Övergripande skolfrågor

Anf. 9 Roza Güclü Hedin (S)

Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att uttrycka min sorg över det ofattbara. Jag önskar kraft till alla dem som drabbats på Malmö latinskola, offrens anhöriga, alla elever och skolledning.

Vi är märkbart påverkade av den debatt som var här innan, men också av det tal som Ukrainas president höll här för ungefär en timme sedan.

Just i denna stund är det väldigt många barn och unga som känner av oroligheterna i världen. Det är väldigt många tillfällen där elever får lära sig väldigt mycket mer men också får möjlighet att få svar från lärare i en situation där det är väldigt svårt att hantera svåra frågor.

Det är samtidigt många som känner att våren är i antågande och med den början av slutfasen på en termin.

Det är drygt 100 dagar kvar till studenten, där en ny fas i livet ska börja. Det är lika många dagar kvar för dem som går från förskoleklass till ettan, för dem som slutar sexan för att börja i sjuan och för dem som slutar nian för att börja i gymnasiet.

Men det finns också de som inte slutför sin skolgång. Det finns de som halkar efter och som inte upplever att de får det stöd de behöver. Det finns de som känner sig utanför och som känner hur segregationen i samhället håller dem tillbaka.

Det är rättning av nationella prov, betygssättning och planering av lovskola och skolavslutning. Det är förberedelser inför en ny termin och nya elever. När jag planerade och förberedde inför detta var det någon som sa: Det är lite luft i ditt anförande, Roza. Men det här berättar jag för att illustrera hur bred skolan och skolvärlden är och hur breda dess uppgifter är. Man har utmaningar. Elevunderlaget är olika, och förutsättningarna är också olika inför varje termin. Men det är också detta, fru talman, som är spännande med skolan och skolvärlden - samtidigt som det är utmanande.

Skolans uppdrag är brett, men skollagen är tydlig: Skolan ska säkra alla barns och elevers rätt till likvärdig skolgång i hela landet. Den ska garantera att alla känner sig trygga och får studiero.

För detta krävs att vi ser över det skolsystem som vi har i Sverige. Vi måste se över resursfördelningen, skolvalets negativa påverkan på segregationen, skolpengen och bristen på den allsidiga sociala sammansättningen. Det är några av de saker som vi socialdemokrater ser som viktiga att se över.

I betänkandet behandlas 180 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Det är glädjande att det är så många motioner som behandlar olika typer av förslag på hur vi ska förstärka skolan och dess möjligheter. Det känns även tryggt med vetskapen om att mycket av det som motionärerna lyfter är sådant som regeringen redan jobbar med eller utreder i denna stund.

Fru talman! Skollagen är som sagt tydlig med att skolväsendet och utbildningen ska syfta till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska främja alla barns och elever utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.

Samtidigt handlar det om den personliga utvecklingen. Där ska alla barn få stimulans utifrån sina egna förutsättningar och utvecklas så mycket som möjligt enligt de uppsatta målen. Inget barn ska halka efter. Inget barn ska heller hållas tillbaka.

Vi socialdemokrater tror att man genom att ge barn och unga möjlighet till en god framtid också bidrar till hela samhällets utveckling. Utbildning är en samhällsviktig insats, och det ska inte spela någon roll var i landet man bor eller vilken förskola eller skola man går i. Alla har rätt till en bra skola, och det ska inte finnas några dåliga skolor.

Fru talman! Vet ni vad jag älskar med svensk skola? Det är just grunden som den står på. Det är innehållet som strävar mot att fylla varje unges ryggsäck med erfarenhet och kunskap för att de ska bli ansvarstagande medborgare som känner till sina fri- och rättigheter och som också värnar om dem.

Jag älskar att man i Sverige kan bli precis vad man vill. Åtminstone finns en sådan stark ambition och vilja från min sida. Men det finns ett men. För att kunna ge eleverna kunskap krävs att vi har en jämlik skola och ett jämlikt skolsystem. För det krävs flera kunskaps- och jämlikhetsreformer.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen har bland annat infört ett likvärdighetsbidrag för ökad jämlikhet i skolan. Här finns numera också de tidigare riktade satsningarna på personalförstärkning inom specialpedagogiska insatser, men det finns också bidrag till både fortbildning, lärare och förskola. Likvärdighetsbidraget fördelas med hänsyn till socioekonomiska faktorer så att alla skolor får resurser, men de som har svårast förutsättningar får allra mest.

Vi ser i dag att det blir alltmer tydligt att det är din bakgrund, dina föräldrars utbildningsnivå, orten du bor på eller skolan du går i som kan påverka dina möjligheter. Det kompensatoriska uppdraget, som ska utjämna skillnader i uppväxtvillkor, försvåras under det system vi har i dag. Det kräver att alla kommuner bygger sin resursfördelning efter de behov som finns i elevgrupperna.

I takt med att vi fasar in likvärdighetsbidraget fasar vi också ut ett antal riktade statsbidrag. Den utvecklingen ska fortsätta så att systemet blir mer överskådligt och lättanvänt och också till fullo kan komma små huvudmän med små administrativa resurser till del. Detta ökar likvärdigheten.

Fru talman! Den socialdemokratiskt ledda regeringen har infört viktiga reformer för att komma åt och förebygga de utmaningar skolan står inför. Det handlar bland annat om läsa-räkna-skriva-garantin, som är ett verktyg för att sätta in resurser och stöd tidigt i samverkan. Det handlar om att erbjuda lovskola till de elever som riskerar att inte klara skolan. Det handlar om läxhjälp för alla, oavsett föräldrarnas storlek på plånbok. Vi har förstärkt ägar- och ledningsprövning för att förhindra att oseriösa aktörer bedriver skolverksamhet.

Den oförsvarbara skolsegregation vi ser, som tidigt sorterar barn och unga och som inte bidrar till den sammanhållning och gemenskap skolan kan bidra med, är helt oacceptabel. Vi driver på för att bryta med de segregerande mekanismerna i skolsystemet.

Skolvalet ska vara rättvist för alla. Vi ska värna det fria skolvalet, men vi ska stoppa vinstjakten och få bort de orättvisa kösystem som ökar segregationen och minskar likvärdigheten. Målet måste vara en allsidig social sammansättning av skolenheter och klasser så att barn med olika bakgrund möts och berikas av varandras erfarenheter. Vi måste få mekanismer på plats som gör att skolorna med flest utmaningar attraherar de bästa lärarna och rektorerna. Vi ska skapa trygghet och studiero i vartenda klassrum.

Svensk skola är till för våra barn och unga. Det är i skolan grunden läggs för resten av våra liv och för samhällets utveckling. Det handlar om vad vi kan och vad vi vill och om vilka möjligheter vi kommer att ha i framtiden. Skolan ska ge alla barn chansen att bli sina bästa jag. Det är därför fokus i skolan måste vara på våra barns och ungas kunskapsresa och ingenting annat.

Vi har fantastiska lärare och skolledare, som varje dag gör sitt yttersta för att eleverna ska lära sig det de behöver och helst lite till. Vi måste skapa förutsättningar för deras viktiga uppdrag. Vi kommer att ha anledning att debattera de här frågorna i vår, och det ser jag fram emot.

Med detta yrkar jag bifall till vår reservation 3.

(Applåder)

Anf. 10 Lars Hjälmered (M)

Fru talman! För många barn fungerar den svenska skolan alldeles perfekt. Man vaknar på morgonen och springer verkligen iväg för att komma till skolan och träffa sina kompisar. Man känner att man lär sig och utvecklas. Men för en hel del andra elever är det precis tvärtom.

Jag skulle säga att vi med denna socialdemokratiska regering beklagligtvis har sett skolmisslyckanden under en lång rad av år. För ungefär åtta år sedan lovade Magdalena Andersson inte bara att Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet utan även att såväl den grova brottsligheten som andelen underkända elever skulle halveras.

Hur har det då gått? Inget vidare, är betyget och omdömet. Europas lägsta arbetslöshet har kommit att bli en av de högsta. Antalet gängmord och skjutningar hittills i år har slagit oönskade rekord. Det är ungefär lika många barn i dag som slås ut som det var för ett antal år sedan. 16 000 elever lämnar nian utan godkända betyg, och fler än vart fjärde barn i årskurs 6 är underkänt i ett eller flera ämnen. Ungefär hälften av lärarna har i en facklig enkät sagt att de utsätts för fysiskt våld.

Detta är ett antal exempel som visar på att vi har haft några förlorade år med Magdalena Andersson och behöver en ny inriktning på skol- och utbildningspolitiken.

Jag skulle i dag, fru talman, vilja peka på fyra ben i en ny skol- och utbildningspolitik.

För det första handlar det om att få ordning på skolan för att på det sättet kunna få ordning på Sverige. Det handlar bland annat om att införa en ny brottsrubricering, hot mot tjänsteman, som också innefattar skolpersonal. Det handlar om att det inte bara är en rättighet utan också en skyldighet för rektorer att vid behov agera och flytta om elever på ett sätt som man inte gör i dag.

Det handlar om att inrätta särskilda jourskolor för de barn och ungdomar som begår allvarliga brott så att man inte tappar bort den viktiga utbildningsdelen, jämte andra insatser. Det handlar också om att göra ett omtag när det gäller skolhälsovården, där det har skett saker som gör att elever och barn inte får det stöd de borde få.

För det andra, fru talman, måste vi återupprätta kunskapsskolan. Vi måste ha tydligare fokus på mätbara faktakunskaper. Vi måste ha en central rättning av nationella prov. Vi måste göra insatser för att motverka såväl betygsinflation genom proven som andra olämpliga påtryckningar som kan ske både från barn och, för den delen, också från föräldrar.

Denna nya kunskapssyn ska trycka undan den progressiva, närmast flummiga pedagogik som har varit, där man har sett lärare som coacher och haft ett relativt kunskapsbegrepp. Den ska genomsyra skolan och undervisningen och naturligtvis också ett omtag i lärarutbildningen.

Vi behöver för det tredje, fru talman, ett utvecklat friskolesystem. Det måste vara en annan ägar- och ledningsprövning. Vi måste helt enkelt göra upp med en ganska slapp inställning och ställa högre krav på dem som ska starta och driva en skola. Vi måste ställa högre krav på inspektion och kontroll efter hand och koppla vinstutdelning till kvalitet, men också jobba med sådana saker som ett aktivt skolval.

Vi behöver för det fjärde tydligt avvisa regeringens förslag om sådana saker som bussning, kvotering och lottning.

Regeringen tar inte tag i de allvarliga språkproblem vi har i skolan och samhället. Tusentals barn växer i dag upp utan ordentliga språkkunskaper. Då kan många naturligtvis tänka att det är människor som kommer hitflyttande. De finns, men jag tycker också att vi ska peka på alla som växer upp här och som man redan på BVC kan se inte har en vokabulär, ett ordförråd. Man kan tydligt se att om inga särskilda insatser görs kommer de att ha svårt att möta kraven som kommer att ställas i skolan och senare i samhället. Här behöver vi en helt annan inställning för att ta tag i detta och ge alla de här barnen rätt förutsättningar på ett sätt som inte sker i dag.

Vi måste naturligtvis utveckla antagning och val på ett sådant sätt att vi har förutsägbara kriterier och utgår från sådana saker som syskonförtur och närhet. Dock måste vi också vara tydliga med att den socialdemokratiska regeringens förslag att nu börja sortera barn baserat på etnicitet och föräldrarnas utbildningsbakgrund är sådant som inte hör hemma när vi ska fördela skolplatser.

Bortom de här fyra punkterna, fru talman, tycker jag också att det är viktigt att försöka bidra till långsiktighet. Här tycker jag att skolministern begår ett stort misstag. Då tänker jag inte på hennes dåliga förslag - vi kan strida i politiken, och vi tycker att en del av detta med urval på etnicitet är dåligt - utan jag skulle snarare säga så här: Det faktum att hon och Socialdemokraterna inte sitter ned med andra politiska partier kan få allvarliga effekter på skolan. Det lärarna har rätt att förvänta sig är att man, utöver vad ens eget parti tycker, försöker bidra till breda politiska lösningar och långsiktighet.

Här kan vi se att vi har viktiga utmaningar framför oss. Jag har pekat på några: ordning och reda, kunskapssyn, lärarnas roll, antagning och skolans finansiering. Tråkigt nog har skolministern inte i en enda av dessa frågor lyft luren till något av de andra riksdagspartierna.

En inriktning i en ny utbildningspolitik efter valet är att utöver att göra rätt i sak också göra rätt i form, det vill säga söka breda politiska lösningar. Det är det som skolans personal förtjänar framåt.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation nummer 22.

Anf. 11 Richard Jomshof (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Fru talman! Vi debatterar i dag som sagt betänkande UbU14 Övergripande skolfrågor. Jag tänker ägna min talartid åt att vara just övergripande, vilket jag tycker att föregående talare också har varit.

Vi har i årtionden tvingats ta del av en lång rad larmrapporter om situationen i den svenska skolan. Det handlar om allt från oroväckande resultat i olika internationella kunskapsmätningar och att en stor andel av eleverna går ut med ofullständiga betyg till segregation, ökad otrygghet i skolan, islamism och så vidare.

Jag menar att Socialdemokraterna i stället för att diskutera dessa problem på djupet och på ett seriöst sätt väljer att fulspela, inte minst genom att försöka skylla allt eller åtminstone det mesta på friskolesektorn. Jag tror att detta i mångt och mycket handlar om att man försöker sopa det egna partiets monumentala misslyckanden på skolområdet under mattan.

När det gäller larmrapporterna har dessa inte minst pekat på en skola som är alltmer stökig och alltmer våldsam, där både elever och lärare far väldigt illa. Samtidigt har vi kunnat se hur segregationen har blivit värre och mer omfattande. Förklaringen till detta står inte att finna i friskolesektorn eller "marknadsskolan", som man hävdar från Socialdemokraternas sida, utan primärt i det omgivande samhället och i den politik som Socialdemokraterna, men också tidigare regeringar, har fört.

Fru talman! Årtionden av mångkulturalism, massinvandring och islamisering har skapat ett hårt, kallt och segregerat samhälle. Eftersom skolan är en spegelbild av samhället är det naturligtvis där vi hittar förklaringen till att det ser ut som det gör. Där har vi huvudförklaringen till segregationen, som Socialdemokraterna ofta pratar om.

Jag kan tycka att det vore klädsamt om de partier som har varit med och skapat denna situation också tog sitt ansvar, i stället för att försöka ägna sig åt det jag anser vara fulspel och krypskytte mot friskolesektorn. Lägg därtill årtionden av flumpedagogik och total kravlöshet.

För att försöka förhindra att denna situation blir värre måste vi naturligtvis nedmontera det mångkulturella samhället. Det är ett huvudspår, och det är viktigt. När det gäller skolan måste vi framför allt motarbeta flumskolan och göra allt som står i vår makt för att återinföra någon form av kunskapsskola.

Skolans huvuduppdrag är att förmedla kunskap, ingenting annat. För att det ska vara möjligt krävs det fokus på kunskapsinlärning och bildning samt en tydligare lärarroll där vi återupprättar statusen för lärarna. Endast då kan vi höja kunskapsresultaten och förbereda samtliga eleverna för vidare skolgång.

Jag menar på fullt allvar - och det är många som håller med mig - att skolan i dag har ett alldeles för stort fokus på grupparbeten och egen faktasökning. Det finns många elever som klarar av detta, men det finns desto fler som inte gör det. Därför måste samtliga elever få tillgång till pedagogiska läroböcker, lika för alla, och mer av det jag anser vara klassisk katederundervisning där man fokuserar på just kunskapsinlärning, ingenting annat. Vi ska vara tydliga med vad barnen behöver lära sig.

Det är först när eleverna har den grundläggande kunskapen - det går inte innan - som vi kan kräva och förvänta oss att de kan resonera, jämföra, värdera och dra slutsatser. De måste ha kunskapen först, och det får de inte i dag i skolan. Väldigt många elever får det inte, och det pekar vi också på i en av reservationerna.

Samtidigt måste undervisningen också anpassas efter elevernas förutsättningar. Vi vill ha nivågruppering i kärnämnena. Elever med behov av särskilt stöd ska naturligtvis få det, i form av små undervisningsgrupper alternativt resursskolor. Möjligheten att gå om en årskurs finns och ska användas vid behov. Särbegåvade elever ska ges undervisning på högre nivå. Nyanlända ska undervisas i förberedelseskolor, och det är först när man uppvisar tillräckliga språkkunskaper och ämneskunskaper som man ska kunna gå vidare till vanliga klasser. Det här är viktigt.

Alla elever inte är stöpta i samma form. Jag vet att socialister ofta vill att det ska vara så - man stöper elever i en och samma form. Det är lite som en fabrik: in med barnen på ena sidan och ut med dem som lydiga små socialister på den andra. Jag tror inte på det.

Vi måste uppvärdera betydelsen av yrkesfärdigheter och praktiska kunskaper och ge eleverna möjlighet att utveckla dessa förmågor i skolan. Jag delar uppfattningen att ämnen som slöjd och idrott samt hem- och konsumentkunskap ska renodlas från krav på teoretiska kunskaper. De barn som kanske inte når lika högt som många andra i ämnen som matematik och så vidare kanske är väldigt duktiga när det handlar om praktiska kunskaper. Att de får utveckla dem och känna att de är duktiga på någonting är jätteviktigt. Vi kan inte förvänta oss att alla barn är likadana. Vi kan inte forma dem i en form. Det funkar inte.

Fru talman! En stor del av förklaringen till den ojämlika skola och den minskade likvärdighet som många partier i dag pratar om står att finna i kommunaliseringen. Den drevs igenom av Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet kommunisterna. Vi anser att svensk skola är ett nationellt intresse, och därför behöver vi ett statligt huvudmannaskap.

Det handlar inte minst om att vi behöver en statlig finansieringsmodell som kan säkerställa en större likvärdighet och också garantera att skolan håller en jämn och hög kvalitet oavsett var i landet man bor. Ett statligt huvudmannaskap med tydliga och normskapande nationella riktlinjer, lika för alla skolor, var man än bor och utan undantag, förbättrar dessutom möjligheten till kontroll och uppföljning. Mycket viktigt!

Med tanke på att samhället ser ut som det gör och på det jag sa om att skolan är en spegelbild av samhället är det inte så konstigt att vi i dag tyvärr ser en skola med utbrett våld, mobbning, sexuella trakasserier och etniska och religiösa motsättningar. Detta måste naturligtvis hanteras med kraft, och det är då vi behöver de tydliga nationella riktlinjerna.

Lärarna måste få större befogenheter att upprätthålla studiero, samtidigt som vi ser till att skolor flyttar på elever som inte funkar i den normala skolsituationen. Det är jätteviktigt. Det handlar om att säkerställa att elever som bråkar och stökar får den hjälp de behöver. Ofta handlar det faktiskt om elever som skriker på hjälp och behöver det. De måste få det separat, i små grupper, av lärare som kan hantera dem. Men det handlar också om att man flyttar på dessa elever så att övriga elever och lärare får studiero och möjlighet att fokusera på kunskapsinlärning - det som skolan ska göra och som är centralt där.

Fru talman! Sverigedemokraterna står upp för såväl friskolesektorn som det fria skolvalet. Det ger inte minst elever möjlighet att söka till en skola som passar just dem. Detta är viktigt. Det ska vara en skola som kan ge dem trygghet, studiero och inte minst en stimulerande skolgång.

Detta innebär inte att vi tycker att vad som helst ska kunna försiggå i friskolesektorn eller att vi blundar för problem. Det är klart att det finns problem där. Det krävs naturligtvis hårdare kontroll, inte minst av de ekonomiska förutsättningarna. En förstärkt ägarprövning har vi pratat om, naturligtvis, och att man ska införa en ekonomisk buffert så att det finns en långsiktighet i utbildningen. Framför allt ska vi i större utsträckning än i dag kunna stänga skolor som missköter sig och inte lever upp till våra styrdokument - självklart.

Vi vill också ha ett stopp för nyetablering av religiösa friskolor, ett förbud mot muslimska friskolor och ett stopp för utländsk finansiering av friskolor av religiösa eller politiska skäl.

Än en gång och avslutningsvis: Vi står upp för och värnar elevernas och föräldrarnas rätt att själva välja den skola som passar eleverna bäst. Att begränsa valfriheten leder inte till några som helst förbättringar, tvärtom.

Elever ska inte användas som integrationsverktyg i det som jag anser vara ett väldigt tafatt försök att åtgärda den omgivande segregationen ute i samhället, som är en direkt följd av den totalt misslyckade politik som Socialdemokraterna men också många andra partier har fört och fortfarande för.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation 15.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (SD).

Anf. 12 Roza Güclü Hedin (S)

Fru talman! Richard Jomshof väckte den björn som höll på att somna, tänkte jag säga. Men det gjorde jag inte.

Det är väldigt mycket i Richard Jomshofs anförande som får en att både häpna och förvånas. Det ger också upphov till en massa frågetecken som jag känner att jag behöver räta ut i detta nu.

Richard Jomshof säger att det inte är skolmarknaden och skolsystemet som är problemet. Samtidigt säger Richard Jomshof att det finns problem och att de primärt förekommer i områden där det finns många barn och unga med utländskt påbrå.

Vi vill motverka segregation, för vi vill att alla ska bli en del av samhället och bli de samhällsmedborgare som vi behöver. Därför måste jag ställa frågan till Richard Jomshof: Hur ska vi komma åt segregationsproblemen, och hur ska vi garantera att de barn och unga som växer upp i segregerade områden får ta del av det valfrihetssystem som Richard Jomshof så fint värnar om?

Anf. 13 Richard Jomshof (SD)

Fru talman! Om man läser motioner som vi har lagt fram sedan vi kom in i riksdagen ser man att vi många gånger naturligtvis har pekat på problem i friskolesektorn. De finns, och det har vi lyft fram vid många tillfällen. Men när det gäller segregationen vill jag påstå att detta ändå påverkar på marginalen.

Även när jag gick i skolan, framför allt på 80-talet, hade vi en segregerad skola. Man gick i skolan där man bodde. Sammansättningen i skolan var olika beroende på om man bodde i en villaförort eller en höghusförort, och skolorna såg olika ut. Redan då förekom det larmrapporter och tidningsartiklar där man pratade om en ojämlik skola.

Vad som sedan har hänt är den massinvandring som väldigt många partier står bakom. Åtminstone stod alla partier bakom den tidigare, förutom Sverigedemokraterna. Den har gjort att segregationen har spätts på och förvärrats ytterligare. Det är där huvudproblematiken ligger. Det har alltid varit segregerat, även tidigare, men nu är det så mycket värre.

Vad det fria skolvalet innebär, till exempel för en invandrarfamilj i en förort som vill att barnen ska lära sig svenska, är en möjlighet för dem att placera sina barn i en skola där det går fler svenskar. Det är ett frivilligt val man gör. Alla vill inte göra detta val, och man kan inte heller tvinga det på dem.

Ni kommer aldrig någonsin att åtgärda segregationen genom att slå mot det ni kallar marknadsskolan. Det kommer att påverka på marginalen. För sedan fortsätter er totalt vansinniga invandringspolitik, som fyller på dessa områden ytterligare. Det är där insatserna ska sättas in. Det handlar om hur många människor som får komma till Sverige.

Ni kommer aldrig någonsin att över huvud taget kunna åtgärda segregationen med den politik ni för i övrigt. Skolan är ingen isolerad företeelse. Den är en del av det stora samhället. Det är bara att titta ut på hur det ser ut. Det är er skapelse, inte vår.

Anf. 14 Roza Güclü Hedin (S)

Fru talman! Tack, Richard Jomshof, för svaret! Ett av problemen står här - jag är själv flyktingbarn. Jag skulle vilja påstå att jag inte är ett problem, snarare tvärtom. Genom att jag har fått förutsättningar har jag kunnat bidra till det här samhället på samma villkor som alla andra.

Men det är väldigt intressant att Richard Jomshof så tydligt säger att det är massinvandringen som är problemet. Samtidigt värnar man om friskolesystemet och om valfriheten för vissa, inte alla, barn. Richard Jomshof står här i talarstolen och säger tydligt att alla barn inte är stöpta i samma form och att vi inte heller kan förvänta oss det. Men Richard Jomshof förväntar sig att alla människor ska vara stöpta i samma form.

Jag tycker faktiskt att det är väldigt befriande att det blir så tydligt att Sverigedemokraternas fokus är att värna friskolekoncernernas möjligheter att verka på en marknad där vissa elever sorteras bort och där elever som inte är lönsamma inte får ta del av valfriheten. Samtidigt säger Richard Jomshof att det är skillnad på barn och barn. Lösningen på problemet är inte att förändra systemet, verka för fler integrationsinsatser, stärka varje individ, ge människor möjlighet att utvecklas och ta del av arbetsmarknaden och så vidare. Detta är åtgärder som inte finns i Sverigedemokraternas ordlista, och jag tycker att det är väldigt befriande att det blir så tydligt här att de står för den högerpolitik som vi alltid talar om att de står för.

Anf. 15 Richard Jomshof (SD)

Fru talman! Att vi behöver en annan regering i landet är klart, och att den ska ha en högerinriktning är också självklart. Det är bara att se på hur ni har misskött landet - kanske inte Roza specifikt, men detta är ändå en del av ett större vänsterkoncept. Ni bär ett väldigt stort ansvar för hur det ser ut.

Det är självklart att vi behöver en högerregering i det här landet. Ni får hjälpa till att påpeka det; det är jättebra. Kör på bara! Det är klockrent. Ju fler som får reda på detta, desto bättre.

När det gäller detta med annan bakgrund vet jag att den som har en annan bakgrund ofta försöker använda det, jämföra och påpeka hur bra man är. Jag har också till viss del en annan bakgrund, från Finland - det kanske inte är så exotiskt. Men det är inget jag springer runt och påpekar, för jag känner inget behov av att göra det. Jag bor i Sverige, jag är svensk, jag känner mig som svensk. Om någon annan inte ser mig som svensk är det upp till den; jag bryr mig inte det minsta. Vi är många som har en annan bakgrund i Sverige i dag.

Jag tror att vi har diskuterat detta tidigare. Det är inte så att all invandring per automatik är dålig. Det är klart att det finns invandring som är bra för landet. Men uppenbarligen är inte all invandring bra med tanke på hur det ser ut i Sverige i dag. Vi har gängkriminalitet, arbetslöshet, utanförskap och gäng som kontrollerar gator, förorter och halva städer. Allvarligt talat - vår välfärd är på väg att raseras. Man måste vara jätteblind om man inte ser det. Det är klart att detta också påverkar skolan. Det är där vi har huvudproblematiken.

Är då allt med friskolor bra? Nej, absolut inte. Jag inledde med att säga att vi har lagt fram många förslag genom åren där vi också har velat se en uppsträckning och en viss förändring, för det behövs förändring.

Jag håller med om det som Moderaternas företrädare Lars Hjälmered påpekade i talarstolen tidigare och delar uppfattningen att det hade varit jättebra och klädsamt om Socialdemokraterna i stället för att försöka använda detta som ett slagträ och dessutom fulspela hade tagit ett helhetsgrepp om skolan. Jag tror att vi faktiskt skulle kunna landa i en viss konsensus i dessa frågor. Vi kanske inte vill gå lika långt som ni vill, men jag tror ändå att möjligheten finns. Men då krävs det att man samtalar med varandra. Vi får fortsätta denna debatt en annan gång.

Anf. 16 Fredrik Christensson (C)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 22 i det betänkande om övergripande skolfrågor som vi i dag debatterar. Jag tänkte också hålla mig till det övergripande och ta upp några frågor från allmänna motionstiden som vi i Centerpartiet har lyft fram.

Att klara skolan är en nyckelfaktor för vidare studier men också för möjligheten att komma i arbete senare i livet. I dag kan vi konstatera att alldeles för många elever lämnar grundskolan utan fullständiga betyg och att alldeles för många lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg. Detta skapar problem för samhället. Det är ett misslyckande från samhällets sida att inte fler elever klarar grundskolan och blir behöriga till de nationella programmen. Där behövs det reformer och insatser.

De flesta elever och lärare möts av en bra skola, men det finns delar i skolan där det brister, och det behöver göras mer för att fler elever ska klara skolan. Vi i Centerpartiet menar att vi behöver ha ett ökat fokus på kunskaperna i skolan och skapa förutsättningar för en mer jämlik skola. Det handlar om att bryta de skillnader som finns mellan elevers bakgrund och kön i studieresultat och att vi på det sättet kan skapa en mer likvärdig skola. Det handlar om att stärka elevhälsa, trygghet och studiero i skolan, att bryta segregationen och att göra kompensatoriska insatser, inte minst för att bryta den pedagogiska segregationen.

I dag tenderar de lärare som har längst erfarenhet att möta de elever som har enklast förutsättningar. Vi behöver göra mer insatser för att de absolut skickligaste lärarna ska möta de elever som har svårast förutsättningar för att fler på det sättet ska kunna klara skolan. Att vi har en alldeles för hög omsättning när det gäller rektorer är ett annat problem som vi behöver åtgärder och reformer för att komma till rätta med.

För Centerpartiet är valfriheten viktig, men det är också viktigt att utveckla valfriheten så att den kommer fler till del. I dag tenderar barn till föräldrar med högre utbildning att i högre grad välja skola än barn till föräldrar med lägre utbildning. Genom ett aktivt och obligatoriskt skolval ser vi till att alla elever får möjlighet att välja. Dessutom är det viktigt med mer informationsinsatser, så att man inte bara kan göra ett aktivt val utan också ett välinformerat val. Det är en viktig fråga framöver.

För att kunna utveckla skolan behöver vi också följa utvecklingen i skolan. Hur går det för elever i skolan? Under de senaste åren har det i utbildningsutskottet varit en stor diskussion om de internationella kunskapsmätningarna, bland annat Pisa. Centerpartiet lade för ett tag sedan fram ett utskottsinitiativ om att införa nationella kunskapsmätningar. Vi har med detta i det här betänkandet också. Vi ser att det vore en bra väg framåt att vi kompletterar de internationella mätningarna med nationella mätningar för att följa den svenska skolutvecklingen.

Därutöver ser vi att den digitalisering som sker i svensk skola kan utvecklas ytterligare både för att minska administrationen för lärare och rektorer så att de kan ägna tid åt undervisning och kvalitetsutveckling på skolan och för att man lättare ska kunna följa elevers utveckling kontinuerligt och på det sättet göra insatser för att fler elever faktiskt ska klara skolan.

Vi behöver också, som vi säger i betänkandet, dra lärdom av den pandemi som vi har befunnit oss i de senaste åren, där många elever fick utbildning på distans i perioder. Det behöver göras ordentliga utvärderingar i ett läge där vi har detta i färskt minne hos både elever, lärare och rektorer: Vilka delar fungerade bra, och vilka delar fungerade inte bra? Det behövs också kvalitativa studier för att se hur detta påverkar de faktiska kunskaperna, så att vi med nya erfarenheter, forskning och vetenskap - som det också sägs i skollagen - kan utveckla den svenska skolan och dra lärdomar för vår för vår framtid så att fler kan klara skolan.

Fru talman! Sverige ser väldigt olika ut i olika delar av landet. Från Centerpartiets sida har vi ett tydligt perspektiv på att även Skolsverige ser olika ut. Ungefär varannan skola i Sverige har färre än 200 elever. Var fjärde skola har färre än 100 elever. Här i kammaren tar vi ofta beslut om höga krav och liknande, vilket riskerar att slå mot mindre skolor. I det betänkande som vi i dag debatterar har vi från Centerpartiet ett förslag om att ge bättre stöd till just de mindre huvudmännen för att kunna möta de lagkrav som finns. Det handlar om att minska de riktade statsbidragen och att bidragen ska bli mer generella, att Skolverket ska ta fram stödmaterial och fokusera mer på att de mindre huvudmännen ska kunna genomföra sin verksamhet.

Mindre skolor finns inte bara på landsbygden och i glesbygden utan också i städer och i skärgård nära större orter. Då behöver vi ge bättre stöd till mindre skolor för att de ska kunna arbeta.

Vi behöver avslutningsvis också säkerställa att det är seriösa huvudmän som agerar och att man snabbare ska kunna stänga skolor som inte håller måttet. Fokus i den nationella granskning som sker via Skolinspektionen ska vara på de skolor där det är låga resultat och där det helt enkelt behövs mer insatser för att vända utvecklingen. I första hand ska vi ge starkt stöd till huvudmännen, men vi ska också kunna stänga skolor där det inte fungerar.

Vi behöver mer fokus på kunskapsresultat. Vi behöver se till att få bättre uppföljning och göra ytterligare insatser, inte minst för små skolor.

Anf. 17 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Till att börja med skulle jag vilja säga några ord om den fruktansvärda skolattacken i Malmö. Det är ett dåd som har lett till enorm skada för väldigt många. Skolan ska vara en trygg plats. Ingen elev, lärare eller annan personal på skolan ska känna otrygghet, och absolut ingen ska utsättas för dessa typer av dödliga attacker.

Mina och Vänsterpartiets tankar går till de två lärare som dödades vid attacken, deras nära och kära, elever och skolpersonal på Malmö Latin och alla andra som på olika sätt har blivit påverkade av detta.

Detta är den tredje skolattacken på sju månader. De två tidigare attackerna, likt terrorattacken på Kronan i Trollhättan för några år sedan, hade tydligt rasistiska och högerextrema motiv. Nu återstår att se vilket motiv gärningspersonen har haft i detta fall, men att döma av den rapportering som hittills har publicerats är det uppenbart att regeringen och riksdagens partier måste ha en handlingsplan för hur vi ska förhindra den här typen av dåd som ofta har klara hatmotiv.

Fru talman! Den här debatten handlar om många olika skolfrågor. Jag tänkte fokusera på två av dessa.

Samisk förskola och skola ska bidra till att utveckla barnens och elevernas samiska identitet, kultur och språk. Sameskolstyrelsen är en statlig skolmyndighet under Utbildningsdepartementet och Sametinget. Man ska arbeta för att alla samiska barn ska få tillgång till en likvärdig utbildning av god kvalitet med samiska undervisningsinslag. Myndigheten ska bland annat fullgöra statens huvudmannaskap för sameskolan, främja samisk läromedelsproduktion och samverka med andra skolhuvudmän, så att samiska elever som inte går i sameskolan också ska kunna få undervisning med samiska inslag.

Riksrevisionen har granskat statens insatser inom samisk utbildning, med Sameskolstyrelsen som ansvarig skolmyndighet. Granskningen har vid ett flertal tillfällen visat att flera mål med verksamheten inte har nåtts, exempelvis när det gäller läromedelsproduktionen.

Dessutom genomför Sameskolstyrelsen några av sina uppgifter bristfälligt, enligt rapporten. Bristerna innebär i det här fallet att samiska elever i sameskolan riskerar att inte få tillräckligt bra förutsättningar för att nå utbildningens mål och att samiska elever utanför sameskolan inte får tillgång till utbildning med samiska undervisningsinslag.

Enligt Riksrevisionen är både regeringens styrning och myndighetens eget arbete orsaker till den låga måluppfyllelsen. De långvariga och omfattande bristerna i myndighetens verksamhet tyder också på att Sameskolstyrelsen inte har tillräckliga förutsättningar för att fullfölja och genomföra sina uppgifter. Därför har Riksrevisionen rekommenderat att Sameskolstyrelsens verksamhet ska inrymmas i Sametinget och att man ska flytta över ansvaret från staten till Sametinget.

Utredningen om en ny myndighetsstruktur på skolområdet, 2018, visade att det är svårt att hitta ett fullt fungerande huvudmannaskap för sameskolan. Det finns problem inom en rad områden i den så kallade styrkedjan. Utredningen föreslog att Sametinget skulle bli ny huvudman för sameskolorna.

Vänsterpartiet håller med om att en överflyttning av ansvaret från Sameskolstyrelsen till Sametinget skulle förbättra förutsättningarna för samisk utbildning. Den största fördelen skulle vara en tydligare styrning. Ett införlivande av Sameskolstyrelsens uppgifter i Sametinget är också i linje med regeringsformen, där det framgår att samernas möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Även om den socialdemokratiska regeringen i och med gårdagens beslut tyvärr visade att de inte bryr sig särskilt mycket om samernas situation - de gav tillåtelse till ett fruktansvärt bolag att starta en gruva i Kallak, eller Gállok som det kallas, trots alla negativa konsekvenser som det innebär för Sápmi - hoppas vi att regeringen i det här fallet kan släppa de koloniala tankebanorna, som jag kallar det, när det kommer till samisk utbildning och sameskolorna och att de därmed också kan lyssna på Riksrevisionen och de utredningar som har funnits och flytta över ansvaret till Sametinget.

Fru talman! Det andra ämnet som jag tänkte prata om kommer inte att komma som en chock för någon här i salen. Ja, det handlar om marknadsskolan.

Från att ha varit ett föregångsland när det gäller skolan har Sverige blivit unikt på ett negativt sätt. Vi är det enda land i världen som kombinerar en skattefinansierad skolpeng med obegränsade möjligheter att ta ut vinst och en närmast fri etableringsrätt för privata aktörer. De som främst får betala för detta marknadsexperiment är eleverna.

Vi ser skolor som går i konkurs mitt i terminen. Vi ser sjunkande skolresultat. Vi ser färre lärare som är behöriga och en allt större klyfta mellan elever från familjer där det finns en hög utbildning och elever som kommer från mer svaga socioekonomiska förhållanden.

I en skolmarknad är inte elevernas tillgång till kunskap och bildning en prioritet. Det är vinsten som är det. Under pandemin har de privata skolornas vinster dessutom ökat. I en artikel i Dagens Nyheter i februari kunde man läsa om att den ökade frånvaron i skolan till följd av hög smittspridning har minskat friskolornas personalkostnader samtidigt som skolorna har ersatts för dessa personalkostnader via skolpengen.

Fru talman! Det svenska skolsystemet med marknadsskolor och skolpeng medför också en rad problem för kommunerna. Det blir svårare att planera verksamheterna långsiktigt. Det blir dyrare, eftersom de privata aktörerna måste kompenseras med samma medel som de kommunala skolorna oavsett vilka elever som har de största behoven.

Försvararna av marknadsskolan argumenterar med valfrihet och ökad kontroll. Men en växande administration och ökad kontroll driver också upp kostnaderna ytterligare. Hur föräldrarna ska veta vilken skola som är bäst för just deras barn ger borgerligheten inte heller ett svar på. Man kan också tydligt se att svenska elevers skolresultat har försämrats sedan marknadsexperimentet startade på 90-talet. Det måste bli ett slut på detta experiment.

Marknadsskolan söker sig dit där föräldrarna har en hög utbildningsnivå och kan hjälpa barnen med skolarbetet efter skoltid och inte dit där utbildningsbehovet är som störst. På det viset skapar man utrymme för att ha färre lärare och minska utgifterna så att vinsten kan höjas. Marknadssystemet pressar också lärare att sätta högre betyg än de borde. Enligt rapporter från Skolverket är det tydligt att elever som går i marknadsskolan får högre slutbetyg medan det går bättre i högre studier för elever som har gått i den kommunala skolan.

Vänsterpartiet vill se ett slut på marknadsskolan, och en majoritet av svenska folket håller med oss om detta. Vänsterpartiet vill ha en finansierad och demokratiskt styrd skola, där behoven styr resursfördelningen. I en likvärdig skola ges varje elev goda möjligheter att få sina behov tillgodosedda så att alla elever kan nå målen. Men för att skapa denna likvärdiga skola måste vi ta tillbaka den demokratiska kontrollen över det svenska utbildnings- och skolväsendet.

Fru talman! Till sist vill jag säga att Vänsterpartiet tycker att det är oerhört viktigt att riksdagen fattar ett beslut om att förbjuda vinstdrivande organisationsformer att bedriva skola. Tillsammans med Miljöpartiet har vi en reservation om detta. Det är reservation 25, som jag vill yrka bifall till. Nu är inte Miljöpartiet här, så jag kommer att yrka bifall till två reservationer i dag.

Fru talman! Borgerligheten gör allt för att motverka dessa typer av förslag. De försvarar kapitalet så till den grad att de inte ens kan tänka sig att gå med på att ha offentlighetsprincipen i den svenska skolan. När Vänsterpartiet senast lade fram förslaget i utbildningsutskottet röstade högerpartierna och rasistpartiet emot det. Men vi har såklart inte gett upp kring den frågan. Vi vill därför från Vänsterpartiet och Miljöpartiet yrka bifall till reservation nummer 26.

(Applåder)

Anf. 18 Christian Carlsson (KD)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till reservation 7. Vi kristdemokrater arbetar för en skola som skapar förutsättningar för att varje barn ska få utvecklas som person och förverkliga sin potential. Men alltför många barn sviks tyvärr i dag av svensk skola. En av sju går ut grundskolan utan att ha gymnasiebehörighet.

Vägen framåt för att fler ska lyckas handlar inte om att sänka kunskapskraven, som regeringen har varit inne på. Svensk skola behöver i stället mer tid för lärarledd undervisning som bedrivs av kunniga lärare som har höga förväntningar på eleverna, och det ska vara fokus på faktakunskaper.

Faktum är att i Sverige har grundskolan ett helt år färre timmar än snittet i Europa. Därför har vi gett Skolverket i uppdrag att förbereda en utökning av den garanterade undervisningstiden. Vi har också avsatt 5 miljoner kronor i år för att man ska kunna bereda det arbetet.

Men mer undervisningstid är naturligtvis inte tillräckligt. Det behövs också tidiga kunskapskontroller och stödinsatser för att fler barn ska få möjlighet att lyckas. Och alla barn behöver tidigt testas för läs- och skrivsvårigheter så att stödinsatser kan sättas in i tid. Det handlar om stödinsatser i form av utökad undervisningstid, läxhjälp och lovskola och inte minst om speciallärarstödet och särskilda undervisningsgrupper som bör finnas på varje skola.

Vi kommer att behöva fler vuxna i skolan. Vi behöver fler speciallärare och specialpedagoger för att lyckas. Men vi behöver också börja mäta kunskapsutvecklingen på varje skola så att vi ser hur mycket barnen faktiskt lär sig och att skolan gör rätt saker.

Det handlar om att alla skolor bör vara skyldiga att arbeta med diagnostiska prov, som mäter det som kallas för progression, det vill säga kunskapsutvecklingen. Vi vill därutöver se en årlig nationell kunskapsmätning som är jämförbar över tid.

Parallellt med detta vill vi kristdemokrater ge ett uppdrag till Skolinspektionen att börja granska alla skolor utifrån elevernas kunskapsresultat och kvalitet i undervisningen. Det är inte bara utbildningen och undervisningen som behöver ett starkare kunskapsfokus; det behöver också granskningen.

I både Norge och England klarar man av att mäta elevernas kunskapsutveckling. Det skulle vi naturligtvis kunna göra även i Sverige. När man har den typen av mätningar på plats kan man sedan ge Skolinspektionen i uppdrag att varje år ranka landets skolor utifrån just kunskapsutveckling och en rad nyckelfaktorer som skolforskarna bedömer är relevanta för att utvärdera skolornas kvalitet.

Vi vill därför ge IFAU i uppdrag att föreslå vilken information och statistik som behöver redovisas offentligt för att svensk skola ska gå att utvärdera på ett sätt som reflekterar elevernas kunskaper och som är rättvisande. Vi menar att den typen av åtgärder gör att vi kan värna den valfrihet som finns. Vi värnar också kvaliteten och sätter kunskapen i fokus.

För oss kristdemokrater är det också självklart att vi ska ha en likvärdig skola i hela landet. Tyvärr vet vi att skillnaderna när det gäller kunskapsresultat mellan stad och land är stora. Det är inte heller bara kunskapsresultaten som skiljer sig mycket åt, utan det gör även skolans finansiering. Det skiljer sig väldigt mycket i olika delar av landet.

Enligt Åstrandsutredningen En mer likvärdig skola skiljer det så mycket som 30-40 procent när det gäller hur mycket kommuner väljer att satsa på skolan och skolpengen. En gymnasieelev på samhällsprogrammet i Arboga får i dag dubbelt så mycket som en samhällselev i Borås. Varför då, kan man fråga sig.

Vi kristdemokrater vill minska dessa skillnader och stärka eleverna på landsbygden och mindre orter. I dag gör vi kristdemokrater därför gemensam sak med Centerpartiet och röstar för att det ska ges ett uppdrag att undersöka små skolors kvalitet och att vi ska ta fram rekommendationer i syfte att stärka förutsättningarna för elever och lärare på landets mindre skolor.

Vi kristdemokrater vill dessutom se en ökad statlig styrning av skolans finansiering av svensk skola för att åstadkomma en likvärdig skola i hela landet. Vi har föreslagit en nationell skolpengsnorm och menar att det skulle sätta rätt förväntningar på kommunerna och underlätta jämförelser och därmed också ansvarsutkrävande om det förtydligas hur skolpengen ska beräknas och vilka kostnader som kommunerna behöver ta höjd för.

Vi menar att en ökad statlig styrning av skolans finansiering skulle kunna vägleda kommunerna mot en bättre och mer jämlik skola i hela landet - en skola där varje barn, oavsett var man bor, får möjlighet att förverkliga sin potential.

(Applåder)

Anf. 19 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag vill börja med att kort beröra det som hände i Malmö nu i veckan. Det är förstås med stor sorg och bestörtning men även vrede som vi bevittnar det som skett där två lärare har dödats av en elev.

Givetvis är inget samhälle immunt mot den här typen av dåd. Det är omöjligt att helt och hållet freda ett samhälle från sådant. Vi vet kanske inte heller tillräckligt mycket om motiv och annat, om det är ideologiskt motiverat, något personligt och så vidare.

Vi lever i en tid när vi har sett fler och fler sådana här dåd, inte bara i Sverige utan även i andra länder och inte minst i USA. Det finns säkert en del vi kan lära av detta. Det handlar om krishantering, hur man förbereder sig, huruvida man behöver förstärka skalskyddet på skolor och så vidare.

Våra tankar går förstås till de anhöriga och även till elever och skolpersonal på Malmö Latin.

Det andra, fru talman, är att vi lever i en tid när Ryssland har invaderat Ukraina och försöker att möblera om vår kontinent i det största blodbadet på många, många år. Vi hade Balkankrigen för några årtionden sedan och innan dess kalla kriget och andra världskriget. Det är fruktansvärda krigsförbrytelser som begås.

Detta innebär också att väldigt många ukrainare tvingas att lämna sitt hemland. Många kommer hit till Sverige, vilket kommer att ställa högre krav på våra kommuner och skolor när det gäller att ge de ukrainska flyktingarna möjlighet till en bra skola och en bra utbildning, oavsett om de är här en kortare eller längre tid.

Fru talman! Det tredje som jag tycker är viktigt är att vi nu är på väg ut ur den pandemi som har legat som en våt filt över oss och skapat så oerhört mycket trauma i hela världen och även i vårt land under flera års tid, med tusentals människor som har gått bort.

Människor har gjort enorma uppoffringar för att vårt samhälle ska kunna hantera pandemin och klara sig ur den. Vi vet vilka enorma insatser de har gjort som har jobbat i frontlinjen under pandemin, inte minst i sjukvården. Många av dem har fått väldigt mycket stöd, medan en del har fått alldeles för lite stöd.

En annan grupp som har gjort väldigt stora uppoffringar under pandemin är Sveriges elever. Faktum är att de elever som tog studenten i juni förra året i praktiken hade läst halva sin gymnasietid på distans.

Jag tror att den äldre generationen i Sverige inte riktigt förstår vilka konsekvenser det har fått för väldigt många. Sveriges Elevkårer gjorde en stor enkät där de frågade elever hur de har mått under pandemin. Det är ganska skrämmande läsning med exempel på hur man har utvecklat social fobi, hemmasittande, psykisk ohälsa och så vidare.

Det leder också till väldigt stora kunskapstapp. Tidigare talare har talat om lärarledd undervisning. Det är jätteviktigt, och det är det som har tagit stryk under pandemin när man tvingats att sitta hemma, logga in på datorn och ha olika typer av undervisning på distans utan den lärarledda undervisningen och där lärarna också får mindre tid för eleverna.

Reservation 6 från Centerpartiet och Liberalerna rör covid, fru talman, och jag yrkar bifall till den.

Jag vill också yrka bifall till Liberalernas reservation 12, som gäller ett förstatligande av skolan, alltså ett statligt huvudmannaskap för svensk skola.

Det var ett förödande beslut som fattades i Sveriges riksdag i slutet på 1980-talet när man kommunaliserade den svenska skolan. Det har kraftigt försämrat läraryrkets status och lett till mycket stora skillnader och en bristande likvärdighet i kommunerna runt om i landet.

De kämpar givetvis hårt. Alla kommuner kämpar, jobbar, allokerar resurser och försöker att rekrytera de bästa lärarna och skolcheferna. Men vi ser att många kommuner inte klarar sina åtaganden för skolan på ett sådant sätt som de skulle behöva göra.

Kristdemokraterna nämnde i sitt anförande skillnaderna i skolpeng. För grundskolan är det i stort sett samma schema, samma timplan, samma ämnen och så vidare, och det skiljer sig inte så mycket när det gäller undervisningen. Mellan gymnasieprogram kan det däremot skilja väldigt mycket i kostnader mellan olika program. Men i grundskolan borde kostnaderna alltså i mångt och mycket vara desamma över landet. Ändå kan det skilja väldigt mycket i skolpeng mellan olika kommuner.

Det är klart att kommuner som har större utmaningar till exempel vad gäller nyanlända, människor som inte har svenska som modersmål, högre arbetslöshet, större sociala utmaningar, trångboddhet och så vidare ofta behöver satsa mer på sin skola. Problemet är att just de kommunerna har en svagare skattebas - helt enkelt för att de är fattigare - medan rika kommuner har en hög skattebas, många som jobbar, och ofta inte samma omfattande sociala utmaningar som de fattiga kommunerna har.

Hela upplägget med kommunaliseringen av svensk skola har inneburit att vissa kommuner har mycket bättre förutsättningar än andra kommuner. Det innebär att vi inte längre har en likvärdig skola i Sverige.

Därtill kommer en del andra saker när det gäller svensk skola. Jag köpte för några år sedan en prenumeration på Bamse åt min yngsta son. Det visade sig att kostnaden för en prenumeration på Bamse är högre än den sammanlagda kostnaden per elev för läromedel i alla ämnen under ett läsår. I Sverige lägger man i genomsnitt 600 kronor per elev på läromedel. Det är inte rimligt. I Finland är det mer än dubbelt så mycket, och i Norge är det över 1 000 kronor per elev.

Det är mycket märkligt att elever i svensk skola inte har tillgång till fysiska läromedel. Enligt en undersökning som Lärarnas Riksförbund gjort tidigare har detta lett till att en lärare i Sverige lägger i genomsnitt 80 timmar per år på att producera egna läromedel. De är förstås inte kvalitetssäkrade av några läromedelsföretag eller forskare och så vidare. Vi måste höja våra ambitioner för svensk skola. Vi måste förstå vikten av teoretiska baskunskaper och lärarledd undervisning.

Armand Duplantis hoppar väl 6,20 meter i stavhopp. Är det någon som tror att han skulle hoppa 6,20 om det inte fanns en ribba? Nej, sannolikt inte. Man kan hoppa höjdhopp och stavhopp utan ribba. Problemet är för det första att man inte vet hur högt man har hoppat och för det andra att man inte vet när man har hoppat högre än det förra hoppet.

Det är precis detta vi behöver i svensk skola, det vill säga ribbor som kan höjas. När man når en nivå spänner man bågen lite mer, man höjer ribban lite mer, man höjer kraven lite mer, man har högre förväntningar. Därför behöver vi mer av nationella prov, betyg, fler avstämningar och fler utvärderingar. Detta behövs också för att de elever som inte når målen ska kunna få extra hjälp och stöd. Dit hör att de spetsklasser och profilklasser som finns i svensk skola på högstadiet och gymnasiet bör permanentas. De ska inte bara vara en försöksverksamhet, som är fallet med grundskolornas profilklasser.

Fru talman! Jag tycker att skoldebatten blir banal, tråkig och enkelspårig i Sverige när man framför allt från regeringens sida lägger all skuld för alla problem i skolan på friskolorna. Vi måste komma ihåg att över 80 procent av Sveriges elever går i den vanliga kommunala skolan. Den levererar inte tillräckligt mycket jämfört med våra förväntningar på den kommunala skolan. Det finns många olika problem i svensk skola. Man kan inte projicera alla utmaningar och problem i svensk skola på friskolorna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)