Övergripande miljöfrågor

Anf. 86 Betty Malmberg (M)

Herr talman! De frågor vi nu ska debattera spänner över ett brett område och rör alltifrån buller till äganderätt och tillståndsprövningar. Jag kommer att fokusera på de två sistnämnda men tänkte först tala kort om den uppsjö av olika miljömål som finns. För den oinvigde kanske det låter märkligt, men faktum är att det har gått inflation i vackra miljömål. Detta gör det svårt att veta vilka som ska prioriteras, eftersom vissa överlappar varandra och ibland till och med står emot varandra.

Låt mig först göra klart att Moderaterna anser att Sverige ska driva en ambitiös klimat- och miljöpolitik. Detta gäller inte bara nationellt utan även i internationella sammanhang, inte minst för att många av miljömålen är beroende också av utvecklingen i andra länder.

För att ständigt påminnas om våra löften till världen har jag på mitt arbetsrum satt upp en affisch med FN:s Agenda 2030-mål. De är 17 till antalet, och det finns också 169 delmål och en massa indikatorer så att man kan mäta utvecklingen. Det här är viktigt, för om vi ska uppnå vår ambition har vi bara tio år på oss.

Hur har då regeringen arbetat strategiskt med detta? För mig är det något oklart. Hör själva: År 2015, alltså för fem år sedan, skrev man under på att Sverige ska stå bakom hållbarhetsmålen. Därefter har man delat ut uppdrag till flera myndigheter, och för två år sedan fastställde man en handlingsplan. Förra året presenterade man en utredning om hur arbetet bör bedrivas, och för två månader sedan tillsattes en nationell samordnare just på det här området. Den personen fick till uppgift att redovisa detta 2024, alltså om fyra år.

Övergripande miljöfrågor

Men problemet är ju att tiden redan från början var mycket knapp. Frågan är då hur vi kan garantera att vi i Sverige kommer att nå upp till de mål om hållbar utveckling som ska infrias. Och om inte vi gör det, hur ska vi då kunna förvänta oss att andra länder gör det?

Dessutom kan man undra hur detta kommer att påverka våra övriga miljömål. På samma sätt som vi har förbundit oss att uppnå Agenda 2030-målen finns det ju andra internationella mål på EU-nivå som vi har sagt ja till.

Dessutom har vi egna nationella mål som vi ska efterleva. När Naturvårdsverket i fjol gjorde en fördjupad utvärdering av dem visade det sig att vi är långt ifrån att kunna uppnå de nationella målen. Faktum är att det enligt denna utvärdering bara är ett enda av målen som vi kan infria; det målet rör skyddande ozonskikt. Bemärk då att vi har jobbat för dessa nationella mål ända sedan 1999. Det tar tid att göra förändringar.

Även om många mål sammanfaller förstår vän av ordning att det skulle underlätta arbetet väsentligt om vi kunde rensa något i den här floran. Det är också något som vi moderater föreslår att Miljömålsrådet ska få i uppdrag att göra.

När det gäller äganderätten är nog den allmänt känd som en moderat profilfråga, och det stämmer. Men alla kanske inte känner till att äganderätten faktiskt räknas som en mänsklig rättighet. Den skyddas av både regeringsformen och Europakonventionen. Äganderätten har alltså ett mycket starkt skydd i lag, som dessutom talar om att det vid ingrepp eller intrång i äganderätten för det allmännas bästa ska råda en proportionalitetsprincip, som innebär att dessa intrång måste balanseras mot den skada den enskilde drabbas av.

Det låter ju bra. Men det är också därför det är så allvarligt när allt fler markägare och företagare inom de gröna näringarna anser att äganderätten håller på att urholkas. Det sker ofta genom små steg och åtgärder som var för sig inte alls skulle uppfattas som särskilt dramatiska men som sammantaget innebär kraftiga inskränkningar. Detta är signaler som alla partier i riksdagen har noterat, och det är också därför både miljö- och jordbruksutskottet och konstitutionsutskottet de senaste åren har uppmanat regeringen att se över och stärka äganderätten.

Regeringen har sent omsider tillsatt en skogsutredning som till del kommer att belysa dessa frågor. Men vi moderater är inte alldeles övertygade om att den kommer att kunna ge tillräckliga svar när det gäller äganderättsfrågorna ens för skogen. Det visar inte minst hanteringen av det som kallas grön infrastruktur, där länsstyrelserna har fått i uppdrag att upprätta handlingsplaner som kan få till följd att privata markägare med mycket små arealer kan tvingas ge upp sitt brukande av marken.

Detta är ett krav som kan gälla trots att Naturvårdsverket i dag inte ens har något regeringsuppdrag för det här. Det upphörde 2018. Det finns inte heller någon speciell lagstiftning som de beslut som handlar om grön infrastruktur kan grundas på. Man vet inte heller hur man ska tolka eventuella beslut som rör grön infrastruktur. Man vet alltså inte hur handlingsplanerna ska värderas.

Moderaterna tycker därför att arbetet med både befintliga handlingsplaner och nya eventuellt tillkommande bör pausas till dess att regeringen har rett ut hur projekten påverkar det enskilda ägandet och brukandet.

Detta kopplar också till den viktiga frågan om tillståndsprocesser. Många företag klagar i dag på långa handläggningstider. Det gäller också dem som söker tillstånd för verksamheter som skulle kunna skapa miljö- och klimatnytta.

Det här är ytterst olyckligt. Moderaterna menar därför att för de verksamheter som väljer att investera i miljöförbättrande åtgärder bör processen förenklas och påskyndas. Den ska självklart inte försämras - det juridiska perspektivet och alla andra perspektiv måste förstås belysas - men processen bör blir enklare, mer förutsägbar och mer effektiv. Till exempel bör åtgärder som syftar till att minska utsläpp eller till att ge tillstånd för att starta test- eller provverksamhet genomgå en snabbare prövning. Självklart får inte byråkrati och långa handläggningstider begränsa företag som vill ta ett miljöansvar.

I ärlighetens namn är det här en fråga där det finns ett brett engagemang i hela miljö- och jordbruksutskottet. Men då januaripartierna väljer att dela ut rosor till sin regering är vi moderater fortsatt kritiska till det som faktiskt åstadkoms. Under de senaste tre åren har utskottet uppmanat regeringen att vidta åtgärder på det här området, men hittilldags har vi inte sett några konkreta resultat förutom en promemoria som presenterades för ett och ett halvt år sedan.

Herr talman! Detta var ett litet utsnitt av de viktiga frågor som behandlas i betänkandet. Jag ser fram emot den kommande debatten då jag får ta del av vad mina kollegor i utskottet anser viktigt att lyfta.

Själv avslutar jag nu med att yrka bifall till Moderaternas reservation 5, men vi står självklart bakom samtliga våra reservationer.

Anf. 87 Martin Kinnunen (SD)

Herr talman! Vi debatterar i dag övergripande miljöfrågor - en blandning av sådant som kanske inte riktigt passar in i andra betänkanden - med tonvikt på mål och tillståndsgivning.

Jag tänkte inleda med att yrka bifall till reservation 8, som berör vattenbruket. Detta är en särskilt aktuell fråga i dag, när vi har ett vattenbruk som befinner sig i allvarlig kris till följd av coronapandemin. Eftersom fiskodlarnas kunder till stor del domineras av restauranger, hotell och saluhallar drabbar krisen dessa livsmedelsproducenter extra allvarligt.

Det är positivt att regeringen har träffat branschen, men det behövs även fler konkreta åtgärder. Från Sverigedemokraternas sida vill vi se breda satsningar på direktstöd till sådana här utsatta branscher som har drabbats av extrema efterfrågetapp. Ofta handlar det om verksamheter som helt kan sopas av banan vid en konkurs och kanske inte kan komma tillbaka. När det kommer till just vattenbruket var det redan före pandemin en utsatt bransch som till stor del har präglats av konkurser, kostsamma processer kring tillståndsgivning och företagare som flyttar sin verksamhet till andra länder.

Just tillståndsgivning handlar vår reservation om, och man kan konstatera att processerna i dag varierar mellan länsstyrelserna. Det är kostsamt, det tar tid och det skapar naturligtvis stor osäkerhet, vilket som alla vet hämmar investeringar. Om man ska ha ett investeringsvänligt klimat ska det finnas trygghet, och det gör det inte här. Tillstånden utfärdas också på enbart tio år, vilket inte skapar någon direkt trygghet för den egna verksamheten. Utflyttning är något man hör om från flera företagare i branschen i dag.

Detta tillstånd är beklagligt, då det i grunden är fråga om en miljönyttig näring med enorm potential, som måste växa om Sverige ska kunna öka livsmedelsförsörjningen betydligt.

Herr talman! En grund till att dessa intressekonflikter uppstår är alla de olika mål som vi har i Sverige. Det är mål om att öka livsmedelsproduktionen, och det är mål om miljön. Det är väldigt många mål.

Det är inte konstigt. Vi har politiker och ett folk som bryr sig om miljön och vår natur. Politikerna vill väl, men vad vi har i dag är lite av ett kaos med väldigt många mål som överlappar varandra och med olika myndigheter som är ansvariga. Tillsyn, granskning och ansvar är ibland oklara.

Detta bidrar också till den situation vi har i dag, som exempelvis drabbar vattenbruket, där länsstyrelsen å ena sidan ger bidrag för att försöka starta upp verksamheten. Men när verksamheten väl ska växa, bli livskraftig och stå på egna ben blir det å andra sidan inga tillstånd.

Skogsbruket är naturligtvis också drabbat på detta område, där vi vill se en revidering kring målet Levande skogar. Det har främst hanterats av Artdatabanken och SLU, utan tillräckligt stor insyn från andra som kan ha intresse av att lämna synpunkter på det naturvårdsarbete som bedrivs i skogarna och dess betydelse för hotade arter och livsmiljöer. Vissa av dessa mål är i dag mer eller mindre utopiska eftersom ett mycket stort antal arter aldrig har haft en livskraftig status. Detta är således ett exempel på mål som måste göras om.

Herr talman! Markägares rättigheter och möjligheter till rättslig prövning är en prioriterad fråga för Sverigedemokraterna. Berörda myndigheter på området måste ges direktiv som understryker att skogsägarnas brukanderätt i största möjliga mån ska skyddas. Myndigheterna och deras personal ska bistå med objektiv, professionell och positiv rådgivning för att hjälpa markägare att utveckla sin verksamhet.

Beslut om att skydda mark måste således fattas med försiktighet och i samråd med ägare och ske först efter att alla andra alternativ har prövats. När så väl sker är det grundläggande att marknadsmässig ersättning skyndsamt betalas ut.

Anf. 88 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Vi diskuterar här ett flertal angelägna miljöfrågor men också frågor om hur arbetet för en bättre miljö ska främja andra aspekter av ett gott samhälle. Vi diskuterar hur vi ska kunna bygga acceptans för miljöarbetet när det riskerar att kollidera med andra värden.

För oss i Centerpartiet är det en självklarhet att vi ska verka för ett hållbart samhälle i samklang med natur och miljö. Men det är också självklart att en sund miljöpolitik inte bara är effektiv utan också på ett balanserat sätt försöker hantera målkonflikter som kan uppstå mellan till exempel äganderätt, tillväxt och ett levande friluftsliv.

Miljöhoten är ett kollektivt hot mot hela vårt samhälle. Arbetet för att lösa miljöutmaningarna är och måste vara någonting som vi tar oss an gemensamt. Individer, företag och det allmänna måste alla göra sin del. Med det sagt har vi från det allmänna och politiken ett särskilt ansvar. Det är vi som har satt upp miljömål, och det är staten som på olika sätt svarar för att miljökrav uppfylls och regler efterlevs. Ska man kunna göra det på ett trovärdigt sätt är det viktigt att man i det offentliga lever som man lär. Med det i åtanke vill vi från Centerpartiets sida se att ett lägsta golv fastställs för miljökrav för offentlig upphandling.

Upphandlingsmyndigheten har tagit fram olika krav som det offentliga kan använda sig av om man önskar för att ställa tuffare miljökrav. Det finns olika ambitionsnivå för de här kraven, och de är frivilliga att använda. Det är dock fullt rimligt att staten själv använder sig av de krav som vi uppmuntrar andra att använda. På så vis tar staten också på sig ett ledarskap i arbetet för en bättre miljö och ett hållbart samhälle.

Det offentliga måste också underlätta för alla som vill gå före, som vill ställa om och som vill investera. Inte minst i dessa tider behöver byråkrati och regelverk minimeras för att resurser ska kunna läggas på rätt saker. Därför är det oroväckande med de långa tillståndsprocesser vi ser. Företag som vill ställa om hindras av statens krångliga regelverk. En elkabel till ett stålverk kan ta ett decennium att bygga trots att det är helt nödvändigt att få fram den i rätt tid för att investeringen ska kunna göras vid rätt tillfälle, när kraftverket har sin revision.

Det är helt orimligt att staten stoppar den omställning som staten efterfrågar. Centerpartiet har föreslagit ett grönt spår i tillståndsprocesserna där de som gör miljöförbättringar ska få en snabbare hantering, enklare regler och minskad byråkrati. Vi har dessutom fått till en utredning som redan nu processas och där klimatfrågan ska vägas in i miljöbedömningen mycket tydligare, vilket inte är fallet i dag. Det gör att de som söker tillstånd kan få tillgodoräkna sig allt det bra de gör för klimatet och inte bara blir belagda det dåliga som kan ske för den lokala miljön.

De här sakerna är helt avgörande för att få till investeringar. Speciellt när vi ska kickstarta ekonomin måste vi få investeringar på plats. Då kan inte statens egna regler hämma.

Herr talman! Det är såklart också viktigt att staten på andra sätt tar på sig ett ledarskap i hållbarhetsarbetet. FN:s medlemsländer har enats om de 17 globala målen inom ramen för Agenda 2030. Runt om i landet har kommuner, regioner, företag och organisationer inom civilsamhället tagit till sig arbetet med att förverkliga de globala målen. Det är dags att vi på ett tydligare sätt utvecklar våra svenska miljömål och kopplar dem till de globala hållbarhetsmålen.

Det finns otroligt många krafter som vill jobba för en bättre miljö: entreprenörer som varje dag arbetar för hållbar tillväxt, lantbrukare som värnar naturvärdena när de brukar jorden och miljöorganisationer som kanaliserar enskildas engagemang för en bättre miljö. Jag ser hur människor kämpar varje dag för att vi ska få det lite bättre och för att vi ska kunna lämna över en bättre värld till våra barn.

Tyvärr finns det också mörka krafter. Det finns personer och organisationer som tar miljökampen som förevändning att rikta hat och hot mot andra människor, som begår brott och försöker rättfärdiga det med att de står på djurens eller naturens sida. Under senare tid har vi sett hur lantbrukare och jägare utsätts för både hot och fysiska övergrepp från våldsbejakande aktivister. Det här är helt oacceptabelt.

Tryggheten för de människor som är verksamma inom de gröna näringarna måste tas på allvar. Det behövs kraftfulla insatser mot den här typen av våldsbejakande rörelser. Mot denna bakgrund bör kraftfulla åtgärder vidtas för att se till att de offentliga medel som vi delar ut till olika organisationer inte går till våldsbejakande organisationer.

Det är också av stor vikt att markägare och andra människor som påverkas av reservatsbildningar och andra intrång inte står rättslösa. Från Centerpartiets sida vill vi se en förbättring av reglerna för när man som markägare ska få ersättning för den typen av intrång och att det görs en omfattande översyn av olika typer av ersättningar när det gäller begränsningar av äganderätten som markägaren enkelt och effektivt ska kunna få när reservat bildas eller områdesskydd införs som begränsar det egna skogsbruket.

Som en del januariavtalet har det nu tillsatts en utredning om bland annat en stärkt äganderätt och nya, flexibla skydds- och ersättningsformer. Det är vår förhoppning att den utredningen ska leda till verkliga förbättringar för landets skogsägare.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 16.

Anf. 89 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 17 om miljökriterier i offentlig upphandling, även om vi självfallet står bakom samtliga våra reservationer.

I det här betänkandet, som i många andra betänkanden inom miljö- och jordbruksutskottets område, kommer vi in på ägande- och därmed brukanderätten. Detta är tragiskt ur flera synvinklar men inte minst för den markägare som drabbas av statens klåfingrighet utan att staten sedan vill göra rätt för sig. Nu gömmer sig regeringspartierna delvis bakom den pågående Skogsutredningen, men eftersom den ligger på Miljödepartementet är jag tyvärr inte så hoppfull.

Jag vill citera dagens betänkande: "Skyddet för äganderätten, det s.k. egendomsskyddet, är en grundläggande fri- och rättighet enligt regeringsformen (RF) och Europakonventionen. Vid samtliga slag av ingrepp i egendomsskyddet gäller enligt såväl RF som Europakonventionen en proportionalitetsprincip som innebär att nödvändigheten av ett intrång som sker i skyddet för egendom med hänvisning till det allmännas intresse måste balanseras mot den skada den enskilde drabbas av till följd av intrånget. Av 2 kap. 15 § andra stycket RF följer vidare att den enskilde ska vara tillförsäkrad ersättning när det allmänna inskränker någons användning av mark eller byggnad på ett sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten."

Det är en ganska tråkig text, men innebörden är jätteviktig - om den bara hade följts. Det låter bra, men i praktiken visar det sig gång på gång att staten försöker smita från notan och det ekonomiska ansvaret, och därmed är det den enskilde markägaren som kommer i kläm.

Som ett exempel kan jag nämna ett känt fall från det vackra Värmland där en enskild markägare inte fick avverka på grund av att man hade hittat bombmurkla i skiftet som skulle avverkas. Murklan var alltså så pass värdefull att man inte fick avverka, men den var inte så värdefull att staten genom länsstyrelsen eller Naturvårdsverket skulle gå in och ersätta markägaren. Däremot var den så värdefull att markägaren själv skulle stå för inkomstbortfallet genom sin egen godhet. Ni hör hur orimligt det är.

I budgetpropositionen för 2020 anför regeringen att Sveriges skogsägare i dag gör ett viktigt arbete för att vårda och värna skogens biologiska värden. Samtidigt hävdar regeringen att miljöhänsynen i skogsbruket behöver öka och att det behövs fortsatta åtgärder för ett variationsrikt och hållbart brukande av skogslandskapet för att nå miljökvalitetsmålen och friluftslivsmålen. I detta betänkande är bland annat den så kallade gröna infrastrukturen en av dessa åtgärder.

Då frågar jag regeringspartierna: Är det återigen den enskilde markägaren som av godhet ska stå för detta? Även markägare måste få pengar för att klara sin överlevnad. Man kan inte leva av en klapp på axeln från regeringen för att den tycker att man är en god samhällsmedborgare som låter sin skog stå och förfalla, som det i praktiken blir.

Dessutom kan vi sätta stora frågetecken för hur det ska gå med den cirkulära ekonomin och substitutionen från fossilt material mot förnybart om ännu mer skog ska skyddas. Skogens funktion som kolsänka minskar dessutom när skogen till slut dör. En brukad skog som växer är vår absolut bästa kolsänka.

Herr talman! Vi är mitt inne i en intensiv period av omställning för klimatets skull. Som ett led i detta kan inte statens egna myndigheter vara saktfärdiga när det gäller att ge företag som vill göra sin omställning tillstånd. Regeringen kan inte heller intervenera i rättsprocesser, som man gör i fallet med Preem i Lysekil.

Under riksmötet 2016/17 röstades ett tillkännagivande om en så kallad grön gräddfil igenom, just för att processer för tillstånd för miljö- och klimatförbättrande åtgärder skulle gå fortare. Tyvärr lyser resultatet av tillkännagivandet med sin frånvaro. Jag har efterfrågat det från både representanter för regeringspartierna och miljö- och klimatminister Isabella Lövin, dock utan att få svar. Man vill alltså inte, trots att vi har ett beslut från riksdagens kammare om att det ska genomföras. Det är bråttom att genomföra förändringar för miljöns och klimatets skull, men tydligen bara ibland.

Vid gårdagens möte i miljö- och jordbruksutskottet fick vi digitalt besök av Klimatpolitiska rådet, som presenterade sin rapport. Tillståndsprocesser var en av punkterna de tog upp. De menar också att det finns en stor osäkerhet. Det tar för lång tid att få tillstånd, det är en oförutsägbar process och man gör olika bedömningar i olika delar av landet. Det är alltså inte bara saktfärdigt; det är dessutom inte rättssäkert. Här måste regeringen leverera på det tillkännagivande som finns.

Herr talman! I en kommittémotion från bland annat min kollega Camilla Brodin skriver vi i Kristdemokraterna att kommunernas veto vid vindkraftsetableringar ska finnas kvar för att skydda lokalbefolkningen och värna det kommunala självstyret. Det gör vi med anledning av att Energimyndigheten och Naturvårdsverket har lämnat in förslag till regeringen om att kommuner inte längre ska ha rätt att säga nej till vindkraftsetableringar. Myndigheterna föreslår att kommunal tillstyrkan i miljöbalken ska tas bort.

Förslaget beställdes av den rödgröna regeringen. De båda myndigheterna fick i uppdrag att titta på lagen som möjliggör för kommuner att säga nej till vindkraftsetableringar och därmed föreslå åtgärder i den riktningen. Förslaget från myndigheterna är därför närmast att anse som en beställningsprodukt. Vindkraftsbranschen har länge velat ta bort det kommunala vetot mot vindkraft. Men vindkraftens intressen står inte över allt annat, exempelvis det kommunala självstyret.

När vi ändå är inne på energi kan jag inte låta bli att här uttrycka min tacksamhet över det tillkännagivande som näringsutskottet föreslår och som vi i eftermiddag ska rösta om i denna kammare. Förslaget i tillkännagivandet skulle underlätta för den småskaliga vattenkraften och därmed dämpa myndigheternas korståg som i dag pågår mot denna viktiga verksamhet.

Herr talman! Slutligen menar vi kristdemokrater att miljökriterierna för offentlig upphandling bör gynna kortare transporter och ökad andel närproducerade varor. Kriterierna bör även i möjligaste mån utformas så att lokala företag kan delta i upphandlingen. Detta genomförs nu med positivt resultat i en kommun som är välrepresenterad i vårt utskott och som jag förstår att även talmannen känner väl till, nämligen Ödeshög. Där sitter Kristdemokraterna i ledande ställning.

Den offentliga sektorn har stor möjlighet att påverka utsläppen av koldioxid och miljögifter genom upphandlingen av såväl tjänster som varor. Det gäller inte minst livsmedel. Genom en offentlig upphandling som drivs av hållbarhet och som bygger på en livscykelanalys gynnas såväl klimatet som produktkvaliteten.

I den offentliga upphandlingen bör hänsyn tas till faktorer som miljö och klimatpåverkan. Det bör även beaktas att kortare transporter minskar den negativa miljöpåverkan. Det talar för en ökad andel närproducerat. Därför bör kriterierna i möjligaste mån utformas så att lokala företag kan delta i upphandlingen. Därmed bygger vi på underifrån för ökad produktion, som i sin tur leder till en högre grad av självförsörjning samtidigt som vi ger våra lantbrukare en mycket välbehövlig ökad lönsamhet.

Om regeringen sedan skulle kunna leverera utlovade åtgärder mot Sveriges djurrättsextremister skulle vi ta två jättekliv mot en bättre framtid för våra matproducenter, Sveriges bönder. Dessutom skulle vi få ett mer öppet och brukat landskap på köpet, vilket väldigt många efterfrågar.

Jag säger det återigen: Bönder odlar inte på sina marker av egen godhet; det är deras jobb. Därmed måste det löna sig. Varken markägare, skogsägare eller bönder kan trolla fram pengar med knäna.

(forts. § 16)

Anf. 90 Joar Forssell (L)

Fru talman! Det här är en övergripande debatt om miljöpolitiken. Det är lite olika miljöfrågor som inte riktigt platsar i någon annan av våra miljö- eller klimatdebatter.

I miljöpolitiken kan det ibland låta lite grann som att människan skulle vara ett problem. Vi pratar mycket om hur människan brukar skogen på fel sätt, hur människan släpper ut för mycket koldioxid eller hur vi använder plast på ett dåligt sätt. Men, fru talman, utan människan hade naturen faktiskt inte haft något värde. Utan en människa som ympade vinrankan, plöjde åkern, brukade skogen och utan att människor kände vårvindar i håret eller saltstänk i ansiktet hade det inte funnits någon där som kunde värdesätta naturen.

Samtidigt, fru talman, är det så att om vi människor brukar vår jord på fel sätt, fiskar ut haven och skövlar skogsområden som inte kan bli livskraftiga igen riskerar vi att bränna ut planeten. Precis på den darrande balanspunkten vilar några av miljöpolitikens svåraste frågor, och några av dem som vi behandlar här i dag, nämligen mellan just människans rätt att bruka naturen och naturens förmåga att vara livskraftig också för framtida generationer.

Vi i Liberalerna vill stärka äganderätten och göra så att ersättningarna om den inskränks blir bättre och mer anpassade till det värde som inskränkningen faktiskt innebär. Vi vill se till att myndighetsprövningar blir mer rättssäkra och anständiga och upplevs mer som fair play än vad som kanske är fallet i dag. Vi vill se till att tillståndsprocesserna blir kortare och att större hänsyn tas till klimat, inte bara miljö, för det är ett problem i dag att tillståndsprocesser tar för mycket hänsyn till miljö, ibland på klimatets bekostnad.

Fru talman! Jag vill nu djupdyka lite i vår reservation nr 13 och yrka bifall till den.

Det kan tyckas vara en detaljfråga, men den sätter fingret på ett viktigt principiellt spörsmål i miljöpolitiken. Det handlar om att vi efter ett antal domar har fått se inskränkningar av möjligheten till idrottsutövande med hänvisning till buller.

Vi har till exempel en fotbollsplan i Nacka där man tyckte att barnens fotbollsspelande bullrade så mycket att de inte skulle få fortsätta med sitt viktiga idrottande. Detta är lite märkligt, för ett stenkast bort ligger den hårt trafikerade Värmdövägen, som man inte tyckte bullrade för mycket. Den skulle få fortsätta finnas, men barnen som spelade fotboll skulle inte få fortsätta att sparka boll på sin fotbollsplan.

Detta beror på att det är olika regler. Det är olika regelverk som reglerar barns fotbollsspelande och hur mycket det får låta och hur mycket en motorväg får bullra. Det leder till att vi sätter människors rätt att bullra fritt på motorvägen högre än barns rätt att få idrotta och få en frisk, nyttig, rolig och stärkande barndom. Detta är rätt orimligt, fru talman. Jag tror att de flesta som tittar på detta just nu förstår att barn måste få idrotta.

Om man lever med andra människor i sin närhet måste man acceptera att de ibland gör saker som man själv inte gillar. Man måste acceptera att folk klär sig på ett sätt som man inte gillar. Man måste acceptera att folk ibland har lite fest, spelar lite hög musik och kanske är lite fulla, men utan att göra något dumt. Detta måste man acceptera, kanske särskilt när man bor i ett storstadsområde, som Nacka faktiskt är.

Fru talman! En vild tanke kanske är att vi här i riksdagen inte med lagens långa arm ska detaljreglera och detaljstyra sådana saker som hur mycket en lokal fotbollsplan får låta i Nacka. Kanske finns det någon annan än vi här i riksdagen, med vårt regelverk och våra lagar, som kan bedöma det där bättre. Jag och alla liberaler - det gäller oavsett vilket parti man är medlem i - menar att städer och orter såklart måste få växa dynamiskt med de människor som bor där.

Det kommer inte att finnas något regelverk som gör att alla trivs överallt, tvärtom. Om man har ambitionen att reglera så att alla ska kunna vara med på precis varje plats, på precis samma sätt och trivas precis lika mycket kommer man till slut att ha en värld, ett samhälle, städer eller ett Nacka, i det här fallet, där ingen trivs särskilt bra.

Alla kan inte trivas överallt i alla miljöer, men om man släpper det lite friare kan alla trivas någonstans. Då kan de som vill ha lite närmare till fotbollsplanen för sina barns träning trivas där, och de som vill ha lite mer lugn och ro kan få trivas någon annanstans. De som vill bo lite närmare stadens puls och uteliv kanske kan få trivas där.

Låt oss lätta på dessa regler. Låt oss se till att barnen kan fortsätta att spela fotboll i Nacka och runt om i landet. Låt oss se till att vi människor kan få fortsätta att bruka jorden, även på detta sätt, men på ett hållbart sätt, på ett sätt som funkar för alla, inte bara för några av oss politiker här i kammaren.

Med detta yrkar jag återigen bifall till reservation 13.

Anf. 91 Markus Selin (S)

Fru talman! Mål handlar om riktning, om tillstånd vi vill uppnå och om prioriteringar. Mål handlar om vart vi ska och hur vi tar oss dit.

Här i kammaren i kväll debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande 12, Övergripande miljöfrågor.

Två av de stora rubrikerna i betänkandet är just uppsättningar för vart vi ska och hur vi tar oss dit: genom miljömålssystemen samt tillståndsprocesser och handläggningstider.

Miljöåtgärder kan och ska stärka Sveriges konkurrenskraft och stimulera till jobb och företagande. Genom att gå före i klimatomställningen och miljöarbetet kan våra företag förbli och utvecklas som världsledande i att utveckla den teknik och miljöprofil som världen efterfrågar.

Vi socialdemokrater tror på breda lösningar och investeringar för att klara de stora miljöproblemen. Det är den svenska modellen. Vi sätter upp mål, och vi tillsätter medel.

Fru talman! Världens ledare enades för fem år sedan om Agenda 2030, med globala utvecklingsmål och ett nytt klimatavtal. Det råder ingen tvekan om att arbetet för att nå de globala målen för hållbar utveckling är mycket, mycket angeläget. Miljö- och jordbruksutskottet har tidigare under mandatperioden anfört att Sverige bedriver ett ständigt pågående arbete för att nå hållbar utveckling och FN:s hållbarhetsmål.

Regeringen, liksom miljö- och jordbruksutskottet och vi socialdemokrater, bedömer att miljömålen konkretiserar hållbar utveckling och att målen är en viktig utgångspunkt för det nationella genomförandet av Agenda 2030 och de 17 globala målen för hållbar utveckling.

Som socialdemokrat kan jag i dessa tider inte nog betona vikten av samarbete - internationellt och här i Europa. FN är navet i det globala samarbetet, varför vi socialdemokrater vill att Sverige genom sitt långa FN-engagemang ska arbeta för ett ännu starkare FN som bättre kan hantera kriser och främja utveckling. De globala miljö- och klimatmålen är något som vi socialdemokrater inte bara vill följa, utan leda.

Till detta har vi även EU som är ett projekt för fred och frihet på mellanstatlig grund. Sverige har dragit stor nytta av den inre marknaden, handelsavtal och den fria rörligheten, och detta har lett till fler jobb och en starkare tillväxt. Genom vårt medlemskap kan vi också vara med och påverka utvecklingen för ett mer jämlikt, klimatsmart och grönt Europa. Vi socialdemokrater vill därför att EU ska ta en ledarroll i världen med en ambitiös klimat- och miljöpolitik.

Det är därför bra att Sverige har högt ställda mål och en krävande miljölagstiftning. Våra myndigheters prövningar och krav på underlag ska vara enkla, förutsägbara och effektiva.

Det pågående virusutbrottet påminner återigen oss alla om att ensam är svag och att vi tillsammans är starka. Ett dödligt virus sveper över jorden, och detta kan vi inte möta enskilt. Mina tankar går såklart till alla som sliter och lider och möter nöd och död.

Fru talman! I det stora är jag dock optimist inför framtiden. Virusutbrottet har utmanat vår sammanhållning. Samtidigt har det fört oss samman. Klimatförändringarna är vår tids stora ödesfråga, och de kommer också att utmana vår sammanhållning. Klimatförändringarna kommer att fortsätta att föra oss mer samman, för gemensamma problem löser vi bäst tillsammans. Enade vi stå - söndrade vi falla.

Även när det gäller tillståndsprocesser och handläggningstider ska det vara enkelt, förutsägbart och effektivt. Riksdagen har också påpekat värdet i att ytterligare snabba på tillståndsprocesser för miljöförbättrande verksamheter. Regeringen arbetar just nu med att effektivisera tillståndsprocesserna, och tillståndsprövning enligt miljöbalken är en särskilt prioriterad fråga. Många av oss följer det fortsatta arbetet med mycket stort engagemang.

Sverige som föregångsland och våra världsledande företag behöver effektiva och rättssäkra processer. Vi välkomnar de beslut regeringen vidtar för att förenkla och effektivisera de gröna näringarnas myndighetskontakter. Digitalisering och digitala lösningar kommer att förenkla uppgiftslämnandet för näringarna och dessutom snabba på handläggningstiden. Vi välkomnar därför handlingsplaner för att skapa färre, gemensamma digitala plattformar för information och e-tjänster för alla som driver eller ska starta och utveckla företag.

Vi i miljö- och jordbruksutskottet noterar också att det inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att ta hand om ett specifikt förslag om framtagande av en e-tjänst för vissa typer av ansökningar. Detta välkomnas.

För effektivare gällande tillståndsprocesser anser vi socialdemokrater och miljö- och jordbruksutskottet att det är bra att Sverige har en krävande miljölagstiftning. Samtidigt finns det en stor vinning med att effektivisera tillståndsprocesserna och korta ned handläggningstiderna.

Vidare har länsstyrelsernas miljöprövningsarbete nyligen utretts på uppdrag av Regeringskansliet. Det finns utpekade områden med förbättringspotential - ja. Å andra sidan måste en tillräcklig utredning göras i varje moment av miljöprövningen, där synpunkter måste utvärderas på ett rimligt sätt.

Avslutningsvis, fru talman - Sverige är ett miljöland i framkant. I ett starkare samhälle och med samarbete kan vi klara de svenska miljömålen genom investeringar och nya regler som ger minskade utsläpp av växthusgaser, skyddar den biologiska mångfalden och skapar en giftfri miljö och en bättre havsmiljö. Här kan mål och processer spela en given och viktig roll.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 92 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Jag tänkte hålla mig kort, men jag tycker att det är viktigt att vi ger en realistisk bild av var vi just nu står i Sverige och vilka utmaningar vi har framför oss, Markus Selin. Ledamoten talar om alla fantastiska miljömål vi har satt upp och alla styrmedel som regeringen tillskjuter, men det känns på något sätt som att man inte ser skogen för alla träd.

Naturvårdsverket konstaterar nämligen att av de 16 miljökvalitetsmål som Sverige själva har ställt upp når vi bara ett, det som handlar om ett säkrat ozonskikt. Naturvårdsverket säger också - jag läser innantill - att de styrmedel och åtgärder som behövs för att nå miljömålen inte kommer att finnas på plats till år 2020. En del av miljömålen faller ut 2020, Markus Selin.

Jag tycker därför som sagt att det är viktigt att vi delger allmänheten en realistisk bild och inte bara står och lovar guld och gröna skogar, för det är inte där vi är. Naturvårdsverket konstaterar att vi måste öka tempot. Det är framför allt de mål som gäller klimatförändringarna och den biologiska mångfalden som vi behöver fokusera extra på.

Jag skulle vilja ha Markus Selins kommentar kring detta, fru talman. Delar Markus Selin min uppfattning? Då tycker jag nog att vi ska tona ned lite och hålla oss till sanningen.

Anf. 93 Markus Selin (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Betty Malmberg för frågan. Saker och ting tar sin tid, och jag vet, som svar på Betty Malmbergs fråga, att dagens miljösystem och vår uppsättning mål är resultatet av en grundlig och lång prövning i riksdagen. Vi behöver en struktur i den svenska miljöpolitiken.

Sverige driver en ambitiös klimat- och miljöpolitik, kanske den mest ambitiösa i hela världen. Och Sverige driver inte bara en ambitiös klimat och miljöpolitik nationellt utan vill även sprida den internationellt.

Precis som Betty Malmberg påpekade bedriver vi också ett rigoröst uppföljningsarbete, där även Moderaterna deltar. Jag tycker att vi har en ganska stor samsyn när det gäller utredningsarbete och indikatorer, både i miljö- och jordbruksutskottet och när det gäller det vi åstadkommer nationellt.

Jag delar alltså inte Moderaternas tvivel och oro när det gäller våra miljömål. Sverige vill vara ett föregångsland, och vi sitter gärna i förarsätet.

Anf. 94 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Tack, Markus Selin, för svaret! Ja, saker tar sin tid. De nationella miljökvalitetsmål som Sverige en gång har fattat beslut om här i riksdagen är från 1999. Det är alltså över 20 år sedan, men Naturvårdsverket, som sköter det uppföljande arbetet, har konstaterat att vi bara kommer att nå ett av de 16 målen - det är där vi ligger.

Det är detta jag menar, Markus Selin. Vi moderater är verkligen måna om att jobba för en effektiv miljö- och klimatpolitik, både nationellt och internationellt, som jag sa. Vi ska vara ett föredöme, och vi ska ha skarpa miljöförslag. Men vi når inte en utveckling om vi förskönar bilden, för då vidtar vi inte de åtgärder som faktiskt behövs. Det är detta som är min poäng, men den går tydligen Markus Selin förbi.

Det handlar även om tillståndsprocesserna. Jag tycker faktiskt att Markus Selin ger en mycket förskönande och tillåtande bild av regeringens arbete, och det har ledamoten naturligtvis all rätt att göra. Men även när det gäller tillståndsprocesserna har vi under tre år uppmanat regeringen att vidta åtgärder för att snabba på så att vi får effektiva, enkla och förutsägbara processer. Det vi har fått hittills är en utredning, och den kom för ett och ett halvt år sedan och bereds nu.

Detta tycker jag inte är till fyllest. Vi måste gå före, och då måste vi också ha effektiva åtgärder för att kunna göra så.

Anf. 95 Markus Selin (S)

Fru talman! Jag blir glad när jag hör Moderaternas iver att vara offensiva i miljö- och klimatarbetet; jag välkomnar det.

Som socialdemokrat kan jag meddela både Moderaterna och ledamoten Betty Malmberg att Sverige kommer att bli det första fossiloberoende landet i västvärlden, och det kommer att få konsekvenser. Förändringsarbetet pågår här och nu.

Vi som har jobbat inom fordonsindustrin, till exempel, vet hur lång tid det tar att utveckla en ny plattform, oavsett om vi talar om person- eller lastbilar. Detta har svensk industri förstått.

Vi har varit tydliga med vad vi vill. Vi vill till exempel ha en fossiloberoende fordonsflotta.

Jag välkomnar återigen ivern hos Moderaterna. Jag hoppas att vi kommer att få se den i besluten och i det fortsätta arbetet i vårt miljö- och jordbruksutskott, för i det vi ser nu ser inte jag någon anledning att revidera våra mål eller indikatorer eller liknande i våra målsystem.

Anf. 96 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! I mitt anförande här tidigare var även jag inne på detta med tillståndsprocesser och den så kallade gröna gräddfilen, som röstades igenom med ett tillkännagivande under riksmötet 2016/17.

Jag nämnde i mitt anförande att jag har frågat både representanter för regeringspartierna och miljö- och klimatminister Isabella Lövin. För att vara helt sanningsenlig har jag frågat representanter för det ena regeringspartiet men inte för det andra. Det är det jag ämnar göra nu genom att fråga socialdemokraten Markus Selin.

I sitt anförande sa Markus Selin om effektivare tillståndsprocesser och kortare handläggningstider att det ska vara enkelt, förutsägbart och effektivt och att det ska vara rättssäkert. Det lät jättebra, Markus! Det kunde inte bli bättre.

Men varför har det inte hänt någonting? Det här antogs alltså 2016/17. Nu är vi inne på riksmötet 2019/20, och vi har fortfarande inte kommit i mål. Vi får nu väldigt ofta rapporter om att det faktiskt är väldigt bråttom om vi ska klara temperatursänkningen för att nå temperaturmålet. Ändå kan inte regeringen leverera.

Min fråga till Markus Selin är varför regeringen inte har levererat på detta tillkännagivande från 2016/17.

Anf. 97 Markus Selin (S)

Fru talman! Jag tackar Kristdemokraterna och ledamoten Kjell-Arne Ottosson för frågorna.

Jag blir glad när Kristdemokraterna bjuder på iver och arbetslust när det gäller tillståndsprocesser och vårt gemensamma miljö- och klimatarbete.

Jag skulle kunna ge ett kort svar: Frågorna bereds just nu. Men jag ska försöka tillmötesgå ledamoten Kjell-Arne Ottosson lite mer, för han både tog upp frågan i sitt anförande och ställer frågan till mig.

Det har riktats ett flertal uppmaningar från riksdagen till regeringen. Svaret är ja; jag vet det. Som jag sagt förut tar saker och ting tid. Jag kan både som socialdemokrat och som en liten del i nuvarande regeringsunderlag säga att vi har en offensiv klimat- och miljöpolitik. Vi har det. Vi kommer att bli västvärldens första fossiloberoende land. Regeringen arbetar med att effektivisera tillståndsprocesserna och tillståndsprövningen, så låt oss ha lite mer tålamod. Frågan bereds inom Regeringskansliet. Låt oss med stort engagemang och iver invänta vad som komma skall.

Anf. 98 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag står här och ler lite grann för mig själv, för Markus Selin kommer med samma svar som en alltid får när en ställer en skriftlig fråga till en minister: Frågan bereds av Regeringskansliet. Det är standardsvaret, och det är ju inget svar.

I övrigt skulle vi kunna ha en diskussion om huruvida klimat- och miljöpolitiken är effektiv eller om den till stora delar är plakatpolitik, men det ska jag låta ligga.

Däremot står det i skrivelse 75 från förra riksmötet att den här frågan inte är färdigbehandlad och att man jobbar. Där står det också vad man jobbar med, och när man läser det ser man att det endast är med att inhämta statistik och statistik och statistik. Ibland är det även med statistikinsamling. Man byter ord, bara, men allt handlar om att samla in statistik.

Vi får inga bättre tillståndsprocesser, effektivare tillståndsprocesser, mer förutsägbara tillståndsprocesser eller rättssäkra tillståndsprocesser bara för att vi samlar in statistik om vad som hänt tidigare. Det måste bli verkstad. Det är min uppmaning till Markus Selin - han måste se till att hans kompisar i regeringen faktiskt kommer längre i den här frågan så att vi når ända fram.

Som jag sa i mitt anförande: Ibland är det bråttom i miljö- och klimatpolitiken. Men tydligen inte alltid.

Anf. 99 Markus Selin (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Kjell-Arne Ottosson för frågorna och hans iver att komma framåt med effektivare tillståndsprocesser och kortare handläggningstider. Jag kan dela en del av denna frustration och iver att ta oss framåt.

Krävande miljölagstiftning ska vara effektiv, förutsägbar och enkel. Saker och ting tar sin tid, särskilt när vi i Sverige vill ha en miljö- och klimatpolitik som är en av världens mest offensiva.

Återigen, Kjell-Arne Ottosson och fru talman: Frågan bereds. Vi som har stor iver och lust att komma framåt i fråga om tillståndsprocesser kommer att få se. Det kommer.

Anf. 100 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag vill passa på att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Jag vill också citera ur regeringsförklaringen, som statsministern läste upp här i kammaren vintern 2019, efter en ovanligt lång regeringsbildningsprocess:

"För 20 år sedan fattade riksdagen ett avgörande beslut: Till nästa generation ska vi lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Nu måste miljömålssystemet utvecklas och nya etappmål tas fram."

I regeringens skrivelse Miljömålen - med sikte på framtiden som kom 2018 stod det att miljömålsarbetet fortsätter med sikte mot 2030. Den bifölls här i riksdagen.

Arbetet mot 2030 fortsätter nu med förnyad kraft. Med miljömålen har riksdagen en mycket hög ambition i miljöarbetet. Det är oerhört viktigt att vi strävar mot det tillstånd som miljökvalitetsmålen anger.

Naturvårdsverket presenterade årets uppföljning av miljömålen för ett par veckor sedan. Sveriges miljömål är centrala för att visa vägen mot hållbar utveckling och mot Agenda 2030. Under de närmaste åren behöver hela samhället öka takten i miljöarbetet om vi ska nå de uppsatta målen. Att vi i Sverige följer hur miljön mår och hur miljöarbetet går - och att vi har gjort det så länge - är mycket betydelsefullt för vår kunskap om vilka miljöåtgärder som är effektiva och om vad vi behöver satsa på och hur. Hela samhället behöver bidra: företag, kommuner, myndigheter och organisationer.

Miljömålen får ökat genomslag i det politiska arbetet. Man kan tycka att det går långsamt, att vissa mål är svårare att nå än andra och att det krävs investeringar och planering, men ett systematiskt och träget arbete är grunden för en lyckad miljöpolitik.

Jag vill lyfta fram en viktig aktör: näringslivet och företagarna i Sverige.

Arbetet för att nå klimatmålen är ett bra exempel där företagare är med och bär ledarskapet för att hela samhället ska klara klimatomställningen. Så var det inte för tio år sedan. Om tio år kommer kanske våra efterträdare här i riksdagen att stå här och tala om hur betydelsefullt näringslivet varit för att nå målen för den biologiska mångfalden.

Miljömålen är bland annat Ett rikt växt- och djurliv, Levande skogar och Ett rikt odlingslandskap.

Alltför ofta hör jag här i riksdagsdebatterna, framför allt av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, att arbetet med miljömål, med EU:s strategi för grön infrastruktur och med att genomföra svensk miljöpolitik - som är fastställd här i riksdagen - är en inskränkning av äganderätten och ett hot mot skogsägares påstådda rätt att strunta i miljön.

Men vilka andra lagar kan markägare strunta i? Inga.

Hur kan miljömålen framställas som ett hot när de är en hjälp för att klara av allas vår gemensamma utmaning? Som statsministern sa i regeringsförklaringen: Till nästa generation ska vi lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta.

Konsultföretaget Ecogain gjorde förra året en genomlysning av Sveriges 100 största företag. Det var 8 av 100 bolag som mätte påverkan på biologisk mångfald. Naturen finns någonstans i varje företags värdekedja, även om det kan vara svårare att upptäcka för vissa. 43 procent av företagen nämnde biologisk mångfald i sin hållbarhetsredovisning. 15 procent uppgav att de satt en policy eller ett mål för biologisk mångfald. Men det var alltså bara 8 bolag som mätte påverkan.

Biologisk mångfald blir alltmer affärsrelevant. Det finns företag som sätter upp mål om nettovinster för biologisk mångfald. De försöker inte bara undvika, minimera, restaurera eller kompensera för den påverkan som de har på biologisk mångfald. De gör någonting mer. Frågan om biologisk mångfald kan nu utvecklas från risk till affärspotential.

Jag ska ta upp ett annat miljömål - Begränsad klimatpåverkan. Jag är ganska säker på att inget av de 100 största företagen i Sverige ignorerar klimatarbetet. Alla är kanske inte lika ambitiösa. Men klimatfrågan finns med i styrelserummen, på årsstämmorna, i affärsplanerna, i hållbarhetsredovisningen och i produktinformationen. Nästa steg för biologisk mångfald är just där.

Myndigheterna pekar i rapporten på att många av satsningarna som regeringen gjort under året är viktiga för att nå miljömålen. De nämner Klimatklivet, Industriklivet, satsningar på skydd av ängs- och betesmarker, våtmarker, smarta och hållbara städer med mera.

Årets rapport visar att Sverige behöver prioritera klimatet och den biologiska mångfalden mycket hårt under de kommande åren. S-MP-regeringen arbetar intensivt med att förbättra klimatpolitiken och ta fram politiska förslag som leder oss mot klimatmålen i tid. I december presenterade regeringen den första klimatpolitiska handlingsplanen någonsin.

Sveriges miljömål och de globala hållbarhetsmålen styr i samma riktning. Insatserna för att uppnå miljömålen bidrar därmed till möjligheten att nå hållbarhetsmålen i FN:s Agenda 2030. De globala hållbarhetsmålen integrerar de ekonomiska, sociala och miljömässiga förutsättningarna för en hållbar utveckling. Här kommer en proposition till riksdagen att behandlas av finansutskottet allra först.

Att det är just Centerpartiet som vill slänga miljömålen i papperskorgen, eller, som de uttrycker det, anpassa miljömålen till de globala hållbarhetsmålen, tycker jag är tråkigt. Det finns miljömål som samstämmer med globala mål, men det finns också miljömål som inte samstämmer, till exempel Giftfri miljö. Miljömålsarbetet har varit helt avgörande för de stora framgångar som Sverige har haft i arbetet för att minska risker och användning av farliga ämnen.

Fru talman! I dag har Sverige fått en ny rödlista. Vart femte år sammanställer Artdatabanken vid SLU en lista över alla enskilda arter som har minskat kraftigt eller som riskerar att dö ut i Sverige.

En mångfald av arter i naturen gör samhället mindre sårbart. Vi människor klarar oss inte själva. Därför skrämmer det mig nu att vi får siffror som visar att andelen arter som riskerar att utrotas i Sverige har ökat med 10 procent på bara fem år. Fullt medvetna om riskerna sågar vi av grenen som vi sitter på.

Utan biologisk mångfald får vi svårare att bli självförsörjande på mat. Vi blir mer utsatta för smittsamma sjukdomar och mindre förberedda på extremt väder. Utan biologisk mångfald berövar vi våra barn och barnbarn de naturupplevelser som vi vuxna har tagit för givna.

När vi bygger upp vårt samhälle efter coronakrisen är vi skyldiga att göra det på ett sådant sätt att vi minskar sårbarheten i samhället. Naturen är förmodligen vårt bästa skyddsnät.

Just nu befinner sig Sverige och världen i en mycket allvarlig pandemi. Mina tankar går till alla som är sjuka och den vårdpersonal som sliter hårt på intensivvårdsavdelningarna. Vi vet inte riktigt när pandemin är över. Men vi vet att den dagen kommer då vi behöver bygga upp ekonomi och företag i världens alla länder. Då behöver vi göra en satsning där vi får en ekonomisk strategi som säkerställer att samhället investerar starkt för att klara både klimatomställningen och bevarandet av biologisk mångfald.

Anf. 101 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Att Maria Gardfjell går till angrepp mot Kristdemokraterna är inte så märkligt. Men att Maria Gardfjell går till angrepp mot en av våra grundlagar, regeringsformen, är anmärkningsvärt.

Jag citerade i mitt tidigare inlägg från betänkandet där man har hämtat text från regeringsformens 2 kap. 15 § om egendomsskyddet. Det står i betänkandet att äganderätten är skyddad i vår egen grundlag och att den är skyddad i Europakonventionen. Men det som inte står med i texten i betänkandet är att äganderätten även finns med i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Men helt plötsligt ska vi kunna strunta i denna rättighet enligt Maria Gardfjell.

Jag har ingen aning om hur Maria Gardfjell bor. Men låt oss säga att hon bor i ett hus med två våningar. Helt plötsligt kommer det någon hem till Maria Gardfjell och säger att hon inte får använda trappan upp till övervåningen. Därmed blir inte bara trappan utan även hela övervåningen värdelös. Hur skulle Maria Gardfjell agera och reagera då?

Precis på samma sätt är det nämligen i skogen när man kommer och säger att den inte får användas och inte brukas. Därmed kan än större delar av någons skogsinnehav göras helt värdelöst. Ser Maria Gardfjell bekymret med hur vi hanterar äganderätten och därmed brukanderätten i dag?

Anf. 102 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för frågan. Det är bekymmersamt att man blandar ihop äganderätten och brukanderätten på det sätt som Kristdemokraterna gör.

Alltför ofta hör vi här i riksdagsdebatten, framför allt från Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, att arbetet med miljömålen, EU-strategin för grön infrastruktur och genomförandet av svensk miljöpolitik som är fastställd av Sveriges riksdag är en inskränkning i äganderätten. Äganderätten är grundlagsskyddad, och den är inte alls ifrågasatt.

Däremot finns det en proportionalitetsprincip som handlar om att om man gör inskränkningar ska det finns en proportionalitet. Då ska det också kunna ges en ersättning.

Fru talman! Det som är lite förvånansvärt är att när Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans med Sverigedemokraterna fick chansen - när vi hade den skakiga regeringsbildningen i början av denna mandatperiod - lade de fram en budget som gick igenom i Sveriges riksdag, innan vi hade fått en regering. I denna budget drog de kraftigt ned på pengar och satsningar i budgeten som just handlar om att ersätta markägarna och skogsägarna för dessa saker.

Det är därför självklart att vi från Miljöpartiets sida i budgeten vill säkerställa att det finns tillräckligt med resurser för att ersätta markägarna och skogsägarna när till exempel en bombmurkla finns i skogsmarkerna och behöver skyddas. Men tyvärr är det Kristdemokraterna som har tagit bort pengarna.

Anf. 103 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Det är faktiskt så att äganderätten och brukanderätten inte kan delas upp. Äger du någonting äger du dessutom rätten att bruka det. De två är ett, och att dela upp dem så som Maria Gardfjell försöker göra i sitt svar fungerar inte. Det hänger inte ihop på det sättet.

Det framgår tydligt i den text jag läste att du ska få ersättning när det görs en inskränkning. Vi ser dock gång efter gång att staten säger "Det här ska inte brukas - det här får du inte hugga" men att det inte är värdefullt nog för att staten ska stå för pengarna. I stället är det den enskilda markägaren som i sin godhet måste stå för det, trots att det är storebror staten som pekar med hela näven och talar om att marken inte får brukas.

Ja, Maria Gardfjell, vi drog ned på pengarna när vi lade fram vårt budgetförslag. Det var självklart eftersom vi inte ville avsätta mer skog där innan vi hade fått en rättssäkerhet värd namnet. Vi har fortfarande inte kommit dit, utan det är fortfarande rättsosäkert. Nu ser vi glädjande nog att man har kommit till insikten att nyckelbiotoper, för att ta ett exempel, faktiskt är ett ingripande i en annan persons egendom och inte bara ett kunskapsinhämtande. Det har även Skogsstyrelsen nu kommit på, och man måste titta på andra möjligheter.

Jag måste fråga Maria Gardfjell: Om den skog man har inte är skyddsvärd nog för staten, är den då skyddsvärd nog för att markägaren ska behöva stå för det ekonomiska? Staten behagar alltså inte göra det, men det är staten som har talat om att marken inte får brukas.

Anf. 104 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Kjell-Arne Ottosson frågade mig inledningsvis hur jag bodde. Jag kan säga till Kjell-Arne Ottosson att jag också är skogsägare; jag har en skogsfastighet i norra Västerbotten.

Det är inte så att staten på något sätt gör en inskränkning och säger att skogsägaren inte får bruka marken, utan det staten säger är att man måste bruka marken med hänsyn tagen till miljöbalken. Då måste man kunna skydda vissa delar av sin skog, och det är precis samma typ av inskränkning som i all form av lagstiftning där såväl enskilda människor som företag måste följa lagen på olika sätt.

Jag tycker att det är väldigt bra att Kjell-Arne Ottosson tar upp frågan om nyckelbiotoper, fru talman, för det är en väldigt viktig fråga. Skogsstyrelsen har inventerat nyckelbiotoperna, och de skogsägare som har nyckelbiotoper på sina marker har kunnat sälja sin skog med en särskild stämpel - FSC-märkningen. Med den stämpeln får man mer betalt för sin skog. Det är alltså en marknadsmässig lösning för att se till att det finns en biologisk mångfald kvar i våra skogar. Jag tycker att det är konstigt om partier som Kristdemokraterna säger nej till marknadsmässiga lösningar, fru talman.

Anf. 105 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Tack för ett intressant anförande, Maria Gardfjell! Jag måste nog säga att det jämfört med inlägget från samarbetspartnern i regeringen, Socialdemokraterna, var betydligt mer nedtonat när det gäller att yvas över vad regeringen förmår och var regeringen just nu står.

Precis som Maria Gardfjell tror jag att miljö- och klimatfrågorna är affärsmöjligheter. Det är det vi måste jobba vidare för, alltså att det sprider sig än mer inom företagsvärlden att detta är en konkurrensmöjlighet inför framtiden.

Maria Gardfjell höjde också näringslivet och värderade deras insatser. Faktum är att det till och med finns en enkät, fru talman, där det har gåtts igenom och ställts frågor om vilka man tror kommer att ha störst genomslag när det handlar om att kunna förändra klimatpolitiken. De som kom i topp var dessvärre inte vi politiker, utan de som kom i topp i enkäten var just näringslivet och företagarna. Det var nämligen där man såg att den stora skillnaden skulle kunna göras.

Sedan kommer vi in på äganderätten, och min kollega Kjell-Arne Ottosson har anfört det mycket bra. Men det är ändå viktigt att säga i sammanhanget att det just nu ligger en skogsutredning med lite perspektiv på äganderätt. Det var någonting som förhandlades fram i januariavtalet, och jag känner förundran över Maria Gardfjells tidigare inlägg. Jag undrar helt enkelt: Står Miljöpartiet bakom den skogsutredningen och direktiven till den?

Anf. 106 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Tack för frågan, Betty Malmberg!

Betty Malmberg nämnde först det glädjande i att företagen engagerar sig mer i miljöfrågor och klimatfrågor. Det jag framhöll i mitt anförande var att företagen nu måste ta nästa steg och engagera sig lika mycket i den biologiska mångfalden. Jag har hört i debatten i dag att miljömålen ibland står mot varandra, till exempel att klimatmålen står mot den biologiska mångfalden. Det har också lyfts fram i debatten att man vill se till att exempelvis tillståndsprocesser går snabbare - är någonting bra för klimatet behöver man inte bry sig om den biologiska mångfalden. Men så enkelt är det inte med miljömålen, utan miljömålen och Agenda 2030 bygger på att man tar hänsyn till alla mål samtidigt.

Vad företagen skulle kunna göra i mycket större utsträckning när det handlar om tillståndsprocesserna är att själva ta initiativet till att minska riskerna. Väldigt få företag har tillräckligt bra kompetens när det gäller biologisk mångfald. De skulle kunna skaffa sig den kompetensen och se till att planera till exempel utbyggnaden av en stor industri på ett sådant sätt att man inte får de skador på den biologiska mångfalden man kanske kan få. Man kan lägga fabriken på den ena delen av tomten i stället för den andra och kanske klara utmaningen på det sättet. Men har man inte den kompetensen och kan bygga in den från början finns det en risk att man faktiskt får långdragna processer. Här tror jag alltså att näringslivet själva kan vara med och tycka till.

Jag får återkomma till Bettys övriga frågor senare.

Anf. 107 Betty Malmberg (M)

Fru talman! Tillståndsprocesser tar tid. Jag var inne och läste lite om tillståndsprocesserna för vindkraft till exempel, och där räknar man med tre till fem år - exklusive överklagandemöjligheterna, som i den här frågan kan räknas som ett problem för den som har intentionen att sätta upp ett vindkraftverk. Det är just den här typen av frågeställningar som vi måste få mer på rull, för utan lönsamma företag får vi inga skatteintäkter. En affärsmöjlighet kanske gick ett företag förbi därför att tillståndsprocessen var för utsträckt i tid.

Det jag sa i mitt anförande var: Vi har varit överens i miljö- och jordbruksutskottet om att vi vill ha ett snabbspår, och jag hoppas att även Miljöpartiet ingick i den konstellationen. Jag tror till och med att det är tre gånger vi har upprepat detta. Men vad det handlar om är att det ska vara en rättssäker prövning, att det ska vara enkelt och att det ska vara förutsägbart. Då vet företagen vad de har att förvänta sig och kan anpassa sina planer efter detta. Utan lönsamma företag står vi oss nämligen slätt, som sagt. Det är ju företagen som kan ge oss en framtid.

Jag delar Maria Gardfjells tankar om att den biologiska mångfalden kanske är nästa steg att ta, och vad jag förstår är det faktiskt många företagare som redan talar om att det är just det som är nästa område att fokusera på. Var alltså snäll och hjälp oss att hålla företagarna under armarna - och också vara lyhörda inför deras önskemål! Då kan vi få en positiv utveckling.

Anf. 108 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Betty Malmberg tog upp att tillståndsprocesserna tar tid och nämnde vindkraften och de överklagandemöjligheter som kan dra ut på tillståndsprocessen ytterligare.

Självklart kan detta ses som ett problem. Jag som miljöpartist vill ha mycket vindkraft, men jag vill ju också respektera att till exempel markägare, skogsägare och närboende får vara med och tycka till i processen och även överklaga om de anser att det hela inte är bra utifrån deras perspektiv. Det handlar om att ha en bra process. Samtidigt håller jag med om att det behövs mycket mindre byråkrati och en högre servicegrad till de företag som vill satsa på investeringar för att klara av klimatomställningen.

För att lyckas med både mindre byråkrati och bättre servicegrad behöver vi som sitter i miljö- och jordbruksutskottet se över hur satsningarna på de myndigheter som gör det här jobbet ser ut. Om inte länsstyrelserna får tillräckligt med anslag i budgeten riskerar de att sitta där med skägget i brevlådan och inte ha tillräckligt många tjänstemän som kan upprätthålla den höga servicenivån och som kan se till att blanketter och strukturer fungerar på ett enkelt och smidigt sätt. Det är naturligtvis ett problem.

Tidigare i Betty Malmbergs replik lyfte hon upp att politiker inte kommer i topp när man mäter vem allmänheten tycker är bäst när det gäller miljöfrågorna och klimatfrågorna. Näringslivet kommer i stället ofta ganska högt upp. Det är väldigt bra att näringslivet kommer högt upp, men jag vill säga att vi politiker kanske kan bli mer eniga och jobba mer tillsammans - då kanske det går bättre.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 april.)