Planering och byggande m.m.

Anf. 1 Caroline Szyber (KD)

Fru talman! Det behöver byggas mer, och det behöver byggas rätt. Vad är då egentligen rätt?

På arbetsmarknaden har vi länge talat om matchningsproblem. Det gäller alltmer även bostadsmarknaden. De som behöver och efterfrågar bostäder kan inte betala hyrorna för de lägenheter som finns tillgängliga. De får inte heller lån om de skulle vilja köpa ett hus eller en lägenhet. Det som byggs vänder sig främst till dem som redan har bostad, och de flyttar inte. Det beror på att de är nöjda där de bor, att de tycker att avgifterna och hyrorna är för höga i nyproduktion, att de inte får lån på grund av amorteringskrav och att de måste betala skatter. Det finns olika skäl, men kort sagt: De flyttar inte dit.

Vi debatterar i dag planering och byggande i vid mening. Det har väckts många motioner. Jag skulle vilja lyfta en fråga där jag hade hoppats att regeringen hade gjort mer, nämligen riksintressen.

Den tidigare statsministern flög över vårt land och sa att det finns mycket mark. Ja, det finns det, men den är inte byggbar. Stora delar är skyddade av riksintressen, och ibland inte bara ett utan flera.

Vad är det då som hämmar bostadsbyggandet? Jag vill påstå att riksintressen är en av flera faktorer.

Systemet för riksintressen är föråldrat. Det har kritiserats för att det försvårar planering av nya bostäder. Tyvärr tycks det nu utifrån den utredning som har tagits fram som att antalet riksintressen kan komma att öka genom att myndigheter från olika håll pekar ut sina intressesfärer och anspråk på riksintressen. Riksintressesystemet som det fungerar i dag är ett hinder mot ökat bostadsbyggande.

Ett riksintresse är tänkt att vara ett värdefullt område som ska bevaras för framtiden. Systemet byggdes upp under flera decennier men har sedan mer eller mindre lämnats vind för våg av det politiska systemet. Riksintressen ska bevara möjligheter för framtiden eller vårda historien för kommande generationer. Men systemet är otympligt och föråldrat och har också fått kritik från bland annat Riksrevisionen. Riksrevisionen konstaterade att statens hantering av dessa riksintressen försvårar kommuners planering av nya bostäder. Riksrevisionen påpekade också att kommunerna inte får tillräckligt stöd från länsstyrelserna, som i sin tur inte får tillräckligt stöd från Boverket. Efter att Riksrevisionen förmedlat sin kritik enades riksdagen om att tillsätta Riksintresseutredningen, som presenterade sitt slutbetänkande i december 2015. Utredningen uttryckte att man inte ser riksintressen som den viktigaste förklaringen till landets otillräckliga byggtakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Enligt mig och Kristdemokraterna är den nuvarande bostadsbristen inte enbart ett resultat av det här. Det är flera faktorer som samverkar till att göra bostadsbyggandet dyrt, krångligt och långsamt. Riksintressen är de facto en sådan faktor. Systemet bör därför granskas kritiskt utifrån sina hämmande effekter för tillkomsten av bostäder.

I dag kan varje myndighet utan politiskt inflytande peka ut områden som den anser är riksintressen. Riksantikvarieämbetet har till exempel pekat ut 1 650 områden som riksintressen för kulturmiljövård. I dag är 55 procent av Sverige riksintressen. Varje myndighet har dessutom sina egna kriterier när den pekar ut riksintressen. När väl ett riksintresse är utpekat ligger det där för all framtid. Men samhället förändras hela tiden, och det som ansågs vara riksintressen i går behöver inte nödvändigtvis vara det i morgon. Riksintressesystemet som det fungerar i dag är ett hinder mot bostadsbyggande och medverkar inte till hållbarhet.

För egen del kan jag säga att jag blev ganska nedslagen när utredningen kom, för den föreslog inte att göra bostadsbyggande till ett riksintresse. Jag känner också en oro över att antalet riksintressen ändå kan komma att bli fler. Den utvecklingen tror jag inte kommer att leda till fler bostäder.

Jag förstår att det är väldigt svårt att komma överens om en rangordning när alla tycker att deras intressen är viktiga och många intressen också överlappar varandra geografiskt. Men i den situation vi just nu befinner oss i måste vi titta på var den byggbara marken finns.

Jag har också svårt att se att den utredning som har gjorts kommer att gå igenom om man inte har Sveriges Kommuner och Landsting med sig. Kommuner brukar vilja ha mer makt och större självbestämmande. När deras centralorganisation är kritisk till att mer makt skulle hamna på kommunal och regional nivå är det väldigt talande. Det är inte direkt så att SKL brukar vilja avsäga sig makt.

Göran Cars, professor vid KTH, har sagt: Bostadsbyggande är nog ett större riksintresse än många andra. Jag kan inte annat än instämma.

Ja, vi i Alliansen var med och tillsatte den här utredningen. Men intressen skulle vägas redan när direktiven skrevs, och i ärlighetens namn blev det inte så bra. Jag tycker kanske inte heller att utredaren tolkat direktiven helt rätt. Jag förstår därför att regeringen fortsätter att bereda frågan. Men i ärlighetens namn behövs det en ny utredning. Jag tycker att det är synd att det inte har gjorts ännu mer av nuvarande regering. Men liksom många myndigheter har olika perspektiv har väl även olika departement det, kanske även olika partier. Det kanske är en förklaring till regeringens senfärdighet i frågan.

Med det yrkar jag bifall till reservation 1.

Anf. 2 Lars Beckman (M)

Fru talman! Jag tackar Caroline Szyber för ett bra inlägg. Då kan jag hoppa över riksintressena, som jag hade tänkt prata om. Detta visar också hur Alliansen är enig och samlad och har en offensiv agenda för att få fart på bostadsbyggandet i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Inför den här debatten tog jag med mig tre axplock ur verkligheten. Det ena är: Regeringen har dödat marknaden för bostadsrätter. Det säger Hans Wallenstam till Dagens Industri. Ett annat är: Bostadsbristen tvingar företag att flytta från Stockholm. Det säger en företagare till Svenskt Näringsliv. Det tredje är att 600 000 personer står i bostadskö i Stockholm, och det är en rekordlång kö. Det kan ta upp till tio år att få en hyresrätt, rapporterade Sveriges Television nyligen.

Hur långt har vi alltså kommit sedan Tage Erlanders klassiska citat i tv när han i slutet på 60-talet i en valdebatt fick frågan om vad ett ungt par skulle göra för att få en bostad i Stockholm? Alla vet vad han svarade: Ställ er i kö!

Så här kan det naturligtvis inte fortsätta. Det krävs mycket, mycket mer på det bostadspolitiska området. Vad som har hänt de senaste åren är naturligtvis migrationsutmaningen och storstädernas befolkningsökning. På landsbygden finns två problem. Det ena problemet är att man tappar befolkning, och ett annat problem är faktiskt att man får befolkning tack vare att väldigt många nyanlända kommer - nyanlända som har en svag betalningsförmåga. Detta ställer också krav på oss i politiken.

Enligt Boverkets prognos behöver det byggas 600 000 nya bostäder till 2025, och för att kunna nå det målet kan vi alltså inte fortsätta som förut. Det krävs en reformagenda, en lust och en handlingskraft från politiken för att se till att vi får fart på bostadsbyggandet. Det är väldigt långa planeringstider, och det bostadsbyggande vi har sett de senaste åren är ju en effekt av Alliansens tidigare politik.

I morse satt jag på tågstationen och pratade med en ledande företrädare för ett stort byggföretag. Jag berättade om den här bostadspolitiska debatten, och då sa han: Jag måste få ge ett exempel. En kommun i Mellansverige kontaktade oss på vårt företag och bad att vi skulle bygga på en byggfärdig tomt. Från det att kommunen tog kontakt och man började planera till att den första hyresgästen kunde flytta in tog det åtta år.

Åtta år, fru talman! Och det finns ju bara en enda person som betalar för detta, och det är den hyresgäst som ska flytta in. Bortsett från att det tar lång tid är det väldigt stora kostnader under de här åtta åren, och så kan vi inte fortsätta. Det krävs förändring i plan- och bygglagen, och det krävs en stor reform på detta område.

En annan sak som bekymrar mig är att unga inte har möjlighet att äga sin bostad. Jag tycker att man både ska ha möjlighet att få en hyresrätt och att äga sin bostad. När hela civilutskottet reste till Wien i Österrike kunde vi se den hyrköpsmodell man talade om där. Det är någonting som jag tycker att vi ska titta på väldigt noga. Jag tycker att vi ska titta på hur man skulle kunna flytta in i en bostad och börja med att hyra. Efter 15 år får man så göra ett val: Vill jag köpa loss min lägenhet, eller ska jag fortsätta hyra? Detta tycker jag vore rimligt att titta på tillsammans.

Strandskyddet är någonting man har pratat om väldigt mycket i min valkrets i Gävleborg och även i övriga Sverige. Det finns inlandskommuner som säger ungefär så här: Vi har hur mycket fina, sjönära lägen som helst. Varför ska riksdag och regering bestämma att vi inte får bygga där folk vill bo?

Jag tror alltså att vi ska fundera på hur vi kan reformera strandskyddet.

Bullerregler hade vi en diskussion om, och det visar väl bara hur svårt det är att göra förändringar. Vi har fått tydliga signaler under många år om att bullerregler är ett problem, men det tog ändå lång tid för regeringen och denna lagstiftande församling att få fram en förändring av bullerreglerna. Det är också någonting vi måste titta på och se om vi behöver reformera ännu mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Det vi vet, och det är i alla fall 100 procent klarlagt, är att bostadssubventioner hittills inte har fungerat. Att hälla pengar över byggbolag är tyvärr en av de få saker regeringen har ägnat sig åt, och det är en politik som inte fungerar. Det är väl dokumenterat, och det är något som den nya alliansregeringen kommer att få titta på.

En annan sak som är väl dokumenterad är att feministisk snöröjning, som finns i Stockholm, inte fungerar. Jag såg någon miljöpartist som talade som att jo, det fungerar väl - under sommaren. Men det är ju inte så mycket snöröjning då.

Därför blir man kanske inte förvånad över att förklaringen till regeringens passivitet är att bostadsministern har ägnat sig åt feministisk stadsplanering. Det kan man läsa om i betänkandet som finns på riksdagens hemsida: "Enligt Näringsdepartementet inrättade bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson hösten 2017 ett återkommande rundabordssamtal för feministisk stadsplanering. Deltagarna i samtalen består av ca 15 personer, både praktiker och forskare, som enligt Näringsdepartementet har spetskompetens inom området. Rundabordssamtalen om feministisk stadsplanering syftar till att ta ett brett grepp kring ojämlik maktfördelning med ett intersektionellt perspektiv."

Jag har rest runt i Sverige väldigt mycket och träffat många entreprenörer, kommunpolitiker och andra, men jag har hittills inte träffat någon som har sagt att det är ett samhällsproblem att man inte har en feministisk stadsplanering. Det kan naturligtvis förklara varför det går som det går med Miljöpartiets och Socialdemokraternas bostadspolitik. Det har SVT rapporterat om nyligen: rekordlånga bostadsköer runt om i Sverige.

Fru talman! För tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 1. Självklart står vi bakom alla våra övriga reservationer.

Anf. 3 Roger Hedlund (SD)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 10 från Sverigedemokraterna om medborgarinflytande i stadsplaneringen, något som jag kommer att tala om här.

Estetik och kvalitet är tolkningsbara och diffusa begrepp inom byggandet. Hur ska vi bygga vackert? Det är en fråga som ofta diskuteras, och det är en viktig fråga i det här sammanhanget eftersom vår omgivning med bostadsområden och fastigheter har en stor påverkan på oss människor och vårt mående.

Utformning av fastigheter framför allt i stadskärnorna är en viktig fråga, eftersom det samtidigt är någonting som symboliserar hela kommunen och den vidare omgivningen där många människor rör sig. Det är också någonting som lite grann visar stadens karaktär.

Jag menar därför att stadskärnorna är en viktig del att beakta när vi pratar om bostadspolitik och utformning, någonting som också har bidragande effekter för turistnäringen och andra viktiga områden i samhället.

När det gäller byggandet av bostäder är det viktigt att planera långsiktigt, och det finns också anledningar till att det tar så pass lång tid att bygga bostäder som det gör i dag. Visst är det viktigt att saker och ting går snabbt, men ibland är det också viktigt att det får ta tid. Därför behövs det en långsiktig planering i ett tidigt skede för att man i framtiden ska kunna få en snabbare process när byggandet väl ska komma till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Det är också viktigt att beakta den familjära delen i bostadsbyggandet, att se till att värna mötesplatser för familjer och andra att träffas för att också kunna skapa en gemenskap i samhället. Även trygghetsaspekten måste vägas in i bostadsbyggandet så att vi motverkar miljonprogramsområdenas problem. I dag ser vi många utsatta områden i förorterna där blåljuspersonal har svårt att verka när det uppstår problem. Detta är alltså viktiga områden att se över så att vi kan skapa bra förutsättningar för ett framtida bostadsbyggande där vi också skapar en harmoni i samhället i stort.

Hur kommer vi då fram till detta? Hur kan vi skapa en överenskommelse om hur det framtida byggandet ska se ut? Sverigedemokraterna tror att medborgarinflytande i stadsplaneringen är en viktig fråga för att skapa samsyn, och det finns en rad olika vägar dit. Sverigedemokraterna har bland annat föreslagit kommunala arkitekturprogram och skönhetsråd innan översiktsplan. Även obligatoriska samrådsförfaranden med länsarkitekt, kommunarkitekt, civilsamhället och medborgarna ska ingå. Exakt hur detta ska utformas anser vi att regeringen ska utvärdera och därefter återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.

När det gäller den kommunala kulturkompetensen föreslår vi en rad olika stimulanser för att kunna beakta dessa områden vid bostadsbyggande. Det handlar om att skapa en helhet men också om att beakta de historiska värden som många kommuner innehar så att man får en möjlighet att använda dessa på ett bättre sätt.

Vi sverigedemokrater har därför i vår motion föreslagit att regeringen ska utvärdera och framföra nya kreativa lösningar för att skapa ett ökat medborgarinflytande.

Anf. 4 Ola Johansson (C)

Fru talman! Stanna kvar, åhörare, för det här är viktigt!

Förnekelse och faktaresistens är ord på modet i dag. Och något annat kan det väl inte röra sig om när vi ska lyssna till regeringsföreträdarna lite senare här i dag, bland andra vår bostadsminister Peter Eriksson, när de påstår att det byggs bostäder som aldrig förr. Det kanske är bättre att säga "byggdes", eftersom de siffror som lyfts fram är för 2017, förra året, då det enligt Sveriges Byggindustrier byggdes 15 000 bostäder färre än vad myndigheten Boverket bedömde skulle behövas för att komma i kapp och förbi behovet, som då skulle vara 80 000 bostäder.

Vid det här laget vet vi att det rör sig om 600 000 bostäder som måste stå klara till 2025 med en byggtakt om 80 000 per år - förra året, i år och kommande år. Regeringen når alltså inte upp till sin egen myndighets mål, inte ens när det byggs och har byggts som mest.

Prognoserna från Sveriges Byggindustrier talar ett annat språk. Enligt dem kommer det under 2018 bara att ha påbörjats 42 000 lägenheter och under 2019 ännu färre - bara 34 000. Detta ska jämföras med 51 000 lägenheter - inte att förväxla med bostäder som alltså är 65 000 till antalet - som påbörjades under 2017. Ändå försöker bostadsministern likt Bagdad Bob att låta som om det byggs som aldrig förr. Minskningen sker dessutom i tider av en starkare ekonomisk tillväxt än på mycket länge, med stigande reallöner och med en historiskt låg ränta. Det, fru talman, är svårt att förklara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Nu är inte Peter Eriksson här och kan försvara sig, men jag vill påstå att det bostadsbyggande vi hittills har sett helt och hållet är ett resultat av vad Centerpartiet och alliansregeringen har åstadkommit med sitt konsekventa regelförenklingsarbete. Det har syftat till att ge byggföretag och kommuner gynnsammare förutsättningar att få fram byggbar mark. Den uppgång som påbörjades under Alliansens tid vid regeringsmakten har stannat av, och bostadsbyggandet nu sker trots, och inte tack vare, rödgrön politik.

Fru talman! Alliansen har två reservationer. Riksintressesystemet är föråldrat och behöver ses över. Caroline Szyber har redan talat om detta. En utredning tillsattes av alliansregeringen, och den har presenterat förslag.

Fru talman! Jag är inte säker på att det förslag som presenterades av Riksintresseutredningen skulle innebära någon avsevärd förbättring jämfört med hur det är i dag, men utredningen lyfte åtminstone fram behovet av bostäder som ett intresse att beakta. Den delen bortser regeringspartierna helt ifrån, eftersom de inte vidtar någon åtgärd vare sig med anledning av utredningen eller med anledning av den omfattande kritiken från kommuner och landsting och byggföretag mot systemet. Kritikerna menar att systemet utgör ett hinder såväl kring våra storstäder som i andra delar av landet.

Enligt Centerpartiets mening är det en ny utredning som skulle behövas, och den ska avse att minska den yta av landet där riksintressen av olika slag hindrar bostadsbyggandet och annan verksamhet som gynnar ett lokalt näringsliv och en hållbar utveckling.

Ett annat bygghinder är strandskyddet; det kan inte upprepas tillräckligt ofta. Det blev aktuellt nu senast i det socialdemokratiskt styrda Hylte kommun i Halland, där en ny översiktsplan är under framtagande.

Till att börja med kan man konstatera att samtlig äldre bebyggelse i kommunen, i samhällen och byar, ligger i anslutning till en sjö eller något vattendrag, till exempel Nissan - en av Hallands berömda floder. 10 procent av kommunens yta består av sjöar, och till detta ska läggas de vattendrag som förbinder sjöarna med ett tillhörande generellt strandskydd på 100 meter. Runt de större sjöarna, exempelvis Bolmen, gäller ett utökat skydd om 200 meter.

Vips försvinner alltså mer än 50 procent av markområdena i kommunen som kan bebyggas! Det som återstår är otillgänglig skog och kanske i enstaka fall åkermark, som borde bevaras. Detta är en kommun med bara 11 000 invånare, som ännu så länge inte har lyckats kvalificera sig för regeringens generösa byggbonus. Hylte i Halland skulle om inte annat behöva en frihet att själv bestämma över strandskyddet.

Detta, fru talman, är representativt för alla inlandskommuner, för många kustkommuner med ett vidsträckt inland men också för storstäder som Stockholm. Stockholms handelskammare bedömer att ytterligare 95 000 bostäder skulle bli möjliga om strandskyddet halverades och förändrades till 50 meter. Tänk vad det skulle betyda för de kommuner vars största problem är att bankerna inte lånar ut pengar därför att fastighetsvärdena är för låga! Man behöver alltså öka attraktiviteten, och strandnära byggande är ett sätt att göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Fru talman! Det här är en klyvning av landet som Centerpartiet inte kan acceptera. Varken byggbonusar eller investeringsstöd kommer att lösa problemen, utan det handlar om regelförenklingar och ännu mer regelförenklingar. Inom plan- och bygglagens område, som vi diskuterar här i dag, finns mer att göra än de reformer som utreddes och bereddes av den dåvarande alliansregeringen. Några av dem har regeringen tvingats att lägga fram eftersom det finns tillkännagivanden från riksdagen om detta. Annat låg färdigt på ett dukat bord för de rödgröna att förverkliga. Som har sagts tidigare är det detta som har gett det resultat, om än otillräckligt, som vi ser i dag.

Mycket återstår. Det handlar om att tillåta privata planinitiativ och att inte alltid kräva en ny detaljplan vid samlad bebyggelse utanför tätorter. Framför allt gäller det att komma åt alla okynnesöverklaganden som bara syftar till att fördröja, trötta ut och skapa osäkerhet. Mycket av detta återfinns i Centerpartiets bostadspolitiska motion med 28 punkter för ett ökat byggande - detta att jämföra med regeringens 22-punktersprogram, varav bara en bråkdel har kunnat förverkligas.

Fru talman! Sluttampen av anförandet ska ägnas åt en fråga som på förekommen anledning har blivit angelägen för många. Jag talar om trygghet, eller upplevelsen av trygghet, längs gång- och cykelvägar, i trappuppgångar, i parker, kring cykelgarage och kring våra bostäder.

Det finns redan ett stöd att söka från Boverket för att förbättra utemiljöerna. Vi tycker att det är bra, men vi i Centerpartiet vill utöka det. I vårt budgetalternativ finns därför 70 miljoner mer att användas för att få bort mörka gångar och buskage nära gångbanor och för att få upp en smart och fungerande utomhusbelysning. Det här kan göra att de som inte kan låta bli att trakassera eller begå våldshandlingar mot andra avstår från detta. Inte minst är det viktigt för alla dem som bor i dessa områden att vi inte sparar någon kraft när det gäller att öka upplevelsen av trygghet på kvällar och helger och i vardagen.

Det har också blivit så att blåljuspersonal, räddningstjänst, ambulans, polis och även andra personer som jobbar med att stödja människor och att upprätthålla ordningen i områdena attackeras. Det kan aldrig accepteras. Det är varje människas rättighet att känna att man får samhällets skydd och hjälp när någonting händer.

Fru talman! Det är för deras skull som vi i Centerpartiet vill använda oss av plan- och bygglagen för att skapa riktlinjer för hur kommunerna ska ta hänsyn till trygghetsfrågorna i sitt planarbete.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 1, alliansreservationen, om en översyn av riksintressena. Utöver detta yrkar jag bifall till reservation 12 från Centerpartiet om riktlinjer i planarbetet för ökad trygghet i bostadsområdena.

Det behövs ett nytt ledarskap och en långsiktig lösning på bostadspolitiken om vi på allvar ska kunna möta behovet om 600 000 nya bostäder fram till 2025.

Anf. 5 Hamza Demir (V)

Fru talman! Ledamöter och åhörare! Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiets bostadspolitiska talesperson, är inte här nu utan kommer senare, och därför ska jag läsa hennes text. Kollegor som har frågor till henne kan diskutera dem med henne sedan. Jag hoppas att hon kommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Vi pratar i dag om planering och byggande. Jag börjar med att för tids vinnande yrka bifall till reservation 14. Vi står naturligtvis bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer.

Sverige har en stor bostadsbrist. Sedan några år tillbaka har bostadspolitiken privatiserats ut till företag som verkar i bygg- och fastighetsbranschen. Den politiska styrningen av bostadsmarknaden har försvagats. Det byggs därför alldeles för lite, till en liten välbärgad grupp, trots att många efterfrågar hyresrätter till billigare hyror.

När det gäller nyproduktion är det viktigt att det som byggs i dag är hållbart över tid och erbjuder en god standard för den som flyttar in. Men mer och mer av kontrollen av byggandet har överförts till den som själv bygger. Det kallas egenkontroll. Det är byggherren själv som ska se till att det finns kontrollansvariga. Det är ett system som har fått hård kritik.

Exempelvis har Erik Stenberg, forskare vid KTH, Kungliga Tekniska högskolan, sagt följande angående hållbarheten hos det som byggs i dag: Miljonprogrammet har hållit i 40-50 år innan det behöver renoveras. Bostäder av i dag håller i bästa fall 15-20 år innan det är renoveringsdags.

Det han syftar på gällande dagens sätt att bygga är bland annat ingjutna stammar och rör och avancerade ventilationslösningar som gör det svårt att underhålla bostaden, fuktskador i hus som byggs för snabbt, enstegstätade fasader, hälsoeffekter av för täta och mörka hus, planlösningar som inte är funktionella eller flexibla, skador, sprickor och glipor som uppstår redan vid bygget och så vidare.

Det han efterlyser är ett samlat regelverk och att Boverket tar på sig en större roll för att reglera minimikrav för byggkvalitet, med tanke på den mängd bostäder som byggs i dag. En stor andel av bostadsrätterna byggs i dag i jävsliknande situationer där projektutvecklare själva både beställer, bygger och kvalitetskontrollerar bostäderna. De som sedan flyttar in är lekmän som i princip aldrig kommer åt att driva en process mot ansvarig aktör.

En annan forskare vid KTH, Jonas Anund Vogel, varnar i dag för bostäder som läcker värme och byggs med för billigt material.

Det är inte många som i dag tror att nuvarande byggkontroller egentligen fungerar så som det är tänkt. Lagkravet innebär i praktiken endast att byggherren eller projektutvecklaren ger kommunen besked om vem som anlitas som kontrollansvarig. Men kontrollerna kan sedan vara av mycket olika kvalitet. Och det finns egentligen inga incitament i nuvarande lagstiftning att göra ytterligare kontroller eller leta efter brister. Det finns också en besiktningsman, men vilket ansvar denne har beror på hur avtalet ser ut mellan de olika aktörerna. I lagstiftningen finns inte ens krav på att besiktningsmannen ska vara ojävig.

Dessa byggfusk kan bli en svettig affär, såväl för den villaägare som redan är fullbelånad som för den bostadsrättsförening som plötsligt behöver lägga ut tiotals miljoner på ett fasadbyte, till exempel. Hälften av svenskarna är i dag rädda för byggfusk, och med tanke på dagens kontrollapparat är det befogat.

Många byggbolag pressar upp sina vinstkrav och försöker nu skära guld med täljkniv i bostadsbristens spår. Priserna trycks hela tiden upp, och vinstmarginalerna blir bredare. Det är en miljö som präglas av kortsiktighet. Det är ingenting som gynnar kvaliteten eller hållbarheten i nyproduktionen när det gäller till exempel materialval och konstruktioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Det är bra att regeringen har börjat titta på det här, men det behövs också en verklig ambition att förändra nuvarande ordning. I dag skuldsätter sig familjer och betalar ett högt pris för att få ett boende, och samhället måste kunna garantera att bostäderna är goda och välplanerade. Det behöver finnas oberoende besiktningar som det ansvaras för offentligt och ett större kvalitetsmässigt ansvarstagande på antingen kommunal nivå eller myndighetsnivå.

Detta går hand i hand med att hela samhällbyggnadskedjan behöver omfattas av och följa svenska kollektivavtal. De bostäder som familjer bor i behöver byggas av trygga, säkra anställda som har makt och inflytande också över hur byggprocesserna ska gå till, eftersom de har störst kunskap i frågan. Långa, oklara entreprenörskedjor gynnar inte kvaliteten i byggandet.

Fru talman! Jämställdheten i stadsplaneringen behöver öka. Trygghet, samhörighet och utjämning av makt i det offentliga rummet kräver att också tjejerna får vara med och delta i stadsplaneringen. Det är vanligt att den fysiska planeringen och markanvändningen i högre utsträckning svarar mot mäns behov än mot kvinnors. Stadsplaneringen bör styras av tydliga jämställdhetsmål.

Kan man öppna upp platser som i dag är bebyggda med höga buskar och gångtunnlar? Kan ljussättningen utomhus förbättras? Kan vi få slippa se kommersiella budskap som marknadsförs med trådsmala kvinnokroppar? Kan idrottsplatserna och idrottstiderna bli mer jämställda? Bygger vi in samlingslokaler för föreningar och de boendes mötesplatser i vardagen? Får barnen tillräckligt stora lekytor? Hur kan innergårdar, insyn och boendemiljöer förändras för att öka jämställdheten?

Vidare vill jag att regeringen ska göra en översyn av lämpliga styrmedel för att stimulera en stadsplanering som är resurssnål. Vi vill öka tillgängligheten för kollektivtrafik, gång och cykel. Parkeringsnormen, alltså de stora ytor som i dag tillförs nybyggen för bilarna, är inte hållbar. Den fördyrar byggprojekten och bidrar inte till omställning av transportsektorn. Bilpooler, utbyggnad av kollektivtrafik och en delvis tätare stad där skola, hemtjänstkontor och arbetsplatser ligger inom gångavstånd och kollektivtrafikavstånd är framtiden.

Vi vill därför ha ett ytterligare etappmål inom miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö med en målsättning om minskad biltrafik och ökad tillgänglighet för kollektivtrafik, cykel och gång.

För att skapa en god och sammanhållen stadsplanering behöver det finnas mark för detta. Kommunerna behöver få hjälp med att köpa in och att lättare kunna förhandla med privata markägare om stadens utveckling. Äger kommuner mycket exploaterbar mark finns det större möjligheter att bygga en god miljö med skolor och vårdcentraler i nya bostadsområden.

Trots att vi i Sverige tycker att bostadspolitiken och rätten till ett hem är en del av välfärden är bostadspolitiken ovanligt kommersialiserad och i dag bitvis spekulationsdriven. De byggbolag som finns i dag är vinstdrivande bolag som i allt väsentligt bara har aktieägarintressen. Det är en konstighet i svensk politik. Vi behöver ett betydligt större politiskt ansvarstagande för att alla ska kunna ha bra bostäder till rimliga kostnader. Med priserna som gäller i dag är det jättesvårt för en 25-åring att kunna flytta hemifrån. På många orter är du i princip en skilsmässa ifrån att hamna på gatan. Vi menar att det är en allvarlig otrygghet som behöver åtgärdas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Därför har vi föreslagit att man bör bygga upp ett statligt gemensamt byggbolag som ska ha ett allmännyttigt intresse för att bygga bostäder som folk faktiskt har råd med. Ett statligt bolag kan bygga och sätta press på den privatiserade marknaden att bygga bättre och till lägre hyror och priser. Det vore ett kraftfullt verktyg för att faktiskt få fram det antal bostäder som vi är i behov av.

Vi vet ju sedan innan att privata fastighets- och byggbolag inte vill bygga bort bostadsbristen eftersom de då riskerar att sänka bostadspriserna och sina egna vinstmarginaler. Därför vill vi se högre politiska ambitioner än de nuvarande. Ett statligt byggbolag skulle ge större möjlighet till politisk styrning och säkra långsiktigheten i samhällsbygget i hela landet, och utöver att bygga bort bostadsbristen kan vi gemensamt bryta bostadssegregationen och minska bostadssektorns klimatpåverkan.

Du ska kunna känna dig trygg med att det finns hyresrätter till rimliga hyror på din nuvarande ort eller den ort som du vill flytta till. Allt behöver göras för att bostadsbristen faktiskt ska byggas bort.

Anf. 6 Lars Beckman (M)

Fru talman! Jag ska inte ställa några detaljfrågor om Vänsterpartiets politik, Hamza Demir. Jag noterade att du gjorde en stor insats eftersom er bostadspolitiska talesperson inte kunde vara här i dag. Det var också därför som jag ersatte Mats Green. De är på samma debatt.

Det som är relevant och intressant är en ideologisk fråga om detta med statliga byggföretag. Jag råkar ha rätt många vänner som driver elfirmor, som är rörmokare och jag känner också någon som äger ett byggbolag. Dessa småföretagare jobbar som bara den. Min kompis Åke, som driver en vvs-firma, jobbar måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Lördagar, när jag är på politiskt möte, då sitter han med bokföringen. Det är ju svårt att bokföra och fakturera kunder samtidigt som man står och jobbar. Han jobbar alltså många timmar och gör ett fantastiskt arbete, liksom många andra småföretagare i Sverige.

Då skulle jag gärna vilja fråga Vänsterpartiet: Varför skulle det bli bättre och billigare om man förstatligade byggverksamhet och byggföretag i Sverige? Det vore intressant att få höra det från Vänsterpartiet.

Anf. 7 Hamza Demir (V)

Fru talman! Du, Lars Beckman, nämnde också att Vänsterpartiets bostadspolitiska talesman är Nooshi Dadgostar, men jag vet att Vänsterpartiets förslag om ett statligt byggbolag inte riktar sig mot små byggföretag, tvärtom. Detta riktar sig mot de stora jättarna, stora byggherrarna som har makt över hela bostadsmarknaden och gör som de vill. Just därför kämpar och kämpar de små företagen för att kunna överleva. Ett statligt bostadsbolag skulle underlätta deras arbete, inte tvärtom.

Men givetvis skulle det minska möjligheten för jättarna att själva bestämma utifrån sina vinstintressen.

Anf. 8 Lars Beckman (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Fru talman! Det var ett bra klarläggande, att mina småföretagarvänner som driver sina byggföretag inte ska bli förstatligade av Vänsterpartiet. Men frågan kvarstår: På vilket sätt skulle det bli bättre, billigare och effektivare med statliga byggföretag? Vilka föregångsländer ser vi med stor statlig verksamhet där man har en effektivare marknadsekonomi? Det är ju det som Vänsterpartiet säger.

Jag har sett på några länder i världen som har tillämpat kommunism eller varit vänsterpartistiskt. Det kan vara Kuba eller Nordkorea. Det senaste experimentet där man körde en marknadsekonomi i botten var Venezuela. På relativt kort tid kraschade man det landets ekonomi.

Då måste man ställa sig frågan: På vilket sätt skulle ett statligt byggföretag effektivisera byggbranschen i Sverige? På vilket sätt skulle staten vara en bättre ägare än vad de privata företagen är? Det är den ideologiska diskussionen, och jag kan vara ärlig och säga att jag är djupt skeptisk till detta. Det finns en konkurrens, och jag tycker att marknaden fungerar i stort, men sedan krävs det - precis som jag sa i mitt anförande - många förändringar för att man ska få en effektivare byggbransch. Men att förstatliga privata företag tror jag inte alls på.

Det vore intressant att få veta från Vänsterpartiet: Med vem ska ni förverkliga er politik? Vilka andra partier här i riksdagen ser du framför dig att ni ska kunna förstatliga privata företag tillsammans med, Hamza Demir? Vilka andra partier här i riksdagen tycker att det är en god idé?

Anf. 9 Hamza Demir (V)

Fru talman! Vänsterpartiet utgår ifrån de grundläggande mänskliga rättigheterna. När vi föreslår ett statligt ägande utgår vi från grundläggande mänskliga rättigheter. Vi vill inte gynna de stora företagens vinstintressen när det gäller vården, skolor och bostadsbyggande. Bostad är en mänsklig rättighet.

Under de senaste åren har vi sett hur det blev på grund av att marknaden tog makten och byggföretagen drev verksamheten utifrån deras egna intressen. Det finns en verklighet nu som inte fungerar. Alla partier pratar om att det finns ett stort problem som inte beror på att statliga företag inte bedriver verksamhet, utan det handlar om marknaden. Med marknaden menar jag stora kapitalister och stora byggherrar som har hela makten. De små företagen kämpar för att kunna överleva samtidigt som hundratusentals människor är hemlösa eller har mycket stora problem.

Vi i Vänsterpartiet har ett alternativ. Alla byggföretag behöver inte vara statliga, utan vi säger att ett statligt företag skulle tvinga de stora byggherrarna att dämpa deras vinstintresse.

Anf. 10 Robert Hannah (L)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1. För tids vinnande yrkar jag inte bifall till Liberalernas övriga yrkanden men står självklart helhjärtat bakom även dem.

Fru talman! Den svenska bostadsmarknaden befinner sig i kris. Krisen på den svenska bostadsmarknaden handlar om att det byggs för lite och att rörligheten är för låg. Det finns också en väldigt stor insider-outsider-problematik. De som är inne i den svenska bostadsmarknaden har det "gött", och de som i dag står utanför får betala priset för den icke-fungerade marknaden. De har inte tillräckligt lång kötid för att få en bostad och får heller inte bolån på grund av de amorteringskrav som vi i Sverige fastställt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Regeringens bostadspolitik hindrar många klassresor och stänger helt enkelt ute många förvärvsarbetare. Hyresköerna är för långa, och bostadsrätterna för dyra. Det är inget som regeringens missriktade byggsubventioner till rika byggföretagare kommer att lösa. Man kan därför fråga sig varför Hamza Demir nu talar illa om stora byggföretag. Det är ju den regering och dess politik som han stöder som göder deras fickor mer än något annat. 6 miljarder kronor går rakt ned i byggföretagens fickor. Jag förstår inte det här. Det finns ingen logik i att först tala illa om dem och sedan vilja ge dem en massa pengar.

De växande utanförskapsområdena, som vi har problem med i Sverige, beror till stor del på hyressättningssystemet. Det är i dag knappast någon skillnad i pris att bo i de centrala delarna av våra städer jämfört med de utsatta områdena. Låt mig vara tydlig här: Socialdemokraternas politik gör att medborgarna i förorterna får betala för de billiga hyrorna i de centrala delarna i Sveriges storstäder.

Fru talman! Bostadskrisen styrs dock inte av någon naturlag. Vi kan minska utanförskapet och ge fler friheten att vara herre över sitt eget hem. Liberalerna vill göra en rad regelförenklingar för att underlätta bostadsbyggandet. Det handlar till exempel om att förenkla reglerna för planarbete, korta överklagandeprocessen, göra det möjligt för så kallade mikrobostäder och mjuka upp strandskyddet där exploateringstrycket inte är särskilt stort.

En välmående bostadsmarknad kräver en blandning av hyresrätter, bostadsrätter, ägarlägenheter och villor i olika lägen och prisklasser. Det ökar valfriheten i boendet och kan bidra till att göra ett område mer attraktivt. Detta är särskilt viktigt i utsatta förorter där utbudet av boendeformer i dag är väldigt ensidigt. Med "ensidigt" menar jag 100 procent hyresrätter och inget annat. Den som vill äga sin bostad tvingas flytta därifrån, vilket inte är rimligt.

Liberalerna vill se ett skattegynnat bosparande för den som vill spara ihop till sitt första bostadsköp. Detta gäller såväl ungdomar som nyanlända och de som senare i livet vill göra sitt första bostadsköp. Det kan till exempel handla om den ensamstående mamman som vill få möjlighet att äga sin första bostad.

Fru talman! Jag vill lyfta upp två områden som vi liberaler kommer att satsa på när Alliansen tar makten i höst.

Först och främst gäller det ett riksintressesystem som ser till behovet av bostäder. Ett riksintresse är ett geografiskt område som har utpekats som särskilt skyddsvärt för att det innehåller nationellt viktiga värden och kvaliteter. Systemet med skyddsintressen är dock otympligt och föråldrat. Vi står bakom att Sverige ska ha ett riksintressesystem, men det måste vara rimligt.

Det har dessutom gått inflation i antalet riksintresseområden och omfattningen av dem. I dag täcks hela 55 procent av Sveriges yta av riksintressen. Vi anser att det utgör en orimligt stor del. Jag älskar Sverige, men 55 procent av landets yta är inte av riksintresse. Många kommuner anser att riksintressen hindrar nya bostäder. Riksrevisionen menar att statens hantering av riksintressen försvårar för kommunerna att planera nya bostäder. Bland annat anger 60 procent av kommunerna med bostadsbrist att statens hantering av riksintressen har hindrat byggandet av nya bostäder minst en gång de senaste åren. Detta måste vi politiker här i riksdagen ta på allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Om ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål ska företräde ges åt det eller de ändamål som lämpligast främjar en långsiktig hushållning i Sverige. Därför vill vi i Liberalerna att behovet av byggbar mark vid bostadsbrist bör klassas som ett eget riksintresse. Då kan man väga de olika intressena mot varandra.

Liberalerna anser att systemet med riksintressen ska reformeras. Bedömningen av vad som utgör riksintresse bör ske i en samlad process, och beslut om riksintresseklassning ska regelbundet kunna omprövas, till exempel när man tar fram nya fördjupade översiktsplaner.

Den andra frågan som jag vill ta upp i dag handlar om BID-samverkan. Vi i Liberalerna ser positivt på olika former av mer eller mindre reglerad samverkan mellan privata och offentliga aktörer som syftar till att förbättra villkoren för såväl de boende som näringslivet i vissa avgränsade områden. Sådana projekt har funnits i olika delar av Sverige, till exempel på Järvafältet, i Gamlestaden i Göteborg och i Sofielund i Malmö. Resultaten har varit ganska lyckade.

Vi anser att Sverige behöver lagstifta om BID-samverkan på något sätt. För att vända utvecklingen i områden som särskilt präglas av otrygghet, som har bristfällig yttre miljö och som är allmänt nedgångna bör olika lösningar med BID-samverkan prövas. En av dessa är BID:s, business improvement districs.

BID har utvecklats i Kanada och USA och bygger på samarbete mellan berörda fastighetsägare, bostadsföreningar, kommunala bolag och företagarföreningar i ett visst avskilt område. Det handlar helt enkelt om en lokal partnerskapslösning som ger den service som kommuner inte alltid klarar av att leverera. Det öppnar upp för möjligheten för privata aktörer att tillsammans med det offentliga ta initiativ till social hållbarhet och kommersiellt lönsam tillväxt.

Med BID-samverkan skulle vi kunna lyfta många av de svenska utsatta områdena och ge mer frihet och skapa en större känsla av trygghet där.

Fru talman! Bostadsbristen styrs inte av någon naturlag utan är resultatet av bristfällig politik. Sverige behöver en liberal bostadsmarknad med fler bostäder och mer marknad.

Liberalernas reformer kommer att bidra till en mer dynamisk bostadsmarknad där färre fastnar i utanförskap och fler får uppleva känslan av frihet och stolthet i att få stiga in i den första bostaden.

Anf. 11 Leif Nysmed (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i civilutskottets betänkande CU16.

Vi ska i dag debattera motioner som finns i betänkandet Planering och byggande m.m. Det handlar om motionsförslag som rör miljöbalkens hushållningsbestämmelser och behovet av bostäder, planering och byggande i vid bemärkelse och bostadspolitiken. Jag tänker inte diskutera samtliga motioner i mitt anförande utan kommer att kommentera Riksintresseutredningen, översynen av plan- och bygglagen samt nämna några av de reformer som regeringen genomfört på området planering och byggande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

För det första: Vad gäller riksintressesystemet finns det ett antal motioner om hur riksintressena motverkar byggnation av bostäder. Som exempel lyfts upp att 55 procent av Sveriges yta täcks av riksintressen. Jag vill i sammanhanget poängtera att det inte per automatik är byggförbud inom ett riksintresse men att andra alternativ ska prövas först.

Jag hade förra veckan ett samtal med Göran Cars, professor i samhällsplanering vid Kungliga Tekniska högskolan. Han är med och planerar den stora flytten av Kiruna, och där finns det en hel del riksintressen att förhålla sig till. Det viktigaste för att klara av planeringen var att ha ett tidigt och nära samarbete med länsstyrelsen för att se vilka vägar som är framkomliga. Man ska inte lägga tid och kraft på omöjliga projekt.

Cars lyfter upp länsstyrelsen som en bra samarbetspartner men poängterar att en del andra statliga myndigheter inte har varit lika samarbetsvilliga. Här måste statens roll förtydligas. Regeringen har bland annat infört att kommuner ska få besked tidigt i planeringsskedet från länsstyrelsen vad gäller statens intressen.

Regeringen bereder det betänkande som Riksintresseutredningen har lämnat och bereder även den rapport i ämnet som Boverket har gjort. Dessa är inte helt överensstämmande och kommer inte riktigt till samma slutsatser, vilket kanske gör saker och ting lite knepigare.

Alliansens företrädare vill i sin reservation att regeringen tillsätter en ny utredning angående riksintressena där behovet av bostäder ska ges högre prioritet. Jag vill verkligen inte vara raljant när jag ifrågasätter en ny utredning. Den utredning som regeringen nu bereder är ju tillsatt av den tidigare alliansregeringen, och då kan man undra varför det förslag som Alliansen nu har inte fick större genomslag i den egna utredningen.

Det är dessutom inte första gången de begär nya utredningar efter att deras egna utredningar inte gett önskat resultat. Senast för två år sedan stod jag i den här talarstolen och debatterade PBL-överklagandeutredningen. Den tillsattes också av den tidigare alliansregeringen, och slutsatserna behagade inte heller då helt Alliansens företrädare.

Låt oss se vilka slutsatser Regeringskansliet kommer fram till nu i beredningen av Riksintresseutredningens betänkande och Boverkets rapport. Man kan tycka att det har tagit tid, men det finns en del synpunkter på den utredning som Alliansen tillsatte. Om Alliansen verkligen vill ha färre riksintressen kan man undra varför de lät representanter från samtliga riksintressen ingå i utredningen när riksintressena ändå skulle minskas.

Sedan vore det intressant att få svar på vilka riksintressen som ska minska. Det har inte framkommit någonstans.

För det andra: Vad gäller översyn av plan- och bygglagen, där oppositionen kräver både förenklingar och förbättringar för att främja bostadsbyggandet, vill jag först och främst påpeka att det som skapar efterfrågan på bostäder är att människor känner sig trygga inför framtiden, att arbetslösheten sjunker ytterligare, att man har trygga anställningar och att man har en löneutveckling som tryggt ökar. Det som kan motverka ökad efterfrågan på bostäder är att politiker lagstiftar om lägre löner och lönetak eller om försämrade anställningsvillkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Regeringen arbetar med att se över ytterligare förenklingar och förbättringar av PBL, utöver de förslag som redan är beslutade. I det 22-punktsprogram som regeringen presenterar finns flera åtgärder som underlättar processen. Även en översyn av redan befintliga bygglovsbefriade åtgärder görs.

En annan aspekt på frågan som både plan- och bygglovshandläggare och aktörer i det privata näringslivet har framhållit för mig - det är ju inte bara Lars Beckman som känner byggföretagare, utan jag kommer själv från byggbranschen och känner ett dussintal byggföretagare privat och har dessutom ett gäng som jag känner genom min tidigare yrkesroll - är att man inte ska göra större förändringar i PBL då detta kan ha en motverkande effekt eftersom man inte är säker på vilka förutsättningar man har inför framtiden.

Till sist, fru talman, vill jag ta tillfället i akt och berätta vad regeringen har gjort för att förbättra planerandet av nya bostäder och för att det ska kunna byggas nya bostäder som normalinkomsttagare har råd att efterfråga.

Det viktiga är, som vi ser det och också har fått det bekräftat av kommunala tjänstemän och privata näringsidkare, att ha långsiktiga och tydliga förutsättningar för planerandet. Det innebär att det finns en väldigt liten efterfrågan från aktörer på bostadsmarknaden när det gäller större, omfattande förändringar av plan- och bygglagen. Däremot finns det behov och önskemål om en löpande översyn av exempelvis Boverkets byggregler, något som i dag redan görs.

För att förkorta och förenkla planprocessen har länsstyrelserna, som jag tidigare nämnde, fått i uppdrag att i ett tidigt skede inkomma med statens synpunkter på kommande planprogram, för att inte kommuner ska behöva lägga onödigt mycket tid och planering på projekt som staten har invändningar mot. Vidare har länsstyrelserna tagits bort som första överklagandeinstans i planprocessen för att förkorta överklagandeperioden. Detta är ett par viktiga reformer som regeringen har gjort för att effektivisera planprocesserna.

Fortfarande är det viktigt att ha ett brett samråd då områden planeras. Då är det inte enskilda hus som byggs, utan vi bygger samhällen. I samhällen finns det många och ibland motstridiga intressen som måste få höras för att planprocessen ska bli så bra som den kan bli.

För att planer ska bli färdiga bostäder krävs också att det som planeras kan efterfrågas av normalinkomsttagare. För att underlätta framtagandet av billigare hyresrätter har regeringen infört ett investeringsstöd, som innebär att det nu byggs hyresrätter i hela landet som vanliga löntagare kan ha råd med. Förra året beviljades investeringsstöd till 10 000 nya hyresrätter som kommer att ha en rimlig hyresnivå i 15 år framöver.

Mot detta står Moderaternas marknadshyror, som enbart skulle leda till högre hyror, speciellt i tider som dessa med stor bostadsbrist. Argumentet mot stödet från bland andra Moderaterna har varit att ingen vill ha det. Då är det ju märkligt att det under 2017 startades byggen av 10 000 nya hyreslägenheter med investeringsbidrag. Det är både privata och kommunala bostadsbolag som har sökt stödet i hela landet. Exempelvis bygger moderatledda Tyresö genom sitt kommunala bostadsbolag hyreslägenheter med investeringsstöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Jag tycker att Alliansens kritik av stödet faller platt.

En annan viktig aktör för att få fram bostäder är naturligtvis kommunerna. Det är kommunerna som har bostadsförsörjningsansvaret, och för att stötta kommunerna i framtagandet av nya planer och därigenom stötta ett ökat bostadsbyggande har regeringen infört en mycket populär kommunbonus, som stöder de kommuner som tagit ett stort ansvar. Detta är ett stöd som även moderatledda kommuner gladeligen tagit emot, trots att Moderaterna här i riksdagen är mot bonusen och kommer att avskaffa den om de, Gud förbjude, skulle få möjligheten.

Regeringen har även infört stöd för upprustning av hyresbostäder och utemiljöer i socioekonomiskt svaga områden och infört stöd för äldrebostäder. Bara dessa uppräknade stöd uppgår till ca 6 miljarder per år.

Mot detta står Alliansens och Sverigedemokraternas förslag i budgeten om i stort sett noll kronor per år i satsningar inom bostadspolitiken.

Fru talman! Jag vill återigen yrka bifall till civilutskottets förslag i betänkandet CU16.

(Applåder)

Anf. 12 Caroline Szyber (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att säga till Leif Nysmed att det är bra att ni lyfter fram Alliansens politik. Det var ju vi som lade grunden till exempelvis detta med kortandet av överklagandetider. Men det är jättebra om man försöker politikutveckla lite själv också.

Jag kunde inte låta bli att reagera på det du sa, Leif Nysmed. Du frågade om vi vill minska antalet riksintressen och sa att detta bereds. Nej, vi vill inte minska antalet riksintressen. Det vi gjorde väldigt tydligt och som också framgår av våra motioner och reservationer är att vi vill ha en ny utredning där man tittar på hur också bostadsbyggandet kan bli ett riksintresse. Det betyder att man lägger till ett riksintresse.

Jag säger inte att de andra riksintressena är oviktiga. Det gör ingen annan i Alliansen heller.

Det låter på er som om ni bereder frågan. Min fråga är då: Om ni bereder detta, när remitterar ni då förslaget? Om man bereder något vill man kanske vara lite lyhörd. Även en S-regering kanske ska vara lite lyhörd.

Leif Nysmed, du säger att vi i Alliansen inte är nöjda med utredningen och vill göra om den. Det är så här: Vi lägger inte beställningsuppdrag, som ni gör. Ni har tagit en före detta politiker som Ilmar Reepalu, vars enda erfarenhet är att ha kört en kommuns ekonomi i botten och ha fått en så dålig situation i Malmö att skolor måste stängas, och låtit honom göra en utredning om vinster i välfärden.

I Alliansen lägger vi inte beställningsuppdrag. Jag sa ärligt redan från början att jag inte tycker att utredaren har följt utredningsdirektiven. Direktiven kunde ha varit ännu tydligare om Miljödepartementet inte hade varit med och lagt en våt filt över det hela från början.

Om ni nu verkligen bereder detta är min fråga till Leif Nysmed: Vad gör ni i beredningen, och när remitterar ni förslaget, om ni på allvar vill gå vidare med en förändring av riksintressena?

Anf. 13 Leif Nysmed (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Fru talman! Jag vet faktiskt inte när detta ska gå ut på remiss, Caroline. Kanske har Emma någon uppgift om det. Hon får i så fall återkomma om det.

Det har kommit en rapport från Boverket och en hel del kritik från Sveriges Kommuner och Landsting när det gäller utredningen. Jag kan väl också tycka att den inte är jättebra i alla delar. Det är klart att det är problematiskt att få fram detta. Man kan önska att den som tillsätter en utredning är tydlig i uppdraget, så att det är tydligt vad man vill få fram i utredningen.

Det framställs ibland som om det inte går att bygga på de så kallade 55 procenten av Sveriges yta som täcks av riksintressen, men det är inte sant. Kiruna är ett bevis på att det går. Jag pratade så sent som i förra veckan med Göran Cars om just den här frågan för att få fram lite mer fakta. Som han säger är det viktiga att man sätter sig ned med statens företrädare, alltså länsstyrelsen, och tidigt har ett samtal för att se vilka riksintressen som finns och vilka andra alternativ som finns innan man börjar planera i ett riksintresse. Man kan ju göra det, men man ska ha utrett det tidigt. Då är det bra om staten har varit tydlig redan i ett tidigt skede. Där finns det lite att göra.

Jag sa också kritiskt att det finns en del statliga myndigheter som går på tvärs mot länsstyrelserna ibland. Där måste vi vara tydligare. Det är väl en sådan sak som förhoppningsvis tas upp i utredningen. Att länsstyrelsen ska vara talesperson i första hand kan jag tänka är en bra lösning, utan att lova något.

Anf. 14 Caroline Szyber (KD)

Fru talman! Ja, Leif Nysmed, man kan se på Kiruna. Där går det att bygga, men alla kommuner har inte en KTH-professor som konsult, som sitter ned med länsstyrelsen och Boverket och får det att fungera. Det är inte så det ser ut. I Kiruna har man visat att det går, men de resurserna finns inte på annat håll.

Boverket och länsstyrelserna kan göra otroligt mycket mer, men då behöver också staten se till att de gör det.

Det som är fokus i detta är: Det här är ett system som inte ska tas bort, men det behöver moderniseras. Det behöver spegla både dagens situation och morgondagens situation och vilka värden vi vill ha. Vi vill bygga ett hållbart samhälle. Då behöver vi också se till att kanske uppvärdera bostadsbyggandet.

Man kan, som sagt, titta på de intressen som finns. Det finns väldigt många som kanske inte hade införts i dag, men bostadsbyggandet skulle kunna vara ett sådant. Då tycker jag att frågan kvarstår, oavsett om man tycker att man har gjort en bra utredning eller en mindre bra utredning. Jag kan säga så här: Varsågod! Gör ett eget försök! Med tanke på att man bereder görs det väldigt lite. Ni har inte remitterat detta. Ni ligger och väntar och säger: Ja, det finns kritik från Boverket. Det finns kritik från SKL.

Ja, det fanns väldigt många som var kritiska, men ni har inte heller haft något rundabordssamtal eller någon träff med parterna. Det har inte hänt någonting på området. Ja, det är en komplex fråga. Då går det inte att bara peka finger och säga: Ni gjorde en dålig utredning.

Att utredningen blev som den blev tycker jag snarare visar frågans komplexitet. Då tycker inte jag att man ska stoppa huvudet i sanden eller låta en dålig utredning bli liggande i en skrivbordslåda, utan man ska ta nästa steg. Att man bereder en fråga betyder de facto att man jobbar med den. Jag tycker att regeringen kan göra mycket mer när det gäller riksintressen.

Anf. 15 Leif Nysmed (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Fru talman! Caroline! Jag fick en liten vink från Emma i Miljöpartiet om att den faktiskt är ute på remiss. Det är inte så att den har legat i en byrålåda. Det var tur att jag fick den informationen - tack!

Men jag tycker att man måste göra saker även under behandling och beredning av ett ärende. Man kan inte bara sitta och vänta. Jag tycker faktiskt att regeringen har varit väldigt tydlig vad gäller uppdraget för länsstyrelserna att vara statens aktör i dessa frågor. Vi har tydligt gett länsstyrelserna i uppdrag att prioritera just bostadsbyggandet, vilket de också har gjort i landet.

Man satsar också på utbildningsinsatser för kommuner och länsstyrelser när det gäller att klara av detta planerande med de förutsättningar som finns i dag. Då sitter man alltså inte och väntar på ett förslag, för det tar en tid att komma fram till något, särskilt när underlaget kanske inte är riktigt bra. Det kan vi vara överens om i fråga om denna riksintresseutredning. Det kanske tar en stund innan man kommer fram till något vettigt. Då måste man jobba med saker och ting i realtid, i nutid. Och vi tycker att vi har lyckats åstadkomma något väldigt bra. Just Kiruna är ett gott exempel på det.

Anf. 16 Lars Beckman (M)

Fru talman! Jag har några frågor till Leif Nysmed.

Som jag berättade i mitt anförande flyttar företag från Stockholm på grund av bostadsbrist. Det är en rekordlång bostadskö. Det är 600 000 personer som köar till en hyresrätt. Det kan ta upp till tio år.

En av de saker vi har hört i debatten i dag är att Vänsterpartiet vill förstatliga delar av byggsektorn. Man vill starta statliga byggföretag. Det vore då intressant, inte minst mot ledamotens bakgrund, att höra om det är någonting som Socialdemokraterna tycker är en god idé. Tror även Socialdemokraterna på förstatligande av byggföretag? På vilket sätt skulle det leda till en effektivare byggprocess i Sverige?

Kan Leif Nysmed, om han inte tror på den idén, garantera att regeringen inte viker sig på det området? Vänsterpartiet är ju en viktig del av regeringsunderlaget. Det kan hända att Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt ställer det som ett ultimativt krav att man ska starta statliga byggföretag. Det vore intressant att höra Leif Nysmeds kommentar om det.

Sedan undrar jag om den feministiska stadsplaneringen. Det är alltså 600 000 personer som står i bostadskö bara i Stockholm. Vi kan se att till skillnad från hur det är när det gäller andra områden har minister Peter Eriksson haft rundabordssamtal om ojämlik maktfördelning med ett intersektionellt perspektiv. Jag måste fråga Leif Nysmed: På vilket sätt underlättar det för dem som står i en lång, lång, lång bostadskö i Stockholm och i andra städer att bostadsministern har rundabordssamtal om feministisk stadsplanering? På vilket sätt får vi fram fler bostäder på grund av det?

Anf. 17 Leif Nysmed (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Fru talman! Lars Beckman! Jag ska tilltala med efternamn också. Det glömde jag med Caroline - förlåt mig!

Statliga byggbolag har vi inte på vår agenda. Jag uppfattar det inte heller som att Vänsterpartiet skulle vilja förstatliga några bolag, som du försökte anföra. Jag förstod det som att de skulle vilja starta ett nytt bostadsbolag som skulle ta upp konkurrensen med de vinstdrivande bolagen.

Vi har inga sådana planer. Vi har inte diskuterat det heller. Vi har avslagit sådana motioner som har lagts fram på vår kongress senast. Vi tror att de bolag som finns i dag kan vara goda krafter om det är en god konkurrens på marknaden. Men det krävs naturligtvis styrning och reglering av marknaden, så att det inte är ett fritt spelutrymme. Det handlar om att se till att det finns goda förutsättningar för de seriösa aktörerna på bostadsmarknaden och byggmarknaden, så att de lyckas överleva och inte blir utkonkurrerade av den kriminalitet som finns på arbetsmarknaden i dag. Företag som kommer hit och som inte betalar skatt i Sverige och som använder sig av människor som är i landet illegalt slår undan fötterna för många seriösa företagare.

Jag träffar flera av dem just i den frågan. De är väldigt oroade. De blir mer eller mindre tvingade att börja fingra på seriositeten i sitt eget bolag för att klara konkurrensen. Det är ohållbart. Därför har vi tillsatt medel bland annat för att våra statliga myndigheter ska klara av att bevaka arbetsmarknaden, speciellt byggmarknaden.

Det var en bra artikel i DN - jag tror att det var i söndags - om de över 400 tillslag som Arbetsmiljöverket har gjort i landet tillsammans med Skatteverket och polisen. Det handlar just om att försöka komma till rätta med den arbetslivskriminalitet som finns när det gäller svensk byggmarknad. Det är oerhört viktigt för de seriösa bolagen att de kan konkurrera med bra villkor.

Anf. 18 Lars Beckman (M)

Fru talman! När det gäller att bekämpa fusk och att bekämpa kriminalitet är vi helt överens. Jag träffade Peringvar Östblom, som är anställd i ett gemensamt projekt mellan byggmästarna i Stockholm och facket, där man arbetar tillsammans för att bekämpa kriminalitet. Där finns det ingen partiskillnad över huvud taget.

Jag noterar - och det är glädjande - att Socialdemokraterna tar avstånd från Vänsterpartiets politik om förstatligande av byggsektorn. Det vi inte fick svar på var: Vad händer när Jonas Sjöstedt sätter hårt mot hårt? Vad händer när Jonas Sjöstedt kräver det här - annars faller regeringen? Vi har sett detta på andra områden. Vi har till exempel sett hur Vänsterpartiet vill ta bort valfriheten i välfärden, genom den Reepaluutredning som nämndes tidigare.

Jag noterar också tystnaden om feministisk stadsplanering. Jag noterar att vi inte fick svar på frågan. Det kan vara ett viktigt besked till alla de 600 000 personer i Stockholm som köar till en hyresrätt. På vilket sätt leder bostadsministerns rundabordssamtal om feministisk stadsplanering till att det blir mer byggande i Stockholm eller i andra delar av Sverige?

Med tanke på att Leif Nysmed har en bakgrund i byggbranschen undrar jag: När har du mött en byggare, ett fackförbund eller andra som har sagt att det är den feministiska stadsplaneringen som gör att vi kommer att kunna bygga fler hyresrätter eller bostadsrätter i Sverige? Jag har aldrig mött någon som har sagt det, och jag har rätt många vänner i byggbranschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Att bostadsministern använder sin dyrbara tid till rundabordssamtal om feministisk stadsplanering eller snöröjning i stället för att ta fram konkreta förslag på hur vi ska få fart på byggandet i Sverige kan möjligtvis vara en förklaring till att det går så trögt för regeringen på detta område. Men det vore intressant att höra Socialdemokraternas besked till de 600 000 som står i kö bara i Stockholm. Hur leder rundabordssamtal om feministisk stadsplanering till att det byggs mer?

Anf. 19 Leif Nysmed (S)

Fru talman! Lars Beckman! Jag skulle vilja nämna en av de stora orsakerna till att vi har en lång bostadskö i Stockholm, som du refererar till. Vi pratar då om Stockholms län, inte bara Stockholms stad. Alliansen har styrt väldigt länge i många av våra kommuner, speciellt i Stockholms stad. Om man under åtta år ombildar 30 000 hyreslägenheter i Stockholm till bostadsrätter blir kön inte kortare - eller hur? Däremot försvinner ett antal billiga hyreslägenheter från marknaden och blir i stället dyra bostadsrätter, för i Stockholm är bostadsrätterna dyra. Man byter ut sin befolkning lite grann. Man vill inte ha dem som har låga inkomster inne i stan. De ska ut i förorten.

Vi har här hört Robert Hannah prata om att man ska kunna sänka hyrorna i exempelvis Vårby gård, vilket jag är tveksam till med tanke på att det är ungefär 200 sökande per lägenhet i Vårby gård. Fråga Balder om de skulle sänka sina hyror om de vet att de har 200 sökande på varje ledig bostad därute. Det finns inte en chans. Det är dessutom ett brott mot aktiebolagslagen. De ska se till att få ut så mycket vinst som möjligt och inte skänka bort den. Det är inte Samhall vi pratar om därute.

Det är kanske inte så att bolagen säger att med feministisk planering får vi fram fler bostäder. Men det är en viktig fråga när vi bygger våra bostadsområden att det finns en trygghet för människor. Vi ser många områden som har byggts på 60-, 70-, 80- och 90-talen och även på 2000-talet där man har byggt in en massa otrygghet i våra områden eftersom vi inte har haft en tanke på hur människor upplever området. Det är bra att man lyfter in det perspektivet också i samhällsplaneringen.

Det ställs inte emot att bygga bort bostadskön. Är det några som har planerat för fler bostäder i Stockholms stad är det den nuvarande majoriteten där. Den har många planer framöver, och den kommer att fortsätta med det.

(Applåder)

Anf. 20 Emma Hult (MP)

Fru talman! Vi står inför en oerhört stor utmaning. Jag vet att några tycker att det börjat bli tjatigt att jag säger det i nästan alla debatter, men det är ett faktum. Klimatutmaningen är här och nu. Jag skulle vilja påstå att det är vår tids största utmaning. Klarar vi inte av den utmaningen kommer vi att stå i evig skuld till kommande generationer och deras möjligheter att få uppleva det vi fått.

Dagens debatt handlar om planering och byggande. Det är ett stort och mycket viktigt område. Det är ett område som i allra högsta grad kommer att påverka om vi klarar av den utmaning vi står inför eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Frågor om planering och byggande är mycket viktiga. De frågorna sätter ramen för hur vårt samhälle utformas. Med dess lagstiftning kan vi möjliggöra att samhället byggs för alla och för att klara de utmaningar vi står inför. Det är viktigt att vi bygger ett samhälle för alla. Det ska vara ett samhälle där alla får plats, där alla kan bo, leva och verka. Vi behöver säkerställa att den kommunala och regionala planeringen av mark- och vattenområden görs på bästa sätt för att vi ska kunna nå de mål som vi har satt upp.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i sin helhet.

Att bostadsbristen är ett nationellt utbrett problem tror jag att vi alla oavsett politisk färg är överens om. Att en del av lösningen är att vi fortsätter att bygga många bostäder verkar vi också tycka allihop, eller nästan alla i varje fall.

I går rapporterades det att Sverigedemokraterna vill avveckla och riva vissa bostadsområden. Att rivning av bostäder skulle bidra till att fler får ett hem får jag inte att gå ihop. Men det får jag inte heller med någon annan Sverigedemokratisk politik. Vi är nästan alla överens om att fler bostäder behöver byggas, inte rivas.

Vi kan konstatera att det de senaste åren har byggts väldigt mycket mer än vad det gjorts på väldigt länge. Det har skett trots den nuvarande plan- och bygglagen, de riksintressen vi har, de tillgänglighetskrav som finns för studentbostäder samt alla de andra problem som de reservationer som behandlas i detta betänkande låter antyda. Trots allt detta går det tydligen att bygga bostäder, många bostäder.

Fru talman! Jag vill stanna kvar en liten stund vid tillgänglighetsfrågorna. För mig är det en oerhört viktig fråga. För mig är det självklart att ingen ska stängas ute från en nyproducerad bostad på grund av sina fysiska förutsättningar.

Den stora delen av vårt bostadsbestånd är det befintliga, och den största delen av det beståndet är inte tillgänglighetsanpassad. Den lilla delen av beståndet som är nyproducerad bör därför vara tillgänglig för alla oavsett vilken grupp som det är tänkt ska bo där. Studenter är inte en homogen grupp. Alla studenter är inte unga eller fullt rörliga. Studenter har i dag redan en utsatt situation, och i mångt och mycket är deras hem också deras arbetsplats.

Med det är inte sagt att det inte finns hinder som vi behöver röja, lagstiftningsförändringar som behöver göras och nya utredningar som behöver tillsättas. Vi har den senaste tiden sett hur byggtakten har gått ned och på vissa håll stannat av, framför allt i Stockholm och andra storstadsregioner. Att detta beror på några av de farhågor som jag nämnde tidigare känns inte så troligt. Det har ju bevisligen gått att bygga trots nuvarande regler och omständigheter.

Däremot skulle jag tro, vilket byggsektorn själv vittnar om, att det handlar om en stor arbetskraftsbrist, de upphandlingsregler vi har och att det just nu inte går att tjäna så mycket pengar på människors boende som det gjort under en lång tid. Det är saker som kommer att spela en roll för hur mycket som byggs och hur mycket som kommer att byggas framåt.

Fru talman! Mina kollegor från de borgerliga partierna försöker ofta påvisa att den rödgröna regeringen sitter passiv och inte genomför någon bostadspolitik. Jag skulle vilja påstå att det är direkt felaktigt. Vi har åter satt bostadspolitiken på den nationella agendan och fått upp frågan i den nationella debatten. Att vi inte gör något är fel. Däremot skulle jag tro att det vi gör vi gör inte faller mina borgerliga kollegor i smaken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Det kan en tycka är märkligt när det byggs så pass mycket som det görs och mycket mer än vad som gjorts på väldigt länge. Jag tror att det under förra året påbörjades fler bostäder än vad det gjordes under Alliansens fyra första år vid makten när den hade egen majoritet. Då är det för mig märkligt att de anser att det inte händer någonting.

Hittills har den rödgröna regeringen under ledning av vår miljöpartistiske bostadsminister Peter Eriksson gjort en hel del. För att nämna några saker som har gjorts för att underlätta och driva på för ett fortsatt högt bostadsbyggande och för att lösa den bostadsbrist vi har så har vi till exempel gett Akademiska Hus i uppdrag att lösa studentbostadsbristen, och de har också visat hur de ska göra det.

Precis som Leif Nysmed tidigare nämnde har länsstyrelserna lite förändrade uppdrag och har också fått i uppgift att prioritera bostadsbyggande. En särskild utredare har tillsatts för att lösa konflikter mellan till exempel olika statliga myndigheter eller andra intressen som har förhindrat bostadsbyggande. Flytten av Bällstamasten är ett sådant exempel. Vi har också tillsatt en rad utredningar för att till exempel se över planprocessen och utveckla översiktsplanen.

Fru talman! Som jag ser det är det tre övergripande utmaningar vi har inom det bostadspolitiska området. Det handlar om klimat, kostnad och kvalitet. Som jag inledde med att säga är vår tids största utmaning klimatutmaningen. Byggsektorn står i dag för cirka en femtedel av Sveriges totala klimatpåverkan. Därför måste vi se till att byggsektorn kan ställa om och minska sitt negativa klimatavtryck.

När vi bygger så mycket som vi gör i dag blir byggsektorns klimatpåverkan såklart bara större om vi inte ser till att planera på nya sätt och bygga med andra material. Under lång tid har vi pratat mycket om hur byggnaders klimatpåverkan är under brukandefasen, alltså under den fas när vi bor i och brukar våra hus. Men klimatpåverkan från den fasen har minskat.

Det handlar om två delar. Det gäller människors sätt att leva och vara men också att vi nu bygger hus mer energieffektiva för brukandefasen. I takt med att den delen av klimatpåverkan har minskat har andelen som kommer från byggskedet ökat. Det är där vi har de stora utmaningarna framåt. Det är främst valet av material som är den största boven. Vi behöver underlätta för trä så att trä som byggmaterial är ett lika självklart alternativ som betong är i dag.

När det gäller utmaningen kostnad tänker jag på byggkostnaden men såklart också på boendekostnaden. De som i dag står utanför bostadsmarknaden måste få komma in på den. Det handlar om att bygga fler hyresrätter med rimliga hyror. Men vi behöver också stärka individens möjlighet att kunna efterfråga en bostad.

Den sista utmaningen som jag nämnde var kvalitet. Här är det ganska enkelt. Vi hörde tidigare från Vänsterpartiet att en hel del av det som byggs i dag kommer att behöva rivas eller renoveras inom så kort tid som 20 år. Det vi bygger i dag måste fungera väl också om 100 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Det är här samhällsplaneringen kommer in. Vi bygger inte bara hus. Vi bygger samhällen. För att det ska bli verklighet behövs det långsiktiga perspektiv i hela samhällsplaneringen. Det vi bygger i dag behöver hålla god kvalitet både hållbarhets- och utformningsmässigt. Därför är jag glad att regeringen har tillsatt utredningen som ska se över Boverkets byggregler. Det är de regelverk som styr hur det vi bygger faktiskt byggs.

Med en rödgrön regering byggs det bostäder, många fler bostäder än det byggts på väldigt länge. Det kommer att leda till att fler människor kommer att få ett hem, vilket är bra för hela samhällsutvecklingen och Sveriges framtid.

(Applåder)

Anf. 21 Ola Johansson (C)

Fru talman! Jag delar verkligen Emma Hults uppfattning om att det är viktigare att använda de befintliga bostäderna på ett bättre sätt än att riva dem, vilket jag också hörde henne säga att såväl Vänsterpartiet som Sverigedemokraterna var inne på att göra. Men jag hörde inte riktigt Emma Hult ta avstånd från Vänsterpartiets rivningspolitik - men det kanske kommer.

Jag delar också Emma Hults uppfattning att klimatet kanske är den allra viktigaste utmaningen framöver. Trähusbyggande kan vara en av de viktigaste lösningarna. Eftersom trä är en råvara som tar upp och lagrar koldioxid är det viktigt att se till att skogen kan planteras, växa och avverkas. Men det är en annan debatt.

Jag skulle gärna vilja höra hur Emma Hult ser på det faktum att bostadsbyggandet inte når upp till byggmålen. Inte ens regeringens myndighet Boverkets byggmål uppnås när bostadsbyggandet peakar. I stället kommer bostadsbyggandet de närmaste två åren att sjunka i omfattning med hela 30 procent. Det är ett tecken på att regeringens politik inte har fungerat. Investeringsstödet har inte gett det förväntade resultatet. Jag har inte hört någon debattör från vare sig Socialdemokraterna eller Miljöpartiet säga att de 10 000 bostäder som har tillkommit med hjälp av investeringsstöd inte skulle ha byggts i alla fall. Det är naturligtvis svårt att leda i bevis. Min uppfattning är att ett sådant stöd styr snett.

När jag nu har bostadsministerns partikollega framför mig skulle jag gärna vilja höra hennes förklaring till att bostadsbyggandet kommer att sjunka. Eftersom investeringsstödet ligger farligt nära tankarna på att bilda någon form av statligt finansierat byggbolag vill jag höra Emma Hults åsikt om det förslag vi har fått höra om ett statligt byggföretag. Skulle det göra någon nytta?

Anf. 22 Emma Hult (MP)

Fru talman! Det är tur att jag har två repliker eftersom jag inte kommer att hinna svara på alla Ola Johanssons frågor i min första replik.

Det är skönt att höra att Ola Johansson och jag är överens i många av de saker jag har tagit upp. Jag vill börja med att dementera det Ola Johansson försöker påstå: Vänsterpartiet har inte någon rivningspolitik. Det Vänsterpartiet hänvisade till var en forskare som säger att mycket av det som byggs i dag byggs med så pass dålig kvalitet att det kommer att behöva renoveras inom kort tid. Så uppfattade jag vad som sas, och det är också de signaler som jag får från en stor del av professionen. Det gör också mig orolig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Jag sa i mitt anförande att för att det som byggs i dag ska bli så bra som möjligt måste man räkna med att det ska finnas där om 100 år. Det handlar bland annat om de resurser som används i byggandet och om den ekonomiska långsiktigheten i projekten.

Ola Johansson, och även någon annan tidigare, nämnde Boverkets mål. Boverket har inga mål, utan Boverket har gjort en prognos av hur många bostäder som behöver byggas. Det är en viktig skillnad.

När regeringen tillträdde satte den upp ett mål inför mandatperioden på 250 000 bostäder. Det kommer vi med råge att uppnå, så regeringen har nått upp till målet. Sedan är också jag medveten om att det har hänt en hel del under mandatperioden som gör att det behöver byggas fler bostäder än de 250 000 som regeringen sa i början av mandatperioden. Det beror framför allt på alla de nya invånare som har kommit till Sverige.

Vi får kämpa för att nå upp till Boverkets prognos, och det behöver vi göra tillsammans. Det är, som bekant, inte regeringen som bygger bostäder utan det är byggbolagen i Sverige, och det är kommunerna som ska ha planeringsförutsättningarna.

Det påbörjades fler lägenheter under förra året än vad det gjordes under Alliansens fyra första år när de hade egen majoritet. Det visar också på att det inte bara är politiken som styr hur mycket som byggs.

Anf. 23 Ola Johansson (C)

Fru talman! Det är inte politiken som styr - det kan man villigt erkänna. Det som hände under alliansregeringens första mandatperiod var att det blev en global finanskris som stoppade alla finansieringsmöjligheter - även när det gäller bostadsbyggande. Det är viktigt att poängtera. Det är också viktigt att Emma Hult noterar detta.

Det vi ser i dag, när bostadsbyggandet börjar backa, är att det inte råder en global finanskris, att reallönerna inte sjunker och att det inte råder ett högt ränteläge. Nu är det ovanligt gynnsamma förutsättningar för bostadsbyggande. Det är mot den bakgrunden som det är så märkligt att bostadsbyggandet minskar.

Nu har vi hört Vänsterpartiets förslag, och jag är glad att Emma Hult tar avstånd från att skapa ett statligt bostadsbyggande. Det är häpnadsväckande. Med de problem vi ser på bostadsmarknaden, där många har svårt att ta sig in på marknaden, skulle ett sådant förslag, om det realiserades, med hänsyn till EU:s statsstödsregler inte fungera på något annat sätt än att det syftar till att få fram bostäder åt särskilda grupper. Det ligger nära en mycket angelägen och stundtals farlig diskussion som handlar om hur en social bostadspolitik ska utformas, och det är viktigt för framtiden att ta den typen av diskussioner på allvar. Men om det är staten som ska lösa problemen är jag oerhört tveksam till.

Jag upprepar ändå min undran. Givet den goda konjunkturen, givet det låga ränteläget och givet ökande reallöner finns ett sjunkande bostadsbyggande. Jag skulle vilja höra Emma Hults förklaring - om det inte är politikens fel.

Anf. 24 Emma Hult (MP)

Fru talman! Det råder ingen global finanskris just nu, och Sverige har ett gynnsamt ekonomiskt läge - mycket tack vare den rödgröna regering som just nu styr landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Tack vare detta läge byggs mycket. Ja, byggandet har sjunkit något de senaste åren, men det kommer fortfarande att påbörjas fler bostäder de kommande åren än vad som påbörjades under de år ni styrde. Det får vi inte glömma.

Jag skulle också vilja komma upp på högre nivåer i hur många bostäder som produceras. Men som jag nämnde i mitt anförande behövs fler faktorer. Det handlar om hur många personer som kan jobba i sektorn i Sverige i dag. Det är en trång sektor där mycket behöver göras. Regeringen gör också insatser för att få fler personer ut i arbete i den sektorn. Det är ett antal saker som behöver göras framåt i tiden på området.

Jag vill också kommentera Vänsterpartiets förslag om statliga byggbolag. Det är inte en fråga som vi i Miljöpartiet driver. Däremot finns Akademiska Hus, och även ni är positiva till bolaget. Det är en intressant diskussion eftersom det är ett statligt bolag som bygger bostäder. Både Ola Johanssons parti och mitt parti är positiva. Men jag anser inte att staten har det fysiska ansvaret att bygga bort bostadsbristen. Däremot anser jag att de kommunala bostadsbolagen har ett stort ansvar.

Den dagen ekonomin går in i ett annat skede måste vi se till att de kommunala bostadsbolagen fortsätter att bygga. Det gjorde de inte under er regeringstid, inte under de fyra första åren och inte heller under de sista fyra åren. Det är vårt ansvar att se till att de kommunala bostadsbolagen också i lågkonjunktur vågar ta ansvaret att bygga bostäder för alla i kommunen.

(Applåder)

Anf. 25 Roger Hedlund (SD)

Fru talman! Emma Hult kommenterade i sitt inlägg Jimmie Åkessons uttalande om att det kan bli aktuellt att riva bostäder i Sverige. Det är korrekt. I sämsta fall kan det vara en lösning. I Danmark har rivning varit en bra lösning där man har genomfört den formen av politik i otrygga områden som ett sätt att bli av med de utsatta områdena.

Sådana områden växer i allra högsta grad i antal i Sverige. De ökar i antal för varje år som polisen lämnar en ny rapport om utsatta områden i Sverige. Sverigedemokraterna har i budgeten planerat för att göra insatser för områdesplanering i de områden där otryggheten breder ut sig. Det är ett sätt att komma ifrån de problem som finns där. Polisen har pekat ut fem olika anledningar till att man har så svårt att operera i dessa områden. En anledning är just hur områdena är planerade. När miljonprogramsområdena byggdes planerades de inte utifrån att en sådan situation skulle kunna dyka upp.

Vad gör regeringen för att motverka att fler sådana områden blir extra utsatta och i stället minska antalet utsatta områden? Jag ser en politik där man ökar förutsättningarna för att fler områden blir extra utsatta och otrygga, till exempel genom regeringens förslag om tidsbegränsade bygglov som kan pågå upp till 15 år. Tillfälliga bristfälliga bostäder sätts upp, och på så sätt skapas nya problemområden i Sverige. Det är den strategi som regeringen har på området. Sverigedemokraternas strategi är i första hand att skapa bra förutsättningar för att bygga bort utanförskapsområdena, i sista hand - i värsta fall - att behöva riva områden för att skapa trygghet i Sverige igen.

Anf. 26 Emma Hult (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Fru talman! Jag blir lite beklämd. Jag hoppades någonstans att Roger Hedlund skulle om inte dementera i alla fall förklara hur rivning av delar av bostadsbeståndet ska skapa fler bostäder till dem som i dag inte har någonstans att bo.

Vi har en utbredd bostadsbrist i väldigt många kommuner runt om i vårt land. Precis som Roger Hedlund säger finns det en hel del områden som också har problem och utmaningar. Jag tror inte att man antar de utmaningarna genom att riva i de områdena. Jag tror snarare på arbete i skolan och med de personer som jobbar i områdena, på förstärkt närvaro av olika myndigheter och på förtätning av dessa områden.

De områden som Roger Hedlund försöker svartmåla, miljonprogramsområdena, är områden som i många fall har väldigt bra standard på de bostäder som är byggda. Det skulle alltså vara katastrof rent ekonomiskt att riva bostäder som vi har gjort en så stor insats kapitalmässigt för att bygga. Vi behöver utveckla dessa områden, inte avveckla dem.

Jag undrar helt enkelt och ställer frågan igen: Är det Sverigedemokraternas mening att vi ska riva delar av vårt bostadsbestånd och att det ska göra att fler människor får någonstans att bo?

Anf. 27 Roger Hedlund (SD)

Fru talman! Tack för svaret, Emma Hult! Min motfråga blir då: Hur tänkte regeringen när man förde invandringspolitiken som vi har sett i Sverige under väldigt många år? Vilken framförhållning hade man där när man planerade var de här människorna ska bo?

Vi har en extremt hög bostadsbrist i Sverige, och den är skapad av regeringen - både den tidigare alliansregeringen och den nuvarande regeringen. Det är där man i första hand måste se till att skapa framförhållning på bostadsområdet om man nu vill stå för denna mycket ineffektiva politik när det gäller att hjälpa människor - att hjälpa några få i Sverige i stället för att hjälpa den stora majoritet av dem som är i behov av hjälp som inte kan komma till Sverige.

Det är Sverigedemokraternas politik: hjälp på plats i första hand. Det skulle också skapa förutsättningar för att få bostadsbalans i Sverige. Det är den första insats som Sverigedemokraterna kommer att göra för att nå bostadsbalans. Sedan finns det flera andra politiska områden där man kan förbättra möjligheterna för att öka byggandet i Sverige genom att öka konkurrensen, förbättra möjligheterna för fler byggbolag att agera på marknaden och så vidare.

Men i det här skedet talar vi om de extra utsatta områdena där kriminalitet som droghandel sker öppet, folk inte vågar vittna och religiös extremism breder ut sig. Det är i de bostadsområdena vi talar om att man skulle kunna gå i Danmarks spår och genomföra en framgångsrik politik för att bli av med dessa otrygga områden. I första hand planerar dock Sverigedemokraterna för en områdesplanering som skulle möjliggöra för dessa områden att öka sin trygghet. Det har vi också gjort insatser för i vår budget.

Men min fråga är alltså hur regeringen tänkte när man skapade förutsättningar för fler av dessa otrygga områden, när man skapade en hög bostadsbrist i Sverige bara för att man menar att invandring till Sverige är ett bättre sätt att hjälpa än att hjälpa alla de människor som inte kan komma till Sverige.

Anf. 28 Emma Hult (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Fru talman! Regeringen har inte skapat den situation som vi ser i vissa delar av världen där det i dag är krig och konflikt. Dessa människor kommer inte hit på grund av regeringens politik. De kommer hit för att de inte har något alternativ.

Ni vill riva bostäder i Sverige i dag. Deras bostäder i deras hemländer har rivits av bomber, krig och bränder. Jag ser inte att det är en lösning på den problematiken. Det blir ganska klart för mig att Sverigedemokraterna gärna flyttar på problem, blundar för problem eller vill förbjuda problem och inte hitta lösningar på dem. Vi ser en rad sådana exempel i debatter som förs just nu, och jag tycker att det är skrämmande.

Ni vill hjälpa på plats. Det är jättebra. Det gör vi också - Sverige är ett av de länder som hjälper absolut flest med biståndsarbete på plats. Men vi tar också ansvar för de människor som vill komma hit och bli en del av det svenska samhället. Vi ser till att Sverige växer sig starkt och starkare i framtiden. För att klara de utmaningar vi står inför behöver vi en ökande befolkning, och den ökningen kommer inte bara att komma av svenskfödda utan även av dem som är födda i andra länder. Det välkomnar Miljöpartiet och de andra partierna i riksdagen, och vi är glada för att Sverige ökar sitt invånarantal. Vi måste också ta ansvar för att de ska bli en del av det svenska samhället.

(Applåder)

Anf. 29 Lars Beckman (M)

Fru talman! Verkligheten verkar vara Emma Hults, Miljöpartiets och Socialdemokraternas värsta fiende. Jag ska upprepa vad jag sa i mitt anförande, bara så att vi kommer ihåg.

"Bostadsbristen leder till att fler företag flyttar från Stockholmsregionen", är en rubrik. "Rekordlång bostadskö - 600 000 personer köar för en hyresrätt" är en annan. Det är bara i Stockholm. Och på toppen av det: "Regeringen är på väg att döda bostadsrätterna", säger vd:n för fastighetsjätten Wallenstam i en intervju. Det är regeringens politik.

Vad har då Miljöpartiet för lösningar för de ungefär 1 miljon människor - förmodligen fler - som står i kö i Sverige? Jo, då kan vi läsa i regeringens politik om den feministiska stadsplaneringen. I Stockholm har vi sett att Daniel Helldén har feministisk snöröjning. När han fick frågor om det svarade han att den feministiska snöröjningen funkar bra - stora delar av året. Förmodligen menar han när det inte snöar. Då är det såklart intressant att Miljöpartiet vill att den planeringen eller den verksamheten ska lyftas upp till nationell nivå. Man har haft rundabordssamtal om feministisk stadsplanering som "syftar till att ta ett brett grepp kring ojämlik maktfördelning med ett intersektionellt perspektiv".

Det är nog inte bara jag som är nyfiken, utan det är nog också alla de som står i kö för hyresrätt som vill veta på vilket sätt detta har underlättat bostadsbyggandet i Sverige. På vilket sätt underlättar det för den unga människan som vill flytta hemifrån att Peter Eriksson på sin dyrbara tid sitter och diskuterar feministisk stadsplanering?

Anf. 30 Emma Hult (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Fru talman! Det låter nästan som om Lars Beckman hade velat vara där när han nämner rundabordssamtalen. Bostadsminister Peter Eriksson håller fler rundabordssamtal än bara i det här ämnet. Eftersom jag har fått delta i ett antal av dem kan jag säga att de är väldigt givande.

Feministisk snöröjning har för mig inte att göra med den samhällsplanering vi debatterar här i dag. Men att våra samhällen inte ska planeras för alla är intressant att höra. Under väldigt lång tid - jag ska inte säga ett årtal; man fastnar lätt i siffror, som vi hörde vår kollega Ola Johansson göra tidigare, så jag ska akta mig för det och för att blanda ihop siffror - har jag tyckt att det är viktigt att planera våra samhällen för alla. Vi vet forskningsmässigt att om vi planerar utifrån ett jämställt perspektiv, det som Lars Beckman vill kalla feministisk samhällsplanering, blir samhället inkluderande för fler. Jag tycker inte att det är fel.

När det gäller dem som står i bostadskö i Stockholm vill jag säga att den feministiska samhällsplaneringen ska planera hur samhället ska utformas. Att bostäderna sedan byggs i det samhället gör ju inte att det byggs färre bostäder. Jag vet inte vad som får dig att tro det, Lars Beckman. Bostadsbyggande är en del av samhällsplaneringen, men det är en mycket större fråga. Vi får det lätt att låta som att det bara handlar om att bygga hus, men vi måste också planera samhället runt det. Hur rör sig människor? Hur kommer människor att röra sig i framtiden? Hur kommer våra liv att se ut om 50 år? Jag säger 95 år eftersom jag vill att husen ska stå där i minst 100 år. Jag förstår inte riktigt vad du är så upprörd över. Du får gärna utveckla lite vad det är som är så problematiskt med att vi planerar våra samhällen ur ett feministiskt perspektiv. Som feminist tycker jag att det är ganska trevligt.

Anf. 31 Lars Beckman (M)

Fru talman! Min enkla fråga till Emma Hult var alltså på vilket sätt det underlättar att vi löser bostadsbristen i Sverige att bostadsministern sitter i rundabordssamtal om feministisk stadsplanering. Jag tror att alla hörde att vi inte fick något svar på den frågan.

Det finns konkreta förslag. Vi har hört det i bostadspolitiska debatter i dag. En samspelt allians har konkreta förslag. Vi brinner av lust att ta över regeringsmakten i höst, och det är klart att det kommer att leda till ökat byggande.

Ett av de förslag som Moderaterna framfört är att vi ska ha hyrköp för unga, det vill säga att man först hyr och sedan efter ungefär 15 år eller vad det blir för tidsgräns har möjlighet att köpa loss sin lägenhet - om man vill - och bo i bostadsrätt. Det vore intressant att veta vad Miljöpartiet tycker om det. Vill ni vara med och utveckla ett ordentligt hyrköpssystem i Sverige så att även unga har råd att äga sin bostad?

Vill Miljöpartiet också att fler ska ha råd att äga sin bostad? Är det en prioriterad fråga för Miljöpartiet? Vilka slutsatser har ni då dragit av de krigsrubriker som varit om att regeringen är på väg att döda bostadsrätterna? Det är ju ditt statsråd som är ansvarig för den politiken, Emma Hult.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande m.m.

Det är också många som vill bo nära vatten. Det finns ett oändligt antal sjöar i Sverige och en lång kust. Många vill bo nära, så jag vill också fråga Miljöpartiet om ni vill vara med på att reformera strandskyddet i Sverige så att fler kan få bo där de vill bo, nära vatten. Ser Miljöpartiet ett behov av en mer balanserad och flexibel lagstiftning som innebär att fler har möjlighet att bo nära vatten?

Anf. 32 Emma Hult (MP)

Fru talman! Om man frågar den grupp som står utan bostad i dag vad de vill ha för typ av bostad och om de har några speciella önskemål är svaret oftast nej - de vill ha någonstans att bo. Detta ser jag som vårt absolut viktigaste uppdrag.

Vi vet att människorna i denna grupp oftast har lägre inkomster och ibland lever med väldigt knappa marginaler. Att de skulle kunna efterfråga en bostad - en lägenhet, en villa eller ett fritidshus - i strandnära eller sjönära läge står inte riktigt klart för mig. Det är viktigt att det tillskapas bostäder för denna grupp av individer, så att människor har möjlighet att bo och vi minskar den bostadsbrist som finns i Sverige i dag.

Det är härligt att höra att ni brinner av lust att ta över. Ni brinner uppenbarligen av lust att tillsätta en utredning om riksintressena - en sådan utredning som ni tillsatte förra mandatperioden. Den gav inte det resultat ni ville, så nu vill ni tillsätta en ny. Fantastiskt! Det är bra att ni brinner för detta.

Vi ska nog också se till att vi kommer vidare, och jag tror att vi där behöver bred enighet vad gäller riksintressena. Det finns intressen av olika slag. Vi fick tidigare höra från en av våra kollegor att de kan komma att bli färre även om ni ville låta som om ni var eniga i den frågan; jag upplevde det inte så.

Hyrköp är en modell som används i Sverige i dag. Riksbyggen bygger just nu sådana lägenheter i Järfälla. Jag har ingenting emot det. Men jag undrar hur ni vill att de ska bli fler. Vill ni subventionera den typen av bostäder, eller vad är det ni vill göra? Lagen ger uppenbart möjlighet att bygga sådana bostäder redan i dag.

För Miljöpartiet är det viktigt att vi bygger bostäder som människor har råd att efterfråga. Vi har människor som i dag står utan bostad, och det är ingenting vi kan acceptera.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)