Polisfrågor

Anf. 1 Elin Lundgren (S)

Herr talman! Då är det dags för oss i justitieutskottet att behandla de motioner som har väckts på polisområdet. På det området har många motioner väckts i många olika frågor. Det visar att vi som är ledamöter i Sveriges riksdag har ett stort intresse för att svenskt polisväsen och brottsbekämpning ska fungera väl.

Vi är naturligtvis inte överens om precis allt, men vi är mycket överens om att det behövs en väl fungerande polismyndighet och att medborgarna ska kunna känna ett stort förtroende för polisen. Det ger oss ett bra utgångsläge i våra diskussioner.

Vad gäller förtroende visade polisen tillsammans med en hel del andra yrkesgrupper vid terrordådet för snart två veckor sedan att de är väl förberedda för att hantera den typen av händelse. Trots all rädsla, oro och sorg för de drabbade kunde vi se att alla gjorde ett mycket fint arbete. För det är vi så stolta. Det visade att polisen var beredd och att de när de i de tuffaste av alla lägen behövdes fanns där. Varje ros som har överlämnats till polisen av medborgare som kände tacksamhet bär på mycket tilltro.

Samma känsla av tilltro för polisen, samtidigt som sorgen över dådet var stor, infann sig också för ett och ett halvt år sedan när en person valde att utföra ett attentat på en skola i Trollhättan där tre personer miste livet. Det var en annan extraordinär händelse där polisen också gjorde en mycket bra insats som de hade tränat för - precis som vi förväntar oss. Detta visar att de som säger att polisen i Sverige inte klarar någonting, inte kan någonting och inte finns där är fel ute.

Men vi vet också att det finns tillfällen när det finns en besvikelse när polisen inte löser fall på det sätt som man som drabbad hade förväntat sig att polisen skulle göra. Det kan till exempel handla om näringsidkare som är utsatta för upprepade stölder eller annat som gör att lusten att driva en verksamhet vidare minskar. Det kan vara fråga om unga personer som gång på gång anmäler att de har blivit utsatta för saker, till exempel olika övergrepp på nätet. Eller det kan vara fråga om den enorma irritationen man kan känna när cykeln har stulits igen och man inte ens orkar anmäla eftersom chansen är så liten att anmälan skulle leda till något. Detta handlar mer om ett behov av resurstillskott än om något annat. Det är också något som polisen själv vittnar om.

Att prata om polisens resultat är inte helt enkelt. Jag skulle vilja säga något om sådant poliser ofta talar med oss politiker om. Det kan vara lite politiskt känsligt, men jag tänker att det måste sägas.

Visst är det så att visionen är att 100 procent av alla brott ska lösas, men jag tror att vi alla förstår att det finns många skäl till att det är svårt. Ibland hemfaller vi alla - ingen nämnd och ingen glömd - till en enkel politisk retorik där vi kräver att polisen ska lösa fler brott än vad de gör. Missförstå mig inte; vi tycker att fler brott ska lösas, och vi vill ha goda resultat. Men vad är det? Är det alltid den högsta siffran vi ska titta på, eller kan det vara fråga om något annat också?

Vi vet att det finns sätt att förbättra statistiken för lösta brott genom att till exempel fokusera på trafikbrott, som kan ge fina siffror fort. Men vi vill väl egentligen att polisen ska lägga mycket av sina resurser på vissa brott, till exempel övergrepp på barn. Det är arbete som är vansinnigt resurskrävande, utförs under lång tid och ger låga siffror i förhållande till satsade resurser - i motsats till exempelvis trafikbrotten. Men vi tycker väl ändå att det är rätt prioriterat av polisen att jobba på det sättet.

Vad jag menar är att vi måste orka titta bakom siffrorna. Jag vill inte att vi för att försöka övertrumfa varandra gällande polisens resultat i siffror gör felaktiga prioriteringar med polisens resurser. Det stämmer att siffror inte ljuger, men man kan tolka dem på lite olika sätt. Det måste vi också orka göra.

I går kom ett pressmeddelande från Polismyndigheten om att man från och med nu kommer att redovisa en del resultat öppet på hemsidan varje månad, så kallad öppnare resultatredovisning. Alla kan gå in på polisen.se. Jag har kikat på de resultat som polisen har lagt ut för årets tre första månader och där en jämförelse med förra året görs. Vi kan se att antalet ärenden som redovisats till åklagare har ökat med nära 6 procent. Av de bearbetade ärendena har andelen som redovisas till åklagare minskat en aning. Antalet öppna ärenden har ökat med nära 4 procent. Svarstiden på telefon till Polisens kontaktcenter var i medeltal 4 minuter och 25 sekunder, att jämföra med förra året, då den var 12 minuter - apropå att saker och ting blir bättre.

Den här debatten sker mitt i arbetet med våra vårändringsbudgetar. Regeringen har, som ni vet, aviserat ett tillskott på 700 miljoner för innevarande år och nästan 4 miljarder under fyra år för polisen och Säkerhetspolisen. Det behövs en ökning, helt enkelt, bland annat för att polisen under förra året anställde mer personal än vad man hade räknat med. Då måste vi skjuta till pengar. Dessutom vill regeringen höja antalet anställda inom polisen, både poliser och civilanställda, de närmaste åren. Det är också något som vi i den här salen är överens om, och vi är väl medvetna om den diskussion som råder om polisyrkets attraktivitet. De föreslagna tillskotten av pengar, och ett alltid aktivt polisförbund, gör att det nu borde finnas bra möjligheter att hitta goda lösningar på lönefrågan för parterna. Diskussionerna om arbetsvillkor och arbetsmiljö för poliser är givetvis prioriterade.

Låt mig säga något om motionerna och motionsbehandlingen. Vi socialdemokrater står bakom våra reservationer, men jag kommer för tids vinnande inte att yrka bifall till dem. En reservation gäller polisers rätt till kränkningsersättning. Skälet till att vi har valt att reservera oss handlar enbart om att det finns en utredning som tittar på frågan just nu, Blåljusutredningen. Det långa namnet är Ett modernt straffrättsligt skydd för blåljuspersonal och andra samhällsnyttiga funktioner. Utredningen arbetar just nu. Det handlar alltså inte om att vi inte tar frågan på allvar, utan det är precis tvärtom. Därför finns utredningen.

Det finns en hel del motionsförslag om vapen. Jag tänkte säga några saker om vapen.

Regeringen har gett Polismyndigheten i uppdrag att skapa förutsättningar för att motverka illegala vapen och explosiva varor. Det uppdraget ska redovisas om ett år. Regeringen har för avsikt att utfärda en ny vapenamnesti under nästa år.

Med anledning av att EU:s vapendirektiv är på gång kommer en utredare att få i uppdrag att analysera hur direktivet ska genomföras i svensk rätt. Då får utredaren också i uppdrag att titta på andra vapenrelaterade frågor med syfte att bibehålla skyddsnivån men förkorta handläggningstiderna, till exempel att vapenhandlare kan ges utökade arbetsuppgifter i okomplicerade vapenbytesärenden. Det är något som jag tror kan underlätta.

Förra månaden kom också resultaten som visar att Polismyndigheten har minskat ned väntetiderna när det gäller hantering av vapentillstånd. För jaktvapen är väntetiden under tre veckor, vilket är bra.

I går besökte några av mina kollegor i justitieutskottet Noa, Nationella operativa avdelningen, inom polisen. De poliserna lyfte fram tre åtgärder som de säger skulle göra stor skillnad i polisarbetet. Det handlade om större möjligheter till kameraövervakning - där är en utredning på gång just nu - och bättre möjligheter att behålla personer i häkte vid vapenbrott, något som också är på gång i och med förändrad lagstiftning, samt den problematik som den så kallade blåljusutredningen tittar på.

Det kändes bra att vi levererade på de punkter som polisen nämnde i går.

Jag skulle vilja avsluta där jag började - med terrorismen.

I februari tillsatte regeringen en särskild utredare som ska se över den straffrättsliga terroristlagstiftningen. Det är viktigt att vi har en ändamålsenlig och effektiv strafflagstiftning. De nuvarande regleringarna har tillkommit vid flera olika tillfällen, och det har gjort att vi har fått en lagstiftning som inte är tillräckligt sammanhållen eller överskådlig. En systematisk översyn kommer att kunna ge oss en ny och bättre lagstiftning framöver.

Jag vill avslutningsvis lyfta fram det som justitie- och migrationsminister Morgan Johansson sa om att regeringen nu ska ta initiativ för att utreda att kriminalisera deltagande till stöd för en terrororganisation.

(Applåder)

Anf. 2 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! För tids vinnande begränsar jag mig till att yrka bifall till reservation nr 3 trots att vi från Moderaternas sida har betydligt fler reservationer, både själva och tillsammans med andra.

Herr talman! Jag vill instämma i Elin Lundgrens berömmande ord om hur svensk polis har agerat sista veckan efter det fruktansvärda dåd som vi såg. När det väl gällde fanns man på plats. Man ingrep snabbt, man ingrep resolut och man ingrep på ett sätt som väckte respekt hos det svenska folket.

Det var bra för svensk polis att få det erkännande som man nu fick, ett erkännande inte primärt från vår sida utan från dem man är satt att tjäna: det svenska folket. Man är väl värd det beröm man har fått.

Samtidigt måste jag precis som Elin Lundgren påpeka att det någonstans också finns en vardag, där medborgarna förutsätter att saker och ting faktiskt händer när de har utsatts för brott - att man tar upp brottsanmälningar, att man faktiskt genomför brottsplatsundersökningar och att man försöker ge återkoppling till dem som har utsatts.

Här kan vi tyvärr konstatera att vi under en lång följd av år har sett en minskning och att vi i dag ligger på väldigt låga siffror när det gäller just brottsuppklaring. Sedan kan vi diskutera statistik och hur statistik ska utformas, men enligt den statistik vi har tillgänglig har uppklaringen aldrig varit så låg som den är nu. Därför förväntar vi oss såklart en förbättring.

Polisen har genomgått och genomgår fortfarande en omorganisation. Det har sagts att den är klar nu, men mycket pekar på att det är lite mer än hälften som är klart. Mycket av arbetet återstår.

Det är viktigt att polisen får arbetsro, att det finns klara och tydliga rutiner och att det finns ett klart och tydligt ledarskap så att polisen i vardagen kan fortsätta att jobba på ett så positivt sätt att man fortsätter att få det svenska folkets positiva gensvar.

Det finns en hel del som vi som politiker kan göra för att underlätta detta. Vi har den inflammerade lönefrågan, som har tagits upp. Vi ska som politiker naturligtvis inte ge oss in i lönerörelser, men det står fullständigt klart att ju fler som noterar och observerar att löneläget är dåligt och att attraktiviteten för yrket därför är låg, desto mer måste vi politiker ta höjd för att kunna justera detta.

Från Moderaternas sida gjorde vi detta som första parti redan i budgetpropositionen i höstas. Flera har kommit efter. Det är positivt; det är bra. Man måste som politiker ta budgetmässigt ansvar för att detta ska gå att lösa. Regeringen har inte gjort det - än så länge - trots den så kallade ökningen av budgeten som kom häromdagen, som jag ska återkomma till.

Vi behöver ta höjd för att satsa mer mot den nya tidens brottslighet, den internetrelaterade brottsligheten. Här släpar polisen efter kunskapsmässigt. Det finns naturligtvis människor som är duktiga på det, men de är alldeles för få. Det är också alldeles för ofta som den specialiserade kunskapen används till alldeles för basala ändamål därför att grundkunskapen i hela organisationen är för låg.

Här måste det göras en kraftigare satsning. Vi pekade redan i vår budgetmotion till budgetpropositionen på behovet av detta och anslog mer medel. Jag tror att vi måste ta ännu större höjd, för den här typen av brottslighet exploderar. Den blir alltmer raffinerad, och allt fler utsätts för den. Den är svårutredd. Det kan vi bara möta genom att öka kompetensen och kunskapen i organisationen.

När vi stöder svensk polis innebär det stödet att vi också ska ha modet att ställa krav. Därför vill jag återkomma till att vi självklart ska ha synpunkter på polisens effektivitet vad gäller vissa delar. Vi ska ha synpunkter vad gäller brottsuppklaring. Det är inte primärt ett sätt att kritisera polisen, utan det är ett sätt att stödja polisen i polisens utveckling.

Polismyndigheten är en av grundpelarna i vår demokrati. Det är den myndighet som ska stå för trygghet. Den ska ingripa när saker som de som hände förra veckan händer. Det innebär att vi som politiker måste hantera polisen med stor seriositet. Där är jag lite bekymrad över regeringspartiernas hoppande, de utfästelser man gör och det man i praktiken åstadkommer. Det gör mig bekymrad.

Den förra regeringen antog ett mål om en miniminivå på 20 000 poliser. Anledningen till detta var att man inte ska kunna använda polisen som en budgetregulator. Det vill säga att när pengar behövs någon annanstans kan man snabbt gå ned i antal anställda. Därför var det målet viktigt.

För den här regeringen var en av de första åtgärderna att ta bort det målet. Även om man från regeringens sida talar om fler poliser ser vi i praktiken att vi i dag inte ens har målet 20 000 poliser uppfyllt. Vi har färre än 20 000 poliser i denna dag.

Därför är målet fortsatt viktigt. Riksdagen har tillkännagett detta, vilket regeringen uppenbarligen struntar i. Det är beklagligt.

Viss oseriositet kan jag konstatera när samma regering som inte vill ha ett minimimål på 20 000 poliser säger att man nu ska ha 10 000 fler poliser.

Ja, jag tycker att det är positivt att man vill ha fler poliser. Det vill vi också ha. Vi vill behålla den polistäthet som vi ville åstadkomma med 20 000 poliser, men vi har från vår sida konstaterat att befolkningen växer så pass kraftigt att vi måste börja ta höjd för 11 miljoner invånare. Det skulle innebära att vi bör ha ungefär 25 000 poliser när det är dags. Vi inser att detta innebär en stor påfrestning, inte minst för utbildningssystemet. Det är ett stort antal poliser som måste ut.

I detta föreslår regeringen 10 000 poliser - samtidigt som samma regering ska göra om polisutbildningen, göra den längre och mer akademisk. Det blir ett utbildningssystem som innebär att man kommer att antas till utbildningen i första hand på akademiska meriter snarare än för sin förmåga att bedriva praktiskt polisarbete.

Jag tror inte att den ekvationen går ihop. Man kan avisera och utlova ett antal nya polisutbildningar, men det tar tid att bygga upp dessa. Det är alltså ett orealistiskt mål som faktiskt i sig innebär att man för en lite oseriös diskussion vad gäller en så pass viktig instans som svensk polis.

Jag blir lika bekymrad när man leker med polisens ekonomi på det sätt man gör. Häromdagen fastställdes det att nu gör vi en satsning på polisen i vårbudgeten - 700 miljoner. Men sanningen är ju att detta inte är en satsning. Detta är en kompensation för den medvetet underfinansierade budget man har haft i år.

Den debatten hade vi redan då. Vi konstaterade att pengarna inte kommer att räcka, att anslagssparandet inte kommer att räcka, att polisen kommer att vara tvungen att gå på kredit. Alla visste det - regeringen visste det också.

Så vad gör man nu? Jo, man kompenserar för det svarta hålet. Men det är ingen satsning. Det är en kompensation för en medvetet underfinansierad budget. Samtidigt säger regeringen att man satsar miljarder. Ja, men det löftet gäller ju inte den här mandatperioden. Det, herr talman, uppfattar jag som oseriös hantering av en så pass viktig myndighet som svensk polis.

Kort om detta betänkande: Det blir ett par tillkännagivanden. Det ena gäller kränkningsersättning till poliser - det är positivt. Det är inte okej att spotta en polis i ansiktet. Den rättspraxis som finns säger att detta accepteras, och man får ingen ersättning för det. Med dagens tillkännagivande får vi förutsättningar att ändra på detta. Det är inte minst en hänvisning till just den kommitté som ska jobba med blåljusfrågor så att den faktiskt tar tag i detta.

Vi får ett tillkännagivande om skärpta straff för vapensmuggling. I en tid och en diskussion där man säger att det är svårare att få tag på ett glas vatten än ett vapen i Malmö måste vi kunna vara hårda mot illegala vapen. Där är vapensmugglingen central.

Samtidigt måste vi klara av att hålla två tankar i huvudet. Det är inte genom att krångla till livet för legala vapenägare som vi löser detta problem. Jag kan beklaga att vi inte har några tillkännagivanden i dag som samtidigt skulle kunna göra livet lättare genom avbyråkratisering av regler som inte behövs. Den majoriteten har vi inte i dag, och den saknar jag. Jag hoppas att vi kommer att få den till nästa år.

Slutligen, herr talman, vill jag också uttrycka en viss besvikelse. Vi har ett antal tillkännagivanden, men de skulle ha kunnat vara många fler. Till exempel hade vi också kunnat få ett tillkännagivande om att få stopp på nyrekryteringen till kriminella nätverk. Där ville inte Sverigedemokraterna vara med och stödja Alliansen utan går på Miljöpartiets linje.

Vi kunde ha fått ett tillkännagivande om acceptabla handläggningstider, inte minst när det gäller passhantering och annat. Där hade Sverigedemokraterna också kunnat stödja Alliansen men gick på Vänsterpartiets linje.

Och man kunde ha stött den del som handlar om Tullverkets befogenheter. Stöldgods som tas ut ur landet är ett stort problem, och Tullverket har svårt att agera i de situationerna. Man måste vänta in polis. Där hade också Sverigedemokraterna kunnat agera, för det är ett stort problem. Men man valde Socialdemokraternas linje.

Slutligen, herr talman, finns det en reservation som gäller passen. Vi delar allt detta. Det innebär en kritik mot regeringen. Vi har sedan tidigare ett tillkännagivande om att frågan om främlingspass, resedokument och UT-kort bör ses över. En enig riksdag har tillkännagett detta. Regeringen har inte vidtagit några som helst beredningsåtgärder.

Vi har valt att inte väcka om denna alliansmotion, eftersom tillkännagivandet redan finns. Det är ganska meningslöst när regeringen ändå inte gör något. Men vi återkom med det senare i skrivelse 75 och hoppas att konstitutionsutskottet kommer att uttala en kraftig kritik mot regeringens brist på agerande.

(Applåder)

Anf. 3 Elin Lundgren (S)

Herr talman! Jag skulle vilja förtydliga för Krister Hammarbergh att regeringens utspel om 10 000 fler anställda vid Polismyndigheten inkluderade både poliser och civilanställda. Det är inte definierat att det ska vara precis 10 000 poliser.

Jag fick också veta av Hammarbergh att det var ett oseriöst budgeterande och ett oseriöst utspel. Jag skulle gärna vilja få förtydligat vad som är oseriöst i detta och varför det är seriöst när Moderaterna vill öka antalet poliser, till skillnad från när vi vill göra det.

Vi har till exempel ökat kapaciteten på polisutbildningarna. Vi har slagit fast att vi behöver se till att fler människor känner att det är just de som borde söka polisutbildningen, till exempel utlandsfödda och kvinnor, som i dag är lite underrepresenterade.

Vi behöver jobba mer med möjligheten att studera till polis på distans för människor i till exempel den del av landet som jag kommer från, Gävleborg, och kanske också den del som Krister Hammarbergh kommer från, norra Sverige. Den som inte har möjlighet att flytta för att bli polis men som jättegärna skulle vilja bli det och skulle göra ett utmärkt arbete bör ändå kunna komma in på utbildningen och fullfölja den.

Vi behöver jobba med sådana saker, och det är naturligtvis en del av vår plan. På vilket sätt skiljer sig Moderaternas plan så enormt från vår?

Anf. 4 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Vi delar uppfattningen om distansutbildningen. Jag tror inte att någon politiker har haft något emot detta, utan tyvärr lade Polismyndigheten själv ned det. Jag tror att det behövs.

Vi har ett stort problem: Vi har tio sökande till varje utbildningsplats, men vi fyller inte utbildningen. Det är ordentliga skavsår. Då är det lämpligt att man som regering tar någon form av ansvar för detta. Det finns uppenbarligen skavsår mellan Rekryteringsmyndigheten och Polismyndigheten, och vi kan de facto se att samma problem gäller Försvarsmakten. Där hoppas jag att man faktiskt tar krafttag.

Tillbaka till skillnaden: Vi föreslår faktiskt tillräckliga budgetmedel för att inte behöva gå in och rädda situationen gång efter annan. Vi går inte in med en medveten underfinansiering av verksamheten och uppmanar till nya anställningar samtidigt som vi låter bli att finansiera dessa. Det är oseriöst. Att sedan presentera en kompensation av ett underskott som om det vore en satsning är dessutom oärligt.

När det gäller antalet anställda var det bra att du kom med det förtydligandet. Det är alltså inte 10 000 poliser. Då måste jag fråga: Hur många fler poliser har ni tänkt? Vilka andra typer av personalkategorier ska utgöra dessa 10 000? Och hur ska ni klara av att dimensionera polisutbildningen samtidigt som ni gör den till en akademisk utbildning?

Anf. 5 Elin Lundgren (S)

Herr talman! När det gäller polisens budget ska vi också komma ihåg att Polismyndigheten förra året gick med 350 miljoner i överskott när året var slut. Men vi är överens om att polisen framöver behöver mer pengar, och det är också därför vi skjuter till. Att man ändrar saker i vår- eller höständringsbudgetar eller använder anslagskredit är knappast unikt för oss; även tidigare regeringar har jobbat på det sättet.

Jag kunde inte höra något svar från Krister Hammarbergh på min fråga gällande vilken plan Moderaterna har för att få fler poliser, till skillnad från den som vi har presenterat. Det undrar jag fortfarande över, herr talman.

Anf. 6 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Jag kan berätta att polisen gick med underskott förra året. I de flesta verksamheter kallas det för underskott när man gör av med mer pengar än man får. Det var faktiskt ett underskott förra året, och det kan Elin Lundgren läsa direkt i polisens årsredovisning. Däremot säger man att man har ett överskott, och med det menar man att man har sparat pengar sedan förut. Men det betyder fortfarande att man gick med underskott det här året och hade överskott tidigare år. Det slarvas lite grann med de där orden, och förmodligen har det satt sig hos politiskt sakkunniga på departementet som kanske inte har läst ekonomi.

Vad skiljer oss då? Jo, vi säger att vi vill ha 5 000 poliser; vi har definierat hur många. Jag har inte hört någonting från Socialdemokraterna än. Nu är det tydligen bara 10 000 av någonting. Vi skiljer oss därför att vi lägger en tillräckligt stor budget. Vi behöver inte i efterhand kompensera en medvetet underfinansierad budget. Och vi är klara och tydliga vad gäller polisers utbildning: Vi ska utbilda poliser, inte akademiker.

Anf. 7 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Det som inte fick hända oss har nu hänt: Drottninggatan den 7 april 2017. När vi debatterar motionsbetänkandet om polisfrågor finns det många motioner från Sverigedemokraterna och en del från oppositionspartierna som har en koppling till terrorism och förebyggande åtgärder. Sverigedemokraterna har som enskilt parti under hela mandatperioden, och även dessförinnan, begärt att vi måste ha koll på vilka utlänningar som befinner sig i vårt land.

Vi har även begärt att de som inte har rätt att vistas i vårt land inte ska få vistas fritt hur som helst, exempelvis när det råder verkställighetshinder vid ett utvisningsbeslut. Det finns dessvärre flera exempel där personer blivit dömda för terrorbrott till fängelse och utvisning men utvisningen inte gått att verkställa. Då har dessa personer fått tillfälliga uppehållstillstånd och anmälningsplikt hos polisen kanske någon gång i veckan. I övrigt vistas de fritt i vårt land - så ser verkligheten ut i dag. Dömda terrorister som ska utvisas går omkring fritt i vårt land med anmälningsplikt hos polisen.

När vi genom åren har frågat Socialdemokraterna om det verkligen ska vara så här har vi fått till svar att lagstiftningen är tillräcklig, för det har ju inte hänt något än. Exakt så löd svaret från Socialdemokraternas representant i justitieutskottet, Elin Lundgren, för ett par år sedan i en debatt om lagen om särskild utlänningskontroll, när Sverigedemokraterna efterlyste skärpningar av just den lagen.

Vår reservation om skärpningar av lagen om särskild utlänningskontroll ligger kvar för i år. Inget annat parti har visat intresse av att stödja den.

Herr talman! Den här lagen hanterar möjligheten att utvisa utlänningar som utgör ett hot mot rikets säkerhet eller befaras medverka till eller själva utföra terrorbrott i Sverige. Vi vill att utvisningar enligt den här lagen ska gälla på livstid, alltid. Varför skulle de inte gälla på livstid, kan man fråga sig. Det kanske något av regeringspartierna kan ge svar på. Varför skulle Sverige ha ett behov av att ha dörren lite på glänt för personer som har utvisats för att de har bedömts ha vilja och förmåga att begå terrorbrott i vårt land?

För Sverigedemokraternas del vill vi att den dörren ska vara stängd permanent. Vårt land har ingen skyldighet att välkomna någon över huvud taget, allra minst personer som en gång utvisats från vårt land på väldigt goda grunder. Det finns helt enkelt personer i det här landet som förtjänar att sparkas ut och aldrig någonsin välkomnas tillbaka, och vi efterlyser just den inställningen i lagen om särskild utlänningskontroll.

Vi vill också att det ska vara Säkerhetspolisen som ska äga rätten att ta beslut om när en utvisning med hjälp av den här lagen ska ske. I dag är det Migrationsverket som har beslutsrätten. Vi tror att Säkerhetspolisen är rätt instans att avgöra sådana utvisningsärenden. Och om det finns skäl som gör att vi inte kan utvisa personer som utgör en risk för vårt lands säkerhet vill vi att de ska hållas i förvar. I dag går de som sagt fritt i vårt samhälle med anmälningsplikt hos polisen. Sverige ska givetvis försöka upprätta avtal med länder dit dessa personer ska kunna utvisas, men huvudpoängen är att potentiella eller dömda terrorister med utvisningsbeslut aldrig ska få gå fritt i vårt land - inte någonstans, inte någon gång, inte någonsin.

Herr talman! Vi har en hel del andra krav i reservationen som bland annat minskar risken för att sådana här personer ska kunna återvända under falsk identitet och så vidare, men det är fortfarande inget annat parti här som har visat intresse av att skärpa till lagen om särskild utlänningskontroll.

När lagen om särskild utlänningskontroll debatterades i riksdagen 2015 ansåg Socialdemokraterna att lagen fungerade bra eftersom det ännu inte hade hänt någonting. Och än så länge har vi inte haft något terrordåd där en gärningsman befunnit sig under restriktioner genom lagen om särskild utlänningskontroll i Sverige; det är sant. Fallet på Drottninggatan den 7 april är alltså inte ett sådant exempel, men poängen är att vi som folkvalda ska identifiera bristfällig lagstiftning och åtgärda bristerna innan någonting händer.

Vi har nu efter terrordådet den 7 april fått höra att regeringen överväger att kriminalisera samröre med terrorism. Morgan Johansson har kallat det för ett hål i lagstiftningen som nu ska täppas till. Sverigedemokraterna föreslog i en följdmotion till regeringens terrorlagar hösten 2015 att kriminalisera just samröre med terrororganisationer, men det krävdes uppenbarligen ett terrordåd innan regeringen började fundera på att täppa till luckor i lagen.

Vi gillar inte den ordningen att man hela tiden gör något som en reaktion på något som inträffat. Vi föredrar att förutse problem och föreslå åtgärder för att undvika att någonting ska inträffa.

Därför är det i min värld anmärkningsvärt att inget annat parti ser uppenbara risker med att låta personer som exempelvis utgör ett terrorhot vistas fritt i samhället under väldigt milda restriktioner. Husrannsakan och anmälningsplikt kanske innebär vissa begränsningar, men ett terrordåd kan som bekant genomföras med kort varsel utan några synliga förberedelser, exempelvis genom att kapa en lastbil en solig eftermiddag i april.

Herr talman! Vi har också andra reservationer som syftar till att Säkerhetspolisen ska få större möjligheter att utreda om asylsökande utgör ett hot mot Sverige och att Säkerhetspolisen ska få rätt att registrera exempelvis personer som sympatiserar med Islamiska staten. Vi har också valt att stödja Moderaternas reservation om inre utlänningskontroller. Det handlar om att polisen aktivt ska hitta personer som ska utvisas - ett arbete som de rödgröna partierna kritiserade i opposition och menade att polisen inte skulle syssla med. De inre utlänningskontrollerna har minskat kraftigt sedan den rödgröna regeringen tog makten, och det har dessvärre underlättat för illegala invandrare i vårt land som ska utvisas, bland annat för den åtalade för terrorattacken den 7 april.

Regeringen har nu aviserat att man i höstbudgeten vill skjuta till 700 miljoner till Polismyndigheten, och det är bra. Sverigedemokraterna anslog nästan 1,5 miljarder mer än regeringen till polisen för 2017. I vår budgetsatsning ingick också ett uppdrag till polisen att kraftigt utöka de inre utlänningskontrollerna. Även om Moderaternas reservation syftar till att ge ett utökat uppdrag till polisen inom regeringens mer begränsade anslagna medel anser vi att arbetet är viktigt, och därför stöder vi den reservationen, som dessvärre verkar ratas av de andra allianspartierna.

Herr talman! Vi har även i det här betänkandet en reservation om att ge ordningsvakter utökade verktyg och befogenheter. Ordningsvakter har kommit att utgöra ett viktigt komplement i arbetet med att upprätthålla ordning och reda runt om i vårt land. Regeringen har som bekant underfinansierat Polismyndigheten under mandatperioden, när vi i stället skulle ha behövt expandera i takt med att samhällets krav på polisen har ökat.

Nu har vi en situation där nödvändig polisnärvaro på många håll i landet har ersatts med ordningsvakter, men ordningsvakterna har, av förklarliga skäl, inte samma befogenheter som polisen. Utifrån rådande omständigheter krävs det att vi ser över vilka verktyg och befogenheter våra ordningsvakter ska ha.

Ett exempel är blåljus på ordningsvakters fordon. Det uppstår väldigt många situationer där ordningsvakter snabbt behöver komma till undsättning - eskalerande hotfulla situationer mot andra ordningsvakter eller andra nödsituationer där ordningsvakterna kan göra skillnad på liv och död.

Ett annat förslag i reservationen handlar om ordningsvakters möjlighet att använda så kallad OC-sprej. Under vissa restriktioner i vissa situationer kan det vara till fördel för ordningsvakter att använda OC-sprej eller pepparsprej. Det kan förhindra att många våldsamma situationer får allvarliga konsekvenser, både för dem som ställer till bråk och givetvis också för ordningsvakterna själva, som kan hamna i många farliga och utsatta situationer.

Vi tror att det är dags att på riktigt se över befogenheterna för våra ordningsvakter, inte minst när vi förväntar oss att ordningsvakter ska ta ett större ansvar för att hantera hotfulla situationer. Dessvärre verkar vi vara helt ensamma om den uppfattningen här i riksdagen. Ni har dock en chans att rösta på vår reservation i voteringen senare i dag.

Sist men inte minst vill jag belysa vapenfrågorna, som hanteras i det här betänkandet. Vi valde i år att lägga fram våra vapenmotioner - exempelvis om utökad vapengarderob, frågan om femårslicenser, vapenbyteslicens, låneintyg, förvaring av vapen och ammunition och ytterligare några frågor. Det handlar om sådant som förenklar för jägare och sportskyttar. Vi har upplevt att kanske framför allt Moderaterna har gett positiva signaler i de här frågorna.

Det finns i betänkandet ett antal likalydande motioner från bland andra Sten Bergheden med flera moderater, men deras partikamrater i justitieutskottet valde att inte stödja dem. Det tycker jag är lite tråkigt. Detta är förhållandevis okomplicerade frågor som vi borde kunna samla ett bredare stöd för här i riksdagen, men i år blev det återigen endast Sverigedemokraterna som valde att stå bakom denna rad av motioner.

Vi välkomnar såklart ett nytt tag kring de här frågorna och ser helst att en samordning sker inom Alliansen, så att vi för en gångs skull kan göra verklighet av dessa förslag. Sverigedemokraternas uppfattning har varit klar under hela mandatperioden: Legalt vapenägande utgör inte någon risk eller något problem. Terrorister eller organiserad brottslighet använder sig över huvud taget inte av jaktvapen, utan de problemen kräver andra åtgärder, vilket vi har påpekat under en längre tid.

Det måste bli dags för de partier som håller med om detta att också visa stöd för det i praktisk handling här i riksdagen, genom att underlätta för legalt vapenägande.

Herr talman! Det finns många reservationer i det här betänkandet. Vi står bakom samtliga våra reservationer. I ett försök att begränsa mina yrkanden väljer jag ändå att utifrån rådande omständigheter yrka bifall till något fler reservationer än vanligt. Är ni beredda? Jag yrkar bifall till reservationerna 18, 23, 26, 37, 38, 39, 41, 42, 43, 46, 48, 50, 51, 53, 54 och 55.

Anf. 8 Johan Hedin (C)

Herr talman! Om du inte är proffsboxare ska du inte behöva acceptera att få ta emot knytnävsslag i ansiktet på jobbet - jag tror att de allra flesta håller med. Så är dock inte fallet enligt svensk lag i dag.

Poliser är en yrkesgrupp som ska tåla en hel del. Det är dem vi skickar fram när vi andra inte kan, vill eller vågar. Det är den kraft i samhället som bär statens våldsmonopol. De måste räkna med att det kan bli tuffa situationer, och de måste kunna ta emot smädelser och provokationer utan att tappa humöret. Det är tunga krav, men det är krav som måste kunna ställas på ordningsmakten.

I gengäld måste vi andra backa upp dem med de medel som krävs för att de ska kunna göra sitt jobb på ett bra och säkert sätt. En bit är naturligtvis resursfrågan - vi från Centerpartiets sida har föreslagit betydande tillskott redan i år. En annan är det regelverk som de har att arbeta inom.

Herr talman! Att vara polis verkar ha blivit både svårare och tuffare. Många poliser som jag har pratat med vittnar om att det krävs mer och bättre förarbete för att åklagarna ska kunna föra processen vidare. En oroande brottsutveckling när det gäller exempelvis gängkriminaliteten gör arbetet besvärligare och farligare. Hot och våld mot blåsljuspersonal verkar också, på kort tid, ha blivit vanligare och grövre.

Löneutvecklingen hänger inte med, trots att det är svårt att rekrytera poliser. Det är säkert sant, som många säger, att man inte blir polis för att bli rik. Men det är säkert en och annan värdefull talang som vi går miste om i poliskåren med tanke på att man med rådande löneläge har svårt att konkurrera på bostadsmarknaden i till exempel våra storstadsområden.

Bara allt det som redan nämnts signalerar ett allvarligt tillstånd för polisen och i förlängningen även rättsstaten.

Nu torde måttet vara rågat, efter det att Svea hovrätt bedömt att en polis måste vara beredd att acceptera ett knytnävsslag i ansiktet. Jag vill på inget sätt recensera domen som sådan. Det är våra domstolar som avgör vad som är gällande lag. Men är detta gällande lag vill jag ändra den. I vårt tillkännagivande om kränkningsersättning kan detta adresseras.

Skälet till att jag nämner just knytnävsslag i ansiktet är att det är en sann historia. Bakgrunden är en händelse där två poliser ingriper då ett kalas urartar i ett storbråk med ett trettiotal inblandade. Båda poliserna angrips själva och får ta emot slag och skallar. I tingsrätten tilldöms båda skadestånd. Men i hovrätten förlorar den ena polisen, som "bara" fick ett knytnävsslag i ansiktet, det skadestånd om 5 000 kronor som tingsrätten fastställt.

Detta, herr talman, är alldeles otillständigt. I dag fattar vi beslut om att tillkännage det för regeringen.

Detta är ett betänkande om polisfrågor, och ämnena är många. Frågorna om vapen hamnar till stor del just här, och några av de förslag som ligger på bordet är värda att nämna. Bland alla de idéer som jag har lyft in till detta vill jag särskilt ta upp vapenbyteslicenserna. Det är rimligt, herr talman, att någon som har licens för ett klass 1-vapen och som vill byta det mot ett annat klass 1-vapen kan göra det i en förenklad process hos vapenhandlaren och att det kan beredas på ett sätt som inte behöver belasta polisen i onödan. Jag vill därför yrka bifall till min reservation 49 under punkten om just vapenbyteslicenser.

För vissa verkar det onödigt svårt att skilja på lagliga och olagliga vapen. Det är ganska sällsynt att vapen som ägs av jägare och sportskyttar hamnar på villovägar och används till brottslighet. Trots det läggs det mesta av den politiska energin på att skärpa regelverket kring just dessa.

Det är bra och mycket välkommet att vi skärper straffen för vapensmuggling. Den typen av brottslighet är till sin natur gränsöverskridande och måste bekämpas gränsöverskridande. Europol har här en oerhört viktig roll att spela. Även bilaterala samarbeten mellan svensk och till exempel bosnisk polis har varit mycket framgångsrika när det gäller att bekämpa ligor som ägnar sig åt denna typ av samhällsfarlig kriminalitet.

Vi måste bli bättre på att få bort illegala vapen från gatorna. Utvecklingen i främst våra storstadsområden är mycket oroande, med ett stort antal kriminella skjutningar, många med dödlig utgång. Det måste vändas. Det finns inget alternativ.

Samtidigt som vi ser hur det dödliga gängvåldet har tagit mark ska vi ha i minnet att den långsiktiga utvecklingen när det gäller kriminalitet fortfarande faktiskt är relativt god. På de flesta områden har det blivit bättre. Gängvåldet är ett oroande undantag, och det är faktiskt också bedrägerierna, som verkar öka och öka.

Vi har föreslagit ett antal åtgärder för att bekämpa bedrägerier. Bland annat vill vi från hela Alliansens sida göra id-handlingarna säkrare. I Brottsförebyggande rådets kartläggning av bedrägeribrottsligheten i Sverige nämns det stora antalet godkända id-handlingar i Sverige som ett problem, eftersom det gör det svårare att kontrollera identiteter och underlättar missbruk. I kartläggningen från Brå framgår bland annat att det är två åtgärder som efterfrågas från flera berörda myndigheter och delar av näringslivet. Man vill ha ett nationellt id-kort, och man vill att en central aktör, gärna en myndighet, utfärdar det. Vi i Alliansen anser att antalet godkända id-handlingar i Sverige snarast bör ses över. Jag har, givet utvecklingen på bedrägeriområdet, svårt att förstå hur man kan vara emot det.

Herr talman! Även om detta betänkande handlar om motioner och de idéer som vi har för att förbättra polisens möjligheter att göra ett bra jobb går det inte att bortse från resursfrågan. Den har också lyfts här av flera.

Redan senhösten 2015 började vi se ett behov av avsevärda resursförstärkningar till en polisorganisation som då fungerade långt ifrån tillfredsställande. Det är ett behov som tyvärr inte verkar minska. Vi började, vill jag minnas, med 2 miljarder. Sedan skruvades det upp till 2,4 miljarder. I höstas tror jag att vi pratade om 3,1 miljarder. Nu ser vi att det finns ytterligare behov. I vårt förslag till vårbudget, som kommer nu, aviserar vi en satsning på 8 miljarder som ska fördelas på nya poliser, fler civilanställda och höjda löner.

Vi måste öka attraktiviteten. Där är lönefrågan en viktig del. Vi gjorde detta för lärarna, och jag tror att det är viktigt att vi gör det även för poliserna.

Av de 8 miljarderna går ungefär 1,7 miljarder till en lönesatsning som gör att myndigheten kan möta ökade lönekrav från poliserna. Det innebär ungefär 2 000 kronor mer i månaden.

Polisutbildningen byggs ut så att vi år 2021 har 2 000 nya poliser i tjänst. Över en fyraårsperiod innebär det en kostnad på ungefär 3 miljarder kronor.

Polisen tillförs mer resurser för att kunna fortsätta satsningen på fler civilanställda. Totalt kommer polisen att ha ökat antalet civilanställda med 1 300 personer. Det innebär en årlig kostnad på ungefär 850 miljoner kronor, och det baseras på polisens egna budgetunderlag.

Polisen tillförs mer resurser för att över en fyraårsperiod höja lönerna. När alla poliser har tagits i tjänst innebär det en höjning med 2 000 kronor i månaden, som jag sa. Kostnaden för det är 1,7 miljarder.

Därtill föreslår vi några ytterligare förstärkningar av rättskedjan, för när vi får fler poliser som är på gator och torg och som kan utreda brott måste även andra delar förstärkas för att hänga med.

Vi föreslår därför att Nationellt forensiskt centrum, som i dag dras med långa väntetider när det gäller att leverera in resultat till teknisk bevisning, tillförs 500 miljoner kronor för att anställa mer personal.

Åklagarmyndigheten får 250 miljoner för att anställa fler åklagare.

Polisen ges 200 miljoner kronor till det oerhört viktiga arbetet med att stärka vittnesskyddet.

Det finns många saker, herr talman, som jag skulle vilja yrka på. Men det känns som att vi kommer att få en väldigt lång votering redan som det är, så jag håller mig till det yrkande som jag har gjort.

(Applåder)

Anf. 9 Linda Snecker (V)

Herr talman! Det finns nog inte någon debatt med justitieutskottet som inte slutar i någon form av polisbingo. Det parti som ropar efter flest poliser är det parti som ser allra mest allvarligt på brottsligheten. Det är något tröttsamt och oseriöst. Men det kanske är så när många anser att det politiska spelet är viktigare än att faktiskt göra skillnad. Då är det skönt att vara vänsterpartist. Det är ett tips till flera som är lite trötta på det politiska klimatet just nu.

Vad däremot få pratar om är polisens arbetsförhållanden. Debatten närmar sig i olika delar den frågan. Polisen kanske ska kunna få kränkningsersättning, och det är helt oacceptabelt att stenkastning sker när polisen arbetar. Men det är små steg i debatten. Det är inte det stora greppet om arbetsmiljö, anställningsvillkor och den statliga tjänstemannens förutsättningar i myndighetsutövningen. Jag välkomnar självklart alla sådana här inlägg, särskilt från borgarna, som har en förmåga att tassa runt arbetsmiljö som katten kring het gröt.

Polismyndigheten står i dag inför stora utmaningar med den stora omorganisation som har skett, som ännu inte riktigt har satt sig och som har lett till såväl organisatoriska problem som missnöje inom kåren. Parallellt med detta har polisen det senaste året fått en mycket stor arbetsbörda med fler arbetsuppgifter. Det handlar bland annat om insatser när det gäller gränskontrollerna, som har beslutats av riksdagen i samband med det ökade antalet asylsökande som har kommit eller vill komma till Sverige. Vänsterpartiet var starkt emot införandet av gränskontrollerna. Vi röstade nej i riksdagen. Vi har konsekvent kritiserat regeringen för de återkommande förlängningarna av gränskontrollerna.

Vänsterpartiet värnar asylrätten och allas rätt till en fristad. Att införa gränskontroller går tvärtemot denna rättighet. Ur ett arbetsrättsligt perspektiv är kontrollerna en katastrof. Polisregion Syd menar att på grund av gränskontrollerna har det brottsförebyggande arbetet fått stryka på foten. Handelskammaren i Öresundsregionen menar att gränskontrollerna har kostat 1,5 miljarder i utebliven inkomst per år och att företag och entreprenörer har drabbats hårt.

Ett argument som användes för införandet av gränskontrollerna var att de skulle tvinga övriga stater inom EU att ta ett större ansvar för asylsökande. Vi i Vänsterpartiet var väldigt oroliga över detta och för att införandet av gränskontrollerna i stället skulle leda till en dominoeffekt med stängda gränser genom hela Europa som följd. Det är tyvärr precis det som har skett.

Införandet fick inte staterna i EU att ta ett större ansvar utan fick en direkt motsatt effekt. Gränserna mellan Europas stater är numera stängda nästan överallt för människor på flykt. Nya repressiva förslag läggs fram i hög takt. Avtal med Turkiet, Afghanistan och flera afrikanska länder tecknas, och biståndsinsatser för att stoppa människor på flykt genomförs.

Det är en farlig utveckling som äventyrar asylrätten och mänskliga rättigheter. I sammanhanget kan jag även påminna om att Polismyndigheten inte bara avstod från att begära att gränskontrollerna skulle införas utan också motsatte sig införandet av gränskontrollerna.

Oavsett vilket perspektiv man har är gränskontrollerna en katastrof. Det är de ur ett brottsbekämpande perspektiv, ur ett arbetsmiljömässigt och belastningsmässigt perspektiv för polisen, och ur ett företagsmässigt och ekonomiskt perspektiv. Det är en skam att gränskontrollerna förlängs och att regeringen inte står upp för asylrätten.

Herr talman! Polisens arbetsförhållanden har blivit en mer aktuell fråga. Polisen arbetar i en varierande och komplex arbetsmiljö med både fysisk och psykisk påfrestning. Det är därför så viktigt att såväl tekniska som andra fysiska hjälpmedel och arbetsverktyg fungerar och är anpassade efter polisens arbetsuppgifter.

Så ser det inte ut i dag. Många komponenter av polisens tekniska utrustning som datasystem är långsamma, föråldrade och icke-kompatibla. De talar helt enkelt inte med varandra. Att rapportera in en händelserapport tar exempelvis ofta onödigt mycket tid. Den tekniska utrustningen ska underlätta ett arbete och inte det omvända.

Polisen utgör en viktig del av upprätthållandet av rättsstaten. Det har en jättestor betydelse att myndigheten är en attraktiv arbetsplats som tar väl hand om sina anställda. Därför anser vi i Vänsterpartiet att regeringen bör se till att det görs en bred genomlysning av polisens arbetsmiljö som bland annat innefattar en kvalitetsgranskning av polisens tekniska hjälpmedel och datasystem.

Andra frågor som skulle underlätta polisens arbetsmiljöförhållanden är om polisen på ett bättre sätt än i dag till exempel skulle kunna vittna i domstol och att detta kan ske på arbetstid och inte som det är i dag, att de kan få en kallelse till en domstol på sin fritid eller under föräldraledigheten. Förutsättningarna att vittna måste bli bättre för polisen. Det måste utredas och förbättras. Den frågan driver Vänsterpartiet.

Det är inte heller så att polisens lönenivå alltid är så imponerande. Det är inte heller så att riksdagspolitiker har kunskap om hur lönebildningen på svensk arbetsmarknad går till. Det är inte politiker i den här kammaren som beslutar om polisens löner. Det är en förhandling mellan arbetsmarknadens parter.

Många partier, främst de borgerliga, som inte alltid gillar det fackliga arbetet har ofta en åsikt om polisens löner. Jag har där ett tips. Se då till att polisutbildningen blir en högskoleutbildning med yrkesexamen. En högre utbildningsnivå driver upp lönebilden och ger dessutom polisen en bredare kompetens.

Detta är något som Liberalerna är emot. Samtidigt är det ofta Liberalerna som talar om polisens utbildning och lönenivå. Detta är ett tips i all välmening till Liberalerna från en tidigare statlig tjänsteman: Utbildningsnivå, lönenivå och karriärutveckling går ofta hand i hand. Jag yrkar bifall till reservation 21.

Anf. 10 Roger Haddad (L)

Herr talman! Den här debatten handlar inte bara om polisen. Det är ett antal motioner som vi behandlar i justitieutskottets betänkande. Jag vill beröra i synnerhet området kriminella gäng men också frågan om terrorism, som vi har lyft upp här under många år.

Detta är en återkommande debatt som fokuserar på polisens situation i utsatta och särskilt utsatta områden. Socialdemokraterna säger att de vill ta tag i problemen och tycker att det ena och det andra är oacceptabelt. Ändå avslår de våra förslag i kammaren. Det är ingen nyhet att de även i dag avstyrker ett yrkande om åtgärder mot nyrekrytering till kriminella gäng.

Herr talman! För några veckor sedan hade vi en debatt i kammaren om avhopparverksamhet. Även där röstade S, V och MP ned våra konkreta förslag. Socialdemokraterna säger i betänkandet att de är tillfreds med de satsningar som genomförs mot nyrekrytering till kriminella gäng. Jag vill höra av Socialdemokraterna och regeringsföreträdarna: Vilka åtgärder menar ni?

Berätta också i så fall vilka effekter det har fått. Är ni nöjda och tillfreds med utvecklingen i det svenska samhället? Är ni nöjda med utvecklingen i de utsatta och särskilt utsatta områden där polisen i vissa avseenden inte längre anser sig ha kontroll över samhällsutvecklingen och brottsutvecklingen i vårt svenska samhälle?

Det är obegripligt och märkligt att Socialdemokraterna just använder uttrycket "tillfredsställande satsningar". Det är nästan provocerande, herr talman. Liberalerna delar inte den uppfattningen. Satsningarna räcker inte. Vi ser situationen i utsatta områden.

Vi ser till och med att polisen och ledningen för polisen inte klarar av att leverera - trots politiska påpekanden, uppvaktningar hos rikspolischefen och dialog med inrikesministern - och få ut fler poliser i yttre tjänst och i synnerhet i särskilt utsatta områden.

Det står till och med i Polismyndighetens egen årsrapport att de först hösten 2016 kom igång med att få ut områdespoliser och extraresurser i utsatta och särskilt utsatta områden. Det är inget problem som uppstod i oktober 2016, herr talman. Den första rapporten om så kallade utsatta områden kom i oktober 2014.

Regeringen hade alltså två år på sig att göra politiska och ekonomiska bedömningar och verkligen bidra till att komma åt de kriminella och i det här fallet nyrekryteringen till kriminella gäng.

Elin Lundgren ville inte peka på några partier och talade om att se bortom retoriken när det gäller polis och resurser. Vänsterpartiet går upp i debatten och talar om polisbingo. Socialdemokraterna får stå för sitt budgetalternativ.

Jag konstaterar att för mindre än ett år sedan ansåg ni att det räcker med 100 miljoner extra till svensk polis i årets budget 2017. Det var 100 miljoner kronor, varav 25 miljoner var öronmärkta till så kallad cabotageverksamhet. Ni förstärkte svensk polis med 75 miljoner under 2017 utan att ens ställa krav på att de ska gå till fler poliser och fler poliser i yttre tjänst.

Men ni kanske är med nu i polisbingot eller auktionen, för nu kom det ju ett förslag om 700 miljoner. Och, Linda Snecker, står Vänsterpartiet bakom satsningen på 700 miljoner, eller är ni numera en aktör i polisbingot?

Jag tänker inte gå in på vårändringsbudgeten så mycket mer. Men jag vill jag ändå höra hur många fler poliser de 700 miljonerna kommer att bidra till, för det är ju oansvarigt om en riksdagsledamot eller en minister går ut och lovar en så stor budgetsatsning utan att berätta vad pengarna ska gå till. Eller är det, som Liberalerna och kamraterna i Alliansen har sagt, för att i huvudsak täcka kostnader som rikspolischefen drog på sig i höstas? Säg då det i så fall! Det är mer ärligt och öppet.

Herr talman! När det gäller terrorism har vi under den här regeringen, som har suttit i två och ett halvt år, fått ett enda politiskt beslut i Sveriges riksdag, och det gäller kriminalisering av terrorresor. Det var också ett av de ärenden som togs upp i terroristsamtalen vintern 2015. Vi hoppas att regeringen inser att det, trots alla avslag vi har fått både 2015 och 2016, behövs fler åtgärder.

Låt mig peka på ett ärende som jag själv tog upp i förhandlingarna i november 2015, nämligen om fler åtgärder på sociala medier mot rekrytering och radikalisering av svenska ungdomar som i tusental deltar i sociala medier dagligen, där de matas med extrema och radikala åsikter och rycks med och in i terroriströrelser. Några av dem har tyvärr åkt till konfliktområden och dödats, men många har kommit tillbaka.

Jag yrkar bifall till vår reservation 15, eftersom Liberalernas motionsyrkanden behandlas samlat i en alliansreservation. Men även här avslår S, V och MP vårt konkreta förslag om att göra mer inom till exempel det europeiska polisiära samarbetet Europol. Sverige behöver delta mer operativt för att komma åt rekryteringen och radikaliseringen och för att stoppa uppviglingen och uppmuntran av ungdomar att lockas och bokstavligen luras till att begå barbariska brott i utlandet men också här hemma i Sverige. Det är beklagligt att Socialdemokraterna och regeringsunderlaget avslår förslaget.

Vi har nu fått en inbjudan till kommande terrorismöverläggningar, som Liberalerna kommer att delta i. Det ser vi fram emot för en ökad trygghet, för friheten måste försvaras, som vi säger i Liberalerna.

(Applåder)

Anf. 11 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Ingen polis som åker till jobbet, tar på sig uniformen och förbereder sig för sin arbetsdag eller arbetsnatt vet vad som väntar under just det passet.

När vi talar om att polisen är en central samhällsfunktion, en av våra viktigaste myndigheter, måste vi alltid komma ihåg att denna funktion byggts upp av de personer som valt att arbeta just som poliser.

I dag, herr talman, är det den första debatten med justitieutskottets ledamöter sedan terrorattentatet i Stockholm den 7 april. Vi minns och hedrar alla dem som föll offer för terrorns ondska och tänker på deras anhöriga. Vi tänker också på de poliser och all räddnings- och vårdpersonal som uppoffrande, och flera gånger med fara för sitt eget liv, skyddade och hjälpte nödställda. Jag tänker på Emma och Alex, poliserna som grep den på sannolika skäl misstänkte gärningsmannen. Emma sa så här i en dagstidning: "Jag tänkte den här personen måste vi få kontroll på blixtsnabbt, han ska ner på backen bara."

Vi kan konstatera att allmänhetens förtroende för polisens och Säkerhetspolisens arbetsinsatser i samband med terrorattentatet är högt - med rätta.

Herr talman! Vi vet också att situationen redan före attentatet var ansträngd för svensk polis. Vi kristdemokrater har föreslagit 10 000 fler poliser. Det finns inga genvägar. Det behövs fler poliser i yttre tjänst, i utredningsverksamheten, i kärnverksamheten för att polisen ska klara av de utmaningar som man har för att säkra tryggheten och friheten för medborgarna i Sverige.

Vi behöver också en satsning på högre löner och bättre arbetsvillkor för att fler ska stanna i yrket. Rekordmånga under 40 har valt att sluta.

I går träffade jag en polis. Jag frågade henne vilken konkret åtgärd som hon tycker är den viktigaste för att förbättra arbetsvillkoren. Hon svarade snabbt: Fler poliser, fler kollegor som jag kan arbeta tillsammans med och göra ett bättre jobb. Det är den viktigaste åtgärden för att förbättra arbetsvillkoren. Därför, herr talman, tycker jag inte att Linda Sneckers resonemang om att antalet poliser inte hänger ihop med polisens arbetsvillkor stämmer.

Vi har också i vårt budgetalternativ en rad förslag för att stärka vår terrorbekämpningsförmåga. Det handlar exempelvis om att fördubbla nationella insatsstyrkan för att stärka vår förmåga att klara av attentat på flera platser samtidigt. Det handlar om att angripa terrorns rötter genom att ge Forum för levande historia i uppgift att bekämpa den våldsbejakande islamismen, på samma sätt som de i dag har i uppgift att informera om Förintelsen och kommunistiska regimers brott mot mänskligheten.

I reservation 25 i betänkandet, som skrevs före attentatet i Stockholm, tar jag upp att efter terrorattentaten i Oslo och på Utøya har ändringar gjorts i den norska polislagen om polisens rätt till bistånd från försvaret och om närpoliser. Ändringar har även gjorts i brand- och explosionsskyddslagen, tullagen och strafflagen när det gäller material som kan användas för sprängämnen samt när det gäller förberedelse till terrorbrott.

Jag skrev i reservationen att det är av stor vikt att vi har rätt beredskap för att kunna hantera och undanröja eventuella framtida attacker mot vårt samhälle, och en viktig aspekt i detta är att se till att polis och militär i extrema situationer kan ha ett gott samarbete.

Polisens nationella kommenderingschef, Jonas Hysing, sa i början av april, före attentatet i Stockholm, att det helt krasst är så att man har för få poliser för att kunna skydda och bevaka allmänna platser vid större terrordåd. Därför behöver vi fler poliser, och därför behöver också polisens möjlighet att ta hjälp av försvaret öka. Vid exceptionella händelser krävs exceptionella åtgärder. Hysing menade i uttalandet att vid storskaliga attacker behöver polisen samarbeta mer med Försvarsmakten när det gäller bevakning och skydd, och det är detta vi föreslår i reservation 25, som jag yrkar bifall till. Det är också något som vi kommer att föra fram i de samtal med regeringen som utlysts kring åtgärder för att bekämpa terrorism och öka vår terrorbekämpningsförmåga.

Jag vill också tala lite grann om vår reservation nr 1, som handlar om alternativa vapen för polisen. Vi anser nämligen att polisen ska ges tillgång till alternativa vapen. Vi är glada att det som vi har föreslagit, att polisen ska ha tillgång till elpistol, nu är på gång inom Polismyndigheten, men det behövs mer. Elpistol är bra vid enskilda gripanden. Men vi ser allt fler upploppsliknande situationer runt om i landet, och därför behöver polisen få tillgång till alternativa, mindre dödliga vapen, som gummikulor och vattenkanoner, för att kunna stävja kriminellas offensiv och för att ta kontroll över vissa områden. Det är som sagt vapen som är mindre skadliga än de skjutvapen som polisen har i dag, och de skulle kunna hjälpa polisen att bättre hantera svåra situationer.

Avslutningsvis vill jag kommentera det som regeringen presenterat som en satsning med 700 miljoner kronor i vårändringsbudgeten. Men att inte säga upp 1 000 personer inom Polismyndigheten, som rikspolischefen har varnat för skulle bli konsekvensen om man inte fick resurstillskott, kan knappast ses som en satsning, herr talman.

Vi har också hört om 10 000 fler poliser, som aviserades på S-kongressen. Vi har inte sett något om detta i vårpropositionen och vet inte när det kommer. Vi får återkomma till det. Men jag hade önskat att man inte bara gjorde satsningar för att täcka hål i väven, utan att man också kom med konkreta förslag i vårpropositionen för att ge polisen långsiktiga förutsättningar att säkra vår trygghet.

Senast vi i justitieutskottet debatterade här i kammaren talade vi ganska länge om att vi måste se till att samröre med terrororganisationer kriminaliseras. Då sa jag att regeringen värnade om föreningsfriheten före en kriminalisering av detta. Det behövdes ett terrorattentat i Stockholm för att de skulle svänga. Vi kristdemokrater har drivit denna fråga sedan 90-talet. Därför välkomnar vi regeringens svängning i frågan.

Polisfrågor

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)