Anf. 101 Jessica Wetterling (V)
Fru talman! Jag vill börja med att göra någonting som är lite ovanligt för mig. Jag vill yrka bifall till både reservation 5 och reservation 6. Så var det också ett historiskt viktigt beslut som fattades i går, precis som näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson sa. Enligt mig var det ett historiskt dåligt beslut.
Regeringens beslut att säga ja till en gruva i Kallak, eller Gállok, är tondövt, provocerande och taktlöst. Det är rent av ett hån. Jag vill därför vara väldigt tydlig med vad som är Vänsterpartiets ståndpunkt.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet är emot en gruva i Kallak. För oss är samers rättigheter och status som urfolk inte bara någonting lite vagt i teorin som man kan prata om när det passar och så länge det inte inkräktar på något annat intresse. För oss är samers rättigheter verkliga och på riktigt. Det innebär att andra intressen ibland ska och måste stå tillbaka för de samiska intressena. I detta fall borde gruvnäringen ha fått stå tillbaka.
Helt ärligt: Jag skäms å regeringens och Socialdemokraternas vägnar. Ni står på fel sida av historien i denna fråga - ännu en gång.
Särskilt sorgligt blir det att detta besked kommer mindre än en månad efter att konsultationsordningen i frågor som rör det samiska folket börjat att gälla. Men jag antar att det blir så när man älskar gruvor över allt annat. Då är man tydligen oförmögen att ta in den återkommande kritik som Sverige får från FN när det gäller att tillgodose samers rättigheter. Då bortser man från folkrätten. Då ignorerar man Högsta domstolens prejudikat i Girjasdomen.
För knappt två månader sedan stod vi den här kammaren och debatterade konsultationsordningen. Jag oroade mig då över att den riskerade att bli ytterligare en oförrätt mot samerna som begås av staten. Jag konstaterar att jag inte behöver oroa mig längre - regeringens beslut i går talar sitt tydliga språk. Man väljer att gå emot samebyarna, Sametinget, länsstyrelsen, Unesco, FN:s experter, Amnesty, Svenska kyrkan och miljöorganisationer. Listan är ganska lång.
Det här är en gruva där man har tänkt bryta järnmalm, som inte ens är en bristmetall. Inte heller är det äkta järnmalm, eftersom det behöver vara en järnoxidhalt på mer än 30 procent för att det ska klassas som järnmalm. Detta uppfyller inte området i Kallak. Det är alltså så kallad järnmalm med sämre kvalitet än den som bryts i exempelvis Kiruna.
Gruvan beräknas dessutom ha en så kort livslängd som mellan 15 och 25 år. Det är en oerhört kort tid för att göra ett oåterkalleligt ingrepp i natur och miljö, särskilt när det riskerar att påverka världsarvet Laponia negativt. Men framför allt kommer det allvarligt att hota renskötseln i området, som är ett riksintresse.
Vänsterpartiet är inte emot alla gruvor, och flera mineraler behövs i klimatomställningen, men det innebär inte att man kan anlägga gruvor var som helst. Det måste göras med förstånd och eftertanke, något som regeringen uppenbarligen saknar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
Fru talman! Jag gissar att det härmed har tydliggjorts vad Vänsterpartiet har för ståndpunkt om en eventuell gruva i Kallak samt vilka värderingar vi utgår från när det gäller samers rättigheter.
Vi har återkommande motionerat om att ratificera ILO 169, konventionen om ursprungsfolkens rättigheter. Men oavsett det erkände Sverige samerna som urfolk redan 1977. Med det följer särskilda rättigheter, bland annat när det gäller självbestämmande och inflytande.
Detta är särskilt viktigt med tanke på att statens samepolitik är en oerhört mörk historia. Samerna har utsatts för otaliga oförrätter och kränkningar, historiskt men även till dags dato - så sent som i går och säkert också i dag. Vänsterpartiet har lagt, och lägger, fram många förslag för att stärka urfolket samernas och de nationella minoriteternas ställning.
I vår motion om samers rättigheter har vi många förslag. Bland annat anser vi att man bör separera Sametingets roller som parlament och myndighet, prioritera hatbrott mot samer högre, ge tydligare direktiv om repatriering av samiska kvarlevor och heliga föremål, inrätta ett kunskapscentrum för samisk hälsa och satsa mycket mer på de samiska språken, som under lång tid varit akut hotade. Det finns mycket att göra, och klockan tickar.
Fru talman! Jag var en ganska duktig elev i skolan. Trots det har jag de senaste åren fått inse att jag har stora blinda fläckar i min utbildning, särskilt när det gäller urfolks- och minoritetsfrågor. I vuxen ålder har jag försökt lära mig mer, förstå och råda bot på dessa blinda fläckar, men det är bara att inse att jag aldrig fullt ut kommer att lyckas med det.
Hittills har jag främst pratat om samers rättigheter, men det är tydligt att det behövs många åtgärder för att stärka samtliga nationella minoriteters inflytande i Sverige. Särskilt frågan om att bevara och utveckla de nationella minoriteternas språk är akut.
En annan nationell minoritet jag vill lyfta fram särskilt i dagens debatt är romer och resande. De fick status som nationell minoritet vid millennieskiftet. Även när det gäller statens behandling av romer och resande finns en mörk historia. Den har yttrat sig såväl i rasideologi som i att våra myndigheter systematiskt registrerat och diskriminerat romer och resande historiskt och i närtid. Det var inte ur ett vakuum som Skånepolisens romregister uppstod. Alltifrån nyfödda till avlidna registrerades. Över tusen av de registrerade var barn, exempelvis 52 tvååringar.
I Sverige har romer och resande under lång tid stigmatiserats och pekats ut som mindre begåvade, som asociala, som kriminella och som lite mindre värda än vi andra. Under hela 1900-talet utsatte staten och kommuner dem för en omfattande kartläggning. Det har ansetts vara okej för tjänstemän att beskriva familjer i nedsättande ordalag. Dessa kartläggningar har byggt upp och bekräftat negativa föreställningar. Kartläggningarna har spelat en stor roll för framväxten av fördomar och medverkat till rasism och diskriminering.
Staten har villkorat hjälp med krav på sterilisering. Man har uppmanat kommuner att tvångsomhänderta romska barn för placering på barnhem eller i fosterfamilj. Romerna har förvägrats att ta del av välfärdssystemet och förvägrats de rättigheter som andra invånare hade.
Jag kommer att dra över min talartid lite, vilket jag ber om ursäkt för. Regeringen fattade ju sitt beslut i går.
Fru talman! Det finns med rätta en stor förtroendeklyfta mellan romer och majoritetssamhället. Polisens romregister, myndigheters agerande och kartläggningar har skapat en stark misstro mot samhället och myndigheter. Fördomarna emot romer och resande lever kvar och visar sig genom diskriminering, rasism och kränkningar dagligen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor
Det saknas samlade kulturella institutioner för denna grupp. Vi vet att antiziganismen är utbredd i hela Europa. Ett arbete för romsk inkludering behövs, och det behöver bedrivas i hela EU.
År 2012 beslutade regeringen om en strategi för romsk inkludering. Utredningen om uppföljning av minoritetspolitiken konstaterade att det behövs mer resurser om man på allvar vill att strategin för romsk inkludering ska förverkligas. I 2017 års uppföljning av strategin framgick att knappt 20 kommuner arbetade med strategin. I stället för att vara ett långsiktigt arbete med kontinuitet bedrevs det i projektform och kortsiktigt.
Trots regeringens tidigare insatser fortgår rasismen och diskrimineringen mot romer och resande. Det är tydligt att det krävs mer resurser om man på allvar vill att strategin för romsk inkludering ska förverkligas. Vänsterpartiet anser, precis som Kommissionen mot antiziganism, att det bör inrättas ett nationellt center för romska frågor. Det skulle kunna initiera, främja och stödja romers egenmakt och inflytande och bidra till en fortsatt utveckling av det romska civilsamhället.
Vi anser att det inte räcker med den vitbok som finns om de övergrepp och kränkningar som skett mot romer. Den bör kompletteras med en sanningskommission som kan ge romer och resande upprättelse och förhoppningsvis återställa förtroendet för myndigheterna. En sanningskommission löser inte allt, men skulle kunna låta sammanställa och beskriva de övergrepp och oförrätter som skett och låta dem som drabbats berätta sin historia. Den skulle också kunna ligga till grund för en offentlig ursäkt och föreslå åtgärder för att synliggöra romers och resandes historia i Sverige. Vi har även förslag på att dokumentera fler boplatser, så att romers och resandes historia lyfts fram och synliggörs inom det svenska kulturarvet som en viktig del av vår historia.
Fru talman! I dag pågår redan processer med sannings- och försoningskommissioner när det gäller samer och tornedalingar. De löser inte allt, men om de görs rätt kan de vara en inledning till en försoningsprocess. Detta gäller givetvis endast om det ges goda förutsättningar för att bedriva processen.
Fru talman! Avslutningsvis hade jag tänkt lyfta fram älvdalskan, som föregående talare tog upp. Men jag skippar det, eftersom jag har dragit över lite grann. Vi instämmer i det som Malin Björk sa. Jag var faktiskt också på den frågestunden. Det var en ögon- och öronöppnare.
Minoriteters och urfolks rättigheter är väldigt viktiga för oss i Vänsterpartiet. Deras historia är också vår historia. Vi alla måste kunna leva tillsammans med respekt för varandras upplevelser och kulturer. Därför är dessa frågor så angelägna för oss att driva i riksdagen.
(Applåder)