Mineralpolitik

Anf. 64 Mattias Jonsson (S)

Mineralpolitik

Fru talman! Vi ska nu debattera mineralpolitik. Alla i denna kammare är nog överens om att mineralerna i vår mark är svensk basnäring och ligger till grund för svensk ekonomi och tillväxt. Gruvnäringen genererar stora inkomster till staten och sysselsätter i förlängningen ungefär 32 000 personer i landet. Tillsammans med stål- och metallverken utgör gruvnäringen en stor del av den svenska exportindustrin.

Om man backar en bra bit tillbaka i tiden kunde Sverige även på vikingatiden exportera en del av överskottet av vår järnproduktion. Detta skedde på den tiden med hjälp av masugnen, som dessutom var en svensk uppfinning, så att vi snabbt kunde svara på efterfrågan från andra länder som då behövde järnet bland annat för att tillverka vapen. Än i dag exporterar vi två tredjedelar av allt järn som framställs i Sverige. Begreppet "grundmurat förtroende" kan verkligen passa in i fråga om detta.

Vi kan konstatera att det är en uråldrig näring som har lagt grunden för svensk välfärd. Samtidigt för ämnet mineralpolitik med sig komplexa frågeställningar, främst vad gäller hållbarhet och miljö men också vad gäller äganderätten.

Vi är en ledande gruvnation. Det ska vi vara mycket stolta över. Våra gruvor och gruvföretag ligger i framkant vad gäller teknisk innovation, arbetsmiljö och produktivitet. Vårt järn håller världsklass, och vi har företag som levererar utrustning till gruvor över hela världen.

I regeringens mineralstrategi tas ett samlat grepp för att skapa gynnsamma förutsättningar, peka på möjligheter och identifiera utmaningar så att gruv- och mineralnäringen kan växa på ett hållbart sätt i takt med de möjligheter som dagens starka internationella efterfrågan på metaller och mineral faktiskt ger.

Tillgången på metaller som järn, koppar, silver och högteknologiska metaller är en förutsättning för att producera modern energi- och miljöteknik som vindkraft, solceller, lågenergilampor och till och med katalysatorer i bilar. En grön tillväxt utan tillgång till råvaror för grön teknologi är faktiskt helt otänkbar.

Det finns ett internationellt intresse för hur tillgången till metaller ska stärkas. Frågan har aktualiserats genom den snabba ekonomiska utvecklingen i länder som Kina och Indien, men även Brasilien, där ett ökat välstånd leder till ett ökat behov av metaller för att bygga inte minst infrastruktur.

EU har brist på de flesta metaller. Det är ett stort underskott i EU på nickel, järn, zink, bly och koppar. EU är i dag fullständigt importberoende av bland annat tenn, kobolt och molybden. Efterfrågan på metaller bedöms vara fortsatt stor under de kommande åren, både inom EU och i världen.

Sverige är ett av EU:s ledande malm- och metallproducerande länder. Nästan 90 procent av EU:s järnmalmsproduktion kommer just från Sverige. Sverige har också den största bly- och zinkproduktionen i unionen. Den svenska silverproduktionen är den näst största inom EU, medan den svenska guld- och kopparproduktionen ligger på tredje respektive fjärde plats, inte långt efter de länder som producerar allra mest.

Gruvnäringen har stor betydelse för landets tillväxt och ekonomi. Den skapar arbetstillfällen i det omgivande samhället, bidrar till stärkt attraktionskraft och skapar tillväxt i delar av landet som under en lång period har haft en nedåtgående befolkningsutveckling. Gruvnäringens expansion visar på den starka koppling som finns mellan stad och land.

Utöver produktionen av malm för framställning av metaller ger Sveriges berggrund högkvalitativ natursten med internationellt anseende, och den exporteras över hela världen. Från berggrunden hämtas material till olika bygg- och anläggningsändamål som är nödvändiga för samhället. I industriella processer och produkter används mineral med särskilda fysikaliska eller kemiska egenskaper.

Fru talman! För att gruvnäringen och industrin ska kunna utvecklas i hela vårt land är det viktigt att det finns ett omgivande samhälle som fungerar. För det krävs investeringar i forskning och kompetensförsörjning, liksom rejäla investeringar i infrastruktur och vår välfärd. Det är därför välkommet att regeringen har sagt ja till bland annat Norrbotniabanan och att man gör satsningar på järnvägsunderhållet. Det behövs för att industrin ska utvecklas. Regeringens kompetenshöjande insatser är mycket nödvändiga och välkomna.

Fru talman! Jag är medveten om att tillståndsprocesserna är väldigt långa. För att vi även i fortsättningen ska ligga i framkant och vara konkurrenskraftiga är det viktigt att vi har en effektiv och förutsägbar tillståndsprocess. Det behöver markägare, renägare, boende och - framför allt - svensk gruvindustri. Med rätt system och rätt processer tror jag att det är fullt möjligt att ha en effektiv tillståndsprocess samtidigt som vi inte gör avkall på hänsynen till viktiga naturvärden, kulturvärden och annat som vi vill bevara i det omgivande samhället. Det är bra att tillståndsprocesserna ses över. De är inte bara långsamma och utdragna, utan de är dessutom utspridda på många av våra myndigheter.

Regeringen är medveten om att även miljöprövningen måste effektiviseras. I budgetpropositionen för 2020 redovisade regeringen att den arbetar vidare med att förenkla just miljöprövningen. Som ett led i det har regeringen gett länsstyrelserna och Domstolsverket i uppdrag att under verksamhetsåret 2020 samla in statistik gällande handläggningstider för miljöprövning. Statistiken ska sedan redovisas till Naturvårdsverket, som ska sammanställa, analysera och presentera de uppgifter som har kommit in om miljöprövningen.

När vi ändå är inne på frågan: Här berörs en hel del motioner och, som det ser ut, även ett tillkännagivande om ett tillkännagivande från förra året om att skynda på handläggningstiderna. Förra året kom det en hel del mejl från hela vårt land, säkert till många av ledamöterna i kammaren, där det uttrycktes en stor oro - om vi ska skynda på processerna och handläggningstiderna, gör vi i så fall miljöprövningen på ett seriöst sätt? Tar vi andra hänsyn på ett seriöst sätt?

Det pågår nu en översyn inom Regeringskansliet, och som jag nämnde arbetar dessutom våra länsstyrelser och domstolar med att samla in sådan data och presentera den under året. Regeringen har även för avsikt att under mars månad redovisa för riksdagen vad man hittills har gjort och tänker göra. Man har också för avsikt att tillsätta en utredning som ska se över hur minerallagen kan justeras för att vi ska skapa förutsägbarhet i dessa processer. Stefan Löfven sa dessutom i regeringsförklaringen hösten 2019 att frågan om prövningsprocesser och regelverk behöver ses över. Ändå säger oppositionen i denna kammare att vi ska göra ett tillkännagivande om tillkännagivandet. Jag tror att svenska folket förväntar sig att den här hanteringen, precis som jag har redovisat, sker seriöst och inte forceras fram. Det känns definitivt inte seriöst.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Jag yrkar dock bifall även till reservation 1.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att mineralerna är avgörande för Sverige. Det har de varit länge. De bildar också en brygga mellan glesbygd och storstad, mellan innovation och historia. Gruvorna är ryggraden och motorn i svensk industri. Vi socialdemokrater vill fortsätta använda mineralerna på ett klokt och ansvarsfullt sätt, med hänsyn och hållbarhet för alla. Vi vill fortsätta stärka infrastrukturen i det omkringliggande samhället. Vi vill se ett starkt och innovativt samhälle som håller ihop. Det gäller även den fråga vi debatterar i dag, det vill säga mineralpolitiken.

(Applåder)

Anf. 65 Helena Antoni (M)

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 5 av Moderaterna och Kristdemokraterna.

Sverige har en mer än tusen år lång historia av malmbrytning och metallframställning. Uppemot 3 000 gruvor har funnits i landet, vilket gjort Sverige till ett av Europas viktigaste gruvländer. Gruvnäringen är också Sveriges äldsta industriella verksamhet; bland annat Garpenbergsgruvan i Bergslagen kom till redan på 1200-talet. Ja, Sverige är sannerligen ett gruv- och mineralland, och det har till stor del legat till grund för det välstånd vi ser i dag.

Det moderna samhällets tekniska framsteg är helt beroende av tillgången på metaller och mineral. När vi nu debatterar mineralpolitiken tycker jag att det är viktigt att poängtera att detta är en fråga som berör oss alla. Oavsett åsikt kvarstår det faktum att vi alla, på ett eller annat sätt, tagit oss hit till kammaren i dag. Vissa har kanske åkt bil, andra tåg. Vissa kanske flög upp i går, medan andra tog tunnelbanan. Alla dessa transportmedel - och så mycket mer - kräver på ett eller annat sätt att gruvnäringen står stark. Det finns tusen andra exempel på användningsområden som jag skulle kunna ta upp, men av respekt för övriga debattörer väljer jag nog att avstå. Poängen är densamma: Varje dag påverkas vi alla av det som våra gruvbolag lyckas producera inom Sveriges gränser, och det tycker jag är viktigt att lyfta upp och vara stolt över.

Det är alldeles uppenbart att vi måste ställa om mot ett mer cirkulärt och fossilfritt samhälle, men om man ska elektrifiera allt behövs el, batterier och infrastruktur. Det är därför viktigt att ha ett helhetsperspektiv när man diskuterar viktiga framtidsfrågor som denna. En förutsättning för att kunna göra den omställningen är att vi har tillgång till metaller. Omställningen av samhället måste präglas av kostnadseffektivitet och resultatorientering, inte av dyr och kortsiktig symbolpolitik.

Det är ingen nyhet att gruvnäringen genererar en betydande mängd avfall. För Moderaternas del ligger det dock högt upp på agendan att skapa förutsättningar för ett resurseffektivt samhälle. Vi ser att det är politikens uppgift att skapa goda förutsättningar för olika aktörer att ta ansvar för sitt avfall och värna principen om att förorenaren betalar. Det är därför vi gärna vill se över möjligheterna att inkludera avfallskostnader vid prövning av en fyndighets brytvärdighet.

Nu skulle jag vilja komma in lite på tillståndsprocesser eftersom de långa väntetiderna ofta sätter käppar i hjulet för nyinvesteringar, arbetstillfällen och innovativa satsningar. Branschen står för stora exportintäkter och sysselsätter många människor, men tiderna för att få ett tillstånd är på tok för långa. Gruvnäringen har nu börjat tröttna och undrar varför regeringen inte har gjort någonting. Ett exempel är järnmalmsprojektet Kallak, som har väntat i över sex år på att få tillstånd. Gruvområdet Laver är ett annat exempel. Det är inte rimligt att detta ska vara så komplicerat och ta så ofantligt lång tid i en framstående gruvnation som Sverige.

En annan viktig aspekt som jag skulle vilja lyfta upp är att metaller och mineraler finns där de finns. Det går alltså inte att flytta en gruvverksamhet till ett mer lämpligt ställe om det skulle råka vara olägligt att bryta just där den ligger.

Enligt grundlagen är varje medborgares egendom tryggad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Att mineraler kan tas till vara och brytas samt att trygg försörjning skapas inom mineralbranschen har ansetts vara ett sådant allmänt intresse.

En rimlig utgångspunkt bör då vara att markägaren får en rimlig avkastning. I dag får markägare en mineralersättning som uppgår till 1 ½ promille av det beräknade mineralvärdet. Markägare får dock ingen som helst ersättning för förlorade intäkter från till exempel jordbruk, turism eller skogsbruk. Vi menar att det därför är viktigt att se över om och hur äganderätten i gruvnäringen bör stärkas.

Jag vill avsluta med att säga att det finns väldigt många goda exempel inom gruvnäringen som man bör ha i åtanke. Gruvnäringen har gjort mycket för svenskt välstånd, och nu finns det mycket mer att önska av politikens agerande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Lars Püss (båda M).

Anf. 66 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Den gångna veckan gjorde jag ett företagsbesök i skånska Höganäs. Där besökte jag Höganäs AB, som är ett av blott fem företag i hela världen som tillverkar metallpulver som man kan pressa och sintra och därigenom tillverka avancerade metallföremål av. Vi fick till och med se exempel på hur man kan använda det till att 3D-printa komplexa metalldelar.

Vi fick höra att Höganäs AB är marknadsledande med cirka en tredjedel av den globala marknaden, som det alltså bara finns fem aktörer på. Vi fick också veta att de är äldst i gamet och att de satsar väldigt mycket på forskning och utveckling.

Av deras metallpulver kan man tillverka massor av komplexa komponenter. I sammanhanget framhålls inte minst bilkomponentindustrin som en viktig kund. En spännande marknad är också elmotortillverkarna, som kan tillverka effektivare elmotorer till bland annat fordonsindustrin genom att applicera magnetiskt metallpulver på rätt ställe i elmotorerna.

De berättade för oss att allt började i lilla skånska Höganäs, där huvudkontoret fortfarande ligger, och att det numera är ett globalt företag med verksamheten utspridd i stora delar av världen.

Som brukligt är vid företagsbesök visades vi runt i anläggningen. Vi fick även titta på en ny pilotanläggning som, om den visar sig fungera storskaligt, kommer att vara banbrytande för deras miljöarbete.

Vi fick också se deras tre ugnar, som är 256 meter långa och som är själva hjärtat i deras produktion. De berättade för oss att den nyaste ugnen, som är från 1971, planeras att ha en livslängd till 2040 och att de andra två ugnarna, som är ännu äldre, så småningom kommer att bytas ut mot nya ugnar, också de med en livslängd på 70-80 år. Att investera i nya ugnar är ingen struntsak, och allt måste därför bli rätt för att de ska kunna räkna hem investeringen under den tekniska livslängden.

Under besöket fick vi också veta att Höganäs AB köper sin magnetit - alltså råvaran, för er som inte vet vad magnetit är - från LKAB:s gruva i min egen hemkommun. Vi fick till och med se de stora högarna i råvarulagret.

Fru talman! Vad har då denna betraktelse från ett sydsvenskt företag med gruv- och mineralpolitik att göra? Här tänkte jag fortsätta min betraktelse.

Då jag kom till ett vårvintrigt Gällivare kunde jag helt enkelt inte låta bli att fara förbi min tidigare arbetsplats, Vitåforsgruvan i Malmberget. Där blickade jag ut över industriområdet och imponerades av att det som bryts där blir till marknadsledande produkter nere i skånska Höganäs i andra änden av landet - först som metallpulver, sedan som fordonskomponenter och därefter till lastbilar och bilar som går på export ut i hela världen.

Jag fortsatte sedan ned till centrala Gällivare. Där tittade jag på den nya gymnasieskola som ska invigas i höst och på vårt sjukhus, som är ett av Norrbottens två stora regionsjukhus. Jag kunde inte låta bli att reflektera över att allt detta hänger ihop.

Vitåforsgruvan har under lång tid levererat järnmalm till svensk industri och genererat arbetstillfällen och välstånd, eftersom det har funnits kunder i andra ändan som behövt det man kan göra av malmen.

Företag som Höganäs AB finns helt enkelt därför att vi har och har haft tillgång till råvaran. Vårt utbildningsväsen har dessutom försett oss med ingenjörer i världsklass, och den förr så framåtsyftande energipolitiken säkrade industrins behov av billig, ren och leveranssäker el.

Inget av detta kommer av någon naturlag eller av en slump. Sambandet mellan tillgång till råvaror, tillgång till kompetens och tillgång till energi har varit den mix som skapat de fantastiska värdekedjor som möjliggjort för oss att bygga skolor, infrastruktur, sjukvård och annat som kommer hela befolkningen till gagn. Exemplet med Höganäs och LKAB är ett talande exempel som är lätt för mig, som utflyttad skåning som jobbat tolv år under jord i LKAB:s gruva i Malmberget, att relatera till.

Men sambanden och värdekedjorna är i princip desamma oavsett om vi talar om vår inhemska brytning av koppar, zink och silver eller om nya innovationskritiska metaller och mineral.

Fru talman! Man ska ha klart för sig att om en av dessa komponenter fallerar havererar också de övriga. Utan råvara, ingen industri. Utan högkvalitativ utbildning, ingen forskning som gör oss konkurrenskraftiga. Utan stabil och leveranssäker el, ingen elintensiv basindustri. Och utan industri blir det ingen export, inga arbetstillfällen, inga skatteintäkter och ingen välfärd.

Eller om man vill spetsa till det lite: Utan gruvor blir det ingen tung exportindustri och ingen välfärd.

Det oroar mig därför mycket att det i denna kammare finns de som inte verkar se sambanden och som inte förstår vikten, värdet och betydelsen av en inhemsk och miljösmart gruvindustri utan raljant svänger sig med uttalanden om att "det får vara färdigcurlat med svensk gruvindustri".

Det oroar mig när beslutfattare i denna kammare tycks ha som mål för sin politiska gärning att bekämpa en inhemsk näring som i en internationell kontext ligger i absolut världsklass när det gäller teknikutveckling och miljöarbete, vilket inte bara gagnar oss som nation utan också bidrar till att skapa en bättre värld.

Jag är stolt över att företräda ett parti vars gruv- och mineralpolitik är väl avvägd och framåtsyftande på område efter område. I Sverigedemokraternas kommittémotion föreslår vi exempelvis att den svenska mineralstrategin uppdateras och att SGU och Bergsstaten stärks ekonomiskt och ges ett tydligare informationsuppdrag.

Vi pekar också på vikten av att göra kontinuerliga avsättningar för att finansiera sanerings- och återställningsarbeten. Vi vill även häva förbudet mot uranbrytning, då uran är en markör för andra, mer svårprospekterade innovationskritiska mineral som industrin behöver för att lyckas med omställningen till en högre grad av elektrifiering.

Inte minst betonar vi sverigedemokrater vikten av att undanröja de problem som i dag präglar tillståndsprocesserna. Tillståndsprocesserna upplevs i dag som otydliga, långsamma och oförutsägbara, vilket har fått till följd att Sveriges anseende som gruvnation att göra framtida satsningar i har sjunkit drastiskt under senare år.

I vår kommittémotion framhåller vi inte bara vikten av att få till stånd en lösning, utan vi presenterar även ett konkret förslag - en så kallad one-stop-shop-lösning.

Slutligen, fru talman, står jag naturligtvis bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men i syfte att inte förlänga eftermiddagens votering mer än nödvändigt nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 10.

Anf. 67 Camilla Brodin (KD)

Fru talman! Svensk gruvnäring har stor betydelse för vår utveckling. Vi har traditioner, kunskap och unika tillgångar som ska vårdas och utvecklas på ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart sätt.

Gruv- och mineralbranschen sysselsätter 13 000 personer i Sverige och genererar många jobb därtill. Ihop med stålindustrin står man för en tiondel av vår bruttoexport.

Mineralpolitiken hänger samman med visionen om att hela landet ska leva. I Norrbotten är över hälften av investeringarna direkt eller indirekt kopplade till gruvnäringen, och för Västerbotten talar vi om 80 procent.

Målet måste vara att värna och utveckla Sveriges position som gruvnation. Under året som gått har vi dock sett hur branschen larmat om dagens situation, och i höstas kunde vi läsa i medierna om krismöten mellan ministern och delar av branschen.

Fraserinstitutet i Kanada undersöker årligen olika länders och regioners attraktivitet för gruvinvesteringar. I 2019 års rankning tappar Sverige placeringar när det kommer till faktorer som rör policy. Till exempel lyfts osäkerheten kopplat till regler.

Fru talman! Detta understryker att tillståndsprocesserna måste förbättras. Riksdagen tillkännagav förra året för regeringen att tillståndsprocesserna måste förenklas och förkortas. Det är dock fortfarande så att processerna är utdragna och att det finns en hög grad av oförutsägbarhet. Samordningen mellan myndigheter lämnar övrigt att önska.

Nu hörde vi eventuellt någonting annat från Mattias och Socialdemokraterna här i talarstolen. Det är dock ingenting som har nämnts under ärendets beredning. Vi får se vad det är som kommer.

Naturligtvis ska tillståndsprocessen respektera ärendenas komplexitet. En samlad bedömning är väsentlig, men nuvarande tidsåtgång är problematisk. Här menar vi att regeringen inte har gjort tillräckligt utifrån riksdagens beslut. Därför har vi i den här beredningsprocessen föreslagit ett nytt tillkännagivande till regeringen om att utreda och återkomma med konkreta åtgärder för att förkorta och förbättra processerna. Vi ser fram emot det.

För att understryka vikten av detta menar vi också att regeringen senast i samband med budgeten för 2021 ska redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av tidigare tillkännagivande.

Fru talman! Användningen av fossila bränslen belastar klimatet och skapar problem för hälsa och lokalmiljö. Därför är det bekymmersamt att många EU-länder inte har lyckats ställa om från ett betydande kolberoende utan snarast har låst fast sig ännu hårdare i fossilbränslebaserade samhällsstrukturer genom att avveckla kärnkraft, expandera skiffergasutvinning och försaka nödvändiga investeringar i ren energiproduktion.

Sverige har en viktig roll att spela när det gäller att driva på andra och bör verka för att uppnå ett förbud mot oljeutvinning i Östersjön inom EU och Helcom. Det faktum att Sverige har infört ett sådant förbud på svenskt vatten är välkommet och bör kunna fungera som ett gott exempel på hur ett så pass unikt och känsligt bräckvattenhav som Östersjön kan värnas.

Miljöriskerna vid utvinning av skiffergas är stora, och de kemikalier som används är mycket giftiga även i små mängder. I dagsläget förekommer ingen utvinning av skiffergas i Sverige, och givet riskerna med metoden är det viktigt att så inte sker.

Kristdemokraterna anser att utvinning av skiffergas ska vara förbjudet i Sverige och framför detta i en reservation i betänkandet. Därför yrkar jag bifall till reservation 8.

Fru talman! Äganderätten är helt central i kristdemokratisk ideologi, en rättighet som varje civiliserat samhälle bör skydda. Den är grunden för ekonomisk utveckling och möjliggör förvaltarskap över generationer.

Markägare bör så långt som möjligt få behålla makten över sin egendom, och skyddet ska vara starkt. I reservation 5, som vi stöder, påminner vi regeringen om riksdagens beslut från i fjol. Det handlar om att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över och stärka det grundlagsreglerade egendomsskyddet - ett beslut som ännu inte har hörsammats. Dessutom föreslås i reservationen att regeringen ska uppmanas att ta fram en utredning med syfte att förstärka äganderätten i gruvnäringen och ge markägarna rimlig avkastning.

Med det, fru talman, tackar jag för ordet.

Anf. 68 Amanda Palmstierna (MP)

Fru talman och ledamöter! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Aitik. Blajken. Dannemora. Svärtträsk. Tapuli.

Aitik var Sveriges största dammbrott år 2000. Det var lyckosamma förutsättningar som gjorde att det inte blev förödande konsekvenser den gången.

De andra fyra platserna jag nämnde är platser där gruvor har gått i konkurs och där det visade sig att de ekonomiska säkerheter som man ställt inte alls var tillräckliga. I stället fick staten och skattebetalarna gå in och stå för notan.

Varför tar jag upp det här? Varför säger jag detta? Jo, för att poängtera att det är oerhört viktigt med ett starkt miljöskydd och att staten ser till att det ställs ekonomiska säkerheter för gruvorna. Det är en förutsättning för en långsiktigt hållbar gruvnäring.

Med Miljöpartiet i regering har vi bockat av detta steg för steg. Det finns nu ett förbud mot att bryta uran, vilket är väldigt viktigt. Vi kan se två olika framtidsbilder framför oss - en som är klimatsmart och förnybar, en ren framtid, och en annan med kärnkraftsvurm där man är beroende inte bara av uranbrytning utan också av ett slutförvar som ännu inte är löst.

Vi har också jobbat med att ta fram ett förbud mot att borra efter kol och olja. Detta har ännu inte passerat riksdagen, men även innan det gjort det har företag dragit tillbaka sina ansökningar om att få göra sådana borrningar.

Apropå att curla mineralnäringen har vi också tagit bort skatterabatten på diesel, detta för att mineralnäringen ska ställa om och bli klimatsmart. Där har man kommit väldigt långt och jobbar nu med arbetsfordon som är elektrifierade.

Nu jobbar vi för fullt med att skärpa regelverket för alunskiffer. Det är viktigt, för det är kopplat till stora miljörisker på grund av sådant som kan lakas ut i vattnet och som inte är bra för människors hälsa.

Vi jobbar också med ekonomisk säkerhet. Det finns en utredning, Statens gruvliga risker, som har remissbehandlats och som nu bearbetas på departementet.

Fru talman! I Sverige finns det levande sjöar och vattendrag och mycket dricksvatten. Det är någonting som vi verkligen behöver värna framöver. Dricksvattentäkterna behöver skyddas på olika sätt. Vi vill ju inte komma i ett läge, som i andra europeiska länder, där vi får dricka vatten ur en flaska.

Det är också viktigt att vi värnar vår ursprungsbefolknings rättigheter. Samerna behöver ha en röst när det gäller mineralnäringen.

Vi är också ett land som har värdefulla naturområden, från Laponia i norr till Österlen i söder, inte bara i ett svenskt perspektiv utan också i ett europeiskt perspektiv. Det är också någonting som vi verkligen behöver värna.

Samtidigt finns det svåra avvägningar. Vi behöver mineraler för att bygga vårt samhälle. Vi behöver mineraler inte minst för klimatomställningen och elektrifieringen. Här är det väldigt viktigt med effektiva tillståndsprocesser, samtidigt som man upprätthåller ett starkt miljöskydd. Detta är ett arbete som är på gång och som ni nog har sett näringsministern vara ute med i medierna.

Vad gäller mineraler är det viktigt att hålla i minnet att det är mineralerna och arbetstillfällena vi vill komma åt. Här behöver vi blicka framåt. Vi har en ärorik tusenårig historia med gruvor, vilket är mycket bra, men vi behöver också blicka framåt: Hur vill vi arbeta med mineralerna i framtiden?

Här skulle jag vilja säga att det är viktigt att se på produktdesign: Hur kan vi utforma produkter på ett annat vis? Jag såg nyligen att Tesla nu kommer att göra batterier utan att använda kobolt. Detta är ett arbete som pågår i EU och där Sverige är en pådrivande röst.

Vi har också urban mining och waste mining, där man tittar på slagghögar och på produkter och sedan återvinner olika former av mineraler. Här ligger vi väldigt långt fram vad gäller järnmalm och koppar. Det finns något som heter Kopparpendeln. När det däremot gäller sällsynta jordartsmetaller är återvinningen på 1-5 procent, vilket är väldigt lite. Här finns det en stor potential att ta kliv framåt. Exempelvis LKAB jobbar med detta.

Sedan är det väldigt viktigt, om man ser till det globala systemet med spårbarhet och nolltolerans mot barnarbete, att tillverkningen med de mineraler vi bryter verkligen är etiskt hållbar. Det är en batterilagstiftning på gång i EU, och det finns flera andra internationella samarbeten kring spårbarhet. Här är Sverige också en pådrivande röst.

Fru talman! Sammanfattningsvis har Miljöpartiet, regeringen och de progressiva januaripartierna steg för steg drivit på för en klimatsmart framtid med produktdesign och urban mining och waste mining som håller sig inom planetens gränser och där vi också ger naturen, vattnet och samerna en röst i mineralfrågor.

Anf. 69 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Aitik ligger i Gällivare, inte alls långt från där jag bor. Det ligger ganska nära en färskvattentäkt. Dammbrottet för snart 20 år sedan är något som ingen talar om i Gällivare, märkligt nog.

Det finns egentligen ingen här som motsätter sig att vi ska ha strikta miljöregler. Jag tror att alla partier är ense om det. Men frågan är om strikta miljöregler måste framtvinga och ha som konsekvens att vi har så långa och utdragna tillståndsprocesser. De långa och utdragna tillståndsprocesserna har snarare som effekt att investerare drar sig ur, börsvärdet minskar och soliditeten för företagen som prospekterar sjunker. Jag kan inte se att det på något sätt är gynnsamt för den avsättning man behöver göra för att ta hand om restavfall och bedriva efterarbete efter avslutad brytning, utan det måste ligga i allas intresse att ha snabba, effektiva och miljömässigt vettiga tillståndsprocesser.

Jag undrar hur ledamoten ser på problematiken med de utdragna processerna och den negativa konsekvens som de har för näringen.

Anf. 70 Amanda Palmstierna (MP)

Fru talman! Tack för frågan, Eric Palmqvist! Det är mycket glädjande att höra att ledamoten instämmer i att det behövs ett starkt miljöskydd.

Jag skulle säga att de utdragna processerna inte gynnar någon. De gynnar inte gruvnäringen, de gynnar inte Sveriges befolkning och de gynnar heller inte miljöintressena. Tillståndsprocesserna behöver bli effektiva och rättssäkra, och de behöver säkerställa ett högt miljöskydd.

I klimatplanen finns skrivningar om att man ska se över miljöprövningar för att göra dem effektiva. Sedan har näringsministern också signalerat att vi ska se över lagstiftningen. Det är viktigt.

Sedan är det vissa frågor som ligger utanför vår rådighet. Högsta förvaltningsdomstolen kom med en dom om att man behöver ytterligare underlag vad gäller Natura 2000-områden, och det är för att vi ska kunna upprätthålla lagstiftning som kommer från EU. Det får man alltså också ta med i beräkningen när det gäller vad som gör att tillståndsprocesser drar ut på tiden.

Vi behöver se över det här, och processerna behöver bli förutsägbara och mer effektiva. Jag var lokalpolitiker tidigare i mitt liv, och där tittade vi på bygglovsärenden och lyckades korta ned ledtiderna i handläggningen samtidigt som vi hade en god kvalitet.

Anf. 71 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Det leder mig till min andra fråga, som handlar om förbudet mot att bryta uran. Hur tänker ledamoten om det faktum att förbudet att bryta uran leder till att prospektering av de mineraler som behövs för den omställning som inte minst Miljöpartiet efterfrågar försvåras? Många av de här mineralerna är sådana som uran fungerar som indikator till.

Hur ser ni på att förbudet mot uranbrytning faktiskt försvårar omställningen?

Anf. 72 Amanda Palmstierna (MP)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Uranbrytning är förknippat med väldigt stora miljörisker, så vi anser att det är väldigt olämpligt. De här mineralerna finns också ofta i tätbefolkade områden och nära vatten, vilket kan påverka vattnet. Vi anser att man bör titta mycket på produktdesign och urban mining och waste mining.

Som jag sa tidigare har man en återvinningsgrad på bara några procent. Det finns en väldigt stor potential i detta. Vi tycker att man ska styra kosan rakt mot framtiden i stället för att backa in i den och arbeta som man har arbetat tidigare.

Vi anser att man får titta ordentligt på det här med sekundära källor och jobba på med det. Det behövs forskningsprojekt och produktutvecklingsprojekt. Sedan finns fortfarande det här med alunskiffer kopplat till innovationskritiska mineraler.

Det är alltså vår linje.

Anf. 73 Peter Helander (C)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

I dag debatterar vi mineralpolitik, vilket har varit ett politiskt område i många hundra år. Mina kollegor Mattias Jonsson och Helena Antoni har beskrivit historien, och som sagt har Sveriges mineralpolitik, malmbrytning och metallframställning en tusenårig, och ännu längre, historia. Det har, precis som Helena Antoni sa, funnits uppemot 3 000 gruvor i landet. De flesta av dem har varit belägna i Bergslagen. Jag hoppas att ni vet var Bergslagen ligger. Det är delar av Värmland, delar av Västmanland, delar av Dalarna och delar av Örebro län - alltså relativt nära Stockholm.

Sveriges gruvhistoria går tillbaka till 1200-talet, eller egentligen till 1000-talet. Mycket av vårt välstånd bygger på inkomster från till exempel Falu gruva. Jag kommer från Dalarna där Falu gruva ligger. Falu gruva och järnmalmerna i Bergslagen har ända sedan medeltiden gett en stor inkomst till Sverige. De senaste hundra åren har malmfälten i Västerbotten och Norrbotten också betytt mycket för Sveriges ekonomi.

Eftersom jag kommer från Dalarna vill jag tala lite mer om Falu gruva. Brytningen startade före 1000-talet. Man ska komma ihåg att bolaget som bedrev bearbetning av Falu gruva också är världens äldsta aktiebolag. Brytningen i Falu koppargruva har haft en enorm betydelse för Sverige. Under stormaktstiden på 1600-talet svarade koppargruvan i Falun för två tredjedelar av all kopparproduktion i världen.

Gruvan lades ned 1992 efter att ha varit i drift i över tusen år. Jag kommer ihåg när den lades ned. I dag är den ett fantastiskt besöksmål. Passa på att besöka Falu koppargruva om ni besöker Dalarna! Det har alla vi som varit elever i Dalarna fått göra - även om vi inte ville det fick vi gå ned i gruvan.

I dag har vi bara tolv gruvor kvar i drift. Samtliga är metallgruvor. Två gruvor ligger i Örebro län, en ligger i Dalarna, fyra ligger i Västerbotten och fem ligger i Norrbotten. Man ska komma ihåg att trots att det beviljats över tusen undersökningstillstånd från 2013 och fram till i dag har ingen ny gruva öppnats. Med det vill jag säga att ett undersökningstillstånd mycket sällan leder till gruvdrift.

De tolv gruvorna som finns kvar i dag har en enorm historisk bredd. Garpenbergsgruvan i Hedemora har jag varit nere i själv, och jag vet att den har anor från 1000-talet, även om det står när man söker på nätet att den är från 1200-talet. Zinkgruvan i Askersund är från 1700-talet, och Malmberget i Gällivare och Kiirunavaara i Kiruna är från 1800-talet.

Fru talman! I det här betänkandet finns det ett tillkännagivande riktat till regeringen om att man senast i samband med avlämnandet av budgetpropositionen 2021 ska redovisa vilka åtgärder som har vidtagits sedan det förra tillkännagivandet, som vi hörde talas om här, kom 2019. Det handlade om att regeringen snarast ska vidta åtgärder för att förenkla och förkorta tillståndsprocessen för gruv- och mineralnäringen.

Att utskottet ställer sig bakom detta tillkännagivande kan förstås uppfattas som att man prutar på miljötillståndsprövningen, men så är inte fallet. Långa handläggningstider och ineffektivitet i tillståndsgivningen är varken bra för de företag som vill investera eller för dem som inte vill se en etablering av en gruva.

Jag, och säkert många ledamöter med mig, har fått berättat för mig att många års väntan skapar psykisk ohälsa för den som inte vill se gruvdrift. Kortare och effektivare handläggningstider vore alltså bra för alla parter.

Fru talman! I betänkandet finns två motioner av mina centerkollegor Anders Åkesson, Sofia Nilsson och Kristina Yngwe. De vill se ett totalförbud mot utvinning av gas och olja ur skiffer eftersom sådan utvinning både försvårar arbetet med att ställa om till ett fossiloberoende samhälle och i dagsläget innebär påtagliga miljörisker. Även Kristdemokraterna har en liknande motion. I Sverige förekommer alunskiffer i delar av Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke, Öland, fjällkedjan och södra Östersjön.

Det kan synas lite märkligt att vi inte ställer oss bakom dessa motioner. Men det hör ihop med att i januariavtalet från 2019 regleras att prospektering och nyexploatering av kol, olja och fossilgas ska förbjudas på motsvarande sätt som har gjorts med uran. Det står också att regelverket för när mineral får utvinnas från alunskiffer ska skärpas. Förhandlingar har skett, som jag själv har deltagit i, och frågan ska utredas och ny lagstiftning finnas på plats 2022. Detta är alltså anledningen till att vi inte ställer oss bakom dessa motioner.

Avslutningsvis vill jag påminna om att Sverige har en av världens tuffaste miljölagstiftningar, och det är bra. Det är dock ett faktum att vi kommer att behöva utvinna nya metaller i Sverige för att kunna möta de behov som uppstår i och med klimatomställningen. Men vi ska inte bara utvinna nya metaller. Vi ska också återvinna metaller, vilket vi är duktiga på i Sverige.

Svensk gruvindustri, stålindustri och skogsindustri är i framkant vad gäller teknik- och miljöarbete. Sverige borde därför värna den världsledande industri vi har i landet så att det inte slutar med att våra företag läggs ned, jobben försvinner och vi i stället importerar material och produkter som är mycket sämre ur miljö- och klimatsynpunkt än vad svenska produkter är.

Anf. 74 Amanda Palmstierna (MP)

Fru talman! Det gladde mig att ledamoten tog upp återbruk av mineraler. I januariöverenskommelsen har vi många bra skrivningar om cirkulär ekonomi och cirkulära kretslopp. Jag vill ändå be ledamoten att utveckla lite mer hur vi tillsammans kan jobba framåt på detta område.

Vatten är viktigt relaterat till gruvnäring. Gruvor påverkar alltid grundvattnet i stor eller liten utsträckning. På det senaste miljörådet i EU drev Centerpartiet dessvärre på för att öppna upp vattendirektivet, vilket kommer att få olyckliga konsekvenser. Samtidigt har Centerpartiet i sitt valmanifest skrivningar om levande sjöar och vattendrag och att säkra dricksvatten. Jag skulle därför vilja höra hur man kan jobba mer konkret för vatten i stället för att motarbeta det.

Anf. 75 Peter Helander (C)

Fru talman! Jag tackar Amanda Palmstierna för frågan.

Jag tror att alla partier ställer upp på cirkulär ekonomi. I Almedalen har vi träffat industri som jobbar mycket med cirkulär ekonomi, inte främst för klimatets och miljöns skull - det är en positiv bieffekt - utan för att det faktiskt finns pengar i att jobba med cirkulär ekonomi.

Förra eller förrförra året pratade ett företag om träasfalt, och det lät otroligt spännande. Man utvinner alltså bindemedlet från trä i stället för olja. På så sätt får vi en cirkulär ekonomi även där.

Det finns ingen större konflikt i Sverige vad gäller att återanvända material och jobba med cirkulär ekonomi. Man jobbar mycket med detta inom byggsektorn också. Man kan plocka ned ett hus och återanvända det mesta av materialet.

Så till konflikten mellan mineralnäringen och vattenfrågorna. Precis som ledamoten säger jobbar vi för ett friskt vatten i Sverige. Det måste dock finnas en balans mellan hur mycket skada detta ställer till och hur mycket nytta vi har av produkter som plockas ur marken. Här har vi kanske lite olika syn på vad som är bra och vad som är en rimlig balans.

Centerpartiet vill utvinna metaller ur marken som hjälper till i klimatomställningen, och därför ser jag inte samma konflikt som Miljöpartiet.

Anf. 76 Amanda Palmstierna (MP)

Fru talman! Vad gäller cirkulär ekonomi vore det intressant att följa upp detta i näringsutskottets grupp för uppföljning med något slags forskningssammanställning eller så.

När det gäller vatten handlar det främst om vilken påverkan det kan bli på Östersjön om vattendirektivet öppnas upp och lobbyister släpps in. Det ser vi som mycket problematiskt.

Beträffande att ta upp mineraler ur marken är det rimligt att alltid i första hand jobba med produktdesign, cirkulär ekonomi, återvinning och sekundära källor och först i sista hand, om det inte finns något annat sätt och med ett starkt miljöskydd, jobba på annat sätt.

Anf. 77 Peter Helander (C)

Fru talman! Jag besökte stålverket i Avesta och fick då verkligen se cirkulär ekonomi i praktiken. Det mesta av innehållet i det nya stålet kommer från återvunnet material. Svensk stålindustri jobbar på ett fantastiskt sätt för att minska sina koldioxidutsläpp. Svenskt stål har bara 20 procent så stor klimatbelastning koldioxidmässigt som filippinskt och annat asiatiskt stål.

Men det finns en stor risk att vi genom att ställa för stora krav slår ut vår svenska industri och till slut bara importerar fulstål från andra länder.

Vi måste därför alltid ha en balans. Det handlar om hur mycket regler vi kan ha i förhållande till andra för att vi ska kunna vara konkurrenskraftiga och göra bra svenska produkter.

Vad gäller vattendirektivet ska vi givetvis ha friskt vatten. Vi kan ställa miljökrav på vår gruvnäring och vår tunga industri över huvud taget, vilket vi också gör. Ibland borde vi kanske berömma vår industri för att den gör så mycket bra på miljöområdet i stället för att måla ut den som en stor bov.

När jag träffar tung industri säger man att man vill förbättra sig och jobba framåt. Jag känner därför stor tillförsikt när det gäller hur svensk industri jobbar med miljöfrågan.

Anf. 78 Arman Teimouri (L)

Fru talman! Sverige är ett av Europas viktigaste gruvländer. Tillsammans med stål- och metallverken utgör gruvnäringen en stor del av den svenska exportindustrin. Gruvnäringen är också Sveriges äldsta industriella verksamhet. Bland annat hade Persberg i mitt hemlän gruvdrift från medeltiden fram till slutet av 70-talet. Detta visar på vikten av gruvnäringen för Sverige som nation men framför allt hur viktig den har varit för olika regioner i vårt avlånga land.

Jag har själv besökt flera bolag inom gruvnäringen. Intressant och beundransvärt är att branschen själv tar stora kliv för att bli mer klimatsmart och arbeta för ett mer hållbart Sverige. Den svenska gruvnäringen ligger långt framme internationellt sett med sin relativt sett klimatsmarta produktion. Utsläppen till luft och vatten har successivt sjunkit, och produktionen är i dag en av de mest klimateffektiva i världen.

Jag ser med stor tillförsikt fram emot när Sverige, förmodligen först i världen, kan stoltsera med fossilfri stålproduktion genom projektet Hybrit.

Gruvnäring är en viktig del av svenskt näringsliv och en stark exportframgång. Sveriges gruvnäring har stor betydelse för mineralförsörjningen i Europa. Näringen sysselsätter drygt 32 000 personer och producerar 8,2 miljoner ton industrimineral.

I Norrland skapar gruvnäringen även framtidstro, fler jobb och lokal tillväxt på orter som har haft det kämpigt tidigare. Ett jobb inom gruvnäringen innebär inte bara ett jobb inom gruvnäringen. Det är nämligen en av de branscher som genererar flest ytterligare jobb i anslutning till basverksamheten.

Gruvnäringen är också en nyckelfaktor för att elektrifiera samhället. Ska vi elektrifiera och nå klimatmålen behövs exempelvis koppar. Koppar bryts i sju svenska gruvor. Runt 12 procent av den koppar som produceras inom EU kommer från Sverige. Tänk vad fantastiskt om svensk koppar skulle kunna vara en del i att elektrifiera samhället och uppnå klimatmålen!

Fru talman! Gruvnäringen är som sagt viktig för framtidstron, fler jobb, lokal tillväxt och svensk export. Vi ska föra en politik som möjliggör tillväxt samtidigt som det är viktigt att ta hänsyn till andra intressen, som exempelvis miljö och natur.

Anf. 79 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen som går ut på att förenkla och förkorta tillståndsprocesser. Vänsterpartiet har inte ställt sig bakom tillkännagivandet. Anledningen är att en beredning redan pågår.

Jag vill dock klargöra att Vänsterpartiet absolut vill att man ska titta på hur arbetet utförs i samband med tillståndsprocesser. Man borde i ett tidigt skede ge besked vid ansökningar om bearbetningskoncession om risken för osäkerhet är stor. Det blir då upp till ansökande företag att bedöma om man går vidare i ett projekt som riskerar att dra ut på tiden och där utgången är mycket osäker. Det är inte vi som ska ta ansvar för företagens vilja att ta risker.

Gruvnäringen är viktig för Sverige och kan väntas spela en än mer betydelsefull roll när energisystemet nu ställs om i en hållbar riktning. Många mineraler som behövs inom modern batteriteknik eller andra teknikapplikationer finns i Sverige. De kan ligga till grund för nya gruvetableringar, ofta i delar av landet där utbudet av arbetstillfällen annars kanske är begränsat.

Min och Vänsterpartiets syn gällande naturresurser och vem som ska utvinna och förädla dem är att de gärna ska ha svenska ägare - varför inte statliga? Sedan är det inte till skada att en lokal förankring finns i ägandet. Lokal förankring ger mer hänsyn till närområdet och mer långsiktighet, och det skapar ett hållbarhetstänk.

Mineralpolitik

Sverige har en låg beskattning på mineralersättningen. Det gör att många mineralprospektörer söker sig hit, och fler kommer det antagligen att bli eftersom behoven ökar. Mineralutvinning står ofta mot andra intressen, vilket ställer stora krav på att gruvnäringen tar till vara och värnar gemensamma miljöutrymmen, ligger i framkant när det gäller att använda miljövänlig teknik och tar ansvar för det lokala och regionala samhället.

Min uppfattning är att Sverige bör överväga en annan utformning av de avgifter och ersättningar som finns kopplade till utvinning av mineral. I dag är avgifterna mycket små i en internationell jämförelse. Jag anser att exempelvis en större andel av gruvföretagens vinster bör gå tillbaka till det lokala samhället.

Mineralpolitik

Vänsterpartiet har en motion om skyddet av havsområden. Gruvdrift på havsbotten kan riskera större skador för den marina miljön än oljeborrning, och jakt på djuphavsmineraler kan påverka miljöer som varit ostörda i miljarder år. Vänsterpartiet anser att försiktighetsprincipen därför bör tillämpas för att undvika att djuphavsgruvor medför giftiga föroreningar i näringskedjorna och förstörda ekosystem. Sverige bör i förhandlingar om havsrättskonventionen driva krav om införande av moratorium mot gruvdrift i djuphaven. Därför jag yrkar bifall till vår reservation 11, som handlar om bland annat gruvdrift i havsområden.

Utöver det som gäller utvinning av mineral i djuphavsområden kommer jag att verka för att mineralpolitiken får en sådan inriktning att gruv- och mineralnäringen kan utvecklas i samklang med naturmiljön på ett sådant sätt att urfolkets rättigheter respekteras och att avkastningen från dessa våra gemensamma naturtillgångar i större utsträckning än i dag återinvesteras i samhället.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling