Anf. 52 Jonas Millard (SD)
Herr talman! Sverigedemokraterna har i detta betänkande en lång rad reservationer som vi självklart står upp för, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 2 och 5.
Den kommunala självstyrelsen fyller 155 år i år, om jag har räknat rätt. Det finns en lång historia att berätta om det, men jag kommer att nöja mig med en sammanfattning med tanke på att tiden är begränsad.
Sveriges kommuner har nämligen en lång historia med ursprung i städerna och den medeltida socknen. Socknarna började bildas redan på 1000-talet och var uppbyggda kring kyrkorna. Efter reformationen fick socknarna ansvara för den allmänna skolgången, och så småningom fick de även uppgiften att ha omsorgen om de allra fattigaste.
Successivt ökade städernas självstyre, och socknen förvandlades mer och mer till en allmän borgerlig sammanslutning genom separation av kyrkan och statliga angelägenheter.
År 1862 antogs kommunalförordningarna, och några år senare upphöjdes dessa till lag. Detta lade grunden för det svenska kommunsystemet och även den kommunallag vi i dag ska diskutera här i Sveriges riksdag.
Initialt baserades kommunerna som sagt på dåtidens socknar, och därför fanns i början inte mindre än nära 2 500 kommuner i Sverige. Sedan dess har mycket hänt. Sverige består i dag av endast 290 kommuner och 20 landsting.
Demografiska förändringar genom invandring och fortsatt urbanisering har fortsatt att förändra de kommunala och regionala förutsättningarna dramatiskt. Det är med dessa ändrade förutsättningar i åtanke som vi bör se över hur nutidens och framtidens spelregler för våra kommuner och landsting ska se ut.
Herr talman! Regeringen presenterar nu ett förslag till ny kommunallag. Sammanfattningsvis reglerar lagen våra kommuner och våra landstings organisation och olika ansvarsområden.
I kommunallagen regleras även vad kommunerna får lov att göra, villkoren för arbetet i kommunfullmäktigeförsamlingarna och nämnderna samt den ekonomiska förvaltningen i kommunerna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny kommunallag och Kommunala och regionala frågor
Enligt kommunallagen får kommunerna själva ta hand om angelägenheter av allmänt intresse. Det gäller sådant som har anknytning till kommunens område eller dess invånare. En kommun kan däremot normalt inte åta sig uppgifter som staten eller annan kommun ansvarar för.
Det förslag som riksdagen har att ta ställning till är i grunden en total omskrivning och modernisering av nuvarande lagstiftning men innebär i sak inte några större förändringar - tyvärr, ska sägas.
Herr talman! Sverigedemokraterna är ett relativt ungt politiskt parti. Detta till trots har vi under de senaste mandatperioderna fått erfara hur det politiska spelet runt om i Sverige kan gå till i praktiken på många håll.
Vi har kunnat observera flera ohederliga allianser. Genom dessa har det gamla politiska etablissemanget gjort allt i sin makt för att utesluta Sverigedemokraterna från vad de sett som sina egna politiska salonger. Detta har i praktiken medfört ett politiskt landskap som färre och färre människor i dag känner tilltro till. Sakpolitiska frågor har blivit sekundära, och ansvaret gentemot de egna väljarna har i många fall lagts åt sidan.
Herr talman! När de gamla maktbalanserna hotas får tyvärr politiken stå tillbaka. Då får folket och väljarna stå tillbaka, och då får också demokratin stå tillbaka.
Politisk retorik och tjuvnyp har naturligtvis alltid funnits. Det är dock min bestämda övertygelse att det är för att fler och fler väljare ser de gamla partiernas direkta ovilja att ta ansvar som vi i dag ser ett nytt politiskt landskap ritas upp där tilltron till och viljan att engagera sig i de traditionella politiska partierna minskar.
I Sverige har vi representativ demokrati. Det innebär att våra medborgare väljer de politiker och politiska partier som bäst speglar deras åsikt. Vi som har äran att vara folkvalda ska således representera folket och våra väljare. Vi ska spegla samhället i stort och den flora av åsikter som finns. Vad händer då, herr talman, om detta på något sätt brister? Vad händer när politiker glömmer vem de i första hand företräder?
Låt mig bli väldigt konkret för ett ögonblick. Det yttersta uttrycket för demokrati är våra fria och hemliga val. För att kunna göra ett val som sammanfaller med de egna åsikterna måste väljarna redan före valet känna till de olika alternativ som finns i så hög grad som möjligt.
Om väljarna exempelvis skulle haft klart för sig före valet att det inte spelade någon roll vilket parti inom Alliansen de röstade på eftersom dessa ändå tänkte ingå något så finurligt som decemberöverenskommelsen, som innebar att de sa upp sin rätt att agera som opposition, är jag övertygad om att många väljare hade valt annorlunda.
Varför nämner jag då allt detta när vi nu diskuterar kommunallagen? Det hela är egentligen mycket enkelt. Runt om i vårt land - i kommuner, landsting och regioner - pågår det politiska spelet. Detta spel är tyvärr många gånger allt annat än hederligt.
Det är vi politiker som måste ta ansvar. Vi är ytterst ansvariga för att spelet ska bli mer hederligt. Politiken och politiska sakfrågor måste återigen stå överst på den politiska dagordningen. Då duger det inte att hålla gamla politiska vänner om ryggen. Då duger det inte att svika sina löften till väljarna. Då duger det inte att låtsas som att man är ett politiskt alternativ när man i själva verket sätter sig i majoritetens knä.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny kommunallag och Kommunala och regionala frågor
Ni som någon gång suttit i en fullmäktigeförsamling vet hur vanligt det är med så kallade oppositionspartier som kanske inte ens lägger fram egna budgetförslag i fullmäktige. I stället har de på sin höjd en budget med några få ändringsförslag som utgår från majoritetens budget medan de är överens om 99 procent av allt annat. Jag menar att väljarna förtjänar mer än så. De förtjänar tydlighet, och de förtjänar ärlighet
Herr talman! Det är bland annat med anledning av detta som Sverigedemokraterna nu föreslår en rad förändringar i kommunallagen. I vår motion följer 13 olika förslag som tar sikte på att stärka demokratin, öka allmänhetens förtroende för politiken och utjämna de politiska förutsättningarna i våra kommuner och landsting. Några av dessa vill jag särskilt nämna.
För det första vill Sverigedemokraterna återta den kommunala självstyrelsen. Som jag nämnde i början av mitt anförande har denna princip nu funnits i 155 år, om jag räknat rätt. Regeringen har dock, med stöd av den så kallade oppositionen, tillsammans drivit igenom lagar som flyttat makt från kommuner och landsting till Stockholm och Bryssel.
Försämringen har drivits på av nuvarande såväl som föregående regeringar. Att personer som inte ens är svenska medborgare äger rösträtt i kommun- och landstingsvalen eller hur invandringspolitiken ska administreras lokalt beslutas nu till stor del helt över kommunernas huvuden.
Det bör enligt vår mening stå varje kommun fritt att avgöra hur stort inflödet av så kallade ensamkommande och flyktingar ska vara. Genom lagstiftning som tvingar kommuner att ta emot ett stort antal flyktingar eller ensamkommande binder staten kommunerna vid långsiktiga ekonomiska och sociala åtaganden som på sikt medför negativa konsekvenser för kommunen.
Herr talman! På flera håll i vårt land går socialförvaltningarna på knäna. Medarbetare drabbas av utbrändhet när tiden helt enkelt inte räcker till. Kommuninvånare får se hur hela bostadsområden tas över av kriminella gäng. Sjukvårdspersonal får placera patienter i korridorerna när rummen tagit slut. Blåljuspersonal utsätts för stenkastning när de försöker hindra upplopp i förorterna.
De som ska lastas för denna utveckling är naturligtvis de politiker som inte har satt stopp, de politiker som har stått upp och talat om att vi borde öppna våra hjärtan, samtidigt som socialarbetare, sjukvårdspersonal och blåljuspersonal går på knäna.
Herr talman! Det handlar om lagar som har beslutats i denna kammare, lagar som genom ingrepp på den kommunala självstyrelsen fråntagit kommuner och landsting deras makt att själva sätta stopp. Det är dessa lagar som har möjliggjort denna drastiska omdaning av vårt samhälle.
Sverigedemokraterna vill återföra makten till kommunerna. Vi menar att regeringen här och nu måste inleda en process med att omförhandla de svenska villkoren för Sveriges medlemskap i EU, så att svenska kommuner och landsting helt slipper att styras från Bryssel.
Regeringen måste också komma med konkreta förslag på hur den kommunala självstyrelsen kan stärkas i dessa avseenden och hur makten faktiskt kan börja återföras till kommunerna.
I vår motion lyfter vi också fram problemet med tomma stolar och politiska vildar. Tomma stolar är inte bara en förlust för det politiska partiet, utan framför allt är det en förlust för väljarna som i praktiken inte får utdelning för sina röster.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny kommunallag och Kommunala och regionala frågor
Argumenten mot att låta partierna tillföra kandidater efter ett val på sina erhållna mandat är ofta att det är partiernas ansvar att se till att det finns ersättare som är beredda att träda in. Men det är knappast någon hemlighet att detta inte är möjligt i alla situationer.
Samtidigt är det ett samhällsproblem att intresset för att engagera sig i politiska partier under lång tid faktiskt har varit i dalande.
Genom att öppna för att låta partierna mellan val tillföra kandidater till fullmäktige skulle riskerna med tomma stolar minskas avsevärt, samtidigt som väljarna skulle garanteras att deras röster faktiskt kommer att ge utdelning och räknas.
Sverigedemokraterna vill också knyta mandaten tydligare till de politiska partierna. Politiska vildar ska därför, under förutsättning att de inte är personkryssade, kunna bli av med sitt uppdrag i såväl fullmäktige som i nämnder, styrelser, bolag och stiftelser.
Personer som har blivit tillsatta exempelvis som kommunalråd eller som givits uppdrag i nämnder, styrelser och bolag ska kunna avsättas om vederbörande inte längre åtnjuter partigruppens förtroende.
Sverigedemokraterna föreslår också en rättvisare fördelning av partistöd och politiska tjänster.
I praktiken har lydelsen, stödet får inte utformas så att det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti, fått ringa betydelse för det praktiska utfallet.
I propositionen står det att hänsyn även ska tas till tillhandahållande av fria lokaler och annan kostnadsservice, samtidigt som det inte medför några krav på att det ska sättas en prislapp på dessa förmåner.
Utgångspunkten måste vara att det ekonomiska partistödet är så rättvist fördelat som möjligt, och eventuellt också i högre grad kopplat till såväl politiska tjänster som kontorslokaler och dylikt.
Om ett parti exempelvis har tillgång till rådstjänst, politisk sekreterare och kontorslokaler borde samma parti rimligtvis inte erhålla ett lika stort kontant partibidrag som det parti som inte har erhållit samma förmåner.
De politiska tjänsterna har tyvärr blivit en handelsvara i de olika kommun- och regionfullmäktigeförsamlingarna runt om i landet.
Reglerna bör därför utformas så att det inte heller i praktiken ska vara möjligt att missgynna eller gynna något enskilt politiskt parti.
Exempelvis skulle de politiska tjänsterna kunna fördelas mer rättvist genom att de striktare knyts till det enskilda partiets mandat, samtidigt som man tar bort höga trösklar som i praktiken innebär att det blir oproportionerligt stora skillnader mellan partier vilkas mandat egentligen skiljer sig högst marginellt.
Herr talman! En viktig princip är att de politiska partier som har blivit invalda i fullmäktige också ges en så god insyn som möjligt, så att de ges möjlighet att bli delaktiga i det politiska arbetet.
I praktiken handlar det, utöver det som jag tidigare har nämnt om partistöd och politiska tjänster, också om att kunna delta i nämndernas och styrelsens arbete.
Tyvärr finns det exempel på kommuner som efter att valresultatet är klarlagt har minskat antalet platser i såväl nämnder som styrelser enbart för att hålla vissa partier borta från insyn. Ett sådant agerande är i grunden naturligtvis helt odemokratiskt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny kommunallag och Kommunala och regionala frågor
Genom nuvarande lagförslag finns det fortsatt stor risk för att en majoritet genom ändringar av antalet platser i nämnder och styrelser efter ett val, minimerar inflytandet från ett eller flera partier.
Det bör även i detta avseende finnas någon form av minoritetsskydd för att säkerställa en så stor insyn som möjligt även för de partier som hamnar utanför en valteknisk samverkan.
Utöver de förslag som nu nämnts vill Sverigedemokraterna även införa möjligheten till en lokal misstroendeförklaring. Möjlighet till misstroendeförklaring finns som bekant här i riksdagen. Vår mening är att samma möjlighet ska finnas i våra kommuner och landsting.
Min uppfattning är att det är de styrande partierna som har ett ansvar för att deras politik tolereras av en majoritet. Har man inte stöd får man helt enkelt sätta sig vid förhandlingsbordet med övriga partier i fullmäktige och inte ge sig förrän man har kommit fram till en lösning som en majoritet kan acceptera.
Herr talman! Sverigedemokraterna vill stärka demokratin i flera avseenden. Ett sätt att göra det är att underlätta för invånarna i en kommun eller i ett län att få till stånd en lokal folkomröstning.
Kraven för detta är enligt vår mening i dag alldeles för högt ställda. Det är rimligt att sänka gränsen för hur stor andel av en kommuns eller en regions invånare som behöver underteckna för att man ska få till stånd en folkomröstning, det som i lagen benämns som folkinitiativ.
Det vore samtidigt rimligt att utreda andra möjligheter än de som föreskrivs i dag och som i praktiken innebär att namninsamlingarna måste ske manuellt på papper. Exempelvis skulle kommunerna kunna upplåta en teknisk plattform för att möjliggöra digitala namninsamlingar, där legitimering med hjälp av bank-id skulle kunna vara en möjlighet.
Herr talman! Snart kommer riksdagen att högtidlighålla och fira 100 år av demokrati i Sverige. Den kommunala självstyrelsen är faktiskt äldre än så, men den utgör ändå en hörnsten i en fungerande demokrati.
När folket och makten glider isär vill Sverigedemokraterna göra halt. Vi vill flytta tillbaka makten till kommunerna och till befolkningen. Vi vill göra det politiska systemet i våra kommuner och landsting rättvisare, och vi vill stärka makten för människor att påverka när de folkvalda politikerna kanske sviker.
Herr talman! Sverigedemokraterna vill stärka demokratin på riktigt.
(Applåder)
I detta anförande instämde Fredrik Eriksson (SD).