Övergripande miljöfrågor

Betänkande 2012/13:MJU15

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
17 april 2013

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Nej till motioner om övergripande miljöfrågor (MJU15)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 om olika övergripande miljöfrågor. Den huvudsakliga orsaken är att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om miljömålen, miljöprövningar enligt miljöbalken och lokalt och regionalt miljöarbete. Andra motioner handlar om översyn av miljöbalken och av terrängkörningslagen.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 23

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2013-03-12
Justering: 2013-03-26
Trycklov till Gotab och webb: 2013-04-09
Trycklov: 2013-04-09
Trycklov: 2013-04-10
Reservationer: 7
Betänkande 2012/13:MJU15

Alla beredningar i utskottet

2013-03-12

Nej till motioner om övergripande miljöfrågor (MJU15)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 om olika övergripande miljöfrågor. Den huvudsakliga orsaken är att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om miljömålen, miljöprövningar enligt miljöbalken och lokalt och regionalt miljöarbete. Andra motioner handlar om översyn av miljöbalken och av terrängkörningslagen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2013-04-17
Stillbild från Debatt om förslag 2012/13:MJU15, Övergripande miljöfrågor

Debatt om förslag 2012/13:MJU15

Webb-tv: Övergripande miljöfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 45 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Vi ska här debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande Övergripande miljöfrågor som innehåller 29 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Rubriken är ju något diffus, men betänkandet handlar i korthet om miljömålen och miljöbalken, även om långt ifrån allt som rör detta finns i det här betänkandet. Inledningsvis kan jag inte låta bli att kommentera det klimatpolitiska haveri som ägde rum i går, när EU-parlamentet röstade ned förslaget om att undandra utsläppsrätter från EU:s utsläppshandel. Det var ett förslag som kom upp under förra året, när det verkligen stod klart att EU:s handel med utsläppsrätter inte fungerade. Priset för utsläpp hade då fallit så lågt att utsläppsrätterna helt hade tappade sin styrande funktion. Den brittiska regeringen föreslog att ett rätt stort antal utsläppsrätter permanent skulle tas bort från marknaden för att pressa upp priset och rädda systemet. EU-kommissionen landade dock i ett förslag som innebar dels att ett mindre antal utsläppsrätter skulle tas bort, dels att det skulle vara en tillfällig lösning tills situationen förbättrades - ett mindre långtgående förslag men ändå något. EU-kommissionens förslag röstades i går ned i parlamentet, med en rätt bräcklig majoritet. Fyra av de röster som avgjorde frågan kom från de svenska moderaterna i EU-parlamentet. Jag tycker att det är upprörande. Varför säger jag det här? Det kan ju tyckas vara lite elakt att jag ska stå här och skälla på Lars Hjälmered och hans kolleger här i riksdagen för något som deras EU-parlamentariker har gjort. Men Lars Hjälmered kommer säkert att intyga att han vill att något görs för att rädda systemet med utsläppsrätter. Om vi backar lite och tittar på vad som har hänt hittills: Hur agerade Sverige när förslagen från den brittiska regeringen och från EU-kommissionen kom? Man hade ju kunnat förvänta sig att den svenska regeringen, med sitt tal om att gå före, att vara ambitiös och att vara en förebild i miljöpolitiken, skulle ha stöttat och aktivt drivit på i frågan. Men det gjorde de inte. Det fanns en anledning till det, och den anledningen stavas Moderaterna. På grund av Moderaternas bromsande kom den svenska regeringen mycket sent ut på banan i den här diskussionen och medverkade inte som en progressiv kraft i EU. Moderaterna har både som parti här i Sverige och via sina företrädare i Bryssel bidragit till att fälla det förslag som skulle rädda det viktigaste klimatpolitiska verktyget i EU. Det är skamligt, och det väcker ett löjets skimmer över den regering som säger sig ha världens mest ambitiösa klimatpolitik. Herr talman! Jag ska inte fastna där. Jag tror, eller hoppas åtminstone, att de borgerliga företrädare som sitter här inser allvaret i detta. "Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser." Så lyder generationsmålet, som är utgångspunkten för det svenska miljömålssystemet. Det handlar om solidaritet, både med människor runt om i världen och med kommande generationer - en självklar utgångspunkt. För att skapa detta samhälle - det handlar ju om att förändra samhället - har 16 miljökvalitetsmål formulerats om bland annat klimatet, den biologiska mångfalden och en giftfri miljö. De bryts i sin tur ned i etappmål och strategier, och de bryts vidare ned regionalt och lokalt. Målåret är 2020. Hur står det då till med det svenska miljöarbetet? Kommer vi att nå målen? Svaret är nej. "Årets bedömning är densamma som förra året, trots att miljöarbetet varit framgångsrikt inom många områden är nuvarande styrmedel inte tillräckliga för att nå målen till 2020." Så skriver Naturvårdsverket, regeringens expertmyndighet med ansvar för att samordna och följa upp miljömålen i sitt senaste utlåtande som nyligen presenterades. 14 av 16 miljömål kommer inte att nås - bara 2 av 16. Det är hårresande. Man skulle kunna tänka sig att detta borde sätta fart på aktiviteten hos regeringen, att det skulle komma många nya förslag om styrmedel för att vända utvecklingen i en annan riktning. Men nej. Regeringens miljöpolitik fortsätter att präglas av passivitet. När vi i oppositionen lägger fram förslag som skulle stärka miljöarbetet, öka takten, hänvisas väldigt ofta till Miljömålsberedningen. Det är en parlamentariskt tillsatt beredning med uppdrag att ta fram strategier och bereda förslag till etappmål. Där sker ett bra och viktigt arbete, men det duger inte att hänvisa alla frågor dit. Miljömålsberedningen har inte möjlighet att i den takt som krävs föreslå nya styrmedel för att uppnå miljömålen. Hänvisningarna till beredningen har snarast blivit en ursäkt för att regeringspartierna inte ska behöva agera. Det är oseriöst. Herr talman! Miljömålen måste betyda något. De kan inte bara vara fina målsättningar på ett papper. De ska vara utgångspunkten för ett gediget och genomgripande arbete, men något sådant ser vi inte. Och resultatet talar sitt tydliga språk. 14 av 16 mål kommer inte att nås. Det är tuffa mål, och de är svåra att nå. En del är svåra därför att det krävs saker inte bara av den svenska politiken utan också internationellt. Det måste respekteras, även om man kan ha olika uppfattningar om hur Sverige bör agera internationellt för att det ska ske. Det har vi ofta. Ett exempel tog jag nyss upp, nämligen EU:s utsläppshandel. Men likaväl som den svårigheten måste respekteras måste regeringen, och regeringspartierna, också ställas till svars för det som faktiskt kan göras här hemma. Och det är inte lite. Mycket skulle kunna göras omgående. Jag blev irriterad när jag läste debattartikeln i Svenska Dagbladet från de borgerliga partiledarna i samband med att Framtidskommissionen lade fram sin slutrapport. Där skriver man om hur angeläget det är att lösa miljö- och klimatproblemen, men ingenting om hur. Det finns bara någon vag formulering om att man måste identifiera styrmedel. Herr talman! Problemet är ju inte att det inte finns styrmedel identifierade. Problemet är att de inte används. Som exempel kan nämnas att den parlamentariska klimatberedning som jobbade under förra mandatperioden lämnade i sin slutrapport tio konkreta förslag på styrmedel. Endast två av dem har införts. Jag hoppas att Miljömålsberedningens arbete inte kommer att gå samma öde till mötes. Men nu, för att smalna av, och anknyta mer konkret till innehållet i betänkandet, vill jag särskilt ta upp två av miljökvalitetsmålen. Det första är målet om giftfri miljö. Där har Miljömålsberedningen tagit fram ett förslag till olika etappmål. De presenterades förra våren, och en proposition skulle enligt förväntningarna ligga på riksdagens bord nu. Det gör den inte. I stället förväntas en proposition läggas fram i höst. Det går långsamt. Detta exempel understryker det problematiska med viljan att hänvisa alla frågor till Miljömålsberedningen. Den motion som behandlas här handlar mer specifikt om spridningen av läkemedel och dess konsekvenser för miljö och hälsa. Här hänvisar utskottsmajoriteten till pågående forskning och vill inte föregripa annat arbete och vill därför avslå motionen. Jag menar att de har fel. Dels finns trots allt kunskap på området, vilket redovisas i Miljömålsberedningens betänkande, som föreslår ett etappmål, dels skulle en sådan strategi inte stå i motsats till vidare kunskapsutveckling på området. Det behövs såklart också. Men en av kemikaliepolitikens viktigaste principer är försiktighetsprincipen, nämligen att om det råder osäkerhet om ett ämnes farlighet ska det betraktas som farligt och om det finns skäl att misstänka att det föreligger risker har vi ett ansvar att agera. Därför, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1. Det andra är målet om en storslagen fjällmiljö. De svenska fjällområdena är en viktig del av ett internationellt världsarv som vi har att förvalta. Där finns olika intressen, till exempel ekonomiska intressen i gruvor som bryter värdefulla naturresurser, en viktig bas för det svenska välståndet. Vidare finns kulturella intressen, turismen, den viktiga rennäringen och miljöintresset, att bevara den biologiska mångfald som finns i dessa miljöer. Dessa intressen kolliderar ibland, och dessa kollisioner lär knappast bli färre. I anslutning till detta ser vi en ökad terrängkörning i dessa känsliga miljöer, trots att det i princip ska vara förbjudet att framföra motordrivna fordon där. Det är oroande, eftersom det ger upphov till skador på mark och vegetation som vi har åtagit oss att skydda. Därför behövs åtgärder i form av kontroll och tillsyn för att i möjligaste mån undvika skador. Också detta tillbakavisas av utskottsmajoriteten med hänvisning till att frågan ses över. Herr talman! Vi vet att det tittas på saker, att viktiga frågor utreds och stöts och blöts i myndigheter och i beredningar. Men det måste också hända något. På den punkten har regeringspartierna visat en stor brist på leverans. Som sagt: 14 av 16 miljömål kommer inte att nås om inte nya åtgärder vidtas. Mycket är svårt. Det vet vi. Men om inte ens dessa ändå enkla åtgärder kan vidtas för att vi ska kunna ta oss närmare att nå miljömålen, hur ska regeringspartierna då nånsin kunna ta sig an de riktigt svåra frågorna? (Applåder)

Anf. 46 Helena Leander (MP)
Herr talman! Vi ska prata om övergripande miljöfrågor. Det låter lovande. Det låter som om man ska få prata om de stora dragen, hur vi skapar ett samhälle, eller snarare om hur vi ställer om det samhälle vi har till ett samhälle där vi lever gott inom naturens ramar. När man sedan börjar se på de konkreta förslagen hamnar man snabbt i en massa juridiska spetsfundigheter om miljöprövningssystemets utformning, detaljer i minerallagen och miljöbalken. Men innan vi går in där tänkte jag få säga några ord om miljömålsfiaskot, som Sara Karlsson redan har varit inne på. Regeringen ser ut att klara bara 2 av 16 miljömål. Vi sätter upp en massa fina mål om hur vi ska lämna över miljön i god kondition till nästa generation, och sedan gör vi inte det. Precis som Sara Karlsson var inne på beror det inte på att det inte finns förslag, idéer, styrmedel och åtgärder. Man hade ett helt miljömålsråd till sitt förfogande som tog fram förslag efter förslag, långa listor, rapporter som hette Miljömålen - nu är det bråttom! Det som hände var att man ställde in bråttomförslagen i ett skåp, gjorde om hela systemet, och så blev det inte så mycket med förslagen. Förslagen kan vi fortfarande damma av. Vi kommer säkerligen att behöva ta fram ännu fler förslag. Vi gör det för fullt i Miljömålsberedningen. Jag hoppas och tror att de inte kommer att landa i en byrålåda eller i ett skåp utan att de kommer att bli verklighet en vacker dag. Det är det minsta vi kan göra för att komma någonvart på vägen, komma bort från miljömålsfiaskot som nu hotar. Jag vill säga lite om det övergripande och sedan gå direkt in på frågan om miljöprövningen. Det är ju så, herr talman, att om jag, talmannen eller någon annan vill öppna en fabrik eller gruva som har en stor miljöpåverkan är det inte bara att sätta i gång. Det måste bedömas miljökonsekvenser och ske prövningar. Det är egentligen rimligt. Vi vill inte ha verksamheter som har en orimligt stor miljöpåverkan. Tvärtom vill vi se till att verksamheter bedrivs med anpassade metoder som skadar miljön så lite som möjligt. Vi vill att hela processen ska gå snabbt och smidigt och självklart också ge bra resultat, vara säker och noggrann. Ibland kan det finnas en motsättning i detta. Jag tror inte att det finns någon som kan ha någonting emot att regeringen kan komma med mer pengar till de myndigheter som gör prövningarna för att på så sätt förkorta handläggningstiderna. Men när man däremot börjar tala om att kanske luckra upp kraven för att det ska gå snabbare börjar i varje fall jag dra öronen åt mig. Jag tror inte att miljön vinner på det, och jag tror inte heller att företagen i förlängningen vinner på slarviga processer. Jag har tidigare i talarstolen talat om behovet av att se över miljöbalken och om den fått det genomslag som man tänkte sig när man instiftade den för sisådär 15 år sedan. Av och till har det kommit upp olika fall där lärde män och kvinnor har ifrågasatt om det verkligen blivit som det var tänkt. Vi har till exempel LKAB:s gruva i Svappavaara där man har diskuterat hur långt man egentligen kan tänja på att godkänna ändringar av verksamheten utan att göra en ny samlad prövning av hela verksamheten. Just detta med att ha en samlad bedömning är en av grundstenarna. Vi har det numera mycket kända kalkbrottet i Bunge på Gotland där man har rest allvarliga frågor om hur vi egentligen tillämpar miljöbalkens hänsynsregler och också art- och habitatdirektivets krav vad gäller biologisk mångfald. Vi har också gruvor som släpper ut många gånger högre halter av vanliga metaller än vad de egentligen fått tillstånd för. Men eftersom de tillstånden var så luddigt skrivna kan man egentligen inte bli fälld för det. Här har vi en rad exempel. Det finns många fler under årens lopp som väcker behovet av att titta över detta igen. Som ni hör handlar det påfallande ofta om just gruvor. Då är det inte bara miljöbalken som är relevant utan också minerallagen. Därför behöver man kunna titta på lagstiftningarna samtidigt och inte minst hur lagstiftningarna tillämpas. En annan konkret fråga som behöver ingå i en sådan översyn är hur man gör med gruvor som går i konkurs och sedan inte har pengar att städa upp efter sig. I dag kan staten få stå med kostnaden i ett sådant fall. Naturvårdsverket har påpekat att man behöver ställa högre krav i de fallen på lönsamhetsbedömningar så att man vet att det verkligen finns pengar att använda om det skulle behövas. Ett annat alternativ som har diskuterats är om man ska ha någon form av obligatoriska försäkringar för gruvbolagen som kan se till att det finns pengar för en eventuell sanering eller återställande om det skulle gå så illa att de går i konkurs. När man ska ha en sådan översyn av miljöbalken och minerallagen kan man inte bara titta på miljön. Detta är verksamheter som i stor utsträckning bedrivs i renskötselområdet. Där har vi ett urfolk, samerna, som har rättigheter som urfolk. Enligt FN:s urfolksdefinition har urfolk rätt till sin mark, sina territorier, sina resurser, att behålla sin kultur, rätt till erkännande av deras olika identiteter, rätt till självstyre och självbestämmande och rätt att tillfrågas om samtycke vid beslut som kan påverka dem. Det är ganska klart att om man plötsligt öppnar en gruva mitt i renarnas bästa betesmarker eller mitt i en viktig flyttningsled kan det ställa till stora bekymmer för rennäringen. Vi ska heller inte glömma att många samer är aktiva i turismnäringen. Det är också ganska uppenbart att om man smäller upp en gruva mitt i ett obrutet fjäll kan det ha vissa effekter på friluftslivet. Egentligen kan redan prospekteringen av värdefulla områden skapa en stor oro även om det sedan i slutändan inte blir någon brytning. Det finns goda skäl om man ska ha en sådan översyn att också se hur vi kan garantera samernas rättigheter och våra folkrättsliga åtaganden gentemot dem. Om vi innan jag avslutar håller oss kvar i fjälltrakterna vill jag säga någonting om terrängkörning. Terrängfordon kan vara en förutsättning för viss näringsverksamhet i fjällen och då inte minst rennäringen. Särskilt fyrhjulingar i fjällen används framför allt i yrkesverksamhet medan däremot snöskotrar ofta används vid nöjesskörning. Användningen har ökat markant de senaste 25 åren, och då särskilt nöjeskörningen. Jag kan personligen intyga att det inte alltid är jättepoppis på skidlederna när det kommer en snöskoter och förstör spåren, särskilt om skidleden inte ens är tillåten för snöskotrar. Dessutom kan ovarsam terrängkörning ge skador på mark och vegetation. Här tror jag att det behövs både mer tillsyn och mer information för att vi ska få ordning på olaglig terrängköring. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2.

Anf. 47 Jens Holm (V)
Herr talman! För några veckor sedan kom Naturvårdsverket med sin uppföljningsrapport om hur väl regeringen följer arbetet med de 16 miljökvalitetsmålen. Det var återigen en nedslående läsning. Naturvårdverket konstaterade att 14 av våra 16 miljömål inte kommer att nås med gällande beslut och styrmedel. Jag sade att det gjorde detta återigen. I fjol kom det med en liknande uppföljningsrapport. Slutsatsen var densamma, 14 av 16 miljömål kommer inte att nås. Miljökvalitetsmålen ska uppnås till 2020. Det brådskar verkligen. Vi har mindre än sju år på oss. De omfattar allt väsentligt inom vår miljö- och klimatpolitik. Ett klimat i balans, skogen, övergödningen, grundvattnet, fjällandskapet, frisk luft och en giftfri miljö är några exempel på vad som omfattas av de 16 miljökvalitetsmålen. Förra veckan hade jag en interpellationsdebatt med miljöminister Lena Ek om just de missade miljömålen. Jag hoppades då på att miljöministern skulle presentera förslag på nya beslut och nya styrmedel för hur vi ska komma närmare att nå miljömålen. Men ack vad jag bedrog mig. Jag fick inte ett enda besked. Nu har vi chansen. Nu debatterar vi bland annat miljömålen. Nu kan de borgerliga partierna berätta om vad som är på gång för att vi ska komma närmare att rädda vår miljö. Det är vad det handlar om. Jag yrkar bifall till reservation 1 som handlar om ett av miljömålen, nämligen en giftfri miljö. Där har vi identifierat att det är stora problem med läkemedelsrester som läcker ut i vårt avloppsvatten. De går sedan vidare ända ned i grundvattnet. Vi har i dag inte någon bra strategi för att hantera de resterna. Det måste det finnas. Vi har än så länge inte sett några konkreta beslut från regeringen för hur vi ska kunna hantera det problemet på ett tillfredsställande sätt. Jag vill också nämna reservation 2, miljöprövningar. Som det är i dag växer gruvnäringen så det knakar i Sverige och i många andra länder. Jag är rädd för att vi inte har en lagstiftning som riktigt svarar upp till den snabba expansion som sker just nu. Helena Leander från Miljöpartiet tog tidigare upp samernas roll. Samerna är vårt urfolk. De har rätt att få säga sin mening om framtida gruvexploatering i deras områden. Vi tycker inte att deras rättigheter är tillräckligt uttryckta i dag i minerallagen och miljöbalken. Det är därför som vi har lyft upp reservationen om miljöprövningar. Den stora risken med en alltför snabb expansion av gruvindustrin i Sverige är att vi kan få hit lycksökare som inte sätter miljön och lokalsamhället i första rummet. I början av november i fjol skedde en av Finlands värsta naturkatastrofer någonsin. Det var ett stort läckage från en gruva i östra Finland, Talvivaara. Mängder av tungmetaller och även uran har läckt ut i området. Fortfarande arbetar man frenetiskt med att sanera området och rädda människor, djur och natur i området. Vad är det ansvariga gruvbolagets roll i detta? Om vi hade haft svensk lagstiftning är det väldigt lätt för gruvbolagen att smita från sitt ansvar. Det tycker inte jag är okej. De gruvbolag som går in i verksamheten ska också stå för det ekonomiska ansvaret att återställa och sanera för sin verksamhet om olyckan är framme och det sker en stor olycka eller helt enkelt bara städa upp efter sin verksamhet. Avslutningsvis skulle jag vilja tala för Vänsterpartiets reservation nr 5 om en översyn av miljöbalken. I Sverige sker varje år tusentals slutavverkningar av skogen. Vi vet att skogen inte bara har en mängd ekologiska mervärden, som hem för djuren, olika arter och så vidare, utan minst lika viktigt är det med skogens sociala värden. Tänk på alla människor som går ut i skogen på hösten och plockar svamp och bär, joggar och orienterar, barnen leker och så vidare, och en dag när man vill gå ut i sin skog är skogen borta, därför att ett stort skogsbolag har skövlat hela skogen. Ja, så går det faktiskt ibland till i dag i Sverige. Så får det inte fortsätta, tycker vi i Vänsterpartiet, utan en självklarhet borde vara att det ska ske obligatoriska samråd med de berörda människorna inför en slutavverkning för att i så stor utsträckning som möjligt bygga upp ett folkligt förtroende och förståelse för den viktiga skogsverksamhet som man bedriver. Och självklart är de människor som bor i området ofta de som vet bäst hur skogen ska huggas ned. Allting kanske inte behöver huggas ned. Man kan spara vissa områden eller bedriva en mer plockvis nedhuggning, att man hugger ned de träd som har blivit stora och mogna och låter andra träd växa vidare. Därför är det så viktigt att ha ett obligatoriskt samråd vid alla slutavverkningar.

Anf. 48 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Sverige och världen har ett antal rätt stora miljöutmaningar som man kan känna en stor oro inför. I mitt anförande kommer jag måhända att vara lite mer positiv än Sara Karlsson och de andra som har varit före mig i talarstolen i dag. Vi har att debattera och besluta om övergripande miljöfrågor med mera, som täcker in alltifrån miljömål till terrängkörning och inomhusmiljö, så vi får väl se vart debatten tar vägen efterhand. Men givet namnet tänkte jag tala lite övergripande om detta. Då vill jag börja med, herr talman, att trycka på förmågan till och vikten av att kunna prioritera inom miljöpolitiken. Vi har ett miljömålssystem i Sverige som ger en viss systematik i miljömålsarbetet och miljöarbetet med generationsmål och miljökvalitetsmål och utifrån detta olika etappmål och konkreta saker som ska göras. Det är 16 nationella miljökvalitetsmål som täcker in de största utmaningarna för Sverige. Men det är också viktigt att ha en förmåga att prioritera mellan och inom dessa, och det är precis det som Alliansen har gjort. De senaste åren och före dess har vi kunnat se att det var mycket som behövde göras men som inte var gjort av Socialdemokraterna. Man talade havsmiljö, men vi såg inget konkret i statsbudgeten, man talade klimat, men vi hade ingen klimatpolicy på bordet etcetera. För Alliansens del har vi därför den här mandatperioden särskilt prioriterat fyra områden: havsmiljö, giftfri vardag, biologisk mångfald och klimat. Konkreta exempel på vad vi gör för att ta oss an dessa utmaningar är havsmiljömiljarder i statsbudgeten, ett särskilt uppdrag för att identifiera och fasa ut farliga kemikalier, ett fortsatt arbete med att skydda skyddsvärd skog samt mål och åtgärder för att göra verklighet av en ambitiös klimat- och energipolitik. Det andra som jag tycker är viktigt att trycka på är frågor om ekonomi, för ekonomi och miljö hänger så klart nära ihop. Vi har en övergripande uppgift i Sverige och världen att försöka bryta mönstret att ekonomisk tillväxt hänger ihop med användningen av fossil energi och ökade utsläpp. Men det är också viktigt, därför att om vi ska ha möjlighet att ha höga ambitioner i miljöpolitiken måste det gå hand i hand med en arbetslinje och med ordning och reda i ekonomin. I snart sagt varje annat europeiskt land har de i deras riksdagar eller parlament diskussioner om stora nedskärningar, omfattande skattehöjningar och vad det är som ska få stryka på foten. Sverige bryter delvis av mot detta. Genom en arbetslinje och genom ordning och reda och ansvar kan Sverige i en ekonomiskt orolig tid i Europa fortsatt satsa på miljöpolitiken på ett bra sätt. Herr talman! Det tredje som jag tycker att man ska tänka på lite grann är frågan om principer. Vi ger oss ofta i kast med enskilda sakfrågor. Jag tycker att det kan vara klokt att ibland stanna upp och fundera kring principerna i politiken. För egen del tycker jag att det personliga ansvarstagandet är helt avgörande, att vi som personer kan och bör ta ansvar och ska uppmuntras att ta ansvar. Införandet av miljöbilsdefinition och andra initiativ är exempel på sådant som har gjort att Sverige har kunnat ta de första viktiga stegen i omställningen av fordonsparken. Likadant tycker jag att det är viktigt att trycka på marknadsekonomin. Det kanske inte är en skräll om man som moderat företrädare talar om vikten av marknad och marknadsekonomi också inom miljöpolitiken. Men jag tycker att det är lite viktigt att trycka på, för en del för felaktigt fram att miljö är lite att se som en fri nyttighet i en marknadsekonomi. Vi har ju en politisk uppgift att sätta pris på utsläpp, till exempel genom en koldioxidbeskattning. En annan princip handlar om att många av våra miljöutmaningar är internationella till sin natur och naturligtvis måste mötas med internationella svar. Jag tycker att arbetet med kemikalier är ett bra exempel på detta. Reglering av kemikalier beslutas gemensamt i EU för 27, och snart 28, medlemsländer. Det är det som reglerar hur vi kan använda olika kemikalier. Mycket av vår nationella politik, till exempel Miljömålsberedningens arbete vad gäller kemikalier, har ju handlat om att fundera på vilken den svenska positionen ska vara när vi ska påverka vidareutveckling och reformering av Europas kemikalielagstiftning. Det är där vi kan göra den stora skillnaden på kemikaliepolitikens område. En ytterligare princip som jag vill lyfta fram handlar om forskning för att bättre förstå vår värld och de utmaningar som finns. Många av lösningarna på miljöutmaningarna är lösningar som kommer ur forskning. Nu har riksdagen fattat beslut om en historiskt stor forskningsbudget. I år läggs exempelvis 1,3 miljarder kronor på energiforskning - viktigt för att kunna få ett bra energisystem också i framtiden. I betänkandet handlar en hel del om de svenska miljömålen och miljömålssystemet som ju har till syfte att främja en hållbar utveckling. Vi har ett antal väldigt stora utmaningar. Vi ser inte minst i de utvärderingar som görs av miljömålen att det är tuffa utmaningar som ligger framför oss. Miljömålssystemet är tänkt att ge en systematik i detta arbete, att måla upp de stora utmaningarna och det viktiga arbete vi har framför oss. Och med generationsmål är det tänkt att man inom någon generation ska kunna lösa de stora utmaningarna. Det är onekligen en jätteutmaning. För ett antal år sedan kunde vi konstatera att vi hade systemet på plats men att det var många utmaningar som var ogjorda. Skogen är ett sådant exempel. Man talade om stora avsättningar av skyddsvärd skog, men man såg det inte i praktisk politik. Därför gjordes en omdaning av miljömålsarbetet som bland mycket annat gjorde att det blev ett tydliggörande att ett antal myndigheter hade att jobba med uppföljning och utvärdering av miljömålen men också att det tillskapades en politiskt sammansatt beredning. Vi ska ärliga när det gäller detta arbete. Det är inte som föregående talare har sagt, att regeringen har misslyckats, utan detta är en stor samlad uppgift som vi har i samhället. Regeringen ska fatta vissa beslut, och vi i riksdagen har att fatta vissa beslut, men vi ska också vara ärliga och säga att myndigheter själva inom sina ramar har att göra saker. Företag kan agera. Vi som enskilda har ytterst en uppgift att agera i detta. För ett antal av utmaningarna som identifieras i miljömålssystemet krävs det politiska överväganden och avvägningar. Ibland kan det vara mellan olika miljömål och utmaningar och ibland mellan olika samhällsintressen. Miljömålsberedningen tillskapades därför som ett forum för politiska partier att föra resonemangen och ta de långsiktiga tagen i svensk miljöpolitik, biträdd av experter och sakkunniga från myndigheter, icke statliga organisationer etcetera. Utifrån detta ska konkreta förslag kunna lämnas på hur man på ett kostnadseffektivt sätt ska kunna ta steg framåt i den svenska miljöpolitiken. Miljömålsberedningen har redan lämnat konkreta förslag vad gäller avfalls- och luftfrågor och lämnat ett kemikaliebetänkande som är väldigt ambitiöst när det handlar om vad vi kan göra konkret i Sverige och vilka mått och steg vi ska ta för att påverka reformeringen av den europeiska kemikalielagstiftningen under den kommande tioårsperioden. För stunden är det fokus på hållbar markanvändning när det gäller skog. I juni ska det läggas fram ett betänkande, och beredningen diskuterar nu framför allt den svenska skogspolitiken ur miljösynpunkt. Det handlar om hur man kan agera när det gäller frågor om skydd, skötsel och generell hänsyn. Det gäller att väga av samhällsintressena och se hur vi kan värna jobb och ekonomi i den svenska skogssektorn och hur vi kan väga av miljöintressen som handlar om biologisk mångfald mot till exempel klimatfrågan. Framför oss ligger stora utmaningar i att ta vidare markanvändningsarbete med fokus på jordbruk under det kommande året och ett ganska nytt uppdrag där det handlar om att ta hand om de viktiga vattenfrågorna. Miljömålsberedningen och det aktiva arbete som sker är viktigt för att lämna konkreta förslag på hur vi ska kunna ta Sverige framåt i miljöpolitiken utifrån de stora utmaningarna som handlar om mark, vatten och annat. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Anf. 49 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Lars Hjälmered vill vara positiv, och det är ju trevligt. Jag blir dock lite bekymrad av det. Det står klart och tydligt att miljömålen inte kommer att nås om inga nya åtgärder vidtas. Vi ser inget arbete med nya åtgärder, och det arbete som sker står inte i proportion till det alarmerande läge vi befinner oss i. Vi socialdemokrater har lagt fram många förslag på hur vi ska ta oss närmare och nå miljömålen. De flesta ligger i andra betänkanden, men vi har förslagen. Det handlar till exempel om skatt på handelsgödsel, ersättningssystem för musselodling för att dämpa övergödningen, uppjustering av skatten på växtskyddsmedel, översyn av skogsvårdslagen för att säkra biologisk mångfald, investeringar i klimatinnovationer och lokalt klimatarbete och metanreduceringsstöd. Det handlar också om ett mer aktivt kemikaliearbete i Sverige, i EU och globalt, inte minst när det gäller hormonstörande ämnen men även läkemedel, för att komma närmare miljömålet Giftfri miljö. Det är förslag som avvisas av de borgerliga partierna. Om det presenterades alternativ skulle man kunna köpa det; vi har ju olika politiska ingångar i frågorna. Vi ser dock inga förslag som har likvärdiga effekter. När kommer era förslag för att vi ska kunna nå de svenska miljömålen?

Anf. 50 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Sverige och världen har ett antal stora miljömaningar framför sig. Vi har särskilt prioriterat fyra frågor: klimat, havsmiljö, biologisk mångfald och giftfri vardag. Fokus ligger här för att vi har sett att det är områden där det krävs särskilda insatser för att ta politiken framåt, och under de senaste åren har vi på vart och ett av dessa gjort precis det. Miljöbudgeten har under åren ökat med 30 procent. Vi lägger väsentligt mer pengar på miljöpolitik i dag än vi gjorde tidigare. Sara Karlsson ger uttryck för att inget händer. Men vi har ett betänkande från Miljömålsberedningen som handlar om just kemikaliepolitiken. Det har varit ett ambitiöst arbete där vi brett politiskt har funderat över vilka konkreta saker vi kan göra i Sverige inom kemikaliepolitiken och på vilket sätt vi kan utforma en position för Sverige där vi kan påverka reformering och utveckling av Europas kemikalielagstiftning, som är gemensamt reglerad. Det är ett tydligt exempel där vi kan vidta mått och steg för att utveckla den svenska kemikaliepolitiken. Jag vill inte i denna debatt ge sken av att vi här och nu har lösningar på alla utmaningar. Det tror jag inte att Socialdemokraterna heller har. Vi har jättestora utmaningar framför oss, men jag vänder mig lite mot bilden att inget händer. Det läggs stora resurser i form av skattepengar på klimat, havsmiljö, kemikaliepolitik och andra områden. Vi har ett ambitiöst miljömålsarbete och gör gärna politiska överenskommelser för att få en långsiktighet i miljöpolitiken.

Anf. 51 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Även om det händer saker händer det för lite, även på de områden som Lars Hjälmered tar upp som de fyra prioriterade områdena. Går det år rätt håll där? Nej, det gör det inte. Den nöjdhet som Moderaterna presenterar gör mig bekymrad. Eller är det snarare uppgivenhet? Det kan man fundera över mot bakgrund av det som presenteras, eller snarare inte presenteras, här, mot bakgrund av att vi har kunnat läsa i tidningarna hur Moderaterna inför EU-valet nästa år backar i sina klimatambitioner för EU och mot bakgrund av det som hände i går när Moderaterna bidrog till att fälla det förslag som skulle förbättra EU:s utsläppshandel. Ska vi dra slutsatsen att Moderaterna har gett upp?

Anf. 52 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! När det gäller klimatfrågan behöver världen en internationell överenskommelse med tillräckliga åtaganden om utsläppsreduktioner som gör att vi kan klara det som vetenskapen rekommenderar för att vi inte ska få en för stor temperaturökning i världen. Det är det stora målet och den globala lösningen på denna utmaning. Jag hade önskat att en sådan överenskommelse fanns på plats redan nu - eller för lång tid sedan. Där är vi inte, men i väntan på det fortsätter vårt arbete med den svenska klimat- och energipolitiken där de svenska målsättningarna ligger fast. Det nationella arbete Sverige gör för att hitta andra vägar fortsätter. Ett konkret exempel på detta är det framgångsrika arbete som miljöminister Lena Ek gör när det gäller så kallade kortlivade klimatgaser. Det är både en klimatfråga och en luftmiljöfråga. Många länder har hoppat på detta och ser det som en väg att ta sig an både luftfrågorna och klimatfrågan i denna del. För vår del handlar det inte om sänkta klimatambitioner. Det handlar om att fullfölja de högt ställda ambitioner vi har. Det är inriktningen här och nu, det är inriktningen för den svenska regeringen och det är inriktningen i vår politik inför Europaparlamentsvalet nästa år.

Anf. 53 Jens Holm (V)
Herr talman! Lars Hjälmered försökte förut skjuta över ansvaret för de missade miljömålen på andra. Det är företag, alla vi individer och en massa andra som har ansvaret för att Sverige har missat miljömålen. Men även om alla individer har ett ansvar har ni som sitter i regeringsställning huvudansvaret. Ni har snart styrt i sju år. Ni har fått rapport efter rapport från Naturvårdsverket som hela tiden säger samma sak: 14 av de 16 miljökvalitetsmålen kommer inte att nås. Vi har fram till 2020 på oss, så det brådskar. Då håller det inte att åter peka på beredningar och utredningar. Vi måste ha en förändring av de styrmedel och gällande beslut som finns om vi ska ha en chans att rädda miljön, för det är vad det handlar om. Lars Hjälmered tog upp marknadsekonomin som ett sätt att rädda miljön, att man ska sätta ett pris på miljön. Låt oss då använda oss av marknadsekonomin, som är det ekonomiska system vi befinner oss i. Låt oss höja koldioxidskatten, som du själv nämnde, Lars Hjälmered. Det var det som Klimatberedningen föreslog. Men ni höjer inte koldioxidskatten. Låt oss införa en kilometerskatt på långtradartransporter så att vi äntligen kan minska utsläppen från den tunga trafiken på våra vägar. Låt oss införa en flygskatt. Det blir lite dyrare att resa utomlands, men det ger oss pengar att pumpa in i kollektivtrafiken. När det gäller utsläppshandelssystemet, som Sara Karlsson från Socialdemokraterna nämnde tidigare, och ett marknadsbaserat system låg det ett konkret förslag på bordet i går om att reformera systemet och göra det lite bättre för klimatet. Ni röstade emot det, Lars Hjälmered. Varför röstar ni alltid emot när ni har chansen att göra det bättre för miljön?

Anf. 54 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Vad jag försöker ge uttryck för i diskussionen om miljömålssystemet är att det är ett samlat ansvar. Vissa uppgifter har vi här i riksdagen, och vissa uppgifter ligger på regeringen att fatta beslut om. Men att ge sken av att regeringen ska fatta alla beslut är fel. Det finns mycket som enskilda myndigheter kan göra inom sina uppdrag, det finns mycket som enskilda företag kan göra och det finns mycket som vi som enskilda individer kan göra. I detta miljömålssystem - om man dissekerar de olika målen och väldigt många av de utmaningar som finns - kan man konstatera att det finns ett antal saker som är särskilt svåra utmaningar. Det var därför det blev ett skapande av just en politisk miljömålsberedning. Det var ju en brist i det tidigare systemet att det inte fanns något politiskt forum där man mellan partier och mellan block kunde diskutera långsiktigheten i miljöpolitiken. Där har det lyfts in ett antal frågor, till exempel kemikaliefrågorna. Man såg att det var ett område där det fanns ett behov av att politiskt diskutera vad en svensk position i kemikaliepolitiken ska vara, med nationella åtgärder och sådant som vi ska göra över tid. Likadant är det med frågor om skog, jordbruk och nu närmast om vatten. Det är den typen av frågor vi politiskt behöver stöta och blöta för att ta det hela framåt, och jag kan tycka att vi tar viktiga steg framåt. Jag kan också konstatera att man tidigare väldigt mycket talade om problemen med havsmiljön - men det fanns ju ingen havsmiljöbudget i statsbudgeten, fast man talade om höga ambitioner. Likadant var det med skogen. Man pratade om skogliga avsättningar för att värna en biologisk mångfald. Men vi såg det inte i några mått och steg för att möta miljömålen. De framsteg som har gjorts där har kommit nu med Alliansen, med rejält stora avsättningar som har varit tidigare. När det gäller flyg och sjöfart skulle jag jättegärna se att man satte ett pris på de utsläpp som kommer därifrån, gärna skatt på bränsle i den typen av sektorer.

Anf. 55 Jens Holm (V)
Herr talman! Lars Hjälmered svarade inte riktigt på de konkreta frågor som jag tog upp. Vi har en marknadsekonomi. Inom marknadsekonomin resonerar man: Låt oss sätta ett pris på det som smutsar ned. Det blir dyrare att smutsa ned, och då får vi också intäkter till det som behöver mer pengar. Jag tog upp koldioxidskatten. Jag tog upp en kilometerskatt på långtradartransporter. Jag tog upp en flygskatt. Det är tre konkreta exempel på riktade skatter på utsläpp som skulle generera stora resurser till det viktiga klimat- och miljöarbetet. Jag undrar varför Moderaterna inte backar upp det. Jag undrar också varför Moderaterna röstar emot, när man har chansen att reformera det handelssystem med utsläppsrätter på EU-nivå som i dag har havererat, Lars Hjälmered. Man är inte ens beredd att göra det minimala för att se till att det handelssystemet fungerar, utan man röstade i går emot kommissionens förslag om att undanta 900 miljoner ton koldioxid ut ur systemet. Jag skulle också vilja veta en sak från Lars Hjälmered. Jag tror att även du och ni borgerliga politiker har träffat representanter från Lantbruksuniversitetet i Uppsala, som är djupt oroade över att de nu får mindre resurser för sin viktiga miljöverksamhet och forskning kring exempelvis djurens hälsa. Ett av skälen till att de får minskade anslag är att vi inte längre har en handelsgödselskatt. Tidigare hade vi en skatt på handelsgödsel. Det innebar då, precis som vi har pratat om tidigare, att man satte ett pris på utsläppen. Det blev dyrare att använda mycket handelsgödsel. Man fick intäkter som gick tillbaka till miljöarbetet, bland annat till Lantbruksuniversitetets forskning. Det har ni tagit bort, och forskningen drabbas. Det är ännu ett konkret exempel på hur saker och ting har försämrats. Varför gör ni så, Lars Hjälmered?

Anf. 56 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Genom en arbetslinje och en ansvarsfull ekonomisk politik har Sverige kunnat för inte så länge i riksdagen kunnat fatta beslut om en forskningssatsning. Det innebär att alla universitet och högskolor får ökade medel. Jag tycker att Lantbruksuniversitetet och andra utifrån det måste prioritera inom sin budget. Alla får mer forskningspengar med den forskningspolitik som riksdagen fattade beslut om för inte så länge sedan. När det gäller pris på utsläpp vill jag säga att vi absolut tycker att det ska vara så. Man ska bära sina miljökostnader. Det är den bärande principen. Sedan måste man alltid väga av olika insatser. Sverige har redan i dag en otroligt hög koldioxidbeskattning. Då måste en höjning vägas av mot risken för koldioxidläckage, att man flyttar industrier eller annan verksamhet och inte får miljöförbättrande åtgärder. Det måste man alltid väga av. Blickar vi några åt tillbaka i tiden kan vi se vad Alliansen har gjort. Vi har gjort en grön skatteväxling, som Miljöpartiet ofta pratar om. Det är jobbskatteavdrag i kombination med höjda miljöskatter. Det är väl något som man skulle vara väldigt positiv till i sådana fall. Återigen: Jag ser gärna att man skulle få en beskattning av bränsle för flyg- och sjöfart. Slutligen när det gäller utsläppshandelssystemet och ETS: Vad världen behöver - det får vi inte glömma bort - är en internationell överenskommelse. Det är det som är den stora lösningen, så att vi inte tappar korten i detta. Med det sagt är ändå handelssystemet en bärande del i en europeisk klimatpolitik. Det är oroande med ett lågt pris. Vi i Alliansen har utifrån förhandlingar landat i att vi är öppna för backloading, som det kallas. Det är ett konstigt begrepp. Men vi ska vara medvetna om att det har handlat om att ratta och mickla med priset i hopp om att få upp det hela. Den ambitionen har inte funnits i förslaget om att minska antalet utsläppsrätter, att det systemet skulle innebära att det blir minskade utsläpp kopplade till det, så att vi vet vad vi pratar om. Vi får inte tappa bort de stora sakerna, att vi fortsatt måste diskutera klimatmål till 2030 och till 2040 och att det internationella arbetet måste fortgå.

Anf. 57 Helena Leander (MP)
Herr talman! Det finns risk att det blir lite gnälligt när man missar 14 av 16 miljömål. Men jag ska i alla fall i början försöka vara lite snäll och säga att jag tycker att det är bra att vi har en miljömålsberedning. Jag tror att det är värdefullt att vi kan diskutera de stora utmaningar som vi står inför mellan partierna lite mer fredligt och kanske inte så gnälligt som det lätt blir när vi står här och tar replik på varandra i talarstolarna. Nyss pratade Lars Hjälmered om vikten av att sätta pris på utsläpp och sådana saker, som Moderaterna är för i teorin. Men om man lyssnade på budgetdebatten i måndags hörde man hur Anders Borg gång på gång skällde på Miljöpartiet och hotade med de miljöskattechocker som kommer om man gör just det som ni förespråkar: sätter pris på miljön. Det blir lätt så att man försöker plocka politiska poäng på de delar av miljöpolitiken som kanske kan vara lite obekväma ibland. Men om man tillsammans kommer överens om att det här måste vi göra för att klara miljön, och nu står vi upp för det tillsammans, då tror jag att man kan få väljarna med sig, när de ser att politiker bedömer att vi måste göra detta, att det är nödvändigt - nu kör vi. Där har Miljömålsberedningen en roll. Men en sak som jag blir lite oroad av när det gäller Miljömålsberedningens mandat är om det handlar om att vi ska lösa miljöproblemen - det låter väldigt stort, men i alla fall klara våra miljömål - eller om det handlar om att se vad vi kan göra inom den budget som står till buds. Jag har trott att vår uppgift är att föreslå hur man ska göra för att kunna nå miljömålen. Det kommer att innebära kostnader på vissa områdena och intäkter på andra områdena, och sedan får man göra en sammanvägning, som man brukar göra i politiken. Det har höjts röster för att det vi ska göra snarare är att med de pengar som vi har inom varje enskilt område se hur vi kan använda dem lite smartare, till exempel hur vi kan bli mer kostnadseffektiva, som jag absolut tycker att vi ska vara. Vi ska få ut så mycket miljönytta som möjligt för de pengar som vi satsar. Men ibland kanske vi också måste vara beredda att satsa pengar. Får vi göra det, Lars Hjälmered?

Anf. 58 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Jag tycker att alla de styrmedel som vi sätter på plats måste vägas av, så att vi ser vad kostnaden och nyttan är med olika styrmedel. Vi kan se att vi till exempel har en mycket hög koldioxidbeskattning i Sverige. Det finns många länder som inte har en sådan eller har en mycket låg sådan beskattning. Det är klart att en höjning av den svenska koldioxidbeskattningen på marginalen här och nu kan ge väldigt liten miljönytta relativt vad den skulle ge om andra länder faktiskt tog efter Sverige i den delen. Likadant är det med kilometerbeskattning och annat. Vi måste väga av alla insatser, i det fallet mot att hela landet ska leva. Vad gäller Miljömålsberedningen tycker jag att det inspel som Helena Leander kommer med är glädjande. Jag tycker att vi i vårt senaste kemikaliearbete hade mycket bra diskussioner. Precis som du själv ger uttryck för kunde vi utanför riksdagens kammare och utskott sitta ned och resonera med experter om de svenska utmaningarna och seriöst titta på dem, se att det inte alla gånger är så enkelt och fundera över vad som kan vara svenska åtgärder. Jag tycker att vi har konkreta förslag, förslag som snart kommer att beslutas av regeringen vad gäller etappmål och annat. Det är inga konstigheter att det förskjuts, som man kunde få intryck av tidigare i debatten från Sara Karlsson, utan den typ av etappmål som vi har pratat om ska genomföras. Det har varit ute på sedvanlig beredning. Det är så man gör i Sverige. Man tar fram förslag och är lite noggrann, och sedan låter man alla människor vara med och yttra sig. Slutligen vad gäller detta med budget till den här typen av utredningar: Det är klart att vi är styrda av kommittéförordningen. Men det hindrar inte att vi kan ta fram förslag på alternativ finansiering för att finansiera olika åtgärder. Jag tycker att det är rätt viktigt att när vi lägger fram förslag för regeringen, som vi ska göra nu i juni eller gör i kommande uppdrag, är det viktigt att det är kostnadseffektiva och bra lösningar som är möjliga att genomföra, så att det inte senare blir stopp i maskineriet, eftersom vi har talat om höga ambitioner men inte genomförbarhet i det hela. Det är också ett ansvar som vi har.

Anf. 59 Helena Leander (MP)
Herr talman! Den delen tror jag att vi kan vara överens om, att vi ska försöka utforma våra förslag så att de är genomförbara och kostnadseffektiva. Jag vill bara känna mig trygg i att vårt uppdrag är just att försöka lägga förslag så att vi når miljömålen. Det blir lite konstigt om man står här och säger att vi har en miljömålsberedning som ska göra just dessa saker men att det i praktiken är en bakbunden beredning. Men om vi kan vara överens om att vi får lägga fram förslag om vi också bara tittar på finansieringen och kostnadseffektiviteten är jag glad och nöjd. Jag tänkte tala om en annan sak som ligger ganska nära, nämligen att vi i Miljömålsberedningen får ett uppdrag i taget eller möjligen två. Nu tittar vi på mark och skog, och vi ska titta lite grann på vatten. Men vi har 16 miljömål, och inte sitter vi och tittar på terrängkörningslagen och Storslagen fjällmiljö. Just terrängkörningslagen kanske inte är den stora frågan i miljömålsdiskussionen även om mycket av debatten här har handlat om den just för att det råkade finnas förslag om det i dag. Men fortfarande behövs det ett strukturerat arbete där man tittar på alla miljömål och ser till att nå dem. Det fanns tidigare ett miljömålsråd som lade fram förslag på område efter område. Det handlade kanske inte om stora och politiska avvägningar utan om lite mer smågnet som behövs. Man skruvar lite på någon ratt och fixar till någon liten sak. Men det skulle ändå föra miljömålen framåt. Detta gick lite grann i stå när man gjorde om organisationen av miljömålsarbetet och inrättade denna miljömålsberedning. Jag skulle gärna se att dessa goda erfarenheter fick leva vidare på något sätt så att det fortfarande finns ett sätt att få fram dessa förslag och att man ser till att också genomföra dem så att vi inte står där vi står i dag med ett miljömålsfiasko där bara 2 av 16 miljömål ser ut att nås.

Anf. 60 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Det är riktigt att vi hade ett miljömålsråd tidigare. En av bristerna med detta var att det inte hade en politisk koppling. Man tog fram seriösa och bra förslag och underlag. Men det som saknades i det tidigare upplägget var ett forum för någon form av politiska samtal för att bryta de riktigt svåra frågorna. Den rollen fyller Miljömålsberedningen i systemet. Förhoppningen är att myndigheterna utifrån sina respektive uppdrag ska klara det som miljömålsrådet tidigare gjorde, alltså att lämna förslag inom sina respektive områden utifrån de uppdrag som de har från regeringen i regleringsbrev och så vidare. När det gäller de uppdrag som Miljömålsberedningen tar sig an var vårt första uppdrag snarare en formfråga, nämligen att ta fram en så kallad utredningsplan. När beredningen var tillsatt skulle man fundera på följande: Vad är de största utmaningarna av dessa 16 mål? På vilka områden behöver vi göra politiska överväganden och avvägningar? Då kom vi fram till att just de saker som vi har jobbat med, som vi jobbar med nu och som ligger framför oss gäller vatten, kemikalier och markanvändning. Det var det som vi i politisk enighet sade är de tuffaste utmaningarna som vi behöver sätta och ned och seriöst fundera närmare på. Men jag utesluter inte att det inom en snar framtid är läge för Miljömålsberedningen att fundera på vad som är nästa tag när vi nu har jobbat ett tag med dessa uppdrag, till exempel kemikaliebetänkandet. Finns det anledning att till exempel titta på nya stora uppdrag för att ta detta arbete vidare? Vårt uppdrag som beredning löper faktiskt hela vägen fram till 2020 även om kanske varken Helena Leander eller jag kommer att sitta med i beredningen fram till dess.

Anf. 61 Anita Brodén (FP)
Herr talman! Ledamöter och kolleger! Återigen får vi möjlighet att här i kammaren lyfta fram miljöfrågor. Jag vill börja med att säga någonting riktigt positivt. Vi vet att detta är tungt och svårt. Men jag tror att det är bra att vi ändå påminner om positiva saker som händer. I går kom det ett pressmeddelande från Naturvårdsverket. Jag tror att de flesta av er har läst det. Under rubriken Rekordlåga utsläpp 2012 kan man läsa att Sverige släppte ut 58 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2012. Det är den lägsta noteringen sedan basåret 1990. Jämfört med 2011 är det en minskning med 5 procent. Vi kan hitta orsaker. Det kan handla om såväl lågkonjunktur som annat. Men man pekar på att insatser till exempel inom bil- och vägtrafiken och inom teknikutvecklingen som har skett har påverkat detta. Herr talman! Innan jag går in på det som jag har förberett vill jag också påminna om en sak eftersom terrängfordon och så vidare har tagits upp. Terrängkörningen är det som ni i oppositionen har samlats kring. Det är det som er gemensamma reservation handlar om. Då förstår jag att ni tycker att det är en av de största frågorna. Då vill jag ta tillfället i akt att säga något till er. Regeringskansliet har lämnat ett uppdrag till Naturvårdsverket att föreslå en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som ska bidra till att miljökvalitetsmålet om en storslagen fjällmiljö nås. I detta arbete ingår terrängkörningsfrågorna. Därmed var det sagt med tanke på er reservation. Herr talman! I samband med debatten om ett annat betänkande här i kammaren under förra veckan, Naturvård och biologisk mångfald m.m. , sade jag bland annat: "Oppositionens miljöföreträdare har precis som Alliansens miljöansvariga ett dubbelt uppdrag, dels att inom det egna partiet flytta fram positionerna, dels att få ett brett stöd för ökade miljöinsatser, kostnadseffektiva och smarta lösningar, där flera av samhällets sektorer inbegrips och där det finns en tydlig politisk styrning." Jag betonade också i detta sammanhang att vi måste vara självkritiska. Trots att mycket har gjorts krävs fortsatta och ökade insatser då vi är medvetna om att miljölarmrapporterna duggar tätt. Det är en accelererande artutrotning, och det pågår en övergödning och giftspridning. Vi vet också att insatserna inte är tillräckliga och att vi inte har klarat av att bemästra detta. Vi vet att vi behöver skydda mer skog, rädda Östersjön, få tillbaka vandrande fisk, stoppa de gifter som framför allt barn möter i sin vardag, säkra den biologiska mångfalden och givetvis hindra klimatförändringarna och ta tag i klimatutmaningarna, arbeta för en energipolitik med förnybara energikällor och sist men inte minst säkerställa Artprojektet. Jag upplevde att det som jag sade i förra veckan har bäring också på detta betänkande. Vad gäller miljömålen har vi vid åtskilliga tillfällen - jag är medveten om att det kan uppfattas som tjatigt - påmint om den arbetsmodell som är sjösatt, där Miljömålsberedningen undan för undan levererar förslag på strategier och etappmål till regeringen. Det är i syfte att vi ska klara av att uppnå miljömålen fram till 2020. Vi är medvetna om att detta är en gigantisk utmaning. Vi tycker att det är oerhört allvarligt att vi när det gäller 14 av 16 miljömål hittills inte har kunnat säkerställa att vi uppnår dem. Men vår ambition och vårt arbete är oerhört fokuserat. Vi vet att det inte är en quick fix utan att det är ett hårt och målmedvetet arbete där vi har ett gemensamt ansvar. Men vi har ändå levererat en hel del redan. Vi har levererat ett delbetänkande med en handlingsplan för att utveckla dessa strategier. Vi har levererat ett annat delbetänkande för en markanvändningsstrategi. Vi har levererat en strategi för giftfri miljö med särskilt fokus på läkemedel. Den 1 april kom också Sofia Wallström, som är utredare, med sitt förslag om hur vi ska kunna arbeta vidare med läkemedel och att man också ska kunna ta med miljöaspekten i samband med läkemedel. Enligt förslag ska Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket ta med miljöpåverkan från produktionsledet. Detta är viktigt, och det hoppas jag att vi så småningom kan arbeta vidare med och ta tag i. Vi också har föreslagit 13 etappmål inom områdena luftföroreningar, farliga ämnen, avfall och biologisk mångfald. I den biologiska mångfalden finns, herr talman, det som är så viktigt och som så många talar om nu: ekosystemtjänster och resiliens. Här finns etappmål om hotade arter och naturtyper, om invasiva främmande arter, om mer kunskap om den genetiska mångfalden och om den biologiska mångfaldens och ekosystemtjänsternas värde. Vi vet att en utredning om detta pågår. Många raljerar över att det görs så många utredningar, men det är denna kunskap vi behöver ta till oss och få för att kunna fatta kloka och långsiktiga beslut. Herr talman! Lokalt och regionalt miljöarbete är förstås en grundförutsättning för att lyckas. Det handlar om att stimulera miljöteknikföretag, om fortsatta forskningsinsatser och om att få till ett tydligt ramverk för samhällsplanering, där inte minst den regionala nivån måste finnas med i planeringen. Vi har nu plan- och bygglagen och strandskyddsbestämmelser tillsammans med miljöbalken. Det är då det kan ske en samlad och integrerad miljöprövning där vi också måste inkludera EU-kraven. De verktyg som finns till hands heter översikts- och detaljplaner, områdesbestämningar, miljökonsekvensbeskrivningar och bygglov där hänsyn tas. Regeringen har jobbat mycket med det här. Vi har arbetat med att få fram förenklingar och tidsförkortningar men också en smart samordning av till exempel miljödomstolar och färre länsstyrelser som koncentrerar sig och som får specialkompetens på speciella områden. Det är fortsatt angeläget att näringslivet och den ideella sektorn också finns med i allt detta arbete och deltar aktivt. Det sker bland annat i Miljömålsberedningens arbete. Herr talman! Helt nyligen har regeringen presenterat en mineralstrategi. Det är nödvändigt med en samlad strategi och en samlad struktur då efterfrågan på mineraler ökar. Denna utökning och denna utvinning måste ske i samklang med miljö-, natur- och kulturvärden där hänsyn tas till människor som bor i dessa områden. Inte minst har den samiska befolkningen nämnts i sammanhanget. Det är viktigt att kunna balansera exploateringsintressena mot alla de viktiga intressen som handlar om att vi ska bibehålla en god miljö och ta hänsyn till vatten och till våra jordar. En viss förbättring skedde 2005 vad gäller fastighetsägares möjligheter genom att man lade till en ny lag om detta. Givetvis är det nu viktigt att vi arbetar vidare på denna linje, för här krävs ytterligare insatser, till exempel tydligare kravspecificering för sanering, som har nämnts här. Fortfarande är detta min bestämda uppfattning: Jag anser att gruvbolag hittills inte har tagit dessa problem på så stort allvar som de skulle behöva göra. Här finns fortfarande berg av avfall. Som vi vet finns det lakvatten. Som vi också vet innehåller gruvavfallet fortfarande skadligt höga halter av metaller, till exempel zink, koppar, bly, kadmium, krom och arsenik. Det pågår dock forskning, bland annat vid Örebro universitet, om hur man ska kunna återanvända och återvinna detta avfall. Det pågår också ett gemensamt arbete om dessa frågor inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Bland annat arrangerades ett särskilt seminarium i förra veckan. Det är viktigt att vi arbetar tillsammans och framåt i dessa frågor. Vi har stora utmaningar, som vi har påmints om. Vi tar dem på allvar. Vi vill, och vi arbetar aktivt. Vi visar det genom forskning, genom att satsa på teknikutveckling, genom konkreta lösningar och genom ett effektivare myndighetsarbete. Men i detta arbete är vi ödmjuka, och vi behöver samverka mycket mer. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga yrkanden. (Applåder)

Anf. 62 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag har några frågor till Anita Brodén. Folkpartiet är ett parti som står på solid grund på marknadsekonomin. Därför skulle jag vilja veta vad ni anser om en handelsgödselskatt. Det innebär att man sätter ett pris på det som släpps ut i jordbruket och att vi får in intäkter till viktigt miljöarbete, till exempel miljöforskning på Lantbruksuniversitetet. Det är det ena. Jag tycker också att det var kul att höra att du, precis som vi i Vänsterpartiet, vill att gruvbolagen ska ta ett större samhällsansvar, helt enkelt. Vi i Vänsterpartiet har lagt fram ett konkret förslag om att höja mineralavgiften. I dag betalar bolagen i praktiken ingenting för det som de tar upp från gruvorna. Tycker Folkpartiet att detta är en bra idé? Och hur ser ni på det som vi lyfter upp i vår reservation om att vi vill att bolagen ska ha en försäkring? Om olyckan är framme ska inte ett bolag bara kunna smita från ansvaret. De ska ha ett ansvar, och de ska se till att de har en ekonomisk uppbackning för att sanera och återställa efter sin verksamhet. Det var kul att du tog upp terrängkörningen. Förhoppningsvis kan vi bli överens när det kommer ett konkret förslag från Naturvårdsverket. Jag tycker att det är viktigt att vi lyfter upp frågan, för detta är ett stort problem inte minst i fjällen och när det gäller det som ska vara ett av våra miljömål, nämligen en storslagen fjällmiljö. Terrängkörningslagen är från 1975. Vi borde kunna modernisera den rätt mycket mer och anpassa den till dagens förhållanden. Jag hoppas att detta ligger inom ramen för det som Naturvårdsverket kommer att komma med.

Anf. 63 Anita Brodén (FP)
Herr talman! Jag tackar för frågorna. Jag försöker ta dem undan för undan och ber att få återkomma under nästa replikskifte om det behövs. Vi tar det sista först - terrängkörning. Jag påminde om att Regeringskansliet har fått detta uppdrag. Jag utgår från att terrängfordon ingår där. Jag förutsätter det eftersom det är tydligt i uppdraget. Vi vet om att det finns en problematik kring terrängfordonen, men de är också nyttofordon för en del av näringen. Därför får man hitta ett sätt att hantera det. Detta är min utgångspunkt. Vi är för marknadsekonomi. Vi är också för tydliga ramverk. Vi har även en annan grundprincip, nämligen att förorenaren ska betala. Detta är några principer, och vi brukar jobba med att de ska hålla ihop. Vad gäller det specifika med gödselskatten tror jag att det är allmänt känt att vi framför allt har pekat ut kadmium i handelsgödseldelen. Vi vill definitivt ta ut detta. Sedan vill vi fortsätta resonemanget vad gäller det övriga, och det gör vi inom Alliansen. Men vår grunduppfattning i detta är att vi anser att vi har gett bönderna ett löfte om en kompensation när det blev en ändring i fossilanvändningen och dieselskatten. Det kompenseras på det här viset. Vi önskar att de skulle få en kompensation, men inte i form av handelsgödseln. Jag hoppas att jag har klargjort denna del. Jag ber att få återkomma i nästa replik om gruvbolagen, herr talman, för jag ser att tiden rinner i väg.

Anf. 64 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag tackar för klargörandet om handelsgödselskatten. Vi kanske kan klubba igenom det vid något tillfälle här i riksdagen eftersom det ser ut som om vi kan få majoritet för detta. Det vore bra, inte minst för vår miljö. Det vore också bra för dem som är beroende av de intäkter som handelsgödselskatten tidigare drog in, inte minst forskningen på vårt lantbruksuniversitet. Jag tycker att det är viktigt att vi får ett svar från Folkpartiet gällande gruvbolagens ansvar. Jag tror nämligen att om vi höjer mineralavgiften - den är i dag faktiskt på en löjligt låg nivå, i praktiken ingenting - till 10 procent av det värde som landas från gruvorna, vilket vi i Vänsterpartiet har föreslagit, får vi också de bolag som är seriösa. Vi får dem som gör långsiktiga investeringar och vill ta ett ansvar för lokalsamhället och miljön, inte bara de kortsiktiga spekulanter som kommer hit och vill tjäna pengar snabbt. Det tror jag är en av poängerna med att höja avgiften. Sedan var min fråga det vi lyfter upp i reservationen, nämligen att bolagen ska ha en ekonomisk försäkring för om olyckan är framme eller bara för det de så att säga allmänt ställer till med. De ska ha en ekonomi så att de kan sanera och återställa detta. Det vore bra att veta på vilket sätt Folkpartiet vill driva frågorna om ett större ansvar för gruvbolagen framåt.

Anf. 65 Anita Brodén (FP)
Herr talman! Jag vill börja med att påminna om en annan sak som är sjösatt, och det är det nationella mineralforumet. Här kommer alla aktörer att kunna samlas. Det är näringsministern som leder detta forum, och här finns alla möjligheter att ta upp många av dessa diskussioner. Jag tror att vi alla är överens om att med hänsyn tagen till den exploateringsvåg som nu sker, inte bara nationellt utan även internationellt, och med hänsyn tagen till det vi diskuterar kring Arktis är det viktigt att vi har en långsiktighet och att miljöfrågorna finns väldigt nära. Det är alltså viktigt; här kommer företagen inom både gruvnäringen och mineralnäringen att få samlas med ministern som ordförande. Med tanke på principen att förorenaren ska betala är det intressant att inte slå undan tanken kring avgifter. Det är dock någonting jag får hänskjuta till att vi i Alliansen får jobba vidare med detta, men jag tycker att det kan ligga en poäng i det. Det måste jag ändå tillstå och på något sätt ge dig kredit för kring dessa frågor. När det gäller handelsgödselskatten är det också en sak vi kommer att fortsätta att arbeta med inom Alliansen. Frågorna är alltså inte döda, utan de lever i allra högsta grad. Vi har ett gemensamt ansvar, och vi har ett gemensamt engagemang. Jag hoppas också att vi ska hitta vettiga lösningar för att klara detta framöver.

Anf. 66 Inger Fredriksson (C)
Herr talman! Miljöpolitiken ska byggas underifrån. Därför går Centerpartiet i spetsen för en utveckling som bygger upp miljöpolitiken underifrån genom insatser som kan göras på lokal och regional nivå. Även om Sverige är med och ser till att viktiga klimatförhandlingar går i mål måste nämligen alla stora steg bygga på de små steg enskilda människor tar i olika samhällssammanhang. Det vi gör i vardagen - som konsumenter när vi gör de bästa miljövalen, på väg till skolan eller arbetet och på fritiden - är viktigt. Att göra rätt kräver kunskap och engagemang. Det går inte att lagstifta fram ett engagemang för miljöfrågorna. Ett engagemang för miljön måste bygga på förnuft och känsla, på kunskaper och engagemang. I dag kännetecknas miljöpolitiken av ett myller av nationell lagstiftning, internationella överenskommelser och europeiska direktiv. Sverige behöver utveckla en politik som kopplar ihop vad individen kan göra med vilka befogenheter som ligger på lokal, regional, nationell respektive internationell nivå. Ett viktigt verktyg i miljöarbetet för att koppla ihop vad som måste göras är Färdplan 2050. Här har Miljödepartementet och miljöminister Lena Ek varit drivande för att få fram en hållbar plan. Vi i Centerpartiet vill nu se regionala och lokala färdplaner som tas fram i samverkan med näringslivet och andra som kan påverka den framtida miljön. För vi kan som sagt inte prata oss till god miljö; det kräver handling av många. I utskottets betänkande skriver vi att "det ska framgå hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hänsyn till och samordna översiktsplanen med exempelvis regionala klimat- och energistrategier, länsplaner för transportinfrastruktur och miljökvalitetsmålen". I min hemkommun Katrineholm är översiktplanen från förra århundradet. Arbetet pågår med förnyelsen, får jag ändå säga. Jag hoppas få se hur miljöplaneringen vävs in i den övriga planeringen på ett bra sätt för att se till att det vi fattar beslut om i riksdagen verkligen fungerar i praktiken. Centerpartiet anser att kommunerna behöver få större frihet att ställa miljökrav i detaljplaner och vid exploateringsavtal. Det bör också, enligt vår mening, vara möjligt att ta beslut om införande av trängselavgifter på lokal eller regional nivå och få lov att använda intäkterna för att förbättra den lokala miljön. Kommunerna måste dessutom kunna använda lagen om offentlig upphandling som en hävstång för bättre miljö och bättre mat. Herr talman! Att ha tillgång till dricksvatten kan tyckas som en självklarhet för många människor. I själva verket är det ett livsmedel som i stora delar av världen är en bristvara. Centerpartiet anser att Sverige ska prioritera insatser för att trygga en långsiktigt hållbar och säker vattenförsörjning, både i nationellt och internationellt arbete. I framtiden talar mycket för att situationen med tillgången till vatten kommer att ytterligare försämras, och det kommer att ställa krav på omvärlden att hushålla med sitt vatten. Med ett förändrat klimat och ändrade levnadsvanor behöver även vi i Sverige se över vår dricksvattenförsörjning så att den sker på ett säkert sätt. Kommunerna har här ett stort ansvar, men som jag har sagt tidigare har vi som individer också ett ansvar. I betänkandet tas problemen med läkemedelsrester i vattnet upp. Vår tilltro till läkemedel är stor, och det är inte alltid så att de enbart gör gott. Många substanser far rakt genom kroppen och passerar även reningsverken utan större besvär för att därefter orsaka förändringar på exempelvis fiskar. En hel del kan vi göra åt detta genom att inte använda toaletten som en soptunna utan i stället skicka exempelvis hormonplåster och överskottsgelé till de brännbara soporna. En annan åtgärd är att se till att en miljömärkning av läkemedel införs, så att det blir enklare att göra miljömedvetna val. En medicins miljöpåverkan bör rimligen också få plats bland biverkningarna på bipacksedeln. Att minimera läkemedelsrester i vatten är ett led för att nå målet Giftfri miljö. Här har miljöminister Lena Ek framgångsrikt arbetat för att få fram bland annat ett förbud mot bisfenol A. Arbetet mot skadliga kemikalier är ett kontinuerligt arbete där vi hela tiden når nya framgångar, även om man kan tycka att det går långsamt. Vi slår oss dock inte till ro förrän vi har en trygg, giftfri miljö för oss att leva i och för våra barn att växa vidare i. Herr talman! Centerpartiet ser hela landet. Nyckeln till en god miljö och ett hållbart Sverige ligger i en levande landsbygd som driver den gröna utvecklingen i samklang med städer och småorter. Vi vet att vi inte kan ha oändlig tillväxt av resursförbrukning på en ändlig planet, men vi kan inte heller vinna kriget mot fattigdomen utan tillväxt. Miljöförstörande tillväxt avlivar sig själv. Avskaffad tillväxt stryper i stället framtidsförutsättningen för jordens fattiga. Jordens resursförbrukning måste hållas inom planetens gränser. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Anf. 67 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Miljöarbetet måste drivas fram på lokal nivå, säger Inger Fredriksson. Jag håller såklart med; det lokala arbetet för att motverka klimatförändringar och uppnå andra miljömål är otroligt viktigt. Vi är länskamrater, jag och Inger - jag kommer från Eskilstuna, som också ligger i Sörmland och som blev årets miljökommun förra året. Där tycker de också att det lokala miljöarbetet är viktigt, men de känner inte det stöd från nationell nivå som skulle behövas. Även om det lokala miljöarbetet är otroligt viktigt behövs det också ett politiskt ledarskap på nationell nivå som skapar förutsättningar och som uppmuntrar till det lokala miljöarbetet. Den här regeringen har bland annat tagit bort det klimatinvesteringsprogram som fanns tidigare. Det skapade förutsättningar för lokalt klimatarbete och lokalt engagemang. Jag skulle vilja veta vad regeringen gör för att stärka sambandet mellan den nationella och den lokala nivån och för att underlätta och stärka det kommunala miljöarbetet.

Anf. 68 Inger Fredriksson (C)
Herr talman! Tack för att du tog upp det lokala arbetet, Sara Karlsson! Jag sade nog i mitt anförande att vi måste jobba på alla fronter men att den lokala nivån och vad vi som individer kan göra också är viktigt. Som jag också sade har vi lagt fram en färdplan till 2050. Hur stöttar vi den lokala nivån? Vår miljöminister Lena Ek är på en rundtur genom Sverige där hon ser de lokala exemplen och tar med sig dem för att föra dem vidare i andra sammanhang. Jag tror att du avsåg Klimp. Jag har tyvärr en kort bakgrund i den här rollen. Den fungerade väl för sin tid, men det finns inget som säger att man inte kan förändra arbetet och göra på ett annat sätt.

Anf. 69 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Det verkar som om vi är helt överens om att det lokala miljöarbetet är mycket viktigt. Men för att vi ska kunna se mer av aktivt lokalt miljöarbete, vilket sker i många kommuner men skulle behöva ske i större utsträckning, behövs det också ett tydligare och bättre politiskt ledarskap nationellt. Det behövs ett ledarskap som ser att det finns olika förutsättningar i olika kommuner och som stöttar och hjälper de kommuner som har det svårare att ta sig fram. Inger nämner Klimp:en här, och det var såklart den jag avsåg. Det är möjligt att den behöver förändras. Vi socialdemokrater föreslår att det klimatinvesteringsprogram som fanns tidigare återinförs, men vi tar också ett nytt grepp och siktar in oss mer på lokala klimatinnovationer. Det är ett sätt att modernisera och förändra det system som fanns tidigare. Jag hoppas såklart att Inger Fredriksson ska ansluta sig till uppfattningen att det är ett viktigt arbete som regeringen bör initiera.

Anf. 70 Inger Fredriksson (C)
Herr talman! Det är klart att olika regeringar arbetar på olika sätt. Vi vill uppmuntra kommuner, landsting och regioner att göra egna färdplaner. Vi tror att det är bra att kunna engagera många människor i det här arbetet. Klimp:en hade också en tendens att ha ett ovanifrånperspektiv, och miljöarbetet måste drivas underifrån så att vi får ett engagemang för de här viktiga frågorna.

Anf. 71 Irene Oskarsson (KD)
Herr talman! När det gäller övergripande miljöfrågor sade Helena Leander tidigare i debatten något som jag tycker var ganska intressant. Hon sade att ibland tror vi att vi ska få hålla oss till de här övergripande frågorna, men vi landar lätt i skoterkörning, terrängfordon och annat. Jag kan hålla med om det. Det blir lätt lite slagsida, men det kan bero på att det är ett motionsbetänkande och vi inte behandlar de övergripande frågorna även om rubriken är satt så. Herr talman! Det ger oss ändå möjligheten att föra den här diskussionen. Jag skulle vilja fortsätta lite där Inger Fredriksson slutade nyss. Vi måste ta vår utgångspunkt i att miljöfrågorna är allas vårt gemensamma ansvar och måste hanteras på den nivå där det är mest lämpligt. Jag ser det vår miljöminister nu gör som en viktig ansats för att jobba i det lokala perspektivet. Jag har sagt det förut, och det är flera kolleger som har sagt det i tidigare anföranden i dag, så jag fortsätter väl på samma linje: Agenda 21-arbetet är oerhört centralt för att vi ska klara miljömålen. Det handlar om människors eget engagemang, förståelse och kunskap. Herr talman! Vi har tagit många steg under den en och en halv mandatperiod som alliansregeringen nu har regerat. Vi har bland annat förändrat det övergripande generationsmålet. Jag tycker att det är oerhört viktigt. Som kristdemokrat är jag mycket glad att återigen säga att det handlar om att vi ska lösa problemen och inte lägga över dem på andra. Det är oerhört centralt. Miljömålsberedningen är en annan mycket viktig sak som alliansregeringen har tillsatt. Den som lyssnar kan tycka att det bara pratas om beredningar och utredningar, men jag tror att detta är en av de mest centrala uppgifter vi kan ha. Det handlar om långsiktigt, strategiskt tänkande över blockgränserna för att hitta vägar fram. Herr talman! Jag dristar mig att tro att ett av de viktigaste uppdrag jag har fått från mitt parti är förtroendet att vara med i Miljömålsberedningens arbete. Beredningen ska samverka med samhällets alla aktörer för att vi tillsammans ska kunna ta fram hållbara och tydliga strategier och mål för arbetet. Men Miljömålsberedningen ska inte göra allt. I debatten tidigare har det låtit som om den är det enda verktyget. Det är den inte. Myndigheter ska göra sitt, företag ska göra sitt, vi som enskilda ska göra vårt och denna kammare ska ta sin del för att förändra lagar och regler när så är nödvändigt. Miljömålsberedningens uppgift är att göra de svåra avvägningar som kommer att vara än mer nödvändiga framgent. När olika intressen står mot varandra måste vi våga göra avvägningarna, och avvägningar kräver kunskap, dialog och tid. Därför är det arbete som just nu pågår, som handlar om hållbar markanvändning och skogsfrågor, ytterst spännande. Skogen är vårt förnybara guld eller kanske den oslipade diamanten. Det var väl det diamanten var en gång i tiden: en kolbit? Skogen bidrar med trämassa, biologisk mångfald, ekosystemtjänster och råvara till drivmedel. Den är omistlig i sin funktion som kolsänka. Den är ovärderlig för vår rekreation. Den bevarar den biologiska mångfalden. Allt detta är allmänintressen. Allt detta måste vi se och våga göra tydliga avvägningar mellan. Skogsbruket och skogsindustrin är centrala för Sverige. Just denna vecka pågår faktiskt ett antal mycket intressanta seminarier på det här ämnet. Sverige har en stor del av sin nettoinkomst från skogen. Det ska vi inte glömma bort. Efterfrågan på trävaror kommer att bli större. Häromdagen sjösattes ett projekt i Småland där man tillsammans med glasindustrin ska bygga nytt och bygga mer av trä. Det är dessutom lett av en östgöte, så det blir säkert bra. Vi måste ta ett gemensamt, långsiktigt ansvar. För oss som lagstiftare är det också viktigt att se vår begränsning. Det är viktigt att se att den enskilda äganderätten är oerhört central. Herr talman! Jag ska inte ta upp allt som står i mitt manus, men jag måste ändå få kommentera Vänsterpartiet syn på detta och det som Jens Holm sade här nyss. Det gäller människors syn på sin skog. Vems skog? Jag har sagt många gånger att jag har haft förmånen att vara född på en liten gård i Småland. Jag är bara tredje generationen på den fastigheten. Men där min släkt kommer ifrån har elva generationer funnits på samma fastighet. Där kanske jag skulle ha kunnat säga att det är vår skog. Nu är det inte det, för den ägs inte av min syssling längre. Men desto viktigare är det att vi ger kunskap om vad skog har för betydelse och vad skog är möjligt till. Då tror jag att den linje som Vänsterpartiet har slagit in på i det här betänkandet och i andra diskussioner är oerhört farlig, när det gäller att vi ska ta ett gemensamt ansvar och att enskilda ägare ska se betydelsen av vad de gör. Däremot, herr talman, är det viktigt att vi avsätter forskningsresurser till att se olika perspektiv av vad skogen har för betydelse. Future Forests är ett sådant initiativ. Mer av liknande satsningar måste till framöver. Då är det glädjande att se att vi har en regering som ser helheten och sätter till resurser till forskning och utveckling även i detta sammanhang. Skogens perspektiv är så mångfasetterade, och det behövs en bred kompetens när det gäller att jobba med de här frågorna. Herr talman! Jag ska också säga några ord om en giftfri miljö och läkemedel. Flera talare har tidigare konstaterat vikten av att vi jobbar med de här frågorna internationellt, precis som Miljömålsberedningen sade. Lars Hjälmered med flera har kommenterat att processen med betänkandet som Miljömålsberedningen lämnade rullar på enligt tänkt plan. Häromdagen kom ytterligare en utredning som stryker under vad Miljömålsberedningen sade i sitt betänkande Ersättning vid läkemedelsskador och miljöhänsyn i läkemedelsförmånerna . Där stryks tydligt och klart under att det är det EU-gemensamma regelverket vi måste ge oss på. Det är där vi måste förändra. Sedan kan mycket ske på frivillig väg, på läkemedelsproducenternas egna initiativ naturligtvis, och mycket har redan gjorts. Företag som är etablerade i Sverige har valt att gå före och visa vägen. Läkemedelsindustriföreningen har låtit analysera hur incitament till frivilliga miljöanpassningar kan skapas inom ramen för utbytessystem med mera, hur en miljömålspremie i det här sammanhanget skulle kunna se ut och så vidare. Men det behöver jobbas vidare med de här frågorna, och det görs nu. Jag ser med glädje fram emot när det här är tillräckligt berett för att kunna läggas på riksdagens bord, och den processen rullar på med så hög hastighet som bara är möjlig. Herr talman! Det är också viktigt, återigen, att säga att den nuvarande alliansregeringen har tagit fram tydliga dokument som ska leda oss i arbetet framåt. Färdplan 2050 är ett sådant. Men det regeringen gör är också att lyssna. Man lyssnar utåt i landet hos företag och i näringsliv för att få det som flera talare har sagt här före mig, nämligen kunskap och känsla. Vi måste gemensamt äga de här processerna för att de ska ge framgång. Då är det lokala perspektivet oerhört centralt och företagens engagemang väldigt viktigt. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Anf. 72 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag skulle gärna vilja veta vad det är i Vänsterpartiets skogspolitik som Irene Oskarsson tycker är så farligt. Grunden för vår skogspolitik är att vi vill att det ska tas ett större ekologiskt och socialt ansvar hos skogsägarna. Vi tror inte på Eskil Erlandssons devis om frihet under ansvar. Vi tror att vi politiker också måste ta ett större ansvar för att skogsbruket, på det sätt som det bedrivs i dag, ska uppfylla våra miljömål och också de höga förväntningarna från alla de människor som lever och verkar i skogen varje dag. Ett konkret exempel som jag tar upp är att det ska vara obligatoriska samråd inför slutavverkningar av skog, därför att skogsbolagen ska ha en dialog med de människor som berörs så att det inte blir så att det inte finns någon skog kvar när man kommer hem från sommarlovet och vill gå ut och plocka bär och svamp. Jag vet att det finns flera seriösa skogsägare som bedriver samråd med de berörda. Det är jättebra, men vi vill att den höga nivån ska gälla för alla andra också. Vi har en mängd andra förslag också vad gäller skogspolitiken, men jag börjar med samrådsförslaget. Sedan kan vi återkomma till det andra.

Anf. 73 Irene Oskarsson (KD)
Herr talman! För mig är det centralt att svensk skogspolitik står på två ben. Den står på att vi har frihet under ansvar, och det är ett ekonomiskt perspektiv och ett ekologiskt perspektiv som ska samverka. Den grundbulten är för mig central. För mig som kristdemokrat, och jag tror mig kunna säga för regeringen som helhet, är detta en oerhört viktig utgångspunkt. Nästa viktiga utgångspunkt för mig, herr talman, är att jag tror att 99 procent av alla markägare vill göra rätt och vill göra det de kan. Därför är det intressant att se att Skogsstyrelsen, med de dialogprojekt man startat och med de satsningar som har gjorts på annat sätt, nu har tagit initiativ för att höja kunskapsnivån hos sina egna medarbetare, framför allt för att de ska kunna bibringa kunskap ut i landet. 350 000, om jag minns rätt, skogsägare i Sverige måste ha förutsättningar att bedriva ett skogsbruk på ett sätt som är hållbart och fungerar. Jens Holm talar om bolag, och då skulle jag vilja drista mig till att säga att ja, en del av svensk skog ägs av bolag, och en del av svensk skog ägs av mig närstående organisationer eller samfund - Svenska kyrkan är en stor skogsägare - och där tas ett starkt miljöansvar. Men när det gäller de mindre skogsägarna tror jag inte att Vänsterpartiets väg för ett hållbart skogsbruk är vägen fram, därför att den slår undan fötterna för tilltron till individens förmåga att driva en verksamhet.

Anf. 74 Jens Holm (V)
Herr talman! Irene Oskarsson gav inget konkret svar på min ganska konkreta fråga, nämligen om det ska vara ett obligatoriskt samråd inför varje slutavverkning av skog i Sverige. Som jag sade tillämpar många skogsbolag redan detta tillvägagångssätt, och det kan säkert vara flera av de där samfunden och privatpersonerna som Irene Oskarsson hänvisar till som också gör det. Men varför då inte lyfta upp det till norm? Jag noterade att när Irene Oskarsson höll sitt anförande om värdet av skogen - hon pratade om biomassa, timmer, virke och sådana saker - nämnde hon inte turismen. Turismen är en av våra snabbast växande sektorer i Sverige, och den omsätter mer än 200 miljarder kronor varje år. Naturturismen är en av de bärande delarna där. Enligt alla prognoser är det just naturturismen i glesbygden i norra Sverige som kommer att växa snabbast. Då är det viktigt att vi har en fin och välskött skog kvar. Därför tror jag att det behövs en mer ansvarsfull skogspolitik i dag än den som förs från regeringen, som heter frihet under ansvar och som i praktiken innebär att man lägger allt ansvar på skogsägarna. Jag tror också gott om väldigt många skogsägare i Sverige, men kom ihåg att i den här branschen finns också stora bolag som är ekonomiskt pressade och behöver tjäna pengar, och då är det bästa sättet för att garantera miljöhänsynen och de sociala värdena i skogen att vi sätter en hög ribba från riksdagen. Det är det som jag saknar i regeringens politik. Men ge mig ett konkret svar på frågan om samrådet.

Anf. 75 Irene Oskarsson (KD)
Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att Jens Holm har rätt i att turism är ytterligare en viktig faktor. Det finns många områden som jag inte räknade upp där skogen har en central betydelse och är viktig för vårt lands utveckling. Turismen är ett sådant. Desto viktigare är det då att skogsägare av både liten och stor dignitet vad gäller markinnehav ser möjligheterna och får ha de möjligheterna att bedriva ett skogsbruk som möjliggör turism och som möjliggör långsiktighet. Jag tror, herr talman, att om det är några som ser behovet av att tänka långsiktigt så är det de stora skogsbolagen med sina stora markinnehav. För att svara på Jens Holms fråga, slutligen: Nej.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2013-04-17
Förslagspunkter: 8, Acklamationer: 6, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Miljömålen

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2012/13:MJ442 av Jennie Nilsson m.fl. (S) och
      2012/13:MJ460 av Sven Britton m.fl. (S) yrkande 3.
      • Reservation 1 (S, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S099013
      M970010
      MP21004
      FP22002
      C20003
      SD19001
      KD16003
      V01801
      Totalt195117037
      Ledamöternas röster
    2. Miljöprövningar

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2012/13:MJ290 av Isak From m.fl. (S) yrkandena 1-3,
      2012/13:MJ446 av Jonas Eriksson och Bodil Ceballos (båda MP) och
      2012/13:N306 av Jonas Eriksson m.fl. (MP) yrkande 7.
      • Reservation 2 (MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S990013
      M970010
      MP02104
      FP22002
      C20003
      SD19001
      KD17002
      V01801
      Totalt27439036
      Ledamöternas röster
    3. Miljöinvesteringar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2012/13:MJ247 av Louise Malmström (S).
      • Reservation 3 (S)
    4. Översyn av miljöbalken m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2012/13:MJ313 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 7 och
      2012/13:MJ455 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 18.
      • Reservation 4 (S)
      • Reservation 5 (V)
    5. Naturens rättigheter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2012/13:MJ448 av Valter Mutt och Annika Lillemets (båda MP).
    6. Terrängkörningslagen m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2012/13:MJ394 av Erik A Eriksson och Johan Hedin (båda C) och
      2012/13:MJ455 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 46.
      • Reservation 6 (S, MP, V)
    7. Inomhusmiljö

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2012/13:MJ319 av Jan Lindholm (MP) yrkandena 1 och 2.
      • Reservation 7 (MP, V)
    8. Motioner som bereds förenklat

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.