiska garantier från länder i vår omvärld som ska ta hem sina medborgare.

Vi kan inte ha islamister och extremister som lever och verkar i Sverige som är ett säkerhetshot mot vår demokrati, vårt sätt att leva, vårt jämställda samhälle. De ska inte få uttrycka åsikter - och inte bara uttrycka åsikter utan agera - för att vårt sätt att leva ska förändras utifrån deras världsbild. De är inga demokrater. I deras samhälle finns det bara plats för en åsikt, och man måste rätta sig i ledet efter dem.

I vårt samhälle är det annorlunda. Titta på kammaren! Här finns åtta partier med åtta olika ideologier som ger uttryck för hur vårt samhälle ser ut. Här inne är det i talarstolen vi argumenterar och försöker övertyga varandra, och när debatten är slut tackar vi för en trevlig debatt. Men i extremisters och islamisters samhälle finns inte plats för detta. Det finns många sådana exempel i vår omvärld. Det är bara att titta på Mellanöstern, där religiösa fundamentalister styr landet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ludvig Aspling (SD) och Hans Eklind (KD).

Anf. 96 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Jag är relativt ny i utskottet och deltar i den här debatten för första gången. För att förbereda mig lite har jag försökt fundera på varför Sverige har hamnat där vi har hamnat, med ett delvis absurt regelverk som fått så allvarliga konsekvenser att det knappast går att överblicka ens under min livstid, och jag är ändå inte så gammal.

De som haft ansvaret för detta politikområde, migrationspolitiken, de senaste decennierna har förändrat Sverige i grunden, och vi har kommit till en punkt här och nu där det inte längre går att förneka att denna förändring till största delen har varit negativ.

Min tes i detta är att många inom det politiska Sverige upplever ett slags moralisk diskrepans mellan å ena sidan en förpliktelse att hjälpa utsatta människor, ofta uttryckt i en hänvisning till internationell asylrätt eller någonting sådant, å andra sidan de efterverkningar som detta får här i Sverige i form av religiös fundamentalism, stenkastning mot polis och räddningstjänst, systematiska brott mot barns mänskliga rättigheter, massarbetslöshet, människohandel, assistansfusk, gängbrottslighet och så vidare.

Effekten av den här diskrepansen har blivit ett regelverk som å ena sidan upprätthåller en fasad av en reglerad invandring, vilket tar sig uttryck till exempel i det generella viseringskravet. Vem som helst kan alltså inte bara flyga till Sverige. Det är också ett regelverk som å andra sidan har så många och så stora kryphål att det i praktiken är fritt fram för vem som helst att av vilket skäl som helst försöka flytta till Sverige och bli försörjd av det allmänna livet ut.

Nyckeln till frågan om vad vi ska göra framöver, fru talman, tycker jag ligger i huruvida den här moraliska diskrepansen är verklig och faktiskt finns.

Till att börja med innebär inte möjligheten att söka asyl i Sverige, när detta i normalfallet förutsätter en irreguljär resa med en människosmugglare, en särskilt stor hjälp till världens fattiga. Det är snarare tvärtom. Det Sverige och EU gör i praktiken är att hålla upp en sedelbunt i ena handen och säga till fattiga människor i instabila länder att om ni tömmer era bankkonton, åker i väg på en livsfarlig resa som organiseras av det lokala maffianätverket eller terrororganisationen och lyckas ta er levande hit, ja, då kan den här sedelbunten bli er - kanske.

Samtidigt vet vi alla egentligen att ett storskaligt asylmottagande här av människor som kommer från andra sidan jorden inte bara är onödigt utan också fullständigt ohållbart. Därför håller vi också upp en sedelbunt i den andra handen som betalning till gränsvakter eller kustbevakning i bland annat Nordafrika och Turkiet för att de med olika mer eller mindre humana metoder ska stoppa samma migranter som vi samtidigt lockar hit.

För den som har en intakt moralisk kompass är det här naturligtvis inte bara fel utan fullständigt absurt, och för en sådan person finns det endast två vägar framåt. Antingen slopar vi viseringskravet och låter hela världen flyga hit för att söka asyl, vilket snabbt skulle innebära slutet för Sverige som land. Det här är någonting som inga förutom miljöpartisterna är tillräckligt galna för att föreslå. Eller så slopar vi möjligheten att söka asyl här efter en irreguljär inresa, vilket skulle innebära slutet på den här livsfarliga katt-och-råtta-leken, någonting som ingen förutom vi är tillräckligt rakryggad för att föreslå.

Men, frågar sig kanske någon, regeln som säger att alla ska ha rätt att resa in i Sverige och söka asyl här, kommer inte den från det här internationella regelverket som vi måste förhålla oss till? Det här är ju någonting som många ofta påstår.

Svaret på den frågan är nej. Om det finns en myt om migrationen som jag skulle vilja avliva en gång för alla är det just idén om att Sverige skulle ha en förpliktelse att släppa in vem som helst som reser genom Danmark eller Tyskland till Sverige för att just öka asyl.

Det finns naturligtvis internationella asylregler; det gör det absolut. Dessa regler har sin grund i FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning, men regelverket berör över huvud taget inte frågan om hur ett land ska hantera en person som reser mellan tio olika säkra länder på väg till ett visst land som man av rent ekonomiska eller andra skäl föredrar.

Att det finns någon förpliktelse för Sverige att släppa in sådana personer förnekas också av UNHCR:s exekutiva kommitté, som tolkar flyktingkonventionen. För protokollet ska jag säga att det är nummer 58 från 1989, punkterna e och f i huvudsak.

I tillägg till de här konsekvenserna finansierar den svarta marknad som asylsystemet ger upphov till även terrorism och organiserad brottslighet, vilket ytterligare destabiliserar och skapar fattigdom, vilket i sin tur skapar fler människor som vill söka sig ett bättre liv någon annanstans och så vidare.

Eftersom Sverige blir en produkt som säljs bygger maffianätverken inte sällan upp helt orimliga förväntningar hos sina kunder. Det är inte omöjligt att det utbredda missnöje mot Sverige som finns bland många migrantgrupper har sin grund i en insikt om att man helt enkelt har blivit lurad när man har köpt den här biljetten.

Den här industrin sätter också effektivt asylprövningen ur spel, eftersom paketresorna även inkluderar en historia som sedan upprepas hos Migrationsverket. Sannolikt vet vi nästan ingenting i dag om vem som faktiskt har skyddsbehov och vem som inte har det. Urvalet av vem som får asyl i Sverige beror mycket mer på vem som har råd att köpa biljetten än på vem som faktiskt har skyddsbehov.

Sist men inte minst påverkar allt detta EU:s utrikespolitiska handlingsförmåga starkt negativt eftersom skurkstaterna som vi har i vårt närområde alltid har ett kort som de kan spela, nämligen att använda migranter som medel för utpressning. Förhandlingarna om det så kallade Turkietavtalet eller migrationskrisen i Belarus nyligen är tydliga exempel på detta.

Fru talman! Om det moraliska imperativet inte tvingar oss att hålla den här svängdörren öppen utan snarare - om vi ska vara ärliga och om vi förstår situationen för vad den är - tvingar oss att stänga den, samtidigt som det internationella regelverket inte direkt påverkar situationen, hur ska vi då agera?

Mot bakgrund av det uppenbart ohållbara mottagande som vi har haft tidigare föreslår vi att Sveriges insatser ställs om till fokus på hjälp i närområdet och att asylreglerna utformas efter ett enkelt test för att bestämma huruvida en person ska tas emot här eller inte: Finns det ett behov att söka sig till just Sverige framför andra länder? Finns det en internationell förpliktelse för Sverige att ta emot en viss person?

Om svaret på de här frågorna är nej ska personen inte släppas in här. I typfallet skulle detta innebära ett nej för personer från Afghanistan, Somalia, Irak, Iran och så vidare som kommer med spontanansökningar. Det här gäller naturligtvis också kvotflyktingar.

Däremot besvaras den andra frågan delvis jakande visavi personer från till exempel Ukraina, detta eftersom gränsen mot EU är den enda vägen ut för de flesta ukrainare och eftersom ukrainare har rätt att resa fritt inom unionen.

Om vi då ska hålla oss till den här principen, hur ska vi uppnå detta? Det första är naturligtvis att vi ska följa Storbritanniens exempel och upprätta riktiga gränskontroller i andra länder. Storbritannien har sina gränskontroller på den franska sidan av kanalen. Vi skulle kunna ha dem i Danmark, Tyskland och Polen vid färjeterminaler. Samtliga av våra grannländer har varit kloka nog att hålla volymerna betydligt lägre än vi, så det finns ingen som helst rimlighet att migranter ska kunna fortsätta att välja att ta sig till Sverige. Det går alldeles utmärkt att söka asyl i Danmark, som är ett säkert och trevligt land.

Det andra vi ska göra är att följa Danmarks och Storbritanniens arbete med att utlokalisera hela asylprocessen till säkra tredjeländer så att personer som ändå lyckas resa in irreguljärt kan få sin sak prövad enligt lagar och regler, bara inte just här.

Det tredje vi ska göra är att anpassa vårt regelverk för asyl och anhöriginvandring till EU:s verkliga miniminivå. Där vill jag yrka bifall till reservation 2 i betänkandet.

Det absolut mest märkliga påstående som kommit från vänstersidan under den här mandatperioden är att vi i och med de förändringar som genomförts skulle ligga på eller nära EU:s så kallade miniminivå, och det har gråtits krokodiltårar över detta förment strikta regelverk.

Det går i och för sig att hävda att vi ligger på en europeisk miniminivå om man bara bortser från att vi är mer generösa än vad som krävs vad gäller försörjningskrav för anhöriga, rätten till anhöriginvandring, krav för att få permanenta uppehållstillstånd, tillgång till välfärden, tillgång till sjukvården, kontanta bidrag, möjligheten att leva som papperslös, möjligheten att förhala utvisning genom att överklaga, möjligheten att vägra samarbeta i asylprocessen utan att det får några negativa konsekvenser, möjligheten att jobba under tiden man söker asyl, möjligheten till spårbyte, tillgång till offentligfinansierat rättsbiträde, tillgång till tolk och så vidare.

Det är också viktigt att komma ihåg att det faktum att antalet asylsökande är relativt sett lägre nu jämfört med för ett par år sedan till största delen beror på pandemin och de yttre åtgärder som har genomförts av Europeiska unionen, till exempel Turkietavtalet och de mer eller mindre professionella gränspoliser som vi finansierar i lite olika länder. Dessutom ökar antalet asylsökande ganska snabbt just nu efter att restriktionerna har börjat trappas av, även bortsett från alla ukrainare som kommer.

Som jag alltid brukar understryka angående detta beror de problem vi har på det här området inte i första hand på EU eller på något yttre regelverk som vi måste förhålla oss till utan till absolut största delen på Sverige. De skador vi har åsamkat Sverige är självförvållade. Ingen kan hävda att ansvaret ligger någon annanstans.

Jag ser att jag har dragit över min talartid lite grann, fru talman. Jag ber om ursäkt för det.

(Applåder)

Anf. 97 Jonny Cato (C)

Fru talman! Just nu pågår den största humanitära katastrofen i vårt absoluta närområde på flera decennier. Putins invasionskrig har mördat kvinnor och barn, ung som gammal, och tagit livet av män som kämpat för sitt älskade Ukraina. Ukrainare har behövt överge sina hem och fly från sitt hemland. Kvinnor och barn har behövt säga hej då till sina män, söner och pappor med vetskapen om att de kanske aldrig ses igen. Detta har lett till stora flyktingströmmar till Europa och Sverige.

Jag är stolt över att Europa och Sverige har öppnat sina hjärtan och varit en öppen famn för alla dem som nu tvingats på flykt. Att EU aktiverade massflyktsdirektivet var en tydlig signal om att det inte ska råda någon som helst tvekan om att den som flyr Putins bomber ska få omedelbart skydd.

Samtidigt är detta första gången sedan massflyktingsdirektivet infördes som det också aktiverats. Vad massflyktsdirektivet inte omfattar är tillgången till den i dag ordnade etableringsfasen med språk- och samhällsintroduktion. Rätten till vård är också begränsad till "vård som inte kan anstå".

För Centerpartiet är det viktigt att vi nu snabbt tar fram förutsättningar för en bra etablering: att man får möjlighet att lära sig det svenska språket, få det första arbetet och komma in i och bli en del av det svenska samhället. Det handlar även om att rätten till vård ska förtydligas och bli likvärdig i hela landet för ukrainska flyktingar. I så hög grad som möjligt bör vård utifrån medicinska behov tillgängliggöras.

Det handlar inte bara om att erbjuda skydd utan också om att välkomna de ukrainare som nu kommer hit, att familjer får en chans att stanna och bosätta sig, att barnen kan gå i skola och att vuxna kan jobba och integreras - att ge dem en väg in i vårt gemensamma samhälle. Hitintills har civilsamhället återigen fått ta ett enormt ansvar. Nu är det dags att regeringen tar sitt.

Vi måste dock lyckas hålla två tankar i huvudet samtidigt. För samtidigt som Putins bomber faller i Ukraina flyr människor från krig och förtryck i flera andra delar av världen. Syrien, Etiopien, Eritrea, Sudan, Sydsudan, Somalia - listan med länder som människor av olika anledningar behöver fly ifrån kan tyvärr göras mycket lång. Gemensamt för länderna jag precis nämnde är att de står i fokus för UNHCR:s vidarebosättning.

Sedan 1950-talet har Sverige en lång och stolt humanitär tradition av att hjälpa kvotflyktingar. En kvotflykting är en person som har flytt från sitt hemland och som har blivit utvald av FN:s flyktingorgan UNHCR för att få flytta till ett annat land, med det tydliga målet att ge de allra mest utsatta skydd.

År 2016 kom Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna överens om att Sverige skulle ta emot 5 000 kvotflyktingar. I förra veckan ställde sig Kristdemokraterna och Moderaterna bakom ett förslag från Sverigedemokraterna om att Sverige inte längre ska ta emot några kvotflyktingar. För mig är det att göra skillnad på flykting och flykting.

Som om det inte räckte har Sverigedemokraterna i närtid presenterat förslag om att flyktingar ska kunna fråntas sina smycken - men det ska inte gälla alla utan bara dem som Sverigedemokraterna inte anser är riktiga flyktingar. Återigen gör man skillnad på flykting och flykting. Och som om det inte vore nog har Sverigedemokraterna i närtid föreslagit att om en familjemedlem begår ett brott ska hela familjen kunna utvisas. Och som om det inte vore nog har de också föreslagit och att man ska kunna utvisa någon som uppvisar ett asocialt beteende.

Det finns knappt kraftuttryck för att beskriva hur farliga dessa förslag är för vårt rättssamhälle och för vår demokrati. I min värld finns det bara ett sant uttryck, och det är att detta är ren och skär rasism.

Fru talman! Förra sommaren antog Sverige en ny migrationslagstiftning. Den är till stora delar bra. Samtidigt finns det en del frågor som fortfarande är obesvarade.

För Centerpartiet är asylrätten okränkbar. Den som får uppehållstillstånd ska få möjlighet att stanna, komma in i och bli en del av det svenska samhället. Den som får ett avslag ska återvända till sitt ursprungsland. Riksdagen skickade nyligen i stor samklang ett tillkännagivande till regeringen om just detta.

Men det finns ytterligare frågor som återstår. En sådan är rättssäkerheten. Rättssäkerheten i Sverige är generellt sett mycket god, så även i migrationsprocessen. Jag tror dock att även det som är bra kan bli ännu bättre. Det behövs en bred utredning som ser över och stärker rättssäkerheten i migrationslagstiftningen. En sådan utredning bör bland annat se över tillförlitlighets- och trovärdighetsbedömningarna, som är centrala. Det kan gälla exempelvis när en asylsökande åberopar förföljelse på grund av konvertering, sexuell läggning eller könsidentitet som asylskäl.

Även systemet med biträden behöver ses över. Biträdenas roll i asylprocessen är många gånger inte bara central utan tyvärr också helt avgörande.

Till sist vill jag vända mig till er runt om i hela landet som har ställt upp och varit en öppen famn för alla människor som nu flyr från Putins bomber. Tack för det ni gjort, tack för det ni gör och tack för det ni kommer att göra! Det är ovärderligt för människor på flykt, men det är också ovärderligt för Sverige.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 31.

Anf. 98 Tony Haddou (V)

Fru talman! Det har snart gått ett år sedan den kraftigaste omsvängningen av svensk migrationspolitik någonsin. Men det som skulle vara långsiktigt och hållbart höll i ungefär ett halvår. Det visade sig nämligen att migrationslagarna i Sverige är så inhumana att ett mottagande av ukrainare inte hade fungerat alls om inte EU hade aktiverat massflyktsdirektivet.

Hur hade det sett ut om Sveriges migrationslagar hade tillämpats på de ukrainare som nu flyr Rysslands brutala invasion?

För det första hade de nog hänvisats till andra lugnare delar av landet, sannolikt de västra delarna av Ukraina, på samma sätt som exempelvis afghaner fått den bedömningen trots att alla vet att det inte finns någon säker plats i Afghanistan. Det var världens farligaste land.

För det andra hade de kanske hamnat i limbo på grund av uppskjuten utvisning eller fängslats i förvar.

För det tredje - om de nu hade fått uppehållstillstånd - skulle kraven vara bland Europas svåraste för att kunna få permanent uppehållstillstånd eller få återförenas med sin familj och sina barn.

Jag är lättad över att EU har använt sig av massflyktsdirektivet. Samtidigt finns det mycket som Vänsterpartiet vill förändra för att ukrainare ska känna verklig trygghet i Sverige. Men jag är så otroligt ledsen över att det inte har aktiverats tidigare för andra grupper som flyr och att jag behöver illustrera orättvisorna på detta sätt.

För hur kan Sverige ha deporterat afghaner med hänvisning till lugnare delar av landet? Hur kan Sverige tillåta att andra grupper år efter år sätts i limbo på de mest fruktansvärda sätt? Och hur kan vi ha en lagstiftning som låter en mamma, som kämpat som hårdast mot kraven som ställs, till slut få välja vilket av sina tre barn som hon ska få återförenas med för att lagstiftningen inte tillåter någonting annat? Att sätta en förälder i en sådan situation är omänskligt, och omänsklig är precis vad denna migrationspolitik är.

Tillfälliga lagändringar som inte utretts blev permanenta. Populistiska förslag som tar ifrån människor deras fri- och rättigheter har hastats fram. Resultatet blev en lag med stora brister som drabbar barn och enskilda på det mest fruktansvärda sätt och som fått omfattande kritik från forskningen, experter, migrationsrättsjurister och civilsamhället. Den blev allting som vi varnade för.

Vi ser också klart och tydligt den selektivitet av människor på flykt som undergräver asylrätten och visar hur Sverige som land brister. När man gör skillnad mellan ukrainska flyktingar och andra avslöjas återigen vad man vill prägla den offentliga debatten med och vilka som beskrivs utifrån ett skyddsbehov och vilka som demoniseras.

Det finns inget som skrämmer ett och annat parti här lika mycket som rätten att söka asyl. Den rätten innebär nämligen jämlikhet. Det innebär att vara människa. Och framför allt handlar rätten till asyl om att ingen människa är illegal. Vi är jämlika, och vi har rätt till vår frihet oavsett om vi föds i Afghanistan, Palestina, Etiopien, Jemen, Syrien eller Sverige.

Men människors frihet byttes tyvärr ut mot en signalpolitik från regeringen. Den gick från ett systemskifte i migrationspolitiken som drar undan rättigheter och möjligheter för dem som söker skydd i Sverige, försämrar integrationen och gör Sverige till ett sämre land att leva i. Det är klassisk högerpolitik. Genom att utmåla dem som söker skydd här som ett hot och en belastning blir det lättare att villkora välfärd för dem och neka dem deras rättigheter. Högern vill ju skära ned trygghetssystemen för alla, men det är alltid lättast att börja med dessa grupper.

En politik som säger att vissa grupper inte är välkomna här får konsekvenser, i första hand för dem som inte längre får rätt till skydd undan krig och förtryck men också för dem som har fått skydd. En sådan splittring drabbar alla som i någon mening ses som nya i Sverige men även dem som har levt här i generationer. Vi har sett konsekvenserna i brinnande asylboenden, hatbrotten och diskrimineringen samt en alltmer rå och rasistisk ton i samhällsdebatten. Så skapas skillnader i samhället. Det brutala klassamhället upprätthålls, och rasismen förstärks.

Det är just från de blåbrunas sida som vi hör en alltmer aggressiv ton. Från Sverigedemokraterna hör vi förslag om kollektiv bestraffning som kan härledas till 30-talets Tyskland. Och jag måste säga att det är häpnadsväckande att företrädare från Kristdemokraterna, ett parti som aspirerar på regeringsmakten, vill använda polisen för att skjuta skarpt mot sin egen befolkning. Detta gör man i länder som vi fördömer. Detta görs i de värsta av diktaturer. Detta lämpar sig inte i en demokrati med rättssäkerhet. Vi behöver skärpta politiker, inte skarpa skott.

Men det är kanske inte svårt att räkna ut varför de blåbruna tar sig den tonen och backar upp varandra i detta. Två år av coronakris, och de har ingenting att komma med. Varken jämlikhet, solidaritet människor emellan eller upprustning av sjukvården är deras paradgrenar. Tvärtom har de låtit aktieägarna doppa sugröret i välfärden för att suga ut våra skattepengar som skulle gå till skola, vård och omsorg. Det enda som de kan göra nu är att peka på invandringen och säga: Där är problemet.

Oavsett om det handlar om arbetslöshet, bostadskris eller den eftersatta välfärden är de som besatta av att peka på invandringen. Det är samma partier som har lämnat över makten till marknaden och privatiserat sönder den svenska välfärden som har ökat klyftorna människor emellan. Nu försöker de täcka över sina egna misslyckanden genom att skylla på flyktingarna - på de mest utsatta. De försöker dölja det genom att ställa grupper mot varandra och själva smita från ansvar.

Det är just sådana falska premisser som omsvängningen i den svenska migrationspolitiken bygger på. Vi vet att strängare lagstiftning inte påverkar antalet asylsökande. Det har inte minst ukrainare bevisat. Och färre asylsökande förbättrar inte integrationen. Det är hur vi investerar i samhället och människorna i det som avgör hur väl vi lyckas.

Men partier här vill ha en liten stat och mindre till vårt gemensamma. För att komma undan med det använder de alla sina argument om integration. De vill att färre ska söka skydd här för att förbättra integrationen genom åtgärder som vi med all kunskap vet leder till sämre integration. Det är också detta som gör migrationslagen obegriplig. De menar att de löser arbetslösheten, bostadskrisen eller den eftersatta välfärden genom att trampa på människor på flykt och samtidigt inte ens göra de satsningar och investeringar som krävs för att rusta upp landet.

Hade partierna här menat allvar med integrationen, att de oroar sig för att nyanlända ska drabbas av trångboddhet, hade väl det politiska samtalet handlat om hur vi bygger bort bostadsbristen? Men vad erbjuder de för bostadspolitik? Jo, de blåbruna tar bort investeringsstöden så att det byggs färre bostäder under en historisk bostadskris. Hade de menat allvar med att de oroar sig för att nyanlända ska drabbas av arbetslöshet hade väl samtalet handlat om sfi från dag ett eller om hur vi skapar arbetstillfällen över hela landet genom en offensiv arbetsmarknadspolitik?

Vi behöver helt enkelt bygga ett rymligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och människorna i det. Det är den viktigaste och effektivaste integrationsmotorn. Vi har historiskt bevisat att det är fullt möjligt att göra satsningar på den generella välfärden, att minska de ekonomiska klyftorna och samtidigt erbjuda ett starkt mottagande.

Men samtalet handlar inte om detta. De övriga partierna har nämligen inte den ambitionen, utan de är mer intresserade av att tävla om vem som kan behandla människor på flykt mest illa. Nu vill de blåbruna även ge sig på kvotflyktingarna, alltså de mest ömmande och sårbara fallen i världen - de som är särskilt utvalda av UNHCR från krigshärjade områden eller världens största flyktingförläggningar. Det är just dessa människor som de blåbruna vill vägra att ta emot. Det går inte heller att riktigt förstå logiken. Eftersom Sverige planerar för sin kvot är detta det mest förutsedda och mest planerade mottagandet. Detta föreslår de i tider då vi har en orolig omvärld och aldrig har haft så många människor på flykt. I stället för att faktiskt ta emot fler kvotflyktingar föreslår de det motsatta.

Under tiden som det tävlas om vem som ska vara värst drunknar människor på Medelhavet. Båtar pushas tillbaka för att kapsejsa, och gränser militariseras för att hålla människor på flykt borta. Det är en politik, fru talman, som jag vänder mig starkt emot.

Därför behöver vi som ett första steg återgå till utlänningslagen som den såg ut den 20 juli 2016 då den tillfälliga lagen trädde i kraft. De som drabbats hårdast av åtstramningarna måste få upprättelse och sin frihet. Därför ska de ensamkommande barn och unga som har varit i Sverige i över ett år beviljas permanenta uppehållstillstånd. Det är barn och unga som har sökt skydd här undan krig och förtryck. De flesta kom under den tid då migrationspolitiken svängde och innan det började skrikas om systemkollaps. De har behandlats fruktansvärt illa. Det är politiska beslut som har skapat problemen, och det är politiska beslut som kan åtgärda dem. Permanenta uppehållstillstånd är ett första steg.

Vidare behöver dagersättningen för asylsökande höjas. Vänsterpartiet instämmer i Migrationsverkets varningar om att så låga ersättningar till asylsökande som Sverige har riskerar att leda till att människor på flykt utnyttjas på arbetsmarknaden, i sexuell exploatering och i trafficking. Det är uppenbara risker som vi länge har varnat för. Ersättningen har inte höjts på nästan 30 år, och redan då var den alldeles för låg. Med tanke på höjda priser och inflation är de pengar asylsökande får nästan ingenting. Så ska vi inte behandla människor som söker asyl; det är inte värdigt.

Att söka asyl är en extrem erfarenhet. Den asylsökandes framtid ligger i händerna på Migrationsverket. Vi har länge krävt ett robust mottagande med bättre beredskap och större kapacitet på Migrationsverket, men dessvärre har regeringen monterat ned mottagningen bit för bit efter det skamliga så kallade andrummet. Därför måste flyktingmottagandet, från asylprocess till boendesituation och etablering, präglas av att den enskilda människans rättigheter står i centrum.

Vi vet att just permanenta uppehållstillstånd och möjligheten att leva med sin familj förbättrar förutsättningarna att etablera sig i samhället. Det visar alla erfarenheter, all kunskap och alla fakta. Barn måste ges möjlighet att återförenas med sina föräldrar, och kvinnor som lever i Sverige utan uppehållstillstånd måste skyddas. De är extra utsatta för våld. Regeringen måste ändra lagstiftningen så att kvinnors behov av skydd mot våld och sexuella övergrepp överordnas utlänningslagen.

Avslutningsvis vill jag säga som Vänsterpartiet har sagt i väldigt många år nu: Afghanistan är inte säkert. Sedan talibanernas maktövertagande har situationen förvärrats. Inte en enda plats i Afghanistan är säker. Landet lider av svält och befinner sig i världens största humanitära kris. Sjukhus, flickskolor och hem bombas. Hazarerna förföljs, massmördas och utsätts för terrorattacker som avlöser varandra.

Regeringen bör omgående agera för att underlätta för människor som flyr från Afghanistan att få skydd i Sverige och Europa. Fler måste få komma hit, och fler måste få stanna. Svenska afghaner som väntar på beslut lider av tillfälligheter och av oro. Låt dem få beskedet att de får stanna i Sverige!

Därmed yrkar jag bifall till reservation 41.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lorena Delgado Varas, Jon Thorbjörnson och Ciczie Weidby (alla V).

Anf. 99 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Skäggetorp i Linköping och Navestad i Norrköping på skärtorsdagen, Rinkeby och Sveaparken i mitt Örebro på långfredagen, Malmö på påskaftonen och så nya oroligheter i både Linköping och Norrköping på påskdagen - det var en påskhelg som visade oss alla hur stora problem Sverige har med både kriminalitet och en fungerande integration.

Vi såg ett Sverige som jag tror att få av oss känner igen och som enbart våldsverkare vill ha. Vi fylldes med oro och ilska när vi såg och hörde om dessa vidriga angrepp på svensk polis av våldsverkare. Påskhelgen är ju en kristen högtid som handlar om Jesu lidande, död och uppståndelse och som vill förmedla ett budskap om hopp - hopp om livet och om det godas seger över det onda. Men under påskhelgen manifesterade sig i stället ondskans fula tryne i de områden som kanske är i allra störst behov av att få höra om just hoppet.

När hundratals maskerade män, men också kvinnor och barn, deltar i stenkastning mot svensk polis och aktivt försöker döda män och kvinnor som valt en yrkesbana där de försvarar lag och ordning och dina och mina fri- och rättigheter, när man kastar in molotovcocktails i en stadsbuss med passagerare som måste fly därifrån och när räddningspersonal attackeras och tvingas retirera - ja, då hoppas jag att vi alla verkligen förstår allvaret i den situation Sverige är i just nu.

Jag hoppas också att vi inte blundar för att det här är ett resultat av att vi under många år har fört en migrationspolitik som inte har tagit hänsyn till vår förmåga att integrera.

Kristdemokraternas besked om att Sverige måste ha en stram migrationspolitik som syftar till att få ned söktrycket till vårt land ligger fast, och det är ett beslut och ett besked som kommer att gälla under många år framöver. Jag tror nämligen inte att det finns någon som helst quickfix på dessa problem som vi måste rätta till för att få en samhällsgemenskap som gäller för alla och inte bara för vissa.

Fru talman! För några veckor sedan fick jag faktiskt möjlighet att för första gången debattera integrationspolitik här i riksdagen. Det var av en mindre rolig anledning - en partikollega hade blivit sjuk - men för mig blev det en oerhört intressant debatt, och jag tyckte att det var befriande att för en gångs skull få tala om migrationspolitiksmyntets andra sida, så att säga. Migration och integration är nämligen kommunicerande kärl. De bör påverka varandra.

Migrationspolitik får och kan inte reduceras till en tävling i medmänsklighet där vinnaren är den person som säger ja till flest. Ibland låter det nämligen så när vi debatterar migrationspolitik, trots att vi alla borde veta att den migrationspolitik som Sverige för påverkar vårt land på många olika plan. När vi dessutom ser att vi har en integrationspolitik som inte fungerar drabbas ju alla - de som har kommit till vårt land och vi som har fått växa upp här.

Jag menar att pajkastning, fultolkningar och brunsmetning under många år har förvägrat oss möjligheten att som politiker ha samtal som baserar sig på fakta och kunskap i stället för en massa känsloyttringar. Jag har tyvärr inga större förväntningar om att detta skulle ändras under tiden fram till valet, men jag menar att det vore väldigt välgörande om vi kunde hamna i en situation där vi lyssnar på varandra. I en situation där vi kanske inte accepterar men respekterar alla ståndpunkter som finns och där vi försöker att nyfiket förstå varför vi har landat i olika ståndpunkter - där kanske vi kan finna en bred förankring kring en framtida migrationspolitik.

Fru talman! Det stora mottagande Sverige har haft en under en lång följd av år har skapat integrationsproblem. Det har gjort att människor som har kommit till vårt land och som har haft drömmar och förhoppningar om ett bättre liv har fastnat i arbetslöshet, passivitet och utanförskap. Skuggsamhällen har bildats, gängkriminaliteten florerar och hederskulturen har fått frodas. Samhällsgemenskapen har ju vittrat sönder till oigenkännlighet på vissa platser. Den har bytts ut mot främlingskap och misstänksamhet.

Jag vill att integrationsfrågorna tar mycket större plats i vår debatt i framtiden, för vi måste bli bättre. Vi måste lyckas.

Fru talman! Undersökningar har flera gånger visat att en majoritet av svenskarna vill ta emot färre flyktingar. Det handlar inte om främlingsfientlighet eller brist på generositet - i alla fall är det inte min analys - utan jag tror att det är en slutsats som folk har kommit fram till utifrån att de har sett att Sverige har gått sönder. De tycker att vi inte kan ta ett så stort ansvar att vi inte förmår hjälpa dem som redan är här. Det handlar om samhällskontraktet: De som finns här och betalar skatt vill veta att de bor i ett Sverige som de kan lita på när de behöver hjälp och stöd.

Att svenskarnas inställning att man vill ha färre flyktingar inte har med bristande generositet att göra tycker jag att vi alla borde ha sett de senaste månaderna. Jag tycker inte att vi nog ofta kan lyfta fram den fantastiska generositet som svenska folket har visat och visar när vi i Sverige nu ska klara av att på ett värdigt sätt ta emot de ukrainska flyktingarna.

Det handlar om civilsamhället med alla dess föreningar och samfund men också om alla dessa fantastiska privatpersoner som trots brist på information och trots brist på riktlinjer och koordinering har sett till att ukrainska flyktingar har fått tak över huvudet, mat i munnen och kärlek och omsorg. Det vi har sett och ser är en fantastisk generositet och en vilja att ställa upp - en varm medmänsklighet, om man så vill - och ingenting annat.

Fru talman! Jag tycker att migrationsdebatten är ett problem varje år, för det är ett jättestort område vi debatterar. Vi satt och kikade igenom de olika politiska partiernas reservationer, och de är många - jag tror att vi kristdemokrater har 16 reservationer på bara detta område. Jag står bakom alla dessa reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 46 under punkt 12, som handlar om mottagandet av asylsökande.

Vi kristdemokrater föreslog 2015 att Sverige skulle skapa något som vi kallar asylansökningsområden. Detta är områden dit man hänvisar dem som kommer till Sverige för att söka asyl, och vi har därför sagt att vi tycker att dessa områden med fördel kan läggas nära de stora gränsövergångarna.

När vi lanserade det här förslaget 2015 möttes vi av hård kritik, inte minst från dåvarande migrationsminister Morgan Johansson. I dag är tonläget ett annat.

Sedan vi föreslog detta har det kommit en utredning - jag tror att det var 2018 - som föreslår något som man kallar ankomstcenter men som bär på många och stora likheter med det förslag som vi ville se 2015. Förra året - alltså sex år senare - föreslog regeringen själv att det skulle tas fram en ny utredning. Ännu en utredning, alltså. Den här gången kallar man det mottagningscenter. Gott så!

Anledningen till att vi har föreslagit asylansökningsområden och tycker att de ska finnas är att det där kan göras en första registrering och bedömning av en asylansökan. Det blir en sammanhållen process. Syftet är att få till en snabb handläggning utan att det tummas på vare sig rättssäkerhet eller effektivitet. Genom att samla ihop det i dessa områden har man också en möjlighet att se till att människor inte avviker och därmed försätter sig själva i en utsatt situation. Ett samlat mottagande och en samlad beslutsprocess tror vi skulle vara bra för alla.

Här ska det givetvis också finnas obligatoriska boenden. Personer som inte medverkar till att göra sin identitet känd - styrka sin identitet, som det heter - eller som kommer från säkra länder kan då snabbt avvisas. Det gäller naturligtvis också personer som bedöms vara en säkerhetsrisk.

Asylansökningsområden ska vidare bemannas med sjukvårdskompetens. Vi tror att det är viktigt att snabbt möta vårdbehov och att kunna ge psykosocialt stöd. Att ett preventivt hälsofrämjande arbete påbörjas omgående när någon kommer till Sverige tror vi är viktigt och bra för alla inblandade.

Jag yrkar därför bifall till reservation 46.

(Applåder)

Anf. 100 Robert Hannah (L)

Fru talman! Jag yrkar bifall till Liberalernas reservation 28 om fri rörlighet för hbtq-personer inom EU.

Sverige ska vara möjligheternas land för dem som väljer att flytta hit eller tvingas söka skydd i Sverige. Vi liberaler vill att människor ska kunna flytta, jobba, studera och resa här i Sverige och att människor ska kunna komma hit. Sveriges långa tradition av öppenhet gentemot omvärlden har bidragit till landets utveckling, tillväxt och välfärd.

Liberalernas migrationspolitik bygger på humanism och realism. När krig, förföljelse och fattigdom tvingar människor på flykt har vi ett medmänskligt ansvar för varandra. Jag är stolt över hur det svenska folket har öppnat sina famnar och sina dörrar för de ukrainska flyktingarna. Vi har ett särskilt ansvar för krig som sker i vårt närområde, och vi behöver såklart göra mycket mer för Ukraina.

Samtidigt går det inte att förena öppna gränser med ett välfärdssamhälle eller en fungerande integration där nya svenskar får en chans att hitta jobb och bostad, att lära sig svenska och att hitta sin plats i det svenska samhället. Att reglera invandringen, oavsett om det handlar om arbetskrafts, student, anhörig- eller flyktinginvandring är därför helt nödvändigt.

Fru talman! Liberalerna vill se ett maktskifte med en liberal borgerlig regering som kommer att prioritera att bekämpa utanförskapet och segregationen i Sverige. Därför har Liberalerna över 200 förslag i Förortslyftet för att vända på utvecklingen. Liberalerna är tydliga med att Sverige inte ska ha några utsatta områden 2030.

Samtidigt är idébanken helt tom hos Socialdemokraterna. De har ingen plan eller idé för att få ordning på migrationspolitiken eller integrationspolitiken. Ibland får regeringspartiet feeling och kopierar Liberalernas förslag, som i veckan gällande islamiststaters finansiering av moskéer och föreningar i Sverige. Det här hade kunnat göras för många år sedan i Sveriges riksdag - det har funnits en majoritet i den här riksdagen i många år - men den socialdemokratiska regeringen har årligen röstat nej till dessa förslag, som man nu i stället använder som valfläsk.

Hatpropagandan och lögnerna mot svensk socialtjänst för ett par månader sedan och upploppen efter koranbränningarna nu i påsk visar tydligt att Sverige är ett delat land. I Sverige bor i dag över 600 000 utrikes födda vuxna med så låga inkomster att de riskerar fattigdom och social utestängning. Det motsvarar hela befolkningen i min hemstad Göteborg.

Människor som lever i utsatta områden måste få förutsättningar att lyckas i Sverige genom en kombination av krav och möjligheter. Vi ska ställa krav på svenska för medborgarskap, men vi måste också förbättra sfi-undervisningen och inte tolerera att den blir någon form av fritidsverksamhet för vuxna män och kvinnor.

Samhällets integrationsskuld måste minskas. Fler av dem som lever i utanförskap måste arbeta, och i förortsskolorna får vi aldrig acceptera att hälften av barnen, som i dag, går ut utan godkända betyg.

Därför har vi i Liberalerna lagt om vår migrationspolitik för att kunna prioritera utanförskapet och integrationen. Sverige kan inte ta ett större ansvar än sina europeiska grannländer.

Fru talman! Det är oroväckande att Magdalena Andersson inte verkar ha lärt sig något av Socialdemokraternas misstag under flyktingkrisen 2015. Socialdemokraternas passiviserande bidragspolitik har nått vägs ände. Arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor har ökat med 30 procent sedan Socialdemokraterna kom till makten. Utrikes födda kvinnor utgör i dag en tredjedel av alla långtidsarbetslösa i Sverige. Det är en enormt oproportionerlig siffra för den här gruppen.

Regeringens politik kommer också att leda till att de ukrainska mammor som har flytt Rysslands krig kommer att passiviseras i bidragsberoende. Det är inte ett värdigt mottagande att de får bo i mitten av ingenstans, långt ifrån arbetsmarknad, barnomsorg och liknande, som det är i dag.

Vi behöver göra rätt från början den här gången. De ukrainare som kommer vill försörja sig själva. De vill både betala sin hyra och skicka pengar till släkten som är kvar i krigszonen i Ukraina. Ingen vet hur länge det här kriget kommer att pågå, men det rätta är att barnen får gå i förskola och skola och att mammorna får gå på sfi, så att de kan lära sig basal svenska och kan ta jobb medan de är i Sverige.

Sverige behöver en ny kurs i integrationspolitiken, både för dem som lever i utanförskap i vårt land i dag och för dem som nu flyr från Putins krig. Socialdemokraterna har misslyckats med integrationen av kvinnor under hela sin regeringstid. Deras politik har varit den faktiska grogrunden för det parallellsamhälle, det utanförskap och de våldsamma upplopp som vi ser i dag och för den socialtjänstkampanj som pågår från islamistländer. För allt det här finns en grogrund i Socialdemokraternas misslyckade integrationspolitik.

Fru talman! Liberalerna har ett antal reservationer i betänkandet. Jag vill särskilt nämna två av dem.

Den första handlar om en feministisk migrationspolitik. Liberalerna står bakom dagens kvotflyktingsystem. Det är i dag den enda säkra och organiserade vägen in i Sverige för flyktingar. Men den är inte rättvis. Migrationspolitiken bör enligt Liberalernas reservation 6 bli mer feministisk och jämställd. Migrationsverkets statistik visar att Sverige 2020 återigen tog emot en kraftig majoritet pojkar trots att flickor är de mest utsatta flyktingarna i flyktingläger och borde ha prioriterats. Jämställdhet och särskilt utsatta grupper måste i framtiden prioriteras inom kvotflyktingsystemet. Vi kan inte ha det på det här sättet.

Vår andra reservation handlar om fri rörlighet inom EU även för samkönade par. Man kan tro att den här debatten bara handlar om flyktingpolitik, men den handlar faktiskt om all möjlig migrationspolitik.

Den fria rörligheten inom EU måste gälla fullt ut även för samkönade par. EU-domstolen har i en dom från juni 2018 slagit fast att termerna "maka" och "make" även inkluderar samkönade par och att den fria rörligheten inom EU gäller även medföljande makar. Det är viktigt att Sverige arbetar i EU för att denna banbrytande dom ska få fullt genomslag. Svenska samkönade par ska kunna flytta, resa, studera och jobba i andra EU-länder och fullt ut ha samma rättigheter som straighta svenska par när de gör det. Ungern och Polen ska inte tillåtas att diskriminera och använda andra regler för svenska samkönade par än vad de gör för svenska straighta par.

Fru talman! Nästa gång vi debatterar detta betänkande vore det bästa för Sverige att vi har en liberal borgerlig regering. Det svenska folket förtjänar bättre - framför allt en bättre integrations- och migrationspolitik. Det svenska folket förtjänar en regering som har en plan och idé för vad man vill med Sverige och svensk integrationspolitik. Liberalerna kan ge det svenska folket det.

(Applåder)

Anf. 101 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Det är nästan ett år sedan riksdagen beslutade om den migrationslag som Sverige nu har. Efter en fem timmar lång debatt antogs med en rösts marginal de förändringar som nu gjorts. Hade Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna fått igenom det som de var ense om då hade lagen sett annorlunda ut.

Miljöpartiet hade velat se lagen med en annorlunda utformning om vi hade fått bestämma själva. Vi har tillfälliga uppehållstillstånd nu. Det är i grunden ingen bra ordning. Det skapar osäkerhet och gör att etableringen och integrationen försämras. Inte minst är detta dåligt för barn.

Tillfälliga uppehållstillstånd ger dock skydd. Miljöpartiet accepterade detta, för vi fick i lagstiftningen igenom annat som var väldigt viktigt för oss. Att möjligheten till familjeåterförening förbättrades var viktigt. Vi fick också till en humanitär skyddsgrund som är bättre än den tidigare. Den möjliggör att fler barn som har Sverige som sitt hem och har en stark anknytning nu kan få stanna på grund av humanitära omständigheter.

Fru talman! Migrationsdebatten och migrationspolitiken har de senaste månaderna sett annorlunda ut än vi är vana vid annars. Sedan Rysslands folkrättsvidriga anfallskrig mot Ukraina inleddes har över 4 miljoner ukrainare flytt till Europeiska unionen. EU har tidigare inte haft migrationspolitiken som sin bästa gren, tvärtom, men har i det här läget faktiskt samlat sig bättre än vad man kunde ha befarat.

Massflyktsdirektivet aktiverades. Det kom till efter kriget på Balkan på 90-talet men har mer eller mindre legat i en byrålåda sedan 2001. Alla som kommit från Ukraina har därmed fått möjlighet att registrera sig och få tillfälligt uppehållstillstånd som gäller fram till mars nästa år, med möjlighet till förlängning om omständigheterna är desamma som nu. Det går inte att säga annat än att EU i den här situationen har visat sig från sin bättre sida. Det gäller även Sverige, med alla människor och organisationer som har ställt upp och gjort helt fantastiska insatser.

Det skulle ändå finnas mer att önska vad gäller insatser från statens sida. Tyvärr är det sannolikt att kriget inte kommer att ta slut i dag eller under den allra närmaste tiden. Den statsterrorism som Ryssland håller på med kommer förmodligen att fortsätta. Om det blir så kan många behöva stanna i Sverige och andra länder under en längre tid. Då behöver man få möjlighet att lära sig svenska och få olika typer av stöd för att komma in i samhället. Det har man inte alls nu i tillräcklig omfattning. Miljöpartiet har lagt fram sådana förslag, men hittills har de inte fått stöd.

Europa är inte längre vad det var före den 24 februari. Krig är dessvärre inget nytt i världen eller i vår tid, men det var länge sedan det var så här nära oss. Krig finns dock som sagt också på andra håll, och även de krigen har påverkan på oss i Sverige.

Fru talman! I Afghanistan tog den brutala och vidriga talibanregimen tillbaka kontrollen och makten i somras när USA och andra länder upphörde med sin militära närvaro. Efter 20 år av försök att få till en annan utveckling kostade det för mycket. Talibanerna vann snabbt terräng och tog över. Situationen för hazarer och andra grupper är i dag livsfarlig. Attentat pågår så gott som dagligen.

Fru talman! Det är numera inte många gånger som Miljöpartiet och Moderaterna är ense i frågor kring migration. Det var annorlunda förr, men numera är det sällan. Jag vill dock ha sagt att vi i somras agerade samfällt när det handlade om de tolkar som hade bistått Sverige och verkligen skulle ha haft risk för sina liv om de varit kvar. Dåvarande migrationsminister Morgan Johansson uttalade att det skulle handla om 10 000 personer och att det inte var möjligt att göra. Men det var möjligt. Migrationsverket gjorde ett hästjobb med att få tolkarna i säkerhet. Jag är väldigt glad över att det blev så och att vi som jobbade för det då lyckades.

I frågan om gymnasielagen och framför allt dem som tidigare kom från Afghanistan har Miljöpartiet och Moderaterna inte haft samma åsikt. Häromdagen var det fyra år sedan lagen kom till stånd. Den var inte perfekt. Jag tror inte att någon tycker det och har inte träffat någon som sagt det. Men jag är oerhört stolt över att den ändå blev verklighet. Den har gjort att flera tusen personer som annars hade utvisats har fått möjlighet att stanna i Sverige och bygga sina liv i stället för att dagligen riskera sina liv. Det var illa att de förslag om lättnader som lades på riksdagens bord föll när Centerpartiet ändrade sig, men likväl var det här väldigt viktigt att få till.

Fru talman! Till de allra mest utsatta hör de som kommer till Sverige genom kvotflyktingsystemet. Det är de som Migrationsverket väljer ut tillsammans med FN. Sverige har en kvot på 5 000 personer per år. Det är ett åtagande som vi ska vara väldigt stolta över. Fler länder borde höja sina kvoter. Det är ett sätt för flyktingar att få skydd utan att ta farliga vägar och betala människosmugglare. Att Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna förra veckan ville pausa detta, som de uttryckte det, är oerhört illa. Det här är de mest utsatta, och Sverige har möjlighet att ge dem skydd.

Fru talman! Klimatet förändras som ett resultat av de utsläpp som skett och sker. Oljeanvändningen har också andra konsekvenser. Säkerhetspolitiken berörs. Det har vi sett inte minst de senaste månaderna. Oljeimporten och gasimporten från Ryssland göder Putins krigföring. Men det finns också andra brutala regimer som tjänar på att oljeanvändningen fortgår. Den har också i förlängningen påverkan på migrationen. När klimatet ändras kommer det att bli fler som inte kan odla och leva där de gör det i dag. I dag finns det inga internationella konventioner som reglerar det här. Man kan inte söka asyl eller få annat skydd. I framtiden kommer det att behövas internationella konventioner som reglerar detta.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 7.

Anf. 102 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Jag ska inte förlänga den här debatten speciellt mycket, men i och med att riksdagsledamoten tog upp detta med kvotflyktingar vill jag ge min bild av hur vi agerade i socialförsäkringsutskottet.

Sverigedemokraterna lade fram ett förslag till utskottsinitiativ. Vi kristdemokrater röstade för att bereda det här utskottsinitiativet. Jag tror att Rasmus Ling var närvarande vid det mötet. Då hörde han också min röstförklaring. Hade man berett det här ärendet hade vi kommit fram med en rad åsikter. Bakgrunden till att vi anser att det finns anledning att kika på ett sådant här utskottsinitiativ är att vi ser hur flyktingsituationen ser ut. Det gäller inte minst Ukraina. Vi menar att flyktingarna från Ukraina är de mest skyddsbehövande och att vi måste ge plats för dem. Vi är därför öppna för att se över om det behövs en tillfällig broms av kvotflyktingar.

Samtidigt är Kristdemokraterna väldigt noggranna med att de 500 akutplatserna för de allra mest behövande, inom ramen för de 5 000, inte ska röras.

Om det hade blivit en sådan här tillfällig lösning skulle vi ha föreslagit att denna frysning omprövades varje månad. Ett sådant initiativ skulle ha behövt tillföras för att vi skulle kunna stötta det. Dessutom är det vår bestämda åsikt att så snart situationen tillåter ska Sverige återgå till kvotflyktingsystemet som det såg ut före den fullständigt vidriga invasionen av Ukraina som Ryssland gjort sig skyldig till och som gör att vi har den största flyktingkatastrofen på europeisk mark sedan andra världskriget.

Anf. 103 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Det var bra med ett förtydligande. Jag var med på utskottet och försökte höra allt som Hans Eklind sa vid det tillfället. Det som vi faktiskt tog ställning till var mycket riktigt om ärendet skulle beredas eller inte. Men utskottsinitiativet handlade ju om att dra ned det till noll. Om nu Kristdemokraterna hade andra uppfattningar hade det logiska från min horisont varit att säga nej till att bereda ärendet.

Jag är ändå glad att höra att akutplatserna är väsentliga för Kristdemokraterna. De användes till exempel i somras för att ta hit tolkarna från Afghanistan, och jag vet att även Hans Eklind arbetade för detta då, vilket var bra.

Fru talman! Det är bra med förtydligandet, men jag tycker ändå att Kristdemokraterna borde ha sagt nej till utskottsinitiativet i sin helhet.

Anf. 104 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Vi står fast vid att vi aviserade att det hade funnits en poäng med att bereda detta.

För den som lyssnar på debatten vill jag poängtera en sak. Vi kristdemokrater vill att säkra och lagliga vägar ska vara den huvudsakliga metoden för hur människor kommer till Sverige. Med humanitära mottagandeprogram skulle exempelvis de kristna i Mellanöstern som förföljs på ett dramatiskt och illavarslande sätt kunna få ett tillfälligt skydd i Sverige tills situationen lugnar sig.

Om Sverige ska klara av detta på lång sikt måste vi få en möjlighet att förbereda för dem vi ska ta emot. De som kommer irreguljärt och illegalt via ett antal säkra länder kan vi inte planera för eftersom vi inte vet hur söktrycket kommer att se ut.

Det är också av detta skäl som vi kristdemokrater har lagt fram en rad förslag för hur vi ska kunna få ned söktrycket till Sverige så att vi kan hantera de grava integrationsproblem vi har och som manifesterades på ett otroligt otrevligt sätt under påskhelgen.

Jag och Kristdemokraterna är i grunden för säkra och lagliga vägar, och då är kvotflyktingar en sådan, där UNHCR tar ut de personer som är i allra störst behov av hjälp. Detta tycker vi är bra, och vi skulle gärna se att det är den huvudsakliga metoden för hur människor kommer till Sverige.

Här vet jag att Miljöpartiet och Kristdemokraterna inte är ense, men när det gäller säkra och lagliga vägar är vi båda för det.

Anf. 105 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Även Miljöpartiet är givetvis oerhört positiva till säkra och legala vägar. Det är något som vi har jobbat för på olika sätt under lång tid.

Jag vet inte om Kristdemokraterna skulle uttrycka det som att de vill avskaffa asylrätten, men Sverigedemokraternas och Moderaternas uttalanden har den innebörden. Jag är dock genuint osäker på hur Kristdemokraterna skulle formulera det.

Förslagen om säkra och lagliga vägar men utan rätt att få sin asylansökan prövad i Sverige, som Moderaterna pratar om, vore en otroligt farlig utveckling. Asylrätten har funnits under lång tid, och trots sina nackdelar är detta system etablerat och internationellt reglerat. Därför måste vi stå fast vid det.

Med bara säkra och lagliga vägar och utan möjlighet att få en asylansökan prövad på plats skulle det vara mycket enklare för länder att helt stänga sina gränser och därmed omöjliggöra för den som är i akut behov av skydd att alls kunna få det.

Fru talman! Asylrätten är helt central att stå upp för.

Anf. 106 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Det anförande som Sverigedemokraternas ledamot höll i talarstolen var på många sätt rätt förfärligt. Det beskrev migrationen och migrationsströmmarna som att man med hjälp av annonskampanjer från Sverige letar efter lycksökare som ska ta sig hit för att leva på våra bidragssystem.

Före oss hade utrikesutskottet en debatt om mänskliga rättigheter i länder och regioner. Jag tror att man kan gå in på Migrationsverkets hemsida och se vilka det är som söker asyl i Sverige. När man ser de största grupperna som söker asyl ser man också rätt lätt hur tillståndet i världen är. Det är ofta människor från regioner som är drabbade av krig och begränsningar av de mänskliga rättigheterna. Folk flyr alltså från kaos, krig, elände och förföljelse.

Att måla upp detta som en svensk annonskampanj för att ta hit lycksökare är oförskämt, framför allt mot alla de människor som lever i fullständig misär och ser som sin sista utväg att fly från det land där de är födda och uppvuxna.

Jag tror att det är bra att nyansera debatten, för när vi ser denna bild erkänner vi också människors rätt att fly från ett liv som inte fungerar för dem och deras familj.

Fru talman! Det är en helt annan sak om dessa människor sedan får asyl och betraktas som flyktingar eller alternativt skyddsbehövande eller om de kan söka uppehållstillstånd på grund av arbetskraftsinvandring. Det finns många vägar för migration. Man ska dock inte förlöjliga eller förminska människors rätt att fly och skäl till flykt, vilket jag tycker att Sverigedemokraternas representant gjorde på ett väldigt trist sätt i inledningen av denna debatt.

Sedan Socialdemokraterna kom i regeringsställning efter valet 2014 har vi arbetat intensivt med att få en mer hållbar migrationspolitik för Sverige. Detta arbete har omfattat hela bredden av migration.

Den situation som Sverige ställdes inför 2015 med kraftigt ökade flyktingströmmar gjorde att behovet av ett gemensamt ansvarstagande på EUnivå var en förutsättning för att hantera situationen.

Samtidigt och tidigare än det såg vi också hur den lagstiftning för arbetskraftsinvandring som den dåvarande borgerliga regeringen röstade igenom hade lett till ett utnyttjande på arbetsmarknaden och hur personer togs hit utan giltigt skäl som flykting eller skyddsbehövande och trots att vi hade folk i Sverige som skulle kunna ta dessa jobb. Vi såg en väldigt liberal lagstiftning för arbetskraftsinvandring, en av de liberalaste i världen, och den behövde vi rätta till för att få ordning och reda i migrationspolitiken.

Det har under åren sedan dess skett många förändringar och många utredningar på olika områden inom migrationspolitiken. Vi har också fattat en hel del beslut. Jag säger äntligen i fråga om att vi har fattat beslut som innebär en början till mer ordning och reda när det gäller arbetskraftsinvandringen och asylpolitiken, det vill säga migrationspolitiken.

Vi har fattat beslut om att begränsa EBO, det vill säga var en asylsökande kan bosätta sig. Kan man bosätta sig i områden som redan är hårt belastade och utsatta, eller ska man bo på Migrationsverkets anläggningar eller i andra områden med inte lika hård belastning? Där har vi gjort förändringar, och vi är beredda att gå vidare med nya förändringar.

I förra veckan fanns ett betänkande om arbetskraftsinvandring där vi ställde högre krav på bland annat försörjning av familj, bland annat genom att kräva anställningskontrakt. Det är inte hela vägen mot en perfekt lagstiftning i fråga om arbetskraftsinvandring, men det är de första viktiga stegen.

Som har nämnts tidigare kom förra sommaren en ny migrationslagstiftning på plats. Under den här mandatperioden där vi har suttit i regeringsställning har antalet kvotflyktingar ökat till 5 000 per år. Det är en del av de förändringar som har gjorts inom migrationspolitiken under den tid som Socialdemokraterna har suttit i regeringen.

Vad har då detta lett till? Vi hörde i ett tidigare inlägg - Sverigedemokraterna - om de faktorer som har lett till ett minskat antal asylsökande till Sverige. Man förklarade med andra parametrar, till exempel att gränser har stängts och att det har varit svårare att ta sig in till Europa.

Faktum är, fru talman, att när vi jämför vår andel av de migranter som kom till Europa 2015 och den andel som finns i dag ligger vi betydligt närmare den andel som också motsvarar vår befolkningsstorlek. Det sker en jämnare fördelning av asylsökande över de europeiska länderna, vilket var målet med de förändringar som gjordes i lagstiftningen.

Sverige ska fortsätta att ta sin andel av de asylsökande. I dag tar vi vår andel, men vi tar inte bara vår andel, utan vi tar lite mer. Det är inget stort problem. Det större problemet är att det är många andra länder som inte tar sin andel.

Antalet kvotflyktingar har ökat till 5 000, och det fanns en diskussion i tidigare inlägg om kvotflyktingarna och akutplatserna. Vi kan konstatera att platserna för kvotflyktingar kunde användas när talibanerna återigen tog över makten i Afghanistan - när detta fruktansvärda som vi alla hade hoppats få slippa se inträffade igen. Då kunde vi använda akutplatserna. Men om vi vid den tidpunkten i vårt mottagande begränsat till ett fåtal akutplatser hade vi inte klarat hela uppdraget. Vi var också tvungna att öka gränsen för hur många av de 5 000 som fick användas som akutplatser för att kunna ta emot flyktingar. Nu fanns en debatt som hävdade att det handlade om att ta ut 20 tolkar från Afghanistan. Så såg verkligheten inte ut. Det var betydligt fler människor som Sverige hjälpte ut ur Afghanistan. Det var inte bara tolkar, utan det var de som hade jobbat för Sverige på olika sätt och människor som hade varit eller var aktiva i humanitära organisationer. Den högre siffran i kvotflyktingmottagandet var också en förutsättning för att vi då skulle kunna göra insatsen.

Många gånger blir Sverige hyllat av UNHCR därför att vi går före och har en hög andel kvotflyktingar, och det är förmodligen det bästa sättet att organisera ett flyktingmottagande. Människor flyr till närområden. UNHCR och FN finns på plats, behandlar deras ansökningar, ger dem skydd och mat. Men det förutsätter att vi sedan kan erbjuda dem en framtid i ett annat land i världen.

Om vi kraftigt ska begränsa antalet kvotflyktingar kommer inte en enda flykting att stanna i ett flyktingläger i närområdena, om de vet att de i det lägret kan få sitta år efter år under usla förhållanden. Om det ska bli trovärdighet i politiken med den nivån av flyktingar till närområdena måste världens länder bli bättre på att ta hand om kvotflyktingar och visa att de kan ta sig vidare från flyktinglägren.

Nu råder en politik som mer liknar den i övriga EU. Tidsbegränsade uppehållstillstånd är huvudregel, och man kan senare få permanent uppehållstillstånd. Men då ställs krav på försörjning och på att integreras i samhället, lära sig språket eller ta del av samhällsintroduktion.

Men det går inte att ha en politik som bara ställer krav, även om det är viktigt att ställa krav. Det måste också ges förutsättningar. Det handlar om att ha en fungerande utbildnings- och bostadspolitik och en aktiv arbetsmarknadspolitik.

När vissa partier får en chans att få igenom en budget börjar de att skära ned på sådant som extratjänster eller resurser till dem som står längst från arbetsmarknaden. Det gynnar inte dessa människors möjligheter att ta sig vidare och få permanent uppehållstillstånd genom egen försörjning.

Man kan inte debattera migrationspolitik utan att också kommentera den situation som finns i dag med Rysslands fruktansvärda invasion av Ukraina. Nu är det främst kvinnor och barn som flyr krigets fasor för att hitta en fristad. Sverige har hittills tagit emot drygt 34 000 personer. Hur detta kommer att utveckla sig är svårt att sia om. Det beror helt och hållet på hur situationen kommer att utvecklas i Ukraina. Det är nu färre personer i flyktingströmmarna, och vi ser också en del av återvändande vid gränspassager tillbaka till Ukraina. Men det är klart att allt detta kan förändras på ett ögonblick beroende på vad som händer i Ukraina.

Det är bra att hela svenska samhället ställer upp i mottagandet. Jag är glad över att det i kammaren har funnits en enighet från dag ett och en stor uppslutning runt att hjälpa personer som flyr från Ukraina. Kommuner, regioner och civilsamhälle, studieförbund, kyrkor, idrottsföreningar - alla hjälper till. Det är naturligtvis oerhört bra.

Man brukar attackera och polemisera, men nu vill jag framföra en vädjan till Moderaterna. Det är viktigt att ett stort parti som Moderaterna tänker till. Det blir farligt om grupper ställs mot varandra i samhället. Det blir farligt om man säger att människor på flykt från Ukraina kan hjälpas enbart genom att vi slutar hjälpa andra. Det ökar motsättningarna. Vi måste kunna göra både och.

Jag utesluter naturligtvis inte att det kan komma situationer där belastningen blir så stor att man behöver vidta drastiska åtgärder, men där är vi inte i dag. Framför allt kommunala företrädare för Moderaterna villkorar nu på regional och lokal nivå sitt mottagande av ukrainska flyktingar med att stoppa mottagandet av kvotflyktingar.

Jag skulle vilja vädja till er: Tänk på den retoriken! Fundera över den retoriken! Sätt inte människor mot människor, framför allt inte när vi pratar om de mest utsatta, de som tvingas fly från sitt hemland, sin framtid och sin familj! Vi har möjlighet att göra både och.

(Applåder)

Anf. 107 Tony Haddou (V)

Fru talman! Tack, Rikard Larsson, för ditt anförande!

Dagersättningen behöver höjas. Den har inte höjts på nästan 30 år, och redan då var den för låg. Förutom att den låga dagersättningen fattiggör asylsökande något så grovt riskerar den att leda till att asylsökande utnyttjas på arbetsmarknaden, exploateras sexuellt eller utnyttjas på andra sätt. Det leder till social exkludering och psykisk ohälsa.

På boende där mat ingår är dagersättningen 24 kronor om dagen för en vuxen. Där maten inte ingår är ersättningen 71 kronor. Det får man inte ens mat för dagen för.

Förutom det nödvändigaste som mat har asylsökande inte råd med en bussbiljett när man kallas till Migrationsverket. Man har inte råd att ta sig till sina kurser i svenska. Man har inte råd med hygienartiklar, inte ens en tandborste eller blöjor till sina barn. Man har inte råd med något ens i närheten av vinterkläder.

Varför höjer inte Socialdemokraterna dagersättningen? Ni kan ju sitta här år efter år och höja era riksdagslöner med motiveringen att priserna i samhället i övrigt höjs. Men asylsökande som ligger långt under fattigdomsnivån ska inte få en spänn. Varför?

Anf. 108 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jo, asylsökande ska naturligtvis få både möjlighet att bo i Sverige under den tid de söker asyl och dagersättning.

Jag kan hålla med ledamoten om att dagersättningen är väldigt låg. Men prioriteringen ligger på att vi måste ha en snabb behandling av asylansökningar med korta handläggningstider för att man ska komma ut i stödsystem som vi bygger upp för att man ska kunna etablera sig.

Tanken är inte att man år efter år ska bo i Sverige och gå på dagersättning som asylsökande. Vi ska ha en migrationspolitik som innebär att om man får ett ja ska man få stanna i Sverige, läsa sfi och få möjligheter och resurser genom etableringsbidragen och Arbetsförmedlingen, men om man får ett nej ska man lämna Sverige. Tanken är inte att man år efter år ska försörja sig på dagersättningen.

Med det sagt kan jag hålla med ledamoten om att det kan finnas anledning att se över att dagersättningen är så väldigt låg och har legat still under så många år.

Anf. 109 Tony Haddou (V)

Fru talman! Den har legat still i 30 år, och priserna har höjts.

Som verkligheten ser ut är det väldigt långa handläggningstider på Migrationsverket, och det har det varit i flera år. Människor behöver ju ha råd med det jag tog upp. Vi måste ha ett värdigt mottagande i Sverige. Det verkar ändå som om Socialdemokraterna håller det här lite öppet. Varför går ni inte fram med ett förslag om att höja ersättningen?

Vi har också jämfört med andra länder och sett att Sverige ligger lågt. Vi ligger väldigt lågt, lägre än jämförbara länder. Socialdemokraterna borde såklart gå fram med att höja dagersättningen så att människor som söker asyl här faktiskt får ett värdigt liv under den tiden.

Man har dragit ned på Migrationsverket under många år. Handläggningstiderna är väldigt långa. Människor behöver dagersättning som är på en rimlig nivå så att de får en rimlig standard och kan köpa blöjor till sina barn och hygienartiklar. I dag har man inte ens en tandborste. Det är på den nivån. Pengarna är inte värda någonting. Det är inflation och prishöjningar, och dagersättningen har inte höjts på 30 år. Vi har inte haft så här höga priser någonsin i Sverige.

Det här förslaget borde ha lagts fram för väldigt länge sedan, för 30 år sedan. Även då var det för låga nivåer. Gå fram med ett sådant här förslag! Se till att vi får ett värdigt mottagande, tack!

Anf. 110 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Jag tror att Tony Haddou har missat förändringen av migrationspolitiken därför att Tony Haddou inte vill ha förändringen av migrationspolitiken.

Vänstern säger att Migrationsverket har fått minskade resurser år efter år. Det är sant. Det beror på att vi hade en situation som vi inte klarade av att hantera och som vi inte ville ha i Sverige, nämligen situationen att när det kom stora flyktingströmmar till Europa var det Sverige som tog det absolut största ansvaret. Det innebar en kraftig påfrestning på hela migrationssystemet. Vi hade inte en organisation som stod beredd, utan vi fick snabbt bygga upp en organisation. Jag tror att vi ökade antalet platser från 18 000 till 100 000, och vi fick öka Migrationsverkets anställda med ett antal tusen. Det är klart att den påfrestningen på samhället leder till väldigt långa handläggningstider.

Därför har vi förändrat migrationspolitiken med utgångspunkten att vi ska ta vår andel men att vi inte kan ta större andelar när Europa inte tar sitt ansvar. Det är på det sättet vi ska korta handläggningstiderna.

Jag måste också säga att Vänsterpartiet står för en politik som tyvärr innebär att även de som får ett nej ska få vara kvar i Sverige. Det är klart att man får leva väldigt länge på dagersättningen när man inte kommer in i samhället.

Vi har en annan politik. Vi tycker att om man får ett ja och får stanna kvar ska man få etablering och stöd från samhället, men om man får ett nej ska man lämna landet. Då är behovet av dagersättning förhoppningsvis inte lika långvarigt.

Anf. 111 Arin Karapet (M)

Fru talman! Min fråga går till ledamoten Rikard Larsson med hänvisning till mitt anförande.

Nu pratar vissa i kammaren, fru talman. Jag blev lite störd.

I sitt årsbokslut rapporterar Säpo att det finns över 250 individer som utgör ett säkerhetshot mot Sverige. Det är 250 individer som befinner sig i Sverige och utgör ett aktivt hot mot rikets säkerhet.

Ett sätt för Sverige att hantera dessa säkerhetsrisker är att vi förhandlar fram diplomatiska garantier med de länder de är medborgare i som inte bryter mot de konventionsåtaganden som vi har skrivit under för att på så sätt kunna utvisa de personer som i dag befinner sig i Sverige.

Min fråga till ledamoten Larsson är varför Socialdemokraterna motsätter sig oppositionens krav att regeringen i större utsträckning ska söka diplomatiska garantier. Vad är svaret från ledamoten Larsson till alla svenska medborgare som känner en oro för att de här extremisterna som utgör ett säkerhetshot går fria på våra gator just nu?

Anf. 112 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Först och främst ska man se att Säkerhetspolisen har ett utmärkt samarbete med Migrationsverket. I väldigt många ärenden görs det också säkerhetsprövningar av Säkerhetspolisen, vilket är väldigt bra.

Det andra man ska se i den här frågan är att det inte alls är på det sättet att vi motsätter oss det här, så som Arin Karapet beskriver det. Utrikesministern har fått frågor om det här med diplomatiska garantier och har sagt att regeringen tittar på det. Utmaningen är just den som ledamoten är inne på - att kunna förena diplomatiska garantier med konventionsåtaganden.

Det finns en väldigt viktig princip i flyktingpolitiken som heter - min franska är inte vad den borde vara - non-refoulement. Den innebär att man inte får utvisa en person till ett land där denne kan utsättas för tortyr eller förföljelse. Man kan inte heller utvisa till ett land där personen riskerar att utvisas till ytterligare ett land där det råder risk att utsättas för tortyr eller förföljelse.

Det är klart att de principer som finns inom migrationspolitiken är väldigt viktiga att ha med och att ha respekt för. Därför är det problematiskt att bara rakt av göra det som Arin Karapet beskriver i en reservation. Det är betydligt enklare att skriva reservationer än att göra verklighet av politiken.

Vad vi däremot också arbetar med är att vi ska få återvändandeavtal med fler länder så att de tar emot sina medborgare som blir utvisade från Sverige.

Anf. 113 Arin Karapet (M)

Fru talman! Det stämmer att detta inte är någon lätt fråga att hantera. Men uppenbarligen är ledamoten Larsson överens med oppositionen om att vi bör ha diplomatiska garantier. Därför ser jag ingen motsättning i att Socialdemokraterna ställer sig bakom detta.

Vi kommer inte att få diplomatiska garantier från vartenda land. Men vi måste göra vårt yttersta. Det är bara att titta på vårt grannland Danmark. Allt som verkar omöjligt i Sverige lyckas danskarna på andra sidan bron med.

Vi kan ta fallet med de sex imamerna. Där handlar det om att myndigheterna - Säpo och Migrationsverket - har gjort sitt och fullföljt sina åtaganden. Men sedan är det upp till Sveriges regering att fullfölja sitt åtagande och sätta press på dessa länder, bland annat för att få diplomatiska garantier som är rättssäkra och inte bryter mot något konventionsåtagande genom att det till exempel finns risk för tortyr eller dödsstraff.

Men frågan måste hanteras. Ju längre tid som går, desto större blir säkerhetshotet mot Sverige. Förtroendet och toleransen bland svenska medborgare för ett flyktingmottagande minskar. Allt detta tummas det på. Allt detta gör att toleransen för dem som inte har ett svenskt utseende minskar dag för dag. Det är alltifrån kravaller och gängkriminalitet till flathet gällande återvändande och daltande.

Det handlar också om signalen från politiken om att man tar ansvar och gör sitt yttersta. Så min fråga är återigen: Vilka åtgärder kommer Socialdemokraterna att vidta för att Sverige ska få fler avtal med mottagarländer, länder som vi inte har avtal med i dag, om diplomatiska garantier så att vi kan utvisa fler personer som är utvisningsdömda?

Anf. 114 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Som jag sa i mitt tidigare svar kan detta vara ett av flera verktyg, men det är ett problematiskt verktyg.

I debatten om migrationspolitiken är det som nu kommer från Arin Karapet alltid så tydligt: den koppling som under långa tider gjorts av Sverigedemokraterna och nu alltmer görs av Moderaterna. Jag tror att ledamoten också bör tänka på vad det gör för utanförskapsområden, våldsamhet och kriminalitet när man konsekvent, alltid, kopplar ihop migration med kriminalitet. När de människor som växer upp i områden där de redan från början har rätt små chanser att skapa sig ett gott liv från dag ett får höra ledande politiker i Sveriges riksdag stå och prata om migranter och flyktingar som detsamma som kriminella blir det till slut lite som man säger. Till slut tänker de: Det är nog så samhället tror att jag ska vara, och då kan jag väl bli det.

Jag tror att vi i stället ska inse alla problem vi har med integrationen. Vi ska ta tag i alla problem som finns. Vi ska stötta människor med att komma in i vårt samhälle. Men vi måste också prata om alla de flyktingar som har kommit till Sverige och som nu under pandemi och under alla tider bidrar till att skapa det samhälle som vi har och som vi är väldigt stolta över.

(Applåder)

Anf. 115 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Först och främst - Ludvig Aspling från Sverigedemokraterna är en debattglad herre. Några som sitter och tittar på den här debatten kanske undrar varför Ludvig inte har begärt replik när Rikard Larsson använder delar av sin talartid till att recensera och beskriva Sverigedemokraternas politik. Det ska Rikard Larsson naturligtvis ha rätt att göra. Jag vill bara upplysa om att Ludvig Aspling inte är närvarande i salen; därför har han inte begärt replik.

Jag tänkte egentligen begära replik på Rikard Larsson av två skäl. Det ena handlar om att jag, när han recenserade Sverigedemokraternas politik, kom att tänka på en sak som jag skulle vilja stämma av med riksdagsledamoten.

I Finland avsätter man varje år pengar för att komma ut med korrekt information på så kallade hotspots, alltså platser där människor samlas för att sedan försöka ta sig in i exempelvis EU. På sådana hotspots sprids det väldigt mycket information, inte minst av människosmugglare. Den finska regeringen har alltså varje år avsatt medel, inte för att svartmåla det egna landet på något sätt utan för att få fram adekvat och korrekt information.

Vi vet att Sverige brottas med detta problem: att det finns en förväntan hos den som kommer fram till Sverige om att möta något annat än det han eller hon de facto möter. Jag skulle vilja fråga riksdagsledamoten om detta skulle kunna vara något som även riksdagsledamoten skulle kunna se en finess med. Vi kristdemokrater gör det.

Den andra frågan är mer bara en reflektion. När det gäller kvotflyktingar blir man lätt svart och vit i debatter. Jag säger inte att Rikard Larsson har varit det. Jag vill bara informera om att ministern, alltså Anders Ygeman, själv så sent som för en månad sedan har sagt att frysning gällande kvotflyktingar inte kan uteslutas.

Anf. 116 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Det är lite intressant att det är Kristdemokraterna som går upp och för Sverigedemokraternas talan. Vi kan bara konstatera att samarbetet har gått betydligt längre och betydligt snabbare än man kanske hade trott.

Jag ska ärligt säga - även om jag inte ska recensera en enskild ledamot - att jag nog tycker att man, om det är en debatt om migrationspolitik och man är det tredje största partiet i det här landet och säger att migrationen är den viktigaste frågan, borde kunna vara med på debatten. Därför kommer jag att fortsätta att ta mig friheten att kommentera Sverigedemokraternas migrationspolitik från talarstolen, oavsett om de efter att ha hållit sitt anförande sedan valt att lämna debatten eller att vara kvar.

När det gäller den första frågan om korrekt information på hotspots kan jag fortsätta på spåret med Sverigedemokraterna och säga att jag definitivt inte önskar en ordning där svenska politiker åker ned till utsatta områden och lämnar broschyrer till dem som har ett väldigt svårt liv framför sig. Den typen av kampanjer betackar jag mig väldigt mycket för.

Den mer genomtänkta, seriösa delen av svaret skulle vara att vi, när Hans Eklind och jag satt i Migrationskommittén, tittade rätt så mycket på detta med push- och pull-faktorer - vad som gör att man flyr till ett land. Det är lite av en nidbild att det förekommer någon form av landshopping bland flyktingar. De allra flesta flyktingar flyr till den plats där de kan känna trygghet och där de kan ha en framtid. Det innebär också att man kan röra sig genom flera länder för att komma till den plats där man kan hitta sin försörjning och känna trygghet.

Anf. 117 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Jag förbehåller mig i likhet med Rikard Larsson rätten att beskriva inte minst min egen politik - jag brukar i och för sig satsa mer på det än på att hålla på och beskriva andras politik. Jag tror att Kristdemokraternas politik vinner i långa loppet, inte minst om vi själva får prata om den.

Jag får notera att Rikard Larsson nog inte är så insatt i hur finnarna jobbar med detta med korrekt information. Finnarna har aldrig varit nere och delat ut flygblad. De använder sig naturligtvis av den digitala tekniken och ser till så att det kommer fram den vägen. Jag förstår inte riktigt varför det här med flygblad kom upp som en variant.

När det gäller varför en människa väljer ett land framför ett annat finns det rätt omfattande forskning. Den är hyfsat överens även om den är spretig - det ska man vara ärlig och säga.

Det finns tre tydliga skäl till att man väljer ett land framför ett annat, och de kan enkelt sammanfattas på följande vis.

Det första handlar om diasporan. Om det finns människor från det egna landet ökar det sannolikheten att man ska välja det landet.

Det andra skälet handlar om möjligheten att få uppehållstillstånd. Det såg vi när Migrationsverket år 2013 införde permanenta uppehållstillstånd för syrier som kom till Sverige. Då ökade trafiken till Sverige men inte till något annat land, för där hade man inte infört denna regel.

Det tredje skälet handlar om välfärdssystemens utformning, alltså möjligheten att ta del av välfärden. En dansk studie från 2019, tror jag, som heter The Welfare Magnet konstaterar just detta. Välfärden är en magnet som lockar människor att välja ett land framför ett annat.

Men det är helt sant att det inte går att säga absolut hur det kommer att bli, för det är spretigt. Läser man forskningsrapporterna kan man dock se att det är dessa tre skäl som lyfts fram av forskarna själva.

Anf. 118 Rikard Larsson (S)

Fru talman! Nu får vi en underbar debatt där vi får prata om olika forskningsrapporter. I forskningsrapporter där man har frågat migranter om skälen är det ofta diffusa bilder eller diffusa skäl till att man vill till ett visst land. När man flyr har man inte riktigt bestämt sig för vilket land man vill till. Det finns hyfsat mycket forskning på detta, men precis som ledamoten säger spretar det också en del.

Ledamoten har helt rätt när det gäller det första skälet, diasporan. Det tycker jag är korrekt.

När det gäller välfärdssystemens utformning är det nog lite för enkelt att säga att det handlar om uppbyggnaden av bidragssystemen. Den forskning som jag har tittat på visar att det snarare handlar om samhället som helhet. Demokrati, jämställdhet och hyfsad jämlikhet är utmärkande för attraktiva samhällen som man också vill bosätta sig i. Jag har inga problem med att Sverige uppfattas som väldigt demokratiskt, jämställt och jämlikt. Jag vill fortsätta att ha det på det sättet.

Jag vill fortsätta att ha det välfärdssamhälle vi har och är stolt över att människor kan välja att komma till Sverige. Men det jag vänder mig mot är resonemanget att flyktingströmmarna i princip följer någon form av välfärds- och bidragsshopping. Det ger forskningen inget stöd för.

Migration, asylpolitik och anhöriginvandring

Sedan vill jag ta upp det som sas i den förra repliken om kvotflyktingar och Anders Ygeman. Det var väl mer en reflektion. Det är riktigt att migrationsministern har sagt precis så, vilket jag också sa i mitt anförande. Man kan komma till en punkt där man kan behöva göra förändringar av migrationspolitiken på grund av att belastningen blir så stor.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 april.)

Ändring av andelstal i gemensamhetsanlägg-ningar