Pensioner

Anf. 30 Julia Kronlid (SD)

Fru talman! Nu ska vi debattera socialförsäkringsutskottets betänkande SfU19 om pensioner. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nr 1.

Fru talman! Situationen för många pensionärer i Sverige i dag är alarmerande, likaså för framtida pensionärer. Hela pensionssystemet är underfinansierat och inte anpassat till den rådande demografiska utvecklingen. Enligt prognoser kommer en genomsnittlig 80-talist - kanske jag själv - som börjar arbeta vid 25 års ålder och pensionerar sig vid 67 år med en slutlön på 30 000 kronor i månaden att erhålla en inkomstpension på 13 600 kronor. Det motsvarar bara drygt 45 procent av slutlönen, vilket är långt ifrån målbilden om 80 procent.

Som vi har framfört i tidigare debatter anser vi att man bör utreda ett förslag om att växla mellan lägre allmän löneavgift och högre pensionsavsättningar inom arbetsgivaravgifterna. På så sätt skulle man, utan att företagarna drabbas av högre skatter, kunna ge personer en högre pension utan att den generella pensionsåldern behöver höjas. Vi vill att en sådan lösning utreds. Det har vi också framfört i tidigare debatter. På det sättet skulle många års arbete kunna löna sig i stället för att straffa sig.

Fru talman! Under 2018 uppbar nästan 700 000 äldre över 65 år någon form av garantipension. Och fler än 300 000 pensionärer lever i dag under fattigdomsgränsen. Det kan inte anses som annat än skamligt och ovärdigt ett välfärdsland som Sverige. Vi har föreslagit en förstärkning av garantipensionen utöver regeringens, men det förslaget har behandlats i en tidigare budgetdebatt.

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna är starkt kritiska till den höjda pensionsålder som regeringen har genomfört. Vi anser att arbete efter pension måste vara frivilligt. Det ska inte vara avhängigt enbart ekonomiska faktorer. Självklart finns det en logik i att vi kan arbeta längre upp i åldrarna i takt med att befolkningen blir allt äldre. Dock bör detta åstadkommas genom betydligt högre grad av flexibilitet och med riktade incitament snarare än tvång.

Regeringens förslag missar att det inte finns en gemensam pensionsålder som lämpar sig för alla individer och alla yrkesgrupper. De som är utslitna som ett resultat av ett långt och krävande yrkesliv ska inte tvingas stanna på arbetsmarknaden mot sin vilja. Men de som känner sig kapabla och vill fortsätta sitt yrkesverksamma liv ska erbjudas incitament för att stanna kvar på arbetsmarknaden, exempelvis genom rätten att gå ned till deltid samt genom införandet av ett särskilt jobbskatteavdrag för äldre som frivilligt stannar kvar på arbetsmarknaden.

Fru talman! Jag vill även framföra min kritik vad gäller de planer som finns på ett framtida fondtorg, som nämns i betänkandet. I november 2018 infördes hårdare krav på de fonder som finns i dagens system. Det var bra och rimliga krav. I ett andra steg lämnades i november 2019 ett utredningsförslag på regelverk för ett nytt, kontrollerat och upphandlat fondtorg för premiepensioner samt en reglering av en ansvarig myndighet. Arbetet ska slutredovisas den 31 december 2020.

Det här nya förslaget riskerar att leda till att framtidens pensionärer kommer att få mindre pengar i plånboken och drastiskt begränsad valfrihet för pensionssparande. Det framtida fondtorget kommer att drastiskt decimera utbudet av fonder och genom sin omstrukturering och styrning kraftigt påverka valbarheten. Detta leder bland annat till att större globala indexfonder premieras framför mindre småbolagsfonder.

I dagsläget är ca 290 miljarder kronor, närmare 20 procent av premiepensionskapitalet, placerat i svenska aktier. Det bör sättas i kontrast till förslaget från regeringen där endast 1 procent placeras i svenska aktier. Det är uppseendeväckande att Sveriges regering har så låg tilltro till svenska aktier och svenska företag. Vi kommer framöver att få anledning att debattera denna fråga vidare. I dagens läge där många småföretagare redan drabbas hårt skulle denna reform vara förödande.

Förslaget på ett framtida fondtorg har också fått skarp kritik från en rad olika remissinstanser som vill avslå förslaget i dess helhet. Jag hoppas att vi får anledning att återkomma till detta så att det inte genomförs på det sätt som planeras.

Anf. 31 Solveig Zander (C)

Fru talman! Vi har i Sverige ett robust pensionssystem som ska vårdas och utvecklas i takt med tiden. Ett pensionssystem ska inte vara beroende av vilket parti som styr i Sverige. Det är därför vi har den så kallade Pensionsgruppen. Den består i dag av sex partier och är alltså oberoende av vilken majoritet som finns i Sveriges riksdag. Vårt pensionssystem ska nämligen vara robust och trovärdigt för framtiden.

Vårt pensionssystem ska vara fristående från och ligga utanför statskassan. Det säger jag med betoning, eftersom vi nu har fattat beslut om att göra en förändring som ökar respektavståndet mellan dem som har arbetat ett helt liv och dem som inte har gjort det. Därför har vi nu föreslagit att höja pensionen för dem som har arbetat. Men det är ett undantag, och det ska återställas så fort det är möjligt.

I början av 90-talet fick vi vårt pensionssystem. Det är stabilt, och det är viktigt. Det är långsiktigt, och det är A och O. Det betyder att det är arbete och livsinkomst som ska avgöra vilken pension vi får. Ett undantag från det är de så kallade barnaåren, som man får pensionsrätt för, och studier. Man ska alltså inte förlora på att vara hemma och ta hand om barn eller på att studera.

Det är viktigt att uppmärksamma detta med barnaår. Det betyder nämligen inte att det ska vara en i familjen som tar det största ansvaret och som under många år går ned i arbetstid och därmed får en lägre arbetsinkomst. Vi i Centerpartiet vill att man ska se över vad och hur man kan göra för att föräldrar bättre ska kunna dela på ekonomin så att inte en av dem förlorar.

Vi har som sagt en livsinkomstprincip. Det betyder att man måste vara medveten om hur pensionssystemet fungerar. Det finns ingen bestämd pensionsålder. Det är i stället fritt fram att ta ut pension och sluta arbeta när man vill. Men man måste kunna veta vad man får beroende på när man slutar sitt yrkesverksamma liv. Därför har vi fastställt att ett visst antal år gör att systemet kan ge en avkastning som är rimlig. Vi kan alltså räkna med att vi om vi arbetar i 40 år får en viss inkomst. Arbetar vi längre får vi en högre inkomst.

Nu har pensionsåldern höjts. Skälet till det är att medellivslängden har ökat. För att vi ska få en rimlig pension måste vi därför också öka vår yrkesverksamma tid. Men pensionssystemet förbjuder inte att man får sluta tidigare med lägre pension. Annars kan man jobba längre och få en högre. Detta är viktigt. Det är också viktigt att man känner till hur pensionssystemet fungerar.

Systemet är inte underfinansierat. De pengar som våra arbetsgivare avsätter från vår lön till pensionssystemet samt det vi på egen hand sätter in i premiepensionen eller som vi själva inte väljer - det som går in i våra fonder - innebär att vi har ett robust system som inte är underfinansierat. Det är ett pensionssystem som innebär att vi ska medverka till vilken summa det blir den dag då vi slutar, vilket är viktigt.

Det finns dock ett undantag från detta i dagens pensionssystem som vi i Centerpartiet vill ändra på. De personer som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige som flyktingar eller andra skyddsbehövande får en garantipension, det vill säga den pension som alla får som inte har arbetat. Om man har bott i Sverige i 40 år - den gräns som gäller i dag - får man en garantipension. Men om man tillhör den grupp som har fått uppehållstillstånd i Sverige som flykting eller skyddsbehövande behöver man inte ha bott i Sverige i 40 år, utan det räcker att man kom hit när man var 60 år och i dag är 65 år för att få garantipension. Detta vill vi i Centerpartiet ändra på, eftersom det är orättvist.

Vi behöver inte ett nytt pensionssystem. Vi ska förvalta det vi har och anpassa det efter samhällsutvecklingen. Detta är viktigt.

Jag yrkar bifall till reservation 5 under punkt 2.

Anf. 32 Nooshi Dadgostar (V)

Fru talman! Denna debatt förs i en exceptionell tid. Hela världen har drabbats av en pandemi som påverkar oss alla, men kanske främst den som är 70-plussare och som nu har fått ställa om hela livet. Man måste stanna hemma, får inte träffa släkt och vänner och får kanske umgås mer genom skärmen. En och annan kan känna sig ensam och utsatt när smittspridningen gör att vi inte kan umgås i samma rum som vi brukar. Jag känner själv flera som har drabbats av denna grymma sjukdom. Det sker i en tid då vi behöver hålla ihop. Tillsammans kan vi klara oss genom krisen.

Jag hoppas att några av dessa 70-plussare följer dagens debatt. Vi i Vänsterpartiet tycker att pensionerna är för låga. Anledningen är att det svenska pensionssystemet har stora brister. Trots att vi arbetar längst i EU har vi bland de lägsta pensionerna i hela unionen. I mitten av 90-talet hade Sverige ungefär lika många fattiga pensionärer som övriga nordiska länder. Men efter förändringen av pensionssystemet har vi i dag många fler än övriga länder. Det går alltså sämre för svenska pensionärer än för alla andra. Vi i Vänsterpartiet tycker att detta är pinsamt dåligt. Sverige behöver inte vara sämst.

Alldeles för lite pengar betalas in till pensionen. Till skillnad från hur det var i det tidigare systemet är vi i dag inte garanterade en viss pensionsnivå. Vid ett flertal tillfällen har till och med den så kallade bromsen slagit till och sänkt pensionerna. Vi anser att det hela inte bör fungera på detta sätt. Så fungerar inte a-kassan eller sjukpenningen. Att just pensionerna alltid ska ta smällen är en orättvis och dålig princip.

Förra året fattade riksdagen beslut om att höja pensionsåldern. Vi röstade emot detta. Det är ett dåligt beslut. Många orkar i dag inte arbeta ända till pensionsåldern. Kommunalare och byggnadsarbetare går i stället i pension vid 62-63-årsåldern. Det innebär att man som till exempel snickare eller spårvagnschaufför får ännu lägre pension i dag. Var är rättvisan i det?

Det är möjligt att man kan fortsätta att arbeta efter 65 om man jobbar på kontor eller i yrken med väldigt goda arbetsvillkor och mycket kontroll över sitt schema. Det gäller till exempel alla dem som nu utan problem kan arbeta hemifrån. Men arbetslivet ser de facto inte ut så för de allra flesta. Tvärtom har minutstyrning inom hemtjänsten och nedskärningar och privatiseringar i offentlig sektor gjort arbetslivet mycket stressigare för exempelvis undersköterskor och barnskötare. Väldigt långa leverantörskedjor gör arbetsmiljön på byggen bara sämre i dag. Utvecklingen i detta avseende går knappast åt rätt håll. Vi tycker därför att det blir ganska konstigt om man i andra ändan försämrar möjligheten att få ut sin pension efter år av slit i ett tungt yrke.

Den som kan arbeta sent i livet men inte nödvändigtvis har börjat arbeta särskilt tidigt i livet premieras i dagens pensionssystem. De som däremot började arbeta tidigt men som inte kommer att orka ända till 65 är de stora förlorarna i dagens pensionssystem, trots att de kanske har arbetat lika länge. Dessutom slår sådant som sjukskrivning och arbetslöshet orättvist hårt mot pensionsnivån.

Vissa branscher är i dag mer utsatta för arbetslöshet än andra. Strukturomvandling i ett modernt samhälle leder till att människor kommer att bli av med jobbet. Många slitsamma, mer fysiska yrken är mer utsatta för sjukskrivning. Detta är förstås något som ligger på arbetsgivaren att lösa. Men eftersom arbetsplatserna inte är tillräckligt hälsosamma blir många sjukskrivna.

Vi tycker inte att det är rimligt att den enskilde belastas så hårt för sådant som är svårt att själv kunna kontrollera. Därför tycker vi inte att arbetslöshet och sjukskrivning ska påverka pensionerna så pass mycket som de gör i dag.

Fru talman! I dag får en kommunalare eller en industriarbetare bara knappt 50 procent av sin lön i pension. För den som i dag är ung kommer pensionen att bli ännu lägre. Det måste vara uppenbart för var och en att det är omöjligt att försörja sig på det. Vänsterpartiet menar att man bör garanteras 80 procent av slutlönen i pension.

Pensionssystemet är i dag underfinansierat. Det är huvudorsaken till att pensionerna blir så låga. Det här är en mycket viktigare faktor än pensionsåldern. Vänsterpartiet vill att inbetalningarna till pensionssystemet höjs. Det måste gå att leva på pensionen efter ett helt arbetsliv. De höjningar som Pensionsgruppen har aviserat är för låga och otillräckliga.

Slutligen vill jag för den som har missat det tipsa om en serie som har gått på SVT och som man även kan se på SVT Play. Den heter Allra-affären. Den beskriver det som kallas premiepensionssystemet och som Sverige är tämligen unikt med att ha. Det innebär att vi tvingar människor att placera en del av den allmänna pensionen på börsen. Av andra länder kallas detta system för det svenska experimentet. I dokumentären kan man se hur enkelt det är att sätta ihop ett företag, lura pensionssparare att föra över sitt sparande till företaget och sedan ta ut enorma avgifter från löntagarnas pengar. I Allras fall handlade det om 40 procent från spararnas framtida pensioner. 140 miljoner kronor av pensionsspararnas pengar har gått till att bekosta ägarnas svindyra bostad och extravaganta livsstil.

Kanske trodde någon att detta var olagligt. Men det är det alltså inte. För några veckor sedan friades Allras ägare helt från anklagelser om att ha stulit pengar från premiepensionssystemet. Det är alltså med nuvarande pensionssystem fritt fram för enskilda företag att ta stora delar av löntagarnas pensionspengar från dem. Det kallas i dag av Pensionsgruppen för vanliga affärer. Jag, fru talman, kallar detta för stöld. Det är faktiskt helt orimligt att detta får fortgå. Det riskerar att göra framtidens pensionärer mycket fattiga. Premiepensionssystemet bör efter denna dom omedelbart läggas ned eller begränsas. Det får bara inte gå till på det här sättet.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 3.

Anf. 33 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Vi kristdemokrater har en reservation, nr 4, som jag börjar med att yrka bifall till.

För varje besök av någon äldre släkting eller vän som vi av hänsyn måste avstå från för att skydda våra äldre och sköra under denna pandemi kan vi ju ringa två eller tre samtal. Jag har verkligen försökt spendera mer tid i telefon än någonsin tidigare i mitt liv, för ofrivillig ensamhet är någonting som inte är bra. Vi vet att det är en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning. Vi kristdemokrater har gång efter gång lyft fram detta med ofrivillig ensamhet.

Nu under pandemin är det många fler som har blivit isolerade. Som präst och församlingsherde vet jag efter mina många besök ute bland församlingens äldre medlemmar hur viktigt det är att vi inte bara fokuserar på den ekonomiska politiken; om vi har ambitionen att skapa ett samhälle där våra äldre ska känna sig trygga och ha en värdighet är det andra delar som måste in i ekvationen.

I Storbritannien har man inrättat en intressant ministerpost - mot ensamhet. I Sverige har det, om man undantar våra kristdemokratiska försök att lyfta fram denna fråga, varit tyst. Men kanske kan frågan aktualiseras när vi väl har tagit oss igenom covid-19 och återgår till ett mer normalt liv.

Den kris som vi just nu arbetar oss igenom visar att banden mellan oss människor är viktiga. Den som saknar dessa band blir verkligen isolerad. Den där nånannanismen, det vill säga vår statsindividualism som vi har praktiserat här i Sverige och där vi har försökt lösgöra oss från band till varandra - jag tar ansvar för mig själv och någon annan får ta ansvar för dig - är den absolut bästa möjliga jordmånen för ofrivillig ensamhet. Jag vill se ett Sverige där vi förstår att uppgiften att sträcka fram en hjälpande och/eller välkomnande hand är din och min, inte någon annans.

Någon kanske invänder att politiken inte kan skapa relationer, gemenskaper eller medmänsklighet för att på det viset motverka ensamhet. Nej, men politiken spelar en stor roll för förutsättningarna. Ett första och helt avgörande steg för att vi ska kunna rätta till problemet är naturligtvis att vi erkänner att ofrivillig ensamhet är ett problem. Sedan tror jag att det finns en rad olika saker vi kan göra inom politiken. Framför allt menar jag att vi ska stödja civilsamhället. Vi gör ett enormt misstag om vi tror att vi kan ersätta civilsamhället med det offentliga. Det är i civilsamhället vi möts. Det är där vi delar värderingar. Det är där kärlek, omtanke och ansvar föds. Det är där framtidstron skapas.

Det är därför vi kristdemokrater vill stötta föreningar, kyrkor och samfund som skapar besöksgrupper för kontakter med våra ensamma äldre. Vi vill att alla kommuner, precis som i Danmark, ska åläggas att erbjuda äldre över 80 år ett samtal där de äldre får möjlighet att berätta om sin situation. Det ger dessutom kommunerna chansen att upptäcka behov i tid och informera om vad kommunen men också frivilligorganisationer kan göra.

I vår reservation visar vi hur vi vill utforma ett seniorvänligt pensionssystem. Vi kristdemokrater har länge varit drivande för att skapa bättre ekonomi för våra pensionärer. Under alliansregeringen mellan 2006 och 2014 var vi med och sänkte skatten på pensioner fem gånger. Därutöver höjde vi bostadstillägget för pensionärer tre gånger.

Vi har i Pensionsgruppen nyligen fattat beslut om höjd garantipension och höjt tak i bostadstillägget. Tillsammans med Moderaterna avvecklade vi kristdemokrater den särskilda löneskatten för äldre, som infördes av regeringen. Det var en extraskatt som man hade för att anställa seniorer som både kan och vill arbeta längre, exempelvis som sjuksköterskor, barnskötare, hantverkare och så vidare.

Vårt arbete för ett bättre pensionssystem kommer oförtrutet att gå vidare. Pensionsgruppen måste ta ansvar för att leverera ett hållbart och långsiktigt pensionssystem. Därför instämmer jag med det som Solveig Zander från Centerpartiet sa om pensionstillägget. Det har vi varit med och fattat beslut om, men det är en parentes. Det ska sedermera bort. Vi ska finansiera hållbara och bra pensioner inom pensionssystemet. De ska inte vara en del av statens budget. Vi ska prioritera de äldres situation, och inte bara när det börjar bli dags för valrörelse.

Anf. 34 Mattias Vepsä (S)

Fru talman! I dessa dagar är vi många som känner med landets äldre. På grund av coronavirusets framfart tvingas nu många föräldrar och mor- och farföräldrar till isolering och ibland även ofrivillig ensamhet. Jag vet att det är påfrestande, men genom att följa de här rekommendationerna gör ni en otroligt viktig insats.

I dag står vi här, också av omsorg om landets pensionärer, med anledning av motionsbetänkandet om pensioner och den ekonomiska tryggheten för äldre. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Utgångspunkten är att du som har arbetat och slitit och byggt landet Sverige till det fantastiska land det är ska kunna gå i pension och känna trygghet med en rimlig inkomst. Det handlar i grund och botten om rättvisa och anständighet. Därför gick vi socialdemokrater till val på att höja pensionerna. Det genomför vi nu på flera olika sätt. Men vi är inte nöjda. Vårt mål är att pensionen på sikt ska motsvara 70 procent av slutlönen, och vi kommer inte att ge oss förrän vi har genomfört det.

De förbättringar vi hittills har drivit igenom har främst handlat om att höja inkomsterna för dem med allra lägst pension, för dem som får ta del av det skattefinansierade grundskyddet. Många gånger handlar det om ensamstående kvinnor som har tagit ett stort ansvar för obetalt hemarbete och jobbat deltid. Så sent som för några månader sedan höjde vi, i enlighet med överenskommelsen i Pensionsgruppen, garantipensionen och taket i bostadstillägget för 675 000 pensionärer. För många innebär det en bra bit över 1 000 kronor mer i plånboken varje månad.

Nästa år införs också ett pensionstillägg för dem som arbetat ett helt arbetsliv men ändå har låg pension - kanske inte så låg att de får garantipension men precis över. Många gånger skiljer det sig inte så mycket i inkomst mellan en pensionär som har jobbat hela livet och en som inte har gjort det. Vi socialdemokrater vägrar acceptera fattigdom. Samtidigt måste ett långt och slitsamt arbetsliv löna sig. Det var nödvändigt och viktigt att höja inkomsterna för de allra sämst ställda pensionärerna. Det ska också löna sig att arbeta. Det är en fråga om rättvisa. Vi värnar livsinkomstprincipen i vårt pensionssystem.

Pensionstillägget var ett av våra viktigaste vallöften. Vi har nu precis nått en överenskommelse med flera riksdagspartier för att detta ska bli verklighet 2021. Vi gör det genom en riktad höjning till de pensionärer som har byggt vårt land - till er som har jobbat på förskola, till undersköterskor som slitit i vården och tagit hand om våra nära och kära, till busschaufförer som sett till att kommunikationerna kommit fram i tid och fått allt att fungera och till många andra som har arbetat och kämpat dag efter dag trots tuffa arbetsvillkor, deltidsarbete och låga löner, vilket är omständigheter som påverkar pensionen. För just den här gruppen, som har byggt vårt land men som har en relativt låg inkomstpension i spannet mellan 9 000 och 17 000 kronor, kommer pensionen att höjas med upp till 600 kronor per månad genom det riktade tillägget.

Höjt grundskydd och tillägg för dem som har arbetat ett helt yrkesliv men ändå får en låg pension är viktiga steg för oss socialdemokrater och på vår agenda för att höja pensionerna. Vårt mål är att pensionerna ska höjas ännu mer och att man ska få ut 70 procent av slutlönen. Vi vill öka inbetalningarna till pensionssystemen. Vi ser att det är en förutsättning för att få till en rejäl pensionshöjning.

Samtidigt måste arbetsförhållandena bli bättre för att alla ska orka arbeta ett helt yrkesliv. Möjligheterna att byta yrkesbana måste bli fler. Vi får inte glömma bort att pensionerna är en avspegling av yrkeslivet. Pensionssystemet kan tyvärr inte kompensera för ett ojämställt arbetsliv eller dåliga villkor och löner. Därför går vi, som vi har talat om tidigare här i dag, fram med olika insatser för att förstärka socialförsäkringarna, jämställdheten och tryggheten i hela samhällslivet.

Men vi ser nu hur pensionerna gröps ur och nivåerna blir för låga. Detta beror dels på att vi inte betalat in tillräckligt till pensionssystemet, dels på något som i grunden är mycket glädjande: Vi lever allt längre. Medellivslängden ökar snabbt, och den förväntade tiden som pensionär är i dag flera år längre än man kunde förutspå när det nya pensionssystemet konstruerades.

Detta innebär i sin tur att pensionen vi tjänat in genom arbete nu ska räcka i fler år som pensionär. Om vi inte gör något innebär det med enkel matematik att pensionerna sjunker. Därför måste vi öka inbetalningarna till pensionssystemen. Vi kanske måste arbeta lite längre, och vi behöver öka avgifterna.

Fru talman! Pensionen ska vara något vi alla kan se fram emot. Vi ska ha ett tryggt och starkt samhälle som ger tillbaka när det är dags att gå i pension. Därför fortsätter vi vårt arbete med att höja pensionerna, både på kort och på längre sikt.

Ta hand om er där ute! Fortsätt hjälpa varandra genom krisen - särskilt våra äldre som format vårt samhälle och som nu behöver oss andra extra mycket. Tillsammans är vi starka.

Anf. 35 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Det måste löna sig att arbeta, men det måste också löna sig att ha arbetat. Det innebär att det måste finnas en tydlig skillnad i pension mellan den som har arbetat ett helt yrkesliv och den som inte har jobbat en dag. Därför enades Pensionsgruppen om ett extra pensionstillägg nästa år för dem med ett långt yrkesliv men relativt låg pension.

Det ska löna sig att arbeta men också att ha arbetat. Det innebär också att den som lever i Sverige under 40 års tid har kvalificerat sig för garantipension. Här har nyanlända i dag ett undantag. Vi vill ta bort det undantaget så att även nyanlända behöver kvalificera sig in i systemet. Arbete måste löna sig för alla.

Pensionsgruppen har också varit enig om att höja pensionsåldern, dels för att vi lever längre, dels för att vi behöver stärka pensionssystemet. Vi behöver förbättra pensionerna för enskilda medborgare. Enda sättet att få högre pension är genom arbete. Varje arbetad timme har betydelse för pensionen.

För att detta ska vara möjligt måste vi också underlätta omställning på arbetsmarknaden - möjligheten att ställa om mitt i yrkeslivet. För en kvinna som har slitit i vården tills kroppen är slut och hon inte orkar mer måste det finnas möjlighet att i 50-årsåldern byta bana och arbeta med något annat de sista åren före pensionen. I dag är den möjligheten alltför dålig. Här har vi en lång rad förslag. Vi föreslår att man bygger ut vuxenutbildningen och inför avdrag för möjlighet att själv investera i sin egen utbildning, för att bara nämna två exempel.

Men, fru talman, pensionerna behöver också bli mer jämställda. I dag är kvinnors pensioner 69 procent av mäns. Detta är fullständigt oacceptabelt. Att kvinnor har haft lägre lön och arbetat i lägre utsträckning och färre timmar påverkar i förlängningen pensionen.

Det långsiktiga svaret är helt enkelt arbetslinjen. Vi måste långsiktigt säkerställa att fler kvinnor arbetar mer och får möjlighet att delta på arbetsmarknaden på jämställda och likvärdiga villkor. Men kortsiktigt, i närtid, har Pensionsgruppen kommit överens om en höjd garantipension och höjt bostadstillägg för dem som har de allra lägsta inkomsterna; det är ofta kvinnor det handlar om.

Fru talman! Regering och riksdag måste se till att statens kärnuppgifter verkligen fungerar. En viktig del är att våra äldre har ett gott ekonomiskt skydd när de behöver det. Men det handlar också om att kommunerna har möjlighet att leverera välfärd och att sjukvården kan ge vård i tid.

I dessa svåra tider, när hela världen genomgår en djup kris på grund av coronasmittan, är det extra viktigt att vi värnar det svenska pensionssystemet så att Sveriges pensionärer, som arbetat hårt ett helt yrkesliv, kan lita på att de kan klara sig på ålderns höst. Därför behöver också kommunerna få det stöd de behöver för att kunna erbjuda våra äldre en god välfärd. Här har Moderaterna gått i bräschen för att förstärka välfärden och skjutit regeringen framför oss när det gäller extra miljardtillskott till såväl kommuner som regioner. Vi tänker fortsätta att värna pensionärerna på varje sätt och vis som vi har möjlighet till.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 36 Joar Forssell (L)

Fru talman! Sverige har ett av världens mest stabila pensionssystem. Enkelt uttryckt finansieras dagens pensioner av dem som jobbar i dag, bortsett från premiepensionen som var och en sparar till själv. Ju mer man betalar in desto mer får man sedan när man går i pension - inte så konstigt.

Det är viktigt att vi har ett stabilt pensionssystem som det finns en bred politisk enighet om och som håller över tid. Vi får inte hamna i en överbudsdebatt kring pensionerna, där generationer ställs mot generationer och vi skapar sprickor i samhället och tävlar i att på olika sätt urholka statsbudgeten och på ett ansvarslöst och ohållbart sätt ägna oss åt pensionspolitik. Pensionssystemet måste vara robust och se till att människor har en pension som de klarar sig på efter att ha jobbat ett helt liv. Det måste vara generöst, men det behöver vara hållbart över tid och får inte ställa människor mot människor.

En rad viktiga förändringar är gjorda och är på väg. Liberalerna stöder dessa förändringar fullt ut och kommer att yrka bifall till utskottets förslag i detta betänkande. Men jag vill ändå säga några saker till.

Fru talman! För oss i Liberalerna är det självklart att den som är äldre och vill fortsätta förvärvsarbeta ska få göra det. Det är orimligt att man i dag inte alltid kan fortsätta arbeta även om man vill det. Att man har levt lite längre än andra får inte vara ett hinder. Att man har lite mer erfarenhet och kunskap som man har fått genom sitt arbetsliv får inte anses vara en belastning. Vi har inte råd att slösa bort den kunskap och den erfarenhet som äldre i arbetslivet har genom att tvinga folk att sluta jobba vid en viss ålder.

Fler måste kunna fortsätta att bidra i takt med att vi blir allt äldre. På sikt bör pensionsåldern och rätten att stanna kvar i arbetslivet knytas till medellivslängdens utveckling. Vi ser hur människor blir äldre och äldre och är friska längre upp i åldrarna. Så har det varit under lång tid, och det ser ut att fortsätta vara på det viset. Då säger det sig självt att det är orimligt att pensionssystemet inte följer med.

Fru talman! Jag vill drista mig till att vara lite visionär här i dag. Detta är i mångt och mycket en teknisk debatt och en debatt som vi har haft många gånger i den här salen. Jag läste några nyheter på vägen hit i dag. En nyhet var att man nu med mänskliga stamceller har lyckats bota diabetes hos möss. Detta är första steget mot att helt bota diabetes, en av våra farligaste och vanligaste sjukdomar.

Det finns också ny AI, artificiell intelligens, som kan förutspå hjärtinfarkter. Sedan 2002 har antalet som dör i hjärtinfarkter halverats, och nu finns det AI som kan förutspå hjärtinfarkter. Jag tror inte att vi kommer att dö av hjärtinfarkter i framtiden. Vi kommer inte att dö av diabetes. Vi kommer inte att dö av hjärtinfarkter. Jag läste också om en ny handprotes, som känns och fungerar precis som en vanlig hand.

Vi har ingen aning om hur länge vi kommer att leva. Vi har ingen aning om vad vi kommer att vara, vi som lever, om ett antal år - i framtiden. Det sägs att den första människa som kommer att bli 250 år redan är född. Det är en hisnande tanke. För 250 år sedan, 1770, gav sig James Cook ut på sin första resa. Tänk om någon hade sagt till James Cook: Du kommer att leva tills det finns artificiell intelligens, bilar och elflyg. Det är fullständigt makalöst. Vi kan också tänka på hur det är om 250 år och på den person som redan i dag lever bland oss och som kommer att bli 250 år. Vi vet inte vilka medicinska framsteg som kommer att ha gjorts. Vi har ingen aning om hur livet kommer att se ut. Vi har ingen aning om hur länge till den personen kan tänkas leva, som redan har hunnit bli 250 år och som lever i en tid då framtidens motsvarighet till AI slår igenom.

I ljuset av denna hisnande tanke är det såklart orimligt att inte ha ett pensionssystem som är hållbart för förändring.

I dag är man äldre när man är 80. För inte särskilt länge sedan var man äldre när man var 50. I vissa länder är man äldre när man är 40. Om det pensionssystem vi har ska hålla över tid måste man se till att knyta det till medellivslängdens utveckling. Det är sant att det i dag finns en massa problem med människor som har slitit ut sig i tunga yrken och som inte kan jobba ens till dagens pensionsålder, men då måste politiken se till att skapa en flexiblare arbetsmarknad och bättre utbildningssystem så att man kan ställa om.

Kanske kommer vi i min generation - jag är född på 90-talet - att jobba tills vi är 100 eller 150. Vi kanske behöver gå en ny universitetsutbildning när vi fyller 97. Vad vet jag? Pensionssystemet måste vara robust och hålla över tid. Någonting annat vore inte hållbart och seriöst.

Om vi blir 250 år och samlar på oss mer kunskap, mer kompetens och mer erfarenhet vore det en enorm brist att inte ta vara på det. Redan i dag finns det människor som är äldre än den ålder som man anses kunna jobba till men som vill fortsätta jobba. Vi tar inte vara på deras kompetens. Det har vi inte råd med.

Fru talman! Vi från Liberalerna tycker att man ska ha valfrihet hela arbetslivet och hela livet. Man ska få leva som man vill hela livet. Man ska få arbeta som man vill hela livet. Man ska få arbeta hur länge man vill, och då måste vi ha ett bättre pensionssystem.

Fru talman! Jag vill bara säga något kort om att vi tycker att det är väldigt viktigt med det höjda bostadstillägget och den höjda garantipensionen. Det är klart att det finns människor som har en alldeles för låg pension. Ofta är det kvinnor som har drabbats hårdast av ett ojämställt arbetsliv. Vi måste se till att stärka ekonomin för personer med låga pensioner. Det handlar både om ersättningsnivån och om taket för den högsta hyran när det gäller bostadstillägget. Vi måste se till att pensionärer som har jobbat under ett helt liv får mer i plånboken och helt enkelt får större frihet att leva livet hela livet.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 37 Mats Berglund (MP)

Fru talman! I det 250-årsperspektiv som föregående talare nämnde är tre månader en väldigt kort period. Det har gått ungefär tre månader sedan jag blev tillfrågad om jag ville representera Miljöpartiet i Pensionsgruppen. Jag tackade ja, och det är med stor ödmjukhet som jag tar mig an det uppdraget. Det är ett stort, viktigt och ansvarsfullt uppdrag. Pensionsgruppen, pensionsöverenskommelsen och hela pensionssystemet, som gruppen har ett stort ansvar att vårda, värna och förvalta, utgör en viktig kugge i hela samhällsbygget.

Att vi har en bred överenskommelse som har många år på nacken, inte 250 år men i alla fall 25 år, och en grupp - Pensionsgruppen - som har en bred representation bland riksdagens partier borgar för stabilitet i pensionssystemet. Miljöpartiet har inte varit med från början, men jag är glad att vi finns representerade i dag.

Pensionssystemet är autonomt. Det påverkas inte av budgetförhandlingar och budgetpropositioner. Det finansieras utanför statsbudgeten, och förändringar förankras i Pensionsgruppen. Det ger oss ett stabilt system som är robust, som står på egna ben, som klarar sig genom kriser och som är långsiktigt hållbart.

Just de två orden - långsiktigt hållbart - är två av de kanske viktigaste bärande värdeorden i den gröna ideologin.

Vi är just nu mitt inne i en kris. Det är en hälsokris där framför allt de äldre drabbas hårt. Vi får lita till vården och omsorgen och de hjältar i personalen som arbetar dag och natt för att mildra farsotens effekter.

Det är också en finansiell kris, en ekonomisk kris. Där kommer politiken in, men vi har sett i tidigare kriser och i länder med mindre robusta pensionssystem att det finns en rädsla för att den egna försörjningen på ålderns höst ska tas ifrån en när samhällets ekonomi sviker. Den rädslan och oron har stor förmåga att driva kriser vidare och göra dem djupare och längre. I Sverige ska vi inte vara där. Vi har ett pensionssystem som står pall för ekonomiska kriser, och just det är långsiktigt och hållbart.

För egen del har det varit en spännande inledande tid i Pensionsgruppen. Det har hänt rätt mycket, inte bara under de tre senaste månaderna utan även under det dryga år som har gått sedan jag blev ledamot i Sveriges riksdag, vilket jag blev i samband med regeringsbildningen i januari förra året.

Vi har höjt pensionsåldern, både åldern för tidigast uttag i den inkomstbaserade ålderspensionen och den LAS-reglerade åldern för hur länge man har rätt att arbeta som anställd. Vi har stärkt grundskyddet i garantipensionen och höjt taket i bostadstillägget. Vi har slopat pensionärsskatten i flera steg. Det arbetet inleddes under den förra mandatperioden och har nu fortsatt. Vi har höjt pensionerna genom att införa ett pensionstillägg om upp till 600 kronor i månaden för vanliga pensionärer. Vi ser nu över premiepensionssystemet. Vi har infört tydligare krav för fonderna i fondtorget och gör nu en större översyn inför ett nytt upphandlat fondtorg som bland annat ska vara enklare att begripa.

Fru talman! Detta är viktiga reformer, men Miljöpartiet vill naturligtvis mer. Vi driver alltid frågor om ökad jämställdhet. Jämställdhet är tyvärr inte något som kommer av sig självt. Jämställdhet kommer bara om någon sätter fart. Sveriges pensionärer har inte jämställda förutsättningar. Det skiljer tusentals kronor varje månad i pensionskuverten mellan kvinnor och män. En viktig åtgärd för mer jämställda pensioner är höjningen av garantipensionen, som genomfördes den 1 januari i år. Den gynnar kvinnor i högre utsträckning än män, eftersom det är kvinnor som är mest utsatta. Men målet om mer jämställda pensioner är något som Pensionsgruppen behöver ta med sig och arbeta vidare med framöver.

Men det är inte pensionssystemet i sig som är ojämställt. Vi lever i ett patriarkat. Det är ett ojämställt samhälle med en kraftigt ojämställd arbetsmarknad. Vi kan inte bara lappa och laga i slutändan av systemet. Vi måste använda politisk styrka för att åstadkomma ett mer jämställt samhälle. En helt central faktor i detta är småbarnsåren. Pappor måste komma loss och ta ett större ansvar. Vi behöver ett mer individualiserat system för hur föräldraledigheten tas ut. Miljöpartiet driver en tredelad föräldraförsäkring där varje förälder får var sin del. Blir en tredjedel över - så behöver det inte vara i alla familjer - kan den överlåtas mellan föräldrarna eller till exempel till någon annan som tar ett stort föräldraansvar.

Andra nödvändiga reformer för ökad jämställdhet på arbetsmarknaden är jämställda löner och jämställda och trygga arbetsplatser. Vi behöver minska sjukfrånvaron. Inte minst måste vi arbeta mer med den psykiska hälsan. Kortare arbetstider skulle förmodligen också på flera sätt leda till ett mer jämställt samhälle och arbetsliv och i slutändan mer jämställda förutsättningar för pensionärerna.

Fru talman! Jag nämnde tidigare långsiktig hållbarhet. Miljöpartiet vill inte bara ha ekonomiskt hållbara pensioner. Vi vill också att våra pensionspengar placeras på ett sätt som bidrar till långsiktig hållbar utveckling för miljön och för planeten. Miljöpartiet vill successivt genom hållbarhetskrav skärpa reglerna för hur pengarna placeras så att AP-fonderna följer Parisavtalet och tvågradersmålet. Klimatet kan inte vänta!

Vi har kommit en bit på väg. Det ägande som är kopplat till fossil energi har minskat kraftigt de senaste åren. Detta har Miljöpartiet varit drivande i att åstadkomma inom ramen för vår representation i Pensionsgruppen. Utan oss hade det sett annorlunda ut.

Vi ska nu fortsätta att arbeta för starka pensioner, ett jämställt samhälle och en levande planet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 april.)