Nationellt mål och inriktning för funktionshinderspolitiken

Anf. 1 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! I dag ska vi debattera nationellt mål och inriktning för funktionshinderspolitiken. Det är ett betänkande som innehåller mycket som är bra. Framför allt är det ett betänkande som innehåller väldigt många vackra ord. Men det räcker inte med vackra ord. Det räcker inte med fina formuleringar i de mål vi sätter upp om inte formuleringarna, ambitionerna och målen backas upp av handling. Och där brister det i vårt land i dag.

Som kristdemokrat är jag glad över att utskottet har ställt sig bakom vårt gemensamma alliansyrkande om att i målen också få med att samhället ska utgå från mångfald, att vi bejakar att vi människor är olika och att det är en grund som vi bör bygga på också när det gäller målen för funktionshinderspolitiken. Men i propositionen från regeringen är regeringen tydlig med det som vi har kunnat se på område efter område när det gäller välfärden. Regeringen menar att höga ambitioner inte ska förenas med en prioritering när det kommer till de ekonomiska resurserna.

Regeringen säger tydligt att här ska vi ha höga ambitioner för funktionshinderhinderspolitiken, men det får inte kosta. Låt oss fundera över om regeringen skulle säga att samma principer ska gälla på andra områden. Vi ska höja ambitionerna när det gäller klimat- och miljöfrågor, men det får inte kosta. Vi ska höja ambitionerna när det gäller infrastruktur, men det ska inte kosta. Vi ska höja ambitionerna när det gäller utbildning, men helst ska det kosta mindre. Sådana är inte regeringens ambitioner på andra områden, men sådana är regeringens ambitioner på det här området. De finns i den här propositionen, i regeringens uppdrag till myndigheterna och i utredningsdirektiv som är kopplade till de frågor som vi diskuterar i dag. De finns också i den dagliga verkligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

När vi läser Försäkringskassans analyser och prognosuppföljningar kan vi se att förra året men också innevarande år görs miljardbesparingar på det som kanske är en av de absolut viktigaste insatserna för personer med funktionsnedsättning, den personliga assistansen. För varje prognos Försäkringskassan lämnar kan vi se att ytterligare miljarder sparas, och det i en situation då de fina orden säger att vi ska ha höga ambitioner och med utgångspunkt i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska ha ett samhälle med rättigheter att uppnå jämlika levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Det är en situation där ord och handling inte hänger ihop.

Vi kristdemokrater har haft flera förslag som inte har vunnit stöd i betänkandet. Det handlar bland annat om att höja ambitionen ytterligare när det gäller möjligheterna för personer med funktionshinder att vara delaktiga fullt ut på arbetsmarknaden. I dag räknas inte att vara förälder eller att kunna fullfölja sitt arbete som ett grundläggande behov, men det är något som vi kristdemokrater har föreslagit.

I betänkandet finns också frågan om bilstöd. Det är ytterligare ett område där regeringen, när man har genomfört förändringar, samtidigt passar på att acceptera att det blir besparingar. Vi kristdemokrater ser ett stort behov av att detta följs upp, därför att ambitionen att förbättra förefaller att ha kunnat innebära försämringar. Det är något som ytterligare är på väg att prövas i rättsprocessen genom att den person som har annat stöd nu kan riskera att bli av med sitt bilstöd och den möjlighet till frihet som det innebär att själv kunna föra fram sin bil. Många som har haft möjligheten att få sitt fordon anpassat upplever att det är den enda situationen i deras tillvaro där de faktiskt betraktas som helt jämlika sin andra medtrafikanter - en situation som de inte uppnår vid andra tillfällen i livet.

Vi har en regering som tittar på och inte agerarar i en situation där besparing efter besparing görs på personer med funktionsnedsättning och samtidigt försöker få det att framstå som att man har höga ambitioner. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle. Det är inte värdigt vårt land.

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 7 men står självklart bakom alla Kristdemokraternas reservationer.

(Applåder)

Anf. 2 Mikael Dahlqvist (S)

Herr talman! Som Emma Henriksson sa debatterar vi i dag vårt nya nationella mål och inriktningen för den framtida funktionshinderspolitiken. Men förutom denna proposition hanterar vi ett antal motioner som är besläktade med området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Först, herr talman, vill jag yrka bifall till propositionen och till våra reservationer. Men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till punkt 2 i vår reservation till motionen om samlat helhetsgrepp om funktionshinderspolitiken samt, naturligtvis, yrkar avslag på övriga motioner.

Propositionen innehåller som sagt förslag till nya nationella mål och framför allt styrning och inriktning av dessa. Syftet är att göra funktionshinderspolitiken mer effektiv, skapa mer långsiktighet och införa en högre grad av tydlighet än tidigare. För att lyckas med detta är det oerhört viktigt att alla aktörer i olika delar av samhället medverkar och samarbetar. En funktionshinderspolitik för en tillgängligare miljö tjänar vi alla på i vårt land.

Det nya målet för funktionshinderspolitiken är mer inriktat mot funktionshinder och kommer att ersätta det gamla.

Den tidigare funktionshindersplan som gällt och som bland andra Alliansen var med och tog fram har vid utvärdering visat sig vara otydlig, och flera styrformer har använts för samma mål.

I praktiken har politiken inte fått det genomslag som önskades. En utvärdering som Myndigheten för delaktighet gjort visar att det fortfarande finns många stora och små hinder för delaktighet i samhället i dag.

Tyvärr är levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning sämre än för andra i befolkningen. Visserligen går utvecklingen sakta men säkert framåt, och man ser att vissa grupper inom funktionshindersrörelsen har fått det bättre. Sammantaget ser vi dock fortfarande stora klyftor i vårt land, och därför känns det oerhört stimulerande att vår regering under denna mandatperiod har satt in stora resurser och investeringar i vår välfärd och för människor för att motverka klyftorna.

Grunden i strategin har sin utgångspunkt i internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, bland annat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen innebär att vi ska ha jämlikhet i våra levnadsvillkor. Vi ska ha rätt att leva ett självständigt liv och kunna delta i samhället på samma villkor som alla andra och ha tillgänglighet. Tillgänglighet handlar i det här fallet inte bara om den fysiska miljön utan lika mycket om information och kommunikation.

Vi socialdemokrater vill ha ett samhälle där olika behov och förutsättningar inte ska avgöra möjligheten till delaktighet.

Det är den första förnyelsen av de nationella målen för funktionshinderspolitiken på 17 år som presenteras. Regeringen ser förslagen som en ambitionshöjning där det övergripande budskapet är att funktionshinderspolitiken i Sverige tar sin utgångspunkt i våra internationella åtaganden om bland annat mänskliga rättigheter.

I propositionen redovisas ett antal åtgärder eller principer som ska vara utformade för att bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken. Förutom åtgärder inom bland annat transport, samhällsplanering och it-politik läggs särskilt fokus på åtgärder inom områdena arbetsmarknad och utbildning.

Den första principen är att vi ska ha en universell utformning. Den innebär att man tar ett helhetsgrepp. Om man anlägger en ny tågstation ska man till exempel se på helheten.

Den andra principen är att man ska åtgärda brister i tillgängligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Den tredje principen är att man ska rikta individuella stöd och lösningar för individens självständighet.

Den fjärde principen, som är oerhört viktig, är icke-diskriminering, alltså att man ska förebygga och motverka diskriminering.

Jag ska nämna några områden som jag tycker är särskilt viktiga för denna grupp. Ett är åtgärder för en bättre och mer tillgänglig arbetsmarknad. Som ni vet står många människor med funktionshinder i dag utanför arbetsmarknaden. Detta får många olika konsekvenser, bland annat att man sätts i en svår ekonomisk situation. Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder här, bland annat kraftigt ökade resurser till Samhall, och man har utredare som tittar på flexjobb.

Sedan har vi åtgärder som är inriktade på allas rätt till utbildning, och det är samma sak där. Att få utbildning på lika villkor lägger grunden för delaktighet i samhället. Utbildning är som ni vet också viktigt för den personliga utvecklingens skull. Här har regeringen har sedan tidigare, med hjälp av bland annat välfärdsmiljarderna, investerat extra miljarder i skolan. Det är klart att ökad personalbemanning utöver pedagoger och specialpedagoger kommer alla till del.

Regeringen vill särskilt belysa problematiken med funktionsnedsättning och ge Specialpedagogiska skolmyndigheten i uppdrag att analysera och lämna förslag om stödmaterial för att alla huvudmän ska kunna organisera förskola och skola så att alla barn och elever ges möjlighet till högre grad av delaktighet. Detsamma gäller övergången mellan gymnasiesärskola och arbetsliv.

Det sista området är åtgärder för jämlikare hälsa. Även här vet vi tyvärr i dag att människor med särskilda behov eller funktionshinder har sämre hälsa. Därför måste man vidta åtgärder även inom detta område.

Förutom det kraftiga resurstillskott som regeringen under denna mandatperiod har gett till hälso- och sjukvården handlar det om attityd och värdering men framför allt om kunskap om hur man med en funktionsnedsättning blir hanterad i vården.

Herr talman! För att kunna genomföra detta slutgiltigt föreslås att 13 miljoner kronor ska tillsättas till Myndigheten för delaktighet, som tillsammans med länsstyrelser och Sveriges Kommuner och Landsting tänker vidta åtgärder för att sätta denna strategi i verket.

Det kommer att pågå en ny fortsatt utredning på området för att se över hur man får en effektiv funktionshindersstrategi som får genomslag i verkligheten och en ökad takt i att nå FN-konventionens mål om mänskliga rättigheter.

(Applåder)

Anf. 3 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! 13 miljoner - det är en bra satsning. Det är viktigt att de myndigheter som har att följa upp sådan verksamhet får ökade resurser för att göra detta. Samtidigt ska det jämföras med de 2,8 miljarder i besparingar som man räknar med under innevarande år bara inom området assistansersättning. Det finns andra områden där det också görs stora besparingar genom att människor som är i behov av samhällets stöd inte längre får det.

Min fråga till Mikael Dahlqvist är: Kan ni som socialdemokrater fortfarande stå upp för de fina ord som regeringen har lagt fram i ambitionerna för funktionshinderspolitiken när ni faktiskt inte vidtar de åtgärder som behövs? De åtgärder som behövs är förändrad lagstiftning. Rättsläget har förändrats. Vi har fått underlagen från Försäkringskassan. Regeringen väntar och väntar på nya underlag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Vi ser hur inflödet till assistansersättning minskar kontinuerligt sedan november 2015 och att utflödet ökar. Personer som hade rätt till stöd så som lagstiftningen tolkades tidigare får inte detta längre. Människor som borde ha fått komma in får inte längre det stöd som vi en gång här i kammaren var överens om att de skulle ha rätt till.

Det är inte aktiva lagändringar som regeringen har föreslagit. Det är regeringens passivitet när det gäller att inte återupprätta lagen som gör att vi har den situation vi har nu.

Det finns en dom, som kom i somras, där regeringen har sagt: Den ska vi snabbt titta på. Men den totala nedmontering som har skett under två års tid gör regeringen ingenting åt nu, utan man tar tacksamt emot de besparingar som området innebär.

Anf. 4 Mikael Dahlqvist (S)

Herr talman! Jag tycker att du kastar sten i glashus, Emma Henriksson.

Vi kan trösta oss med att regeringen agerar nu på grund av den rättspraxis som kommit, genom att stoppa tvåårsprövningar. Detta fenomen är känt sedan 2009, och det vet du precis lika väl som jag, Emma Henriksson. Din regeringsföreträdare på den tiden hade - ursäkta - samma budskap som du ger oss kritik för, nämligen att assistansen blir för dyr och att det finns fusk och oegentligheter. Med utgångspunkt från detta tycker jag att vi kan vara ärliga mot varandra och säga att detta är ett problem som vi inte har kunnat hantera under kanske tio års tid.

Jag invänder också mot att du använder ordet besparingar, Emma Henriksson. Du vet precis som jag detta är en rättighetslagstiftning, vilket innebär att det är en löpande räkning. Detta är inte något som regeringen har minskat i budgeten, utan det kommer att betalas ut vid varje årsslut när vi får kostnaden. Precis så är det. Det innebär att myndigheten gör bedömningen av vilka behov som finns, och sedan betalar staten kostnaden.

Kör med den retoriken på något annat sätt; detta är inte sjyst. Det finns ingenting som heter besparingar.

Det är en komplex lagstiftning som har varit ihålig. Det har varit känt nästan sedan lagen tillkom. Men varför har man inte gjort någonting tidigare? Nu försöker regeringen i alla fall att angripa detta.

Låt oss se vad utredningen som kommer om ett par veckor visar när det gäller konsekvenserna av domarna.

Anf. 5 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag är tydlig med att säga att det är rättsläget som har förändrats. Det innebär besparingar.

Det som regeringen är skyldig till är att den inte har vidtagit de åtgärder som behövs för att stoppa detta.

Det finns ett verktyg som vi som lagstiftare har att använda när rättsläget har förändrats och det inte längre är det som var vår politiska avsikt när vi antog lagen som gäller, och det är att ändra lagen. Det är regeringens ansvar att påbörja detta arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Vi har fått underlag från myndigheterna. Redan tidigare år har Försäkringskassan svart på vitt i en utredning beställd av regeringen visat att det finns framför allt två domar som har lett till dessa konsekvenser.

Fram till november 2015, när denna regering hade ansvar, låg antalet assistansberättigade på en ganska stabil nivå under lång tid. Domen som kom 2009 har också haft effekt, men jämförelsevis en väldigt liten effekt. Nu har vi sedan november 2015 sett antalet assistansberättigade minska med mer än två personer om dagen.

Försäkringskassan, den ansvariga myndigheten, säger i sin analys - begärd av regeringen - att skälet är de domar som kom 2012 och 2015. Men märk väl: Domen 2012 började tillämpas först 2016. Den började tillämpas först efter att regeringen hade sagt att man är beredd att göra besparingar på det område som gäller personer med funktionsnedsättningar. Det är regeringens acceptans av läget som innebär besparingar och som gör att människor i dag inte längre kan känna sig trygga.

Min fråga till Mikael Dahlqvist är: Kan ni socialdemokrater passivt titta på och låta det ske och fortfarande stå för de ord som står i detta betänkande?

Anf. 6 Mikael Dahlqvist (S)

Herr talman! Vi kan stå här och diskutera fram och tillbaka, Emma Henriksson, när dessa symtom på ihålig lagstiftning började dyka upp. Men det började faktiskt redan 2009. När ni var i majoritet under den förra mandatperioden hade vi samma retorik, begärde prövning och fick också ett tillkännagivande till stånd med samma kritik som ni riktar mot oss. Vad gjorde då din minister i ditt parti som hade ansvar för frågan? Ingenting gjordes.

Det som är problemet är att detta har pågått under lång tid. Sedan håller jag med Emma Henriksson om att detta har accelererat under de senaste åren på grund av att Försäkringskassan har börjat tillämpa det som rättsprövningen har lett fram till. Sedan kan man fundera på varför detta började tillämpas efter så många år.

Jag tycker ändå att regeringen nu har agerat så adekvat som är möjligt. Man analyserar domarna, man har begärt utredning, man begär snabbanalyser och dessutom kom nu ett lagförslag om ett generellt stopp för tvåårsomprövningen.

Jag känner fortfarande att vi kan stå upp för funktionshinderspolitiken, och vi har samma ambition att intentionerna i LSS ska gälla.

Låt oss se vad som händer i och med kommande publikationer.

Anf. 7 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Herr talman! Jag ska försöka hålla mig ganska strikt till vår syn på detta betänkande och de motioner som föreligger.

Det finns i dag en majoritet för två tillkännagivanden. Det ena handlar om att det behövs ett helhetsgrepp om funktionshinderspolitiken, och i det andra uppmanas regeringen att återkomma till riksdagen med förslag som innebär att alla personer med funktionsnedsättning som har beviljats en insats också ska ha rätt att själva välja utförare. Detta är tillkännagivanden som vi står bakom och tycker är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Många motioner i detta betänkande avstyrks eftersom det är utredningar på gång och pågår ett stort beredningsarbete. Därför tror jag att vi kommer att få all anledning att diskutera dessa saker igen framöver när vi har utredningen på bordet och konkreta förslag att ta ställning till.

När det gäller rätten till valfrihet för brukare menar vi att den rätten till viss del sätts ur spel. Personer som har ett assistansbehov som överstiger 20 timmar per vecka för grundläggande behov får hjälp med detta via Försäkringskassan. De får alltså en timersättning som är uträknad enligt en schablon. Men personer vilkas behov understiger 20 timmar per vecka får hjälp via kommunen. Kommunen bestämmer då själv timersättningen. Detta leder inte sällan till att timersättningen är alldeles för låg och inte räcker för att anlita någon annan assistans än den som kommunen har. Vi menar att valfriheten då sätts ur spel.

Vi menar att ersättningssystemet behöver ses över för att det ska kunna se likadant ut i alla kommuner. För oss är det viktigt och centralt att det ser likadant ut i hela landet. Det ska inte spela någon roll var man bor. Det är inte rimligt att personer som har ett behov som överstiger 20 timmar får ersättning utifrån en schablon, medan personer som har ett behov som understiger 20 timmar får ersättning utifrån vad kommunen har bestämt. Det kan alltså skilja från kommun till kommun, och det tycker vi inte är rimligt. Därför yrkar jag bifall till reservation 10.

Jag har samma inställning när det gäller hjälpmedel. Vi vill också här verka för valfrihet och underlätta vardagen för personer som har behov av hjälpmedel. Systemet för hjälpmedel behöver helt enkelt ses över, så att tillgången till hjälpmedel är likvärdig i hela landet. Vi anser att det bör finnas en myndighet som får i uppdrag att arbeta fram nationella riktlinjer för hjälpmedel för att det ska säkerställas att hjälpmedel erbjuds på lika villkor i hela landet och utifrån en nationell prissättningsmodell.

Vi menar också att hälso- och sjukvårdslagen bör förtydligas när det gäller hjälpmedel för normala fritids- och rekreationsaktiviteter.

Herr talman! Ett annat viktigt hjälpmedel är ledarhundar. I dag är det en stor brist på ledarhundar till synskadade, och väntetiden kan vara över tre år. Vi menar att regelverket som gäller för att man ska få en ledarhund bör ses över. Om jag har förstått det rätt måste man enligt lag vara 18 år för att kunna få en ledarhund. Det kanske finns anledning att se över om det är så vi vill ha det.

Ledarhundar är i tjänst under en viss tid, och trots att man vet att en hund ska gå i pension är det inte möjligt att i förebyggande syfte ställa sig i kö för att få en ny hund. Detta menar vi bör ses över. När man har format hela sitt liv utifrån de förutsättningar man har och hunden sedan går i pension är det inte rimligt att man måste vänta kanske upp till tre år innan man får en ny med den isolering som det kan innebära.

Det är också viktigt att vi försöker sänka trösklarna för funktonsnedsatta så att de kan komma i arbete. Antalet arbetslösa bland funktionsnedsatta är stort. Var fjärde arbetslös i Sverige har någon form av funktionsnedsättning. Det innebär att man kanske inte alltid kan ta ett reguljärt jobb och jobba fullt ut.

Sverigedemokraterna har sedan länge motionerat om att det ska införas någon form av flexjobb. Om man har nedsatt arbetsförmåga innebär det att man med ett flexjobb kan jobba 100 procent av sin individuella arbetsförmåga och få en lön på 100 procent. Arbetsgivaren betalar naturligtvis bara för den tid som man faktiskt har arbetat, och staten tillskjuter resten av pengarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Flexjobb har funnits i Danmark sedan 1998, tror jag, och där har det fungerat mycket bra. Tanken med flexjobb tycker jag är alldeles ypperlig. Flexjobb innebär, som jag sa, att man jobbar utifrån det som man kan. Arbetsgivaren betalar utifrån det arbete som har utförts, och sedan tillskjuter staten resten.

Jag är medveten att det pågår ett sådant arbete. Det tycker vi är positivt, eftersom det finns ett stort behov av flexiblare insatser för att möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att komma i arbete.

En annan grupp som kan behöva lite extra stöd för att komma i arbete är personer i behov av teckentolk. Det bidrag som i dag finns för arbetsgivare att söka är väldigt begränsat, och det är fortfarande administrativt krångligt. Därför är vi glada att regeringen i april beslutade att ge en utredare i uppdrag att förbättra detta och se över behovet av flexiblare möjligheter för personer med funktionsnedsättning så att de kan få ett jobb - eller åtminstone behålla det arbete de har.

För att kunna förflytta sig så att man faktiskt kan ta sig till sitt arbete är det viktigt att även andra funktioner fungerar. Därför vill vi se en bred utredning som ser över olika insatser när det gäller funktionsnedsattas möjligheter att förflytta sig. Det handlar till exempel om kollektivtrafiken, färdtjänsten och inte minst bilstödet, som vi har talat om här. Man ska se över detta och titta på hur det kan kompletteras och samverka med hjälpmedel, parkeringstillstånd, ledsagning med mera.

Herr talman! Så här i jultider har jag nu presenterat Sverigedemokraternas önskelista rörande just detta betänkande, men jag kan säga att önskelistan i övrigt är bra mycket längre än så här. Den här listans röda tråd handlar dock om att underlätta människors vardag och inte minst underlätta för dessa grupper att ha någon form av sysselsättning. Ledarhund, teckentolk, ledsagning, olika typer av hjälpmedel och färdtjänst är exempel på saker som möjliggör för människor att komma ut i arbete och vara en del av samhället, komma ut på fritidsaktiviteter eller annan sysselsättning - helt enkelt leva ett så självständigt liv som möjligt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 10 och 17. Jag vill dessutom passa på att uppmärksamma kammaren på att vi sverigedemokrater även kommer att stödja reservation 7 i voteringen. Jag sa i utskottet att vi ville avvakta den gemensamma skrivning som skulle göras. Därefter har jag varit lite dåligt uppmärksam, så jag har inte stött den reservationen. Vi kommer dock att stödja den i voteringen. Mitt slarv gör inte att majoritetsförhållandena förändras, men jag ber om ursäkt för den missen.

Anf. 8 Jan Lindholm (MP)

Herr talman, åhörare, tittare och lyssnare! Den rödgröna feministiska regeringen arbetar, som ni numera alla vet, långsiktigt och målmedvetet med att utveckla och förstärka välfärdspolitiken.

Vem som helst av oss här i kammaren, er på läktaren eller alla er som på annat sätt följer debatten i kammaren kan när som helst drabbas av en olycka av ett sådant slag att den av oss som inte redan lever med någon form av funktionsvariation vaknar upp till ett helt nytt liv med funktionshinder. Så enkelt kan det vara. Funktionshinderspolitiken är alltså inte ett politikområde för en viss grupp i samhället, utan det är ett politikområde som vi alla verkligen borde värna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Vi kan aldrig veta när vi som anhörig eller drabbad kan ha anledning att ångra att vi inte har lagt större vikt vid och prioriterat politiken för området funktionshinder mer. Allas rätt att leva ett bra liv är en av de kanske grundläggande anledningarna till att vi har en gemensam sektor. De resurser som krävs ska finnas den dag vi behöver dem, oavsett vad orsaken till behoven är.

Regeringen har lämnat en proposition till riksdagen med titeln Nationellt mål och inriktning för funktionshinderspolitiken. Socialutskottet har i sitt betänkande SoU5 behandlat regeringens förslag och dessutom ett stort antal yrkanden från ett flertal motioner. Utskottet tillstyrker huvudsakligen regeringens förslag till målformulering för funktionshinderspolitiken men väljer att göra en del mindre kompletteringar av formuleringen.

Det utskottet gör är att lägga till begrepp som "mångfald", "jämställdhet" och "barnrättsperspektiv". Även om det kan tyckas som självklarheter i en sådan här text anser vi från Miljöpartiets sida att man aldrig kan vara nog tydlig. Jag vill därför tacka oppositionen för att ha bidragit till att formuleringen helt klart har blivit mycket bättre under behandlingen i utskottet. Den lyder nu så här:

"Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet ska beaktas."

Jag tycker själv att det låter väldigt bra.

Däremot, herr talman, delar vi i Miljöpartiet inte oppositionens syn på hur man arbetar med ett helhetsgrepp. Om man med "helhetsgrepp" menar att man först måste räta ut alla frågetecken, invänta alla utredningar och remissvar samt genomföra alla de analyser detta kan föranleda - det är nämligen så oppositionen formulerar sig i texten i betänkandet - finns det tyvärr en uppenbar risk att man aldrig kommer till skott. Det är ju ganska vanligt att utredningar leder till nya frågeställningar som i sin tur måste studeras och så vidare.

Miljöpartiet anser att ett helhetsperspektiv är en analysmetod och att man mycket väl kan ta steg på vägen mot helhetsgreppet i takt med att olika fakta kommer fram. Man måste inte vänta in den sista pusselbiten för att bygga en bättre och modernare politik. I propositionen redovisar regeringen ett antal åtgärder som på flera olika politikområden bidrar till arbetet för att nå det nationella målet för funktionshinderspolitiken. Det menar jag visar att helhetsgreppet kan tas, även om det måste ske stegvis.

Det regeringen redovisar handlar till exempel om åtgärder på transportområdet, om samhällsplanering, om it-frågor, om arbetsmarknadsfrågor och om utbildningsfrågor. I kombination med de insatser och uppdrag som regeringen presenterar och den aviserade utredningen om utformningen av ett långsiktigt system för styrning och uppföljning kan vi från Miljöpartiets sida inte se något behov av det tillkännagivande som utskottet föreslår om ett helhetsgrepp om funktionshinderspolitiken.

Jag yrkar därför bifall till reservation 2.

När det gäller förslagspunkt 12 i betänkandet, om möjligheten att välja utförare för personlig assistans, tycker jag utskottet hamnat i ett lite tråkigt läge - i en sorts konflikt som tyvärr riskerar att förlöjliga politiken. Regeringen har gett LSS-utredningen i uppdrag att titta på frågan och gör bedömningen att det därför inte längre finns någon anledning att rikta uppmaningar om ytterligare åtgärder. Utskottsmajoriteten delar dock inte regeringens uppfattning utan vidhåller att ytterligare ett tillkännagivande är nödvändigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Den inställningen kan man faktiskt använda som ett exempel på att den sortens helhetsgrepp som oppositionen anser att man bara kan ta när allt är utrett, remissbehandlat och utvärderat aldrig kommer att bli möjligt. Om utskottet aldrig upphör med tillkännagivanden i ett och samma ärende och om regeringen varje gång skulle reagera med att tillsätta en ny utredning kommer ju aldrig den situation som oppositionen eftersträvar att uppstå. Det kommer alltid att finnas ej avslutade utredningar, pågående remisshanteringar och så vidare. När ska man då kunna ta det där helhetsgreppet?

Miljöpartiet delar i stället regeringens uppfattning, i alla fall tills vidare, att tillkännagivandet är omhändertaget på ett rimligt sätt - vi får väl se sedan vad det resulterar i - och att frågan är på väg att få ett svar. Därför är ytterligare tillkännagivanden egentligen inte särskilt konstruktivt utan kanske till och med kontraproduktivt.

Herr talman! Att det finns behov av att förbättra rutiner och uppföljning för att rätt ersättningar inom välfärdssektorn ska utbetalas till rätt person, och då inte minst inom funktionshindersområdet, fick vi än en gång en påminnelse om i gårdagens nyhetsflöde. Tidningarna rapporterade då om en person som på oriktiga grunder lyckats lura systemet på 4,7 miljoner. Varje gång sådant sker, och varje gång medier rapporterar om det, riskerar legitimiteten för stödformerna för de mest utsatta och de mest behövande tyvärr att undermineras.

Det är därför en viktig uppgift för de berörda myndigheterna att ständigt utveckla och förbättra sin handläggning för att minimera risken att stöd ges till personer som inte ska ha det. Även om det är en väldigt liten del av det totala beloppet som hamnar i fel händer är det varje gång det sker ett allvarligt problem för legitimiteten och för solidariteten i samhället.

Frågan om att göra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till lag behandlas också i betänkandet, liksom frågan om en nationell institution för övervakandet av hur införandet av mänskliga rättigheter framskrider i Sverige.

Jag har uppfattat det som att vi i Sverige har varit ganska överens om att tolka de så kallade Parisprinciperna så att denna typ av kontrollmekanismer för sådana verksamheter måste lyda under riksdagen för att på så vis garanteras självständighet från regeringen.

Som jag har förstått det har tanken därför varit att placera en eventuell sådan myndighet som ett komplement till JO. Regeringen har därför lämnat över frågan till riksdagen, och konstitutionsutskottet har utrett den.

Utredaren konstaterade emellertid att det finns andra sätt att garantera självständighet än att placera en sådan kontrollinstitution under riksdagen och att det kanske till och med kan finnas problem med att göra det på det sättet.

Jag tror att konstitutionsutskottet har justerat sitt betänkande i dag och att detta innebär att frågan nu åker tillbaka till regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ger ju egentligen inte några nya rättigheter till gruppen med funktionsvariationer. Denna konvention handlar mer om verktygen för att säkerställa att de rättigheter för denna grupp som redan finns i deklarationen om mänskliga rättigheter verkligen efterlevs och uppfylls.

Därför är frågan om en institution för uppföljning av MR-frågorna väldigt viktig. Det ärendet ligger inte på vårt utskotts bord, åtminstone inte för tillfället, men självklart är det vår uppgift att hela tiden följa detta och bevaka frågan.

Det är viktigt att vi på något sätt får till stånd en sådan institution, särskilt för de människor som detta betänkande handlar om.

Herr talman! Miljöpartiet står självklart bakom sina reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 2. I övrigt står vi bakom betänkandet.

Anf. 9 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa i princip samma frågor till Miljöpartiet som jag ställde till regeringspartiet Socialdemokraterna.

Vi har här ett betänkande som handlar om en hög ambitionsnivå när det gäller målen för funktionshinderspolitiken. Samtidigt finns det som pågår här och nu, dag för dag. Det finns en brytpunkt. Det finns en tidpunkt efter vilken man tydligt kan se effekterna av det ändrade rättsläget: november 2015. Sedan dess har antalet assistansberättigade minskat successivt.

I den ansvariga myndigheten Försäkringskassans egen uppföljning av det som pågår - när myndigheten försöker att förklara utvecklingen mot att allt färre är assistansberättigade - pekar man ut det ändrade rättsläget framför allt utifrån två domar. En av dem började man att tillämpa direkt när den kom 2015, och i början av 2016 började man att tillämpa en annan, tidigare dom.

Det har gjort att antalet assistansberättigade personer under denna period har minskat med fler än två om dagen. Försäkringskassan pekar också på att detta har accelererat ytterligare under de senaste månaderna i år.

Detta gör er regering ingenting åt. Man agerar snabbt när det gäller en dom som kom i somras, men man gör faktiskt ingenting åt de tidigare domarna. Man försöker att frysa läget genom att ta bort tvåårsomprövningarna, men det hjälper inte en enda person av de fler än två per dag som har blivit av med sin assistansersättning.

Tycker Miljöpartiet att detta är acceptabelt? Tycker ni att det är förenligt med ambitionerna i det betänkande som vi nu ska besluta om?

Anf. 10 Jan Lindholm (MP)

Herr talman! Emma Henriksson har en väldigt hög svansföring i denna fråga. Det skulle vara intressant att höra vad Emma Henriksson skulle göra åt situationen om det vore så att hon var ansvarig minister.

Den här regeringen har faktiskt, till skillnad från den föregående regeringen, tagit tag i frågan. Vi har en LSS-utredning som kommer att komma med förslag. Vi har gett flera uppdrag, även i de brev som vi skickar till myndigheterna. Denna regering agerar, till skillnad från den föregående.

Emma Henriksson vet att det faktiskt är så att det inte har tagits några beslut av denna regering som minskar de rättigheter som gruppen funktionshindrade har. Denna regering har inte tagit några sådana beslut. Rättstillämpningen är uteslutande det som ligger bakom, så att lägga regeringen till last för den utveckling som skett är inte riktigt seriöst.

Anf. 11 Emma Henriksson (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Herr talman! Man har ett ansvar för vad man gör, men man har sannerligen också ett ansvar för vad man inte gör. Det är detta som är den här regeringens stora problem. Man står och svär sig fri från ansvaret och säger att man minsann inte har gjort någonting. Det är ju just det som är problemet.

Det hände någonting i november 2015, när den här regeringen var ansvarig. Er egen ansvariga myndighet pekar på samma tidpunkt och säger att det därefter bara har blivit värre. Regeringen gör ingenting - det är det som är problemet.

Jag kan ge ledamoten ett svar på vad jag skulle göra om jag var ansvarig minister - tänk om det vore så väl! Då skulle jag ändra lagstiftningen. Det är det som är vårt ansvar. När rättsläget ändras ändrar vi lagstiftningen. Det förslaget har vi kristdemokrater framfört. Vi har försökt att väcka ett utskottsinitiativ i frågan. Det har vi behandlat, och det finns redovisat hur vi har behandlat det i just detta betänkande.

Ändra lagen för att återställa det som en gång var vår viktigaste frihets- och trygghetsreform! Nu gråter människor när de hör av sig till oss. De är livrädda för vilka förändringar detta innebär.

Regeringen hänvisar till att man ska göra det tydligare vilket stöd berörda personer ska få från kommunerna. Senast i går fick jag ett mejl från ett föräldrapar i dryga 70-årsåldern. De berättade att deras vuxne son nu har blivit av med assistansen. De trodde att stödet från kommunen skulle hjälpa dem. Det visade sig dock att detta stöd innebär att assistenterna måste gå ned 5 000 kronor i månadslön, eftersom kommunen ersätter med lägre timkostnad. Föräldrarna har inte längre råd att ha kvar sin sons assistenter. Två föräldrar i dryga 70-årsåldern måste gå in och ta ett ännu större föräldraansvar.

Detta är en nedmontering av vårt viktigaste trygghetssystem. Det skulle vi ändra på om vi satt i regeringsställning, men vad gör den nuvarande regeringen?

Anf. 12 Jan Lindholm (MP)

Herr talman! Emma Henriksson har alldeles rätt när hon hävdar att regeringen säger att vi inget har gjort. Det handlar om att vi inte har gjort något eller tagit några beslut som har lett till denna situation. Det är helt rätt.

Men Emma Henriksson har fel när hon säger att vi inte har gjort något när det gäller det som hon själv skulle vilja göra, nämligen att förändra lagstiftningen.

Jag vet inte hur oansvariga lagstiftningsförändringar en alliansregering skulle kunna tänka sig att göra. Vi vet dock att den LSS-lagstiftning som i dag gäller är väldigt ihålig, och det var en borgerlig regering som genomförde den.

Vi är inte intresserade av att göra dåliga lagstiftningsarbeten, utan vi vill göra det hela grundligt. Det är därför vi har tillsatt utredningar. Vi tror att det behövs, men det kommer att ta tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

I alla sammanhang där vi har talat om denna fråga har vi sagt att vår avsikt är att se till de intentioner som låg till grund för den dåliga lagstiftning som antogs 1993 och att se till att denna lagstiftning förnyas och blir till en lagstiftning som håller även för prövningar i Högsta förvaltningsdomstolen.

Detta är vårt mål, och det har vi sagt gång på gång. Försök inte att påstå något annat! Det är vår ambition.

Anf. 13 Per Lodenius (C)

Herr talman! Vi ska ha ett samhälle som är tillgängligt för alla. Oberoende av funktionsförutsättning ska det inte vara ett hinder. Det handlar om varje människas frihet att forma sitt eget liv. Människor ska inte mötas av ett samhälle som bygger hinder mot utbildning, jobb, en aktiv fritid eller engagemang för det samhälle man lever i. Ett samhälle som är tillgängligt för alla är en grundläggande demokratifråga.

Ett steg mot full delaktighet är att kunna försörja sig genom eget arbete, att själv kunna påverka sitt liv genom arbete och utbildning - kanske genom att driva och utveckla ett eget företag.

Centerpartiet anser att den som har en sådan omfattande funktionsnedsättning att ett jobb inte är ett alternativ ska ha rätt till samhällslön och stöd för ett värdigt och aktivt liv i så stor utsträckning det går.

Det behövs dock ett större fokus på hur personer med funktionsnedsättning kan få bättre möjligheter att delta i samhället och försörja sig själva. Vi måste bli bättre på att se styrkorna och till exempel göra det enklare för arbetsgivare att anställa personer med funktionsnedsättning. Eget företagande kan också vara ett sätt att bryta ett utanförskap.

För personer med funktionsnedsättning finns i dag många hinder om de vill utveckla sitt entreprenörskap. Möjligheterna för personer med funktionsnedsättning behöver kort sagt förbättras.

Regeringen verkar tyvärr inte ta detta på så stort allvar. De skrivningar i propositionen som berör arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning behöver bli ännu mer konkreta.

Inom Centerpartiet har vi till exempel länge drivit frågan att det måste bli enklare att anställa, och vi har också konkreta förslag för det. Det handlar bland annat om att konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen och släppa in privata, ideella och kommunala aktörer. Genom att låta fler aktörer förmedla jobb kan utförare specialisera sig på matchning för olika områden, exempelvis olika funktionsförutsättningar.

Jag har också nämnt företagande som ett sätt att bryta ett utanförskap. Men personer som på grund av en funktionsnedsättning har behov av olika stöd, till exempel insatser enligt LSS liksom aktivitets- och sjukersättning, har i dag i princip ingen möjlighet att starta ett eget företag. Även om viljan, kunskapen och idéerna finns är risken stor att man blir av med stöd man har behov av eller att stödet helt enkelt inte är anpassat för eget företagande.

Herr talman! Ökade möjligheter till utbildning är också en central faktor för att bryta utanförskapet för personer med funktionsnedsättning. Även denna fråga behandlas bara ytligt i regeringens proposition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Jag kan tycka att man borde ha tagit upp riksdagens tillkännagivande från i våras om att regeringen särskilt ska se över hur tillgången till eftergymnasial utbildning för elever med intellektuell funktionsnedsättning kan förbättras.

Centerpartiet anser att det behövs förbättrade möjligheter för personer som går eller har gått i gymnasiesärskolan att kunna studera vidare och komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Det handlar bland annat om möjligheten att finansiera sina studier.

Här krävs också en större transparens som anger förutsättningarna för att behålla stöd inför en flytt till arbete eller studier. Just bristen på förutsägbarhet vad gäller stöd skapar i dag en osäkerhet och en kraftig begränsning i möjligheten till utbildning och arbete.

Regeringen missar i sin proposition till stor del personer med intellektuell eller kognitiv funktionsnedsättning. Det gäller både i fråga om arbete och utbildning. Det är beklagligt, då dessa grupper ofta befinner sig i utanförskap i vårt samhälle.

Centerpartiet önskar att regeringen i propositionen hade tagit ett helhetsgrepp på frågan hur utanförskapet bland personer med funktionsnedsättning ska kunna brytas. Att fler människor kommer i arbete oberoende av funktionsförutsättning är en av de viktigaste frågorna att lösa för att få ett samhälle som håller ihop.

Alla ska ha en möjlighet att påverka sin egen situation. Om man har en funktionsnedsättning är det därför viktigt att den hjälp och det stöd man får är anpassat efter just ens eget behov. Här behövs ökade möjligheter att själv få bestämma över innehållet i stödet.

Herr talman! Allianspartierna har lämnat in en gemensam motion där vi bland annat lyfter fram att målformuleringen av funktonshinderspolitiken också fortsättningsvis ska innehålla en koppling till mänsklig mångfald som grund. Jag är tacksam över att en majoritet av utskottet ställer sig bakom detta önskemål liksom att det behövs ett samlat helhetsgrepp gällande funktionshinderspolitiken.

Jag beklagar dock att regeringen och en majoritet av utskottet inte ser behovet av tilläggsdirektiv till LSS-utredningen för att utreda förutsättningarna för att inkludera utövande av föräldraskap och arbete i de grundläggande behoven och för att säkra grundintentionen i LSS.

Herr talman! Jag står bakom samtliga Centerpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 3.

Anf. 14 Mikael Dahlqvist (S)

Herr talman! I ditt anförande, Per Lodenius, nämnde du att kognitiva eller intellektuella funktionsnedsättningar inte är med, men kanske uppfattade jag dig inte rätt. Alla typer av funktionshinder omfattas av funktionshindersstrategin. Det görs ingen skillnad mellan olika typer av svårigheter.

När det gäller arbetsmarknadspolitiken är det ganska intressant. Jag trodde att detta med jobbcoachning var ett avslutat kapitel med tanke på det resultat vi fick. Nu föreslår Centerpartiet åter jobbcoachning som en lösning för människor med funktionsnedsättning. Vi vet ju hur det gick med den reformen förra gången. Jag vill påstå att det var en stor katastrof.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

För att få in människor med funktionshinder på arbetsmarknaden vill Centern sänka lönerna. Det är så ni vill få fler jobb och sänka trösklarna. Hur kommer det att hjälpa en redan svag ekonomisk grupp?

Anf. 15 Per Lodenius (C)

Herr talman! Det var mycket på en gång.

Låt mig börja med jobbcoachningen. Jag talade om förmedling av arbeten, att ha specialkunskap i att kunna förmedla arbeten, hitta arbeten och förstå vilka behov som finns. Vi har drivit detta länge och varit tydliga med vad det handlar om. Det handlar om att reformera Arbetsförmedlingens arbete och arbetet med att förmedla arbete.

Centerpartiet vill inte sänka några löner. Men vi har sagt att det kan behövas sänkta ingångslöner för att fler ska komma i arbete. Det är en enkel och effektiv metod. Det handlar inte om att sänka löner. Det handlar om att folk som i dag står utanför arbetsmarknaden ska kunna få in en fot på arbetsmarknaden.

Socialdemokraterna väljer i stället att låta alla som i dag inte kommer in på arbetsmarknaden stå utanför.

För oss handlar det om att göra det lättare att komma in på arbetsmarknaden, oberoende av om man har en funktionsnedsättning eller inte. Det handlar alltså om ingångslönerna.

Jag talade om att förtydliga och att jobba med exempelvis möjligheterna till utbildning. I dag är det nästan omöjligt för den som går eller har gått i särskola att studera vidare. Här har vi gjort ett tillkännagivande. Jag själv och Centerpartiet har drivit detta i tio år. Äntligen har vi fått med samtliga partier i riksdagen.

Jag önskar att man också hade lyft upp utbildningsfrågorna rent generellt. Det handlar inte bara om dem som har gått i särskola utan också om att det kan vara svårt att flytta dit där just den utbildning man vill gå finns. I dag är det inte görligt om man har vissa stöd, för man vet inte om stödet följer med. Detta drabbar främst dem som har gått i särskola men även andra med olika funktionsnedsättningar.

Jag önskar att detta hade varit tydligare, och jag hoppas att Mikael Dahlqvist håller med mig på denna punkt.

Anf. 16 Mikael Dahlqvist (S)

Herr talman! Ja, Per Lodenius, jag håller med dig om att det finns sådant som vi måste utveckla vad gäller både grundsärskola och gymnasiesärskola, för steget över till arbetsmarknaden är svårt att ta. Här delar jag din uppfattning, och jag uppskattar ditt engagemang.

Eftersom regeringen har tillskjutit ganska många miljarder denna mandatperiod för att stärka skolan är det på plats att kommuner och huvudmän också ser till helheten när de använder denna resursförstärkning.

Det är intressant att ta del av ditt inlägg när det gäller arbetsmarknadspolitiken, för till skillnad från Centerpartiet och Alliansen tror vi inte på sänkta löner. Vi vet att det kommer att få en dominoeffekt på alla grupper, så småningom även på dem som inte har svårt att komma in på arbetsmarknaden.

I synnerhet, Per Lodenius, kommer det här att drabba svaga individer. De med funktionshinder kommer att höra till dem som förlorar. Där har vi en annan syn. Vi tror på ett Sverige där man matchar med kompetens och kvalitet i stället för sänkt kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Vad gäller arbetsmarknadslagstiftningen finns det oberoende utvärderingar, även sådana gjorda av arbetsgivarorganisationer. Sänkta ingångslöner är ingen som helst nyckel till att lösa det problem med trösklar in till arbetsmarknaden som vi har pratat om. Tvärtom har arbetsmarknadens parter med framgång skött Sveriges lönepolitik på ett föredömligt sätt med relativt få konflikter och i harmoni. Men som sagt har vi olika syn på det här.

Arbetsförmedlingen har jag förstått att ni vill privatisera. Ursäkta, Per Lodenius, men det påminner mig lite grann om det jobbcoachningssystem ni införde förra gången. Vad är det som ska bli bättre av att privata aktörer gör det här i stället för staten?

Anf. 17 Per Lodenius (C)

Herr talman! Jag vill först avrunda diskussionen om ingångslöner och möjligheten att komma in på arbetsmarknaden. Det handlar om att de som i dag står i utanförskap ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Det finns många olika utredningar och undersökningar som visar att det här är en möjlig väg att gå. Det är till och med så att fackförbunden nu har börjat vända. Arbetsgivarna gör nu avtal för att titta på om man inte kan ha lägre ingångslöner för att få in fler på arbetsmarknaden. Jag tror att Socialdemokraterna börjar stå ganska ensamma med tanken att detta inte ska kunna fungera. Det handlar om gå från utanförskap till innanförskap. Det handlar om att fler ska kunna komma in på arbetsmarknaden och sedan kunna komma vidare och göra arbetskarriär.

När det gäller Arbetsförmedlingen handlar det om att vi måste öppna upp möjligheterna att förmedla arbete och hitta dem som är experter på att hitta arbetena. I dag fungerar tyvärr inte myndigheten Arbetsförmedlingen på det sättet. Arbetsförmedlingen förmedlar nästan inga jobb alls. Vi behöver öppna för bättre matchning och arbetsförmedling.

Herr talman! När det gäller utbildning: Ja, kommunerna har ett stort ansvar för skolorna. Men eftergymnasial utbildning på högskola eller yrkeshögskola är ett statligt ansvar. Jag skulle önska att regeringen nu verkligen satte mer fart när det handlar om möjligheterna för dem som har gått i särskola. Vi beslutade om ett tillkännagivande i våras. Samtliga partier stod bakom det. Men jag har fortfarande inte hört någonting från regeringen om de här frågorna. De får gärna ta kontakt med mig. Jag har mycket underlag som man kan jobba med.

Anf. 18 Maj Karlsson (V)

Herr talman! I dag debatterar vi nya nationella mål för funktionshinderspolitiken, mål som ska utgå från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Genomförandet av funktionshinderspolitiken ska enligt regeringens förslag inriktas mot fyra områden: den universella utformningen, tillgänglighet, individens självständighet och motverkan av diskriminering.

I grund och botten handlar det här om att varje människa i landet ska kunna leva sitt liv. Vi ska kunna arbeta, studera och skaffa familj. Vi ska kunna gå på bio, gå på dejt eller vara aktiva i ett politiskt parti. Vi ska bygga ett samhälle där vi alla kan röra oss fritt och vara aktiva medborgare i en demokrati, ett samhälle där ingen av oss ska bli diskriminerad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Vi i Vänsterpartiet står bakom förslaget och tycker att det här är viktiga mål, för det är mål som förpliktar.

Herr talman! Regeringen säger att funktionshinderspolitiken är en del i arbetet för ett mer jämlikt samhälle, där människors olika bakgrund eller förutsättningar inte ska avgöra möjligheten till delaktighet. Det är stora ord som inte har det minsta värde om de inte fylls med handling - handling som går i rätt riktning.

Jag tror inte att det undgått någon vilken fruktansvärd utveckling vi bevittnat vad gäller personlig assistans. Rätten till att leva våra liv står hotad.

Regeringen säger själv att den personliga assistansen är en central del för att uppnå målet om individens självständighet. Men med den insikten undrar jag hur man kan komma till slutsatsen att inga andra konkreta åtgärder behöver vidtas eftersom man tillsatt LSS-utredningen. Det förvånar mig, eftersom direktiven till den utredning som regeringen hänvisar till inte innehåller så mycket som ett ord om att justera lagen efter alla de domar som fallit, de domar som nu slår LSS-reformen i spillror. Inte ett ord står det om detta. Däremot andas direktiven en tydlig vilja att spara pengar, och det är assistansen som ska få stryka på foten - den insats som enligt regeringen är en central del för individens självständighet.

Herr talman! Att sätta upp mål är något som förpliktar. Då duger det inte att med ena handen kräva rättigheter åt människor när man samtidigt med den andra tar dem ifrån oss. Så jobbar inte vi i Vänsterpartiet. Därför kräver vi att direktiven till LSS-utredningen ändras så att det ensidiga kostnadsfokuset helt tas bort. Vi kräver också att LSS justeras med tanke på alla de domar som fallit, inte bara den senaste.

Herr talman! Vänsterpartiets politik bygger på att vi vill ha ett rättvist och solidariskt samhälle där varje människa ska ha möjlighet att leva ett gott liv, oavsett bakgrund eller förutsättningar. Vi vet att personer med funktionsnedsättning som grupp generellt sett har sämre levnadsvillkor och sämre möjligheter att delta i samhällslivet än övriga befolkningen. Men vi vet också att kvinnor med funktionsnedsättning genomgående har ännu sämre levnadsvillkor än män. Kvinnor får till exempel sämre stöd för att komma i arbete, får mindre assistans och får inte den hjälp de har rätt till om de blir utsatta för våld. För ett feministiskt parti som vårt är det en skyldighet att synliggöra dessa skillnader och motverka dem. Funktionshinderspolitiken måste ta en mer feministisk inriktning.

Vi vet också att situationen för hbtq-personer med funktionsnedsättning är en fråga som alltför sällan uppmärksammas. Med de förtryckande normer som finns i vårt samhälle drabbas människor av dubbel diskriminering utan att någon agerar. När RFSL initierade Funkisprojektet kunde man mycket snabbt se att det fanns stora kunskapsluckor hos dem som möter dessa människor. Därför menar vi att ett första steg är att kartlägga situationen för hbtq-personer med funktionsnedsättning för att få kunskap och synliggöra problemet.

Herr talman! Vi från Vänsterpartiet tycker att de mål som vi ska fatta beslut om i dag är mycket viktiga. Ambitionen är att de ska ge starkare och tydligare koppling till funktionsrättskonventionen och genomförandet av Agenda 2030. Det visar på att det är deklarationen om mänskliga rättigheter som är det fundament som funktionshinderspolitiken ska vila på. Vi ska stå upp för vår okränkbara rätt att leva våra liv som fria individer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Men för regeringen är detta en piska. Nu ska riksdagen klubba igenom förslaget, och regeringen har antagit mål som kräver att de agerar för att leva upp till sitt eget förslag.

Vi ställer oss självklart bakom alla våra reservationer, men för att spara tid yrkar jag bifall enbart till reservation 7 och reservation 18.

Anf. 19 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga reservationer från Liberalerna, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 7 under punkt 6.

Herr talman! För oss liberaler är det en självklarhet att människor är fantastiskt olika. Vi har olika kön, könsidentitet, sexuell läggning, ålder, härkomst och livsåskådning. Vi har också skiftande funktionalitet. Personer med funktionsvariationer finns i alla åldrar, klasser och yrkesgrupper. De lever i staden och på landet, ensamma och i familjer. De arbetar, de är studerande, de är arbetslösa och de är sjukpensionärer. De har olika värderingar och olika intressen. De är i stort sett som alla är. Det är ingen homogen grupp som det är synd om, som står utanför, som man ska ta hand om eller som är utsatt. Det är individer som finns överallt i detta nu med ambitioner och livsdrömmar. Det är människor med förutsättningar som i vissa avseenden möjligtvis kan skilja sig från majoritetens, men dessa människor är en otroligt viktig del av samhällsgemenskapen och har all rätt till delaktighet i den som en del i det kompetenskapital som är grunden för vårt välfärdssamhälle.

Funktionshinderspolitik handlar om att förverkliga den rätten. Det handlar om självständighet och självbestämmande. En liberal politik verkar alltid för att skapa förutsättningar för att alla ska kunna bli sitt allra bästa jag. Respekten för den enskilda människans frihet och värdighet - inte grupptillhörighet eller funktionalitet - är själva kärnan och utgångspunkten. Det handlar om mångfald, herr talman, inte om enfald. Det är särskilt viktigt när det handlar om människor som på olika sätt har mött hinder i livet, människor för vilka friheten inte alltid är självklar och för vilka friheten måste försvaras extra mycket.

Herr talman! Liberalerna redovisar i den gemensamma följdmotionen från allianspartierna våra synpunkter på det i propositionen föreslagna målet och inriktningen för funktionshinderspolitiken. Vi har därutöver starka synpunkter på vad som saknas i propositionen.

På till exempel utbildningsområdet och arbetsmarknadsområdet har propositionen karaktären av en skrivelse och framstår där som en tämligen fullständig redogörelse för regeringens funktionshinderspolitik. Även om man kan ha detaljsynpunkter på det är det ganska bra, och vi instämmer i stora delar. Men vi vill mer, vilket våra motioner också redovisar.

Men, herr talman, det finns andra centrala politikområden som i propositionen och betänkandet förbigås i princip helt med tystnad, trots att det där pågår både utredningar och olika uppdrag. Det gäller inte minst ett av de fyra områden som regeringen själv pekar ut som särskilt viktiga för att nå målet för funktionshinderspolitiken, nämligen individuella stöd och lösningar för individens självständighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Ett viktigt inslag här är, som många tidigare talare har nämnt, LSS och personlig assistans. Det konstaterar också regeringen, om än i en liten bisats. Regeringens intentioner för LSS nämns dock inte med ett ord i propositionen. Det är särskilt märkligt när propositionens viktigaste förslag är att FN-konventionen på allvar nu ska prägla funktionshinderspolitiken och när Sverige på samma punkt fått hård kritik för att inte leva upp till konventionen just vad gäller nedskärningar på assistansområdet.

Med en kraftigt hårdnande praxis, och med regeringens goda minne, har andelen personer som får avslag på nyansökningar om assistansersättning från Försäkringskassan blivit rekordhög. Det har aldrig någonsin i lagstiftningens historia varit så hög andel avslag. Det gäller även antalet som får minskad eller helt indragen assistans vid omprövning. Effekten är solklar. Belastningen för de enskilda, närstående och omgivningen är många gånger övermäktig. Om vi tar systemperspektivet blir övervältringen på kommunerna, landsting och regioner allt större för varje dag.

Herr talman! Det pågår en LSS-utredning som ska vara klar i oktober 2018, månaden efter valet. Sedan kommer det att dröja ganska lång tid innan en lagstiftning är på plats. Vi menar från Liberalernas sida att det är helt oacceptabelt. Man kan inte särskilja dagens proposition från de bärande delar som en sådan lagstiftning bygger på och låtsas som de inte hör ihop.

De som blivit av med sin assistans mår inte bättre av vackra ord i dag. De kan inte vänta. Regeringen påstår att utredningen ska föreslå en moderniserad lagstiftning med helhetssyn. Men med utredningens direktiv är det inte möjligt. Regeringen skriver uttryckligen att alla eventuella förbättringsförslag inom LSS ska bekostas av besparingar inom assistansersättningen. Dessutom kan mer besparingar inom assistansen behöva ske av statsfinansiella skäl, skriver man.

Liberalerna krav är solklara. Tidtabellen måste göras om. Det behövs ett snabbspår, och politiken måste hänga samman. Människor ska inte behöva vänta. Regeringen måste snabba på utredningen och också komma med tilläggsdirektiv till den. Det ska vara direktiv där fokus är på goda levnadsvillkor, självständighet och delaktighet för personer med funktionsvariationer. Det ska vara nya direktiv där fler, inte färre, får del av sina mänskliga rättigheter. Det ska vara direktiv som ger alla möjlighet att bli sina bästa jag.

Herr talman! På det område vi debatterar i dag kan man säga att Sveriges välfärd håller på att falla isär. Alla får inte vara med längre. Regeringens agerande genom den politik man för mot de personer som har funktionsvariationer ger den effekten. Låt oss nu gemensamt låta den proposition som vi om ungefär tre timmar ska fatta beslut om bli vändpunkten till en politik för frihet som ger alla möjlighet att verkligen bli sitt bästa jag.

Det finns skarpa förslag i betänkandet. Det finns ett tillkännagivande som vi gemensamt kan ställa oss bakom. Än finns det tid för regeringspartierna att ställa sig bakom dem och göra detta till ett gemensamt politiskt avstamp för en bättre framtid.

Anf. 20 Mikael Dahlqvist (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Herr talman! En stor del av ditt anförande handlade om LSS, Bengt Eliasson. Precis som tidigare anklagade du regeringen för besparingar. Jag tycker att det inte är sjyst. Det är fortfarande en rättighetslagstiftning som kommer på löpande räkning där myndigheten beslutar om vilka behov som man har rätt att få hjälp med. Regeringen har inte ändrat ett komma i lagstiftningen. Jag tycker att vi kan föra debatten på ett sjystare, rakare och ärligare sätt, Bengt Eliasson.

Vad menar du med regeringens goda minne? Vad insinuerar du när du antyder att den inte gör någonting när avslagen ökar? Det är precis det som den här regeringen har gjort till skillnad från din regering och ditt parti förra mandatperioden. Vi har tillsatt en hel del utredningar. Grunden i det är, precis som du säger, en gedigen LSS-utredning.

Jag är otroligt förvånad över att ni sågar den innan ni ens har sett utredningsförslagen. Man ska kunna ha en utredning i lugn och ro. Sedan får vi diskutera vilka åtgärder vi behöver vidta, och jag hoppas att vi får en bred överenskommelse. Att såga en mycket bred utredning från början är för mig bekymmersamt.

Jag vill avsluta med att säga att regeringen i dag har kungjort att det kommer ett pm till mars månad när det gäller stopp av tvåårsprövningar. Det är otroligt snabbt och effektivt agerat. Det hjälper tyvärr inte dem som redan i dag har drabbats, men det hjälper de nya.

Dessutom har man sett över samverkan mellan kommuner kontra landstinget och LSS. Det ger i varje fall kommunerna ett andrum. Det är fler instanser än staten som bedriver vård och omsorg.

Anf. 21 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! För att vattnet ska rinna ur ett badkar måste någon dra ur proppen, Mikael Dahlqvist. Den proppen åkte ur hösten 2015. Det började med ett uttalande av finansminister Magdalena Andersson som sedan späddes på och avslutades elegant i december med ett nytt regleringsbrev till Försäkringskassan. Där började vattnet rinna ur. Där gavs uppdragen att kunna göra avslag och att använda och implementera de domar som tidigare legat på is för att göra hårda tolkningar där praxis har förändrats mycket kraftfullt.

På två år har regeringen inte gjort något. Det är vad jag menar med stillatigande. Den har haft möjligheten att göra något under två hela år. Den har valt att inte göra något. Den utredning som pågår har fokus enbart på ekonomi. Jag nämnde det i mitt anförande, och jag kan nämna det igen. Det är inte möjligt för utredningen att komma med nya förslag till en ny förbättrad LSS utan snarare bara en sämre för dem som har bruk av den.

Den får inte kosta ett öre mer än vad den kostar i dag. Det står uttryckligen. Alla reformer ska bekostas av assistansersättningen, och det kan komma ytterligare besparingar av statsfinansiella skäl.

Detta är klippt och skuret direkt ur utredningens direktiv. Vari ligger de faktiska förbättringarna för dem som behöver lagstiftningen i detta, Mikael Dahlqvist?

Anf. 22 Mikael Dahlqvist (S)

Herr talman! Det är ganska allvarliga anklagelser Bengt Eliasson kommer med. Domstolar och myndigheter i det här landet är självständiga. Det står inskrivet i vår grundlag. Om du då tycker att regeringen har agerat fel ska du göra en KU-anmälan, men jag tror inte att du kommer att få någon framgång i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Jag tycker att man måste vara noga med hur man uttrycker sig. Jag har personligen vid ett flertal tillfällen frågat generaldirektören för Försäkringskassan, och hon svarar likadant varje gång: Vi agerar självständigt, och vi är skyldiga att följa lagar och ny rättspraxis. Någon annan agenda finns inte.

Det hela beror helt enkelt på den ihåliga lagstiftning som togs fram 1993 av bland andra Folkpartiet, som det då hette, och att den skrevs lite väl hastigt. Ambitionen nu är att se till att lagstiftningen långsiktigt och effektivt fyller de funktioner som vi är överens om, det vill säga att de människor som behöver stöd och hjälp ska få det.

Varken du eller jag vet vad som kommer ut ur utredningen. Dessutom ska det fattas ett majoritetsbeslut. Jag har inte sett någon utredning vare sig från min regering eller från din tidigare regering som har med ekonomiska förpliktelser att göra. Jag tycker snarare att det handlar om att ta ansvar för att varje skattekrona går till det den är avsedd för i stället för att bara gå ut till fel åtgärder. Det kan vi väl ändå vara överens om, du och jag, Bengt Eliasson: Skattepengarna går inte enbart till dem som har behov av stöd och hjälp. Det är vettigare att vi riktar pengarna till dem som verkligen behöver det. Sedan ska vi se till att göra detta i brett samförstånd; det är jag övertygad om.

Anf. 23 Bengt Eliasson (L)

Herr talman och Mikael Dahlqvist! Jag läser ur regleringsbrevet: Försäkringskassan ska aktivt bidra till att minska antalet timmar i den personligt assistansen. Det är ett direkt utdrag ur regleringsbrevet till Försäkringskassan hösten 2015.

Det var det som drog proppen ur badkaret. Det var där allting började. Det var där ett ras började från en ganska stabil nivå. Det är ett ras som nu är uppe i drygt 1 200 personer som har pressats ur den statliga assistansersättningen. Detta är inte rimligt, och det är inte värdigt vårt samhälle.

Att Försäkringskassan följer sitt uppdrag från regeringen är helt naturligt. Det ska en myndighet göra, och man gör det självklart. Det är vi helt eniga om. Försäkringskassan och alla myndigheter har ett självständigt uppdrag att följa det uppdrag som sittande regering ger, och här har regeringen gett detta uppdrag.

Varje dag ser vi ministerkollegor till Åsa Regnér, som är ansvarigt statsråd för frågorna, stå i tv och säga att det behövs lagöversyn på en massa olika juridiska områden där praxis har förskjutits eller där lagstiftningen inte räcker till för att skydda samhället eller för att stödja medborgarna - utom på detta område. Vi såg för ett par veckor sedan att det kommer någonting nytt. Jag menar att det är två till två och ett halvt år för sent. Man har haft möjligheten, och man har uppenbarligen inte velat.

Det är detta jag menar när jag talar om betänkandet och propositionen: Det finns många delar som är bra, och jag är glad att vi nu får till stånd en helhetssyn när det gäller funktionshinderspolitiken. Detta är ett bra skelett, men det saknar de bärande delarna. Och det är inte bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

(Applåder)

Anf. 24 Ann-Britt Åsebol (M)

Herr talman! För tio år sedan beslutade alliansregeringen att underteckna FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen med tillhörande protokoll trädde i kraft 2009, och alliansregeringen presenterade en strategi för funktionshinderspolitiken som var baserad på konventionen.

Funktionshinderspolitik är en del i arbetet för ett mer jämlikt samhälle, där människors olika bakgrund eller förutsättningar inte ska avgöra möjligheten till delaktighet i samhället.

I det betänkande vi nu har att ta ställning till redovisas i propositionen Nationellt mål och inriktning för funktionshinderspolitiken även ett antal åtgärder som syftar till att bidra till det nationella målet för politiken. Det är viktigt att det i målet också finns ett tillägg som Alliansen har föreslagit om att det ska vara en mänsklig mångfald som grund. Det är också roligt att det finns en enighet i utskottet om formuleringen.

Utskottet föreslår även ett tillkännagivande till regeringen om att det behöver tas ett samlat helhetsgrepp om funktionshinderspolitiken och att regeringen ska återkomma till riksdagen enligt det beslut som har fattats tidigare i den här kammaren om valfrihet för den assistansberättigade i valet av utförare. Man ska själv få välja.

Jag yrkar självfallet bifall till utskottets förslag.

Det är viktigt att vi här i Sveriges riksdag fattar nödvändiga beslut för att få sjysta villkor för dessa barn, ungdomar och vuxna så att de får leva ett liv som är så likvärdigt som möjligt med det vi andra lever. Det här är en skör grupp, som vi inte ska svika. Vi ska säkra kvalitet och förutsättningar för dessa människor att leva ett värdigt liv.

Herr talman! Alla barn, unga och vuxna ska ges förutsättningar att pröva och utveckla sin förmåga och sina kunskaper till sin fulla potential oberoende av ålder, könstillhörighet och funktionsnedsättning. Det kan till exempel gälla arbete eller studier.

När det gäller insatsen enligt LSS, som handlar om daglig verksamhet för människor i yrkesverksam ålder, beskrivs i lagens förarbeten att denna verksamhet bör ha som mål att utveckla brukarnas och deltagarnas möjligheter till ett förvärvsarbete.

Personlig assistans är en frihetsreform som vi är stolta över att ha infört. Det är en reform för ökad frihet i dess allra bästa bemärkelse. Men det finns också brister med denna reform i struktur och utformning. Det finns anledning att se över inslag i reformen för att utveckla högre kvalitet, tydlighet och fördelning av ansvar och befogenheter.

Ordning och reda i välfärden är avgörande. Det handlar i grunden om vilket synsätt man har och ur vilket perspektiv frågor om personlig assistans betraktas. Vi moderater värnar alla människors rätt till ett rörligare liv.

Det ska inte vara så att en funktionsnedsättning betyder att man plötsligt ses som en del av ett kollektiv med exakt samma behov av stöd och service. Alla som har en funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på så jämlika villkor som möjligt, och stödet ska finansieras gemensamt och solidariskt efter behov. Det ska dessutom vara tillgängligt för alla oavsett vilken betalningsförmåga den enskilde har eller var i landet man bor. Vi behöver en mer flexibel arbetsmarknad, där vi ser det friska och ger förutsättningar för personer med funktionshinder att arbeta och känna sig behövda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Rättigheterna till arbete på lika villkor regleras i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. FN har också satt upp globala mål för hållbar utveckling, som ingår i Agenda 2030-arbetet. Ett av delmålen är att senast 2030 uppnå full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla kvinnor och män, inklusive ungdomar och personer med funktionsnedsättning samt, självklart, lika lön för lika arbete.

Utgångspunkten är att insatserna för funktionsnedsatta ska vara träffsäkra, flexibla och kostnadseffektiva. De ska också vara enkla och tydliga och samverka väl med andra insatser.

Herr talman! Regeringens direktiv till Försäkringskassan i kombination med snävare tolkning av rättspraxis har lett till att många har fått neddragen eller helt indragen assistans. Det skapar naturligtvis en oro hos alla dem som omfattas av funktionsnedsättningar men också hos deras anhöriga.

Det är i dag kommunerna som svarar för de flesta av insatserna till sina kommuninvånare. Landsting och regioner ansvarar som regel för det som handlar om rådgivning och annat personligt stöd, och Försäkringskassan ansvarar för den beviljade assistansersättningen.

Vi måste se till att det blir klart och tydligt vem som gör vad. Det får inte vara godtyckliga bedömningar som avgör om de svagaste i samhället ska få ta del av samhällsinsatser, och man ska inte falla mellan stolarna i olika bidragssystem.

Här måste vi förenkla och förtydliga - allt för att ta till vara varje människas lika värde i vårt samhälle.

Anf. 25 Maj Karlsson (V)

Herr talman! Socialdemokraterna hade verkligen en poäng i det tidigare anförandet här. När Moderaterna satt vid makten och höll i taktpinnen agerade man inte när man såg vilken utveckling den första domen hade. Vi har drivit frågan om att ändra lagstiftningen i snart tio år.

Under den här perioden, när det började talas om en utredning, var vi tydliga med att vi inte ville ha ett ensidigt kostnadsfokus i den utredningen. Det berodde på att även den förra regeringens retorik handlade om fusk och kriminalitet och om att man måste spara pengar.

Det oroar mig att vi nu har kommit i en situation där den nuvarande regeringen verkar ha skjutit fram frågan till nästa val. Utredningen presenteras i oktober, och vi vet inte riktigt vem av er det är som kommer att styra framöver, så jag undrar: Är ni i Moderaterna beredda att sätta er ned med oss och förhandla för att vi ska komma fram till en lösning, så att den här frågan om att ändra lagen inte bollas fram och tillbaka mellan regeringar?

Anf. 26 Ann-Britt Åsebol (M)

Herr talman! Tack, Maj Karlsson, för en bra fråga! Jag tror att alla vi som sitter i den här kammaren har ett gemensamt ansvar att se till att vi ska få sjysta regler och tydliga lagar som kan förstås och behandlas rätt för dem som är i behov av det när det gäller LSS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

När det gäller kostnader och annat vill vi fokusera på kvalitet. Det är kvalitet som är det viktiga, och vi har sett att den här lagen - och där tror jag också att vi har ett gemensamt intresse - inte är tydlig. Det är därför vi vill se en utredning av den. Vi vill se en fullkomlig utredning med alla kort på bordet för att utifrån det bedöma vad vi ska göra åt den här lagen. Det är vår grund för det hela.

Sedan kan man väl säga att även alliansregeringen har tillsatt utredningar kring de här frågorna som är komplexa. Jag emotser att vi får en fullständig utredning där man ser helheten och att vi kan göra en bra och tydlig lag efter det.

Anf. 27 Maj Karlsson (V)

Herr talman! Problemet är att i den här utredningen finns det ingenting. Det finns ingenting om att vi ska ändra lagen. Vi har ett förslag från regeringen om att vi ska ändra lagen efter den senaste domen, men i utredningen finns det ingenting som rör de andra domarna som är orsaken till att vi ser den fruktansvärda utvecklingen inom assistansen i dag.

Ditt svar bekymrar mig. Jag håller med om att vi måste komma överens, men vi måste också vara eniga om vad som behöver göras, och som du säger har vi haft många utredningar. Jag tror att vi alla egentligen är helt överens om att det är rättspraxis som faktiskt har slagit sönder lagstiftningen.

Enligt oss finns det två bromsklossar i det här, och det är Moderaterna och Socialdemokraterna. Någon av er måste ta aktivt ansvar och gå ut och säga: Vi vill ändra lagen. Det är det som krävs.

Anf. 28 Ann-Britt Åsebol (M)

Herr talman! Jag skulle vilja vända det här något. Du är en av dem som stöder regeringspartierna när det gäller budgeten, Maj Karlsson. Jag tycker att det är lite märkligt att man stöder en budget där elcyklar subventioneras. Maj Karlsson hade kunnat säga: Nej, vi ställer oss inte bakom den här budgeten, för vi tycker att det är betydligt viktigare att man satsar på LSS. Det är ju någonting som du brinner för. Men det har vi inte hört, utan ni stöder regeringens budget där man prioriterar, vad vi tycker, felaktiga saker.

Du och ditt parti skulle kunna göra en insats genom att inte stödja regeringen i sådana frågor.

Anf. 29 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag har begärt ordet ännu en gång i den här debatten därför att det under debattens gång har kommit fram nya uppgifter. Regeringen har i dag på sin hemsida presenterat det förslag till förändringar som grundar sig i den dom som kom i somras, alltså 2017.

Vi har här i kammaren från ministern i förra veckan och från företrädare för regeringspartierna i dag hört: Vi väntar på underlag, och när vi har fått de underlagen ska vi se om vi kanske också ska göra någonting åt de tidigare domar som har gjort att rättsläget har ändrats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationellt mål och inriktning för funk-tionshinderspolitiken

Det första underlaget som regeringen väntar på ska komma i morgon, och innan det kommer går regeringen nu ut och lägger fram förslag.

Jag har självklart inte hunnit analysera det här helt och hållet ännu, men jag vill ändå läsa upp något av det som står i regeringens förslag: "När förutsättningarna för omprövning är uppfyllda, ska Försäkringskassan göra en fullständig prövning av den försäkrades rätt till assistansersättning. Vid denna prövning ska prejudikat följas. En omprövning enligt bestämmelsen kan dock inte leda till att den försäkrade beviljas fler timmar med assistansersättning. Ett sådant beslut förutsätter en ansökan av den försäkrade eller en anmälan av kommunen . Detta innebär att det endast är ändrade förhållanden som negativt påverkar den försäkrades rätt till assistansersättning som bör ligga till grund för omprövning."

Här och nu har regeringen ett ansvar att se till att vi återställer och förbättrar assistansersättningen. I stället, samtidigt som debatten pågår här inne, tar regeringen ytterligare initiativ som kan leda till ytterligare försämringar. Man ger sken av att vi nu sätter stopp för tvåårsomprövningar och att det här ska rädda människor. Men i praktiken ser man stillatigande på när försämringen drabbar människor här och nu.

Är det något som regeringspartierna faktiskt tar ansvar för?

Anf. 30 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Utifrån den gångna debatten och de nya uppgifter som under tiden har framkommit, som jag givetvis inte har hunnit sätta mig in i ännu, vill jag säga att det här med signalpolitiken är väldigt viktigt att lyfta fram. Vi talade tidigare i ett replikskifte om att det har tagit två år och att regeringen inte har gjort någonting. Från regeringens presskonferens för cirka två veckor sedan om tvåårsomprövningarnas eventuella borttagande i ett kommande förslag tog det Försäkringskassan mindre än 24 timmar att ändra sina rutiner - mindre än 24 timmar, enligt svar på en direkt fråga i socialutskottet.

Vad dagens besked får för direkta konsekvenser får vi se, för fortfarande har ingenting hänt mer än en presskonferens. Det är samma sak i dag: I dag har förslag till något som komma skall presenterats. Det är rätt allvarligt med en regering som vägrar ta debatten i de politiska rummen med skarpa förslag utan i stället ägnar sig åt att skicka signaler och sedan svära sig fria och säga att man inte har förändrat någon lag. Nej, det har man inte gjort, men man har skickat kraftfulla signaler som faktiskt ändrar människors liv.

Vad dagens besked från regeringen faktiskt innebär återstår väl att se, men att det skickas signaler åt olika håll som vi förvägras den politiska debatten om och skarpa politiska beslut inför är mycket allvarligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)