Nationell handlingsplan för äldrepolitiken
Betänkande 1997/98:SoU24
Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU24
Nationell handlingsplan för äldrepolitiken
Innehåll
1997/98 SoU24
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken, ett drygt åttiotal motionsyrkanden med anledning av propositionen och ett hundratal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997 samt fyra yrkanden med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:155 om den kommunala verksamheten, som överlämnats av finansutskottet för beredning i utskottet. I propositionen föreslår regeringen nationella mål för äldrepolitiken. Målen är att äldre skall - kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende - kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag - bemötas med respekt - ha tillgång till god vård och omsorg. Utskottet delar regeringens uppfattning att nationella mål för äldrepolitiken skall läggas fast. Mångfalden av insatser och det faktum att flera huvudmän har olika ansvarsområden gör det önskvärt med nationella mål. Utskottet förutsätter att arbetet med kvalitetssäkring av vårdkedjan för äldre i kommuner och landsting kommer att fortsätta och att även konkreta handlingsplaner för äldreomsorgen på lokal nivå kommer att utformas utifrån de nationella målen. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner målen. I propositionen redovisas att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen föreslagit ytterligare höjningar av statsbidragen till kommuner och landsting. Regeringen understryker vikten av att resurstillskottet kommer äldreomsorgen till godo och lyfter särskilt fram behovet av samverkan mellan landsting och kommuner för att garantera medicinsk kompetens i den kommunala äldreomsorgen. Utskottet delar regeringens bedömning att den omfattande höjningen av det generella statsbidraget ger förutsättningar för kommuner och landsting att vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra samverkan inom äldreomsorgen. Utskottet utgår från att de insatser som nu görs från olika håll kommer att leda till att samtliga särskilda äldreboenden kommer att få tillgång till läkare som tar ett helhetsansvar för den medicinska vården, vårdplanering och handledning av vård- och omsorgspersonal. Vad utskottet anfört med anledning av ett antal motioner föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utöver det generella resurstillskottet aviserar regeringen att den i budgetpropositionen för perioden 1999-2001 avser att föreslå en förstärkning av resurserna till äldreområdet med 300 miljoner kronor per år varav 100 miljoner kronor omprövas om tre år. Socialstyrelsens och länsstyrelsernas tillsynsverksamhet föreslås i den kommande budgetpropositionen förstärkas med 20 miljoner kronor per år. Nu föreslås bestämmelser införas i socialtjänstlagen om en generell anmälningsplikt för den som är verksam inom omsorger om äldre eller funktionshindrade och om att kvaliteten i verksamheten fortlöpande skall utvecklas och säkras. Regeringen anser vidare att det finns behov av förtroendenämnder som kan arbeta med problem i vården oavsett huvudmannaskap. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga. Utskottet tillstyrker lagförslagen. Utskottet delar regeringens uppfattning att i avvaktan på de förslag som den särskilde utredaren kan komma att lägga fram bör redan nu vissa förtydliganden göras i socialtjänstlagen om avgifterna för bl.a. äldre- och handikappomsorgen. Ökade resurser föreslås i den kommande budgetpropositionen tillföras äldreforskningen om totalt 60 miljoner kronor för perioden 1999-2001. Vidare föreslås en satsning på fortbildning av arbetsledare och förtroendevalda som är ansvariga för äldrefrågor med 80 miljoner kronor år 1999, 70 miljoner kronor år 2000 och 60 miljoner kronor år 2001. Utskottet välkomnar regeringens förslag om att förstärka äldreforskningen. Utskottet delar också regeringens bedömning av behovet av en ökad satsning på utbildning och kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Ökad kompetens hos arbetsledningen ökar förutsättningarna för fortlöpande kvalitetsutveckling och en beredskap för förändringar i arbetet. Utskottet har inget att erinra mot att utbildningsinsatserna också skall kunna omfatta förtroendevalda. Utskottet anser det angeläget att regeringen återkommer med förslag till utbildnings- och kompetenskrav samt personalförsörjning inom hela äldreomsorgen. I propositionen gör regeringen bedömningen att särskilda initiativmedel om 90 miljoner kronor årligen under perioden 1999-2001 bör avsättas i budgetpropositionen för försöksverksamheter i kommuner och landsting som syftar till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för äldre personer. Utskottet anser att medlen bör användas för att utveckla och stimulera de äldres delaktighet och inflytande över vård och omsorg liksom äldres möjligheter till aktiviteter och social gemenskap. Denna verksamhet bör kunna bedrivas såväl av pensionärsorganisationer som av frivillig- och anhörigföreningar. Detta bör riksdagen med anledning av en motion som sin mening ge regeringen till känna. Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre föreslås stödjas genom att särskilda utvecklingsmedel om 100 miljoner kronor avsätts årligen i budgetpropositionen. Bidraget bör avse sådana insatser för anhöriga som kommunen vill genomföra i samverkan med de anhöriga och med frivilligorganisationer. Utskottet föreslår med bifall till en motion att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att medlen bör fördelas av Socialstyrelsen. Övriga motioner avstyrks. Utskottet föreslår också med anledning av ett antal motioner ett tillkännagivande om att det bör övervägas att tydligare lagreglera anhörigstödet. Förebyggande insatser för äldre genom bl.a. uppsökande verksamhet i hemtjänsten bör utvecklas, liksom ett brett folkhälsoarbete. Försöksverksamheten föreslås finansieras inom ramen för de särskilda stimulansmedlen. I propositionen lämnas också en redogörelse för regeringens strategi för äldrepolitiken under de närmaste åren. Regeringen anser det angeläget med samma breda enighet angående äldrepolitiken i övrigt som den som uppnåtts på pensionsområdet, varför en parlamentariskt sammansatt äldreberedning kommer att tillsättas, anförs det. Det finns enligt utskottet anledning för regeringen att i samband med budgetarbetet överväga åldersgränsen 65 år för rätt till personlig assistans. Utskottet anser det olyckligt att stödet inte är likvärdigt över hela landet och att omfattningen och kontinuiteten i stödet försämras för många när de fyller 65 år. Regeringen skall i budgetarbetet överväga om rätten till personlig assistans kan utvidgas så att den som erhållit assistans före 65 års ålder får behålla denna även efter 65-årsdagen. Vad utskottet anfört med anledning av ett antal motioner föreslås riksdagen ge regeringen till känna. Utskottet föreslår att riksdagen antar samtliga lagförslag. Lagarna skall träda i kraft den 1 januari 1999. Till betänkandet har fogats 37 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
I proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (Socialdepartementet) föreslår regeringen att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, 5. godkänner regeringens förslag till mål för äldrepolitiken (avsnitt 5). Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen 1997/98:So41 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en statlig äldreombudsmannafunktion. 1997/98:So42 av Mikael Odenberg och Tomas Högström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att i 5 § socialtjänstlagen återinföra en rätt till avlösning i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So43 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens förslag till nationell handlingsplan för äldrepolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän hälsoförsäkring, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om taxor och avgifter i äldreomsorgen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbud mot inkomstrelaterade taxor bör införas i kommunallagen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att primärkommuner skall ge information om beräkning av självkostnader för olika service/omvårdnadsslag, 6. att riksdagen beslutar att förbehållsbeloppet enligt 35 § socialtjänstlagen fastställs till 1 400 kr för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen beslutar om avgifter och förbehållsbelopp för makar i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om att ett förbehållsbelopp även skall tillämpas när det gäller avgifter för läkarvård, läkemedel och tandvård i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en handlingsplan för äldrevården, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett sjukhemsprogram, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av vårdgarantin. 1997/98:So44 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldrepolitik, forskning och kompetensutveckling. 1997/98:So45 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till avlösning. 1997/98:So46 av Carin Lundberg och Paavo Vallius (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att få bli bemött på sitt eget språk inom äldreomsorgen. 1997/98:So47 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att fördela de föreslagna medlen för utvecklingsinsatser när det gäller anhörigas insatser i vården av äldre och funktionshindrade. 1997/98:So48 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lex Sara, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medicinsk kompetens, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begreppet "medicinskt färdigbehandlad", 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rehabilitering, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om patientnämnd, 6. att riksdagen beslutar att, utöver regeringens förslag om ett nationellt mål för äldreomsorgen, tillföra ett mål för boendet enligt vad i motionen anförts, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nationell norm för personaltäthet inom särskilt boende för äldre enligt vad i motionen anförts, 8. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att se över åldersgränser och arbetstider i en föränderlig framtid enligt vad i motionen framförts, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot diskriminering på grund av ålder. 1997/98:So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att begreppet "värdighetsgaranti" skall skrivas in i den nationella planen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en värdighetsgaranti, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valfrihet i boende och hemtjänst, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt skatt på arbetskraft inom tjänstesektorn, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av diskriminerande åldersgränser, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett gemensamt försäkringssystem och högkostnadsskydd för sjukvård och tandvård, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den parlamentariska äldreberedningens uppgift att utvärdera ädel, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensamma nämnder mellan kommuner och landsting, 9. att riksdagen avslår regeringens förslag om utbildning för förtroendevalda, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbehållsbeloppets storlek, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att anställa en anhörig som vårdare, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en komplettering i socialtjänstlagen som jämställer stöd och avlastning för vård och omsorg av nära anhörig eller närstående med hemtjänst och färdtjänst, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för stöd till anhörigvården, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldreombudsman och äldreminister, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rekrytering av vårdpersonal, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om självständiga förtroendenämnder. 1997/98:So50 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehållet i det första nationella målet för äldrepolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt mål om vårdtagarens rätt till egen identitet och social gemenskap, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och fortbildning kring bemötande och respekt, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om "resursarbete" för personer som varit verksamma inom omsorgen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan för en ny mellanvårdsform, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medverkan i beslutsprocessen i kommuner och landsting, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldrevårdstaxorna, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansbidrag till äldrebostäder, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre handikappade, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtroendenämnder, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på fortbildning, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansbidrag för nya initiativ inom äldreomsorgen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemservicestöd i form av servicecheckar för pensionärer, 1997/98:So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mer resurser till äldreomsorgen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldreomsorgens utmaningar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omsorgsgaranti, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en äldrepeng och mer valfrihet för äldre, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fungerande vårdkedja, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemsjukvård, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemtjänsten, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre stöd till närståendevården, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre demensvård och det goda boendet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fler hembesökande läkare och sjuksköterskor, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kontaktläkare, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att ta fram en riksnorm för förbehållsbeloppet för de kommunala avgifterna, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt har framförts om rättvisare avgifter för de äldre, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna bör stimuleras till att införa en äldreombudsman, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att husläkarlagen skall återinföras, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre funktionshindrade, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen skall vara ensam tillsynsmyndighet för äldreomsorgen, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning och statistik. 1997/98:So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett tillägg bör göras till de nationella målen för äldrepolitiken med lydelsen "att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag samt ha rätt att kunna välja boende utifrån innehåll i boendets utformning", 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i 6 § socialtjänstlagen som gäller anhörigstöd i enlighet med vad i motionen anförts, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bistånd i form av anhörigstöd skall vara en rättighet för dem som så önskar, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur äldre invandrares försörjning skall kunna tryggas genom ett försörjningsstöd hos försäkringskassan, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur valfriheten för äldre i de särskilda boendeformerna skall kunna tryggas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kooperativ och stiftelser bör ges samma ekonomiska förutsättningar som kommunala boendeformer, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontaktmannaskap i såväl kommuner som landsting som ett led i att skapa välfungerande vårdkedjor, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldres rätt till fortsatt bistånd enligt LSS även efter 65 års ålder, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bistånd i form av dagverksamhet och korttidsvård bör införas i socialtjänstlagen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ursprungsspråkets betydelse i vård av dementa.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997 1997/98:So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anhörigvård, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att geriatriker knyts till sjukhemsverksamhet, 12. att riksdagen beslutar att i enlighet med motionens förslag avskaffa begreppet "klinikfärdig", 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vården i livets slutskede, 1997/98:So240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldreomsorgen, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för en politik för de äldre. 1997/98:So253 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkartillgången på sjukhemmen. 1997/98:So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bättre äldreomsorg, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisare avgifter inom äldreomsorgen, 1997/98:So290 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska skillnaderna i avgiftssättning mellan landets kommuner, 2. att riksdagen hos regeringen begär en ny högkostnadsutredning enligt vad i motionen anförts om ett totalt högkostnadsskydd där även kommunala avgifter, sjukresor m.m. bör inordnas, 3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av tillgänglig behandling och sjukvård som skall ingå i ett högkostnadsskydd,
1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagboende för demenssjuka, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anhörigstöd, 28. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landstingens insatser vad gäller rehabilitering av kvarboende äldre, 1997/98:So317 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsansvaret när patienten vårdas i hemmet med s.k. sjukhusansluten vård. 1997/98:So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet bör upprätta ett program för hur skador bland äldre kan förebyggas, 1997/98:So347 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vården i livets slutskede, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av personal i medicinsk-etiska frågor, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hospice. 1997/98:So401 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda behovet och inrättandet av en statlig äldreombudsman. 1997/98:So402 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om vården i livets slutskede snarast utreds i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So404 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en anmälningsplikt för personal som upptäcker våld och vanvård av äldre. 1997/98:So406 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att tillgodogöra sig de äldres kunskap, kompetens och utveckling, 2. att riksdagen beslutar att välfärdspolitiken skall utformas med hänsyn tagen till enskilda människors val i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de äldres ekonomiska situation, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgifter för sjukhemsboende, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den ekonomiska situationen för hemmavarande make, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat läkaransvar på sjukhemmen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat kommunalt ansvar för äldrevården, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldreboendet, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning i syfte att säkerställa konkurrens och valfrihet i äldrevården i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemtjänsten, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de frivilliga insatserna inom äldreomsorgen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativa vårdformer, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjukhemmen, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjukhusvården, 15. att riksdagen beslutar införa en vårdgaranti för alla i enlighet med vad som anförts i motionen, 16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till etableringsrätt för enskilda vårdgivare i enlighet med vad som anförts i motionen, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demens, 18. att riksdagen beslutar införa en hemtjänstpeng i enlighet med vad som anförts i motionen, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård i livets slutskede, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalen inom äldreomsorgen. 1997/98:So407 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 6. att riksdagen beslutar att förbehållsbeloppet enligt 35 § socialtjänstlagen skall fastställas till 1 400 kr för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen beslutar att avgifter och förbehållsbelopp för makar, där make med lägst inkomst intas i särskilt boende, beräknas utan sammanläggning och tudelning av makarnas inkomster i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om att förbehållsbeloppet även skall tillämpas när det gäller avgifter för läkarvård, läkemedel och tandvård i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So409 av Leif Carlson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sparkonto inom äldreomsorgen, 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lämplig utformning av sparkonto inom äldreomsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So415 av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anhörigvårdares rätt till utbildning, stöd och avlastning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om människors rätt till adekvat diagnos vid misstanke om Alzheimer och demenssjukdom, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer att enskilda alternativ bland de särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som är likvärdiga med den kommunala verksamheten i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So418 av Rose-Marie Frebran och Gullan Lindblad (kd,m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre reumatikers behov av vård och rehabilitering. 1997/98:So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av ädelreformen, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för att motverka diskriminering av äldre i vården, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om synen på ålderdom och en generell uppvärdering av livserfarenhet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anhörigstöd bör bli en skyldighet för kommunen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en äldreminister och äldreombudsman, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortbildningens betydelse för vårdpersonalen inom äldreomsorgen. 1997/98:So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemtjänsten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett sammanhållet huvudmannaskap för hemsjukvården, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemservicecheck för äldre, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mångfald och valfrihet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anhörigvården. 1997/98:So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i regelsy- stemet att uttrycket ?medicinskt färdigbehandlad? tas bort ur lagstiftningen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna skall utnyttja möjligheten att ekonomiskt stödja anhöriga, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en översyn när det gäller vårdbidraget som pensionsgrundande inkomst, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inordna tandvården för pensionärer i högkostnadsskyddet, 9. att riksdagen hos regeringen begär upprättandet av en riksnorm för pensionärernas förbehållsbelopp, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppfylla löftet om ett eget rum för alla i äldreboendet. 1997/98:So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett stimulansbidrag till de kommuner som bygger ut äldreboendet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fungerande vårdkedja, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre läkarkontakt på ålderdomshem och sjukhem, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggd hemvård, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad hemtjänst, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anhörigvård, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att korta vårdköerna, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny modell för beräkning av avgifter för äldreomsorgen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagverksamhet och gruppboende för dementa, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre utredningar av demenssjuka, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård i livets slutskede. 1997/98:So435 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av avgiftssystemet för vård och omsorg. 1997/98:So615 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad rätt till valfrihet för de äldre i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So639 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medicinska insatser inom äldreomsorgen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetensfrågor och arbetskraftsbrist inom äldreomsorgen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ojämlikheten i beviljandet av hemtjänst, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning om hemservicestöd för äldre, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsinsatser för anhörigvårdare, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilligverksamheten, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mångfald och valfrihet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att bo tillsammans på vårdinstitutioner, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överläggning med Kommunförbundet om taxorna och förbehållsbeloppet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demensvården, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård i livets slutskede. 1997/98:Sf303 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överläggningar mellan kommunförbunden och staten om förbättrade förutsättningar för närståendevården och hemsjukvården, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts i övrigt om förbättrat stöd och förbättrade villkor för närståendevårdarna, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hälsoekonomisk värdering av närståendevården, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning och kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande av integritetsaspekterna. 1997/98:Sk653 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensupphandling av hemtjänsten.
Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:155 Utvecklingen inom den kommunala sektorn och som av finansutskottet överlämnats till utskottet för beredning 1997/98:Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård i livets slutskede (5), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre människors valmöjligheter till vård (5), 1997/98:Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldreomsorgen och handikappomsorgen,
1997/98:Fi68 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tydligare redovisning av den enskildes valmöjligheter inom äldreomsorgen.
Ärendets beredning i utskottet I ärendet har inkommit skrivelser från Demensförbundet, Demensföreningen i Ronneby, Alzheimerföreningen i Sverige och Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar. Demensförbundet har den 14 maj 1998 uppvaktat utskottet med anledning av propositionen.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag I propositionen fastslår regeringen de tre huvudprinciperna för äldrepolitiken - att den skall vara demokratiskt styrd genom folkvalda församlingar - att den skall vara solidariskt finansierad genom skattemedel - att den skall vara tillgänglig efter behov, inte efter köpkraft. Vidare föreslår regeringen mål och inriktning för den framtida äldrepolitiken. Målen som regeringen föreslår är att äldre skall - kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende - kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag - bemötas med respekt - ha tillgång till god vård och omsorg. De nationella målen för äldrepolitiken omfattar de flesta samhällsområden, anförs det. För att uppnå dem krävs insatser av staten, landstingen och kommunerna - men också av arbetsmarknadens parter, av föreningsliv, trossamfund, andra sammanslutningar och av enskilda människor. I propositionen redovisas att regeringen för att ge nödvändiga resursförstärkningar har aviserat och delvis beslutat att höja statsbidragen till landsting och kommuner med sammanlagt 16 miljarder kronor under perioden 1997-2000. Regeringen har nu i den ekonomiska vårpropositionen (1997/98:150) föreslagit ytterligare höjningar av statsbidragen till kommuner och landsting. Regeringen understryker vikten av att resurstillskottet kommer äldreomsorgen till godo och lyfter särskilt fram behovet av samverkan mellan landsting och kommuner, bl.a. för att garantera medicinsk kompetens i den kommunala äldreomsorgen. Utöver det generella resurstillskottet aviserar regeringen att den avser att i budgetpropositionen för perioden 1999-2001 föreslå en förstärkning av resurserna till äldreområdet med 300 miljoner kronor per år varav 100 miljoner kronor omprövas om tre år. Rimligare avgifter: Regeringen föreslår ändringar i socialtjänstlagen som innebär förtydligande av reglerna för avgifter för äldre- och handikappomsorgen. Förstärkt tillsyn, effektivare kontroll och kvalitetssäkring: Socialstyrelsen och länsstyrelserna föreslås tillföras 20 miljoner kronor för att förstärka tillsynsarbetet. I socialtjänstlagen föreslås en ny bestämmelse införas om en generell anmälningsplikt för den som är verksam inom omsorger om äldre eller funktionshindrade. Regeringen anser vidare att det bör finnas en opartisk instans, i form av förtroendenämnder, dit enskilda och anhöriga kan vända sig när det uppstår problem i samband med vård och omsorg. En ny bestämmelse föreslås föras in i socialtjänstlagen som anger att kvaliteten i verksamheten fortlöpande skall utvecklas och säkras. Särskilda föreskrifter skall kunna utfärdas om detta. Mer forskning, ökad kunskap och kompetens: Socialvetenskapliga forskningsrådet föreslås få i uppdrag att ta fram ett förslag till ett nytt forskningsprogram. Ökade resurser föreslås tillföras äldreforskningen om totalt 60 miljoner kronor för perioden 1999-2001. Vidare föreslås en satsning på fortbildning av arbetsledare och förtroendevalda som är ansvariga för äldrefrågor med 80 miljoner kronor år 1999, 70 miljoner kronor år 2000 och 60 miljoner kronor år 2001. För utveckling och förnyelse föreslås särskilda initiativmedel om 90 miljoner kronor årligen under tre år. Exempel på sådana initiativ är stöd till regionala äldrecentra och försöksområden, generationsöverbryggande kontaktverksamhet, satsning på telefonjour samt utveckling av informationstekniken inom äldreområdet. Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre föreslås stödjas genom att särskilda utvecklingsmedel om 100 miljoner kronor avsätts årligen. Samverkan med frivilliga organisationer är viktiga i sammanhanget, anförs det. Insatser mot ohälsa. Förebyggande insatser för äldre genom bl.a. uppsökande verksamhet i hemtjänsten bör utvecklas, liksom ett brett folkhälsoarbete, heter det. Regeringens förslag till en förbättrad tandvård för äldre redovisas. I propositionen lämnas också en redogörelse för regeringens strategi för äldrepolitiken under de närmast åren. Regeringen anser det angeläget med samma breda enighet angående äldrepolitiken i övrigt som den som uppnåtts på pensionsområdet, varför en parlamentariskt sammansatt äldreberedning kommer att tillsättas, anförs det.
Nationella mål och inriktning för äldrepolitiken I propositionen föreslås att nationella mål för äldrepolitiken skall läggas fast. Målen omfattar en rad olika samhällssektorer. De kan brytas ned och konkretiseras inom olika verksamheter och för förhållanden som berör äldre. Målen för den nationella äldrepolitiken är, enligt propositionen, att äldre skall - kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag, - kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, - bemötas med respekt, samt - ha tillgång till god vård och omsorg. Uppfyllelsen av de nationella målen skall regelbundet följas upp av regeringen som också i anslutning härtill har att ge förslag till ytterligare åtgärder. De nationella målen skall ge en inriktning av den framtida äldrepolitiken. Att söka uppnå målen är en uppgift inte bara för regering och riksdag utan också för kommuner, landsting och myndigheter samt - från sina egna utgångspunkter - organisationer, näringsliv och inte minst för enskilda människor. Med utgångspunkt i målen kan kommunerna utarbeta lokala äldrepolitiska handlingsprogram. I propositionen konkretiseras också målen: Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande. Detta innebär bl.a. att äldre skall - ha inflytande. Den enskilde skall ha inflytande i samhället som boende, patient, mottagare av hemtjänst eller i andra sammanhang. Äldre bör finnas representerade bland förtroendevalda i kommuner, landsting och riksdag. Pensionärsorganisationernas möjlighet att medverka i processen inför beslut i kommuner och landsting som rör äldres förhållanden skall tas till vara, - kunna arbeta om de själva vill. Det skall vara möjligt att påverka sin arbetstid, - ha möjlighet att förmedla sina erfarenheter till yngre generationer. I arbetslivet, i familjen, inom organisationer, i skolan, i den högre utbildningen och i det politiska livet behövs kunskaper om gångna tider, om kulturarv och andra länders kulturer och om livet självt, - få möjlighet att lära nytt. Äldres lust och förmåga att få nya kunskaper, färdigheter och intressen skall tillgodoses. Föreningslivet, men också utbildningsväsendet, kan bidra. När framtidens informationssamhälle växer fram skall de äldre finnas med. Äldre skall känna trygghet och leva ett oberoende liv. Detta innebär bl.a. att äldre skall - ha en tryggad ekonomi. Pensionssystemet skall vara pålitligt och följsamt mot samhällsekonomin, - välja när de vill pensioneras. Det nya pensionssystemet öppnar för möjligheten att gå i pension från 61 års ålder, - kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Även den som blir helt beroende av exempelvis äldreomsorgens eller sjukvårdens insatser skall ges möjlighet att påverka sitt liv och sin vardag, - inte behöva flytta på grund av sjukdom och handikapp. Så långt som möjligt skall den enskilde få sina vårdbehov tillgodosedda i hemmet. Bostäderna bör anpassas till människor med funktionshinder, - kunna röra sig i bostadsområden, i butiker och restauranger, på gator och med kollektivtrafik. Samhället skall planeras på ett sådant sätt att äldres behov av tillgänglighet till allmän service tillgodoses, - känna sig trygga både hemma och ute på gator och torg. Det brottsförebyggande arbetet har stor betydelse för att skapa trygghet för äldre.
Äldre skall mötas med respekt. Detta innebär bl.a. att äldre skall - inte diskrimineras på grund av sin ålder, - ses som individer. Precis som bland yngre människor skiljer sig intressen och förmågor, hälsa, tillgångar, behov och kulturell bakgrund. De individuella önskemålen skall vara avgörande, - inte utnyttjas eller bli illa behandlade. Genom personalens yrkesansvar, god arbetsledning och effektiv tillsyn skall brister i vård och omsorg motverkas, - behandlas med respekt. Äldre har värdefulla livserfarenheter och har bidragit med viktiga insatser i arbetsliv och familj. Äldre skall ha tillgång till en god vård och omsorg. Detta innebär bl.a. att äldre skall - så långt möjligt ges möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungliga bostad så länge som de själva önskar, - kunna flytta till en särskild boendeform om vårdbehoven är stora, - ha tillgång till en vård och omsorg som passar alla. Sveriges alltmer mångkulturella karaktär reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med hänsyn till människor med olika språk och ursprung, - ha tillgång till hälso- och sjukvård på samma villkor som yngre människor, - kunna lita på att vård och omsorg har god kvalitet. Människovärde, individuella behov och önskemål, integritet, självbestämmande och värdighet skall respekteras, - kunna lita på att personalen kan sina saker. Grundutbildningen hos personalen skall vara gedigen och anpassad till dagens situation. Fortbildning måste ges kontinuerligt, - få avsluta livet med värdighet och i frid. Vården i livets slutskede skall vara av hög kvalitet. Lindring av smärta och andra obehag, kärleksfull omvårdnad och en fridfull miljö är viktiga inslag. Hjälpen skall finnas där man är, ingen skall behöva flytta mellan olika boenden och sjukhus i onödan. Ingen skall behöva dö ensam. I propositionen anförs att ett gott samhälle för alla åldrar måste byggas på solidaritetens grund. Med utgångspunkt i varje människas lika värde blir det gemensamma ansvarstagandet en sammanhållande kraft i samhället. Generationerna hålls samman av den övergripande uppgiften att ge varje människa möjligheter att leva ett gott liv. Det finns därför några självklara grundpelare i välfärdssamhället, en god start i livet för varje barn, vård och omsorg för sjuka och funktionshindrade samt en trygg ålderdom. Den gemensamma finansieringen av vård och omsorg är en naturlig följd av solidaritetens principer. Den är grunden för ett system där var och en får hjälp och stöd efter behov - oberoende av personlig ekonomi, social bakgrund, kön eller ålder. Den demokratiska styrningen är nödvändig för att utvecklingen av vård och omsorg sker i enlighet med allmänintresset och med hänsyn till särskilt utsatta och röstsvaga grupper. Attityder till äldre måste ändras, anförs det. Attityder, förväntningar och förhållningssätt gentemot äldre avspeglas på olika sätt i samhällslivet, ofta outtalat eller underförstått. Ett exempel är olika skrivna och oskrivna åldersregler inom arbetslivet, vården eller politiken. Det berättigade i dessa regler behöver granskas ingående. Målet måste vara att i alla sammanhang avlägsna alla obefogade åldersstreck. Det finns ett stort behov av att åstadkomma en annan balans i värderingarna när det gäller människor i olika faser av livet och vad de kan bidra med respektive har rätt att förvänta sig. Ett erkännande av att ?alla behöver behövas? är en god grund för resonemanget, anför regeringen. Äldre skall ha möjlighet att arbeta, anförs det vidare. Det finns en trend att allt fler lämnar arbetsmarknaden i förtid. Denna måste brytas. Många orkar inte arbeta fram till pensionsåldern. Samtidigt är många som lämnat arbetsmarknaden av åldersskäl fullt kapabla att fortsätta sitt yrkesarbete, men har av olika skäl - avgångsregler, brist på lämpligt arbete, förmånliga avgångserbjudanden - valt eller tvingats att avstå. Det finns, enligt propositionen, ett stort behov av ett mera flexibelt förhållande till människors yrkesarbete som äldre. En långsiktig förändring av regler, villkor och attityder är nödvändig. I propositionen lämnas också en redogörelse för regeringens strategi för äldrepolitiken under de närmaste åren. Regeringen anser det angeläget med samma breda enighet angående äldrepolitiken i övrigt som den som uppnåtts på pensionsområdet, varför en parlamentariskt sammansatt äldreberedning kommer att tillsättas, anförs det. Beredningen skall ta till vara vad som framkommer inom äldreprojektet, under FN:s äldreår och i de olika statliga utredningar som nu arbetar med dessa frågor. Den parlamentariska äldreberedningens arbete kan sedan läggas till grund för väl förankrade förslag med inriktning på samhällets långsiktiga äldrepolitik och förverkligandet av de äldrepolitiska målen. I motion So43 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om regeringens förslag till nationell handlingsplan för äldrepolitiken (yrkande 1), dels om en allmän hälsoförsäkring (yrkande 2) och dels om en handlingsplan för äldrevården (yrkande 9). Motionärerna anför att de redan när ädelreformen beslutades hösten 1990 varnade för att den nya gränsdragningen mellan landstingen och kommunernas ansvarsområden skulle skapa allvarliga problem. Bland annat skulle det bli svårt att utkräva medicinskt ansvar. Det blev det också. Motionärerna är kritiska mot regeringens arbetsmetod att formulera långsiktiga mål för äldrepolitiken och därefter utveckla en långsiktig strategi för hur dessa mål skall förverkligas. Regeringens ambition är vittgående men abstrakt och därför dåligt genomtänkt och preciserad, anför de. De anser att de vårdskandaler som blivit synligare på senare tid sammanhänger med gränsdragningsproblem mellan de två kommunala nivåerna. Det är bl.a. mot bakgrund av gränsdragningsproblem inom äldrevården som Moderaternas förslag till en allmän hälsoförsäkring skall ses. Förslaget innebär att pengarna för vård och omsorg följer den enskilde patienten oavsett val av vårdform och vårdgivare. Försäkringen skall finansieras av den del av landstingens budget som i dag går till hälso- och sjukvård, samtidigt som landstingsskatten vad gäller denna del avskaffas och ersätts med avgift. Utöver detta skall kostnaderna för sjukpenningens rehabiliteringsdel och läkemedel samt statens bidrag till hälso- och sjukvård ingå som del i försäkringen. Försäkringen, som bör administreras av försäkringskassan, skall finansieras solidariskt och omfatta alla medborgare. Genom en hälsoförsäkring elimineras dagens tvister mellan kommuner och landsting om betalningsansvaret för en patient, eftersom pengarna för vården följer patienten, anför de. Det moderata handlingsprogrammet för äldrevården tar sikte på att huvudmannaskaps- och revirgränser inom vård och omsorg måste raseras. Samarbetet inom hela vårdkedjan måste förbättras så att de äldres behov och medbestämmande sätts i centrum. Valfriheten inom äldreboendet måste stärkas. Valfriheten bör regleras i socialtjänstlagen. Hemtjänsten måste erbjuda flexibla lösningar som vilar på den hjälpbehövandes egna önskemål. Det bör t.ex. vara möjligt att anställa en granne eller anhörig efter samma avgift som gäller för dem i övriga hemtjänsten. Äldrevårdens personal är med sin kompetens en viktig förutsättning för en god äldrevård, anförs det. Den måste ges den status som följer av bl.a. en gedigen utbildning och fortbildning. De anhöriga måste få den uppskattning och det stöd de är värda. Frivilliginsatser som görs via enskilda och föreningar måste uppmärksammas och stödjas. Demens är ett begrepp som fortsatt måste stå i fokus. Det är viktigt att stödja forskningen kring demenssjukdomarna. Vården i livets slutskede måste inriktas mot att upprätthålla patientens livskvalitet. I motion Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om äldreomsorg och handikappomsorg (yrkande 4). Motionärerna anser att kommunerna bör koncentrera sin verksamhet kring ett begränsat antal kärnområden varav äldreomsorgen är ett. De hänvisar till sina yrkanden i motion So43. Kommunerna skall fortsätta att ställa upp för de anhöriga som vårdar äldre och funktionshindrade genom att garantera avlösning i hemmet. Detta bör skrivas in i socialtjänstlagens 6 §. Vidare anser de att handikappade med personlig assistans skall få rätt att behålla sin assistans även efter att de fyllt 65 år. I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om vikten att tillgodogöra sig de äldres kunskap, kompetens och utveckling (yrkande 1), dels om de äldres ekonomiska situation (yrkande 3), dels om äldreboendet (yrkande 8) och dels om alternativa vårdformer (yrkande 12). Vidare yrkas att riksdagen beslutar att välfärdspolitiken skall utformas med hänsyn tagen till enskilda människors val (yrkande 2) och att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning i syfte att säkerställa konkurrens och valfrihet i äldrevården (yrkande 9) liksom förslag till etableringsrätt för enskilda vårdgivare (yrkande 16). Motionärerna anför att den stora resurs som den äldre människan är måste tas till vara. De vill gå i spetsen för en attitydförändring till åldrandet och till de äldre. Inställningen till de äldre måste präglas av respekt för den kunskap och livserfarenhet de besitter. Motionärerna vill understödja olika slag av mentorskap där den äldre generationen fungerar som stöd och rådgivare till den yngre yrkesverksamma generationen inom olika branscher. De anser det också väsentligt att de äldres erfarenhet och kompetens får utrymme i samhällsdebatten. Motionärerna anför att pensionärernas ekonomiska situation sedan slutet på 80-talet varit allvarlig. I kommuner och landsting har avgifter höjts liksom skatten, vilket också påverkar enskilda pensionärers ekonomi. Detta har inneburit att allt fler av landets pensionärer nu tvingas söka socialbidrag för att få ekonomin att gå ihop. Särskilt tydligt är detta när det gäller tandvården. Den nya välfärdspolitiken måste bygga på den enskildes val och att resurserna skall följa det val som den enskilde själv träffar, anförs det. Det måste säkerställas att även den som av olika skäl inte själv kan föra sin talan eller fatta meningsfulla beslut garanteras en med andra jämbördiga förhållanden. Ett ökat inslag av konkurrens kommer att leda till bättre utnyttjande av resurserna och att de köer och brister som finns i dagens system kan angripas. Valfriheten i den sociala servicen skall garanteras genom att enskilda omsorgsgivare kan arbeta på lika villkor som vårdgivare med offentlig huvudman, anför motionärerna. Finansieringen skall vara gemensam men valet av vårdgivare den enskildes. Den som så önskar skall så långt möjligt erbjudas vård i det egna hemmet. De olika boendeformerna bör vidare renodlas för att ge den enskilde valfrihet och inflytande i valet av boende och vårdform. Med t.ex. försäkringsbolag som medfinansiärer kan olika former av seniorprojekt utvecklas. Sådana lösningar kan förbättra äldreomsorgen utan att skattemedel behöver tillskjutas, anförs det. I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivanden till regeringen om äldreomsorgen (yrkande 23) och om utgångspunkter för en politik för de äldre (yrkande 24). I denna motion hänvisas till motion So406 och anförs att vården och omsorgen skall utformas på den enskildes villkor. För detta är rätten att välja fundamental, enligt motionärerna. För att garantera denna grundläggande princip anser de att rätten till valfrihet inom äldreomsorgen bör skrivas in i såväl socialtjänstlagen som hälso- och sjukvårdslagen. Detta innebär att alternativ äldreomsorg och äldrevård som uppfyller rimliga kvalitetskrav skall ges rätt till samma stöd från det allmänna som motsvarande offentligt bedriven verksamhet, anförs det. I motion So615 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad rätt till valfrihet för de äldre (yrkande 7). Motionärerna vill ge de äldre lagstadgad frihet vad gäller hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. Socialtjänstens företrädare måste inom ramen för sin myndighetsutövning bedöma huruvida den sökande är berättigad till serviceinsatser. När behovet dokumenterats skall den enskilde själv ha lagstadgad rätt att välja, heter det. Också i motion So415 av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (båda m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer att enskilda alternativ bland de särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som är likvärdiga med den kommunala verksamheten (yrkande 3). Kommunerna bör behålla finansieringsansvaret för äldreomsorgen, anför motionärerna. De anser dock att kvaliteten och mångfalden kan öka och kostnaderna hållas nere genom ökad konkurrens. De anser också att de enskilda alternativen är viktiga som alternativa arbetsgivare för offentliganställda kvinnor och öppnar dörren för kvinnliga entreprenörer och nya jobb. I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om innehållet i det första nationella målet för äldrepolitiken (yrkande 1) och om ett nationellt mål om vårdtagarens rätt till egen identitet och social gemenskap (yrkande 2). Motionärerna anser att de föreslagna nationella målen för äldrepolitiken i huvudsak är bra, men det saknas en viktig dimension. En utgångspunkt för vården av och omsorgen om de äldre måste vara att människor är olika, har olika behov och skilda önskemål. Den enskilde vårdtagaren måste själv eller genom sina anhöriga ges reella möjligheter att påverka både var och hur vården skall utföras. Möjligheten att få välja hemtjänstpersonal, dagverksamhet eller särskilt boende måste öka. Regeringens förslag att äldre bl.a. skall ha inflytande i samhället och över sin vardag som boende, patient, mottagare av hemtjänst är för vagt, anser motionärerna. De anser att äldre skall ha rätt att påverka hur, var, hos vem och med vilket innehåll som omsorgen skall ges. Detta bör ges regeringen till känna. Vidare anser motionärerna att de nationella målen bör kompletteras med ett mål om vårdtagarens rätt till egen identitet och social gemenskap. Även detta bör ges regeringen till känna. I samma motion yrkas också att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre handikappade (yrkande 9). Handikappade som har personlig assistans mister denna när de blir ålderspensionärer. När den handikappade fyllt 65 år är det kommunen som får överta ansvaret för stödet till den funktionshindrade. Enligt motionärernas mening måste denna fråga lösas så att den handikappade kan garanteras kontinuitet i sin omsorg. I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mångfald och valfrihet (yrkande 7). Motionärerna anser att de äldre skall ges lagstadgad rätt till valfrihet för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. När behovet dokumenterats skall den enskilde själv ha lagstadgad rätt att inom ramen för tilldelade resurser få välja vårdgivare på samma sätt som sker inom barnomsorgen. Detta yrkas också i motion So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (båda c) (yrkande 5). I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om äldreomsorgens utmaningar (yrkande 2), om en omsorgsgaranti (yrkande 3) och om en äldrepeng och mer valfrihet för äldre (yrkande 4). Motionärerna anför att även om ädelreformen varit framgångsrik finns i dag en rad omständigheter som under de senaste åren skapat problem för äldreomsorgen. Äldreomsorgen står inför stora problem. Köerna till vård och boende är fullständigt oacceptabla. Vanvården måste åtgärdas omgående. Rehabiliteringen får inte vara en sidoverksamhet utan måste integreras i hela äldreomsorgen. Alla måste erbjudas en smärtfri och god omvårdnad i livets slutskede. Den enskildes rätt och önskemål måste värnas. Närståendevården måste stödjas. Det mångkulturella samhället ställer krav på större mångfald i äldreomsorgen. Det förebyggande folkhälsoarbetet kan undanröja framtida lidande. Betydelsen av närvård i form av hemsjukvård, hemtjänst och annan socialtjänst kommer att öka. Motionärerna vill mot bakgrund av detta införa en omsorgsgaranti. Kommunerna skall, utifrån en av Socialstyrelsen utarbetad skiss, fastställa en omsorgsgaranti. Den skall ha ett innehåll som garanterar den enskilde äldre en kvalitativ god omsorg. De kommuner som inte lever upp till de rättigheter som garanteras av omsorgsgarantin skall bli skyldiga att ge de äldre som drabbas av detta en avgiftsreduktion. Motionärerna pekar på några behovsaspekter som måste vara tillgodosedda för att omsorgen skall kunna räknas som kvalitativt god. Det särskilda boendet bör ha en medicinskt ansvarig läkare. Det behövs också fler sjuksköterskor i omsorgen. Fortbildning för personalen måste innehålla obligatoriska moment av kunskap om näringsbrist liksom om hur man förebygger liggsår. Omvårdnadsforskning har visat att det oftast behövs enkla förändringar i rutiner och hjälpmedel för att häva undernäringen. Med en god kunskap om den åldrande kroppen går det genom ändrade rutiner m.m. att förebygga liggsår. Även smärtlindring bör ingå i garantin. Alla fallskador skall utredas. En läkare skall tillkallas för undersökning så att skadorna inte förblir oupptäckta. Läkemedelshanteringen måste förbättras. Det behövs fortbildning för såväl förskrivare som övrig personal. Vidare anser motionärerna att valfriheten skall ingå i garantin. Detta sker enklast genom en äldrepeng. Pengen följer den äldre till det boende eller den service som den äldre vill ha. I samma motion begärs också tillkännagivande om äldre funktionshindrade (yrkande 16). Motionärerna konstaterar att i dag får personer med funktionshinder inte behålla sin personliga assistans efter att de fyllt 65 år. De anser att rätten till personlig assistans skall kvarstå även efter 65- årsdagen. Motionärerna vill också införa en rätt till korttidsvård och dagverksamhet i socialtjänstlagen och att rätten till individuella planer förs in i lagen. I motion Fi68 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tydligare redovisning av den enskildes valmöjligheter inom äldreomsorgen (yrkande 5). Motionärerna anför att olika alternativ inte erbjuds utan att den enskilde hänvisas till det av kommunen beslutade alternativet, oavsett om detta upphandlas av privat entreprenör eller är i kommunal drift. Av regeringens skrivelse om den kommunala verksamheten framgår att nära hälften av dem som avsagt sig hemtjänst gjort det på grund av missnöje med kvalitet eller avgifter och att de kände att de hade litet inflytande själva. Detta måste, enligt motionärerna, tas som ett viktigt underlag i den framtida planeringen av äldreomsorgen och bl.a. leda till att tydligare redovisning av den enskildes valmöjligheter görs. I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att utöver regeringens förslag om ett nationellt mål för äldreomsorgen tillföra ett mål för boendet (yrkande 6) och att riksdagen hos regeringen begär förslag till nationell norm för personaltäthet inom särskilt boende för äldre (yrkande 7). Motionärerna ställer sig bakom regeringens förslag till mål för äldrepolitiken men anser att det bör tillföras ytterligare ett mål för de äldres boende. De äldre skall ha rätt till eget rum i särskilt boende, men ingen skall tvingas till det. Detta mål tydliggör för kommunerna hur viktigt boendeplaneringen är för att de övriga målen skall kunna nås. Vidare understryker motionärerna att det finns ett klart samband mellan den medicinska omvårdnaden och tillgången till kvalificerad medicinsk personal. Enligt motionärernas uppfattning är personaltätheten och personalutbildningen grunden i en god äldreomsorg och utgör ett kvalitetsbegrepp som går att mäta. Motionärerna föreslår därför att regeringen får i uppdrag att återkomma med en nationell norm för personaltäthet inom särskilt boende för äldre. I samma motion yrkas också att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att se över åldersgränser och arbetstider i en föränderlig framtid (yrkande 8) och att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot diskriminering på grund av ålder (yrkande 9). Motionärerna anför att den ökande medellivslängden betyder att antalet vårdbehövande ökar men också att antalet äldre som gärna fortsätter ett aktivt förvärvsliv ökar. Åldersgränserna kommer därmed att behöva diskuteras, inte bara inom arbetslivet, utan även t.ex. hur länge man skall erhålla personlig assistans, bilstöd osv. Det är en paradox, anför de, att vi blir piggare och lever längre samtidigt som allt fler bränns ut i förtid. En kortare arbetstid och därmed ett lugnare tempo skulle bidra till att fler skulle kunna vara kvar längre i arbetslivet. Försörjningsbördan skulle fördelas jämnare över generationerna samtidigt som fler skulle finna delaktighet i samhällslivet. En utredning bör därför tillsättas som får i uppdrag att se över åldersgränser och arbetstider i en föränderlig värd. Regeringen tar i propositionen upp attitydernas betydelse och påpekar att attityder inte enkelt låter sig påverkas genom politiska beslut. Motionärerna delar denna uppfattning men anser att den lagstiftande församlingen ibland måste gå före för att påverka samhällets attityder. En lag som förbjuder diskriminering på grund av ålder kan långsiktigt påverka samhällets attityder, anför de. I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att ett tillägg bör göras till de nationella målen för äldrepolitiken med lydelsen ?att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag samt ha rätt att kunna välja boende utifrån innehåll i boendets utformning? (yrkande 1). Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur valfriheten för äldre i de särskilda boendeformerna skall kunna tryggas (yrkande 5). Tillkännagivande begärs om att kooperativ och stiftelser bör ges samma ekonomiska förutsättningar som kommunala boendeformer (yrkande 6). Motionärerna anser att de nationella mål som föreslås är helt oantastliga med vill ha ett tillägg om att äldre skall kunna välja sitt boende och innehållet i boendets utformning. De anser vidare att en av de största bristerna i de särskilda boendeformerna är de äldres bristande möjligheter att via aktiv brukarmedverkan kunna påverka utformningen av boendet. Det saknas också möjlighet att få vara med och påverka vilka man vill leva tillsammans med under de sista åren av sitt liv. Ett boende med utgångspunkt i var och ens språk, livsstil eller handikapp borde få vara en mänsklig rättighet, anför de. Ett steg på vägen är att skapa förutsättningar för kooperativ, stiftelser och andra att få samma ekonomiska förutsättningar som kommunala boendeformer. I samma motion begärs också tillkännagivande om äldres rätt till fortsatt bistånd enligt LSS även efter 65 års ålder (yrkande 8). Motionärerna anser att den som haft rätt till personlig assistans före 65-årsåldern självklart skall ha rätt till det även efter pensioneringen. De frågar sig hur det är tänkt att de nationella målen för äldrepolitiken skall kunna tillförsäkras även denna grupp. I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om att begreppet ?värdighetsgaranti? skall skrivas in i den nationella planen (yrkande 1). Det hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en värdighetsgaranti (yrkande 2). Vidare begärs tillkännagivanden om valfrihet i boende och hemtjänst (yrkande 3), om avskaffande av diskriminerande åldersgränser (yrkande 5) och om den parlamentariska äldreberedningens uppgift att utvärdera ädelreformen (yrkande 7). Motionärerna uppskattar att regeringen valt FN:s 46:e generalförsamlings resolution med en deklaration med principer för äldre personer från 1991 att utgöra grund för de nationella mål som föreslås. Begreppet ?dignity? har översatts med svenskans respekt. Motionärerna anser att begreppet ?värdighet? passar bättre. Respekten för äldre och deras behov av en klok äldrepolitik rymmer alla FN-begreppen i sammanhanget: oberoende, vård, självförverkligande samt värdighet. Det är ett av skälen till att motionärerna föreslår att en ?värdighetsgaranti? skall skrivas in i den nationella planen. Värdighetsgarantin bör innehålla följande moment: Det skall finnas en läkare, helst en geriatriker, knuten till varje enhet som betecknas som särskilt boende. Det skall finnas skilda vårdenheter för senildementa och psykiskt friska. Det skall finnas eget rum eller egen bostad för alla som så önskar. Kommunen skall planera äldreboendet så att den enskilde kan bo kvar i den kommundel han/hon bott tidigare. Det skall klart uttalas att ingen skall behöva ligga och vänta innan en blöja byts. Det skall finnas tillräckligt med personal för att mata och hjälpa till med att dricka. Det skall finnas tillräckligt med personal för att ge en säker och trygg omvårdnad, dvs. den enskilde skall få känna sig ompysslad, observerad och personligt tilltalad några minuter varje förmiddag och eftermiddag. Det skall finnas tillräckligt med personal så att de som så orkar hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och dessutom får komma ut i andra miljöer än det egna rummet. Ideella insatser skall tas till vara. Det skall finnas så god tillgång till personal att ingen skall behöva dö i ensamhet. Bland de nationella målen lyfter regeringen fram att de äldre skall ha tillgång till en god vård och omsorg. Detta exemplifieras med att äldre så långt möjligt skall ges möjlighet att bo kvar hemma så länge som de själva önskar. Motionärerna hänvisar till att verkligheten ser helt annorlunda ut. Det finns långa köer till särskilda boendeformer och att bristen på valfrihet för de äldre när det gäller boendet är uppenbar. Det måste, anför de, vara den enskildes efterfrågan av en viss vård eller ett visst boende som skall styra, inte huvudmännens uppfattning om vad som är mest lämpligt. Regeringen skriver vidare att attityderna till de äldre måste ändras och att det i dag finns många skrivna och oskrivna regler som stänger ute de äldre från samhällslivet. Motionärerna instämmer och vill samtidigt påminna om den åldersdiskriminering som riksdagens majoritet gör sig ansvarig till när den låter 65-årsåldern utgöra en definitiv gräns för LSS samt för rätten att verka som privatpraktiserande läkare respektive tandläkare. Motionärerna, som anser att vård och omsorg tillhör samhällets huvudfrågor, finner det anmärkningsvärt att Socialdepartementet inte funnit motiv att låta äldrevården efter ädelreformen utvärderas av en parlamentarisk kommitté. Nu föreslår regeringen att en parlamentariskt sammansatt äldreberedning skall tillsättas med uppgift att tillsammans med äldreprojektet initiera, samordna och följa aktiviteter i samband med Sveriges deltagande i FN:s internationella år för äldre - 1999. Motionärerna utgår från att beredningen även kommer att få arbeta med utvärdering av äldrevården efter ädelreformen. I motion So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs en utvärdering av ädelreformen (yrkande 2). Socialstyrelsens rapporter om ädelreformen är viktiga, anför motionärerna. Ansvaret för gamla och sjukas trygghet ligger dock på politikernas bord. Kristdemokraterna har tidigare krävt att regeringen skulle tillsätta en parlamentarisk utredning som utvärderar ädelreformen och som får uppdrag att visa på lösningar som garanterar kvaliteten inom all äldreomsorg. Detta krav står kvar, anför motionärerna. I samma motion yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om synen på ålderdom och en generell uppvärdering av livserfarenhet (yrkande 4). Motionärerna anser att värdet av erfarenhet och visdom som den äldre generationen har skaffat sig under ett långt liv inte uppskattas så som det borde. Samhället saknar en grundläggande respekt för ålderdomen. Motionärerna anser att ett tillvaratagande av den äldre generationens livserfarenheter vore en allmän kvalitetshöjning som skulle underlätta livet för många. I motionen yrkas också att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för att motverka diskriminering av äldre i vården (yrkande 3). Motionärerna refererar till en undersökning som bl.a. Inger Gretzer, biträdande överläkare på Sabbatsbergs medicinklinik, och Lars Halldin, geriatrisk överläkare, medverkat i och anser att det i det tysta håller på att växa fram en åldersgräns på 65 år inom sjukvården och hävdar att de äldre inte behandlas lika bra som de yngre. Motionärerna anser också att åldersgränsen 65 år för rätt till personlig assistans innebär en diskriminering.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens uppfattning att nationella mål för äldrepolitiken skall läggas fast. Mångfalden av insatser och det faktum att flera huvudmän har olika ansvarsområden gör det önskvärt med nationella mål för äldrepolitiken. Samlade nationella mål som går över sektors- och lagområden gör att det gemensamma åtagandet blir tydligare. Målen gör det lättare att mobilisera gemensamma resurser. Effekten av samhällets insatser blir därmed större. Utskottet delar också regeringens uppfattning att det blir lättare att jämföra utvecklingen och att utkräva ansvar av de politiskt folkvalda. Nationella mål stärker därmed demokratin. De nationella målen skall ange inriktningen av äldrepolitiken. Att söka uppnå målen är sedan en uppgift inte bara för regering och riksdag utan också för kommuner, landsting, myndigheter, organisationer m.fl. Med utgångspunkt i målen bör kommunerna utarbeta lokala äldrepolitiska handlingsprogram. Utskottet finner det positivt att utgångspunkten för regeringens förslag till mål är den resolution som Förenta nationernas 46:e generalförsamling antog och som innehåller en deklaration med principer för äldre personer. De av regeringen föreslagna målen är att äldre skall - kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag, - kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, - bemötas med respekt, samt - ha tillgång till god vård och omsorg. Regeringen ger i propositionen en omfattande redovisning och konkretisering av vad målen innebär. Utskottet finner målen väl avvägda. Moderata samlingspartiet avvisar regeringens arbetsmetod att formulera långsiktiga mål för äldrepolitiken och därefter utveckla metoderna. Partiet vill i stället införa en allmän hälsoförsäkring. Detta skulle enligt motionen innebära att gränsdragningsproblemen mellan kommun och landsting upphör. Utskottet, som anser att nationella mål bör fastställas för äldrepolitiken, avvisar tanken på en försäkringslösning av äldreomsorgen. Utskottet anser också att äldreomsorgen skall vara demokratiskt styrd, att den skall vara solidariskt finansierad och att den skall vara tillgänglig efter behov och inte efter köpkraft. I en motion från Centerpartiet begärs ett tillägg till målen om vårdtagares rätt till identitet och social gemenskap. Utskottet, som delar motionärernas uppfattning att identitet och social gemenskap är angeläget, anser att målet om ett bibehållet oberoende för äldre liksom att de skall bemötas med respekt omfattar den enskildes rätt till egen identitet. Dessa mål tillsammans med målet att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället syftar också till att den enskilde skall kunna upprätthålla sina gamla eller utveckla nya sociala kontakter. Centerpartiet vill vidare skärpa det första målet så att det klart framgår att den enskilde skall ha rätt att påverka hur, var, hos vem och med vilket innehåll som omsorgen skall ges. Miljöpartiet begär ett tillägg om att äldre skall kunna välja boende utifrån innehållet i boendets utformning. Vänsterpartiet vill ha ett nationellt mål för boendet, innebärande att den enskilde skall ha rätt till eget rum i särskilt boende men att ingen skall tvingas till det. I flera motioner diskuteras också den enskildes rätt att välja omsorgsform och innehåll. Motionärerna begär tillägg i hälso- och sjukvårdslagen om rätten att välja, de föreslår införande av äldrepeng, säkerställande av konkurrens m.m. I propositionen föreslås att ett mål skall vara att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. Äldre skall kunna leva ett oberoende liv. Även de som blir helt beroende av exempelvis äldreomsorgens eller sjukvårdens insatser skall ges möjlighet att påverka sitt liv och sin vardag. Målet om god vård och omsorg konkretiseras på så sätt att äldre skall ha tillgång till vård och omsorg som passar honom eller henne. Här anförs att Sveriges allt mer mångkulturella karaktär reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med hänsyn till människors olika språk och ursprung. Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget att den enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges och att äldres kunskap och kompetens skall tas till vara. Utskottet vidhåller denna uppfattning som väl täcks av de mål regeringen föreslagit. Utskottet finner inte anledning att i de nationella målen skriva in en nationell norm för personaltätheten inom det särskilda boendet för äldre. Samtidigt vill utskottet understryka att det är nödvändigt att ha en god personalbemanning och en välutbildad personal för att kunna erbjuda en god kvalitet i vården och omsorgen. Flera kommuner och landsting har under senare år utvecklat olika former av kvalitetssäkring av vårdkedjan för äldre. Som exempel kan nämnas Örebro läns landsting som utarbetat en kvalitetsrevision av vårdkedjan för äldre mellan länssjukvård, primärvård och kommun. Utskottet förutsätter att detta arbete kommer att fortsätta i kommuner och landsting och att man även kommer att utforma konkreta handlingsplaner för äldreomsorgen på lokal nivå utifrån de nationella mål som fastställs. Kommuner och landsting kan samtidigt överväga om de vill fastställa någon form av garantier för omsorgen som några motionärer föreslår. Andra motionärer begär en särskild värdighetsgaranti. Följande moment föreslås ingå: Det skall finnas en läkare, helst en geriatriker, knuten till varje särskilt boende; det skall finnas skilda vårdenheter för dementa och för psykiskt friska och det skall finnas eget rum eller egen bostad för alla som önskar det. Utskottet delar motionärernas uppfattning att detta är angelägna moment. Utskottet anser det angläget att det finns en ansvarig läkare för varje särskilt boende. Utskottet återkommer strax till frågan om läkartillgången i det särskilda boendet. Vad gäller rätten till eget rum i det särskilda boendet har utskottet i yttrandet till finansutskottet över tilläggsbudgeten för år 1998 (1997/98:SoU8y) nyss tillstyrkt regeringens förslag om ett nytt anslag för bidrag till äldrebostäder m.m. Anslaget påskyndar utvecklingen mot goda boendemiljöer i det särskilda boendet. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det bör finnas skilda vårdenheter för dementa och psykiskt friska äldre. Detta ankommer dock på kommunerna att organisera. Utskottet anser dock inte att de av regeringen föreslagna målen bör kompletteras. Utskottet anser att riksdagen bör godkänna de av regeringen föreslagna målen för äldrepolitiken och avstyrker med det anförda motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena 6 och 7, So49 (kd) yrkandena 1-3, So50 (c) yrkandena 1 och 2, So51 (fp) yrkandena 2-4, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3, So431 (c) yrkande 5, So615 (m) yrkande 7, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5. Utskottet delar regeringens uppfattning liksom uppfattningen i några motioner att attityderna till äldre måste ändras och att äldres erfarenhet och kompetens bättre bör tas till vara. Många äldre deltar aktivt i föreningsliv och frivilligverksamhet liksom i politiska organisationer. Äldres vilja att aktivt delta i samhällsutvecklingen bör tas till vara. Målet måste vara att avlägsna obefogade åldersgränser. Det finns enligt utskottet ett stort behov av ett mera flexibelt förhållande till äldres yrkesarbete. En långsiktig förändring av regler, villkor och attityder är nödvändig. Något tillkännagivande till regeringen behövs dock inte med anledning av motionerna So48 (v) yrkande 8, So406 (m) yrkandena 1 och 3 och So423 (kd) yrkande 4. Motionsyrkandena avstyrks. Utskottet anser att det finns anledning för regeringen att i samband med budgetarbetet överväga åldersgränsen 65 år för rätt till personlig assistans. Vid införandet av rätten till personlig assistans begränsades rätten till assistans till personer under 65 års ålder. Motiven var statsfinansiella. I propositionen anfördes att ett viktigt syfte med personlig assistans för personer med omfattande och livslångt eller långvariga funktionshinder var att åstadkomma villkor som så långt som möjligt var likvärdiga med andra människors i motsvarande ålder. För personer över 65 år föreslogs stödet lämnas i form av andra stödinsatser enligt socialtjänstlagen. I propositionen förutsattes att övergången från personlig assistans till annan stödform skulle ske smidigt och med hänsyn till den enskildes önskemål om hur stödet skulle utformas. Socialstyrelsen har i sin slutrapport om handikappreformen konstaterat att 65- årsgränsen inneburit att de flesta personer med assistans som fyllt 65 år har fått andra kommunala insatser med mindre omfattning och/eller försämrad kontinuitet. Styrelsen har formulerat tre skäl till att hjälpen försämrats: LSS har högre ambition än socialtjänstlagen. Bedömningen har av ekonomiska skäl gjorts enligt socialtjänstlagen när den personliga assistansen inte längre bekostas av statlig assistansersättning. Kommunala regler för anhörig- anställningar har inneburit att vissa kommuner inte anställer anhöriga som själva är pensionärer. Reglerna kan också innebära att anhöriga bara anställs på halvtid eller möjligen trekvartstid. Styrelsen anser att det bör övervägas om personer som har personlig assistans skall få behålla denna efter 65 år. Bemötandeutredningen har i sitt betänkande SOU 1997:170 hänvisat till Socialstyrelsens rapport och konstaterat att personer som har personlig assistans i vissa kommuner får behålla denna även efter 65-årsdagen medan andra kommuner försämrar stödet. Utskottet anser att det är olyckligt att stödet inte är likvärdigt över hela landet och att omfattningen och kontinuiteten i stödet försämras för många när de fyller 65 år. Regeringen skall i budgetarbetet överväga om rätten till personlig assistans kan utvidgas så att den som erhållit assistans före 65 års ålder får behålla denna även efter 65- årsdagen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So48 (v) yrkande 9, So49 (kd) yrkande 5, So50 (c) yrkande 9, So51 (fp) yrkande 16, So52 (mp) yrkande 8, So423 (kd) yrkande 3 och Fi67 (m) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I några motioner tas frågan om en parlamentarisk utvärdering av ädelreformen upp. Utskottet konstaterar att ädelreformen fortlöpande utvärderas. Socialstyrelsen fick vid reformens införande ett uppdrag att följa verksamheten under de fem första åren. Hösten 1996 uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att följa reformen i ytterligare tre år. Uppdraget skall slutligt avrapporteras den 1 maj 2000. Den parlamentariskt sammansatta äldreberedning som regeringen avser att tillsätta kommer att arbeta med äldrefrågorna långsiktigt och strategiskt och med ett brett deltagande från de äldre själva, befolkningen som helhet, organisationer m.m. Beredningen kommer givetvis att ta del av och beakta de utvärderingar som gjorts och fortlöpande görs av ädelreformen. Något initiativ med anledning av motionerna So49 (kd) yrkande 7 och So423 (kd) yrkande 2 behövs inte. Motionsyrkandena avstyrks därmed.
Åtgärder för att utveckla äldrepolitiken
Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare I propositionen anförs att frågan om ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare bör utredas av den särskilde utredaren som har fått i uppdrag att se över vissa frågor som gäller socialtjänstlagen (1980:620) och socialtjänstens uppgifter (dir. 1997:109). Vissa äldre invandrare är i dag hänvisade till socialtjänsten på grund av att deras sammanlagda pensionsförmåner inte räcker till en godtagbar försörjning. Kraven för att få full pension är enligt huvudregeln att man skall ha arbetat i Sverige i 30 år alternativt varit bosatt här i 40 år. Problem uppstår ofta då äldre personer invandrat till Sverige utan eller med små pensionsrättigheter från landet de utvandrat från. Detta har medfört en ökad belastning på socialbidragssystemet. Regeringen anför att situationen är otillfredsställande och att det är viktigt att hitta en långsiktig lösning på detta problem, även om endast ett fåtal berörs. I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur äldre invandrares försörjning skall kunna tryggas genom ett försörjningsstöd hos försäkringskassan (yrkande 4). Motionärerna anser att ett försörjningsstöd bör införas där invandrare med otillräckliga inkomster från socialförsäkringar eller pensioner överförs till försäkringskassan. Där kan ärendehanteringen förenklas betydligt och minska belastningen på såväl individer som socialtjänst. Motionärerna vill poängtera att den här gruppen inte har några särskilda sociala problem utan att det är försörjningen som fattas dem.
Utskottets bedömning Utskottet anser det angeläget att behovet av ekonomisk trygghet för äldre invandrare får en långsiktig lösning på annat sätt än genom socialbidrag. Riksdagen har tidigare givit regeringen detta till känna (prop. 1992/93:7, 1992/93:SfU4, rskr. 69). Regeringen aviserar nu att frågan skall utredas av den nya socialtjänstutredningen. Något ytterligare tillkännagivande i frågan behövs inte. Motion So52 (mp) yrkande 4 avstyrks därmed.
Bättre samverkan, ledning och organisation I propositionen anförs att mot bakgrund av resurstillskottet till kommuner och landsting under åren 1997-2000 så förutsätter regeringen att kommuner och landsting tar ansvar för att genomföra effektiva åtgärder som förbättrar samverkan i syfte att åstadkomma en högre kvalitet i vård och omsorg. Regeringen kommer att noga följa arbetet bl.a. genom Socialstyrelsen och avser att återkomma med förslag till åtgärder om så bedöms nödvändigt. De brister i samverkan mellan huvudmännen som fortfarande kvarstår leder till ojämn kvalitet, försämrad kontinuitet i samhällets insatser och därmed till otrygghet för berörda personer. Enligt regeringen bör samverkan mellan de olika huvudmännen stärkas och fördjupas. Regeringen bedömer att resurs- tillskottet i form av höjningen av statsbidragen ger förutsättningar för kommuner och landsting att vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra samverkan inom äldreomsorgen. I Socialstyrelsens årsrapport 1996:9 vad avser äldreuppdraget konstateras att de sammantagna konsekvenserna av omstruktureringen, resursknappheten och det ökade vårdbehovet har medfört stora svårigheter för kommunerna att leva upp till sitt hälso- och sjukvårdsansvar. Samtidigt konstateras brister vad avser landstingens insatser och då inte minst när det gäller läkarnas medverkan i vården av personer i särskilt boende. I propositionen anförs att en rad åtgärder nu vidtas i kommuner och landsting för att förbättra och säkra kvaliteten i det medicinska omhändertagandet. Bl.a. beslutade Landstingsförbundets styrelse i december 1997 att framhäva vikten av att läkarförsörjningen i det särskilda boendet löses på ett fullgott sätt. Svenska Kommunförbundets styrelse har tillsatt en särskild äldreberedning som arbetar under åren 1997 och 1998. Uppgiften är att ge förslag till hur en god kvalitet i vården och omsorgen om äldre skall kunna bibehållas trots växande behov och begränsade resurser. I många landsting och kommuner pågår arbete med att utveckla olika former av samverkan. I propositionen ges flera exempel på detta arbete. Regeringen anser att vissa uppgifter tyder på att kommunernas betalningsansvar för dem som bedöms medicinskt färdigbehandlade ibland kan verka alltför starkt som incitament för flyttning från sjukhus. Framför allt gäller det att gamla inte får tid att vänja sig vid tanken på att återvända till hemmet och där få vård och stöd, eller till ett särskilt boende. Det har även förekommit att hemskrivning har skett utan att äldreomsorgen och primärvården varit informerade, vilket enligt regeringen är helt oacceptabelt. Det är viktigt att de kommunala funktionerna kring en utskriven patient samordnas så att denne får en klar och tydlig information och att de olika aktörernas planerade insatser sker som det är avsett. Ytterligare områden där förbättringar måste göras och där en ökad samverkan mellan huvudmännen är grundläggande är läkemedelsanvändningen och rehabiliteringen av äldre, anförs det. I propositionen fastslås att läkarmedverkan i äldreomsorgen är landstingets uppgift. Regeringen välkomnar de initiativ som nu tagits av Landstingsförbundet för att omprioritera läkarresurerna för insatser inom äldrevården. De förbättrade läkarinsatser som det nu finns anledning att se fram emot behöver, enligt propositionen, särskilt omfatta en systematisk uppsökande verksamhet gentemot de oftast sjuka gamla som finns i den institutionella äldreomsorgen. Läkarmedverkan kommer också att behöva dimensioneras för de behov som finns i hemsjukvården. Först sedan hemsjukvården också har tillgång till jourläkare som ingår i arbetslaget kring den sjuke, kan hemsjukvårdsmodellen anses vara välfungerande, anför regeringen. Regeringen understryker i propositionen kommunernas och landstingens ansvar för att se till att samverkan kommer till stånd så att önskvärda förbättringar av vården och omsorgen kan ske. Socialstyrelsen kommer att ges i uppdrag att redovisa de kommuner och landsting som inte vidtagit åtgärder för att förbättra sin samverkan, anförs det. Regeringen bedömer att de lagliga förutsättningarna för samverkan mellan kommun och landsting bör stärkas ytterligare. Regeringen avser därför att snarast se över frågan om gemensamma nämnder m.m. inom vårdområdet med inriktning att nödvändiga förändringar i lagstiftningen skall gälla fr.o.m. år 1999. I överenskommelsen den 30 april 1998 mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m. framhålls betydelsen av att uppmärksamma de äldres behov i hälso- och sjukvården. Genom att prioritera insater till äldre i hela vårdkedjan, kan utrymme skapas för bättre tillgänglighet för alla. Landstingen kommer därför att ta särskilda initiativ för att ytterligare förstärka samverkan med kommunerna. Landstingen utlovar också en utökad satsning på att lösa de problem som finns i dag med bristande läkartillgång inom äldreomsorgen. Därvidlag behöver läkartillgången i eget boende och i särskilda boendeformer särskilt uppmärksammas och stödjas, anförs det. I överenskommelsen antecknas att parterna är överens om att under åren 1998-1999 göra en kraftsamling för att förbättra tillgängligheten. Landstingen åtar sig att påtagligt minska väntetiderna både för besök och behandling. Patienterna skall överlag finna väntetiderna inom vården rimliga. Parterna är vidare överens om att under år 1998 närmare klarlägga de praktiska, organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna för en utvidgad vårdgaranti. I sammanhanget måste också utrönas hur en sådan garanti förhåller sig till de av riksdagen fastställda riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Även landstingens resurssituation har avgörande betydelse, enligt parterna. I motion So43 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om ett sjukhemsprogram (yrkande 10). Socialstyrelsen som fick i uppdrag att utvärdera följderna av ädelreformen har i samtliga sina årsrapporter pekat på brister i rehabilitering och medicinsk vård vid sjukhemmen, anför motionärerna. De anser att det nu behövs ett sjukhemsprogram för att rätta till de uppenbara bristerna i denna vårdform. Grundprinciperna för sjukhemsprogrammet är följande: De gamla människor som i dag bor på sjukhem och är i behov av omfattande medicinsk vård måste erkännas vara patienter. En medicinskt totalansvarig läkare, helst med geriatrisk kompetens, bör knytas till varje sjukhem för att säkerställa regelbunden tillsyn och god vårdplanering för varje patient, stöd och fortbildning för personalen och även för den kvalitetssäkring som ständigt måste fortgå inom vården. Avgifter, inkluderande läkarvård och medicin, lika med dem som erläggs vid vistelse på sjukhus skall införas. Ett statligt tillsynsansvar skall åläggas Socialstyrelsen, fram till dess att den av Moderata samlingspartiet föreslagna Medicinalstyrelsen är inrättad. I samma motion begärs också ett tillkännagivande om återinförande av vårdgarantin (yrkande 11). Den borgerliga regeringen fattade hösten 1991 beslut om att införa en vårdgaranti gällande ett antal sjukdomar, anför motionärerna. Vårdgarantin innebar att patienter hade rätt att få erbjudande om operation/behandling inom tre månader. Garantin i kombination med ett omfattande förnyelsearbete i de borgerligt styrda landstingen, kopplat till husläkarsystemet och den fria etableringen för läkare och sjukgymnaster innebar att vårdköerna snabbt försvann. Regeringen har återigen monopoliserat all sjukvård. Köerna till operationer och behandlingar växer igen. Motionärerna anser att vårdgarantin snarast bör återinföras. Förhandlingar bör inledas mellan staten och Landstingsförbundet med detta som utgångspunkt. Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext. I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om ett samlat läkaransvar på sjukhemmen (yrkande 6), om ett samlat kommunalt ansvar för äldrevården (yrkande 7) samt om sjukhemmen (yrkande 13) och om sjukhusvården (yrkande 14). Vidare begärs att riksdagen beslutar införa en vårdgaranti för alla i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 15). Motionärerna anför att huvudmannaskapet för äldrevården och äldreomsorgen är överfört till kommunerna men att gränsdragningarna är svåra i fråga om vad som skall hänföras till sjukvård respektive äldreomsorg. Många människor far illa medan kommun och landsting diskuterar vem som har ansvaret för vad, exempelvis rehabiliteringen av de gamla. Motionärerna anser att huvudmannaskapet bör ses som ett yttersta ansvar för att alla har tillgång till nödvändig vård eller omsorg, men verksamheten skall kunna bedrivas av många olika vårdgivare på lika villkor. De anser vidare att den slutna somatiska akutsjukvården är ett av samhällets viktigaste stöd för att äldre skall kunna fortsätta att bo hemma så länge som möjligt. Antalet platser får inte minskas om det går ut över de äldres behov av sjukvård. Ädelutvärderingen visar att utskrivning från akutsjukvård ibland sker efter så korta vårdtider att patienten måste tas in igen nästan omgående. Detta är varken humant eller kostnadseffektivt och inte värdigt ett civiliserat samhälle. Motionärerna vill också återinföra vårdgaranti för att råda bot på de allt längre köerna inom vård och behandling. De anser att det måste finnas en ansvarig läkare i det särskilda boendet som också har ansvar för vårdplanering och utbildning av personalen. Detta hindrar inte att patienterna har egna och av dem själva valda läkare. Även med en god hemsjukvård och väl fungerande ålderdomshem så kommer behovet av permanent vård vid sjukhem att finnas kvar, anser motionärerna. De anser att patienterna måste erbjudas en mer hemlik miljö i mindre sjukhem med god omvårdnad och behandling och att det måste vara patientens val om han vill bo i eget rum eller tillsammans med andra. Med allt fler invandrare kan det också finnas behov av sjukhem där särskilt invandraraspekten beaktas. Personer med samma språkgrupp bör erbjudas att bo tillsammans på servicehus, vård- eller sjukhem. Detta skapar trygghet. Vid sjukhemsboendet dominerar vård och omsorg så kraftigt att det bör likställas med sjukhusvård varför avgiftsuttaget bör anpassas till detta, anförs det. Också i motion So253 av My Persson (m) begärs tillkännagivande om läkartillgången på sjukhemmen. Motionären konstaterar att en effekt av ädelreformen blev att den fasta läkartillgången på många sjukhem minskade eller helt upphörde. Avsaknaden av en för sjukhemmets samtliga patienter ansvarig läkare med en medicinsk helhetssyn har gjort att kvaliteten i det medicinska omhändertagandet har försämrats. Det är enligt motionären nu hög tid att regeringen på lämpligt sätt säkerställer att god och likvärdig medicinsk vård ges till alla gamla på våra sjukhem genom att tillse att det vid varje sjukhem finns en läkare med geriatrisk kompetens. I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om samverkan för en ny mellanvårdsform (yrkande 5) och om medverkan i beslutsprocessen i kommuner och landsting (yrkande 6). Ett stort problem är att vårdtagare som är medicinskt färdigbehandlade inom akutsjukvården fortfarande kan vara mycket vårdkrävande, anför motionärerna. Tidigare, när vårdtiderna var längre, kunde patienten få en större del av sin rehabilitering inom sjukvården även om det inte krävdes ytterligare medicinska insatser. En väg för en mjukare övergång till den kommunala omsorgen är att inrätta en mellanvårdsform i avvaktan på kommunal omsorg. Detta bör vara en gemensam uppgift för kommuner och landsting, anförs det. Motionärerna anser också att kommun och landsting bör ha ett intresse av ett väl utvecklat samarbete med pensionärsorganisationerna. Pensionärsorganisationernas kunskap och engagemang bör komma in i ett tidigare skede av beslutsprocessen. Även vårdtagarna bör vara med i processen och beslut kan ibland i sin helhet överlåtas till de boende. I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medicinska insatser inom äldreomsorgen (yrkande 1). Motionärerna pekar på att husläkarreformen gav de äldre möjlighet att behålla sin läkare även sedan de flyttat till särskilt boende. Detta innebär samtidigt att många olika läkare har ansvar på samma institution. Motionärerna anser att läkarnas åtagande gent-emot de äldre inte enbart bör innebära en konsultativ uppgift eller en enstaka vårdinsats utan ett fortlöpande ansvar för den enskildes medicinska vård. I detta ansvar bör också ingå att delta i vårdplanering samt handledning av annan vård- och omsorgspersonal. Detta försvåras när varje boende har sin egen läkare. Socialutskottet har påtalat att de minskade medicinska insatserna och kompetensen i särskilda boendeformer bör ses över. Motionärerna understryker att det är angeläget att frågor kring de medicinska insatserna i samarbete med Landstings- och Kommunförbunden löses skyndsamt. I motion So317 av Rigmor Ahlstedt (c) begärs tillkännagivande om kostnadsansvaret när patienten vårdas i hemmet med s.k. sjukhusansluten vård. Motionären anför att det råder oklarhet om vem av huvudmännen, landstinget eller kommunen, som har kostnadsansvar vid sjukhusansluten hemsjukvård. Regeringen bör därför få i uppdrag att utreda och komma med förslag till ändringar som innebär att ansvaret för hemsjukvården tydliggörs. I motion So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (båda c) tas frågan om ett sammanhållet huvudmannaskap för hemsjukvården upp (yrkande 3). Motionärerna konstaterar att drygt hälften av landets kommuner har övertagit ansvaret för hemsjukvården och omsorgen i sin helhet. Motionärerna anser att ett sammanhållet huvudmannaskap för hemsjukvården är att föredra. Det ger en bättre kontinuitet när samma personer svarar för vårdinsatserna. Samverkansstrukturen blir mer välutvecklad vid ett sammanhållet huvudmannaskap. I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mer resurser till omsorgen (yrkande 1). I propositionen pekar regeringen ut en rad områden där det behövs mer insatser för att klara en värdig och kvalitativt högtstående äldreomsorg. Motionärerna oroas dock av att socialdemokratiska kommunalpolitiker i stället kommer att placera en del av pengarna i de kommunala bostadsbolagens svarta hål. Folkpartiet liberalerna är det enda parti som hittills krävt en öronmärkning av pengarna. På sikt är det dock den ekonomiska tillväxten som är avgörande för hur välfärden skall kunna bevaras och utvecklas. Motionärernas ekonomiska politik, inriktad på bättre företagsklimat, jobbstimulerande reformer, sänkning av tillväxthämmande skatter, EMU-medlemskap m.m. skulle innebära att kommunernas skattebas växer snabbare. I samma motion begärs också tillkännagivanden om en fungerande vårdkedja (yrkande 5), om hemsjukvård (yrkande 6), om fler hembesökande läkare och sjuksköterskor (yrkande 10), om behovet av kontaktläkare (yrkande 11) och om att husläkarlagen skall återinföras (yrkande 15). Motionärerna anför att brister i rehabiliteringen ofta består i brister i den s.k. vårdkedjan. Färdigbehandlade patienter i sjukvården får ofta vänta alldeles för länge innan nästa led i vårdkejdan tar över: sjukgymnastiken, hjälpmedelscentralen eller hemtjänsten står inte alltid beredd den stund patienten skrivs ut från sjukhuset. För att primärvården skall kunna överta patientansvaret efter utskrivningen från sjukhuset måste medicinska fakta och mål överföras från den patientansvarige sjukhusläkaren. Motionärerna vill också återinföra husläkarlagen. Husläkarna skall fungera som en övergripande organisation för all läkarkontakt inom primärvården för de äldre. Det behövs också större inslag av rörlig läkarverksamhet. Både lasaretts- och husläkarna måste se över vilka funktioner som praktiskt går att föra ut från den egna institutionen till patientens hem, anförs det. Motionärerna vill också införa en form av kontaktläkare. Genom regelbundna kontakter skall läkare bistå det särskilda boendets ledning med allmänna medicinska råd. De pensionärer som så önskar skall kunna få denna läkare som sin husläkare. Kontaktläkaren skall förstärka både den i hemmet utförda sjukvården och säkerställa nödvändiga kontakter med sjukhuset. Genom att införa fasta telefontider, på telefonnummer och tider som inte konkurrerar med övriga patientgrupper, kan många problem lösas för både distriktssköterskan och kontaktläkaren, anför motionärerna. I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om en fungerande vårdkedja (yrkande 2), dels om bättre läkarkontakt på ålderdomshem och sjukhem (yrkande 3), dels om utbyggd hemvård (yrkande 4) och dels om att korta vårdköerna (yrkande 7). Äldre människor som behöver vård är ofta i behov av hjälp från mer än en klinik och också av stöd och hjälp i hemmet efter sin vistelse på sjukhus, anför motionärerna. De anser det därför viktigt att bygga upp en fungerande kedja av insatser och en fungerande samverkan mellan de personer som har eller har haft vårdansvaret. Personalen i äldreomsorgen behöver få snabbare och tydligare information från sjukhusen. Informationen bör vara skriftlig. Om patienten har omfattande vårdbehov är det nödvändigt med en gemensam vårdplanering. Utvecklingen av hemsjukvården bör ske i nära samarbete mellan primärvården, sjukhusens specialistkliniker, med geriatriken och med kommunernas hemtjänst och äldreomsorg. Det är vidare angeläget att hemsjukvården kan erbjuda god smärtlindring. Slutligen vill motionärerna ha en vårdgaranti som omfattar läkarbesök och behandling. Motionärerna anser att det till varje ålderdomshem och sjukhem bör knytas en läkare som har ansvar för att regelbundet besöka ålderdomshemmet eller sjukhemmet och se till att de äldre som bor där får god medicinsk vård. Det kan vara en husläkare eller en geriatriker. Ålderdomshemmen och geriatriken bör upprätta nära kontakter med varandra. Det bör vara möjligt att i många fall få bedömning och vård i det egna boendet. Vidare kan geriatriskt utbildade sjuksköterskor höja kvaliteten på vården och omsorgen i det särskilda boendet. Kommunerna bör därför tillsammans med landstingen utarbeta en strategi för att höja sjuksköterskornas kompetens. I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om begreppet ?medicinskt färdigbehandlad? (yrkande 3) och om rehabilitering (yrkande 4). Motionärerna anser också att begreppet ?medicinskt färdigbehandlad? måste utmönstras ur språkbruket inom vården. Människor skall ha rätt till vård även om de är svårt sjuka och ibland inte har så lång tid kvar att leva. Vidare anför de att landstingen och kommunerna måste förstärka sitt nära samarbete så att rehabiliteringsplatser finns i nära anslutning till medicinklinikerna. Rehabiliteringsarbetet behöver utvecklas. Vänsterpartiet har i tidigare motioner föreslagit att professurer inrättas i rehabilitering. Motionärerna anser att regeringen skall återkomma med förslag om detta i budgetpropositionen. I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i regelsystemet att uttrycket ?medicinskt färdigbehandlad? tas bort ur lagstiftningen (yrkande 2). Motionärerna anför att de äldre numera är sjukare när de lämnar sjukhusen än före ädelreformen. Trots att de anses ?medicinskt färdigbehandlade? kan deras behov av kvalificerad vård vara lika stort som under sjukhustiden. Men kommunerna har varken råd att låta dem var kvar på sjukhusen eller att ge dem den vård de behöver hemma. På så sätt drabbas de gamla hårdare än andra av nedskärningarna. I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs tillkännagivande om en bättre äldreomsorg (yrkande 6). Motionärerna anser att äldreomsorgen befinner sig i kris och att omvårdnadsunderskottet är uppenbart. Även här hänvisas till att de äldre är sjukare när de lämnar sjukhusen och att kommunerna inte har råd att ge en god omvårdnad. Vänsterpartiet avsatte i sitt budgetförslag ytterligare resurser till kommunerna för att dessa skulle kunna ge de äldre en god omvårdnad. I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontaktmannaskap i såväl kommuner som landsting som ett led i att skapa välfungerande vårdkedjor (yrkande 7). Motionärerna anför att den enskilde patienten måste vara utgångspunkten för att organisera välfungerande vårdkedjor. Ett sätt är att via kontaktmannaskap såväl i kommun som i landsting organisera ett trepartssystem, där ansvaret aldrig kan lämnas utan att nästa part tagit vid. I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landstingens insatser vad gäller rehabilitering av kvarboende äldre (yrkande 28). Landstingen har i uppdrag att ställa rehabiliteringsinsatser till förfogande för äldre i hemmen, anför motionärerna. Efter ädelreformen och psykiatrireformen har landstingen enligt motionärernas uppfattning inte tagit ett helhjärtat ansvar för detta. En översyn av landstingens insatser på detta område vore ur kvalitetssynpunkt värdefull. I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om gemensamma nämnder mellan kommuner och landsting (yrkande 8). Att det finns behov av fördjupad samverkan mellan kommuner och landsting som har ett gemensamt huvudmannaskap i fråga om äldrevård och äldreomsorg är en uppfattning som delas av de flesta, anför motionärerna. Gemensamma nämnder mellan kommuner och landsting kan vara ett sätt att öppna för ett vidgat politiskt samarbete. Motionärerna vill dock förorda direkt samarbete över huvudmannaskapsgränserna. Ansvaret blir tydligare och sammanträdeskostnaderna lägre. Tydligt ansvar och lägre administrativa kostnader gagnar vården. I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att geriatriker knyts till sjukhemsverksamheten (yrkande 11). Motionärerna anser att det är ett oeftergivligt krav att en geriatriker knyts till sjukhemsverksamhet och att äldre därmed får kompetent medicinsk tillsyn. I samma motion yrkas också att riksdagen beslutar avskaffa begreppet ?klinikfärdig? (yrkande 12). Motionärerna anför att det i gränslandet mellan sjukvårdens medicinska ansvar och socialtjänstens boende- och omvårdnadsansvar inte får finnas administrativa gränser som drabbar patienten. Det måste finnas utrymme för flexibla och individuella lösningar för att tillförsäkra patienten trygghet. I motion So418 av Rose-Marie Frebran och Gullan Lindblad (kd, m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre reumatikers behov av vård och rehabilitering. Många äldre har förutom de normala ålderssymtomen också en kronisk sjukdom, anför motionärerna. De oroas av att utvecklingen inom äldreomsorgen visar att äldre alltmer betraktas som en homogen grupp. Detta leder till minskade möjligheter till specialiserad sjukvård och rehabilitering vad gäller grundsjukdomen. Motionärerna anser att det är viktigt att frågan om äldres behov av rehabilitering beaktas i det kommande samarbetet mellan försäkringskassa, kommun och landsting.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens uppfattning att den omfattande höjningen av det generella statsbidraget ger förutsättningar för kommuner och landsting att vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra samverkan inom äldreomsorgen. Betydelsen av att uppmärksamma de äldres behov i hälso- och sjukvården framhålls också i överenskommelsen den 30 april 1998 mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m. Genom att prioritera insater till äldre i hela vårdkedjan, kan utrymme skapas för bättre tillgänglighet för alla, anförs det. Landstingen kommer att ta särskilda initiativ för att ytterligare förstärka samverkan med kommunerna. Landstingen utlovar också en utökad satsning på att lösa de problem som finns i dag med bristande läkartillgång inom äldreomsorgen. Därvidlag behöver läkartillgången i eget boende och i särskilda boendeformer särskilt uppmärksammas och stödjas, anförs det. I december 1997 fattade Landstingsförbundets styrelse ett beslut om att framhäva vikten av att läkarförsörjningen i det särskilda boendet löses på ett fullgott sätt. Svenska Kommunförbundets styrelse har tillsatt en särskild äldreberedning som arbetar under åren 1997 och 1998. Uppgiften är att ge förslag till hur en god kvalitet i vården och omsorgen om äldre skall kunna bibehållas trots växande behov och begränsade resurser. Utskottet utgår från att de insatser som nu görs från olika håll kommer att leda till att samtliga särskilda boenden kommer att få tillgång till läkare som tar ett helhetsansvar för den medicinska vården, vårdplaneringen och handledningen av vård- och omsorgspersonal. Många kommuner och landsting har redan i dag överenskommelser om detta. Formerna för läkarkontakten kan komma att variera efter lokala förhållanden. Utskottet vill framhålla att det är önskvärt att läkarna har geriatrisk erfarenhet. Regeringen bör noggrant följa utvecklingen och vid behov skyndsamt återkomma till riksdagen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (fp) yrkande 11, So218 (kd) yrkande 11, So253 (m), So406 (m) yrkande 6, So433 (fp) yrkande 3 och So639 (c) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I motion So285 (v) yrkande 6 begärs ytterligare resurser till kommunerna för att kunna ge de äldre en god omvårdnad. Motionen är tillgodosedd genom förslaget om resursförstärkningar till kommuner och landsting. Motionen avstyrks. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är det generella bidraget till kommuner och landsting som skall höjas och vill inte återinföra riktade bidrag. Motion So51 (fp) yrkande 1 avstyrks därmed. Utskottet anser att de medicinska insatserna vid sjukhemmen bör förstärkas men anser inte att något särskilt sjukhemsprogram behövs. Motionerna So43 (m) yrkande 10 och So406 (m) yrkande 13 avstyrks därmed. Kommunerna har i dag betalningsansvar för de patienter som bedöms som medicinskt färdigbehandlade. I propositionen redovisas att det finns uppgifter som tyder på att betalningsansvaret ibland kan verka alltför starkt som incitament för flyttning från sjukhus och att äldre inte alltid får tid att vänja sig vid tanken på att återvända till hemmet eller till det särskilda boendet för att där få vård och stöd. Enligt överenskommelsen med staten kommer landstingen att ta särskilda initiativ för att ytterligare förstärka samverkan med kommunerna. På flera håll i landet utvecklas nu också s.k. mellanvårdsformer där kommuner och landsting delar på betalningsansvaret för patienter som är medicinskt färdigbehandlade vid sjukhus men som kan behöva omfattande omvårdnadsinsatser innan de återvänder till eget boende eller till det särskilda boendet. Utskottet ser mycket positivt på denna utveckling. Utskottet vill understryka att samverkan mellan kommuner och landsting i dessa situationer behöver utvecklas ytterligare och att särskild hänsyn därvid bör tas till de äldres önskemål. Det är vidare angeläget att de kommunala funktionerna kring en utskriven patient samordnas så att denne får en klar och tydlig information om de olika aktörernas planerade insatser. Socialstyrelsens Allmänt råd om informationsöverföring och samordnad vårdplanering (SOSFS 1996:32 (M och S)) ger vägledning för den gemensamma planeringen då en patient bedöms ha behov av insatser från den kommunala socialtjänsten eller annan vårdgivare efter sjukhusvistelse. I rådet betonas särskilt att patienter som befinner sig i livets slutskede och som samtidigt bedöms som medicinskt färdigbehandlade skall få stanna kvar på sjukhuset om detta är patienternas önskemål och det kan ge en ökad livskvalitet för den enskilde. Om patienten önskar att få vårdas i det egna hemmet eller i det särskilda boendet, bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten kunna bistå även denna önskan. Det är angeläget att underlätta samverkan mellan kommuner och landsting för att kunna erbjuda ett gott omhändertagande av de äldre. Det kan därför finnas skäl att skapa ytterligare förutsättningar för huvudmännen att själva välja den form av politiskt och administrativt ansvar för de här aktuella verksamheterna som de finner bäst gagnar samordning och samverkan. Utskottet har inget att erinra mot att regeringen ser över frågan om gemensamma nämnder m.m. inom vårdområdet med inriktning att nödvändiga förändringar i lagstiftningen skall gälla fr.o.m. år 1999. Utskottet anser inte att något initiativ behövs med anledning av motionerna So48 (v) yrkande 3, So49 (kd) yrkande 8, So50 (c) yrkande 5, So51 (fp) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So218 (kd) yrkande 12, So406 (m) yrkandena 7 och 14, So432 (v) yrkande 2, So433 (fp) yrkande 2. Motionerna avstyrks. Frågan om pensionärsorganisationernas inflytande i beslutsprocessen tas upp i en motion från Centerpartiet. Utskottet delar motionärernas uppfattning att pensionärsorganisationerna bör komma in tidigt i beslutsprocessen. Något initiativ med anledning av motionen behövs dock inte. Motion So50 (c) yrkande 6 avstyrks. Utskottet har tidigare konstaterat (1997/98:SoU12) att det under de senaste åren har skett en klar förskjutning mot en ökad andel öppen vård. Satsningar har skett bl.a. på utbyggnad av hemsjukvården och primärvården. Denna utveckling måste fortsätta. Utskottet bedömer att läkarmedverkan kommer att behöva dimensioneras för de behov som finns i hemsjukvården. Först när hemsjukvården har tillgång till jourläkare som ingår i arbetslaget kring den sjuke kan hemsjukvårdsmodellen anses välfungerande. En ökad samverkan mellan huvudmännen är också grundläggande för att kunna erbjuda en god rehabilitering av äldre. Härvid bör uppmärksammas att äldre personer kan ha behov av specialiserad sjukvård och rehabilitering för kronisk sjukdom och inte enbart för åldersrelaterade sjukdomar. I överenskommelsen mellan staten och landstingen anförs att primärvårdens roll i vården av de äldre sjuka måste tydliggöras. Samspelet med andra vårdgivare är härvid en nyckelfråga. Ökad samverkan mellan landstingen och kommunerna skall leda till bättre resultat för den enskilde, ökat stöd för anhöriga och bättre hushållning med gemensamma resurser. Även den öppna specialistsjukvården och sjukhusen har ansvar för att vårdkedjan fungerar i kopplingarna till kommuner och primärvård, anförs det. Utskottet anser inte att motionerna So48 (v) yrkande 4, So51 (fp) yrkandena 6, 10 och 15, So308 (mp) yrkande 28, So 317 (c), So418 (kd, m) och So433 (fp) yrkande 4 bör föranleda något initiativ från riksdagens sida. Motionerna avstyrks. Utskottet avstyrker även motion So431 (c) yrkande 3. I några motionsyrkanden tas frågan om en ändrad vårdgaranti upp. Utskottet har i sitt yttrande till finansutskottet över utvecklingen inom den kommunala sektorn (1997/98:SoU9y) åter uttalat uppfattningen att vårdgarantin i sin ursprungliga form har spelat ut sin roll. Den gamla vårdgarantin fokuserade på ett litet antal diagnoser. Några av dessa hade låg medicinsk prioritet. Vården av andra patienter med allvarliga åkommor kunde komma i andra hand när politikerna krävde att vårdgarantin skulle hållas. HSU 2000 anförde i betänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:154) att det fanns starka skäl att avstå från att lägga förslag om att tillgången till vård skall regleras genom tidsfrister i lag. Utredningen ansåg att man i stället borde bygga vidare på det system med överenskommelser mellan staten och landstingen som utvecklats inom ramen för Dagmaröverenskommelserna. I överenskommelsen mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999 antecknas att parterna är överens om att under åren 1998 och 1999 göra en kraftsamling för att förbättra tillgängligheten. Landstingen åtar sig att påtagligt minska väntetiderna både för besök och behandling. Patienterna skall överlag finna väntetiderna inom vården rimliga. Parterna är vidare överens om att under år 1998 närmare klarlägga de praktiska, organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna för en utvidgad vårdgaranti. I sammanhanget måste enligt parterna också utrönas hur en sådan garanti förhåller sig till de av riksdagen fastställda riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Även landstingens resurssituation har avgörande betydelse. Utskottet avstyrker motionerna So43 (m) yrkande 11, So406 (m) yrkande 15, So433 (fp) yrkande 7.
Rimligare avgifter I propositionen föreslås att socialtjänstlagens bestämmelser om avgifter för bl.a. äldre- och handikappomsorgen förtydligas när det gäller hur mycket pengar som skall förbehållas den enskilde. Härigenom skapas överensstämmelse mellan utformningen av själva bestämmelsen, lagstiftarens intentioner vid tillkomsten av bestämmelsen och den tillämpning som sker på de allra flesta håll i landet. Vidare föreslås en bestämmelse införas som tydliggör kommunernas skyldighet att jämka avgifterna för omsorgstagaren om det behövs för att den make/maka eller sambo som bor kvar i den tidigare gemensamma bostaden inte skall drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation. Motsvarande ändring föreslås när det gäller förbehållsbeloppet i den bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen som reglerar avgiftsuttaget. En följdändring föreslås i lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Avgifter för äldre- och handikappomsorg regleras i 35 § socialtjänstlagen (SoL). Från och med den 1 mars 1993 gäller för avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad, särskilda boendeformer för äldre, boende med särskild service för funktionshindrade eller annan liknande socialtjänst att kommunen får ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende får inte heller, tillsammans med vårdavgifter för hälso- och sjukvård, uppgå till så stora belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov. Vad som kan anses vara en skälig avgift är inte närmare definierat i den proposition som låg till grund för 1993 års ändring av avgiftsbestämmelserna (prop. 1992/93:129). I nu gällande lagstiftning finns inte heller någon precisering av vad som avses med självkostnad utan begreppet anknyter till den allmänna kommunalrättsliga princip som finns uttryckt i 8 kap. 3 b § kommunallagen (1991:900), och som anger att kommuner och landsting inte får ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommuner eller landsting tillhandahåller. Avgiftens storlek begränsas också av vad som i 35 § SoL anges som förbehållsbelopp för personliga behov. Regeringen hänvisar till att i propositionen 1992/93:129 om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen anges att den enskilde måste förbehållas tillräckliga medel för att kunna bekosta t.ex. privat utförd städning, hemhandling, snöskottning, fotvård m.fl. tjänster i det fall sådana tjänster inte inryms i det kommunala åtagandet. Personliga behov kan också omfatta kostnader för tandvård, läkarvård, läkemedel och hjälpmedel samt resor och övriga kostnader som möjliggör ett aktivt deltagande i samhällslivet. Vidare betonas vikten av att uppmärksamma situationen för make/maka till person som har dagvård, korttidsboende eller som flyttar till särskilt boende. Enligt den nämnda propositionen skall det vara möjligt för make/maka att bo kvar i den tidigare gemensamma bostaden med rimliga privatekonomiska villkor. Socialstyrelsen har hösten 1996 i sin rapport Äldreomsorgens avgifter (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:6) konstaterat att det finns brister som framför allt rör den enskildes skydd mot höga avgifter. Styrelsen konstaterar att ungefär var femte kommun har kvar de regler för förbehållsbeloppet så som dessa var reglerade före den 1 mars 1993. Några kommuner har fastställt en högre nivå. Lägst påträffade förbehållsbelopp för ensamstående 65 år och äldre var 896 kr och det högsta 1 856 kr. Cirka hälften av kommunerna har riktlinjer där det särskilt anges att hänsyn skall tas till kvarboende make/maka när ena parten bor i särskild boendeform och vad som skall gälla för en ensamstående som får dubbel bosättning vid flyttning till särskilt boende. Några kommuner har allmänt angett att jämkning skall kunna ske om individuella skäl föreligger. I ett par kommuner anges dock att detta skall ske restriktivt. I den nu föreliggande propositionen anför regeringen att nivån på förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en rimlig levnadsnivå. Det är kommunernas ansvar att se till att den enskilde erhåller sitt förbehållsbelopp och att en utredning görs om huruvida avgifterna skall jämkas eller ej med hänsyn till makes/makas behov. Ansvaret att ge kommunen kunskap om behov och situationer som gör att avgiften vilar på en korrekt grund måste ligga på omsorgstagaren. Det är dock kommunens ansvar att ge omsorgstagaren sådan information att denne eller anhörig kan bedöma vilka uppgifter som skall lämnas, anförs det. Regeringen beslutade hösten 1997 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att analysera olika aspekter av socialtjänstlagens begrepp särskild boendeform och föreslå förändringar som leder till en bättre samordning mellan författningar inom olika samhällsorgan med anknytning till det särskilda boendet. Även avgiftsfrågorna inom vård- och omsorgsområdet skall behandlas. Avgiftsfrågan skall behandlas med förtur. Utredningen skall vara avslutad i december 1998. Mot bakgrund av att vissa för den enskilde olyckliga briser i tillämpningen uppmärksammats anser regeringen i propositionen att det är angeläget att redan nu genom en ändring i 35 § SoL förtydliga kommunernas ansvar när det gäller att vid avgiftsberäkningen ta hänsyn till äldres och funktionshindrades normala behov för sin livsföring. Vidare föreslås en bestämmelse som tydliggör kommunernas skyldighet att jämka avgifterna för omsorgstagaren om det behövs med hänsyn till make/maka eller sambo. Med detta vill regeringen också lagfästa den tillämpning av bestämmelsen som företrädesvis sker på de flesta håll i landet utifrån lagstiftarens uttalanden i samband med införandet av nu gällande bestämmelser. I samband med ändringen i 35 § SoL föreslår regeringen även att uttrycket hjälp i hemmet, service och omvårdnad (i 10 och 35 §§) ersätts i förtydligande syfte med ordet hemtjänst, som är ett etablerat begrepp för kommunens insatser i hemmet för äldre, funktionshindrade och andra som har behov av det. Ändringen innebär ingen ändring i sak, anförs det i författningskommentaren. Beträffande den närmare innebörden av begreppet hemtjänst hänvisas till proposition 1996/97:124 (s. 87 f.). Av direktiven till den särskilde utredaren (dir. 1997:111) framgår att när det gäller avgifterna skall utredaren särskilt analysera frågan om möjligheter att överklaga ett enskilt avgiftsbeslut eller avslag på begäran om jämkning. Utredaren skall också kartlägga och redovisa situationen för olika individer/hushåll när det gäller avgiftskonstruktioner som tillsammans med bidrag och skatter ger upphov till marginaleffekter. Den rättsliga situationen och de ekonomiska konsekvenserna för makar eller samboende av att den ena parten erhåller dagvård, korttidsboende eller permanent flyttar till särskild boendeform skall analyseras. Nivån på förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en skälig levnadsnivå och inte ligga så lågt att kostnader för läkarvård, läkemedel, resor m.m. måste täckas med socialbidrag. Det är av stor betydelse att avgifterna för t.ex. läkarvård, läkemedel, korttidsvård, dagvård, hjälpmedel osv. inte känns så betungande att den enskilde avstår från insatsen av kostnadsskäl. Utredaren skall kartlägga i vad mån sådana problem har uppstått, i vilken utsträckning äldre hänvisas till och erhåller socialbidrag för att uppnå skälig levnadsnivå och i vilken mån kommunerna jämställer förbehållsbeloppet med nivån för ?försörjningsstöd?. Utredaren skall också kartlägga kommunernas tillämpning av självkostnadsbegreppet och i detta sammanhang redovisa avgiftstäckningsgraden för olika kommuner. Eventuella förslag från utredaren skall bedömas utifrån kommunalekonomiska konsekvenser. I motion So43 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om taxor och avgifter i äldreomsorgen (yrkande 3), dels om att förbud mot inkomstrelaterade taxor bör införas i kommunallagen (yrkande 4) och dels om att primärkommuner skall ge information om beräkning av självkostnader för olika service/omvårdnadsslag (yrkande 5). Vidare begärs att riksdagen beslutar att förbehållsbeloppet enligt 35 § socialtjänstlagen fastställs till 1 400 kr för år 1998 (yrkande 6) samt beslutar om avgifter och förbehållsbelopp för makar i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 7). Slutligen begärs en utredning om att ett förbehållsbelopp även skall tillämpas när det gäller avgifter för läkarvård, läkemedel och tandvård (yrkande 8). Motionärerna anser att propositionens förslag om förtydligande av 35 § socialtjänstlagen inte är en tillräcklig förändring av dagens regler. De pekar på att i specialmotiveringen till kommunallagen anges att kravet på en objektiv och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna inte ger utrymme för någon inkomstfördelande verksamhet. Konflikten mellan kommunallagen och socialtjänstlagen måste ytterligare belysas och lösas, anför de. Ett minimikrav är att regler införs som mer preciserat anger vad som menas med skäligt i socialtjänstlagen 35 §. De anser vidare att inkomstrelaterade avgifter inte bör tillåtas och att regler om detta bör tas in i kommunallagen. Motiveringen är att olika samverkande progressiva taxor/avgifter förstör den logik som bör eftersträvas i de statliga skatte- och bidragssystemen. Motionärerna anser att ett förbehållsbelopp bör i lag fastställas till 1 400 kr och följa prisbasbeloppet. De anser också att särskild hänsyn måste tas till hemmavarande makes situation. Ett sätt att beräkna den differentierade vårdavgiften kan vara att ta som utgångspunkt att den högsta inkomsten alltid anses ?tillhöra? den make som inte är föremål för vård utan tillämpning av tudelning av inkomsterna. En annan modell är pensionärsorganisationernas förslag om att makar genom ?underhållsavtal? skall kunna komma överens om att underhåll enligt tidigare regler skall fortsätta att gälla även när makarna inte längre delar samma hushåll. Motionärerna anser att förbehållsbeloppet bör gälla dels avgifter gällande särskilt boende, dels för omsorgs- och servicetaxor i hemtjänsten. Ett förbehållsbelopp bör också kunna användas för att säkerställa ett minsta belopp till pensionärer som bor hemma sedan de betalat egenavgifter eller motsvarande för läkemedel, tandvård och avgifter för primärvårdsbesök. Denna senare fråga bör utredas. För att främja konkurrens på service- och omvårdnadsområdet skall kommunerna, enligt motionärerna, åläggas att en gång om året informera medborgarna om sina självkostnader för olika service- och omvårdnadsområden. I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgifter vid sjukhemsboende (yrkande 4) och om den ekonomiska situationen för hemmavarande make (yrkande 5). Motionärerna anför att sjukhemsboende inte kan likställas med ett vanligt äldreboende. Avgifterna måste sättas med hänsyn till om den äldre delar rum, om han eller hon har möjlighet att komma hem efter sjukhemsvistelsen samt om det finns en kvarvarande make eller maka i bostaden. En sammanvägning måste göras av vilka effekter de samlade vård-avgifterna får. Motionärerna understryker att hemmavarande makes ekonomiska situation måste få en lösning som är oberoende av var vederbörande är bosatt. I vissa kommuner kan ekonomin totalt raseras för den hemmavarande make som inom äktenskapet har exempelvis en fritidsfastighet eller ett sparkapital. Vad gäller avgifterna hänvisar motionärerna också till motion So407 (m). I motion So407 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar dels att förbehållsbeloppet enligt 35 § socialtjänstlagen skall fastställas till 1 400 kr för 1998 (yrkande 6), dels att avgifter och förbehållsbelopp för makar, där make med lägst inkomst intas i särskilt boende, beräknas utan sammanläggning och tudelning av makarnas inkomster (yrkande 7). Vidare begärs en utredning om att förbehållsbeloppet även skall tillämpas när det gäller avgifter för läkarvård, läkemedel och tandvård (yrkande 8). Motionärerna konstaterar att förbehållsbeloppen varierar mycket kraftigt över landet och att vissa kommuner saknar uppgift om förbehållsbelopp. Motionärerna anser att ett förbehållsbelopp i lag bör fastställas till 1 400 kr, dvs. det belopp som de sociala myndigheterna har rekommenderat. Beloppet bör gälla dels avgifter gällande särskilt boende, dels för omsorgs- och servicetaxor i hemtjänsten. Detta kan lagregleras redan nu. Förbehållsbeloppet bör också, enligt motionärerna, kunna utnyttjas för att säkerställa ett minsta belopp till pensionärer som bor hemma sedan de betalat egenavgifter eller motsvarande för läkemedel, tandvård och avgifter för primärvårdsbesök. Denna fråga bör enligt motionärerna utredas. Motionärerna anser vidare att vid vård i särskilt boende bör sammanläggning och tudelning av makars inkomster användas när make med högst inkomst får kommunal vård utanför hemmet. I det motsatta fallet måste kommunen vid beräkning av taxa avstå från sammanläggning och tudelning av inkomsterna. Enligt motionärerna bör en sådan lagregel snarast fastställas. I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldrevårdstaxorna (yrkande 7). Motionärerna anser att dagens taxesystem i vissa fall får orimliga konsekvenser för den enskildes ekonomi. Enhetliga taxor över hela landet skulle dock förmodligen bli orättvisa då innehållet skiljer mellan kommunerna. De anser att regeringen bör ta upp överläggningar med Kommunförbundet om en gemensam policy för äldrevårdstaxorna i kommunerna. I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om överläggningar med Kommunförbundet om taxor och förbehållsbelopp (yrkande 9). Motionärerna anför att äldrevårdstaxorna varierar i landet och att varje kommun har skapat sin egen modell. En ny kartläggning av kommunernas taxesättning visar på fortsatt stora skillnader och orättvisor för den enskilde vårdtagaren. Regeringen bör därför vid sina årliga överläggningar med kommunernas företrädare åter ta upp frågan om taxesättningen och nivån på förbehållsbeloppet. I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att ta fram en riksnorm för förbehållsbelopp för de kommunala avgifterna (yrkande 12) och om vad som i motionen i övrigt har framförts om rättvisare avgifter för de äldre (yrkande 13). Motionärerna anför att många äldre avstår från att söka den hjälp de är berättigade till för att avgifterna för denna omsorg är för höga. En undersökning visar att hälften av kommunerna har ett förbehållsbelopp som ligger under normen för socialbidrag. Regeringens förslag till förändringar i socialtjänstlagen är inte tillräckliga, anför motionärerna. De föreslår fyra förändringar. För det första vill de att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att räkna fram en miniminivå för förbehållsbeloppet, en s.k. riksnorm. Denna norm skall vara bindande för kommunerna när avgifter sätts. För det andra vill de ha ett system som värnar den maka eller make, som bor kvar i det ursprungliga boendet när livskamraten flyttat till särskilt boende. För det tredje anser de att det endast skall vara avkastningen på den äldres förmögenhet som skall räknas som inkomst när avgifterna sätts. Förmögenheten i sig skall alltså undantas. För det fjärde anser de att taket för månadsavgiften skall vara avsevärt lägre än den beräknade kommunala självkostnaden. I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om en ny modell för beräkning av avgifter för äldreomsorgen (yrkande 8). Motionärerna konstaterar att god äldreomsorg kostar mycket pengar. De anser att det är viktigare att de boende bidrar ekonomiskt via avgifter till äldreomsorgen, än att äldreomsorgen tvingas hålla en lägre kvalitet. Oberoende av hur höga taxorna är måste dock maka/make värnas ekonomiskt. Om den av makarna som har den lägre inkomsten flyttar till äldreboende bör kommunen beräkna avgiften bara utifrån den inkomst som den som flyttar har. Finns familj skall särskild ekonomisk hänsyn tas till hemmavarande barn. I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisare avgifter inom äldreomsorgen (yrkande 8). Motionärerna är motståndare till höjda avgifter inom äldreomsorgen och anser att kostnaderna skall delas av alla via skattsedeln. Taxan får inte heller baseras på behovet av hjälptimmar i stället för på inkomst, då detta missgynnar personer med stort omsorgsbehov. Motionärerna anser att det behövs en samlad lösning med ett gemensamt högkostnadsskydd för alla olika taxor och avgifter som den hjälpbehövande kan råka ut för. Den s.k. Borlängemodellen kan vara en metod att åstadkomma ett enhetligt högkostnadsskydd. I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär upprättandet av en riksnorm för pensionärernas förbehållsbelopp (yrkande 9). Vidare begärs ett tillkännagivande om att inordna tandvården för pensionärer i högkostnadsskyddet (yrkande 8). Motionärerna konstaterar att förbehållsbeloppet varierar mellan kommunerna och att alla kommuner inte upplyser de äldre om förbehållsbeloppets existens. Om det är möjligt att införa en riksnorm för socialbidragen så borde det enligt motionärerna också vara möjligt att införa en riksnorm för förbehållsbeloppet. Vidare bör tandvården för pensionärer inordnas i högkostnadsskyddet. I motion So290 av Ulla Hoffman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska skillnaderna i avgiftssättning mellan landets kommuner (yrkande 1). Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen begär dels en ny högkostnadsutredning enligt vad i motionen anförts om ett totalt högkostnadsskydd där även kommunala avgifter, sjukresor m.m. bör inordnas (yrkande 2), dels en översyn av tillgänglig behandling och sjukvård som skall ingå i ett högkostnadsskydd (yrkande 3). Motionärerna konstaterar att det inte finns något totalt högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen och att avgifterna skiljer sig mycket starkt åt mellan olika kommuner. Att bli gammal och sjuk eller ha ett funktionshinder kan i sig innebära stora bekymmer. Att därtill känna ständig oro för sin ekonomi eller tvingas välja bort behövlig vård av kostnadsskäl är ovärdigt, anför motionärerna. Därför måste det utarbetas ett förslag om ett högkostnadsskydd för vård och service som gamla, sjuka och handikappade behöver för sin livsföring. Högkostnadsskyddet skall tillförsäkra alla en skälig levnadsstandard. Motionärerna anser att det behövs en merkostnadsersättning där de olika högkostnadsskyddens summor inräknas i underlaget och knyts till en viss procentsats av basbeloppet. I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om ett gemensamt försäkringssystem och högkostnadsskydd för sjukvård och tandvård (yrkande 6), dels om förbehållsbeloppets storlek (yrkande 10). Regeringen skriver att för patienterna får inte avgifterna vara ?oskäliga?. En uppfattning som motionärerna delar. Taget var för sig kan avgifterna för läkarbesök, medicin, hjälpmedel, tandläkare och hemtjänst se överkomliga ut, men det intressanta är helhetsbilden. Motionärerna anser att det behövs en utredning i syfte att samordna tandvårds- och sjukförsäkringarna. Vad gäller kommunernas avgifter för äldreomsorgen anser motionärerna att de skall utgöras av krontal i ett taxesystem som tydligt relateras till insatsens storlek. Detta bör framgå av socialtjänstlagen alternativt som en rekommendation till kommunerna. Kommunerna bör hålla sig till rimliga jämkningsregler när äldre makar får dubbla bostadskostnader i samband med att ena maken nödgas flytta till särskilt boende. I fråga om ?förbehållsbelopp? bör eftersträvas att minst 35-40 % av folkpension och pensionstillskott samt 20-25 % av övriga inkomster får behållas. Till det framräknade beloppet bör ett belopp per år läggas till som svarar mot högkostnadsbeloppet för medicin (f.n. 1 300 kr). I motion So435 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s) begärs tillkännagivande om behovet av översyn av avgiftssystemet för vård och omsorg. Motionärerna konstaterar att avgiftssystemen är så komplexa att det kan vara svårt för en person som är i behov av vård eller dennes anhöriga att sätta sig in i dem. Endast ett fåtal kommuner använder sig av enhetstaxa. För ett par makar där den ene blir beroende av särskilt boende kan ekonomiska problem uppstå. Motionärerna anser därför att avgiftssystemet för vård och omsorg måste ses över.
Utskottets bedömning Vid utskottets behandling av regeringens förslag till avgifter inom äldre- och handikappomsorgen (bet. 1992/93:SoU12) uttalade utskottet att olika boendestandard i särskilda boendeformer skulle beaktas vid avgiftssättningen. Kommunerna skulle också beakta makars/sammanboendes ekonomiska situation när den ene maken flyttar till särskild boendeform. Utskottet förutsatte vidare att kommunerna konstruerade egna högkostnadsskydd och att det borde finnas regler för jämkning av avgifterna. Utskottet har senare konstaterat att avgifterna inom de särskilda boendeformerna medför problem för många äldre. Riksdagen har med anledning av detta givit regeringen till känna att den på lämpligt sätt bör överväga boendebegreppet i boendeformerna för äldre samt avgifterna och deras effekter (bet. 1996/97:SoU7, rskr. 1996/97:4). Av direktiven till den särskilde utredaren framgår att hon skall överväga flertalet av de frågor som tas upp i de nu aktuella motionerna, såsom jämkning, hänsyn till make/maka, skälig levnadsnivå och möjligheten att överklaga avgiftsbeslut. Utredaren skall också kartlägga kommunernas tillämpning av självkostnadsbegreppet. I avvaktan på de förslag som den särskilde utredaren kan komma att lägga fram bör redan nu vissa förtydliganden om avgifterna för äldre- och handikappomsorgen göras i socialtjänstlagen. Utskottet delar regeringens uppfattning att nivån på förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en rimlig levnadsnivå. Kommunen skall se till att avgifter för hemtjänst tillsammans med vårdavgifter inte uppgår till så stora belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för personliga behov, boendekostnad och andra normala levnadskostnader. Utskottet tillstyrker också förslaget att införa en bestämmelse som tydliggör kommunernas skyldighet att jämka avgifterna för omsorgstagaren med hänsyn till make/maka. Utskottet anser att dessa ändringar innebär ett fullföljande av riksdagens uttalande år 1992. Utskottet har inget att erinra mot att begreppet ?hemtjänst? i lagtexten ersätter den tidigare formuleringen ?hjälp i hemmet, service och omvårdnad?, men vill understryka att ändringen inte innebär någon ändring i sak. Utskottet tillstyrker att 10 och 35 §§ i socialtjänstlagen samt tredje stycket 26 § i hälso- och sjukvårdslagen får den lydelse som föreslås i propositionen. I förslaget till lag om ändring av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) bör såväl när det gäller den nuvarande som den föreslagna lydelsen av första stycket 26 § beaktas att paragrafen fick ändrad lydelse genom SFS 1997:1319. Förslaget i propositionen bör därför ändras på sätt som framgår av bilaga 2. Förslaget medför en följdändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, vilken utskottet tillstyrker. Utskottet avstyrker motionerna So43 (m) yrkandena 3-8, So49 (kd) yrkandena 6 och 10, So50 (c) yrkande 7, So51 (fp) yrkandena 12 och 13, So285 (v) yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3, So406 (m) yrkandena 4 och 5, So407 (m) yrkandena 6-8, So432 (v) yrkandena 8 och 9, So433 (fp) yrkande 8, So435 (s), So639 (c) yrkande 9,
Fler platser och högre standard i äldreboendet I propositionen anförs att ett tillfälligt statligt bidrag om totalt 400 miljoner kronor bör införas för ny- och ombyggnad samt för förbättring av bostäder i särskilda boendeformer och av sådana lokaler i anslutning till det särskilda boendet som skall användas som t.ex. samlingslokaler för äldre. Medlen bör disponeras av Boverket. Förslag om att anvisa ett nytt reservationsanslag redovisas i den ekonomiska vårpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:150). Ädelreformen medförde kraftigt ökade behov av goda och funktionella bostäder och lokaler, avsedda för äldre. En del av dessa behov har kunnat tillgodoses genom de omfattande ny- och ombyggnationer av äldreboendet som har ägt rum i kommunerna under senare år, till en del finansierat med statliga stimulansmedel. Under senare år har det även skett en höjning av bostadsstandarden i de särskilda boendeformerna, men brister kvarstår. Fortfarande år 1996 saknade 23 % av de boende egen toalett, 33 % saknade egen dusch/eget bad och 10 % delade bostad med annan än make/maka. För att bl.a. säkerställa att pågående projekt kan slutföras och att nödvändiga nya projekt inte skjuts på framtiden har regeringen tidigare detta år i propositionen (1997/98:119) Bostadspolitik för en hållbar utveckling aviserat att 400 miljoner kronor bör avsättas för ett tillfälligt statligt byggstöd för äldrebostäder, m.m. i kommunerna. För att ytterligare påskynda utvecklingen mot nya och bättre bostäder för äldre anser regeringen att 250 miljoner kronor bör utgå redan under innevarande år och 150 miljoner kronor under år 1999. Medlen bör kunna användas för utbyggnad och anpassning av de särskilda boendeformerna, dels i syfte att bereda plats för fler personer, dels för att öka standarden i redan befintliga bostäder. Dessutom bör medlen kunna användas för ny- och ombyggnad samt renovering av möteslokaler och andra gemensamma utrymmen där äldre personer kan träffas och umgås. I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om stimulansbidrag till äldrebostäder (yrkande 8). Motionärerna anser att kommunerna med stöd av de nationella målen klarar att bedöma hur resurserna skall användas. De anser att de av regeringen föreslagna extra resurserna till ombyggnation av äldrebostäder bör ingå i det generella bidraget till kommunerna. I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om ett stimulansbidrag till de kommuner som bygger ut äldreboendet (yrkande 1). Under förra mandatperioden fick Folkpartiet igenom ett stimulansbidrag för att få i gång utbyggnaden av egna rum inom äldreboendet. Partiet föreslog ytterligare resurser i sitt budgetalternativ för år 1998. I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppfylla löftet av ett eget rum för alla i äldreboendet (yrkande 10). Motionärerna anser att det är dags att uppfylla löftet om eget rum i äldreboendet. I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om rätten att bo tillsammans på vårdinstitutioner (yrkande 8). Motionärerna anför att det är ett problem att gifta och sambor inte alltid bereds möjlighet att dela rum i äldrevården. Motionärerna anser det inte rimligt att människor som levt stora delar av livet tillsammans skall tvingas bo i separata rum under sina sista levnadsår. Äkta makar och sambor skall ha rätt att bo tillsammans även inom åldringsvården om de så önskar.
Utskottets bedömning Utskottet har i yttrandet till finansutskottet över tilläggsbudgeten för år 1998 (1997/98:SoU8y) tillstyrkt regeringens förslag om ett nytt anslag för bidrag till äldrebostäder m.m. Under senare år har en omfattande ny- och ombyggnad av äldreboendet ägt rum i kommunerna. Fortfarande finns dock brister. Utskottet anser att alla som vill det skall ha rätt att få ett eget rum och att äkta makar skall ges möjlighet att bo ihop inom det särskilda boendet om de så önskar. Ett stimulansbidrag kan ytterligare påskynda utvecklingen mot goda boendemiljöer i det särskilda boendet. Motionerna So432 (v) yrkande 10, So433 (fp) yrkande 1 och So639 (c) yrkande 8 är därmed i huvudsak tillgodosedda. Motionerna avstyrks. Även motion So50 (c) yrkande 8 avstyrks.
Förstärkt tillsyn, effektivare kontroll och kvalitetssäkring
Effektivare tillsyn I propositionen gör regeringen bedömningen att Socialstyrelsen och länsstyrelserna bör få i uppdrag att ytterligare förstärka och intensifiera tillsynen över vården av äldre och funktionshindrade. För detta bör Socialstyrelsen och länsstyrelserna tillföras 20 miljoner kronor i budgetpropositionen för år 1999. Samordningen mellan tillsynen på socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens områden måste utvecklas vidare och förstärkas. En särskild utredare har fått i uppdrag att göra en översyn av vissa frågor som gäller socialtjänstens uppgifter. Behovet av att se över formerna och organisationen av tillsynen över socialtjänsten har aktualiserats i olika sammanhang. I proposition 1996/97:124 om ändring i socialtjänstlagen uttalade regeringen att den regionala tillsynen över socialtjänsten behöver effektiviseras och bli mer slagkraftig. Vidare har socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1996/97:SoU13, rskr. 1996/97:185) uttalat att tillsynen över äldreomsorgen bör förbättras. Enligt utskottet bör övervägas om tillsynen kan läggas på samma statliga myndighet för såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården för att härigenom skapa en slagkraftigare organisation. Regeringen avser nu att gå vidare med frågan. Socialtjänstutredningen har fått i uppdrag att analysera förutsättningarna för en bättre samordning av tillsynen över socialtjänsten och hälso- och sjukvården. I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen skall vara ensam tillsynsmyndighet för äldreomsorgen (yrkande 17). Motionärerna anser att tillsynen över äldreomsorgen är otillräcklig i dag. De bedömer att tillsynen skulle bli effektivare om Socialstyrelsen ensam fick ansvar för tillsynen. Detta kräver en ökad regionalisering av Socialstyrelsens resurser så att tillsynsverksamheten kommer närmare den verksamhet den skall ha tillsyn över.
Utskottets bedömning Utskottet har i betänkande 1996/97:SoU13 uttalat att tillsynen över äldreomsorgen bör förbättras. Tillsynen måste skärpas och inriktas på frågor om laglighet och rättssäkerhet. Tillsynen måste också inriktas på att säkra kvaliteten och kompetensen i vården och omsorgen, så att de äldres rätt till självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet säkras. Det är angeläget att skapa en tydligare organisation för tillsynen. Det får inte råda någon tvekan om vart den enskilde skall vända sig med sina synpunkter och klagomål. Informationen om möjligheten att klaga måste förbättras. Det bör övervägas om tillsynen kan läggas på samma statliga myndighet för såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården för att härigenom skapa en slagkraftigare organisation. Utskottet, som vidhåller denna uppfattning, kan konstatera att regeringen uppdragit åt kommittén för översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter att analysera förutsättningarna för en bättre samordning av tillsynen över socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 1999. Utskottet förutsätter också att regeringen så snart som möjligt återkommer med förslag till en slagkraftig tillsynsorganisation. Eventuella ändringsförslag kan dock träda i kraft tidigast år 2000. Utskottet anser det angeläget att förstärka tillsynsverksamheten. Utskottet delar regeringens bedömning att Socialstyrelsen och länsstyrelserna i budgetpropositionen för år 1999 bör tillföras 20 miljoner kronor för ändamålet. Utskottet förutsätter att den av regeringen förordade samplaneringen mellan länsstyrelserna och Socialstyrelsen kommer till stånd så att den resursförstärkningen för myndigheterna kan utnyttjas på ett effektivt sätt. Motion So51 (fp) yrkande 17 avstyrks därmed.
Anmälan om missförhållanden I propositionen föreslås att en ny bestämmelse införs i socialtjänstlagen som ålägger var och en som är verksam inom omsorger om äldre eller funktionshindrade att vaka över att de enskilda får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller på annat sätt får kännedom om allvarliga missförhållanden i omsorgerna om någon enskild skall vara skyldig att utan dröjsmål anmäla detta till socialnämnden eller till den som annars är ansvarig för verksamheten. Om missförhållandena inte kan åtgärdas omedelbart, skall den verksamhetsansvarige anmäla missförhållandena till tillsynsmyndigheten. Den föreslagna anmälningsskyldigheten har inte förenats med någon bestämmelse om sanktion för den som inte fullgör sin anmälningsplikt. Anledningen till detta är enligt propositionen att syftet med bestämmelsen i första hand är att komma till rätta med missförhållanden och att en anmälningsskyldighet skall vara ett stöd för personal och andra verksamma att göra anmälan utan rädsla för repressalier. I propositionen anförs att de brister som uppdagats inom äldreomsorgen har många orsaker och måste angripas på flera sätt. Olika former av kvalitetssäkring kan t.ex. förebygga uppkomsten av allvarliga missförhållanden. En effektiv tillsyn verkar i samma riktning. En tillsynsmyndighet kan dock inte granska varje enskilt ärende. Regeringen anser att skyddslösheten hos de äldre som är helt beroende av socialtjänsten motiverar vissa regeländringar i syfte att förbättra insynen och kontrollen av omsorgerna om dem. Brister i omsorgerna om äldre och funktionshindrade kan bättre följas upp och förebyggas med en lagstadgad skyldighet att anmäla sådana. Socialtjänstens insatser skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Samtidigt är det obestridligt, anförs det, att vissa äldre till följd av fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar eller av rädsla för att stöta sig med personalen eller någon annan inom socialtjänsten, kan ha mycket svårt att framföra konkreta klagomål på vården. De kan också ha svårt att få gehör för sina synpunkter, även om dessa är klart befogade. Regeringen anser att det främst är för dessa fall som det bör finnas en särskild skyldighet för de i vården verksamma att bevaka att den enskilde får tillfredsställande omvårdnad och lever under trygga förhållanden. I propositionen redovisas att Lagrådet har pekat på att den föreslagna anmälningskyldigheten enbart innebär en skyldighet att anmäla missförhållandet till den verksamhetsansvarige och att det bör förtydligas att möjligheten alltid står öppen att göra en anmälan till tillsynsmyndigheten i det fall den verksamhetsansvarige inte fullföljer sina åligganden enligt bestämmelsen eller om det finns skäl att tro att så inte skulle vara fallet. Regeringen gör liksom Lagrådet bedömningen att det inte föreligger något lagligt hinder för en enskild att göra anmälan till tillsynsmyndigheten om missförhållanden i verksamheten. Regeringen konstaterar dock att i motsvarande bestämmelse om anmälningsskyldighet för personal inom hälso- och sjukvården finns inte någon motsvarande erinran intagen. Att införa en sådan erinran i socialtjänstlagen skulle därmed kunna leda till missförstånd och till motsatsvisa slutsatser, anförs det. Enligt propositionen bör den nya paragrafen införas som 71 a § i socialtjänstlagen, varvid nuvarande 71 a och 71 b §§ skall betecknas 71 b respektive 71 c §§. Rubriken närmast före nuvarande 71 a § skall sättas före 71 b §. Omnumreringen leder till en följdändring i sekretesslagen. I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om lex Sara (yrkande 1). Motionärerna konstaterar att Lagrådet i sitt yttrande framfört att det bör tas in en erinran i lagen om möjligheten att göra anmälan till tillsynsmyndigheten. Regeringen tillbakavisar Lagrådets förslag och menar att rätten att göra anmälan till tillsynsmyndigheten alltid finns för den anställde. Motionärerna instämmer i regeringens bedömning men vill understryka att det av riksdagens beslut klart skall framgå att både offentligt och privat anställda inom vården har rätt att påtala missförhållanden inte bara till arbetsgivaren utan också till den verksamhetsansvarige och till tillsynsmyndigheten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I motion So404 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (båda fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en anmälningsplikt för personal som upptäcker våld och vanvård av äldre. Motionärerna anför att det numer är belagt av forskare att äldre människor misshandlas i hemmet av anhöriga eller vårdare. En doktorsavhandling från 1994 visade på att såväl sjukvård som socialtjänst saknade strategier för att möta misstankar om övergrepp mot äldre. Motionärerna anser att varje landsting borde utarbeta ett handlingsprogram till stöd för personalens agerande vid misstanke om övergrepp mot äldre. Det bör även införas en lag om anmälningsplikt för personal som arbetar med äldre.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens uppfattning att det i socialtjänstlagen bör införas en skyldighet att anmäla missförhållanden i omsorgen om äldre eller funktionshindrade, en s.k. lex Sara. Många äldre som är beroende av stöd från socialtjänsten kan ha mycket svårt för att själva framföra konkreta klagomål på vården till följd av fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar. Beroendeförhållandet kan också göra att de inte vågar framföra sina klagomål. Bestämmelsen innebär att var och en som är verksam inom omsorger om äldre människor eller människor med funktionshinder skall vaka över att dessa får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande i omsorgerna om någon enskild skall genast anmäla detta till socialnämnden. Den verksamhetsansvarige skall utan dröjsmål rätta till missförhållandena. Om detta inte kan ske utan dröjsmål skall den verksamhetsansvarige anmäla bristen till tillsynsmyndigheten. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion So48 (v) yrkande 1. Utskottet vill dock understryka att den anställde alltid har möjlighet att vända sig direkt till tillsynsmyndigheten med en anmälan, vilket också Lagrådet påpekat i sitt yttrande. Utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen i socialtjänstlagen som innebär att 71 a och 71 b §§ skall betecknas 71 b och 71 c §§, att rubriken före nuvarande 71 a § skall sättas närmast före 71 b § samt att det i lagen införs en ny paragraf 71 a § och att en ny rubrik sätts in före denna. Utskottet avstyrker samtidigt motion So48 (v) yrkande 1. Motion So404 (fp), vilken är tillgodosedd, avstyrks också. Utskottet tillstyrker också den i propositionen föreslagna följdändringen i sekretesslagen med den ändringen att ordet ?polislagen? ändras till ?postlagen?. Justitieutskottet har nyligen i betänkande 1997/98:JuU20 behandlat proposition 1997/98:97 om polisens register och därvid föreslagit en ändring i 16 kap. 1 § sekretesslagen. Riksdagen har ännu inte avgjort ärendet. Justitieutskottets förslag i betänkandet bör samordnas med regeringens nu föreslagna ändring i samma paragraf.
Förtroendenämnder m.m. I propositionen görs bedömningen att det är viktigt att det finns opartiska instanser dit enskilda och anhöriga kan vända sig när det uppstår problem i samband med vård och omsorg. Den pågående omstruktureringen av hälso- och sjukvården medför att de ärenden som når förtroendenämnderna i ökad utsträckning rör insatser som både landsting och kommuner svarar för. Det finns behov av förtroendenämnder som kan arbeta med problem i vården oavsett huvudmannaskap, anförs det. Det är regeringens avsikt att återkomma till riksdagen i denna fråga. Förtroendenämndsverksamheten regleras genom lagen (1992:563) om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården. Nämnden har inga disciplinära befogenheter utan arbetar som en rådgivande instans. Nämnderna ger bl.a. råd, stödsamtal, hänvisningar till rätt vårdgivare samt hjälper till så att den enskilde får vård i rätt tid och med ett respektfullt och värdigt bemötande. Nämnderna skall även ge hjälp med skadeanmälningar till Patientförsäkringen och Läkemedelsförsäkringen samt när så erfordras till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). I regel finns det en förtroendenämnd inom varje landsting. Sedan år 1992 är kommunerna skyldiga att tillhandahålla förtroendenämndsverksamhet för den hälso- och sjukvård som de ansvarar för efter ädelreformen. Drygt två tredjedelar av kommunerna har genom avtal överlämnat uppgiften till landstingens förtroendenämnder. Övriga kommuner har valt att inrätta egna nämnder. I propositionen redovisas att kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000, har haft regeringens uppdrag att bl.a. överväga åtgärder som kan stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården. I delbetänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:154) föreslås att en ny lag om patientnämnd m.m. skall ersätta nuvarande lag om förtroendenämndsverksamhet och att nämndernas arbetsområde utvidgas till att omfatta all offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen. Vidare redovisas att utredningen om bemötande av äldre i delbetänkandet Brister i omsorg (SOU 1997:51) redogör för utvecklingstendenser och erfarenheter hos landets förtroendenämnder. Av redogörelsen framgår att en anmälan till en förtroendenämnd ofta berör flera aspekter, t.ex. klagomål som samtidigt avser både behandling och bemötande. Vidare framgår att få anmälningar avser personer över 65 år. I propositionen konstateras vidare att trots information om förtroendenämnderna är deras verksamhet okänd bland många medborgare och även bland sjukvårdspersonal. Det är väsentligt att en fortsatt och intensifierad information till allmänheten sker, anförs det. Särskilt viktigt synes detta vara till enskilda, anhöriga och personal inom den kommunala vården. Informationen måste lämnas på ett sådant sätt och i sådan form att personer med annan språklig bakgrund kan tillgodogöra sig den. I delbetänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:154) föreslås att en ny lag om patientnämnd m.m. skall ersätta nuvarande lag om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården m.m. Genom lagens namn har kommittén velat markera att den anser att nämnderna bör benämnas Patientnämnd, bl.a. för att lättare nå ut med information om sin existens till patienter, anhöriga och allmänhet samt för att tydligare markera vilka nämnderna skall företräda. Kommittén föreslår vidare att nämndernas arbetsområde skall utvidgas till att omfatta all offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen. Centrala uppgifter är att främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal, att stödja och hjälpa enskilda patienter samt att återföra erfarenheter från nämndernas verksamhet så att de kan bidra till hälso- och sjukvårdens kvalitetsutveckling. Kommittén framhåller att det är angeläget att landsting och kommuner söker samarbetslösningar som gör det möjligt att arbeta med problem i hela vårdkedjan genom att inrätta patientnämnder som besitter erfarenhet både från kommunernas och landstingens hälso- och sjukvård. En utvidgning av patientnämndernas arbetsuppgifter är motiverad för att dessa skall kunna stödja och hjälpa personer som är missnöjda med vården och omsorgen utan att behöva fastna i definitionsfrågor kring vad som är hälso- och sjukvård respektive hemtjänst. Enligt kommittén är det mycket viktigt att patientnämnderna är självständiga i förhållande till dem som beslutar om hälso- och sjukvården. Kommittén anser mot den bakgrunden att det är direkt olämpligt att ledamöterna i patientnämnderna kombinerar de uppdragen med uppdrag i kommunala nämnder med ansvar för hälso- och sjukvård. Slutligen anser kommittén att regeringen tar initiativ till en utvärdering av patientnämndernas verksamhet efter det att de nya reglerna varit i kraft några år. Betänkandet har remissbehandlats. I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtroendenämnder (yrkande 10). Motionärerna anför att förtroendenämnderna är ett mycket betydelsefullt komplement till de övriga instanser dit patienten kan vända sig för att få upprättelse. Nämndernas ansvar och funktion bör utvecklas och förstärkas. Motionärerna vill ändra namnet till Patientnämnd för att tydligare markera att den är medborgarnas företrädare. Nämnderna skall var politiskt tillsatta med stark integritet gentemot verksamheten, oberoende av om den är privat eller offentlig. Det skall inte råda någon tvekan om att patientnämnderna är självständiga i förhållande till dem som beslutar om äldreomsorg eller hälso- och sjukvård. I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om att kommunerna bör stimuleras till att införa en äldreombudsman (yrkande 14). Många äldre vet inte vart de skall vända sig för att protestera mot missförhållanden, anför motionärerna. De anser att det behövs en äldreombudsman som skall vara fristående från de verksamheter som administrerar äldreomsorgen i kommunen, om än anställd av kommunen. Äldreombudsmannen skall vara den instans dit äldre eller deras anhöriga kan vända sig med frågor och klagomål eller för att få information. Motionärerna betonar också att samarbetet med pensionärsorganisationerna bör intensifieras. I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om patientnämnden (yrkande 5). HSU2000 har i betänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:154) bl.a. föreslagit att en lag om patienträtt m.m. skall ersätta nuvarande reglering av förtroendenämnder. Motionärerna anser att det är viktigt att patientens ställning stärks och anser att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen enligt utredningens förslag. I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om självständiga förtroendenämnder (yrkande 16). Motionärerna anser att den mycket viktiga roll som förtroendenämnderna har bör lyftas fram. Det är en brist i dagens organisation att förtroendenämnderna inte har samma formella ställning som t.ex. revisorerna. Kommunallagen bör förändras så att förtroendenämndens oberoende ställning klargörs, anför motionärerna. I samma motion begärs också tillkännagivande om äldreombudsman och äldreminister (yrkande 14). Motionärerna anser att det är hög tid att inrätta en äldreombudsman. Denna skall verka för de äldres situation och ta initiativ till egna utredningar och föreslå åtgärder för att förbättra för de äldre. Motionärerna anser också att det behövs en äldreminister. Ett likartat yrkande finns i motion So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkande 6. I motion So41 av My Persson (m) begärs tillkännagivande om inrättandet av en statlig äldreombudsmannafunktion. Motionären anser att äldreombudsmannen skall vara talesman för de alltför gamla i höga åldrar som ofta inte kan göra sig hörda. Ombudsmannen skall medvetandegöra de ofta dolda missförhållanden som många gamla lever under och skapa underlag för bättre levnadsvillkor för alla gamla. Ombudsmannen skall påverka samhällets utveckling och ta initiativ i övergripande äldrefrågor samt vara opinionsbildare. Ett likartat yrkandet finns också i motion So401 av My Persson (m).
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens uppfattning att det är viktigt att det finns opartiska instanser dit enskilda och anhöriga kan vända sig när det uppstår problem i samband med vård och omsorg. HSU2000, som haft att överväga frågan om åtgärder som kan stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården, har i betänkandet Patienten har rätt konstaterat att den pågående omstruktureringen inom hälso- och sjukvården medfört att de ärenden som når förtroendenämnderna i ökad utsträckning rör insatser som både landsting och kommun svarar för. Kommittén föreslår därför att en ny lag om patientnämnd m.m. skall ersätta nuvarande lag om förtroendenämndsverksamhet och att nämndernas arbetsområde skall utvidgas till att omfatta all offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen. Utskottet har inhämtat att regeringen planerar en proposition i ärendet. Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag. Motionerna So48 (v) yrkande 5, So49 (kd) yrkande 16 och So50 (c) yrkande 10 är därmed i huvudsak tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks. I ett par motioner begärs tillkännagivanden om inrättande av äldreombudsmän dels kommunalt, dels statligt liksom av en äldreminister för att tillvarata de äldres intressen. Utskottet vill peka på att i överenskommelsen mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m. anför parterna att de är överens om betydelsen av att stärka patientens inflytande och delaktighet i vården med den huvudsakliga inriktning som anges i HSU:s betänkande Patienten har rätt. Bl.a. skall patienten erhålla individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd, patienten skall ges ett ökat inflytande vid val mellan olika behandlingsalternativ samt ges en rätt att i vissa situationer få en andra bedömning, s.k. second opinion. I överenskommelsen avsätts resurser för att underlätta omställningen inom vården mot ett mer patientorienterat synsätt. Medel avsätts för att bygga ut Socialstyrelsens faktabas MARS och epidemiologiskt Centrum och för att utveckla nationella kvalitetsregister och nationella riktlinjer för god medicinsk praxis. Inom det sociala området pågår ett omfattande kvalitetssäkringsarbete. Socialstyrelsen har i rapporten Kvalitetsarbete i praktiken. Exempel från äldre- och handikappomsorgen, SoS-rapport 1997:21 redovisat några kvalitetsutvecklingsprojekt inom äldre- och handikappomsorgen som fått utvecklingsmedel från Socialstyrelsen. Syftet är att visa på framkomliga vägar och fruktbara arbetssätt för kvalitetsutveckling inom socialtjänsten. Utskottet har tidigare i betänkandet hänvisat till den kvalitetsrevision av vårdkedjan för äldre som Örebro läns landsting utvecklat. Liknande verksamheter finns på många håll. Socialstyrelsen följer varje år upp ädelreformen och avrapporterar utvecklingen till Socialdepartementet. Ett viktigt arbete görs också av pensionärsorganisationer centralt och lokalt och av intresseföreningar; som t.ex. Demensförbundet. Utskottet anser att det arbete som pågår för att förstärka tillsynen inom det sociala området, de nya bestämmelserna i socialtjänstlagen om att anmäla missförhållanden och det förslag som bereds angående patientnämnd m.m. tillsammans med det uppföljnings- och kvalitetsarbete som görs hos Socialstyrelsen, länsstyrelserna, kommuner och landsting, pensionärsorganisationer, anhörigföreningar m.fl. tillsammans bör ge förutsättningar för en effektivare kontroll och kvalitetssäkring av äldreomsorgen. Något initiativ med anledning av motionerna So41 (m), So49 (kd) yrkande 14, So51 (fp) yrkande 14, So401 (m) och So423 (kd) yrkande 6 behövs inte. Motionerna avstyrks.
Mer forskning, ökad kunskap och kompetens
Satsning på forskning, fortbildning och personalförsörjning I propositionen gör regeringen bedömningen att äldreforskningen bör förstärkas med, jämfört med dagsläget, 10 miljoner kronor år 1999, 20 miljoner kronor år 2000 och 30 miljoner kronor årligen fr.o.m. år 2001. Medlen bör tillföras Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) varvid en del årligen bör användas för SFR:s samordningsinsatser och administration av forskningsmedel. Regeringen avser att återkomma med förslag i budgetpropositionen för år 1999. SFS bör vidare ges i uppdrag att i samråd med berörda intressenter utarbeta ett förslag till forskningsprogram. En samrådsgrupp bör tillsättas för att följa genomförandet av programmet. SFR bör årligen till regeringen redovisa en uppföljning av hur förutsättningarna för äldreforskningen utvecklas. I propositionen gör regeringen också bedömningen att ett särskilt stimulansbidrag bör avsättas i kommande budgetproposition för år 1999 och två år framåt med 80 miljoner kronor år ett och 70 miljoner kronor år två samt 60 miljoner kronor år tre, för att utveckla och genomföra fortbildningsinsatser för i första hand personer som är verksamma i arbetsledande funktioner inom äldreomsorgen. Även förtroendevalda med ansvar för äldrefrågor skall erbjudas utbildning. Regeringen anför att arbetsledarna har en nyckelposition i dagens äldreomsorg och att det är av största vikt att denna grupp får utbildning som svarar mot de behov som finns. Eftersom utbildningen till arbetsledare inom äldreomsorgen blev högskoleutbildning först år 1982 är det många som saknar högskoleutbildning. Fram till år 1994 omfattade utbildningen 80 poäng och först år 1994 blev utbildningen treårig. I propositionen understryks att ökad kompetens hos arbetsledningen ökar förutsättningen för fortlöpande kvalitetsutveckling och en beredskap för förändringar i arbetet. De olika förslag som läggs i propositionen och som gäller samverkan med andra vårdgivare samt med anhöriga och med frivillig- organisationer, kvalitetsutveckling och förebyggande insatser understryker behovet av en väl fungerande arbetsledning. Fortbildningsbehovet rör både frågor om arbetsledning och chefsutveckling och specifika kunskaper när det gäller äldre och äldres behov av vård och omsorg. Regeringen bedömer att det finns behov av ökade kunskaper inom flera områden som t.ex. gerontologi och geriatrik, näringslära och läkemedelskunskap, demensvård och vård i livets slutskede. Vidare anförs att fortbildningen bör planeras och genomföras i samarbete med Svenska Kommunförbundet. I propositionen aviseras också att regeringen avser att inom kort återkomma med förslag till åtgärder när det gäller utbildnings- och kompetensbehoven samt personalförsörjningen inom äldreomsorgen. Förslagen skall tas fram i samarbete med bl.a. Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och arbetsmarknadens parter. Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa i vilken utsträckning kommuner och landsting lokalt utvecklar strategier för rekrytering och kompetensutveckling. I propositionen konstateras att bland den kommunala vårdpersonalen saknar stora grupper den grundläggande vårdutbildningen. Bemötandeutredningen har riktat viss kritik mot utbildningarna när det gäller att förmedla kunskaper och förutsättningar för att ge vårdtagarna ett värdigt bemötande. Vidare har Socialstyrelsen i ädelutvärderingen ifrågasatt om de existerande grundutbildningarna motsvarar de krav som ställs på äldreomsorgen bl.a. när det gäller att integrera socialt och medicinskt arbete. Samtidigt vill regeringen framhålla den stora kunskap och erfarenhet som finns hos personalen inom äldreomsorgen. Regeringen anser dock att ytterligare åtgärder måste vidtas för att ge förutsättningar för att utveckla och förändra existerande utbildningar så att de bättre svarar mot de behov som finns inom äldreomsorgen. I propositionen anförs att i takt med att allt fler personer med utländsk bakgrund uppnår de åldrar där mer omfattande behov av stöd och hjälp anmäler sig, uppstår frågan om lämpliga vårdformer för dessa personer. Bland de åtgärder som kommunerna skulle kunna vidta för äldre invandrare är inrättandet av dagcentrum och särskilt boende med speciell inriktning på den ifrågavarande invandrargruppen. Kommunerna bör eftersträva tvåspråkig personal i dessa verksamheter och personalen bör ges utbildning för att öka förståelsen för de gamlas kulturella behov och önskemål. Frågan om minoritetsgruppers ställning i äldreomsorgen har behandlats i Minoritetsspråks-kommitténs slutbetänkande (SOU 1997:192) som för närvarande remissbehandlas. I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalen inom äldreomsorgen (yrkande 20). Motionärerna anför att det måste ges möjligheter för de anställda i hemvården att utvecklas i sitt arbete. Det måste finnas utrymme för egna initiativ, ökat eget ansvar och en definierad yrkesroll. En god grundutbildning och återkommande fortbildning är nödvändigt. De stela lönestrukturerna måste mjukas upp och anpassas till marknadens krav. För personalen är det viktigt med flera alternativa arbetsgivare. I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och fortbildning kring bemötande och respekt (yrkande 3), om ?resursarbete? för personer som varit verksamma inom omsorgen (yrkande 4) och om satsning på fortbildning (yrkande 11). I propositionen redovisas att en arbetsgrupp med företrädare för Regeringskansliet, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet skall se över kompetensnivån hos personalen. Motionärerna vill lyfta fram att det behövs en kontinuerlig kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Arbetsgivarna har härvidlag ett ansvar. Motionärerna ser också en möjlighet att inom ramen för en lokal och flexibel arbetsmarknadspolitik genomföra dessa insatser. Det är vidare angeläget att utbildning och fortbildning även behandlar frågor kring bemötande och respekt för den enskilda människans önskemål. Vidare anförs att det saknas möjlighet för ordinarie personal att göra insatser utöver de absolut nödvändiga uppgifterna. Anhöriga och frivilligorganisationer fyller här en viktig funktion. Motionärerna anser att personer som arbetat inom vården och omsorgen men som gått i pension bör tas till vara. Många pensionärer vill inte abrupt avsluta sitt arbete utan kan tänka sig att göra en social insats för de boende inom äldreomsorgen. Det bör därför prövas ett system med ersättning för ?resursarbete? för pensionärer som tidigare varit verksamma inom vården. Detta bör ges regeringen till känna. Motionärerna anser att det särskilda stimulansbidraget för att utveckla och genomföra fortbildning för personer som är verksamma i arbetsledande funktioner är mycket betydelsefullt. Utbildning av förtroendevalda kan dock ske utan sådant särskilt stöd. Stimulansbidraget bör enbart avse fortbildning för arbetsledare. I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om kompetensfrågor och arbetskraftsbrist inom äldreomsorgen (yrkande 2). Motionärerna anför att kommunerna efter ädelreformen har nyrekryterat medicinskt utbildad personal och satsat på kompetenshöjande utbildning för vårdbiträden så att fler fått undersköterskekompetens. Fortfarande saknar dock hälften av vårdbiträdena adekvat utbildning och i ledningsfunktionerna är också bristerna i utbildningen stora. Det finns ett behov av att förändra grund- och specialistutbildningarna i den del av vårdsektorn som berör äldrevård och äldresjukvård. Motionärerna anser att initiativ bör tas för att förnya kursplaner för utbildningarna inom denna del av vårdsektorn. De bedömer vidare att det behövs en nyrekrytering med omkring 60 % fram till år 2005 samtidigt som cirka hälften av vårdbiträdena i dag saknar adekvat utbildning. Personalbristen kan därför bli ett av de största problemen för äldreomsorgen inom några år. Kunskapslyftet, som Centerpartiet medverkat till, kan lägga grunden för att motverka en alltför omfattande kompetensbrist. Slutligen anför motionärerna att fler privata alternativ inom vården och omsorgen ger positiva impulser till utveckling också av den kommunala sektorn. I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om medicinsk kompetens (yrkande 2). Motionärerna anför att inom äldreomsorgen upplever många i dag ett slags negativ rundgång, negativa attityder i samhället mot äldre, låg status inom yrken i äldrevården, låga löner, påfrestande arbetsmiljö, hög personalomsättning. Att bryta denna trend kräver insatser på fler områden. Kompetensutveckling är ett sätt. Utbildning för all vårdpersonal måste vara ett oeftergivligt krav i takt med utvecklingen inom den medicinska och geriatriska forskningen, anför motionärerna. Det krävs ett nära samarbete mellan landsting och kommuner i dessa frågor. Primärvården bör, enligt dem, ha ansvaret för fortbildningen. I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rekrytering av vårdpersonal (yrkande 15) samt avslår regeringens förslag om utbildning för förtroendevalda (yrkande 9). En förutsättning för god vårdkvalitet är att det finns kompetent vårdpersonal. Det krävs både etisk och yrkesmässigt god utbildning, anför motionärerna. På senare tid har det blivit svårare att rekrytera personal till vårdyrkena. De anser det angeläget att den yrkesgrupp som undersköterskorna utgör uppvärderas. Yrkesbeteckningen bör ändras och yrkesinnehållet vidgas, kompetenskraven ses över och karriärvägar erbjudas för att göra ett av vårdens viktigaste yrken mera statusfyllt. Även rekryteringsmöjligheter för sjuksköterskor bör ses över. Enligt motionärerna bör Socialdepartementet initiera samtal i dessa frågor med vårdyrkenas fackliga företrädare och kommunförbunden. Motionärerna anför att de anser att förslaget om stimulansbidrag till fortbildning av personer som är verksamma i arbetsledande funktioner i äldreomsorgen är bra. Det är också angeläget att kommuner och landsting planerar en kontinuerlig fortbildning och sörjer för kompetensutveckling av såväl arbetsledare som övriga medarbetare utan att styras av stimulansbidrag. I motion So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om fortbildningens betydelse för vårdpersonalen inom äldreomsorgen (yrkande 7). Motionärerna framhåller att en förutsättning för god vårdkvalitet är att det finns kompetent vårdpersonal. Det krävs både etisk och yrkesmässig god utbildning. Motionärerna vill lyfta fram behovet av fortbildning för vårdpersonal som leder till reella möjligheter att ge patienterna det bästa. I motion So347 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs det tillkännagivande om utbildning av personal i medicinsk-etiska frågor (yrkande 22). Motionärerna anser att sjukvårdshuvudmännen skall avsätta mer resurser för att ge utbildning i medicinsk-etiska frågor och att denna utbildning måste få högre status så att man kan tillmötesgå de ökade kraven på en god vård i livets slutskede. I motion So44 av Silvia Lindgren m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldrepolitik, forskning och kompetensutveckling. Motionärerna anför att kommunernas ökade ansvar för sjukvårdande uppgifter gör det särskilt angeläget att höja den medicinska kompetensen inom äldreomsorgen. Framtidens vård och omsorg kommer att ställa krav på nya utbildningar där både medicinsk och social kompetens ingår. Forskningen inom äldreområdet ter sig därför som ett angeläget utvecklingsområde. Det måste också finnas ett ständigt utbyte mellan forskning och verksamhet för att utveckla och förbättra vård och omsorg. Motionärerna hänvisar till att äldreforskning i dag bedrivs vid Stiftelsen Äldrecentrum. Denna verksamhet är viktig och bra, men kan i längden knappast konkurrera med andra mer statusfyllda och resursstarka områden som t.ex. cancerforskningen. Att skapa en samlad satsning för äldreforskning med nationell räckvidd - ett rikskompetenscentrum för forskning och kompetensutveckling inom äldreomsorgen och äldrevården - är en mer långsiktig lösning. Till ett sådant rikskompetenscentrum bör man även länka olika liknande landstingskommunala verksamheter och kommande FOU-enheter runt om i landet. Detta för att åstadkomma ett nationellt kunskapslyft och en nationell kompetenshöjning inom ett angeläget, men från forskningssynpunkt eftersatt område. I motion So46 av Carina Lundberg och Paavo Vallius (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att få bli bemött på sitt eget språk inom äldreomsorgen. Motionärerna anser att äldre med annat modersmål än svenska skall ha rätt att inom vård och omsorg få bli bemötta av personal som talar det egna språket. Detta är ett stöd för minoritetsspråkens bevarande. Det kan också minska kostnaderna för tolk, anförs det. De understryker att personalen är den viktigaste resursen inom äldreomsorgen. För att möta behoven av annat språk än svenska och delvis annan historia, kultur och traditioner än de svenska måste personalen dock ges möjlighet till både utbildning och fortbildning. Flerspråkighet skall ses som en merit.
Utskottets bedömning Andelen äldre i befolkningen växer, därmed växer också betydelsen av forskning kring åldrandet och de äldres villkor i samhället. Under senare år har flera initiativ tagits för att öka forskningsinsatserna på äldreområdet. Tre professurer med inriktning på de äldre har inrättats under 1990-talet. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har getts ett särskilt ansvar för äldreforskningen och rådet har inrättat flera doktorand- och forskarassistenttjänster, varav några med inriktning på äldreomsorgen. Den tillämpade äldreforskningen har fått ökat stöd. Trots de insatser som gjorts saknas, enligt SFR, en analyserande, förklarande och teoriprövande forskning. Utskottet välkomnar därför regeringens avisering om förslag i budgetpropositionen att förstärka äldreforskningen med 10 miljoner kronor år 1999, 20 miljoner kronor år 2000 och 30 miljoner kronor årligen fr.o.m. år 2001. SFR bör få ansvar för utarbetandet av ett program som kan ligga till grund för strategiska ställningstaganden angående inriktningen av forskningen på området. Utskottet vill i detta sammanhang anföra att användningen av geografiska försöksområden som grund för en systematisk, långsiktig forskningsinsats liksom utveckling av nationella kompetenscentrum inom olika områden kan vara en metod att skapa en vetenskaplig grund för ett professionellt yrkeskunnande. Utskottet delar regeringens bedömning av behovet av en ökad satsning på utbildning och kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Att stärka personalens kompetensutveckling är angeläget för att nå god kvalitet i vården. Socialstyrelsen har i sin slutrapport om ädelreformen konstaterat att utbildningsnivån bland de anställda inom äldreomsorgen har ökat under senare år. Allt fler har grundutbildning från t.ex. vårdinriktad gymnasieskola. Allt fler arbetsledare har högskoleutbildning. Det finns också ett rikt utbud av fortbildning och vidareutbildning, bl.a. enstaka kurser inom högskolan. Det råder ingen tvekan om att den formella kompetensen ökar inom äldreomsorgen. Frågan om den framtida kompetensförsörjningen är av en annan karaktär; om inriktningen på dagens utbildningar är relevant för den nya äldreomsorgens mål och inriktning, om den kan förbereda de studerande för morgondagens uppgifter. Framför allt påpekas svagheter när det gäller forskningsanknytningen. I rapporten anförs vidare att framför allt arbetsledarnas kompetensutveckling kommer att vara avgörande för den framtida äldreomsorgens utformning. Det behövs kompetenta ledare som själva har integrerat de medicinska och sociala förhållningssätten och som kan konkretisera ädelreformens mål och visioner. Mot denna bakgrund välkomnar utskottet regeringens förslag om stimulansbidrag för att utveckla och genomföra fortbildningsinsatser för i första hand arbetsledare inom äldreomsorgen. Ökad kompetens hos arbetsledningen ökar förutsättningen för fortlöpande kvalitetsutveckling och en beredskap för förändringar i arbetet. Utskottet delar också uppfattningen att utbildningen bör beröra både frågor om arbetsledning, chefsutveckling och specifika kunskaper när det gäller äldre och äldres behov av vård och omsorg. Konkret kan det gälla gerontologi och geriatrik, näringslära, läkemedelskunskap, demensvård och vård i livets slutskede. Frågan om bemötande liksom etiska frågor bör ingå. Utskottet har inget att erinra mot att utbildningsinsatserna också skall kunna omfatta förtroendevalda. Utskottet anser det angeläget att regeringen återkommer med förslag till insater för att möta utbildnings- och kompetenskrav samt personalförsörjning inom hela äldreomsorgen. Ädelreformen, psykiatri- och handikappreformerna har medfört att kommunerna fått ett allt större ansvar för vård och omsorg. Detta har bland annat inneburit att tyngdpunkten i arbetsinnehållet förskjutits från övervägande servicebetonade insatser till personlig omvårdnad, tillsyn och sjukvård. Kraven på kompetens har också ökat i sådana avseenden som har med personalens attityder och förhållningssätt att göra. Det är av stor vikt att yrkesgrupper som arbetar inom äldreomsorgen har utbildning som svarar mot de ökade kraven inom vård- och omsorgsområdet. Grundutbildningarna måste inriktas mot att integrera socialt och medicinskt arbete. Andra viktiga områden är etiska förhållningssätt och bemötandet av den enskilde. Utskottet vill också peka på att det är angeläget att uppmärksamma att allt fler av våra äldre har annat modersmål än svenska. Flerspråkighet bör därför ses som en merit och kulturkompetens kunna ingå i utbildning och fortbildning. Det är angeläget att den översyn av existerande grund- och vidareutbildningar som aviseras med representanter från Regeringskansliet, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet samt arbetsmarknadens parter kommer till stånd för att förändra existerande utbildningar så att dessa bättre svarar mot de behov som finns inom äldreomsorgen. En förbättrad grundutbildning är av betydelse för att höja statusen i det betydelsefulla arbetet med vård och omsorg av de äldre. Samtliga gymnasieutbildningarna är i dag treåriga och även vårdhögskoleutbildningarna är treåriga. Under senare år har cirka hälften av vårdhögskoleutbildningarna överflyttats till den statliga högskolan. Regeringen anför att den har som målsättning att resterande utbildningar skall överflyttas till den statliga högskolan under år 1998. Härigenom kommer kontakten med forskningen att förstärkas. Genom utvecklingen av en forskningsbaserad yrkeskunskap inom vården och omsorgen om äldre ökar också personalens status och möjligheterna förbättras att rekrytera och behålla personal med hög kompetens och med god motivation till arbetet. Fortfarande saknar stora grupper av den kommunala vårdpersonalen grundläggande vårdutbildning. Samtidigt finns det en stor kunskap och erfarenhet hos personalen som måste tas till vara. Som arbetsgivare har kommuner och landsting huvudansvar för kompetensutveckling och rekrytering och bör därför utveckla lokala strategier för detta arbete. Regeringen aviserar att den avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa i vilken utsträckning kommuner och landsting utvecklar sådana strategier. Regeringen har i dagarna också uttalat att det finns anledning för arbetsgivarna att uppmärksamma det förhållandevis stora antalet timanställda inom äldreomsorgen eftersom detta riskerar att öka personalomsättningen och leda till bristfällig kontinuitet i omsorgen. Arbetsgivarna bör se över dessa anställningsförhållanden för att överväga om de kan omvandlas till fasta anställningar. Om äldreomsorgen skall klara sina rekryteringsbehov under de kommande åren krävs också att den kan erbjuda en stimulerande och utvecklande arbetsmiljö. På många håll pågår projekt för att utveckla arbetsorganisationen för att bättre ta till vara personalens engagemang och erfarenheter. Det erbjuds handledning och stöd till personalen, vidareutbildning och insatser för att ta till vara nyvunna kunskaper. Det är angeläget att de utvecklingsinsatser som görs på många håll i landet får spridning också i en större krets för att visa att det finns andra bilder av äldreomsorgen än de som kommit till uttryck i medierna under senare tid. Motionerna So44 (s), So46 (s), So48 (v) yrkande 2, So49 (kd) yrkande 15, So50 (c) yrkande 3, So347 (kd) yrkande 22, So423 (kd) yrkande 7 och So639 (c) yrkande 2 är i huvudsak tillgodosedda. Motionerna avstyrks. Även motionerna So49 (kd) yrkande 9, So50 (c) yrkandena 4 och 11 och So406 (m) yrkande 20 avstyrks.
Uppföljning och utvärdering I propositionen gör regeringen bedömningen att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att i samråd med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet samt Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) utforma ett konkret förslag till ett system för rikstäckande individbaserad statistik inom äldreomsorgen. I och med övergången till generella statsbidrag har den statliga uppföljningen och utvärderingen av den kommunala verksamheten blivit ett viktigt inslag i ansvarsfördelningen mellan statlig och kommunal sektor. Uppföljning och utvärdering bör i princip avse resultaten av verksamheten och inte metoderna för att uppnå dessa resultat, anförs det. Det finns klara fördelar med en individrelaterad statistik. Man erhåller en bättre kvalitet och flexibilitet i redovisningen och möjligheter till analyser av ett helt annat slag än som är möjligt med de aggregerade uppgifterna. Genom övergång till en individbaserad statistik erhålles också en bättre anpassning till statistiken inom hälso- och sjukvården. Individbaserad statistik ger också ett helt annat underlag för forskning. Ett flertal olika lösningar är tänkbara varför några alternativa ambitionsnivåer bör formuleras och kostnadsberäknas. Särskilt bör dock framhållas vikten av att kunna följa, analysera och bedöma äldreomsorgen och de resultat som insatserna utmynnar i. Förutsättningarna för en individbaserad statistik och en uppbyggnad av ett centralt personregister bör därför övervägas. En viktig förutsättning för en individbaserad statistik är att den måste kunna beskrivas med enhetliga definitioner och begrepp. I propositionen framhålls att samma sekretess- och säkerhetsbestämmelser som i dag gäller för centrala personregister som används för framställning av annan officiell statistik också måste kunna tillämpas på ett personregister som byggs upp för framställning av officiell äldreomsorgsstatistik. I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning och statistik (yrkande 18). Motionärerna anför att de delar regeringens uppfattning att det är viktigt att utvärdera de insatser som görs inom äldreomsorgen samt att forskning genomförs på området. De finner det dock inte styrkt att dessa mål endast kan uppnås genom att föra en rikstäckande individbaserad och därmed mycket integritetskänslig statistik inom äldreomsorgen. De avvisar därför detta förslag.
Utskottets bedömning Utskottet anser att förutsättningarna för en individbaserad statistik och en uppbyggnad av ett central personregister bör utredas då detta ger underlag för analyser av ett helt annat slag än som är möjligt med aggregerade uppgifter. Motion So51 (fp) yrkande 18 avstyrks därmed.
Utveckling och förnyelse - nya initiativ inom äldreområdet I propositionen gör regeringen bedömningen att särskilda stimulansbidrag om sammanlagt 90 miljoner kronor per år under perioden 1999-2001 bör avsättas i budgetpropositionen för försöksverksamheter i kommuner och landsting som syftar till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för äldre personer. Medlen bör disponeras av regeringen. Det är framför allt nya och annorlunda idéer som bör ges möjlighet att utvecklas och prövas i praktiken, men stimulansmedel bör även kunna utgå till försöksverksamheter som innebär en vidareutveckling av redan befintlig verksamhet. Ett avgörande kriterium vid val av objekt för utveckling och tillämpning är att försöksverksamheten i fråga - om den slår väl ut - ger förutsättningar för verksamhetsutveckling över hela landet, anförs det. Medlen bör bl.a. kunna användas för att utveckla och stimulera äldres delaktighet och inflytande över vård och omsorg. Ett annat område där det finns behov av insatser gäller äldres möjligheter till aktiviteter och social samvaro, inte minst över generationsgränserna. Initiativ som tar fasta på att vidmakthålla hälsa och förebygga ohälsa liksom utveckling inom IT-området bör kunna stödjas. Vidare bedömer regeringen att en telefonjour riktad till äldre och deras anhöriga bör inrättas. Verksamhetens syfte är att på ett lättillgängligt sätt erbjuda möjlighet till information om vård och omsorg för äldre, om den enskildes rättigheter, om frågor rörande hälsa och sjukdomar samt för att ge kontakt med pensionärs-, anhörig- och patientorganisationer. Verksamheten föreslås bedrivas av pensionärsorganisationerna och finansieras inom ramen för de särskilda stimulansmedlen. I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansbidrag för nya initiativ inom äldreomsorgen (yrkande 12). Motionärerna anser att dess medel främst bör användas för projekt som kan utveckla och stimulera de äldres delaktighet, sociala nätverk och inflytande över vård och omsorg samt att utveckla samarbetet med frivillig- och anhörigorganisationer. De föreslår att resurserna fördelas till det lokala arbetet, efter gemensam ansökan från frivillig- och anhörigorganisationer och äldrevårdsenheter inom vilka dessa organisationer är verksamma.
Utskottets bedömning Utskottet ser mycket positivt på att regeringen föreslår att särskilda stimulansmedel avsätts i budgeten för utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för äldre personer. I likhet med regeringen och motionärerna anser utskottet att medlen bör användas för att utveckla och stimulera de äldres delaktighet och inflytande över vård och omsorg liksom äldres möjligheter till aktiviteter och social samvaro. Utskottet anser det angeläget att ta vara på den särskilda kunskap som finns inom olika frivillig- och anhörigföreningar med inriktning på t.ex. olika typer av funktionshinder och sjukdomar. Inte minst gäller detta vid den av regeringen föreslagna telefonjourverksamheten. Utskottet anser att denna verksamhet bör kunna bedrivas såväl av pensionärsorganisationerna som av frivillig- och anhörigföreningar. Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (c) yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre - nytt stöd till anhöriga I propositionen görs bedömningen att ett särskilt stimulansbidrag bör anvisas i budgetpropositionen för år 1999 och tre år framåt med 100 miljoner kronor årligen. Bidraget bör avse sådana insatser för anhöriga som kommunen vill genomföra i samverkan med de anhöriga och med frivilligorganisationer. Socialstyrelsen bör följa upp och utvärdera insatserna. Anhörigas roll och betydelse som vårdgivare till äldre och handikappade är numera väldokumenterad och erkänd. Den omsorg som utförs av familj och andra närstående är mycket omfattande och har sannolikt ökat i betydelse under senare år, anförs det. I syfte att synliggöra de anhörigas situation infördes vid årsskiftet 1997/98 en ny bestämmelse i socialtjänstlagen som avser att markera socialtjänstens ansvar för att genom stöd och avlösning underlätta för närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och människor med funktionshinder. För att stimulera utvecklingen av formerna för anhörigstödet fick Socialstyrelsen i december 1996 regeringens uppdrag att fördela 7,5 miljoner kronor till projekt som kan bidra till att utveckla metoder och former för stöd till anhöriga. De studier som hittills gjorts av det stöd kommunerna ger för att underlätta för de anhöriga visar att många kommuner erbjuder olika former av hjälp men att stödet sammantaget är svagt utvecklat i kommunerna och att de anhöriga inte alltid får den hjälp som de behöver. Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns behov av ytterligare utvecklingsinsatser som kan stimulera kommunerna till ökad kreativitet när det gäller former för stöd till anhöriga. Utgångspunkten för stödet är att hjälpa och stödja anhöriga för att förhindra att dessa drabbas av fysisk eller psykisk ohälsa. Regeringen anser också att anhörigbegreppet bör kunna ges en vidare tolkning och även omfatta andra närstående som vänner och grannar. Vidare framhålls att de frivilliga organisationerna har en viktig roll som komplement till samhällets insatser när det gäller stödet till anhöriga. De insatser som kommunen genomför bör därför ske i samverkan både med de anhöriga och de frivilliga organisationerna, anför regeringen. Regeringen anser att anhörigstödet bör ha en bred inriktning och omfatta såväl de anhöriga som vårdar närstående i hemmet som de som har sina närstående i särskilt boende. Det är angeläget att det finns möjlighet att få både praktiskt och psykologiskt/psykosocialt stöd. En betydelsefull hjälp för många anhöriga är att de kan få avlösning i form av korttidsvård och dagverksamhet av god kvalitet. Utredningen Bemötande av äldre lyfter fram flera exempel på dagverksamheter som samordnar olika slags anhörigstöd. De utgör centrum för stöd både för enskilda som bor i sin ordinarie bostad och för anhöriga. Inom ramen för dessa dagverksamheter kan finnas möjlighet till samverkan mellan kommuner och landsting och intresseorganisationer respektive frivilligorganisationer. Verksamheten kan också tjäna som informell mötesplats t.ex. för anhöriggrupper. Det är också en viktig uppgift att pröva nya former för uppsökande verksamhet i syfte att få kontakt med de anhöriga, anförs det. I det uppsökande arbetet bör särskild hänsyn tas till att vissa grupper kan behöva få information på annat språk än svenska. Enligt regeringens uppfattning bör medlen till kommunernas utvecklingsinsatser fördelas av länsstyrelserna. Som tillsynsmyndighet har länsstyrelsen god kunskap om kommunernas arbete inom socialtjänsten liksom om behovet av särskilda utvecklingsinsatser. Socialstyrelsen bör i samråd med länsstyrelserna närmare precisera mål och inriktning för stimulansbidragets användning. Styrelsen har också en viktig uppgift att följa upp, utvärdera och analysera effekterna av stödet. I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om utbildningsinsatser för anhöriga (yrkande 5). Socialstyrelsen gör bedömningen att cirka två tredjedelar av all omvårdnad i dag sköts av anhöriga, anför motionärerna. De anhörigas insatser är mycket betydelsefulla för samhället som helhet samtidigt som det kan vara ett mycket krävande arbete för den anhörige. Socialtjänstlagen har numera kompletterats med krav om att kommunerna bör ge stöd och avlösning för att underlätta för dem som vårdar anhöriga som är långvarigt sjuka, äldre eller funktionshindrade. Centerpartiet står också bakom riksdagens beslut om att lämna ett tidsbegränsat stimulansbidrag för utveckling av stödet till anhöriga. Motionärerna understryker att anhöriga måste tillåtas bli delaktiga i vården. Upplysning och utbildningsinsatser behövs både för anhörigföreningar och intresseorganisationer men även direkt till enskilda anhöriga i större omfattning än i dag. Detta bör enligt motionärerna ges regeringen till känna. Även i motion So431 av Ingrid Irhammar och Ingrid Skeppstedt (båda c) begärs tillkännagivande om anhörigvården (yrkande 6). Motionärerna anser det viktigt att uppmärksamma insatserna och arbetet som anhöriga gör så att de får stöd och stimulans av kommunen. De anser vidare att en utvecklad avlösarservice måste finnas som stöd och stimulans åt de anhöriga. I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre stöd till närståendevården (yrkande 8). Motionärerna anser att kommunerna måste öka sitt stöd till närståendevården. Detta kan ske på flera sätt: genom en fortsatt utbyggnad av växelvården, genom förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående att anställas, genom en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att vara närstående med ersättning från försäkringskassan samt en förlängd period för dem som vårdar. En utvidgning av rätten till närståendepenning bör kopplas till att rätten till ledighet höjs från 60 till 120 dagar. Motionärerna anser att de 100 miljoner kronor som regeringen föreslår i propositionen bör användas så att de uppräknade målsättningarna nås. I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om anhörigvården (yrkande 6). Motionärerna anför att om anhöriga skall orka med att ta det ansvar de valt att göra måste dock kommunerna kunna ställa upp med en väl fungerande avlösning. Denna kan erbjudas både som avlösning genom hemtjänst i hemmet och som avlastning genom s.k. växelvård. Motionärerna understryker att stöd även måste ges i form av mentalt stöd. Inte minst är detta angeläget för dem som vårdar demenssjuka anhöriga. Information om nya rön, forskning och utvecklingstendenser måste vara med i det stöd som kommunen ger anhöriga. I motion Sf303 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (båda fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om överläggningar mellan kommunförbunden och staten om förbättrade förutsättningar för närståendevården och hemsjukvården (yrkande 3), dels om förbättrat stöd och förbättrade villkor för närståendevårdarna (yrkande 4), dels om hälsoekonomisk värdering av närståendevården (yrkande 5) och dels om uppföljning och kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande av integritetsaspekterna (yrkande 6). Motionärerna understryker att det är viktigt att valet att utnyttja närståendevård är frivilligt både för den vårdade och vårdaren. Ansvaret för vårdaren blir ofta tungt både medicinskt och psykiskt trots den glädje och tillfredsställelse som det innebär att vara närståendevårdare. Möjligheten till en väl fungerande avlösning i hemmet eller genom växelvård är väsentlig. För att möjliggöra för anhöriga att ta ett omfattande ansvar för daglig omsorg om en sjuk närstående måste anställning som anhörigvårdare medges från kommunen. Detta skall vara möjligt även för närstående som uppnått pensionsåldern. Alternativet med hemvårdsbidrag till den sjuke bör finnas kvar för dem som föredrar detta. Motionärerna anser att ett bättre samhällsstöd till närståendevårdarna förmodligen skulle innebära besparingar för samhället. Några säkra belägg för detta finns dock inte varför motionärerna anser att en hälsoekonomisk undersökning av närståendevårdens betydelse borde genomföras. Motionärerna vill också ha en kvalitetskontroll av den närståendevård som ges. Socialstyrelsen bör därför ägna stor uppmärksamhet åt metodutveckling av hur en sådan uppföljning inom området sjukvård i hemmet kan ske med beaktande av de berörda personernas integritet. I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna skall utnyttja möjligheten att ekonomiskt stödja anhöriga (yrkande 4) samt hos regeringen begära förslag till en översyn när det gäller vårdbidraget som pensionsgrundande inkomst (yrkande 5). Motionärerna ser med tillfredsställelse att regeringen uppmärksammat anhörigvårdarnas situation och tillskjuter medel för utveckling av metoder och former för stöd åt anhöriga. Det får dock inte bli så att anhörigvården blir alternativ till äldreomsorg i offentlig regi. Motionärerna anser att kommunerna måste uppmuntras till att utnyttja möjligheten att även ekonomiskt stödja anhörigvårdarna. Vidare måste vårdbidraget ses över och göras pensionsgrundande. I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ändring i 6 § socialtjänstlagen vad gäller anhörigstöd (yrkande 2) samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att bistånd i form av anhörigstöd skall vara en rättighet för dem som så önskar (yrkande 3) och om att bistånd i form av dagverksamhet och korttidsvård bör införas i 6 § socialtjänstlagen (yrkande 9). Motionärerna anför att regeringen skriver mycket välvilligt om anhörigstöd, men tar inte ställning till om anhörigstöd är en rättighet eller inte. I själva verket har regeringen tagit två steg bakåt vid utformandet av den socialtjänstlag som gäller sedan den 1 januari 1998. Där avskaffades möjligheten att överklaga avslag på ett flertal olika bistånd som alla invånare tidigare hade. Motionärerna vill utreda hur möjligheten att få avlastning kan bli en kommande rättighet. Redan i dag kan ett första steg tas genom att byta ut propositionens ?bör? mot ett ?ska?, anförs det. Rätt till dagverksamhet och korttidsvård möjliggör för äldre att i större utsträckning bo kvar hemma. Detta ökar inte kostnaderna för kommuner och landsting genom att dessa i stället sparar in dyrbar sjukhus- och/eller sjukhemsvård. I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivanden om möjligheten att anställa en anhörig som vårdare (yrkande 11), om en komplettering i socialtjänstlagen som jämställer stöd och avlastning för vård och omsorg av nära anhörig eller närstående med hemtjänst och färdtjänst (yrkande 12) och om riktlinjer för stöd till anhörigvården (yrkande 13). Fördelningen av ansvaret för vården mellan det offentliga och familjen är en av de stora framtidsfrågorna, anför motionärerna. Frågan om de anhöriga enbart skall få olika typer av stöd eller om det kan bli aktuellt att anhöriga skall kunna anställas måste lyftas fram. Ett förtydligande och en markering av kommunernas ansvar för anhörigstöd bör göras i socialtjänstlagens paragraf som reglerar annat bistånd. Motionärerna vill jämställa stöd och avlastning för vård och omsorg av nära anhörig eller närstående med hemtjänst och färdtjänst. Ett exempel på åtgärd är att kommunerna inför en rätt till tio timmars avlastning per månad för anhörigvårdare. De anser också att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att fastställa specifika riktlinjer för hur stödet till de anhöriga skall utformas. Det kan handla om uppsökande verksamhet, vårdtyngdsmätningar som tar hänsyn till både vårdtagarens och vårdgivarens psykiska och fysiska hälsa och regelbunden utvärdering så att anhöriguppgiften kan prövas. Motionärerna anser att det är bra med de resurser som regeringen anser bör anslås till att utveckla stödet till anhöriga och frivilliga. Tillkännagivande om anhörigvården begärs också i motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 8. Motionärerna anser att de närståendes roll i vården måste uppvärderas. Varken äldreomsorgen eller sjukvården klarar sig utan anhörigas insatser. Dessa är ofta en förutsättning för vård i hemmet. Närstående som vårdar sina anhöriga i hemmet skall ha rätt till ekonomiskt stöd. Det skall även finnas möjlighet till stöd och ledighet för anhörigvårdaren, anförs det. I motion So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om att anhörigstöd bör bli en skyldighet för kommunen (yrkande 5). Motionärerna anser att fördelningen av ansvaret för vården mellan samhället och familjen är en av de stora framtidsfrågorna. De anser att anhörigrollen måste uppvärderas och erkännas. De anhöriga behöver stöd och avlastning men också information, kunskaper om sjukdomar och träning i t.ex. olika handgrepp. En komplettering, ett förtydligande och en markering av kommunens ansvar för anhörigstödet bör därför göras i socialtjänstlagens paragraf som reglerar annat bistånd. Kristdemokraterna vill jämställa stöd och avlastning för vård och omsorg av nära anhörig eller närstående med hemtjänst och färdtjänst. I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om anhörigstödet (yrkande 27). Motionärerna anför att samarbetet mellan huvudmännen måste fungera smidigt. Vårdkedjorna måste bli tydligare i de fall där det finns skilda huvudmän. Närstående som önskar delta i vården måste ges stöd och avlastning samt ekonomisk ersättning för sitt arbete. Kommunerna måste framöver noggrant följa upp hur den enskildes nätverk påverkas när människor med allt sämre hälsostatus vårdas i hemmet. Insatser för att bryta ensamhet och isolering bör på sikt inkluderas i kommunernas uppgifter, heter det. I motion So42 av Mikael Odenberg och Tomas Högström (båda m) yrkas att riksdagen beslutar att i 5 § socialtjänstlagen återinföra en rätt till avlösning. Motionärerna anför att de i samband med proposition 1996/97:124 om ändringar i socialtjänstlagen väckte en motion som berörde frågan om kommunernas skyldighet att ordna avlösning för personer som vårdade anhöriga i hemmet. Motionärerna ser det som angeläget att riksdagen nu ändrar socialtjänstlagen så att anhöriga garanteras en rätt till avlösning. I motion So415 av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (båda m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anhörigvårdares rätt till utbildning, stöd och avlastning (yrkande 1). Motionärerna anser att närstående gör en viktig samhällsinsats och måste erbjudas utbildning, stöd och avlastning. Genom att kommunen samarbetar med anhörigvårdare kan kvaliteten för de äldre som bor kvar hemma upprätthållas, samtidigt som kommunens kostnader faktiskt hålls nere. I motion So45 av Helena Frisk (s) begärs ett tillkännagivande om rätten till avlösning. Motionären anför att de anhörigas roll och betydelse för vården av äldre och personer med funktionshinder numera är väldokumenterad och erkänd. Det är viktigt att de anhörigas kunskaper och erfarenheter tas till vara, men det är också viktigt att det finns möjlighet till avlösning. Motionären anser att det är viktigt att kommunernas ansvar i denna del förtydligas. Det bör också dokumenteras i vilken utsträckning som kommunerna tillhandahåller avlösning. I motion So47 av Hans Karlsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att fördela de föreslagna medlen för utvecklingsinsatser när det gäller anhörigas insatser i vården av äldre och funktionshindrade. Motionärerna anser att det föreslagna stimulansbidraget är mycket angeläget. Anhörigas roll och betydelse som vårdgivare för äldre och funktionshindrade är numera väl dokumenterad och erkänd. Det är viktigt att visa respekt för de anhörigas kunskaper och erfarenheter. Det är också viktigt att det finns möjligheter till avlösning. Informationen från socialtjänsten till anhöriga om planering, genomförande och utvärdering av olika insatser måste ges hög prioritet, anförs det. Motionärerna konstaterar att länsstyrelserna har god lokal kännedom, vilket talar för att de skall fördela stimulansbidragen. Samtidigt är länsstyrelserna tillsynsmyndighet över kommunernas arbete inom socialtjänsten. Det finns därmed en risk att det kan uppfattas som om Länsstyrelsen har dubbla roller och att myndighetsrollen blir otydlig. Vidare konstaterar motionärerna att Socialstyrelsen i dag har i uppdrag att fördela 7,5 miljoner kronor till projekt som kan bidra till att utveckla metoder och former för stöd till anhöriga. Denna erfarenhet bör tas till vara. Socialstyrelsen föreslås få fördela också de nya stimulansbidragen. I två motioner tas frågan om frivilligarbete upp. I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om de frivilliga insatserna inom äldreomsorgen (yrkande 11). Motionärerna anför att kyrkor, samfund, pensionärsförening och andra ideella organisationer samt enskilda personer i större utsträckning och med samma stöd från det allmänna kan engageras i hemvårdsarbetet. Hemtjänstens insatser kan stärkas genom att pensionärer medverkar mer aktivt. Genom s.k. anhörigcenter kan man samla upp och organisera de krafter och insatser som behövs. Ett annat alternativ är ?grannskapskollektiv? där de boende i ett område hjälps åt med service och fritidsaktiviteter. Motionärerna anser också att det bör göras en analys av hur stödet till de anhöriga kan bli så bra som möjligt. Också i motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om frivilligverksamheten (yrkande 6). Motionärerna konstaterar att under senare år har frivilligorganisationer för att stödja och hjälpa vuxit fram. Frivilliginsatser inom äldreomsorgen kommer att vara en begränsad men betydelsefull del av äldreomsorgen även i framtiden, anför motionärerna, därför bör formerna för samverkan mellan offentlig och ideell sektor utvecklas. Frivilligverksamheten bör stödjas via de organisationer som verkar inom området.
Utskottets bedömning Anhöriga står för en mycket stor del av stöd och omvårdnad till äldre och handikappade. Det är därför väsentligt att de anhörigas insatser uppmärksammas och att kommunernas samarbete med de anhöriga utvecklas. Studier tyder på att många kommuner erbjuder olika former av stöd till de anhöriga men att stödet är svagt utvecklat. En ny bestämmelse infördes i 5 § socialtjänstlagen fr.o.m. den 1 januari 1998 om att socialnämnden genom stöd och avlastning bör underlätta för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder. För att stimulera utvecklingen av formerna för anhörigstödet fick Socialstyrelsen för budgetåret 1997 7,5 miljoner kronor till projekt som kan bidra till att utveckla metoder och former för stöd till anhöriga. Utskottet anser att ytterligare insatser behövs för att utveckla stödet till anhöriga. Detta tas också upp i ett antal motioner. Kommunerna bör stimuleras till ökad kreativitet när det gäller formerna för stöd till anhöriga. Stödet bör få en bred inriktning och omfatta såväl anhöriga som vårdar närstående i hemmet som anhöriga som har sina närstående i särskilt boende. Många anhöriga vill vårda sin närstående i hemmet men behöver hjälp och stöd från kommun och landsting för att orka med det. Det behövs praktiskt stöd i form av avlösning, dagverksamheter, växelvårdsplatser m.m., men det behövs också ett psykologiskt/psykosocialt stöd. Det är viktigt att stödet utformas individuellt så att den anhörige känner trygghet i den avlösning som erbjuds och kan lämna ifrån sig ansvaret för den närstående. Dagverksamheter kan också fungera som en informell mötesplats för anhöriggrupper och erbjuda utbildning för anhöriga. Möjlighet finns också för kommunerna att stödja anhöriga genom att anställa dem som vårdare för den omsorgsberoende eller ge ekonomiskt stöd i form av vårdbidrag. Kommunerna har inte kunskap om alla som vårdar äldre anhöriga. Det kan därför vara svårt att nå anhöriga med olika slags stödinsatser. Detta gäller i högre grad ju tyngre omvårdnadsinsatsen är och ju längre tid den anhöriga gett vård och omsorg. Det är viktigt att pröva olika former av uppsökande verksamhet i syfte att få kontakt med de anhöriga. Hänsyn bör tas till att vissa grupper kan behöva få information på annat språk än svenska. Utskottet bedömer att det föreslagna stödet skapar förutsättningar för ett mer aktivt stöd till anhöriga och stimulerar kommunerna att utveckla samverkan med anhöriga och med frivilligorganisationer. Det bör också övervägas att tydligare lagreglera anhörigstödet. Frågan bör kunna övervägas av kommittén för översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter. Med anledning av motionerna So42 (m), So45 (s), So49 (kd) yrkande 12, So51 (fp) yrkande 8, So52 (mp) yrkandena 2, 3 och 9, So218 (kd) yrkande 8, So308 (mp) yrkande 27, So415 (m) yrkande 1, So423 (kd) yrkande 5, So433 (fp) yrkande 6 och Sf303 (fp) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. I propositionen föreslås att medlen till kommunernas utvecklingsinsatser bör fördelas av länsstyrelserna. Utskottet vill peka på att länsstyrelserna är tillsynsmyndighet över kommunerna och att det därför kan vara mindre lämpligt att dessa också fördelar medel till projektverksamheter i kommunerna. Socialstyrelsen har fördelat de medel som anvisats för år 1997. Dessa erfarenheter bör tas till vara. Utskottet anser att Socialstyrelsen bör få ansvar att fördela det särskilda stimulansbidraget efter samråd med länsstyrelserna. Vad utskottet anfört med bifall till motion So47 (s) och med avslag på motionerna So49 (kd) yrkandena 11 och 13, So431 (c) yrkande 6, So432 (v) yrkandena 4 och 5, So639 (c) yrkande 5 och Sf303 (fp) yrkandena 3, 5 och 6 bör riksdagen som sin mening ger regeringen till känna. Utskottet anser att frivilliga insatser utgör ett värdefullt komplement till socialtjänstens insatser och bör stödjas. I propositionen presenteras förslag till stimulansbidrag för nya initiativ inom äldreområdet varvid särskilt pensionärsorganisationerna nämns som samverkanspartner. Utskottet anser inte att motionerna So406 (m) yrkande 11 och So639 (c) yrkande 6 bör föranleda något initiativ från utskottets sida. Motionerna avstyrks.
Uppsökande verksamhet i hemtjänsten I propositionen gör regeringen bedömningen att lokala försöksverksamheter med uppsökande verksamhet i hemtjänsten bör startas. Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att följa upp och utvärdera försöksverksamheterna. Verksamheten bör finansieras inom ramen för de särskilda stimulansbidrag om sammanlagt 90 miljoner kronor per år under perioden 1999-2001 som föreslås avsättas i budgetpropositionen. Resultaten från Socialstyrelsens uppföljning och utvärdering skall, enligt propositionen, redovisas till regeringen senast den 1 januari 2000. Under uppbyggnaden av hemtjänsten på 1960- och 1970-talen bestod denna i huvudsak i praktisk hjälp med hemmets skötsel, inköp och matlagning. Reduceringen av institutionsvården och de allt kortare vårdtiderna inom den somatiska akutsjukvården under senare år har inneburit att personlig omvårdnad och insatser av sjukvårdskaraktär fått en mer framträdande plats än tidigare. 1990-talets hjälptagare är i allmänhet äldre, sjukare och har mer omfattande funktionshinder. Insatserna ges i dag till ett mindre antal personer, men i större omfattning till var och en av dem som får hjälp. Fortfarande får dock fyra av tio hemtjänstmottagare mindre än tio timmars hjälp per månad. Vid slutet av år 1996 hade 8 % av åldersgruppen 65 år och äldre hemtjänst. Bland dem i åldersgruppen 65-79 år var andelen endast 4 %. Regeringen framhåller att det är viktigt att se värdet av hemtjänst också som en förebyggande verksamhet. Exempelvis kan regelbundna besök av hemtjänsten har stort socialt värde och ge en ökad trygghet. Det kan också bidra till att skjuta upp behovet av tyngre insatser eller flyttning till särskilt boende. Erfarenheter från Danmark, där man infört en lag om förebyggande hälsobesök bland 75-åringar och äldre, visar att regelbundna hembesök av sjukvårdspersonal resulterat i ökad livskvalitet för de äldre och minskad intagning på akutsjukhus. Det bör finnas personal med såväl medicinsk som social kompetens i den uppsökande verksamheten. Att tidigt upptäcka behov av bostadsanpassning, hjälpmedel och anhörigstöd är väl så viktigt som att uppmärksamma medicinska behov. Uppsökande verksamhet bland äldre kan också starkt motiveras som ett sätt att nå de anhöriga för att därigenom utveckla samarbetet med och stödet till dessa. I förlängningen kan ett sådant arbete även ha ett förtroendeskapande värde för den äldre befolkningen, anför regeringen. Det lagliga stödet för förebyggande insatser finns redan i såväl hälso- och sjukvårdslagen som i socialtjänstlagen. Å andra sidan bedrivs för närvarande mycket sällan systematiskt förebyggande insatser i primärvården eller i äldreomsorgen, anförs det. Skälen till detta är flera, men kanske framför allt bristen på resurser. Särskilda stimulansbidrag bör därför avsättas i budgetpropositionen. Försöksverksamheterna i kommuner och landsting bör syfta till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för äldre personer. I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om hemtjänsten (yrkande 10) samt att riksdagen beslutar införa en hemtjänstpeng (yrkande 18). Kommunerna måste, enligt motionärerna, medverka till flexibla lösningar av hemtjänsten. Det skall vara möjligt för den äldre att få anställa en granne eller anhörig efter samma taxa som gäller i övrigt inom hemtjänsten. Självkänslan stärks hos den som behöver hjälp om vederbörande själv får bestämma utformningen och tiden för insatserna liksom vem som ger hjälpen. En privat tjänstesektor är nödvändig inom hemtjänsten och kan göras möjlig genom en ?hemtjänstpeng? och skatteavdrag för anlitande av tjänster i hemmet. I motion Sk653 av Sten Tolgfors (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensupphandling av hemtjänsten (yrkande 3). Motionären anför att kommunernas kostnader för hemtjänsten kan hållas nere genom ökad konkurrens. Privata städföretag skall inte bar tillåtas utan också uppmuntras att konkurrera om uppdrag. I motion So409 av Leif Carlson (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sparkonto inom äldreomsorgen (yrkande 1) samt att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lämplig utformning av sparkonto inom äldreomsorgen (yrkande 2). Motionären anser att det måste vara en samhällelig angelägenhet att ge den hjälp den äldre själv vill ha genom att tillvarata den äldre personens vilja och möjligheter. För att ge den äldre denna valfrihet vill motionären inrätta sparkonton i äldreomsorgen. Dessa bör byggas upp genom att en del av den obligatoriska pensionsavgiften specialdestineras till detta sparkonto. Med dessa pengar kan den äldre sedan vara fri att köpa hjälp efter egen bedömning men också garanteras hjälp om han eller hon inte själv kan ta ställning till sina behov. Det kan vara t.ex. inre eller yttre hemtjänst samt möjlighet om man väljer att klara detta själv att årligen ta ut en viss del från kontot, t.ex. den årliga avkastningen, vilken beskattas. Motionären anser att kontot skulle stimulera privata aktörer och entreprenörer att starta verksamhet inom området. Detta skulle leda till ökad konkurrens och pressade priser. I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemservicestöd i form av servicecheckar för pensionärer (yrkande 13). Motionärerna anför att behoven inom omsorgsområdet är stora och att den demografiska utvecklingen kommer att öka kraven på ytterligare resurser framgent. Redan i dag finns det ett behov av service som kommunernas omsorg inte kan ge inom ramen för hemtjänsten. Motionärerna anser att pensionärshushållens behov av vardaglig service skulle kunna tillgodoses genom att staten stimulerar den privata tjänstesektorn. Detta kan göras genom ett system med hemservice-checkar för alla pensionärshushåll. Checksystemet bör utformas så att den som önskar hjälp, utöver det som den kommunala hemtjänsten tillhandahåller, hämtar och betalar en subventionerad check på posten eller försäkringskassan. Denna används sedan som betalningsmedel. I den ekonomiska vårpropositionen har Centerpartiet anslagit 700 miljoner kronor för detta ändamål. I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om ojämlikheten i beviljandet av hemtjänst (yrkande 3) och om utredning om hemservicestöd för äldre (yrkande 4). Hemtjänsten har mer och mer övergått från att vara allmän service till de äldre till att ge omvårdnad i hemmet, anför motionärerna. Biståndsbedömningarna har blivit mycket striktare. Enligt Ädelutvärderingen 1994:17 får högre utbildade och högre tjänstemän hemtjänst i större utsträckning än vad lågutbildade och arbetare får. Välfärdsprojektets redovisning (nr 59) visade att kvinnor får mindre hjälp från hemtjänsten än män sett i relation till deras levnadssituation. Motionärerna anser därför att fördelningen av beviljad hemtjänst bör analyseras. De pekar också på att utredningen Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17) presenterat olika lösningar för att stimulera tjänstesektorn samt gett en principskiss till ett särskilt servicestöd till pensionärer. Utredningen kunde dock inte av tidsskäl föreslå de närmare formerna för ett sådant stöd. Motionärerna anser att en utredning bör få i uppdrag att göra en djupare analys av utredningens förslag. Även i motion So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (båda c) begärs tillkännagivande med samma innebörd (yrkandena 2 och 4). I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om hemtjänsten (yrkande 7). Motionärerna anser att det behövs ett välfärdskontrakt inom hemtjänsten. När en enskild kontaktar hemtjänsten för att få hjälp bör ansvarig personal höra av sig inom tre dagar för att bestämma tid för ett möte kring de problem som den enskilde har och vilket stöd kommunen då kan erbjuda. En plan skall göras upp i samråd med den enskilde om vad hemtjänsten skall ombesörja samt vad detta skall leda till och inom vilken tid. Kontinuerlig kvalitetsuppföljning skall göras. Vidare anser motionärerna att anhöriga skall ges stöd och avlastning. Personal som inte kommer på avtalad tid skall meddela detta så snart som möjligt. Uteblir hemtjänstpersonalen skall den enskilde kompenseras på något sätt. Den enskilde skall ha en kontaktperson inom kommunen att vända sig till om något inträffar. Den enskilde skall kunna välja vem som skall ge den service och omsorg som anses behövas. Kommunen skall ha någon form av jourtjänst under kvällar och helger så att ingen riskerar att skrivas ut från sjukhus utan att få kontakt med socialtjänsten. Slutligen anser motionärerna att de som invandrat till Sverige skall garanteras tolk vid samtal med socialtjänsten. I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 5 finns samma begäran. I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre människors valmöjligheter till vård (yrkande 6). Motionärerna anför att allt färre äldre får hjälp genom hemtjänsten. Besparingar men också avgiftshöjningar har bidragit till detta. När allt färre erhåller hjälp i ordinärt boende innebär det att allt fler blir i behov av kostsamma insatser i särskilt boende. Om denna tendens håller i sig så innebär det att den enskildes möjlighet att själv välja på vilket sätt han skall få sina behov tillgodosedda minskas. Därmed rubbas också den grundläggande principen för äldres möjlighet att själva bestämma över sina liv. I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. begärs tillkänagivande om sänkt skatt på arbetskraft inom tjänstesektorn (yrkande 4). För att skapa större förutsättningar för de äldre att så långt möjligt bo kvar i sitt eget hem bör riksdagen besluta att sänka skatten på arbetskraft inom tjänstesektorn. Om priset på hushållstjänster kommer ner i en mer rimlig nivå kommer detta dels att vara till stöd för de äldre som behöver viss praktisk hjälp, dels att skapa ?vita? arbetstillfällen.
Utskottets bedömning I propositionen aviserar regeringen särskilda stimulansbidrag om 90 miljoner kronor under perioden 1999-2001 för uppsökande verksamhet inom hemtjänsten. Utskottet gör bedömningen att en uppsökande verksamhet bland äldre är ett viktigt instrument när det gäller att förebygga ohälsa och vårdbehov. Det är angeläget att tidigt få kunskap om äldres behov av stöd och hjälp. Insatser i form av bostadsanpassning, hjälpmedel m.m. bör innebära att äldre får möjlighet till ett självständigare liv än vad som annars vore möjligt. En uppsökande verksamhet bör också innebära att äldreomsorgen får kontakt med anhöriga som vårdar närstående och som kan behöva avlastning för att orka fortsätta med sin omvårdnadsinsats. Utskottet delar regeringens uppfattning att försöken bör bedrivas över hela landet på orter med skiftande sociodemografiska och strukturella förutsättningar. Försöken bör systematiskt följas upp och utvärderas. I sitt yttrande till finansutskottet 1997/98:SoU7y över den ekonomiska vårpropositionen konstaterar utskottet att kommunernas möjligheter att leva upp till sina åtaganden bl.a. avseende hemtjänsten nu förbättras när kommunernas ekonomiska situation stärks. Utskottet vill än en gång betona att det är angeläget att den enskilde ges möjlighet att själv bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges. Äldres kunskap och kompetens skall tas till vara. Kommunerna kan erbjuda hemtjänst i olika former. Det finns inga hinder för entreprenadupphandlingar inom äldreomsorgen. Utskottet är inte berett att föreslå införande av hemtjänstpeng, servicecheckar eller särskilda sparkonton inom äldreomsorgen. Motionerna So50 (c) yrkande 13, So406 (m) yrkandena 10 och 18, So409 (m), So431 (c) yrkandena 2 och 4, So639 (c) yrkande 4 och Sk653 (m) yrkande 3 avstyrks därmed. Utskottet kan inte heller biträda förslaget om en skatterabatt på arbete inom tjänstesektorn. Motion So49 (kd) yrkande 4 avstyrks. Utskottet är inte heller berett att införa ett s.k. välfärdskontrakt för handläggningen av hemtjänstärendena. Utskottet utgår från att kommunerna har verksamhetsplaner för äldreomsorgen. Det är inget som hindrar en kommun att själv uppställa servicemål på detta område. Motionerna So51 (fp) yrkande 7 och So433 (fp) yrkande 5 avstyrks därmed. Utskottet delar uppfattningen i motion So639 (c) yrkande 3 att hemtjänsten är ojämnt fördelad. Välfärdsprojektets rapport visar detta. Den förstärkning av kommunernas ekonomi som nu sker liksom förslaget till uppsökande verksamhet inom hemtjänsten bör kunna leda till bättre hemtjänstinsatser och jämnare fördelning mellan kvinnor och män sett i relation till deras levnadssituation. Motionen och motion Fi65 (v) yrkande 6 är delvis tillgodosedda. Motionerna avstyrks.
Folkhälsoarbete för äldre I propositionen görs bedömningen att folkhälsoarbetet vad avser äldre bör förstärkas. Som ett första steg bör kunskaperna öka om de hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatserna och deras effekter. Kunskaperna om värdet av förebyggande insatser bland äldre är i dag bristfälliga. En förbättrad kunskap om det friska åldrandet är viktig för att kunna skilja hälsa och sjukdom åt i de högre åldersgrupperna. Det finns en väl dokumenterad kunskap om vanliga sjukdomar, besvär och funktionshinder bland äldre. Däremot saknas i hög grad kunskap om hälsofrämjande insatser och deras effekter, anförs det. Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1998 gett Folkhälsoinstitutet i uppdrag att ta fram ett underlag som redovisar nationella och internationella erfarenheter av vilka möjligheter som finns att arbeta sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande bland äldre och bedöma möjliga effekter för individ och samhälle. Uppdraget skall redovisas senast den 1 september 1998. I propositionen görs bedömningen att det utifrån redovisningen av uppdraget bör finnas goda möjligheter att belysa folkhälsostrategier från ett äldreperspektiv och formulera nationella mål för folkhälsoarbetet riktat till äldre. Inom Svenska Kommunförbundets äldreberedning pågår en kartläggning av kunskapsläget vad gäller verksamma förebyggande insatser inom hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens område. Nationella folkhälsokommittén (S 1995:149) har till uppgift att utarbeta förslag till nationella folkhälsomål. Kommittén har i delbetänkandet Hur skall Sverige må bättre? - första steg mot nationella folkhälsomål (SOU 1998:43) valt att lyfta förebyggande insatser för äldre som ett av flera områden. I den nyligen avlämnade propositionen (1997/98:112) om reformerat tandvårdsstöd har regeringen föreslagit att vissa grupper av äldre, sjuka och funktionshindrade skall ges ett bättre ekonomiskt stöd för tandvårdsinsatser än det nuvarande. I motion So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om att Folkhälsoinstitutet bör upprätta ett program för hur skador bland äldre kan förebyggas (yrkande 1). Folkhälsoinstitutet har i samarbete med pensionärs- organisationerna m.fl. gått ut med en tipskatalog om hur äldre skall kunna undvika att falla och skadas. Motionärerna anser dock att insatserna behöver utvecklas och intensifieras. Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att utarbeta ett program för hur skador kan förebyggas bland äldre. Programmet skall inte bara rikta sig till de äldre och hälso- och sjukvården utan också till andra sektorer i samhället vars insatser är av betydelse för säkerheten i bostäder, i trafiken etc.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens bedömning att folkhälsoarbetet avseende äldre bör förstärkas. Folkhälsoinstitutet har i uppdrag att ta fram ett underlag som omfattar nationella och internationella erfarenheter av att arbeta sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande bland äldre. De aspekter på folkhälsoarbetet som tas upp i motion So345 (fp) yrkande 1 är viktiga. Utskottet utgår dock från att den kunskap som Folkhälsoinstitutet tagit fram i samarbete med pensionärsorganisationerna också kommer att ingå i det underlag som Folkhälsoinstitutet redovisar till regeringen. Utskottet förutsätter att regeringen därefter återkommer i frågan. Motionen är tillgodosedd och avstyrks.
Vård i livets slutskede I propositionen redovisas att som en följd av ädelreformen bor och vårdas numera allt fler inom någon form av äldreboende eller i det egna hemmet under sin sista tid i livet. Detta innebär att det i allt högre grad blir kommunerna som får ansvar för vården i livets slutskede. Hemsjukvård blir allt vanligare, ibland kompletterad med dagsjukvård på sjukhus, avlastningsplatser eller vård på hospis. Det finns ett behov av att utveckla vården för de döende för att bereda dessa livskvalitet även i livets slutskede och en lugn och värdig död, anförs det. I syfte att förbättra kunskapen om hur människors liv gestaltar sig i slutskedet och få förslag till hur en god vård och en bra symptomlindring kan komma dem till del, som har behov av sådan vård och behandling, har regeringen gett direktiv till en utredning om vården i livets slutskede (dir. 1997:147). Regeringen anför att i avvaktan på denna utredning behandlas inte frågor kring vården i livets slutskede i denna proposition. Av komittédirektiven framgår att kommittén skall överväga och lämna förslag till hur man förbättrar livskvaliteten för dem som är svårt sjuka och döende, deras familjer och närstående. Kommittén skall bl.a. - kartlägga och analysera hur människors liv gestaltar sig i slutskedet; var de tillbringar sin sista tid i livet och vilken vård de får, - överväga och lämna förslag till hur en god vård och en bra symptomlindring kan komma dem till del som har behov av sådan vård och behandling, - beskriva pågående utvecklingsarbete och samarbetsformer i kommuner och landsting som rör vården i livets slutskede och om möjligt dra generella slutsatser vad avser den framtida vården. Vården i livets slutskede har en annan inriktning än hälso- och sjukvården i övrigt. Här handlar det om att göra det möjligt för människor och leva med så god livskvalitet som möjligt tills de dör. Omsorgen om den döende måste alltid ta hänsyn till den döendes integritet och vården måste präglas av respekt för den enskilda människans värdighet, egenvärde och självbestämmande. Många människor känner oro och ångest vid livets slut. Det är därför viktigt att personalen har kunskap och möjligheter att möta psykosociala och existentiella behov hos patienten. Kommittén skall belysa hur personalens kunskap kan förbättras. Härvid skall även uppmärksammas behovet av goda insikter i livsåskådningsfrågor. Kommittén skall även överväga och lämna förslag till hur den kunskap om t.ex. smärtlindring som i dag finns bäst kan komma dem till del som har behov av smärtlindring. Målet skall vara att patienter i livets slutskede skall ha tillgång till adekvat och individuellt anpassad symptomlindring i hela vårdkedjan oavsett vård- eller boendeform och geografisk hemvist. I uppdraget ingår att belysa vilka önskningar människor har om vårdformer och vårdinsatser vid livets slut. Hit hör också kunskap om hur närstående skulle vilja att vården var organiserad. Kommittén skall kartlägga hospis- vårdens omfattning och innehåll samt särskilt se på hospisvård i kombination med hemsjukvård. Kommittén skall arbeta för att påskynda utvecklingen. Arbetet skall därför bedrivas utåtriktat. Kommittén skall belysa den internationella debatten samt beakta erfarenheter från andra länder. Kommittén skall samråda med Delegationen för prioriteringar inom hälso- och sjukvården och Rådet för medicinsk-etiska frågor samt med andra berörda kommittéer, myndigheter och organ. Kommittén skall överväga hur de erfarenheter och den kunskap som har samlats hos trossamfunden skall kunna tas till vara i vården i livets slutskede. Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 31 mars år 2000. I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vård i livets slutskede (yrkande 19). Motionärerna anser att ett värdigt avsked till livet bör vara en rättighet. Den palliativa vården bör inriktas på att ge patienten livskvalitet och en lugn och värdig död. Det är angeläget att vara lyhörd för den döendes och de anhörigas önskemål. De medicinska insatserna får inte vara ett mål i sig utan ett av flera medel för att tillfredsställa den sjukes behov. Det är angeläget att kunna erbjuda effektiv hjälp för kroppsliga besvär och ångest. Motionärerna understryker att en begränsning av åtgärderna i livets slutskede ibland kan vara i de döende patienternas intresse och att problemen runt undersökningar och behandlingar som görs i livets slutskede därför bör belysas. Motionärerna välkomnar den utredning som tillsatts om vården i livets slutskede. De anser att de synpunkter som framförts i motionen bör beaktas i utredningens fortsatta arbete. I motion So402 av Bertil Persson m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om vården i livets slutskede snarast utreds i enlighet med vad i motionen anförts. Motionärerna konstaterar att Socialstyrelsens anvisningar om vård i livets slutskede nu har gällt i ett par decennier. Under tiden har mycket av ansvaret för de äldre flyttats från landstingen till kommunerna, antalet äldre har ökat och ekonomin har försämrats. Det är därför angeläget att göra en förnyad översyn av hur vården i livets slutskede skall utformas med utrymme för självbestämmande, integritet och värdighet. I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård i livets slutskede (yrkande 11). Motionärerna anför att det är viktigt att skapa goda förutsättningar för ett tryggt och människovärdigt omhändertagande i livets slutskede, i en känd miljö, nära anhöriga och vänner. De anser att insatserna bör ökas för att förbättra kunskaperna om vård i livets slutskede. Vidare måste bristerna i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting lösas. Vård i livets slutskede måst bygga på att patientens önskemål står i centrum och de anhörigas behov beaktas. Hospisvården har denna utgångspunkt. Den ger en god omvårdnad för att lindra oro och smärta och ger en kvalificerad hjälp i en hemliknande miljö för att dämpa ångest hos patienten och dennes anhöriga. Hospiceverksamhetens vårdfilosofi kan ge viktiga influenser till den offentliga sjukvården, anför motionärerna. I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om vård i livets slutskede (yrkande 11). Även dessa motionärer tar upp att den döende patienten skall kunna få ett värdigt avsked från livet. Sjukvården måste därför vara lyhörd för den döendes och de anhörigas behov och önskemål. Döende patienter skall inte mot sin vilja skrivas ut från sjukhus, i synnerhet inte om garantier saknas för att de anhöriga eller kommunen kan ge en god lindrande vård. Hospisverksamheten har här mycket att lära den övriga vården. Motionärerna pekar också på att efter ädelreformen är det en allt större andel av de äldre som slutar sina dagar i hemmet. Här finns en stor uppgift för kommunerna att möta. Samarbete med specialistsjukvården och ett kontinuerligt stöd av distriktsläkare m.m. krävs för att dessa personer skall få dö under så värdiga och självvalda omständigheter som möjligt. I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) begärs tillkännagivande om vård i livets slutskede (yrkande 5). Motionärerna anför att en grundläggande princip för äldreomsorgen är enligt 19 § socialtjänstlagen äldre människors rätt att själva bestämma över sitt liv, att behålla sin integritet och identitet. Äldre människor skall känna trygghet och ha möjlighet att välja på vilket sätt de skall få vård och omsorg. Kommunerna har ett ansvar att erbjuda en god vård i hemmet, i dagverksamhet eller i särskilda boendeformer. Motionärerna konstaterar att vård i livets slutskede alltmer har kommit att bli kommunernas ansvar. Inom hemvården och inom det särskilda boendet saknas dock resurser och kunskap för att på ett tryggt och säkert sätt ge en god vård i livets slutskede. Detta har också föranlett kritik från Socialstyrelsen. I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vården i livets slutskede (yrkande 14). Alla kommer att dö någon gång och för att kunna leva rikt behövs en trygghet inför döden, anför motionärerna. En trygghet i att veta att avskedet kan bli värdigt, att man får smärtstillande och i övrigt väl anpassade mediciner, att man får mänsklig omvårdnad, att man får möjlighet att ha sina närmaste omkring sig och att respekt visas även för närstående och deras önskemål. Ett värdigt sätt att ta avsked av livet är en livskvalitetsfråga för alla, anför motionärerna. Det är särskilt angeläget att det finns tid, tid för personlig omsorg med mat, dryck och personlig hygien. Ingen skall heller behöva dö ensam. Hospisverksamheten som byggts upp under senare år ser till helheten hos människan. Motionärerna anser att denna verksamhet är angelägen och bör byggas ut över hela landet. Samma argumentering finns också i motion So347 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) där det begärs tillkännagivande om vården i livets slutskede (yrkande 21) och om hospis (yrkande 23).
Utskottets bedömning Utskottet delar inställningen i motionerna att målet för vården skall vara att ge patienten god livskvalitet även i livets slutskede och en lugn och värdig död. Vården bör bedrivas som en aktiv helhetsvård med lindring av smärta och andra besvärande symptom samt psykologiskt, socialt och andligt stöd åt patienten och de närstående. I Socialstyrelsens Allmänt råd om informationsöverföring och samordnad vårdplanering (SOSFS 1996:32 (M och S)) ges vägledning för den gemensamma planeringen då en patient bedöms ha behov av insatser från den kommunala socialtjänsten eller annan vårdgivare efter sjukhusvistelse. I rådet betonas särskilt att en patient som befinner sig i livets slutskede och som samtidigt bedöms som medicinskt färdigbehandlad bör få stanna kvar på sjukhuset om detta är hans eller hennes önskan och det kan ge en ökad livs-kvalitet. Om patienten önskar att få vården i det egna hemmet eller i ett särskilt boende, bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten kunna bistå även denna önskan. Direktiven till utredningen om vården i livets slutskede omfattar även de frågor som motionärerna tar upp. Något tillkännagivande med anledning av motionerna So218 (kd) yrkande 14, So347 (kd) yrkandena 21 och 23, So406 (m) yrkande 19, So433 (fp) yrkande 11, So639 (c) yrkande 11 och Fi65 (v) yrkande 5 behövs inte. Motionerna avstyrks. Motion So402 (m) med begäran om en utredning är tillgodosedd och avstyrks.
Demenssjukdom I propositionen redovisas att demensvården i Sverige de senaste 10-15 åren genomgått en mycket snabb utveckling. Framför allt har verksamheten med gruppboende för dementa och dagverksamheterna kommit att innebära en kvalitativ utveckling av demensvården i hela landet. Inställningen till demenssjukdomen och de drabbade har också kommit att förändras. Det finns nu en växande insikt om att de demenssjuka har särskilda behov av vård och omsorg som samhället måste förstå och möta. Också inom forskningen pågår en snabb utveckling. Nya läkemedel har introducerats som kan påverka sjukdomens förlopp. Hittills har man i viss utsträckning kunnat bromsa sjukdomens förlopp, men förhoppningar finns om att framstegen kan leda till mer aktiva behandlingsinsatser. I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om demens (yrkande 17). Motionärerna konstaterar att det finns ett flertal olika demenssjukdomar som var och en fordrar sin behandling och forskning. Det finns också s.k. falsk demens som kan ha många orsaker, men som ofta yttrar sig som en äkta demens i form av minnesstörning, tillfällig förvirring och kanske också talsvårigheter. Det är därför viktigt att varje demensfall utreds så att den enskilde erbjuds adekvat medicinsk behandling och rätt anpassad omvårdnad. Demens kan inte botas men lindras genom att omvårdnad och behandling anpassas till patientens behov. Det har skett en omfattande utveckling av omvårdnaden av de demenssjuka bl.a. i form av gruppboende. Motionärerna anser dock att det behövs ytterligare insatser för att ge de anhöriga bästa möjliga stöd. Dagvården för demenssjuka bör byggas ut. Avlastnings- och växelvårdsplatser på geriatriska eller psykogeriatriska vårdavdelningar eller lokala sjukhem är betydelsefulla. Den institutionsanknutna hemsjukvården gör det möjligt för den sjuke att vistas i sitt hem samtidigt som personal med en geriatrisk avdelning ansvarar för vården av den sjuke. I motion So415 av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (båda m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om människors rätt till adekvat diagnos vid misstanke om Alzheimer- och demenssjukdom (yrkande 2). Motionärerna anför att en diagnos är väsentlig för att kunna erbjuda rätt vård och omsorg och för att därmed lindra och fördröja sjukdomens utveckling. I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demensvården (yrkande 10). Motionärerna konstaterar att sjukdomen inte avstannar utan att den intellektuella nedsättningen fortsätter livet ut. Målsättningen för arbetet med demenssjuka måste vara att upprätthålla funktioner genom att hitta trygg miljö, lämplig stimulans och aktivering, anförs det. Primärvården, biståndsbedömare och hemtjänsten måste samplanera för att ge den demenssjuke en trygg tillvaro. I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om bättre demensvård och det goda boendet (yrkande 9). Motionärerna anför att det i dag inte finns någon bedömning av hur behovet av särskilt boende för dementa kommer att se ut i framtiden som en följd av ökningen av antalet dementa. HSU 2000 gjorde uppskattningen att det kommer att behövas omkring 12 000 nya platser inom det särskilda boendet som en konsekvens av ökningen av antalet dementa. Det motsvarar ca 9 % av det särskilda boendet fram till år 2010. Motionärerna anser det viktigt att utbyggnaden av gruppboende för dementa fortsätter. Dessutom anser de att dagverksamheterna för dementa måste bli fler. I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagverksamhet och gruppboende för dementa (yrkande 9) och bättre utredningar av demenssjuka (yrkande 10). Motionärerna framhåller att gruppboende för dementa, tillsammans med utbyggnad av ålderdomshem och eget rum på sjukhemmen, har varit en hjärtefråga för Folkpartiet liberalerna. En omfattande utbyggnad av gruppboenden har gjorts men det är inte tillräckligt utan utbyggnaden måste fortsätta. Motionärerna anser också att dagverksamheterna måste bli fler. De ger stimulans och träning för den sjuke och avlastning för de anhöriga. Slutligen anser de det viktigt att forskning kring såväl demenssjukdomars uppkomst som möjligheten att påverka sjukdomsförloppet och utformandet av bra omvårdnadsalternativ ges hög prioritet. För att skapa trygga vårdsituationer, där rätt insats ges av kompetent personal, behöver landstingens insatser förbättras. Utredning av patienten ger underlag så att kommunens äldreomsorg och sjukvården kan förbättra stödet till den sjuke och till de anhöriga. I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ursprungsspråkets betydelse i vård av dementa (yrkande 10). Motionärerna anför att en del av våra nya svenskar vill få möjlighet att åldras tillsammans med andra som delar deras ursprungsspråk. Det sista en dement människa har kvar är sitt ursprungsspråk. Ur behandlingssynpunkt har det stora fördelar att få vara tillsammans med människor som har samma språk. I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om dagboende för demenssjuka (yrkande 26). Möjligheten för äldre att bo kvar i sin invanda miljö påverkar individens hälsostatus i positiv riktning anför motionärerna. Genom att erbjuda dagvård för dementa ges möjligheten att bo kvar hemma, vilket gör demenssjuka tryggare och lugnare.
Bakgrund och tidigare behandling Utskottet behandlade senast i betänkande 1996/97:SoU13 omhändertagandet av personer med demens. Utskottet anförde då följande (s. 27-28):
Utskottet vill än en gång understryka vikten av en god vård för de demenssjuka. Det är också angeläget att vården följs noga av de statliga tillsynsmyndigheterna. Alla som behöver utredas beträffande demens bör utan dröjsmål ges den möjligheten. Inom Ädel-50 projektens ram pågår utvecklingsarbete med inriktning mot att utveckla och förbättra demensvården. Utskottet anser inte att motionsyrkandena So403 (m) yrkande 16 och So423 (fp) yrkandena 7 och 18 bör föranleda något uttalande från riksdagens sida. Motionsyrkandena avstyrks.
Utskottets bedömning Utskottet vill understryka vikten av en god vård för de demenssjuka. Alla som behöver utredas beträffande demens bör utan dröjsmål ges den möjligheten. De insatser som nu görs för att de särskilda boendena skall få tillgång till läkare som tar ett helhetsansvar för den medicinska vården bör leda till att fler äldre som lider av demens får en korrekt diagnos liksom att personalen ges handledning i bemötande och behandling av dementa, anser utskottet. Demens kan än så länge inte botas men lindras genom att omvårdnad och behandling anpassas till den sjukes behov. Målsättningen för arbetet med personer med demenssjukdomar måste vara att upprätthålla funktioner genom att skapa en trygg miljö, stimulans och aktivering. Utbyggnaden av gruppboenden för dementa och dagverksamheter har inneburit en kvalitativ utveckling av demensvården i hela landet. Bemötandeutredningen redovisar en studie där anhöriga till personer med demens som bor i gruppbostäder intervjuats. Genomgående har de anhöriga en mycket positiv inställning till personalens bemötande av deras närstående. Många dementa bor dock i eget boende ibland med mer eller mindre omfattande stödinsatser från anhöriga. Den uppsökande verksamhet inom hemtjänsten som regeringen aviserat kan bli ett viktigt instrument för att finna dessa personer och deras anhöriga och erbjuda stöd från samhällets sida. Dagvården för demenssjuka bör byggas ut liksom avlösning och växelvårdsplatser. Även insatser från hemsjukvården är viktiga för att bistå den sjuke och stötta de anhöriga. I en motion tas särskilt upp de svårigheter som dementa invandrare kan drabbas av genom att de glömmer det svenska språket och enbart kan samtala på sitt ursprungsspråk. För dessa personer kan det vara särskilt viktigt att få leva de sista åren tillsammans med andra som delar deras ursprungsspråk. Flerspråkighet bör ses som en merit vid rekrytering av personal till demensvården. Utskottet vill slutligen understryka vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna noga följer vården. Något initiativ med anledning av motionerna So51 (fp) yrkande 9, So52 (mp) yrkande 10, So308 (mp) yrkande 26, So406 (m) yrkande 17, So415 (m) yrkande 2, So433 (fp) yrkandena 9 och 10 och So639 (c) yrkande 10 behövs inte. Motionerna är i huvudsak tillgodosedda och avstyrks därmed.
Lagförslagen i övrigt Utskottet tillstyrker att 7 a § i socialtjänstlagen om att socialtjänstlagens insatser skall vara av god kvalitet kompletteras med en bestämmelse om att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och säkras. Utskottet tillstyrker också förslaget om en bestämmelse i paragrafen för insatser inom omsorger om äldre eller människor med funktionshinder varigenom regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges rätt att meddela föreskrifter som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. Bestämmelsen bör dock, som Lagrådet framhållit, utgöra ett särskilt fjärde stycke i paragrafen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande mål för äldrepolitiken att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49 yrkandena 1-3, 1997/98:So50 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So51 yrkandena 2-4, 1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3, 1997/98:So431 yrkande 5, 1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98:Fi68 yrkande 5 godkänner regeringens förslag till mål för äldrepolitiken, res. 1 (m) res. 2 (c) res. 3 (fp) res. 4 (v) res. 5 (mp) res. 6 (kd) 2. beträffande äldres kompetens att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So48 yrkande 8, 1997/98: So406 yrkandena 1 och 3 och 1997/98:So423 yrkande 4, res. 7 (m) 3. beträffande rätt till personlig assistans efter 65-årsåldern att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So48 yrkande 9, 1997/98:So49 yrkande 5, 1997/98:So50 yrkande 9, 1997/98:So51 yrkande 16, 1997/98:So52 yrkande 8, 1997/98:So423 yrkande 3 och 1997/98:Fi67 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 4. beträffande parlamentarisk utvärdering av ädelreformen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So49 yrkande 7 och 1997/98:So423 yrkande 2, res. 8 (kd) 5. beträffande ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare att riksdagen avslår motion 1997/98:So52 yrkande 4, res. 9 (v, mp) 6. beträffande tillgång till läkare i det särskilda boendet att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkande 11, 1997/98:So218 yrkande 11, 1997/98:So253, 1997/98:So406 yrkande 6, 1997/98:So433 yrkande 3 och 1997/98:So639 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 7. beträffande ytterligare resurser till kommunerna att riksdagen avslår motion 1997/98:So285 yrkande 6, 8. beträffande riktade statsbidrag att riksdagen avslår motion 1997/98:So51 yrkande 1, res. 10 (fp) 9. beträffande sjukhemsprogram att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So43 yrkande 10 och 1997/98:So406 yrkande 13, res. 11 (m) 10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade att riksdagen avslår motionerna 1997/98:48 yrkande 3, 1997/98:So49 yrkande 8, 1997/98:So50 yrkande 5, 1997/98:So51 yrkande 5, 1997/98:So52 yrkande 7, 1997/98:So218 yrkande 12, 1997/98:So406 yrkandena 7 och 14, 1997/98:So432 yrkande 2 och 1997/98:So433 yrkande 2, res. 12 (m) res. 13 (c) res. 14 (fp) res. 15 (v) res. 16 (kd) 11. beträffande pensionärsorganisationernas medverkan i besluts- processen att riksdagen avslår motion 1997/98:So50 yrkande 6, 12. beträffande hemsjukvård och rehabilitering att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So48 yrkande 4, 1997/98: So51 yrkandena 6, 10 och 15, 1997/98:So308 yrkande 28, 1997/98: So317, 1997/98:So418, 1997/98:So431 yrkande 3 och 1997/98: So433 yrkande 4, res. 17 (fp) res. 18 (mp)
13. beträffande vårdgaranti att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So43 yrkande 11, 1997/98: So406 yrkande 15 och 1997/98:So433 yrkande 7, res. 19 (m, c, fp, kd) 14. beträffande avgifter att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So43 yrkandena 3-8, 1997/98:So49 yrkandena 6 och 10, 1997/98:So50 yrkande 7, 1997/98:So51 yrkandena 12 och 13, 1997/98:So285 yrkande 8, 1997/98:So290 yrkandena 1-3, 1997/98:So406 yrkandena 4 och 5, 1997/98:So407 yrkandena 6-8, 1997/98:So432 yrkandena 8 och 9, 1997/98:So433 yrkande 8, 1997/98:So435 och 1997/98:So639 yrkande 9 antar dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) med den ändringen att 26 § erhåller i bilaga 2 som utskottets förslag betecknad lydelse samt dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, res. 20 (m) res. 21 (fp) res. 22 (v) res. 23 (kd) 15. beträffande äldreboendet att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So50 yrkande 8, 1997/98: So432 yrkande 10, 1997/98:So433 yrkande 1 och 1997/98:So639 yrkande 8, res. 24 (c) 16. beträffande effektivare tillsyn att riksdagen avslår motion 1997/98:So51 yrkande 17, res. 25 (m, fp, kd) 17. beträffande anmälan om missförhållanden att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So48 yrkande 1 och 1997/98:So404 antar dels regeringens förslag att 71 a och 71 b §§ i socialtjänstlagen (1980:620) skall betecknas 71 b och 71 c §§ samt att rubriken före nuvarande 71 a § skall sättas närmast före 71 b § samt att det i lagen införs en ny paragraf 71 a § och en ny rubrik före denna, dels regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) med den ändringen i 16 kap. 1 § 10 att ordet ?polislagen? ändras till ?postlagen?, dock att ändringen i 16 kap. 1 § skall företas i paragrafens lydelse enligt betänkande 1997/98:JuU20, 18. beträffande förtroendenämnder m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So48 yrkande 5, 1997/98:So49 yrkande 16 och 1997/98:So50 yrkande 10, res. 26 (c)
19. beträffande äldreombudsman m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So41, 1997/98:So49 yrkande 14, 1997/98:So51 yrkande 14, 1997/98:So401 och 1997/98:So423 yrkande 6, res. 27 (fp) res. 28 (kd) 20. beträffande forskning, fortbildning och personalförsörjning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So44, 1997/98:So46, 1997/98:So48 yrkande 2, 1997/98:So49 yrkandena 9 och 15, 1997/98:So50 yrkandena 3, 4 och 11, 1997/98:So347 yrkande 22, 1997/98:So406 yrkande 20, 1997/98:So423 yrkande 7 och 1997/98: So639 yrkande 2, res. 29 (m) 21. beträffande individbaserad statistik att riksdagen avslår motion 1997/98:So51 yrkande 18, res. 30 (m, fp, mp) 22. beträffande stimulansbidrag för nya initiativ inom äldreområdet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 23. beträffande lagreglering av stödet till anhöriga att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So42, 1997/98:So45, 1997/98:So49 yrkande 12, 1997/98:So51 yrkande 8, 1997/98:So52 yrkandena 2, 3 och 9, 1997/98:So218 yrkande 8, 1997/98:So308 yrkande 27, 1997/98:So415 yrkande 1, 1997/98: So423 yrkande 5, 1997/98:So433 yrkande 6 och 1997/98:Sf303 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 24. beträffande stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So47 samt med avslag på motionerna 1997/98:So49 yrkandena 11 och 13, 1997/98:So431 yrkande 6, 1997/98:So432 yrkandena 4 och 5, 1997/98:So639 yrkande 5 och 1997/98:Sf303 yrkandena 3, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 31 (c, fp, kd) res. 32 (v) 25. beträffande frivilliginsatser att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So406 yrkande 11 och 1997/98:So639 yrkande 6, res. 33 (m) 26. beträffande införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So50 yrkande 13, 1997/98:So406 yrkandena 10 och 18, 1997/98:So409, 1997/98: So431 yrkandena 2 och 4, 1997/98:So639 yrkande 4 och 1997/98: Sk653 yrkande 3, res. 34 (m) res. 35 (c)
27. beträffande skatterabatt för arbete inom tjänstesektorn att riksdagen avslår motion 1997/98:So49 yrkande 4, res. 36 (m, fp, kd) 28. beträffande välfärdskontrakt m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So51 yrkande 7 och 1997/98:So433 yrkande 5, res. 37 (fp) 29. beträffande tillgång till hemtjänst att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So639 yrkande 3 och 1997/98:Fi65 yrkande 6, 30. beträffande folkhälsoarbete för äldre att riksdagen avslår motion 1997/98:So345 yrkande 1, 31. beträffande vård i livets slutskede att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So218 yrkande 14, 1997/98:So347 yrkandena 21 och 23, 1997/98:So402, 1997/98:So406 yrkande 19, 1997/98:So433 yrkande 11, 1997/98:So639 yrkande 11 och 1997/98:Fi65 yrkande 5, 32. beträffande demenssjukdom att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So51 yrkande 9, 1997/98:So52 yrkande 10, 1997/98:So308 yrkande 26, 1997/98: So406 yrkande 17, 1997/98:So415 yrkande 2, 1997/98:So433 yrkandena 9 och 10 och 1997/98:So639 yrkande 10, 33. beträffande förslaget i övrigt att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i socialtjänslagen (1980:620) i den mån det inte behandlats under tidigare moment med den ändringen i 7 a § att sista meningen i det föreslagna nya tredje stycket skall utgöra ett fjärde stycke.
Stockholm den 26 maj 1998
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd), Elisebeht Markström (s), Kerstin Heinemann (fp) och Ingrid Burman (v).
Reservationer
1. Mål för äldrepolitiken (mom. 1) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Propositionen har i huvudsak kommit till för att möta den kritik mot kommunernas äldreomsorg som blivit alltmer intensiv det senaste året. Moderata samlingspartiet varnade redan vid beslutet om ädelreformen för att den nya gränsdragningen mellan landstingens och kommunernas ansvarsområden skulle skapa allvarliga problem. Det skulle bl.a. bli svårt att utkräva medicinskt ansvar. Så blev det också. Arbetsmetoden att formulera nationella mål och inriktning för äldrepolitiken och därefter utveckla en långsiktig strategi för hur målen skall förverkligas fungerar inte i praktiken. Utskottet anser att regeringens mål är abstrakta och inte innehåller några prioriteringar mellan olika uppgifter. Problemen löses inte heller genom att ytterligare resurser tillförs. Företrädare för vården har anfört att det handlar om hur vården och omsorgen organiseras. Även statliga utredningar har påtalat att en annan organisation av äldrevården skulle skapa förutsättningar för en bättre vård och omsorg utan att mer pengar behöver tillföras. För att lösa gränsdragningsproblemen mellan de två kommunala nivåerna krävs radikala grepp. Utskottet anser att det krävs en försäkringslösning. En allmän hälsoförsäkring bör införas. Pengarna för vård och omsorg skall följa den enskilde patienten oavsett val av vårdform och vårdgivare. Försäkringen skall finansieras av den del av landstingens budget som i dag går till hälso- och sjukvård, samtidigt som landstingsskatten vad gäller denna del avskaffas och ersätts med en avgift. Kostnaderna för sjukpenningens rehabiliteringsdel och läkemedel samt statens bidrag till hälso- och sjukvård skall ingå som del i försäkringen. Försäkringen skall finansieras solidariskt och omfatta alla medborgare. Den bör administreras av försäkringskassan. Genom en hälsoförsäkring elimineras dagens tvister mellan kommuner och landsting om betalningsansvaret för en patient, eftersom pengarna för vården följer patienten. Revirgränserna inom vård och omsorg måste raseras. Samarbetet inom hela vårdkedjan måste förbättras så att de äldres behov och medbestämmande sätts i centrum. Valfriheten inom äldreboendet måste stärkas. Detta kräver att de olika boendeformerna renodlas vad avser såväl det fysiska boendet som vård och omsorg. Valfriheten bör regleras i socialtjänstlagen. Hemtjänsten måste erbjuda flexibla lösningar som vilar på den hjälpbehövandes egna önskemål. Den enskilde skall kunna välja hemtjänstpersonal. Det skall vara möjligt att anställa en granne eller anhörig efter samma avgift som gäller för dem i övrig hemtjänst. Utskottet anser att konkurrensen måste säkerställas genom en fri etableringsrätt. Personalen inom äldrevården måste ges den status som följer av bl.a. en gedigen utbildning och fortbildning. Personalen måste få medbestämmande i arbetets utformning och ges ett löneläge som anpassas till de betydande krav som yrket ställer. De anhöriga måste få den uppskattning och det stöd de är värda. Alla frivilliginsatser som görs via enskilda och föreningar måste uppmuntras och stödjas. Vidare krävs en ökad fokusering på demenssjukdomarna liksom en förbättrad palliativ vård. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och 9, So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3 och So615 (m) yrkande 7 och med avslag på förslaget till mål för äldrepolitiken samt med avslag på motionerna So48 (v) yrkandena 6 och 7, So49 (kd) yrkandena 1-3, So50 (c) yrkandena 1 och 2, So51 (fp) yrkandena 2-4, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So431 (c) yrkande 5, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande mål för äldrepolitiken att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3 och 1997/98:So615 yrkande 7 och med avslag på förslaget till mål för äldrepolitiken samt med avslag på motionerna 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49 yrkandena 1-3, 1997/98:So50 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So51 yrkandena 2-4, 1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6, 1997/98:So431 yrkande 5, 1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98: Fi68 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Mål för äldrepolitiken (mom. 1) Roland Larsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet har? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Utskottet godkänner propositionens förslag till mål. Därutöver vill utskottet anföra att en utgångspunkt för vården av och omsorgen om de äldre måste vara att människor är olika, har olika behov och skilda önskemål. Den enskilde vårdtagaren måste själv eller genom sina anhöriga ges reella möjligheter att påverka både var och hur vården skall utföras. Möjligheten att själv få välja hemtjänstpersonal, dagverksamhet eller särskilt boende måste öka. Utskottet anser att rätten till valfrihet för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer bör regleras i lag. När den enskildes behov dokumenterats skall den enskilde själv ha rätt att inom ramen för tilldelade resurser få välja vårdgivare på samma sätt som sker inom barnomsorgen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So50 (c) yrkande 1, So431 (c) yrkande 5, So639 (c) yrkande 7 och förslaget till mål för äldrepolitiken samt med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena 6 och 7, So49 (kd) yrkandena 1-3, So51 (fp) yrkandena 2-4, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3, So615 (m) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion So50 (c) yrkande 2 är tillgodosedd. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande mål för äldrepolitiken att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motionerna 1997/98:So50 yrkande 1, 1997/98:So431 yrkande 5 och 1997/98:So639 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1997/98: So43 yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49 yrkandena 1-3, 1997/98:So50 yrkande 2, 1997/98:So51 yrkandena 2-4, 1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3, 1997/98:So615 yrkande 7 och 1997/98: Fi68 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Mål för äldrepolitiken (mom. 1) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Ädelreformen har varit framgångsrik, men trots detta finns det i dag en rad omständigheter som under de senare åren skapat problem för äldreomsorgen, som nu står inför nya problem. Köerna till vård och boende är fullständigt oacceptabla. Vanvård måste åtgärdas omgående. Rehabiliteringen får inte vara en sidoverksamhet utan måste integreras i hela äldreomsorgen. Alla måste erbjudas en smärtfri och god omvårdnad i livets slutskede. Närståendevården måste stödjas. Det mångkulturella samhället ställer krav på större mångfald i äldreomsorgen. Det förebyggande folkhälsoarbetet kan undanröja framtida lidande. Betydelsen av närvård i form av hemsjukvård, hemtjänst och annan socialtjänst kommer att öka. Mot bakgrund av detta anser utskottet det nödvändigt att införa en omsorgsgaranti. Socialstyrelsen bör utarbeta en skiss för en sådan garanti. Varje kommun skall utifrån denna fastställa en omsorgsgaranti med ett innehåll som garanterar den enskilde äldre en kvalitativt god omsorg. De kommuner som inte lever upp till garantin skall bli skyldiga att ge de äldre som drabbas av detta en avgiftsreduktion. Detta ger kommunerna ekonomiska incitament att leva upp till målsättningarna i garantin. I garantin bör bl.a. ingå att det särskilda boendet skall ha en medicinskt ansvarig läkare. Det behövs också fler sjuksköterskor i omsorgen. Fortbildningen för personalen måste innehålla obligatoriska moment av kunskap om näringsbrist och om hur liggsår förebyggs. Även smärtlindring bör ingå i garantin. Alla fallskador bör utredas av läkare så att skador inte blir oupptäckta och senare leder till problem för den äldre. Läkemedelshanteringen bör förbättras genom fortbildning av såväl förskrivare som övrig personal. Utskottet anser också att valfriheten skall vara en självklar del av garantin. En äldrepeng möjliggör en verklig valfrihet för den enskilde. Den enskilde avgör själv typ av hemtjänst liksom sjukhem eller äldreboende. Pengen följer sen den äldre som betalningsmedel från kommunen till det boende eller till den service som den äldre väljer. Vad utskottet anfört med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motionerna So51 (fp) yrkandena 2-4 och Fi68 (fp) yrkande 5 samt med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena 6 och 7, So49 (kd) yrkandena 1-3, So50 (c) yrkandena 1 och 2, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3, So431 (c) yrkande 5, So615 (m) yrkande 7 och So639 (c) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande mål för äldrepolitiken att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motionerna 1997/98:So51 yrkandena 2-4 och 1997/98:Fi68 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49 yrkandena 1-3, 1997/98:So50 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3, 1997/98:So431 yrkande 5, 1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Mål för äldrepolitiken (mom. 1) Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Regeringen ger? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Utskottet godkänner regeringens förslag till mål för äldrepolitiken men anser att det bör tillföras ytterligare mål dels för de äldres boende, dels en norm för personaltäthet. Antalet personer över 80 år ökar snabbt under de närmaste åren. Detta ställer stora krav på kommunernas planering. Utskottet anser att ett mål för boendet tydliggör för kommunerna hur viktig boendeplaneringen är för att de övriga målen skall kunna nås. Därför bör målen kompletteras med att äldre skall ha rätt till eget rum i särskilt boende, men ingen skall tvingas till det. Utskottet delar regeringens uppfattning att kvalitetssäkringen i vården är viktig. I propositionen anges dock inget tillräckligt klart mått för hur kvaliteten skall mätas. Grunden för en god kvalitet inom äldreomsorgen är en god bemanning med personal med en god utbildning. Det finns ett klart samband mellan den medicinska omvårdnaden och tillgången till kvalificerad medicinsk personal. Personaltätheten och personalutbildningen går också att mäta. Utskottet anser därför att regeringen bör få i uppdrag att återkomma med en nationell norm för personaltätheten inom det särskilda boendet. Vad utskottet anfört med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motion So48 (v) yrkandena 6 och 7 samt med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och 9, So49 (kd) yrkandena 1-3, So50 (c) yrkandena 1 och 2, So51 (fp) yrkandena 2-4, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3, So431 (c) yrkande 5, So615 (m) yrkande 7, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande mål för äldrepolitiken att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motion 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7 samt med avslag på motionerna 1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So49 yrkandena 1-3, 1997/98:So50 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So51 yrkandena 2-4, 1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3, 1997/98:So431 yrkande 5, 1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98:Fi68 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Mål för äldrepolitiken (mom. 1) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Regeringen ger? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Utskottet har ingen invändning mot de huvudprinciper för äldrepolitiken som presenteras i propositionen. Utskottet anser dock att valfriheten för de äldre är en så viktig princip att det bör göras ett tillägg i de övergripande målformuleringarna. Till förslagen i propositionen bör föras att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag samt ha rätt att kunna välja sitt boende och innehållet i boendets utformning. En av de största bristerna i de särskilda boendeformerna är att de äldre inte genom en aktiv brukarmedverkan ges möjlighet att påverka utformningen av boendet. Det saknas också möjligheter för de äldre att få vara med och påverka vilka som de vill leva med under de sista åren av livet. Ett boende med utgångspunkt i vars och ens språk, livsstil eller handikapp borde vara en rättighet. En del äldre med annat modersmål än svenska kanske vill åldras med andra äldre med samma modersmål. Inte minst för dementa kan det vara viktigt att få möjlighet att tala sitt modersmål eftersom de kommer ihåg detta längre än det senare inlärda svenska språket. Utskottet anser det vidare angeläget att skapa likvärdiga ekonomiska villkor för såväl kooperativ, stiftelser och bolag som kommunala boendeformer. Härigenom ökas möjligheterna för äldre att välja boendeform. Vad utskottet anfört med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motion So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6 samt med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena 6 och 7, So49 (kd) yrkandena 1-3, So50 (c) yrkandena 1 och 2, So51 (fp) yrkandena 2-4, So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3, So431 (c) yrkande 5, So615 (m) yrkande 7, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande mål för äldrepolitiken att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motion 1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6 och med avslag på motionerna 1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49 yrkandena 1-3, 1997/98:So50 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So51 yrkandena 2-4, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3, 1997/98:So431 yrkande 5, 1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98: Fi68 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Mål för äldrepolitiken (mom. 1) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Utskottet uppskattar att regeringen valt FN:s 46:e generalförsamlings resolution med en deklaration med principer för äldre personer från 1991 att utgöra grund för de nationella mål som föreslås. Begreppet ?dignity? har översatts med svenskans respekt. Utskottet anser att begreppet ?värdighet? passar bättre. Utskottet anser också att en särskild värdighetsgaranti skall skrivas in i den nationella planen. Värdighetsgarantin bör innehålla följande moment: Det skall finnas en läkare, helst en geriatriker, knuten till varje äldreboende. (Det skall finnas skilda vårdenheter för senildementa och psykiskt friska äldre.) Det skall finnas eget rum eller egen bostad för alla som önskar det. Kommunen skall planera äldreboendet så att den äldre så långt möjligt kan bo kvar i den kommundel han eller hon bott i tidigare. Det skall klart utsägas att ingen skall behöva ligga och vänta innan en blöja byts. Det skall finnas tillräckligt med personal för att kunna mata och hjälpa den äldre att dricka. Det skall också finnas tillräckligt med personal för att ge en säker och trygg omvårdnad, dvs. den äldre skall få känna sig ompysslad, observerad och tilltalad några minuter varje förmiddag och eftermiddag. Det skall finnas tillräckligt med personal så att de äldre kan hjälpas upp ur sina bäddar i rimlig tid och dessutom få komma ut i andra miljöer än det egna rummet. Ideella insatser skall tas till vara. Det skall finns så god tillgång till personal att ingen skall behöva dö i ensamhet. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna och samtidigt begära att regeringen utarbetar ett förslag till en värdighetsgaranti. I propositionen anförs att den äldre skall erbjudas god vård och omsorg och ges möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungliga bostad så länge man själv önskar. Utskottet oroas av de långa köerna till det särskilda boendet. Detta visar på bristen på valfrihet för de äldre när det gäller boendet. Också i hemtjänsten är valfriheten begränsad. Utskottet vill betona att det måste vara den äldres efterfrågan av viss vård eller ett visst boende som skall styra och inte huvudmännens uppfattning om vad som är mest lämpligt. Vad utskottet anfört med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motion So49 (kd) yrkandena 1-3 samt med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena 6 och 7, So50 (c) yrkandena 1 och 2, So51 (fp) yrkandena 2-4, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3, So431 (c) yrkande 5, So615 (m) yrkande 7, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande mål för äldrepolitiken att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motion 1997/98:So49 yrkandena 1-3 och med avslag på motionerna 1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So50 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So51 yrkandena 2-4, 1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3, 1997/98:So431 yrkande 5, 1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98: Fi68 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Äldres kompetens (mom. 2) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att den stora resurs som äldre människor utgör måste tas till vara. Inställningen till de äldre måste präglas av respekt för den kunskap och livserfarenhet de besitter. Olika slag av mentorskap där de äldre fungerar som stöd och rådgivare till den yngre yrkesverksamma generationen inom olika branscher bör stödjas. De äldres erfarenhet och kompetens måste också få utrymme i samhällsdebatten. Samhället måste anpassas till att människor är mer aktiva och vill delta mer i samhällslivet högre upp i åldrarna än vad som tidigare kanske varit fallet. Fixerade åldersgränser tillhör, enligt utskottet, det förgångna. Ett viktigt steg för att skapa en mer flexibel arbetsmarknad som också omfattar äldre människor är förslaget om en rörlig pensionsålder. Allt sedan skattereformen i slutet av 80-talet har pensionärernas ekonomiska situation försämrats. Sedan 1994 har regeringen två gånger höjt egen-avgifterna i läkemedelsförsäkringen. I kommuner och landsting har avgifter höjts liksom skatten, vilket också påverkar enskilda pensionärers ekonomi. Detta har medfört att allt fler pensionärer nu tvingas söka socialbidrag för att få ekonomin att gå ihop. Särskilt är detta tydligt när det gäller tandvårdskostnader. Våren 1997 försämrades bostadstillägget för pensionärerna. Vidare har fastighetsskatten höjts och nu sänkts igen. Utskottet beklagar den instabilitet som regeringens löftes- och återställarpolitik skapar för en redan hårt utsatt grupp - de sämst ställda pensionärerna. Vad utskottet anfört med anledning av motion So406 (m) yrkandena 1 och 3 och med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 8 och So423 (kd) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande äldres kompetens att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So406 yrkandena 1 och 3 och med avslag på motionerna 1997/98:So48 yrkande 8 och 1997/98:So423 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Parlamentarisk utvärdering av ädelreformen (mom. 4) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?I några? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Socialstyrelsens rapporter om ädelreformens utveckling är viktiga. Ansvaret för gamla och sjukas trygghet ligger dock hos politikerna. Utskottet anser därför att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att utvärdera reformen och visa på lösningar som garanterar kvaliteten inom all äldreomsorg. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So49 (kd) yrkande 7 och So423 (kd) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande parlamentarisk utvärdering av ädelreformen att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So49 yrkande 7 och 1997/98:So423 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare (mom. 5) Thomas Julin (mp) och Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att ett försörjningsstöd bör införas för invandrare med otillräckliga inkomster från socialförsäkringar eller pensioner. Försäkringskassan bör administrera stödet. Utskottet anser inte att dessa människor skall behöva vända sig till socialtjänsten för att klara sin försörjning. Vad utskottet anfört med anledning av motion So52 (mp) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So52 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Riktade statsbidrag (mom. 8) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?1 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det behövs fler insatser för att klara en värdig och kvalitativt hög äldreomsorg. De ytterligare resurser som nu tillförs kommuner och landsting borde ha destinerats till vård och omsorg. Det finns risk att ett generellt statsbidrag inte kommer att komma vården och äldreomsorgen till godo utan kommer att användas för att placeras i bl.a. de kommunala bostadsbolagens svarta hål. På sikt är det dock den ekonomiska tillväxten som är avgörande för hur välfärden skall kunna bevaras och utvecklas. Politiken måste inriktas på bättre företagsklimat, arbetsstimulerande reformer, sänkning av tillväxthämmande skatter, EMU-medlemskap m.m. Detta skulle innebära att kommunernas skattebas växer snabbare. Vad utskottet anfört med anledning av motion So51 (fp) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande riktade statsbidrag att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So51 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Sjukhemsprogram (mom. 9) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?13 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i motion So43 (m) att det behövs ett sjukhemsprogram för att rätta till bristerna inom sjukhemmen. Grundprincipen för sjukhemsprogrammet är att de äldre människor som i dag bor på sjukhemmen och är i behov av omfattande medicinsk vård måste erkännas vara patienter. En medicinskt totalansvarig läkare, helst med geriatrisk kompetens, bör knytas till varje sjukhem för att säkerställa regelbunden tillsyn och god vårdplanering för varje patient, stöd och fortbildning för personalen och även för den kvalitetssäkring som ständigt måste fortgå inom vården. Avgifter, inkluderande läkarvård och medicin, lika med dem som erläggs vid vistelse på sjukhus skall införas. Ett statligt tillsynsansvar skall åläggas Socialstyrelsen fram till dess att den av Moderata samlingspartiet föreslagna medicinalstyrelsen är inrättad. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So43 (m) yrkande 10 och So406 (m) yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande sjukhemsprogram att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So43 yrkande 10 och 1997/98:So406 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade (mom. 10) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Huvudmannaskapet för äldrevården har överförts till kommunerna men gränsdragningarna är svåra i fråga om vad som hänförs till sjukvård respektive äldreomsorg. Många äldre far illa medan kommuner och landsting diskuterar vem som har ansvaret för vad. Utskottet anser att huvudmannaskapet skall ses som ett yttersta ansvar för att alla har tillgång till nödvändig vård eller omsorg, men verksamheten skall kunna bedrivas av många olika vårdgivare på lika villkor. Vad utskottet anfört med anledning av motion So406 (m) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet bör avslås. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So406 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1997/98:So48 yrkande 3, 1997/98:So49 yrkande 8, 1997/98:So50 yrkande 5, 1997/98:So51 yrkande 5, 1997/98:So52 yrkande 7, 1997/98:So218 yrkande 12, 1997/98:So406 yrkande 14, 1997/98:So432 yrkande 2 och 1997/98:So433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade (mom. 10) Roland Larsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: De korta vårdtiderna gör att vårdtagare som är medicinskt färdigbehandlade inom akutsjukvården fortfarande kan vara mycket vårdkrävande. Tidigare när vårdtiderna var längre kunde patienten få en större del av sin rehabilitering inom sjukvården även om det inte krävades medicinska insatser. På flera håll i landet utvecklas nu s.k. mellanvårdsformer där kommuner och landsting delar på betalningsansvaret för patienter som är medicinskt färdigbehandlade vid sjukhus men som kan behöva omfattande omvårdnadsinsatser innan de återvänder till det egna boendet ellet det särskilda boendet. Utskottet anser att det bör vara en gemensam uppgift för kommuner och landsting att inrätta mellanvårdsformer för att skapa en mjukare övergång från sjukhusvården till vård i eget eller särskilt boende. Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (c) yrkande 5 och med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 3, So49 (kd) yrkande 8, So51 (fp) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So218 (kd) yrkande 12, So406 (m) yrkandena 7 och 14, So432 (v) yrkande 2 och So433 (fp) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98:So48 yrkande 3, 1997/98:So49 yrkande 8, 1997/98:So51 yrkande 5, 1997/98:So52 yrkande 7, 1997/98: So218 yrkande 12, 1997/98:So406 yrkandena 7 och 14, 1997/98: So432 yrkande 2 och 1997/98:So433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade (mom. 10) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Äldre människor som behöver vård är ofta i behov av hjälp från mer än en klinik och också av stöd och hjälp i hemmet efter sin vistelse på sjukhus. Det är därför viktigt att bygga upp en fungerande vårdkedja av insatser och en fungerande samverkan mellan de personer som har eller har haft vårdansvaret. Utskottet anser att brister i rehabiliteringen ofta består i brister i vårdkedjan. Färdigbehandlade patienter i sjukvården får ofta vänta alldeles för länge innan nästa led i vårdkejdan tar över. För att primärvården skall kunna överta patientansvaret efter utskrivningen från sjukhuset måste medicinska fakta och mål överföras från den patientansvarige sjukhusläkaren till primärvården. Personalen i äldreomsorgen behöver få snabb och tydlig information från sjukhusen. Informationen bör vara skriftlig. Om patienten har omfattande vårdbehov är det nödvändigt med en gemensam vårdplanering. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (fp) yrkande 5 och So433 (fp) yrkande 2 och med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 3, So49 (kd) yrkande 8, So50 (c) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So218 (kd) yrkande 12, So406 (m) yrkandena 7 och 14 och So432 (v) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkande 5 och 1997/98:So433 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1997/98: So48 yrkande 3, 1997/98:So49 yrkande 8, 1997/98:So50 yrkande 5, 1997/98:52 yrkande 7, 1997/98:So218 yrkande 12, 1997/98:So406 yrkandena 7 och 14 och 1997/98:So432 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade (mom. 10) Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att begreppet ?medicinskt färdigbehandlad? skall tas bort ur lagstiftningen och att språkbruket inom vården måste ändras. Det måste vara tydligt att människor skall ha rätt till vård även om de är svårt sjuka och inte har så lång tid kvar att leva. De äldre är numera ofta sjukare när de lämnar sjukhusen än före ädelreformen. Trots att de anses ?medicinskt färdigbehandlade? kan deras behov av vård vara lika stort som under sjukhustiden. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So48 (v) yrkande 3 och So432 (v) yrkande 2 och med avslag på motionerna So49 (kd) yrkande 8, So50 (c) yrkande 5, So51 (fp) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So218 (kd) yrkande 12, So406 (m) yrkandena 7 och 14 och So433 (fp) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So48 yrkande 3 och 1997/98:So432 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1997/98:So49 yrkande 8, 1997/98:So50 yrkande 5, 1997/98:So51 yrkande 5, 1997/98:52 yrkande 7, 1997/98:So218 yrkande 12, 1997/98: So406 yrkandena 7 och 14 och 1997/98:So433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade (mom. 10) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det i gränslandet mellan sjukvårdens medicinska ansvar och socialtjänstens boende- och omvårdnadsansvar inte får finnas admini- strativa gränser som drabbar patienten. Det måste finnas utrymme för flexibla och individuella lösningar för att tillförsäkra patienten trygghet. Begreppet medicinskt färdigbehandlad bör därför utmönstras. Utskottet anser att gemensamma nämnder mellan kommuner och landsting kan vara ett sätt att öppna för ett vidgat politiskt samarbete. Utskottet vill dock förorda direkt samarbete över huvudmannaskapsgränserna för att skapa fungerande vårdkedjor. Ansvaret blir tydligare och sammanträdeskostnaderna lägre. Med tydligt ansvar och lägre administrativa kostnader gagnas vården. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So49 (kd) yrkande 8 och So218 (kd) yrkande 12 och med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 3, So50 (c) yrkande 5, So51 (fp) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So406 (m) yrkandena 7 och 14, So432 (v) yrkande 2 och So433 (fp) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So49 yrkande 8 och 1997/98:So218 yrkande 12 och med avslag på motionerna 1997/98:So48 yrkande 3, 1997/98:So50 yrkande 5, 1997/98:So51 yrkande 5, 1997/98:52 yrkande 7, 1997/98:So406 yrkandena 7 och 14, 1997/98:So432 yrkande 2 och 1997/98:So433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Hemsjukvård och rehabilitering (mom. 12) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet har? och på s. 39 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att husläkarlagen skall återinföras. Husläkarna skall fungera som en övergripande organisation för all läkarkontakt inom primärvården för de äldre. Det behövs också större inslag av rörlig läkarverksamhet. Både sjukhus- och husläkarna måste se över vilka funktioner som praktiskt går att föra ut från den egna institutionen till patientens hem. Utvecklingen av hemsjukvården bör ske i nära samverkan mellan primärvården, sjukhusens specialistkliniker, geriatriken och med kommunernas hemtjänst och äldreomsorg. Utskottet vill också införa en form av kontaktläkare. Kontaktläkaren skall förstärka både den i hemmet utförda sjukvården och säkerställa nödvändiga kontakter med sjukhuset. Genom att införa särskilda telefonnummer och tider som inte konkurrerar med övriga patientgruppers kan många problem lösas för både distriktssköterskan och kontaktläkaren. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (fp) yrkandena 6, 10 och 15 och So433 (fp) yrkande 4 och med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 4, So308 (mp) yrkande 28, So317 (c), So418 (m, kd) och So431 (c) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande hemsjukvård och rehabilitering att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkandena 6, 10 och 15 och 1997/98:So433 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1997/98:So48 yrkande 4, 1997/98:So308 yrkande 28, 1997/98:So317, 1997/98:So418 och 1997/98:So431 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Hemsjukvård och rehabilitering (mom. 12) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet har? och på s. 39 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Landstingen ansvarar för rehabiliteringsinsatser också för äldre som bor hemma. Efter ädelreformen och psykiatrireformen har landstingen enligt utskottets mening inte tagit ett helhjärtat ansvar för detta. Utskottet anser att rehabiliteringsarbetet behöver utvecklas och att det från kvalitetssynpunkt behövs en översyn av landstingens insatser på detta område. Vad utskottet anfört med anledning av motion So308 (mp) yrkande 28 och med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 4, So51 (fp) yrkandena 6, 10 och 15, So317 (c), So418 (m, kd), So431 (c) yrkande 3 och So433 (fp) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande hemsjukvård och rehabilitering att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So308 yrkande 28 och med avslag på motionerna 1997/98:So48 yrkande 4, 1997/98:So51 yrkandena 6, 10 och 15, 1997/98:So317, 1997/98: So418, So431 yrkande 3 och So433 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19.Vårdgaranti (mom. 13) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kd) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?I några motionsyrkanden? och slutar med ?So433 (fp) yrkande 7? bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas oro för att väntetiderna för vård och behandling kontinuerligt ökar. Det drabbar i mycket hög utsträckning de äldre. Utskottet delar också bedömningen att den år 1992 införda vårdgarantin innebar att vårdköerna snabbt försvann. Landstingen organiserade sitt arbete så att patienterna snabbt fick den vård de hade behov av. Den formen av vårdgaranti har enligt utskottet inte spelat ut sin roll men bör vidareutvecklas och förändras. Utskottet delar reservanternas inställning i reservation 7 i betänkandet 1997/98:SoU12 samt den avvikande meningen i yttrandet 1997/98:SoU9y, vartill hänvisas. Det är viktigt för patienterna att veta vad de kan kräva av sjukvården. Besöksgarantin inom primärvården är i praktiken meningslös. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag på en vidareutvecklad vårdgaranti. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So43 (m) yrkande 11, So406 (m) yrkande 15 och So433 (fp) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande vårdgaranti att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So43 yrkande 11, 1997/98:So406 yrkande 15 och 1997/98:So433 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Avgifter (mom. 14) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Vid utskottets? och på s. 46 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att propositionens förslag om förtydligande av 35 § socialtjänslagen inte är tillräckligt. I specialmotiveringen till kommunallagen anges att kravet på en objektiv och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna inte ger utrymme för någon inkomstomfördelande verksamhet. Konflikten mellan kommunallagen och socialtjänstlagen måste ytterligare belysas och lösas. Ett minimikrav är att regler införs som mer preciserat anger vad som menas med skäligt i socialtjänstlagen 35 §. Utskottet anser också att ett förbud mot inkomstrelaterade taxor bör införas i kommunallagen. För att främja konkurrens på service- och omvårdnadsområdet skall kommunerna åläggas att en gång om året informera medborgarna om sina självkostnader för olika service- och omvårdnadsområden. Utskottet anser vidare att ett förbehållsbelopp om 1 400 kr bör faställas i lag och följa prisutvecklingen. Avgiften skall jämkas med hänsyn till hemmavarande make. En modell kan vara att den högsta inkomsten alltid anses tillhöra den hemmavarande maken, en annan att makar genom ett underhållsavtal kan komma överens om att underhåll enligt tidigare regler skall fortsätta att gälla även när makarna inte längre delar samma hushåll. Utskottet anser också att ett förbehållsbelopp bör införas för omsorgs- och servicetaxor i hemtjänsten och för läkarvård, läkemedel och tandvård. Detta bör utredas. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So43 (m) yrkandena 3-8, So406 (m) yrkandena 4 och 5 och So407 (m) yrkandena 6-8 och med avslag på motionerna So49 (kd) yrkandena 6 och 10, So50 (c) yrkande 7, So51 (fp) yrkandena 12 och 13, So285 (v) yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3, So432 (v) yrkandena 8 och 9, So433 (fp) yrkande 8, So435 (s) och So639 (c) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande avgifter att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So43 yrkandena 3-8, 1997/98:So406 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:So407 yrkandena 6-8 och med avslag på dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), dels förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor samt dels motionerna 1997/98:So49 yrkandena 6 och 10, 1997/98: So50 yrkande 7, 1997/98:So51 yrkandena 12 och 13, 1997/98:So285 yrkande 8, 1997/98:So290 yrkandena 1-3, 1997/98: So432 yrkandena 8 och 9, 1997/98:So433 yrkande 8, 1997/98:So435 och 1997/98:So639 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Avgifter (mom. 14) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Vid utskottets? och på s. 46 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse: Många äldre avstår från att söka den hjälp de är berättigade till för att avgifterna för denna omsorg är för höga. En undersökning visar att hälften av kommunerna har ett förbehållsbelopp som ligger under normen för socialbidrag. Propositionens förslag till förändringar i socialtjänstlagen är inte tillräckliga. Utskottet anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att räkna fram en miniminivå för förbehållsbeloppet, en s.k. riksnorm. Normen skall vara bindande för kommunerna vid avgiftssättning. Utskottet anser också att det behövs ett system som värnar den make eller maka som bor kvar i det ursprungliga boendet när livskamraten flyttar till särskilt boende. Vidare bör endast avkastningen på den äldres förmögenhet räknas som inkomst när avgiften sätts. Förmögenheten i sig bör alltså undantas. Slutligen anser utskottet att taket för månadsavgiften skall vara avsevärt lägre än den beräknade kommunala självkostnaden. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (fp) yrkandena 12 och 13 och So433 (fp) yrkande 8 och med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena 3-8, So49 (kd) yrkandena 6 och 10, So50 (c) yrkande 7, So285 (v) yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3, So406 (m) yrkandena 4 och 5, So407 (m) yrkandena 6-8, So432 (v) yrkandena 8 och 9, So435 (s) och So639 (c) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande avgifter att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkandena 12 och 13 och 1997/98:So433 yrkande 8 och med avslag på dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), dels förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, samt dels motionerna 1997/98:So43 yrkandena 3-8, 1997/98:So49 yrkandena 6 och 10, 1997/98:So50 yrkande 7, 1997/98:So285 yrkande 8, 1997/98:So290 yrkandena 1-3, 1997/98:So406 yrkandena 4 och 5, 1997/98:So407 yrkandena 6-8, 1997/98:So432 yrkandena 8 och 9, 1997/98:So435 och 1997/98:So639 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Avgifter (mom. 14) Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Vid utskottets? och på s. 46 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse: Det finns inte något totalt högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen och avgifterna skiljer sig mycket starkt mellan olika kommuner. Att bli gammal och sjuk eller att ha ett funktionshinder kan i sig innebära stora bekymmer. Att därtill känna ständig oro för ekonomin och tvingas välja bort vård och omsorg av kostnadsskäl är ovärdigt. Utskottet anser att avgifterna för äldreomsorgen måste vara rättvisa. Kostnaderna skall delas av alla via skattsedeln. Avgifterna får inte baseras på behovet av hjälptimmar i stället för inkomst, då detta missgynnar dem med stort omsorgsbehov. Utskottet anser att det behövs en samlad lösning med ett gemensamt högkostnadsskydd för alla olika taxor och avgifter som den hjälpbehövande kan råka ut för. Den s.k. Borlängemodellen kan vara en modell för att åstadkomma ett enhetligt högkostnadsskydd. Om det är möjligt att införa en riksnorm för socialbidragen så borde det vara möjligt att införa en riksnorm för förbehållsbeloppet. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So285 (v) yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3 och So432 (v) yrkande 9 och med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena 3-8, So49 (kd) yrkandena 6 och 10, So50 (c) yrkande 7, So51 (fp) yrkandena 12 och 13, So406 (m) yrkandena 4 och 5, So407 (m) yrkandena 6-8, So432 (v) yrkande 8, So433 (fp) yrkande 8, So435 (s) och So639 (c) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande avgifter att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So285 yrkande 8, 1997/98:So290 yrkandena 1-3 och 1997/98:So432 yrkande 9 och med avslag på dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), dels förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, samt dels motionerna 1997/98:So43 yrkandena 3-8, 1997/98:So49 yrkandena 6 och 10, 1997/98:So50 yrkande 7, 1997/98:So51 yrkandena 12 och 13, 1997/98:So406 yrkandena 4 och 5, 1997/98:So407 yrkandena 6-8, 1997/98:So432 yrkande 8, 1997/98:So433 yrkande 8, 1997/98:So435 och 1997/98:So639 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Avgifter (mom. 14) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Vid utskottets? och på s. 46 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det behövs en utredning i syfte att samordna tandvårds- och sjukförsäkringen. Utskottet anser att avgifterna för äldreomsorgen skall fastställas i krontal och tydligt relateras till insatsens storlek. Taxan bör tas in i socialtjänstlagen alternativt utformas som en rekommendation till kommunerna. Ett förbehållsbelopp bör fatställas där minst 35-40 % av folkpension och pensionstillskott samt 20-25 % av övriga inkomster får behållas. Till det framräknade beloppet bör läggas ett belopp per år som motsvarar högkostnadsbeloppet för medicin, för närvarande 1 300 kr. Kommunerna måste vidare ha rimliga jämkningsregler när äldre makar får kostnader för dubbelboende i samband med att den ene maken flyttar till ett särskilt boende. Vad utskottet anfört med anledning av motion So49 (kd) yrkandena 6 och 10 och med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena 3-8, So50 (c) yrkande 7, So51 (fp) yrkandena 12 och 13, So285 (v) yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3, So406 (m) yrkandena 4 och 5, So407 (m) yrkandena 6-8, So432 (v) yrkandena 8 och 9, So433 (fp) yrkande 8, So435 (s) och So639 (c) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande avgifter att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So49 yrkandena 6 och 10 och med avslag på dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), dels förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, samt dels motionerna 1997/98:So43 yrkandena 3-8, 1997/98:So50 yrkande 7, 1997/98:So51 yrkandena 12 och 13, 1997/98:So285 yrkande 8, 1997/98:So290 yrkandena 1-3, 1997/98: So406 yrkandena 4 och 5, 1997/98:So407 yrkandena 6-8, 1997/98: So432 yrkandena 8 och 9, 1997/98:So433 yrkande 8, 1997/98:So435 och 1997/98:So639 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Äldreboendet (mom. 15) Roland Larsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ?Utskottet har i? och på s. 48 slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att antalet bostäder för det särskilda boendet har ökat betydligt efter ädelreformen. Statliga stimulansbidrag har enligt utskottets uppfattning haft en viss betydelse för ombyggnaden. Satsningarna på ombyggnation har varierat men generellt sett är den fysiska miljön inom äldreboendet god, även om det finns undantag. Behoven varierar i landet - vissa kommuner har behov av att satsa på nya lokaler och bättre yttre förutsättningar, andra kommuner behöver göra insatser för att t.ex. förbättra den sociala miljön. Utskottets uppfattning är att kommunerna själva, med stöd av de nationella målen, klarar av att bedöma hur resurserna skall användas. Utskottet anser att de av regeringen föreslagna extra resurserna till ombyggnation av äldrebostäder bör ingå i det generella bidraget till kommunerna. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So50 (c) yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So432 yrkande 10, So433 yrkande 1 och So639 yrkande 8 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande äldreboendet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1997/98:So432 yrkande 10, 1997/98:So433 yrkande 1 och 1997/98:So639 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Effektivare tillsyn (mom. 16) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kd) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ?Utskottet har i? och på s. 49 slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att tillsynen inom äldreomsorgen är helt otillräcklig. Tillsynen skulle kunna bli effektivare om Socialstyrelsen ensam hade tillsynsansvaret i stället för som i dag ansvaret delas mellan länsstyrelser och Socialstyrelsen. För att uppfylla ett sådant utökat tillsynsansvar krävs enligt utskottets bedömning en ökad regionalisering av styrelsens resurser så att tillsynsverksamheten kommer närmare den verksamhet som är föremål för tillsyn. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag med en sådan inriktning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So51 (fp) yrkande 17 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande effektivare tillsyn att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So51 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Förtroendenämnder m.m. (mom. 18) Roland Larsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att de nuvarande förtroendenämnderna är ett mycket betydelsefullt komplement till de övriga instanser dit patienten kan vända sig för att få upprättelse. Nämndernas ansvar och funktion bör dock enligt utskottet utvecklas och förstärkas. En central uppgift bör därvid vara att främja kontakterna mellan patienterna och vårdpersonalen, att stödja och hjälpa enskilda patienter samt att återföra erfarenheter från nämndernas verksamhet så att de kan bidra till hälso- och sjukvårdens kvalitetsutveckling. Utskottet anser att nämndens namn bör ändras till patientnämnd för att tydligt markera att den är medborgarnas företrädare. Nämnderna skall vara politiskt tillsatta med stark integritet gentemot verksamheten, oberoende av om den är privat eller offentlig. Det skall enligt utskottets uppfattning inte råda någon tvekan om att patientnämnderna är självständiga i förhållande till dem som beslutar om äldreomsorgen eller hälso- och sjukvården. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So50 (c) yrkande 10 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So48 (v) yrkande 5 och So49 (kd) yrkande 16 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande förtroendenämnder m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1997/98:So48 yrkande 5 och 1997/98:So49 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Äldreombudsman m.m. (mom. 19) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Utskottet anser att? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Många äldre upplever många gånger att de inte vet vart de skall vända sig för att protestera mot missförhållanden eller för att få svar på frågor. En myndighet är inte den idealiska samtalspartnern i dessa fall, enligt utskottets bedömning. Utskottet anser därför att varje kommun bör inrätta en eller flera äldreombudsmän. En sådan äldreombudsman bör vara fristående från de myndigheter som administrerar äldreomsorgen i kommunen, om än anställd av kommunen. Ombudsmannen bör fungera som den instans dit äldre eller deras anhöriga kan vända sig med frågor, klagomål samt för att få information. Samarbetet med pensionärsorganisationerna bör intensifieras. Dessa har många gånger erfarenhet m.m. som behövs för att komplettera den kommunala äldreomsorgspolitiken. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So51 (fp) yrkande 14 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So41 (m), So49 (kd) yrkande 14, So401 (m) och So423 (kd) yrkande 6 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande äldreombudsman m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So51 yrkande 14 och med avslag på motionerna 1997/98:So41, 1997/98:So49 yrkande 14, 1997/98:So401 och 1997/98:So423 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Äldreombudsman m.m. (mom. 19) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Utskottet anser att? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att de äldre bör ha en naturlig företrädare i debatten och i bevakningen av äldrepolitiken. En äldreombudsman skulle kunna verka för att förbättra de äldres situation samt även ta initiativ till egna utredningar och förslag på området. Utskottet anser också att det behövs en äldreminister eftersom äldrepolitiken på senare tid fått större omfattning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So49 (kd) yrkande 14 och So423 (kd) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So41 (m) och So401 (m) är i huvudsak tillgodosedda och avstyrks. Motion So51 (fp) yrkande 14 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande äldreombudsman m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So49 yrkande 14 och 1997/98:So423 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1997/98:So41, 1997/98:So401 och 1997/98:So51 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Forskning, fortbildning och personalförsörjning (mom. 20) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 61 slutar med ?yrkande 20 avstyrks? bort ha följande lydelse: Vårdarbete ställer stora krav på personalen. Inom få arbetsområden kommer man människor så nära. Arbetet sliter på personalen såväl psykiskt som fysiskt. För att öka ungdomars intresse av att arbeta inom äldrevården bör enligt utskottet följande eftersträvas: De anställda i hemvården måste ges möjlighet att utvecklas i sitt arbete. Det måste också finnas utrymme för egna initiativ, ökat eget ansvar och en definierad yrkesroll. En god grundutbildning är ett måste liksom möjligheten till kontinuerlig fortbildning. Utskottet vill betona vikten av att all personal inom äldresjukvård och omsorg förutom en tillräcklig grundutbildning också bereds en fortlöpande kompetensutveckling. Äldrefrågor är ett område som i dag är i fokus och som därför ständigt tillförs nya rön. Givetvis måste all personal ges möjlighet att ta del av dessa för att kunna omsätta dem i praktiskt arbete. Vårdsektorn har med sitt löneläge svårt att konkurrera om arbetskraften. De stela lönestrukturerna måste enligt utskottet mjukas upp och anpassas till marknadens krav, annars riskerar vi att inte kunna möta vårdbehoven från en växande grupp äldre. För personalen är det enligt utskottet viktigt med flera alternativa arbetsgivare. Det betyder mycket för vårdyrkenas status, vilket också leder till att hög personalomsättning och sjukfrånvaro kan nedbringas. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So406 (m) yrkande 20 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So44 (s), So46 (s), So48 (v) yrkande 2, So49 (kd) yrkandena 9 och 15, So50 (c) yrkandena 3, 4 och 11, So347 (kd) yrkande 22, So423 (kd) yrkande 7 och So639 (c) yrkande 2 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande forskning, fortbildning och personalförsörjning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So406 yrkande 20 och med avslag på motionerna 1997/98:So44, 1997/98:So46, 1997/98:So48 yrkande 2, 1997/98:So49 yrkandena 9 och 15, 1997/98:So50 yrkandena 3, 4 och 11, 1997/98:So347 yrkande 22, 1997/98:So423 yrkande 7 och 1997/98:So639 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Individbaserad statistik (mom. 21) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Utskottet delar regeringens uppfattning att det är viktigt att utvärdera de insatser som görs inom äldreomsorgen samt att forskning bedrivs på området. Däremot anser utskottet att införandet av ett system med rikstäckande individbaserad statistik vore alltför integritetskänsligt. Utskottet motsätter sig förslaget i den delen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So51 (fp) yrkande 18 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande individbaserad statistik att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So51 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet (mom. 24) Roland Larsson (c), Chatrine Pålsson (kd) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 70 börjar med ?Vad utskottet? och slutar med ?till känna? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till överläggningar med de båda kommunförbunden i syfte att se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar närstående skall kunna ske. Följande frågor bör enligt utskottet tas upp vid överläggningarna: en fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård, förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att vara närståendevårdare med ersättning från försäkringskassan samt en ytterligare förlängd period för dem som vårdar. Ett bättre samhällsstöd till närståendevårdarna torde enligt utskottet kunna leda till ekonomiska besparingar genom att färre platser utnyttjas på sjukhusen och inom äldreboendet. Utskottet anser att en hälsoekonomisk undersökning av närståendevårdens betydelse bör genomföras. Det är enligt utskottet viktigt att uppföljning och kvalitetskontroll sker även av närståendevården. Socialstyrelsen bör utveckla metoder för hur denna uppföljning kan ske med beaktande av de berörda personernas integritet. Socialstyrelsen bör även få i uppdrag att fastställa riktlinjer för hur stödet till de anhöriga skall utformas, t.ex. genom uppsökande verksamhet. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So47 (s), So49 (kd) yrkandena 11 och 13, So431 (c) yrkande 6 och Sf303 (fp) yrkandena 3, 5 och 6 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet bör avslås. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So47, 1997/98: So49 yrkandena 11 och 13, 1997/98:So431 yrkande 6 och 1997/98: Sf303 yrkandena 3, 5 och 6 samt med avslag på motionerna 1997/98:So432 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:So639 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet (mom. 24) Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 70 börjar med ?Vad utskottet? och slutar med ?till känna? bort ha följande lydelse: Kommunalt vårdbidrag för vård av äldre är inte pensionsgrundande. Enligt utskottet måste vårdbidraget ses över och göras pensionsgrundande. Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So47 (s) och So432 (v) yrkande 5 ges regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So47 och 1997/98:So432 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98: So49 yrkandena 11 och 13, 1997/98:So431 yrkande 6, 1997/98:So432 yrkande 4, 1997/98:So639 yrkande 5 och 1997/98:Sf303 yrkandena 3, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Frivilliginsatser (mom. 25) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 70 börjar med ?Utskottet anser att frivilliga? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Frivilliginsatser kommer att vara en betydelsefull del av äldreomsorgen även i framtiden. Enligt utskottet är det angeläget att kyrkor, samfund, pensionärsföreningar och andra ideella organisationer samt enskilda personer i större utsträckning och med samma stöd från det allmänna engageras i hemvårdsarbetet. Matlag, telefonkedjor, larm, s.k. väntjänst och organiserade besöksrundor kan komplettera och underlätta för hemtjänsten. Ett annat sätt att förstärka hemtjänstens insatser är att låta pensionärer medverka mer aktivt. Även bostadsföretag och bostadsrättsföretag kan engageras i äldrevårdsarbetet. Företag kan inrätta servicehus för sina pensionärer. Föreningar och organisationer som bildats av boende i ett bostadsområde kan också göra väsentliga insatser för de äldre. Det ökade antalet äldre med invandrarbakgrund ställer delvis nya krav på hemtjänstpersonal vad gäller språkkunskaper och kunskaper om andra kulturer. Invandrarorganisationer som vill starta egen hemtjänstverksamhet bör enligt utskottet också ges stöd. Anhöriga gör värdefulla insatser inom äldreomsorgen. Enligt utskottet bör det göras en analys av hur de anhöriga på bästa sätt kan ges stöd. Vad utskottet anfört med anledning av motion So406 (m) yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion So639 (c) yrkande 6 bör avslås. dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande frivilliginsatser att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So406 yrkande 11 och med avslag på motion 1997/98:So639 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. (mom. 26) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet är inte berett? och slutar med ?yrkande 3 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet måste kommunerna medverka till flexibla lösningar inom hemtjänsten. Det skall vara möjligt för den äldre att få anställa en granne eller anhörig efter samma taxa som gäller i övrigt inom hemtjänsten. Självkänslan stärks hos den som behöver hjälp hemma om denne själv får bestämma utformningen av och tiden för insatserna liksom vem som skall ge hjälpen. Att själv kunna bestämma när och hur maten skall lagas och serveras, när promenaden skall tas eller vid vilken tid man skall gå till sängs måste enligt utskottets mening vara en självklarhet även för de äldre. En privat tjänstesektor är nödvändig inom hemtjänsten och kan göras möjlig genom att införa en ?hemtjänstpeng? och möjlighet till skatteavdrag för anlitande av tjänster i hemmet. Enligt utskottet måste det vara en samhällelig angelägenhet att ge den hjälp den äldre själv vill ha genom att tillvarata den äldre personens vilja och möjligheter. För att nå valfrihet är det väsentligt att även de medel som betalas in i det obligatoriska pensionssystemet i varje fall till vissa delar kan disponeras av den enskilde efter eget gottfinnande. Utskottet anser därför att ett system med sparkonton inom äldreomsorgen bör införas. En viss del av pensionsavgiften skall från förslagsvis 50 års ålder gå till ett skattefritt individuellt konto. Om en viss miniminivå för insättningen inte uppnås skall staten skjuta till medel. Den äldre kan efter uppnådd pensionsålder använda pengarna till t.ex. inre eller yttre hemtjänst. Den enskilde betalar själv hela kostnaden för den hemhjälp som utnyttjas. Möjlighet skall även finnas att årligen ta ut en viss del av sparkontot för andra ändamål, vilket belopp skall beskattas. På detta sätt blir den äldres valfrihet stor samtidigt som privata aktörer och entreprenörer stimuleras att starta verksamhet inom området. Konkurrensen blir uttalad och kostnaderna pressas därmed. Enligt utskottet bör riksdagen hos regeringen begära en utredning om utformningen av sparkonton inom äldreomsorgen. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So406 (m) yrkandena 10 och 18, So409 (m) och Sk653 (m) yrkande 3 ges regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet bör avslås. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So406 yrkandena 10 och 18, 1997/98:So409 och 1997/98:Sk653 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1997/98:So50 yrkande 13, 1997/98:So431 yrkandena 2 och 4 och 1997/98:So639 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. (mom. 26) Roland Larsson (c) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet är inte berett? och slutar med ?3 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Behoven inom det kommunala omsorgsområdet är stora och den demografiska utvecklingen kommer att kräva ytterligare resurser framgent. Redan i dag finns det ett behov av service som kommunernas omsorg inte kan tillgodose inom ramen för hemtjänsten. För att möta behovet av ökad service hos pensionärshushållen och samtidigt utveckla den privata tjänstesektorn inom området anser utskottet att ett system med hemservicecheckar för äldre bör införas. Systemet skall omfatta alla pensionärshushåll och gälla för alla normalt förekommande tjänster i hemmet. Den som önskar hjälp utöver det som den kommunala hemtjänsten tillhandahåller skall kunna hämta och betala en av staten subventionerad check på posten eller försäkringskassan. Hemservicechecken kan därefter användas som betalningsmedel till den anlitade firman. Systemet förutsätter enligt utskottets mening en statlig subvention om minst 100 kr per timma. Fördelarna med att subventionera hemtjänsterna är bl.a. att det har en sysselsättningsskapande effekt, att det kan frigöra kommunala resurser till förmån för ökad omsorg samt att det underlättar för anhöriga och bidrar till ökad trygghet i hemmet. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So50 (c) yrkande 13 ges regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 13 och med avslag på motionerna 1997/98:So406 yrkandena 10 och 18, 1997/98:So409, 1997/98:So431 yrkandena 2 och 4, 1997/98:So639 yrkande 4 och 1997/98:Sk653 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Skatterabatt för arbete inom tjänstesektorn (mom. 27) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kd) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet kan inte? och slutar med ?yrkande 4 avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det angeläget att skatten på arbetskraft inom tjänstesektorn sänks. Priset på hushållstjänster kommer därmed ned i en mer rimlig nivå, vilket dels ger större förutsättningar för de äldre att så långt möjligt bo kvar i sitt eget hem, dels skapar arbetstillfällen inom den lagliga sektorn. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So49(kd) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande skatterabatt för arbete inom tjänstesektorn att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So49 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Välfärdskontrakt m.m. (mom. 28) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet är inte heller? och slutar med ?yrkande 5 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att de professionella omvårdnadsinsatserna inom hemtjänsten behöver stärkas, i synnerhet vad gäller uppföljning, behovsplanering och tillgodoseendet av grundläggande behov för sköra patienter och sjuka äldre. Enligt utskottet behövs ett välfärdskontrakt, bestående av följande delåtgärder med syfte att ge den enskilde en bättre fungerande hemtjänst: När en enskild kontaktar hemtjänsten för att få hjälp måste ansvarig personal höra av sig inom tre dagar. Vid ett möte med den enskilde och eventuellt dennes anhöriga diskuteras dennes problem och vilket stöd kommunen kan erbjuda. En plan skall göras upp i samråd med den enskilde om vad bl.a. hemtjänsten skall ombesörja samt om vad eventuell rehabilitering skall leda till och inom vilken tid. En kontinuerlig kvalitetsuppföljning skall göras. Anhöriga som hjälper den enskilde skall ges stöd genom avlastning. Personal som inte kan komma på avtalad tid skall meddela detta så snart som möjligt och hjälp erbjudas av annan personal. Uteblir hemtjänstpersonalen helt skall den enskilde kompenseras härför, t.ex. genom ett extra besök vid ett senare tillfälle eller genom sänkning av avgiften för ifrågavarande månad. Det skall finnas en kontaktperson inom kommunen som den enskilde eller hans anhöriga kan vända sig till om något inträffar. Den enskilde skall ha rätt att välja vem som skall ge den service och omsorg som behövs. Kommunen skall ha någon slags jourtjänst under kvällar och helger så att ingen riskerar att skrivas ut från sjukhus utan att få kontakt med socialtjänsten. Slutligen skall invandrare ha rätt till tolk vid samtal med socialtjänsten. Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So51 (fp) yrkande 7 och So433 (fp) yrkande 5 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande välfärdskontrakt m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkande 7 och 1997/98:So433 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Ytterligare resurser till kommunerna Ingrid Burman (v) anför: Ytterligare resurser måste också satsas på vården, omsorgen och skolan. Detta kan göras genom att resurser förs över från passivt understöd till aktivt arbete inom vård, omsorg och skola. Vänsterpartiet har avsatt extra medel till kommunerna i sin budget så att bl.a. de äldre skall få en god omvårdnad. Äldreomsorgen befinner sig i kris. Omvårdnadsunderskottet är uppenbart. Det handlar om ojämn kvalitet i vården, neddragning av läkarvården på sjukhemmen och lägre nivå på rehabiliteringsinsatserna. De gamla är numera sjukare när de lämnar sjukhusen än före ädelreformen. Kommunerna har dock varken råd att låta de äldre vara kvar på sjukhusen eller att ge den vård de behöver hemma. Det krävs medvetenhet och beredskap att släppa till de resurser som krävs.
I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) Härigenom föreskrivs att 26 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ha följande lydelse.
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- | 26 §[1] | ------------------------------------------------------- |Av patienter får | Av patienter får| |vårdavgifter tas ut enligt |vårdavgifter tas ut enligt| |grunder som landstinget |grunder som landstinget| |eller kommunen bestämmer, |eller kommunen bestämmer,| |i den mån inte annat är |i den mån inte annat är| |särskilt föreskrivet. |särskilt föreskrivet.| |Patienter som är bosatta |Patienter som är bosatta| |inom landstinget |inom landstinget| |respektive kommunen, |respektive kommunen,| |liksom patienter som avses |liksom patienter som avses| |i 3 b §, skall därvid |i 3 b §, skall därvid| |behandlas lika. |behandlas lika.| |Landstinget får för sluten |Landstinget får dock för| |vård fastställa |sluten vård fastställa| |avgiftsnivåer i olika |avgiftsnivåer i olika| |inkomstintervall och |inkomstintervall och| |besluta om vilka regler om |besluta om vilka regler om| |nedsättning av avgiften |nedsättning av avgiften| |som skall gälla. Högsta |som skall gälla. Högsta| |avgiftsbelopp för sluten |avgiftsbelopp för sluten| |vård är 80 kronor för |vård är 80 kronor för| |varje vårddag. |varje vårddag. | -------------------------------------------------------- |Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård| |som den har betalningsansvar för enligt 2 § lagen| |(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss| |hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga om sådan| |psy-kiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig| |omvårdnadsinriktning för vilken kommunen enligt 9 §| |samma lag har åtagit sig betalningsansvar. | ------------------------------------------------------- |Avgifter för vård enligt | | |18 §, för | Avgifter för vård enligt| |förbrukningsartiklar |18 §, för| |enligt 18 b § eller för |förbrukningsartiklar | |sådan långtidssjukvård som |enligt 18 b § eller för| |en kommun har |sådan långtidssjukvård som| |betalningsansvar för |en kommun har| |enligt 2 eller 9 § lagen |betalningsansvar för| |(1990:1404) om kommunernas |enligt 2 eller 9 § lagen| |betalningsansvar för viss |(1990:1404) om kommunernas| |hälso- och sjukvård får |betalningsansvar för viss| |inte, tillsammans med |hälso- och sjukvård får| |avgifter som avses i 35 § |inte, tillsammans med| |tredje stycket |avgifter som avses i 35 §| |socialtjänstlagen |andra stycket| |(1980:620), uppgå till så |socialtjänstlagen | |stort belopp att den |(1980:620), uppgå till så| |enskilde inte förbehålls |stort belopp att den| |tillräckliga medel för |enskilde inte förbehålls| |sina personliga behov. |tillräckliga medel för| | |sina personliga behov,| | |boendekostnad och andra| | |normala levnadskostnader.| | |När avgifterna fastställs| | |skall kommunen försäkra| | |sig om att vårdtagarens| | |make eller sambo inte| | |drabbas av en oskäligt| | |försämrad ekonomisk| | |situation. | -------------------------------------------------------- |------- | |Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. | --------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1997:1319.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 Propositionen.......................................3 Motioner............................................3 Motioner väckta med anledning av propositionen....3 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997..8 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:155 Utvecklingen inom den kommunala sektorn och som av finansutskottet överlämnats till utskottet för beredning 13 Ärendets beredning i utskottet...................14 Utskottet..........................................14 Propositionen i huvuddrag........................14 Nationella mål och inriktning för äldrepolitiken.15 Utskottets bedömning...........................25 Åtgärder för att utveckla äldrepolitiken...........29 Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare....29 Utskottets bedömning...........................29 Bättre samverkan, ledning och organisation.......29 Utskottets bedömning...........................36 Rimligare avgifter...............................39 Utskottets bedömning...........................45 Fler platser och högre standard i äldreboendet...46 Utskottets bedömning...........................47 Förstärkt tillsyn, effektivare kontroll och kvalitetssäkring48 Effektivare tillsyn............................48 Utskottets bedömning.........................48 Anmälan om missförhållanden....................49 Utskottets bedömning.........................51 Förtroendenämnder m.m..........................51 Utskottets bedömning.........................54 Mer forskning, ökad kunskap och kompetens........55 Satsning på forskning, fortbildning och personalförsörjning55 Utskottets bedömning.........................59 Uppföljning och utvärdering....................61 Utskottets bedömning.........................62 Utveckling och förnyelse nya initiativ inom äldreområdet62 Utskottets bedömning...........................63 Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre nytt stöd till anhöriga64 Utskottets bedömning...........................69 Uppsökande verksamhet i hemtjänsten..............70 Utskottets bedömning...........................74 Folkhälsoarbete för äldre........................74 Utskottets bedömning...........................75 Vård i livets slutskede..........................76 Utskottets bedömning...........................78 Demenssjukdom....................................79 Bakgrund och tidigare behandling...............81 Utskottets bedömning...........................81 Lagförslagen i övrigt............................82 Hemställan.......................................82 Reservationer......................................87 1. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............87 2. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............88 3. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............89 4. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............90 5. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............91 6. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............92 7. Äldres kompetens (mom. 2).....................93 8. Parlamentarisk utvärdering av ädelreformen (mom. 4)94 9. Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare (mom. 5)94 10. Riktade statsbidrag (mom. 8).................95 11. Sjukhemsprogram (mom. 9).....................95 12. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade (mom. 10) 96 13. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade (mom. 10) 96 14. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade (mom. 10) 97 15. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade (mom. 10) 98 16. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade (mom. 10) 98 17. Hemsjukvård och rehabilitering (mom. 12).....99 18. Hemsjukvård och rehabilitering (mom. 12)....100 19.Vårdgaranti (mom. 13)........................100 20. Avgifter (mom. 14)..........................101 21. Avgifter (mom. 14)..........................102 22. Avgifter (mom. 14)..........................103 23. Avgifter (mom. 14)..........................103 24. Äldreboendet (mom. 15)......................104 25. Effektivare tillsyn (mom. 16)...............105 26. Förtroendenämnder m.m. (mom. 18)............105 27. Äldreombudsman m.m. (mom. 19)...............106 28. Äldreombudsman m.m. (mom. 19)...............107 29. Forskning, fortbildning och personalförsörjning (mom. 20)107 30. Individbaserad statistik (mom. 21)..........108 31. Stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet (mom. 24) 108 32. Stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet (mom. 24) 109 33. Frivilliginsatser (mom. 25).................110 34. Införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. (mom. 26)110 35. Införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. (mom. 26)111 36. Skatterabatt för arbete inom tjänstesektorn (mom. 27)112 37. Välfärdskontrakt m.m. (mom. 28).............112 Särskilt yttrande.................................113 Ytterligare resurser till kommunerna............113 I propositionen framlagda lagförslag..........114 1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)114 2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen117 (1982:763)......................................117 3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)118 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om119 homosexuella sambor.............................119 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till121 lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)121