Narkotikafrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1997/98
SoU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlas trettio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
1997 om narkotika. Frågor om vård av missbrukare behandlas i betänkandet
1997/98:SoU17.
Ett enigt utskott föreslår med anledning av ett antal motionsyrkanden att
riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Sveriges insatser
mot narkotika på internationell nivå. Utskottet ser mycket allvarligt på att
det i flera länder i Europa finns grupper som aktivt förespråkar en
legalisering av användningen av narkotika, i första hand cannabis. Utskottet
anser det ytterst angeläget att regeringen med kraft fortsätter att bekämpa
alla krav på legalisering av narkotika och liberalisering av
narkotikapolitiken, såväl nationellt som internationellt. Sverige måste enligt
utskottet fortsätta att aktivt driva sin inställning i narkotikafrågor
internationellt, bl.a. inom FN, Europarådet, EU och i det nordiska samarbetet.
Övriga motionsyrkanden avstyrks, huvudsakligen på den grund att de är
tillgodosedda.

Motionerna

1997/98:So206 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkohol- och narkomanvården.
1997/98:So302 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om narkotikaförebyggande arbete.
1997/98:So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att insatser mot narkotika och andra droger måste intensifieras och
att universitetsstuderande kvinnor uppmärksammas i detta arbete.
1997/98:So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda förutsättningarna för ett effektivare samarbete i syfte
att bekämpa ett begynnande narkotikamissbruk,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete på alla nivåer i kampen mot narkotikan.
1997/98:So612 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en lag som
omfattar de syntetiska drogerna, däribland GHB.
1997/98:So626 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att öka samhällets insatser för att motverka den ökade
användningen av droger,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att påverka barns attityder till droger redan från tre
fyra års ålder och sedan återkommande under barnets uppväxt.
1997/98:So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information till föräldrar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolans informationsskyldighet,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om klassificering av narkotika
i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om heroinprojekt.
1997/98:So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av information kring narkotikan,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förebyggande insatser mot narkotikan,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s och Europols roll i kampen mot narkotikan.
1997/98:So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om restriktiv drogpolitik.
1997/98:So652 av Ola Ström (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en allmän mobilisering mot narkotika,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att innehav av frön till cannabisplantor måste förbjudas.
1997/98:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökat stöd till frivilliga organisationer,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd till svenska frivilligorganisationers arbete inom
EU,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om narkotikapolitiken.
1997/98:So663 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kartläggning, forskning och folkrörelsebaserad informationskampanj mot
narkotikamissbruket främst bland nya missbruksgrupper.
1997/98:So667 av Lars U Granberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av fortsatt
arbete mot drogmissbruk.
1997/98:So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kommission med uppdrag att se över alla åtgärder som måste vidtas
för att nå målet ett narkotikafritt samhälle,
3. att riksdagen hos regeringen begär en lagändring som omedelbart kan stoppa
nya droger.
1997/98:So679 av Ulf Björklund m.fl. (kd, fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i EU driva frågan om att klassa växtdrogen ?kat? som narkotika i
hela Europa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kommission med uppgift att leda en nationell samlad aktion mot
narkotikan.
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomar och droger,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för att drogen kat kriminaliseras i hela EU.
1997/98:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbättra informationen till föräldrar om narkotikamissbrukets
symptom och verkningar.

Utskottet

Motionerna
I motion So206 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkohol- och narkomanvården
(yrkande 5). Enligt motionärerna krävs det snabba och offensiva insatser mot
narkotikan för att hejda missbruket och bromsa smittspridningen av hiv bland
missbrukare och deras sexualpartner. Insatser mot narkotikan är samtidigt
insatser mot spridningen av hiv. Kampen mot narkotikamissbruket måste enligt
motionärerna vara lika intensiv och kraftfull som kampen mot aids.
I motion So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att regeringen skall ges
till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett
effektivare samarbete i syfte att bekämpa ett begynnande narkotikamissbruk
(yrkande 15). Enligt motionärerna måste representanter för de sociala
myndigheterna, polisen, Hem och skola, elever och fritidsföreningar samarbeta i
större utsträckning och kontinuerligt följa den lokala utvecklingen inom
narkotikaområdet. Den mycket stränga sekretesslagstiftningen på det sociala
området får enligt motionärerna inte hindra att myndigheter samarbetar på ett
tidigt stadium. Frågan om en uppluckring av sekretesslagstiftningen är både
komplicerad och känslig men måste vägas mot möjligheten att hjälpa det enskilda
barnet och den enskilda familjen. Motionärerna anser att en utredning bör
tillsättas för att se över förutsättningarna för ett effektivt samarbete mellan
föräldrar, skola och olika myndigheter. En motsvarande organisation bör byggas
upp för att samordna narkotikabekämpningen på länsnivå. Samordningen på såväl
lokal som regional nivå är så viktig att frågan bör prioriteras, anförs det. I
samma motion begärs ett tillkännagivande om internationellt samarbete på alla
nivåer i kampen mot narkotikan (yrkande 18). Motionärerna anför att Sverige
aldrig kan lösa narkotikaproblemen enbart genom att agera på hemmaplan utan att
internationellt samarbete blir allt viktigare. Enligt motionärerna måste
Sverige dels initiera en diskussion inom ramen för det nordiska samarbetet med
syfte att harmonisera de nordiska ländernas narkotikalagar, dels på europeisk
nivå kräva en diskussion om införande av en alleuropeisk
narkotikabekämpningsenhet liknande den amerikanska EPIC-organisationen (El Paso
Intelligence Service). Sverige bör vidare via FN arbeta för att ge ökad
prioritet till sociala och ekonomiska omställningar för människor i sådana
utvecklingsländer som i dag är beroende av narkotikaodling.
I motion So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om
information om narkotikabruk till föräldrar (yrkande 1). Motionärerna påpekar
att föräldrar ofta har bristande kunskaper om narkotika och om dess symptom och
verkningar. Detta är allvarligt eftersom möjligheterna att på ett tidigt
stadium upptäcka ett narkotikabruk är störst om föräldrarna har tillräckliga
kunskaper. Motionärerna anser att informationsinsatser riktade till föräldrar
omgående måste sättas in i samverkan med organisationer engagerade i kampen mot
narkotika. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande om vad i motionen
anförts om skolans informationsskyldighet (yrkande 3). Lärare och annan
skolpersonal har enligt motionärerna goda möjligheter att upptäcka
personlighetsförändringar hos barnen, exempelvis likgiltighet och
hyperaktivitet, vilket kan vara tecken på narkotikamissbruk. Enligt
motionärerna bör skolan ha en absolut plikt att informera föräldrarna när
oroande tendenser börjar visa sig hos ett barn. Vidare begärs ett
tillkännagivande om heroinprojekt (yrkande 5). Motionärerna anför att det bland
vissa forskargrupper i dag läggs stor kraft på att plädera för en ändring av
den svenska narkotikapolitiken och att det schweiziska heroinprojektet därvid
framställs som en förebild. Projektet har emellertid fått allvarlig kritik,
bl.a. från FN:s narkotikakontrollorgan INCB. Om propagandan för heroinprojekt
av det schweiziska slaget får stå oemotsagd kommer attityderna i Sverige att på
sikt förändras på samma sätt som skett i Schweiz, anförs det. Motionärerna
anser det väsentligt att Sverige agerar kraftfullt internationellt för att
motverka en sådan attitydförändring, bl.a. genom att föra upp frågan på EU:s
dagordning och genom att agera inom FN:s ram.
Även i motion Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om
att förbättra informationen till föräldrar om narkotikamissbrukets symptom och
verkningar (yrkande 4).
I motion Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att regeringen skall ges
till känna vad i motionen anförts om ungdomar och droger (yrkande 19). Enligt
motionärerna har många av dem som i dag missbrukar droger en gång börjat med
alkohol. Motionärerna framhåller vikten av att kommunerna satsar på drogfria
aktiviteter för ungdomar. Föräldrar, skola och ansvariga myndigheter bör
samverka för att på ett tidigt stadium kunna sätta in resurser för att minska
ungdomars alkoholintag. Skolan måste tidigt informera om alkoholens skadliga
effekter samt bör meddela socialtjänsten vid varje misstanke om missbruk.
Motionärerna anser det viktigt att det blir en omedelbar reaktion från
samhällets sida när ungdomar ertappas berusade.
I motion So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) hemställs om ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om att insatser mot narkotika och
andra droger måste intensifieras och universitetsstuderande kvinnor
uppmärksammas i detta arbete (yrkande 9). Svensk narkotikapolitik behöver
enligt motionärerna allt stöd i ett internationellt perspektiv där det finns
krav på legalisering av vissa narkotiska preparat. Motionärerna framhåller det
drogförebyggande arbete som utförs av frivilligorganisationerna och
Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor, KSAN.
Enligt motionärerna måste universitetsstuderande kvinnor uppmärksammas i det
förebyggande arbetet eftersom de utgör en riskgrupp med ökad alkoholkonsumtion
under studietiden och en tämligen liberal syn på exempelvis cannabismissbruk.
I motion So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden till
regeringen dels om vikten av information kring narkotika (yrkande 12), dels om
förebyggande insatser mot narkotika (yrkande 13). Enligt motionärerna måste
kampen mot narkotika skärpas. Det krävs ett aktivt opinions- och
informationsarbete på en rad nivåer, såväl professionella som frivilliga.
Motionärerna framhåller vikten av förebyggande droginformation till elever
tidigt i grundskolan, av föräldrainsatser och av samarbete mellan föreningsliv
och myndigheter för att begränsa tillgången på alkohol och droger bland
ungdomar. Polisen och de sociala myndigheterna måste inleda ett mer organiserat
samarbete för att komma åt oseriösa ravearrangörer. Motionärerna anser att
projektet Kommuner mot droger i samarbete mellan Folkhälsoinstitutet och
Kommunförbundet bör fortsätta och utvidgas till fler kommuner. De flesta
narkotikamissbrukare har börjat sin missbrukarkarriär med att först röka och
sedan använda alkohol. Enligt motionärerna är det därför viktigt att förhindra
tobaksdebut hos ungdomar och att erbjuda dem aktiviteter som tillgodoser deras
behov av att uppleva något nytt och av att ta risker. Motionärerna betonar
vidare vikten av att ta till vara förslag från narkomaner och deras anhöriga om
hur vården och rehabiliteringen av narkotikamissbrukare kan göras mer effektiv.
Motionärerna efterlyser en systematisk undersökning av dessa förslag. I
motionen begärs vidare ett tillkännagivande om EU:s och Europols roll i kampen
mot narkotikan (yrkande 15). Enligt motionärerna bör Europol utvecklas till ett
överstatligt samarbete. Gemensamma brottsregister och gemensamma insatsstyrkor
för vissa typer av grövre narkotikabrott skall finnas. Arbetet vid EU-organet
European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction präglas enligt
motionärerna av en rad problem, vilka emellertid borde kunna lösas genom ett
närmare samarbete med WHO:s enhet för rapportering av läkemedelsbiverkningar i
Uppsala.
I motion So652 av Ola Ström (fp) hemställs om ett tillkännagivande av vad i
motionen anförts om behovet av en allmän mobilisering mot narkotika (yrkande
1). I länder som t.ex. Schweiz där narkotikaproblemet blivit ohanterligt vinner
förespråkare för ?harm reduction?, dvs. att begränsa de skadliga effekterna av
narkotikan i stället för att bekämpa den, gehör för sina åsikter. Sverige måste
enligt motionären med alla medel se till att inte hamna i en situation där
problemen blir så stora och omfattande att det även påverkar attityderna mot
narkotika. Narkotikasituationen i Sverige ser enligt motionären mörkare ut än
på mycket länge. Om inte någon allmän mobilisering mot knarket kommer till
stånd riskerar vi att tappa greppet om händelseutvecklingen, vilket
obönhörligen resulterar i en alltmer ökande nyrekrytering av unga missbrukare.
I motion So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om
restriktiv drogpolitik (yrkande 1). Motionärerna motsätter sig att otillåtna
droger legaliseras. Det skulle enbart innebära att marknaden utvidgas och att
fler människor riskerar att bli drogberoende. Motionärerna vill slå vakt om en
restriktiv alkohol- och drogpolitik men menar samtidigt att den måste bygga på
en social och solidarisk grund. Kravet på drogfrihet måste balanseras med
insatser för rehabilitering, anförs det.
I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad i
motionen anförts om narkotikapolitiken (yrkande 16). Målsättningen skall enligt
motionärerna vara att skapa ett narkotikafritt samhälle. Motionärerna betonar
vikten av stark samverkan mellan världens länder, myndigheter, frivilliga
organisationer och människor. Det är enligt motionärerna viktigt att FN och WHO
tillåts spela en aktivare roll i samordningen mellan olika länder. Det är också
av största vikt att tendenser till legalisering av narkotika motarbetas samt
att gränsskyddet mot införsel av narkotika inte monteras ned. Det opinions- och
folkbildande arbetet måste förstärkas. Enligt motionärerna måste vidare polisen
och socialtjänsten arbeta intensivt på gatunivå och störa hanteringen av
narkotika. I motionen begärs även tillkännagivanden om behovet av ökat stöd
dels till frivilliga organisationer (yrkande 3), dels till svenska
frivilligorganisationers arbete inom EU (yrkande 15). Motionärerna anser att de
frivilligorganisationer som arbetar för ett alkohol- och drogfritt samhälle
skall få ett ökat moraliskt och ekonomiskt stöd. Regeringen bör vidare erbjuda
ekonomiskt stöd för internationellt arbete till de frivilligorganisationer som
bekämpar en legalisering av narkotika.
I motion So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att en
kommission måste tillsättas med uppdrag att se över alla åtgärder som måste
vidtas för att nå målet ett narkotikafritt samhälle (yrkande 1). Kommissionen
bör enligt motionärerna skapa en helhetsbild av dagens situation, fortlöpande
komma med förslag till förbättringar av de insatser som redan görs samt föreslå
nya lösningar när det gäller skolinformation, myndigheters ingripande, sociala
hjälpinsatser och vård.
I motion So302 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av
vad i motionen anförts om narkotikaförebyggande arbete (yrkande 8). Enligt
motionärerna får ingen kraft sparas när det gäller att uppnå målet om ett
narkotikafritt samhälle. Bl.a. för barn och ungdomar måste det göras klart att
narkotikamissbruk inte accepteras. Skolans information är av avgörande
betydelse. Även de ideella organisationer som arbetar med narkotikafrågor bör
enligt motionärerna stödjas och utnyttjas mer av samhället. Alla instanser
måste samarbeta och få möjlighet att tillföra sin kunskap. Motionärerna anför
vidare att ett omfattande internationellt samarbete är nödvändigt för att
stoppa det ökade narkotikaflödet och att det är av avgörande betydelse att
polisen och tullen har tillräckliga resurser för att sköta narkotikakontrollen.
I motion So679 av Ulf Björklund m.fl. (kd, fp) hemställs om ett
tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en kommission med uppgift att
leda en nationell samlad aktion mot narkotikan (yrkande 3). En aktion över hela
landet där alla myndigheter förmås att samverka lokalt under nationell ledning
skulle enligt motionärerna på några års tid minska narkotikamissbruket
väsentligt.
I motion So663 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) begärs ett
tillkännagivande om kartläggning, forskning och en folkrörelsebaserad
informationskampanj mot narkotikamissbruket främst bland nya missbrukargrupper.
Motionärerna anser att Folkhälsoinstitutets och CAN:s uppdrag att följa
drogutvecklingen är angeläget och bör förbättras samt att det bör tillskapas
resurser för att kartlägga omfattningen av socialt etablerade människors
missbruk. Vidare måste forskningen öka kring orsakerna till att människor
väljer att berusa sig med illegala droger. Forskningsrådsnämnderna måste
uppmanas att prioritera sådan forskning. Motionärerna efterlyser ett samlat
grepp i det förebyggande arbetet. Det finns en stor support bland allmänheten
som i flera fall visat sig kunna göra uppoffringar för att verkningsfullt
motverka narkotikabruket, anförs det.
I motion So626 av Hans Hoff m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om behovet av
att öka samhällets insatser för att motverka den ökade användningen av droger
(yrkande 1). Det svenska samhället måste enligt motionärerna på ett samordnat
och resultatinriktat vis påverka attityderna till droger i alla de situationer
som barn och ungdomar vistas i. Vikten av att detta sker samordnat, kraftfullt
och lokalt kan inte nog understrykas, anförs det. Alla delar av samhället måste
inbjudas att delta i en beslutsam kamp med sikte på ett narkotikafritt
samhälle. Motionären hemställer vidare om ett tillkännagivande om behovet av
att påverka barns attityder till droger redan från tre-fyra års ålder och sedan
återkommande under barnets uppväxt (yrkande 2). Enligt motionärerna måste
barnens attityd till droger påverkas från förskola och genom hela skolsystemet.
Även radio- och TV-program, barnböcker, filmer, serietidningar m.m. skulle i
stor utsträckning kunna bidra till att barnen får en bättre förståelse för vad
drogmissbruk kan leda till.
Sju motionsyrkanden handlar om att olika ämnen och naturmaterial, bl.a. s.k.
syntetiska droger, kat och frön till cannabisväxter, bör klassas som narkotika.
I motion So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om klassificering av narkotika i enlighet med vad som anförts i
motionen (yrkande 4). Motionärerna vänder sig mot att man kan göra en
narkotikaklassad syntetisk drog laglig igen genom att ändra dess kemiska formel
en aning. Enligt motionärerna måste Sverige få en lagstiftning som gör det
möjligt att förbjuda narkotiska preparat inom en viss grupp men med skiftande
ingredienser. Regeringen måste omgående se till att arbetet med att se över de
regler och förordningar som gäller för klassificering av narkotika slutförs och
därefter skyndsamt överlämna förslag till nya effektiva regler på området.
I motion So612 av Eva Goës m.fl. (mp) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en lag som
omfattar de syntetiska drogerna, däribland GHB. Enligt motionärerna har inte
lagstiftningen hunnit med utvecklingen av syntetiska droger. Efter ett
uppmärksammat dödsfall klassades GHB våren 1997 som läkemedel. Enligt
motionärerna är detta inte tillräckligt utan en särskild lag måste införas som
omfattar de farliga syntetiska drogerna och som gör det straffbart att inneha
dessa droger även för personligt bruk.
I motion So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en lagändring som omedelbart kan stoppa nya droger (yrkande 3).
Lagändringen skall enligt motionärerna gälla i avvaktan på en utredning som
avgör om preparatet i fråga skall klassas som narkotika.
I motion Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att
Sverige bör verka för att drogen kat klassas som narkotika inom hela EU
(yrkande 20). Drogen är enligt motionärerna ännu inte narkotikaklassad i länder
som Storbritannien och Tyskland. Regeringen bör med kraft driva frågan i EU.
Samma synpunkter anförs i motion So679 av Ulf Björklund m.fl. (kd, mp) (yrkande
2).
I motion So667 av Lars U Granberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om
vikten av fortsatt arbete mot drogmissbruk. Motionärerna anser att regeringen
snarast bör göra en översyn av de preparat som florerar i samhället samt att
dessa droger skall klassas som narkotika. Motionärerna syftar bl.a. på
muskelavslappnande medel för hästar. Enligt motionärerna måste regeringen
vidare utreda hur man når en effektivare kontroll av narkotikaklassade
läkemedel. Exempelvis skulle förskrivningsrätten kunna begränsas till vissa
läkare eller registrering ske av uttag av läkemedel för att tidigt kunna
upptäcka och åtgärda överkonsumtion.
I motion So652 av Ola Ström (fp) yrkas att regeringen skall ges till känna vad
i motionen anförts om att innehav av frön till cannabisplantor måste förbjudas
(yrkande 3). Enligt motionären är det nu via Internet fullt möjligt, och
lagligt, att köpa frön till olika sorters cannabisplantor. Odling av cannabis
är i dag förbjudet enligt svensk lag, dock inte köp och innehav av frön till
cannabisplantor.

Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade motionsyrkanden om narkotika senast i betänkandet
1996/97:SoU10 Narkotikafrågor m.m. Ett enigt utskott hemställde med anledning
av motionerna att riksdagen skulle ge regeringen till känna vad utskottet
anfört. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:191). I betänkandet, vartill
hänvisas, ges bl.a. en utförlig bakgrundsbeskrivning av narkotikautvecklingen i
Sverige under senare år. Utskottet gjorde beträffande narkotikautvecklingen
följande bedömning:

Enligt gjorda undersökningar har det under senare tid skett en klar ökning när
det gäller andelen ungdomar som har prövat narkotika. Det är i dag lättare än
tidigare att få tag på narkotika. Åtminstone bedömer eleverna i
skolundersökningen själva att det är så. Det finns enligt undersökningen
alltfler ungdomar i dag som har mindre restriktiva attityder, och det finns en
ökad benägenhet att pröva bland dem som inte redan har gjort det.
Erfarenheterna av cannabispreparat i ungdomsgrupperna är fortfarande betydligt
större än av ecstasy och LSD. Nya inslag i missbruksbilden är grupper av
ungdomar, med ett stort inslag av ungdomar med invandrarbakgrund och omfattande
social problematik, som missbrukar rökheroin och olika tabletter, bl.a.
Rohypnol. Vidare finns det i dag en grupp i övrigt skötsamma ungdomar som
missbrukar olika s.k. partydroger, framför allt ecstasy och LSD. Med missbruk
avser utskottet allt icke medicinskt eller vetenskapligt bruk av narkotika.
Utskottet ser med stort allvar på situationen. De ungdomar som nu prövar
narkotika tar stora risker. En fortsatt ökning riskeras av det tillfälliga
experimentella missbruket bland ungdomar om inget görs. Det finns vidare stor
risk att flera av de ungdomar som i ökande antal prövar droger fastnar i
drogmissbruket och att antalet tunga missbrukare om några år ökar igen. Det är
samtidigt viktigt att inte bidra till att ungdomar tror att de är ?ute? om de
inte prövar narkotika. En stor majoritet av ungdomarna har aldrig prövat
narkotika. En stor majoritet har också fortfarande en restriktiv attityd till
narkotika.
Av Alkohol- och narkotikautvecklingen i Sverige, Rapport 97 från
Folkhälsoinstitutet och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN) framgår bl.a. att andelen skolungdomar i årskurs 9 som uppgivit sig någon
gång ha prövat narkotika har ökat något mellan 1995 och 1996: från 6 till 8 %
bland pojkarna och från 4-5 till 7 % bland flickorna. Det s.k. tillfälliga
experimentella missbruket bland mönstrande ökade från 12 % år 1995 till drygt
14 % år 1996. Andelen mönstrande som använt narkotika under den senaste månaden
har under det senaste året ökat från 1,9 % till 2,5 %.
Enligt rapporten är det fyra tendenser som bör nämnas särskilt. För det
första tyder vissa rapporter på att attityderna till framför allt cannabis har
blivit mindre negativa, vilket sannolikt bidragit till den ökning av
narkotikaerfarenhet som skol- och mönstringsundersökningarna visar på. De
flesta ungdomars attityder till narkotika är dock fortfarande generellt sett
mycket negativa. Den andra tendensen gäller den nyrekrytering till mera
regelbundet narkotikamissbruk som tycks ske bland socialt marginaliserade
ungdomsgrupper. Förutom rökheroin förekommer även cannabis och amfetamin i
dessa grupper. Även om nyrekryteringen antalsmässigt fortfarande är liten är
utvecklingen oroande. Den tredje tendensen som framhålls i rapporten är att
amfetamin behåller sin roll som dominerande preparat bland etablerade och
regelbundna narkotikamissbrukare. Slutligen betonas att blandmissbruk har
blivit allt mer utbrett. Missbruksbilden blir alltmer komplex och innehåller
fler medel. Ofta blandas eller ersätter alkohol och olika typer av läkemedel
användningen av narkotiska preparat.
I betänkandet 1996/97:SoU10 ges vidare en bakgrundsredovisning om svensk
narkotikapolitik och om åtgärder mot narkotikamissbruk, till vilken hänvisas.
Utskottet hemställde i denna del att regeringen skulle ges till känna följande:

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att målet för den svenska
narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Narkotikapolitiken
består av en kombination av förebyggande insatser, ett varierat utbud av vård
och behandling samt fortlöpande kontrollinsatser. Insatser görs på såväl lokal
och regional nivå som nationellt. Tyngdpunkten ligger på den lokala nivån.
Samverkan mellan olika lokala organ och organisationer är mycket väsentlig.
Insatserna måste samordnas väl. Arbetet sker utifrån ett helhetsperspektiv på
narkotikaproblemen, där alla delar av politiken är väsentliga. Varje generation
ungdomar måste förmås att ta avstånd från all användning av narkotika.
Mot bakgrund av den senaste tidens utveckling framstår det som särskilt
angeläget att kraftfullt motverka ungdomars droganvändning. Det behövs, enligt
utskottet, kraftfulla insatser för att vända trenden mot ökat intresse för
narkotika och ökat missbruk bland ungdomar. Det krävs ett levande och enträget
engagemang från samhällets, från föräldrars och från frivilliga organisationers
sida.
Socialministern har under senare tid kallat samman representanter för
myndigheter och olika organisationer samt ungdomar och ungdomsorganisationer
för att skaffa sig en så god bild som möjligt av läget och behovet av insatser
på området. Utskottet välkomnar att den nationella ledningsgruppen för det
alkohol- och drogförebyggande arbetet förs över till Socialdepartementet med
socialministern som ordförande och med representanter för berörda myndigheter
och organisationer. Till ledningsgruppen knyts en referensgrupp med ungdomar i
åldern 16 till 25 år. Ledningsgruppens uppgift skall vara att bygga upp ett
långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete. Huvuduppgiften blir att
konkretisera, tydliggöra och fördjupa arbetet med en alkohol- och drogpolitik
för Sverige. Den nationella ledningsgruppen skall engagera relevanta aktörer i
det förebyggande arbetet samt verka för att en samordning av det förebyggande
arbetet kommer till stånd. Ledningsgruppen skall fortlöpande följa, stämma av
och samordna de olika insatser av nationell karaktär som statliga eller andra
aktörer har att fullgöra. Ledningsgruppen skall stimulera och stödja en lokal
och regional mobilisering för ökade insatser inom det alkohol- och
drogförebyggande arbetet, inte bara på myndighetsnivå utan också inom den
ideella sektorn. Socialministern ser enligt ett interpellationssvar i riksdagen
nyligen två operativa delmål för ledningsgruppen. Det ena är att motverka en ny
narkotikavänlig trend bland vissa ungdomar och då särskilt användningen av
ecstasy. Det andra delmålet är att stoppa användningen av s.k. svartsprit bland
ungdomar, dvs. sprit som bränts hemma eller smugglats in i landet. Regeringens
samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har till uppgift att verka för
en förbättrad samordning av samhällets insatser inom narkotikaområdet på
nationell och internationell nivå.
I flera motioner framhålls behovet av insatser även på det internationella
planet för att komma till rätta med narkotikaproblemen. Regeringen har ingen
annan uppfattning. I budgetpropositionen för år 1997 framhåller regeringen att
alla former av legalisering av narkotika och liberalisering av
narkotikapolitiken strider mot det övergripande målet, ett narkotikafritt
samhälle. Regeringen kommer därför att bekämpa alla krav på legalisering av
narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken, också på det
internationella planet. Sverige deltar mycket aktivt i det internationella
samarbetet inom FN, Europarådet och EU. Inom EU diskuteras för närvarande att
införa ett gemensamt informationssystem för att identifiera och analysera nya
syntetiska preparat, ett s.k. Early Warning System. Vidare diskuteras
principerna för en effektivare och snabbare narkotikaklassificering av nya
syntetiska droger. Dessa frågor har också uppmärksammats i FN. Sverige bör
enligt regeringen även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det
internationella samarbetet, bl.a. mot bakgrund av de genomgripande
förändringarna i Central- och Östeuropa. När det särskilt gäller bidrag till
ersättningsverksamhet i utvecklingsländer som är beroende av odling av växter
från vilka narkotika framställs är Sverige sedan många år en av de största
bidragsgivarna till FN:s verksamhet och arbetar aktivt för att andra länder
skall ta ett större ansvar för verksamheten. För år 1997 har beräknats 40
miljoner kronor för narkotikainsatser genom FN-systemet. Det är samma belopp på
årsbasis som anvisades för budgetåret 1995/96. Utskottet kan i allt väsentligt
ställa sig bakom regeringens inställning och anser det ytterst angeläget att
Sverige med kraft driver sin inställning i narkotikafrågor internationellt. Det
är också av största vikt att Sverige kan markera stor enighet inom
narkotikapolitiken för att få gehör för politiken såväl nationellt som
internationellt. För att få mesta möjliga gehör krävs också att argumenteringen
kompletteras med en utförlig dokumentation av de svenska erfarenheterna av den
förda politiken.
De nordiska ländernas polis och tull samarbetar sedan många år på ett
effektivt sätt i fråga om brottsbekämpningen bl.a. när det gäller
narkotikabrott. Det finns i Danmark en delvis annan syn på narkotikamissbruk än
i de nordiska länderna i övrigt, främst då när det gäller cannabis. Utskottet
anser det angeläget att Sverige även i det nordiska samarbetet framför vår syn
i narkotikafrågan.
Sveriges medlemskap i EU har inneburit nya möjligheter att utveckla
samarbetet med polis- och tullmyndigheter i andra länder. I den tidigare nämnda
departementspromemorian föreslås nu att Sverige ratificerar
Europolkonventionen. Europol skall ha som mål att förbättra effektiviteten hos
behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller att
förebygga och bekämpa bl.a. olaglig narkotikahandel. Europol skall i första
hand ha som uppgift att inhämta, sammanställa och analysera information samt
underlätta informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Erfarenheterna från USA,
när det gäller polissamarbetet, studeras dock.
Samarbete i alkohol- och narkotikafrågor finns i de flesta kommuner.
Betydelsen av en väl fungerande samverkan framhålls bl.a. i den nya
socialtjänstpropositionen och har också framförts vid den offentliga
utfrågningen. Under senare år har lokala program eller handlingsplaner för den
alkohol- och drogförebyggande verksamheten antagits i stor utsträckning. Detta
anser utskottet vara mycket positivt. Dessa program och planer anpassas efter
de egna behoven och förutsättningarna i kommunen. Härigenom klargörs
ansvarsfördelningen bättre och man kan utnyttja det lokala engagemanget bland
ungdomar, föräldrar, politiker, organisationer och enskilda som arbetar med
barn och ungdomar. Det är enligt utskottet mycket angeläget att göra ungdomarna
mer delaktiga i det förebyggande arbetet mot alkohol- och narkotikamissbruk.
Ungdomar måste i större utsträckning få påverka insatserna, bl.a. utforma egna
fritidsmiljöer utan att dessa därför isoleras från vuxenvärlden. Samhället bör
stödja olika pilotprojekt på området. Goda exempel bör spridas till andra
kommuner. Kreativiteten hos enskilda människor och frivilliga organisationer
måste uppmuntras och tas till vara. När det gäller kampen mot destruktiva
livsstilar, drogmissbruk och utanförskap är behovet av folklig förankring och
insatser från de frivilliga organisationerna av den största betydelse. I den
nya socialtjänstpropositionen framhålls vikten av att dessa organisationer ges
stöd i sitt arbete.
Folkhälsoinstitutet leder och samordnar ett förstärkt alkohol- och
drogförebyggande arbete. Folkhälsoinstitutet och CAN har också en faktaserie om
olika narkotiska preparat. Institutet ger även ut Haschboken som ges omfattande
spridning och som enligt uppgift också i mycket stor utsträckning läses och
diskuteras av föräldrar och ungdomar. Det är, enligt utskottet, angeläget att
skolorna använder sig av det kommentar- och referensmaterial som Skolverket
eller andra utarbetar och att undervisningen bedrivs kontinuerligt.
Informationen till ungdomarna och deras föräldrar om narkotika och
narkotikamissbrukets symtom och verkningar måste fungera. Föräldrarna liksom
skolan har ett stort ansvar i sammanhanget. Samhället måste på olika sätt verka
för att föräldrarna tar sitt ansvar. Regeringen har i dagarna beslutat direktiv
för en särskild utredare med uppdrag att föreslå hur stödet till föräldrar i
form av föräldrautbildning och andra verksamheter för föräldrar med barn i
förskole- och skolåldern kan utvecklas och stimuleras. I direktiven sägs bl.a.
att ett särskilt område där föräldrar kan behöva stöd gäller tonårsbarnens
förhållande till alkohol, droger och tobak. Utredaren skall pröva vad som kan
göras inom barnomsorgen, skolan och på annat sätt för att hjälpa föräldrarna i
deras arbete med att ge sina barn en positiv inriktning på sina liv.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla betydelsen av att insatser görs
för att motverka ungdomsarbetslösheten. Allt fler ungdomar blir varken antagna
till högre studier eller får något arbete efter skolan. Den höga
ungdomsarbetslösheten och den minskade framtidstron hos många ungdomar förenad
med en ökande alkoholanvändning i samhället riskerar också att leda till en
ökning av narkotikamissbruket. Socialstyrelsen har tillsammans med
Arbetsmarknadsstyrelsen fått i uppdrag av regeringen att utforma en
arbetsgaranti och arrangera kompetenshöjande åtgärder för att ungdomar skall
komma in i arbetslivet och inte behöva leva på socialbidrag och vara
sysslolösa. I socialtjänstpropositionen föreslås nya bestämmelser i
socialtjänstlagen, bestämmelser som ger kommunen rätt att begära att ungdomar
under 25 år som uppbär försörjningsstöd enligt lagen skall delta i praktik
eller annan kompetenshöjande verksamhet.
Frågan om stöd till seriösa rejvarrangörer för att erbjuda ungdomarna ett
alternativ till drogrelaterade rejvfester tas upp i en motion. Utskottet anser
att rejvarrangörer som är motståndare till droger bör kunna stödjas av
samhället. Kunskaperna om den nya ungdomskulturen måste förbättras hos dem som
arbetar med dessa frågor. Samtidigt som det är viktigt att polis,
socialarbetare och fritidspersonal intresserar sig för verksamheten är det
nödvändigt att också sätta bestämda gränser för denna. Arrangörer som är
positiva till droger måste med kraft motarbetas. Det gäller också att förhindra
att denna drogkultur sprider sig till andra tillställningar där ungdomar
träffas. De nya ungdomsgrupper som missbrukar narkotika kan vara svåra för
vuxenvärlden att komma i kontakt med och påverka. Det ställer nya krav på
förhållningssätt och på metoder för det förebyggande arbetet. Uppgifter finns
om lyckosamma lokala insatser på detta område. Erfarenheten av dessa insatser
bör enligt utskottet spridas.
Åtgärderna mot ungdomarnas missbruk är enligt utskottet en viktig del i det
brottsförebyggande arbetet. Ett nytt nationellt brottsförebyggande program har
tagits fram och kunskapen om det brottsförebyggande arbetet sprids nu,
samtidigt som stöd ges till olika brottsförebyggande projekt. Genom
närpolisreformen har bättre förutsättningar skapats för polisen att bekämpa
gatulangning och att arbeta förebyggande, t.ex. genom att identifiera och få
kontakt med ungdomar i riskzonen för missbruk och kriminalitet. Det är av
avgörande betydelse att tidigt upptäcka och reagera vid tecken på en negativ
utveckling hos en ung människa. Behovet av ändringar i sekretesslagstiftningen
i syfte att underlätta polisens och socialtjänstens samarbete tas upp i en
motion. Frågan bereds fortfarande i Justitiedepartementet med ledning av
promemorian 1994 E Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott.
Regeringens ställningstagande till promemorian bör enligt utskottet avvaktas.
När det gäller frågan om även cannabisväxtens frö bör narkotikaklassas
konstaterar utskottet att växtens frön undantas från narkotikakontroll enligt
den berörda FN-konventionen (Single Convention on Narcotic Drugs). Sverige är
dock oförhindrat att ha en starkare kontroll än den konventionen föreskriver.
Under utfrågningen har det från Rikspolisstyrelsens sida framhållits att
illegal odling av cannabis visserligen förekommer i Sverige men att den är
försumbar i sammanhanget. Någon anledning att nu ändra definitionen på cannabis
i narkotikalagstiftningen föreligger därför inte enligt utskottet. Regeringen
och Läkemedelsverket bör dock följa utvecklingen.
Utskottet välkomnar att regeringen i dagarna beslutat inrätta en arbetsgrupp
med företrädare för berörda departement och myndigheter med uppdrag att se över
lagstiftningen rörande de nya syntetiska drogerna.
I betänkandet 1997/98:SoU1 Läkemedelsfrågor behandlade utskottet senast
motioner om narkotikaklassade läkemedel, bl.a. om begränsning av
förskrivningsrätt och om receptregistrering. I betänkandet, vartill hänvisas,
ges en utförlig bakgrundsredovisning. Utskottet avstyrkte motionerna med
hänvisning till det arbete som pågår på området. Riksdagen följde utskottet.
Justitieutskottet höll i början av 1998 en utfrågning med företrädare för
Riksåklagaren, Rikspolistyrelsen, Tullverket och Justitiedepartementet om
myndigheternas strategier mot narkotikabrottsligheten och hur dessa strategier
genomförs. I betänkandet 1997/98:JuU12 anfördes följande:

Sammanfattningsvis kan sägas att narkotikaproblemet under senare år förvärrats
till såväl art som omfattning. Tillgången på narkotika i Sverige är
illavarslande. Mängden beslagtagen narkotika, liksom antalet narkotikabeslag,
har ökat det senaste året. Inställningen till narkotika bland framför allt unga
människor har blivit alltmer liberal.
För samtliga berörda myndigheter är bekämpningen av narkotikabrottsligheten
prioriterad. Stora ansträngningar läggs ned såväl på att förhindra inflödet av
narkotika som på att förbättra kunskaperna om och arbetsmetoderna mot
narkotikabrottsligheten. Detta sker inom respektive myndighet, i samarbete med
andra myndigheter och - inte minst - genom det internationella samarbetet.
Enligt utskottet är den nuvarande narkotikasituationen i Sverige oroande.
Särskilt gäller detta ungdomars alltmer liberala inställning till droger. Vid
utfrågningen i utskottet har framkommit att det inom Regeringskansliet förs
diskussioner om att inrätta en narkotikakommission med inriktning på åtgärder
för att begränsa såväl efterfrågan som tillgången på narkotika. Utskottet
ställer sig positivt till att på detta sätt lyfta fram narkotikafrågan. En
sådan kommission skulle enligt utskottet kunna fylla en mycket viktig funktion
i arbetet med attitydpåverkan, främst bland ungdomar.
I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1) anges som en prioritering
under utgiftsområde 9 att opinionsbildning och förebyggande åtgärder bland
ungdomar skall intensifieras för att påverka attityder och beteenden inom
alkohol- och narkotikaområdet.
Under rubriken Narkotikapolitik anförs bl.a. följande (utgiftsområde 9, s. 63
f):

Det yttersta målet för den svenska narkotikapolitiken är ett narkotikafritt
samhälle. Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotikamissbruket skall även
fortsättningsvis bygga på en kombination av målinriktade förebyggande insatser,
ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kontrollinsatser. Denna
politik måste förverkligas på såväl lokal som regional nivå. Avsikten är att
motverka droganvändning bland ungdomar och att erbjuda adekvata vård- och
rehabiliteringsinsatser till alla som utvecklat ett missbruk.
Det är på lokal nivå som politikens trovärdighet prövas. Narkotikapolitiska
insatser bör därför samordnas kommunalt och regionalt, med särskild betoning på
insatser riktade till unga människor.
Den svenska narkotikapolitiken ligger till grund för Sveriges internationella
engagemang. Målet är att på ett globalt plan utveckla insatserna för att möta
narkotikahotet. Sverige motverkar aktivt alla försök till nedrustning av
narkotikakontrollen. - - -
I flera europeiska länder förs en intensiv narkotikapolitisk debatt, där
vissa grupper förespråkar en avkriminalisering av användningen av i första hand
cannabis. Det förekommer också förslag om att legalisera användningen av alla
typer av narkotika. Enligt olika opinionsundersökningar saknar dock sådana krav
stöd bland befolkningarna i allmänhet. Ingen regering har heller uttalat sig
för en sådan politik. I en del länder har ett kraftfullt avvisande av varje
tanke på legalisering lett till att legaliseringsförespråkarna förlorat mark
och debatten i stället inriktats på hur de förebyggande insatserna skall kunna
stärkas. I en del länder i Europa förekommer försök med legal förskrivning av
heroin till heroinmissbrukare.
Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika
inom FN och den särskilda samarbetsgruppen för narkotikafrågor inom
Europarådet, den s.k. Pompidougruppen. - - -
Genom medlemskapet i EU har Sverige fått tillgång till ett utökat europeiskt
samarbete kring narkotikafrågorna. Unionsfördraget öppnar nya möjligheter för
en samordnad narkotikastrategi inriktad på minskad efterfrågan, bekämpning av
narkotikahandeln och påverkan på tredje land genom ett samordnat
internationellt agerande. En global handlingsplan som omfattar samtliga dessa
delar har antagits liksom ett särskilt narkotikapreventivt program.
I Lissabon finns sedan några år tillbaka EU:s narkotikaobservatorium, med
uppgift att samla och bearbeta information om droger och drogberoende i
medlemsstaterna. Syftet är att ta fram tillförlitliga och jämförbara data om
narkotikaproblemen. Sverige deltar i observatoriets verksamhet.
Sverige deltar också i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram
nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av insatser mot drogmissbruk
samordnas. Universitetet i Stockholm har i uppdrag att svara för den svenska
samordningen. Inom ramen för regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor
(SAMNARK) sker en samordning av regeringens narkotikapolitik.
Regeringen drar följande slutsatser. Trots rapporter om ett ökat
experimenterande med droger i ungdomsgrupper och rapporter om ändrade attityder
till narkotika är narkotikamissbrukets omfattning i Sverige relativt begränsat,
både i jämförelse med 1970-talet och i ett internationellt perspektiv. Det
finns dock anledning att ta situationen på stort allvar. Genomgripande
politiska, tekniska, ekonomiska och sociala förändringar har starkt påverkat
eller förändrat tillvaron för stora grupper människor samtidigt som toleransen
mot narkotika har ökat på många håll i världen. Risken att ett relativt
oskyldigt och nyfiket experimenterande med droger skall leda till ett mer
permanent bruk som leder till ett beroende kan inte negligeras. Särskild
uppmärksamhet bör i det sammanhanget riktas mot de ungdomskulturer som byggs
upp runt s.k. partydroger, t.ex. ecstacy och LSD, i vissa ungdomsgrupper som
tidigare inte definierats som riskgrupper vad gäller narkotika. Drogerna, som
görs relativt lätt tillgängliga via marknads- och saluföring på Internet,
betraktas inte som narkotika av ungdomarna, varför de också har svårt att inse
att konsumtionen är att definiera som missbruk.
Narkotikapolitikens huvudinriktning måste enligt regeringens bedömning även
fortsättningsvis vara att motverka en ökad narkotikaanvändning bland ungdomar.
Kommunerna bör därför målmedvetet stärka det förebyggande arbetet riktat till
ungdomar. Nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande
insatser har frågan om trender och missbruk bland ungdomar som en av sina
främsta prioriteringar. - - -
Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det
internationella samarbetet. Detta samarbete är utomordentligt betydelsefullt,
inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen och de
genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa.
För närvarande pågår förberedelserna inför ett särskilt narkotikamöte i FN:s
generalförsamling i juni 1998. Syftet med mötet är att enas om strategier för
det globala narkotikaarbetet. Sverige, som är en av huvudbidragsgivarna till
FN:s narkotikakontrollprogram, UNDCP, deltar aktivt i mötesförberedelserna.
Regeringen kommer under våren 1998 att presentera en skrivelse om
narkotikapolitiken.
Under riksdagens frågestund den 12 februari 1998 meddelade socialministern att
regeringen avser att inom kort tillsätta en narkotikakommission (eller
narkotikaberedning). Kommissionen skall föreslå åtgärder för att förstärka och
effektivisera det förebyggande arbetet och rehabiliteringen av missbrukare,
effektivisera rättsväsendets arbetsmetoder, öka kunskapen och analysera
narkotikautvecklingen internationellt och nationellt, se över lagstiftningen
och se om den behöver förstärkas samt utveckla strategier för information och
opinionsbildning.
Riksdagen har den 29 oktober 1997 beslutat att godkänna konventionen om
upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europol) (rskr. 1997/98:22, bet.
1997/98:JuU2).
Med narkotika avses enligt 8 § narkotikastrafflagen läkemedel eller
hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som med
lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper. En ytterligare
förutsättning är att det är fråga om varor som på denna grund antingen är
föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har
biträtt eller av regeringen förklarats skall anses som narkotika.
I den gemensamma åtgärd som antogs av Europeiska unionens råd i december 1996
föreskrivs i artikel 5 att medlemsstaterna skall sträva efter att utarbeta
överensstämmande lagstiftningar i den omfattning detta är nödvändigt för att
kompensera för de eftersläpningar och juridiska luckor som finns när det gäller
syntetiska droger. Vidare stadgas att medlemsstaterna särskilt skall främja
upprättandet av ett snabbt informationssystem som gör det möjligt att
identifiera dessa droger som ämnen som skall förbjudas så snart de dyker upp i
en medlemsstat.
Den 16 juni 1997 beslutade rådet om en gemensam åtgärd beträffande
informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av syntetiska droger. Denna
gemensamma åtgärd innebar att ett system för tidig varning inrättades (det s.k.
Early Warning System). Tanken är att information om nya syntetiska droger
snabbt skall kunna utbytas mellan medlemsländerna och att riskerna med drogerna
skall kunna bedömas. Därefter skall de åtgärder för kontroll av narkotika som
är tillämpliga i respektive medlemsstat även kunna användas på de nya drogerna.
Folkhälsoinstitutet kommer under 1998 att påbörja uppbyggnaden av
varningssystemet i Sverige.
I departementspromemorian Kontroll av syntetiska droger m.m. (Ds 1997:70)
föreslår en arbetsgrupp inom Socialdepartementet olika åtgärder med syfte att
möjliggöra ett snabbare utredningsförfarande och en förbättrad rättslig
kontroll när det gäller syntetiska droger. Bl.a. föreslås en viss förändring av
narkotikadefinitionen i 8 § narkotikastrafflagen för att denna klart skall
täcka alla de varor som i dag anses som narkotika. Rekvisitet ?starkt
vanebildande egenskaper? ersätts med ?euforiserande effekter eller
beroendeframkallande egenskaper?. En fördel med tillägget ?euforiserande
effekter? är enligt arbetsgruppen att detta går fortare och lättare att
konstatera än eventuella beroendeframkallande eller vanebildande egenskaper.
Utrednings- och beslutsförfarandet i fråga om syntetiska droger bör därför
kunna gå snabbare.
Arbetsgruppen har övervägt vilka ytterligare lagstiftningsåtgärder som skulle
kunna vidtas för att möjliggöra en mer skyndsam reaktion från samhällets sida
mot nya droger. Arbetsgruppen fann det olämpligt, bl.a. av straffrättsliga
skäl, att införa generiska eller analoga definitioner av narkotika i svensk
lagstiftning. Genom en generisk definition narkotikaklassas en hel grupp varor
vilka samtliga innehåller en i definitionen närmare beskriven kemiskt aktiv
substans, dock anges inte vilka enskilda varor som omfattas. Analoga
definitioner är än mer vittomfattande obestämd än de generiska och anger inte
heller de enskilda varor som omfattas av definitionen. En vara anses som analog
om den väsentligen liknar en redan narkotikaklassificerad vara vad gäller
struktur eller effekt. Arbetsgruppen föreslår i stället att en ny lag införs om
förbud mot vissa hälsofarliga varor. Den föreslagna lagen skulle gälla varor
som medför eller på grund av sin struktur kan antas medföra allvarlig fara för
människors liv eller hälsa och som används för miss-bruksändamål. Lagen skulle
även gälla varor beträffande vilka missbruk inte har konstaterats men som på
grund av sin struktur bedöms vara särskilt ägnade att leda till missbruk. De
aktuella varorna skulle enligt förslaget utan tillstånd varken få införas,
överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till
försäljning eller innehas. Enligt arbetsgruppen är det meningen att man i
första hand skulle kunna få kontroll över sådana varor vars kemiska
sammansättning liknar de redan narkotikaklassificerade varornas men som man
ännu inte kunnat konstatera har sådana egenskaper att de kan förklaras vara
narkotika. Skulle det senare visa sig att de inte uppfyller kraven för
narkotika kan den lindrigare regleringen behållas för att ändå motverka
missbruk av varorna.
Läkemedelsverket har i dag uppgiften att genomföra den utredning av en varas
egenskaper m.m. som ligger till grund för beslutet om narkotikaklassificering.
I syfte att förkorta utredningstiderna föreslås i departementspromemorian att
denna uppgift skall övertas av Folkhälsoinstitutet när det gäller nya droger
som inte utgör läkemedel. Arbetsgruppen föreslår vidare ett antal
regeländringar för att förbättra rapporteringen från myndigheterna när det
gäller observationer och fynd av nya droger.
Enligt arbetsgruppens mening bör den föreslagna kombinationen av åtgärder
kunna bidra till ett betydligt snabbare och mera slagkraftigt förfarande när
det gäller att ställa nya droger under rättslig kontroll.
Enligt uppgift kommer regeringen att i maj 1998 i en proposition presentera
förslag om kontroll av syntetiska droger.
I proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen  markerar regeringen
betydelsen av förebyggande verksamhet och tidiga insatser inom socialtjänsten.
En utvecklad samverkan över sektorsgränserna är också en förutsättning för att
socialtjänsten skall kunna lösa sina åligganden och uppgifter på ett
tillfredsställande sätt.
I propositionen anges att regeringen delar alkoholpolitiska kommissionens
uppfattning att socialtjänstens insatser på samhälls- och gruppnivå för att
förebygga och motverka missbruk framför allt bör inriktas på barn och ungdomar.
Det krävs åtgärder både för att senarelägga debuten och minska användningen av
såväl alkohol som andra droger bland unga. Utgångspunkten i det allmänt
förebyggande arbetet i kommunen bör ingå i en sammanhållen strategi inom ramen
för en alkohol- och drogpolitisk handlingsplan. Enligt regeringen bör en sådan
handlingsplan tas fram i samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och
kulturförvaltningarna, skolan, de frivilliga organisationerna och polisen m.fl.
I handlingsplanen bör de olika aktörernas roller och uppgifter klargöras.
Ansvaret för att samordna det förebyggande arbetet bör ligga hos
kommunstyrelsen, anförs det.
Regeringen ser det som mycket angeläget att barn och ungdomar under sin
uppväxt har tillgång till drogfria miljöer och aktiviteter, att användande av
alkohol och andra droger motverkas samt att det på kommunal nivå förs en
ansvarsfull politik när det gäller tillstånd att servera alkoholdrycker. Det
bör dessutom vara en prioriterad uppgift för socialtjänsten att bedriva
uppsökande verksamhet samt tillhandahålla insatser för olika riskgrupper bland
barn, ungdomar och vuxna för att förebygga och motverka missbruk.
Socialministern övertog våren 1997 ordförandeskapet i den nationella
ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser i syfte att
förstärka samverkan och samordningen av insatserna. Ledningsgruppen består av
representanter för 13 myndigheter och har till uppgift att bygga upp ett
långsiktigt förebyggande arbete som kan möta de förändrade förutsättningarna
som internationaliseringen och Sveriges EU-medlemskap medfört för den
traditionella svenska drogpolitiken. Ett prioriterat område för ledningsgruppen
är insatser riktade mot ungdomar.
En referensgrupp med ungdomar i åldern 18-25 år har knutits till den
nationella ledningsgruppen. Konfererenser om ungdomar och droger kommer att
anordnas under våren 1998.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) har fått i uppdrag
av regeringen att genomföra en studie om socialt marginaliserade missbrukare. I
uppdraget ingår bl.a. att undersöka omfattningen och utvecklingen av det tunga
missbruket samt hur rekryteringen in i ett tungt missbruk går till, vilken
miljö missbrukaren lever i, vilka nätverk han har och vilken hjälp han eller
hon får.
Regeringen har även tagit initiativ till en studie tillsammans med SIFO-SMG som
syftar till att klargöra ungdomars värderingar och inställning till narkotika.
Socialdepartementet är i färd med att bygga upp ett alkohol- och
narkotikapolitiskt forum på Internet. Där kommer att lämnas fakta om alkohol
och narkotika samt tas upp frågor om livsstil och värderingar. Det kommer att
ges möjlighet till diskussion och frågor, bl.a. genom s.k. chats och
klotterplank. Målgruppen är 14-åringar, dvs. elever i årskurs 8.
I regleringsbrevet för budgetåret 1998 avseende Folkhälsoinstitutet ges
institutet i uppdrag att fördjupa och sprida det arbete med skolan som
hälsofrämjande arena som utvecklats inom ramen för European Network of Health
Promoting Schools. Arbetet skall ske i samarbete med bl.a. Skolverket och
Svenska Kommunförbundet.
I Folkhälsoinstitutets verksamhetsplan för 1998 anges bl.a. att insatser som
syftar till att förstärka en opinion till förmån för negativa attityder till
narkotika i dag är viktigare än någonsin. Institutets informations- och
opinionsbildande verksamhet kommer under 1998 att intensifieras. Bland annat
kommer ett samlat informationsmaterial om narkotika som riktar sig till
föräldrar med elever i årskurs 8 att tas fram samt en kampanj mot narkotika att
genomföras.
Enligt läroplanen för det obligatoriska skolväsendet har rektor ett särskilt
ansvar för att bl.a. riskerna med tobak, alkohol och narkotika integreras i
undervisningens olika ämnen. ANT-frågor tas också upp som kunskapsområden i
ämnena biologi samt idrott och hälsa.
Skolverket utarbetar olika typer av kommentar- och referensmaterial som
skolorna kan ha som stöd i undervisningen samt samarbetar med olika
organisationer, myndigheter och projekt kring hälsofrågor. Skolverket har
regeringens uppdrag att ta fram ett nytt referensmaterial om ANT-frågor, vilket
beräknas vara klart under våren 1998.
Barnkommittén  påpekar i sitt huvudbetänkande Barnets bästa i främsta rummet
(SOU 1997:116) att staten, enligt artikel 33 i FN:s konvention om barnets
rättigheter, är skyldig att vidta alla lämpliga åtgärder, innefattande
lagstiftningsåtgärder, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i
upplysningssyfte, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och
psykotropa ämnen. Kommittén framhåller vikten av att det runt om i skolorna
förs en levande diskussion om alkohol- och narkotikafrågorna, i syfte att
stärka elevernas motstånd mot alkoholpositiva och drogromantiserande budskap.
Särskild vikt bör läggas vid att förstärka ungdomars motstånd mot narkotika.
Kommittén anför att kommunernas fritidsgårdar och drogfria arrangemang spelar
en utomordentligt viktig roll i det drogförebyggande arbetet samt framhåller
betydelsen av att kommunerna stödjer ungdomars egna initiativ och idéer på
området.
I betänkandet Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161) från Utredningen om
föräldrautbildning anges att många kommuner och landsting bedriver
framgångsrikt ungdomsarbete där föräldrautbildning om alkohol och droger ingår
men att det skulle behövas en överblick på nationell nivå över sådana projekt.
I betänkandet redovisas exempel från olika kommuner på projekt och
arbetsmetoder som syftar till att informera och engagera föräldrar för att
förebygga att ungdomar börjar röka, använda alkohol eller använda andra droger.
Regeringen avser att under våren 1998 överlämna en proposition baserad på
Barnkommitténs och Föräldrautbildningsutredningens betänkanden.

Utskottets bedömning
Av CAN:s rapporter om ungdomars narkotikavanor framgår att andelen ungdomar som
har prövat narkotika har ökat under de senaste åren. Under 1990-talet har t.ex.
andelen elever i årskurs 9 som någon gång har använt narkotika fördubblats.
Ungdomars attityder till framför allt cannabis tycks ha blivit mindre negativa.
Inställningen till narkotika generellt sett är dock fortfarande mycket negativ
hos de flesta ungdomar. Utskottet ser med oro på situationen.
Riksdagen gav våren 1997 regeringen till känna vad utskottet anfört i
betänkandet 1996/97:SoU10. Ett enigt utskott uttalade bl.a. att målet för den
svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle samt att
det är särskilt angeläget att kraftfullt motverka ungdomars
narkotikaanvändning. Det behövs kraftfulla insatser för att vända trenden mot
ökat intresse för narkotika och ökat missbruk bland ungdomar. Utskottet
framhöll bl.a. vikten av samverkan mellan olika lokala organ och
organisationer, av en god samordning av insatserna samt av ett levande och
enträget engagemang från samhällets, från föräldrars och från frivilliga
organisationers sida. Vidare betonades från utskottets sida vikten av
information till ungdomarna och deras föräldrar om narkotika och
narkotikamissbrukets symtom och verkningar. Utskottet såg positivt bl.a. på
arbetet inom den nationella ledningsgruppen för det alkohol- och
drogförebyggande arbetet och på att allt fler kommuner antar handlingsplaner på
området. Utskottet vidhåller den inställning om narkotikapolitikens mål och
inriktning och om åtgärder mot narkotikamissbruk som redovisades i nämnda
betänkande och som samtliga partier i riksdagen stod bakom. Utskottet ser
vidare positivt på att en narkotikakommission enligt regeringen skall
tillsättas med uppgift att bl.a. analysera narkotikautvecklingen, se över
lagstiftningen och föreslå åtgärder för att förstärka och effektivisera olika
slags insatser och arbetsmetoder samt utveckla strategier för information och
opinionsbildning. Regeringen har också aviserat en proposition/skrivelse om
narkotikapolitiken till senare i vår. De synpunkter som förs fram i motionerna
So206 (m) yrkande 5, So302 (kd) yrkande 8 delvis, So305 (c) yrkande 9, So610
(m) yrkande 15, So626 (s) yrkandena 1 och 2, So628 (m) yrkandena 1 och 3, So644
(fp) yrkandena 12 och 13, So649 (v) yrkande 1, So652 (fp) yrkande 1, So655 (mp)
yrkandena 3 och 16 delvis, So663 (c, s, m, fp, v, mp, kd), Ju910 (c) yrkande 19
och Ju916 (m) yrkande 4 överensstämmer i stort med utskottets tidigare
uttalande och med de synpunkter som regeringen framfört i budgetpropositionen
1997.
Motionerna So675 (mp) yrkande 1 och So679 (kd, fp) yrkande 3 får enligt
utskottet anses tillgodosedda.
Flera motioner handlar om syntetiska droger m.m. Regeringen har aviserat en
proposition om kontroll av syntetiska droger senare i vår. Även motionerna
So612 (mp), So628 (m) yrkande 4, So667 (s) delvis och So675 (mp) yrkande 3 är
tillgodosedda.
När det gäller kontroll av narkotikaklassade läkemedel konstaterar utskottet
att ett flertal åtgärder vidtagits eller planeras för att komma till rätta med
beroendet och missbruket av dessa läkemedel, bl.a. åtgärder för att förbättra
kontrollen och uppföljningen av förskrivningen. Motion So667 (s) delvis är
tillgodosedd.
Det saknas i dagsläget anledning att som föreslås i motion So652 (fp) yrkande
3 ändra definitionen på cannabis i narkotikalagstiftningen så att även växtens
frön klassas som narkotika. Utvecklingen av den illegala odlingen av cannabis i
landet bör dock följas noga.
Något nytt tillkännagivande till regeringen med anledning av de nu nämnda
motionsyrkandena är enligt utskottets mening inte nödvändigt. Dessa
motionsyrkanden avstyrks därför.
Flera motioner tar upp behovet av insatser på internationell nivå för att komma
till rätta med narkotikaproblemen.
Riksdagen gav våren 1997 regeringen till känna bl.a. att det är ytterst
angeläget att Sverige med kraft driver sin inställning i narkotikafrågor
internationellt. För att få mesta möjliga gehör krävs enligt tillkännagivandet
att argumenteringen kompletteras med en utförlig dokumentation av de svenska
erfarenheterna av den förda politiken. Det anfördes vidare att det är av
största vikt att Sverige kan markera stor enighet inom narkotikapolitiken för
att få gehör för politiken såväl nationellt som internationellt. Det ansågs
också angeläget att Sverige även i det nordiska samarbetet framförde sin syn på
narkotikafrågor.
Tillgången på narkotika i västvärlden är mycket stor. Produktionen av illegal
narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir alltmer
välorganiserad och svårare att bekämpa. Omfattande insatser görs på såväl
global som regional nivå i Europa för att bekämpa den illegala handeln och
missbruket av narkotika. För att stärka samarbetet och besluta om strategier
för det globala narkotikaarbetet ordnar t.ex. FN:s generalförsamling i juni i
år ett särskilt narkotikamöte.
I flera europeiska länder finns dock grupper som aktivt förespråkar en
legalisering av användningen av i första hand cannabis. Förslag förekommer
också om att avkriminalisera bruk av alla typer av narkotika. Sådana krav
saknar av allt att döma stöd bland befolkningen i allmänhet i dessa länder.
Ingen regering har heller anslutit sig till en sådan liberal narkotikapolitik.
Utskottet ser dock mycket allvarligt på situationen.
Sveriges restriktiva narkotikapolitik ligger till grund för det
internationella engagemanget. Sverige deltar sedan länge mycket aktivt i det
internationella samarbetet på detta område. Utskottet anser det ytterst
angeläget att regeringen med kraft fortsätter att bekämpa alla krav på
legalisering av narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken, såväl
nationellt som på det internationella planet. Sverige måste fortsätta att
aktivt driva sin inställning i narkotika-frågor internationellt, bl.a. inom FN,
Europarådet, EU och i det nordiska samarbetet. Bl.a. det kommande FN-mötet om
narkotika utgör ett viktigt tillfälle för Sverige att redovisa skälen för en
restriktiv narkotikapolitik. En nödvändig förutsättning för framgång i det
internationella arbetet är att våra insatser nationellt är framgångsrika och
att vi kan visa på en enig restriktiv inställning i frågan.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna So302 (kd) yrkande 8
delvis, So610 (m) yrkande 18, So628 (m) yrkande 5, So644 (fp) yrkande 15, So655
(mp) yrkandena 15 och 16 delvis, So679 (kd, mp) yrkande 2 och Ju910 (c) yrkande
20 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande den nationella narkotikapolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So206 yrkande 5, 1997/98:So302 yrkande
8 delvis, 1997/98:So305 yrkande 9, 1997/98:So610 yrkande 15,
1997/98:So612, 1997/98:So626 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So628 yrkandena 1,
3 och 4, 1997/98:So644 yrkandena 12 och 13, 1997/98:So649 yrkande 1,
1997/98:So652 yrkandena 1 och 3, 1997/98:So655 yrkandena 3 och 16 delvis,
1997/98:So663, 1997/98:So667, 1997/98:So675 yrkandena 1 och 3,
1997/98:So679 yrkande 3, 1997/98:Ju910 yrkande 19 och 1997/98:Ju916
yrkande 4,
2. beträffande internationellt arbete mot narkotikaproblemen
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So302 yrkande 8 delvis,
1997/98:So610 yrkande 18, 1997/98:So628 yrkande 5, 1997/98:So644 yrkande
15, 1997/98:So655 yrkandena 15 och 16 delvis, 1997/98:So679 yrkande 2 och
1997/98:Ju910 yrkande 20  som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 24 mars 1998

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson
(s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Chatrine
Pålsson (kd), Elisebeht Markström (s) och Annika Jonsell (m).
Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................3
Motionerna 3
Bakgrund och tidigare behandling 9
Utskottets bedömning 19
Hemställan 21

Elanders Gotab, Stockholm  1998