Anf. 113 Gudrun Brunegård (KD)
Herr talman! Skolans övergripande mål är att förmedla kunskap. Målet är att eleverna, vare sig de är barn, ungdomar eller vuxna, ska få kunskap för att kunna få ett jobb och bli självförsörjande. Men kunskapen har också en annan mycket viktig funktion som vi aldrig får tumma på. Det handlar om bildning, det vill säga kunskap som bidrar till själens utveckling - att man växer som person, att man får en starkare känsla för det sammanhang som man befinner sig i och vad som har format det och en själv. Dit hör också värdegrunden och kunskapen om vår historia och vår kultur men också att berikas av andras kulturer.
Alldeles nyss lyssnade jag på Elisabet Åbjörnsson Hollmark, som är ny generaldirektör för Statens institutionsstyrelse, på ett seminarium om unga kriminella. Hennes första punkt var just skolan som den starkaste skyddsfaktorn mot kriminalitet. Vi vet att det faktum att man går ut skolan med godkända betyg också är den starkaste skyddsfaktorn mot arbetslöshet, psykisk ohälsa och långtidssjukskrivning, alltså i stort sett alla typer av utanförskap.
Men för att ungdomarna - eleverna - ska få denna livsviktiga kunskap behövs några grundläggande saker. Det behövs kompetenta lärare - pedagoger - som är den viktigaste yrkesgruppen för elevens lärande. Där finns flera utmaningar. Lärare behöver kunna fokusera på att undervisa. Det behövs fler lärare och bättre lärarutbildningar som ger lärarna rätt verktyg för att kunna bedriva sitt arbete.
Eleven behöver dock även stöd hemifrån. Föräldrarna är de absolut viktigaste personerna för ett barn. Föräldrar som involverar sig och bryr sig om sitt barns resultat i skolan är otroligt viktiga för barnens skolgång - föräldrar som stöttar, följer upp och samverkar med skolan för elevers bästa.
Herr talman! Om föräldrar kan få stöd i sin uppgift att vara förälder kan det förebygga både psykisk ohälsa och problem socialt. Det kan därför vara en hjälp för föräldrarna att få kunskap om barnets naturliga utvecklingsfaser i olika åldrar i livet. Vi menar också att föräldrar ska få stöd i att hjälpa sina barn att klara skolans krav. Därför föreslår vi kristdemokrater en satsning på att alla skolor på ett mer aktivt sätt ska involvera föräldrarna i barnets lärande.
Satsningen handlar bland annat om särskilda utbildningsträffar för föräldrar där skolhuvudmännen ska erbjuda föräldrarna konkreta verktyg för att stötta barnen. Experter och tolkar ska kunna involveras vid behov. I samband med sådana träffar finns också möjlighet att tala om vad som är skolans uppgift respektive föräldrarnas och familjens uppgift, och en form av föräldrakontrakt kan upprättas där föräldrarnas och skolans olika roller och ansvar tydliggörs.
Där kommer elevens och familjens rätt att välja skola in. Man måste ha rätt att välja bort en skola med bristande kvalitet, där eleven kanske mobbas och inte får den trygghet och studiero som man har rätt att förvänta sig. Man måste ha rätt att välja en skola där eleven får god undervisning och där eleven kan utvecklas efter sin potential. Den elev som bor i ett utsatt område med en skola där en stor andel av eleverna inte får godkända resultat ska inte vara bunden dit utan ska kunna välja en skola där det är större chans att lyckas, men det förutsätter ju att föräldrarna och eleverna får information om rätten att välja skola och om vilka skolor de kan välja. Kommunen bär ett ansvar för att informera och bistå med material, på olika språk, om skolvalet och de skolor som finns att välja på.
Jag vill i detta sammanhang också lyfta fram Skolinspektionens otroligt viktiga roll i granskningen av skolor, både kommunala och fristående. Kristdemokraterna vill stärka Skolinspektionens möjlighet att göra fler inspektioner, och oanmälda inspektioner, för att man ska kunna se om skolorna verkligen följer läroplanen och skollagen. Vi vill dock även ge Skolinspektionen i uppdrag att lyfta fram goda exempel och på det viset bidra till en utveckling runt om i landet. Man är nämligen runt och ser hur olika skolor jobbar, och som det är i dag får man bara veta det som är fel - inte det som är bra.
Herr talman! Vi ser med oro på det faktum att barn och ungdomar rör sig allt mindre. Stillasittandet påverkar bentäthet och muskelmassa, men det påverkar även kondition och uthållighet. Sämre kondition ökar risken för övervikt, vilket har ett tydligt samband med försämrad självbild och psykisk ohälsa. Vid Bunkefloskolan i Malmö har man studerat effekterna av daglig fysisk aktivitet, och inte nog med att skelettet blev starkare - elevernas koncentrationsförmåga och problemlösningsförmåga förbättrades också, och därmed även studieresultaten.
Särskilt intressant är att pojkarnas skolresultat förbättrades avsevärt mycket mer än flickornas. I dagens skolsystem släpar pojkarna tyvärr efter flickorna, och det är en större andel pojkar än flickor som inte klarar godkända betyg. Bland de elever som fick daglig fysisk aktivitet i Bunkefloskolan höjdes dock allas resultat, både pojkarnas och flickornas, och pojkarna kom ikapp flickorna.
I vår motion yrkar vi i Kristdemokraterna på att antalet idrottstimmar ska utökas från 600 till 700. I motsvarande mån ska elevens val minska. På det sättet ger vi killarna möjlighet att komma ikapp flickorna och bli riktigt duktiga i skolan samtidigt som de får daglig fysisk aktivitet. Jag förväntar mig därför att alla ni som vill att flickor och pojkar ska ha lika goda chanser i skolan ställer er bakom vårt förslag. I väntan på att vi får gehör för vårt förslag kan de enskilda skolorna införa daglig fysisk aktivitet, förslagsvis genom att knyta kontakt med en lokal idrottsförening som hjälper till att aktivera eleverna på raster och håltimmar.
Herr talman! Elevhälsan är en annan viktig funktion för att vi ska kunna hjälpa eleverna att klara studierna. Jag har tidigare arbetat som skolsköterska, och jag har upplevt elever som haft svårt att sköta skolan - som inte har gjort läxorna, som inte har kommit ihåg att ta med sig gympakläder och så vidare. När elevhälsan har kopplats in och vi har kunnat titta på vad som är grundproblemet för eleven har det inte sällan visat sig handla om till exempel ett missbruksproblem i hemmet. Då går elevens hela tankevärld åt att tänka ut strategier: Vad är det jag kommer att möta när jag kommer hem - är pappa berusad? Är mamma misshandlad? Det är inte lätt att koncentrera sig på skolan då.
Därför är det mycket viktigt att man har en tillräckligt utbyggd elevhälsa som kan klara av att möta eleverna i den situation de befinner sig i och att man har ett stöd från och samverkan med socialtjänsten. Det handlar om att hitta sätt att hjälpa barnet, så att barnet inte ska behöva känna att ansvaret för familjens väl och ve ligger på de egna axlarna. Barn tar nämligen ofta på sig det ansvaret.
Det förekommer också, som någon annan har varit inne på här under dagen, att elever faller mellan stolarna - till exempel mellan elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin. Det bidrar knappast heller till att skapa trygghet för eleven. Kristdemokraterna anser att det är olyckligt att vi i dag har två olika huvudmän, det vill säga att elevhälsan organiseras av kommunen medan hälso- och sjukvården i övrigt organiseras av regionerna. Vi vill samla ansvaret på en huvudman, och i nuläget är det alltså regionerna som vi menar att ansvaret skulle överföras till. Självklart skulle elevvårdspersonalen fortsätta att finnas på plats ute i skolorna.
Vi vill också införa en elevhälsogaranti: Man ska som elev kunna komma i kontakt med elevhälsan samma dag. Med de digitala lösningar som finns och med en samlad elevorganisation ska detta vara fullt möjligt, inte minst med tanke på att hälso- och sjukvården i övrigt klarar en garanti för besök samma dag.
Skolans övergripande mål, herr talman, måste vara att så många elever som möjligt ska gå igenom skolan med godkända betyg. Det är helt oacceptabelt som det är i dag, att en fjärdedel av eleverna lämnar skolan utan fullständiga betyg. Det är ett katastrofalt misslyckande, inte minst med tanke på det jag sa inledningsvis om skolans skyddsfunktion. En fjärdedel av ungdomarna i dag får inte det skyddet.
Man kan se ett samband mellan undervisningstid och skolresultat. I Sverige har eleverna färre undervisningstimmar än OECD-snittet; det motsvarar ungefär en vecka per läsår under grundskoletiden, och då har man ändå inte räknat bort de lärarlösa lektionerna. Detta är något vi måste titta närmare på. Kristdemokraternas ingång har sedan länge varit att vi behöver utöka undervisningstiden så att vi åtminstone kommer upp i OECD-snittet.
Väl så viktigt är dock att eleverna får tidiga stödinsatser när man ser att någon har svårt att nå målen. Det är helt på tok att skolorna sätter in mest stödinsatser under det sista grundskoleåret; skolan behöver vara mer flexibel och lyhörd. Man ska som sagt kunna sätta in resurser tidigt, och det ska inte vara fel att när det behövs ta några barn åt sidan i särskilda undervisningsgrupper. Det skulle gynna även de elever som kan behöva lite särskild stimulans för att inte tappa sugen och intresset.
Vi kristdemokrater vill bygga en skola där varje elev får möjlighet att utvecklas efter sin potential. Vi vill inte att någon ska lämnas efter och inte heller att någon ska hållas tillbaka. Detta gäller även barn från de nationella minoriteterna. Alldeles nyss hölls det ett seminarium här i riksdagen på detta tema.
Sverige har en hel del att jobba på här för att kunna leva upp till de åtaganden som finns gentemot de nationella minoriteterna. Vi kan hoppas att nya regler när det gäller fjärr- och distansundervisning kommer att kunna förbättra dessa förutsättningar.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis ställa mig bakom Kristdemokraternas samtliga förslag i kommitté- och partimotioner. Eftersom våra förslag bereds förenklat avstår jag dock från yrkanden utan hänvisar till vårt särskilda yttrande.
(Applåder)