Anf. 41 Fredrik Malm (L)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och därmed avstyrka propositionen och även yrka bifall till reservation 7 om en nationell skolpeng.
Fru talman! Det här handlar ju om ett lagförslag där regeringen vill ge mindre resurser till dem som har valt friskolor. Vi är väldigt negativa till detta från Liberalernas sida. Vi har svårt att se att skolan blir bättre genom att de elever som väljer att gå där ska få mindre pengar till sin undervisning. Det blir mindre pengar till läromedel, till extra stöd, till elevhälsan, till undervisningen och så vidare.
Vi ser inte att det är en bra väg framåt, särskilt som detta kommer att slå mot mindre, fristående skolor. Det kan handla om en föräldrakooperativ byskola, en idéburen skola eller en stiftelsedriven skola till exempel. Det är dock väldigt positivt att en majoritet i utbildningsutskottet säger nej till detta, tack och lov.
Låt oss backa bandet lite. Vi har i Sverige haft det friskolesystem som vi nu har i ungefär 30 års tid. På 1980-talet var det några tusen barn och ungdomar som gick i andra skolor än den kommunala skolan - några skolor var privata och hade elevavgifter, och några skolor hade beviljats statligt stöd. Sedan öppnade man upp detta mycket mer. Det var framför allt för att det var ett väldigt stort tryck. Det var lärare och rektorer som tyckte att det var för mycket pekpinnar och för mycket toppstyrning. Det var föräldrar och elever som ville kunna välja en annan skola.
Vi hade en situation i Sverige där vi hade mycket mindre av frihet att välja. I Stockholms stad fanns det de som valde att läsa kinesiska för att komma in på Södra Latin. Sedan började man med kinesiska på Skärholmens gymnasium, och då var det inte lika poppis med kinesiska längre.
Man fixade och tricksade av det enkla skälet att ungdomar, barn och föräldrar har önskemål. Man vill saker och ting. Man bryr sig om sin utbildning. Man vet att en viss skola är bättre än en annan, och då är det inte rimligt att man ska behöva ta sitt pick och pack och flytta till en annan stadsdel eller välja att skriva sig hos en annan person i släkten. Det var en del som gjorde så för att få rätt postnummer och hamna i skolans upptagningsområde.
Det fanns väldigt goda skäl att öppna för friskolor i Sverige, så att man ökade möjligheten för den elev som kanske inte vill gå i den närmaste skolan att gå i en annan skola. I dag ger detta stora möjligheter. Det kan handla om att man har kommit till Sverige ganska nyligen och hamnat i ett område med trångboddhet, utsatthet, kanske öppen narkotikaförsäljning, våld och så vidare. Då känner man kanske som förälder att det vore bra om ens barn kunde gå i skola i en annan stadsdel för att snabbare lära sig svenska, få lite miljöombyte och så vidare.
Det kan handla om personer som på olika sätt inte trivs med den pedagogik som ges i den skolan som kommunen tycker att man ska gå i och som vill välja en skola med lite annan nisch.
Vi har i dag en rad olika skolor i Sverige som drivs av olika huvudmän. En del drivs av bolag. En del skolor är små, en del är stora. En del ingår i någon sorts koncern där det finns många skolor, andra är helt enskilt drivna.
Vissa skolor har räddats kvar fastän till exempel sossarna ville lägga ned dem. Då har de kunnat räddas kvar och drivs som friskolor.
Det här är jätteviktigt. Det handlar om det enskilda valet av skola.
Men, fru talman, detta betyder inte att vi från Liberalernas sida tycker att allting är frid och fröjd. Vi ser en rad brister i det här systemet.
Det man såg framför sig när reformerna genomfördes i början på 1990-talet har inte riktigt blivit verklighet. Vi ser problem med till exempel skolor som drivs av fundamentalister i Sverige. Vi ser problem med skolor som väldigt snabbt expanderar och sedan inte har kapitaltäckning. Då viker elevunderlaget, och en eller flera skolor går i konkurs. Då står kommunen där och ska ta emot väldigt många elever utan någon egentlig stark beredskap för detta.
Vi ser problem med skolor som har köer, där man måste skriva upp sig i kön väldigt tidigt.
Vi ser en rad problem från Liberalernas sida. Vi gillar friskolor och rätten att välja skola, men vi vill inte att det ska vara vilda västern i den här sektorn. Vi har föreslagit en rad olika skärpningar.
Därtill vill jag betona att det är mycket riktigt att kommuner och fristående skolor delvis har olika uppdrag. Man har samma uppdrag när det gäller att ge undervisning, givetvis, men kommuner måste ha en beredskap av det enkla skälet att de har ansvar för att upprätta det som står inskrivet i vår lagstiftning i Sverige, alltså skolplikten.
Det betyder att kommunerna måste upprätthålla detta. Det betyder att man måste ha en beredskap för till exempel demografiska variationer. Det kan vara vikande elevkullar eller växande elevkullar. Det kan till exempel komma massor av flyktingar från Ukraina eller Syrien, det är inflyttning och utflyttning och så vidare, så det är klart att kommunen har ett delvis annat ansvar än vad en fristående skola har. Därför är det viktigt, tycker vi från Liberalernas sida, att man ska kunna kompensera den kommunala skolan för det ökade ansvar som den kommunala skolan har.
Problemet, fru talman, med regeringens lagförslag är att det är så ogenomtänkt. Det är oförankrat och ogenomtänkt, och det är omöjligt att bedöma konsekvenserna av det. Förslaget innebär att varje kommun själv ska slå fast hur mycket kommunen anser sig kunna ta från skolpengen till de fristående skolorna, till exempel, vilket sannolikt leder till att det kommer att bli mängder av överklaganden i länsrätter och förvaltningsrätten framöver. Och det skulle slå skoningslöst mot idéburna skolor, mot byskolor, föräldrakooperativ, stiftelsedrivna skolor och särskilt mindre skolor, som riskerar att i stället tvingas bli uppköpta av de koncerner som Socialdemokraterna tycker så illa om. Därför är det rimligt och rätt att avslå den här propositionen.
Vad är då, fru talman, lösningen på detta? Jo, en bättre lösning på detta är, som vi ser det från Liberalernas sida, att man gör ett större omtag på detta och skapar en separat friskolelag, där man tydligt reglerar det uppdrag som gäller för de fristående skolorna, klargör principerna för resursfördelning och definierar vad som krävs vad gäller resurser, lärartäthet, lokaler och mycket annat. Jag vet att även lärarfack och andra går i samma tankar, att de har resonerat om och även utrett detta.
Problemet är att Socialdemokraterna inte vill detta, utan man vill bevara det här systemet. Sedan vill man göra vissa förändringar, som ofta är ganska dåliga förändringar och främst slår mot barn och ungdomar som aktivt har valt en friskola. Trots att Socialdemokraterna har suttit åtta år i regering har de inte gjort någonting. Största delen av den tid som vi har haft friskolor i Sverige har Socialdemokraterna suttit i regering. Nu kommer de och klagar därför att det strax är val, men tidigare har de inte gjort någonting. Detta, fru talman, är väldigt förvånande.
Regeringen har stöd av 100 mandat i riksdagen, och det krävs 175 mandat för att få majoritet. Då skulle man kunna förvänta sig att skolministern och andra lyfter på telefonluren och ringer till de andra partierna och säger: Nu har vi en gemensam utmaning här. Kan vi hitta vägar framåt för att kunna reformera det här systemet? Men det har man inte gjort.
Nästa vecka kommer riksdagen sannolikt att avslå förslaget om att förbjuda köer i skolan, trots att alla partier i riksdagen vill ha ett mer restriktivt system. Det föranleder mig att komma till slutsatsen att regeringen inte har något intresse av att den här propositionen ska gå igenom, för hade man haft ett intresse av att den skulle gå igenom hade man satt sig ned och tagit en rejäl diskussion med de andra partierna för att försöka hitta en lösning på detta. Men det har man inte gjort. Man lägger fram förslag och eldar igång hela Regeringskansliet med enhetschefer, rättschefer, remissinstanser och lagråd. Man tar fram produkter på hundratals sidor som man skickar till riksdagen utan att man ens vill att de ska gå igenom, och det är därför att det är valår.
Det här är en del i Socialdemokraternas valmanifest, men det är inte ett seriöst försök att hantera de stora utmaningar som Sverige står inför. Därför är det bra att propositionen nu avstyrks.
(Applåder)