Nya utstationeringsregler

Betänkande 2016/17:AU9

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
26 april 2017

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Lex Laval rivs upp (AU9)

Svenska fackförbund ska ges rätt att ta till stridsåtgärder mot arbetsplatser med utländsk arbetskraft som inte tecknat ett svenskt kollektivavtal. Arbetstagare som kommer till Sverige för att arbeta här under en begränsad tid ska genom detta få bättre arbetsvillkor. Det föreslår regeringen som vill göra ändringar i utstationeringslagen, den lag som innehåller bestämmelser om vad som gäller när ett utländskt företag skickar personal till Sverige för att tillfälligt arbeta här.

Därmed ändras den så kallade lex Laval som infördes 2010 i utstationeringslagen efter en dom från EU-domstolen om hur fackförbundet Byggnads agerat mot det lettiska företaget Laval un Partneri Ltd.

Dessutom anpassas utstationeringslagen till det så kallade tillämpningsdirektivet. Direktivet innehåller bland annat åtgärder för att förhindra att arbetsgivare kringgår regler om skydd för arbetstagarnas villkor.

Riksdagen sa ja till förslaget och till att de nya reglerna börjar gälla den 1 juni 2017.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2017-03-16
Justering: 2017-04-20
Trycklov: 2017-04-21
Reservationer: 2
Betänkande 2016/17:AU9

Alla beredningar i utskottet

2017-03-16

Lex Laval kan rivas upp (AU9)

Svenska fackförbund ska ges rätt att ta till stridsåtgärder mot arbetsplatser med utländsk arbetskraft som inte tecknat ett svenskt kollektivavtal. Arbetstagare som kommer till Sverige för att arbeta här under en begränsad tid ska genom detta få bättre arbetsvillkor. Det föreslår regeringen som vill göra ändringar i utstationeringslagen, den lag som innehåller bestämmelser om vad som gäller när ett utländskt företag skickar personal till Sverige för att tillfälligt arbeta här.

Därmed ändras den så kallade lex Laval som infördes 2010 i utstationeringslagen efter en dom från EU-domstolen om hur fackförbundet Byggnads agerat mot det lettiska företaget Laval un Partneri Ltd.

Dessutom anpassas utstationeringslagen till det så kallade tillämpningsdirektivet. Direktivet innehåller bland annat åtgärder för att förhindra att arbetsgivare kringgår regler om skydd för arbetstagarnas villkor.

Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till förslaget och till att de nya reglerna börjar gälla den 1 juni 2017.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2017-04-25
Debatt i kammaren: 2017-04-26
Stillbild från Debatt om förslag 2016/17:AU9, Nya utstationeringsregler

Debatt om förslag 2016/17:AU9

Webb-tv: Nya utstationeringsregler

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Jessika Roswall (M)

Herr ålderspresident! Vi ska i dag debattera regeringens proposition om nya utstationeringsregler. En hel del av förslagen är relaterade till regler genom EU-direktiv. Jag tänker inte ta upp dem i debatten utan koncentrera mig på de frågor där vi i Alliansen tillsammans med många remissinstanser anser att förslagen leder fel.

Låt mig börja med att säga något om utstationering. Finns det något värde med det? Det sker ca 40 000 utstationeringar varje år i Sverige. Merparten av dem sker i byggsektorn; det vet vi. Enligt beräkningar är det samhällsekonomiska värdet av utstationering i Sverige ca 4,1 miljarder kronor per år. Ungefär hälften av det härrör från byggsektorn.

Varje dag kan vi läsa om att vi behöver bygga fler bostäder och mer infrastruktur. Utgångspunkten i den här debatten bör alltså vara att efterfrågan på arbetskraft inom framför allt bostadsbyggandet kommer att vara stor under många år och att det finns viktiga värden i ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

Vad gäller propositionen har vi i Alliansen ett flertal invändningar. Jag börjar med den övergripande invändningen som Lagrådet varit väldigt tydligt med: Var finns utredningen som stöder att dessa regler gör tillämpningen mer effektiv och ändamålsenlig? I propositionen anförs det ett flertal gånger, men Lagrådet är extremt tydligt och hänvisar till och med till regeringsformen när man säger att lagen inte uppfyller de syften som den sägs uppfylla. De flesta av oss tycker att det är en rimlig utgångspunkt att ha ett syfte och kunna bevisa att det behövs, men det är någonting som regeringen uppenbarligen helt struntar i.

Vi i Alliansen anser att den nuvarande lagstiftningen fungerar väl och att det i avsaknad av faktiska argument från regeringen eller en utredning är oklokt att göra några förändringar. Man måste då fråga sig vad det egentliga motivet är bakom regeringens förslag.

Liksom många remissinstanser menar vi att regeringens förslag går för långt. Avsikten med lex Laval och bevisregeln var att bevara den svenska arbetsmarknadsmodellen samtidigt som man slog vakt om den fria rörligheten och uppfyllde EU-domstolens krav.

De regler som gällt fram till nu innebär att facken haft möjlighet att vidta stridsåtgärder för att säkra efterlevnaden av villkor inom den hårda kärnan i ett svenskt centralt branschavtal. Det kan gälla exempelvis minimilön, arbetstid och semester. Men fackföreningarna måste ta hänsyn till att arbetstagarna redan kan ha villkor som uppfyller kraven, till exempel genom ett utländskt kollektivavtal.

Dessutom finns det möjligheter för utstationerande arbetsgivare att freda sig enligt bevisregeln genom att visa att man uppfyller de krav som ställs. Det innebär att arbetsgivaren ska ha visat att det är ställt utom rimligt tvivel att sjysta villkor tillämpas.

Med regeringens förslag kommer facket att kunna vidta stridsåtgärder och kräva kollektivavtal av varje företag som kommer hit - även om de uppfyller minimivillkor eller till och med går längre. Givet att de flesta utstationeringar sker under kort tid - enbart några månader - kan såklart ett kollektivavtal och de skyldigheter som följer av detta med förhandlingar och annat upplevas som betungande. Det kanske rent av gör att vissa företag väljer att inte komma hit. Det, menar vi, är inte någonting som Sverige behöver. Liksom flertalet remissinstanser tycker vi också att det här strider mot EU-rättens principer om proportionalitet och ömsesidigt erkännande.

Förslaget riskerar dessutom att vara konfliktdrivande, vilket regeringen har fått påtalat för sig men struntat i. Jag tänker på det att om en arbetsgivare sluter kollektivavtal frivilligt gäller kollektivavtalet i alla delar. Men om en arbetsgivare väljer att avvakta, blir varslad om stridsåtgärd och då tecknar avtal, då gäller en annan typ av kollektivavtal med begränsade skyldigheter. Vad är det för logik, och hur kan man påstå att det blir mer effektivt och ändamålsenligt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Det sista jag vill lyfta fram är det här med transparens. Grunden inom EU är samarbete och den fria rörligheten av varor, tjänster och arbetskraft. Som jag sa inledningsvis är det värdefullt - till och med nödvändigt - för Sverige med rörlighet på arbetsmarknaden, och utstationeringen ger samhällsekonomiska vinster för Sverige.

Men för att utstationerande företag ska vilja och kunna verka i Sverige måste de veta vad som krävs av dem, och för att utländska arbetstagare ska känna till sina rättigheter måste de kunna ta del av gällande kollektivavtal. Regler om detta har funnits sedan lex Laval infördes, men vi kan konstatera att de inte efterföljs av arbetstagarorganisationerna. Till dags dato är det ett fåtal - jag upprepar: ett fåtal - kollektivavtal som har lämnats in till Arbetsmiljöverket. Det är därför obegripligt och oacceptabelt att regeringen inte följer upp detta med någon sorts lagstiftning som ökar transparensen. Konkret innebär detta att med de nya reglerna kan en arbetstagarorganisation vidta stridsåtgärder, men arbetsgivaren kan ha saknat tillgång till det kollektivavtal man ska följa. Det är inte en balanserad lagstiftning.

Sammanfattningsvis, herr ålderspresident, vill jag säga att det är viktigt att det finns goda villkor för den som kommer hit och arbetar. Därför är det bra att delar av tillämpningsdirektivet nu genomförs. Det går att förbättra regelverket utan att försvåra för de företag som kommer hit. Men jag anser att det är anmärkningsvärt att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna driver igenom de här förslagen, som verkar drivas mer av protektionism än av ett genuint intresse för dem som vill verka och arbeta här.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)


Anf. 2 Annika Qarlsson (C)

Herr ålderspresident! För knappt 70 år sedan låg Europa i ruiner. Min mamma hade just slutat skolan. Så sent som på 90-talet rådde fullskaligt krig i forna Jugoslavien, och ett splittrat Europa stod maktlöst inför ett folkmord.

I grunden för EU-samarbetet finns att aldrig behöva återuppleva ett krig på den europeiska kontinenten. Vi har handel, kontakter och rörlighet som verktyg. I detta samarbete har vi gjort det möjligt för individer att arbeta, bo, studera och röra sig fritt över den kontinent som tidigare präglades av krig och gränshinder. Det är en av grundpelarna. Genom att knyta varandra närmare och vara beroende av varandra bygger vi in förutsättningar för fred men också för tillväxt och utveckling. Genom EU tar vi i dag ett gemensamt ansvar för att fortsätta säkra fred, demokrati och tillväxt.

Med gemensamma spelregler har vi skapat viktiga värden genom åren. Men det finns också många avvägningar och konflikter mellan nationell suveränitet i olika frågor och de EU-gemensamma lagarna. Det är konflikter som vi har hanterat och har att hantera fortlöpande. Dagens ärende är ett sådant ärende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Efter en mycket uppmärksammad konflikt mellan ett lettiskt byggföretag och Byggnads 2004-2005 slog EU-domstolen fast att Byggnads blockad mot Lavals skolbygge i Vaxholm stred mot EU:s lagstiftning. Det dömdes till det lettiska byggföretagets fördel. En utredning och en ny lag, lex Laval, senare har vi haft ett annat läge under ett flertal år. Avsikten med lex Laval var att bevara den svenska arbetsmarknadsmodellen i grunden och samtidigt slå vakt om den fria rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden.

Herr ålderspresident! Regeringen har nu i propositionen Nya utstationeringsregler lagt fram förslag som bland annat innebär att lex Laval rivs upp. Regeringen uppger att avsikten med förslaget är att skydda utstationerade arbetstagare och motverka illojal konkurrens - detta trots att regeringen inte kunnat visa några allvarliga brister med nuvarande ordning. Lagrådet skriver i sitt yttrande att "ingen systematisk utvärdering av lex Laval och inga preciserade brister i gällande rätt anges som skäl till lagförslagen", trots flera utredningar.

Centerpartiet och Alliansen har under arbetets gång kritiserat kraven på särskilt kollektivavtal för utstationerade. Att bevisregeln i lex Laval slopas innebär att stridsåtgärder nu kan vidtas även om minimivillkoren i den så kallade hårda kärnan är uppfyllda, enbart för att uppnå just ett utstationeringskollektivavtal. En utstationerande arbetsgivare kommer därmed inte att kunna freda sig mot stridsåtgärder. Det blir i praktiken tvingande att teckna avtal.

Med Sveriges mindre stolta historia av blockad och skanderande av "go home" i Vaxholm kommer denna rättighet mot företag som följer alla regler självklart göra att många företag från andra länder väljer att inte komma hit. Att slopa bevisregeln är dessutom med stor sannolikhet oförenligt med EU-rättens principer om proportionalitet och ömsesidigt erkännande.

En av orsakerna som förts fram från facken är möjligheten att kontrollera att uppgifterna som lämnas är korrekta. Det föreslås en särskild bestämmelse om vilka dokument, anställningsavtal och lönespecifikationer som facket ska kunna begära ut för att säkerställa att minimivillkoren i den så kallade hårda kärnan uppfylls.

Men den möjligheten finns redan. Arbetsgivare som utstationerar måste anmäla en kontaktperson som ska kunna tillhandahålla handlingar som visar att kraven i lagen är uppfyllda. I förarbetena nämns som exempel på sådana handlingar anställningsavtal som visar att arbetstagarna har villkor som är minst lika förmånliga som minimivillkoren enligt ett svenskt kollektivavtal. Man inför alltså något som det redan finns möjlighet att göra.

Även bevisregeln syftar till just detta. Bevisregeln är enligt vår mening generös på så sätt att den ger långtgående möjligheter för arbetstagarorganisationer att vidta stridsåtgärder, så länge en utstationerande arbetsgivare inte visar att de utstationerade arbetstagarna i allt väsentligt har lika goda villkor som svenska arbetstagare inom det aktuella avtalsområdet. Det är därför oklart hur regeringen menar att kontrollmöjligheterna för arbetstagarorganisationerna förbättras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Regeringen föreslår vidare att förbudet mot stridsåtgärder i utstationeringssituationer i fortsättningen endast ska gälla när den utstationerande arbetsgivaren är etablerad inom EES eller Schweiz. Utländska företag som verkar tillfälligt i Sverige skulle särbehandlas på grund av sin nationalitet. När lex Laval infördes bedömde alliansregeringen att särbehandling på grund av nationalitet är olämpligt om det inte finns starka sakliga skäl. Det tycker vi fortfarande.

Att säkerställa goda villkor för dem som jobbar i Sverige är en självklarhet för oss, men vi menar att de förslag som nu läggs fram styrs mer av protektionism än av omsorg om dem som kommit hit för att arbeta. Förslaget riskerar att hämma rörligheten inom EU och att stå i strid med EU-rätten.

För att underlätta för utstationerande företag att göra rätt och för utstationerade arbetstagare att ta till vara sina rättigheter är det viktigt att dessa vet vad som gäller på svensk arbetsmarknad. Svenska kollektivavtalsvillkor måste därför vara lättillgängliga. Med lex Laval reglerades att arbetstagarorganisationer ska ge in kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket. Det är väldigt få som lämnats in. Därför anser vi från allianspartiernas sida att sanktionsmöjligheter bör kopplas till kravet.

Att regeringen inte lägger fram några förslag som på allvar förbättrar transparensen är märkligt. Detta innebär i princip att en arbetstagarorganisation enligt de svenska reglerna kan vidta stridsåtgärder för att uppnå villkor som den utstationerande arbetsgivaren faktiskt inte fått kännedom om.

Herr ålderspresident! Regeringen vill alltså göra det möjligt att vidta stridsåtgärder mot företag trots att de uppfyller kraven. Utstationerande företag tvingas teckna dessa särskilda kollektivavtal. Det är ett stort avsteg från den svenska modellen.

Möjligheter till kontroller av om uppgifter stämmer införs, vilket redan finns enligt lex Laval. Regeringen visar på stor handlingskraft genom att slå in öppna dörrar.

Regeringen och majoriteten bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna inför särbehandling av företag beroende på nationalitet. Man säger sig vilja ha rörlighet men lagstiftar mot det. Detta är grova avsteg hos socialdemokrater och miljöpartister från tidigare principer som den svenska modellen, särbehandling beroende på nationalitet och fri rörlighet.

Centerpartiet tillsammans med Alliansen anser att detta är mycket olyckligt. Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)


Anf. 3 Ali Esbati (V)

Herr ålderspresident! Det är glädjande att vi står här och kan debattera en proposition som äntligen ligger på riksdagens bord. Nu kan vi äntligen få till stånd en lagändring som utvidgar möjligheterna att uppnå kollektivavtal i Sverige för utstationerade arbetstagare, ytterst med stöd av konfliktåtgärder. Det är viktigt och mycket välkommet.

Det här är förstås, som jag återkommer till, inte något som kommer att eller kan få bort all exploatering av utländska arbetare och därmed inte heller det stora tryck som den svenska arbetsmarknadsmodellen utsätts för genom en kombination av marknadsliberala EU-regler, inhemska kapitalintressens framflyttade positioner och stor ojämlikhet både i och utanför vårt land. Men det är ett viktigt och verkligt steg framåt jämfört med nuvarande lagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Herr ålderspresident! Alla som arbetar i Sverige ska garanteras rimliga löne- och arbetsvillkor. Det viktigaste instrumentet för att uppnå detta är kollektivavtalet. Dess funktion är i grunden att hindra osund konkurrens. Arbetstagare ska inte tvingas tävla om arbetstillfällen genom att bjuda under varandra i fråga om lön och arbetsvillkor, och seriösa företag ska inte konkurreras ut av företag som pressar priser genom oacceptabla villkor för arbetstagarna.

Samtidigt ger kollektivavtalen en hög grad av flexibilitet när det gäller att reglera förhållandena på arbetsmarknaden. Regering och riksdag behöver inte ge sig in och detaljreglera än den ena, än den andra branschen, och dynamiken inom sinsemellan väldigt olika näringar kan kombineras med behovet av viss stabilitet och trygghet för dem som gör jobbet. Detta är något som kan komma till stånd om parterna är relativt välorganiserade och om det finns välfungerande regler för både samförstånd och konflikt.

Herr ålderspresident! Förhandlingsrätten, rätten att fritt teckna kollektivavtal och konflikträtten utgör grundläggande fri- och rättigheter. De är också förutsättningar för att det svenska kollektivavtalssystemet ska kunna fungera och stärkas. Det är mot den bakgrunden man ska se det principiella och det dramatiska med den så kallade Lavaldomen och de ändringar i svensk lag som infördes därefter - det som har kommit att kallas för lex Laval.

Förkortat kan vi säga att de svenska fackförbunden Byggnads och Elektrikerna vid årsskiftet 2004/05 gjorde det som är en grundläggande facklig uppgift, nämligen krävde av bolaget Laval un Partneri att man i samband med ett bygge i Vaxholm skulle teckna ett svenskt kollektivavtal. Detta ville bolaget inte göra, och facken tog då till konfliktåtgärder.

Bolaget klagade rättsligt mot detta, och de svenska arbetsköparorganisationernas jurister hjälpte senare till att driva fallet vidare. När det efter en del turer kom ett beslut i EU-domstolen som gick emot de svenska facken var det inte bara ett slag mot den svenska modellen utan också något som skapade stor juridisk och facklig debatt i hela Europa.

När den tidigare högerregeringen sedan skulle implementera det nya rättsläge som uppkommit genom domen i svensk rätt gick man dessutom längre än vad EU-rätten krävde. Det var vår bedömning då, och det har varit vår uppfattning alltsedan dess. Vi har absolut inte varit ensamma om det heller. Det är något som har påpekats i både svensk och internationell debatt.

Riksdagen kom 2011 med ett tillkännagivande till den tidigare regeringen om att "överväga vilka lagändringar som krävs för att värna den svenska modellen i ett internationellt perspektiv". Sedan dess har Lavallagen fått kritik såväl inom ILO-systemet som i Europarådets kommitté för mänskliga rättigheter.

Ett problematiskt nyckelmoment i den nu gällande lagen är den så kallade bevisregeln, alltså ett förbud mot att vidta stridsåtgärder om arbetsgivaren menar sig ha visat att man följer minimiregler i ett kollektivavtal någonstans. Den föreslås ändras i och med den proposition som nu har lagts fram för riksdagen. Det görs genom att man säger att det alltid blir tillåtet att ta till stridsåtgärder, om än för att uppnå ett slags bantad variant av ett fullvärdigt svenskt kollektivavtal, om det skulle komma dithän.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

På så sätt håller sig lagen tydligt inom ramen för EU-rätten, samtidigt som vissa av de alltför långtgående inskränkningar av de grundläggande fackliga rättigheterna som nuvarande lagstiftning innebär tas bort.

Det förbud mot att vidta stridsåtgärder som infördes genom lex Laval tas bort. Detta kommer att öka möjligheterna att teckna kollektivavtal i syfte att slå vakt om utstationerade arbetstagares löner och arbetsvillkor. Det är också något som implementerar det så kallade tillämpningsdirektivet, som i praktiken är ett sätt att möta de problem som långt fler än vi i Sverige har kunnat se med dumpning av löner och arbetsvillkor på grund av EU-domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet. Det blir helt enkelt lättare att hävda den centrala principen om lika lön för lika arbete i Sverige, något som tycks ha retat våra borgerliga kamrater här.

Som jag sa inledningsvis välkomnar Vänsterpartiet alltså propositionen, men det finns flera punkter där vi menar att regelverket kunde ha förbättrats ytterligare. Det har vi framfört i en följdmotion, och därför yrkar jag också bifall till vår reservation, reservation 2.

Jag ska kort redogöra för våra fyra förslag.

För det första: I de fall parterna frivilligt kommer överens om ett svenskt kollektivavtal gäller det i sin helhet, alltså inte bara i den variant som bantats till den så kallade hårda kärnan. Men enligt lagförslaget ska som avtal med begränsade rättsverkningar räknas också sådana kollektivavtal som har slutits som följd av stridsåtgärd eller varsel om en sådan åtgärd. Det sista menar vi är olyckligt. Referensen till den så kallade hårda kärnan är ett nödvändigt ont för att hålla sig till EU-rätten. Men det är viktigt att de gråzoner som finns i förhållande till EU-rätten kan prövas av svensk lagstiftning i rimliga avseenden. Med den konstruktion som regeringen föreslagit uppstår, menar vi, en risk för att arbetsgivare kan välja att säga nej till en samförståndslösning om de garanteras ett för dem betydligt mer fördelaktigt avtal. Detta är inte bra, och det kan till och med bli konfliktdrivande, vilket en del har påpekat i remissbehandlingen. Vi menar därför att formuleringen om varsel borde strykas i lagförslaget.

För det andra: Enligt förslaget ska information om villkor som motsvarar den så kallade hårda kärnan i kollektivavtal ska ges in till Arbetsmiljöverket av arbetstagarorganisationer, och denna skyldighet ska vara mer långtgående än i tidigare lagstiftning. Det skäl som anförs är att sådana avtalsvillkor hittills inkommit i mycket liten omfattning. Vänsterpartiet anser dock att den skyldighet för facken som föreslås är för omfattande. Den kontaktfunktion som föreslås för att bistå med det informationsunderlag som är nödvändigt bör räcka. Framför allt är det onödigt att facken förväntas bistå Arbetsmiljöverket med avtalsvillkor även i branscher där utstationering inte är en särskilt relevant problemställning och i situationer där konflikter inte väntas. Vänsterpartiet menar att det här är en alltför långtgående reglering som dessutom inskränker avtalsbärande parters autonomi på ett sätt som inte är ändamålsenligt. Vi vill därför bara ha kravet att lämna in avtalsvillkoren i de fall facklig organisation avser att vidta konfliktåtgärder eller varslar om konflikt.

För det tredje: Oavsett hur man reglerar detta med inlämnande av avtalskrav borde regeringen inom en snar och förutbestämd framtid utvärdera den här modellen. Kanske det görs ändå. Vi får se.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

För det fjärde: I propositionen finns det förslag om att arbetsgivaren ska kunna bli skadeståndsskyldig gentemot en enskild arbetstagare ifall det förekommer brott mot det så kallade repressalieförbudet, alltså att man straffas för att ha försökt tillvarata sina rättigheter som arbetstagare. Det är bra. Men vi vill också att detta kompletteras med en ogiltighetspåföljd. Om exempelvis en arbetsgivare har gett någon sparken på denna felaktiga grund ska avskedet inte gälla.

Herr ålderspresident! Det var ganska detaljerade och kanske lite tekniska frågeställningar här. Men jag vill understryka att den här frågan ytterst handlar om vilken sorts arbetsmarknad och därmed vilken sorts samhällsmodell vi ska ha. Att slå vakt om lika lön för lika arbete i Sverige är en uppgift som har försvårats av lex Laval. Och det är ganska talande att se hur de tidigare regeringspartierna, som i regeringsställning ofta lät påskina att man ville försvara den svenska modellen mot EU:s klåfingrighet, i dag helt vill avslå de förbättringar som regeringen föreslår. Detta visar hur EU:s juridiska apparat kan användas och har använts. Det är politiskt mer kostsamt att angripa arbetstagarnas rättigheter rakt på. Det är lättare att gömma sig bakom svårtolkade beslut i Strasbourg och Bryssel.

Detta sätter också fingret på ett olöst grundproblem som har göra med EU som sådant. I det här fallet utkristalliseras en motsättning mellan EU-rätten och Sveriges övriga internationella åtaganden gällande rätten att kollektivt ta strid för sina rättigheter som arbetstagare. Det är just det här som ligger till grund för kritiken från de tidigare nämnda ILO- och Europarådsinstanserna.

Den problematiken kan inte lösas på annat sätt än genom förändringar på EU-nivå, och den löses därmed inte heller inom ramen för denna proposition. Utstationeringsdirektivet måste ändras, så att det blir ett minimidirektiv, inte som i dag ett slags maximidirektiv. Det är också nödvändigt att Sverige inom EU tar sitt ansvar och verkar för ett juridiskt bindande socialt protokoll som innebär att de grundläggande rättigheterna inte får underordnas de ekonomiska friheterna.

Herr ålderspresident! Vi ser återkommande påminnelser om problemen med att upprätthålla arbetstagarnas sociala och fackliga rättigheter i mötet med EU:s marknadsliberala fundament. Det krävs grundläggande förändringar för att inte arbetet för att upprätthålla den svenska arbetsmarknadsmodellen ska behöva ske i ständig uppförsbacke. Detta är ett kärnproblem med det svenska EU-medlemskapet och med EU som sådant.

Samtidigt har Vänsterpartiet alltsedan Sveriges inträde i EU arbetat hårt för förslag som kan förbättra faktiska lagar och regler inom de ramar som följer med EU:s konstruktion och också pressar på de ramarna. Det gör vi också nu.

Jag vill till sist passa på att deklarera att i det fall vår reservation med våra utmärkta förslag till förbättringar ändå skulle röstas ned, avser vi att rösta för utskottets förslag att bifalla propositionen, eftersom vi tycker att den utgör ett viktigt steg framåt och eftersom vi med emfas motsätter oss den borgerliga reservationen under samma punkt.


Anf. 4 Fredrik Malm (L)

Herr ålderspresident! Go home, go home! Så ropade Byggnads funktionärer till de lettiska arbetarna vid företaget Laval un Partneri när de kom till jobbet kl. 7 på morgonen i december 2004.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

"De försökte ställa sig i vägen så att vi inte skulle komma fram med bilen. När föraren gick ur bilen så lyckades han nästan inte ta sig tillbaka in igen. Torgny Johansson (Byggettans ordförande) försökte att hålla för dörren. Sedan slog han till på rutan där jag satt. - - - Alla skrek och ropade när vi gick förbi. Det var väldigt obehagligt." Det berättar Elsa Ligere, projektkoordinator för Laval un Partneri, för Svenska Dagbladet, som skrev om händelsen.

Byggnads och Elektrikerna, två av LO:s mest protektionistiska förbund, dömdes av Arbetsdomstolen att betala över en halv miljon kronor i böter till Laval. Men det spelade inte så stor roll eftersom LO redan hade drivit företaget i Vaxholm i konkurs.

Konflikten i Vaxholm handlar i grund och botten om att den svenska lagstiftningen och Europeiska unionens regelverk, EU-rätten, inte är helt kompatibla. I Sverige har vi valt att hantera detta genom en kompromiss, alltså lex Laval. Lex Laval är en bra kompromiss, som både motverkar osjysta villkor och tryggar det svenska kollektivavtalssystemet. Alternativet hade varit att fortsätta agera i strid med EU-rätten eller att överge den svenska kollektivavtalsmodellen. Men vi vill förstås inget av detta.

Detta, herr ålderspresident, räcker dock inte för de mest protektionistiska delarna av LO, som vägrar att acceptera den här kompromissen. Vad regeringen nu gör är att helt gå den protektionistiska delen av LO:s ärenden och riva upp lex Laval. Risken är då att svensk lagstiftning och kollektivavtalssystemet återigen kommer att krocka med EU-rätten så fort en ny konflikt motsvarande Vaxholm äger rum. På sikt kan detta också hota den svenska modellen. Jag vet inte om det är så klokt av Ylva Johansson att gå Byggnads ärenden när detta riskerar att skada den svenska arbetsmarknadsmodellen.

En rimlig fråga att ställa sig är om löneutvecklingen för byggnadsarbetare i Sverige har varit sämre än för andra grupper de senaste tio åren. Och svaret på den frågan är entydigt nej: Det har inte skett någon lönedumpning, vilket facket hade befarat.

Det finns inte några verkliga problem som Ylva Johansson har att lösa i detta, annat än att hålla sin egen interna protektionistiska partiopinion på gott humör. Då är det förstås helt logiskt att Ylva Johansson gör detta tillsammans med de mest protektionistiska partierna i riksdagen, nämligen Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Däremot riskerar detta att skapa verkliga problem så fort vi får ett nytt rättsfall efter att Byggnads har stått och vrålat "go home" mot europeiska arbetare vid någon annan byggarbetsplats.

Vi ser nu attacker på öppenhet, friare handel och fri rörlighet för arbetskraft. Vi ser de attackerna runt om i världen, inte minst med Trumpadministrationen i USA. Att riva upp lex Laval ligger i linje med den politik och den retorik som Donald Trump företräder och som brexitkampanjen i Storbritannien i stort sett helt och hållet byggde på, med ständiga påhopp på polska byggarbetare, och med en rad andra protektionistiska krafter i världen.

Det är protektionistisk vänsterpopulism och protektionistisk högerpopulism som går hand i hand, med målet att göra det svårare för företag från andra länder att komma hit till Sverige. Det är därför nödvändigt, herr ålderspresident, att gång på gång påpeka: Öppenhet är inte något hinder för en god samhällsutveckling. Öppenhet är inte något hinder för en bra välståndsutveckling. Öppenhet är en förutsättning för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Jag vill yrka bifall till den alliansgemensamma reservationen nr 1.

(Applåder)


Anf. 5 Ali Esbati (V)

Herr ålderspresident! Fredrik Malm har ganska ofta svårt att hålla tillbaka det förakt som han uppenbarligen känner för arbetstagarorganisationer och fackliga organisationer när de försöker göra det som är deras viktiga uppgift, nämligen upprätthålla lika lön för lika arbete. Det kommer fram i tid och otid, nästan oavsett vad man debatterar.

Nu kanske det är mer begripligt att Fredrik Malm kommer att tänka på sin antipati mot de fackliga organisationerna, när vi diskuterar facket, så att säga. Men det är ändå viktigt att fråga Fredrik Malm om något som inte blev helt tydligt: Varför är Fredrik Malm motståndare till lika lön för lika arbete på svensk arbetsmarknad? Varför ska det finnas större möjligheter att behandla arbetare från utlandet sämre när de arbetar i Sverige, till exempel på ett bygge eller i något annat sammanhang?


Anf. 6 Fredrik Malm (L)

Herr ålderspresident! Vad som nu sker är att regeringen vill riva upp lex Laval - Ali Esbati är mycket glad över detta. Det innebär att man frångår en kompromiss som innebär att vi tryggar sjysta villkor på svensk arbetsmarknad och den svenska kollektivavtalsmodellen och också gör den förenlig med EU:s regelverk, med EU-rätten.

Ali Esbati vill inte ens vara med i EU, tror jag. Då är det inte så konstigt. Om man är en protektionistisk vänsterpopulist hamnar man i samma fack i fråga om detta som den populistiska protektionistiska högern. Detta är samma politik och retorik som brexitkampanjen bygger på, som Trumpadministrationen bygger på och som Le Pen och en rad andra krafter driver fram.

Detta ser vi här i riksdagen. Det är Ali Esbati, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna som driver igenom detta. Jag tror att det är mycket bekymmersamt för öppenheten och för möjligheten att värna en viktig grundpelare i Europasamarbetet: att faktiskt göra det möjligt för arbetskraft att röra sig över gränserna och arbeta på andra håll.

Man har inte påvisat den lönedumpning som fackförbunden varnar för och så vidare. Jag har inte sett horder av utstationerad arbetskraft stå och demonstrera utanför riksdagen. Jag har inte fått ett enda mejl av någon person som varit utstationerad och som anser sig vara förtryckt. Lagrådet pekar på att regeringen inte ens motiverar sina förslag. Det är väl snarare Ali Esbati som blir svaret skyldig. Varför ska man jaga ut utländsk arbetskraft ur Sverige? Är det att engagera sig? Att arbetare ska förena sig över gränserna är väl det mest klassiska av alla marxistiska slagord. Men det verkar inte spela någon roll just i denna fråga för Ali Esbati.


Anf. 7 Ali Esbati (V)

Herr ålderspresident! Jag har inte personligen konsulterat vare sig Le Pen eller Donald Trump när det gäller vad de anser om den svenska kollektivavtalsmodellen - jag tror inte att de har några starka synpunkter angående det. Jag själv tycker att den är väldigt bra, för den leder till en god utveckling på svensk arbetsmarknad. Och en viktig princip om lika lön för lika arbete kan då hävdas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Jag tror att Fredrik Malm har missförstått begreppet protektionism. Han använder det också i betydelsen att skydda arbetstagares rättigheter när de är i Sverige, oavsett var de kommer ifrån. Den sortens protektionism står jag gärna för, men inte någon protektionism som handlar om att människor inte ska röra sig över gränserna. Det känner Fredrik Malm ganska väl till. Vi kan diskutera frågan om till exempel asylrätt vid något annat tillfälle. Där har vi tyvärr lite olika åsikter i dag.

Men det är ändå intressant att Fredrik Malm pratar om att den nuvarande lösningen är en kompromiss. Ja, det är möjligt att den är en kompromiss mellan viljan att skydda arbetstagare på svensk arbetsmarknad och det förakt, närmast hat, gentemot de fackliga organisationerna som kommer till uttryck i det som Fredrik Malm säger här. Men det är i så fall en dålig kompromiss.

Vi föreslår en bättre kompromiss, som naturligtvis fortfarande håller sig inom ramen för EU-rätten i och med att man måste gå på den hårda kärnan och inte kan kräva ett kollektivavtal som fullt ut har samma rättsverkningar på svensk arbetsmarknad. Men den har ändå den viktiga fördelen att den värnar rätten att alltid ta konflikt för sina rättigheter. Det är en grundläggande mänsklig rättighet som en liberal borde kunna ställa upp på.

Sedan gäller det den marxistiska kritiken om att man ska förena sig över landgränserna. Det är precis det som sker när man hävdar rätten till lika lön för lika arbete i Sverige.


Anf. 8 Fredrik Malm (L)

Herr ålderspresident! Nej, jag förmodar att Ali Esbati inte har konsulterat vare sig Donald Trump eller Marine Le Pen. Han kanske däremot har konsulterat sin vän Nicolás Maduro i Venezuela, vars partimilis just nu åker runt på motorcyklar och skjuter ihjäl civila.

Här någonstans går just nu en rätt tydlig konfliktlinje, herr ålderspresident, i politiken i världen. Den går mellan oss som tror på öppenhet och de krafter som tror på protektionism och inåtvändhet. De krafterna förenar sig nu. Vi ser detta mycket tydligt här i kammaren. Det parti som står längst till vänster och det parti som står längst till höger gör gemensam sak tillsammans med regeringen och LO för att försvåra för utländsk arbetskraft i Sverige. Det är där vi står nu.

Jag säger det ännu en gång: Lex Laval är i grunden en kompromiss mellan den svenska lagstiftningen och EU-rätten, men det är också en kompromiss för att trygga det svenska kollektivavtalssystemet och samtidigt värna öppenheten och den fria rörligheten inom Europeiska unionen. Detta är givetvis någonting som vi från Liberalerna står bakom, för vi tycker att det är viktigt.

Om det finns olika saker som behöver justeras i lagstiftningen är vi öppna för att göra det. Men att riva upp lagstiftningen och helt gå på de mest protektionistiska krafternas linje i Sverige kommer att skapa stora problem för arbetsmarknaden framöver. Och förmodligen får vi nya rättsfall framöver som riskerar att i förlängningen, långsiktigt, underminera den svenska modellen. Det tror jag vore synnerligen problematiskt.


Anf. 9 Désirée Pethrus (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi ett betänkande som berör frågor som har rört upp mycket känslor under ganska många år, trots att det egentligen inte rör så otroligt många människor.

Arbetsmiljöverket rapporterar att 42 697 arbetstagare var utstationerade i Sverige under år 2015. Av dem återfanns 42 procent inom byggindustrin och 23 procent inom tillverkningsindustrin. Vi vet att det fortfarande är stora behov på de områdena. Flertalet kommer från Tyskland och Polen - ungefär var tredje person. Men, herr ålderspresident, varje månad är det bara 7 400 personer som befinner sig i Sverige som utstationerade arbetstagare. Då ska vi jämföra dessa 7 400 med en arbetskraft på 4 ½ miljon personer. Dessutom är de här personerna för det mesta inte utstationerade hela året, utan i snitt en månad per år. Det är alltså en väldigt begränsad andel personer vi talar om.

Vi kristdemokrater värnar den fria rörligheten inom EU, och vi tror att alla tjänar på att man kan arbeta i olika EU-länder. Den gemensamma marknaden är en förutsättning för tillväxt och utveckling av våra länder.

Efter den så kallade Lavaldomen genomförde den förra regeringen, med Alliansen, år 2010 förändringar i lagstiftningen för att förtydliga lagen utifrån EG-domstolens krav i Lavalfallet. Tanken var att slå vakt om den svenska arbetsmarknadsmodellen.

I Lavalfallet framkom det att företaget stämde Byggnads för olovliga stridsåtgärder, och i domen från EU kan man utläsa att Byggnads hade gått för långt. De hade inte rätt att vidta stridsåtgärder under rådande omständigheter. De hade inte tillräckligt på fötterna när det gällde de krav de framförde. Inte heller hade de uttalat kraven tydligt inför det utstationerade företaget. Därför fick alltså Byggnads och även Elektrikerna betala skadestånd.

Herr ålderspresident! Kristdemokraterna värnar den svenska avtalsmodellen på arbetsmarknaden, en modell som bygger på att parterna tar ansvar för lönesättning och andra viktiga frågor. EU-rätten står över svensk lag, vilket innebär att Sverige helt enkelt måste anpassa sig till lagstiftningen i EU-domen. När vi anpassade lagstiftningen behöll vi på det sättet den svenska avtalsmodellen samtidigt som EG-rätten kunde fortsätta.

Herr ålderspresident! När nu den rödgröna regeringen har bestämt sig för att röra om i grytan och lägger fram ett nytt förslag om utstationeringsregler är det nog en ganska vansklig väg man tar in på från regeringens sida genom att riva upp lex Laval.

Flera remissinstanser anser att de föreslagna möjligheterna att kräva ett särskilt kollektivavtal för utstationerade är för långtgående. Att bevisregeln slopas innebär att stridsåtgärder kan vidtas även om minimivillkoren i den så kallade hårda kärnan är uppfyllda och enbart för att just uppnå ett utstationeringskollektivavtal. En utstationerad företagare kommer då inte att kunna freda sig mot stridsåtgärder från facket. Vi tror att en slopad bevisregel sannolikt är oförenlig med EU-rättens principer om proportionalitet och ömsesidigt erkännande.

Ofta talar de rödgröna partierna om att det pågår lönedumpning i Sverige. Men man får inte lönedumpa enligt EU-rätten. Företag måste erbjuda arbetstagare det som man kallar för den hårda kärnan. Det betyder att alla EU-medborgare ska ha vissa självklara rättigheter när man åker mellan olika länder för att arbeta. För dem som utstationeras hit ska man ha avtalsvillkor som andra i likvärdiga yrken har här i Sverige, och det ska motsvara villkoren i ett centralt kollektivavtal. Dessa kollektivavtal antar jag att partierna här inte tycker är lönedumpade, för det är ju de avtal som finns på arbetsmarknaden, och det är det man ska följa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Fackliga stridsåtgärder mot utländska arbetsgivare får enligt vår lagstiftning även fortsättningsvis vidtas för att få till stånd ett kollektivavtal. Att påstå något annat är vilseledande. Men när det gäller stridsåtgärder får man inte, för att inte strida mot EU-rätten, vidta stridsåtgärder mot en utländsk arbetsgivare annat än under vissa förutsättningar.

För det första: De villkor som arbetstagarorganisationen ställer på den utländska arbetsgivaren ska motsvara villkoren i ett centralt branschavtal som tillämpas i Sverige på motsvarande arbetstagare. Transparens och tydlighet ska råda.

För det andra: Villkoren får bara avse krav som kan anses ingå i den så kallade hårda kärnan, det vill säga minimivillkor som man har kommit överens om inom vissa områden och branscher.

För det tredje: EU-rätten säger att arbetstagarorganisationer inte kan tvinga fram ett kollektivavtal om de villkor som de utländska arbetstagarna redan har är förmånligare än det som följer av lag.

De ovan nämnda reglerna ändrar alltså inte förutsättningarna för den svenska arbetsmarknaden. Kollektivavtal är normerande för anställnings- och arbetsvillkor för utstationerade arbetstagare, och det finns restriktioner för stridsåtgärder även i den svenska modellen om det slutits ett kollektivavtal. Då råder nämligen fredsplikt.

År 2004 - jag vet inte om ni kommer ihåg det; många av er var kanske med i politiken redan då - oroades Socialdemokraterna för att anslutningen av nya medlemsländer i EU skulle leda till "social turism". Ni som var med på den tiden kanske kommer ihåg den diskussionen, som gick ut på att människor från de nya medlemsländerna Polen, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Slovenien, Slovakien, Tjeckien, Cypern och Malta skulle flytta till Sverige för att börja utnyttja våra trygghetssystem.

Därför blev vi inte så förvånade när företaget Laval skulle bygga en skola i Vaxholm 2004 och fackliga företrädare ropade det som Fredrik Malm tidigare nämnde: Go home!

Det, herr ålderspresident, var inte okej, och många fackföreningsmänniskor har också beklagat detta uppförande. Samtidigt är det lite samma känsla man får när nu de rödgröna lägger fram ett förslag som det vi debatterar i dag. Vi har en byggboom och vi behöver arbetskraft, men nu krånglar man till det för den fria rörligheten.

Man kan väl säga att de rödgröna uppfyller sina vallöften. De har ju länge velat omförhandla utstationeringsdirektivet till och med med övriga 27 medlemsländer och driver nu på det i EU, något som mycket väl leda till att den svenska kollektivavtalsmodellen hotas.

Herr ålderspresident! Avslutningsvis skulle jag vilja påpeka att Alliansen som sagt var tidigare har utrett frågan om att förbättra och förtydliga. Med hjälp av arbetsmarknadens parter mejslade man fram ett lagförslag som slog vakt om den svenska arbetsmarknadsmodellen och som samtidigt inte strider mot EG-rätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Alla arbetstagarorganisationer, menar vi, borde ha en skyldighet att till Arbetsmiljöverket inge kollektivavtalsvillkor som man kan komma att kräva med stöd av stridsåtgärder, annars bör man få en straffavgift eller sanktion. Det var någonting som en utredare kom fram till för något år sedan, och det är synd att regeringen inte har gått den vägen.

Herr ålderspresident! Det finns 680 kollektivavtal på svensk arbetsmarknad. Ska de utländska företagen hålla reda på 680 kollektivavtal? Det skulle vara intressant att höra hur statsrådet, som snart kommer upp i talarstolen, ser på det. Eller ska vi ha den modell som vi har föreslagit och som är förenlig med EG-rätten, nämligen att man anmäler till Arbetsmiljöverket vad det är för kollektivavtal som man vill ska gälla för utstationerade företagare och därigenom ökar transparensen och enkelheten i systemet för den fria rörligheten?

Nu menar jag, herr ålderspresident, att regeringen lägger fram ett protektionistiskt, populistiskt förslag som berör få men som är en symbolfråga för regeringen. Alliansen och Kristdemokraterna är inte beredda att äventyra den svenska arbetsmarknadsmodellen genom omförhandlingar av direktivet i EU. Vi tror dessutom att det här förslaget i dag strider mot EU-rätten.

Jag yrkar därmed avslag på utskottets förslag i betänkandet och bifall till Alliansens gemensamma reservation 1.

(Applåder)


Anf. 10 Raimo Pärssinen (S)

Herr ålderspresident! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Äntligen! Äntligen kan jag som socialdemokrat och ordförande i arbetsmarknadsutskottet säga att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige även för utländska företag som har verksamhet här och deras anställda. Det är ett löfte som vi socialdemokrater ställde ut inför valet 2014 och som nu den socialdemokratiskt ledda regeringen levererar och lägger fram här i riksdagen.

Varför är detta så viktigt? Jag skulle vilja påstå att ryggraden i den svenska arbetsmarknadsmodellen, kort sagt den svenska modellen, är att vi har starka, fria och självständiga parter på arbetsmarknaden som fixar lönebildningen, som sätter lönerna och bestämmer villkoren på jobbet. Vi har inga lagstiftade minimilöner i Sverige, utan vi har vår kollektivavtalsmodell som har främjat oss, som kommer att främja oss i framtiden och som ser till att vi är konkurrenskraftiga genom att parterna tar ett stort ansvar för den ekonomiska utvecklingen i landet.

Kollektivavtalsmodellen främjar också en jämnare inkomstfördelning och stärker vår välfärdsmodell. Genom att parterna gör detta i samförstånd är det fråga om en fantastisk och unik lösning. Vår modell är också den bästa garanten för ordning och reda på arbetsplatserna. Det handlar inte bara om rimliga löner, villkor, arbetstider och arbetsmiljö, utan det handlar också om att våra företag och anställda kan verka i sund konkurrens med varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Herr ålderspresident! Vi vill alla att företag ska få verka i en miljö utan marknadsstörningar. Men alla ni som sitter här vet att det inte är så i dag. Vittnesmålen är många från stora och små företag om att de är utsatta för osund konkurrens. Ett exempel är byggföretaget Peab. Jag förmodar att Peab har träffat representanter från alla partier i riksdagen. Peab har räknat fram skillnaden i kostnaderna som de har gentemot dem som konkurrerar osunt. Det har visat sig att de företag, också utländska firmor, som agerar i osund konkurrens i hög grad ligger på 25 procent av de svenska kostnaderna.

Herr ålderspresident! Jag fick ett mejl från en företagare i Gävle, och jag blev lite förvånad. Mejlet handlade egentligen om tre företag. Det var fråga om montage, smide och en underentreprenör. I mejlet stod det att de blir överösta med erbjudanden om billig arbetskraft och att de är trötta på detta, men de kan inte göra någonting åt det.

Jag tog kontakt med företaget och fick besök av det. Vi hade en diskussion tillsammans med ägaren och chefen, som undrade, herr ålderspresident, varför vi inte gör någonting åt de oseriösa företagen. De blir utskrattade när de offererar byggjobb och montage eftersom deras konkurrenters priser ligger minst 30 procent under. Det är omöjligt att erbjuda sådana priser med kollektivavtal. Det är bara att glömma större jobb. De anser att i och med att de driver företag i Sverige kan de inte tillåta utländska firmor som betalar bara 30 kronor i timmen. De vill göra rätt för sig och ha bra villkor som de har gjort upp om med motparten IF Metall. Deras anställda ska få jobba kvar. De vill att företagen ska överleva och växa, men snart har de inget val.

Företagaren undrade sedan hur de tänker som är emot kravet på svenska kollektivavtal för alla i Sverige. Jag lovade företagaren att ställa frågorna till Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna under debatten i dag. Hur tänker ni? Varför värnar ni inte våra skötsamma företag mot osund konkurrens? Varför säger ni nej till ordning och reda?

Centerpartiets Annika Qarlsson säger att förslaget om att det i Sverige ska vara svenska villkor är ett grovt avsteg från den svenska modellen. Är det inte ett grovt avsteg från den svenska modellen att låta oseriösa konkurrera ut skötsamma, fina svenska företag? Är inte det ett avsteg att tillåta detta? Det är skillnaden i synen i frågan mellan oss.

Fredrik Malm gjorde ett rabiat utspel och gick på om protektionism och så vidare. Han säger sig gilla kollektivavtal. Samtidigt har det uppdagats att Liberalernas näringspolitiska talesperson i kammaren i sin roll som företagare inte har kollektivavtal. Kronofogden jagar honom. Hur är det med Liberalernas trovärdighet i frågan om att Liberalerna tycker om kollektivavtal? Den frågan kan man ställa sig, och den är verkligen berättigad.

Herr ålderspresident! Den borgerliga regeringen lade ett vått täcke över fackföreningarnas rätt och möjlighet att ta strid för svenska kollektivavtal. Det är en strid man ville ta för att skydda de utstationerade arbetarna som tillfälligt arbetar i Sverige. Lex Laval innebär faktiskt ett hinder för strejkrätten mot arbetsgivare med bas i andra EU-länder. Nu när både fack och företag vittnar om osund konkurrens borde väl insikten även komma på plats hos de borgerliga.

Därför är det så glädjande att vi i dag kan skrota gamla lex Laval och ersätta den med nya utstationeringsregler. Förändringarna är enligt följande, och jag är säker på att även statsrådet kommer att gå igenom dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Facket kan alltid kräva svenska kollektivavtal av företag som verkar i Sverige. Det betyder att svenska och utländska företag behandlas mer lika. Utstationerade arbetstagare får ut sin rätt i svensk domstol, och facken kan bevaka villkoren på svenska arbetsplatser. Det finns ett krav på transparens. Alla fackförbund ska lämna in avtal till Arbetsmiljöverket. Det ska finnas en skyldighet för utstationerande arbetsgivare som ingått avtal att tillhandhålla handlingar och översättningar på svenska och engelska. Facken kan kräva att en förhandlingsbehörig person utses.

Låt mig läsa ur utskottets majoritetstext: "Genom att nu skapa en ordning som möjliggör att kollektivavtal kan ingås med samtliga utstationerande arbetsgivare, och dessutom förena detta med en rätt till vissa kollektivavtalsvillkor även för utanförstående utstationerade arbetstagare samt en kontroll- och sanktionsordning, säkerställs att utstationerade arbetstagare verkligen får de villkor som de ska garanteras enligt utstationeringsdirektivet."

Herr ålderspresident! Det här är fin prosa. För mig är det rent av ljuv musik! Detta innebär att från den 1 juni i år kommer svenska löner att gälla i Sverige. Arbetsgivare ska inte längre kunna utnyttja utländsk arbetskraft genom att pressa ned de svenska lönerna. Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna talar ofta väl om vår svenska modell. Alla säger sig vara anhängare och tillskyndare av kollektivavtal. Vi har hört det så ofta i riksdagens kammare. Men har ni någonsin lagt fram ett enda förslag för att stärka arbetsmarknadsmodellen?

Jag uppmanar er att förklara för svenska folket varför ni inte vill att svenska villkor ska gälla för samtliga som jobbar i Sverige. Förklara samtidigt varför ni tillåter utländska företag att konkurrera ut våra svenska företag som gör rätt för sig. Vad har ni egentligen emot vår svenska arbetsmarknadsmodell?

Arbetet går vidare, precis som Désirée Pethrus nämnde. Det sker nu på EU-nivå. Det är också glädjande att EU-kommissionen lägger fram förslag som för frågan framåt. Utstationering är inte ett problem som finns isolerat i Sverige. Problemet finns i andra länder. Det vet ni också. Vi har varit på konferenser om problemet. Det finns problem i Frankrike och Tyskland, och så vidare. Det känns tryggt att veta att den svenska regeringen har tagit initiativ i frågan tillsammans med kommissionen att jobba vidare i frågan.

Svenska löner kommer att gälla i Sverige från 2017. Det låter som ljuv musik! Det är ett skydd för arbetstagare, och det är bra för att kunna upprätthålla sund konkurrens. Varför begriper ni inte detta?

(Applåder)


Anf. 11 Désirée Pethrus (KD)

Herr ålderspresident! Det är intressant att lyssna på Raimo Pärssinen i debatten. Jag skulle nog kunna säga att vi alla här är överens om att ordning och reda på arbetsmarknaden är viktigt. Annars kommer vi, som Raimo Pärssinen säger, inte att ha en sund konkurrens på svensk arbetsmarknad. Detta måste vi absolut värna.

Jag vet att det finns företag som dumpar. Men de har ju gått emot det regelverk vi har. Problemet är att de inte följer regelverket.

I den lagstiftning som Alliansen var med och tog fram håller vi oss till EU-rätten. I Sverige finns det 680 kollektivavtal. Ett företag i Polen vill utstationera en arbetstagare som ska bygga bostäder i Sverige. Företaget vill veta vad det är för villkor som gäller. Då sa Alliansen: Alla branscher måste till Arbetsmiljöverket ge in det kollektivavtal de vill ska gälla och som det polska företaget ska följa om det kommer hit. När företaget har fått det klart för sig ska det också följa dessa regler. Annars kan facket gå in och sätta företaget i blockad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Vi har alltså redan regler på detta område som gör att man inte får lönedumpa, Raimo Pärssinen. Så vad är det ni ska uppnå med det ni kallar ett särskilt kollektivavtal för utstationerade? Det blir alltså 681 olika kollektivavtal - eller kanske ännu fler om det ska vara ett kollektivavtal för varje bransch. Hur ska det gå till rent praktiskt?


Anf. 12 Raimo Pärssinen (S)

Herr ålderspresident! Det är alltid trivsamt att debattera med Désirée Pethrus eftersom hon är mycket saklig.

Vi är överens om att det finns företag som dumpar. Vi är överens om att det förekommer oseriösa inslag. Vi är överens om att det finns svenska firmor som slås ut av det som är oseriöst.

Désirée Pethrus undrar vad bekymret är; det finns ju en lagstiftning. Då hade jag önskat att det fanns ett förslag från Kristdemokraterna om att ni inte accepterar detta utan vill gå vidare och stoppa det oseriösa.

Det är precis det vi gör, för vi utökar möjligheterna till kontroll och ställer större krav på utländska firmor. Vi ställer även krav på att facken ska in med sina avtal så att det blir en transparens i detta. Det här kommer upp för att det är ett bekymmer.

Moderaterna hävdar ofta att det inte är något bekymmer. Det har ju inte varit några stora stridigheter. Nej, men 2009 kom ju den våta filten med lex Laval. Det blev ju en konflikt därefter. Ska vi då säga att problemet är löst? Nej, problemet finns uppenbarligen kvar.

Jag är säker på att Désirée Pethrus också har blivit kontaktad av något företag som tycker sig vara osjyst behandlat gentemot konkurrenter.

Regeringen lägger fram detta förslag för att komma till rätta med det här. Vi värnar den svenska modellen och stärker den så det blir samma villkor för svenska och utländska företag. Vi tycker att det är bra, och jag är övertygad om att en majoritet i Sverige också tycker att det är bra. Med vårt förslag sätter vi stopp för dem som försöker smita undan och underminera systemet.


Anf. 13 Désirée Pethrus (KD)

Herr ålderspresident! När vi gick igenom lagstiftningen efter Lavalärendet sa vi att alla företag som kommer hit ska veta vilka villkor som gäller i Sverige, den så kallade hårda kärnan. Följer man inte detta kan facket gå in och vidta stridsåtgärder.

Detta innebär att företagen i de andra länderna måste få veta vilka villkor som gäller. I princip skickar alla fackliga organisationer in till Arbetsmiljöverket vilka avtal som ska gälla. Men Byggnads gör inte det. Man vägrar att skicka in vilka villkor som ska följas. Det är en bransch man verkligen vill ska skicka in, eftersom de flesta som kommer hit ska jobba i den branschen.

Kan Raimo Pärssinen svara på varför Byggnads ständigt vägrar att skicka in kollektivavtalet, så att man vet vad som gäller? Facken kan ju vidta stridsåtgärder om företagen inte följer det, om de inte har löner som är likvärdiga med svenska och inte har semesterregler och olika arbetsmiljöregler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Det ni föreslår, att det ska vara särskilda kollektivavtal för utstationerade, är för långtgående enligt EU-rätten, menar vi. Det kan man inte införa.

I ert lagförslag skriver ni också att det ska finnas särskilda bestämmelser för de dokument som facket ska kunna begära ut. Vi menar att denna möjlighet redan finns i den lagstiftning vi har. Vi tycker att regeringen slår in öppna dörrar och gör det krångligare för företag som vill verka här. Säg i stället till facket att ange vad det är för kollektivavtal som ska följas och att vidta stridsåtgärder om företagen inte följer det. Då får vi ordning och reda på arbetsmarknaden.


Anf. 14 Raimo Pärssinen (S)

Herr ålderspresident! Ja, Byggnads behövde uppdateras. Låt mig nu uppdatera kammaren. Nu finns till och med en sida där Byggnads i hela Europa visar vilka villkor som gäller.

Det är klart att det ligger i fackens intresse att deras avtal blir tydliga, registrerade, transparenta och lätta för andra att ta del av. Det gäller även Byggnads.

Tidigare var det ett problem, vilket Désirée Pethrus sa. Men det är det inte längre, eftersom det finns ett starkt intresse för att få denna lagstiftning på plats, och då följer man regelsystemet. Det ligger i fackföreningens egenintresse att göra det. Jag tror alltså inte att detta är något problem.

Vi vet inte hur framtiden ser ut. Någon sa att det finns branscher som aldrig kommer att bli utsatta för utstationering. Men vi vet ju inte hur arbetsmarknaden förändras. Därför är det en bra väg att gå in på att vi får denna ordning, att transparensen finns och att fackföreningarna har redovisat detta. De utstationerande firmorna kan ta del av det, vet vilka villkor som gäller och kan lägga fram sina anbud efter det. Samtidigt undanröjer vi den osunda konkurrensen.

Vad gäller Byggnads lovar jag Désirée Pethrus att det inte är något problem.


Anf. 15 Sven-Olof Sällström (SD)

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Låt mig inleda med några ord om kollektivavtal och den aversion mot kollektivavtal som jag ibland upplever finns i kammaren.

Vad är ett kollektivavtal? Är det ett hemskt vapen som har satts i händerna på fackföreningarna för att slå i huvudet på stackars intet ont anande företagare? Är inte kollektivavtal ett avtal mellan arbetsmarknadens parter, som både arbetsgivare och fackförening står bakom och som de har förhandlat fram tillsammans och tecknat i samförstånd? Det är alltså ingen styggelse, utan det är detta som är den svenska modellen.

Jag har arbetat i detaljhandeln i ungefär 14 år av mitt liv, hälften av tiden som företagare och hälften som butikschef. Jag har alltid haft kollektivavtal. Jag har uppmanat mina anställda att gå med i facket och, där det har funnits underlag, att bilda lokala fackklubbar. Det är inget konstigt utan en självklarhet i den svenska modellen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Jag har svårt att förstå aversionen mot kollektivavtal. Det är inte bara fackföreningarnas kollektivavtal. Det är arbetsmarknadens parters kollektivavtal. Det är deras gemensamma dokument. Nå, nog om detta.

Socialdemokraterna har äntligen insett vikten av likvärdiga förutsättningar för företag som agerar på den svenska marknaden. Det är glädjande men kanske inte tillräckligt. Om Socialdemokraterna menar allvar med detta måste man löpa hela linan ut. För att uppnå målet om likvärdiga förutsättningar måste man våga gå lite längre.

Sverigedemokraterna har länge påtalat problematiken och arbetat för sundare konkurrensvillkor på den svenska arbetsmarknaden. För att inte falla på mållinjen har Sverigedemokraterna föreslagit ytterligare tre skärpningar i vårt särskilda yttrande.

Vi vill att månadsrapportering och anmälningsplikt ska vara tvingande för samtliga företag som har utstationerad arbetskraft i Sverige. Det finns i och för sig redan ett regelverk - jag tror att det är från den 1 juli 2013 - om att man ska anmäla utstationerad arbetskraft till Arbetsmiljöverket. Men det verkar inte fungera tillfredsställande, framför allt inte kontrollen av arbetsvillkor.

Förslaget om månadsrapportering och anmälningsplikt innebär inte att man likställer regelverket med vad som gäller för svenska företag, utan det innebär att man får likartade förutsättningar för de företag som verkar på den svenska arbetsmarknaden.

I nuläget är det trots denna anmälningsplikt, som till viss del redan finns gentemot Arbetsmiljöverket, osäkert hur många utstationerade löntagare som finns på den svenska arbetsmarknaden, vilka arbetsvillkor de jobbar under, hur länge de varit i Sverige och hur länge de ska stanna.

Sverigedemokraterna anser att det bör införas en bortre tidsgräns för hur länge en arbetstagare kan vara utstationerad i Sverige. Den åsikten delar vi med EU-kommissionen sedan en tid tillbaka. Däremot är vi inte överens om tidsgränserna. Sverigedemokraterna anser att tidsgränsen bör sättas till tre månader. Därefter bör arbetstagaren möjligen arbetskraftsinvandra på vederbörligt sätt.

Det är ett rimligt krav att de som arbetar i Sverige under en längre period genomgår myndighetsprövning och att skatter och avgifter betalas i Sverige.

År 2014 skrevs huvudentreprenörsansvar in i byggavtalet. Det innebär att det företag som är högst upp har det yttersta ansvaret för att arbetsvillkor, lön och kollektivavtal följs av alla underentreprenörer på arbetsplatsen. Men detta avtal gäller endast i begränsad omfattning.

Sverigedemokraternas uppfattning är att samtliga företag och anställda inom byggsektorn ska omfattas av lagstiftat huvudentreprenörsansvar, oavsett ursprungsland, fackligt medlemskap eller om företaget är organiserat i en arbetsgivarorganisation eller inte. Jag vet att Regeringskansliet arbetar med frågan, och jag ser fram emot en proposition före valet.

För att förslaget enkelt och smidigt ska gå igenom Sveriges riksdags behandling uppmanar jag regeringen att tala med oss sverigedemokrater. På så sätt kan vi undvika samma regeringshaveri som blev med upphandlingsreglerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Herr ålderspresident! Socialdemokraterna är på rätt väg i denna fråga, men detta är som sagt långt ifrån tillräckligt för att få ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden. Kvar att lösa finns bland annat problem med regelverket om arbetskraftsinvandring.

Samtidigt som vi tillåter arbetskraftsinvandring till enklare jobb som mycket väl kan utföras av den inhemska arbetskraft som i dag går arbetslös, inte minst de grupper som står längst från arbetsmarknaden, har många företag svårt att rekrytera till kvalificerade arbetsuppgifter som kräver både utbildning och erfarenhet.

Det är orimligt att vi tillåter arbetskraftsinvandring av okvalificerad arbetskraft till enklare jobb. I det fall där det inte inom rimlig tid går att hitta eller utbilda kvalificerad arbetskraft inom Sverige måste vi förenkla även för dessa företag.

Det är orimligt att handläggningstiderna på Migrationsverket är så långa att kvalificerad arbetskraft söker sig bort från Sverige. Det är också orimligt att kvalificerad och behövd utländsk arbetskraft slängs ut från Sverige därför att arbetsgivare har betalat en femtiolapp för lite i lön per månad eller liknande. Här är vi sverigedemokrater beredda att förutsättningslöst samtala och samarbeta med andra för att komma fram till ett rimligare regelverk.


Anf. 16 Marco Venegas (MP)

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi regeringens förslag till ändringar i lagen om utstationering av arbetstagare. Det handlar om de regler som gäller när arbetstagare från ett annat land skickas till Sverige för att arbeta tillfälligt här i landet.

Syftet med lagändringarna är att den svenska modellen ska fungera bättre vid utstationeringssituationer. Lagändringarna innebär också att den så kallade lex Laval rivs upp och ersätts med ett nytt system som på ett mer effektivt och ändamålsenligt sätt genomför EU-reglerna för utstationering.

Herr ålderspresident! Miljöpartiet välkomnar dessa lagändringar. Det är viktigt att människor som kommer till vårt land för att arbeta ska ha minst lika bra arbetsvillkor som våra svenska arbetstagare.

Bland annat föreslår regeringen ökade kontrollbefogenheter och en skyldighet för utstationerande arbetsgivare att utse en företrädare med behörighet att förhandla om och sluta kollektivavtal. Den viktigaste förändringen i lagförslaget är att fackförbund alltid ska kunna kräva svenskt kollektivavtal, ytterst med stöd av stridsåtgärder.

Herr ålderspresident! Miljöpartiet välkomnar att människor från andra EU-länder kommer hit för att arbeta. Den fria rörligheten är viktig, lika viktig som arbetsvillkor, för de arbetstagare som hamnar i Sverige. Detsamma gäller konkurrensen mellan företag. Kompetensen och inget annat ska vara ledstjärnan.

Herr ålderspresident! De bestämmelser som regeringen föreslår syftar till att öka transparensen och förutsebarheten vid utstationering. De utstationerande företagen ska på ett enklare sätt kunna ta reda på de villkor som gäller på den svenska marknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Det är glädjande att det också föreslås ett skydd mot repressalier för utstationerade arbetstagare i lagförslagsändringen. Som enskild arbetstagare är man inte stark nog för att försöka rätta till om man har hamnat i en tvist med sin arbetsgivare eller inte vågar gå emot sin arbetsgivare på grund av risken att bli hemskickad och därmed förlora jobbet.

För Miljöpartiet är det en självklarhet att de som kommer till oss för att arbeta ska ha goda villkor, oavsett varifrån de kommer. Vi som värdland ska se till att arbetstagarnas rättigheter garanteras och respekteras.

Herr ålderspresident! En annan aspekt som är viktig att beakta är de höga siffrorna för dödsfall bland personer från ett annat land som arbetar tillfälligt i Sverige. Enligt Arbetsmiljöverket förekom 25 dödsfall på arbetsplatserna i landet mellan år 2011 och år 2014. Siffran är troligen egentligen högre, då Arbetsmiljöverket konstaterar att dödsfall och allvarliga händelser bland utländsk arbetskraft i Sverige inte anmäls i den omfattning som de ska.

Orsaken till den låga anmälningsfrekvensen bedöms bland annat vara brist på information. Därför hoppas jag på att med bättre kontroll, transparens och skärpta regler bidra till att dödsfall på arbetsplatserna minimeras och så småningom försvinner helt.

Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)


Anf. 17 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Herr ålderspresident! Vi har, och jag tror att jag delar detta med alla här i kammaren, tagit del av uppgifter, ofta från medier, från bekanta eller från möten ute på arbetsplatser, som handlar om människor som arbetar utan skyddsställning. Vi kan se dem på byggställningar också här i stan.

Som Marco Venegas berättade förolyckas människor på sin arbetsplats. Människor arbetar för en spottstyver långt under anständiga arbetsvillkor på den svenska arbetsmarknaden. Människor sover på sin arbetsplats.

Häromdagen berättade Arbetsmiljöverket att man finner sådant och inte kan agera därför att det inte strider mot arbetsmiljöreglerna. Men det handlar förstås om arbetsvillkoren.

Vi hörde också Raimo Pärssinen berätta om svenska företag som utkonkurreras av utländska företag som inte betalar löner i enlighet med miniminivån i de svenska kollektivavtalen utan bara en bråkdel.

Jag hoppas och tror att alla blir upprörda när de tar del av det. Jag och regeringen blir det i alla fall. Jag är mycket orolig för framväxten av ett skuggsamhälle, inte minst på arbetsmarknaden. Vi ser flera sådana tecken. Vi vet också att det inte finns någon enkel lösning på detta.

Den proposition som vi ska debattera och besluta om i dag kommer inte att lösa alla dessa problem. Många problem har en helt annan grund än utstationering. Personalliggare i byggbranschen kommer inte att lösa alla problem. Samarbete mellan Arbetsmiljöverket och Skatteverket kommer inte att lösa alla problem. Kommande förslag om entreprenörsansvar, kommande skärpningar när det gäller registrering av utländsk arbetskraft eller kommande lagförslag om skärpningar och rimligare regler när det gäller arbetskraftsinvandrare kommer inte heller att lösa alla problem. Men sammantaget, steg för steg, kan vi faktiskt skapa ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden. Problemen är allvarliga och svåra. Och om man tror att man ska hitta en lösning för alla problem kommer man aldrig att finna den, utan vi måste ta steg för steg. Den proposition som vi nu debatterar är en viktig byggsten i detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Sveriges medlemskap i EU är en oerhört stor fördel för Sverige. Vi drar nytta av det i svensk ekonomi - svenska medborgare, svenska företag och hela Sverige. Medlemskapet är till stort gagn för Sverige. Det är viktigt, och den inre marknaden är en av de viktigaste delarna. En väl fungerande inre marknad i EU är en oerhört stor fördel för EU och för Sverige - för svenska medborgare, svensk ekonomi och svenska företag. Därför är det så viktigt att vi gör de regeländringar och de ändringar av lagstiftningen som gör att den inre marknaden med fri rörlighet kan fungera på ett bra sätt. Då måste vi säkerställa att vi kan göra det, både på EU-nivå och på nationell nivå.

Jag tror också att det är oerhört viktigt att alla vi som är förespråkare för den fria marknaden, den fria rörligheten och medlemskapet i EU är tydliga med att fri rörlighet inte innebär frihet att dumpa villkor eller att utnyttja människor. Om vi tillåter att detta likhetstecken sätts tror jag att vi har skaffat oss oerhört stora problem, som i förlängningen kan leda till precis den typen av resonemang som jag menar låg till grund för till exempel delar av brexitdiskussionen.

Fri rörlighet är till gagn för Sverige, och fri rörlighet är inte samma sak som att acceptera usla villkor eller utnyttjande av arbetare. Detta har vi stor enighet om i EU-kretsen, och jag hoppas och tror att vi har stor enighet om det också i denna kammare. Jag önskar det i alla fall.

Om man tycker det måste man svara på frågan: Hur ska detta säkerställas? Hur säkerställer vi att den fria rörligheten inte innebär frihet att dumpa villkor eller utnyttja människor? Då kan man välja olika vägar. EU-lagstiftningen ger oss möjlighet att välja olika vägar. Man kan använda den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det ska ärligt sägas att det är lite svårare, eftersom den svenska arbetsmarknadsmodellen är ganska udda. Vi delar den med Danmark och delvis med Finland i EU. I EU-sammanhang är den lite udda, men det är en möjlig väg att gå.

En annan väg att gå är den som många andra EU-länder har gått, nämligen att man lagstiftar om minimilöner och minimivillkor och anställer statliga löneinspektörer som är ute på arbetsplatserna och vidtar åtgärder mot de arbetsgivare som inte betalar löner som är i enlighet med det som är lagstadgat.

Man kan alltså välja olika vägar. Regeringen har valt och väljer den svenska modellen. Vi vill använda denna modell därför att vi anser att den tjänar Sverige väl. Vi tycker att den är bättre än den modell som man använder i ett flertal andra EU-länder. Den har skapat god tillväxt, god omställningsförmåga och god reallöneutveckling i Sverige. Vi har hittat en väg där vi kan säkerställa löntagarnas villkor, företagens konkurrenskraft och en flexibilitet på arbetsmarknaden som inte går ut över löntagarnas trygghet. Jag tycker att det är en mycket bra modell. Därför vill regeringen upprätthålla denna modell. Då måste vi säkerställa att den fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

När jag har lyssnat på några inlägg här i kammaren undrar jag om man riktigt förstår hur det fungerar. Därför vill jag påminna om en sak: I Sverige finns det ingenting som garanterar vilken lön en anställd ska få om det inte finns ett kollektivavtal i ett företag. Därför har vi gett de fackliga organisationerna långtgående möjligheter att vidta stridsåtgärder för att få till ett kollektivavtal. För det mesta behöver man inte vidta stridsåtgärder. Oftast skrivs det kollektivavtal därför att också företagen inser att det är viktigt att detta gäller för alla. Det företag som skriver kollektivavtal vill nämligen naturligtvis att konkurrenten också ska göra det. Därför vill också företagen och arbetsgivarna att facket ska vara på alla. Annars skulle det bli orättvist, om man krävde detta bara av vissa och att vissa konkurrenter inte behövde göra det.

Man måste alltså kunna lita på att facket, oavsett vilket företag det är fråga om, alltid vidtar åtgärder när det gäller deras del av kakan, det vill säga att ytterst kräva stridsåtgärder för att få till kollektivavtal. När ett kollektivavtal finns klickar så att säga alla de vägar som vi har in. Om någon bryter mot det kan man gå till Arbetsdomstolen, och då kan individen kräva sina rättigheter och mycket annat.

Om ett svenskt företag säger att man redan betalar löner som är minst lika bra som de som gäller enligt kollektivavtal är det ingenting som fredar detta företag från stridsåtgärder. Facket har alltid rätt att kräva kollektivavtal. Det är så vår svenska modell fungerar. Om facket inte skulle fullgöra sin uppgift sviker man alla andra arbetsgivare, därför att det då blir en osund konkurrens.

Nu har vi utländska företag med utstationerad arbetskraft i Sverige. Även då måste vi säkerställa att den svenska modellen kan fungera. Det gör den bara om man kan ställa samma krav på företag med utstationerad arbetskraft som på de svenska så att vi får en sund konkurrens däremellan.

Lex Laval innebär en inskränkning i denna rättighet. Den faktiska effekten har blivit noll konflikter och noll varslade åtgärder på grund av de långtgående skadestånd som vi har i den svenska modellen. Facken har stora rättigheter men också stora skyldigheter. Det betyder att om man bryter mot detta och vidtar en stridsåtgärd som inte är laglig blir det mycket dyrt.

Sverige har fått kritik internationellt för detta. Europeiska kommittén för sociala rättigheter och ILO:s expertkommitté har kritiserat Sverige, och de anser att lex Laval innebär att Sverige bryter mot internationella åtaganden för grundläggande fackliga rättigheter. Svenska företag vittnar också ofta om detta. Vad ska de göra när facket inte kräver minimivillkoren hos konkurrenten? Vem ska då kräva det? Det finns ingen som gör det. Det blir liksom tomt. Alternativet är då att man har en statlig löneinspektör som gör det. Det är en väg att gå. Men då får man välja det.

När man lyssnar på debatten här låter det som att alla är överens om att minimilöner och den hårda kärnan enligt kollektivavtal ska gälla för utstationerade arbetstagare, det vill säga att vi ska leva upp till gällande EU-rätt. I utstationeringsdirektivet sägs att vi ska göra det. Det är ett skyddsdirektiv. Vi är enligt EU-rätten skyldiga att skydda utstationerade arbetstagare här, så att de får minimilön enligt svenska kollektivavtal. Sverige som land har en skyldighet att säkerställa detta. Jag menar att vi inte lever upp till det i dag.

Om man tittar på vad vi ska leva upp till är min fråga till dem som nu avser att rösta nej till förslaget: Hur ska man annars säkerställa att detta fungerar och att man faktiskt kan ge minimilöner enligt den hårda kärnan till utstationerad arbetskraft?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Man kan ha synpunkter på detta med minimilöner och den hårda kärnan. Jag har synpunkter på det. Men det är den lagstiftning som gäller, och då är det den som vi ska följa.

Medlemskapet i Europeiska unionen innebär både rättigheter och skyldigheter. Man får inte alltid som man vill, men det regelverk som gäller måste man följa. Men sammantaget ger det Sverige stora fördelar att vara medlem. Det betyder också att det är självklart, tycker jag, att de företag som kommer från ett annat land än EU inte behandlas lika, eftersom vi där inte heller har samma rättigheter och skyldigheter på andra sätt.

Anledningen till att vi har den hårda kärnan för företag inom EU är ju att vi också har andra regelverk som säkerställer - eller ska säkerställa - att företagen i sina hemländer betalar andra sociala avgifter, till exempel, eller pensioner och annat som alltså inte ingår i den hårda kärnan. Det gäller inte för ett företag som kommer från ett land utanför EU. Där har vi inget motsvarande. Unionen är alltså som en klubb där vi är medlemmar och har både rättigheter och skyldigheter.

Varför tar jag upp detta med medlemskapet? Jo, jag tror att det är viktigt om man tycker att det är viktigt att Sverige ska vara medlem. Vänsterpartiet vill inte vara medlem i EU, och Sverigedemokraterna vill det inte heller. Sverigedemokraterna vill dessutom hindra rörlighet över gränser även på andra sätt. Jag och regeringen vill dock att Sverige ska vara medlem i EU.

Vi tror att medlemskapet i EU är oerhört bra och värdefullt för Sverige, och vi tror att EU som institution är oerhört bra och viktigt för Europa - inte minst i dessa tider. Vi måste därför slå vakt om och säkerställa att vi har fungerande regelverk så att rörligheten faktiskt fungerar och inte leder till att man i stället kräver att Sverige inte ska vara medlem i EU.

Vartenda företag jag talar med välkomnar konkurrens. Det är en del av det fria näringslivet och den fria företagsamheten. Man välkomnar också utländsk konkurrens. Ett av skälen till att man driver företag är att man vill visa att man är bättre på att göra någonting. Man vill visa att man kan göra det bättre, till mer konkurrenskraftiga priser än andra eller mer innovativt. Det är en viktig drivkraft, och man välkomnar konkurrensen. Man ser också värdet av den inre marknaden.

Alla företag jag pratar med frågar dock, med rätta, hur de ska kunna konkurrera om facket inte gör sin uppgift, det vill säga kräver minimivillkoren hos konkurrenten. Hur ska man då kunna säkerställa en någorlunda sund konkurrens? I den svenska modellen finns det ingen annan att vända sig till.

Det har kommit en del frågor från debattörerna här, och jag hoppas att ni ställer upp på replikskiften så att jag kan svara på dem där och inte drar över min talartid alltför mycket. Jag vill dock ändå säga någonting om transparens. För att detta ska fungera är det helt grundläggande att ett företag som vill utstationera arbetskraft i Sverige i förväg kan veta vilka villkor som gäller. Det är helt avgörande. Därför är transparensen helt grundläggande för ett fungerande system.

Därför skärper vi kraven i den här lagstiftningen, och därför har jag också haft en långtgående dialog med parterna om detta. Jag är väldigt glad att man från byggsektorns sida nu är överens om tolkningen av sitt kollektivavtal inom detta. Jag är väldigt glad över constructionworkers.eu, där man kan jämföra alla bygglöner i alla 28 medlemsländer på ett väldigt transparent och enkelt sätt. Det eliminerar naturligtvis inte kravet på att lämna in kollektivavtalen till Arbetsmiljöverket, men transparensen är helt grundläggande för att detta ska fungera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Herr ålderspresident! Avslutningsvis är jag i dag oerhört stolt över att vi har lagt denna proposition på riksdagens bord. Jag hoppas att det blir ett ja till propositionen och att vi kan genomföra en ny lagstiftning från den 1 juni. Det är en väldigt viktig byggsten för att försvara den svenska modellen.

Senare i dag ska EU-kommissionen presentera förslag på en social pelare. Jag vet att det är många med mig som har känt en viss oro för om det kommer att komma förslag som på något vis hotar den svenska arbetsmarknadsmodellen. Nu får vi se, vid presskonferensen om några timmar. Men om man tycker att det är viktigt att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen ska man rösta ja till den proposition som ligger på bordet i dag.

(Applåder)


Anf. 18 Jessika Roswall (M)

Herr ålderspresident! Jag har en hel del frågor, men jag tänkte börja med den fria rörligheten. Ministern använde en stor del av sitt anförande till att tala om den.

Den grupp vi talar om i dag är tillfälligt utstationerad i Sverige. Som flera av mina kollegor har varit inne på rör det sig om i snitt ungefär 7 000 arbetstagare per månad - att jämföra med de 5 miljoner människor som jobbar i Sverige. Det är alltså en förhållandevis ganska liten grupp vi talar om, men som jag också sa i mitt anförande är det inom vissa branscher nödvändigt att ha detta kompetenstillskott. Det gäller bland annat byggbranschen. Alla vi här inne vill ju att byggtakten ska ökas, då vi har en stor bostadsbrist.

Att regeringen då vill tillgodose LO:s önskan om att motverka utländsk arbetskraft i Sverige och att man inom Sverigedemokraterna är villig att stänga gränserna tycker jag är helt fel väg att gå. Att bevisregeln slopas innebär, som mina kollegor och även jag har varit inne på, att stridsåtgärder kan vidtas även om minimivillkoren i den hårda kärnan är uppfyllda. En utstationerad arbetsgivare kommer alltså inte att kunna freda sig mot stridsåtgärder, och det innebär att affärsriskerna ökar. Det blir mindre attraktivt för företag från andra länder att komma hit. Det är inte att öka den fria rörligheten.

Redan i dag är det som sagt svårt att få fram tillräcklig arbetskraft och kompetens inom byggsektorn. Sverige har höga byggkostnader jämfört med övriga EU, och nu riskerar de att bli ännu högre. Det är svenska konsumenter och skattebetalare som riskerar att bli de stora förlorarna. I längden gäller det även arbetstagare och arbetssökande, som behöver flytta dit det finns jobb men inga bostäder. I det här läget, när Sverige har ett skriande behov av att öka antalet bostäder, förstår jag inte varför regeringen vill försvåra för kompetens och arbetskraft inom byggsektorn.


Anf. 19 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Herr ålderspresident! Sverige kommer att behöva mer utstationerad arbetskraft. Det är min bedömning, och det är också min önskan. Det gäller inte minst inom byggsektorn, och det är därför jag är för den fria rörligheten.

Det är det som är hela poängen med den fria rörligheten - att vi när vi har stora behov i ett visst land kan använda arbetskraft från andra medlemsländer i EU. Att vi faktiskt har den möjligheten är en stor poäng med att vara med i EU. I andra tider kan svenska företag också ta uppdrag i andra länder. Det är en av poängerna. Förra året ökade den utstationerade arbetskraften med 12 procent i Sverige - enligt vad som anmäldes. Jag misstänker att en del inte anmäldes, men det ökade med 12 procent bland det som anmäldes. Vi behöver alltså mer av detta.

Det är inte sant att vi stänger några gränser. Det är inte sant att detta är någon form av protektionism. Jessika Roswall säger att företagen inte kan freda sig mot stridsåtgärder. Jo, det kan de. Alla arbetsgivare kan freda sig på precis samma sätt som alla svenska företag kan freda sig mot stridsåtgärder, nämligen genom att teckna avtal. Det är så vår modell fungerar. Man kan tycka att det är en dålig modell och att företagen ska kunna säga "Vi bara inte vill teckna avtal, och ni ska ändå inte få vidta stridsåtgärder". Det kan man absolut tycka, men då bör samma sak gälla för de svenska företagen som för de företag som vill utstationera arbetskraft i Sverige.

Tycker man att en modell ska gälla för de svenska företagen, som bara kan freda sig genom att teckna kollektivavtal, måste den ju gälla för alla. Man kan ha en diskussion om till exempel hamnen i Göteborg, där man har tecknat kollektivavtal och ändå inte kan freda sig. Det tycker jag är ett särskilt problem som kräver att diskuteras. Men om man tycker att det är en vettig modell måste den också gälla för alla.

Jag för många diskussioner med mina kollegor i EU-kretsen om dessa frågor. Vi kommer från olika partier och olika länder, men jag måste säga att det inte finns någon som förstår att det finns företrädare i Sveriges riksdag som inte tycker att man ska ha en modell där det går att upprätthålla nivån - alltså ha verktyg för att kunna ha den minimilön vi är skyldiga att upprätthålla.


Anf. 20 Jessika Roswall (M)

Herr ålderspresident! Jag vet inte var jag ska börja. Det är möjligt att jag inte förstår.

Vi har en lag, nämligen lex Laval. Den tycker vi har fungerat väl för att bevara och bevaka den svenska modellen samtidigt som vi har slagit vakt om den fria rörligheten. Jag känner mig inte alls ensam om att tycka det; jag tycker bland annat att Lagrådet är väldigt tydligt. Jag behöver inte läsa upp det, men det står på s. 2 varför Lagrådet inte tycker att det som påstås är ett behov.

Det var den fria rörligheten. Den andra frågan som ministern tog upp i sitt anförande var transparensen. Jag tycker att många saker som sas var bra, men grundläggande för att säkerställa goda villkor är att man ska kunna känna till vad som gäller när man kommer till Sverige. Än så länge är det dock, som flera har varit inne på, väldigt få fackförbund som har lämnat in kollektivavtalen - trots att det har krävts. Jag och flera med mig förstår inte varför regeringen inte vill införa sanktioner för att komma till rätta med dessa problem.


Anf. 21 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Herr ålderspresident! Man kan tycka att lex Laval har fungerat väl. Den har ju fungerat så att inget fackförbund sedan den infördes någonsin har kunnat agera för något utstationerat företag med någon typ av varsel. Är det en väl fungerande arbetsmarknad när detta aldrig sker? Det tycker ju inte de företag som blir utkonkurrerade av att facket inte ställer krav, utan de känner sig diskriminerade.

Det är en diskussion jag ofta har med EU-kommissionen: Hur kan man vara säker på att facket verkligen ställer samma krav på alla arbetsgivare? Ja, vi har faktiskt kunnat vara säkra på det. Man har inte sagt "Vi kräver bara kollektivavtal av några och struntar i andra", utan man har krävt det över hela linjen.

Men nu gör man det inte för utstationerande företag, och därmed faller vår möjlighet att skydda. Jag kan inte säga till kommissionen att jag är säker på att dessa företag lever upp till minimilönerna, för vi har ingen som helst kontroll över det. Vi har ju heller inget annat system.

Man kan som sagt välja detta system, men då får man införa statliga löneinspektörer som är ute och gör kontroller, för någon måste kontrollera detta.

Om vi ska leva upp till EU:s regelverk, vilket jag tycker att vi ska göra - om man är med i en klubb bör man leva upp till det regelverk som finns, oavsett om man gillar det eller inte - måste vi ha en skyddslagstiftning som säkerställer att de anställda får minimilön och den hårda kärnan av kollektivavtalet. Det har vi inte i dag.

Om man inte tycker att vi bör genomföra den lagändring som föreslås, som bygger på att det är facken som ska upprätthålla det hela, på samma sätt som på den övriga arbetsmarknaden, måste man lägga fram något annat förslag. Men att inte lägga fram förslag tycker jag är att svika både de åtaganden som vi har inom EU och de utstationerade arbetstagare som vi har att skydda.

Jag vill understryka att det är grundläggande att vi har transparens. Systemet fungerar inte om inte utstationerande företag i förväg kan veta vilka villkor de har att rätta sig efter. Det är omöjligt att lämna in en offert om man inte vet vilka löner och andra villkor som gäller.

Detta är helt grundläggande, och vi kommer att följa det noga för att säkerställa att transparensen fungerar.


Anf. 22 Annika Qarlsson (C)

Herr ålderspresident! Det är intressant att lyssna på argumentet att det i dag inte skulle finnas verktyg eller möjlighet att följa upp detta. I en av de delar som fanns med i förslaget till lex Laval framgick tydligt att man skulle ha möjlighet att följa upp och ställa krav på att de avtal och villkor som företaget har med sig hemifrån följs.

Många av de bekymmer som finns på arbetsmarknaden är inte kopplade till detta, utan de rör andra områden. En del av kritiken handlar om att den här lagstiftningen är väldigt långtgående men inte kommer åt dessa andra typer av bekymmer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Inom lex Laval finns möjligheten och verktygen för att kräva att de bestämmelser som man uppger ska gälla faktiskt också gäller, och det går att fundera på varför detta inte har gjorts.

I den utredning som jag ingick i, som är en del av underlaget till detta förslag, var de deltagande juristerna tydliga med att verktygen finns men att man valt att inte använda dem.

Vilka är argumenten när det gäller denna del? Varför har man inte tidigare använt dessa verktyg?

Den som har avtal med sig från sitt eget hemland måste nu även teckna avtal med dessa villkor. Detta är något av ett avsteg från den svenska modellen, som handlat om att den som har avtal är skyddad av det avtalet.


Anf. 23 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Herr ålderspresident! Det som Annika Qarlsson säger är helt riktigt. Jag har inga illusioner om att den här propositionen löser alla de stora problem vi har med framväxten av ett skuggsamhälle på svensk arbetsmarknad. Jag kommer att återkomma till riksdagen med ytterligare förslag. Det kommer vi att behöva göra på en lång rad områden, både på mitt område och på andra ministrars områden, för att säkerställa detta. En del har vi gjort, och mer kommer att komma. I den här frågan är vi överens om att det ligger till på det sättet.

Med nuvarande lagstiftning finns det möjlighet för en individ som är utstationerad i Sverige att gå till svensk domstol och utkräva lön enligt svenska kollektivavtals miniminivåer. Detta är möjligt att göra.

Det är dock inte ett system som egentligen är särskilt svenskt. Den svenska modellen bygger på att man har ett avtal som man går till Arbetsdomstolen för att säkerställa. Om Arbetsdomstolen bedömer att arbetsgivaren inte har följt avtalet utdöms en sanktion mot arbetsgivaren. Om man i stället bedöms ha agerat okynnesaktigt kan den fackliga organisationen själv få betala rättegångskostnaderna.

Det är så det fungerar, och denna modell har fungerat ganska väl. Vi har inte byggt upp ett system som bygger på att individen själv går till domstol för att få ut sin lön. Dessutom finns det då ingenting som säkerställer att det utdöms någon sanktion mot arbetsgivaren om denna har betalat felaktig lön.

Detta är ett annat sätt att jobba på. Jag accepterar att man kan välja det sättet, men då borde man rimligen använda sig av den modellen även i övrigt. Det blir konstigt om vi ska ha ett system som gäller på större delen av den svenska arbetsmarknaden men ett annat system som gäller för utstationerad arbetskraft, där vi inte har tagit fram de verktyg som skulle behövas för att vi ska kunna leva upp till våra åtaganden.

Jag har respekt för om man vill göra detta, men det är konstigt om man inte vill något alls utöver att fortsätta som vi gör nu, när vi inte kan säkerställa lönerna för utstationerad arbetskraft.


Anf. 24 Annika Qarlsson (C)

Herr ålderspresident! Arbetsmarknadsministerns påstående att det i dag inte finns verktyg för att göra dessa kontroller stämmer inte. Med bevisregeln finns det möjlighet för facken att gå in och kräva att de avtal som man säger ska gälla också gäller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

En annan sak som jag skulle vilja ta upp är kopplad till att lämna in avtalen. I den utredning som jag deltog i fanns det skiljelinjer vad gällde hur man ansåg att vi behövde gå vidare med dessa delar. Om utländska företag ska ha några som helst förutsättningar och möjligheter att komma hit, att veta vad som gäller och att kunna räkna hem uppdrag och arbete måste de veta vilka villkor som gäller.

Av alla avtal som finns på svensk arbetsmarknad är det väldigt få som är inlämnade, och det kanske är lite naivt att tro att detta ändras bara för att arbetsmarknadsministern gör en uppföljning.

Jag skulle vilja påstå att det skulle behövas bestämmelser om att man inte får möjlighet att utkräva eller följa upp dessa avtal om man inte lämnar in dem. Framför allt skulle detta vara en viktig faktor för att få ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

Jag vill även göra någon form av statement i frågan om rörlighet. Denna fråga är en helt avgörande del för det Europa som vi ser växa fram. Här ingår många olika typer av diskussioner, gällande såväl migration och arbetskraftsinvandring som reglerna för svensk arbetsmarknad.

Även i denna del kan man tala sig varm för att det är viktigt med rörlighet. Jag tror dock att det är avgörande att man i dessa diskussioner och i de förslag som man lägger fram är tydlig med att man inte vill begränsa och försvåra den typen av rörlighet. Det försvagar bara, och det innebär ett steg i fel riktning, vilket är en allvarlig del även i denna proposition.


Anf. 25 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Herr ålderspresident! Med den här propositionen försvarar vi den fria rörligheten. Jag tror att det är oerhört viktigt att förstå att om man vill vara medlem i EU och om man tycker att det är bra med en inre marknad och med fri rörlighet måste man kunna svara folk att fri rörlighet inte betyder frihet att utnyttja människor till undermåliga villkor.

Detta måste vi kunna svara, annars kommer människor att vända sig emot EU och den fria rörligheten, vilket vore förödande för Sverige. Det här handlar om ett ansvar som man måste ta som politiker.

Den som går ut på olika arbetsplatser kommer att möta människor som har verklighetsuppfattningen att gränserna borde stängas eller att vi inte borde vara medlemmar i EU, eftersom det är det enda sättet att lösa problemen med dumpning och utnyttjande av människor.

Detta är fel. Det går att lösa ändå, vilket vi visar med denna proposition. Jag tror att det är viktigt att vi politiker tar ansvar för att vi inte ska hamna i den förfärliga diskussion som vi har sett ett viktigt medlemsland hamna i - en diskussion som för länge sedan har lämnat verklighet och fakta bakom sig och som har resulterat i att medlemslandet nu lämnar unionen. Detta är väldigt allvarligt.

Jag har sagt det tidigare och kan säga det igen: Transparensen är helt avgörande. Jag delar den uppfattningen. Företag måste kunna veta vad som gäller för att de ska kunna lägga anbud - det är helt nödvändigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

För att detta ska fungera krävs att kollektivavtal lämnas in, men om vi ska vara ärliga krävs det också att parterna tolkar sina kollektivavtal på ett gemensamt sätt. Exempelvis byggavtalet är nästan omöjligt att förstå för någon annan än de som själva har tecknat det. Det är med andra ord viktigt att parterna är med i tolkningen av avtalen, så att man på ett enkelt sätt kan klargöra det för de företag som kommer hit.

Det hela är alltså lite mer komplext än att bara gälla inlämnande, men jag delar uppfattningen att detta är oerhört viktigt att göra.

Till sist vill jag säga något om bevisregeln. Denna regel innebär egentligen att man inte behöver bevisa något, kan man säga. Bevisregeln är momentan. Om företag säger att de i dag betalar minimilön enligt kollektivavtal betyder inte detta att de behöver göra det i morgon, eftersom det inte finns något avtal.

Om man nu betalar enligt minimilönerna, vad är då problemet? Skriv ett avtal!

(Applåder)


Anf. 26 Désirée Pethrus (KD)

Herr ålderspresident! Detta är en viktig debatt. Jag tror att det är ganska svårt att lyssna på den, för det är en ganska komplicerad materia.

Statsrådet säger att vi ska ta steg för steg och att det här är bra för arbetsmarknaden i Sverige. Ja, men är det bra för rörligheten på EU:s arbetsmarknad, den lite större arbetsmarknaden som vi också vill ha?

Som jag sa tidigare har vi 680 kollektivavtal i Sverige. Vi har sagt tidigare, och det säger EU-rätten, att då måste vi tala om för dem som vill komma hit och utstationeras vad det är för avtal som gäller. Då har man fått inge det till Arbetsmiljöverket, något som Byggnads, i alla fall tidigare, aldrig har sagt sig riktigt vilja göra. Därför kom utredningen från Middelman, som sa att hon tycker att man borde förtydliga skyldigheten för arbetstagarorganisationer att lämna in kollektivavtalsvillkor till Arbetsmiljöverket. Och det är ju viktigt och grunden, så att man vet vad som gäller. Men nu vill regeringen, om jag förstår det rätt, att man ska tvinga dem som utstationeras hit att teckna ett svenskt kollektivavtal.

Har vi på arbetsmarknaden tvång att teckna kollektivavtal? Nej, det har vi inte. Det är inte den svenska modellen. Här går vi alltså utanför den svenska modellen.

Är det proportionerligt, enligt statsrådet? Det är ju inte särskilt många personer, tycker jag, som det handlar om. Om en arbetsgivarorganisation driver ett sådant här ärende i EU-domstolen, tror statsrådet då att man kommer att vinna i enlighet med EU-rätten? Och om avtalet är sämre för arbetstagaren än i hemlandet, vad händer då?


Anf. 27 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Herr ålderspresident! Jag ske ge de fyra borgerliga partierna rätt på en punkt. Det kan ju vara så att rörligheten blir ännu större om man får dumpa löner och inte behöver betala minimilön, men jag tror inte att ni vill ha det så. Jag tror faktiskt att ni vill stå upp för att minimilöner ska gälla enligt direktivet. Om vi då ska säkerställa att den lagstiftning som gäller på EU-nivå också på riktigt verkställs i Sverige kan det hända att det finns företag som inte kommer hit därför att de tycker att det inte är lönsamt nog, eftersom de har betalat sina anställda 30, 40 eller 50 kronor i timmen. Så kan det naturligtvis bli, men vi vill ju inte ha det så att man kommer hit för att kunna ge människor usla villkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Om vi är överens om att miniminivån ska gälla enligt utstationeringsdirektivet finns det ingenting i förslaget som skulle minska rörligheten eller göra att färre kommer hit, utan man får betala precis det som man redan i dag ska betala. Men där är vi oense om huruvida man verkligen betalar det eller inte.

Nej, Désirée Pethrus, vi har inte tvång på kollektivavtal i Sverige. Det kommer det inte heller att bli för utstationerade företag, utan det blir samma modell.

Vi har en modell som ger facket en långtgående rättighet att kräva kollektivavtal, också ytterst med stridsåtgärder, och vi har kunnat lita på att facket har gjort det utan diskriminering, det vill säga för alla. Vi måste nu säkerställa att svenska företag inte diskrimineras genom att facket de facto inte upplever sig kunna ställa samma krav, alltså göra sin del av avtalet, sin del av arbetsuppgifterna på svensk arbetsmarknad, så att det blir likabehandling av svenska företag och företag som utstationerar i Sverige. Det är vad vi förväntar oss att svenska företag ska mötas av när de utstationerar eller säljer tjänster i ett annat land.


Anf. 28 Désirée Pethrus (KD)

Herr ålderspresident! Jag blir inte riktigt klok på om det här verkligen kommer att lösa det som statsrådet vill lösa på arbetsmarknaden. Vi vill alla komma åt problemet om det är någon som dumpar löner, för det är inte tillåtet enligt EU-rätten och inte heller enligt vår svenska lex Laval i dag. Därför är det upp till arbetsmarknadens parter, och facken får ju agera då.

Statsrådet säger att man inte behöver teckna ett särskilt kollektivavtal. Då förstår jag inte riktigt vad skillnaden är mot i dag. Det gör det krångligare för den som vill komma till Sverige, och det blir mycket svårare för dem att veta vad det är som gäller. Hur ska man i alla olika branscher veta vad det är för kollektivavtal som gäller om man har ett företag i Polen och vill utstationera personal som ska hjälpa till i byggsektorn här? Hur ska man veta vilka kollektivavtal man ska följa innan man kommer hit?

Jag skulle vilja veta, som jag frågade statsrådet, vad som händer om en person mot förmodan, om man kommer från Polen, skulle ha ett bättre avtal i sitt hemland? Det kommer utstationerade också från andra länder, till exempel från Indien, som arbetar inom it-sektorn.

Om ett ärende drivs till EU-domstolen om ett sådant här avtal, tror statsrådet att Sverige kommer att vinna? Kommer det här förslaget att hålla enligt EU-rätten?


Anf. 29 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Herr ålderspresident! Désirée Pethrus frågar om det här kommer att lösa problemen. Sanningen är att vi inte kan veta det säkert, för det bygger på en tredje part, nämligen att Byggnads eller annat berört fackförbund gör sin del av jobbet. Om de inte gör det har vi ett problem. Dock sköter de fackliga organisationerna sin del av jobbet på alla andra delar av arbetsmarknaden. Vi får hoppas att det funkar också i den här delen. Men det är klart att om de inte skulle göra det har vi ett problem. Då måste vi fundera på om den svenska modellen kan överleva. De fackliga organisationerna vet också vilket stort ansvar som nu vilar på dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Transparensen är helt avgörande. Hur ska ett företag veta vad som gäller? Jo, man ska veta det dels genom ingivna kollektivavtal, som vi ökar kraven på, dels genom att det finns en kontaktperson som kan svara på frågor kring kollektivavtal. Det är viktigt. Vi har många tjänstemannaorganisationer som har sifferlösa avtal, och då är det inte särskilt lätt att förstå vad som är en miniminivå i dessa. Därför är det viktigt att kollektivavtalet tolkas av parterna så att det blir förståeligt för den som ska utstationera och ta del av detta.

Om någon utstationerar från Indien till Sverige gäller inte utstationeringsdirektivet eftersom Indien inte är ett EU-land, utan då gäller svensk lagstiftning, och så bör det vara, som jag sa i mitt huvudanförande. Vi är med i klubben EU och får ta en del saker som vi inte alltid är så förtjusta i, men sammantaget är det en väldigt bra idé för Sverige, svenska företag och svenska medborgare att vara med i den.

Utstationeringsdirektivet är, som jag tror att alla här i kammaren vet, inte min favorit. Jag skulle gärna vilja ändra det. Men när det gäller ska vi tillämpa det. Det är en skyldighet vi har gentemot varandra som medlemmar i EU. Jag förväntar mig att andra medlemsländer också genomför lagstiftning, även om de inte alltid är helt förtjusta i den. Det är en viktig förutsättning.

Ja, jag är trygg med att detta är förenligt med EU-rätten.

(Applåder)


Anf. 30 Magnus Manhammar (S)

Herr ålderspresident! Den här debatten, som har pågått i snart två timmar, handlar i grunden om sjysta villkor både för arbetstagare och för arbetsgivare. Det har framkommit tydligt i debatten, inte minst i det senaste replikskiftet.

Det är viktigt att understryka att den här debatten inte bara handlar om sjysta villkor för just arbetstagarna utan också för arbetsgivarna. Vi har i dag en osund konkurrens på den svenska arbetsmarknaden där arbetsgivare ställs mot varandra och tvingas att dumpa sina egna löner och villkor, vilket är dåligt för både arbetstagarna och arbetsgivarna. Det skapar en problematisk arbetsmarknad i Sverige, något som vi under debatten har hört att EU har ganska starka åsikter om.

Herr ålderspresident! Jesper Göransson, vd i Peab - ett av de största byggföretagen i Sverige - är väldigt positiv till regeringens förslag om att riva upp lex Laval.

Jag vill läsa upp ett citat om vad Peabs vd och koncernchef tycker om det förslag som ligger på bordet för omröstning i dag. Så här svarar Jesper Göransson på frågan om vilka konsekvenser förslaget skulle få för Peab: "Det handlar inte om Peab skulle gynnas eller missgynnas med förslaget. Det handlar om att vi måste ha konkurrens på lika villkor och spelregler som gäller för alla." Tydligare än så kan det inte bli. Exakt så säger man på ett av Sveriges största byggföretag.

En svensk intresseorganisation som brukar ha starka åsikter om byggsektorn, inte minst när det gäller att en uppriven lex Laval skulle kunna leda till bättre villkor på arbetsmarknaden, är Sveriges Byggindustrier, alltså motparten till Byggnads som har nämnts många gånger här i dag. På Sveriges Byggindustrier är man också positiv till det förslag som ligger på bordet här i dag och som kommer upp till omröstning i eftermiddag, alltså det förslag som vi debatterar just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Sveriges Byggindustriers vice vd och förhandlingschef heter Mats Åkerlind. På en fråga om vad han tycker om förslaget att riva upp lex Laval för att skapa sund konkurrens på svensk arbetsmarknad svarar han "att propositionen som nu läggs fram om nya regler för utstationering är ett steg i rätt riktning".

Då känns det väldigt konstigt att debattörerna från de fyra borgerliga partierna lägger ord i munnen på byggsektorn i svenskt näringsliv, att det här skulle vara negativt för den sektorn. Det är tvärtom. Man vill ha det här.

Därför skulle jag vilja fråga allianspartierna, eller snarare de före detta allianspartierna, de borgerliga partierna: Har Peab fel i det här fallet? Har Sveriges Byggindustrier fel? Om de inte har det, har de borgerliga partierna i Sveriges riksdag i så fall hittat på en egen version av den svenska modellen? Det kanske är en modell som ingen annan står för, utan som de har hittat på, här i kammaren eller någon annanstans, på något partihögkvarter. Det kanske är en svensk modell som bara finns i de borgerliga tänkarnas idéer och hjärnor.

Såvitt jag vet bygger den svenska modellen på att parterna på arbetsmarknaden kommer överens. Parterna Byggnads och Sveriges Byggindustrier tycker att det här är ett utmärkt förslag för att få grundläggande lika villkor och sund konkurrens på svensk byggarbetsmarknad. Men de borgerliga partierna är emot det, med argumentet att näringslivet skulle vara emot detta. Det är mycket konstigt.

Det här är en intressant fråga. Det är, som många har nämnt under debatten, avgörande för vårt samhälle.

Fru talman! Jag vill också tala lite om Sverigedemokraterna, som också är med i debatten och som kommer att rösta i eftermiddag.

För Sverigedemokraterna verkar dagens ställningstagande till lex Laval snarare vara en avledningsmanöver. Vi ska inte glömma att Sverigedemokraterna i december röstade emot löntagarnas villkor. Vi ska inte glömma att de röstade för att man ska kunna fortsätta dumpa lönerna på arbetsmarknaden när det gäller upphandlingar.

Vi ska inte heller glömma att Sverigedemokraterna föreslår ganska allvarliga attacker mot arbetsrätten och har med det i sina program. De förslagen presenterar de här i kammaren då och då. De vill till exempel ha fler undantag i LAS. De pratar till och med om en ny typ av anställningsform som innebär att det ska gå att vara provanställd i upp till tre år. De har alltså väldigt löntagarfientliga förslag.

Min slutsats blir att det inte går att lita på Sverigedemokraterna i de här frågorna. Det känns konstigt. Sven-Olof Sällström stod i talarstolen tidigare och talade sig varm för kollektivavtal. Men i december röstade han för att förstöra möjligheterna att kräva kollektivavtal i Sverige.

Sverigedemokraterna har en närmast schizofren arbetsmarknadspolitik. Det är viktigt att väljarna får lärdom om det här i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Jag har tidigare visat en sammanställning av Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik genom årtiondena, sedan partiet grundades. Jag ska inte gå igenom hela den nu. Den börjar 1988 och går hela vägen fram till 2017. Man kan fråga sig vilken arbetsmarknadspolitik de ska ha senare i år och fundera på vilken arbetsmarknadspolitik de ska ha nästa år. Den har nämligen varit schizofren genom åren - mot löntagarna, för löntagarna, för arbetsgivarna och mot arbetsgivarna. Man vet inte riktigt var Sverigedemokraterna står.

Jag vill därför fråga Sven-Olof Sällström i dag vad Sverigedemokraterna kommer att tycka om arbetsmarknadspolitiken i morgon. Vad kommer de att tycka nästa år? Valåret 2018 närmar sig. Vad kommer Sverigedemokraterna att tycka om arbetsmarknaden då? Jag vill gärna att Sven-Olof Sällström begär replik, eftersom jag skulle vilja få svar på det.

Sven-Olof Sällström verkar dock inte vilja ta den debatten. Han sitter i sin stol och skakar på huvudet. Sverigedemokraterna har nämligen en ny strategi. Under det senaste året har de gång på gång vägrat att ta debatten om arbetsmarknadspolitiken med oss här i kammaren. Det visar återigen att de inte har någon arbetsmarknadspolitik som håller. De har en löntagarfientlig arbetsmarknadspolitik.

Jag kommer att fortsätta fråga Sverigedemokraterna här från talarstolen, dag efter dag, år efter år, vilken arbetsmarknadspolitik de har. När går det, kommer det någonsin att gå, att lita på Sverigedemokraterna? När det handlar om just arbetsmarknadspolitik funderar jag ibland på om Sven-Olof Sällström litar på sig själv. Vet han själv vad han kommer att tycka om arbetsmarknadspolitiken i morgon?

Det är en schizofren arbetsmarknadspolitik som Sverigedemokraterna står för. Man kan helt enkelt aldrig veta vad de står för.

(Applåder)


Anf. 31 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Det här är intressant. Sveriges Byggindustrier har skickat mejl till alla som deltar i debatten. Jag utgår från att även Magnus Manhammar har fått detta mejl. Han råkar nämna lite löst att de är väldigt positiva.

De har radat upp två saker som de tycker är positiva med regeringens proposition, som alltså ska bli lag från och med i dag. Det gäller tydligare skyldighet att anmäla till Arbetsmiljöverket vilka regler som gäller. Det står vi i Alliansen bakom. Vi är dessutom tydliga med att vi tycker att det vore bra om det kostade att inte anmäla.

Det andra Sveriges Byggindustrier är positiva till är att det ska utses en kontaktperson. Det är vi också positiva till.

Sveriges Byggindustrier radar upp fyra förändringar som de inte ser lika positivt på, vilka ska ställas mot de andra två. Det gäller till att börja med förhandlingsskyldighet. Eftersom det oftast är korta utstationeringar upplevs förhandlingsskyldighet som ett hinder och en osäkerhet.

Nästa sak gäller utökad möjlighet att vidta stridsåtgärder genom företag som redan tillämpar villkor som uppfyller minimivillkoren, vilket blir ett bekymmer.

Det är också oförenligt med den svenska modellen att tillåta att en oorganiserad ges självständig rätt att kräva villkor och förmåner i kollektivavtal och att arbetsorganisationerna får utökade kontrollmöjligheter för lönevillkor och andra villkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Sveriges Byggindustrier säger också att förslaget eventuellt strider mot den fria rörligheten vad gäller att tillhandahålla tjänster inom EU.

Därför känns det lite märkligt när Magnus Manhammar står i talarstolen och säger att Sveriges Byggindustrier tycker att det här är positivt, att det här är bra. Jag tänker att man kanske ska ta med lite andra saker, helheten, om man hänvisar till dem.

Det här blir väldigt märkligt. Allianspartierna är inte för osund konkurrens. Lex Laval handlar om att skapa förutsättningar och regler som tar upp svenska regler men som också anpassar sig till EU-rätten.

Att Peab är besvikna beror på att Byggnads inte har gjort sitt jobb. De har inte använt det utrymme som finns i lex Laval för att faktiskt kontrollera.


Anf. 32 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Den här debatten har varit konstig. Att döma av nästan alla replikskiften med de borgerliga partierna verkar det som att de inte förstår hur den svenska arbetsmarknaden fungerar. Det är olyckligt. Det kan också vara på det sättet att de spelar att de inte känner till hur den svenska arbetsmarknaden fungerar.

Det är lite sorgligt att de på olika sätt lägger ord i munnen på oss - vad vi ska tycka.

Jag citerade tidigare vad Mats Åkerlind har sagt om förslaget. Jag har också läst de invändningar man har. Men i grunden är man positiv till att förslaget ligger på riksdagens bord och till att vi i dag ska fatta ett positivt beslut om det. Man är i grunden positiv, även om man har vissa invändningar som kan behöva finnas med i det fortsatta arbetet. Men man ser också att det är ett steg på vägen.

Den svenska modellen är - återigen - att det är parterna, i det här fallet Byggnads och Sveriges Byggindustrier, som ska tycka till om det här. Om parterna är överens, vilket de faktiskt är om detta, tycker jag att vi i riksdagen också ska vara positiva till det. Den svenska modellen innebär ingenting annat.

Den svenska modellen innebär att det är parterna som har bäst koll på hur arbetsmarknaden ska skötas. Vi ska också låta dem sköta det.


Anf. 33 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Vi politiker har i uppdrag och som uppgift att väga olika intressen för och emot varandra, och att hitta någon form av balans som våra politiska parter kan stå för. Vi ska inte gå någon enskilds ärende. I det här fallet kan det många gånger upplevas som att det finns ett beställningsjobb som nu ska levereras, för en av parterna.

När vi gjorde hela den utredning som sedan resulterade i lex Laval var syftet att väga olika delar mot varandra och hitta någon form av kompromiss som följde den svenska modellen och som också tog hänsyn till att vi hade att förhålla oss till EU-rätten.

Politikens uppgift är inte att gå enskildas ärenden. Politikens uppgift är att sammanväga olika värden för att se till att skapa ett bra samhälle.

När Magnus Manhammar säger att man tycker att det är bra och att man därför gör så här, då har Magnus Manhammar inte tagit med någon del som berör resten av arbetsmarknaden, som berör rörligheten inom EU och som berör andra typer av frågor som också är av stor vikt. Det känns lite naivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya utstationerings-regler

Återkommande sägs det: Jaja, det låter som att de andra inte fattar hur det funkar. Det är också ett sätt att slippa ta diskussionen.

I förslaget om lex Laval fanns det en möjlighet att följa upp och se till att göra sitt jobb och att granska att de löner som angavs också utbetalades. Kritiken mot att det inte har fungerat under dessa år faller mycket tillbaka på parterna som inte har sett till att fullfölja sitt ansvar att granska och kontrollera svensk arbetsmarknad.


Anf. 34 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Flera gånger under debatten har det nämnts att lex Laval på något sätt är en kompromiss. Bara det är ju en lögn. Det gjordes i alla fall ingen kompromiss här i riksdagen eftersom Socialdemokraterna röstade emot den lagen. Det finns alltså ingen kompromiss mellan höger och vänster när det gäller lex Laval. Man kan ha kompromissat inom de borgerliga partierna. Det är kanske den typen av kompromiss som man pratar om. Men det finns ingen kompromiss här i riksdagen. Allt annat är en lögn. Jag tycker att det är lite olyckligt att man pratar om en sådan kompromiss. Man har kanske kompromissat om till exempel hur mycket man ska dumpa lönerna.

Lex Laval har, precis som vi har pratat om här i dag, ryckt undan möjligheten för arbetsmarknadens parter att se till att det finns sjysta villkor. Det är det som är problemet. Peab hade ju inte sagt detta om man hade tyckt att det skulle rycka undan mattan för Peabs möjlighet att bedriva verksamhet i Sverige. Peab är positiv till det här förslaget för att det bidrar till sund konkurrens, och det är så man vill verka på arbetsmarknaden.

Innan jag kom in i riksdagen jobbade jag just för Byggnads. Jag var ute på otaliga arbetsplatser, inte minst under valåret, för att lyssna på människors berättelser som hur det var på arbetsplatserna. Många gånger träffade jag människor från andra länder som inte ens hade fått något anställningsvillkor och som tjänade 20-30 kronor i timmen. Dessa människor hade blivit utnyttjade och kanske sov på sina arbetsplatser. Så ser det ut runt om i Sverige i dag.

Bara i de fem kommunerna i min valkrets, Blekinge, fanns det under valåret exempel i varje kommun på att människor utnyttjades på grund av just lex Laval och den möjlighet som lex Laval innebär för att utnyttja människor. Det vill vi stoppa här i dag.

I dag finns ett förslag som jag och alla andra som tänker rösta på är stolta över. Det är ett väldigt bra förslag som kommer att se till att det blir sund konkurrens på svensk byggarbetsmarknad och på arbetsmarknaden generellt och som kommer att se till att lika villkor gäller för alla. Det är jag stolt över.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2017-04-26
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Nya utstationeringsregler

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare,
    2. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.Därmed bifaller riksdagen proposition 2016/17:107 punkterna 1 och 2 samt avslår motionerna

    2016/17:1196 av Ali Esbati m.fl. (V) yrkande 7,

    2016/17:1868 av Hanna Westerén (S) delyrkande 1,

    2016/17:2505 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M, C, L, KD),

    2016/17:2677 av Mattias Jonsson och Gunilla Carlsson (båda S) delyrkande 1,

    2016/17:3349 av Désirée Pethrus m.fl. (KD) yrkande 19,

    2016/17:3630 av Ali Esbati m.fl. (V) yrkandena 1-4 och

    2016/17:3632 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M, C, L, KD) yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 1 (M, C, L, KD)
    • Reservation 2 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (M, C, L, KD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930020
    M069015
    SD340013
    MP22003
    C01903
    V17013
    L01405
    KD01402
    -1001
    Totalt167116165
    Ledamöternas röster