Museer och utställningar

Fru talman! Dagens betänkande är ett så kallat motionsbetänkande och behandlar i huvudsak museer och utställningar. Låt mig börja med att citera från Vänsterpartiets nya kulturpolitiska program Kulturkompassen och vad man säger under rubriken "Vår historia, vårt kulturarv": "Kultur är en tolkning av oss, av vår tid, vårt förflutna och våra visioner. Den som tolkar anger tonen i det offentliga samtalet. Museer och arkiv är folkbildande institutioner och bärare av vårt kulturarv, institutioner för vårt kollektiva minne, arenor för kulturella möten och uttrycksformer. Historien, och därmed kulturarvet, är en oundgänglig del av kulturpolitiken, av vår förståelse för vilka vi är och i vilket sammanhang vi hör hemma. Men vem tolkar vårt förflutna?" Fru talman! Få vet i dag hur det gamla klassamhället såg ut och hur nära det är vår tid. Få vet vad arbetarrörelsen har gjort för välståndet i landet. Välfärdssamhället med sina ideal av solidaritet och jämlikhet är historiskt sett mycket nytt och mycket skört. Berättelserna om det förgångna ändrar sig allteftersom vår blick skiftar fokus. Det är därför det är så viktigt att värna om en historieskrivning som berättar om den sociala välfärdsstaten och dess visioner om ett solidariskt samhälle - ett samhälle där jämlikhet och social rättvisa har genomförts på riktigt och inte bara i retoriken. Rösträtt, yttrandefrihet, jämlikhetsideal, folkbildning och vanliga människors möjligheter till kulturutövande är resultat av en lång och svår kamp. Fru talman! I dagens betänkande behandlas 21 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2009. Betänkandet innehåller två reservationer. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna står bakom bägge. Den ena reservationen handlar om att utreda möjligheten att på offentlig plats hedra minnet av ambassadör Harald Edelstam. I går, fru talman, fick jag från Sveriges ambassadör i Chile Eva Zetterberg en skrift som hon har samarbetat med Chiles ambassadör i Sverige om att utforma och som beskriver de bilaterala relationerna. Med skriften vill de gratulera Chile till dess 200-årsjubileum i år. Naturligtvis finns handelsutbytet representerat och även de kulturella och mänskliga relationerna. Nobelpristagarna Gabriela Mistral och Pablo Neruda finns med. I ett särskilt kapitel skriver man om Harald Edelstam och Sveriges solidaritet med Chile. När militärkuppen inträffade i september 1973 fördömde Edelstam snabbt det våld som militärjuntan använde sig av och engagerade sig starkt för att hjälpa chilenare och andra latinamerikaner att undkomma fängelse och tortyr. Jag läser ur skriften: Harald var en hjälte i den meningen att han personligen räddade hundratals människor undan fängelse och tortyr och i några fall en säker död. Kulturutskottsdelegationen fick vid vårt besök i Chile i september förra året vara med när kongressen gav Harald Edelstam postumt en utmärkelse för hans hjältemodiga handlingar. Edelstams barnbarn tog emot utmärkelsen. Det var en ceremoni som efterföljdes av en lunch där samtliga kongresspartier var representerade. Fru talman! Jag ska nämna något om den andra reservationen. I den tar vi upp behovet av ett samlat ansvar för stillbildsfotografi i Sverige. I reservationen skriver Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att fotokonsten inte har någon självklar placering inom kulturpolitiken i dag. "Detta leder till att vi inte får en samlad insats vare sig när det gäller kunskapsuppbyggnad eller forskning." I regeringens nyligen behandlade kulturpolitiska proposition nämndes bara kortfattat "att man har haft två träffar som kulturministern ansåg kunde 'utgöra grund för fortsatta initiativ'". Detta förhållningssätt anser vi vara mycket otillfredsställande. I den så kallade skuggutredningen finns kravet på ett nationellt fotografiskt forum. Jag läste också om att Svenska Fotografers Förbund i flera år har arbetat med att få till stånd en utredning om vem som ska ha det nationella och övergripande ansvaret. De ser Norge som ett föregångsland. Där har man inrättat ett fotosekretariat underställt Kulturdepartementet. Förbundet efterlyser svar på frågor om vem som ska ha överblicken, samordningen och det övergripande nationella ansvaret för den fotografiska stillbilden. Var ska den nationella spetskompetensen om fotografiska frågor finnas? Hur ska forskningen främjas? Vem ska ha ansvaret för att fotografi visas och tillgängliggörs nationellt och internationellt? Vilka fotografier ska samlas in och av vem? Hur ska fotografier och digitala bildfiler bevaras långsiktigt? Var ska fotografiska samlingar bevaras och förvaras? Jag yrkar bifall till reservation 1. Fru talman! I betänkandet behandlas två enskilda moderata motioner där man föreslår att Forum för levande historia avvecklas. I den ena förordas att verksamheten vid myndigheten överförs till en högskola eller ett universitet, och i den andra förordas att man i stället inrättar ett museum till minne av Raoul Wallenberg. Fru talman! Vänsterpartiet har i ett särskilt yttrande utvecklat våra tvivel över existensen av myndigheten Forum för levande historia. Vi anser att det är angeläget att stödja historisk forskning om brott mot mänskliga rättigheter. Oavsett var brotten har begåtts är det viktigt att klarlägga deras bakgrund, orsaker och omfattning. Sådan forskning måste emellertid vara fri och bedrivas utan politiska förtecken eller ideologiska skygglappar. Sveriges regering är ett politiskt organ som har ett stort antal myndigheter till sitt förfogande. Varje regering - utom expeditionsministärer - har sina klara politiska mål och handlar i linje med sina bestämda ideologiska uppfattningar. Vid ett regeringsskifte får man räkna med att politikens inriktning, mål och syften ändras. Därför bör det vara en utgångspunkt att forskning endast undantagsvis ska bedrivas av en myndighet som lyder under regeringen. Annars är risken uppenbar att forskning kan bli politiskt styrd och ideologiskt påverkad. Forum för levande historia är inrättad som en myndighet, vilket medför risk för att dess verksamhet kan utsättas för politisk och ideologisk påverkan av nuvarande och framtida regeringar. Det är något som allvarligt kan skada historieforskningens anseende. Forskning om brott mot mänskliga rättigheter bör således understödjas men ska vara helt fri från politiska instansers påverkan.

Fru talman! Jag vill först yrka bifall till reservation 2. Jag instämmer i föregående talares, Siv Holmas, inlägg när det gäller reservation 1 och stillbildsfotografering. Den behöver jag inte yttra mig mer över. Det här betänkandet ser inte så tjockt ut. Det är inte alltid det kommer in så många motioner om vissa kulturangelägenheter som museer och utställningar. De som kommer är behjärtansvärda och viktiga att upplysa om. Vi är överens med majoriteten om en hel del och kan instämma i de yttranden och skrivelser som har gjorts. På en del punkter vill vi ha några extra klargöranden. Bland dem där vi har särskilda yttranden kan jag nämna kompletteringen av Marinmuseum i Karlskrona. Vad jag förstår är det egentligen en budgetfråga, men vi vill ändå påpeka att regeringen kanske borde informera sig ännu bättre om vad som finns där, vilka insatser man kan göra och om man kan hjälpa kommunen och regionen på något vis. Musiken debatteras inte heller så mycket. Vi har Klaverens hus i Söderhamn och Folkmusikens hus i Rättvik. Det är områden som har beretts och nu bereds vidare i Statens musiksamlings beredning. Vi tycker att det är viktiga områden att belysa. De borde på ett mer rättmätigt sätt få ingå i statens samlingar. Om det är en budgetfråga och andra medel ska till är det inte rätt att ta debatten här. Vi tycker ändå att det är på sin plats att lyfta upp frågan. Vi tycker att Orrefors och Kosta Bodas glassamling är hela Sveriges angelägenhet. Den har gått fram och tillbaka i diskussionen. Det är inte bara en kulturfråga utan också ett viktigt näringsinslag. Flera instanser borde tillsammans hitta en väg att bevara detta. Det vore väldigt synd både för regionen och för Sverige som är känt som ett glasland om detta skulle splittras. Fru talman! Jag vill uppehålla mig något vid en motion som också nämndes i det förra anförandet. Det gäller ambassadören Harald Edelstams insatser. Motionen har varit uppe tidigare. Man kanske kan tycka att den skulle ha ett annat ställningstagande när den nu kommer tillbaka. Det är olika ingångsvinklar i detta. Vårt utskott har gjort ett besök i Chile. Hela utskottet kunde på plats se Chiles vandring i demokratin och vad som hände i september 1973 när landet genom en statskupp i stort sett slogs i spillror. Människor förföljdes och mördades och berövades på alla tänkbara och otänkbara sätt sin demokratiska möjlighet. Under tiden som vi var där genomfördes en hyllning i parlamentet. Det blev speciellt eftersom det förutom oss svenskar fanns representanter för styrelsen för en nystartad stiftelse i Harald Edelstams namn som kommer att dela ut ett årligt pris. Det var speciellt att se hela kammaren ta del av detta och uttrycka sitt stora erkännande av Harald Edelstam och de insatser som gjordes efter statskuppen då han räddade över tusen människor från helt otänkbara förhållanden. Bland de tiotusentals chilenare som i dag bor i Sverige liksom generellt i Latinamerika betraktas Edelstam som en hjälte. Trots dessa insatser är han i dag relativt okänd i Sverige. Vi har kanske varit dåliga på att uppmärksamma hans gärningar. Vi tycker att det inte är för sent. Vi vill påpeka att vi har gett exempel på hur man skulle kunna visa ett erkännande. Tanken är inte att tala om vad som ska göras utan att det görs något. I vår reservation vill vi peka på att regeringen borde ta initiativ till att exempelvis tillsammans med den stiftelse som har bildats i Edelstams namn och/eller tillsammans med kommunen hitta en framkomlig väg. Vi vill inte skriva hur man ska gå till väga. Det bör vara fritt att skapa formerna. Vi tycker att med tanke på det som har hänt - utskottets närvaro och den nystartade stiftelsen - skulle kunna hitta en framkomlig väg till ett initiativ. Vår hållning är att vi vill ge regeringen detta till känna. I övrigt instämmer jag i mycket av det som föregående talare sade och tycker inte att jag behöver förlänga debatten. I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Hisings Backa, Nikos Papadopoulos, Leif Pettersson och Lars Wegendal (alla s).

Fru talman! Vi har att behandla ett betänkande med 15 motioner. Det finns två reservationer och sex särskilda yttranden. Glädjande kan noteras att vi inom kulturområdet de senaste månaderna har haft många förslag att debattera här i kammaren. Det har handlat om så olika saker som den första gedigna kulturpropositionen på årtionden, långsiktiga utfästelser till Svenska kyrkan i form av en kyrkoantikvarisk ersättning på en hög nivå under flera år, public service och en sammanhållen politik för det civila samhället. I ljuset av allt det kan kanske detta betänkande ses som, ska vi kalla det, lågmält. Så får det bli ibland. Det är charmen med riksdagsdebatter i allmänhet och dem som kretsar kring kulturfrågor i synnerhet. Det är stort och smått om vartannat. Låt mig inledningsvis ta fasta på den första reservationen, den om stillbildsfotografi. Fotokonsten har sin betydelse och på många sätt självklara plats. Vi tycker att det uppdrag de centrala museerna har att i samråd med Statens kulturråd lämna förslag på framtida samverkan är tillräckligt för närvarande. Det är svårt att ur reservationen läsa ut exakt vad som önskas mer än "fotokonstens rättmätiga placering". Jag tror inte att skillnaderna ska förstoras alltför mycket. Den andra reservationen handlar om uppmärksammandet av ambassadör Harald Edelstams insatser i Chile. Den kommer att kommenteras av min allianskollega Christer Nylander efter mig. Jag har en fråga till den grönröda grupperingens främsta kulturpolitiska företrädare, utskottets ordförande Siv Holma. Vid justeringen av betänkandet i kulturutskottet fanns ingen miljöpartist närvarande. Till dagens debatt i kammaren har ingen grön företrädare anmält sig för att komplettera de röda kamraterna. När jag blickar ut över kammaren ser jag inte heller någon. Jo, nu kommer en. Då finns det en god företrädare för Miljöpartiet i kulturutskottet. Min fråga till den grönröda grupperingens främsta kulturpolitiska företrädare, utskottets ordförande Siv Holma: Är reservationerna från s och v således representativa för två eller för tre partier? Även om dagens frågor kanske inte är att se som de tyngsta rent kulturpolitiskt är det ändå rimligt att ett parti som i opinionsmätningar kan notera ett stöd på runt 10 procent i utskott eller i kammaren berättar vad partiets hållning och ställning är. Christer Nylander och jag kan med gott samvete säga oss företräda resten av Alliansen i dessa frågor även om det inte finns några från kulturutskottet som talar för Centern och Kristdemokraterna. Fru talman! Ska jag tolka detta som att när Siv Holma talar gör hon det som företrädare för den rödgröna grupperingen inom kulturområdet? Eller kan hon åtminstone, kanske med hjälp av några riksdagsledamöter här i kammaren, berätta vad Miljöpartiet tycker i frågor som berörs i dagens betänkande? I ett särskilt yttrande från Siv Holma resoneras kring en avveckling av Forum för levande historia som bildades under de socialdemokratiska regeringsåren med Göran Persson som statsminister. Jag antar därför på goda grunder att skrivningen om skrotning är Vänsterpartiets egen. Låt mig dessutom påpeka ett rent fel i Vänsterpartiets resonemang. Det resoneras nämligen kring att Forum för levande historia bedriver forskning och av det skälet bör avvecklas. Men det sker ingen forskning där. Däremot axlas ett stort pedagogiskt ansvar att lyfta fram, presentera och levandegöra olika aspekter. Det senaste om Pol Pot och de röda illdåden i Kampuchea baserade sig på en välrenommerad och internationellt erkänd forskare från Australien. Det var inget som hade kokats ihop i källaren hos Forum för levande historia i Gamla stan i Stockholm, lika litet som det man beskrivit om nazismen eller hur Stalin ägnade sig åt folkutrotning genom massvält i Ukraina. Fru talman! Är det inte så att skon klämmer när det gäller det faktum att även kommunismens brott mot mänskligheten numera ingår i uppdraget att visa och presentera? Det handlar inte om någon forskning som man politiskt behöver fatta några beslut om i Sveriges riksdag. Det är faktum, precis som Förintelsen. Ifall Siv Holma nu är orolig för att en svensk myndighet kan komma att fatta beslut om historiska händelser har hon dessutom onekligen en del att självkritiskt reflektera över sedan förra veckan och ett beslut här i kammaren då det i voteringen blev 130 mot 131. Motionären Gustav Blix tycker att det borde inrättas ett museum till Raoul Wallenbergs ära. Det är onekligen en svensk som har gjort stora insatser i humanitetens namn. Vad jag förstår har dock Forum för levande historia för avsikt att under 2012 uppmärksamma att det är 100 år sedan födelsen av denna betydande svensk och hedersmedborgare i ett antal länder som exempelvis USA. Avslutningsvis: I ett särskilt yttrande lyfter s fram ubåten HMS Neptun i Karlskrona och möjligheten att inom ramen för Marinmuseum fästa uppmärksamheten på kalla krigets dagar. Det är ett spännande projekt som involverar många parter. Än är det inte säkert att det kan bli av såsom man hoppas. Men jag delar den syn som kommer till uttryck i den socialdemokratiska formuleringen: "Rätt genomfört skulle detta kunna bli en väsentlig del i en historiebeskrivning som aktivt kan bidra till folkbildningen." Jag har ingen avvikande uppfattning. Sedan sägs det: "Regeringen borde än bättre informera sig." Exakt vad har man inte informerat sig om, och exakt vad borde man i så fall informera sig mer om? Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Vad gör inte Hans Wallmark för att få en debatt i kammaren även om det är ett tunt motionsbetänkande. Jag ska naturligtvis svara på hans frågor i god demokratisk ordning. När det gäller mitt ansvar för att ett parti ur oppositionen inte var med när utskottet justerade detta betänkande kan jag säga följande. På samma sätt som Hans Wallmark inte behöver ta ansvar för att det gröna Centerpartiet i dag inte medverkar vid behandlingen av detta betänkande behöver inte jag och Vänsterpartiet ta ansvar för att Miljöpartiet inte var närvarande. Nu finns Miljöpartiet med här, och det är bra att vi kan arbeta tillsammans, och det kommer vi säkert att göra. När det gäller de storvulna orden om Forum för levande historia har Hans Wallmark lyssnat dåligt på det jag sade. Jag har uttryckt och utvecklat Vänsterpartiets tveksamma syn på existensen av Forum för levande historia. Jag har också tagit upp de demokratiska aspekterna. Jag kan också säga att många historiker i vårt avlånga land delar denna tveksamma aspekt. Det är av dessa skäl som det är viktigt att historisk forskning kan bedrivas utan politiska förtecken eller ideologiska skygglappar. I fråga om detta kan väl Hans Wallmark och Moderaterna i grund och botten dela vår uppfattning?

Fru talman! Jag tillhör dem som är glada över att det förs en kulturdebatt i kammaren och i samhället i övrigt, och jag har inget emot att den förs. Det finns två reservationer från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Min enkla fråga till det rödgröna blockets främsta företrädare i kulturutskottet, nämligen dess ordförande, är: Är detta trepartireservationer eller tvåpartireservationer? Det är alldeles riktigt som har noterats att Anders Åkesson från Centern och Dan Kihlström från Kristdemokraterna inte befinner sig här i kammaren. Men jag vet att de företräder precis den politik som Christer Nylander och jag kommer att redogöra för här i kammaren. Min enkla fråga är: Redogör Siv Holma för en politik som är Vänsterpartiets eller som är hela det rödgröna blockets? Den andra frågan gäller Forum för levande historia där Siv Holma ger uttryck för tveksamheter om politisk forskning. Då vill jag fråga Siv Holma följande: Vilken forskning är det som Siv Holma pekar på när det gäller Forum för levande historia? Mitt intryck är att Forum för levande historia - där tror jag mig kunna ha en viss samhörighet med de socialdemokratiska kollegerna här i riksdagen - är till för att på ett pedagogiskt sätt presentera olika saker som andra forskare har lyft fram. Varför är Vänsterpartiet kritiskt mot Forum för levande historia om man inte gör mer än att på ett pedagogiskt, klokt och balanserat sätt lyfta fram olika aspekter av de övergrepp som har skett i mänsklighetens historia? Om Vänsterpartiet tycker att det är tveksamt med myndigheter som fattar den typen av beslut om historiska händelser finns det all anledning för riksdagen att reflektera över ett beslut med röstsiffrorna 130 mot 131.

Fru talman! Jag ska börja där Hans Wallmark slutade. Det som riksdagen har erkänt med röstsiffrorna 131 mot 130 är folkmordet på armenier, kaldéer, assyrier och pontiska greker. Det är en fråga där samstämmiga historiker har uttalat att detta folkmord faktiskt har skett. Att man i riksdagen, där det finns politiska företrädare som står för olika värderingar, uttalar en uppfattning skiljer sig från en myndighet. Vi från Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att den som ägnar sig åt dessa frågor inte kan anklagas för att bedriva forskning med politiska förtecken eller ideologiska skygglappar. Riksdagen är ett politiskt organ, svenska folkets högsta beslutande organ. Det är intressant att ta del av det som utrikesministern har sagt. Han tycker att det är han och inte riksdagen som står för Sveriges uppfattning. Vi i de partier som företräder oppositionen har ett samarbete - ja. Men vi har ännu inte ingått i någon form av partikonstellation. Så länge vi inte är en partikonstellation företräder vi olika partiuppfattningar - i god demokratisk ordning. Den som är läskunnig förstår vilka som står bakom reservationerna. Jag tycker att det är ett lite märkligt sätt att göra en politisk poäng av det.

Fru talman! Om det råder någon som helst tvekan kan jag meddela kammaren att det inte finns någon partikonstellation med Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Men tillsammans agerar vi som en allians. Jag tror att det, oavsett om vi pratar om kultur eller om ansvaret för Sveriges ekonomi eller vi pratar om skatter, är väldigt bra för medborgarna att veta vem vi talar för. Med stor stolthet kan jag säga att Christer Nylander och Hans Wallmark talar för de fyra allianspartierna när vi i kulturutskottet diskuterar detta betänkande. Vi ska inte gå in och recensera tidigare riksdagsbeslut som Siv Holma här en stund kanske gjorde. Jag har inga som helst problem med att betrakta folkmordet i Armenien 1915 som just ett folkmord. Frågan är bara var den typen av beslut ska fattas. Däremot tycker jag att det är alldeles utmärkt att Sverige har ett organ, en myndighet - Forum för levande historia - som kan lyfta fram olika grymheter i mänsklighetens historia. Det kan vara folkmordet i Armenien 1915. Det kan vara Förintelsen. Det kan vara nazismen. Självklart kan det också vara kommunismens illdåd och brott mot mänskligheten genom tvångssvälten i Ukraina och genom det som skett till exempel i Kampuchea när det gäller Pol Pot. Därför, fru talman, tycker jag att det finns ett värde i Forum för levande historia.

Fru talman! Jag har en ganska enkel fråga. Även om Hans Wallmark inte själv redogjorde för sin inställning förstår jag att inställningen när det gäller minnet av Harald Edelstam och instiftandet av någon form för att uppmärksamma det är att det inte behövs nu eller att någon annan ska göra det. Med tanke på att Hans Wallmark var med vid utskottets besök i Chile skulle jag vilja fråga vad han hans åsikt grundas på. Det gäller då att vi inte just i dag kan säga att vi på något vis skulle uppmärksamma Harald Edelstam.

Fru talman! Jag tillhör dem som tycker att det när utskottet reser i andra länder inte nödvändigtvis behöver vara så att vi lämnar souvenirer i form av att senare göra olika former av i sak viktiga markeringar, exempelvis som i fallet ambassadör Edelstam. På många sätt kan man diskutera hur det ska uppmärksammas. Kulturutskottets ordförande Siv Holma tycker jag redogjorde för ett sådant sätt. Det gäller då den skrift som är framtagen av Sveriges ambassadör Eva Zetterberg i Santiago de Chile och där också Harald Edelstam nämns. Det är ett av många sätt att ihågkomma Harald Edelstam, att manifestera minnet av Harald Edelstam, liksom den särskilda förbindelse och det förhållande som finns mellan Chile och Sverige. Det finns också andra sätt. Ett kan vara att den förening som Göran Persson i Simrishamn hänvisat till också tar initiativ. När jag läser reservationen framgår det inte exakt vad som önskas mer än att man möjligtvis kan slå en signal till Stockholms stad för att höra om något kan göras tillsammans. Jag tycker att Harald Edelstam förtjänar att ihågkommas och att det finns all anledning att till hans minne visa respekt, exempelvis som görs genom nämnda skrift. Men jag är inte, fru talman, säker på att det ska göras i form av riksdagsbeslut och då uteslutande av den anledningen att halva kulturutskottet för ett antal månader sedan var i Chile.

Fru talman! Inte heller jag hänger upp mig enbart på utskottets besök i Chile, men det är verkligen ett argument. Motionen i fråga har tidigare tagits upp. Som jag tidigare nämnt fanns det också ett samband med den nyinstiftade stiftelse som Hans Wallmark här nämnde om. Sammantaget borde de här argumenten göra att man på något vis kunde ta ett initiativ. Vi har inte sagt att man ska göra si eller så. Men att man på något vis tar ett initiativ tycker jag vore på sin plats.

Fru talman! Jag är en mycket vänlig själ och tycker att man mycket väl kan göra saker och ting tillsammans. Jag vill ändå påpeka att utgångspunkten i tidigare två inlägg där det redogjordes för Harald Edelstam mycket var att halva kulturutskottet varit i Chile. Jag tycker att den resan var värdefull - jag var ju själv med på resan - och att det är mycket som har hänt i Chile som varit tragiskt. Ett rent historiskt faktum är att det varit våld och övergrepp. Kanske har över 3 000 människor dött - människor som har förföljts och som därefter mördats. Jordbävningen är det senaste exemplet. Men det finns också saker och ting som inger hopp. Man har, fru talman, fått en ny president, Sebastian Pin~era som företräder den borgerliga delen. Det finns skäl för chilenarna att se ett visst hopp i det. Jag tycker alltså att man mycket väl kan diskutera de här sakerna. Stiftelsen kan vara ett sätt. Men jag tycker ändå, fru talman, att det också finns all anledning att uppmärksamma det som redan sker, det som Siv Holma i sitt inledningsanförande redogjorde för: att man har tagit fram en skrift med hjälp av den svenska ambassaden i Chile. Det är ett mycket gott exempel på hur vi på olika sätt kan manifestera minnet av Harald Edelstams insatser.

Fru talman! Som tidigare konstaterats finns det många motioner från riksdagens ledamöter om kulturfrågor. I detta betänkande hanteras femton motioner. I nästa betänkande här i dag behandlas sju liknande motioner - förenklat uttryckt. Detta visar att det bland riksdagens ledamöter finns ett ganska stort engagemang i de olika frågorna. Det finns också ett starkt engagemang runt om i landet där många jobbar för att lyfta fram vårt kulturarv, inte minst för att bidra till bildning och för att öka kunskapen om varifrån vi kommer. Mycket händer både lokalt och regionalt på kulturområdet. I denna regionalisering av kulturpolitiken - en fråga som nu bereds - kommer regionerna att få utökade möjligheter att friare använda statliga pengar. Samtidigt är det viktigt att säga att allt inte kan vara statens ansvar. Det kan inte vara så att staten automatiskt ska gå in med resurser så fort vi upptäcker någonting eller blir uppmärksammande på någonting som anses bra ute i olika delar av landet. Utskottet har tidigare tydligt uttalat en restriktivitet, en restriktiv hållning, i den här typen av frågor. Jag tror att vi egentligen är överens om att det ska vara på det viset. Fru talman! Jag vill citera följande: "10 december 1973 anlände den svenske ambassadören i Chile, min fader, Harald Edelstam, till Arlanda under stor uppståndelse. Ett vimmel av chilenska flyktingar med plakat och blommor och naturligtvis ett stort medieuppbåd. Harald hade lyckats med konststycket att, som förste svenska sändebudet någonsin, bli förklarad 'persona non grata', eller som chilenska UD uttryckte saken: 'Hans persona grata hade upphört att gälla'." Så skrev Erik Edelstam, son till den svenska ambassadören Harald Edelstam, i en artikel för två år sedan. Harald Edelstam tillhör, som vi hört tidigare i debatten här, de människor i svensk historia som man kommit att under en lång tid minnas för deras insatser för humaniteten. Inte bara i Sverige kommer vi att minnas honom. Också i andra länder, inte minst i Chile, gör man det, vilket utskottsdelegationen kunnat konstatera. Det finns all anledning att i svensk politik fortsatt uppmärksamma människor som till exempel Edelstam. Det är i de allra värsta situationerna, såsom i krig och vid förföljelse och svält, som humaniteten sätts på prov. Edelstam var en sådan som klarade det provet. Det är viktigt att hålla minnet av det vid liv och att vi uppmärksammar människor som på olika sätt jobbar likadant. Att namnge platser, som konkret föreslås i motionen i fråga, är dock inte riksdagens uppdrag. Av det skälet avstyrks motionen. Det finns också all anledning att fortsatt uppmärksamma människor och minnet av människor som genom åren har gjort andra stora bedrifter för mänskligheten. Men lika viktigt är det att också komma ihåg mänsklighetens mörka sidor - när humaniteten har förlorat. I betänkandet slår utskottet fast att det är viktigt att Forum för levande historia finns kvar just för nämnda informationsinsatser. Fru talman! "I museets undre värld är Sune Jonssons bildrum beläget. I en ständigt pågående, och med ojämna mellanrum förnyad, utställning visas valda brottstycken av Jonssons stora bildskatt." Så skriver Västerbottens museum om sin satsning på att lyfta fram Sune Jonssons gärning som dokumentärfotograf. I betänkandet behandlas en motion där detta tas upp. I Västerbotten finns en strävan att bidra till att dokumentärfotografering lyfts fram. Ett Sune Jonsson-centrum är ett mål för detta arbete. Också i en annan motion lyfts fotografiet fram. Det tyder på att det finns ett ökat intresse för fotokonsten. Utskottet kan konstatera att intentionerna i motionerna på många sätt delas av många och att arbete är på gång. Göran Persson lyfte i sitt anförande fram Klaverens Hus. Det är rimligt att vi bemöter den frågan. Vi fick för ett tag sedan, två veckor, tror jag, en utredning I samspel med musiklivet . Den utredningen kommer att skickas ut på remiss och behandlas på sedvanligt sätt. Utredningen hade träff med Klaverens Hus, och därmed är det forumet med i det fortsatta arbetet. På samma sätt träffades man i Folkmusikens Hus i Rättvik, som också nämns i en motion. Det väcks många intressanta förslag i flera av motionerna. Det är viktigt med engagemang och viktigt att ta till vara det engagemang som finns. Att utskottet avstyrker motionerna betyder inte att de inte är värda att uppmärksammas ytterligare. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.