Ny förvaltningsstruktur inom näringspolitiken och den regionala tillväxtpolitiken

Fru talman! Vi socialdemokrater har inget att invända mot att man rationaliserar myndighetsstrukturer. Det är efter innehållet och inte efter formen som regeringes regionala utvecklingspolitik ska granskas. Det är när jag säger detta som vi socialdemokrater har anledning att bli oroliga. Tyvärr har det visat sig vid alltför många tillfällen att den borgerliga regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen fattar beslut som är negativa för den regionala utvecklingen i hela landet. Regeringens politik har gett och fortsätter att ge växande klyftor mellan män och kvinnor, mellan de privilegierade och de mest utsatta och mellan de olika delarna av landet. Fru talman! Exempel på hur beslut drabbar olika regioner är den kraftigt höjda arbetsgivaravgiften för de minsta företagen, som slår mycket hårt mot företagsklimatet i hela Sverige, men framför allt mot de mindre orterna. Den nya fastighetsskatten gör att slott och koja beskattas lika, vilket medför att glesbygdsbor med småhus på 100 kvadratmeter betalar mer per kvadratmeter än storstadsbor med stora hus på flera hundra kvadrat. Regeringen har dessutom aviserat att det inte kommer att bli några ytterligare justeringar av det generella statsbidraget, vilket innebär att tillväxtkommuner kommer att gynnas på utflyttningskommunernas be-kostnad. Fru talman! Vi socialdemokrater anser att den regionala utvecklingspolitiken måste vara inriktad på att skapa tillväxt, en hållbar utveckling och en god service för kvinnor och män, barn och gamla i alla delar av vårt land. Ansvaret för detta delas av staten och regioner och kommuner. Den nationella tillväxten är summan av tillväxten i alla delar av landet. Företrädare för regionerna bör därför i stor utsträckning få ansvaret i fråga om utvecklingsmedel och strukturfondsmedel. Alla regioner har olika förutsättningar för tillväxt och utveckling. De bästa kunskaperna om de lokala förutsättningarna finns lokalt, inte centralt. Den regionala ut-vecklingspolitiken ska bidra till att skapa en hållbar tillväxt i hela landet, med väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner och en god servicenivå i alla delar av landet. En bra livsmiljö med ett brett utbud av social service, utbildning och kultur höjer allas livskvalitet och stärker regionernas attraktions- och tillväxtkraft. Fru talman! Regeringen säger att omvärldsbevakningen förutsätter en hög grad av flexibilitet och att utvärderingsmyndighetens organisation därför ska omprövas under 2008. Ambassaderna i Tokyo, New Delhi och Washington har samtliga uttryckt oro för att regeringen ska ta bort den svenska närvaron i utlandet. Det är en oro som delas av oss socialdemokrater, då vi tror att regeringens omprövning kommer att innebära att ett flertal ITPS-kontor runt om i världen kommer att läggas ned. Detta görs i en tid då den borgerliga regeringen har genomfört nedskärningar av export- och investeringsfrämjande samt återkommande ambassadnedläggningar. Allt detta innebär försämrad närvaro, vilket innebär försämrad konkurrenskraft. Vi vill i motsats till regeringen att stödet fördjupas och att marknadsföringen av Sverige intensifieras. Vi hyser också en oro för att regeringen när nu ITPS avvecklas samtidigt passar på att avskaffa en kritiskt granskande uppföljningsmyndighet genom att knyta den nya utvärderingen hårdare till regeringen. Vi an-ser att utvärderingsmyndigheten bör ha en självständigare ställning gentemot regeringen. Fru talman! Sist men inte minst vill vi socialdemokrater påpeka att riksdagen bör tydliggöra vissa saker när det gäller lokaliseringen av verksamheten hos de nya myndigheterna. Vi anser att riksdagen genom ett uttalande bör framhålla vikten av att omstruktureringen inte leder till att ytterligare arbetstillfällen centraliseras. Tillkännagivandet bör även omfatta ett klarläggande om att det är angeläget att den utlokalisering som genomfördes till följd av försvarsbeslutet ska bestå. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.

Fru talman! Vi lever i en föränderlig värld och påverkas dagligen av vad som händer runt omkring oss. För att vi ska förstå vad som händer och hur det påverkar oss måste vi ständigt se över våra myndigheter och statliga verk och anpassa dem efter de nya förhållanden som uppstår. Det handlar om att se över målen för verksamheterna, hur organisationen ser ut och om att se till att det finns resurser så att man kan jobba utifrån de mål som är fastställda. Det betänkande vi nu ska ta ställning till innehåller förslag om omorganisation av fyra statliga myndigheter till att i framtiden bli två. Det är Nutek, Glesbygdsverket, ITPS och delar av Konsumentverket som kommer att få en ny roll i framtiden. Det handlar om företagandets roll i världen och i Sverige - i hela Sverige. Vänsterpartiet har i princip ingen annan uppfattning än regeringen och utskottet i denna fråga. Vi tycker att det är bra att man ser över verksamheterna och lägger förslag om nya inriktningar när så behövs. Men det finns anledning att ta upp några frågeställningar som jag anser är oklara eller som bör förtydligas något. För det första finns det en allmän tilltro till att omorganisering av myndigheter eller verk är lösningen på problem som uppkommit. Jag menar att det finns en alldeles för stor tilltro till de vinster en sammanslagning kan ge och en underskattning av de svårigheter som sammanslagningar alltid ger upphov till. Historien är full av sådana, inte bara inom den offentliga sektorn utan också när det gäller fusioner av privata företag. Inte sällan är det kulturella skillnader det handlar om. För det andra skapar alla omorganisationer en oro bland medarbetarna. Därför är det viktigt att de anställda som berörs görs delaktiga i processen och att det finns tillräckligt med tid till genomförandet. I detta fall finns det anledning att rikta kritik mot regeringens handlande, vilket också visar sig genom att avvecklingen av Glesbygdsverket har flyttats fram tre månader, vilket också är rimligt utifrån de förutsättningar som har givits. För det tredje måste regeringen vara mer tydlig när det gäller lokalisering av de statliga verken än vad som är fallet. Regeringen skriver att verksamheternas lokalisering i huvudsak bör vara densamma som i dag. Vad menar regeringen och utskottets majoritet med en sådan skrivning - i huvudsak bör vara densamma som i dag? Det behövs ett förtydligande. Vi vet att Glesbygdsverket i dag är lokaliserat till Östersund. Nutek har kontor inte bara i Stockholm utan också i Arjeplog och Östersund. Det finns dessutom kontor med alla verksamheter som har anknytning till EU:s strukturfonder. ITPS finns i dag representerat vid sex utlandskontor och spelar en viktig roll i analysen av viktiga exportmarknader. Om regeringen menar allvar med sitt förslag är det viktigt att myndigheter faktiskt finns närvarande i hela landet och inte bara i Stockholm. Det är inte minst viktigt med en internationell närvaro. Avslutningsvis, fru talman! Om de nya myndigheterna ska lyckas fullgöra sitt nya uppdrag måste de ha ett tydligt medborgar- och företagarperspektiv som utgår från tillväxt i alla delar av Sverige, som dessutom är hållbar. Där borde regeringen ha varit tydligare i sina skrivningar. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation nr 2. Det här ärendet rör hur samhället ska organiseras för att vi ska få en hållbar tillväxt i hela landet. Begreppet hållbar tillväxt kan behöva definieras. Jag vill definiera det som tillväxt som bidrar till en hållbar utveckling. Det innebär för mig att politiken ska bidra till att nuvarande och kommande generationer ska erbjudas sunda ekonomiska, sociala och ekologiska förhållanden, det vill säga att våra barn och barnbarn ska ha lika goda möjligheter att leva som i dag. Tittar man i Sveriges handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning där regeringen redovisar sina ståndpunkter inom ramen för Lissabonstrategin till EU ser man att det i en av riktlinjerna för arbetet anges att hållbart användande av resurser och stärkande av samordningen mellan miljöpolitik och tillväxt är viktigt. Och i den förordning som gäller regionalt tillväxtarbete anges att det regionala tillväxtarbetet ska bedrivas så att man främjar en hållbar regional tillväxt. Enligt regeringens riktlinjer ska de regionala tillväxtprogrammen vara ett regionalt program för tillväxt och utveckling där mål som miljö och jämställdhet och integration ska beaktas i samtliga insatser. När man nu gör en sådan här reform är det kanske dags att analysera hur dessa vackra målsättningar följs upp i praktiken. Tyvärr visar det sig då att det finns stora brister i hur miljöarbetet bedrivs inom ramen för de här programmen. Riksrevisionen har i en rapport granskat den projektverksamhet som bedrivs inom den regionala utvecklingspolitiken. Man kom då fram till att miljöaspekter väldigt sällan prövas aktivt vid besluten och att det är väldigt få projekt som är inriktade på att förbättra miljön. För att komma till rätta med det här menar Riksrevisionen att man borde stämma av de ekologiska aspekterna av hållbar utveckling mot de nationella miljökvalitetsmål som finns, och man borde integrera miljöskyddskraven i utformningen av och i genomförandet av strukturfondernas insatser. Man säger att orsaken till att miljödimensionen är svagt integrerad i programmen är att miljömålen kommer in väldigt sent i beredningen av projektansökningar, och man har bristande kompetens i handläggningen av de här frågorna. Också Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, har gjort en utvärdering av de regionala tillväxtprogrammen. Där konstaterar man också att det finns stora svårigheter med att integrera hållbarhetsaspekter, eftersom det på regional nivå råder väldigt stor osäkerhet omkring hur hållbarhetsbegreppet ska kopplas till andra processer som då skapar ekonomisk tillväxt. Trots att det finns riktlinjer som anger att hållbarhetsdimensionen ska vara en del i den regionala tillväxt- och utvecklingspolitiken är det ofta väldigt oklart hur man ska göra det här i praktiken. Från Miljöpartiets sida anser vi att de två myndigheter som ska skapas för hållbar tillväxt i företag och ökad regional konkurrenskraft borde få i uppgift av regeringen att ge miljödimensionen av hållbar utveckling en mycket tyngre roll i Sveriges politik för regional utveckling och tillväxt. Vi beklagar att regeringen försitter den chans som ges. Naturvårdsverket har också gjort en rapport. Den heter Miljömålen i det regionala utvecklingsarbetet - Synergier och målkonflikter . Där visar man att det finns tydliga konflikter mellan Sveriges miljömål och den politik som förs för regional utveckling. De består huvudsakligen i att man har satsningar som leder till ökat tryck på exploatering av mark och resurser och satsningar som ger ökade utsläpp från energi-, transport- och jordbrukssektorerna. Med anledning av det anser Naturvårdsverket att man i ett tidigt skede borde göra en analys av målkonflikterna och också titta på de synergier som finns mellan mål och åtgärder. Miljömålsrådet presenterade också nyligen en utvärdering av miljökvalitetsmålen och de delmål som finns. Den här utvärderingen bygger på underlagsrapporter från ett antal olika ansvariga myndigheter. Den här utredningen ger regeringen underkänt och visar att 9 av de 16 miljökvalitetsmål som finns inte kommer att kunna uppfyllas till år 2020. Bland de målen finns målet Begränsad klimatpåverkan. Miljömålsrådet anser att ansvar och befogenheter för miljömålen behöver stärkas och utvecklas just på regional nivå. Det kan vi bara instämma i från Miljöpartiets sida. Vi tycker därför att regeringen borde se över hur det regionala och lokala arbetet för att nå miljömålen kan förbättras. Trots att det i de här nämnda rapporterna visas på målkonflikter mellan den regionala tillväxtpolitiken och miljömålen och andra mål om hållbar utveckling diskuteras inte det här över huvud taget i regeringens proposition. Det ser vi som ett problem. I regeringens skrivelse om regional utveckling och tillväxt anges att den regionala utvecklingspolitiken ska inriktas mot att skapa tillväxt och en hållbar utveckling och en god servicenivå i alla delar av landet. Vi tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen inte redovisar några som helst åtgärder för att införliva arbetet för en ekologiskt miljömässigt hållbar utveckling och tar med de utgångspunkter som finns i de 16 miljömålen i de nya myndigheternas verksamhet, de myndigheter som man nu vill skapa. Vi tycker självklart att regeringen borde ta ett större ansvar och ta hänsyn till de brister som tidigare utredningar har visat just när det gäller miljöhänsyn i arbetet. Därför anser vi att regeringen nu borde sätta upp tydliga målformuleringar i regleringsbreven som anger hur den ekologiska aspekten av hållbar utveckling ska integreras i de här myndigheternas verksamhet både när det gäller den löpande verksamheten och i utvärderingsarbetet. Och tydliga krav måste ställas på att den ekologiska dimensionen för hållbar utveckling aktivt ska prövas i varje ärende och i ett tidigt skede, eftersom utredningarna mycket tydligt har visat på att så inte sker i dag. Fru talman! Jag vill också lyfta upp en annan fråga. Den rör utbudet av service och handel runt om i landet. Vi tycker att ett varierat utbud av service och handel är en grundläggande förutsättning när det gäller en orts förmåga att locka till sig investeringar och arbetskraft. Nu ser vi en utveckling där kommersiell service och handel i Sverige mer och mer går mot en bilorienterad dagligvaruhandel, och fler och fler externa handelscentrum etableras utanför tätorternas stadskärnor. Det är en snabb trend mot att mindre butiker i förorter och i stadskärnor och på landsbygden tvingas lägga ned sin verksamhet. Det här ser vi som en väldigt oroande utveckling som har flera negativa konsekvenser, inte minst ur miljösynpunkt. Det finns en studie från Chalmers om effekter av ökad etablering av externa handelscentrum som visar att externhandel på kort tid har lett till en ökad bilanvändning vid matinköp, och det sker på bekostnad av cykling och gående. Den här studien visar att koldioxidutsläppen för dem som bytt från närbutik till extern stormarknad ökar med mellan 200 och 1 100 procent. Man konstaterar också att ökningen av biltrafiken, som en ökad externhandel ger upphov till, kommer i konflikt med flera av Sveriges miljömål, bland annat Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Bara naturlig försurning, Ingen övergödning samt God bebyggd miljö. Genom att försämra miljön, öka transportbehovet och utarma variationen i den bebyggda miljön motverkar en ökad externhandel en uppfyllelse av alla de här miljömålen. Enligt SOU-utredningen Bilen, biffen och bostaden fanns det 320 externa köpcentrum 2005 som tillsammans stod för en tredjedel av all detaljhandelsförsäljning i Sverige. Utredningen visade också att 59 av landets kommuner hade planer på att etablera en ny externhandel eller utöka befintliga anläggningar. Siffror från Glesbygdsverket visar att 300 mindre orter förlorade sina sista livsmedelsbutiker under perioden 1996-2001, alltså bara under en femårsperiod, just på grund av ökad extern handel. Den här utvecklingen slår självklart mest mot de icke bilburna, de äldre, de sjuka och handikappade som har svårt att transportera sig långa sträckor. Med anledning av detta krävde Glesbygdsverket redan 2002 en utredning kring möjligheten att införa ett tillfälligt stopp för större handelsetableringar utanför tätorter. Sverige är det enda land i Norden som inte har någon central reglering av utbyggnaden av externhandeln. Det ser vi som ett stort problem och också som ett hot mot en hållbar utveckling och tillväxt runt om i landet. Vi anser därför att regeringen måste ge de två myndigheterna för hållbar tillväxt i företag och ökad regional konkurrenskraft ett ansvar för att minska nyetableringen av externa köpcentrum och den negativa effekt på miljö och kommersiell service som det här ger upphov till i gles- och landsbygd. Regeringen skriver i sin proposition att den nya myndigheten för hållbar tillväxt i företag och ökad regional konkurrenskraft borde verka för fler och växande företag i alla delar av landet. Den nya myndigheten ska enligt förslaget i propositionen ansvara för frågor om kommersiell service som Konsumentverket ansvarar för i dag och offentlig service som Glesbygdsverket i dag ansvarar för. Vi anser med det som jag har nämnt att regeringen också borde ge de nya myndigheterna i uppdrag att tillförsäkra att dessa funktioner även fortsättningsvis kommer att finnas, att fortlevnaden av redan etablerade företag i framför allt lands- och glesbygd ska fortsätta att gynnas och att se till att nyetableringen av externhandel inte bidrar till att konkurrera ut mindre, lokala företag. Om miljömålen ska kunna nås måste varje beslut i denna kammare genomsyras av miljöhänsyn. Så är tyvärr inte fallet med detta förslag.

Fru talman! "Ny förvaltningsstruktur inom näringspolitiken och den regionala tillväxtpolitiken" - det kanske inte låter som den allra sexigaste politiska frågan, och det är inte så väldigt ofta myndighetsstrukturer över huvud taget har en så central roll i den politiska debatten som i dag - dock inte i detta betänkande utan i det som kommer efter, om Försvarets radioanstalt. Icke desto mindre och förty tror jag att det här är en viktig delfråga i närings- och tillväxtpolitikens framgång. Om vi kan få en förbättring i de myndigheters verksamhet som är satta att genomföra näringspolitiken och den regionala tillväxtpolitiken och att utvärdera och komma med förslag till förbättringar kan också politiken i sig bli effektivare med den här nya strukturen, där man samordnar näraliggande verksamheter som i dag är spridda på flera olika myndigheter. Det hoppas jag ska kunna bli ett bättre, effektivare och slagkraftigare verkställande av de beslut som vi tar här och ge oss ett bättre beslutsunderlag för kommande förändringar och förbättringar. Som har framgått av diskussionen är hela utskottet överens om att det här är en bra lösning, så de frågeställningar vi är oense om är i sammanhanget förhållandevis små, även om de naturligtvis tenderar att vara det som debatten fokuserar på. Jag vill bara passa på tillfället att understryka att jag är glad att vi i själva huvudfrågan är helt överens: Det kan bli förstärkningar och förbättringar av både politikens genomförande när det gäller regionalpolitiken och den allmänna tillväxtpolitiken, vi kan framöver få beslutsunderlag som gör att vi i stället för att bita oss fast i metoder som vi tror är bra hela tiden kan se till att vi har det bästa resultatet för ögonen. Jag tänker bara kort kommentera några frågor som vi åtminstone till synes är lite oense om. Jag tror att den oenigheten ganska kraftigt överdrivs. När det gäller den första frågan om lokalisering kan det inte vara lokaliseringen av myndigheterna i sig som är det centrala utan den verksamhet som bedrivs. Inte heller antalet anställda kan vara någon huvudfråga. Den regionala tillväxten kan inte i sig baseras på de anställda i myndigheten, utan resultatet av de åtgärder man genomför måste vara det som är centralt för den regionala tillväxten. Med det sagt vill jag återigen klargöra det som står i propositionen och i utskottsbetänkandet, nämligen att verksamheterna i huvudsak ska vara lokaliserade som de är i dag. De är utspridda på sammanlagt ett gan-ska stort antal orter, men i huvudsak är det Stockholm och Östersund. Det sägs både i propositionen och betonas av utskottet att det i huvudsak ska vara detsamma i framtiden. Det är helt klara uppdrag till dem som ska genomföra förändringen. Man kan förstås inte på millimetern exakt säga att det ska vara precis likadant. Även andra sakfrågor måste kunna vägas in, exempelvis hur verksamheterna som finns i Konsumentverket och annat bäst kan samordnas. Reservationerna på dessa punkter tar alltså inte sikte på något annat än det som redan står i beslutet, så det föreligger i sak ingen oenighet. Den andra frågeställningen som finns i reservationen och som förs fram i en motion av Socialdemokraterna är att man är orolig för utvärderingsmyndighetens självständighet när det nu sägs ut att man i huvudsak ska arbeta på regeringens uppdrag. För det första är det ganska självklart att myndigheter arbetar på regeringens uppdrag. Men det är också ganska viktigt att man har klart för sig att det måste vara regeringens och riksdagens behov av utvärdering av vissa områden som i huvudsak ska styra så att vi får de beslutsunderlag som vi uppfattar att vi behöver. Detta betyder inte att myndigheten ska vara okritisk i sina granskningar och utvärderingar av sakfrågorna men väl att det i huvudsak ska vara så att man får underlag på de områden som man behöver. Vi har också Riksrevisionen som på väldigt många av dessa områden förser näringsutskottet med utvärderingar och analyser. De arbetar helt och hållet självständigt, och där har vi alltså ingen möjlighet att göra några beställningar på det vi själva uppskattar att vi skulle behöva ett bättre beslutsunderlag på. Detta är ytterligare ett skäl för att utvärderingsmyndigheten, vad den nu kommer att få för roligare namn sedan, måste kunna arbeta i huvudsak efter de beställningar vi gör. Men jag vill betona att det är väldigt viktigt med en tydlig balans i bland annat detaljeringsgraden i regleringsbrev och annat så att myndigheten kan analysera och utvärdera också utifrån sin egen kompetens vad man ser för behov. Annars är det ingen mening. Att granskningen ska vara kritisk är en självklarhet, annars är den meningslös. Varför ska man över huvud taget bekosta utredningar om de inte ska klargöra om det man lägger pengarna på är bra eller dåligt? Den tredje, som jag menar, lite imaginära oenigheten gäller utlandsverksamheten. Där har Statskontoret gjort en utvärdering, och i samband med att den här propositionen skrevs kändes det inte helt klart exakt hur man skulle gå vidare med den frågan som ju också har bäring på andra myndigheters utlandsverksamhet, till exempel Invest in Sweden, Vinnova och mycket annan verksamhet som bedrivs. Den frågan löses alltså inte ut här, men att därmed säga att man är väldigt orolig för att den ska läggas ned tycker jag är att gå alldeles för långt i sin oro. Utskottet understryker också för säkerhets skull, vill jag påpeka, betydelsen av att denna internationella omvärldsbevakning bedrivs med fokus på policyspaning. Däremot är det inte ITPS omvärldsbevakare som har till uppgift, vilket antyds i reservationen, att stödja företagsetablering och utlandsinvesteringar i Sverige. Det är möjligt att man kan förstärka och förbättra samordningen däremellan så att vi kan få ut mer effekt. Till sist vill jag bara säga några få ord när det gäller regionalpolitikens innehåll och de frågor som framför allt Per Bolund tar upp. De regionalpolitiska medlen och metoderna är givetvis väldigt viktiga frågor, inklusive hur man på bästa sätt ska integrera miljömålen tydligare i den här utvecklingspolitiken. Men det är ingenting som vi tar ställning för i samband med att man tar ställning för en myndighetsstruktur, utan det handlar om regionalpolitikens mål och medel, som behandlas vid ett annat tillfälle. Med det lämnar jag den frågan därhän i dagens debatt och yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Karin Pilsäter säger att lokaliseringen av statliga myndigheter inte är huvudsaken. Samtidigt skriver ni i betänkandet att en god tillgång till kommersiell och offentlig service för medborgare och företag är viktig för att regionen ska kunna utvecklas. Jag delar den uppfattningen. Jag vet hur viktigt det är med statlig närvaro i landsbygdskommunerna. Man får inte heller underskatta betydelsen av den statliga närvaron när vi pratar om lokalisering. Vi kan titta på effekterna av den politik som förs i dag där vi har en centralisering av skattekontoren, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen från landsbygdskommuner till regionala centrum. Det skapar en oro i de kommuner som får en försämrad service. Det skapas en oro dels hos befolkningen, dels hos företagen. Det här sänder nämligen en väldigt tydlig signal att staten inte är intresserad av att utveckla den här delen. Vi är inte intresserade av att närvara i de här delarna. Jag vet det. Jag kommer själv från en kommun som har varit med om statligt undandragande av statlig service under en rad år, inte bara under de här borgerliga åren. Det sänder inte positiva signaler. Därför blir jag väldigt orolig när Karin Pilsäter är så tydlig med att säga att det inte är huvudsaken var de här finns lokaliserade samtidigt som ni säger i betänkandet att det är viktigt att man finns över hela landet och verkar där också. Det vore på sin plats med ett förtydligande från Karin Pilsäter.

Fru talman! Jag vet inte hur tydlig jag ska vara. Det låter väldigt konstigt för mig. Är det viktigare för Vänsterpartiet var de här myndigheterna är lokaliserade än vilken verksamhet de bedriver? Det låter väldigt konstigt. Inte är det väl genom besök på utvärderingsmyndigheten som vi formar politiken. Det är klart att vi kan åka dit någon gång på ett besök, men det är inte huvudsaken var själva kontoret ligger, utan det är vad som står i rapporterna som är det viktiga. Nutek har åtta programkontor för de regionala partnerskapen och strukturfondspengarna. Det finns ingen helst plan på att förändra det på grund av detta. Om det sedan, av något annat skäl i något annat sammanhang, skulle finnas någon anledning att ompröva de lokaliseringarna kan jag absolut inte svara på i dag. Det kanske kommer upp i samband med att man utvärderar hur den här modellen fungerar inom några år. Det kan jag inte svara på, men det har ingenting att göra med den här förändrade myndighetsstrukturen. Det är klart och tydligt uttalat, både från regeringen i propositionen och från utskottet i betänkandet, att det i huvudsak ska vara lokaliserat som det är i dag och arbetstillfällena på myndigheterna i huvudsak ska ligga där de ligger. Men sedan är det alldeles uppenbart att det kan bli någon typ av liten förändring i och med att man slår ihop verksamheter från flera olika myndigheter eftersom meningen är de ska samordnas. I huvudsak ska det vara som i dag, men poängen är inte att vare sig genomförandemyndigheten eller utvärderingsmyndigheten i huvudsak ge-nom lokal närvaro på väldigt många ställen ska ha en direktrelation med allmänheten eller företagen. Det finns en skillnad när det gäller programkontoren.

Fru talman! Jag har ingenting alls emot att det blir en omorganisation. När världen förändras bör också myndigheter förändras i takt med den, och nya utmaningar uppstår också. Men det här sänder signaler. Vi har sett att den statliga närvaron ute i landsbygdskommunerna har minskat och minskar fortfarande under den här mandatperioden, och det ganska rejält. Karin Pilsäter medger att det kan bli förändringar. Det är inte uteslutet. Då är jag givetvis intresserad av vilken typ av förändringar det här kommer att medföra i framtiden. Det som irriterar mig väldigt mycket är att man inte förstår vilken betydelse för självkänslan den statliga servicen och den statliga närvaron har ute i landsorten. Det handlar om hur man upplever statens syn på och tilltro till landsortskommunerna. Försvinner detta därifrån - och det gäller inte bara dem som jag har räknat upp, utan polisen är också ett exempel på det som lämnar väldigt mycket övrigt att önska - sänder det signaler som gör att företagare och människor funderar över om de ska bo och verka där eller om man ska dra sig till andra orter där det finns en basal statlig service. Det är anledningen till min oro.

Fru talman! Jag kan förstå att det uppstår oro i Östersund och Arjeplog eftersom det sprids oro, men den står bara oppositionen för. Jag kan stilla den. Det finns ingen som helst anledning till oro. Det är klart och tydligt utsatt att i de två kommunerna, Östersund och Arjeplog, som verksamheten bedrivs i dag ska den i huvudsak fortsätta att bedrivas. Den kommer inte att bedrivas på exakt samma sätt som nu, för det är ju själva poängen med att vi ska förändra myndighetsstrukturen, men i samma omfattning. Några andra kommuner kanske inte kan påräkna lokala Nutekkontor och närvaro från den här myndigheten. Men jag tror inte att vi ska blanda ihop det med den verksamhet som bedrivs av sådana myndigheter som till exempel polisen och tingsrätter och annat där det verkligen handlar om att man har en direktkontakt med myndigheten i sig för den verksamhet man bedriver. Det som Nutek, den kommande genomförandemyndigheten och utvärderingsmyndigheten gör på sina centrala kontor är inte verksamhet som är direktriktad till företagen, utan den bedrivs i annan ordning. Den enda oro jag känner i det här läget är att folk blir oroliga av att oppositionen försöker blåsa upp något som inte finns här. Man ska utvärdera och förstärka myndigheternas effektivitet, men det innebär inte att man till exempel lägger ned i Östersund. Det är absolut inte aktuellt.

Fru talman! Jag vill till att börja med tacka för att Karin Pilsäter verkligen försökte att ge svar på de eventuella synpunkter som vi har som är avvikande från det som vi har varit överens om. Men det hänger fortfarande lite grann i luften. Jag vill till att börja med dementera att vi skulle ha börjat att underblåsa en oro för att det skulle ske förändringar i myndigheterna. Det var så att regeringen skrev en proposition där man har förutsatt att det kommer att ske förändringar. Utifrån det har exempelvis de som arbetar på de myndigheterna hört av sig till oss. Företrädare för kommuner och regioner där man i dag har en etablering har också hört av sig till oss och undrat om detta kommer att innebära att man kommer att flytta därifrån. Vi har då sagt att vi kommer att ta upp den frågan och har gjort det på det här sättet. Vi tycker att regering och, i det här fallet, riksdag ska bli så tydlig som det bara går och säga: Nej, vi ska inte flytta ifrån de platser där vi har etablerat oss med anledning av exempelvis det försvarspolitiska beslutet. Jag tror inte att man kan bli tydlig nog, inte förrän allting är färdigt och man vet var man har landat någonstans. Jag uppfattar att Karin Pilsäter sade att man inte kommer att flytta från exempelvis Östersund. Jag tolkar det så att man inte kommer att centralisera statliga arbetstillfällen med anledning av det här beslutet. Är det rätt uppfattat?

Fru talman! Jag tror att Krister Örnfjäder verkligen träffar huvudet på spiken när han säger att man inte kan vara tydlig nog förrän allting är klart. Innan den nya skylten hängs upp i porten kommer det naturligtvis att finnas en oro kvar. Det gör det alltid i samband med omorganisationer. Därför är det också viktigt att man inte underblåser den oron. Jag kan inte säga mer än det jag säger här och det som står i de olika texterna. Det ska i huvudsak vara som det är i dag, och det betyder att det ska vara verksamhet på de orterna. Jag förmodar att det då inte blir tal om nya orter. Det ligger nog inte i korten att man ska splittra upp verksamheten på fler ställen. Därmed kommer det inte heller att handla om några direkta förändringar. Det är klart att det blir någon förändring. Hela omorganisationen bygger på att det blir en viss förändring. Därför kan vi inte skriva att det ska vara exakt som i dag, eftersom det då inte blir någon ny myndighetsstruktur. Det står klart och tydligt utsagt om orterna att det ska vara Östersund och Arjeplog, och så finns det verksamhet i Stockholm. Såvitt jag kan bedöma finns det inte någonting som talar för att det alls skulle påverkas av omorganisationen. De regionala programkontoren är en ganska avgränsad verksamhet som har med strukturfondspengarna att göra. Jag kan passa på att säga att det från början var meningen att det skulle kunna träda i kraft och att man skulle kunna hänga upp skylten den 1 januari. Men under arbetets gång har man kanske insett att det är lite för överoptimistiskt. Det är viktigt att man får sådana förändringar på plats hyggligt snabbt, bland annat därför att det är oroande för personalen. Det gör att verksamheten i sig går ned granska kraftigt. Därför vill vi inte att processen ska ta för lång tid.

Fru talman! Jag hoppas att vi är överens och gör samma utvärdering av det som kommer att stå i materialet. Jag vill nu byta område och gå över till de andra sakerna. Det handlar om myndighetens självständighet, ITPS och att det kopplas närmare till regeringen. Vi vill att man även i framtiden ska kunna göra de tillväxtpolitiska utvärderingarna. Vi vill inte att det ska hämmas av att man är för nära den som gett uppdraget för att man ska kunna göra en utvärdering, utan att man har ett avstånd mellan myndigheten och uppdragsgivaren. Det är anledningen till att vi har skrivningen. Det är jättebra med Riksrevisionen. Men om man tittar på det material som ITPS skickar till oss - och jag förutsätter att vi alla får det - ser man att de är väldigt ambitiösa och tar fram ett väldigt bra material. Jag kan inte se att Riksrevisionen kan i samma utsträckning göra det arbete riktat speciellt mot dessa områden som ITPS gör. Riksrevisionen i all ära, men jag tror inte att den kan ersätta ITPS utvärderingar. Jag hoppas att inte samarbetet och närheten blir så stora att det hämmar utvärderingsfasen. Vi har en farhåga för att man ska lägga ned ITPS kontor utomlands. Det har vi med anledning av vi redan nu ser att man samverkar på många olika områden. Plockar man bort olika bitar ur detta är risken att det blir ett sämre resultat. På några av de ställen där man har samverkan har man själv uttryckt den oron för ett sämre resultat. Därför vill vi försäkra oss om att det inte blir verklighet. Vi vill ha så stor närvaro som möjligt ute i världen för att få ett så bra underlag och en så bra konkurrenssituation som möjligt.

Fru talman! Det är viktigt som du säger att myndigheten har en självständighet i den bemärkelsen att man kan gå på djupet i frågorna och att man också känner att man inte bara har en rätt utan också en skyldighet att leverera sådana resultat som inte alltid talar till den förda politikens fördel. Vi har självständiga myndigheter. Det är själva poängen. Annars är det ingen mening att ha en separat utvärderingsmyndighet på det här området. Det är självklart. När det gäller utformning av regleringsbrev och sådana saker är det viktigt att vi framöver ser till att hålla koll på det sätt det blir utformat. Det handlar om att man å ena sidan ska kunna göra beställningar på bredare områden som behöver belysas men å andra sidan att myndigheten har en självständighet i former för genomförandet och avlevererandet av resultat. Det är självklart. Det är inte det enda sätt som vi kan få initierade utvärderingar och sådant. Det finns också väldigt mycket forskning som bedrivs på helt andra ställen som inte är en statlig utvärderingsmyndighet. Det kan vi också ha en väldigt stor nytta av. Allt det tillsammans kan ge ett bra beslutsunderlag. Riksrevisionens granskningar kan också vara sådant som ger oss anledning att beställa fördjupade granskningar och utvärderingar av olika områden där man pekar på brister men inte alltid kan tala om hur man till exempel borde göra i stället. Jag ser inte att det i sak föreligger någon oenighet. Men det är viktigt hur regleringsbreven sedan utformas. Utlandskontoren är en frågeställning som vi får hantera lite längre framöver. Jag håller med Krister Örnfjäder om att det är viktigt.

Fru talman! Karin Pilsäter säger i sitt anförande att vad myndigheterna ska göra skulle ligga utanför dagens debatt och inte ha att göra med myndighetsstrukturen. Det förvånar mig något. I de handlingar vi har står det väldigt tydligt vad myndigheterna ska göra, vad de ska ha ansvar för och hur de ska arbeta, och så vidare. Då borde aspekterna när det gäller miljöambitioner väldigt mycket vara en del av dagens debatt och också ingå i arbetet. Riksrevisionen, Naturvårdsverket, ITPS och Miljömålsrådet konstaterar att hållbarhetsdelen av hållbar tillväxt inte alls fungerar och att det uppenbarligen finns brister i hur det har fungerat hittills. Det är beklagansvärt att regeringspartierna inte nu tar chansen att tydliggöra för de nya myndigheter som ska bildas att miljömålsarbetet är prioriterat, att hållbarhetsdelen av en hållbar tillväxt är ett prioriterat område och att man måste arbeta på ett mer strukturerat sätt med det. Tyvärr måste jag nu konstatera att om man inte vidtar några åtgärder - vilket inte ingår i propositionen eller i utskottets betänkande - måste det tolkas som att man går ifrån ambitionen att ta med miljöambitioner i besluten om de regionala tillväxtprogrammen. Man går ifrån att ha ett miljömålstänkande även i regionalpolitiken. Det är uppenbart att det inte fungerar i dag, och man tänker inte vidta några åtgärder för att förändra det och stärka miljömålsarbetet. Ska jag tolka det som att regeringen och regeringspartierna nu säger att det helt enkelt inte är viktigt och inte prioriterat?

Fru talman! Det är klart att myndigheternas övergripande ansvarsområden finns angivna här. Det är precis som Per Bolund säger att det står om hållbar tillväxt. Vi vet att det är ett begrepp som innefattar att man ska se till att miljömålen också nås. Att vi inte tar in en närmare definition av politikens innehåll är inte samma sak som att vi säger att vi går ifrån det. Det är inte här som vi tar ställning till politikens innehåll och hur redskapen ska vara utformade. Det är självklart det övergripande uppdraget som slås fast här och vad respektive myndighet ska ha för övergripande uppdrag. De frågeställningar som Per Bolund efterlyser här ingår i begreppet hållbar tillväxt. De brister som kan finnas och de eventuella oenigheter som vi säkert kan ha om exakt hur det ska inkorporeras på ett bättre sätt än i dag hopps jag att vi har anledning att återkomma till i höst när vi diskuterar den regionala utvecklingspolitikens innehåll.

Fru talman! Det är beklagligt att det i utvärdering efter utvärdering har visat sig att miljöarbetet inte har fungerat på det sätt som är tänkt. Regeringen ger ett uppdrag att miljömålen och andra hållbarhetsmål ska ingå som en integrerad del i tillväxtprogrammen i den regionala politiken. När det är så uppenbart att det inte fungerar borde det rimligtvis komma någon form av hänvisning till det. När man nu gör om myndighetsstrukturen borde man se över det och se till att det fungerar bättre. Men ingen sådan hänvisning kommer i pro-positionen eller i betänkandet. Det måste jag verkligen beklaga. Tvärtom gör utskottet ett ställningstagande. Det säger att det inte finns något skäl för riksdagen att uttala att de nya myndigheterna ska verka mot nyetablering av externa köpcentrum. Man är villig att göra ett ställningstagande när det gäller miljödelen, och det är att man inte ska göra någonting. Det visar på att man hade haft möjligheten att tydligt deklarera att hållbarhetsdelen av en hållbar utveckling, miljödelen av utvecklingspolitiken och den regionala politiken skulle ha kunnat få en större del. Men man väljer aktivt att inte göra det. Man väljer dessutom att uttala att myndigheterna absolut inte ska ha något uppdrag att verka för breddad service i glesbygdsområden och minskad etablering av externa köpcentrum som de facto minskar tillgången till service i glesbygdsområden. Glesbygdsverket har tydligt visat och påpekat detta och också sagt att man gärna skulle vilja ha ett sådant uppdrag. Jag kan bara än en gång beklaga att man från utskottsmajoritetens sida väljer att inte försöka förstärka miljödelen av regional tillväxtpolitik och tillväxtprogram. Det visar på en oroande tendens att man inte prioriterar miljöarbetet. Det är väl också därför som miljömålen inte kommer att nås under denna regering.

Fru talman! När det gäller de övriga förslagen som Miljöpartiet för fram angående den regionala utvecklingspolitikens innehåll är det sådant som vi kan behandla när vi diskuterar hur politiken ska vara utformad. Det förutsätter jag eftersom den här kritiken har kommit fram. Ett skäl för att göra omorganisationen är att verksamheten ska kunna bedrivas effektivare. Det betyder inte alltid med färre anställda, utan det kan betyda - och betyder i detta sammanhang - med högre grad av måluppfyllelse. Däremot är förslaget ni har om att man ska få i uppdrag att motverka nyetableringar en specifik sakfråga som majoriteten kanske fann en annan anledning än de övriga att kommentera på det sättet.

Fru talman! Vi diskuterar i dag en proposition som handlar om hur myndighetsstrukturen kan bli tydligare och effektivare. Inriktningen är att utbytet av de resurser som anslås ska öka och att de totala utgifterna ska minska. Regeringens bedömning är att det leder till positiva effekter genom att gles- och landsbygdsfrågor i större utsträckning integreras i en ny och tydligare myndighetsstruktur för nationell och regional konkurrenskraft. I den proposition som vi diskuterar föreslås att Glesbygdsverket avvecklas och att verksamheterna vid Nutek, Glesbygdsverket, ITPS och en del av Konsumentverkets verksamhet sammanförs i två nya myndigheter. En ny myndighet för hållbar tillväxt i företag och regional konkurrenskraft, den så kallade Genomförandemyndigheten, ska ha till ansvar att främja entreprenörskraft och ökad regional utvecklingskraft i alla delar av landet, det vill säga såväl på lands- och glesbygd som i städer. Den andra myndigheten som ska arbeta med tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, den så kallade Utvärderingsmyndigheten, ska ha till uppgift att utvärdera åtgärder och analysera förutsättningar som har betydelse för en hållbar tillväxt i hela landet. Myndigheten ska också vara regeringens stöd för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser. Det är angeläget att de nya myndigheterna upphandlar expertis från andra aktörer, främst privata. Genom upphandling finns förutsättningar att uppnå en effektivitet och flexibilitet som en verksamhet i egen regi inte tillåter. Användandet av andra aktörer kan också i sig vara ett medel för att stimulera företagandet. Mot förslagen i propositionen uttrycker Socialdemokraterna inte helt oväntat en viss oro. Den första oron avser den utlandsbaserade omvärldsbevakningen som i dag görs av ITPS. Den omprövning regeringen vill göra av verksamheten är mycket beroende på den kritik som Statskontoret har framfört. Socialdemokraterna verkar genast dra slutsatsen att kontoren ska läggas ned. En översyn av hur vi på ett effektivt sätt använder våra kontor och får bäst nytta för varje insatt krona borde välkomnas. Kontoren ska inte finnas bara för att finnas utan för att täcka ett behov. Man bör också se över om detta behov redan tillfredsställs på ett annat alternativt sätt. Den andra oron som Socialdemokraterna framför gäller att den så kallade Utvärderingsmyndigheten inte ska arbeta tillräckligt självständigt gentemot regeringen. Bägge myndigheterna kommer att vara självständiga gentemot regeringen, helt i enlighet med det som gäller för myndigheter i Sverige. Utvärderingsmyndigheten kommer att ledas av en myndighetschef. Myndigheten ska i huvudsak arbeta på uppdrag av regeringen. Man ska också kunna utföra uppdrag åt, och därmed också stödja, närliggande centrala myndigheter med uppdrag inom tillväxtpolitiken. Diskussionen har gällt om man ska ha en styrelse eller inte. Orsaken till att inte ha en styrelse är verksamhetens omfattning och att myndigheten inte har någon myndighetsutövning. Genomförandemyndigheten kommer att ledas av en styrelse. Myndigheten kommer att ha myndighetsutövning. I syfte att göra verksamheten mer effektiv ska myndigheten i ökad omfattning upphandla tjänster från andra aktörer. Genom vidgade möjligheter till upphandling kan andra aktörers expertis och effektivitet i högre grad utnyttjas. Den tredje oron som Socialdemokraterna tar upp är lokaliseringen - detta trots att det både i kommittédirektiven och i propositionen poängteras att verksamhetens lokalisering i huvudsak ska vara som i dag. Utvärderingsmyndigheten ska ha sitt huvudkontor i Östersund. Genomförandemyndigheten ska ha sitt huvudkontor i Stockholm. Även Miljöpartiet reagerar och talar om den ekologiska dimensionen, hållbar utveckling och Sveriges 16 miljömål i de nya myndigheterna. Regeringen har redan tidigare utsett ansvariga myndigheter för vart och ett av de 16 miljömålen, till exempel Naturvårdsverket, som arbetar med tio av de 16 målen, Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och så vidare. Miljöpartiet tar också upp frågan om att ge de båda myndigheterna i uppdrag att minska nyetablering av köpcentrum. Vi ser ingen anledning att uttala att de nya myndigheterna ska verka mot nyetablering av externa köpcentrum. God tillgång på kommersiell och offentlig service för medborgare och företag är viktigt för att regioner ska kunna utvecklas. Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära ordet. Jag var tillfreds efter min diskussion med Karin Pilsäter om de frågetecken som vi har haft anledning att skriva en reservation om. Det rådde ganska stor samstämmighet. Men när Maria Plass gick upp förändrades tonläget och jag vill ha några klarlägganden. Vi har, som Maria Plass mycket riktigt påpekade, nämnt i vår reservation att vi hyser farhågor om att ITPS-kontor kommer att läggas ned. Kan Maria Plass här i talarstolen säga att det inte kommer att ske och att våra farhågor är helt obefogade?

Fru talman! Jag har läst reservationen. Där står att det finns en oro - och säkert farhågor också - för att ITPS-kontor ska läggas ned. Samtidigt drar man all utlandsbaserad verksamhet över en kam. Det är ambassader, Exportrådet och det mesta som läggs ned. Man drar slutsatsen att så fort en översyn görs av en verksamhet innebär det nedläggning. Jag vill minnas att det även i ett antal socialdemokratiska motioner har framkommit att det är så man ser det. Jag tänker inte svara på frågan. Det ska göras en översyn och jag kan inte föregripa en översyn.

Fru talman! Det är konstigt. Det gick ju bra att säga att vår oro är obefogad. Hur kan Maria Plass säga att den är obefogad om hon inte kan uttala sig om att det råder ett annat förhållande än det som vi ger uttryck för? Vi har ju hängt upp hela vårt resonemang på det faktum att man minskar på åtgärder när det gäller exportfrämjande. Det kan Maria Plass inte förneka. Man drar ned på antalet beskickningar, alltså ambassader, ute i världen. Att det är sant kan du inte heller förneka. Vi pekar på att det finns ett mönster. Det mönstret skulle förvärras om man dessutom lägger ned de här kontoren. Vi tycker att det är viktigt att det finns olika former av närvaro som kan gynna svensk exportindustri. Någon måste göra jobbet. Då kan man inte dra ned på det. Man kan framför allt inte dra ned på det på alla håll. Vi har några bra exempel där man samverkar. Från de platserna säger man att samverkan har varit till fördel för den svenska konkurrenssituationen. Man kan inte plocka bort byggklossar om man inte medvetet vill hamna i en försämring. Jag förutsätter att ingen av oss vill det. Det är det som vi uttrycker oro för. Jag är mycket mer nöjd med Karin Pilsäters sätt att uttrycka sig. Det trodde jag var den allmänt rådande uppfattningen i hela näringsutskottet. Med Maria Plass sätt att uttrycka sig verkar det som om det är sådant som man får ta. Det kommer alltid att ske bantningar och då får man ta det, oavsett hur resultatet blir.

Fru talman! Jag har läst den reservation där ni uttrycker oro, som ni säger. Ni säger att det läggs ned ett antal ambassader. Ni glömmer att ta med de ambassader som öppnas. Dem brukar ni inte nämna. Ni brukar bara ta med det som är negativt. Jag konstaterar att det finns en oerhörd tilltro hos Krister Örnfjäder till att det bara är de statliga myndigheterna som kan lösa exportfrågorna. Det finns andra aktörer ute i världen. Det finns andra svenska aktörer utomlands som också samverkar och gör ett fantastiskt bra arbete. Vi ska inte förneka att de finns. Det ena utesluter inte det andra. Men ni tror att det till hundra procent bara är ITPS-kontoren som kan lösa detta och tittar inte på andra lösningar. Det är det som regeringen vill göra. Man gör en översyn och tittar på om det finns andra möjligheter och hur vi kan få den bästa nyttan för de svenska företag som ska verka utomlands. Jag blir lite förvånad när Krister Örnfjäder blir så affekterad av att jag egentligen bara tolkar oron och försöker svara på de frågor som ni har ställt tidigare.

Fru talman! Maria Plass tar upp mina inlägg i sitt anförande och säger att det finns ansvariga myndigheter utsedda för miljökvalitetsmålen. Det stämmer, men det är väldigt tydligt, inte minst från regeringens och Miljömålsrådets sida, att för att miljömålen ska vara möjliga att uppnå måste de vara integrerade i alla verksamheter. Det måste vara en integrerad del i alla beslut som tas och i alla verksamheter som bedrivs. Miljömålsrådet påpekar väldigt tydligt att ansvaret och befogenheterna för att nå miljömålen behöver stärkas och utvecklas på just regional nivå och i de regionala tillväxtprogrammen. Regeringen och utskottets majoritet väljer tyvärr att bortse från alla de varningssignaler som har kommit om att hållbar utveckling och miljömålsarbetet inte fungerar i den regionala utvecklingspolitiken och de regionala tillväxtprogrammen. Det nämner man inte med ett ord i sina ställningstaganden. Däremot väljer man att kommentera en faktor, nämligen utvecklingen med externa köpcentrum. Det gjorde också Maria Plass i sitt anförande. Jag kan bara konstatera att Glesbygdsverket har varnat ganska skarpt för den utveckling som sker. Man kräver en utredning av om man kan ha ett tillfälligt stopp för etableringen av externa köpcentrum. Det beror på att man ser att under bara en femårsperiod - mellan 1996 och 2001 - förlorade 300 mindre orter sina sista livsmedelsbutiker på grund av en ökad extern handelsetablering. Det är klart att det utarmar landsbygden och möjligheterna till en positiv regional utveckling. Som jag sade tidigare väljer regeringen och utskottsmajoriteten att bortse från de varningssignaler som kommer från Naturvårdsverket, ITPS, Miljömålsrådet och Glesbygdsverket. När man nu gör en ny struktur väljer man att inte på något sätt markera att man är medveten om att miljöarbetet inte fungerar.

Fru talman! I sitt anförande pratade Per Bolund om många rapporter. Jag har respekt för att man skaffar sig kunskap innan man går upp i talarstolen. Jag tror att vi är överens om att hållbar utveckling är en viktig faktor. Det har också påpekats i propositionen. Vi måste också ta hänsyn till att regionerna ser olika ut. Jag kommer från Västergötlandsregionen. Vi har ett starkt miljöengagemang och kan från regionalt håll styra ganska mycket. I programåtgärderna finns det olika indikatorer som har miljötänket i sig som man ska uppfylla och som man måste ta hänsyn till om man ska genomföra olika typer av projekt. Per Bolund säger att 300 livsmedelsaffärer har stängt på grund av externa köpcentrum. Jag vet inte, och jag kan inte verifiera om det är enbart på grund av att det finns externa köpcentrum som de här livsmedelsaffärerna har stängt. Man pratar mycket om miljön när det gäller externa köpcentrum, och att man är tvungen att ha bil för att kunna komma dit; de ligger ju ofta någon mil utanför stadskärnan. Jag skulle vilja vända på frågan. Det gäller väl att se till att man har kollektivtrafik som går ut till dessa köpcentrum. Den kan vara spårbunden. Flera orter diskuterar att ha slingor med spårbunden trafik för att på det sättet uppmuntra till en viss rörlighet. Risken är att det blir negativt på annat sätt om man ser till att avveckla köpcentrumen och ändrar strukturen.

Fru talman! Det handlade inte bara om 300 livsmedelsbutiker. Det var 300 orter som har förlorat sin sista livsmedelsaffär. De är alltså utan livsmedelsaffär i centralorten just på grund av den externa handelsetableringen, enligt Glesbygdsverkets utvärdering. Inte bara Miljöpartiet utan också Glesbygdsverket har velat att man ska utreda möjligheten till tillfälligt stopp för extern handelsetablering, precis som man har i exempelvis Danmark och Norge. Det är tydligt av den utvärdering som jag hänvisade till från Chalmers att när man bygger externa köpcentrum ökar koldioxidutsläppen med mellan 200 och 1 100 procent på grund av att man går från att handla lokalt till att handla i ett externt köpcentrum. Jag tror att det är välkänt för alla transportpolitiker i kammaren att det är väldigt svårt att försörja ett utglesat bebyggelsemönster med kollektivtrafik och hållbara transportlösningar. Det är det som är kärnan i problemet med externa köpcentrum. Man flyttar ut verksamheterna från centralorterna. Då blir det också svårt att klara transporterna med gång-, cykel- eller kollektivtrafik som är hållbara transportslag. Man för över transporten till bil. Det skapar miljöproblem och det skapar också problem för de människor som inte har bil eller inte kan köra bil på grund av funktionshinder eller ålderdom. De får sämre service och sämre möjligheter att klara sitt vardagsliv. Jag skulle önska att regeringspartierna tog sitt ansvar och poängterade att det arbete som Glesbygdsverket har inlett ska fortsätta i de nya myndigheterna som tar över. Man tar tvärtom aktivt avstånd från den tanken och säger att man absolut inte ska hantera frågan om externa köpcentrum. Det är tyvärr det enda ställningstagande man gör. Man nämner inte alls problemen med miljömålsarbetet eller miljöambitionerna. Man har bara en negativ ståndpunkt. Man ska inte ta miljöansvar.

Fru talman! Jag vidhåller att jag inte är säker på att man förlorar den sista livsmedelsaffären i dessa 300 orter bara på grund av att det har kommit externa köpcentrum. Detta har ju hänt långt tidigare. Detta är nå-gonting som har hänt successivt. Det är inte något nytt fenomen på grund av man har externa köpcentrum. Man kan konstatera att dessa köpcentrum också ger väldigt många arbetstillfällen. Man kan inte omedelbart se att människor slutar handla inne i centralorten därför att det finns ett köpcentrum utanför. Jag kommer själv från en ort där det finns ett köpcentrum - ett av Sveriges största - precis utanför. Vi har sett att det har ökat tillströmningen både till centralorten och till detta köpcentrum, och det har gett ett annat värde. Där har man också tagit initiativ till att öka kollektivtrafiken ut till köpcentrumet för att ge människor som inte kan gå och som inte kan cykla möjlighet att komma dit. Även taxi har billiga erbjudanden som innebär att man hämtar människor vid porten och kör ut dem till köpcentrumet just för att människor som är rörelsehindrade ska kunna komma dit och handla. I den förra debatten sade Per Bolund någonting om att Miljöpartiet inte vill hindra de fria marknadskrafterna. Jag tycker att man ska stå fast vid den ståndpunkten även i detta fall. Jag konstaterar att det kanske inte är bara negativt med externa köpcentrum. De genererar andra värden för den orten. Annars tror jag inte att man skulle etablera dem på det sättet.

Fru talman! Drygt ett år av väntan, osäkerhet, farhågor men också förhoppningar. Så kan man nog summera den här tämligen långdragna processen för de anställda på de berörda myndigheterna. Det har funnits förhoppningar om att även om myndighetsstrukturen förändras kommer det att finnas en vilja från regeringen att garantera att vi inte förlorar viktig kompetens i gles- och landsbygdsfrågor och att man inte bryter sönder ett fungerande och starkt kompetenscentrum för regionalpolitiska frågor. Det har funnits en förhoppning om att det besked som näringsminister Maud Olofsson gav till personalen på Glesbygdsverket i oktober 2007 faktiskt stod för någonting. Maud Olofsson sade då: "Min avsikt är att se till att landsbygdsfrågorna ska vara av hög prioritet i de båda nya myndigheterna. Den kompetens ni besitter behövs i de nya myndigheterna. Ni behöver inte alls oroa er för jobben." Nu är det upp till bevis för regeringen. Var det ett lättvindigt och bekvämt löfte att ge vid mötet med berörd personal, eller är det ett löfte som Maud Olofsson och regeringens företrädare kan stå för? Glesbygdsverket lokaliserades i början av 1990-talet till Östersund. Även nuvarande ITPS lokaliserades i sin tidigare form till Östersund. I samband med försvarsbeslutet och nedläggningen av garnisonen i staden flyttade ytterligare delar av ITPS till Östersund. Därutöver omlokaliserades delar av Nutek till Östersund. Syftet med detta var för den tidigare socialdemokratiska regeringen dels att kompensera bortfallet av arbetstillfällen, dels att skapa goda utvecklingsförutsättningar för det viktiga regionalpolitiska utvecklingsarbetet. Det skapades med denna satsning förutsättningar för att ytterligare stärka den kunskaps-, analys- och expertfunktion som Glesbygdsverket, delar av Nutek och ITPS utgör sammantaget. Syftet var att skapa ett starkt kompetenscentrum inom det glesbygds-, landsbygds- och skärgårdspolitiska området som är av viktig och avgörande betydelse som underlag för regeringens och riksdagens beslut inom politikområdet. Regeringens förslag till vad man kallar en effektivare förvaltningsstruktur inom politikområdet, som är av strategisk betydelse för nationell och regional konkurrenskraft, skapar därför, med all rätt, oro. Uttrycket "effektivare förvaltningsstruktur" signalerar nedskärningar och begränsningar av de nuvarande myndigheternas ansvarsområden, vilket leder till nedprioriteringar av det viktiga regionala utvecklingsarbetet. Det finns risk för att kunskapen och kompetensen inom det regionalpolitiska området kraftigt kommer att uttunnas och att det starka centrum som har byggts upp i Östersund kommer att nedmonteras. Dessa farhågor delas av Glesbygdsverkets ledning och personal - inte på grund av att vi har besökt Glesbygdsverket eller ITPS, utan de har kommit till oss. Det har kommit till uttryck bland annat i samband med att man tog fram kommittédirektiv, och kommitténs arbete ska sedan ligga till grund när man bildar de två nya myndigheterna. Man kan se att det i utredningen inför propositionen och i propositionen finns tydliga skrivningar om vikten av kunskapsunderlag som ger förståelse för vad som påverkar, hindrar och främjar tillväxten i hela landet. Det måste också fullföljas i direktiven, vilket jag menar att regeringen inte har gjort. Då man läser direktiven ser man nämligen en tydlig glidning i prioriteringen av landsbygdsperspektivet från utredningens början och fram till de direktiv som regeringen nu har fattat beslut om. Gles- och landsbygdsfrågorna är avsevärt nedtonade i direktiven jämfört med propositionens inriktning och regeringens tidigare uttalade politiska ambitioner. Därför menar jag att det finns all anledning till oro över att landsbygdsperspektivet urvattnas i den framtida organisationen. I dag har Glesbygdsverket ett tydligt uppdrag, och det är både tråkigt och frustrerande att regeringen väljer att bortse från det och att man i direktiven väljer att använda väldigt allmänna formuleringar. Men jag är inte förvånad om det är det som regeringen faktiskt vill. Jag tycker att man med all tydlighet hittills har visat i sin politik att gles- och landsbygdsfrågor inte står högt på regeringens agenda. Det är bara att beklaga. Det finns inte heller några klara och tydliga ställningstaganden i propositionen när det gäller lokaliseringen av de nya myndigheterna. Det är väldigt allmänna uttryck där. Jag tycker inte heller att det är tillräckligt att utskottet hänvisar till vaga löften i en interpellationsdebatt. I direktiven säger man däremot att den ena myndigheten ska lokaliseras till Östersund, eller att man ska titta på den möjligheten, vilket naturligtvis är positivt. Frågan är bara vilket uppdrag den myndigheten ska ha och hur stor den kommer att vara eftersom det inte är ointressant. Det säger faktiskt en del om den betydelse och den vikt som man lägger på just den myndighetens uppdrag. Även om man i debatten uttrycker väldigt tydligt var man anser att myndigheterna ska vara lokaliserade hade det varit väldigt tilltalande att se samma tydlighet i betänkandet. För omställningsarbetet i Jämtlands län och Östersund är det av avgörande betydelse att regeringen fullföljer den tidigare socialdemokratiska regeringens beslut när det gäller lokaliseringen av de nya myndigheterna och att antalet befintliga arbetstillfällen vid berörda myndigheter i Östersund inte reduceras. Ett tidigare beslut av den borgerliga regeringen för att avbyråkratisera och effektivisera den statliga verksamheten innebar nedläggning av Arbetslivsinstitutet, att Sverige förlorade en viktig kunskapsbas och att Östersund förlorade 30 arbetstillfällen. Även dessa var ett resultat av en lokalisering beslutad av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Den utveckling som vi har kunnat se under den senaste tiden är oroväckande. Flera statliga myndigheter och företag koncentrerar sin verksamhet till ett fåtal ställen i större städer. Nedläggning av statlig verksamhet i Norrlands inland innebär att kun-skap och kompetens inom viktiga samhällsområden tunnas ut. Forskning, utveckling och analys flyttar ut och endast utförarfunktionen finns kvar. Riktningen borde vara den motsatta. Vi vet att det är effektivare att ha verksamheten på orter med låga personal- och lokalkostnader, liten personalomsättning, hög livskvalitet och tillgång till välutbildad personal. Därför måste regeringen sluta heja på den pågående centraliseringen av våra statliga myndigheter. Med utgångspunkt i uttalanden från vissa partier som tidigare satt i opposition och som i dag sitter i regeringen tycker jag att det är dags att regeringspartierna och de företrädare som finns i riksdagen tillsammans med näringsministern går från ord till handling.

Fru talman! Det var en beskrivning som jag inte riktigt känner igen mig i. Det var en beskrivning där Marie Nordén hyllar socialdemokratin och nedvärderar i stort sett allt som regeringen och majoritetspartierna nu gör. Jag känner inte igen mig i detta. Jag känner inte igen mig i beskrivningen att vi nedvärderar glesbygdspolitiken eller att vi inte ägnar oss åt att se till att någonting händer på landsbygden. Jag kan förstå tanken när vi börjar prata om Östersund och oron för jobben. Självklart genererar omorganisationer alltid en oro. Men jag vill också påpeka det jag tidigare sagt och som står i både kommittédirektiven och propositionen: att i huvudsak ska lokaliseringen ligga kvar där den varit. Det sade jag också i mitt anförande. Skulle Marie Nordén kunna tala om för mig vad som är viktigast - är det verksamheten eller är det att vi har något slags arbetsmarknadspolitisk åtgärd? Men det är väl inte det som avses i det här fallet. Vi pratar ju om två seriösa myndigheter.

Fru talman! Jag förstår att Maria Plass inte känner igen sig när jag beskriver hur den socialdemokratiska regeringen tog ett antal ganska tuffa beslut för att kompensera ett försvarsbeslut - sett till min region men även till andra regioner. Jag förstår att Maria Plass inte känner igen sig i den typ av politik där man ser att det finns ett behov av statliga myndigheter i hela landet. Jag hade ganska tuffa diskussioner här i kammaren med Maria Plass partikamrater om hur man förfärats över att vara tvungen att flytta från Stockholm för att få ett jobb. Men att flytta för att få ett jobb är en verklighet som vi ute i landet är vana vid. När jag beskriver den politik som regeringen, med Moderaterna i spetsen, driver är det ganska tydligt att beskrivningen talar för sig själv. När vi här tar diskussionen om centraliseringen av de statliga myndigheterna är man från regeringens sida tämligen passiv och faktiskt uppmuntrande. Man visar en väldigt liten förståelse för att den statliga sfären ska finnas i hela landet, och man har en väldigt liten förståelse för värdet av att statliga myndigheter finns i hela landet. På vilket sätt tycker Maria Plass att regeringen har ett ansvar för att se till att jobben finns i hela landet och att vi har en politik som ser till att det finns myndigheter som granskar effekterna av regeringens politik och som fristående visar på nödvändigheten av att ha ett gles- och landsbygdsperspektiv? Det finns regeringspartier som hållit fanan högt i just de här frågorna. Tyvärr kan jag inte säga att Maria Plass parti är ett av de partierna.

Fru talman! Jag tror inte att bara staten genererar arbete i glesbygden, utan jag tror att också företag och privat näringsliv genererar arbete, till exempel i Östersund. Såvitt jag förstår går det ganska bra i Östersund med omnejd. För ett antal år sedan utlokaliserades en massa statliga verk. Man kan titta på vad som hände efter ett par år. De som flyttade dit flyttade tyvärr tillbaka till storstaden. Kvar blev ett ganska tomt verk. Det är lite sorgligt att se. Vi har sagt att vi fortsätter på den inslagna vägen i politiken när det gäller försvarsnedläggningen i Östersund. Jag tror inte att Marie behöver oroa sig för det. Vi har påpekat, och jag gör det igen, att lokaliseringen i huvudsak ska ligga kvar. Jag förstår därför inte riktigt vari oron just i Östersund ligger.

Fru talman! Oron i Östersund ligger bland annat i otydligheten här. Karin Pilsäter var, tycker jag, väldigt otydlig i debatten. Men när Maria Plass gick upp i talarstolen blåste otydligheten liksom bort. Maria Plass var väldigt tydlig om att det nu handlar om nedskärningar och indragningar och om att det finns andra aktörer än de statliga myndigheterna som kan göra de här jobben. Vilka andra aktörer i glesbygdspolitiken av-ses då? Visst, de här sakerna hänger ihop. Man kan titta på försvarsbeslutet och de konsekvenserna och betänka den oro som naturligtvis kom med det. Den oron försvann i och med att vi hade en regering som tog ansvar för att kompensera när det gällde antalet arbetstillfällen. I och med det ansvaret och att man från statligt håll visade man att ville satsa på regionen kom också privata jobb. Då vågade man satsa. De här sakerna hänger ihop. Den statliga närvaron gör att det bildas andra företag. På så sätt tycker jag att vi båda måste ta ett ansvar. Jag känner inte igen beskrivningen att vi skulle ha lokaliserat ut en massa företag som sedan står helt utan kompetens. Den bilden stämmer inte. Det var en stor debatt inför omlokaliseringen av de statliga företagen - Arbetslivsinstitutet var ett av flera. Alla sade: Det finns ingen kom-petens. Det finns inga kompetenta människor som ville bo ute i landet, utan alla kompetenta och välutbildade människor verkar vilja befinna sig här i Stockholm. Jag menar att det är precis tvärtom. Många har tvingats flytta till Stockholm därför att det inte finns jobb ute i landet. Folkhälsoinstitutet var en av de myndigheter som uttryckte farhågor, men det visade sig vara den motsatta situationen. Kompetens fanns på orten, och det fanns också kompetenta människor utbildade efter efterfrågan som ville flytta dit.

Fru talman! Jag vill ta tillfället i akt och begära replik eftersom det vore olyckligt om den här diskussionen slutar med att en väldigt stor oro underblåsts och med att missförstånd sprids om hur de här frågorna är på väg att landa. I det här betänkandet tar vi ställning till regeringens proposition. Men vi har också, precis som Marie Nordén lyft fram här från talarstolen, kommittédirektiven. De finns inte här och nu bland våra handlingar, utan det är ett material som regeringen har skrivit, med uppdrag till dem som ska sätta i gång med att lägga fram mer konkreta förslag om exakt hur den här myndighetsstrukturen ska byggas upp. Marie Nordén säger här att gles- och landsbygdsfrågorna är nedtonade i kommittédirektiven. Jag kan faktiskt inte alls hålla med om det. En frågas vikt mäts inte alltid efter längden på texten. Det är inte antalet ord som används i beskrivningen som är det avgörande. De här myndighetskommittédirektiven måste vara sådana att man på ett mycket konkret sätt går igenom alla frågeställningar som man i kommittén ska ta rätt på och arbeta fram förslag om. De här myndigheterna ska inte bara arbeta i landsbygdsdimensionen så att säga. De har också väldigt många andra uppdrag. Även det måste klargöras. Man ska främja villkoren för jobb och företagande i storstädernas förorter. Jag tror att man kan göra det på ett utmärkt sätt utan att en del av verket måste vara lokaliserat till någon förort. Man ska främja internationell konkurrenskraft. Jag tror inte att man behöver vara lokaliserad utomlands för att kunna göra det. Man ska främja kvinnors företagande och mycket annat. Kvinnors företagande ska främjas överallt. Att det här skulle betyda att man tonar ned den delen av både Genomförandemyndighetens och Utvärderingsmyndighetens uppdrag stämmer alltså inte alls.

Fru talman! Jag sprider ingen oro. Jag ger uttryck för den oro som finns hos personalen och som de framfört till oss. Om längden på texten eller vad som står i texten inte avspeglar eller visar hur viktigt ett visst område är undrar jag hur man i en text visar på vikten av ett område så att utredaren vet var vikten ska ligga för att föra ut myndigheten. Det är viktigt att i debatten ta upp direktiven, för de är en förlängning av det som vi i dag beslutar om. De nämns i betänkandet, och då måste de lyftas fram och också debatteras. Vi måste visa intresse för vad som händer när vi fattat beslutet, hur regeringen följer upp arbetet. Därför tar jag upp dem. Vi är inte överens, men jag tycker att det som står i direktiven är viktigt, alltså på vilket sätt regeringen lägger fram tyngdpunkten för dem som ska utreda frågan. Jag säger inte att kompetens, det perspektiv som ges till en myndighet och det som efterfrågas, är avgörande för var man befinner sig. Däremot finns det ett stort värde i att vi har statlig verksamhet och statliga myndigheter ute i landet. Det är avgörande för utvecklingen i regionerna både när det gäller den offentliga sektorn och också den privata sektorn, precis som jag sade tidigare i debatten med Karin Pilsäters allianskamrat. Det perspektivet får vi inte glömma. Att säga att vi inte har några myndigheter i förorterna men att vi trots det har en förortspolitik är att lite grann raljera. Det är inte det vi talar om, utan vi anser att perspektivet, kompetensen och kunskapen är viktiga. Lokaliseringen är emellertid viktig för ortens utveckling.

Fru talman! Självklart är direktiven viktiga. Jag försökte klargöra för eventuella åhörare och läsare av kommande protokoll att den texten och det materialet inte finns med i handlingarna och att det därför är svårt att ta ställning till dem på egen hand. I så fall får man bestämma dem från Regeringskansliet. Jag var inte alls raljerande. Anledningen till att oron blåses under är att man tror att det finns en ambition att flytta verksamheter från Östersund. Det är det som ligger bakom. Varför skulle den ambitionen finnas? Ja, till exempel för att man tyckte att man behövde ett förortsperspektiv på plats. Jag tror inte att det behövs, och det finns därför ingen anledning att känna en sådan oro. Det är kostsamt att flytta myndigheter. Det också kostsamt på så sätt att det sliter på personalen. Nu har man redan gått igenom den processen så varför skulle man sätta i gång med den en gång till, helt i ogjort väder? Om det finns en bra samlad kompetens inom myndigheterna och det dessutom byggs upp en kompetens kring dem skulle det vara dumt att flytta på dem. Det skulle vara kontraproduktivt. Syftet med reformeringen är att göra verksamheterna effektivare så att man kan nå bättre mål. Att då börja flytta runt verksamheterna vore helt bakvänt eftersom man vet att det alltid innebär en nedgång i effektiviteten, ofta under ganska lång tid. Det vore helt enkelt dumt att sätta i gång en sådan flyttverksamhet igen. Jag vill betona att det inte finns några skäl att tro, vare sig rationellt eller konspiratoriskt, att detta görs i syfte att flytta på personal och arbetstillfällen. Syftet med verksamheterna är att de ska vara behjälpliga i näringspolitiken, den regionala utvecklingspolitiken generellt, för hela Sverige.

Fru talman! Det känns jättebra att Karin Pilsäter åter klargör att det inte ska flyttas någon verksamhet från Östersund. Jag hade önskat att man varit lika tydlig i betänkandet. Om riksdagen verkligen poängterat det i betänkandet hade oron inte varit lika stor. Det är inte oviktigt vad myndigheten ska göra och vilket perspektiv som kommer att läggas på gles- och landsbygdsfrågorna. Det är där min oro egentligen ligger, alltså vad som står i direktiven och den förskjutning som skett. Det jag ger uttryck för är, som jag sade tidigare, personalens oro. Jag försöker vara personalens röst vad gäller den oron. Jag bär inte med mig någon konspiratorisk teori. Det känns bra att Karin Pilsäter, precis som näringsministern, egentligen lovat personalen att ingen behöver oroa sig för jobben. Den signalen är jätteviktig. Varje organisationsförändring och strukturförändring som berör ens arbetsplats skapar naturligtvis oro, och det måste vi ha förståelse för. Men när det gäller gles- och landsbygdsperspektivet tycker jag att det finns all anledning att bevaka vad som händer med de nya myndigheterna. Om man inte tittat på direktiven tycker jag att man ska göra det. Sedan följer vi det arbetet, för det är vårt ansvar i riksdagen att försäkra oss om att dessa frågor kommer att få lika stort, om inte större, värde. Förhoppningsvis kan vi tillsammans med regeringen ta till oss de analyser som den kompetenta personalen gör. Då skulle kanske politiken från regeringens sida se lite annorlunda ut.

Fru talman! Det betänkande vi nu debatterar handlar om det förhållandevis smala området ny förvaltningsstruktur. Som vi hört i debatten rör det sig även om lite andra områden. Jag ska försöka att dels lite grann förhålla mig till det som sagts i debatten, dels, självklart, till det som är det hyfsat smala ärendet. Beträffande den nya förvaltningsstrukturen har regeringen i detta ärende, precis som i andra ärenden när det gäller förhållandet till de statliga myndigheterna, haft ingången att vi ska göra det effektivare och bättre för medborgarna. Det hela ska bli mer överskådligt, och det ska vara lättare att ha kontakter med de statliga myndigheterna. Vi ser nu att förslaget om en samordning av Nutek, Glesbygdsverket, ITPS och delar av Konsumentverket kommer att kunna möta de målsättningar vi satt upp, nämligen färre och effektivare statliga myndigheter. När det gäller översynen av ITPS utlandsverksamhet kan man ibland få intrycket att vi skulle samla in allt folk som finns utrikes för att spara pengar. Det är definitivt inte det vi säger i betänkandet, utan vi vill göra en översyn av verksamheten. Den statliga närvaron är viktig; det tror jag att vi alla är överens om. Samtidigt förändras vårt beteende när det gäller kraven på den statliga servicen precis som det gör när det gäller kraven på till exempel bankverksamhet. För omkring 20 år sedan, när jag började tjäna egna pengar, var jag en hyfsat frekvent gäst hos Föreningsbanken i mitt hemlän. Numera heter den inte Föreningsbanken. Det namnet är ändrat. Mitt användande av bankens tjänster har i grunden förändrats. Jag drar nytta av betydligt fler tjänster via nätet. Jag gör det på den tid jag vill och får en rätt bra service. Besöken på bankkontoret är i dag ganska få jämfört med för 20 år sedan. Det statliga sättet att ge service exempelvis i försäkringsärenden har förändrats på samma sätt som den kommersiella servicen. För att inte drabbas av en missuppfattning vill jag vara tydlig med att säga att det är staten som skapar tillväxt. Staten kan vara hjälpande och pusha på en god tillväxt i hela landet. Men när det gäller skapande av tillväxt i hela landet är det duktiga entreprenörer som definitivt är ryggraden i att skapa den långsiktiga tillväxten. Vi gör på en rad områden insatser för att göra det enklare och roligare att vara företagare. Förändringarna i myndighetsstrukturer när det gäller Glesbygdsverket och de myndigheter som här har nämnts är ett led i att göra det enklare och tydligare för våra medborgare. Mot denna bakgrund vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Fru talman! Anledningen till att jag har begärt ordet är diskussionen om indragningen av verksamheten i utlandet. Jan Andersson nämnde det bara lite kort och sade att det sker en översyn av verksamheten. Men Maria Plass sade i sitt sista inlägg, som jag inte hade möjlighet att kommentera, att Socialdemokraterna har stor tilltro till statliga lösningar när det gäller representation i utlandet för de här tjänsterna, men att det finns andra lösningar. Eftersom nu Jan Andersson ingår i samma regeringsunderlag förutsätter jag att han har samma information som Maria Plass. Därför undrar jag: Hur ser de andra lösningarna ut som den borgerliga regeringen planerar att använda sig av?

Fru talman! Även om vi ingår i samma regeringsunderlag är vi inte samma personer. Maria Plass får väl svara för sig. Jag vill utifrån min utgångspunkt inte föregripa den översyn som nu ska göras. Det jag däremot vänder mig emot är att man försöker ge bilden att vi drar oss tillbaka utan att inse konsekvenserna. Jag kan lova Krister Örnfjäder att utrikeshandel och exportmöjligheter definitivt står högt på dagordningen för alliansregeringen.

Fru talman! Jag tvivlar inte på att det står högt på dagordningen. Frågan är bara när man går från ord till handling och hur den handlingen ser ut. I tidigare inlägg har ni sagt att vi bara pekar på att man lägger ned ambassader och att ni i stället plockar fram nya någon annanstans. Det resonemanget köper inte jag. Om vi minskar vår närvaro exempelvis i Afrika hjälper det inte om vi ökar den i tidigare Östeuropa. Det är ingen lösning på problemet. Jag hade kunnat förstå det om det hade varit så att man behållit representationen i Afrika och utökat den i Östeuropa. Då hade jag kunnat se det som en offensiv satsning. Att ni är olika personer är jag väl medveten om. Men ni tillhör samma regeringsunderlag. Det borde rimligen vara så att ni då också har samma information. Det borde vara så, eftersom ni själva har gett uttryck för att ni är så samkörda. Ni borde även i detta fall ha en gemensam åsikt. De saker jag nu har nämnt borde kunna innebära att Jan Andersson kan ge mig den information som tydligen Maria Plass sitter inne med, eftersom den informationen borde vara tillgänglig för samtliga fyra partier i regeringsunderlaget. Jag tycker inte att det är någon orimlig ståndpunkt från min sida att fråga efter den, eftersom hon lämnade den synpunkten i ett läge i debatten där jag inte hade möjlighet att ställa någon följdfråga. Frågan kvarstår: Hur ser de andra lösningarna ut om staten nu ska dra sig ur?

Fru talman! Det får väl stå för Krister Örnfjäder om tolkningen är att den statliga sidan ska dra sig ur. Precis som jag säger är det definitivt så att vi kommer att ha ett starkt statligt engagemang i export- och handelsfrågor även fortsättningsvis. När det gäller att etablera nya ambassader, i nya länder eller på nya platser, är det så att man om man sitter i opposition och har obegränsat med resurser kan starta så många ambassader man vill på papperet. Men med detta är det precis som med annat. Det finns begränsade resurser även till denna verksamhet. Därför gäller det att lokalisera de resurserna till de platser där de gör allra störst nytta.

Fru talman! Ledamöter och åhörare i detta gamla land och övriga intresserade! Jag tillhör inte näringsutskottet, men är väldigt intresserad av de här frågorna. Det är glädjande att få läsa betänkandet och ta del av det inför voteringen. Jag tackar för debatten, som har varit upplysande, och hoppas att tittare hemma i stugorna och andra åhörare har fått insikt i frågan. Jag tycker att ni har bidragit till det på ett bra sätt. Alliansen gick till val på ett antal frågor. För mig som centerpartist är utgångspunkten enkel. Äganderätten är otroligt viktig. Fritt företagande i hela landet ska ges goda möjligheter. Arbetslinjen gäller för alliansen också. Statens service gentemot medborgarna ska vara rimlig och serviceinriktad. Samtidigt har vi miljökvalitetsmålen, som har berörts och är viktiga. Jag ska inte beröra allt detta på denna korta tid, men vill ändå säga något. Sverige är ett oerhört exportberoende land. Våra hamnar är kolossalt viktiga. Jag tänker på Gotland och Göteborg, som har viktiga handelshamnar. Gotland har god växtkraft, och då tänker jag inte bara på jordbruk och livsmedelsproduktion. Det finns ett företagarklimat som är väldigt gott på Gotland. Göteborgs hamn har en fantastiskt viktig funktion. Var kommer då betänkandet in i den diskussionen? Jo, det är så att vi behöver ha en myndighetsutövning som är effektiv och lyssnande och som inte bankar lagtext i skallbasen på företagare och andra medborgare. Jag har stor förhoppning om att det kommer att bli en bra samhällsservice när man slår samman de här myndigheterna, att den blir mer effektiv och lyssnande. Jag har stora förhoppningar om det. Jag är glad att förslaget ser ut som det gör. Det behöver nämligen vara så att man ibland reviderar och går vidare. Exporten ska kunna stärkas också. I diskussionen om glesbygd låter det ibland som att allt utanför Stockholm skulle vara glesbygd, och det är inte sant. Det finns många landsorter där det går förträffligt bra och där det inte finns någon arbetslöshet. Det finns ingen arbetskraft; det är det som är bristen och problemet i stället. Vår exportindustri går väldigt bra. Detta ska vi glädjas åt, men vi ska samtidigt vara beredda på att nya företagare behöver få stöd för att kunna etablera sig. Jag vill ta ett exempel där människors drivkraft är väldigt god och fungerar även utan att samhället är med och jobbar. I Säffle gräver man ned optisk fiberkabel. Man sade att det inte kommer att bli något bredband i Säffle i alla fall. Men det blir det nu på landsbygden, tack vare ekonomiska föreningar och ett lokalt engagemang. Det tycker jag är fantastiskt och ett bra exempel på att det lokala engagemanget kan fungera. Det är inte alltid besluten som fattas här som är drivkraften som får människor att agera och gör att människor får bäst hjälp. Men vi ska ge möjligheter genom beslut om lagar. Myndighetsutövningen är viktig. Jag uppmärksammade ett antal orosmoln förut i debatten. Oro kan vi känna, och människors oro ska vi ta på allvar, fru talman. Det är viktigt. Det var något sympatiskt i tidigare inlägg. Samtidigt behöver vi se möjligheterna. Hur kan vi då hjälpa till på ett effektivt sätt? Att beskatta är vi duktiga på. Vi har hög skatt i Sverige, och det ska nog så vara. Men vi får inte glömma att uppskatta och stötta. Staten ska inte vara bara en myndig röst, utan ska hjälpa och stötta medborgarna. Det är kolossalt viktigt. Därför behövs den nya myndigheten och de två ledare som det blir av de fyra myndigheter vi har. Jag yrkar bifall till förslaget i näringsutskottets betänkande och ser fram emot utvärderingarna.

Fru talman! Erik A Eriksson säger att han är väldigt glad över betänkandet. Det får stå för herr Eriksson. Han pratar om statlig service i hela landet och att vi ska ha lyssnande myndigheter. Det är jätteviktigt. Han nämner också att vi ska ha hjälpande och stöttande myndigheter. Men för att kunna ha det måste man också ha en politik som är lyssnande och en regering som är stöttande för hela landet. Då tänker jag på statens stöd till service över huvud taget och undrar om Erik A Eriksson tycker att vi har en lyssnande regering som går från ord till handling, som säger sig vara stöttande. Jag tänker på en debatt i kammaren nyligen, där näringsminister Maud Olofsson debatterade frågan om mackar och mackdöden ute i landet. Flera debattörer tog upp behovet av en ökad service och framför allt av ett ökat stöd från regeringen. Ministern var upprörd över att vi krävde att det skulle användas skattepengar till det och tyckte att vi skulle skälla på och påverka oljebolagen. Då måste jag ställa frågan till Erik A Eriksson, som centerpartist och partikamrat till ministern, hur han ser på det statliga stödet och var det ska användas. Är det tänkt att vi med skattepengar ska stötta så att vi har service i hela landet, och i det här fallet bensin så att alla kan bo, tanka och faktiskt också komma som turister i hela landet?

Fru talman! Tack för frågan, Marie Nordén. Du frågar egentligen rätt person, då jag bor mitt ute i skogen. Måhända skulle inte alla ens tänka sig att besöka den platsen. Vi bor ganska perifert i vissa människors ögon, men vi har livskvalitet, och jag trivs alldeles utomordentligt. Utifrån din frågeställning kan jag berätta att jag tidigare hade fem kilometer till närmaste bensinstation och att jag nu har 18 kilometer. Jag tror att jag vet lite grann vad det här handlar om. Även om vi inte har samma avstånd som i Jämtland, vet jag lite grann vad det handlar om. Jag får åka ganska långt för att tanka min bil. Det här är ett arv från den socialdemokratiska regeringen. Jag ska naturligtvis stå upp för den politik som nu förs, men låt mig säga att jag inte tänker yrka på några förslag om att staten ska starta bensinstationer. Jag är icke för ett sådant plansamhälle - aldrig i världen! Däremot vill jag ge möjligheter för företagare att med F-skattsedel starta upp och driva bensinstationer och försöka få lönsamhet. Men det är inte alldeles enkelt. Utifrån den politik som drevs förut sitter många av mackägarna som också driver lanthandel med svartepetter, då saneringskostnaderna för gamla försyndelser är så höga. Detta känner naturligtvis ledamöterna till här i kammaren, men jag tror att det kan vara bra för debatten att nämna att det inte är något som har uppstått efter 2006 års val utan är ett gammalt arv från socialdemokratin. Jag vill påstå att ni inte tog något större ansvar för den här frågan. Vilka ska då bedriva dessa mackar? Jo, det ska fria företagare göra. Det är inte något som vi i Sveriges riksdags kammare ska bestämma. Det är varje region och varje kommun som ska inventera var medborgarna tycker att det är lämpligt att ha en bensinstation, om det är i Klässbol - det kan hända att det är det - eller på någon annan plats. Det är icke en fråga för Sveriges riksdag.

Fru talman! Vi bor båda två i glesbygd. Jag har också stor erfarenhet av långa avstånd och av att det inte finns service överallt, men livskvaliteten är väldigt hög. Jag måste säga att det är magstarkt av Erik A Eriksson att anklaga oss för att vi skulle vilja ha statliga bensinmackar och att det är vår politik som gör att vi nu är i ett läge där bensinbolagen rationaliserar och anser sig ha för många bensinmackar. Till och med din minister och partikamrat använde det som förklaring till situationen i dag. Det som vi och jag efterfrågar är att regeringen och staten går in och stöttar företagarna så att de kan ha kvar sina företag, precis som vi har gjort med annan service ute i gles- och landsbygd. Men i det här fallet är det samma tydliga besked från Erik A Eriksson som från partikamraten i regeringen, att här ska vi inte använda skattepengar till att gå in och stötta företag i glesbygd. Det tycker jag bara är att beklaga. Sedan skulle det vara jätteintressant att höra hur Erik A Eriksson ser på situationen nu när det har skett en centralisering av de statliga myndigheterna som gör att man får en sämre arbetsmarknad lokalt. Ska vi stötta och utveckla tillsammans och se till att vi har myndigheter ute i hela landet, som inte bara bevakar att det finns ett gles- och landsbygdsperspektiv i regeringens politik utan som också ser till att vi har en arbetsmarknad som attraherar många med olika bakgrunder i yrkesval?

Fru talman! Det finns nästan ingenting som förenar Marie Nordén och mig, tyvärr. Jag bor inte i glesbygd. Jag bor i en landsbygd med ganska många människor i vår by. Det är en skillnad. Redan där skiljer det sig åt. Ni vill ha ett glesbygdsverk därför att ni har ett von oben-per-spektiv. Det har inte vi. Vi har ett underifrånperspektiv där vi ser människors drivkrafter. Ge människor F-skattsedel så ska ni se att det blir åka av! Det är ju det som är möjligheten. Ni har en så defensiv hållning. Det är bara frukten av att ni inte har gödslat era fruktträd tidigare. Frukten blir inget vi-dare bra. Jag är ledsen att säga det, men jag kan tyvärr inte hålla med dig på en enda punkt. Orsaken till att det inte finns bensinförsörjning i hela landet är att företagarpolitiken har varit så pass stram och beskattningen hög. Det har gjort att de människor som har bedrivit lanthandel tillsammans med bensinförsäljning har haft väldigt svårt att få något överskott och några vinster. Jag är glad att du ställer frågorna, för debatten visar att vi inte har samma syn. Här skiljer sig blocken åt. Alliansen har en annan politik. När Marie Nordén dessutom säger att det inte finns arbetskraft på landsbygden lever vi inte på samma ställen, för där jag kommer ifrån har vi arbetskraftsbrist. Det kan se så olika ut. Om jag alldeles kort får återgå till betänkandet i stället för att diskutera bensinstationerna, skulle jag vilja säga att det handlar om att ha en serviceinrättning som fungerar utifrån de behov som finns, och behoven ser olika ut. Jag tycker ändå att det är bra att vi har haft debatten, och jag är glad att jag fick vara med i den. Det gläder mig verkligen. Låt mig kort bara nämna också att synen på företagandet är det som skiljer oss åt i allra högsta grad. Och ska det bli fler arbetstillfällen på sikt - nu pratar vi inte om ett år framåt - behövs det många fler företagare, enmansföretagare men även fåmansföretagare som har några anställda. Fru talman! Jag är glad att vi har belyst de här frågorna i debatten och ser fram emot den nya myndighetsförändringen.

Fru talman! Min avsikt var att begära replik, men det blir tydligen ett anförande, och jag ska hålla det väldigt kort. Jag vill fråga Erik A Eriksson: Om ni nu vore så angelägna om att det skulle finnas så många olika former av bensinbolag och olika ställen där man kan tanka sina bilar, varför tog ni då bort Klimppengarna som just var till för att göra det möjligt för bensinstationerna i bland annat glesbygden att vara kvar?

Fru talman! Jag får tacka Krister Örnfjäder för frågan. Om det vore så enkelt att det bara handlade om Klimppengarna, men så är det inte. Som jag vet att flera ledamöter här inne väl känner till beslutade regeringen om extra anslag till biogasmackar. Vi behöver nämligen ha flera alternativ för drivmedelsförsörjning, inte bara på landsorten och i glesbygden utan även i staden, och det finns det genom satsningen på biogas. Det är faktiskt den som ger mest klimatnytta och har högre utväxling. Hela sanningen ligger inte i Klimpsatsningen. Det var en satsning som gjorde mycket nytta på många ställen. Men då vill jag att vi samtidigt nämner att det kostade pengar att vara med i Klimp. Det fanns en egeninsats i detta. Men jag kan ge Krister Örnfjäder rätt i, för jag antar att du tycker att det var ett bra arbetssätt, att det fanns mycket nytta med Klimpsatsningarna.

Fru talman! Då kanske man kan hoppas på att Erik A Eriksson tycker att det vore positivt om det infördes igen, så att vi kan göra det möjligt att skynda på den här processen. Som mycket riktigt nämndes är det bara en del, men det är många som säger till oss att det var en avgörande del, att dessa pengar skulle ha behövts för att hjälpa till i processen för att göra flera miljövänliga satsningar men också för att göra det möjligt för den här typen av mindre bensinstationer att finnas kvar. Det har i sin tur använts som ett argument för moderbolagen i bensinbolagen att säga: Vi kan inte göra så här stora satsningar längre, för det kommer inte att löna sig. Kan jag tolka svaret så att Erik A Eriksson ställer upp på det här resonemanget och hjälper oss med det när vi nu för fram förslagen igen?

Fru talman! Klimppengarna ska vi nog inte hoppas på i det här läget. Alliansregeringen har på flera punkter föreslagit hur man vill möta klimathotet. Satsningen på biogastappar är viktig. En biogastapp kostar un-gefär 3 miljoner kronor och är betydligt dyrare än en etanolpump. Jag talar inte riktigt för min sjuka mor, eftersom jag inte har någon mack där jag bor längre. Det handlar alltså inte om mig själv. Låt mig reda ut det hela lite grann. Jag är ledamot av miljö- och jordbruksutskottet, och jag tycker att den här frågan är görviktig. Det finns de som står och väger och frågar sig om de har råd att bedriva sitt företag över huvud taget - lanthandel ihop med bensinförsäljning som det brukar vara. Det är tufft för dem med den reform som infördes av Socialdemokraterna och Miljöpartiet under tidigare regering, med goda ambitioner, och som gick ut på att det skulle finnas en etanoltapp. Man säger nu att de ska klämma i och skaffa en biogastapp för 3 miljoner. Det finns inte på kartan för ett företag som kanske omsätter 10-12 miljoner inklusive turistsäsong. Frågan är viktig även om det känns som om den kanske är utanför själva diskussionen om betänkandet. Jag uppskattar ändå att vi har diskussionen, för den är som sagt viktig. Många som bor i en storstad kanske inte riktigt har insyn i vad det handlar om i de mer glest befolkade områdena i Sverige. Mackar kommer att stängas även i städer, och vi kommer nog att märka att det kommer att bli viss upprördhet även där. Det lustiga är att i städer säljer bensinstationer massvis med korv med bröd och livsmedel medan det på landsbygden finns varken det ena eller det andra. Jag återkommer till mitt tidigare svar till Marie Nordén, och ger detsamma till Krister Örnfjäder: Inga statliga medel rakt av! Det handlar om att i första hand ge goda förutsättningar för företagare att verka som företagare över hela landet.

Fru talman! Jag kan i mitt sista inlägg här hålla med om att det handlar om mycket mer än så. Men eftersom Erik A Eriksson själv tog upp den delen som ett av problemen tycker jag att det fanns anledning att påvisa att ni själva har varit med och bidragit till att försämra förutsättningarna. Jag vill få med i diskussionen att detta inte bara handlade om etanol, utan om ett alternativt drivmedel. Men de flesta av de företag som sysslar med detta såg att det var lättast att hantera etanolen. Det blev billigast för dem att göra det med största möjliga utväxling på sin egen ekonomi. Men för vår del är det jättebra om de satsar på alternativa drivmedel över huvud taget. Vi sätter inga hinder för människor att starta företag. Vi vill hjälpa till så mycket som möjligt. Men vi ställer inte riktigt upp på tesen att man ska födas med beviset. Man ska ha lite större kunskaper än så för att kunna ta ansvar för den verksamhet som det innebär att vara egen företagare eller företagare med anställda.